Prop. 1985/86:5

Regeringens proposition 1985/86:5

om
försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning

Prop. 1985/86:5

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll den 6 juni 1985.

Pä
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bo
Holmberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föresläs att en försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning
skall genomföras i Norrbottens län. Länsslyrelsen skall under försöksperioden
fullgöra de uppgifter som för närvarande ankommer på länsvägnämnden, länsskolnämnden,
lantbruksnämnden, fiskenämnden och länsbostadsnämnden i länet. Beredning av
ärenden om beredskapsarbeten skall i ökad utsträckning ske i samarbete mellan
länsstyrelsen och länsarbetsnämnden. Länsslyrelsen skall genom en särskild
funktion följa och påverka utvecklingen inom olika kommunikationsområden.
Syftet med de föreslagna åtgärderna är att den statliga länsförvaltningen
särskilt i frågor som gäller länets utveckling och framtid skall uppträda mer
samlat och bli effektivare. Möjligheterna till avvägningar mellan olika
ansvarsområden skall förbättras. Ett friare användande av medel och enklare regler
kan genomföras.

Försöksverksamheten
i Norrbottens län skall enligt förslaget pågå under liden från den Ijuli 19861,
o. m. den 30 juni 1989 och efter utvärdering ligga till grund för mer generella
överväganden om den framtida statliga länsförvaltningens uppgifter och
organisation. Erfarenheter av betydelse för dessa överväganden kommer att
föreligga också genom det arbete för ulveckling av den statliga
länsförvaltningen som för närvarande pågår i bl. a. Södermanlands län.

1 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 5

Prop.
1985/86:5 Förslag till

Lag om försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ I Norrbottens län får det
bedrivas försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning enligt
bestämmelserna i denna lag.

2
§ Länsstyrelsen fullgör under
den tid som försöksverksamheten pägär de uppgifter som ankommer på länsvägnämnden,
länsskolnämnden, lantbruksnämnden, fiskenämnden och länsbostadsnämnden i
länet. För samma tid skall ledamöter och suppleanter i dessa nämnder icke
väljas.

3
§ Utan hinder av vad som är
föreskrivet i annan lag i fråga om de uppgifter länsstyrelsen skall fullgöra enligl
2 § får regeringen meddela de föreskrifter som behövs för försöksverksamheten.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1986 och gäller till och med den 30juni 1989.

Civildepartementet Prop. 1985/86:5

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 juni 1985

Närvarande:
statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Holmberg

Proposition om försöksverksamhet med samordnad
länsförvaltning

1 Inledning

Den
statliga länsförvaltningen har under årens lopp varit föremål för flera
utredningar. De förslag som därvid har förts fram har emellertid endast i vissa
delar kunnat omsättas i åigärder som i mer betydande grad har förändrat
verksamheten. Det har bl. a. varit svårt alt samordna självständiga statliga
länsorgans verksamhet.

Mot
denna bakgrund uppdrog regeringen den 15 december 1983 åt statskontoret att
utforma ett förslag till samordnad statlig länsförvaltning och en fristående
skalteförvaltning. Ulredningen skulle genomföras med utgångspunkt i en studie
av förhållandena i Norrbottens län. Den skulle resultera i ett konkret förslag
till ny organisation för den regionala statliga förvaltningen. Statskontoret
skulle särskilt uppmärksamma frågan om lämpliga former för en samverkan mellan
länsstyrelsen och de länsorgan som även i framtiden skulle komma att stå
utanför länsstyrelsen. Förslaget skulle vara så utformat att det i princip
skulle kunna tillämpas även i andra län.

Statskontoret
har i början av detta är redovisat elt förslag lill försöksverksamhet med en
ny organisation för den regionala statliga förvaltningen i Norrbottens län.
Övervägandena och den studie som ligger till grund för arbetet framgår av
följande fyra rapporter:

-
Norrboltenprojektet,
Sammanfattning (1985:10);

-
Ny länsförvaltning.
Norrbottenprojektet (1985: 11);

-
Fristående skatteförvaltning
(1985:12);

-
Administrativ samverkan - Luleå
(1985:13).

Statskontoret
har genomfört sitt arbete i samverkan med främst regionala statliga
myndigheter i Norrbottens län. Samrådsyttranden föreligger frän länsstyrelsen, riksskatteverket
och länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON).

Prop. 1985/86:5 Den
försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning somjag nu

kommer
att föreslå är avsedd att pågå under tiden från den 1 juli 1986 t. o. m. den
30juni 1989. Försöksverksamheten skall utvärderas och läggas till grund för
generella överväganden om den framtida länsförvaltningen. Överläggningar i
ärendet har ägt rum med företrädare för berörda centrala myndigheter och
personalorganisationer. Det har mot denna bakgrund inte ansetts nödvändigt att remissbehandla
statskontorets rapporter.

En
sammanfattning av statskontorets förslag samt en sammanställning över personal m.
m. vid berörda myndigheter i Norrbottens län bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 1. resp. bilaga 2. En kortfattad redovisning av
personalorganisationernas synpunkter på den föreslagna försöksverksamheten bör
fogas till protokollet som bdaga 3.

Jag
har i detta ärende särskilt samrått med cheferna för kommunikations-, finans-,
jordbruks-, arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementen samt med
statsrådet Göransson.

I
det följande ger jag en bakgrund till förslagen. Jag behandlar även de olika
åtgärder som blir nödvändiga för att försökverksamheten skall kunna komma till
stånd. Genomförandet kräver riksdagens medverkan. En del sådana frågor
behandlar jag i denna proposition. Jag avser emellertid att återkomma med vissa
förslag i samband med budgetarbetet inför budgetåret 1986/87. Under
försöksperioden kan det visa sig att ytterligare förslag behöver underställas
riksdagen.

2 Föredragandens överväganden 2.1 Allmänna utgångspunkter 2.1.1 Den statliga länsförvaltningen

Den
nuvarande länsorganisationen pä del statliga området utformades i huvudsak
under 1940- och 1950-talen då ell anlal länsnämnder inrättades vid sidan av
länsstyrelserna. Under denna tid påbörjades en snabb utbyggnad av
välfärdssamhället. För att möta nya krav på insatser frän det allmännas sida
skedde bl. a. en utbyggnad av den regionala förvaltningen. Tidsperioden
präglades av en betydande ekonomisk tillväxt som tillät ett genomgripande
reformarbete inom exempelvis de arbetsmarknads-, bostads- och
utbildningspolitiska områdena.

Genom
den omfattande utbyggnaden av förvaltningsorganisationen kom den statliga
länsförvaltningen atl präglas av en stark sektorisering.

Denna
sektorisering har under åren alltmer salts i fråga. Kritiken kommer frän olika
häll, men kanske främsi från kommunerna och näringslivet. Grunden för kritiken
är framför allt de ekonomiska och sociala förändringarna i samhället som har
krävt samordnade insatser frän samhällsorganens sida. Åtgärder i den riktningen
har vidtagits. Jag tänker bl. a. på regionalpolitiken, som fick en ny
inriktning i övergången till 1970-talet, den fysiska riksplaneringen och den
regionala trafikplaneringen som organiserades några är senare. Alla dessa
åtgärder var och är uttryck för strävandena att genom sektorövergripande
lösningar på länsnivå möta problemen.

Samverkansåtgärder Prop. 1985/86: 5

Länsstyrelsen
fick redan under 1960-talet ett visst ansvar för samordning av de slatliga
åtgärder som syftar till all på olika sätt stimulera länets utveckling. Som etl
led i strävandena att samla den statliga länsförvaltningen genomfördes år 1971
en partiell omorganisation av den statliga länsförvaltningen. De i detta
sammanhang mesl belydelsefulla förändringarna var följande:

-
Länsstyrelsen fick en förtroendemannaslyrelse;

-
Ett antal länsexperter
inordnades i länsstyrelsen;

-
En särskild planeringsavdelning
inrättades;

-
Länsstyrelsen fick ett ökat
ansvar för samordning av den statliga verksamheten i länet.

Senare
har även andra åtgärder vidtagits i syfte att stärka möjligheterna att samordna
den statliga länsförvaltningen. Länsstyrelserna har fått möjlighet att begära
att regeringen skall ompröva centrala förvaltningsmyndigheters beslut om
lokalisering av anläggningar eller fördelning av resurser inom etl län. I förordningen
(1982:877) om regionalt utvecklingsarbete har tyngdpunkten flyttats över från
återkommande länsplaneringsom-gångar lill löpande aktiva utvecklingsinsatser
under länsstyrelsens ansvar. Kretsen av samverkande organ har ökats ut till att
omfatta inte bara kommuner, landstingskommuner och statliga myndigheter utan
även den regionala utvecklingsfonden, de fackliga organisationerna och
näringslivets organisationer.

Regeringen
har vidare uppdragit ät länsstyrelserna att medverka i utbildningsplaneringen
i länen. Inom ramen för uppdraget bör länsstyrelserna bl. a. ta initiativ till
en ökad samplanering inom utbildningsområdet. Detta bör ske genom fastställande
av gemensamma planeringsförutsättningar.

Förändringar
har skett som även i verkställighetsledet har förbättrat länsstyrelsernas
samordningsmöjligheter. Länsstyrelserna har bl. a. fått ökade
beslutsbefogenheter i vägplaneringen. Beslutanderätten i ärenden om statligt regionalpolitiskt
slöd har efter hand utvidgats. Länsslyrelserna får numera också särskilda medel
för att kunna driva olika utvecklingsarbeten eller för att ge stöd till
projekt hos andra organ. I den nyligen framlagda regionalpolitiska
propositionen (prop 1984/85:115) betonar regeringen att initiativ och
verkställighet i ökad utsträckning måste ligga i länen.

Förtroendevaldas
medverkan

Under
den tid som länsförvaltningens arbetsformer har förändrats har det också pågått
en diskussion om de förtroendevaldas inflytande över utvecklingsarbetet i
länen. Länsdemokratikommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1982: 24) Vidgad länsdemokrali
ett ökat inflytande från regionalt valda politiska organ över
utvecklingsarbetet i länen. Enligt kommittén erfordrades inte någon ny
fördelning av arbetsuppgifter mellan de olika organen på länsplanet. Kommittén
ansåg att det ocksä genom en samverkan mellan olika organ fanns goda
möjligheter att åstadkomma elt ökat folkligt inflytande över den regionala
utvecklingen.

Prop. 1985/86: 5 En
övervägande del av remissinstanserna ställde sig bakom kommitténs

förslag
att statsmakterna genom olika åtgärder skulle stärka länsstyrelsens möjligheter
atl samordna den statliga länsförvaltningen. Jag konstaterade när jag anmälde
frågan för riksdagen (prop 1983/84:100, bil. 15) att en bred politisk enighet
numera råder i länsdemokralidebatlens huvudfråga. Organisatoriska förändringar
som innebär en omfördelning av ansvar och arbetsuppgifter mellan den statliga
förvaltningen och kommunala organ skall undvikas. Samordningen inom den
regionala statliga förvaltningen bör emellertid förbättras och länsstyrelsens
roll förstärkas.

2.1.2
Behovet av förändringar i den nuvarande statliga länsförvaltningen

Den
sektorisering som jag har beskrivit i det föregående motiverades av dåtida
förhållanden och var naturlig när den statliga länsförvaltningen efter hand
utvecklades. Ett effektivt genomförande av stora reformer krävde specialiserade
myndigheter som snabbt kunde nä ut med de åtgärder statsmakterna hade beslutat
om. Behovet av central detaljstyrning minskade emellertid så småningom. Genom
att de centrala organen i flera fall hade egna regionala eller lokala
myndigheter kunde de lägga grunden till en förvaltning som numera är betydligt
mer decentraliserad än tidigare.

Länsstyrelsen
har efter 1971 års reform på många sätt fungerat väl. Organisationen har varit
flexibel och i olika situationer kunnat möta nya krav från statsmakterna och
länet. Jag vill emellertid betona att reformen inte fullt ut har gett det
resultat som statsmakterna en gång avsåg. Det är en allmän uppfattning att den
statliga verksamheten på regional nivå fortfarande är alltför mycket uppdelad
mellan olika sektorer för att det skall vara möjligt att nä full effektivitet i
åtgärder som kräver samlade lösningar.

Även
om länsförvaltningarna under årens lopp har gjort mycket i syfte att utveckla
synsätt och meloder som är gemensamma för samhällsorganen, brister det enligt
min mening ofta i samordningen när åtgärderna skall verkställas. Bristande
samordning kan leda till att åtgärderna inte får den genomslagskraft som är
önskvärd eller att de inte sammanfaller i tiden på ett sätt som också ofta är
nödvändigt. Utan tillräcklig samordning kan det framför allt i gränsområdet
mellan olika myndigheters ansvarsområden uppstå luckor i det arbete som syfiar
till att förbättra sysselsättning, service och miljö.

Orsakerna
till den bristande samordningen är flera. Jag vill bl. a. peka på att
styrmedlen växlar från ett verksamhetsområde lill ett annat. Oklarheter i målen
för både den regionala och den sektorvisa utvecklingen bidrar ofta till
problemen. Detta kan i sin tur bero på att reglerna inom en del verksamhetsområden
är både svåröverskådliga och onödigt detaljerade.

Trots
att en hel del av hindren för samordningen efter hand har reducerats måsle den
statliga länsförvaltningen kunna bedriva etl effektivare arbete för länens
utveckling och framtid än som hittills har varit fallet. Motiven för en sådan
förbättring av effektiviteten är starka. Förändringarna i näringslivet kommer
även i framtiden atl orsaka problem för många orter och områden.

Problemen måste, somjag
har betonat, angripas genom åtgärder av flera

slag.
Tyngdpunkten i detta arbete skall enligt min mening ligga i länen. Där Prop.
1985/86: 5 finns kunskaper om de lillgängliga resurserna och ofta en stark
vilja att förbättra situationen. Om möjligheterna att utveckla sysselsättning,
service och miljö skall tas till vara, måste instrumenten emellertid
förbättras. Det behövs en ökad samsyn och fler gemensamma lösningar från den
statliga länsförvaltningens sida.

Även
den allmänna ekonomiska situationen talar för all länsförvaltningen genom nya
och alltmer samlade åtgärder måste försöka få ut mer av de gemensamma
resurserna. Detta kan ske genom en ny organisation med färre länsmyndigheter
eller genom ett ökat samarbete mellan befinlliga myndigheter inom den nuvarande
organisationens ram. Förändringar av ekonomiska och andra styrmedel kan också
öka samordningen. Oavsett vilken lösning som väljs, måste det även för
personalen vara värdefullt om arbetet genom bättre samordning ger elt bättre
resultat. Ökad effektivitet skall efter hand också kunna leda till
rationaliseringar och besparingar. Behovet av rationalisering och besparing har
på det internadministrativa området bl. a. lett till att myndigheterna ute i
länen påbörjat en samverkan som främst gäller utbildning, telefonväxel och vissa
intendenturfrågor.

Statskontorets
uppdrag

De
redovisade förhållandena utgjorde bakgrunden när regeringen i december 1983
gav statskontoret i uppdrag att med utgångspunkt i en studie av förhållandena i
Norrbottens län utforma ett förslag till samordnad länsförvaltning. Syftet var
att länsorganen skulle bli effektivare i arbetet för länels utveckling och
framtid. Statskontoret skulle visa på lämpliga former för samordning av
regionala slatliga verksamheter. En samordnad länsförvaltning skulle enligl
uppdraget vara förenlig med del behov av central styrning som föreligger inom
olika sektorer.

Statskontoret
skulle vidare föreslå en lämplig organisation för en från länsstyrelsen
fristående skalteförvaltning, liksom former för en administrativ samverkan
mellan statliga myndigheter.

Studien
är nu genomförd. Somjag inledningsvis har framhållit har stals- *

kontoret
med ledning av resultaten föreslagit en försöksverksamhet med en delvis ny
organisation för den statliga länsförvaltningen i Norrbottens län.

Statskontoret
har som framgått haft samråd om de i verkets rapporter redovisade
beskrivningarna och förslagen med riksskatteverket, länsstyrelsernas
organisationsnämnd (LON) och länsstyrelsen i Norrbottens län. De tre
myndigheterna stöder i huvudsak förslagen. Riksskatteverket har yttrat sig
endast över rapporten om regional skatteförvaltning. Under hand har
statskontoret vidare inhämtat utredningsmaterial och synpunkter från de
statliga länsorganen samt från landstingskommunen och kommunen i Norrbottens
län.

Vissa
delförslag

Regeringen
överlämnade den 21 februari 1985 statskontorets förslag som

Prop.
1985/86:5 gäller skatteförvaltningen till utredningen (Fi
1983:04) om skatteförvalt-

ningens
organisation och styrfunktioner (SFU). Ulredningen avser alt inom kort lägga
fram förslag till en ny organisation på skatteförvaltningens område. Frågan om
den regionala skatteförvaltningens framtida organisation bör således inte tas
upp i detta sammanhang.

Jag
kommer alt i senare avsnilt behandla flertalet av statskontorets olika förslag.
Några av detaljförslagen kommenterar jag emellertid redan nu.

Länspolischefen
i Norrbottens län bör enligt statskontoret, i likhet med vad som gäller i några
andra län, ersättas med en länspolismästare. Polisberedningen (Ju 1981:02) som
har lill uppgift att överväga dessa frågor, har föreslagit att systemet med
länspolismästare skall införas i ytterligare fyra län. Norrbottens län fillhör
inte dessa län. Jag har inte anledning all föreslå någon förändring för
Norrbottens läns del.

Statskontoret
har anslutit sig till förslaget i rapporten (Ds C 1984: 14) Länsstyrelsernas
planeringsavdelningar - organisation och arbetssätt atl ansvaret för
fastighetsregistreringen skall föras över från länsstyrelsen till överlantmätarmyndigheten.
Lantmäterienheten skall enligt förslaget ha kvar vissa fastighetsrättsliga och lantmäterilekniska
uppgifter inom planeringsavdelningen. Rapporten har remissbehandlats. Jag gör
inte nu någon särskild bedömning för länsstyrelsen i Norrbottens län.

Statskontorets
förslag om ett länsbaserat budgetsystem med programansvar för länsstyrelsen
syftar till alt ge länsstyrelsen en överblick över länsförvaltningens ekonomi
och möjligheter alt prioritera bland länsorganens arbetsuppgifter. Ett nytt
budgetsystem för den regionala nivån skulle få stora konsekvenser för en omfatlande
del av statsförvaltningen. Frågan är ännu inte så utredd att den nu kan
avgöras. Jag är följaktligen inte beredd atl i det här sammanhanget föreslå
åtgärder med den räckvidd som statskontoret har föreslagit.

2.1.3
Utvecklingen av länsförvaltningen i andra län

Innan
jag går in på frågan om utformningen av försöksverksamheten i Norrbollens län
vill jag något kommentera utvecklingen av länsförvaltningen i andra län.

Södermanlands
län

I
Södermanlands län pågår för närvarande en utveckling av den regionala statliga
förvaltningen med mindre långtgående förändringar än de som statskontoret har
föreslagit för Norrbottens län. Syftet med denna verksamhet är alt de statliga
länsorganen inom den befintliga organisationens ram skall utöka samarbetet i
frågor som gäller länets utveckling och framtid. Arbetet har starkt stöd från
de berörda myndigheterna och personalorganisationerna.

Samarbetet
mellan de regionala statliga myndigheterna skall ske under ledning av länsslyrelsen,
som i samverkan med länsorganen utarbetar en grundsyn för utvecklingen i länet.
Grundsynen kommer att utgöra en bas för målstyrning. Den skall framför allt
ange vad som är väsentligt för länets

utveckling
och vad som behöver samordnas. Grundsynen kommer att Prop. 1985/86:5
fastställas av länsstyrelsens styrelse en gång varje är och skall vara vägledande
för de olika regionala statliga organens planerings- och verkställighetsåtgärder.

Utvecklingsarbetet
i länet kommer på beredningsstadiet att styras av en chefsnämnd under
landshövdingens ledning. Behovet av samordning gäller bl. a. sysselsätlningsskapande
åtgärder, plan- och trafikfrågor, miljövård, utbildning, landskapsinformation,
beredskapshänsyn i samhällsplaneringen, bostadsförsöijning, prognosarbete,
turism och skärgårdsfrågor. Avsikten är att en stor del av det gemensamma
arbetet skall ske hos de olika länsorganen. Som ett led i utvecklingen av
länsförvaltningen strävar länsslyrelsen efter att vitalisera även sitt inre
arbete. En särskild funktion för samordning av regionala kommunikationsfrågor
kommer alt inrättas i samarbete med bl. a. vägverket. Samarbetet med de övriga
länsorganen kan i några fall komma att fordra ökad decentralisering av
beslutanderätt och arbetsuppgifter från centrala sektormyndigheter till den
regionala nivån.

LON
förbereder för närvarande en utvärdering av vitaliseringen av länsstyrelsens
inre arbete och av det samarbete med de övriga länsorganen som pågår i
Södermanlands län.

Jag
anser att det påböijade utvecklingsarbetet i Södermanlands län har goda
möjligheter att ge positiva resultat och avser atl följa arbetet. Jag kommer
vid behov att överväga de åtgärder som verksamheten längre fram kan komma att
kräva även på central nivå.

Övriga
län

Även
inom flera andra län förbereder länsstyrelserna och andra berörda organ
åtgärder för atl utveckla länsförvaltningen och göra den effektivare. Väsentliga
förbättringar kan enligt min mening genomföras med de befogenheter och
resurser som den statliga länsförvaUningen redan har. Det är angeläget att
sådana förbättringar kommer till stånd. Jag vill bl. a. peka på de åtgärder för
ökad samordning mellan länsslyrelsen och länsarbetsnämnden somjag senare
återkommer lill när det gäller ulformningen av försöksverksamheten i
Norrbottens län.

En
arbetsgrupp inom civildepartementet har i en rapport (Ds C 1984: 14) lagt fram
förslag om organisation och arbetssätt för länsstyrelsernas planeringsavdelningar.
Arbelsgruppen har föreslagit bl. a. atl varje länsstyrelse själv skall få
bestämma sin organisation pä alla nivåer upp till den närmast länsstyrelsens
ledning. Arbetsgruppens rapport har remissbehandlats. Beredning av ärendet
pågår inom regeringskansliet. Utan atl föregripa senare ställningstaganden vill
jag framhålla atl jag är beredd att i positiv anda överväga förslag till förändringar
i organisationen som länsstyrelserna innan dess kan komma atl förelägga
regeringen och som fordrar dess godkännande.

Prop.
1985/86:5 2.2 Försöksverksamhet i Norrbottens län

Mitt förslag: En försöksverksamhet med samordnad statlig
länsförvaltning skall genomföras i Norrbottens län. Försöksverksamheten skall
syfta till att klargöra hur en samordnad länsförvaltning kan bli effektivare än
den nuvarande.

Strävandena alt utveckla den statliga regionala
verksamheten gäller främsi tre huvudområden:

-
Genom minskad sektorisering
av de delar av länsförvaltningen som har uppgifter som anknyter till frågor om
länels utveckling och framtid bör staten kunna uppträda mer samlat i
kontakterna med allmänheten, kommunerna och näringslivet.

-
Länsförvaltningen
bör kunna bli effektivare genom att investeringar, administrativ service samt
personella och andra resurser samordnas bättre.

-
Länsstyrelsen
får utifrån regionala behov i kontakt med de centrala myndigheterna slörre
frihet i de regler som styr verksamhei och budget och kan därmed koncentrera
sitt arbete på för länet viktiga utvecklings- och framtidsfrågor.

10

Statskontorets förslag: Överensstämmer när det gäller
syfte och inriktning, väsentligen med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Den statliga länsförvaltningen är
mångsidig. Effekterna av i varje fall större förändringar av arbetsuppgifter,
ansvar och organisation är därför svåra att överblicka. Detta är enligt min
mening en av de främsta anledningarna till alt de utredningar om
länsförvaltningen som har gjorts under årens lopp endast i relativt begränsad
utsträckning har resulterat i praktiska förändringar.

De sektoriella statliga samhällsorganen är på olika sätl
involverade i arbetet för länens utveckling och framtid och de har viktiga
uppgifter inom de flesta samhällsområden. Regelverk och administrativa system
är inte utformade på samma sätt för alla verksamhetsområden. Det går mot den
bakgrunden knappast atl i utredningsform säkert förutse hur olika slag av
förändringar kommer alt verka.

En utveckling av den statliga länsförvaltningens
arbetsformer och organisation sker därför enligt min mening lämpligast genom
en försöksverksamhet. Praktiska prov i full skala inom elt län gör det möjligt
att efter hand anpassa länsförvaltningens arbetsuppgifter och organisation till
vunna erfarenheter. Förändringar kan således bli nödvändiga att vidta under en
försöksperiod. Detta är enligt min mening ett grundläggande element i en
försöksverksamhet.

Statskontorets beskrivning av den statliga
länsförvaltningens problem är enligt min uppfattning i stora drag riklig. Jag
delar statskontorets uppfattning att en försöksverksamhet med samordnad
länsförvaltning bör genomföras i Norrbottens län. Mina överväganden bygger
både på statskontorets förslag och pä de förslag och synpunkter som företrädare
för de berörda centrala och regionala myndigheterna och
personalorganisationerna har fört fram i samband med beredningen inom
regeringskansliet.

Allmänna principer för
försöksverksamheten Prop. 1985/86:5

Försöksverksamheten
i Norrbottens län syftar fill att klargöra hur en samordnad statlig länsförvaltning
i ökad utsträckning kan utnyttja länsförvaltningens och länets resurser och på
del sättet bli effektivare. Det gäller framför allt frågor som rör länets
utveckling och framtid. Länsslyrelsen skall inom flera verksamhetsområden
fullgöra uppgifter som för närvarande ankommer på regionala statliga
sektorsorgan. Syftet med försöket är alt förbättra utvecklingsarbetet och att
genom ökad samordning i länsförvaltningen möjliggöra administrativa
rationaliseringar och besparingar.

Länsstyrelsen
skall under försöksperioden överta de berörda länsorganens personella och
andra resurser. Länsförvaltningen får på del sättet möjligheter att pröva nya
arbetsformer. En viktig del av försöksverksamheten är atl de centrala seklororganen
i vissa fall minskar sin regel- och detaljstyrning, utan att målen för
verksamheten för den skull går förlorade. Jag har i bl. a. regeringens
skrivelse till riksdagen om den offentliga sektorns förnyelse (skr
1984/85:202) utvecklat dessa frågor. Principerna för användning av statliga
medel för olika åtgärder behöver i några fall ocksä ändras. Samtliga dessa
förändringar är nödvändiga för att länsstyrelsen skall kunna ta ett starkare
grepp om utvecklingsarbetet i länet och kunna göra de avvägningar mellan olika
verksamhetsområden som fordras.

Personalfrågor

Länsförvaltningen
är personalintensiv och personalen är länsförvaltningens viktigaste tillgång.
Förändringar av del slag som nu avses kan enligt min mening inte genomföras
utan att de anställda accepterar syftet och i huvudsak ställer sig bakom del
sätt på vilket verksamheten skall förändras. Personalorganisationerna är i
stort positiva till förslaget om samordnad länsförvaltning i Norrbottens län.
Men en viss tveksamhet och oro finns också bland de anställda som berörs av
försöksverksamheten. Jag kan förstå den oro som företrädare för personalen har
gett uttryck för.

Mot
den bakgrunden vill jag erinra om att den föreslagna organisationen i
Norrbottens län skall vara en försöksverksamhet. Jag vill också erinra om grunderna
för statens personalpolitik och anställningstryggheten i statlig tjänst.
Trygghetsfrågorna har behandlats i prop 1983/84:42 (AU 10, rskr 103). Syftet
med trygghetsavtalet och de anslutande trygghetsbestämmelserna är att
kombinera anställningstrygghet med förändringar.

Organisationen

Som
en lämplig avvägning med hänsyn till bl. a. personalens iniressen anser jag att
de länsorgan somjag föreslår inordnade i länsstyrelsen under försöksperioden
var för sig med hänsyn till arbetsuppgifter och organisation skall utgöra i
stort sett sammanhållna enheter. Försöksverksamheten kan säledes genomföras
inom befintliga resursramar. Även med en sådan inriktning av försöket kommer
det emellertid att bli möjligt att förnya länsförvaltningen. Ledningsfunktionen
förstärks och en gemensam verksamhetsinriktning underlättas. Genom att
länsstyrelsen fär disponera siör-

11

Prop.
1985/86: 5 re personella och andra resurser kan verksamheten totalt sett
bedrivas på ett mer flexibelt och därmed effektivare sätt. Det gör det lättare
för länsstyrelsen att ta till vara länsförvaltningens och länets olika
möjligheter.

Samverkan
regionalt—centralt

De
olika verksamheterna måste bedrivas med utgångspunkt i nationella mål och med ell
bibehållet centralt sektorsinflytande. De centrala sektormyndigheternas regel-
och detaljpåverkan bör emellertid kunna reduceras. Detta är viktigt med hänsyn
till att länsstyrelsen under försöksperioden skall kunna göra avvägningar
mellan olika ansvarsområden. Ett sådant system är inte nytt för den statliga
länsförvaltningen. Länsslyrelsen fungerar redan nu som företrädare för många
olika statliga sektorinlressen i länet. Så är fallet inom bl. a. plan- och
byggnadsväsendet, naturvärden, kulturminnesvården samt den civila
försvarsberedskapen. Principerna för denna samordning beslutades av
statsmakterna inför den partiella länsförvaltningsreformen år 1971. De gäller
fortfarande.

Planeringskonferenser,
gemensam verksamhetsplanering, samarbetsgrupper med personal från både central
och regional nivå är exempel på åtgärder som bidrar till återföring av
erfarenheter och goda kontakter mellan myndigheter på central och regional nivå
i den statliga förvaltningen. Vid tillsättning av de tjänster inom den nya
organisationen som eventuellt blir lediga under försöksperioden och som
tillsätts av regeringen bör länsstyrelsen avge förslag efter samråd med berörda
centrala sektormyndigheter. Länsstyrelsen bör också samverka med berörda
centrala myndigheter när det gäller tillsättande av högre tjänster där
avgörandet skall åvila länsstyrelsen.

Jag
förutsätter atl de centrala sektororganen på olika sätt medverkar vid genomförandel
av försöksverksamheten. Alla berörda centrala och regionala myndigheter har
ett ansvar för att länsstyrelsen under försöksperioden kan fullgöra sina
uppgifter på ett så effektivt sätt som möjligt.

Om
det i samband med försöksverksamheten fordras beslut som myndigheterna inte
själva har befogenheter att fatta, bör länsstyrelsen lägga fram förslag i dessa
frågor för regeringen. Det kan gälla förändringar i t. ex. föreskrifter som
utökar länsstyrelsens handlingsfrihet inom olika verksamheter med anknytning fill
arbetet för länets utveckling och framtid. Erfarenheterna får efter hand visa
om det fordras ytterligare beslut av regeringen eller riksdagen. Jag vill
understryka att länsstyrelsen bl. a. i sin anslagsframställning har möjlighel
att redovisa förslag lill erforderiiga förändringar.

12

2.3
Försöksverksamhetens omfattning

2.3.1
Utbildningen

Prop.
1985/86:5

Mitl
förslag: Länsslyrelsen i Norrbottens län skall under försöksperioden fullgöra
de uppgifter som ankommer på länsskolnämnden i länet. Till länsstyrelsens
uppgifter inom utbildningsområdet skall höra att organisera det regionala
samrådet i frågor om utbildningsplaneringen, som omfaltar bl.a. gymnasieskolan,
komvux och arbetsmarknadsutbildningen (AMU).

Länsskolnämndens personal
skall ingå i länsslyrelsen som en fristående funktion.

Skolöverstyrelsen:
Skolöverstyrelsens ledning har förklarat att den är positiv lill ett försök med
samlad länsförvaltning i huvudsak enligl statskontorets förslag. En gemensam
organisation kan underlätta en anpassning av utbildningsutbudet till länets
behov. En samordning kan ske mellan den utbildningsplanering som länsskolnämnden
för närvarande utför och planeringen för näringsliv och samhällsservice som
länsstyrelsen har ansvarei för.

Enligt
skolöverstyrelsen fär verksamheten emellertid varken under försöksperioden
eller senare i en eventuellt permanent organisation leda lill alt
skolöverstyrelsen inte kan genomföra centralt fastlagda intentioner. Kommunerna
mäste få samma service som för närvarande. Det är också mycket angeläget,
framhåller skolöverstyrelsen, att organisationen inte utformas på ett sådant sätl
att de pedagogiska uppgifterna förlorar sin identitet i den större länsstyrelseorganisalionen.
För delta syfte är del angeläget alt länsskolnämndens verksamhei odelad går in
i länsstyrelsens organisation.

Skolöverstyrelsen anser
det naturiigl alt en samlad skolplaneringsfunk-lion i länsstyrelsen omfaltar
samtliga slatliga icke-obligatoriska utbildningar. För de avvägningar som
måste göras är det viktigt att länsstyrelsen också svarar för uppgiften alt
översiktligt planera den regionala AMU-verksamheten.

Skälen för mitt förslag:
Behandlingen av utbildningsfrågor är elt naturligt inslag i verksamheten för
en länsstyrelse som svarar för utvecklingsarbete och regional samordning. Jag
delar åsikten att det i en gemensam regional organisation går att förenkla
planeringen och att göra arbetet effektivare. Jag delar även skolöverstyrelsens
uppfattning alt handläggningen av de frågor om skolans utveckling som inte
direkt gäller planering och dimensionering har etl nära samband med
verksamheten i övrigt inom länsskolnämndens organisation. Helheten i synsätt
och arbetsformer är viktig inte minst för den service som den regionala
statliga skolmyndigheten ger kommunerna. Jag anser mot den bakgrunden atl länsskolnämndens
hela verksamhet bör inordnas i länsstyrelsens organisation. Skolöverstyrelsen
bör under försöksperioden ha möjligheter att genom allmänna räd och
föreskrifter påverka verksamheten inom utbildningsområdet.

Beställaransvaret
inom den för hela landet beslutade nya AMU-verk-

13

Prop. 1985/86: 5

samheten kommer enligl riksdagens beslut (prop 1984/85:59)
att ligga på länsarbetsnämnden. Vid planeringen av verksamheten skall samråd
ske mellan länsskolnämnden och länsarbetsnämnden. Både länsarbetsnämnden och
den nya AMU-myndigheten kommer all delta i det regionala samråd om
utbildningsutbudet i gymnasieskolan, komvux och AMU som länsskolnämnden enligt
tidigare beslut har alt ta initiativ till.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län får under försöksperioden ansvaret för vissa frågor om
organisationen av gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen inom
länet. De beslut som länsstyrelsen fattar kommer att påverka länsarbetsnämndens
planering av AMU-verksamheten. Nära kontakter måste därför finnas mellan de
olika utbildningsmyndigheterna på regional nivä. Länsstyrelsens centrala roll i
utbildningsplaneringen och inom samhällsplaneringen i övrigi underlättar denna
samordning.

Länsslyrelsen
i Norrbottens län får som regional statlig utbildningsmyndighet till uppgift atl
organisera samrådet i utbildningsfrågor inom länet. Jag är mol den bakgrunden
inte beredd att föreslå att länsstyrelsens beslutsbefogenheter skall omfatta
även AMU-verksamheten,

Jag ålerkommer längre fram till frågan om de
förtroendevaldas medverkan i handläggningen av frågor om utbildning. Jag
återkommer även till de personal- och ekonomiadministrativa åtgärder som blir
erforderliga inför försöksverksamheten.

2.3.2 Lantbruket

Mitl förslag: Länsstyrelsen i Norrbottens län skall under
försöksperioden fullgöra de uppgifter som ankommer på lantbruksnämnden i
länet. Lantbruksnämndens personal skall ingå i länsstyrelsens organisation som
en fristående funktion och således ej inordnas i någon av länsslyrelsens
avdelningar.

Handläggningen
av ärenden om regionalt slöd till lantbrukets rationalisering skall i ökad
utsträckning samordnas med bl,a. handläggningen av ärenden om statligt
glesbygdsstöd. Länsstyrelsen skall fä en ökad handlingsfrihet i prövningen av
ärendena med hänsyn till främst stödets ändamål.

14

Statskontorets förslag: Statskontoret har föreslagit all
länsstyrelsen skall överta lantbruksnämndens ansvar för lantbrukets
strukturrationalisering och därmed handläggningen av ärenden om
investeringsstöd och tillsyn. Lantbruksnämndens personal som bereder dessa
ärenden skall ingå i länsstyrelsens organisation. En nyinrättad fristående
uppdragsorganisation skall svara för lokal produktionsrådgivning och
konsultarbete bland företag i glesbygden.

Den fristående
uppdragsorganisationen skall enligt statskontorets förslag finansiera
verksamheten med intäkter eller medel som länsstyrelsen läler den förfoga över.
Produktionsrådgivarna är närmast konsulter åt kommuner och enskilda. En sådan
rådgivning bör inte ingå i länsstyrelsens verksamhet. Nackdelen med en
splittring torde vara begränsad, framhåller

statskontoret,
eftersom redan den nuvarande organisationen inom lanl- Prop, 1985/86:5
bruksnämnden är delad på det sätl som har föreslagits i rapporten.

Lantbruksstyrelsen:
Lantbruksstyrelsens ledning instämmer i att samhällets åtgärder för utveckling
av lantbruket i Norrbottens län - och i flera andra skogslän — har regionalpolitisk
betydelse. Frän den utgångspunkten finns det skäl att låta lantbruksnämndens
verksamhet omfattas av de föreslagna strävandena att göra den statliga
förvaltningen i länet effektivare.

Det
är emellertid nödvändigt all inom ett organ hälla samman produk-tionsrådgivningen
och åtgärderna för lantbrukets rationalisering. Myndighetsutövningen i den
senare delen behöver stöd av den företagsutvecklande rådgivningen. Samarbete
sker ofta i enskilda ärenden. Den ibland kontroversiella myndighetsutövningen
behöver balanseras av serviceverksamheten. Detta var ett av motiven när
statsmakterna en gång beslutade om den nuvarande organisationens dubbla
arbetsuppgifter.

Framför
allt inom länen i södra och mellersta Sverige, där lantbruket har stor jordbrukspolitisk
betydelse, är det nödvändigt att hålla samman rådgivningen och
myndighetsutövningen. Det går inte atl ha en typ av statlig
lantbruksorganisation i några län och en annan typ i övriga landel. Vid kontakterna
med lantbruksslyrelsens ledning har framkommit att det mot den bakgrunden inte
är meningsfullt att ens i försöksvisa former bygga upp en delad organisation av
den typ som statskontoret har föreslagit.

Ledningen
för lantbruksstyrelsen är inte främmande för att länsstyrelsen i Norrbottens
län får ett större inflytande över lantbruksnämndens arbete. Sålunda bör
länsstyrelsen i stället för landstingskommunen kunna utse de regionalt valda
ledamöterna i lantbruksnämndens styrelse. Kansliorganisationen bör emellertid
enligt verksledningen hållas samman och vara fristående från länsstyrelsen.
Det är inte lämpligt att den inordnas i länsstyrelsen. En alltför
genomgripande omorganisation skulle bryta sönder många administrativa och andra
rutiner. Del skulle mol den bakgrunden knappast vara möjligt all efter
försöksperiodens slut rekonstruera den nuvarande organisationen, om detta
skulle bli nödvändigt.

Det
omfattande organisatoriska arbete som kan komma att fordras för atl
lantbruksnämndens personal skall kunna integreras i länsstyrelsens organisation
bör genomföras först om försöksverksamheten har gett underlag för mer
generella överväganden om en samordnad länsförvaltning.

En
förutsättning för försöksverksamheten är att lantbruksstyrelsen under
försöksperioden får samma möjligheter som nu att genom föreskrifter och
allmänna råd vägleda den statliga verksamheten för jordbrukets rationalisering
i Norrbottens län.

Skälen
för mitt förslag: Strävandena att främja lantbrukets struktur- och
företagsutveckling i ett område som Norrbottens län hänger samman med andra
utvecklingsfrågor och regionalpolitiken. Jag anser därför i likhel med
statskontoret att man under försöksverksamheten bör förstärka de befogenheter
som länsstyrelsen redan har när det gäller den översiktliga planeringen av
lantbrukets utveckling.

Samtidigt anser jag att det
är olämpligt att dela lantbruksnämndens

huvudfunktioner mellan tvä olika organ. Det är inte lämpligt atl under 15

Prop.
1985/86:5

försöksperioden
bryta sönder organisationen och i alltför hög grad förändra rutinerna för den
förhållandevis omfattande verksamhet som det gäller. De grundläggande
principerna för organisationen under försöksperioden bör emellertid vara
gemensamma för samtliga berörda verksamheler. Även om det i viss män kan tynga
försöksverksamheten anser jag därför att lantbruksnämndens organisation i sin
helhet bör ingå i länsstyrelsen som en fristående funkiion. Mitt förslag
innebär att länsstyrelsen också skall fullgöra de uppgifter som inom
lantbruksnämndens kansli ankommer pä rennäringsenheten med sex lokala kontor i
länet.

Pä
central nivå bör, liksom fallet är beträffande övriga berörda centrala
myndigheter, lantbruksstyrelsen ha möjligheter att genom föreskrifter och
allmänna råd påverka arbetet inom sitt verksamhetsfält. Inom lantbruksområdet
föreligger emellertid speciella skäl som gör att lantbruksstyrelsen bör fä
särskilda möjligheter atl nära följa och påverka verksamheten. Som exempel kan
jag nämna att inläktsmål för rådgivning och övrig serviceverksamhet inom
Norrbottens län måste slällas upp även under försöksperioden. Som ett annat
exempel vill jag ta det förhållandet atl vissa tjänstemän som nu är placerade
vid lantbruksnämnden i Norrbottens län har uppgifter som omfattar också andra
län. Någon ändring av dessa tjänstgö-riiigsomräden är inte avsedd alt ske under
försöksperioden, vilket gör att formerna för lantbruksstyrelsens medverkan
också i dessa avseenden måsle regleras närmare.

Länsstyrelsen
kommer att disponera medlen för regionalt stöd lill jordbrukets rationalisering.
Enligt min mening bör reglerna för hur medlen skall användas kunna förändras så
att länsstyrelsen under försöksperioden får en större handlingsfrihet än vad
lantbruksnämnden för närvarande har. Administrationen av det regionalpolitiskt
motiverade jordbruksstödet i länet bör samordnas med handläggningen av ärenden
om statligt gles-bydgsslöd. Härigenom ökar möjligheterna att genom en
kombination av åtgärder stödja olika slag av förbättringar inom glesbygdsföretagen.

Jag
återkommer längre fram till de personal- och ekonomiadminislrativa åtgärder som
fordras för atl försöksverksamheten skall kunna genomföras.

Jag
återkommer också lill frågan om de förtroendevaldas inflytande i handläggningen
av ärenden som gäller lantbruket.

2.3.3
Fisket

Mitt förslag:
Länsstyrelsen i Norrbollens län skall under försöksperioden fullgöra de
uppgifter som ankommer pä fiskenämnden i länet. Fiskenämndens personal skall
ingå i länsstyrelsens planeringsavdelning.

16

Statskontorets
förslag: Överensstämmer i stort med mitt förslag.

Fiskeristyrelsen: Fisket
är viktigt för vår livsmedelsförsörjning. En ökning av fisket sker numera
framför alll av den s.k. konsumtionsodlingen, som växer bäde ekonomiskt sett
och i volym. Även fritidsfisket ökar frän är till är. Verksamheten har stor belydelse
från rekreationssynpunkt och

bör
av det skälet stimuleras. Som ett led i detta arbete blir vården av fiskebestånden
allt viktigare.

Fiskeristyrelsens ledning
anser det möjligt att inom fiskels område genomföra den av statskontoret
föreslagna försöksverksamheten. Enligt fiskeristyrelsen är det emellertid
tveksamt om överföringen av ansvar och personal till länsslyrelsen kommer att
leda till nägra förbättringar för fiskets del. Försöksverksamheten får visa om
så blir fallet. En förutsättning för att fiskeriadministrationen inte skall
försämras är att fiskeristyrelsen behåller möjlighelerna att med sina
expertkunskaper stimulera den regionala fiskeriorganisationens arbete.

Skälen för mitt förslag:
Sambanden är starka mellan fiskenämndens uppgifter för utveckling av fisket och
länsstyrelsens samhällsplanerande funktion och övriga uppgifter som gäller
fiskefrågor. Genom beslut om regionalpolitiskt slöd och om glesbygdsstöd har
länsstyrelsen redan nu vissa möjligheter att påverka bl. a.
konsumtionsodlingens utveckling. Jag anser emellertid i likhet med statskontoret
att samarbetet mellan fiskenämnden och länsstyrelsen bör utökas. Fiskenämndens
personal bör under försöksperioden ingå i planeringsavdelningen. Fiskeristyrelsen
skall liksom hittills genom allmänna råd och föreskrifter kunna leda det
regionala arbetet med fiskets utveckling.

Jag
återkommer till frågan om de förtroendevaldas inflytande över handläggningen
av ärenden inom fiskets område, liksom till frågan om erforderliga
förberedelser inför försöksverksamheten.

Prop. 1985/86: 5

2.3.4
Bostadsförsörjningen

Mitt förslag:
Länsstyrelsen i Norrbottens län skall under försöksperioden fullgöra de
arbetsuppgifter som ankommer på länsbostadsnämnden i länet. Länsbostadsnämndens
personal skall ingå i länsstyrelsens planeringsavdelning som en särskild funkiion.

Statskontorets
förslag: Överensstämmer i stort sett med milt förslag. Statskontoret har
emellertid också föreslagit alt kommunerna i länet skall få bevilja statliga
bostadslån.

Bostadsstyrelsen:
Bostadspolitiken slår inför nya viktiga uppgifter. Tyngdpunkten har förskjutits
från en tidigare omfattande nyproduktion av bostäder till hur det befintliga
bostadsbeståndet skall vårdas, underhållas, byggas om och förbättras.
Uppgifterna inom bostadsförsörjningen kommer i fortsättningen enligt bostadsslyrelsen
i ökad utsträckning atl gälla frågor om bostadsområdenas miljö och
tillgänglighet. Äldre och handikappades möjligheter att bo kvar måsle främjas
och boendeinflytandet utvecklas. Det är vidare angelägel alt
institutionsboendet minskar. Även ungdomars problem på bostadsmarknaden måste
uppmärksammas.

Bostadsstyrelsen motsätter
sig förslaget att länsstyrelsen skall överta länsbostadsnämndens ansvar och
arbetsuppgifter. Förskjutningen i produktionen från nybyggnad till ombyggnad
och underhåll har minskat behovet av samordning på den regionala nivån mellan
den bostadspolitiska

17

Riksdagen 1985/86. I .saml. Nr 5

Prop. 1985/86: 5 verksamheten
och det utvecklingsarbete som är en viktig del av länsstyrel-

sens
arbete. Kommunernas ökade ansvar i bygg- och planfrågor verkar i samma
riktning, framhåller bostadsslyrelsen.

Förslaget
till förändring i organisationen försvårar enligt bostadsslyrelsen den
bostadspolitiska styrningen och minskar effekfivitelen. Bostadsstyrelsen
kommer inte att kunna omdisponera personal för att tillgodose tillfälliga behov
av personal i olika län. Följden blir bl, a, att statsmakternas initiativ inte
kommer att slå igenom lika snabbi som för närvarande.

Bostadsstyrelsen
reser invändningar också mot statskontorels förslag att kommunerna skall
besluta i ärenden om bostadslån. Från principiell synpunkt är det tveksamt att
låta kommunerna besluta om medel som staten tillhandahåller och som innebär slora
statliga subvenfioner. Risk för jäv föreligger i ärenden som gäller de
kommunala bostadsföretagens produktion. Bostadsslyrelsen anser all kommunerna
ofta saknar tillräcklig kompetens och erforderliga resurser för denna
handläggning. En kommunal beslutanderätt kommer alt öka kraven på kunnande hos
de lokala organen och skulle sannolikt fördyra administrationen.

Enligt
bostadsstyrelsen finns det heller inte något argument ull slöd för uppfattningen
att en samlad låneförvaltning skulle ge några rationaliseringsvinster.
Möjligheterna till samordning begränsas av att annan regional låneverksamhet
har från bostadslångivningen helt avvikande villkor och förutsätlningar.

Bostadsstyrelsen
är emellertid beredd att stödja ett ökat samarbete på länsnivå mellan de
statliga organen. Samarbetet bör emellertid ske inom den nuvarande
organisationens ram. Om det är ett önskemål att den regionala statliga
låneförvaltningen skall samlas hos en myndighet bör det enligl bostadsslyrelsen
i första hand övervägas om länsbostadsnämnden kan överta ansvaret för
låneförvaltning som avser även vissa andra låneformer.

Skälen
för mitt förslag: I likhet med statskontoret anser jag att strävandena att
förbättra bostadsförsörjningen är en väsentlig del av det arbete som sker för
alt främja samhällsutvecklingen. Starka samband råder mellan bostadsförsöijningens
planering och den övriga samhällsplaneringen. En samlad organisation på
länsnivå ökar länsförvaltningens möjligheter att koppla samman de
bostadspolitiska insatserna med annat regionalt arbete. En sädan helhetssyn bör
gagna både de bostadspolifiska intressena och de mer allmänna ulvecklingssträvandena
i länet.

Samtidigt
delar jag bostadsstyrelsens uppfattning att bosladsförsörj-

ningsfrågornas betydelse i det regionala utvecklingsarbetet efter hand har

förändrats. Förskjutningen i bostadspolitikens inriktning mot förändringar

i det befintliga bostadsbeståndet och mot bostadssociala frågor medför

emellertid inte att verksamhetens betydelse för utvecklingen i länet mins

kar. Frågor om miljö och tillgänglighet i kombination med arbetet på ökad

vård och omsorg i det ordinarie boendet släller stora krav på planering

över sektors- och huvudmannaskapsgränser. Regionalt och lokalt anpas

sade åtgärder inom detta område är ett viktigt led i arbetet för länets

ulveckling och framtid.

18 Det finns därför skäl att i en försöksverksamhet
pröva om de regoinala

bostadspolitiska frågorna
kan hanteras med större effektivitet i en samlad länsförvaltning. En ökad
samordning i frågor som har med boende och miljö att göra medverkar, som jag
har framhållit, till den utveckling som har betydelse för länets framtid. Del är
också angeläget att länsförvaltningen i en försöksverksamhet får tillfälle alt
pröva möjlighelerna att mer effektivt utnyttja de personalresurser som står
till länets förfogande. Ett ökat samarbete i en gemensam organisation bör kunna
ske mellan bostadsfunktionen och främsi planenheten.

Jag ser således flera
motiv för att länsstyrelsen i Norrbottens län pä försök bör överta den statliga
verksamheten för att främja bostadsförsörjningen i länet och därmed ansvaret
för personalen inom länsbostadsnämnden. Nämndens personal bör samlas inom
planeringsavdelningen som en särskild funktion, Bostadsslyrelsen skall även
under försöksverksamheten ha möjligheter att genom föreskrifter och allmänna
råd vägleda den regionala bostadsmyndigheten,

I försöksverksamheten bör
det vidare redovisas vilka besparingar som längre fram kan bli följden av en
samordning även i del administrativa arbetet. Förutsättningarna för en samlad
låneförvaltning i linje med statskontorets förslag behöver klargöras bättre än
som hittills har skett. Länsstyrelsen bör under försöksperioden undersöka
olika lösningar.

Frågan om kommunala
beslutsbefogenheter när det gäller bostadslånen prövas i annat sammanhang. I
regeringens proposition 1984/85: 207 om försöksverksamhet med förenklade regler
om byggnadslov m.m. i vissa kommuner har bostadsministern lämnat en redogörelse
för försöksverksamhet med kommunal beslutanderätt i vissa ärenden om
bostadslån och stöd till förbättringsåtgärder i de s.k. frikommunerna. Jag
finner inte anledning att nu föreslå någon ytterligare försöksverksamhet på
detta område.

Jag återkommer längre fram
till de personal- och ekonomiadministrativa åtgärder som ett överförande av
länsbostadsnämndens organisation fordrar.

Jag återkommer också till
frågan om de förtroendevaldas inflytande i handläggningen av ärenden som gäller
bostadsförsörjningen.

Prop.
1985/86:5

2.3.5
Samordning av kommunikationsfrågor

Mitt förslag: Länsslyrelsen
i Norrbottens län skall genom en särskild funktion, som ingår i
planeringsavdelningen, följa och påverka utvecklingen inom olika
kommunikationsområden.

Statskontorets förslag:
Statskontoret har föreslagit all länsstyrelsen skall utarbeta en översiktlig
regional trafikplan på tio års sikt för investeringar och drift som gäller
alla trafikslag. Länsstyrelsen skall överta ansvaret för den långsiktiga
ekonomiska vägplaneringen frän vägförvallningen. För dessa uppgifter skall
länsstyrelsen enligl statskontorets förslag inrätta en särskild
trafikplaneringsfunktion. Resurser motsvarande utredningsgruppen inom vägförvaltningens
planeringskonlor skall överföras frän våg-förvaltningen.

19

Prop. 1985/86: 5 Statskontoret
har vidare föreslagit att länsstyrelsen skall överta ansvaret

för
medlen för statsbidrag till byggande och drift av statskommunala vägar och
gator frän vägverkel.

Enligt
statskontoret bör länsstyrelsen på regional nivå ekonomiskt samordna en slor
del av samhällets åtgärder för trafiken. Länsstyrelsen bör bl.a. bevaka
kostnads- och anslagsutvecklingen när det gäller medlen för byggande och drift
av vägar, de sysselsättningspolitiska medlen som går till investeringar inom
trafiksektorn och de statliga bidragen till kollektivtrafiken. Statskontoret
har föreslagit alt skogsvårdsslyrelsen skall vara representerad i
beredningsgruppen för vägfrågor.

Vägverket:
Strävandena att i ökad utsträckning tillgodose behovet av service kännetecknar
enligt vägverkets ledning för närvarande utvecklingen inom verket. Vägverket
söker i högre grad än tidigare att i vägplaneringen uppfylla speciella
önskemål från olika industrier eller transportföretag. Även när det gäller
persontrafiken går utvecklingen mot ökad service och lösningar som tillgodoser
särskilda regionala eller lokala behov.

För
att möta servicebehovet och samtidigt uppfylla statsmakternas krav på
effektivitet och rationalisering håller vägverket på att förändra sin organisation.
Byggande och drift - saml planeringen av dessa funklioner - kommer i ökad
utsträckning atl styras i företagsekonomiska termer. Vägverket formulerar
verksamhetens syften i måltermer för olika nivåer i organisationen. En modern
ekonomiadministration med starkt ökad ADB-användning är en av förutsättningarna
för det koncerntänkande som verket har börjat tillämpa.

Vägverkets
ledning har framhållit atl länsstyrelserna inte har den tradition eller del
kunnande som fordras för att de skall kunna bli en del av den organisation som
håller på att växa fram inom vägplaneringen. Länsstyrelsernas uppgift är att
svara för överblicken i trafikplaneringen. Länsstyrelserna bör få möjlighet
knyta ihop olika intressen och göra de avvägningar som fordras. Från dessa
utgångspunkter anser vägverket atl länsstyrelsen i Norrbottens län under
försöksperioden bör pröva nägon form av översiktlig trafikplanering.
Planeringen bör vara inriktad på bedömningar av behoven för de olika
trafikslagens utveckling. Dessa överväganden skall länsstyrelsen kunna koppla till
andra avvägningar av ekonomisk och syssel-sättningspolitisk karaktär samt till
de bedömningar som hänsynen till miljön och hushållningen med mark och vatten
fordrar.

Vägverket
motsätter sig däremot statskontorels förslag att länsstyrelsen skall svara för
arbetet med den långsiktiga ekonomiska vägplaneringen och därmed överta
personalen inom utredningsgruppen i vägförvaltningens planeringskonlor. För
vägverket är det särskilt viktigt att den speciella vägplaneringskompetensen
kan hållas samman pä handläggningsplanet. Om personalen skall kunna behålla sitt
kunnande, måste den enligt vägverket få arbeta i sin nuvarande miljö. En
uppdelning av resurserna kommer atl leda till onödiga dubbleringar, vilket ökar
de totala kostnaderna.

Beslutsbefogenheterna i
vägplaneringsfrågor ligger enligt vägverkets

uppfattning redan i slor
utsträckning hos länsslyrelsen. De förändringar i

fördelningen av ansvar och
uppgifter som har skett under de senaste tio

20 åren tillgodoser fullt ul kraven på regionalt inflytande i
handläggningen av

vägfrågor. Länsslyrelsens roll som uppdragsgivare och
beslutsfattare är enligt vägverket fullt entydig. Vägverket anser emellertid
att etl försök med en mindre funkiion för samordning av trafikplaneringen på
länsnivå skulle vara värdefull inte minst för planeringen och driften av
vägarna i länet.

Skälen för
mitt förslag: Även jag anser det mindre lämpligl, bl. a. med hänsyn till
vägverkets ändrade arbetsformer, att överföra delar av vägförvaltningens
arbetsuppgifter och därmed en del av planeringskontoreis personal lill
länsstyrelsen. För utvecklingen i länet är det viktigare atl länsstyrelsen får
möjligheter att följa och påverka det som sker inom olika kommunikationsområden.
Jag bedömer att länsslyrelsen i Norrbottens län genom en nyinrättad funktion
inom planeringsavdelningen kommer att få underlag för att bättre än för
närvarande bedöma främsi behovet av samordnade lösningar inom
kommunikationssektorn. Den nya funktionens uppgift bör vara att belysa
förutsättningarna för åigärder av olika slag som länsstyrelsen kan ta initiativ
till när det gäller person- och godstransporter samt andra
kommunikationsfrågor.

Som en
följd av den föreslagna nya funktionen för samordnade överväganden inom
kommunikationsområdet ökar förutsättningarna för att förbättra den totala
effektiviteten i planeringsarbetet. Verksamheten kommer att påverka inte minst
vägverkets planering. De övergripande bedömningarna blir ett stöd för vägverkel
i dess långsikliga ekonomiska planering och kommer atl lill en del kunna
förenkla verkets arbete.

Jag vill erinra om att jag även i mina överväganden om
utvecklingen av länsförvaltningen i Södermanlands län har berört frågan om en
särskild funktion för kommunikationsfrågor.

Jag avser
att återkomma till regeringen i frågan om finansieringen av försöksverksamheten
inom kommunikationsområdet i samband med budgetarbetet inför budgetåret
1986/87.

I avsniti 2.4 behandlar jag frågan om de förtroendevaldas
inflytande bl, a. inom kommunikationsområdet.

Prop. 1985/86:5

2.3.6 Sysselsätlningsskapande
åtgärder av investeringskaraktär (beredskapsarbeten)

Mitt förslag: En ökad samverkan skall ske mellan
länsstyrelsen och länsarbetsnämnden. Syftet är att de arbetsmarknadspolitiska
medel som utnyttjas till investeringar i ökad utsträckning skall kunna samordnas
med regionalpolitiska åtgärder.

Planeringen
av investeringsreserven skall utgä från den grundsyn när det gäller länels
utveckling som de politiska organen fastställer. Handläggningen skall göras
smidigare. I ärenden om främst större investeringar skall en gemensam
beredning ske i en beredningsgrupp med företrädare pä chefsnivå för länsstyrelsen,
länsarbetsnämnden och regionala utvecklingsfonden. Beslut i ärenden om
beredskapsarbeten som prövas på regional nivä skall även i fortsättningen
fattas av länsarbetsnämnden.

21

Prop. 1985/86:5 Statskontorets
förslag: Statskontoret utgår från atl beredskapsarbetena

skall
ha som huvudsyfte att avhjälpa arbetslöshet. En ändrad handläggnings- och
beslutsordning skall emellertid göra det möjligl att i ökad utsträckning styra
verksamheten så att det skapas permanenta arbetstillfällen.

Statskontoret
har redovisat fyra alternativa handläggningsformer och förordar att
länsstyrelsen övertar beredning, beslut och uppföljning i ärenden om
beredskapsarbeten från länsarbetsnämnden. Beredningsgruppen för regionalt
utvecklingsarbete skall svara för samordning mellan länsstyrelsen,
länsarbetsnämnden och utvecklingsfonden.

Andra
lösningar syfiar främst till en ökad samordning mellan regionalpolitiska och
arbetsmarknadspolitiska bedömningar, men utan att fördelningen av ansvar och
personalresurser mellan länsstyrelsen och länsarbetsnämnden förändras.
Statskontoret anser del emellertid fullt möjligt alt kombinera de olika
alternativen, l.ex. ett system för omprioritering av medelsanvändningen med en
förstärkt planeringsroll för länsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen:
Beredskapsarbetena är enligl arbetsmarknadsstyrelsens ledning ett av de
viktigaste arbetsmarknadspolitiska medlen. Arbetsmarknadsstyrelsen anser atl
verksamheten kommer alt bli betydligt mindre effektiv om verkel inte förfogar
över beredningsresurserna och beslutanderätten. Arbetsmarknadsstyrelsen
motsätter sig mot den bakgrunden förslaget att länsstyrelsen skall besluta i
enskilda ärenden om beredskapsarbeten.

Del
nuvarande systemet innebär att länsstyrelsen från regionalpolitisk synpunkt
rangordnar de olika arbetena i objektreserven, Länsslyrelsen yttrar sig sedan lill
länsarbetsnämnden i de olika ärendena efter hand som de aktualiseras. Detta
syslem lillgodoser enligl arbetsmarknadsstyrelsen i huvudsak de krav på
samordning som bör ställas. Länsstyrelsen kan inom det nuvarande regelverkels
ram påverka både ärendena och formerna för beredningen. Enligt
arbetsmarknadsstyrelsen har länsstyrelsen hittills emellertid inte i någon
större utsträckning utnyttjat dessa möjligheter.

Arbetsmarknadsstyrelsen
anser att det av statskontoret föreslagna systemet med dubbla myndigheter för
planering och beslut om beredskapsarbeten kan leda till felaktiga
prioriteringar mellan olika arbetsmarknadspolitiska medel och även mellan
olika typer av beredskapsarbeten. Det kan vidare fördröja handläggningen och
öka arbetslöshetstiderna. Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar att förslaget kan
innebära en centralisering av beslutanderätten och således motverka decentraliseringssträvandena
i det av verket nyligen beslutade serviceprogrammet.

Arbetsmarknadsstyrelsen
anser vidare att arbetsmarknadsmyndigheterna inom ramen för sitt ansvar så
långt möjligt skall beakta länsstyrelsens bedömning av vilka beredskapsarbeten
som är viktiga för länets utveckling. Vid planering och genomförande är det
emellertid också betydelsefullt alt samarbetet med kommunerna fungerar bra.
Syftet med de förbättringar i handläggningen som bör eftersträvas skall vara
att utveckla samordningen mellan länsslyrelsen, länsarbetsnämnden och
kommunerna.

Arbetsmarknadsstyrelsen är
beredd att utveckla handläggningsformerna

22 sä att möjlighelerna till samordning ökar. Följande
förändringar är enligt

verket
elt steg i denna riktning:

(1)
Länsstyrelsen får tillfälle alt
aktualisera nya objekt som är vikliga för Prop. 1985/86: 5 länets
utveckling,

(2)
Länsstyrelsen anger vid
upprättandet av objektreserven de 15-20 viktigaste objekten;

(3)
Länsslyrelsen tar vid behov
fram kompletterande beslutsunderlag av regionalpolitisk karaktär.

Landshövdingens
roll som ordförande i de olika länsorganens styrelser säkerställer enligt
arbetsmarknadsstyrelsen en stor del av den eftersträvade samordningen.
Landshövdingen medverkar inom länsarbetsnämnden i prioriteringar mellan
ändamål. Han deltar normall också i beslut om igångsättning av
beredskapsarbeten som har investeringskaraktär. Landshövdingens samordnande
roll kan ytlerligare förstärkas genom inrättande av en chefsnämnd med
företrädare för i första hand länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och regionala
utvecklingsfonden.

Arbetsmarknadsstyrelsen
anser det vidare viktigt atl de ärenden som länsstyrelsen och länsarbetsnämnden
skall bereda gemensamt minskar i antal. Den gemensamma beredningen bör
begränsas till för länets utveckling viktiga ärenden. Ansvaret för vilken av
de båda länsmyndigheterna som skall inhämta synpunkter hos andra instanser bör
klargöras. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen kan etl utvecklat system med fasta
kontaktpersoner inom länsstyrelsen och länsarbetsnämnden slutligen också leda till
en förenkling av handläggningen.

Skälen
för mitt förslag: Handläggningen av ärenden om beredskapsarbeten måste vara
enkel och snabb. Valet av rätt objekt och utformningen av detta är viktigt.
Enligt min mening finns det goda förutsältningar att inom nuvarande system åstadkomma
en bättre samordning mellan bl,a. länsslyrelsen och länsarbetsnämnden. De
förslag som arbetsmarknadsstyrelsen har fört fram är ett steg i denna riktning.
Jag fäster särskild vikt vid den positiva attityd till en från
regionalpolitiska synpunkter formad prioritering som förslagen ger uttryck för.

Planeringen
av beredskapsarbetena måste på samma sätt som andra viktiga samhällsinsatser
för länels framtid utgå frän den grundsyn när det gäller utvecklingen som länsslyrelsen
utformar, Etl beredningsgrupp under länsstyrelsens ledning med uppgifi att
bereda ärenden av mer omfattande betydelse inom olika verksamhetsområden
kommer att kunna verka för atl beslulen om enskilda insatser i form av t.ex.
beredskapsarbeten är i linje med grundsynen. Denna beredningsgrupp bör bestå av
företrädare på chefsnivå för länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och den regionala
utvecklingsfonden.

Erfarenheten visar att
beredskapsarbeten - framför allt gäller det insat

ser i gränsområdena mellan regionalpolitik, arbetsmarknadspolitik och

industripolitik — kan ge goda effekter. Åtgärderna i dessa fall avser ofta

andra ändamål eller investeringar av annan omfattning än som det regi

onalpolitiska eller industripolitiska stödet normalt kan användas till. Del är

viktigt att länsstyrelsen och länsarbetsnämnden efler hand utvecklar be

redskapsarbetenas roll i dessa avseenden. Ofta kan det vara fräga om

övergripande åtgärder som samtidigt tillgodoser olika ändamål. Arbets

marknadsstyrelsen är en av de myndigheter som på regeringens uppdrag 23

Prop.
1985/86: 5

ägnar särskild
uppmärksamhet åt att utveckla sin service. Ett led i delta arbete är verkets
pågående decentraliseringssträvanden. Jag utgår från att arbetsmarknadsstyrelsen
genom att decentralisera beslutanderätten i ytterligare ärenden från central lill
regional nivå kommer att stödja önskemålen om ökad flexibilitet i användningen
av medlen. Jag vill också erinra om att verket inom ramen för sitt uppdrag har
rätt atl hos regeringen begära ändringar i lagar, andra författningar och
regler som onödigtvis binder verksamheten.

2.3.7
Naturvård

Mitt
förslag: Länsstyrelsen i Norrbottens län, statens naturvårdsverk och kommunerna
skall vidareutveckla samarbetet när det gäller förvaltningen av
naturvårdsobjekten i Qällområdet,

Statskontorets
förslag: Länsstyrelsen i Norrbottens län skall vara huvudman för förvaltningen
av naturvårdsobjekt i länet, inkl. Qällederna, Medlen för den fjällenhet som
naturvårdsverket och länsstyrelsen gemensamt svarar för skall föras över till
länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall vidare överta naturvårdsverkets program-
eller beställaransvar gentemot förvaltarna av naturvårdsobjekten.

Statens
naturvårdsverk: Verket motsätter sig statskontorets förslag. Förvaltningen av
nationalparker, som är en väsentlig del av naturvårdsverksamheten i
Norrbottens län, är av riksintresse och skall enligt statsmakternas beslul och
internationella överenskommelser ligga på den högsta naturvärdsmyndigheten.
Det samarbete mellan de statliga myndigheterna och kommunerna som har utvecklats
under senare år fungerar bra. En uppdelning av driftsansvaret mellan
naturvårdsverket och länsstyrelsen avseende nationalparkerna resp. övriga
naturvårdsobjekt i fjällområdet skulle göra del svårt för de båda organen att
på ett rationellt sätl utnyttja resurserna.

Skälen
för mitt förslag: Samarbetet mellan länsstyrelsen, naturvärdsverket och
kommunerna i fråga om förvaltningen av naturvårdsobjekten i Qällområdet har
gett goda resultat. Det är för tidigt att nu i grunden förändra ansvarsfördelningen.
Frågan om förvaltningen av landets nationalparker är av principiell karaktär
och bör övervägas i ett vidare sammanhang än vad försöksverksamheten utgör.
Jag anser att de berörda organen försl bör undersöka hur de i praktiken ytlerligare
kan utveckla det samarbete som redan äger rum. Som ett led i en utveckling av
samarbetet bör del vara möjligt att decentralisera befogenheter från den
centrala till den regionala och lokala nivån.

2.3.8 Regional
statistikverksamhet

24

Milt förstag: Statistiska
centralbyrån (SCB) skall öka sin service till länsstyrelsen och kommunerna i
länet under försöksperioden.

Statistiska
centralbyrån: SCB har på uppdrag av regeringen redovisat tre alternativa
förslag till förstärkning av statistikfunktionen i länen.

(1) SCB placerar två handläggare och ett biträde vid
varje länsstyrelse för service åt länsorgan, kommuner och enskilda i
statistikfrågor;

(2) För samma funktion svarar en stalistikansvarig
tjänsteman inom länsstyrelsen;

(3) Genom ökad utbildning och utökade kontakter underiätlar
SCB för länsstyrelsen att ge en viss service ål statistikanvändare i länet.

Om statsmakterna inte
anslår särskilda medel till den regionala statistikfunktionen, förordar SCB
alternativ (3). Med de resurser som verket för närvarande förfogar över finns
det enligl SCB andra stalistikbehov som det är mer angeläget att tillgodose.

Statskontoret:
Verket förordar att länsstyrelsen inom försöksverksam-helens ram får en
statistikfunktion enligt alternativ (1).

Skälen för mitt förslag:
Länsstyrelsen i Norrbottens län har redan en viss kapacitet när det gäller statislikservice.
Jag räknar med atl ett utökat samarbete mellan SCB och länsstyrelsen skall göra
det möjligt att tillgodose de ökade behov av en slatistikfunktion på regional
nivå som kan föreligga. Jag är inte beredd att föreslå någon särskild
organisation men jag har erfarit att SCB inom försöksverksamhetens ram avser
all medverka med bl. a. utökad kontaktverksamhet och andra åigärder.

Prop.
1985/86:5

2.4 De förtroendevaldas inflytande under försöksperioden

Mitt
förslag: Länsstyrelsens styrelse skall ha det övergripande ansvaret för
länsstyrelsens samtliga verksamhetsområden i Norrbottens län under
försöksperioden.

Inom
länsstyrelsen skall finnas funktionsstyrelser sammansatta av förtroendevalda
som beslutar i vissa ärenden som inte gäller övergripande frågor och i ärenden
av speciell natur. Sådana funklionsstyrelser, som länsstyrelsen skall utse,
skall finnas för beslut i ärenden som gäller utbildning, lantbruk, rennäring,
fiske och bostadsförsörjning.

För beredande
uppgifter inom kommunikationsområdet skall inrättas ett råd för trafikfrågor
vid länsstyrelsen. Rådet skall under försöksperioden ersätta länsvägnämnden i
Norrbottens län.

Statskontorets
förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt förslag.

Centrala myndigheter:
Företrädare för samtliga berörda centrala myndigheter har starkt understrukit atl
förtroendemannainflytandel i länsförvaltningen inte får minska under
försöksperioden.

Skälen för mitt förslag:
Ett starkt förtroendemannainflytande måsle finnas i den offentliga verksamheten.
Detta gäller särskill den regionala statliga förvaltningen. Flera åtgärder
under årens lopp har som framgått syftat till att förstärka de förtroendevaldas
inflytande i länen. Att några länsnämnder under försöksperioden upphör att vara
självständiga organ får inte leda till att förtroendemannainflytandel minskar.

25

Prop. 1985/86:5 Länsstyrelsens
styrelse blir ansvarig för verksamheten inom den nya

länsstyrelsen
under försöksperioden. De nya uppgifterna är emellertid många och i en del fall
när det gäller detaljerna förhållandevis komplicerade. Jag anser inte att det
är möjligt eller lämpligt att lägga behandlingen av ytlerligare ärenden av
detaljkaraktär på länsstyrelsens styrelse.

Länsstyrelsens
styrelse skall vara ell strategiskt organ med ansvar för planering och
verkställighet av en mycket stor del av den statliga verksamheten i länet. Den
skall framför allt utforma den grundsyn för utvecklingen i länet som skall vara
utgångspunkten för de flesta åtgärder i frågor om länets utveckling och
framtid. Till detla hör att följa utvecklingen inom olika sektorer. Som ytterst
ansvarig för verksamheten bör styrelsen emellertid kunna fatta beslut även i
enskilda ärenden av större eller principiell betydelse.

Funktionsstyrelser

Strävandena
atl avlasta länsstyrelsens styrelse rutinärenden innebär att det i stället bör
inrättas organ sammansatta av förtroendevalda som beslutar i ärenden som inte
bör prövas enbart av tjänstemän. Jag föreslår att de nya organen kallas
funktionsstyrelser. Dessa funktionsstyrelser skall ha befogenheter att besluta
i huvuddelen av de ärenden som hittills har behandlats av länsskolnämnden,
lantbruksnämnden, fiskenämnden och länsbostadsnämnden. Som framgått skall
emellertid viktigare frågor kunna avgöras av länsstyrelsens styrelse.
Funktionsstyrelsen kan i sådana fall ses som etl beredningsorgan.

Regeringen
bör ange den huvudsakliga avgränsningen av de olika funk-lionsstyrelsernas
ansvarsområden. Det bör emellertid ankomma pä länsstyrelsens styrelse alt
närmare fastställa vilka slag av ärenden som varje funktionsstyrelse skall
avgöra. Inom lantbruksnämndens område kommer länsstyrelsen att fullgöra även
uppgifter som gäller rennäringen. Det är därför naturiigl att den nuvarande
rennäringsdelegationen inom lantbruksnämndens organisation ombildas till en
funktionsstyrelse med samma uppgifter och befogenheter som delegationen för
närvarande har.

Ledamöter
i funktionsstyrelserna

Samtliga
ledamöter i funktionsstyrelserna skall enligt mitt förslag ulses av länsslyrelsens
styrelse. Denna utser också ordförande och vice ordförande i
funktionsstyrelserna.

Till
ledamöter i de hittills behandlade funktionsstyrelserna med anknytning till länssslyrelsens
nya ansvarsområden bör länsstyrelsen utse personer med intresse för och
insikter i de olika verksamheterna.

När
det gäller funktionsslyrelsen för utbildningsfrågor bör länsstyrelsen

lillgodose kravet på representation för arbetsgivare och arbetstagare. De

nuvarande reglerna ses för närvarande över inom utbildningsdepartemen

tet. Även i fråga om rennäringsdelegationen finns särskilda regler om

representation som bör gälla ocksä beträffande funktionsstyrelsen för ren-

26 näringsfrågor. Det finns också, somjag tidigare
antytt, särskilda besluts-

regler
som måsle iakttas dä denna funktionsstyrelses uppgifter och befo- Prop.
1985/86: 5 genheter regleras. Härutöver finns inom andra områden viss praxis m.m.
när det gäller representation för olika intressen. Sådan praxis bör kunna tjäna
som vägledning för länsstyrelserna dä funktionsstyrelserna skall ulses. Jag
anser emellertid inte att de chefstjänstemän som är självskrivna ledamöter i
resp. länsnämnder - eller andra tjänstemän utanför länsledningen som tjänstgör
i länsslyrelsen - normall skall väljas till ledamöter i funktionsstyrelserna.

Antalet
ledamöter bör inte variera alltför mycket mellan de olika styrelserna. Jag
föreslår följande antal ledamöter för de hittills behandlade organen:

-
Funktionsstyrelsen för
utbildningsfrågor 7 ledamöter

-
" " lantbruksfrågor 7 "

-
" " rennäringsfrågor 7 "

-
" " fiskefrågor 5"

-
" " bostadsfrågor 5"

Frågan
om antalet ledamöter i funktionsslyrelsen för utbildningsfrågor kan behöva
prövas på nytt i samband med den översyn av skollagen m. m. som för närvarande
pågår inom utbildningsdepartementet.

Kommunikationsfrågor

Den
nuvarande länsvägnämndens uppgifter är att behandla vägplaneringsärenden som
sedan prövas av länsstyrelsen eller - efter länsstyrelsens behandling - av vägverkel.
Länsvägnämnden har inga befogenheter att slutligt avgöra ärenden utan är elt
beredningsorgan. Samtliga ledamöter i länsvägnämnden utses av landstinget. De
förslag till samordnad länsförvaltning i Norrbottens län somjag hittills har
redovisat påverkar enligl min mening också länsvägnämndens uppgifter och
ställning.

Länsstyrelsen
kommer enligt mitl förslag att få en ny funktion för att följa och påverka
utvecklingen inom olika kommunikationsområden. Bl. a. skall vägbyggnadsbehov
och investeringar i olika irafikslag bedömas. Jag ser del som angeläget att del
lill den nya funktionen i länsstyrelsen kan knytas elt antal förtroendevalda
med iniresse för och insikt i dessa frågor. Detta förtroendemannaorgan bör
delta i beredningen av olika ärenden som efter hand aktualiseras i
länsstyrelsens utvecklingsarbete inom kommunikationsområdet.

De
förtroendevalda får i det här fallet emellertid inga befogenheter alt slutligt
pröva ärenden. Det nya organet bör av det skälet inte benämnas funktionsslyrelse.
Jag föreslår atl det i stället kallas rådet för trafikfrågor. Rådet bör liksom
den nuvarande länsvägnämnden ha sju ledamöter. Jag föreslår att rådet utses av
länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör välja ordförande och vice ordförande. Rådet
skall enligt mitt förslag fullgöra bl, a. de uppgifter som under
försöksperioden skulle ha ankommit på länsvägnämnden i Norrbottens län.

27

Prop.
1985/86:5

Utvecklingsfonden

Statskontoret
har som ett resultat av sina överväganden om en samordnad länsförvaltning
behandlat frågan om landshövdingen obligatoriskt skall vara ordförande i den
regionala utvecklingsfondens styrelse. Enligt gällande avtal mellan staten och
landstingskommunerna ankommer del pä de senare att utse styrelser för
utvecklingsfonderna. Jag finner det därför inte motiverat att i det här
sammanhanget behandla denna fråga.

2.5 Personal- och ekonomiadministrativa frågor inom
länsstyrelsen under försöksperioden

2.5.1
Allmänt

Mitt
förslag: Försöksverksamheten skall organiseras så atl minsta möjliga
förändringar i det administrativa systemet behöver göras och så att länsförvaltningen,
om så bedöms lämpligt, efler försöksperioden kan återgå till nuvarande
organisation. Försöket skall bedrivas inom nuvarande resursramar.

Skälen
för mitt förslag: Den föreslagna försöksverksamheten innebär påfrestningar för
berörd personal och organisation. Om det visar sig lämpligt skall det vara
möjligt atl efter försöksperioden återgå lill nuvarande organisation. Det är
därför viktigt att de rent administrativa åtgärderna begränsas till sådana som
är nödvändiga för att försöksverksamheten skall kunna bedrivas. Somjag tidigare
har anfört är det betydelsefullt för försöksverksamheten att länsstyrelsen har
möjlighet alt göra avvägningar mellan olika ansvarsområden. En förutsättning
för detta är att länsstyrelsen - inom ramen för nuvarande resurser och med
beaktande av sitt ansvar att fullgöra de nya arbetsuppgifterna - så fritt som
möjligt får disponera sin personal och övriga resurser.

Särskilda
medel kan komma all erfordras för informations- och utbildningsinsatser. Jag
avser återkomma lill denna fråga i samband med budgetarbetet inför budgetåret
1986/87.

2.5.2
Personaladministrativa frågor

Mitt
förslag: En särskild utbildning som förbereder personalen för de nya
arbetsformerna skall genomföras inför försöksperioden.

Försöksverksamheten skall
i övrigt när det gäller personaladministrativa frågor organiseras så att
minsta möjliga administrativa åtgärder fordras.

28

Skälen för mitt förslag:
En utgångspunkt för den föreslagna försöksverksamheten är att dess idémässiga
grund är väl förankrad hos personalen. Länsstyrelsen och andra berörda organ
bör därför underlätta för sin personal att förbereda sig för ändrade och
delvis nya arbetsuppgifter.

Jag
räknar med att del kommer alt fordras en särskild utbildning av personalen.
Under försöksfiden kan även växeltjänslgöring bli aktuell. Ett slort ansvar för
att erforderlig utbildning kommer till stånd åvilar länsstyrelsen och andra
berörda organ i Norrbottens län. Enligt min mening bör också länsstyrelsernas
organisationsnämnd (LON) delta i detla arbete. Jag räknar med att LON, inom
ramen för det uppdrag till bl. a. LON somjag återkommer lill, tar de initiativ
som fordras.

Det
är somjag har framhållit viktigt att försöksverksamheten kan bedrivas utan mer
omfattande administrativa åtgärder. Det skall även vara möjligt, om det visar
sig lämpligl, att efter försöksperioden återgå till nuvarande organisation. Somjag
tidigare har anfört bör därför de i försöket ingående nämndernas kanslier
inordnas i länsstyrelsen som särskilda funktioner. Därigenom kan de
administrativa åtgärderna för försöksverksamheten begränsas.

Enligt min mening bör
under försöksperioden personal från berörda länsorgan på enklaste sätt flytta
över till länsstyrelsen. Mitt förslag medför att länsstyrelsen under
försöksperioden övertar arbetsgivaransvaret för den personal som flyttar över
från länsskolnämnden, lantbruksnämnden, fiskenämnden och länsbostadsnämnden. En
sådan ordning innebär bl, a, alt länsstyrelsen tillsätter tjänster som blir
lediga under försöksperioden och som inte skall vara vakanta. När det gäller
chefstjänster som regeringen tillsätter skall länsstyrelsen avge förslag efter
samråd med den berörda centrala sektorsmyndigheten pä samma sätt som för
närvarande sker för bl. a, tjänsterna som länsarkitekt, naturvårdsdirektör och försvarsdireklör.
För andra högre tjänster som länsstyrelsen skall tillsätta under försöksperioden
bör beslut fattas efter samråd med berörd central myndighet. Särskilt bör detla
beaktas i fråga om tjänster som är avsedda för verksamheter som inte direkt
berör länets utveckling och framtid. Sådana tjänster finns inom länsskolnämndens
och lantbruksnämndens omräden. Även i andra avseenden torde ett samarbete
mellan länsstyrelsen och berörda centrala myndigheter erfordras.

Under försöksperioden bör
länsstyrelsen ha rält atl - i enlighet med 1971 års principbeslut om
länsstyrelsens samordningsansvar - göra de resursavvägningar m, m. som
erfordras inom ramen för centralt givna riktlinjer. Länsstyrelsen skall alltså
- med beaktande av sitt ansvar för olika sektorområden — kunna disponera sin
personal för de ändamål som länsstyrelsen finner mest angelägna.

Jag
återkommer i nästa avsnitt lill frågan om erforderliga förberedelser inför
försöksverksamheten.

Prop.
1985/86:5

2.5.3
Ekonomiadministrativa frågor

Mitt förslag:
Länsstyrelsen i Norrbottens län får disponera medel för samtliga
verksamhetsområden som ingår i försöksverksamheten, Länsslyrelsen skall i
samarbete med berörda centrala sektorsmyndigheter, statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV) och LON utarbeta förslag till den närmare
utformningen av det ekonomiadministrativa systemet.

29

Prop.
1985/86:5

Skälen för mitt förslag: Somjag
framhållit är del angeläget atl försöksverksamheten inte leder till alltför
omfattande administrativa förändringar. Detla förhållande gäller även de
interna ekonomiadministrativa frågorna. Samtidigt mäste länsstyrelsen
emellertid få etl sådant resursansvar att försöksverksamheten blir reell.

Någon överföring av
förvaltningsmedel mellan olika huvudtitlar torde inte av rent administrativa
skäl bli nödvändig under försöksperioden. På central nivå kan därför berörda
förvaltningsmedel för Norrbottens län tilldelas resp, myndigheter i huvudsak på
det sätt som nu sker. Jag förordar emellertid som en princip all regeringen
anger hur myckel som har beräknats för Norrbottens läns del. Från den centrala
myndigheten bör i förekommande fall erforderliga medel ställas till
länsstyrelsens förfogande enligt riktlinjer i bl. a. regleringsbreven.
Länsstyrelsen skall därvid inom ramen för de föreskrifter som meddelas ha full
dispositionsrätt över medlen. Av det anförda följer ocksä att länsstyrelsen
bör uppräita anslagsframställning för berörda verksamhetsområden.
Länsstyrelsens anslagsframställning bör tillställas berörda centrala
myndigheter, eftersom dessa bör ha möjlighet att under försöksperioden bedöma
helheten för riket av de i försöket ingående verksamheterna.

Liknande
förutsättningar gäller även för olika sakanslag. Det kan finnas skäl atl vissa
medel ställs direkt till länsstyrelsens förfogande, medan andra bör disponeras
av berörda centrala myndighet. Även i dessa avseenden bör de administraUva
systemen utformas så att både sektorpolitiska strävanden och syftet med
försöksverksamheten beaktas.

Det
erfordras, innan försöksverksamheten kan starta, på det ekonomiadminislrativa
liksom på det personaladministrativa området ett fortsatt utredningsarbete, bl.
a. rörande omfattningen av och formerna för det nödvändiga samarbetet mellan
länsstyrelsen och berörda centrala myndigheter. Jag räknar med att den
förberedelsegrupp somjag föreslår i avsnitt 2.8 skyndsamt behandlar dessa
frågor och för regeringen redovisar de förslag till åtgärder för vilka det
fordras regeringsbeslut.

För
att följa förberedelsearbetet och samordna erforderiiga åtgärder på central
nivå men även den mer långsiktiga verksamheten inom länsförvaltningen bör det
inom regeringskansliet bildas en särskild beredningsgrupp med företrädare för
berörda departement.

2.6 Administrativ samverkan i Norrbottens län

Mht förslag:
Möjligheter till samordning och rationaliseringar föreligger i det
administrativa arbetet inom den statliga förvaltningen i länet. Länsslyrelsen i
Norrbottens län skall under försöksperioden utveckla samarbetet i
administrativa frågor med andra statliga myndigheter. Samarbetet skall vara
frivilligt frän de deltagande myndigheternas sida.

30

Statskontorets förslag:
Ett administrativt samarbete skall knytas lill länsstyrelsens administrativa
enhet, som bildar stomme i etl regionall

förvaltningskontor. Enligl
statskontoret bör samarbetet delvis vara obligatoriskt.

Skälen för mitl förslag:
Målet för en administrativ samverkan är en effektivare och billigare statlig
administration för den regionala statliga förvaltningen. Samarbetet bör kunna
avse delar av den vanliga kontorsdriften men ocksä utbildning och delar av
personal- och ekonomiadministrationen. Gemensamma lösningar innebär att även
mindre organ i länet får nära tillgäng till en avancerad utrustning och
kompetent administrativ personal.

Länsstyrelsen är den
största civila slatliga myndigheten i Luleå och har stor administrativ erfarenhet.
Länsstyrelsen bör därför ha goda möjligheter alt ge service och råd åt andra
statliga myndigheterna i länet.

En administrativ samverkan
mellan olika myndigheter är en viktig del av strävandena att göra den
offentliga verksamheten effektivare och billigare. Om samarbetet skall ge
resultat, måsle del dock bygga på etl bibehållet ansvar för de olika
myndigheterna. Delta förutsätter en frivillig samverkan. Jag bedömer att
effekterna av ett samarbete i princip blir lika goda om varje myndighet själv
avgör vilka uppgifter som skall utföras gemensamt. Innan verksamheten har
planerats och kommit igång finns det i varje fall inget skäl att besluta om
obligatoriska åtgärder.

En viktig förutsättning
för gemensamma lösningar när det gäller administrationen är, som statskontoret
har framhållil, att de centrala seklorsor-ganen i så stor utsträckning som
möjligt delegerar ansvar och beslutanderätt i administrativa ärenden till sina
regionala organ.

Länsstyrelsen är, som jag
nyligen har nämnt, i de flesta fallen den naturliga värdmyndigheten för
administrativ service i Norrbottens län. Länsstyrelsen bör utifrån de allmänna
riktlinjer som statskontoret har angett ta de initiativ som fordras för att
under försöksperioden utveckla etl administrativt samarbete mellan de statliga
myndigheterna i Norrbottens län.

Länsstyrelsen bör inom
ramen för detta arbete söka former för ekonomisk samverkan mellan de olika
myndigheterna och i del sammanhanget samråda med riksrevisionsverket och
statskontoret. En utgångspunkt kan enligt min mening vara atl ell
samutnyttjande av tjänster finansieras gemensamt.

Prop.
1985/86:5

2.7 Genomförande av försöksverksamheten

2.7.1
Tidpunkten

Mitt förslag:
Försöksverksamheten med en samordnad länsförvaltning i Norrbottens län skall
pågå under tiden den 1 juli 1986 t.o.m. den 30 juni 1989,

Statskontorets förslag:
Överensstämmer med mitt förslag. Skälen för mitt förslag: Jag anser det
angeläget att försöksverksamheten kan starta så tidigt som möjligt.
Försöksverksamheten måsle emellertid

31

Prop.
1985/86:5

förberedas noga.
Statskontorets förslag atl försöksverksamheten skall börja den 1 juli 1986 har
inte mött några invändningar från de berörda regionala eller centrala statliga
myndigheterna. Jag anser att det är lämpligl att försöksverksamheten startar
vid den föreslagna tidpunkten.

Med
hänsyn särskilt till den vikt jag fäster vid de förtroendevaldas medverkan
anser jag att försöksverksamheten bör pågå under en tid av tre är, vilket
motsvarar en mandatperiod för ledamöterna i länsorganen. Jag föreslår alltså
att försöksperioden omfaltar tiden från den 1 juli 1986 t.o.m, den 30juni 1989.

2.7.2
Lagstiftningsåtgärder m. m.

Mitt
förslag: Jag föreslår en särskild lag som gör det möjligt att genomföra en
försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning i Norrbottens län. Enligt
lagen skall länsstyrelsen fullgöra de uppgifter som ankommer på länsvägnämnden,
länsskolnämnden, lantbruksnämnden, fiskenämnden och länsbostadsnämnden i länet,
Lagen innehåller också ett bemyndigande för regeringen att meddela de
föreskrifter om avvikelser från vad som är föreskrivet i lag i fråga om de
länsnämnder vars uppgifter länsstyrelsen i Norrbottens län skall fullgöra under
försöksperioden.

Statskontorets
förslag: Statskontoret föreslår att grunddragen i försöksverksamheten läggs
fast genom ett auktoritativt ställningstagande från statsmakternas sida. Efter
ett sådani beslut kan enligt statskontoret den närmare utformningen av ett
samlat försök göras.

Bakgrunden till mitt
förslag: Enligt vad jag har föreslagit i det föregående skall länsstyrelsen i
Norrbottens län under försöksperioden fullgöra de uppgifter som ankommer pä länsvägnämnden,
länsskolnämnden, lantbruksnämnden, fiskenämnden och länsbostadsnämnden i
länet. Som jag återkommer till kräver genomförandet av försöksverksamheten
vissa lagstiftningsåtgärder. Jag skall därför i korthet redovisa den
huvudsakliga författningsregleringen av den nu berörda delen av den statliga
länsförvaltningen.

32

Länsvägnämnden

Enligt
9a § väglagen (1971:948) skall det i varje län finnas en länsväg-nämnd. Nämnden
skall bestå av sju ledamöter, som väljs av landstinget. Om det i länet finns en
kommun som inte ingår i landstingskommunen, förrättas valet av landstinget och
kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem som regeringen bestämmer efter
befolkningstalen. 1 Gollands län skall valet förrättas av kommunfullmäktige i
Gotlands kommun. För ledamöterna väljs lika många suppleanter,

Länsvägnämnden
nämns vidare i en besvärsbestämmelse i väglagen 76 §,

Kompletterande
bestämmelser om länsvägnämnderna finns i inslruklio-

nen (1971:959) för länsvägnämnderna (ändrad senast
1982:690). Länsväg- Prop. 1985/86: 5 nämndens uppgifter anges i 1 §. Länsvägnämnden
skall biträda länsstyrelsen vid handläggningen av frågor enligl väglagen och
av andra frågor av väsentlig belydelse för länels vägväsende, Länsvägnämnden
har också alt avge yttranden till länsstyrelsen. I övrigt skall länsvägnämnden
fullgöra vad enligt lag eller annan författning ankommer på nämnden, Länsvägnämnden
får även göra framställningar till länsstyrelsen i vägfrågor. Kompletterande
bestämmelser om valförfarandet i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län finns i 2
§. Bestämmelser som gör det möjligt att använda ett proportionellt valsätt har tagits
in i 3 §. I 5 § anges mandattiden. Ledamöter och suppleanter i länsvägnämnd
väljs för en lid av tre år, räknat från och med den I januari året efler del,
då val i hela riket till landsting och kommunfullmäktige har ägt rum.

Länsskolnämnden

Länsskolnämnden och dess verksamhet är i första hand
reglerad i skollagen (1962:319, omtryckt 1970:1026). Bestämmelser om länsskolnämnd
finns i 4, 21, 22, 39, 41, 42, 46, 47a, 50b, 54, 54a §§ skollagen.

Enligt 4 § skollagen skall det i varje län såsom statsmyndighet
för skolorna finnas en länsskolnämnd. Länsskolnämnden skall enligl 21 § ha inseende
över skolorna i länet och därtill hörande verksamhet. Länsskolnämndens
sammansättning framgår av 22 §. Länsskolnämnden utgörs av nio ledamöter, som utses
för tre år, räknat fr, o. m. den 1 januari året efter del, då val i hela riket
till landsting och kommunfullmäktige har ägt rum. Paragrafen reglerar vidare
vem som utser ledamöter.

Vuxenutbildningen finns reglerad i vuxenutbildningslagen
(1984: 1118), som träder i krafl den 1 juli 1985, Länsskolnämnden skall enligt
lagen under skolöverstyrelsen ha tillsyn över den kommunala vuxenutbildningen
inom länet,

Ytlerligare föreskrifter om länsskolnämndernas uppgifter
finns i bl. a. skolförordningen (1971:235, omtryckt 1983:721) och förordningen
(1981: 1371) med instruktion förden statliga skoladminisirationen.

Lantbruksnämnden

Enligt 1 § lagen (1981: 1114) om utseende av ledamöter i
lantbruksnämn

derna och skogsvårdsstyrelserna skall det i varje län finnas en lantbruks

nämnd och en skogsvårdsstyrelse. Lantbruksnämndens sammansättning

och hur den utses framgår av 2 §, I bl, a, Norrbottens län skall det inom

lantbruksnämnden även finnas en rennäringsdelegation. Landstinget väljer

en ledamot i delegationen och en suppleant för denne. Lantbruksnämn

dens uppgifter framgår av ett stort antal olika lagar, Enligl jordförvärvsla

gen (1979:230) är lantbruksnämnderna tillständsmyndighet i fråga om för

värv av fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. Lantbruks

nämnderna är vidare tillstånds- och tillsynsmyndighet enligl lagen

(1979:425) om skötsel av jordbruksmark. Lantbruksnämnderna prövar

också frågor som gäller renskötsel enligt rennäringslagen (1971: 437), En- 33

3 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 5

Prop. 1985/86: 5 ligt
lagen (1972: 114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972

mellan Sverige och Norge om renbetning har lantbruksnämnderna
vissa uppgifter. Lantbruksslyrelsens befogenheter enligt lagen (1983:738) om
bekämpande av salmonella hos djur kan överiåtas på lantbruksnämnderna. Vidare
är lantbruksnämnderna tillståndsmyndighet enligt lagen (1970: 299) om skydd mot
flyghavre och enligt berberislagen (1976:451).

Bestämmelser om lantbruksnämnderna och rennäringsdelegalionerna
finns härutöver i förordningen (1967:425) med instruktion för lantbruksstyrelsen
och lantbruksnämnderna (omtryckt 1978:289, ändrad senast 1983:815). 1 några av
förordningens paragrafer görs hänvisning lill lagen om utseende av ledamöter i
lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna. Enligt 29 § instruktionen får lantbruksslyrelsen
föreskriva att det inom lantbruksnämnden skall finnas en delegation med uppgift
att besluta i ärenden som del annars ankommer på nämnden i dess helhet atl
pröva. Jag har erfarit att det inom lantbruksnämnden i Norrbottens län inte
finns någon sådan delegation.

Mandattiden för ledamöter och suppleanter i
lantbruksnämnden och i rennäringsdelegationen anges i 52 § instruktionen. De
utses för tre år. Ledamöter och suppleanter i andra delegationer utses för ett
år.

Fiskenämnden

I lagen (1950:596) om rätt till fiske anges en av
fiskenämndens många uppgifter. Enligt 30 § får fiskenämnden förelägga fiskerättsinnehvare
att avhjälpa vanskötsel. Elt föreläggande får förenas med vite. Enligt 41 § får
fiskenämndens beslut överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär.

En ytterligare uppgift för fiskenämnden anges i lagen
(1981:533) om fiskevårdsområden. Enligt 10 § fär bl. a. fiskenämnden ansöka hos
länsstyrelsen om bildande av ett fiskevårdsområde. Till en förrättning i saken
skall enligt 14 § förrättningsmannen alltid underrätta bl. a, fiskenämnden om
innehållet i kallelse till sammanträde i fråga om omrädesbildningen. I fråga om
vattenföretag enligt vattenlagen (1983:291) skall i vissa fall anmälan göras
till fiskenämnden, om fisket kan skadas.

Föreskrifter om statens lokala fiskeriadministration, vari
fiskenämnderna ingår, finns i förordningen (1967:286) med instruktion för fiskeristyrelsen
och statens fiskeriadministrafion (omtryckt 1977:464), I denna instruktion
anges närmare fiskenämndernas uppgifter. I varje län finns en fiskenämnd.
Länsstyrelsen utser ledamöter i fiskenämnden och suppleanter för dem. De utses
för tre år. Med vissl undantag består fiskenämnden av fem ledamöter. Bland
ledamöterna utser länsstyrelsen en ordförande. Nämnden utser inom sig vice
ordförande.

Länsbostadsnämnden

Bosladsverkel består av bostadsslyrelsen och
länsbostadsnämnderna.

Bostadsslyrelsen är chefsmyndighet för länsbostadsnämnderna.

Bestämmelser om länsbostadsnämnderna finns i förordningen (1965:

34 669) med instruktion för
bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna (om-

tryckt
1975:1277, ändrad senast 1982:537), Enligt 21 § finns det i varje län Prop.
1985/86: 5 utom Gotlands län en länsbostadsnämnd, I Gotlands län fullgör
länsstyrelsen de uppgifter som ankommer pä länsbostadsnämnd. Nämnden består enligt
22 § av ordförande och fem andra ledamöter, om regeringen inte beträffande viss
nämnd föreskriver att flera ledamöter skall finnas. För ledamöterna finns fyra
suppleanter. Länsbostadsdirektören är självskriven ledamot i nämnden. Övriga
ledamöter samt suppleanter utses av regeringen. Nämnden utser inom sig vice
ordförande. Enligt 19 § är länsbostadsnämnden länsmyndighet för den statliga
verksamheten för att främja bostadsförsörjningen. Nämndens närmare uppgifter
framgår av 20 §.

Länsarbetsnämnden

Arbetsmarknadsverket
omfaltar arbelsmarknadssstyrelsen, länsarbetsnämnderna och den offentliga
arbetsförmedlingen. Arbetsmarknadsstyrelsen är chefsmyndighet för
länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen. I varje län finns en länsarbetsnämnd.
Länsarbetsnämndernas uppgifter framgår av förordningen (1965:667) med
instruktion för arbelmarknads-verket (omtryckt 1982:457).

Bestämmelser
om arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete finns i
arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368; omtryckt 1983:569).

Skälen
för mitt förslag: Den slatliga länsförvaltningen med fristående och
självständiga länsnämnder har vuxit fram successivt. Inrättandet av länsnämnderna
har skett med riksdagens medverkan. Riksdagen har sålunda godkänt de
riktlinjer för den regionala länsförvaltningens organisation som har lagts fram
vid skilda tillfällen. Reglerna om organisationen har i en del fall beslutats
som lag. Flertalet organisationsbeslämmelser återfinns emellertid i
förordningar, som har beslutats av regeringen. När det gäller sådana
förordningar är regeringen i regel oförhindrad all med stöd av sin normgivningskompetens
besluta om de författningsändringar som behövs för att förändra den statliga
länsförvaltningen.

Regeringen
har emellertid inte alltid full frihet i förhållande till riksdagen i fråga om
det materiella innehållet i de föreskrifter som den själv har beslutat.
Föreskrifterna kan nämligen i olika hänseenden vara sammankopplade med villkor
som riksdagen har ställt upp l.ex. i samband med beslut om alt införa olika
statliga stödformer eller beviljande av anslag. Detla innebär alltså att en del
regeringsförfattningar i praktiken är riksdagsbundna.

Av
vad jag nu har sagt framgår alllsä att en förändring av den statliga länsförvaltningens
organisation och uppgifter måste underställas riksdagens prövning. Jag anser
att regeringen bör inhämta riksdagens godkännande av att regeringen inom ramen
för försöksverksamheten gör avsteg frän vad riksdagen har bestämt i samband med
anvisande av medel och godkännande av riktlinjer för en viss verksamhet eller
andra liknande åigärder.

Länsnämnderna och deras
uppgifter är vidare i några fall lagreglerade.

För att genomföra en försöksverksamhet med en samordnad länsförvalt

ning krävs därför lagstiftningsåtgärder. Enligt min mening är det inte 35

Prop.
1985/86:5 lämpligt att vidta ändringar i var och en av de olika lagar som
reglerar vissa länsnämnder. Eftersom del är fråga om en försöksverksamhet med
en samordnad länsförvaltning i endasi etl län förordar jag i stället att det i
en särskild lag tas in bestämmelser som gör det möjligt att genomföra försöksverksamheten
i enlighet med de riktlinjer jag har förordat i det föregående. Enligt den
föreslagna lagen skall länsstyrelsen under försöksverksamheten fullgöra de
uppgifter som ankommer på länsvägnämnden, länsskolnämnden, lantbruksslyrelsen,
fiskenämnden och länsbostadsnämnden i länet. För alt kunna genomföra
försöksverksamheten bör en sädan lag innehålla en bestämmelse som innebär att
riksdagen bemyndigar regeringen all meddela sådana föreskrifter om avvikelser
från vad som är föreskrivet i lag i fråga om de länsnämnder vars uppgifter
skall fullgöras av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Försöksverksamheten
medför behov av ändringar i mandattiderna för de förtroendevalda i
länsnämnderna. Alla länsnämnderna har inte sammanfallande mandattider.
Ledamöter och suppleanter i länsskolnämnden och länsvägnämnden utses för en tid
av tre år, räknal fr. o. m. den 1 januari året efter det, då val i hela riket
till landsting och kommunfullmäktige har ägt rum. Lantbruksnämnden,
rennäringsdelegationen, fiskenämnden och länsbostadsnämnden har ocksä treåriga
mandatperioder. Perioderna löper emellertid olika för dessa organ. För
länsbostadsnämnden går den nuvarande mandattiden ut den 30 juni 1987, för
fiskenämnden den 30 juni 1986 samt för lantbruksnämnden och
rennäringsdelegationen den 31 december ■ 1985. Med hänsyn till att
försöksverksamheten avses börja den 1 juli 1986 är det lämpligt alt införa en
särskild regel som innebär att för den tid som försöksverksamheten pågår skall
det inte väljas ledamöter och suppleanter i de länsorgan vars uppgifter
länsstyrelsen övertar. För länsbostadsnämndens ledamöter och suppleanter, som
regeringen utser går mandattiden ut den 30 juni 1987 enligl vad jag förut
nämnt. Det ankommer pä regeringen atl fr. o. m. försöksverksamhetens början
entlediga ledamöterna och suppleanterna i länsbostadsnämnden i Norrbottens
län.

En
särskild lag om försöksverksamheten bör tidsbegränsas. Som redan har framgått
föreslår jag att försöksverksamheten omfattar tiden den 1 juli 19861, o. m. den
30juni 1989. Enligt min mening bör lagen följaktligen gälla under samma tid och
sålunda träda i kraft den 1 juli 1986.

Länsnämndernas
verksamhet är reglerade i ett stort antal lagar och andra författningar. En
samordnad länsförvaltning medför uppenbarligen atl vissa regler för
ärendehandläggningen mäste förändras. En ny organisation för länsförvaltningen
förutsätter sålunda en samlad genomgång av den lagstiftning och den
författningsreglering som berörs av försöksverksamheten. En sådan genomgång mäste
följas av ett fortsatt arbete i vilket särskilda föreskrifter för
försöksverksamheten tas fram. Detta arbete kan emellertid påbörjas först sedan etl
förslag lill en ny organisation har utformats.

Efter
en genomgång av den lagstiftning som reglerar länsnämndernas

uppgifter och verksamhet
visar det sig säkerligen finnas ett behov av alt

kunna göra avsteg från vad
som här har föreskrivits. Det kan t. ex. finnas

36 besvärsbestämmelser som innebär att länsnämndens beslut skall överklä-

gas hos länsstyrelsen. En
annan instansordning är uppenbarligen nödvändig under försöksverksamheten. Det
finns sannolikt flera exempel på andra typer av lagföreskrifter som det finns
ett behov av att avvika ifrån. Det kan gälla bestämmelser om organisation,
besluts- och handläggningsordningar m. m. Mot denna bakgrund behövs det
bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om avvikelser från
gällande lagsfiftning somjag här föreslagit i det föregående. Bemyndigandet är
avsett att användas för att komma till rätta med problem av den här antydda
arten. Avsikten är således inte att bemyndigandet skall utnyttjas för att göra
direkt sakliga ändringar i den lagstiftning som berörs. Det kan endast komma
ifråga att göra de marginella förändringar som är nödvändiga för att genomföra försöksverksamheten.

Prop.
1985/86:5

2.7.3
Förberedelser och utvärdering av försöksverksamheten

Mitt
förslag: Länsstyrelsen i Norrbottens län skall få i uppdrag att i samarbete med
berörda myndigheter och i kontakt med berörda huvudorganisationer planera
genomförandet av försöksverksamheten. Statskontoret, riksrevisionsverkel och
LON skall få i uppdrag att biträda länsstyrelsen i detta arbete.

Ett program för att
utvärdera försöksverksamheten skall också utarbetas. Detta arbete skall ledas
av en särskild beredningsgrupp inom regeringskansliet som får till uppgift att
samordna och följa frågor som berör länsförvaltningen.

Statskontorets
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Skälen
för mitt förslag: Försöksverksamheten måste förberedas noga. Jag avser att inom
kort föreslå regeringen att ge länsstyrelsen i Norrbottens län i uppdrag att
förbereda försöksverksamheten. Arbetet bör ske i samarbete med berörda
myndigheter på central och regional nivå samt på lämpligt sätt i kontakt med
berörda huvudorganisationer. Länsstyrelsen bör utföra det kompletterande
utredningsarbete som kan behövas och lägga fram förslag till föreskrifter för
försöksverksamheten. Länsslyrelsen bör också föreslå författningsändringar och
utforma ett förslag till ny organisation och instruktion för länsstyrelsen i
Norrbottens län.

Förberedelsearbetet här
bör även inriktas på att vidareutveckla de personal- och ekonomiadminislrativa
frågorna samt förbereda valet av ledamöter i funktionsstyrelserna. De olika
funktionsstyrelsernas uppgifter mäste preciseras, liksom behovet av
beredningsgrupper för olika typer av ärenden och uppgifter. Frågor om
arbetsordning, diarieföring, arkivläggning och ADB-användning är exempel på
annat som måste behandlas i detta sammanhang. Statskontoret,
riksrevisionsverket och LON bör få i uppdrag att biträda länsstyrelsen i
arbetet.

Även utvärderingen av
försöksverksamheten är av stor betydelse. Jag anser att den bör förberedas noga
genom olika åtgärder. Jag förordar en fortlöpande bedömning av resultaten med
mer omfattande studier vid i förväg bestämda tidpunkter under försöksperioden.

37

Prop. 1985/86: 5 Somjag
tidigare har framhållit bör inom regeringskansliet organiseras en

beredningsgrupp
som följer och samordnar försöksverksamheten och den mer långsikfiga
utvecklingen inom länsförvaltningen. Denna beredningsgrupp bör få lill uppgift
att leda utvärderingen av försöksverksamheten. Jag avser atl senare återkomma lill
regeringen med etl mer detaljerat förslag om hur utvärderingen skall
genomföras.

3 Upprättat lagförslag

1
enlighet med vad jag nu har anfört har inom civildepartementet upprättats etl
förslag Ull lag om försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning.

4 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

dels
anta förslaget till lag om försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning,

dels
godkänna de principer för utveckling av en samlad länsförvaltning somjag har redovi.sal.

dels
godkänna att regeringen inom ramen för försöksverksamheten får göra avsteg från
vad riksdagen har bestämt i samband med anvisande av anslag, godkännande av rikllinjer
för en viss verksamhet eller andra liknande åtgärder.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

38

Prop. 1985/86:5

Utdrag
ur statskontorets rapport 1985:10 Bilaga 1

Norrbottenprojektet
Sammanfattning.

RAPPORT

Samordnad statlig länsförvaltning — en studie i Norrbottens
län (Norrbottenprojektet)

NORRBOTTENPROJEKTET

Sammanfattning

Huvudinnehåll

Regeringen
har uppdragit åt statskontoret att med utgångspunkt i en studie i Norrbottens
län utforma ett förslag till samordnad statlig länsförvaltning och en från
länsstyrelsen fristående skatteförvaltning. Uppdraget, som utförts av en
projektgrupp, redovisas i fyra statskontorsrapporter, 1985:10—13 (se omstående
sida).

I
denna rapport, 1985:10, sammanfattas projektgruppens förslag enligt rapporterna
1985:11-13. Vidare redovisas vissa samrådsyttranden samt statskontorets förslag
till regeringen.

Nyckelord

Länsförvaltning,
länsstyrelse, Norrbottenprojektet, regional förvaltning, regionalpolitik,
skatteförvaltning, administrativ samverkan, förvaltningskontor.

39

Prop. 1985/86:5 Bilaga
1

Innehållsförteckning Sid

1 INLEDNING........................................................ 43

1.1 Uppdraget
43

1.2 Projektorganisation
43

1.2.1
Organisation i stort .............................. 43

1.2.2
Kontaktpersoner ................................... .. 43

1.3 Vår
redovisning av uppdraget 44

1.3.1
Rapporter ........................................... 44

1.3.2
Vissa avgränsningar .............................. .. 44

2 NY
LÄNSFÖRVALTNING .................................... .. 45

2.1 Utgångspunkter
för uppdraget 45

2.1.1
Uppdraget mm ..................................... .. 45

2.1.2
En grundsyn för
länsförvaltningens struktur 46

2.2 Länsförvaltningens
uppgifter 52

2.2.1
Länsförvaltningens uppgifter;
Introduktion 52

2.2.2
Regional ekonomi, näringsliv
och arbels marknad 53

2.2.3
Areella näringar ...................................... 58

2.2.4
Skola och utbildning ................................ 62

2.2.5
Mark och bostäder ............................... .. 65

2.2.6
Trafikplanering ..................................... 69

2.2.7
Energi ................................................ 70

2.2.8
Länsplanering ...................................... 71

2.3 Samlat
förslag 72

2.3.1
Den nya länsstyrelsen .......................... 72

2.3.2
Länsbaserat budgetsystem .................... .. 77

2.3.3
Genomförande........................................ .. 83

3 FRISTÅENDE
SKATTEFÖRVALTNING ..................... 84

3.1
Inriktning och avgränsning .............................. 84

3.2
Tidigare utredningar .................................... .. 85

3.3
Skatteförvaltningen -
ansvarsfördelning och organisation ... 85

3.4
Samverkan mellan länsstyrelsen
och läns skattemyndigheten . 85

3.5
Överväganden och förslag ............................ .. 86

3.5.1
Författningsändringar .............................. .. 86

3.5.2
Bestämmelser om samarbete .................. 86

3.5.3
Enskilda ärendegrupper mm ...................... 88

3.5.4
Kronofogdemyndigheten -
länsstyrelsen - länsskattemyndighelen 90

3.5.5
ADB-verksamhet ................................. .. 90

3.5.6
RSVs ledningsfunktion ............................. 91

3.5.7
Administrativa resurser .......................... 92

3.5.8
Länsskattemyndighetens ledningsfunkfion
... 93

3.5.9
Genomförandefrågor .............................. 94

4 ADMINISTRATIV SAMVERKAN
- LULEÅ ................... 95 Prop. 1985/86: 5

4.1
Allmänt .................................................... 95

4.2
Detaljförslag ............................................. 97
''" '

41

Prop.
1985/86:5 Norrbottenprojektets slutrapporter

''""
' 1985:10 Norrbottenprojektet

Sammanfattning

Projektgruppens
förslag enligt rapporterna 1985:11-13 i sammanfattning. Vissa samrädsyttranden
samt statskontorets förslag till regeringen.

1985:11
Ny länsförvaltning

Norrbottenprojektet

Förslag
till en brett upplagd försöksverksamhet i Norrbotten med en ny organisationsstruktur
för den regionala förvaltningen.

1985:113
Bilagor

Ny
länsförvaltning Norrbottenprojektet

1985:12
Fristående skatteförvaltning

Norrbottenprojektet

Sambanden
mellan skatteavdelningen och den övriga länsslyrelsen klarläggs som underlag
för bedömning av åtgärder - författningsmässiga eller andra - vid bildande av
en fristående länsskattemyndighet.

1985:13
Administrativ samverkan — Luleå

Norrboltenprojektet

Förslag
atl bilda ett förvaltningskontor vid länsstyrelsen i Norrbottens län för
administrativ samordning och för service till myndigheterna i Luleå.

Inom
projektets ram har dessutom följande skrifter publicerats:

Landshövdingeboken

Eckerberg,
Edberg, Edenman, Lassinantti, von Sydow. Fem f. d. landshövdingar har inbjudits
att tänka fritt med anknytning til statskontorets utredningsuppdrag
Norrbottenprojektet.

Länsförvaltning
under 400 år

Hans
Esping

Med
hjälp av historiska återblickar illustreras hur samhällsutvecklingen ställer
krav på förvaltningens struktur.

42

1 Inledning Prop. 1985/86:5

1.1 Uppdraget gHaga 1

Regeringen har i skrivelse den 15 december 1983 uppdragit
ät statskontoret atl med utgångspunkt i en studie i Norrbottens län utforma
ett förslag lill samordnad statlig länsförvaltning och en från länsstyrelsen
fristående skatteförvaltning. Statskontoret skulle i sitt utredningsarbete utgå
från en till uppdraget fogad promemoria. Uppdragsskrivelsen och promemorian
återges sist i rapporten.

Översynen skulle utmynna i ell konkret förslag lill ny
organisationsstruktur för den regionala förvaltningen, en beskrivning av det
framtida förhällandet mellan länsstyrelsen och övriga länsorgan samt förslag
till erforderliga författningsändringar. Förslaget skulle utformas så att dess
principer kan tillämpas även pä andra län.

1.2 Projektorganisation

1.2.1 Organisation i stort

Utredningsarbetet i dess helhet har bedrivits i ett
projekt - Norrbotten-projektet - som varit uppdelat i tre delprojekt:

Delprojekt 1 Verksamhetssamordning

Delprojekt II Administrativ
samverkan

Delprojekt III Fristående skatteförvaltning

Under arbetets gång har statskontoret samarbetat med riksskatteverket
(RSV), länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), länsstyrelsen i Norrbottens
län samt i övrigt berörda regionala och lokala organ i länet. Vidare har
statskontoret haft kontakt med berörda centrala verk samt med företrädare för
kommunerna och landslingel i Norrbottens län.

Till projektet har en samordningsgrupp varit knuten bestående
av företrädare för statskontoret, RSV, LON och länsstyrelsen i Norrbottens
län. I samordningsgruppen har projektets huvudinriktning och ambitionsnivå
diskuterats liksom avvägningen och samordningen mellan de tre delprojekten.

Förhandling enligt MBA-S § 18 p 2 har ägt rum med de
fackliga organisationerna och information om utredningsarbetet har lämnats
till dessa organisationer.

1.2.2 Kontaktpersoner

Antalet projektmedverkande både inom och utanför
statskontoret har varit betydande. I det slutliga arbetet inom statskontoret
har främsi följande personer varit verksamma:

PerSvenonius, huvudprojektledare

Simon Andersson, projektledare delprojekt I

Göran Borghammar, projektledare delprojekt II

Birgitta Fredholm, projektledare delprojekt III

Siv Gustafsson 43

Prop. 1985/86:5 Ann-Kajsa
Johansson

Bilaga 1

Monica
Josefsson Torbjörn Nilsson Britt Persson Bengt Strömblom

1.3
Vår redovisning av uppdraget

1.3.1 Rapporter

Utredningsarbetet
har som nämnts varit uppdelat på tre delprojekt. Redovisningen av uppdraget
följer samma uppdelning. Vår rapport består därför av fyra separata dokument
enligt följande: Rapport 1985:10 Norrbottenprojektet. Sammanfattning 1985:11 Ny
länsförvaltning 1985:1 IB Bilagor. Ny länsförvaltning 1985:12 Fristående
skatteförvaltning 1985:13 Administrativ samverkan - Luleå Alt redovisningen av
utredningsmaterialet sker i tre separata rapporter har inte bara utrednings-
och rapporttekniska orsaker. Även om det finns klara samband mellan de tre
delområdena, så är de i huvudsak fristående från varandra. Såväl kretsen av
berörda myndigheter som förslagens karaktär skiljer sig avsevärt mellan
rapportdelarna.

1.3.2 Vissa
avgränsningar

Inom
delprojektet Verksamhetssamordning har vi ansett det nödvändigt atl begränsa
våra förslag till huvudfrågan: hur skall länsstyrelserna kunna fylla en slörre
och mer avgörande roll inom statsförvaltningen i frågor om det egna länets
utveckling och framtid? Frågeställningen spänner över vida och vilt skilda omräden.
Man kan därför peka på en stor mängd marginella förändringar, som var för sig
skulle ge länsstyrelsen en mer framskjuten roll i något avseende. I
utredningsuppdraget konstaterar regeringen, att förvaltningsapparaten inte
förmått att i önskvärd utsträckning anpassa sig till förändringar i samhället
och omvärlden. Erfarenheterna visar dessutom, att strukturella problem i en
region inte kan lösas utan en god anpassning till de speciella betingelserna i
regionen. Värt utredningsmaterial ger vid handen, att många goda intentioner
ligger förborgade i nuvarande instruktioner för länsstyrelse och andra
länsorgan, men att instrument saknas för annat än marginella
prioritetsförskjutningar.

Vi
har tolkat uppdraget sådant, atl det syfiar till en helhetslösning. Vårt huvudförslag
är därför att man genomför en försöksverksamhet — i Norrbottens län - med en
väsentligt annorlunda länsstyrelse än i dag. Däremot har vi inte haft kapacitet
alt närmare överväga åtgärder som direkt skulle kunna avse alla länsstyrelser.
Vår redovisning kan emellertid ge flera uppslag av den arten.

Inom
delprojektet Fristående skatteförvaltning har arbetet påverkals av

44 att en särskild utredning -
skatteförvaltningsutredningen - under utred-

ningsarbetets
gång tillsatts av regeringen för att föreslå effektivare former Prop. 1985/86:
5 för styrning och samordning inom skatteorganisationen. Utredningsuppdraget,
som har många beröringspunkter med vårt uppdrag, skall slutre- "Oga dovisas
senast den 1 juli 1985. Det har av naturliga skäl inte varit möjligt att koordinera
de två utredningsuppdragen, eftersom de inte är tidsmässigt synkroniserade. Vi
har därför inte kunnat beakta några av utredningens överväganden eller
ställningstaganden.

Inom
delprojektet Administrativ samverkan har vi i första hand utvecklat förslag till
inrättande av ett förvaltningskontor vid länsstyrelsen i Norrbottens län för
administrativ service åt statliga organ i företrädesvis Luleå. Utredningsarbetet
har bedrivits i samverkan med en referensgrupp, som omfattat alla myndigheter i
Luleå. Förslagens detaljutformning är beroende av de två tidigare nämnda
delprojekten. Principiellt kan man emellertid behandla frågor om administrativ
samverkan fristående.

2
Ny länsförvaltning

2.1
Utgångspunkter för uppdraget

2.1.1
Uppdraget m m

I
regeringens uppdrag till oss har vi tagit fasta på följande centrala punkter:

a)
Flera av dagens länsnämnder
tillkom i syfte att förverkliga och understödja politiska reformer inom olika
sektorer; reformer som numera till stora delar är genomförda.

b)
Den starka sektoriseringen av
samhällsförvaltningen har under senare år kritiserats för att vara stelbent,
byråkratisk och dyrbar,

c)
Många regionala problem är av sektorövergripande
karaklär,

d) 1971
års länsstyrelsereform syftade lill att ge länsstyrelsen ansvaret

för samordningen av den slatliga verksamheten i länet. Reformen har inte

fullt ul lett till det avsedda resultatet,

e) Dagens
ekonomiska situation kräver att förvaltningen blir effektivare

genom ompriorileringar mellan olika sektorer och genom bällre utnyttjan

de av befintliga resurser.

f) Länsstyrelsen
bör ha en central roll i frågor som avser länets utveck

ling och framlid. Uppgifter som inte naturligt hör till denna roll, t ex

skattefrågor, bör fullgöras av andra organ.

Dessutom
understryks behovet av administrativ samverkan mellan de statliga myndigheterna
inom länet, bl a för att spara och förbättra servicen.

Enligt våra direktiv skall
den framlida länsstyrelsen hasom en huvud

uppgift atl svara för frågor som rör länets ulveckling och framtid. Vi har

inte tolkat det så att länsstyrelsen enbart skall ha uppgifter av denna

karaktär. Tyngdpunkten i verksamheten skall dock förskjutas mot utveck

lingsfrågorna. Den partiella länsstyrelsereformen är 1971 syftade till att

skapa en länsstyrelse med samordnande funktioner inom den statliga läns- 45

Prop. 1985/86: 5 förvaltningen.
Genom 1982 års förordning om regionalt utvecklingsarbete

betonades
denna roll ytterligare. Våra direktiv fäster nu uppmärksamheten

'' på de regionala problemens sektorövergripande
karaktär. Ett stärkt regio-

nalt
utvecklingsarbete skall balansera den nationellt bestämda sektorspolitiken. De
regionala aspekterna i samhällsorganisationen måste då betonas mer än hittills,

1
regeringens direktiv till oss anges särskilt sådana områden som har betydelse
för länets utveckling och framtid och som därför bör omfattas av länsslyrelsens
samordningsansvar. Dessa områden är arbetsmarknad, sysselsättning, industri,
näringsliv, energi, hushållning med mark och vatten, fysisk planering,
bostadsförsörjning, vägbyggande, hälso- och miljöskydd, naturvård, lantbruk,
skogsbruk, fiske och jakt samt skolväsendels utbyggnad och lokalisering.

Av
uppräkningen framgår alt samtliga länsnämnder berörs, nämligen länsarbetsnämnden,
länsbostadsnämnden, lantbruksnämnden, skogsvård sstyrelsen, fiskenämnden, länsvägnämnden
samt länsskolnämnden. Vidare berörs vägförvallningen och yrkesinspektionen samt
den regionala utvecklingsfonden.

Uppdraget
markerar vidare att förvaltningen i dagens ekonomiska läge måste bli
effektivare genom ompriorileringar mellan olika sektorer och genom ett bättre
utnyttjande av befintliga resurser. Uppdraget ger viss vägledning vid
prioriteringen mellan olika sektorer. Länsstyrelsens resurser för utveckling
av näringsliv, arbetsmarknad och sysselsättning bör förstärkas. Inom vissa
sektorer har en förvaltningsorganisation byggts upp för att genomföra en viss
reform. När den aktiva reformperioden nu är slut bör sektorns organisation
omprövas. Detta gäller i första hand länsbostadsnämndens, länsskolnämndens och
lantbruksnämndens områden.

Våra
förslag till en samordnad länsförvaltning skall enligt uppdraget lämnas med
utgångspunkt i en studie i Norrbottens län. Vi har alltså koncentrerat värt
arbete dit. Jämförande studier i andra län har endast i ringa mån kunnat
genomföras. Förslagen syftar till försöksverksamhet i Norrbotten, Vi menar dock
att de principiella grunderna för förslagen är allmängiltiga.

Våra
förslag är olika långt konkretiserade, I vissa fall preciseras områden för
fortsatt utredning, i andra fall kan en förändring genomföras med omedelbar
verkan, t ex genom beslul av länsstyrelsen i Norrbottens län, I sina huvuddelar
kräver dock förslagen riksdagsbehandling.

2.1.2
En grundsyn för länsförvaltningens struktur Problembildens förändring

Utvecklingen
av förvaltningens struktur och funktioner beror ytterst på materiella
förändringar i samhället. Demografiska, ekonomiska, teknologiska och sociala
faktorer förändras och därmed förändras också verklighetsyn och
problemuppfattning.

Framför
alll det ändrade ekonomiska läget kan innebära att de utprägla-

46 de hierarkiska och sektoriserade strukturerna i
förvaltningen föriorar i

funktionsduglighet och blir allt mindre ändamålsenliga i
förhållande till de Prop. 1985/86: 5 faktiska problemen. Det ändrade ekonomiska
lägel har också lett till ökade krav pä effektivt utnyttjande av tillgängliga
resurser och lill krav på sparat- t>''aga / gärder inom en rad omräden.
Besparingsaspekterna har fått starkt genomslag inom t ex energisektorn,
bostadsförsörjningen och socialpolitiken. Lokaliseringspolitikens tyngdpunkt
har förskjutits från omfördelning av industrin inom landet till att uppmuntra
befintliga företag att expandera.

Länsstyrelsen genom tiderna

Genom tiderna har länsstyrelsen alltid varit en mellaninslans
i förvaltningen, Å ena sidan har den varit centralmaktens ledande
förvaltningsorgan i länet, å andra sidan är dess uppgift att föra
länsbefolkningens talan inför centralmaklen. Hur länsslyrelsen fyllt denna
dubbla funktion har växlat under seklernas lopp.

Under efterkrigstiden inrättades etl antal fristående
länsnämnder. Detta var etl utslag av de tankar om en mer specialiserad förvaltning
som framför allt tog sig uttryck i bildandet av centrala ämbetsverk. De
regionala samordningsproblem denna specialisering medförde påtalades ofta i
samband med reformerna. Också länsstyrelsen i sig blev mer specialiserad och
landshövdingen var inte längre den självklara beslutsfattaren i alla ärenden.

En av de samordningslösningar som valdes var atl göra
landshövdingen lill ordförande i de fristående nämnderna. På bostads- resp
arbetsmarknadsområdena inrättades särskilda beredningsgrupper. Utvecklingen under
1960-talet innebar alt länsstyrelsens samordningsansvar markerades.
Organisatoriskt tog det sig bl a uttryck i de rådgivande organ, planeringsråden,
som knöts fill länsslyrelsen. Från år 1971 fick länsstyrelsen dessutom
beslutanderätt i vissa övergripande länsfrågor samtidigt som länsplaneringen
fick en allt mer auktoritativ ställning i förhållande till sektororganen. Den
organisatoriska strukturen ändrades även genom att flertalet "länsexperter"
inordnades i länsstyrelsen.

Genom att länsstyrelsens samtliga ledamöter från år 1977
utses av landstinget har länsstyrelsen fält en stark regional politisk
förankring. Länsstyrelsens auktoritativa roll underslröks genom 1979 års
kungörelse om länsplanering, Dessulom förstärktes dess planeringsresurser.

Genom 1982 års förordning om regionalt utvecklingsarbete
ändrades denna relativt centralstyrda form av länsplanering, tyngdpunkten lades
vid aktiva utvecklingsinsatser. Kretsen av samarbetsparier vidgades från
kommuner, landsting och slatliga myndigheter till att även omfatta den
regionala utvecklingsfonden, de fackliga organisa lionerna och näringslivets
organisationer.

För att stärka länsstyrelsens roll i denna nya
länsförvaltning är de fria s k ålgärdsmedlen viktiga. Det rör sig om relalivt
små belopp, men de ger länsstyrelsen möjlighet till ell strategiskt agerande. Länsslyrelsen
får därigenom en roll som pådrivande kraft.

En övergång har skett från stora tänsplaneringsomgångar
till regionall 47

Prop.
1985/86:5 Bilaga 1

48

utvecklingsarbete. Detta är en tydlig riktningsändring,
såväl när det gäller synen på regionalpolitiken som när det gäller synen pä de
administrativa samordningsinstrumenten.

Regionalpolitik - regionalt utvecklingsarbete Bakgrund och
mål

Riksdagens beslut är 1964 om riktlinjer för en aktiv
lokaliseringspolitik ulgör inledningen till den egentliga regionalpolitiken i
Sverige. Bakgrunden till de lokaliseringspolitiska åtgärderna var framförallt
de problem som skapades av den snabba befolkningsomflyttningen från skogslänen
under den ekonomiska tillväxtperioden.

Under 1970-talet beslutade riksdagen vid ett flertal
tillfällen om mål och medel för regionalpolitiken. Lokaliseringspolitiken, som
främst syftade till alt påverka industrins utbyggnad och lokalisering, blev en
allmän politik för regional utjämning och utveckling. 1 1982 års riksdagsbeslut
(prop 1981/82:113) angavs regionalpolitikens mål vara "att skapa
förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i landels olika delar
och atl ge människor tillgäng till arbete, service och en god miljö oavsett var
de bor i landet".

Vidare framhölls att en offensiv och ulvecklingsinriktad
politik för glesbygden är en viktig del i regionalpolitiken,

1 enlighet med riksdagens önskemål tillkallade regeringen
år 1982 en parlamentarisk kommitté för all utreda det regionalpolitiska stödet
till näringslivet. Enligt kommitténs direktiv har regionalpolitiken inte enbart
fördelningspolitiska syften. Dess mål är också att främja tillväxten i ekonomin.
1 och med att tillväxten avtagit, har det blivit svårare att omfördela
verksamheter mellan olika delar av landet. Direktiven framhåller bl a att del
därför blir av allt större regionalpolitiskt intresse atl initiera och stödja
nyskapande och nyföretagande samt att utveckla de företag som finns i sysselsätlningssvaga
regioner.

Den regionalpoliiiska kommittén lade i augusti 1984 fram
sitt betänkande (SOU 1984:74) Regional utveckling och mellanregional utjämning.
Vidare har glesbygdsdelegationen presenterat sin rapport (Ds I 1984:20) Glesbygden
- resurser och möjligheter.

Regionalpolitiska kommittén anser att regionalpolitikens
mål, med sin klart välfärdspolitiska formulering, bör ligga fast. Kommittén
finner det dock angelägel att peka på andra, mindre individorienterade, motiv
för en sådan regionalpolitik och nämner dels det försvarspolitiska motivet,
dels önskemålet att bevara det mångfacetterade i rikels regionala mönster. Elt
primärt syfte med regionalpolitiken "måsle vara alt i stora drag säkra den
geografiska fördelning av rikets befolkning som vi för närvarande har",

I samband med riksdagens båda regionalpolitiska beslut
åren 1979 och 1982 behandlades även stödet till glesbygden. Ett utmärkande drag
för näringslivet i glesbygd är atl det bygger pä de areella näringarna. De
statliga insatserna för att främja utvecklingen i glesbygd betraktas som en
integrerad del av regionalpolitiken.

Länsstyrelsens
regionala utvecklingsarbete Prop. 1985/86:5

Regionalpolitiken
är till sin karaktär ivärsektoriell. Den påverkar och påverkas av andra politikomräden,
t ex arbetsmarknads-, industri-, utbild- ' "" nings- och
jordbrukspolitiken. Länsstyrelsereformen år 1971 och länsplaneringen är
ullryck för behovet att bättre samordna de statliga insatserna för alt främja
det regionala utvecklingsarbetet. Denna term används numera för att beteckna
länsstyrelsernas regionalpolitiska arbetsuppgifter.

Länsplaneringen
inriktades under 1970-lalet på att ta fram beslutsunderlag i form av
inventeringar, prognoser och problemanalyser. Länsstyrelsen hade ansvar för
regionalpolitikens genomförande, men den hade begränsade befogenheter att
genom egna beslut påverka den regionala utvecklingen. Genom 1982 års
riksdagsbeslut har länsstyrelserna tilldelats ett samlat länsanslag som skall
ge ökade möjligheler all påverka utvecklingen inom länet.

Enligt
länsstyrelseinslruktionen åligger det länsstyrelsen "att ge noggrant akt
på länels tillstånd och behov samt främja länets utveckling och befolkningens
bästa". Länsstyrelsen skall också verka för att stallig, kommunal och
landstingskommunal verksamhei i länet samordnas och anpassas till målen för
länets utveckling.

De
styrmedel som länsslyrelsen förfogar över för att påverka utvecklingen i länet
är

-
länsplaneringen

-
anslagstilldelning och

-
befogenheter för att främja
sektorsamordning. Länsplaneringen resulterar i en åriig länsrapporl, som bl a
skall innehålla

en
analys av den regionala utvecklingen, en redovisning av mål och rikllinjer
samt en redogörelse för vilka statliga utvecklingsmedel som ställts till förfogande
och hur de har använts. Regeringen har gett särskilda uppdrag lill
länsstyrelserna avseende regionala industriprogram och planering av den
yrkesinriktade utbildningen.

Regionalpolitik
- sektorpolilik

I
den proposition som låg till grund för 1982 års regionalpolitiska beslut redogjorde
föredragande statsråd för vilken betydelse och roll elt antal sektorområden har
för regionalpolitiken. Bl a aviserades ett uppdrag till länsstyrelserna att
tillsammans med utvecklingsfonderna utarbeta regionala industripolitiska
program. Det ansågs viktigt att närings- och regionalpolitiska aspekter på etl
systematiskt sätt vägdes in i arbetsmarknadspolitiken. Vidare konstaterades
all del finns förutsättningar för ett från regionalpolitiska synpunkler
inriktat arbete inom jord- och skogsbruket samt vid fördelningen av stöd till
fiskets rationalisering. Andra områden som allmänt framhölls vara viktiga för
den regionala utvecklingen var utbildning och forskning saml energi- och
trafikpolitik.

Regionalpolitiska
kommittén har i sitt betänkande redovisat erfarenheler

av seklorpåverkan på regional nivä. En erfarenhet är att länsstyrelserna

inte har kunnai följa och bedöma olika sektororgans insatser. 1 betänkan- 49

4 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 5

Prop.
1985/86:5 det dras slutsatsen att sektorpåverkan genom regionalpolitiska
riktlinjer

för sektororganets verksamhet har begränsade möjligheter till framgång,

''Sa Glesbygdsdelegalionens försöksverksamhet har lett lill
i slorl samma slut-

satser.
De positiva erfarenheterna av sektorsamverkan under senare år härrör enligt
regionalpolitiska kommittén från dels arbetet med de regiona la
industriprogrammen, dels länsstyrelsernas projektmedel: "Ekonomiska medel
synes i vissa avseeenden ge mer resultat än förfatlningsreglerade
påverkansmöjligheter''.

Skatteutjämningsbidrag
och beredskapsmedel svarar för närmare hälften - beträffande skogslänen för
över hälften - av de anslag som kan anses ha regionalpolitisk betydelse.
Anslagen för utbildning och forskning är dock för hela landet sammantaget
större än skatteutjämningsbidragen. De medel som brukar kallas
regionalpolitiska (lokaliseringsstöd, glesbygdsstöd, transportstöd m m) utgör
en mycket liten del av stödinsatserna "med regionalpolitisk
betydelse".

Regionalpolitikens
mål handlar till en del om tillgången till arbete och har därmed
beröringspunkter med arbetsmarknadspolitiken. Regionalpolitiska kommittén
framhåller dock att det finns viktiga skillnader mellan dessa båda
politikområden:

Enligt
kommittén minskar arbetsmarknadspolitiska åigärder arbetslösheten pä korl sikt
medan en användning som leder till en minskning även pä läng sikl bör
stimuleras. Kommittén avslutar sitt resonemang om förutsättningarna att föra
över resurser från arbetsmarknadspolitik till regionalpolitik med att peka på
två problem som detta skulle medföra. För det första skulle - med mycket stor
sannolikhet - arbetslösheten öka om pengar styrdes över till annan användning.
För det andra riktas arbetsmarknadspoliliska åtgärder mot särskilt utsatta
individer. Denna fördelningspolitiska profil på insatserna skulle sannolikt
försvinna om det handlade om varaktiga arbetstillfällen som i stället skulle
kunna besättas av inpendlande eller inflyttande personer: "Kommittén är
inte beredd atl förorda en överflyttning av medel om det skulle medföra alt
arbetslösheten på kort sikt skulle öka".

Erfarenheterna
av det regionala utvecklingsarbetet och analysen av "länsslyrelsens försök
till seklorpåverkan" leder kommittén till slutsatsen att förutsättningarna
för regional sektorsamverkan ytterligare måste förbättras. Del kan ske genom
att

-
de regionala sektororganen ges
större handlingsutrymme

-
länsstyrelsens regelstyrda
samordningsbefogenheter stärks

-
länsstyrelsens ekonomiska medel
för samordning utökas och användningsområdet breddas.

Med
hänvisning till atl regeringen gett statskontoret i uppdrag att utforma ett
förslag till samordnad statlig länsförvaltning ser inte kommittén någon
anledning att komma med konkreta organisatoriska förslag. "Del
förändringsarbete som påbörjats synes ligga väl i linje med det förändringsbehov
som kommittén i övrigt kunnai konstalera". 50

Åtgärder
för glesbygden Prop. 1985/86:5

De
statliga insatserna för atl stödja utvecklingen i glesbygd - glesbygdspolitiken
- är en del av regionalpolitiken. Länsstyrelsen bestämmer vilka Buaga 1
områden i länet som skall få del av glesbygdsstödet och anger vilka riktlinjer
som skall gälla samt beslutar om glesbygdsstöd.

Glesbygdsdelegationen
förordar i sin rapport en fortsalt offensiv och ulvecklingsinriktad politik för
glesbygden. Rapporten anknyter "till den process som inletts i vårt samhälle
mol decentralisering, sektorsamverkan och avbyråkratisering. Särskild vikt
fästs vid den lokala nivåns engagemang i och inflytande över
glesbygdspolitiken". Utvecklingsarbetet i glesbygd måste grundas på att
de lokala resurserna bättre las lill vara genom vidareförädling, småskalig
produktion och sysselsättning i kombinerad verksamhei.

Det
som skiljer produktionsförulsätlningarna i glesbygden från andra områden är
framför allt tillgången till mark och vatten. De areella näringarna är grunden
för sysselsättningen i glesbygden. Lantbruksnämnderna svarar för såväl
markpolitiken som de stadiga insatserna för företagsutveckling inom de areella
näringarna. Av de statliga myndigheter, vilkas verksamheler rör glesbygden, är
därför lantbruksnämnden av särskilt intresse.

En
stor del av glesbygdsdelegalionens förslag rör just lantbruksnämndernas
verksamhet. Det gäller bl a tillämpningen av jordförvärvslagen och organisationen
av rådgivningen till lantbrukarna. Exempel på verksamheter som kan kombineras
och som vanligen är knutna till de areella näringarna är trädgårdsodling,
linodling, biodling, ullberedning, försäljning av bär, svamp och vilt,
pälsdjursuppfödning, fiskodling, hemslöjd, hantverk, stuguthyrning och annan
service för turism. Enligt delegationen saknas utbildning och forskning i
sådana glesbygdsnäringar. Det saknas också rådgivning som bedömer dessa
kombinationsföretags hela verksamhet.

En
sammanfattande bedömning blir att del i praktiken är mycket svårt att på det
lokala planet åstadkomma den nödvändiga samordningen mellan sektorerna.

Våra
slutsatser

Direktiven
till regionalpolitiska kommittén pekar på att förutsätlningarna för
regionalpolitiken väsentligen har förändrats. Den handlar inte längre om att
fördela resurser till områden med problem. Det gäller i stället att stimulera nyföretagande
och att utveckla befintliga förelag.

Den reform- och
fördelningspolitik som förts under närmare tre decen

nier har varit sektoriellt organiserad. Näringslivets strukturomvandling

under tillväxtperioden gav en volymexpansion med etablerade produkter.

1 en sädan situation är det naturligt att förändringar i produktionens organi

sation inriktas på specialisering och stordrift. Den offentliga verksamhe

tens sektorisering ger uttryck för samma tankegångar vad gäller organisa

tionen. 51

Prop. 1985/86: 5 Nu,
när problemet är att utveckla nya produkter och tjänster, blir det

nödvändigl
att pröva om tidigare organisationsprinciper fortfarande håller.

' ' Vårt uppdrag att "utforma etl förslag lill
samordnad statlig länsförvalt-

ning"
går ut på att föreslå en ny organisationsstruktur. Del är således inte fråga om
att bara göra marginella justeringar i formerna för samverkan mellan länsstyrelsen
och övriga länsmyndigheter. Det förändringsarbete som påbörjats genom Norrboltenprojektet
ligger väl i linje med det förändringsbehov som bl a regionalpolitiska
kommittén kunnai konstatera.

Samspel
mellan uppgifter och organisation

De
olika sätten att beslämma regionalpolitikens mål och medel får konsekvenser
för hur länsförvaltningen organiseras.

Vi
menar alt följande utgångspunkter bör gälla för en ny organisationsstruktur:

-
1 förordningen om regionall
utvecklingsarbete från år 1982 betonas länsstyrelsens samordningsroll, vilket
innebär en breddning av den berörda kretsen intressenter. Förutom kommuner,
landsting och statliga myndigheter i länet skall länsstyrelsen inom ramen för
del regionala utvecklingsarbetet även samverka med utvecklingsfonden, de
fackliga organisationerna, näringslivsorganisalionerna m fl.

-
Länsslyrelsen skall ha en stark
och pådrivande roll i denna breda länsutvecklande verksamhet. Detta ansvar
formuleras i förordningen om regionalt utvecklingsarbete. Av stor vikt är de sk
åtgärdsmedlen som ger länsstyrelsen möjlighet att agera strategiskt och i syfte
att mobilisera andra regionala krafter.

-
Länsstyrelsen har flera andra
roller. Trots de skiftande rollerna ändras emellertid inte verksamheten i sin
helhet. Länsstyrelsen har kvar sin roll som rättstillämpande myndighet och
tillsynsmyndighet liksom sina uppgifter att svara för länsplanering och bevaka
ett flertal sektorintressen på regional nivå. Dessa roller kommer understundom
i konflikt med varandra.

-
De presenterade iakttagelserna
understryker den uppfattning som kommer till uttryck i värt uppdrag, nämligen
alt utvecklingen under de senaste decennierna bör leda fram till en mer
genomgripande förändring av den regionala förvaltningsstrukturen än hittills.

2.2
Länsförvaltningens uppgifter

2.2.1
Länsförvaltningens uppgifter; Introduktion

Länsförvaltningen
täcker nästan all samhällelig verksamhet. Vi har bedömt tre sektorer vara av
särskild betydelse för det regionala utvecklingsarbete som utgör länsstyrelsens
huvuduppgift:

- Arbetsmarknadspolitiken;
framför allt i den del som innebär investe

ringar som avser att långsiktigt öka tillgången på arbete. De argument

som regionalpolitiska kommittén har redovisat för att föra över medel

52 till regionalpolitiken ligger väl i linje med det
behov av att förändra den

statliga
länsförvaltningen som kommit till uttryck i vårt uppdrag. Prop.
1985/86: 5

- Areella
näringarna: De slatliga insatserna för atl främja rationalisering

en inom jordbruket omfattar markpolitiska åtgärder samt investerings- ' ''

stöd och rådgivning för alt främja företagsutveckling. Staten har tagit på

sig
ett särskilt ansvar för struklurutvecklingen inom de areella näringarna.
Lantbruksnämnderna fick år 1967 fill uppgifi att "åstadkomma en snabb
strukturrationalisering"; 1978 blev uppgiften att främja en "fortsatt
rationalisering". Enligt 1977 års beslut skall jordbrukspolitiken ges en
sådan inriktning att jordbruket och därtill knutna verksamheter kan medverka i
en aktiv regionalpolitik. Detta skall bl a ske genom stöd till företag i vilka
jordbruk kombineras med annan verksamhet. Vid handläggningen av ärende enligt
den nya jordförvärvslag, som trädde i kraft år 1979, skall regionalpolitiska
hänsyn tas. Med åren har således regionalpolitiska hänsyn fått alll slörre
betydelse för den statliga rationali-seringspolifiken: "Bl a bör
rationaliseringspolitiken kunna fungera som ett regionalpolitiskt
instrument" (prop 1977/78: 19). Det återstår nu att dra de organisatoriska
konsekvenserna av att jordbrukspolitiken utvecklats från att ha varit en
utpräglad sektorpolitik till alt ha blivit ett led i regionalpolitiken.

- Utbildning
och forskning: Utvecklingen inom näringslivet kommer i

högre grad än under den föregående tillväxtperioden att präglas av

behovet att anpassa produktionen till efterfrågan på nya produkter och

tjänster. Ett gynnsamt klimat för nyskapande och utvecklingsarbete

förutsätter forskning och utbildning. Snabba förändringar av näringsliv

och arbetsmarknad förutsätter alt vidareutbildning och i viss mån även

yrkesinriktad grundutbildning anpassas till lokala och regionala behov.

En samlad bedömning av utbildningsbehov och -resurser bör bl a göra

det lättare alt utnyttja lediga resurser inom det reguljära utbildningsvä

sendet för arbetsmarknadsutbildning. I länsplaneringsarbetet ingår att

bedöma sysselsättningskonsekvenserna av utvecklingstendenser och

planer. Av en viss näringsutveckling följer rekryterings- och utbild

ningsbehov. Utbildningsplaneringen görs nu i ökad utsträckning på re

gional nivå. Den berör bäde gymnasieskolan, högskolan (t ex tekniska

specialkurser, småförelagarulbildning) och praktiskt inriktad forskning

med sikte på länels arbetsliv.

Vissa
övriga uppgiflsgenomgångar tjänar som exemplifieringar. Ett sådant exempel är
energifrågorna där vi behandlar principen alt en uppgift mycket väl kan skrivas
in i instruktionen för någon eller några länsstyrelser utan att det gäller för
alla.

I
vissa fall lyfter vi fram funklioner som bör fä en stärkt roll i den nya länsförvaltningen.
Samlad trafikplanering är ett exempel. Länsplanering med förstärkt kapacitet
för statistik och med betoning på levnadsvillkor och social välfärd är etl annal.

2.2.2
Regional ekonomi, näringsliv och arbetsmarknad

Länsstyrelsen, utvecklingsfonden och länsarbetsnämnden är instrumeni 53

Prop. 1985/86: 5 Bilaga
I

54

på
regionalpolitikens, industripohtikens respektive arbetsmarknadspolitikens
område. Det är dock svårt att dra tydliga gränser mellan ansvarsområdena.

För
regional- och industripolitiken har det statsfinansiella läget blivit en stark
restriktion. Direkl, ickepermanenl industristöd har i stort sett upphört.
Permanent stöd koncentreras lill små och medelstora förelag. Regionalpolitiskt
stöd som varil bundet till investeringar i fysiskt kapital kompletteras med
möjligheter till insatser för t ex produktutveckling och marknadsföring.

Sysselsätlningsskapande
åtgärder är inte på samma sätl utsatta för budgetrestriktioner eftersom
arbetslöshetens kostnader ändå på något sätl mäsle täckas över statens eller
kommunens budget. Å andra sidan kan medel till sysselsätlningsskapande åtgärder
lättare än andra anslagsposter dras ned om arbetsmarknadsläget så medger.

Regional-
och industripolitiken riskerar att hamna i motsatsställning till den mer
kortsiktiga sysselsättningspolitiken. Så är t ex beredskapsarbeten ett
instrument som snabbt skall kunna anpassas lill ändrade förhållanden på
arbetsmarknaden, samtidigt som de objekt vartill medlen används bör främja den
långsiktiga ekonomiska utvecklingen. När statsfinanserna måste hållas strama
är del av särskilt intresse att insatserna är väl planerade och därigenom kan
ge säväl kortsiktig som långsiktig verkan. Det är inte säkert alt nuvarande
regler, praxis och uppgiftsfördelning mellan myndigheter alltid gagnar de
långsiktiga syftena.

Beredskapsarbeten
utgör ca hälften av kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken i Norrbotten.
Däremot upptar de en relativt liten andel av länsarbetsnämndens
organisatoriska resurser. Det finns därför enligt vår mening inte skäl att
överväga ett inordnande av länsarbetsnämnden i länsslyrelsen.

Beredskapsarbeten

Vi
har funnit skäl atl överväga formerna för styrning, planering och kontroll av
beredskapsarbeten i länet. Till följd av de skillnader i mål och medel som
finns mellan de aktuella områdena mäste dock mer omfattande förändringar
föregås av politiska ställningstaganden i sakfrågan. Vi har därför som
utgångspunkt att beredskapsmedel även i fortsättningen skall ha som huvudmål
alt avhjälpa akut arbetslöshet. En förändrad handläggnings- och beslutsordning
kan dock, enligl vår uppfattning, ge förbättrade möjligheter att styra
utvecklingen mot permanenta arbetstillfällen. En omfördelning till andra anslag
kan ge samma effekter, men innebär samfidigt en risk för att
sysselsättningsläget på kort sikt försämras.

I
våra överväganden gäller som utgångspunkter:

— Länsarbetsnämndens
uppgifter är till övervägande del av sådan art att

det inte finns skäl att inordna nämnden i länsstyrelsen,

- Anvisning
av arbetslösa är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och bör

därför åligga arbetsmarknadsmyndigheten.

Vi
presenterar fyra alternativ som utgår från dessa punkter:

a) "Nollalternaiivet" Prop.
1985/86: 5

Alternativet syftar till att förbättra länsstyrelsens möjligheler alt utnyttja

redan
givna befogenheter. Bilaga 1

Arbetsmässigt
skall länsstyrelsen

-
aktivt delta i beredningen av
objektreserven inför styrelsens godkännande,

-
initiera förplanering av och
ansökningar om regionalpolitiskt intressanta beredskapsarbeten,

-
följa upp effekterna av
beredskapsarbeten frän regionalekonomisk synpunkt och sysselsättningssynpunkt.

b) "Länsstyrelsealternalivet"

Till
länsstyrelsen förs beredning, beslut och uppföljning av beredskapsarbeten som
på så sätt integreras med beredning och beslut om regional-ekonomiskt stöd till
näringslivet. Förutom att länsstyrelsens tillgäng till regionalpolitiska medel
härigenom ökar samlas kunskapen om gällande regelverk och stödmöjligheter till
en instans.

c) "Avvägningsalternafivet"

Alternativet
syftar till att i större utsträckning än nu kombinera regionalpolitiska och
arbetsmarknadspolitiska hänsyn utan att alll för mycket förskjuta gränsen
mellan omräden ansvars- och resursmässigt.

Det
innebär att länsstyrelsen skall besluta om objektreserven (och eventuella
objekt utanför denna) i de delar som är av regionalpolitiskt iniresse.
Beredningen av objektreserven sker med aktivt deltagande från länsstyrelsen.
Föredragande i länsstyrelsen är länsarbetsdirektören.

d) "Omprioriteringsalternativet''

Alternativet
syftar till att i högre grad än nu renodla ansvar och resurser för
arbetsmarknadspolitiska resp regionalpolitiska mål i länet.

Det
innebär att statsmakterna omfördelar medel från anslaget Sysselsätlningsskapande
åtgärder till annat anslag, t ex Regionalpolitiskt stöd. Eventuellt kan etl
skräddarsytt anslag inrättas på försök i Norrbottens län.

Val
av alternativ

Det
bör upprepas att samtliga alternativ förutsätter att arbetsmarknadsmyndigheten
anvisar arbetskraft till beredskapsarbeten. "Omprioriteringsalternativet"
innebär dock att volymen beredskapsarbeten minskar i den mån andra insatser
ökar.

Samtliga
alternativ ställer krav på att länsstyrelsen resurs- och kompetensmässigt
förstärks. Kravel på resurstillskott blir störst i "länsstyrelsealternalivet",
men skillnaderna mellan alternativen torde vara små.

Som
forum för samordning med länsarbetsnämnden och utvecklingsfonden förutsätts
den nuvarande beredningsgruppen för regionall utvecklingsarbete fungera och
utvecklas.

"Nollalternaiivet"
och "länsstyrelsealternativet" ändrar i utgångsläget

varken på finansiering eller regler för val och prövning av objekt. Genom

att länsstyrelsens inflytande ökar torde dock objekt som förväntas leda till

en långsiktig sysselsättningsökning komma att prioriteras inom del utrym- 55

Prop. 1985/86:5 Bilaga
1

me
som regelverken medger. En sådan effekt eftersträvas särskill i "avvägningsalternativet'
'.

"Länsstyrelsealternativel"
innebär i en konsekvent genomförd form att länsstyrelsen tilldelas ett anslag
direkt över statsbudgeten. 1 regleringsbrev klargör regeringen vilka regler som
skall gälla vid t ex val av objekt. Dessa regler kan utformas under hänsyn till
speciella förhållanden i Norrbotten, på grundval bl a av vad länsstyrelsen
anfört i anslagsframställning. Till anslagsframställningen hämtar länsstyrelsen
underiag från olika källor, bl a från aktuella sysselsätlningsprognoser hos
länsarbetsnämnden.

"Omprioriieringsalternativel"
innebär att statsmakterna i förväg beslutar om hur stora resurser som skall
omfördelas från arbetsmarknadspolitik till regionalpolitik. Länsstyrelsen resp
länsarbetsnämnden kan arbeta mot entydiga mål. En följd kan bli att
arbetsmarknadsmyndigheterna blir mindre benägna att satsa på beredskapsarbeten
med höga dagsverkskostnader.

I
samtliga alternativ prioriteras det regionalpolitiska målet högre än i dag. Del
samlade resultatet för sysselsättningen i länet kan avläsas först efter ett
antal år och blir beroende av länsstyrelsens förmåga all skapa projekt och
stödja verksamheter som åstadkommer permanenta arbetstillfällen.

Det
är fullt möjligt att välja en kombination av de olika alternativen. Det framstår
t ex naturligt att kombinera en omprioritering i anslagstilldelningen med en
förstärkt planeringsroll för länsstyrelsen.

Vi
bedömer samtliga alternativ som möjliga att pröva under en försöksperiod.

Vi
vill dock förorda atl "länsstyrelsealternativet" väljs som en del i
ett försök med samordnad länsförvaltning. Det är mest konsekvent mot bakgrund
av de förhållanden som råder i Norrbotten. Det faller ocksä väl in i det
mönster som följer av våra samlade förslag.

56

Det
regionalpolitiska stödet Åtgärd smedel

De sk åtgärdsmedlen ger
länsstyrelsen möjlighel att genomföra utredningar och stödja verksamhet efter
prövning. Erfarenheterna av denna stödform har varil goda, både i Norrbotten
och i landet generellt. Vi menar därför att en större andel av det
regionalpolitiska anslaget under en försöksperiod kan ställas lill länsslyrelsens
förfogande för dessa ändamål. Del är efter försöksperioden möjligt att
utvärdera vilka verksamheter som fått stöd och vilken effekt insatserna fått.

Länsstyrelsen själv
bedömer värdet av ålgärdsmedlen på föjande sätt i sin anslagsframställning för
budgetåret 1984/85: "Projektmedlen kan naturligtvis endast i begränsad
utsträckning bidra fill att lösa länets sysselsättningsproblem. Medlen har
emellertid visat sig vara etl mycket värdefullt komplement lill övriga
stödformer på det regionalekonomiska området. I de projekt som initierats med
dessa medel har ofta betydande resurser tillkommit genom insatser från övriga
intressenter som medverkar i projekten, t ex olika länsorgan, kommuner,
fackliga organistioner och näringslivet".

Vi
delar länsslyrelsens bedömning. Prop. 1985/86: 5

Det
är viktigt att åtgärdsmedlen används på elt framåtsyftande sätt och

att del lill grund för deras användande finns ell långsikligl underiagsmate- *

rial.
En fastare organisation för initiering. planering och uppföljning av lämnat slöd
är därför viktigt. Samtidigt bör poängteras atl frihet från reglering är en
förutsättning för medlens effektiva användning.

IKS

Stödet
till "intensifierad kommunal sysselsättning" syftar till atl bereda sysselsättning
för personer boende uianför centralorten i kommunen.

Länsstyrelsen
avsätter medel ur länsanslaget för detta ändamål och beslutar om en ramsumma
för kommunerna, medan länsarbetsnämnden prövar projektansökningar och granskar
slutredovisningar av projekten.

Vi
anser att handläggningsordningen är krånglig. Vi föreslår därför att man inom
ramen för en försöksverksamhet prövar en ordning där länsstyrelsen ärligen
beslutar om elt ramanslag för IKS lill kommunerna. Efter det alt projekten
genomförts redovisas dessa till aktuell enhet inom länsstyrelsen.

Småföretagarstödet

Samarbetet
mellan länsstyrelsen och utvecklingsfonden i Norrbottens län är intensivt och
väl fungerande. Vi har inte funnit anledning att föreslå förändringar i
organisation eller uppgiftsfördelning.

Utvecklingsfondens
stödverksamhet finansieras i huvudsak genom fonderade medel och med medel från
länsstyrelsen vad gäller glesbygdsstödet. Den senare uppgiften innebär att
utvecklingsfonden har fått en reguljär myndighetsuppgift avseende fördelning
av ekonomiskt stöd på grundval av andra kriterier än de som gäller för fondens
kreditverksamhet. Fondens huvuduppgift är att stödja företagen med dels
konsultservice, dels krediter som lämnas på grundval av normala
företagsekonomiska bedömningar.

Vi
har den principiella uppfattningen att utvecklingsfondens verksamhet bör inrikias
på huvuduppgiften och atl fonden således inte bör fatta myndighetsbeslul i
stödärenden. Del kan försvåra särskilda uppdrag att som konsult medverka i
företagsutveckling i glesbygden. Vi har dock inte velat föreslå konkreta
förändringar på denna punkt eftersom de praktiska förutsättningarna i länet
motiverat delegering till utvecklingsfonden.

Regionalpolitiska
kommittén har föreslagit att utvecklingskapital som ställs lill utvecklingsfondens
förfogande skall ingå i det samlade länsanslaget fillsammans med medel för
lokaliseringsstöd, glesbygdsstöd och regionalt utvecklingsarbete.
Länsstyrelsen skulle därigenom få rätt att förstärka fonden utöver vad som kan
ske genom beslut på central nivå. Vi tillstyrker förslaget. En förändring med
denna innebörd blir också ett naturligt inslag i ett nytt budgetsystem för
länsförvaltningen, som bl a skall ha till syfte atl skapa överblick över olika
insatser i länet.

Vi
förordar således att utvecklingskapital ställs till utvecklingsfondens 57

förfogande och att
länsstyrelsen beslutar om tilldelningen.

Prop. 1985/86:5 En
form av utvecklat samarbete mellan utvecklingsfond och länsstyrelse

är
att landshövdingen obligatoriskt utses som ordförande i fondens styrel-

Bilaga / g gi sådan förändring, som i Norrbotten i dagslägel inte har någon

praktisk
betydelse, men som ändå är en principiell markering, är möjlig att genomföra i
samband med att gällande avtal mellan staten och landstingsförbundet går ut år
1985.

2.2.3
Areella näringar Jordbruk

Lantbruksnämnden
kan inte längre verka expansivt. Man kan inte heller inom den närmaste
framtiden anta att den allmänna jordbrukspolitiska målsättningen kommer att
ändras mot större jordbruksproduktion i landet. Snarare är det troligt att den
totala produktionen på sikl minskar, åtminstone den del som subventioneras med
någon form av prisstöd. Vad gäller glesbygdsstödet finansieras detta i sin
helhet via länsstyrelsen.

1983
års livsmedelskommilté har i sitt huvudbetänkande framhållit att de speciella
förhållanden som råder i norra Sverige särskilt bör beaktas vid
jordbrukspolitikens utformning. Främst beredskapsskäl men även sysselsättnings-
och miljöskäl talar enligt kommittén för att man behåller en jordbruksproduktion
av i stort sett nuvarande omfattning i norra Sverige. Ett fortsatt prisstöd och
regionalt rationaliseringsstöd föresläs.

Statsmakterna
har med åren gett allt större utrymme för regionalpolitiska bedömningar i
jordbrukspolitikens praktiska tillämpning. Ju mer politiken för jordbrukets
rationalisering kan ses som ett led i regionalpolitiken, desto större anledning
finns det atl ifrågasätta nuvarande sektoriella organisation. Det gäller
särskilt i den mer utpräglade glesbygden i skogslänen, där det är ett
karaktäristiskt drag all arbete i jord- och skogsbruk ofta kombineras med andra
sysselsättningar.

Vi
anser att lantbruksnämndens verksamhet för att främja struktur- och företagsutveckling
inom de areella näringarna i etl län som Norrbotten är av sådan betydelse för
den regionala utvecklingen, att den kan betraktas som ett led i
regionalpolitiken. Delta innebär att verksamheten bör styras av
regionalpolitiska bedömningar. Med denna utgångspunkt blir slutsatsen att
enbart en förstärkning av de befogenheter, som länsslyrelsen redan har, i
princip är otillräcklig. Verksamheten bör infogas i länsslyrelsens ansvarsområde.

Därmed
finns det två renodlade alternativ att välja på om man vill ge länsstyrelsen
ett avgörande inflytande över struktur- och företagsutvecklingen inom de areella
näringarna. I båda alternativen breddas verksamheten - i den nuvarande
lantbruksnämnden huvudsakligen inriktad på utvecklingen inom jordbruket — till
att avse ett bredare område, som kan benämnas "landsbygdsutveckling'': -
alternativ A innebär att de medel som nu står till lantbruksnämndens

förfogande (sak- och
myndighetsanslag under jordbruksdepartementets

huvudtitel)
förs över till länsstyrelsen,

58 - alternativ B innebär att verksamheten övertas av
länsstyrelsen.

I
alternativ A utförs verksamheten i en från länsstyrelsen frislående Prop.
1985/86:5 organisaUon - "landsbygdsnämnden" - som närmast får karaktären
av uppdragsmyndighet, med vissa myndighetsutövande uppgifter, till länssty- ''8
relsens förfogande. I den senare egenskapen blir det fråga om en ny sorts
myndighet på regional nivä. I handläggningen av ärenden enligl jordförvärvslagen,
som är den mesl utpräglat myndighetsutövande verksamheten, skall lagen i denna
modell lillämpas enligt den regionalpolitiska grundsyn som länsstyrelsen har
angivit för utvecklingen i länet. Besvär i jordförvärvsärenden går lill
regeringen med yttrande från lantbruksstyrelsen, som bevakar att de nationella
jordbrukspolitiska intressena uppmärksammas i det slufliga ställningstagandet
inom regeringen.

Verksamhetsområdet
vidgas till atl omfatta landsbygdens utveckling (även om
"kundkretsen" under överskådlig tid kommer att vara jord- och skogsbruksförelag).

"Landsbygdsnämnden"
beräknar kostnaderna för dels de uppgifter inom jordbrukspolitikens ram som
skall utföras för att främja struktur- och företagsutvecklingen inom jord- och
skogsbruket i länet, dels de övriga uppgifter för att främja
landsbygdsutvecklingen som länsstyrelsen önskar få genomförda. Pä grundval av
detta underlag upprättar länsstyrelsen anslagsframställning för programmet
Landsbygdsutveckling, anger inriktningen av verksamheten, "beställer"
vad som skall göras och ställer tilldelade medel till förfogande för
"landsbygdsnämnden". Med de medel som länsstyrelsen disponerar inom
programmet bör givetvis tjänster eller uppdrag kunna beställas ocksä från något
annat organ, om det bedöms ha en lämpligare kompetens.

Alternafiv
A förutsätter således att länsstyrelsen anger mål och riktlinjer för den
verksamhet som skall utföras av "landsbygdsnämnden". Länsstyrelsen
bör i ett sådant alternativ utse de ledamöter i nämnden, som inte utses av regeringen
och tillsätta tjänsterna i organisationen. Tjänsten som chef bör dock, i likhet
med molsvarande chefstjänster i länsstyrelsen, tillsättas av regeringen.

I
nästa steg kan diskuteras att föra över till länsstyrelsen de uppgifter som har
starkast samband med länsslyrelsens verksamhet. Det rör sig i första hand om
myndighetsutövningen enligt jordförvärvslagen samt köp-och
försäljningsverksamheten, i andra hand också om företagsenhetens övriga
uppgifter som rör handläggningen av ekonomiskt stöd. Det innebär i praktiken
alt lantbruksnämndens nuvarande företagsenhet med sina uppgifter avseende
yttre rationalisering infogas i länsstyrelsen. Produktionsenheten med sin
inriktning på inre rationalisering och driftrationalisering blir ett fristående
uppdragsorgan, vars verksamhet finansieras dels av anslagsmedel från
länsstyrelsens program för Landsbygdsutveckling, dels av intäkter från externa
uppdrag. Nackdelen med en delning torde vara begränsad med hänsyn till att
lantbruksnämndens nuvarande organisation har delats på detta sätt. Det här
alternativet kan benämnas AB - "delningsal-lernalivet".

Det
renodlade B-alternativet - "länsstyrelsealternativet" - innebär att 59

Prop. 1985/86: 5
lantbruksnämnden i sin helhet ingår i länsstyrelsen. Därmed tillförs läns

styrelsen en omfattande produktionsnära verksamhet som till sin karaktär

"''" ' avviker från länsstyrelsens övriga verksamhet.

Specialiserad
driftsnära rådgivning fill vissa jordbruksföretag kommer att behövas även i
fortsättningen, särskill i förelag av heltidslantbrukets typ med mer avancerad
teknisk utrustning och drift. I den utpräglade glesbygden i inlandet däremot
kommer rådgivningen mer att behöva bygga på kännedom om de lokala föruisältningarna
för atl ta lill vara områdets speciella resurser än på specialistkunskaper.
Denna typ av rådgivning kan kallas lokal rådgivning. Därmed avses här en
uppsökande, individuell rådgivning till företagare inom det område där
rådgivaren är placerad. Uppfattningen att behovet av lokal rådgivning kommer
att öka aktualiserar frågan om verksamhetens finansiering och organisation.

Lantbruksnämnden
är den statliga organisation med företagsutvecklande uppgifter som har den
bästa kännedomen om landsbygdens förhållanden. Lantbruksnämndens verksamhet,
bl a lokal rådgivning, finansieras i nuläget inom ramen för jordbrukspolitiken.

Regionalpoliuska
insatser finansieras av medel som stårtill länsstyrelsens förfogande, bl a
glesbygdsstödet. Genom utvecklingsfonden finansierar staten vidare företagsstödjande
service, som också i viss mån kan utnyttjas av glesbygdsföretag.

Staten
bidrar således på flera sätt till finansieringen av stöd och rådgivning till
förelag i glesbygd. Det är därmed inte givet, atl alla kostnader för lokal
rådgivning skall finansieras av staten. Kravet på lokal förankring talar för
att även kommunerna tar pä sig ett ekonomiskt ansvar för den rådgivning som
efterfrågas. Kommunerna kan välja mellan att anställa egen personal (t ex inom
näringslivssekretariatet) eller att köpa tjänster utifrån. Vi anser att staten
bör medverka fill eller svara för att det finns en basorganisation för lokal
rådgivning som kan upprätthålla en kontinuerlig verksamhet och kanalisera
informationsutbytet med utbildnings- och forskningsorgan, centrala myndigheter m
fl.

Den
lokala rådgivaren måste få arbeta efter de lokala förutsättningarna och kommer
i sin verksamhet oundvikligen att få en ställning som närmast liknar konsult åt
kommun och enskilda. Det kan principiellt ifrågasättas om sådan verksamhet bör
ingå i länsstyrelsen. Med hänsyn till denna principiella invändning anser vi
att det renodlade B-allernativet inte bör komma i fräga.

Alternafiven
A och AB framstår i nuläget som ungefär likvärdiga. Be

träffande alternativ A kan på sikt samma principiella betänkligheter, som

gjorde all vi avvisade alternativ B, bli gällande. Om lokal rådgivning och

annan uppdragsverksamhet växer och utvidgas till nya områden (t ex

hantverk, småindustri), ökar troligen risken för målkonflikter inom organi

sationen och för att myndighetens oväld kommer att ifrågasättas. Mol den

bakgrunden finns det skäl att organisatoriskt skilja myndighetsutövning

frän uppdragsverksamhet, som bedrivs i konkurrens på en marknad.

60 Vi anser därför att AB-alternativet principiellt är
den bästa organisa-

tionslösningen.
Sammanfattningsvis föreslår vi att lantbruksnämndens Prop. 1985/86: 5 uppgifter
avseende strukturrationalisering, handläggning av ärenden om investeringsstöd
samt tillsyn förs över till länsslyrelsen.Lokal rådgivning Bdaga / och annan
verksamhet som kan finansieras med intäkter eller med anslagsmedel, som ställs
lill förfogande av länsstyrelsen, bör föras till en fristående
uppdragsorganisation. Dess uppgift blir att svara för rådgivning och konsultinsatser
i syfte att främja företagsutvecklingen på landsbygden.

Skogsbruk

Skogsvårdsstyrelsens
huvuduppgift är alt utöva tillsyn enligt skogsvårdslagen. I skogsvärdsorganisationens
tillsynsuppgifl ingår bl a alt genom inventeringar ta reda på skogens
tillstånd. Tillämpningen av skogsvårdslagen är inte avsedd att ge utrymme för nägra
speciella regionala överväganden, grundade pä länsslyrelsens ansvar för
"länels utveckling och framtid". Däremot är det underlag som skogsvårdsslyrelsen
lar fram om skogstillståndel av stort värde för länsstyrelsens planering. Det
regionala programsamarbetel mellan skogsvårdsslyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens
län är väl utvecklat.

Skogsvårdsstyrelsen
förmedlar ca 80 milj kr i form av statligt slöd till skogsbruket. Av dessa
faller 31 milj kr under anslagsdelen Åtgärder inom stödområdet. Detla regionalekonomiskt
betingade slöd skall stimulera till insatser som är prioriterade ufifrän
skogliga behovsanalyser. Insatserna kan göras i linje med intentionerna i länsplan
och länsrapport.

Skogsvårdsslyrelsens
volymmässigt största verksamhetsgren är uppdragsverksamheten, som styrs av
beställarna. Del rör sig om främsi länsarbetsnämnden och enskilda skogsägare belräffande
skogsvårdsuppdrag saml länsstyrelsen beträffande nalurvårdsuppdrag. Vi kan inte
se nägon anledning att föra in denna del eller andra delar av skogsvårdsslyrelsens
verksamhet i länsstyrelsen och föreslår därför inte nägra förändringar såvitt
gäller skogsbruket.

Fiske

Del
finns slarka samband mellan å ena sidan fiskenämndens verksamhet för att främja
fisket och fiskevärden och å andra sidan länsstyrelsens samhällsplanerande
uppgifter och övriga uppgifter rörande fiskefrägor. Det finns därför anledning
alt överväga en integrering av fiskefrågornas handläggning i länsstyrelsen.

Länsstyrelsen har redan
idag ett visst näringsansvar genom fördelningen

av lokaliseringsstöd och glesbygdsstöd. En överflyttning av fiskets ekono

miska slöd och licensieringen skulle inte innebära mer än en marginell

förändring av länsstyrelsens ansvar. Huvuddelen av den rådgivning som

fiskenämnden utför låter sig också väl inpassas i länsstyrelsens nuvarande

arbetsformer. Den nuvarande statliga fiskeadministrationens ansvarsom

råde omfaltar både det traditionella yrkesfisket och fisk- och skaldjurs

odling. Den mer kommersieUt inriktade rådgivningen för malfiskodling kan

väntas finna sina former utanför den statliga administrationen. 61

Prop. 1985/86: 5 '
föreslär därför att fiskenämndens uppgifter och personal förs över till

länsstyrelsen.
Vi vill även erinra om atl statskontoret i remissyttrande den

Bilaga I ]5 oktober 1984 tillstyrkt utredningens om fiskeriadministrationen
förslag

(Ds
jo 1984:7) att föra över fiskeriintendenterna till fiskeristyrelsen.

2.2.4
Skola och utbUdning Utvecklingstendenser

Utbildningssamhällel
har under senare år utvecklats i omfattning och variation. Gränser mellan olika
utbildningsnivåer, t ex gymnasium och högskola, och mellan olika huvudmän, t ex
för arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning, har delvis brutits
upp i en strävan all bättre utnyttja de samlade utbildningsresurserna och att
bättre motsvara aktuella krav från elever och avnämare.

Parallellt
med denna utveckling har det blivit nödvändigt med samplanering. Genom ett
regeringsbeslut i mars 1983 fick länsstyrelserna i uppdrag atl medverka i
planeringen av den yrkesinriktade utbildningen i länen. Uppdraget innebär att länsslyrelsen
skall lämna regionalpolitiska rikllinjer för utbildning som bedöms ha
strategisk belydelse för länets utveckling på längre sikt. Länsstyrelsen skall
också biträda de utbildningsansvariga myndigheterna med underlag för deras
långsiktiga planeringsarbete samt medverka till att översikter utarbetas
beträffande näringslivets långsiktiga behov av olika typer av yrkesutbildad
arbetskraft som ett underlag för den praktiska studie- och yrkesvägledningen.

Riksdagen
har, genom att anta prop (1983/84: 116) om gymnasieskola i utveckling, också
tagit slällning till alt länsskolnämnden skall ha skyldighet att ta initiativ
till regelbundna samråd om utbudet av utbildning i gymnasieskola, komvux och
arbetsmarknadsutbildning i länet. I propositionen påtalar utbildningsministern
behovet av .samverkan, som gäller utnyttjande av resurser - såväl lokaler och
utrustning som lärare och övrig personal -, samplanering, som avser att man
skaffar sig överblick över utbildningsutbudet i en region med syfte att undvika
ulbildningsdubble-ringar och samordning av ulbildningsformerna med vilket menas
samundervisning i gemensamma grupper. För den regionala samplaneringen av utbildningsutbudet
i glesbygdsregioner markeras särskilt att arbetsmarknadsutbildningen bör ingå.

Länsskolnämndernas
organisation och arbetsformer är flexibla. De skall kunna anpassas till
varierande förutsättningar, regionala särdrag, särskilda intentioner osv. Varje
länsskolnämnd skall dock ha en relalivt likartad pedagogisk kompetens rörande
utveckling, utvärdering, planering, rådgivning och information.

Enligt
instruktionen för den slatliga skoladminisirationen och andra styrande rikllinjer
har länsskolnämnderna uppgifter som nära ansluter till länsstyrelsens roll som
regionall samverkande organ. Bl a skall länsskolnämnden samråda med
branschorganisationer inom länet.

Skolan
som resurs för regional ulveckling, samarbetet skola-närings-

52 liv/arbetsliv liksom mellan olika former av
frivillig utbildning är viktiga

bevakningsområden
i länsskolnämndens arbete. Nämnden skall arbeta för Prop. 1985/86: 5

ett närmande mellan utbildning och arbetsmarknad och för ulveckling av

skolverksamheten i samklang med övrig samhällsutveckling. Bilaga

Skolutveckling

Dagens
uppgifter pä skolområdet brukar delas in i funktionerna skolutveckling,
planering och dimensionering samt administration.

Till
funktionen skolutveckling kan hänföras forskning och utveckling, utvärdering,
läroplansarbete, personalutveckling, läromedelsutveckling och elevvård samt
långsiktig och övergripande planering.

Decentraliseringen
på skolans område har bl a inneburit atl kommuner och skolor fått ett större
ansvar för skolans ulveckling och förändring med åtföljande konsekvenser för
den statliga skoladministrationens arbetsuppgifter, roll och organisation.

Mål
och riktlinjer för verksamheten i skolan har lagts fast genom beslut av
regeringen och riksdagen.

Med
den ansvarsfördelning som sedan en tid håller pä att utvecklas mellan
skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna och med utgångspunkt i dessa riktlinjer
finns enligt vår mening förutsättningar för ökad decentralisering från central
till regional nivå. I anslutning till sådana förändringar bör prövas om inte
lärarhögskolorna, liksom andra högskoleinstitutioners kapacitet, kunde
utnyttjas bättre och skoladminisirationen avlastas.

Svenskt
utbildningsväsende kännetecknas bl a av krav på likvärdig ul-bildningsstandard
i hela landet. Hur en decentralisering bör genomföras för att vara förenlig med
detta grundläggande krav på funktionen skolutveckling bör prövas närmare.
Frågan berör bl a skolöverstyrelsens slällning och uppgifter.

Planering
och dimensionering

Till
funktionen planering och dimensionering kan hänföras fördelning av bas- och
förstärkningsresurser mm till grundskolan, de ärliga organisa-tionsbeslulen
avseende gymnasieskolan (motsv) samt tilldelning av undervisningstimmar mm
avsedda för kommunal vuxenutbildning.

Krav
på en effektiv samordning mellan länsskolnämnden och länsstyrelsen har i olika
former aktualiserats inom funktionen planering och dimensionering. Den
intressekonflikt som kan finnas mellan den centrala sektor-myndigheten
(skolöverstyrelsen) och länsmyndigheterna (länsskolnämnd och länsstyrelse) är
numera i huvudsak begränsad till frågor som gäller gymnasieskolans utbyggnad
och lokalisering saml vissa brisier i förutsättningarna för en regional
samplanering mellan gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning (komvux) och
arbetsmarknadsutbildning (AMU). Inom Norrbottens län har sådana
intressekonflikter framför allt sin grund i länets glesbygdsproblem.

När det gäller den
obligatoriska skolan (grundskolan) kan målkonflikter

uppstå. Utbildningsväsendet är en viktig del av den offentliga sektorns

utbud av service. Tillgången till skolor påverkar människors val av bo- 63

Prop.
1985/86: 5 stadsort, och har belydelse för
ortens förmåga att behålla eller dra till sig

annan verksamel. I det sammanhanget har utbildningsutbudet
en förstär-

''"Sa I kände effekt.

1970-talets stora årskullar befinner sig fn i
ungdomsskolan. Antalet 16-äringar, som utgör grund för dimensioneringen av
gymnasieskolan, var i Norrbottens län som störst år 1982. En minskning med ca
30% kommer att ske fram till år 1990. För grundskolans del minskar
elevunderlaget självklart på samma sätt men med viss fasförskjutning i liden.

I direktiven till oss nämns att våra överväganden om ett
vidgat inflytande för länsslyrelsen skall gälla skolans utbyggnad och
dimensionering. Det är i praktiken fräga om dimensionering inför en
neddragning. Del sviktande elevunderlaget kommer atl ställa såväl kommunerna
som den statliga skoladminisirationen inför svåra beslut de närmaste åren.

För AMU föreligger ett regeringsförslag (prop 1984/85:59)
om en ny organisation, frislående från de nuvarande huvudmännen SÖ och AMS.
Utbildningen föreslås bli avgiftsfinansierad och bör, enligt förslaget, kunna
bedrivas i olika former, t ex direkt ute i enskilda företag. Denna organisation
bedöms bättre än den nuvarande kunna stärka och effektivisera verksamheten
samt ha större förutsättningar lill anpassning efter arbetsmarknadens behov.
Del föredragande statsrådet föreslår att även den nya AMU-organisationen och
länsarbetsnämnden som huvudsaklig beställare av arbetsmarknadsutbildning, skall
ingå i det regionala samrådet om utbildningsplaneringen.

Det omfattande regelverk avseende skolväsendet och den
kommunala vuxenutbildningen som i dag styr ansvarsfördelningen mellan stal och
kommun behandlas för närvarande inom både stal-kommunberedningen och
skolförfattningsutredningen. Enligt vad vi erfarit kommer dessa utredningar atl
redovisa resultaten av sitt arbete under våren och sommaren 1985.

Administration

Till funktionen administration kan hänföras uppgifter av
typen statsbi-dragsadminislralion, tjänstetillsättningar och besvärsärenden
samt tillsyn.

Bestämmelser om statsbidrag för driften av grundskolan,
gymnasieskolan och vuxenutbildningen m m regleras i ett flertal förordningar.

I annal utredningsarbete prövas möjligheterna atl inordna
vissa typer av statsbidrag fill skolväsendet och vuxenutbildningen i annan statsbidrags-givning.
I detla sammanhang räcker det med en erinran om de principer för
ansvarsfördelning inom stalsbidragsadminislrationen som redan tidigare har
lagts fast genom beslut av regeringen och riksdagen, och som innebär bl a att
samma myndighetsnivå skall svara för såväl beslut om underlag för statsbidrag
som konlroll och granskning. Det bör vara möjligt atl decentralisera
statsbidragshanteringen i stora delar.

Tillsättning
av skolledare, dvs tjänst som rektor och studierektor i

grundskola,
gymnasieskola, statlig och kommunal vuxenutbildning samt

64 biträdande rektor vid
gymnasieskola, sker sedan den 1 juli 1982 genom

beslut i länsskolnämnd. Vi
förutsätter att stat-kommunberedningen prövar Prop. 1985/86: 5 om dessa
tillsättningsärenden kan överföras till kommunal skolmyndighet.

Syftet
med den stafiiga tillsynen av skolan är främsi all slå vakt om all de '3daga
/ mål och riktlinjer som fastställs genom beslut av regeringen och riksdagen förverkligas
i en praktisk utbildningspolitik. Denna tillsyn påverkas inte i princip av om
länsstyrelsen lar över länsskolnämndens uppgifter. Möjligheter öppnas däremot
att pröva nya arbetsformer.

Förslag

Vi
menar att skolfrågor är elt naturligt inslag i den länsstyrelse som får till
uppgift att svara för utvecklingsarbete och regional samordning. Atl länsskolnämnderna
redan i dag har ett regelfäst ansvar att arbeta efter de speciella
förhållandena i länet befäster detta synsätt och underlättar en integrering.
Vissa dubbleringar i samrädsförfaranden och planeringsarbete kan undanröjas.
Ansvaret för skolöverstyrelsen att bevaka de nationellt uppställda målen för
skolans verksamhet påverkas inte.

Vi
föreslår att länsstyrelsen övertar länsskolnämndens uppgifter.

2.2.5
Mark och bostäder

Fysisk
planering och bostadsplanering

Sambanden
mellan bostadspolitik och plan- och byggnadsväsen är slarka. Frågan om
samordning av verksamheterna på central och regional nivå har behandlats i elt
flertal utredningar efter 1960. Syftei har varit att få länsbostadsnämnderna
engagerade i kommunernas planarbete för atl få med även de kostnadsmässiga och
bostadspolitiska aspekterna i bebyggelseplaneringen. Samråden har dock inte formaliserats
förrän i samband med länsstyrelsereformen år 1971, dä länsstyrelsen övertog
länsbostadsnämndens uppgift att fördela ramar för bostadsbyggandet mellan
kommuner inom länet, och senare den gemensamma regionala bedömningen av kommunernas
bostadsbyggnadsprogram.

Byggadministrationsutredningen
föreslog år 1976 integrering mellan länsbostadsnämnd och länsstyrelse. Många
remissinstanser ansåg dock att man borde avvakta pågående utredningsarbete belräffande
ansvarigt organ för den regionala samhällsplaneringen. Denna precisering av
länsstyrelsens ansvar för den regionala samhällsplaneringen finns nu till stora
delar i förslagen till plan- och bygglag och lag om naiurresurser.

Bl
a i Norrbottenpropositionen ges uttryck för alt bostadsplaneringen har nära
samband med andra utvecklingsinsatser inom länet. För närvarande pågår en
diskussion mellan bostadsverket och planverket om en bättre samordning av
informations-, samråds- och stödarbetel pä regional nivå gentemot kommuner och
landsting.

Redan
i dag finns en väl etablerad samverkan i Norrbotten mellan länsstyrelse,
länsbostadsnämnd och länsarbetsnämnd.

Landshövdingen
är ordförande i nämnden, och tre av dess fyra ledamöter är även ledamöter i
länsstyrelsens styrelse. Länsbostadsdirektören

5 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 5

65

Prop. 1985/86:5 är
föredragande i länsstyrelsen i frågor som rör bostadsförsörjningen i

länet.

Bilaga I Länsarkitekten är länsstyrelsens kontaktman med
nämnden. Projekt-

och
utredningsarbete har bedrivits gemensamt. Bostadsbyggnadsprogram och utveckling
av bostadsbeståndet i övrigt diskuteras vid besök i kommunerna gemensamt
mellan länsbostadsdirektör, länsarkitekt och en representant för
länsarbetsnämnden.

Samverkan
mellan länsbostadsnämnd och länsstyrelse är sannolikt mer utvecklad i
Norrbottens län än i övriga län.

Mot
bakgrund av de, ibland starka, samband som redovisats mellan bostadsförsörjning
och övrig samhällsplanering och mot bakgrund av att bostadsförsöijningen utgör
en väsentlig del i samhällsutvecklingen, vill vi förorda att det statliga
ansvaret tas över av länsstyrelsen. En samlad organisation blir ett
kraftfullare och mindre sårbart instrument för nya bostadspolitiska insatser
och ger större möjlighet att koppla samman dessa med annat regionalt arbete.

Eftersom
man i Norrbottens län i många avseenden arbetar på ett utvecklingsinriktat sätt
redan i dag, behöver förändringen inte framställas som dramafisk. Den innebär
dock tyngdpunktsförskjulningar och öppnar både resursmässiga och
organisatoriska möjligheter till nya arbetsformer. Dessa möjligheter kan
förslärkas om visst utrymme lämnas för regionala avvägningar i regelverken för
bostadsfinansiering.

Några
författningsmässiga konsekvenser torde en integrering i Norrbotten inte
medföra. Under en försöksverksamhet kan i stort samma regler som redan gäller
för länsslyrelsen i Gotlands län för handläggning av bostadsstöd tilllämpas i
Norrbottens län. Bostadsslyrelsen skall således handlägga besvär över
länsstyrelsens beslut i ärenden om bostadsstöd m m och höras innan
länsstyrelsen avger förslag lill regeringen vid tillsättning av tjänst med
ansvar för bostadsfrågorna.

Länsstyrelsens
styrelse blir beslutande i frågor av slörre vikl för bostadsförsöijningen inom
länet. Nuvarande regelsystem, som i huvudsak avser lån och bidrag fill enskilda
objekt, ger med hänsyn till kraven på enhetlighet inte någol större uirymme för
beslul anpassade till regionala förhållanden. Vi anser det därför vara möjligt
att minska arbetsbelastningen för de politiska organen genom att lägga fler
beslut än för närvarande på tjänstemannanivå. Försök med decentralisering lill
kommunerna av beslutsfattande i ärenden om bostadsstöd - vilket kan vara ett
komplement fill en integrerad organisation på länsnivå — bör kunna ge än slörre
utrymme för länsstyrelsen att utnyttja sina resurser för uppgifter av
övergripande karaktär samt för rådgivning, tillsyn etc.

Kommunala
beslut i bostadslånefrågor

Frågan
om kommunernas befattning med ärenden om bostadslån mm

har
bl a belysts av byggadministrationsutredningen i betänkandet SOU

1976: 26. Under senare tid
har bostadsstyrelsen på regeringens uppdrag

66 också belyst möjligheterna till och kostnaderna för en
decentralisering av

beslutanderätt
till kommunerna. Delta har lett lill en decentralisering av beslut om
anpassningsbidrag frän och med år 1984. Såvitt gäller lån och bidrag till
energisparande åigärder pägär försök med kommunal beslutanderätt till mitten
av år 1986. Försöksverksamheten omfattar fem kommuner, dock inte i Norrbotten.

Även
när det gäller kommunal beslutanderätt i fråga om statligt stöd för vissa
förbättringsåtgärder i bostadshus (ROT) skall försöksverksamhet pågå i sju
kommuner till mitten av år 1986. Inte heller här är nägon kommun i Nortbotten
engagerad.

Bostadsutskottet
har i betänkandet BoU 1983/84:24 sagt sig vara positivt till en ökad kommunalisering
men anfört följande om en mer allmän decentralisering: "För att kommunalisering
av långivningen skall ge positivt resultat krävs förmodligen en omfatlande
förenkling av regelsystemet. Utskottet utgår från att regeringen fortlöpande
prövar om och i så fall i vilken omfattning det är lämpligl och önskvärt att kommunalisera
bostads-låneverksamhelen ...".

1
mänga kommuner finns önskemål om och förslag till ändrad arbetsfördelning
mellan länsbostadsnämnderna och kommunerna. Det visar svaret på en enkät med
begäran om förslag till besparingar, som kommunförbundet sände ut år 1980.

Såvitt
gäller Norrbottens län varierar kommunernas bedömning när det gäller
lämpligheten av kommunalt skött bostadslåneverksamhet i större skala. Några
kommuner är posifiva till detta medan andra pekat på att en kommunalisering kan
leda fill skiftande tillämpning av de komplicerade reglerna. Från några håll
har även ifrågasatts lämpligheten av att kommunerna sköter indrivningen av lån
som inte betalas, samtidigt som kommunerna tecknat förlustgaranfi som tas i
anspråk vid en exekutiv auktion.

För
egen del gör vi följande bedömning.

En kommunalisering har
redan inletts när det gäller vissa lån och bidrag. Vad gäller andra
ärendegrupper pågår försöksverksamhet, dock inte i Norrbollens län. Vårt
samlade utredningsarbete om ny länsförvaltning syftar till försöksverksamhet i
länet, som innebär att våra förslag prövas närmare. Med den utgångspunkten och
med tanke på den redan pågående utvecklingen mot ett kommunalt övertagande av
allt större delar av länsbostadsnämndernas låneverksamhet är det naturligt,
att den försöksverksamhet vi utgår från också får omfatta denna verksamhet.

Vi föreslär därför i
Norrbottens län en ordning som innebär alt kommunerna på försök tar över beslul
om beviljande av bostadslån. Detta kombineras med att länsstyrelsen lämnar
kommunerna råd om verksamheten. Vi föreslår därför också att länsstyrelsen får
personal, som kan verksamheten och som kan svara för rådgivningen.

Prop. 1985/86: 5 Bilaga
1

Samlad låneförvaltning

Länsbostadsnämndens
löpande läneförvaltning, är den mest personalkrävande verksamheten. I
Norrbotten arbetar ca 3/4 av nämndens personal med sådan förvaltning.
Uppgifterna påminner i slor uisträckning om

67

Prop. 1985/86:5 Bilaga
1

bankverksamhet
och gäller aviseringar om amorteringar och räntor, omsättning av län,
omplacering av säkerhet etc.

Statsmakterna
har för nytillkommande stödformer valt kreditgarantier och bidrag i stället för
lån. För bostadsförbättringsprogrammet (ROT) utgår t ex stöd endast i form av
bidrag medan lånen placeras på allmänna kreditmarknaden. Det pågår också arbete
med att försöka rensa i den allra äldsta läneslocken, där kostnaderna för den
administrativa hanteringen inte står i rimlig proportion till de små
länebeloppen.

I vårt arbete har vi gjort
noteringen atl många länsorgan vid sidan av länsbostadsnämnden ägnar sig ät
lånehantering och därmed likartad verksamhet med bankmässiga inslag. Del
gäller t ex lokaliseringslån, som handläggs av länsstyrelsen, liksom lån inom
ramen för företagsstödet och jordbruksstödet, som handläggs av
utvecklingsfonden resp lantbruksnämnden. I många fall svarar dock bankerna för
den löpande låneförvaltningen.

Statskontoret
har tidigare, i samarbete med RRV, gått igenom den statliga långivningen i den
förstudie som syftade lill administrativ renodling och förenkling. Studien
fullföljs nu av RRV på regeringens uppdrag. LON har på eget initiativ påbörjat
en studie om länsstyrelsernas hantering av lokaliseringslån.

Vi
har för vår del bedömt det var av värde att pröva en modell med en regionalt
sammanhållen funkfion för lånehantering där länsbostadsnämndens resurser
bildar bas. Vi gör den bedömningen atl garantigivning, som RRV föreslagit, i
princip är atl föredra framför långivning, men att låneförvaltning som
kvarstår med fördel kan överlämnas till den enhet i länsförvaltningen som
kommer att svara för förvaltning av bostadslån.

68

Lanlmäteriorganisationen

Civildepartementets
arbetsgrupp för översyn av länsstyrelsernas planeringsavdelningar föreslår att
lantmäterienhetens registreringsverksamhet, dvs främst fastighetsregister och samfällighelsregister,
förs över till överlantmätarmyndigheten, men alt länsstyrelsen behåller viss
personal med lantmäterileknisk och fastighetsrättslig kompelens förlöpande
verksamhet och för medverkan i projekt.

Etl samarbete mellan
länsstyrelsen och överlantmätarmyndigheten kan enligt översynsutredningens
bedömning åstadkommas enligt samma modell som gäller för länsstyrelsen och vägförvallningen.
Biträde åt länsstyrelsen bör enligt förslaget inte vara en del av
överlantmätarens avgiftsfi-naniserade verksamhei utan finansieras med ett särskill
anslag till överlantmätarmyndigheten.

Vi tillstyrker förslaget
om att bryta ut huvuddelen av lantmäteriet ur länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör
dock ha tillgång lill egen expertis för löpande länsstyrelseuppgifler som
plansamråd, naturvårdsfrågor och faslighetsrättsliga frågor.

Vi avvisar förslaget om
ett särskill anslag till överlantmätarmyndigheten för biträde åt länsstyrelsen.
Länsstyrelsen bör kunna köpa tjänster från

överlantmätarmyndigheten,
främst registeruppgifter, kartor och annan Prop. 1985/86: 5 basinformation
samt utredningsinsatser.

Bilaga I

Naturvård

Nalurvårdsverksamheten
i Norrbottens län har två huvudmän — dels länsslyrelsen, dels naturvårdsverket
som finansierar huvuddelen av förvaltningen inom fjällområdet.
Naturvårdsverket fördelar också medel från anslaget Vård av naturreservat m m till
länsstyrelserna och till de organisationer som utför förvaltningsuppdrag
(vanligen skogsvårdsslyrelsen eller domänverket).

Vi
anser att länsstyrelsen ensam bör vara huvudman för förvaltningen av naturvärdsobjekt
i länet (inkl fjälllederna); Det innebär atl medlen för fjällenheten förs över
till länsstyrelsen och att länsstyrelsen tar över naturvårdsverkets program-
eller beställaransvar gentemot förvaltarna av naturvårdsobjekten. Länsstyrelsen
bör tilldelas ett samlat belopp årligen för förvaltningen av länets naturvärdsobjekt.

2.2.6
Trafikplanering

Inom
trafiksektorn finns stora behov av en på regional grund baserad gemensam
planering. Denna bör enligt vår mening innefatta såväl investerings- som
driftplanering inom länets landsvägs-, järnvägs-, sjö- och lufttrafik. Detta
gör att vägverket, statens järnvägar, sjöfartsverket, luftfartsverket,
kommunala och privata irafikutövare samt i vissa delar trafiksäkerhetsverkets
och länsstyrelsens nuvarande verksamhet kommer att beröras.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län kan omgående och ulan organisatoriska förändringar inleda ett
arbete med samordning inom trafikområdet med utgångspunkt från erfarenheter
inom transportrådet och andra länsstyrelser. Ett sådant arbete kan vara ett
första steg i en utvecklad trafikplane-rande roll för länsstyrelsen.

Länsstyrelsen
är det statliga regionala organ som har de bästa möjlighelerna att fatta
beslut i frågor om medel- och långsiktig samhällsplanering. Denna roll har
länsstyrelsen i dag inom flera vikliga samhällsområden, men inom trafikområdet
endast i begränsad utsträckning.

Erfarenheter
och kunskaper om den regionala trafiken och trafikplaneringen finns i stor
utsträckning samlad inom länsslyrelsen. Vi menar att trafiksektorns betydelse
för länets utveckling motiverar att den trafikpla-nerande funktionen
permanentas och utvidgas. Vi menar ocksä att länsstyrelsens planerande och
samordnande roll även bör omfatta viss styrning av trafiksektorn,

I
en utvecklad form av regional trafikplanering bör länsstyrelsen svara för att
en regional trafikplan, som innefattar investerings- och översiktlig driftplanering
för alla trafikslagen, tas fram och fastställs. Planen bör ha en
planeringshorisont om Uo år. En längre planeringshorisont försvårar kopplingarna
till annan planering,

I
den regionala trafikplaneringen bör även den långsiktiga ekonomiska 69

Prop,
1985/86: 5 vägplaneringen ingå. Huvuddelen av arbetet inom denna
funktion utförs i

dag av vägförvallningen. Vi menar alt länsstyrelsen, i nära kontakt med

Bilaga I vägförvallningen och länets kommuner, bör överta
ansvaret för denna

planering.

Länsstyrelsen
bör enligt vårt förslag ansvara för behovsinventeringar och långtidsplaner
(planeringen på lång sikl) samt flerårs- och fördelningsplaner (planering på
medellång sikt), I vägförvaltningens uppgift bör ligga att svara för den
fysiska vägplaneringens olika steg, i de långsiktiga delarna (lokaliserings-
och utredningsplanerna) i nära samarbete med länsstyrelsen och kommunerna samt
med eget ansvar i fråga om arbetsplan och detalj-projektering. Vi anser dock
att vägverket även fortsättningvis bör ha ansvarei för fastställelse av
riksvägplanerna.

Behoven
av samordning i förhållande till den statliga planeringen inom andra
samhällssektorer talar för att en särskild planeringsfunkuon Ullskapas inom
länsstyrelsen. För uppgiften behöver länsstyrelsen tillföras kompetens inom
trafikområdet. En överföring av planeringsresurser från vägförvallningen till
länsstyrelsen förefaller vara den bästa lösningen.

Liksom
planeringssystemen är den ekonomiska styrningen av den regionala irafikverksamheten
splittrad och sektorbunden. Så disponeras huvuddelen av medlen för byggande
och drift av vägar av vägverket och bidrag till viss olönsam kollektivtrafik av
transportrådet. Övriga kostnader inom den vägbundna kollektivtrafiken belastar
i huvudsak kommuner och landsting. Överblick över kostnader och bidrag på
regional nivå saknas.

Det
bör i konsekvens med förslaget om länsstyrelsens samordnande roll i
trafikplaneringen också vara länsstyrelsens uppgift att svara för den ekonomiska
samordningen. I rollen bör ligga att i fråga om vissa verksamheter svara för
medlens fördelning och alt i fräga om andra bevaka kostnads- och
anslagsutveckling o d. Till den senare kategorin vill vi hänföra kommunala,
landstingskommunala och större enskilda företags verksamheler. Till den förra
anser vi att medlen för väginvesteringar och drift, statliga bidrag till
kollektivtrafik samt arbetsmarknads- och sysselsättningspoliliska medel bör
räknas.

En
viktig form av bidragsfördelning gäller stalskommunala gator och vägar. Vi
föreslår att medlen för statsbidrag till drift och byggande av dessa överförs
till länsslyrelsen. Detta innebär att både program- och budgetansvar överförs
från vägverkel.

2.2.7
Energi

Genom
sina olika myndighetsuppgifter spelar länsslyrelsen redan i dag

en viktig roll inom energisektorn, låt vara att insatserna är indirekta och

inte samlade i någon särskild funktion. Med visst fog kan dock hävdas att

en energiplaneringsfunktion uppstått vid sidan av den reguljära organisa

tionen genom att så stor del av åtgärdsmedlen satsals inom energiområdet

och genom att regeringen stadfäst denna ordning genom att ge länsslyrel

sen i Norrbotten särskilda utredningsuppdrag.

70 Eftersom de särskilda förhållandena i de enskilda
länen bör tillåtas slå

igenom
i länsförvaltningens uppgifter och organisation är det lämpligt all Prop.
1985/86: * för just energiområdet låta organisation och uppgifter växla. Den
nuvarande ordningen med länsstyrelser som i alla avseenden är varandra lika
utgör riilaga / etl hinder för alt rätt utnyttja de resurser och det
kunnande som länsstyrelser och andra länsorgan besitter, t ex inom
energiområdet.

Med
en friare ordning undanröjs till stor del det argument som i 1981 års proposition
om kommunal energiplanering anfördes mot att ge länsstyrelserna en särskild
roll inom energiplaneringen. Vi har i och för sig inte funnit anledning atl
föreslå en sådan formell funkiion men har ändock gjort iakttagelsen att
länsstyrelsens deltagande kan vara av väsentligt värde.

För
länsstyrelserna finns goda möjligheler att fungera som initiativtagare,
pådrivare och utredare inom området genom att använda de särskilda åtgärdsmedlen
och i övrigt ta upp energifrågorna till behandling i anslutning till annan
ärendehandläggning. För vissa länsstyrelser, bl a den i Norrbotten, kan de
särskilda förutsättningarna i länet vara sådana att länsslyrelsen bör ges en
mer central roll. Länsstyrelsen i Norrbotten kan la egna initiativ på samma
sätt som andra länsstyrelser, men det bör vara möjligl även för regeringen att
även på annal sätt nyttiggöra sig den resurs länsstyrelsen utgör, t ex genom
att lämna utredningsuppdrag. Det bör inte heller, enligt vår mening, föreligga någol
hinder för regeringen alt instruk-tionsfästa en energiplaneringsuppgift för en
viss länsstyrelse. Om statsmakterna bedömer uppgiften vara viktig på grund av
de särskilda förutsättningarna i länet kan det ligga vissa fördelar i alt
detta skrivs in i instruktionen. Framförallt markerar en sådan åtgärd att
statsmakterna bedömer funktionen som långsiktigt viktig, vilket i sin tur
innebär att länsslyrelsen i del enskilda fallet kan bygga upp och vidmakthålla
nödvändig kompetens.

Möjligheten
för statsmakterna att använda sig av länsstyrelserna för uppgifter som inte
tillhör den "normala ordningen" bör, som vi ser det, allmänt strykas
under. I län där energifrågor bedöms som mindre intressanta finns måhända
andra geografiska, ekonomiska, sociala eller demografiska förhållanden som
motiverar en särskild uppgift. Nya möjligheter att fördela
förvaltningsuppgifter mellan statliga myndigheter skulle skapas om detta
förhållande uppmärksammades.

2.2.8
Länsplanering

Frågor
om länets utveckling och framlid kommer i hög grad att prägla den nya
länsstyrelsen. Inflytandet över andra regionala slatliga verksamheter som är
av betydelse för utvecklingen kommer att öka. Del kommer därför att krävas att
länsstyrelsen har god kunskap om "länets tillstånd och behov", om
utvecklingstendenser, om effekter av vidtagna åtgärder, om metoder för
utvecklingsinsatser osv.

Den framtida
länsplaneringen bygger vidare på den nuvarande länspla

neringens grund. En effekt av att länsplanering enligt fidigare modell har

upphört är emellertid att länsstyrelsens kapacitet för att konlinueriigt

vidmakthålla kunskap om tillståndet i länet har försvagats. De nya upp

gifter som länsstyrelsen får enligl våra förslag förutsätter att underlaget för 71

Prop.
1985/86: 5 länsstyrelsens beslul i olika frågor har tillräcklig
omfattning och kvalitet.

Vi
föreslår att dessa övergripande uppgifter samlas i en ny funkiion för

Bilaga 1 långsiktig planering.

Funktionen
bör utforma riktlinjer för de olika områdenas planering. Ett sammanhållande
ansvar för områdesvisa länsprogram och den sammanfattande länsrapporten bör
ingå i arbetsuppgifterna.

Funktionen
bör genom ett nära samarbete med högskolan och andra forskningsorgan följa
forskningen inom relevanta områden.

Det
är av stor vikt att myndigheter, organisationer, förelag och andra har tillgång
till ett aktuellt och användbart underlag för sin planering. Många kommuner och
landsting har byggt upp en god kompetens i statistik- och prognosfrågor medan
andra förlitar sig till länsstyrelsens underlag för sin planering av t ex barn-
och äldreomsorg. Detta kräver att länsstyrelsen kan tillhandahålla
tillräckligt underlag även för andras planering.

ADB-beredningsgruppen
har i sitt slutbetänkande "ADB-stöd och informationsbehov för
samhällsplaneringen i länen" (Ds C 1983:5) konstaterat att de nuvarande samverkansformema
mellan SCB och länsstyrelsen inte lett lill det fortlöpande ömsesidiga
informationsutbyte som avsågs. SCB har i oktober 1984 till regeringen redovisat
tre allernaUva förslag till en decentralisering. Det alternativ vi anser vara
av särskilt intresse innebär atl två handläggare och ett biträde från SCB
placeras hos varje länsstyrelse i form av ett SCB-kansli. I detta alternafiv
kan verket pröva en integration mellan kansliet och sin intervjuarorganisation.

Funktionen
för långsiktig planering kan vara lämplig för ett SCB-kansli. Vissa statistiska
uppgifter om länet måste fortlöpande samlas in och sparas för jämförelser bakåt
i tiden. Det kan ankomma pä funktionen att svara för denna uppgift.

2.3
Samlat förslag

2.3.1
Den nya länsstyrelsen

Länsledningsfrågor;
förtroendemannaorganissation

Våra
förslag syftar till atl utveckla länsstyrelsens roll som regionalt organ med
ansvar för utvecklingsfrågor. Verksamhetsområdet vidgas vä-senfligt. De nya
uppgifterna och det vidgade ansvaret kommer att ställa nya krav på
länsstyrelsens ledning.

När
länsstyrelserna omorganiserades år 1971 fick de en lekmannasty-

relse, bestående av tio ledamöter förutom landshövdingen som gjordes till

självskriven ordförande. Ledamöterna utnämndes alla av regeringen, var

av fem på förslag av landstinget. Dessa skulle företräda både landstings

kommunal och kommunal erfarenhet. De ledamöter regeringen utsåg skul

le representera skilda områden inom samhället, t ex företräda arbetsmark

nadens parter. Genom etl riksdagsbeslut år 1976 ändrades styrelsens sam

mansättning så att den kom att omfatta fjorton ledamöter föruiom lands

hövdingen. Samfiiga Qorton ledamöter utses av landstinget.

72 De flesta länsnämnder inrättades under 1940- och 1950-talen,
då länssty-

relsen
alltjämt var ett renodlat tjänstemannaorgan med till övervägande delen
förvaltningsärenden. Nämndernas tillkomst motiverades delvis av att lekmannarepresentation
saknades i länsslyrelsen.

Sätten
atl utse ledamöter i länsnämnderna växlar. Fis-kenämndens samtliga ledamöter
utses av länsslyrel- sen. Länsvägnämndens sju ledamöter utses av landstinget,
liksom ledamöterna i utvecklingsfondens styrelse.

I
lantbruksnämnden, skogsvårdsslyrelsen och länsskolnämnden finns representanter,
utsedda av såväl central nivä som av landstinget. Detta är ett sätl att
åstadkomma en balans mellan sektorintressen och regionala intressen.
Länsarbetsnämnden och länsbostadsnämnden utses båda i sin helhet av centrala
instanser. Trots detta kan den regionala förankringen vara mycket stark. I
länsbostadsnämnden i Norrbotten är tre av fyra ledamöter tillika ledamöter av
länsstyrelsens styrelse och landshövdingen är ordförande.

Genom
personunioner mellan länsstyrelsens styrelse och länsnämnderna kan ell samlat
länsintresse tillvaratas. I Norrbotten är landshövdingen — föruiom i
länsbostadsnämnden - även ordförande i länsarbetsnämnden, lantbruksnämnden, skogsvårdsslyrelsen
och utvecklingsfonden. Det landstingsråd, fillika ordförande i landsfingel, som
är ledamot av länsstyrelsens styrelse är även ledamot i länsarbetsnämnden,
utvecklingsfonden och Norrlandsfonden. Förutom landshövdingen är tre ledamöter
av länsstyrelsens styrelse även ledamöter i utvecklingsfondens styrelse, två i
länsarbetsnämnden och lika många i länsskolnämnden.

Förtroendemannainflytande
har sin grund framför allt i allmändemokratiska krav på att förvaltningen
skall fullgöra sina uppgifter under insyn och i nära samklang med medborgarnas
önskemål. Även andra motiv, som t ex tillskott av särskild sakkunskap, kan
anföras i vissa fall.

Vi
menar att man vid sidan av detta kan se förtroendemannainflytandel som ett
viktigt administrativt inslrumenl. Bred erfarenhet och en fri position är bra
utgångspunkter för samlade bedömningar i helhetens intresse. Förtroendemännen
kan balansera experternas emellanåt mera strikta professionella uppfattningar.

Om
länsstyrelsen skall fullgöra uppgifter som i dag tillkommer länsnämnd bör del
inkludera ledning och beslut.

För
att länsslyrelsens styrelse skall kunna fylla sin roll som strategiskt organ,
inriktat mot länets långsiktiga utveckling, menar vi dock atl det blir nödvändigt
att den avlastas sådana detaljärenden som i vissa fall i dag tillkommer
länsnämnderna.

Delegation till tjänstemän
bör kunna ske i betydande utsträckning. Vad gäller t ex bostadsfrågor bör
enligt vår mening ifrågasättas om lekmannainflytande i de enskilda besluten är
nödvändigt. Länsbostadsnämnden var väl motiverad när den en gång inrättades.
Bostadsbyggnadsprogrammet var av stort politiskt intresse. I dag är besluten
mestadels av sådan teknisk art alt de utan olägenhet borde kunna fattas av
tjänstemän. De beslut som har samband med annan verksamhet inom länsstyrelsen
bör dock i regel behandlas av styrelsen.

Prop.
1985/86: 5 Bilaga I

73

Prop. 1985/86: 5 Om
man anser att etl förtroendemannainflytande utöver styrelsen be-

hövs i enskilda frågor
måste detla lösas genom särskilda åtgärder.

Bdaga / £p modell är att under länsstyrelsens styrelse inrätta
elt antal delegatio-

ner,
var och en ansvarig för elt visst ämnesområde. Indelningen kan ha sin grund i
att särskilda intressen eller kunskaper bör beaktas i besluten. På sätt som
påminner om dagens länsnämnder kan säkerställas att intresseorganisationer
eller centrala slatliga myndigheter kan påverka ärendenas behandling.

Som
grundprincip för en modell med delegationer bör gälla atl ärenden alllid kan
föras lill länslyrelsens styrelse om de t ex bedöms ha sädan vikt att styrelsen
är lämpligt beslulsforum. Som en annan grundprincip bör gälla aU det är
länsstyrelsen som tillsätter delegationer. För att stärka sambandet bör
delegation till viss del bestå av ledamöter ur styrelsen.

Såvitt
gäller myndighetsutövning måste dock regleras i instruktion, vilka delegationer
som skall finnas, beslutsområde och beslutsregler, liksom i vilka fall
ledamöter skall tillsättas efter nominering av annan, t ex centralmyndighet
eller intresseorganisation. I normalfallet bör, enligt vår uppfattning, landshövdingen
vara ordförande. 1 annat fall bör ordförande rekryteras bland övriga ledamöter
i länsstyrelsens styrelse.

Det
bör ankomma på länsslyrelsens styrelse att faUa de övergripande besluten medan
delegation fär som huvudsaklig uppgift atl tillämpa specialförfattning.

I
frågor som inte gäller myndighetsutövning står det med nu gällande regler
länsstyrelsen fritt att använda sig av arbetsutskott och liknande. Inget
hindrar heller att sådana arbetsutskott sätts samman av deltagare som
företräder andra organ, t ex kommuner eller intresseorganisationer. Det är
snarast så att sädana arbetsformer uppmuntras genom samverkansbestämmelser i
länsstyrelseinstruktionen och i förordningen om regionalt utvecklingsarbete.

Delegation
bör bara inrättas om del finns motiv för det. Dels bör det vara uppenbart alt förtroendemannainflytande
i beslut i enskilda ärenden är önskvärt, dels bör besluten gälla ärenden av sädan
art alt del inte är lämpligt att föra dem till länsstyrelsens styrelse.

De
kvarstående länsnämnderna uianför länsstyrelsen påverkas inte av vad som
anförts ovan.

Den
författningsmässiga regleringen av de verksamheter som i dag tillkommer
länsnämnder men som i en ny struktur i sin helhel förs till länsslyrelsen kan
ordnas genom att man i instruktion för berörd sektormyndighet skriver in att
uppgiften i Norrbottens län fullgörs av länsstyrelsen. Som följd av en sådan
ändring avvecklas de berörda nämnderna. Enligt våra förslag kommer detta att
gälla länsbostadsnämnden, länsskolnämnden och fiskenämnden. Beroende på val av
alternativ kan det också komma att gälla lantbruksnämnden.

Med stöd av
delegationsbestämmelser i 28 § länsstyrelseinstrukuonen

finns möjlighet att delegera beslut till tjänsteman inom länsstyrelsen, me-

74 dan däremot delegering av beslut till förtroendemän
kräver särskild regle-

ring.

Ledningsfrågor inom
länsstyrelsen Prop. 1985/86: 5

Bilaga 1

Sett
i etl historiskt perspektiv är elt av de mesl utmärkande dragen i länsstyrelsens
roll som myndighet all den fungerar som "mellaninslans". Denna dubbla
roll får särskild betydelse när ledningsfrägor behandlas.

Länsstyrelsen
präglas själv av sektorinlressena sä lill vida att de flesta av dess enheter
har som primär uppgift atl tillvarata sädana intressen. Det har i första hand
betraktats som en ledningsfråga att se till att arbetet vävs samman i en
sammanhållen regional politik. Ansvaret ligger här i första hand pä styrelse,
landshövding och planeringslänsräd.

Landshövdingeämbetet
har långvariga anor. Länsstyrelsens roll som mellaninslans påverkar i hög grad
också landshövdingens roll. Dels är hans uppgift att vara länsbefolkningens
talesman inför centralmakten, dels är uppgiften att vara centralmaklens högste
representant i länet. Denna rollsplittring är en del av ämbetet än i dag.

Om
man gör en grov karaktäristik kan man säga atl landshövdingen oftast ser sig
som länets företrädare. Med den förändring i länsstyrelsens uppgifter som ägt
rum under 1970-talet har landshövdingen alltmer kommit att inta rollen som
regionens talesman inför centralmakten.

I
alla län är planeringslänsrådet landshövdingens ställföreträdare vid förfall
för landshövdingen. Den mer ordinarie rollen för länsrådel innebär ledningsansvar
för den löpande verksamheten inom planeringsavdelningen. Uppgiftsfördelningen
mellan landshövding och länsråd torde i de flesta fall vara självklar och
smidig.

Med
de förslag vi i övrigt lämnar ändras förutsättningarna. En ny och bredare
länsstyrelse medför alt verksamheten delas pä fler avdelningar, direkt
underställda landshövdingen. Det blir inte längre lika självklart vem som skall
vara landshövdingens ställföreträdare.

I
Stockholms län finns en särskild tjänst som länsöverdirektör. Del har
diskuterats om inte modellen kan genomföras generellt i landet. Del faktum att
den nya länsstyrelsen kommer att ställa väsentligt större krav på den
samordnande uppgift som utförs av ledningen kan tala för alt modellen tillämpas
i Norrbottens län under en försöksperiod.

Länsöverdirektören
skulle dels vara ställföreträdande landshövding, dels ha ansvarei för det inre
ledningsarbetet. Nackdelar finns med denna modell, bl a atl landshövdingen kan
bli isolerad från den egna organisationen och all ytterligare en organisatorisk
nivå i realiteten kan bildas. Trots dessa farhågor menar vi att ett försök
kommer alt ställa så slora krav pä länsledningen att det starkl bör övervägas
att inrätta en tjänst som läns-överdirektör.

Under
alla omständigheter anser vi all en stabsresurs bör knytas till länsledningen.
Vilka funktioner denna skall fylla växlar med de krav som länsledningen
ställer. Det är därför olämpligt att i detalj lägga fast dessa uppgifter.

Under etl försök bör dock
staben hålla samman och aktivera länsslyrel

sens initialivverksamhet. Att planera och styra projektverksamheten, la

hand om resultaten och föra dem till genomförande är uppgifter som kan 5

tillhöra stabens
verksamhetsområde.

Prop. 1985/86: 5 I
övrigt kan det vara rimligt att den service lill länsledningen som dagens

planeringskansli svarar
för, inkl exlerninformation, knyts till staben, som

"''"S" även bör tjäna som ett stöd till ledningen i frågor
om intern samordning.

Stabens
roll bör diskuteras vidare i samband med att de närmare formerna för elt
försök läggs fast.

Det
bör vara naturligt alt både regelmässigt och när särskilda frågor gör del
aktuellt, ordna möten mellan länsledningen och avdelningscheferna i länsstyrelsen
samt cheferna för andra länsorgan.

Organisation

1
korthet innebär våra förslag atl den nya länsstyrelsen har atl fullgöra de uppgifter
som i dag faller på länsslyrelsens planeringsavdelning, allmänna enhet och
administrativa enhet. Lantmäteriet bryts till helt övervägande del ut ur
länsstyrelsen. Vi utgår vidare från att länsbostadsnämndens, länsskolnämndens
och fiskenämndens uppgifter saml lantbruksnämndens myndighetsutövande uppgifter
skall utföras av länsslyrelsen. Vissa trafik-planerande uppgifter som i dag
tillkommer vägförvallningen skall också utföras, liksom statistik, grundad på personalfillskott
från SCB, samt planering av beredskapsarbeten genom atl vissa uppgifter
överförs från länsarbetsnämnden.

Det
är först sedan regeringen och riksdagen i sak tagit ställning lill de olika
förslagen som en organisation kan utformas. Det närmare arbetet med att
slutligt utforma organisationen kräver en annan metodik än den som använts i
vårt utredningsarbete. En grundförutsättning är att statsmakterna lämnat auktoritafiva
riktlinjer för arbetet.

När
organisationen byggs upp bör man sträva efter att hälla samman verksamheler som
arbetsmässigt hör ihop. En sådan strävan kan emellertid sällan fullföljas
helt. Gränsdragningen blir svår på många punkter. Trafikplanering kan t ex
betraktas som en fräga om fysisk planering men också som en fråga om regional
ekonomi. På samma sätt kan glesbygdsul-veckling vara både en fråga som nära
ansluter till de areella näringarna och en fråga som gäller
småföretagsutveckling, etc. Till detta kommer alt en organisation måste formas
under hänsynstagande till andra aspekter, som t ex att en avdelnings storlek
blir hanterlig.

Härutöver
bör även följande kriterier styra organisationslösningen:

—
Det bör stå länsstyrelsen fritt
att själv ulforma sin organisaUon inom de avdelningar/enheter som är direkt
underställda länsledningen och som därför är fastställda i instruktion.

—
Som grundprincip bör gälla att
alla organisatoriska enheter direkl under länsledningen bör vara avdelningar
med samma status oberoende av uppgifter. Undantag kan göras för funklioner som
organiseras i små staber.

—
En eventuell länsöverdirektörsljänst
bör inte innebära en extra organisatorisk nivå. Landshövdingen och
överdirektören utgör i detta fall länsledningen.

76 — Länsexperter som skall finnas i den framtida länsstyrelsen, och som

utses i samråd med centrala myndigheter, behöver inte
automatiskt ha Prop. 1985/86: 5

ställning som enhetschefer.

Som en konsekvens av våra förslag och mol ovanstående
bakgrund vill "daga vi förorda alt länsslyrelsen organiseras i fem
avdelningar och två staber.

Av de fem avdelningarna är tre att betrakta som
sakavdelningar som fullgör länsstyrelsens samordnings- och utvecklingsuppgifter
i länet med den myndighetsutövning som hör lill respektive sakområde. En
avdelning fullgör juridiska och allmänna uppgifter som inte inordnas i
sakområdena. En avdelning är förvaltningskontor med uppgift att dels svara för
länsstyrelsens administration, dels svara för administrativ service även till
andra slatliga myndigheter.

Av sakavdelningarna är det naturligt atl en byggs upp
kring fysisk planering, en kring frågor om regional ekonomi, näringsliv och
sysselsättning, samt en kring frågor om levnadsvillkor och social välfärd
innefattande skola och utbildning. Den senare avdelningen skulle också ha
ansvar för stora delar av den konlinueriigt bedrivna länsplaneringen.

Av de två staberna slår en till länsledningens förfogande
med uppgifter som närmare definieras av länsstyrelsen själv. Den andra staben
svarar för samordning av länsstyrelsens uppgifter inom det civila försvaret. Vi
förutsätter i det senare fallet att landshövdingen eller, i förekommande fall,
överdirektören blir krigslandshövding. Om avdelningschef förordnas som sådan
bör staben i slällel inordnas i dennes avdelning som en enhet.

2.3.2 Länsbaserat budgetsystem Aktuella förhållanden

För olika sektorer i statens verksamhet har genom åren
utvecklats system och tekniker för planering och budgetering som redan i det
enskilda fallet kan vara mycket komplicerade. När sådana syslem, och de penningflöden
de ger upphov till, studeras tillsammans blir bilden synnerligen
svåröverskådlig. Systemen är uppbyggda efter olika principer och arbetar med
olika tidshorisont. De analytiska problemen blir särskilt svåra när budget och
medelstilldelning skall betraktas på länsnivå. Redovisning sker inte alltid
efter regional indelning och i vissa fall har till och med länsmyndigheterna
själva svårt att överblicka del ekonomiska utfallet av den egna verksamheten.
Korrigeringar måste också göras med hänsyn till att medel slussas mellan olika
länsmyndigheter. Arbetsmarknadsverket har här en särskild roll som
kompletterande finansiär för den övriga länsförvaltningen.

Budgetsystemet måste betraktas som ett stort hinder för
alt prioritera mellan verksamheler på regionala grunder. Genom uppdelningen på
traditionella sektorer tenderar systemet därtill atl permanenta och låsa fast
insatserna i den samlade länsförvaltningen till inaktuella förhållanden. Detta
blir särskilt lydligt när besparingskraven är stora. För att prioritera behövs
alternativ att välja mellan. En väsentlig förutsättning för atl stärka den
regionala nivån i budgetdialogen och samtidigt ge länsstyrelsen ett

huvudansvar för länets utveckling lorde därför vara alt
bygga ett budget- 77

system pä nya grunder.

Prop.
1985/86: 5 Ny grundstruktur

Bilaga
1

Mot bakgrund av svårigheterna att inom dagens system få
överblick över länsförvaltningens ekonomi har vi inte funnit det meningsfullt
att ytterligare komplicera bilden genom att föreslå förändringar i
enskildheter. Vår bedömning är i stället att en ny grundstruktur för
budgetering och medelstilldelning bör prövas. En ny grundstruktur motiveras
inte bara av behovet alt genom förenkling skapa överblick, utan också av att
budgetsystemet kan ses som ell komplement eller alternativ lill andra metoder atl
stärka länsstyrelsens roll som utvecklingsorgan i länet. Systemet skall göra
del möjligt för länsslyrelsen att fylla sin uppgift ulan att den onödigtvis tyngs
av en mängd produklionsuppgifler som nägon annan kan utföra bättre.

För ett nytt budgetsystem bör vissa grundläggande
kriterier gälla:

—
Statsmakternas
vilja att prioritera bland länsförvaltningens uppgifter måste vara utgångspunkt
för strukturen.

—
Efter
statsmakternas anvisningar måsle länsslyrelsen tillförsäkras möjlighel atl
prioritera bland uppgifterna på regionala grunder.

—
Efter
statsmakternas och länsstyrelsens val måste centrala myndigheter tillförsäkras
möjlighet att bevaka de sektorinlressen myndigheterna representerar.

— Rätten att disponera medel bör vara knuten
till ansvaret för verksamhe

ten.

Självklart uppstår intressekonflikter. Del är inte möjligt
alt införa etl nytt system utan alt det uppstår förskjutningar i makt och
inflytande mellan olika aktörer. En utgångspunkt för vår del har varit att del
regionala intresset skall slärkas. Till en del måste del ske på
sektorsintressenas bekostnad. Men det bör samtidigt noteras alt även
centralmyndigheterna i dagens system kan ha stora svårigheter att få grepp om
den egna verksamhetens ställning i den mångförgrenade förvaltningen.

I de följande avsnitten presenterar vi närmare en modell
för ekonomisk styrning av länsförvaltningen som har följande grunddrag:

— Länsstyrelsen ges programansvar för
länsförvaltningen med undantag

för i fortsättningen helt självständiga myndigheter vid sidan av länssty

relsen.

—
Länsslyrelsen
upprättar anslagsframställning och tilldelas medel i programtermer med
ändamålsbestämning. Statsmakterna styr genom att i olika grader precisera hur
medlen får användas. Vad gäller möjlighelen all disponera personal för olika
uppgifter, bör länsslyrelsen bestämma själv.

—
För alt
fullgöra siU programansvar bygger länsslyrelsen inom sig upp resurser för
planering och beredning av budgetbeslut. Därav följer inte att länsstyrelsen
automatiskt övertar produktionsansvarel. Till länsstyrelsens förfogande står
andra organ som på uppdrag kan fullgöra de operativa uppgifterna. När
länsstyrelsen delar ut etl uppdrag förser den också uppdragstagaren med
nödvändiga medel.

78

Andra utredningar Prop. 1985/86:5

Bilaga 1

Ur
andra utredningar som haft belydelse för värt arbete kan vi häriita nägra
utgångspunkter för etl nytt budgetsystem. Vi tänker närmast pä förslag från
arbetsgruppen för översyn av länsstyrelsernas planeringsavdelningar m m, frän
regionalpolitiska kommittén saml frän försvarets ra-lionaliseringsinslituls
(FRI) utredning angående ledningen av det civila försvaret.

Civildepartementets
arbetsgrupp menar att länsslyrelserna bör få slörre möjligheter att själva
disponera sina anslag. Försl och främsi bör läggas fast alt det inte finns nägra
för länsstyrelserna långsiktigt bindande personalplaner. Därutöver bör
klargöras atl diarieplanen är dispositiv, vilket ger länsstyrelserna möjlighel
alt fritt fördela ärenden inom organisationen. Vissa andra låsningar i anslagsutnyltjandet
föreslår utredningen alt man lar bort. Att medel tilldelas länsstyrelserna vid
sidan av ordinarie anslag minskar möjlighelerna alt göra en på regionala
grunder baserad avvägning mellan olika sektorers behov. Arbetsgruppen föreslår
därför alt all medels-ulldelning bör ske via civildepartementets anslag i den
ordinarie budgetprocessen.

Regionalpolitiska
kommittén har, vad gäller de i snäv mening regionalpolitiska medlen, föreslagil
alt dagens system med etl samlat länsanslag bibehålls, med rätt för
länsstyrelserna atl besluta om fördelning av medlen på olika stödformer.
Regeringen och riksdagen har ansvar för de geografiska prioriteringarna och
beslutar om fördelningen mellan län och landsdelar. Länsstyrelsen får den övergripande
och samordnande rollen i länet och har därvid att fördela det samlade länsanslagel
på projektmedel, lokaliseringsbidrag, glesbygdsstöd och utvecklingskapital.
Del belopp som avsätts för utvecklingskapital överförs till utvecklingsfonden efler
en överläggning om hur medlen bör användas.

FRI
har lämnat en rapport med förslag till nytt ledningssystem för det civila
försvaret. I rapporten uppmärksammas bl a atl länsstyrelserna i dag slår
utanför det sammanhållna planerings- och ekonomisystem som i övrigt tillämpas
inom totalförsvaret och som används för fördelning av resurser inom de femåriga
försvarsramarna. FRI föreslär nu att förvaltningsanslaget till
länsstyrelsernas försvarsenheter förs in i det sammanhållna systemet.

Vår grundsyn sammanfaller
på väsentliga punkter med dessa utredning

ars. Vi menar att länsstyrelsens möjlighet alt förfoga över tilldelade re

surser efter egna bedömningar bör stärkas, att beslut om fördelning av

regionalpolitiska medel på olika ändamål bör ligga pä länsnivå, där de

bästa förutsätlningarna finns alt göra en bra avvägning, liksom atl riksda

gens försvarspolitiska beslut bör göras så heltäckande som möjligt. Det

ankommer emellertid på oss att placera in dessa modeller i en ram som

omfaltar den slatliga länsförvaltningen i dess helhet. Vi har därvid funnit

anledning att pröva om modellen med ett samlat länsanslag för regionalpo

litiska insatser kan tjäna som utgångspunkt även när det gäller länsstyrel

sens/länsförvaltningens arbete inom andra områden.

Prop. 1985/86:5 Bilaga
I

Modellen
har flera tilltalande drag; den fördelar beslutsrätten mellan central och
regional nivå så att medlen kan användas flexibelt och situa-lionsanpassat samfidigt
som statsmakternas möjlighel att styra bibehålls. Modellen gör det också
möjligt för länsstyrelsen alt avhända sig uppgifter som bäUre fullgörs av
annan, den ger möjlighet lill reella prioriteringar på länsnivå genom att
anslaget är relativt stort och rymmer valmöjligheter, den utgör inget hinder
för centrala myndigheter att följa verksamhetens inriktning utifrån de aspekter
myndigheterna har atl bevaka, den är möjlig att kombinera med frihet för
länsstyrelsen att disponera sina personalresurser och den kan tillämpas för de
ändamål statsmakterna bestämmer.

Programansvarets
omfattning och uppdelning

Vi
har konstaterat att rätten att disponera medel bör vara nära knuten till ansvar
för verksamheten.

De
uppgifter som länsstyrelsen har i dag kompletteras enligt våra förslag med
uppgifter gällande bl a jordbruk, fiske, skola, bostäder, trafik och arbetsmarknad.
Länsstyrelsens ansvar vidgas således väsentligt. 1 en sådan situation uppstår
behov av att "sektorisera", trots allt. Det är helt enkelt inte möjligl
alt göra uppgifterna hanterliga utan att pä någol sätt dela in dem. Det gäller
såväl för dem som skall göra arbetet som för dem som skall fördela pengarna.

När
en verksamhei delas för att man skall få en grund för den interna organisationen
finns anledning atl göra indelningen efler funklioner och/eller sakområden, där
man strävar efter att hålla samman uppgifter som arbetsmässigt hör ihop. Det
syftet sammanfaller inte alltid med en indelning som skall vara grund för
medelstilldelningen. En programindelad budget skall framförallt tjäna till alt
underlätta statsmakternas ställningstaganden. Förslag om program måste därför
bygga på en uppfattning om hur riksdagen och regeringen vill se politikområdena
uppdelade. Hur riksdagen delar sitt arbete i utskott eller hur regeringen
delar sitt arbete mellan statsråd och departement kan vara vägledande.

Ett
särskill problem som gäller såväl dagens som framlidens länsstyrelse är alt
verksamheten är så mångskiftande i innehåll och funktion. Mångfalden bör,
enligt vår mening, inte tillåtas slå igenom i programindelningen mer än vad som
motiveras av statsmakternas vilja att prioritera mellan huvudområden. En
finfördelning som tillfredsställer andra krav får i slällel göras i
redovisningen av ekonomiskt utfall.

På grundval av
ovanstående och vad vi anfört i tidigare avsnilt vill vi föreslå alt
länsstyrelsen i Norrbotlenslän under försöksperioden äskar och tilldelas medel
med följande programindelning:

80

1.
Näringsliv och arbetsmarknad

2.
Landsbygdsutveckling

3.
Skola och utbildning

4.
Väg- och Irafik

5.
Miljöskydd

6.
Nalur- och kulturminnesvård

1.
Civilt försvar Prop. 1985/86:5

2.
Länsplanering
och utredningsverksamhet

9. Övrig myndighetsutövning Bilaga 1

10. Administration mm

Till programmen fogas i äskanden och tilldelning de
sakanslag som faller in under huvudområdena.

Statsmakternas resp länsstyrelsens prioriteringar

Statsmakterna har oinskränkt räll alt fördela medel mellan
olika landsdelar och olika uppgifter. Självklart har riksdagen och regeringen
också den fulla maklen att ange hur ett enskilt anslag skall användas, I länsslyrelsens
programansvar ingår emellertid som en bärande beståndsdel atl riksdagen och
regeringen överlämnat etl slort beslutsutrymme åt länsstyrelsen.

Det samlade länsanslaget för regionalpolitiska insatser
har en utformning som innebär att länsstyrelsen inom en angiven ekonomisk ram
kan besluta om den närmare fördelningen mellan olika stödformer. När fördelningen
väl är gjord används pengarna i enlighet med de regler som statsmakterna i
annat sammanhang fastställt för resp stödform.

Vi menar att länsstyrelsen bör kunna få rätt att slutligt
bestämma fördelningen mellan olika anslagsposter även på andra omräden. För
att länsstyrelsens beslutsrätt ska bli reell krävs att vissa låsningar i
nuvarande anslag tas bort. I Norrbotten utgår t ex förhöjda belopp till
rationaliseringsåtgärder i jordbruket, men medlen belalas ul enligt samma
regelsystem som gäller för det allmänna rationaliseringsstödet och kan därför
inte användas till alternativa utvecklingsinsatser i glesbygden. Ett samlat
program för landsbygdsutveckling skulle kunna innefatta de för Norrbotten
särskilda påslagen som därmed kunde användas friare. En friare användning
hindrar inte alt länsstyrelsen väljer att använda pengarna just till förhöjt rationali-seringsslöd.

Lönekostnader och personaldisposition

Utöver programanslagen kommer länsstyrelsen att förfoga
över sakanslag som endast kan användas för externa ändamål och säledes inte
kan belastas med förvaltningskostnader. Lönekostnader och andra förvaltningskostnader
bör täckas genom programanslagen. Programbudgelmyn-digheter får genom själva
budgetkonstruktionen frihet atl bemanna och fördela uppgifter inom den egna
organisationen. Friheten inskränks i samma mån som programindelningen
detaljbestäms i statsmakternas beslut. Del är mot den bakgrunden anledning alt
hälla antalet program sä lågt som möjligt ulan att statsmakternas
prioriteringsmöjligheter eftersatts. Med flera program kan å andra sidan
friheten att disponera personal öka om myndigheten får möjlighet all under
löpande budgetår omfördela pengar mellan olika program.

När
förvaltningsanslag inte längre utgår måste kontrollen över förvalt

ningskostnaderna utformas på annat sätt. Vad gäller lönekostnaderna kan 8

6 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr5

Prop,
1985/86: 5 ett tak bestämmas genom begränsning av antalet anställda,
begränsning av medlen till löner eller på annal sätt.

Bilaga
I Sammanfattningsvis ger våra förslag länsstyrelsen
rätt all fritt disponera

personalresurserna.

Förvaltningskostnader
i övrigt kommer att ingå i programmet administration mm.

Beslul
om hudget- och planeringsramar

Mänga
verksamheler mäste planeras pä lång sikt. Medelstilldelningen för det enskilda
budgetåret blir i vissa fall en automatisk följd av ställnings-laganden som
gjorts långt tidigare. Vi illustrerar detta med två exempel.

För
vägbyggande gäller en planeringshorisont på 10-15 år. Den långa tiden behövs
för atl bl a samordna den statliga vägplaneringen med kommunala
markanvändningsplaner och för alt planerings- och genomförandeprocessen för
del egentliga vägbygget måste delas upp i mänga steg. Länsvisa flerårsramar för
statliga vägar fastställs av vägverket och är grund för vägförvaltningarnas och
länsstyrelsernas planeringsarbete.

När
det gäller skyddsrumsbyggande arbetar civilförsvarsstyrelsen med en av
statsmakterna given bemyndiganderam som skall tillfredsställa långsiktigheten
i planering- en. Del kan la upp lill sju år från beslut om statsbidrag lill
färdigt bygge. Länsstyrelserna sammanställer behovsprognoser och beslutar om
bidrag i de enskilda ärendena. Civilförsvarsstyrelsen fördelar
skyddsrumskvoter till länen och sköter till sist utbetalning av ersättning. För
de mer konkreta planeringsinsalserna under processen svarar dock kommunerna.

En
ny modell för anslagsframställning och -beviljande påverkas i och för sig inte
av att det inom olika verksamhetsområden finns etablerade tekniker för flerårsplanering.
Den påverkas däremot av våra övriga överväganden. Med de förslag vi lämnat tidigare
om en samlad funkiion för trafikplanering följer t ex atl flerärsramarna bör
gälla infrastrukturen för all Irafik (i den mån uppgiften tillkommer länet)
snarare än vägar. Det får i sin lur till konsekvens att ramarna för länels
investeringar i, drift av och stöd till trafik bör fastställas av regeringen,
inte av vägverket, transporlrådet mfl centrala myndigheter. När det gäller
affärsverkens ekonomi föreslås inga förändringar.

För
det valda exemplet med skyddsrumsbyggande gäller emellertid att systemet även
fortsättningsvis kan behållas intakt. Det påverkas inte av våra överväganden
och förslag.

Ett
system som det skisserade förutsätter alt länsstyrelsen i Norrbottens län får etl
eget regleringsbrev. Under en försöksperiod kommer därför inte bara länsslyrelsen,
utan också regeringskansliet, atl behöva sätta av beredningsresurser för att
föra förslagen till förverkligande. I stort sett samlliga departement blir
därvid berörda.

Vi
kan inte nu överblicka alla nödvändiga författningsändringar. Redan

CÖPs förslag om förenklingar i medelsUlldelningen torde emellertid kräva

82 förändringar i länsstyrelseinslruktionen.

Redovisning
och uppföljning Prop. 1985/86:5

Som
följd av en grundläggande förändring av budgetsystemet behöver
utvecklingsinsatser göras för atl få elt adekvat redovisnings- och uppföljningssystem.
Riksrevisionsverket och länsstyrelsernas organisationsnämnd måsle aktivt
medverka i sådant utvecklingsarbete. Systemet skall tillfredsställa krav från
såväl central (riksdag, regering och centrala myndigheter) som lokal
(länsstyrelsen med dess enheter) nivä.

En
praktisk följd av det föreslagna budgetsystemet och den föreslagna
organisationen är alt en betydande mängd ekonomiska transaktioner mellan de f d
nämnderna och deras centralmyndigheter upphör, I stället kommer
transaktionsmängden via länsstyrelsens förvaltningskontor att öka kraftigt,

2.3.3
Genomförande

Förslagen
syftar till en försöksverksamhet i Norrbottens län, 1 vissa delar kan de
återföras på särskilda förhållanden i Norrbotten, även om vi bedömer
grundprinciperna som allmängiltiga. Förslagen är av skiftande karaktär. Detta
har betydelse för uppläggningen av försöket.

Vissa
förändringar kan genomföras genom beslut av länsstyrelsen i Norrbottens län,
andra kan genomföras genom beslul av annal regionall organ eller av central
sektormyndighet.

Trots
detta krävs att grunddragen i försöksverksamheten i Norrbottens län läggs fast
genom ett auktoritativt slällningstagande från statsmakternas sida. Så snart elt
sådant beslut är faltal kan den närmare ulformningen av ett samlat försök
göras. Regeringen kan underlätta genomförandet genom delbeslut före ett
slutligt ställningstagande, t ex i form av kompletterande utredningsuppdrag.

Även
om det samlade försöket startar, förslagsvis den I juli 1986, är det sannolikt atl
vissa förändringar inte kan genomföras förrän vid en senare tidpunkt. Så kan
exempelvis de förslag som skisserats inom trafikområdet eller inom de areella
näringarna komma att kräva en längre genomförandetid.

Möjligheterna
att avläsa resultat i olika delar växlar liksom den tid etl försök mäste pågå
innan förändringen kan utvärderas.

Det
kan med våra förslag således inte bli fråga om ett försök i gängse mening, dvs
en förändring som införs från en viss lidpunkt, omfattar viss lid och därefter
utvärderas. De beslut som olika instanser kan komma att fatta utifrån det
synsätt vi utvecklat måste ses som en process, där utfallet får värderas i
jämförelse med annan utveckling. Om förslag från civildepartementets
översynsutredning genomförs kan alla länsstyrelser, inom ramen för nuvarande
uppgifter, fä möjlighet att driva försök med organisations- och
samverkansformer. Annal förändringsarbete i den offentliga förvaltningen pågår
också försöksvis, t ex i de sk fri kommunerna.

Del bör dock ingå i Norrbottenförsökel
all del följs och utvärderas

särskilt. Resultat kan rapporteras successivt, men regeringen bör fastställa

bestämda tidpunkter för samlade redovisningar av utfallet. 83

Prop.
1985/86: 5 Det är omöjligt alt i en studie av
den karaktär vi nu genomfört förutsäga

alla komplikationer och stötestenar. Det måste därför
finnas möjlighet att

Bdao göra korrigeringar under försökets
gång. Vi är medvetna om att förslagen i

vissa delar låser förutsättningarna, men menar att andra
inslag kan bidra till nödvändig flexibilitet. Del är t ex viktigt att
länsstyrelsen själv får möjlighel all göra korrigeringar i den egna
organisationen om det visar sig nödvändigt.

Vi menar att statsmakterna, utöver att ta ställning i de
olika sakfrågor vi behandlat, redan i ett första beslul bör ange hur den nya
länsstyrelsen skall hanteras budgetmässigt, hur slor personalram den kan räkna
med, hur den i grova drag bör vara organisatoriskt uppbyggd samt hur
personalfrågorna skall hanteras. Dessa grundläggande förutsättningar måsle
styra förberedelsearbetet.

Ett framgångsrikt genomförande kräver regeringskansliets
aktiva medverkan. Det måste därvid bli fråga om insatser frän flera
departement.

3 Fristående skatteförvaltning 3.1 Inriktning och avgränsning

Enligt regeringens uppdrag skall vi lämna förslag lill en
från länsstyrelsen frislående skatteförvaltning.

Vi har därvid utgått från all 24 nya länsskattemyndigheter
i princip övertar de arbetsuppgifter som i dagslägel handhas av
länsstyrelsernas skatteavdelningar.

Länsstyrelsen är i dag chefsmyndighet för de lokala
skattemyndigheterna (LSM), Vi har tolkat vårt uppdrag så alt en från
länsstyrelsen fristående skalteförvaltning även innefattar LSM. Vår
utgångspunkt har därför varit atl den nya länsskattemyndigheten också blir
chefsmyndighet för LSM. I övrigt har vi inte föreslagit några ändringar såvitt
avser den lokala skalleförvaltningen.

I vårt uppdrag ingår inte alt pröva
kronofogdemyndigheternas (KFM) organisatoriska ställning. Mellan länsslyrelsen
och länsstyrelsens skatteavdelning finns dock samband som berör KFM. Med denna
utgångspunkt behövs samband även mellan den nya länsskattemyndigheten, länsslyrelsen
och KFM. Vi föreslår hur delta skall ordnas.

För att kunna lägga fram förslag Ull lämpliga åtgärder - författningsmäs

siga eller andra — vid bildandet av fristående länsskattemyndigheter måsle

nuvarande samband mellan skatteavdelningen och länsstyrelsen försl

klaras ul. Detta har varit en huvudpunkt i vårt arbete. Vi har därvid bl a

gått igenom instruktioner och arbetsordningar samt intervjuat de olika

avdelningarna/enheterna hos länsslyrelsen i Norrbottens län. I särskilda

delstudier har vi studerat ekonomi- och personaladministrationen för läns

styrelsernas skatteavdelningar och LSM. Med utgångspunkt i förhållanden

hos administrativa enheten vid länsstyrelsen i Norrbottens län har vi också

84 beräknat hur mycket av den
administrativa enhetens resurser som läggs

ned
på skatteavdelningen. Vi har därutöver studerat hur den övriga läns- Prop.
1985/86: 5

styrelsen utnyttjar länsdatorn och skatteförvaltningens register samt den

ADB-kompelens som finns inom skattevdelningen. Bilaga

En
annan fråga som vi behandlat gäller lekmannainflytande i länsskattemyndighelen.

Efter
det att vi börjat vårt arbete har regeringen beslutat om en utredning om
skatteförvaltningens organisation och styrfunktioner (Dir 1984:22). En särskild
utredningsman har fåll till huvuduppgift alt föreslå effektivare former för
styrning och samordning samt de eventuella ändringar av den regionala och
lokala skatteförvaltningens nuvarande organisatoriska ställning i länen som
kan följa därav.

Ulredningen
har antagit namnet skatteförvaltningsutredningen. Arbetet inleddes hösten 1984
och skall enligl utredningens direktiv vara avslutat senast den 1 juli 1985.
Utredningen har många beröringspunkter med vårt arbete. På grund av ätt värt
uppdrag skall redovisas redan vid årsskiftet 1984-1985 har vi dock inte kunnat
beakta några av utredningens överväganden eller ställningstaganden.

3.2 Tidigare
utredningar

Skalteförvaltningen
har varit föremål för en rad utredningar under de senaste 35 åren såsom
landskontorsutredningen, 1971 års länsförvaltnings-reform, länsberedningen och
1979 års länsrättsreform. Man kan urskilja tre strävanden från statsmakternas
sida, nämligen dels en strävan att samordna ledningen av beskattningsväsendel,
dels en strävan att skilja förvaltande och fiskala uppgifter från de dömande
och dels en strävan att skapa en fristående regional skatteförvaltning.

3.3 Skatteförvaltningen
— ansvarsfördelning och organisation

Skatteadministrationen
berör ett stort antal organ och myndigheter. Riksskatteverket (RSV) är central
förvaltningsmyndighet, länsstyrelsernas skatteavdelningar och LSM utgör de
regionala resp lokala myndigheterna. Skatteavdelningen (utom hos länsslyrelserna
i Stockholms och Gotlands län) är uppdelad i taxeringsenhet, besvärsenhet,
revisionsenhet, mervärdeskatteenhet, uppbördsenhet och dataenhet. Den lokala
organisationen består av 120 LSM.

3.4
Samverkan mellan länsstyrelsen och länsskattemyndigheten

I
25 § länsstyrelseinstruktionen finns bestämmelser om arbetsordning.

Av arbetsordningen framgår atl del är ett mycket begränsat antal ärenden

som handläggs inom skatteavdelningen som inte delegeras lill avdelnings-

eller enhetsnivå. Av arbetsordningen framgår i övrigi att annan avdelning

inom länsslyrelsen deltar i fä av de ärenden som handläggs hos skaUeav-

delningen och vice versa. Exempel på sådana ärenden är ärenden enligt 85

Prop. 1985/86: 5 11 § 3 st lagen om tryggande av
pensionsutfästelse där allmänna enheten i sin egenskap av tillsynsmyndighet
över stiftelser deltar i skatteavdelning-

Bilaga 1 gjj beslut. Skatteavdelningen
behandlar ärenden angående bildande av

stiftelser.

Utöver de verksamhetssamband som kan utläsas av
arbetsordningen finns andra formella samband mellan skalleavdelningen och annan
avdelning inom länsstyrelsen. Så är t ex arbetet med de allmänna valen
fördelat mellan allmänna enheten och skatteavdelningens dataenhet. Lönegaran-tiärenden
handläggs vid administrativa enheten medan bevakning, avskrivning och ackord
beträffande statens fordringar enligt garantin handläggs hos uppbördsenheten. I
bl a ärenden om lokaliseringsstöd förekommer kontakter mellan regionalekonomiska
enheten och skalleavdelningen. I ackordsärenden sker informationsutbyte mellan
uppbördsenheten och regionalekonomiska enheten. Dessutom förekommer informella
kontakter och informationsutbyten mellan skatteavdelningen och övriga
länsstyrelsen. För skatteavdelningens kontrollverksamhet hämtas information
frän t ex handels- och föreningsregistret och bilregistret. Allmänna enheten
kan ha behov av skatteavdelningens kunskaper i samband med tillsyn av stiftelser
mm.

Verksamheten vid skalleavdelningens dataenhet är i dag i
huvudsak inriktad på driften av AFB-systemet (ADB inom folkbokföring och beskattning).
Dataenheten lämnar också information ur registren till externa intressenler men
även till den övriga länsslyrelsen - främst regionalekonomiska enheten och lantmäterienheten.
I viss omfattning används länsdatorerna även för drift av ADB-rutiner utanför
skatteavdelningen. Dalaenheterna har också i begränsad omfattning medverkat i
utvecklingen av sådana ADB-rutiner. Hur stor del av dataenhetens resurser som
avsätts för den övriga länsstyrelsen varierar mellan olika län men man kan
uppskatta atl del i genomsnitt rör sig om 2—3% av enhetens resurser.

Mot bakgrund av vårt kartläggningsarbele lägger vi fram
följande förslag.

3.5 Överväganden och förslag

3.5.1 Författningsändringar

Vi har angett ett anlal förfatlningar inom
skatteavdelningens verksamhetsområde som berörs av alt skatteavdelningen bryts
ut. Vi har också lämnat exempel på författningar utanför verksamhetsområdet som
påverkas av detta. Om man utgår från nuvarande materiella regelsystem kommer
blivande författningsarbete främst att vara av redaktionellt slag, nämligen
att byta ordet länsstyrelse mot ordet länsskatlemyndighet. I övrigt behöver en
instruktion för länsskattemyndighelen arbetas ut och instruktionerna för LSM,
RSV och länsstyrelsen arbetas om.

3.5.2 Bestämmelser om samarbete

86 Skatteavdelningen och den övriga
länsstyrelsen har kompetens som

utnyttjas ömsesidigt.

En
utbrytning av skatteavdelningen får därför inte försämra nuvarande Prop. 1985/86:
5 möjligheter lill samarbete mellan skatteadministrationen och länsstyrelsen i
frågor av gemensamt intresse. Den framlida länsstyrelsens roll som Bdaga 1 samordnare
i länet medför inte atl behovet av samarbete minskar.

Enligt
35 § länsstyrelseinslruktionen är tjänstemän vid olika länsorgan skyldiga att
lämna länsstyrelsen information i frågor som rör länsstyrelsens verksamhetsområde
samt atl i länsstyrelsen delta i beredning eller föredragning av ärenden som
har anknytning till länsorganets verksamhetsområde. En utbruten
skatteavdelning kan visserligen inte utan vidare direkt jämställas med andra
länsorgan när det gäller behovet av samarbete med den nya länsstyrelsen. Frågor
som handläggs inom skatteförvaltningen kan anlas bara i begränsad utsträckning
ha betydelse för länets utveckling och framtid. Hittillsvarande erfarenheter
visar dock att del finns sådana frågor som förutsätter tillgäng lill länsskaltemyndighelens
kompetens. Samarbetet mellan en utbruten skatteavdelning och länsstyrelsen i
dessa frågor bör regleras genom att även den nya länsskattemyndigheten anges i
35 § länsstyrelseinslruktionen. I en särskild paragraf i den nya länsskaltemyndighelens
instruktion bör vidare införas bestämmelser om att tjänsteman vid länsskattemyndighelen
är skyldig att som föredragande eller pä annat liknande säll delta i
handläggningen av sådana ärenden i länsstyrelsen, som rör
länsskattemyndighetens verksamhet, om det kan ske utan att länsskatiemyndighetens
egna uppgifter eftersatts. Länsstyrelsen kan då i dessa ärenden utnyttja
resurser och kompelens från länsskattemyndighelen, samtidigt som
länsskattemyndigheten i länsstyrelsen kan få gehör för sina iniressen,

I
regeringens direktiv nämns särskilt aU former bör studeras för samverkan
mellan länsskattemyndighelen och den övriga länsförvaltningen såvitt avser
uppföljning av stöd till näringslivet, ekonomisk brottslighet mm.

I
förordningen om uppföljning av beviljat statligt slöd i vissa fall behandlas
former för och inriktning av denna uppföljning. Enligt 7 § skall länsstyrelsen
i regel samråda med länsarbetsnämnden, berörd KFM och den regionala
utvecklingsfonden i länet,

I
länen finns beredningsgrupper för uppföljningen. Sammansättningen skiftar, I
många län men inte alla - t ex inte i Norrbottens län - ingår representanter
för skatteavdelningen i gruppen.

Förordningen
om uppföljning av beviljat statligt stöd i vissa fall ger länen frihet att
organisera uppföljningsverksamheten utifrån vad som med hänsyn till länets
förhållanden bedöms vara mest lämpligl. Denna frihet bör inte påverkas av all
skatteavdelningen bryts ul frän länsstyrelsen. Emellertid bör enligl vår
mening förordningens 7 § kompletteras med en bestämmelse om alt länsslyrelsen,
vid beredning av uppföljningsärenden, bör samräda även med den nya länsskattemyndighelen.

I
förordningen om regionalt utvecklingsarbete finns i 9 och 10 §§ föreskrifter
om sektorsamordning i länen. Dessa föreskrifter blir i tillämpliga delar även
gällande för en ny länsskattemyndighet.

87

Prop.
1985/86:5 3.5.3 Enskilda ärendegrupper mm

Bilaga
1

Taxerings-, fastighetstaxerings- och valdistrikt

Valdistrikt utgör grunden för indelning i
taxeringsdistrikt, Valdislriklsin-delningen åvilar länsstyrelsens allmänna
enhet medan indelningen i laxerings- och fastighetstaxeringsdislrikl bereds
inom taxeringsenheten i samråd med dataenheten och LSM, Vi har föreslagit alt
rätten lill indelning i taxerings- och fastighetstaxeringsdistrikt förs över
till den nya länsskattemyndighelen medan rätten till indelning i valdistrikt
stannar kvar hos allmänna enheten. Det torde inte innebära nägra olägenheter
att besluten i framtiden fallas inom olika myndigheter.

Förordnande av taxeringsfunktionärer

Länsstyrelsen förordnar i dag ordförande i taxeringsnämnd
och fastighetstaxeringsnämnd. Ärendena bereds inom taxeringsenheten och beslutas
av landshövdingen/avdelningschef. Vi har föreslagit att ärendegruppen skall
föras över till länsskattemyndigheten.

Ersättning för taxeringsarbete

Ersättningsfrågorna bereds inom taxeringsenheten med
deltagande av administrativa enheten. Vi har föreslagit att ersättningsfrågorna
förs över till länsskattemyndigheten. Själva utbetalningsförfarandet blir
beroende av hur länsskattemyndighetens administrativa funktioner kan komma atl ulformas.

Bil- och körkortsregistret

Uppbördsenhelen handhar ärenden om befrielse från eller
nedsättning av restavgift pä vägtrafikskalt. Eftersom faktaunderlag beträffande
ärendegruppen finns hos allmänna enheten har vi föreslagil atl ärendena i
fortsättningen handläggs där, vilket redan nu sker vid nägra länsstyrelser.

Allmänna val

Arbetet med allmänna val är fördelat mellan allmänna
enheten och dalaenheten. Vi har förutsatt att länsslyrelsen i fortsättningen
skall ha det regionala ansvaret för de allmänna valen. För att länsslyrelsen
skall klara den arbetsuppgiften krävs biträde frän länsskatiemyndighetens
dalaenhet. Länsskattemyndigheten bör därför i sin instruktion åläggas att
biträda länsstyrelsen i samband med val. Närmare bestämmelser om del praktiska
samarbetet bör meddelas av RSV i samråd med länsstyrelsen och länsskattemyndigheten.

11 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse

Ärenden om tryggande av pensionsutfästelse är fördelade
mellan skatteavdelningen och allmänna enheten såviit avser sk fämansbolag. Del
ankommer på skatteavdelningen alt pröva om dispens från låneförbudel i
aktiebolagslagen kan lämnas medan allmänna enhetens deltagande motiveras av
att enheten är tillsynsmyndighet över stiftelser. Vi har föreslagit

alt ärenden om dispens
från låneförbudet i fortsättningen skall handläggas Prop, 1985/86: 5 hos länsskattemyndighelen
som har de nödvändiga skatlekunskaperna. Samråd bör ske med allmänna enheten.
En samrädsbeslämmelse behövs ' * därför i länsskaltemyndighelens
arbetsordning.

Bildande
av pensions- eller personalstiftelse

Ärenden
om bildande av stiftelser och donationer bereds och beslutas av allmänna
enheten med deltagande av taxerings- eller revisionsenheten. För att
länsstyrelsen i fonsättningen skall ha tillgång till skatteexpertis kan samrådsföreskrifler
tas in i länsstyrelsens arbetsordning.

Lönegaranti

Lönegarantiärenden
administreras vid administrativa enheten. Staten inträder i arbetstagarens rätt
mot konkursgäldenären i fråga om utbetalat garantibelopp och bevakar beloppet i
konkursen. Bevakningen åligger skatteavdelningen. Enligt arbetsordningen
åligger det skatteavdelningen att bevaka efler konkursen kvarstående
fordringar. Vi har föreslagit att länsskattemyndighelen, som har den nödvändiga
sakkunskapen på området, skall ha hand om bevakning mm avseende efter konkurs
kvarstående fordringar. Länsskattemyndighelen rapporterar vilka åtgärder som
vidtagits lill länsstyrelsens administrativa enhet.

Konkurs-
och ackordsärenden

Konkurs-
och ackordsärenden handläggs i dag inom uppbördsenheten. Ärendegruppen är av
intresse även för den övriga länsstyrelsen, eftersom inte bara fiskala ulan
även t ex sysselsällningsmässiga intressen numera beaktas vid
skatteindrivningen. Det är därför tänkbart att länsstyrelsen har det slutliga
avgörandet i ärendegruppen. Man kan då tänka sig att länsskattemyndighelen
bereder ärendena och deltar i länsstyrelsens beslut. Vi har emellertid funnit
övervägande skäl tala för att ärendegruppen förs över till länsskattemyndighelen
eftersom endast ett fåtal av ett mycket stort antal ärenden kan anlas vara av
intresse för länsstyrelsen. Länsstyrelsens behov av information torde variera
från län till län Länsstyrelserna bör inom ramen för sina allmänna befogenheter
kunna ordna elt informationsutbyte mellan myndigheterna anpassat till vad som
kan anses nödvändigt i varje län.

Remisser,
utredningsverksamhet

Länsslyrelsens
roll som remissorgan i ärenden som gäller skatteväsen

det kommer alt ändras om skatteavdelningen bryts ut. Man kan emellertid

tänka sig all remisser inom beskattningens område kan beröra länsstyrel

sernas framlida verksamhet och atl länsstyrelsen behöver tillgång till

länsskaltemyndighelens kompetens. Detta bör kunna tillgodoses genom de

bestämmelser vi föreslagit om skyldighet för tjänsteman vid länsskatle

myndighet att biträda länsstyrelsen i ärenden som rör länsskaltemyndighe

lens verksamhet. Det kan även förekomma atl länsstyrelsen för sin utred- 89

7
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 5

Prop. 1985/86: 5
ningsverksamhet kan behöva tillgäng till länsskaltemyndighelens kompetens i
frågor som rör skatteväsendet. Vårt förslag läcker även sådana fall. Bilaga 1

Informationsutbyte

Det
finns för närvarande behov av informationsutbyte mellan skatteavdelningen och
övriga länsstyrelsen. Bl a kan skatteavdelningen behöva uppgift från handels-
och föreningsregistrel om t ex registrerad innehavare av firma. Från bil- och
körkortsregistret hämtas uppgifi om bl a bilinnehav för kontroll- och
revisionsändamål. Allmänna enheten kan ha behov av uppgifter ur
kilometerskattepliktiga fordonsägares deklarationer mm. Sådant
informationsutbyte bör ske inom ramen för normalt myndighetssamarbete varför
vi inte föreslagil någon författningsreglering i denna del.

3.5.4 Kronofogdemyndigheten
- länsstyrelsen — läns-skattemyndigheten

Vad gäller sambanden mellan länsstyrelsen, länsskattemyndigheten och

KFM
har vår utgångspunkt varit alt föreslå så få ändringar som möjligt i nuvarande
organisation. Endasi där vi bedömt det som nödvändigt har vi föreslagil
ändringar i gällande regler. Exempel är länsstyrelsens skyldighet enligt 54 §
länsstyrelseinstruktionen att lämna en KFM som begär del biträde med revisionskunnig
personal. Den skyldigheten måste givetvis i framtiden åvila länsskattemyndighelen.
Av länsstyrelseinslruktionen bör även framgå att länsstyrelsen skall samråda
med länsskattemyndigheten i ärenden rörande vissa tjänstetillsättningar,
anslagsframställning och medelsfördelning.

3.5.5 ADB-verksamhet

Vi
föreslår atl utnyttjandet av länsdatorn uianför AFB-systemet avgiftsbeläggs.
Man får då ett rättvisande underiag för bedömningen om länsdatorn, servicebyrå
eller särskild utrustning är lönsammast när nya ADB-till-lämpningar
aktualiseras.

Delta
medför en kostnadsökning för länsstyrelsen, som hittills kunnat utnyttja
länsdatorn gratis. Man bör därför i anslulning till en avgiftsbeläggning
tillföra berörda länsstyrelser medel för delta ändamål motsvarande koslnaderna
för deras hittillsvarande utnyttjande av länsdatorutrustningen. Åtgärden
innebär ingen belastning på statsbudgeten eftersom avgifterna levereras till
statsverket, men en omfördelning av anslagsposter mellan olika huvudutlar. Vi
föreslår att även informationsuttag för länsstyrelsens räkning avgiftsbeläggs,
såsom redan gäller för andra myndigheter mfl uianför skatteväsendet. Skälet är
att enhetliga principer bör gälla för avgiftsbeläggningen av dessa tjänster.
Även detta förslag innebär en kostnadsökning för länsstyrelsen. Länsstyrelsen
bör i samband med avgiftsbeläggningen få medel också för detta ändamål
motsvarande kostnaderna för hittillsvarande registerutnyttjande.

Förslagen
om avgiftsbeläggning kan genomföras oberoende av när nya

länsskattemyndigheter bildas.

90 Om dataenheterna i framtiden inte ingår i länsstyrelseorganisauonen

måste
konsekvenserna av detta för länsstyrelserna bedömas utifrån både Prop. 1985/86:
5 ett längre och etl kortare perspektiv. På längre sikt kan en utbrytning av skatteavdelningen
endast marginellt antas påverka ADB-utvecklingen Bilaga 1 inom länsstyrelserna.
1 den mån länsstyrelsernas teknikval inrikias mot nya omräden minskar
betydelsen av dalaenhetens kompetens, särskilt vid en inriktning mol konlorsdatorisering.
Länsstyrelsernas iniresse för sk basdatorsystem pekar på en sädan utveckling.

På
kort sikt torde dock de länsstyrelser där dataenheterna aktivt deltagit i ADB-utvecklingen
märkbart känna av kompetens- och resursbortfallet, om de inte fär möjlighel att
åtminstone övergångsvis utnyttja skatteförvaltningens ADB-kompetens i samma uisträckning
som i dagsläget. Under en övergångslid om t ex tre år bör därför nuvarande samarbelsformer
bibehållas. Samarbetsformerna under övergångstiden löses med hänsyn lill de skiftande
förhållandena lämpligen genom överenskommelse mellan resp länsstyrelse och länsskatlemyndighet
i anslutning till organisationsförändringen. Den närmare utformningen kan
bestämmas i regleringsbreven för den föreslagna övergångsperioden. Innebörden
bör vara atl länsskattemyndigheten i mån av resurser biträder länsstyrelsen i
frågor om ADB-utvecklingen inom länsstyrelsen. På längre sikt är det
nödvändigt att länsslyrelsen bygger upp en egen kompelens inom ADB-området.

3.5.6
RSVs ledningsfunktion

I
olika sammanhang har statsmakterna på senare år pekat på viklen av alt
organisationen av skatteväsendet ordnas sä att lednings- och styrfunktionerna
blir sä effektiva som möjligt. Målsättningen bör vara att hela skalteförvaltningen
skall kunna framstå och fungera som en sammanhållen enhet - en koncern - med
RSV i ledningen.

Hur
den framtida resursstyrningen mm med en frislående länsskatlemyndighet skall
vara organiserad kan inte slutligt bedömas förrän man känner till den närmare
innebörden av koncernmodellen och av en förstärkt ledningsfunktion för RSV
inom skatteförvaltningen. Den frågan är för närvarande föremål för
skatteförvaltningsutredningens och RSVs utredning. Eftersom resultatet av
detta arbete inte kan förväntas förrän under år 1985 har vi inte kunnat få
underlag för mera preciserade antaganden om hur ledningsfunkuonen kommer att
utformas. Vi har emellertid erfarit all RSV överväger en modell som i princip
innebär atl RSV upprättar anslagsframställning för hela skatteadministrationen
och har det övergripande ansvaret för skatteförvaltningens totala anslag. RSV
kan då genom delegation från regeringen få befogenhet t ex att omfördela medel
mellan olika län eller mellan central, regional och lokal nivå.

Oklarheter
om utformningen av bl a RSVs lednings- och samordningsfunktion begränsar våra möjligheler
atl nu i alla delar lämna konkreta förslag till lämplig administration av
länsskattemyndigheten och lämplig administrativ samverkan mellan den nya länsslyrelsen
och en länsskatlemyndighet.

91

Prop.
1985/86:5 3.5.7 Administrativa resurser

Bilaga I

För
internadministrativa uppgifter finns vid länsslyrelsen i Norrbottens län en
administrativ enhet ledd av en administrativ direktör. Enheten är uppdelad på
tre funktioner: ekonomi, personal och service. Sammanlagt 1,9 årsarbetskrafter
inom ekonomifunktionen, 3,15 årsarbetskrafter inom personalfunktionen och 9,6
årsarbetskrafter inom servicefunktionen beräknas gä åt för skatteavdelningen
och LSM.

Utredningsarbetet
har visat att del inte finns helt entydiga fördelningsnycklar för att beräkna
skatteförvaltningens andel av en länsstyrelses administrativa resurser.

Norrbottenprojektets
delprojekt för administrativ samverkan föreslär att etl förvaltningskontor
inrättas vid länsslyrelsen i Norrbottens län med uppgifter inom områdena
personaladministration, ekonomiadministration och konlorsdrifl. Vi föreslår att
den nya länsskattemyndighelen i Norrbottens län (och LSM) får service från
förvaltningskontoret inom följande områden

— personaladministration:
löneadminislralion och övrig löpande personaladministration

— kontorsdrift:
bibliotek, inköp, vaktmäsleri, externa transporter, telefonväxel, repro,
reception och lokalvård.

När
del gäller den kamerala service som förvaltningskontoret enligt planerna skall
sköta behövs närmare klariägganden av redovisningsorganisationen och
redovisningssystemet inom skatteförvaltningen för alt man skall kunna bedöma om
det är lämpligt att förvaltningskontoret ger sådan service till
länsskattemyndigheten.

Länsskattemyndighelen
bör själv ha ansvar och resurser inom följande områden

— i
fråga om personaladministration för personaladministrativ planering,
förhandlingsverksamhet, personalutveckling, personalrörlighet och personalsociala
frågor

— i
fråga om ekonomiadministration för verksamhetsplanering, anslagsframställning,
budgetering, budgetuppföljning, redovisningsstruklur och bokslutsarbete.

Det innebär alt
länsskattemyndigheten i Norrbottens län för de ovan

nämnda arbetsuppgifterna behöver etl tillskott molsvarande ca tre årsar

betskrafter för personal- och ekonomiadministration. För dessa uppgifter

bedömer vi att en tjänst kan erhållas från länsstyrelsen. Om fortsalt utred

ningsarbete visar atl det är lämpligt atl förvaltningskontoret också ger

löpande kameral service till länsskattemyndigheten behövs etl tillskott av

ytlerligare 1,5-2 årsarbetskrafter till länsskattemyndighelen. Det borde i

så fall vara möjligl alt föra över ytteriigare en tjänst från länsstyrelsen.
Del

ökade resursbehovet för intern administration vid bildandet av en länsskal-

temyndighet i Norrbottens län torde således uppgå lill högst 3 och lägst 2

årsarbetskrafter om man tar hänsyn lill de resurser som kan föras över frän

länsslyrelsen.

92 Internadministralionens innehåll och omfattning på
regional nivå blir

emellertid
också beroende av de samordnings- och ledningsuppgifter som Prop. 1985/86:
5

RSV
i framliden kommer att ha. Resursbehovet bör mer exakt bedömas

när
pågående utredningsarbete inom skatteförvaltningsulredningen och Bilaga y

RSV
avslutats.

Lämpligheten
av administrativ samverkan mellan länsskattemyndighelen och länsstyrelsen kan
variera från län till län. Möjligheterna till administrativ samverkan bör dock
tillvaratas. Inför organisationsförändringen bör ett basavtal utarbetas för
länsstyrelserna. RSV, LON och RRV föreslås delta i detta arbete.

Det
extra resursbehovet för landet i dess helhet lorde bli större än det som kan framräknas
med utgångspunkt i Norrbottens län beroende på varierande möjligheter till
administrativ samverkan i olika län och begränsade möjligheter, i varje fall i
små län, att föra över resurser mellan länsstyrelsen och länsskattemyndigheten.

I
avvaktan pä resultatet av skatteförvaltningsutredningens arbete kan inte nu
bedömas om dessa merkostnader bör finansieras genom omprioritering av resurser
inom skatteförvaltningen eller på annat sätt.

3.5.8
Länsskattemyndighetens ledningsfunktion

Länsberedningen
föreslog i betänkandet (SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan att
skatteförvaltningen skulle brytas ut ur länsstyrelsen och alt den nya
myndigheten skulle få en lekmannastyrelse med uppgifter likartade andra
verksstyrelsers. Till styrelsen borde hänskjutas frågor om t ex arbetsordning,
vissa tjänstetillsättningar, anslagsframställningar mm. Lekmannainflytande inom
skatteadministrationen finns i dag, förutom genom länsstyrelsens styrelse, på
central nivå genom RSVs styrelse samt på lokal nivå genom taxeringsnämnderna.
Det sk skaltechefsinstitutet begränsar i dag lekmannainflytandet inom länsslyrelsens
skatteavdelning så fill vida alt skattechefen direkt Ullagls vissa befogenheter
enligt bl a taxeringslagen.

Skäl
lill lekmannainflytande kan vara t ex behov av insyn i verksamheten,
förankring av verksamheten hos allmänheten och serviceaspekler. Lekmannainflytande
ses ibland även som en garant för atl statsmakternas intentioner med
verksamheten fullföljs. Ytterligare en fråga gäller lekmannainflytande och
rättstillämpning, dvs om lekmannainflytande skall finnas i handläggningen av
enskilda ärenden.

Behovet
av lekmannainflytande hos en länsskattemyndighet har nära samband med RSVs
framtida ledningsfunktion och den frågan beror på resultatet av bl a
verksledningskommitténs, skatteförvaltningsutredningens och SkatteförenklingskommiUéns
arbete. Vi saknar därför nu underlag för att la ställning för eller emot en lekmannastyrelse.
Några principiella hinder mol ett lekmannainflytande hos en länsskatlemyndighet
har vi dock inte funnit. Om lekmannainflytande anses önskvärt måste dock skattechef-sinsliiutet
ses över och anpassas lill en lekmannastyrelses uppgifter.

93

Prop. 1985/86: 5
3.5.9 Genomförandefrågor

Norrbottenprojeklels
delprojekt om verksamhetssamordning föreslår en Bilaga I

försöksverksamhet med
samordnad länsförvaltning i Norrbottens län från

den
1 juli 1986.

Inom
vårt delprojekt har vi bedömt all en försöksverksamhet innefattande en fristående
länsskatlemyndighet i elt län inte är meningsfull.

Principiellt
vill vi beröra tre alternativ när det gäller genomförande.

Alternativ
1, innebär att organisationsförändringen genomförs så snart som möjligt. Man
utgår då i allt väsentligt från nuvarande förhållanden när instruktioner och
arbetsordning m m för den nya länsskattemyndigheten skall skapas. Med hänsyn
till udsålgången för remissbehandling, propositionsskrivning,
riksdagsbehandling och författningsarbete kan ett genomförande inte ske förrän
allra tidigast den 1 juli 1986.

Alternativ
2, innebär att skatteförvaltningsutredningens arbete och nu inom RSV pågående
utredningsarbete läggs lill grund för en mer permanent struktur av
skatteförvaltningen.

Med
hänsyn till remissbehandling mm lorde riksdagens ställningstagande inte kunna
föreligga förrän tidigast under vårriksdagen 1986.

Alternativ
2 torde sannolikt vara genomförbart tidigast den 1 juli 1987.

Alternativ
3, inrefaltar förutsättningarna i alternativ 2 men innebär alt genomförandet
sker först när försöksverksamhet med anledning av Norrbottenprojektet
utvärderats och beslut faltals om konsekvenserna för landet i dess helhet.

Alternativ
3 torde innebära att genomförandet inte kan ske förtän omkring år 1990.

Ett
genomförande enligl alternativet 1 innebär endast en mer formell ändring av
skatteavdelningens status. Några vägande motiv för all snabbt genomföra en
sådan delreform finns knappast.

Alternativet
3 innebär å andra sidan atl den av statsmakterna önskade förändringen av
skatteadministrationen inte kan göras förrän om tidigast fem är. Alternativet
får därför anses vara oacceptabelt med hänsyn till att nuvarande otympliga
skatteadministration måste bibehållas under lång tid framöver.

Vi
förordar därför ell genomförande enligt alternativ 2. Genomförandetidpunkten
kan dock av skäl som vi nyss berört inte definitivt läggas fast redan nu.

Med
hänsyn lill pågående utredningar inom skatteförenklingskommiltén, skatteförvaltningsulredningen,
verksledningskommitlén och RSV kan vi inte inom ramen för vårt uppdrag lägga
fram något detaljförslag om hur genomförandet skall gå till. Vi förutsätter
därför all organisationen av de nya länsskattemyndigheterna och genomförandel
av organisationsförändringen måste planeras närmare när de samlade
förutsättningarna för förändringen lagts fast och kan överblickas i sin
helhet.

94

4
Administrativ samverkan — Luleå Prop. 1985/86:5

4.1
Allmänt Bilaga 1

Målsättningen
för administrativ samverkan är enligl regeringens uppdrag en effektivare och
om möjligt billigare administration av de statliga myndigheterna. Detta skall
åstadkommas genom ökad samordning av administrationen och ett gemensamt
utnyttjande av framför alll länsstyrelsens administrafiva resurser.

Av
iniresse i detta sammanhang är den - enligl ett särskilt regeringsuppdrag - nu
pågående decentraliseringsutredningen, som omfattar 22 centrala verk. Avsikten
är att pröva möjligheterna att decentrahsera funklioner lill framför allt de s
k skogslänen. Denna utredning böljade under år 1984 och några resultat i form
av konkreta förslag, som kan beaktas i Norrbottenprojektet, föreligger ännu
inte. Man kan dock anta att åtminstone en del av kommande förslag innebär en
decentralisering av administrativa stödfunktioner. Omfattningen av en sådan
decentralisering går emellertid inte nu att förutsäga, men den kan komma att
innebära ett ökat regionall administrativt ansvar för de myndigheter som
berörs.

Åtgärder
i den riktningen skulle då väl överensstämma med de åsikter som i olika
sammanhang kommer till uttryck i denna rapport, nämligen att de centrala
myndigheterna i ökad omfattning bör delegera ansvar och beslul i administrativa
frågor till sina resp regionala organ. Den staUiga förvaltningen i länen bör i
så stor utsträckning som möjligt vara administrativt självförsörjande och
kunna fatta administrativa beslut på egen hand. De centrala myndigheterna har
samtidigt önskemål om enhetlighet i synsätt och hantering vad gäller t ex
ärendehandläggning, redovisning och personaladministration. En sådan styrning
av verksamheten behövs för att ge stadga åt organisationen så alt verksamheten
i sin helhel kan bedrivas effekuvt. Dessa krav kan tillgodoses utan att den
regionala verksamheten behöver delaljregleras av den centrala myndigheten och
utan atl alla administrativa beslut måste fattas på central nivå. De regionala
myndigheterna bör i ökad utsträckning kunna få befogenheter atl handlägga
administrativa frågor i enlighet med ett gemensaml synsätt och de föreskrifter
som de centrala myndigheterna anser sig behöva utfärda.

Om
befogenheter och beslutsrätt när det gäller administrativa frågor i större
omfattning än nu delegeras till regional nivå ställs även större krav på
regional administrativ kompetens. Detta förhållande bidrar ytterligare till
behov av gemensamt utnyttjande av befintliga resurser och samordning av
administrativa funktioner.

Den
administrativa utvecklingen medför föruiom en mer avancerad teknik även en
ökad specialisering. Detta förhållande gäller såväl ekonomi-och
personaladministration som kontorsdrifl. Det kan vara svårt eller ekonomiskt
sett omöjligt för den enskilda regionala myndigheten att hålla kompetens på
alla områden. I första hand måste man ju satsa sina resurser på kompetens inom
det egna sakområdet.

Genom
samverkan kan myndigheterna inom en region få tillgång till 95

Prop.
1985/86:5 kompetens inom olika administrativa specialområden. En
myndighet kan

åta
sig atl ge de övriga myndigheterna service. Om denna myndighet inte

' från början har kompetens på alla omräden som efterfrågas, kan det för

länsförvaltningen
som helhet vara ekonomiskt befogal att myndigheten

efter
hand får det.

En
samordning av myndigheternas resurser gör det även möjligt att bättre utnyttja
modern teknik. Del kan gälla samutnyttjande av en elektronisk växel eller en
avancerad reproanläggning. Var för sig har de mindre eller medelstora
myndigheterna oftast varken förutsättningar eller resurser alt tillgodogöra sig
den avancerade teknik som numera finns inom en rad omräden, utan får nöja sig
med enklare och ofta mer personal- och tidskrävande anläggningar av olika
slag.

Det
finns andra exempel pä atl samordning påtagligt lönar sig. Det finns inom varje
residensort ett 20-tal småmyndigheter. Ofta är dessa spridda över orten, i
hyrda lokaler av mycket varierande standard. Om man kan sammanföra dessa
myndigheter till en gemensam förvaltningsbyggnad — helst i anslutning till
eller i närheten av länsstyrelsen eller annan större myndighet - kan slora
besparingar göras.

Myndigheterna
blir lättare atl nå för besökande. Man kan också ordna gemensamma
servicefunktioner eller i förekommande fall repliera på den större myndighetens
serviceorganisation i fråga om reception, televäxel, reprocentral, vaktmäsleri
etc och på så sätl få en effektivare och billigare service.

I
Luleå är länsstyrelsen den största civila statliga myndigheten. Det finns ingen
utlokaliserad central myndighet. Den nuvarande administrativa kompetensen är i
hög grad koncentrerad till länsslyrelsen och lill några av de affärsdrivande
verken. De affärsdrivande verken arbetar dock utifrån andra premisser än den
övriga statliga verksamheten i länet och har utvecklat helt egna
administrativa system.

Vi
anser därför att länsstyrelsen har de bästa förutsättningarna att ge administrativ
service och rådgivning till de statliga myndigheterna i Luleåregionen.

Från
organisatorisk synpunkl är del naturiigl att knyta denna verksamhet till
länsstyrelsens nuvarande administrativa enhet och i fortsättningen låta denna
bilda stomme i etl regionalt förvaltningskontor.

Meningen
är nu inte alt ett sådant förvaltningskontor skall ta över de övriga
myndigheternas administrationoch bli något slags administrativt överorgan i
länet. Del är därför angeläget atl understryka vikten av att beslut om
administrativa åtgärder i olika sammanhang skall fattas av de enskilda
myndigheterna. Förvaltningskontoret skall vara ett serviceorgan, som i stora
delar skall bygga på myndigheternas frivilliga efterfrågan på tjänster. I flera
avseenden bör dock regeringen av praktiska och tekniska skäl ge förvaltningskontoret
lill uppgifi att ansvara för gemensamma funktioner eller tjänster.

Myndigheterna
skall i slor utsträckning betala för de tjänster som de

96 utnyttjar. Undantag från denna regel gäller
tjänster som av praktiska skäl

är
svåra atl kostnadsfördela utan elt krångligt och dyrt debiteringssystem Prop.
1985/86: 5 och sådana fall, då myndigheterna inte själva kan påverka
kostnaderna. Detla gäller även koslnader för verksamheter som statsmakterna
gett ''«« länsstyrelsen i uppdrag att svara för som en del av
länsstyrelsens verksamhet.

Vårt
mål är atl det föreslagna förvaltningskontoret efter en uppbyggnadsperiod på
mellan ett och två år skall ha som uppgifi

— att
mol ersättning eller i vissa fall kostnadsfritt ge myndigheterna service och
råd inom en rad administrativa omräden, t ex kameral service och rekrytering

— att
mot ersättning svara för driften av etl antal för flertalet myndigheter gemensamma
funklioner, t ex repro- och teleservice

— att
vara samordnande instans för vissa verksamheter, t ex personalutbildning och
bevakning

— all
inom ramen för det egna anslaget ansvara för verksamheter som t ex omplacering
och lokalvård

— att
svara för ekonomi- och personaladministration samt konlorsdrifl för enheterna
inom den nya länsstyrelseorganisationen.

4.2
Detaljförslag

Vi
föreslår att ett förvaltningskontor inrättas inom länsstyrelsen med utgångspunkt
i länsstyrelsens nuvarande administrativa enhet. Förutom uppgiften alt svara
för ekonomi- och personaladministration samt kontors-drift för enheterna inom
den nya länsstyrelseorganisationen skall kontoret efter en uppbyggnadsperiod på
mellan ett och två år kunna erbjuda andra myndigheter följande service och
tjänster:

— Kameral
service

Förvaltningskontoret
föreslås få i uppdrag att alltefter andra myndigheters egna önskemål sköta
vissa arbetsuppgifter åt dem i fråga om redovisning och bokslut.
Arbetsfördelningen mellan myndigheterna och förvaltningskontoret regleras
genom särskilda avtal.

— Upphandling

Kontoret
föreslås få till uppgift alt vid behov samordna och administrera upphandlingen
av vissa varor och tjänster.

— Reseservice

Som
ell led i strävandena att minska myndigheternas kostnader i samband med
tjänsteresor föreslås förvaltningskontoret få i uppdrag att för andra
myndigheters räkning sluta avtal om rabatter på flyg- och tågbiljetter samt
hotell i Stockholm. Inköp av resor och logi skall kunna skötas av förvaltningskontoret
för de myndigheter som önskar detta.

— Personalutbildning

Förvaltningskontoret
föreslås få i uppdrag att samordna delar av perso

nalutbildningen. Genom att utnyttja de utbildningsresurser av olika slag,

som redan finns i Luleå, bör minst en fjärdedel av de ca 15 000 utbildnings

dagar, som i dag genomförs på annan ort, kunna anordnas i Luleå. 97

Prop. 1985/86: 5 Bilaga
1

98

- Omplaceringsverksamhet

Inom
ramen av en försöksverksamhet föreslås alt statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN)
får rätten att delegera vissa arbetsuppgifter till länsslyrelsen.
Förvaltningskontoret skulle då hell få ansvara för en del av de uppgifter som SAMN
normalt svarar för enligt omplaceringsförordningen.

- Rekrytering

Enligt
förslaget skall förvaltningskontoret vid behov kunna ge myndigheterna
kvalificerad service i rekryteringsfrågor. Servicen kan beslå av hjälp i
samband med annonsering, urvalsintervjuer etc.

- Lönekontor

Länsstyrelsens
nuvarande lönekontor kommer enligt förslaget alt ingå i förvaltningskontoret.
Utöver uppgiften att sköta löneadministrationen för enheterna i den nya
länsstyrelseorganisationen kommer lönekontoret att genom individuella avtal
kunna erbjuda service åt etl 15-tal andra myndigheter.

Lönekontoret
skall vid behov även kunna ge råd lill övriga myndigheter i länet och anordna
utbildning inom del löneadministrativa området.

- Specialistkompetens

Myndigheterna
föreslås få service och råd av förvaltningskontoret i frågor rörande
arbetsrätt, pensioner, vissa juridiska spörsmål, tolkning av föreskrifter etc.
Ett samarbete med andra enheter inom länsslyrelsen förutsätts i de fall
kontoret inte har egen kompetens. Likaledes förutsätter vi samarbete mellan
kontoret och andra myndigheter eller organ med sådan specialistkompetens som
kan vara till nytta för myndigheterna.

- Arkivvård

Vi
föreslår utbildning av varierande längd för arkiv vårdande och arkiv-ansvarig
personal vid myndigheterna. Till förvaltningskontoret bör även knytas en
arkivarie, som i samråd med landsarkivet i Härnösand skall svara för service
och rådgivning i arkivfrågor till myndigheterna.

- Bibliotek

Länsstyrelsens
bibliotek föresläs bli en del av förvaltningskontoret och fungera som
huvudbibliotek för myndigheterna i Luleå. Huvudbiblioteket föreslås även få en
mindre filial i rätlscenlrum.

- Bevakning
och säkerhet

Vi
föreslår alt rikspolisstyrelsen inventerar myndigheternas bevaknings-och
säkerhetsbehov och att förvaltningskontoret därefter får fill uppgift atl samordna
de bevakningsinsatser som behövs.

- Konferens-
och utbildningslokaler

Vi
har utarbetat en för myndigheterna i Luleå gemensam katalog över alla
konferensutrymmen med plats för minst 14 personer. För varje lokal specificeras
bl a inredning och utrustning samt kontaktperson för bokning. Katalogen skall
administreras av förvaltningskontoret.

- Lokalförsörjning
och lokalplanering

Vi
föreslår att förvaltningskontoret får till uppgift att dels företräda byggnadsstyrelsen
i lokalförsörjningsärenden i den omfattning byggnadsstyrelsen finner lämpligt,
dels vara samordnande organ när det gäller

myndigheternas
lokalbehov. Kontoret skall även vid behov biträda myn- Prop. 1985/86: 5
digheterna i lokalplaneringsfrågor.

- Lokalvård Bilaga 1

Länsstyrelsen har i dag en slor och geografiskt vittomspännande lokal

vårdsorganisation, som betjänar flertalet myndigheter i länet. Vi föreslär

att
förvaltningskontoret får ansvaret för lokalvården vid de civila statliga myndigheterna,
exkl de affärsdrivande verken, inom i första hand Luleåregionen. Vi förordar
att nuvarande avtal mellan länsslyrelsen och myndigheterna upphävs och att
verksamheten blir anslagsfinansierad.

- Receptionsservice

Främst
i avsikt att förbättra servicen till allmänheten föreslås alt förvaltningskontoret
inrättar två receptioner på länsslyrelseområdet och eventuellt en reception i
rättscentrum. Receptionen i rättscentrum skall i så fall inte betjäna polisen
och allmänna häktet, som redan i dag har en egen recepUon,

- Reproservice

De
nuvarande reproresurserna koncenireras till reprocentralerna vid högskolan,
länsstyrelsen och SJs marknadsavdelning. Övriga reprocentraler avvecklas.

Förvaltningskontoret
föreslås med utgångspunkt i länsstyrelsens nuvarande reprocentral svara för en
gemensam reprofunktion för flertalet civila statliga myndigheter i Luleå.

- Telekommunikationer

Länsstyrelsen
har fått medel för en elektronisk växel. I avsikl att begränsa statsverkets
utgifter för anskaffning och drift av teleutrustningar föreslår vi att ytteriigare
ett antal myndigheter ansluts fill den planerade växeln. Dessulom föreslås en
senare anskaffning av en gemensam elektronisk växel för myndigheterna i
rättscentrum och kringliggande myndigheter.

Bägge
växlarna skall enligt förslagen administreras av förvaltningskontoret.

- Vaktmäsleri
och externa transporter

Vi
föreslår att förvaltningskontoret organiserar en gemensam funktion för vaktmäsleri
och posthämtning m m för myndigheterna inom länsstyrelseområdet och för
myndigheterna i rättscentrum.

Vi
har även tagil upp frågor som rör den framlida lokaliseringen av myndigheterna
i Luleå. Förslagen härvidlag går i stort ui på atl alla nuvarande och
planerade enheter i den nya länsslyrelseorganisafionen jämte eU antal småmyndigheter
lokaliseras till länsslyrelseområdet.

Lokaldispositionen
i rättscentrum bör dessulom ses över så atl man får plats för de föreslagna
gemensamma kontorsservicefunktionerna samt för ytterligare en myndighet, som
enligt vårt förslag bör flyttas från länsslyrelseområdet till rättscentrum.

99

Prop. 1985/86: 5

Bilaga 2

100

Utdrag ur statskontorets rapport 1985:1 IB Bilagor Ny
länsförvaltning Norrbottenprojektet.

Tabell. PERSONALREDOVISNING: All personal vid
länsförvaltningen i Norrbottens län den 1 juli 1984 (exkl anställda i
beredskapsarbete och ungdomslag)

Myndighet

Antal

Antal

Antal

Lönekost-

tjänster

anställda

årsarbetskrafter

nader, kkr'

1

->

3

4

5

LÄNSFÖRVALTNINGEN

(exkl
lokalvårdsorg):

K: Vägförvallningen

515

520

514,65

82 344

varav - regionalt

114

119

114,15

18264

- lokalt

401

401

400,5

64080

U: Länsskolnämnden

28

28

25,5

4080

Jo;
Lantbruksnämnden

103

104

94,9

15184

varav - regionalt

88

89

80,2

12832

- lokalt

15

15

14,7

2 352

Skogsvårdsstyrelsen

230

216

208

33 280

varav - regionalt

96

95

89

14240

- lokalt

134

121

119

19040

Fiskenämnden

5,5

6

5,5

880

A:
Länsarbetsnämnden

649

690

609,25

97480

(inkl LAMT)

varav - regionalt

117

113

106,3

17008

- lokalt

532

577

502,95

80472

Yrkesinspektionen

35,5

38

34,75

5560

Bo:
Länsbostadsnämnden

25

33

24,65

3944

I;
Utvecklingsfonden

36

33

31,65

5064

Summa
länsnämnderna

1627

1668

1548,85

247816

varav - regionalt

545

554

511,70

81872

- lokalt

1082

1 114

1037,15

165944

C:
Länsstyrelsen

489

464

389,37

62299

varav skatteavd.

182

170

141,18

22589

SUMMA LÄNSFÖRVALTNINGE

12116

2 132

1 938,22

310115

(exkl
lokalvårdsorg)

varav - regionalt

1034

1018

901,07

144171

- lokalt

1082

1 114

1037,15

165944

Schablonberäkning, 1 AAK = 160 000 kr (inkl Ikp)

Bilaga
3 Prop. 1985/86: 5

Personalorganisationernas synpunkter på
försöksverksamheten

Vid
de överläggningar som under beredningen har ägt rum med personalorganisationerna
har företrädare för Centralorganisationen SACO/SR betonat all de förändringar i
förvaltningen som blir nödvändiga under försöksverksamheten inte bör bli
altiför omfattande. Del är viktigt atl den verksamhet som flyttas över från
självständiga länsmyndigheter samlas i särskilda enheter inom länsslyrelsen.
Personalen måsle fä behålla sin anställningstrygghet. De förändringar som
genomförs måste förberedas noga. Enligl Centralorganisationen SACO/SR är det
vidare viktigt alt en omsorgsfull utvärdering äger rum under försöksperioden.

Statstjänslemannaförbundet
är positivt till syftet med försöksverksamheten. Både den centrala och
regionala förvaltningen bör utvecklas så att länets utveckling och framtid kan
sältas i centrum för verksamheten. Enligt Statstjänslemannaförbundet har
statskontoret emellertid i sina överväganden i alltför hög grad utgått från
alt organisatoriska förändringar skall skapa ökad effektivitet i länsförvaltningen.
Problem kan uppstå särskilt genom de förslag till splittring av nuvarande
verksamheter som statskontoret har föreslagit. Statstjänstemannaförbundet
anser alt utvecklingsarbetet i länen kan förbättras genom en ökad samordning
mellan olika länsmyndigheter inom nuvarande organisatoriska ramar.

Båda
personalorganisationerna har starkl understrukit alt de förtroendevaldas
inflytande i länsförvaltningen inte får minska under försöksperioden.

101

Prop.
1985/86:5 Innehåll

Propositionen
..................................................... ..... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Förslag
till lag om försöksverksamhet med en samordnad länsför

valtning ........................................................... 2

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 6 juni 1985 3

1
Inledning ........................................................ 3

2
Föredragandens överväganden ........................... 4

2.1 Allmänna
överväganden 4

2.1.1
Den statliga länsförvaltningen
................. .... 4

2.1.2
Behovet av förändringar i den
nuvarande statliga länsförvaltningen 6

2.1.3
Utvecklingen av
länsförvaltningen i andra län 8

2.2
Försöksverksamhet i Norrbottens
län .............. .. 10

2.3
Försöksverksamhetens
omfattning ................... .. 13

2.3.1
Utbildningen ....................................... 13

2.3.2
Lantbruket .......................................... 14

2.3.3
Fisket ................................................ 16

2.3.4
Bostadsförsörjningen ............................. 17

2.3.5
Samordning av
kommunikationsfrågor ....... 19

2.3.6
Sysselsätlningsskapande åtgärder
av investeringskaraktär (beredskapsarbeten) ........................................................... 21

2.3.7
Naturvärd ............................................ .. 24

2.3.8
Regional statisukverksamhet ................... .. 24

2.4
De förtroendevaldas inflyiande
under försöksperioden 25

2.5
Personal- och
ekonomiadministrativa frågor inom länsslyrelsen under försöksperioden .................................................................. 28

2.5.1
Allmänt .............................................. 28

2.5.2
Personaladministrativa frågor ................... .. 28

2.5.3
Ekonomiadministrativa frågor .................. .. 29

2.6
Administrativ samverkan ............................... 30

2.7
Genomförande av försöksverksamheten
........... 31

2.7.1
Tidpunkten .......................................... 31

2.7.2
Lagstiftningsåtgärder m.m......................... .. 32

2.7.3
Förberedelser och utvärdering
av försöksverksamheten 37

3
Upprättat lagförslag ......................................... 38

4
Hemställan ..................................................... 38

5
Beslut .......................................................... 38

Bilaga
1: Utdrag ur statskontorels rapport 1985: 10 . .. 39

Bilaga
2: Utdrag ur statskontorets rapport 1985: 11 B 100

Bilaga
3: Personalorganisationernas synpunkter pä försöksverksam

heten ................................................... 101

1 AT Norstedts
Tryckeri, Stockholm 1985