Prop. 1985/86:55

Regeringens proposition 1985/86: 55

om sammanhållen skatteförvaltning, m.m.

Prop. 1985/86:55

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 31 oktober 1985 för den åtgärd och det ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar OlofPalme

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen lämnas förslag lill en ny organisation för skatteförvaltningen.
Syftet är att skapa en enkel och rak organisation med klara och enhetliga
ansvars- och befogenhetsförhållanden. Vidare förbättras det medborgerliga
inflytandet i skatteförvaltningens verksamhet. Förslaget läggs fram mot
bakgrund av regeringens uppfattning om behovet av en samlad länsföivaltning i
frågor som rör länens utveckling och framlid.

Först
och främst föresläs atl länsstyrelsernas skatteavdelningar skall brytas ut ur
länsstyrelserna och bilda egna myndigheter, en i varje län. De nya
myndigheterna, länsskattemyndigheterna, infogas enligt förslaget i en renodlad
beskattningsorganisation bestående av riksskatteverket, länsskattemyndigheter
och lokala skattemyndigheter.

Riksskatteverket
föresläs fä till uppgift atl leda verksamheten i landet. Länsskatlemyndigheten
får under riksskatteverket motsvarande uppdrag inom länet. De administrativa
uppgifterna fördelas i enlighet med ledningsansvaret.

Det
medborgerliga infiytandet över och insynen i skatteförvaltningens verksamhet
förstärks genom att länsskattemyndigheten avses få en lek-mannastyrelse i
ledningen.

Riksdagen
föresläs nu ta ställning till de föreslagna riktlinjerna för skatteförvaltningens
organisation och ledningsfunktioner. En kommitté avses bli tillkallad för att
lämna förslag till hur den nya organisationen närmare bör utformas.

Reformen
skall enligt förslaget genomföras den I januari 1987.

Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 55

Prop.
1985/86:55 Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31
oktober 1985

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden 1. Carlsson. Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Leijon. Hjelm-Wallén,
Andersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg. Hellström, Wickbom,
Johansson. Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om sammanhållen skatteförvaltning, m.m.

1 Inledning

Det svenska skattesystemet har under de senaste årtiondena
förändrats i allt snabbare takt, främst i fräga om de materiella
beskattningsreglerna. Dessa har byggts ut och ändrats bl. a. för att svara mot
utvecklingen i del ekonomiska livet och för att tillgodose olika rättvisekrav.
Effekten härav har blivit ett komplicerat och svåröverskådligt skattesystem
både för enskilda och myndigheter.

De tillkommande arbetsuppgifterna för skattemyndigheterna
har krävt betydande tillskott av resurser. Men grundläggande organisations- och
ledningsfrågor har inte lösts. Detta har försvårat för skattem.yndigheterna att
driva sin verksamhet pä ett effektivt sätt.

Under senare år har statsmakterna vidtagit åtgärder för
att förenkla beskattningsreglerna. Genom den av riksdagen i våras beslutade
reformen om en förenklad självdeklaration (prop. 1984/85:180) las ett viktigt
steg i den angivna riktningen. Det är naturligtvis angelägel att
förenklingsarbetet fortsätter. Men det är också viktigt att skatteförvaltningen
får en effektiv organisation som ger bättre möjligheter lill ledning och
samordning än i dag. Resurserna måste i högre grad kunna styras mot de
väsentliga frågorna. Åven om man kan se fram mot enklare beskattningsregler
för stora grupper av löntagare så måste man ändå räkna med att
skatteförvaltningen också i framtiden kommer alt ställas inför komplicerade
problem som kräver betydande insatser.

Mot denna bakgrund tillsattes den 7 juni 1984 en utredning
(Fi 1984:03) med uppdrag att se över skatteförvaltningens organisation och
styrfunktioner. Utredningen antog namnet skatteförvaltningsulredningen. Utredningen
har i juni 1985 avgett belänkandet (SOU 1985:20)' Sammanhållen
skatteförvaltning. Belänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga I.

' Riksdagsledamoten Egon Jacobsson

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstan- Prop. 1985/86:55 serna och deras huvudsakliga inställning bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag kommer i det följande att redogöra för mina förslag om
en sammanhållen skalteförvaltning, m.m. 1 de frågor som berör
civildepartementets verksamhetsområde har jag samrätt med chefen för
civildepartementet.

2 Föredragandens överväganden och förslag 2.1 Utgångspunkter

2.1.1 Den regionala förvaltningen

En betydande del av den statliga förvaltningen utövas på
det regionala planet. Genom decentralisering och en medveten satsning från
statsmakternas sida har den regionala verksamheten ökat i omfattning och
betydelse, samtidigt som verksamhetens inriktning har ändrat karaktär. De
många delreformerna när det gäller den statliga länsförvaltningens uppbyggnad
har dock sammantaget lett till att länsförvaltningen uppvisar ett komplext
mönster, där gränserna mellan olika myndigheters ansvar i vissa fall är otydliga
och leder till dubbelarbete.

Etl viktigt led i regeringens reformarbete rörande den
offentliga sektorns omvandling och utveckling handlar om förändringar inom den
statliga organisationen. I detta arbete riktas stor uppmärksamhet mol den
regionala nivån. Kraven pä att den regionala statliga organisationen fungerar
effektivt och på billigaste sätt kombineras med krav på att förvaltningens
struktur successivt anpassas till förändrade förutsättningar och behov.
Utvecklingen under de senaste decennierna har aktualiserat ett behov av en
förändring av den regionala förvaltningsstrukturen.

Olika förslag har på senare tid lagts fram och åtgärder
genomförts som syftar till en ökad samverkan mellan statliga organ och ett mer
enhetligt agerande från den statliga länsförvaltningens sida. Regeringens syn
på behovet av samlade och för samhället totalt sett effektiva lösningar pä den
regionala nivån har kommit till uttryck bl. a. i propositionen (1985/86:5) om
försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning.

Den grundläggande utgångspunkten är att länsstyrelsen bör
ges en mer central och verkligt ledande roll i den statliga länsförvaltningen
när det gäller frågor som rör länets utveckling och framtid och där utrymme och
behov finns för regionala avvägningar. De ökade regionala strävandena att
stärka sysselsättningen och förbättra den ekonomiska utvecklingen visar alt det
finns etl behov av att utveckla länsstyrelsens roll som forum för
kraftsamlingar pä regional nivå när det gäller länets utvecklingsfrågor. I en
del avseenden har länsstyrelsen redan i dag betydelsefulla uppgifter inom detta
område, medan länsstyrelsen inom andra områden bör kunna ges ett nytt eller
vidgat ansvar. För en sådan inriktning av verksamheten krävs att länsstyrelsen
i högre grad än f n. ges förutsättningar atl kunna koncentrera sig på frågor
som rör länets utveckling och framtid.

Den närmare utformningen av en förändrad
organisationsstruktur för

Prop. 1985/86: 55 den regionala statsförvaltningen som gör
detta möjligt behöver dock i sina detaljer prövas i den föreslagna
försöksverksamheten i Norrbottens län. Utvärderingen av dessa försök skall
göras så att en proposition kan läggas i god lid föreden 1 juli 1989.

Utgångspunkten för förändringarna är inte bara att göra
marginella justeringar i formerna för samverkan mellan länsstyrelsen och
övriga länsorgan, utan att skapa en samlad länsförvaltning inom länsstyrelsens
ram med sikte pä att främja regionens utvecklingsmöjligheter. Som en
förutsättning för detta gäller att fristående länsorgan, helt eller delvis,
integreras i länsstyrelsen.

Inom länsstyrelsen utgör skatteavdelningen personellt och
resursmässigt en betydande del av organisationen. Möjligheterna för
länsledningen att påverka inriktningen av skatteavdelningens verksamhet är
emellertid starkt begränsade. Något större behov av regionala avvägningar när
det gäller skalteförvaltningens ärenden finns inte. Tvärtom finns det enligt
min mening starka skäl som talar för att skatteförvaltningen bör utgöra en
sammanhållen organisation med riksskatteverket som ansvarigt för verksamhetens
inriktning. Uppgifterna inom skatteväsendet har inget samband med
länsstyrelsens verksamhet. De bör därför fullgöras av en från länsstyrelsen
frislående skatteförvaltning.

2.1.2 Skatteförvaltningen

Nuvarande ordning

Skattesystemet har under årens lopp blivit alltmer
komplicerat och svåröverskådligt. Behovet av förenklingar i lagstiftningen och
effektiviseringar av skatteförvaltningen är därför stort. Åtgärder har, som jag
nyss nämnt, redan vidtagits för att förenkla beskattningsreglerna. Arbete pågår
också för att göra beskattningsförfarandet enklare.

Reformarbetet får emellertid inte begränsas till enbart
själva beskattningssystemet. Det är också angeläget att befintliga resurser
kan användas på ett så effektivt och ändamålsenligt sätt som möjligt. Genom att
förbättra lednings- och styrningsmöjligheterna och vidta andra organisatoriska
förändringar kan man enligt min mening avsevärt öka effektiviteten och
samordningen inom skatteförvaltningen. Det finns nämligen brister i skatteförvaltningens
organisation och dessa har blivit alltmer besvärande i takt med utbyggnaden av
skatte- och avgiftssystemet. Jag skall i det följande peka pä några av dem.

En grundläggande svaghet i organisationen är att den
regionala skatteförvaltningen inte är knuten lill den övriga
skatteadministrationen ulan inlemmad i den allmänna förvaltningen inom
länsstyrelsen. I länsstyrelsens uppgifter ingår, som jag tidigare berört,
sålunda dels att sköta länets allmänna planeringsfrågor, dels att la befattning
med beskattningsfrågorna i länet. Länsstyrelsen svarar med andra ord för två
vilt skilda områden, som i stort sett helt saknar inbördes funktionella
samband. Detta förhällande innebär i sig ett problem frän ledningssynpunkl,
vilket också har bekräftats av utvecklingen under de senaste årtiondena. 1
samband med 1971 års

länsförvaltningsreform
begränsades länsstyrelsens ansvar inom taxerings- Prop. 1985/86: 55 området
genom införandel av skattechefsinstitulet. Detta innebär att chefen för
länsstyrelsens skatteavdelning direkt i lag tillagts de befogenheter som
tidigare tillkom länsstyrelsen på detta område. Genom denna reform bekräftades
en sedan lång tid pågående utveckling som inneburit att länsstyrelsen och
landshövdingen fält inrikta sin verksamhet på frågorna om den allmänna
samhällsplaneringen och länets utveckling och framtid medan ansvaret för
skattefrågorna alltmer överflyttats lill skatteförvaltningen och dess
tjänstemän. Genom den s.k. RS-reformen i slutet av 1970-talet har skallechefens
fristående ställning gentemot länsstyrelsen förstärkts. Det ligger i sakens
natur att den rådande ordningen inte skapar de bästa förutsättningarna för en
effektiv förvaltning av länsstyrelsernas olika verksamhetsområden.

När
del gäller skatteområdet är situationen sammanfattningsvis den att ansvaret för
laxeringsverksamheten i länet ligger exklusivt hos skattechefen enligt
bestämmelser i lag. medan ansvaret för andra verksamheter inom
skalleavdelningen såsom mervärdebeskattningen och uppbördsverksamheten
formellt sett åvilar länsstyrelsen. Denna situation har lett till oklarheter
bl. a. i fråga om samordningen av kontroll- och revisionsarbetet vid
skatteavdelningen och de lokala skattemyndigheterna i länet. Vidare gäller atl
chefen för skatteavdelningen inte har nämnvärda befogenheter i personal- eller
ekonomiadministrativa frågor. Delta försvårar avsevärt en effektiv ledning av
verksamheten inom skatteavdelningen. De oklara ansvarsförhållandena inom
länsstyrelsen påverkar också verksamheten inom de lokala skallemyndigheterna.

En
annan svaghet i den nuvarande organisationen är att riksskatteverket som
central förvaltningsmyndighet i stor utsträckning saknar de formella
befogenheter som behövs för att effektivt leda och samordna verksamheten inom
skatteförvaltningen. I materiellt hänseende skall verket genom föreskrifter och
andra åtgärder främja en riktig och enhetlig rättstillämpning. Inom en av de
mest betydelsefulla delarna av skatteförvaltningens verksamhet, nämligen
laxeringsområdet, åligger det emellertid skattecheferna i resp, län att
ansvara för likformighet och rättvisa samt att leda den operativa verksamheten,
Riksskatteverket har endast en rådgivande roll gentemot skattecheferna.
Riksskatteverket har också lill uppgift atl planera och samordna
skattekontrollen. Den direkta ledningen ligger dock även här pä länsnivå.
Motsvarande förhållanden råder i stort sett på uppbörds-och
mervärdeskatteområdena.

Särskilda
förhållanden gäller för skalleförvaltningen i Stockholms län. Där finns nämligen
inte bara de problem i fräga om ledningen av verksamheten pä länsnivå som nyss
redovisats. Härtill kommer de svårigheter i fräga om ledning och samordning som
följer av att ansvaret för ledningen av beskattningsverksamheten delas mellan
tvä avdelningschefer, chefen för taxeringsavdelningen och chefen för den
administrativa avdelningen.

Prop.
1985/86: 55 Utgångspunkterna för en ny ordning

Svagheterna i skatteförvaltningens organisation har lett
till att det har blivit alll svårare att bilda sig en uppfattning om
resursavvägningar, prioriteringar m. m. inom denna förvaltning. Avsaknaden av
klara styrningslinjer har medfört problem när det gäller att upprätthålla
effektivitet och likformighet i förvaltningens arbete.

Det år enligt min mening nödvändigt att nu organisera om
skatteförvaltningen. Utgångspunkten bör vara att skatteförvaltningen skall få
en enkel och rak organisation med klara och enhetliga ansvars- och
befogenhetsför-hällanden. Omorganisationen bör vidare skapa utrymme för framtida
decentraliseringsåtgärder. En sammanhållen struktur där ledningsfunktionerna
är effektiva ger enligt min mening förutsättningar att föra operativ verksamhet
nedåt och utåt i organisationen ulan alt för den skull överblicken över
verksamheten och möjligheterna till styrning försämras.

Utredningens huvudförslag för att skapa en sammanhållen
skatteförvaltning är att länsstyrelsernas nuvarande skatteavdelningar skall
brytas ut ur länsstyrelseorganisationen och bilda egna myndigheter, en i varje
län. Det stora flertalet remissinstanser har ställt sig bakom delta förslag.

Föregen del fär jag anföra följande. Frågan om inrättandet
av länsskattemyndigheter genom utbrytning av länsstyrelsernas
skatteavdelningar har enligt min mening stor principiell räckvidd. Alt en sådan
utbrytning kommer till stånd är i själva verket en grundläggande förutsättning
och bör skapa en effektivare organisation.

Jag har tidigare (prop. 1983/84:100) - med riksdagens
godkännande — uttalat att målsättningen måste vara att hela skatteförvaltningen
skall framstå och kunna fungera som en sammanhållen enhet med riksskatteverket
i ledningen. Jag vill här särskilt understryka viklen av ett i hela landet
enhetligt och konsekvent uppträdande från skattemyndigheternas sida gentemot de
skattskyldiga. Utredningen har givit uttryck för samma uppfattning. Vad jag nu
anfört ställer krav på effektivare ledningsfunktioner och en för hela
skatteförvaltningen samordnad planering, prioritering och uppföljning. Man kan
då inte längre ha kvar skatteavdelningens anknytning till länsstyrelsen med de
oklara ledningsförhållanden som det innebär. I stället krävs alt den regionala
skatteförvaltningen fogas in i en naturlig organisationsstruktur bestående av
enheter på central, regional och lokal nivå.

Jag förordar således alt länsskattemyndigheier inrättas.
Jag återkommer i det följande med ytterligare förslag och riktlinjer för
organisation och styrfunktioner m. m. i en sammanhållen skatteförvaltning.
Först vill jag dock framhålla följande.

Det är väsentligt att man i samband med
organisationsförändringen tillvaratar möjligheterna att utöka det medborgerliga
inflytandet över ledningen av myndigheterna i skatteförvaltningen. Särskilt
med tanke på de uppgifter skattemyndigheterna ålagts och de åtgärder som de ibland
måste vidta för att fullgöra dem, är ett sådant inflytande över verksamheten en
demokratisk styrka. Detta bidrar enligt min mening till att förbättra verksamheten
och till all öka allmänhetens förtroende för myndigheternas

åtgärder. I avsnitt 2.4.1 lämnar jag en närmare
redogörelse för hur ett Prop. 1985/86:55 utökat medborgerligt inflytande
genom lekmän kan åstadkommas.

I samband med bildandet av länsskattemyndigheter
bortfaller behovet av skattechefsinstitulet. Skattechefens uppgifter bör i princip
läggas på länsskattemyndigheten inom ramen för ett sedvanligt myndighetsansvar.
Enligt min bedömning är detta en viktig konsekvens av förslaget att inrätta
länsskattemyndighetei. I och med att länsskattemyndigheier inrättas ersätts
dagens splittrade ledningsfunktioner i den regionala skatteförvaltningen med
en ordning där sakligt ansvar för verksamheten förenas med administrativa
befogenheter. Betogenhetsfördelningen mellan riksskatteverket och
länsskattemyndigheterna i den nya organisationen förtjänar emellertid vissa
ytterligare överväganden. Därvid bör enligt min mening särskilt beaktas behovet
av att regeringen effektivt skall kunna styra inriktningen av
skatteförvaltningens verksamhet. Hela skatteförvaltningen skall snabbt kunna
anpassa sig till ändrade förutsättningar. Detta förutsätter att det finns ett
centralt organ som har det fulla ansvaret för ledning, planering och
uppföljning. Härigenom kan man på ett effektivt sätt tillgodose statsmakternas
behov av att fä löpande information om lagstiftningens funktionssätt och
effekter i såväl materiellt som administrativt avseende. För att uppfylla
målsättningen alt skalteförvaltningen skall arbeta med en gemensam inriktning
och en samordnad prioritering samt ett likformigt uppträdande i alla väsentliga
materiella frågor, krävs likaledes en starkare central ledning än i dag. Som
närmare framgår av mina förslag förordar jag alltså i stort en styrmodell som
innebär all riksskatteverket skall leda verksamheten i landet och att
länsskattemyndigheterna skall leda verksamheten i länen.

1 utredningens uppdrag har ingått all överväga den lokala
skalteförvaltningens ställning i förhällande till länsskattemyndigheten.
Utredningen har stannat vid att förorda att lokal skattemyndighets ställning
som myndighet inte förändras i samband med omorganisationen och har därför inte
närmare belyst tänkbara alternativ. Samtliga remissinstanser som uttalat sig i
frågan har anslutit sig lill eller kunnat godtaga utredningens bedömning.

Enligt min mening är det väsentligt att de föreslagna
organistionsföränd-ringarna kan genomföras omedelbart utan ytteriigare
utredning. Jag finner därför inte anledning att nu ta upp dessa frågor.

Några skattechefer ser vissa svårigheter med att leda och
samordna verksamheten om lokal skattemyndighets myndighetsstalus behålls. Jag
föreslår i följande avsnitt att länsskattemyndigheten skall leda verksamheten
i länet. Länsskallemyndigheterna skall självklart också överta länsstyrelsens
roll som chefsmyndighet för de lokala skattemyndigheterna i länet. Som
chefsmyndighet har länsskattemyndigheten möjlighet alt lämna föreskrifter och
andra direktiv som kan behövas för de lokala skattemyndigheternas verksamhet.
Även de administrativa ledningsfunktionerna på länsnivå läggs i allt
väsentligt på länsskattemyndigheten. Därigenom får enligt min mening chefen för
den nya myndigheten betydligt bättre förutsättningar än vad som gäller med
nuvarande ordning att leda verksamheten.

Slutligen tar jag här upp frågan om tidpunkten för
reformens genomfö

rande. Utredningen föreslår att omorganisationen bör ske den 1 januari 7

Prop. 1985/86:55

1987. Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker
detta förslag eller lämnar det Ulan erinringar. Flertalet länsstyrelser,
statskontoret och LON hävdar att genomförandet bör anstå i avvaktan på annat
pågående utredningsarbete, resultatet av försöksverksamheten i Norrbottens län
m, m.

Jag vill
föregen del anföra följande. Inom skatteförvaltningens område pågår f n.etl
omfattande utredningsarbete. Flera utredningar har lämnat eller kan förväntas
lämna förslag som kan komma att påverka arbetssituationen hos
skattemyndigheterna och kräva ändringar av den nuvarande arbetsfördelningen m.
m. inom skatteförvaltningen. Detta hindrar emellertid inte att en
omorganisation sker enligt de riktlinjer jag nyss angett. Tvärtom är det enligt
min mening nödvändigt att nu lägga fast organisationsstrukturen som en grund
för det fortsatta reformarbetet. Vidare skulle en försening av utbrytningen
avsevärt försvära genomförandet av de viktiga ändringarna i system och rutiner
som det pågående utredningsarbetet avser. Det är således angeläget alt snarast
få ett beslut om skatteförvaltningens framtida organisation. Utvärderingen av
försöksverksamheten i Norrbottens län får ingen betydelse för
skatteförvaltningen och dess organisation. Organisationsförändringen bör
således genomföras utan dröjsmål. Jag föreslår alt genomförandet sker den 1
januari 1987.

2.2 Förslagen till riksdagen

2.2.1 Länsskattemyndigheter

Mitt förslag: Länsstyrelsernas nuvarande
skatteavdelningar (i Stockholms län taxeringsavdelningen jämte den
administrativa avdelningens uppbörds- och dataenheter) skall brytas ut ur
länsstyrelseorganisationen och bilda länsskattemyndigheter. Omorganisationen
bör genomföras den Ijanuari 1987.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet
remissinstanser tillstyrker förslaget. JO anför i sitt yttrande bl. a. alt
inte bara den svenska skattelagstiftningen utan även den svenska
skatleorganisationen nu har nätt en sådan grad av komplexitet att varje
förändring måste hälsas med tillfredsställelse. Förslaget innebär enligt JO en
klarare lednings- och ansvarsfördelning, vilket bl. a. skapar bättre
förutsättningar för alt åstadkomma den enhetlighet och konsekvens i
tillämpningen som inte minst pä skatteområdet är så viktig. Riksåklagaren,
domstolsverket och kammarrätten i Sundsvall anlägger i sina yttranden liknande
synpunkter. Riksrevisionsverket, som tillstyrker förslaget, anför bl. a. att
verkets samlade erfarenheter från förvaltningsrevisionen inom skatte- och
indrivningsväsendet i stort bekräftar utredningens beskrivning av de problem
som dagens organisation för med sig för verksamheten, såsom organisatorisk och
administrativ splittring, oklara styrlinjer, oklara ansvarsförhållanden och
befogenheter, oenhetlighel i uppträdandet, bristande flexibilitet och dålig

återkoppling
av erfarenheter. Av länsstyrelserna är nästan hälften i princip Prop. 1985/86:
55 positiva till utredningens förslag. Flertalet av dessa länsstyrelser anser
emellertid att man bör avvakta resultatet av den nyligen beslutade försöksverksamheten
med samordnad länsförvaltning i Norrbotlens län innan man genomför
omorganisationen. Av de övriga länsstyrelserna hävdar flera att frågan om
utbrytningen av skatteavdelningarna bör anstå och avgöras först när
försöksverksamheten genomförts och utvärderats. Riksskatteverket, samtliga
skattechefer och fögderichefsföreningen tillstyrker att reformen genomförs vid den
av utredningen föreslagna tidpunkten.

Skälen för mitt förslag: Skatteförvaltningen, som i dag
består av riksskatteverket, länsstyrelsernas skatteavdelningar och de lokala
skattemyndigheterna, utgör med sina över 10000 anställda i sig en betydande
förvaltningssektor i samhället. Skatte- och avgiftssystemet som denna
förvaltning har att hanlera utgör grundvalen för finansieringen av samhällets
kostnader för undervisning, sjukvård, försvar, kommunikationer, rättsväsende
m, m. Det är betydelsefullt att skatteförvaltningens verksamhet fortlöpande
effektiviseras och samordnas inte bara genom förändringar i regelsystemen utan
även genom organisatoriska förbättringar.

Ett grundläggande krav pä myndigheterna inom
skatteförvaltningen är att de, oavsett var de finns i landet, i frågor som rör
enskilda och andra gör så korrekta, enhetliga och konsekventa bedömningar som
möjligt. Ett annat krav är alt myndigheterna inriktar sina resurser mot det
väsentliga skatteundandragandet och inte mol oväsentliga detaljfrågor.
Ytterligare ett krav som mot bakgrund av det komplicerade regelsystemet gör sig
påmint med ökad styrka är kravet på information och service från i första hand
allmänheten men också, och i ökad utsträckning, frän företag och myndigheter.
För all kunna tillgodose bl. a. dessa krav behöver skatteförvaltningen en
samlad organisation med enkla och raka styrlinjer mellan myndighetsnivåerna.
Detta kan, som jag redan anfört, endast ske om skalleförvaltningen pä länsnivå
ombildas till fristående länsskattemyndigheier och sammanfogas med den övriga
delen av skalteförvaltningen i en organisationsstruktur beslående av enheter
på central, regional och lokal nivå.

Länsskallemyndigheterna skall enligt vad jag anfört bildas
genom all den nuvarande skatteavdelningen - dvs. taxeringsenheten, besvärsenheten,
revisionsenheten, mervärdeskatteenheten, uppbördsenhelen och dataenheten jämte
skatteavdelningens kansli — bryts ut ur länsstyrelsen och bildar egna
myndigheter, en i varje län, I Gotlands län är skatteavdelningen uppdelad på
endast tre enheter. Dessa bör omfattas av utbrytningen, I Stockholms län är den
regionala skatteförvaltningen uppdelad på taxeringsavdelningen samt den
administrativa avdelningens uppbörds- och dataenheter. Dessa bör infogas i den
nya länsskatlemyndigheten i Stockholms län. Med hänsyn lill den regionala
skalteförvaltningens storlek i Stockholms län bör ledningsfrågorna i detta län
ägnas särskild uppmärksamhet i samband med genomförandearbetel.

Jag återkommer i ett senare avsnitt till frågor som rör
länsskattemyndigheternas internadministration m.m.

Enligt mitt förslag skall omorganisationen genomföras den
1 januari

Prop. 1985/86:55

1987. Jag
har tidigare redovisat min principiella inställning. Beträffande tidpunkten gör
jag därför nu endast en anmärkning av teknisk karaktär. Jag delar utredningens
uppfattning att det är lämpligare att knyta tidpunkten Ull etl
kalenderårsskifte än Ull ett budgetårsskifte. Skatteförvaltningens verksamhet
är i stort sett bunden till kalenderåret. Verksamhetens krav väger enligt min
mening tyngre än de administrativa bestyr i form av upprättande av
halvärsbokslut etc. som kan komma i fråga.

2.2.2 Ledningen av verksamheten

Mitt förslag: Riksskatteverket skall fä i uppdrag att leda
verksamheten i skatteförvaltningen.

Länsskatlemyndigheten
skall leda beskattningsverksamheten i länet.

10

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som särskilt
tagit upp denna fråga finns flera som diskuterar om decentraliseringssträvandena
motverkas av förslaget. Några anser atl riksskatteverket får för stora befogenheter
genlemoi förvaltningen i övrigt. TCO anför b), a. att förslaget innebär en
centralisering av besluts- och ansvarsnivåer men att en sådan utveckling inte
utgör någol hinder mot förslaget med tanke på att det redan finns en fastlagd
organisations- och beslutsstruktur inom skatteområdet.

Skälen för mitt förslag: Utredningen har som en
huvuduppgift haft alt lämna förslag till klara och enhetliga styrfunktioner i
skatteförvaltningen. Utredningens olika förslag härvid - av vilka flera är av
sådan art att det ankommer på regeringen att fatta beslut - kan kortfattat
sägas syfta till en ordning där riksskatteverket ges det övergripande ansvaret
för och ledningen av skatteförvaltningen i landet. Under riksskatteverket
föreslås länsskattemyndigheterna ges i uppdrag att leda verksamheten i länet.
Utredningens förslag innebär inga förändringar i den nuvarande fördelningen av
de löpande arbetsuppgifterna och utredningen har avstått från att närmare
analysera frågor som rör de olika myndigheternas inre organisation. Inte
heller jag finner anledning att nu gä in på dessa frågor.

Jag delar utredningens uppfattning att det är viktigt att
styrfunktionerna i skatteförvaltningen görs enkla och tydliga. Sett ur
förvaltningens egen synpunkt står det alldeles klart att en effektivisering av
verksamheten kräver att dagens splittrade styrfunktioner ersätts av en
klargjord ansvars-bild. Riksskatteverket måste enligt min mening ges ett reellt
ansvar för att inriktningen av verksamheten i stort, prioriteringar m.m. sker
utifrån en för hela förvaltningen gemensam och samordnad målsättning. Men ansvaret
måste förenas med befogenheter. Riksskatteverket skall därför ha direktivrätt
beträffande inriktningen av verksamheten ute i länen. Enligt min mening bör
riksskatteverket därvid ange principerna för granskningsarbetet,
ambitionsnivåer, inriktning m.m. för såväl revisions- som taxe-ringsarbelet,
mervärdebeskattningen samt uppbörds- och ADB-verksam-

heten i länen. RSV bör vidaie ges i uppdrag att samordna
och ge riktlinjer för processverksamheien. 1 ledningsuppdraget ligger också ett
ansvar för uppföljning. På länsnivå bör det ankomma på länsskattemyndigheterna
att leda verksamheten med utgängspunkt i de riktlinjer och ramar som riksskatteverket
lagt fast.

1 de författningar som reglerar förvaltningens verksamhet
- taxeringslagen, uppbördslagen, mervärdeskattelagen m,fl. — bör denna
styrmodell uttryckas så att riksskatteverket leder verksamheten i landet och
att länsskattemyndigheten leder verksamheten i länet.

Den gemensamma planering som riksskatteverket fär ansvaret
för bör läggas fast efter samråd med länsskaltemyndigheterna. Länsskattemyndigheternas
planering inom länen bör likaledes ske efter samråd med de lokala
skattemyndigheterna.

Med den
utformning av ledningsfunktionen i skatteförvaltningen jag föreslår ges
väsentligt bättre förutsättningar för ett enhetligt uppträdande från
förvaltningens sida även i de materiella frågorna. Jag avser dessutom att
föreslå regeringen att understryka likformighetskravet genom att förbehålla
riksskatteverket rätten att meddela de föreskrifter m. m. i materiella
beskattningsfrågor som behövs. Bakgrunden är att det förekommit att
skattecheferna i sina meddelanden till granskare och taxeringsnämnder lämnat
sinsemellan olika rekommendationer i tolknings- och tillämpnings-frågor och
därvid frångått riksskatteverkets uppfattning. Den s. k. bilav-dragsdebalten
vid 1983 års taxering är etl exempel pä detta. En sådan ordning kan inte
accepteras.

Fördelningen
av ansvar och befogenheter i den skatteorganisalion jag föreslår kan vid första
påseendet tyckas innebära en form av centralisering som strider mot
decentraliseringssträvandena i samhället. Det förtjänar därför att påpekas att
den allt övervägande delen av verksamheten inom skatteförvaltningen genom
författningsbestämmelser redan är föriagd till myndigheterna på regional och
lokal nivå. De förslag jag lämnar innebär ingen förändring av denna
arbetsfördelning. Den föreslagna organisationen ökar, som jag tidigare anfört,
tvärtom möjligheterna till decentralisering. När det gäller
skattemyndigheternas skyldigheter att åstadkomma rättvisa och likformiga
bedömningar krävs det emellertid ett för hela landet gemensamt ledningsorgan
för att nä bästa möjliga resultat.

Jag
återkommer i ett senare avsnitt rörande de administrativa befogenheternas
fördelning m. m. i den nya skatteorganisationen.

Prop, 1985/86:55

2.3 Skattechefsinstitutet m. m.

Mitt
förslag: Skattechefsinstitutet skall utmönstras ur taxeringslagen m.fl.
författningar.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De remissinstanser som
kommenterat frågan om avskaffandet av skatlechefsinstitutet noterar i stort
endast att det är naturligt

11

Prop. 1985/86: 55 att skattechefens uppgifter överläs
av länsskattemyndigheten inom ramen för ett normalt myndighetsansvar.

Skälen för mitt förslag: 1 samband med att
länsskattemyndigheter bildas bortfaller behovet av skattechefsinstitutet. Det
sakansvar skattechefen hittills haft inom laxeringsområdet ersätts av etl
myndighetsansvar som gäller samtliga delar pä skatteavdelningens olika enheter.
Sakansvaret för verksamheten förenas med ansvar och befogenheter på det
administrativa planet. Genom att pä detta sätt samla ansvaret för verksamheter
som har funktionella samband skapas förutsättningar för en effektiv planering,
prioritiering och resursanvändning. Begreppet skattechef bör därför i skatte-
och taxeringsförfattningarna ersättas med länsskattemyndighet.

Utredningen gör en i sammanhanget relativt omfattande
analys av processverksamheten och ägnar därvid särskild uppmärksamhet ål de
funktionella sambanden mellan utredning — uppenbarligen i vid mening - och
"offensiv" taxeringsprocess. Utredningen diskuterar vidare
taxeringsintendentens ställning i processhänseende. Utredningens slutsats är
att lax-eringsintendentens processbehörighel vilar direkt på taxeringslagen.
Taxeringsintendenten står dock under tillsyn av skattechefen. Utredningen
föreslår mot bakgrund av den nuvarande ordningen med taxeringsnämnden som
beslutande i första instans, alt taxeringsintendentens uppdrag att föra talan
överförs till länsskatlemyndigheten och blir en sedvanlig myndighetsuppgift.

Frågan om såväl taxeringsförfarandet som
taxeringsprocessen har behandlats av skatteförenklingskommittén i det nyligen
lämnade principbetänkandet (SOU 1985:42) Förenklad taxering. Betänkandet
remissbehandlas f n. Del innehåller vad gäller det allmännas processföring
olika alternativa lösningar. För att fä underlag för en allsidig bedömning av
utredningens och kommitténs förslag angående taxeringsintendenternas
ställning, anser jag att remissbehandlingen av kommitténs betänkande bör
avvaktas innan man tar ställning i frågan. Jag utgår emellertid från att det
skall vara möjligt att besluta i frågan i sådan tid att eventuella ändringar
kan genomföras samtidigt med den nu föreslagna omorganisationen.

2.4 Information angående vissa konsekvenser av
organisationsförändringen

1 detta avsnitt tar jag upp en del frågor som utredningen
behandlat eller som annars är av intresse för alt belysa vissa konsekvenser m.
m. av den nu aktuella omorganisationen.

2.4.1 Lekinannamedverkan

Regeringen beslutar om ledningsfunktionerna i de centrala
statliga myndig

heter som lyder under regeringen. 1 myndigheternas instruktioner anger

regeringen bl. a. om myndigheten skall ha en styrelse, hur styrelsen skall

utses och vilka frågor som styrelsen skall avgöra. Detsamma gäller i

princip statliga myndigheter pä regional nivå som antingen direkt eller via

12 ett centralt ämbetsverk lyder under
regeringen. Ett undantag utgör valet av

ledamöter i länsstyrelsernas styrelser. Dessa utses
nämligen av landstinget Prop. 1985/86: 55 enligt lagen (1976:891) om val
av ledamöter i länsstyrelsens styrelse.

Utredningen föreslär i betänkandet att riksskatteverkets
styrelse skall få hela ansvaret för myndighetens verksamhet. Styrelsen
föreslå.s överta verkschefens ansvar inför uppdragsgivaren, regeringen. För länsskattemyndigheternas
del föreslår utredningen att varje myndighet får en styrelse med uppgifter av
traditionell art. Styrelseledamöterna bör enligt utredningen utses av
regeringen. Utredningen anser att styrelsen bör bestå av högst sju ledamöter.

Flera remissinstanser som yttrat sig över utredningens
förslag i denna del framhåller det väsentliga i alt det medborgerliga
inflytandet över skatteförvaltningen stärks och fördjupas. Med hänvisning till
den pågående remissbehandlingen av verksledningskommitténs betänkande (SOU
1985:40) Regeringen, myndigheterna och myndigheternas ledning avstår emellertid
bl. a. riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, domstolsverket och statskontoret från
att la ställning till utredningens förslag om en utvidgning av ansvarsområdet
för riksskatteverkets styrelse. Domstolsverket framhåller att man inte har
någon erinran mot utredningens förslag beträffande riksskatteverkets styrelse,
men finner det naturiigt att frågan avgörs först efter det att
verksledningskommitténs tankegångar blivit ytterligare belysta i en
remissomgång. Detta bör dock inte enligt domstolsverkets mening utgöra hinder
mot att nu genomföra utredningens förslag till organisationsstruktur.

Åven utredningens förslag alt inrätta en styrelse på varje
länsskattemyndighet behandlas av flertalet remissinstanser. Det gäller främst
frågan i vilka former lekmannamedverkan bör ske, styrelser eller rådgivande organ.
Bl. a. domstolsverket, riksrevisionsverket och riksskatteverket ställer frågan
om det inte är mest lämpligt att till länsskaltemyndigheterna knyta ett
rådgivande organ. Riksrevisionsverket befarar vidare atl utredningens förslag
innebär en risk för dubbla styrlinjer. Enligt verkels uppfattning torde en
rådgivande förtroendemannadelegation med rätt alt yttra sig i bestämda frågor
bättre tillgodose kraven på lekmannainflytande. Domstolsverket konstaterar att
länsskaltemyndigheterna enligt utredningens förslag får en renodlat operativ
funktion, varför det knappast skapas utrymme för meningsfulla insatser av en styrelse,
LO, TCO och Landslingsförbundet, kammarrätten i Sundsvall saml flertalet
skattechefer förordar eller förklarar sig kunna godta utredningens förslag.
Några remissinstanser har framfört att ledamöterna i länsskattemyndighetens
styrelse skall utses enligt samma grunder som nu gäller för val av
länsstyrelsens styrelseledamöter. Man har också redovisat synpunkter på vilka
som bör ingå i en styrelse.

För egen
del får jag anföra följande. Utredningens förslag att utvidga

ansvarsområdet för riksskatteverkets styrelse är utformat i enlighet med

de intentioner verksledningskommittén redovisar i sitt nyligen avlämnade

betänkande. Kommitténs förslag innebär emellertid alt man först pä försök

skall ändra styrelsens arbetsuppgifter och ansvar hos vissa centrala myn

digheter innan man beslutar att generellt genomföra reformen. Förslaget är

f. n. under remissbehandling. Jag anser att resultatet av remissbehandling- 13

Prop. 1985/86:55 en och en eventuell
försöksverksamhet bör avvaktas innan man ändrar arbetsuppgifter och
ansvarsområde för riksskatteverkets styrelse.

När del gäller de nybildade länsskattemyndigheterna vill
jag först framhålla att frågor angående verksamheten inom de nuvarande
skatteavdelningarna - bl. a. pä grund av skattechefsinstitutet - nästan inte
alls behandlats av länsstyrelsernas styrelser. Styrelsens insyn i och
inflytande över denna verksamhet har följaktligen varit mycket begränsad. Jag
anser i likhet med utredningen och flertalet remissinstanser att länsskattemyndigheterna
skall tillföras ett ökat medborgeiligt inflytande genom lekmän. Frågan gäller
endast under vilka former detta bör ske. Utredningen föi-e-slär att
myndigheterna skall ledas av en styrelse där lekmän ingår. Remissinstanserna
redovisar olika uppfattningar i frågan.

En av grundtankarna i mitt organisationsförslag är atl man
på ett bättre sätt än hittills skall kunna tillgodose kravet på ett enhetligt
uppträdande i beskattningsverksamheten. Förslaget innebär att
länsskattemyndigheternas verksamhet får en något mera operativ inriktning än
tidigare. Uppdraget att leda verksamheten i länet medför emellertid att det
ändå kommer alt finnas väsentliga uppgifter av ledningskaraktär. På grund härav
delar jag den bedömning som utredningen gör och föreslår att länsskattemyndighe-terna
skall ledas av styrelser där lekmän deltar i besluten.

Någon risk för att denna lösning skall medföra olägenheter
i form av dubbla styrlinjer anser jag inte föreligga med hänsyn till den
fördelning av ledningsansvaret i organisationen som jag föreslagit. Jag vill i
sammanhanget erinra om all beslutanderätten i författningsfrägor i
fortsättningen skall ligga hos riksskatteverket. Ärenden av denna art torde i
framtiden för länsskattemyndighelernas del endast uppkomma genom att
riksskatteverket genom s. k. underremisser hör länsskattemyndigheter.
Sammanfattningsvis anser jag att länsskattemyndighetens styrelse skall besluta
i ärenden angående viktigare frågor om organisation och arbetsformer, anslagsfrågor
och andra väsentliga ekonomiska frågor samt andra frågor som myndighetschefen
hänskjuter till styrelsen. Jag vill här understryka att jag inte anser det
lämpligt all man i styrelsen diskuterar enskilda ärenden ulan i stället ägnar
sig ät frågor av principiell betydelse.

Det mest väsentliga i styrelsens verksamhet är emellertid
att tillgodose allmänhetens berättigade krav på insyn i verksamheten. Jag anser
därför att det är av stor betydelse att länsskattemyndigheternas styrelser ges
rätt till en allmän information om verksamheten i stort inom länen. Jag tänker
då främst på myndigheternas utåtriktade verksamhet dvs. myndigheternas
förhällande till enskilda, företag och till andra myndigheter. Informationen
kan exempelvis avse kontrollverksamhetens inriktning och utformning, resultatet
av denna verksamhet samt hur myndigheterna fullgör sina serviceskyldigheter
m.m. Styrelsen bör i instruktionen alltså tillförsäkras rätten att erhålla
information i viktigare frågor om planläggning och genomförande av åtgärder
inom myndighetens verksamhetsområde samt resultatet av åtgärderna jämte andra
väsentliga frågor.

Myndighetens chef bör, såsom ytterst ansvarig för
verksamheten, ingå i styrelsen. Sett mot bakgrund av att regeringen utser
styrelsemedlemmarna 14

i riksskatteverket bedömer jag det som lämpligt att
ledamöterna i länsskat- Prop. 1985/86: 55 temyndigheternas styrelser utses
pä samma sätt.

Olika remissinstanser har framfört att vissa
befattningshavare vid såväl länsstyrelse som lokal skattemyndighet borde ingå i
länsskattemyndigheternas styrelser. Jag vill här endast betona atl det gäller
atl skapa ett forum för medborgeriigt inflytande över länsskattemyndigheten och
dess ledning genom lekmän och inte ett expertorgan. 1 den mån ärendena rör de
lokala skattemyndigheterna bör företrädare för desa myndigheter alltid kunna
närvara vid styrelsens sammanträden.

2.4.2 Administrationen av länsskattemyndigheten

Utredningen konstaterar all dess förslag medför atl
länsskatlemyndigheten måste tillföras administrativa resurser. Utredningen
förutsätter att länsskattemyndigheten förses med en administrativ funktion men
tar inte närmare ställning till dess omfattning eller ställning inom
länsskatlemyndigheten. Utredningen anför alt bl.a.dessa frågor bör utredas län
för län i samband med omorganisationen.

För egen del vill jag framhålla att länsskatlemyndigheten
skall ha tillgäng till ertbrderliga egna administrativa resurser och
självständigt avgöra sina administrativa ärenden. En annan lösning skulle
strida mot tanken på en fristående skatteförvaltning. Detta medför att
arbetsuppgifter som nu fullgörs inom länsstyrelserna kommer att flyttas till
länsskattemyndigheterna. Förändringen medför också atl länsskattemyndigheten
måste tillföras administrativ personal samtidigt som länsstyrelsens
personalbehov minskas. Den närmare beräkningen av hur de administrativa
resurserna skall fördelas får göras i samband med genomförandel. Jag vik
emellertid redan nu framhålla - vilket utredningen också har fört fram - alt
etl samarbete mellan länsstyrelserna och skatteförvaltningen bör kunna ske i
vissa administrativa frågor. Hur detta samarbete skall organiseras fär prövas
län för län.

2.4.3 Vissa ärendegrupper

Utredningen konstaterar atl verksamheten vad gäller
beskattning, uppbörd m. m. så gott som uteslutande är koncentrerad till
enheterna inom skatteavdelningen. Själva omorganisationen som sådan bör därför
inte innebära några stora olägenheter när det gäller att avgöra vilka ärenden
som i fortsättningen skall handläggas på länsstyrelsen resp. länsskattemyndigheten.
Fördelningen av vissa arbetsuppgifter kan emellertid behöva kommenteras något.

Arbetsuppgifterna
i samband med de allmänna valen bör som utredning

en föreslagit också i fortsättningen fullgöras av länsstyrelsen varvid läns-

skattemyndigheten bör bistå med erforderlig ADB-kapacilet m.m. I fråga

om beskattningsmyndighet för vägtrafikskatt delar jag utredningens be

dömning. Länsstyrelsen bör därför även fortsättningsvis besluta i alla

frågor som rör vägtrafikbeskattningen. Ärenden angående konkurser och

ackord bör lämpligen handläggas och avgöras av länsskattemyndigheten. 15

Prop.
1985/86:55 2.4.4 Övrigt

Utredningen har i betänkandet behandlat frågor om
administrativ styrning som t. ex. anslagsframställningar och tillsättning av
vissa tjänster m.m. Det ankommer på regeringen att fatta beslut i dessa frågor.
Mot bakgrund av mitt förslag till ny organisation för skatteförvaltningen finns
det emellertid anledning att något belysa dessa frågor.

Utredningen föreslär att riksskatteverket skall avge
anslagsframställning till regeringen för hela skatteförvaltningen bl. a.
baserad på de förslag som länsskattemyndigheterna upprättat för sig och de
lokala skattemyndigheterna i länet.

Jag delar utredningens uppfattning. Som jag tidigare
framhållit är det av vikt att kunna fä en samlad bild av resursernas omfattning
och användning inom skatteförvaltningen. Samtidigt undviks del merarbete som
den nuvarande hanteringen av riksskatteverkets, skatteavdelningarnas och de lokala
skattemyndigheternas anslagsframställningar medför. Till grund för
anslagsframställningen bör ligga de planerings- och budgetunderlag som
länsskattemyndigheterna upprättar dels för egen del. dels för de lokala
skattemyndigheterna i länet.

Utredningen framhåller vidare betydelsen av att riksskatteverket
och länsskattemyndigheternas ledningsuppdrag också kombineras med inflytande
över personalpolitiken i vid bemärkelse. Utredningen föreslår mot bakgrund av
det pågående delegeringsarbelet inom regeringskansliet i huvudsak att tjänster
som enhetschefer vid länsskaltemyndighel och som chef för lokal skattemyndighet
skall tillsättas av riksskatteverket medan andra tjänster inom
skatteförvaltningen i länen i huvudsak bör tillsättas av
länsskattemyndigheterna. Tjänst som chef för länsskaltemyndighel föresläs
tillsättas av regeringen.

Jag har tidigare framhållit att fördelningen av
ledningsansvaret bör förenas med befogenheter i bl. a. personaladministraliva
frågor. Utredningen utgår från denna fördelningsprincip. Förslaget
överensstämmer också med det nyssnämnda delegeringsarbelet. Jag ställer mig
därför bakom förslaget i stort. Frågan om den närmare avgränsningen av vilka
tjänster som riksskatteverket resp. länsskatlemyndigheten och de lokala
skattemyndigheterna skall få tillsätta bör bli föremål for närmare
överväganden i samband med genomförandet av omorganisationen.

Utredningen tar även upp en fråga om personaldispositionen
inom länen och föreslär aft tjänsteman vid lokal skattemyndighet skall kunna
förordnas att tjänstgöra vid länsskattemyndighet eller vid annan lokal
skattemyndighet i länet och atl tjänsteman vid länsskattemyndigheten skall
kunna förordnas tjänstgöra vid lokal skattemyndighet. Jag ställer mig i princip
bakom förslaget. Det måste emellertid som utredningen påpekar här vara fråga om
alt lösa tillfälliga vakanser och kknande.

2.4.5 Genomförandefrågor

Omorganisafionen skall enligt min mening genomföras
snarast. Någon

anledning att avvakta annat utredningsarbete eller någon försöksverksam-

16 het på länsplanet finns inte. Den
av utredningen föreslagna tidpunkten är

väl avvägd.

Utredningen föreslår att en organisationskommitté
tillkallas för att utre- Prop. 1985/86; 55 da och lämna förslag beträffande de
administrativa funktionerna vid länsskattemyndigheterna m. fl. frågor som
sammanhänger med genomförandet av utredningens förslag. Även jag finner detta
förfarande ändamålsenligt. Jag avser att föreslå regeringen att en kommitté
tillkallas för att lämna förslag till den närmare utformningen av
länsskaltemyndigheternas organisation m. m. samt att i övrigt förbereda
omorganisationen.

De kostnadsmässiga konsekvenserna av mina förslag gäller
framför allt de administrativa funktionerna vid länsskattemyndigheterna.
Dubbleringen på länsplanet av vissa icke delbara funktioner, främst chefsuppgifter,
kan komma att kräva ett mindre resurstillskott även om man beaktar
resursöverföringen från länsstyrelsens administrativa enhet. Detta torde gälla
i vart fall i de mindre länen. Å andra sidan kan arbetet med anslags-och
budgetfrågor rationaliseras i en sammanhållen skatteförvaltning. Även
lekmannamedverkan i länsskattemyndighetens styrelse innebär en mindre
kostnadsökning. Kommittén bör ges i uppdrag att närmare belysa kostnadskonsekvenserna.
Med hänsyn till förvaltningens storlek och de rationaliseringsvinster och
möjligheter till omprioriteringar som jag påräknar i en sammanhållen
skatteförvaltning samt det minskade resursbehovet vid de administrativa
enheterna hos länsstyrelserna, bör enligt min mening reformen långsiktigt
rymmas inom befintliga kostnadsramar.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen dels föreslår riksdagen all godkänna vad jag föreslagit i fråga
om

1.
bildandet av
länsskattemyndigheier den I januari 1987

2.
riksskatteverkets
och länsskattemyndigheternas ledningsuppdrag

3.
skattechefsinstitutet
m. m.

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i
övrigt har anfört om en omorganisation av skatteförvaltningen.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har
anfört för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

17

2 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 55

Prop.
1985/86:55

SOU 1985:20 ''"S" '

Till statsrådet och chefen för finansdepartementet

Den 7 juni 1984 bemyndigade regeringen chefen för finansdepartementet
att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda skatteförvaltningens
organisation och styrfunktioner.

Som utredningsman tillkallades riksdagsledamol:en Egon
Jacobsson.

Till sakkunniga förordnades den 28 juni 1984 departementsrådet
Arne Baekkevold, överdirektören Lennart Grufberg, länsråden Lars Johanson och
Karl-Erik Nord, fögderichefen Stig Lundin, den 1 september 1984
departementsrådet Ulf Henricsson, den 11 oktober 1984 taxeringsinspektören
Desirée Stålvant och ombudsmannen Johan Tengblad.

Till experter förordnades den 28 juni 1984
kammarättsfiskalen Ulla Warolén och den 1 september 1984 avdelningsdirektören
Per Stenbeck.

Som sekreterare förordnades den 10 augusti 1984
kammarrättsassessorn Vilhelm Andersson och den 5 september 1984 avdelningsdirektören
Kerstin Tollerz. Från den 1 januari 1985 har Stenbeck arbetat i
utredningens sekretariat.

1

Prop. 1985/86: 55

utredningen, som har antagit namnet
skatteförvaltningsutredningen, får härmed överlämna sitt betänkande
Sammanhållen skatteförvaltning.

Särskilt yttrande har avgetts av den sakkunnige Ulf
Henricsson.

Stockholm i juni 1985

Egon Jacobsson

/Vilhelm Andersson

Kerstin Tollerz

Prop. 1985/86:55 innehAu:.

F Ö RKORTNINGAR............................................................... ..... 9

SAMMANFATTNING............................................................. ... 11

F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG..................................................... 15

I____ BAKGRUND M.M, 59

1
UTREDNINGSUPPDRAGET............................................... 59

1 • 1
Utredningsarbetet 60

2 HISTORIK............................................................... 61

2.1 Inledande
synpunkter........................................... ... 61

2. 2
Skatteförvaltningens organisation........................... 61

2. 3
Skattechefsinstitutet............................................ ... 68

3 NUVARANDE SKATTEADMINISTRATION I
HUVUDDRAG........ 77

3.1 Departementstillh ö righeten
m.m.................. '................. ... 77

3 . 2 Centrala
myndigheter........... -................................... 78

3. 3 Riksskatteverket........................................................ ... 78

3.4
L ä nsstyrelsen............................................................. 80

3.4.1 L ä nsstyrelsens
skatteavdelning..................................... 82

3.
5 Lokala skattemyndigheten............................................ 85

3 . 6 Taxeringsn ä mnden..................................................... 86

4 SKATTEF Ö RVALTNINGEN
I DANMARK, NORGE OCH FINLAND. 87

4.1 Danmark................................................................. 87

4.2
Norge.................................................................... ... 91

4.3
Finland................................................................... 95

5 VISSA
ANDRA MYNDIGHETER MED CENTRALA, REGIONALA

OCH
LOKALA ORGAN................................................. 101

5.1
Ä klagarorganisationen............................................... 101

5.2
Arbetsmarknadsverket............................................... 103

5.3
Tullverket............................................................... 105

II _____ ORGANISATIONSSTRUKTUR 109

6
PROBLEM I NUVARANDE
ORGANISATION........................ 109

7
KRAV P Ä EN NY
ORGANISATION................................... 117

Prop. 1985/86: 55

8 F Ö RSLAG
TILL ORGANISATIONSSTRUKTUR..................... .. 123

8.1
Ett enhetligt huvudmannaskap.................................... .. 123

8.2
Lekmannamedverkan................................................. .. 124

8.3
Riksskatteverkets roll och st ä llning............................... .. 124

8.4
Frist å ende l ä nsskattemyndigheter................................ 126

8.5
Lokala skattemyndighetens st ä llning............................. 128

8.6
L ä nsskattemyndigheten och
lokal skattemyndighet.. 130

8.7
De lokala skattemyndigheterna.................................... . 131

8.8
Administrativ styrning i
skattef ö rvaltningen.................... . 131

III N Ä RMARE
OM LEKMANNAMEDVERKAN 141

9........................................................................... ALLM Ä NT OM
MOTIVEN F Ö R LEKMANNAMEDVERKAN INOM

F Ö RVALTNINGEN....................................................... . 141

9.1 Allm ä nt om
lekmannastyrelsers kompetens m.m............... . 144

9.1.1 Tillkomsten av
styrelser p å central och regional

niv å inom
skattef ö rvaltningen m.m............................... . 144

9.1.1.1
Riksskatteverket..................................................... . 145

9.1.1.2
L ä nsstyrelsen......................................................... 147

9.2
P å g å ende
utredning m.m.'........................................... 152

9.3
Ö verv ä ganden och f ö rslag.......................................... . 159

9.3.1
Behovet av lekmannainflytande
inom skattef ö rvaltningen 159

9.3.2
Lekmannamedverkan i
riksskatteverket.......................... 161

9.3.3
Lekmannainflytande inom den
regionala skattef ö rvaltningen 164

IV N Ä RMARE OM LEDNING OCH SAMORDNING 169

10 ENHETLIG
R Ä TTSTILL Ä MPNING..................................... . 169

10.1 Bakgrund................................................................. . 169

10.2 Ö verv ä ganden
och f ö rslag.......................................... 177

11 LEDNINGEN
AV VERKSAMHETEN M.M............................. . 181

11.1 Taxeringsverksamheten.............................................. . 182

11.1.1 Ö verv ä ganden
och f ö rslag.......................... '................ 184

11.2 Uppb ö rdsverksamheten.............................................. . 185

11.2.1
Ö verv ä ganden
och f ö rslag............................................. 189

11.3 Merv ä rdebeskattningen.............................................. . 190

11.3.1
Ö verv ä ganden
och f ö rslag............................................ . 192

11.4 Kontrollverksamheten................................................. . 193

11.4.1
Ö verv ä ganden
och f ö rslag............................................ . 196

11.5 Processverksamheten................................................ . 197

11.5.1 Processverksamheten
p å l ä nsniv å ................................ . 198

11.5.1.1
Ö verv ä ganden
och f ö rslag......................................... . 209

11.5.2 Processverksamheten
p å central niv å ........................... . 214

11.5.2.1 Ö verv ä ganden
och f ö rslag......................................... . 218

11.6 ADB-verksamheten.................................................... . 221

11.6.1
Ö verv ä ganden
och f ö rslag............................................ . 223

Prop.
1985/86:55

VISSA
FR Å GOR OM ARBETSF Ö RDELNING INOM SKATTEF Ö R

VALTNINGEN 225

12
RIKSSKATTEVERKETS
BESKATTNINGSFUNKTIONER........... . 227

13
ARBETSF Ö RDELNINGEN
INOM L Ä NEN............................. . 229

VI_____ KONSEKVENSER AV DEN F Ö RESLAGNA
ORGANISATIONSF Ö R-

______ Ä NDRINGEN M.M._________________________________ 233

14 ORGANISATORISKA
KONSEKVENSER ............................. . 235

14.1
Riksskatteverket....................................................... 235

14.2
L ä nsskattemyndigheten............................................. . 235

15 L Ä NSSKATTEMYNDIGHETEN
OCH L Ä NSSTYRELSEN........... . 239

15.1
Administrativ samverkan............................................. . 239

15.2
Dataenheten och l ä nsstyrelsen.................................... . 240

15.3
Samverkan mellan l ä nstyrelsen
och l ä nsskattemyndigheten m.m 240

15.3.1
Allm ä nt om samverkan............................................... . 241

15.3.2
Vissa ä rendegrupper.................................................. . 244

16 KRONOFOGDEMYNDIGHETEN........................................ . 251

VII GENOMF Ö RANDE
OCH KOSTNADER 257

F Ö RFATTNINGSKOMMENTAR................................................ 259

S Ä RSKILT
YTTRANDE........................................................... 263

BILAGOR

Bilaga 1 Direktiven.............................................................. . 267

Bilaga 2 Studie av vissa
administrativa fr å gor i E-l ä n. 273

Bilaga 3 F ö rteckning
ö ver
f ö rfattningar som ber ö rs av

organisationsf ö r ä ndringen...................................... 295

Prop.
1985/86:55

FÖRKORTNINGAR

AMS Arbetsmarknadsstyrelsen

AO Allmänt ombud

AUL Lagen (1982:1006) om
avdrags- och uppgiftsskyl

dighet beträffande vissa uppdragsersättningar

B Budgetdepartementet

CFU Centrala folkbokförings- och
uppbördsnäranden

DS Departementsserie

EKO-

kommission
Kommissionen mot ekonomisk brottslighet (Ju 1982:05)

Fi Finansdepartementet

FTL Fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

GTS Generaltullstyrelsen

JK Justitiekanslern

Ju Justitiedepartementet

KFM Kronofogdemyndigheten"

KL Kommunalskattelagen (1928:370)

Kn Kommundepartementet

Ku Konstitutionsutskottet

LSM Lokal skattemyndighet

LST L ä nsstyrelsen

ML Lagen (1968:430) om merv ä rdeskatt

MF F ö rordningen (1968:431) om merv ä rdeskatt

MKSR Mellankommunala
skatter ä tten

PGI Pensionsgrundande inkomst

Prop Proposition

REX Redovisningssystem f ö r exekutionsv ä sendet

RF Regeringsreformen

RN Riksskatten ä mnden

RS Rationalisering av skatteadministrationen

Rskr Riksdagsskrivelse

RSV Riksskatteverket

R Ä Riks å klagaren

SB Statsr å dsberedningen

SFK Skattef ö renklingskommitt é n (B 1982:03)

SFS Svensk f ö rfattningssamling

SOU Statens offentliga utredningar

TF Taxeringsf ö rordningen (1957:513)

TI Taxeringsintendent

TL Taxeringslagen (1956:623)

Prop,
1985/86:55

TN Taxeringsnärtmd

TO Taxeringsn ä mndens ordf ö rande

UBL Uppb ö rdslagen (1953:272)

UBF Uppb ö rdsf ö rordningen (1967:626)

USAL
Lagen om uppb ö rd av sociala avgifter fr å n
arbetsgivare (1984:668)

USS Utredning om s ä kerhets å tg ä rder m.m. i skatte-

processen
(Fi 1973:01)

Ö BO Ö versyn av
besv ä rsorganisationen (RSV rapport

juni
1981 F ö renkla taxeringsprocessen 1)

Prop,
1985/86:55 SAMMANFATTNING

Utredningen
l ä gger i bet ä nkandet fram f ö rslag som syftar till en scunmanh å llen
skattef ö rvaltning. M å ls ä ttningen har varit att skapa en enkel och rak
organisation med klara och enhetliga ansvars- och befogenhetsf ö rh å llanden.
F ö r utredningen har det ocks å varit v ä sentligt att f ö rb ä ttra f ö ruts ä ttningarna f ö r statsmakterna att samlat kunna ö verblicka
och styra f ö rvaltningen. Det demokratiska inflytandet ö ver och
insynen i skattef ö rvaltningen f ö resl å s f ö rst ä rkas, bland annat i syfte att f å en god
medborgerlig f ö rankring av verksamheten.

Utredningen
f ö resl å r i organisatoriskt avseende at.t l ä nsstyrelsernas
nuvarande skatteavdelningar - i Stockholms l ä n taxeringsavdelningen samt
den administrativa avdelningens uppb ö rds- och dataenheter - bryts ut ur l ä nsstyrelseorganisationen
och bildar frist å ende myndigheter, en i varje l ä n. L ä nsstyrelsens
nuvarande uppdrag att vara chefsmyndighet f ö r de lokala
skattemyndigheterna i l ä net ö verflyttas p å l ä nsskattemyndigheten. Genom f ö rslaget
blir det m ö jligt att l ä gga hela skattef ö rvaltningen inom
finansdepartementets ansvarsomr å de.

Prop,
1985/86:55

I
den nya organisationen b ö r RSV ges ledningsrollen. Utredningen f ö resl å r att
detta uppdrag l ä ggs fast i verkets instruktion och i de lagar som
styr f ö rvaltningens verksamhet. 1 ledningsuppdraget ligger att leda, planera,
samordna och f ö lja upp verksamheten. Under RSV f ö resl å s l ä nsskattemyndigheterna
f å motsvarande uppdrag inom sina verksamhetsomr å den.

Enligt
utredningens mening b ö r de administrativa befogenheterna f ö rdelas
med utg å ngspunkt i f ö rdelningen av ledningsansvaret. Vidare ä r det av
vikt att statsmakterna tillhandah å lls en samlad bild av resursernas omfattning och
anv ä ndning. Utredningen f ö resl å r bl.a. att RSV f å r till uppdrag att avge
anslagsframst ä llning f ö r hela skattef ö rvaltningen. L ä nsskattemyndigheten f ö resl å s l ä mna f ö rslag
till egen utgiftsstat och utgiftsstat f ö r l ä nets lokala skattemyndigheter till RSV. I fr å qa om tj ä nstetills ä ttningar
f ö resl å r utredningen i huvudsak att RSV - efter delegation
fr å n regeringen - f å r till uppgift att tills ä tta tj ä nster som
enhetschef vid l ä nsskattemyndighet och f ö gderichef.
RSV f ö resl å s l ä mna f ö rslag till regeringen p å tj ä nst som
chef f ö r l ä nsskattemyndighet.

Mot
bakgrund av denna grundl ä ggande organisationsstruktur och befogenhetsf ö rdelning
har utredningen ö verv ä gt fr å gan om ett f ö rst ä rkt medborgerligt inflytande ö ver
skattef ö rvaltningen. Utredningen har d ä rvid samarbetat med verksledningskommitt é n.
Utredningen f ö resl å r att RSV:s styrelse ges ansvaret f ö r verkets
hela verksamhet. Undantagna blir endast de ä renden som pr ö vas i s ä rskild
ordning, dvs. ä renden som avg ö rs av n ä mnden f ö r r ä tts ä renden, sj ö mansskatten ä mnden och forskar-skatten ä mnden. F ö rslaget
inneb ä r att verkschefens ansvar flyttas till styrelsen. Generaldirekt ö ren och ö verdirekt ö ren b ö r dock ex
officio ing å i styrelsen som ledam ö ter.
Utred-

10

Prop.
1985/86: 55

ningen
föreslår vidare att den nya länsskattemyndigheten förses med en styrelse.
Länsskattemyndighetens styrelse föreslås bestå av sju ledamöter, som utses av
regeringen. Länsskattemyndighetens chef bör ingå i styrelsen. En av ledamöterna
skall vara ordförande. Denne bör äga sakområdeskunnande. Styrelsen föreslås få
uppgifter av traditionellt slag, såsom att handha viktigare författningsfrågor,
viktigare frågor om organisation och arbetsformer, anslagsfrågor m.m. Ansvaret
för länsskattemyndighetens verksamhet skall i första hand åvila
myndighetschefen.

Kravet
på likformighet och. rättvisa vid taxering är grundläggande. För att
säkerställa ett mera enhetligt uppträdande från förvaltningens sida föreslår
utredningen att de rekommendationer i tolknings- och tillärapningsfrågor som
skattecheferna nu självständigt lämnar granskare och taxeringsnämnder (i de
s.k. skattechefsmeddelandena) skall fastställas av RSV.

Verksamheten
i länets skatteförvaltning skall, som tidigare angetts, ledas av
länsskattemyndigheten. Det nuvarande skattechef sinstitutet föreslås upphöra
och de särskilda skattechef suppgifterna övertas av länsskattemyndigheten inom
ramen för ett normalt myndighetsansvar. De lokala skattemyndigheterna får
oförändrade arbetsuppgifter inom sitt verksamhetsområde. Nuvarande oklarheter
- särskilt vad gäller ansvar och befogenheter - i förhållandet till
chefsmyndigheten undanröjs.

För
att möjliggöra en effektiv ledning och samordning av kontroll- och
processverksamheten inom läns skattemyndigheten föreslår utredningen att
länsskattemyndigheten övertar skat-

11

Prop. 1985/86:55

techefens
uppgift att bevaka det allm ä nnas r ä tt i taxeringsfr å gor. I processh ä nseende
betonas de starka sambanden mellan processf ö ringen och andra delar av
beskattningsverksamheten, inte minst kontrollverksamheten, samt RSV:s
planerande och samordnande roll.

De
l ä mnade f ö rslagen inneb ä r att s å v ä l RSV som l ä nsskattemyndigheten i viss m å n m å ste
anpassa sin inre organisation till den nya lednings- och samordningsfunktionen.
Utredningen f ö resl å r inte n å gon f ö r ä ndring av arbetsuppgifternas f ö rdelning
inom skattef ö rvaltningen eller av organisationen ut ö ver
skiljandet av skatteavdelningen fr å n l ä nsstyrelsen.

Bildandet
av l ä nsskattemyndigheter medf ö r emellertid att fr å gan om l ä nsskattemyndighetens
internadministration m å ste ö verv ä gas. Enligt utredningens mening b ö r en utg å ngspunkt
vara att skattef ö rvaltningen skall ha en helt egen - fr å n l ä nsstyrelsen
avskild - internadministration. Vid ett genomf ö rande f å r detta
effekter bl.a. p å l ä nsstyrelsens administrativa enhet. M ö jligheter
till administrativ samverkan b ö r tas till vara n ä r det framst å r som ä ndam å lsenligt
och rationellt. Dessa och andra fr å gor av genomf ö randekarakt ä r m å ste studeras l ä n f ö r l ä n. Utredningen f ö resl å r d ä rf ö r att
regeringen snarast tills ä tter en organisationskommitt é med uppgift
att l ä mna detaljf ö rslag i dessa h ä nseenden.

Genomf ö rande f ö resl å s ske den
1 januari 1987. Enligt utredningen ryms kostnaderna f ö r f ö rslaget
inom nuvarande medelstilldelning .

12

Prop. 1985/86:55 F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG

F ö rslag
till

Lag
om ä ndring i taxeringslagen (1956:623)

H ä rigenom f ö reskrivs
i fr å ga om taxeringslagen (1956:623)

dels
att 18 § skall upph ö ra att g ä lla,

dels att i 6-10, 12 och 13
§§ , 16 § 4 mom., 35 § , 37 § 2 mom., 50 § 2 mom., 61 § 1 mom., 72 a § och 129 § 2-3 mom. ordet "l ä nsstyrelse"
i olika b ö jningsformer skall bytas ut mot "l ä nsskattemyndighet"
i motsvarande form,

dels
att i 15 och 26 §§ , 31 § 3 mom., 33 § , 37 § 2 mom., 42 § 1 och 4 mom., 46 § , 56 § 3 mom.,
109 och 124 §§ ordet "skattechef" i olika b ö jningsformer
skall bytas ut mot "l ä nsskattemyndighet" i motsvarande form,

dels att i 74 och 96 §§ , 101 § 1-3
mom., 102, 115, 116 m, 116 n och 116 o §§ ordet "taxeringsintendent" i olika b ö jningsformer
skall bytas ut mot "l ä nsskattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att 3 och 14 §§ , 43 § 5 mom., 51, 53 och 57 §§ , 61 § 2 mom.,
67, 76 och 106 §§ samt 129 § 5 mom. skall ha nedan angivna lydelse

Lagen
omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

13

Prop.
1985/86:55 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Med skattechef avses i
denna lag chefen f ö r l ä nsstyrelsens skatteavdelning eller, i Stockholms
l ä n, chefen f ö r l ä nsstyrelsens taxeringsavdelning, samt, s å vitt avser
m å l som skall pr ö vas av den mellankommunala skatter ä tten,
allm ä nna ombudet f ö r mellankommunala m å l. Under ben ä mningen
taxeringsintendent inbegrips, f ö rutom n ä mnda tj ä nstem ä n samt chef f ö r besv ä rsenhet och taxeringsintendent, ä ven den, å t vilken
uppdragits att i sin tj ä nst utf ö ra g ö rom å l som ankommer p å taxeringsintendent eller p å allm ä nna
ombudet f ö r mellankommunala m å l.

Om
icke annat f ö reskrivs, f å r skattechefen uppdraga å t chef f ö r
taxeringsenhet, revisionsenhet eller besv ä rsenhet att fullg ö ra uppgift som ankommer p å honom
enligt denna lag. I Stockholms l ä n f å r skattechefen ä ven l ä mna s å dant
uppdrag å t sin st ä ll-

L ä nsskattemyndigheten
f å r l ä mna kvalificerad tj ä nsteman vid lokal
skattemyndighet i uppdrag att meddela beslut om taxeringsrevision.

Chef f ö r l ä nsskattemyndighet
samt chef f ö r taxeringsenhet, revisionsenhet och besv ä rsenhet ä r i sin
tj ä nst granskningsledare enligt beviss ä kringslagen (1975; 1027) f ö r skatte-
och avgiftsprocessen. Annan kvalificerad tj ä nsteman vid l ä ns-skattemyndighet
eller lokal skattemyndighet kan av l ä nsskattemyndigheten s ä rskilt f ö rordnas
till granskningsledare. Med chef f ö r taxeringsenhet, revisionsenhet eller besv ä rsenhe.t
likst ä lls enligt denna lag chef f ö r sektion vid s å dan enhet i Stockholms l ä n. Malm ö hus l ä n samt G ö teborgs
och Bohus l ä n.

Allm ä nna
ombudet f ö r mellankommunala m å l har, s å vitt
avser m å l som skall pr ö vas av den mellankommunla skatte

2
Senaste lydelse 1978:316.

14

Nuvarande
lydelse

Prop. 1985/86:55 F ö reslagen
lydelse

f ö retr ä dare.
Uppdrag att meddela beslut om taxeringsrevision f å r.l ä mnas ä ven å t annan
kvalificerad tj ä nsteman vid l ä nsstyrelsens skatteavdelning eller hos lokal skattemyndighet,
s å dan tj ä nsteman ä r dock granskningsledare enligt beviss ä kringslagen
(1975:1027) f ö r skatte- och avgiftsprocessen endast om
skattechefen s ä rskilt har f ö rordnat honom d ä rtill. Med chef f ö r
taxeringsenhet, revisionsenhet eller besv ä rsenhet likst ä lls enligt denna lag chef f ö r sektion
vid s å dan enhet i Stockholms l ä n. Malm ö hus l ä n samt G ö teborgs och Bohus l ä n.

Best ä mmelse om
l ä nsstyrelse skall s å vitt ang å r den mellankommunala skatter ä tten g ä lla
riksskatteverket.

Regeringen f å r f ö rordna tj ä nsteman
hos riksskatteverket att s å som taxeringsintendent f ö ra talan
i visst m å l eller viss grupp av m å l enligt
denna lag.

Tj ä nsteman
hos riksskatteverket har, i den m å n verket s å f ö rordnar, samma befogen-

r ä tten,
samma befogenheter och skyldigheter som l ä ns-skattemyndighet .

Best ä mmelse om
l ä nsskattemyndighet skall, s å vitt ang å r den mellankommunala skatter ä tten g ä lla
riksskatteverket.

Regeringen f å r f ö rordna tj ä nsteman
hos riksskatteverket att f ö ra talan i visst m å l eller viss grupp av m å l enligt
denna lag.

Tj ä nsteman
hos riksskatteverket har, i den m å n verket s å f ö rordnat, samma befogenheter och skyldigheter som l ä nsskattemyndighet
enligt 14 § andra och tredje styckena, 46, 51 och 53 §§ , 56 § 3 mom.,
61 § 2 mom., 67, 109 och 124 §§ .

Prop. 1985/86:55 Nuvarande
lydelse

F ö reslagen
lydelse

het
och skyldighet som skattechef eller taxeringsintendent enligt 14, 46, 51 och
53 §§ , 56 § 3 mom., 57 § , 61 § 2 mom., 67, 109 och 124 §§ .

14 § 3

Skattechefen skall bevaka
det allm ä nnas r ä tt i taxeringsfr å gor och verka f ö r att
taxeringarna blir likformiga och r ä ttvisa. Han leder och ansvarar f ö r
deklarationsgranskningen och annan kontroll vid taxeringen. Han skall ä ven
ansvara f ö r att taxeringarna granskas i erforderlig
omfattning, varvid s ä rskilt skall uppm ä rksammas oj ä mnheter
mellan olika taxeringsdistrikt .

Skattef ö rvaltningens
verksamhet enligt denna lag leds av riksskatteverket.

Riksskatteverket skall
genom r å d och rekommendationer fr ä mja en riktig och enhetlig till ä mpning av
denna lag och av de skattef ö rfattningar enligt vilka taxering verkst ä lles p å s ä tt i
denna lag s ä gs.

L ä nsskattemyndigheten
leder verksamheten i l ä net. Myndigheten bevakar det allm ä nnas r ä tt i
taxeringsfr å gor och verkar f ö r att taxeringarna blir
likformiga och r ä ttvi-sa.

3
Senaste lydelse 1978:316.

16

Nuvarande
lydelse

Skattechefen
f å r anlita sakkunnig f ö r utredning av taxeringsfr å ga, som
kr ä ver s ä rskild sakkunskap.

Om det beh ö vs, f å r skattechefen
kalla ordf ö rande eller annan ledamot av taxeringsn ä mnd i l ä net f ö r att av
denne erh å lla upplysningar.

Prop. 1985/86:55 F ö reslagen
lydelse

L ä nsskattemyndigheten
f å r anlita sakkunnig f ö r utredning av taxeringsfr å ga som kr ä ver s ä rskild
sakkunskap.

Om
det beh ö vs, f å r l ä nsskattemyndigheten kalla ordf ö rande
eller annan ledamot av taxeringsn ä mnd i l ä net f ö r att av denne erh å lla upplysningar.

18 § '

Riksskatteverket
skall genom r å d och anvisningar fr ä mja en riktig och enhetlig
till ä mpning av denna lag och av de skattef ö rfattningar, enligt vilka
taxering verkst ä lles p å s ä ttt i denna lag s ä gs.

4
Senaste lydelse 1970:913.

Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 55. Bilaga I och 2

17

Prop.
1985/86:55 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 mom.5 Chef f ö r
taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skattemyndighet samt
taxeringsintendent eller, efter hans f ö rordnande, honom underst ä lld tj ä nsteman ä r ber ä ttigad
att hos den, som har mottagit uppgifter som i 1 mom. s ä gs, f ö r
taxeringskontroll taga del av dessa uppgifter. Den hos vilken uppgifterna f ö rvaras ä r d ä rvid
skyldig att l ä mna det bitr ä de som erfordras f ö r kontrollens genomf ö rande.

5 mom. L ä nsskattemyndighet
eller lokal skattemyndighet ä r ber ä ttigade att hos den, som har mottagit uppgifter som
i 1 mom. s ä gs, f ö r taxeringskontroll taga del av dessa uppgifter.
Den hos vilken uppgifterna f ö rvaras ä r d ä rvid skyldig att l ä mna det bitr ä de, som
erfordras f ö r kontrollens genomf ö rande.

Anmaning som avses i 22 § 2 mom.,
24 § 2 mom., 31 § 2 mom., 33 och 36 §§ , 39 § 1 mom.
samt 45 § f å r utf ä rdas av chef f ö r taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal
skattemyndighet, taxeringsn ä mnd, taxeringsintendent samt tj ä nsteman
som bitr ä der taxeringsn ä mnden. Samma r ä tt

Anmaning som avses i 22 § 2 mom..,
24 § 2 mom., 31 § 2 mom., 33 och 36 §§ , 39 § 1 mom.
samt 45 § f å r utf ä rdas av l ä nsskattemyndighet, lokal skattemyndighet eller taxeringsn ä mnd samt
tj ä nsteman som bitr ä der taxeringsn ä mnden. Samma r ä tt tillkommer den, som
verkst ä ller taxe-

5
Senaste lydelse 1978:316. Senaste lydelse 1983:1045.

Nuvarande
lydelse

tillkommer
den, som verkst ä ller taxeringsrevision, dock att han icke f å r anmana
n å gon att avl ä mna sj ä lvdeklaration.

Anmaning
som avses i 39 §

2 mom. utf ä rdas av
skatteche

fen i det l ä n, d ä r den upp

giftsskyldige ä r bosatt el

ler, efter skattechefens

f ö rordnande, av annan

tj ä nsteman.

I
de fall som avses i 39 §

3 mom., 41 § samt 42 § 2 mom.

f å r anmaning utf ä rdas av chef

f ö r taxeringsenhet, revi

sionsenhet eller lokal skat

temyndighet, taxeringsinten

dent samt den som f å r meddela

beslut om taxeringsrevision.

Prop. 1985/86:55 F ö reslagen
lydelse

ringsrevision,
dock att han icke f å r anmana n å gon att avl ä mna sj ä lvdeklaration. Anmaning som avses i 39 §

2 mom. utf ä rdas av l ä nsskat

temyndigheten i det l ä n d ä r

den uppgiftsskyldige ä r bo

satt.

I
de fall som avses i 39 §

3 mom., 41 § , 42 § 2 mom.

samt 42 § 3 mom. andra

stycket f å r anmaning utf ä rdas

av l ä nsskattemyndighet och

lokal skattemyndighet.

I anmaning, som
utfärdas av chef för taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal
skattemyndighet, taxeringsnämnd eller taxeringsintendent, får, utom
i fall som i 31 § 2 mom. andra stycket sägs, vite föreläggas.

I anmaning som
utfärdas av länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet och
taxeringsnämnd får, utom i fall som i 31 § 2 mom. andra
stycket sägs, vite föreläggas.

" Senaste lydelse
1978:316.

19

Prop. 1985/86:55
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Beslut om
taxeringsrevision meddelas av skattechefen eller tj ä nsteman
som har erh å llit uppdrag enligt 3 § andra
stycket. Finner skattechefen taxeringsrevision b ö ra verkst ä llas i
annat l ä n, skall han framst ä lla beg ä ran d ä rom hos skattechefen i det l ä net.

Finner
taxeringsn ä mnd taxeringsrevision vara erforderlig, har n ä mnden att
g ö ra framst ä llning d ä rom till den som f å r meddela beslut om
taxeringsrevision.

Taxeringsrevision skall
verkst ä llas av tj ä nstemaii, som den, som f å r meddela
beslut om revision, d ä rtill f ö rordnar. Taxeringsrevision f å r ä ven
uppdragas å t annan i bokf ö ring och taxering sakkunnig person, som d ä rtill har
godk ä nts av l ä nsstyrelsen.

Tj ä nsteman
vid l ä nsstyrelse

Beslut om taxeringsrevision
meddelas av riksskatteverket, l ä nsskattemyndighet eller tj ä nsteman
som har erh å llit uppdrag enligt 3 § f ö rsta
stycket. Finner l ä nsskatte-r myndigheten taxeringsrevision b ö ra verkst ä llas i
annat l ä n, skall beg ä ran h ä rom framst ä llas hos l ä nsskattemyndigheten i det l ä net.

Finner
taxeringsn ä mnd taxeringsrevision vara erforderlig har n ä mnden att
g ö ra framst ä llning d ä rom till den som f å r meddela beslut om
taxeringsrevision.

Beslut
om taxeringsrevision skall inneh å lla f ö rordnande f ö r viss tj ä nsteman att verkst ä lla revisionen. Taxeringsrevision
f å r ä ven uppdragas å t annan i bokf ö ring och taxering sakkunnig person, som d ä rtill har
godk ä nts av l ä nsskattemyndigheten.

Tj ä nsteman
vid l ä nsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet, som i taxerings-

8
Senaste lydelse 1978:316.

20

Nuvarande lydelse

eller lokal skattemyndighet, som i taxeringsnämnd
har deltagit i slutlig handläggning av taxering, får utan hinder av
4 § första stycket 3 förvaltningslagen (1971:290) utföra taxeringsrevision
rörande taxeringen om särskilda skäl föreligger. Detsamma gäller
sådan tjänsteman som avses i 13 §. Mot beslut om taxeringsrevision
får talan ej föras.

Prop. 1985/86:55 Föreslagen lydelse

nämnd har deltagit i slutlig handläggning av
taxering, får utan hinder av 4 § första stycket 3 förvaltningslagen
(1971:1290) utföra taxeringsrevision rörande taxeringen om särskilda
skäl föreligger. Detsamma gäller sådan tjänsteman som avses i 13
§.

Mot beslut om taxeringsrevision får talan ej föras.

2
mom. Sammantr ä de med taxeringsn ä mnd skall h å llas inom
st ä ngda d ö rrar.

F ö redragande
tj ä nsteman och suppleant som ej har tr ä tt i ledamots st ä lle f å r deltaga
i n ä mndens ö verl ä ggningar men ej i dess beslut.

Tj ä nsteman
vid l ä nsskattemyndigheten f å r n ä rvara vid saimnantr ä de med taxeringsn ä mnd,
dock ej vid n ä mndens ö verl ä ggningar.

Ar den som har verkst ä llt
taxeringsrevision ej tillika f ö redragande f å r han f ö retr ä da inf ö r n ä mnden f ö r att l ä mna upplysningar i ä rende.

Skattechefen eller tj ä nsteman,
som han har beordrat, f å r n ä rvara vid sammantr ä de med taxeringsn ä mnd, dock
ej vid n ä mndens ö verl ä ggningar.

Senaste lydelse av 2 mom.
1978:316.

21

Prop, 1985/86:55
Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Omr ä kning av
inkomst p å grund av 43 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller
taxering till kommunal inkomstskatt p å grund av 57 §
3 mom. samma lag f å r inte
verkst ä llas av taxeringsn ä mnd. Anser n ä mnden att s å dan å tg ä rd b ö r vidtas skall skriftlig anm ä lan h ä rom g ö ras till
skattechefen. Denne f å r g ö ra framst ä llning hos l ä nsr ä tten. I f ö rekommande fall skan han ö verl ä mna anm ä lan till
allm ä nna ombudet f ö r mellankommunala m å l f ö r framst ä llning
hos den mellankommunala skatter ä tten och samtidigt underr ä tta
skattechefen i annat l ä n, d ä r den skattskyldige taxerats till kommunal
inkomstskatt. Vad nu sagts g ä ller ocks å i fr å ga om till ä mpning av lagen (1980:865) mot skatteflykt.

Omr ä kning av
inkomst p å grund av 43 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller
taxering till kommunal inkomstskatt p å grund av 57 §
3 mom. samma lag f å r inte
verkst ä llas av taxeringsn ä mnd. Anser n ä mnden att s å dan å tg ä rd b ö r vidtas skall skriftlig anm ä lan h ä rom g ö ras till
l ä nsskattemyndigheten. L ä nsskattemyndigheten f å r g ö ra framst ä llning
hos l ä nsr ä tten. I f ö rekommande fall skall l ä nsskattemyndigheten
ö verl ä mna anm ä lan till
allm ä nna ombudet f ö r mellankommunala m å l f ö r framst ä llning
hos den mellankommunala skatter ä tten och samtidigt underr ä tta l ä nskattemyndigheten
i annat l ä n, d ä r den skattskyldige taxerats till kommunal
inkomstskatt. Vad nu sagts g ä ller ocks å i fr å ga om till ä mpning av lagen (1980:865) mot skatteflykt.

lOsenaste
lydelse 1980:867.

Nuvarande
lydelse

Prop.
1985/86:55 Föreslagen lydelse

Om handläggning
av framställning enligt första stycket och om fullföljd av talan
mot beslut i sådan fråga skall i tillämpliga delar gälla vad som
är stadgat om besvär rörande taxering.

Besv ä r av
skattskyldig skall ha inkommit f ö re utg å ngen av februari m å nad å ret efter
taxerings å ret.

Kommuns besv ä r skall
ha inkommit f ö re utg å ngen av maj m å nad å ret efter taxerings å ret.

Besv ä r av
taxeringsintendent skall ha inkoiranit f ö re utg å ngen av juni m å nad å ret efter taxerings å ret. Han skall inom samma
tid ha angivit yrkanden och grunder f ö r besv ä rstalan, om ej med h ä nsyn till utredningens
vidlyftighet eller andra synnerliga sk ä l l ä nsr ä tten medgiver anst å nd, dock l ä ngst
intill utg å ngen av september m å nad samma å r.

Inkommer
skattskyldigs besv ä r efter den i f ö rsta stycket angivna tiden
men

Besv ä r av l ä nsskattemyndighet
skall ha inkommit f ö re utg å ngen av juni m å nad å ret efter taxerings å ret. Myndigheten skall inom
samma tid ha angivit yrkanden och grunder f ö r besv ä rstalan,
om ej med h ä nsyn till utredningens 'vidlyftighet eller anara
synnerliga sk ä l l ä nsr ä tten medgiver anst å nd, dock l ä ngst
intill utg å ngen av september m å nad samma å r.

Inkoimner
skattskyldigs besv ä r efter den i f ö rsta stycket angivna tiden f å r

lSenaste lydelse 1979:175.

23

Prop. 1985/86:55 Nuvarande
lydelse

F ö reslagen
lydelse

l ä nsr ä tten pr ö va besv ä ren om
l ä nsskattemyndigheten helt eller delvis bitr ä der
besv ä ren i sak.

f ö re utg å ngen av
juni m å nad å ret efter taxerings å ret, f å r l ä nsr ä tten pr ö va besv ä ren om
taxeringsintendenten helt eller delvis bitr ä der besv ä ren i
sak.

Har l ä nsr ä tten
avgjort besv ä r ö ver viss skattskyldigs taxering f å r besv ä r ej anf ö ras hos l ä nsr ä tten r ö rande
samma taxering.

106 § 12

Taxeririgsintendent f å r inom
den f ö r honom g ä llande besv ä rstiden anf ö ra besv ä r till den skattskyldiges f ö rm å n. D ä rvid har
han samma beh ö righet som den skattskyldige.

L ä nsskattemyndigheten
f å r inom den f ö r myndigheten g ä llande besv ä rstiden
anf ö ra besv ä r till den skattskyldiges f ö rm å n. D ä rvid har
myndigheten samma beh ö righet som den skattskyldige.

12senaste
lydelse 1971:399.

24

Nuvarande
lydelse

Prop.
1985/86:55 Föreslagen lydelse

5 mom.13 oe ordf ö rande och
andra ledam ö ter i taxeringsn ä mnd som har inst ä llt sig
efter kallelse av skattechefen eller l ä nsstyrelsen f ö r att l ä mna upplysningar eller f ö r ö verl ä ggningar
r ö rande taxeringsarbetet har r ä tt att f ö r inst ä llelsen f å ers ä ttning av statsmedel enligt best ä mmelser
som meddelas av regeringen.

5 mom.l De ordf ö rande och
andra ledam ö ter i taxeringsn ä mnd som har inst ä llt sig
efter kallelse av l ä nsskattemyndigheten f ö r att l ä mna
upplysningar eller f ö r ö verl ä ggningar r ö rande taxeringsarbetet har r ä tt att f ö r inst ä llelsen f å ers ä ttning av
statsmedel enligt best ä mmelser som meddelas av regeringen.

Denna lag tr ä der i
kraft den

13senaste
lydelse 1979:490.

25

Prop. 1985/86:55

2
F ö rslag till

F ö rordning
om ä ndring i taxeringsf ö rordningen (1957:513)1

H ä rigenom f ö reskrivs
i fr å ga om taxeringsf ö rordningen (1957:513)

dels
att 6 § , 15 § och 57 § 2 mom. skall upph ö ra att g ä lla

dels
att i 3 och 3 a §§ , 4 § 1-3 mom., 6, 7, 8, 8a, 10 och 11 §§ , 34 § 2 mom.,
51 § 1 och 3 mom., 57 § 1 mom. och 58 § 1 mom. ordet "l ä nsstyrelse"
i olika b ö jningsformer skall bytas ut mot "l ä nsskattemyndighet"
i motsvarande form,

dels
att i 17, 32 och 43 §§ ordet "skattechef" i olika b ö jningsforner
skall bytas ut mot "l ä nsskattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att 9, 14 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse

1
Senaste lydelsen av rubriken 1984:918.

Nuvarande lydelse

Prop. 1985/86:55 Föreslagen lydelse

6 §2

L ä nsstyrelsen
skall i den m å n det inte ankommer p å annan, meddela de f ö reskrifter
som beh ö vs ang å ende lokal skattemyndighets medverkan i
taxeringsarbetet i f ö rsta instans.

9 § -

Handlingar som har tillhandah å llits av
en myndighet enligt 46 § tredje stycket taxeringslagen (1956:623) f å r
granskas endast av skattechefen eller av den tj ä nsteman som har f å tt hans
uppdrag. Skattechefen skall tillse att tj ä nstemannen v ä l l ä mpar sig f ö r uppdraget och erinra honom om vikten av att f ö reskriven
tystnadsplikt iakttas •

Handlingar som har
tillhan--dah å llits av en myndighet enligt 46 § tredje
stycket taxeringslagen (1956:623) f å r granskas endast av chefen f ö r l ä nsskattemyndigheten
eller av den tj ä nsteman som har f å tt hans uppdrag. D ä rvid
skall han tillse att tj ä nstemannen v ä l l ä mpar sig f ö r uppdraget och erinra honom om vikten av att f ö reskriven
tystnadsplikt iakttas.

2
Senaste lydelse 1979:45-

3 Senaste lydelse 1981:146,

27

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

14 §'

Skattechefen
skall verka f ö r samordning av revisioner och andra kontroll å tg ä rder som
r ö r skatt, tull eller avgift.

Den som f ö rordnar n å gon att
utf ö ra taxeringsrevision skall tillse att denne v ä l l ä mpar sig
f ö r uppdraget. F ö rordnandet skall vara skriftligt.

Den som skall utf ö ra, bitr ä da vid
eller ö vervaka taxeringsrevision skall, innan han f ö rsta g å ngen utf ö r s å dant
arbete, av skattechefen avfordras skriftlig f ö rs ä kran att
han noggrant skall iakttaga stadgad .tystnadsplikt. Skattechefen skall, i den
utstr ä ckning anledning finns till det, erinra honom om denna skyldighet.

Den som skall utf ö ra, bitr ä da vid
eller ö vervaka taxeringsrevision skall', innan han f ö rsta g å ngen utf ö r s å dant
arbete, av l ä nsskattemyndigheten avfordras skriftlig f ö rs ä kran att
han noggrant skall iakttaga stadgad tystnadsplikt. Myndigheten skall, i den
utstr ä ckning anledning finns till det, erinra honom om denna skyldighet.

4
Senaste lydelse 1979:45.

28

Nuvarande lydelse

Kassainventering får företagas av skattechefen
eller efter dennes särskilda medgivande. Riksskatteverket får
förordna tjänsteman hos verket att företaga kassainventering.

Prop.
1985/86:55 Föreslagen lydelse

Kassainventering får företagas av
länsskattemyndighetens chef eller efter dennes särskilda medgivande.
Riksskatteverket får förordna tjänsteman hos verket att företaga
kassainventering.

15 §-

Riksskatteverket
m å , d å s å finnes l ä mpligt, till m ö te f ö r ö verl ä ggningar r ö rande taxeringsarbetet kalla skattechef eller
annan tj ä nsteman vid l ä nsstyrelsens skatteavdelning eller vid taxeringsavdelningen
hos l ä nsstyrelsen i Stockholms l ä n.

16 §«

Skattechefen
skall senast den 15 oktober varje år till riksskatteverket lämna förslag
till anvisningar för följande års taxering. Verket skall utfärda
sådana anvis-

Länsskattemyndigheten
skall senast den 15 oktober varje år till riksskatteverket lämna
förslag till riktlinjer för följande års taxering i länet.
Verket skall

5 Senaste lydelse
1971:471,

6 Senaste
lydelse 1979:45.

29

Prop.
1985/86:55

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

ningar
senast den 15 novem- utf ä rda s å dana riktlinjer

ber. Skattechefen skall senast den 15 november,

senast den 15 januari
under L ä nsskattemyndigheten skall

taxerings å ret
tillst ä lla senast den 15 januari under

taxeringsn ä mnderna
de anvis- taxerings å ret tillst ä lla

ningar som har utf ä rdats f ö r taxeringsn ä mnderna
de

l ä net. riktlinjer som har utf ä rdats

f ö r l ä net.

57
§ '

2 mom. Skattechefen skall föra statistik för
varje taxeringsdistrikt över antal fall, i vilka anmälan gjorts enligt
43 § första och andra styckena. Sammandrag av denna statistik
skall upprättas på sätt riksskatteverket närmare föreskriver och för
varje kalenderår senast den 1 mars påföljande år tillställas verket.

1 Senaste lydelse av 57 § 2 mom. 1976:801.

30

Prop.
1985/86:55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skattechefen skall tillika i enlighet med de
särskilda föreskrifter riksskatteverket äger meddela, dels fortlöpande
giva verket del av resultatet och fortgången av sådan
taxeringskontrollverksamhet, som kommit till stånd på initiativ av
verket, dels för varje kalendermånad insända redogörelse för
taxeringsrevisionsarbetet inom länet.

Denna lag träder i kraft den

Prop.
1985/86:55

3
F ö rslag till

Lag
om ä ndring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

H ä rigenom f ö reskrivs
i fr å ga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

dels
att 17 kap. 1 § skall upph ö ra att g ä lla

dels
att i 17 kap. 6, 8, 9, 11, 13-15 och 22 §§ , 18 kap. 9 och 10 §§ , 19 kap. 1 § , 25 kap.
4, 6 och 7 §§ , 26 kap. 1 §
och 28 kap. 12 § ordet
"l ä nsstyrelse" i olika b ö jningsformer skall bytas ut mot "l ä nsskattemyndighet"
i motsvarande form

dels
att i 17 kap. 17, 20 och 21 §§ , 18 kap. 28 § , 19 kap.

5
och 6 §§ samt 20 kap. 1 § ordet "skattechef" i olika

b ö jningsformer
skall bytas ut mot "l ä nsskattemyndighet" i

motsvarande form

dels
att i 21 kap. 6 § , 22 kap. 3 § och 24 kap. 2 § ordet
"taxeringsintendent" i olika b ö jningsformer skall bytas ut mot "l ä nsskattemyndighet"
i motsvarande form

dels
att 17 kap. 19 och 24 §§ , 18 kap. 22 och 24 §§ , 20 kap. 4 § , 21 kap.
5 § och 29 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse

32

Prop. 1985/86:55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap. 1 §

Med
skattechef avses i denna lag chefen f ö r l ä nsstyrelsens skatteavdelning eller, i Stockholms
l ä n, chefen f ö r l ä nsstyrelsens taxeringsavdelning.

Under
ben ä mningen taxe

ringsintendent inbegrips, i

f ö rutom n ä mnda tj ä nstem ä n

samt chef f ö r besv ä rsenhet

och taxeringsintendent, ä ven

den, å t vilken uppdragits att

i sin tj ä nst utf ö ra g ö rom å l

som ankommer p å taxeringsin

tendent.

Om
inte annat f ö reskrivs, f å r skattechefen uppdra å t chef f ö r
taxeringsenhet eller besv ä rsenhet att fullg ö ra uppgift som ankommer p å honom
enligt denna lag. I Stockholms l ä n f å r skattechefen ä ven l ä mna s å dant
uppdrag å t sin st ä llf ö retr ä dare.

Med
chef f ö r taxeringsenhet eller besv ä rsenhet j ä mst ä lls enligt denna lag chef f ö r sektion
vid s å dan enhet i Stockholms l ä n. Malm ö hus samt G ö teborgs och Bohus l ä n.

33

3 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 55. Bilaga I och 2

Prop.
1985/86:55 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Skattechefen skall bevaka
det allm ä nnas r ä tt i fastighetstaxeringsfr å gor och
verka f ö r att taxeringarna blir likformiga och r ä ttvisa. Han leder och
ansvarar f ö r deklarationsgranskningen och annan kontroll vid
fastighetstaxeringen. Han skall ä ven ansvara f ö r att taxeringarna granskas i den omfattning som
beh ö vs, varvid s ä rskilt skall uppm ä rksammas oj ä mnheter
mellan olika fastighetstaxeringsdistrikt.

Skattef ö rvaltningens
verksamhet enligt denna lag leds av riksskatteverket. L ä nsskattemyndigheten
leder verksamheten i l ä net.

L ä nsskattemyndigheten
bevakar det allm ä nnas r ä tt i fastighetstaxeringsfr å gor och
verkar f ö r att taxeringarna blir likformiga och r ä ttvisa.

Person, som skattechefen • kallat
med st ö d av 20 § samt person, som kallats till instruktionssammantr ä de, som
anordnats av riksskatteverket, statens lantm ä teriverk eller l ä nsstyrelse
f å r f ö r inst ä llelsen betalt av statsmedel enligt best ä mmelser
som meddelas av regeringen eller myndighet regeringen best ä mmer .

Person, som kallats med st ö d av 20 § samt
person, som kallats till instruktionssammantr ä de, som anordnats av
riksskatteverket, statens lantm ä teriverk eller l ä nsskattemyndighet f å r f ö r inst ä llelsen
betalt av statsmedel enligt best ä mmelser som meddelas av regeringen eller myndighet
regeringen best ä mmer.

Nuvarande lydelse

Prop.
1985/86:55 Föreslagen lydelse

Anmaning f å r utf ä rdas av
chef f ö r taxeringsenhet eller lokal skattemyndighet, fastighetstaxeringsn ä mnd, taxeringsintendent
samt tj ä nsteman eller konsulent f ö r fas tighetstaxering som bitr ä der
fastighetstaxeringsn ä mnden. Konsulent f ö r fastighetstaxering f å r dock ej
anmana n å gon att l ä mna allm ä n fastighetsdeklaration.

Anmaning f å r utf ä rdas av l ä nsskattemyndighet,
lokal skattemyndighet eller fastighetstaxeringsn ä mnd samt tj ä nsteman
eller konsulent f ö r fastighetstaxering som bitr ä der
fastighetstaxeringsn ä mnden. Konsulent f ö r fastighetstaxering , f å r dock ej
anmana n å gon att l ä mna allm ä n fastighetsdeklaration.

I anmaning, som utf ä rdas av
chef f ö r taxeringsenhet eller lokal skattemyndighet, fastighetstaxeringsn ä mnd eller
taxeringsintendent, f å r vite f ö rel ä ggas utom i fall som s ä gs i 7 § .

I anmaning, som utf ä rdas av l ä nsskattemyndighet,
lokal skattemyndighet eller fastighetstaxeringsn ä mnd, f å r vite f ö rel ä ggas utom
i fall som s ä gs i 7 § .

Prop.
1985/86:55 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap. 4 §

Sammantr ä de med
fastighetstaxeringsn ä mnd skall h å llas inom st ä ngda d ö rrar.

F ö redragande
tj ä nsteman och konsulent f ö r fastighetstaxering samt suppleant som inte har tr ä tt i
ledamots st ä lle f å r delta i n ä mndens ö verl ä ggningar men ej i dess beslut.

Sakkunnig samt tj ä nsteman
som av statens lantm ä teriverk har beordrats bitr ä da arbetsgrupp
enligt 19 kap. 2 § , f å r f ö retr ä da inf ö r n ä mnden f ö r att l ä mna upplysningar. Skattechefen eller tj ä nsteman,
som denne har beordrat, f å r n ä rvara vid sammantr ä de med fastighetstaxeringsn ä mnd, men
har r ä tt att n ä rvara vid n ä mndens ö verl ä ggningar endast om n ä mnden beslutar det.

Sakkunnig samt tj ä nsteman
som av statens lantm ä teriverk har beordrats bitr ä da
arbetsgrupp enligt 19 kap. 2 § , f å r f ö retr ä da inf ö r n ä mnden f ö r att l ä mna upplysningar. Tj ä nsteman vid l ä nsskattemyndigheten
f å r n ä rvara vid sammantr ä de med. fastighetstaxeringsn ä rmd, men
har r ä tt att n ä rvara vid n ä mndens ö verl ä ggningar endast om-n ä mnden beslutar det.

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

Taxeringsintendent har r ä tt att
anf ö ra besv ä r intill utg å ngen av november m å nad under taxerings å ret. Han
skall inom samma tid ange yrkanden och grunder f ö r besv ä rstalan,
om inte med h ä nsyn till utredningens vidlyftighet eller andra
synnerliga sk ä l l ä nsr ä tten medger anst å nd.

L ä nsskattemyndighet
har r ä tt att anf ö ra besv ä r intill utg å ngen av november m å nad under taxerings å ret.
Myndigheten skall inom samma tid ange yrkanden och grunder f ö r besv ä rstalan,
om inte med h ä nsyn till utredningens vidlyftighet eller andra
synnerliga sk ä l l ä nsr ä tten medger anst å nd.

29
kap. 2 § 2

Besv ä r av ä gare av
fastighet skall ha kommit in senast den 30 november under taxerings å ret.

Kommuns
besv ä r skall ha kommit in f ö re den 15 januari å ret efter taxerings å ret.

2
Senaste lydelse 1981:1119.

37

Prop. 1985/86:55 Nuvarande
lydelse

F ö reslagen
lydelse

Besv ä r av
taxeringsintendent skall ha kommit in senast den 15 maj å ret efter
taxerings å ret. Han skall inom samma tid ha angivit yrkanden
och grunden f ö r besv ä rstalan, om ej med h ä nsyn till utredningens
vidlyftighet eller andra synnerliga sk ä l l ä nsr ä tten medger anst å nd, dock l ä ngst
intill utg å ngen av september m å nad saimna å r.

Kommer besv ä r fr å n ä gare in
efter den i f ö rsta stycket angivna tiden men f ö re den 15
maj å ret efter taxerings å ret, f å r l ä nsr ä tten pr ö va besv ä ren om taxeringsintendenten helt eller delvis bitr ä der besv ä ren i
sak.

Besv ä r av l ä nsskattemyndighet
skall ha konmiit in senast den 15 maj å ret efter taxerings å ret. Myndigheten skall inom
samma tid ha angivit yrkanden och grunden f ö r besv ä rstalan,
om ej med h ä nsyn till utredningens vidlyftighet eller andra
synnerliga sk ä l l ä nsr ä tten medger anst å nd, dock l ä ngst
intill utg å ngen av september m å nad samma å r.

Kommer
besv ä r fr å n ä gare in efter den i f ö rsta stycket angivna tiden
men f ö re den 15 maj å ret efter taxerings å ret, f å r l ä nsr ä tten pr ö va besv ä ren om l ä nsskattemyndigheten
helt eller delvis bitr ä der besv ä ren i sak.

Denna
lag tr ä der i kraft den

38

Prop. 1985/86:55

4
F ö rslag till

Lag
om ä ndring i fastighetstaxeringsf ö rordningen (1979:193)

H ä rigenom f ö reskrivs
i fr å ga om fastighetstaxeringsf ö rordningen (1979:1193)

de].s
att i 2 kap. 1-5 §§ , 3 kap. 1, 3, 4 och 6 §§ , 4 kap.
1,4, 6-7, 9-14 och 18 §§ , 5 kap. 8 och 11 §§ , 6 kap. 2-4 och

6 §§ , 7 kap.
2 § , 8 kap. 1 § , 9 kap. 2 och 5 §§ , 10 kap.

1-3
§§ , 11 kap. 1 § , 12 kap. 1, 4-5 och 7-8 §§ , 13 kap. 5 och

7 §§ , 14
kap, 3-4 och 6 §§ samt 17 kap. 2 § ordet

"l ä nsstyrelse" i olika b ö jningsformer skall bytas ut mot

"l ä nsskattemyndighet" i motsvarande form

dels
att i 4 kap. 4-5 och 8 §§ , 5 kap. 1 och 4 §§ , 6 kap. 7 § , 7 kap.
4 § , 9 kap. 1 § , 12 kap. 2 och 6 §§ , 15 kap. 2 § och 17
kap. 1 § ordet "skattechef" i olika b ö jningsformer skall bytas ut
mot "l ä nsskattemyndighet" i motsvarande form

dels
att 3 kap. 2 § , 5 kap. 3 § och 13 kap. 2 § skall ha nedan angivna
lydelse

39

Prop. 1985/86:55
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Handlingar
som har tillhandahållits av en myndighet enligt 18 kap. 13 §
fastighetstaxerings lag en (1979:1152) och som avses i 46 § tredje
stycket taxeringslagen (1956:623) får granskas endast av skattechefen
eller av den tjänsteman som har fått hans uppdrag. Skattechefen skall
tillse att en sådan tjänsteman väl lämpar sig för uppdraget och
erinra honom om vikten av att föreskriven tystnadsplikt iakttas.

Handlingar
som har tillhandahållits av en myndighet enligt 18 kap. 13 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och som avses i 46 § tredje
stycket taxeringslagen (1956:623) får granskas endast av chefen för
länsskattemyndigheten eller av den tjänsteman som har fått hans uppdrag.
Därvid skall han tillse att en sådan tjänsteman väl lämpar sig för
uppdraget och erinra honom om vikten av att föreskriven tystnadsplikt iakttas.

1 Senaste lydelse 1981:189

40

Prop.
1985/86:55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 3 §2

Ordföranden skall tillse att protokoll förs vid
varje sammanträde. Han får uppdra åt annan ledamot av
fastighetstaxeringsnämnden eller åt föredragande tjänsteman att handha
protokollföringen.

I protokoll skall följande särskilt antecknas:

1. Vilka ledamöter som varit
närvarande.

2. Om konsulent för fastig- 2. Om konsulent för fastighetstaxering,
tjänsteman som hetstaxering, tjänsteman som har utsetts av
statens länt- har utsetts av statens lantmäteriverk att
biträda mäteriverk att biträda arbetsgrupp enligt 19
kap. arbetsgrupp enligt 19 kap.

2 § fastighetstaxeringslagen 2 § fastighetstaxeringslagen

(1979:1152), sakkunnig, skat- (1979:1152),
sakkunnig, eller

techefen eller av honom tjänsteman vid länsskattemyn-

beordrad tjänsteman har varit digheten har varit
närvaran-

närvarande, de.

3. Vem som har varit föredragande
i nämnden.

4. I vilka särskilda fall
person, som har angetts vid punkt

1 eller 2, på grilnd av jäv inte har deltagit
i behandlingen

av ärende.

5. I vilka fall besiktning
enligt 18 kap. 8 eller 29 § eller personlig inställelse enligt 20
kap. 5 § fastighetstaxeringslagen har ägt rum.

6. I vilka fall skiljaktig
mening har anförts och yttrande med särskild mening har avgetts.

I protokollet för det första sammanträdet
skal antecknas huruvida föreskrifter i 1 kap. 2 §
fastighetstaxeringslagen har iakttagits.

Protokollet skall justeras av två ledamöter.

2 Senaste lydelse 1981:283.

41

Prop.
1985/86:55

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

13
kap. 2 § 3

Ordf ö randen
skall tillse att protokoll f ö rs vid varje sammantr ä de. Han f å r uppdra å t annan
ledamot av den s ä rskilda fastighetstaxeringsn ä mnden
eller å t f ö redragande tj ä nsteman att handha protokollf ö ringen.

I
protokollet skall f ö ljande s ä rskilt antecknas.

1.
Vilka ledam ö ter och
suppleanter som har varit n ä rvarande.

2.
Om konsulent f ö r
fastig- 2. Om konsulent f ö r fastighetstaxering, sakkunnig, hetstaxering,
sakkunnig eller skattechefen eller av honom tj ä nsteman
vid l ä nsskattemyn-beordrad tj ä nsteman har varit digheten har varit n ä rvaran-n ä rvarande, de.

3.
Vem som har varit f ö redragande
i n ä mnden.

4.
I vilka s ä rskilda
fall person, som har angetts vid punkt 1 eller 2, p å grund av
j ä v inte har deltagit i behandlingen av ä rende.

5.
I vilka fall besiktning enligt
26 kap. 3 § eller ä gares personliga inst ä llelse enligt 28 kap. 1 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) har ä gt rum.

6.
I vilka fall skiljaktig mening
har anf ö rts och yttrande med s ä rskild mening har avgetts.

I
protokollet f ö r det f ö rsta saimnantr ä det skall antecknas huruvida f ö reskriften
i 1 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen har iakttagits.

Protokollet
skall justeras av tv å ledam ö ter.

3
Senaste lydelse 1981:1121,

42

Prop. 1985/86:55

5
F ö rslag till

Lag
om ä ndring i uppb ö rdslagen (1953:272)

H ä rigenom f ö reskrivs
i fr å ga om uppb ö rdslagen (1953:272)1

dels
att i 22 § , 27 § 4 mom., 40 § 3 mom., 44 § , 45 § 1 mom., 49 § 2 mom., 52 § , 53 § 1-2 mom., 54 § 1-3 mom., 55 §
1-2 mom., 57 § , 58 § 2 mom.,
61 § 1 mom., 62 och 67 §§ , 68 § 1-4 mom. och 6 mom., 69 a § , 70 § 2 mom.,
74 och 75 a §§ , 78 § 1-2 mom., .83 § , 85 § 1-2
mom., 86 § 1 mom. och 88 § samt punkt 1 av
anvisningarna till 45 § ordet "l ä nsstyrelse" i olika b ö jningsformer
skall bytas ut mot "l ä nsskattemyndighet" i motsvarande form,

dels
att i 49 § 1 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 49 § ordet
"taxeringsintendent" i olika b ö jningsformer skall bytas ut mot "l ä nsskattemyndighet"
i motsvarande form,

dels
att 72 och 87 §§ skall ha nedan angivna lydelse

1
Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

43

Prop.
1985/86:55 Nuvarande lydelse

72
§ 2

F ö reslagen
lydelse

Riksskatteverket skall
handl ä gga centrala uppgifter inom och ut ö va tillsyn ö ver uppb ö rdsv ä sendet i
riket s å vitt avser debitering och uppb ö rd av skatt enligt best ä mmelserna
i denna lag och arbetsgivaravgifter som uppb ä rs enligt lagen (1984:668)
om uppb ö rd av socialavgifter fr å n arbetsgivare.

Det å ligger
verket att efter framst ä llning fr å n l ä nsstyrelse, lokal skattemyndighet, arbetsgivare
eller n ä r anledning d ä rtill eljest uppkommer meddela bindande f ö rklaring
betr ä ffande fr å gor om s ä ttet f ö r uttagande av prelimin ä r skatt
samt om verkst ä llande av skatteavdrag.

Ä renden enligt andra stycket skall avg ö ras inom
riksskatteverket av den s ä rskilda n ä mnd som avses i 19 § taxeringslagen.

Talan
f å r ej f ö ras mot beslut som avser bindande f ö rklaring.

2
Senaste lydelse 1984:669.

Skattef ö rvaltningens
verksamhet enligt denna lag och lagen (1984:668) om uppb ö rd av
socialavgifter fr å n arbetsgivare leds av riksskatteverket. L ä nsskattemyndighe-ten
leder verksamheten i l ä net.

Det å ligger
verket att efter framst ä llning fr å n l ä nsskattemyndighet, lokal skattemyndighet,
arbetsgivare eller n ä r anledning d ä rtill eljest uppkommer meddela bindande f ö rklaring
betr ä ffande fr å gor om s ä ttet f ö r uttagande av prelimin ä r skatt
samt om verkst ä llande av skatteavdrag.

Ä renden enligt andra stycket skall avg ö ras inom
riksskatteverket av den s ä rskilda n ä mnd som avses i 19 § taxeringslagen.

Talan
f å r ej f ö ras mot beslut som avser bindande f ö rklaring.

Nuvarande
lydelse

Prop. 1985/86:55 Föreslagen
lydelse

87 § 3

Å tg ä rd enligt denna lag skall verkst ä llas
oavsett att det beslut eller utslag som f ö ranleder å tg ä rden
icke vunnit laga kraft. Motsvarande g ä ller vid verkst ä llighet enligt uts ö kningsbalken.
Beslut eller utslag i taxeringsm å l, d ä r taxeringen fastst ä llts till l ä gre
belopp ä n l ä nsskattemyndigheten yrkat eller medgivit skall,
om hinder f ö religger inte f ö ranleda restitution. I
sistn ä mnda fall f å r dock l ä nsskattemyndigheten p å ans ö kan
medge restitution, varvid best ä mmelserna i 49 § 2 mom. sista stycket om
st ä llande av s ä kerhet till ä mpas.

Best ä mmelserna
i andra stycket om restitution ä ger motsvarande till ä mpning
i m å l om skattetill ä gg och f ö rseningsavgift enligt taxerinqs-

Besv ä r ö ver
beslut enligt denna lag eller ö ver taxering inverkar icke p å
skyldigheten att erl ä gga den skatt, som besv ä ren r ö r.

Å tg ä rd enligt denna lag skall verkst ä llas
oavsett att det beslut eller utslag som f ö ranleder å tg ä rden icke vunnit laga kraft. Motsvarande g ä ller vid
verkst ä llighet enligt uts ö kningsbalken. Beslut eller utslag i taxeringsm å l, d ä r
taxeringen fastst ä llts till l ä gre belopp ä n taxeringsintendenten yrkat eller medgivit, f å r dock
icke f ö ranleda restitution om

taxeringsintendenten
anm ä lt hinder h ä rf ö r. I sistn ä mnda fall f å r l ä nsstyrelsen p å
ans ö kan medge restitution,
varvid best ä iranelserna i 49 § 2 mom. sista stycket om st ä llande
av s ä kerhet till ä mpas.

Best ä mmelserna
i andra stycket om restitution ä ga motsvarande till ä mpning i m å l d ä r allm ä nt ombud
har besv ä rsr ä tt samt i m å l om

1 Senaste lydelse
1981:839.

45

Prop.
1985/86:55 Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

skattetill ä gg eller
f ö rseningsavgift enligt taxeringslagen.

lagen samt i m å l d ä r allm ä nt ombud
har besv ä rsr ä tt. Har allm ä nt ombud anm ä lt hinder f å r restitution inte medges.

Denna
lag tr ä der i kraft den

46

Prop. 1985/86:55

6
Förslag till

Förordning
om ändring i uppbördsförordningen (1967:626).

Härigenom
föreskrivs i fråga om uppbördsförordningen (1967:626)1

att
i 10, 11, 17, 22, 27-29, 37, 41-44, 47, 49, 50, 57,
58, 64 och 66 §§ ordet "länsstyrelse" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "länsskattemyndighet" i
motsvarande form

Denna
lag träder i kraft den

1
Omtryckt 1949:494. Senaste lydelse av förordningens rubrik 1984:919.

47

Prop. 1985/86:55

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1968:430)1 om mervärdeskatt

dels
att i 2, 3, 5, 5 a, 6, 10, 19, 20, 22, 23, 25, 28,
29, 33 37, 39-41, 43, 45, 46, 49, 51, 64 a, 64 g och
69 §§ samt anvisningarna till 2, 16 och 22 §§ ordet "länsstyrelse"
i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"länsskattemyndighet" i motsvarande form

dels
att i 57 § ordet "taxeringsintendent" skall bytas ut
mot "länsskattemyndighet"

dels
att 61 § skall ha nedan angivna lydelse

1
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885,

48

Nuvarande lydelse

Prop.
1985/86:55 Föreslagen lydelse

Riksskatteverket skall
genom r å d och anvisningar fr ä mja en riktig och enhetlig till ä mpning av
denna lag.

Skattef ö rvaltningens
verksamhet enligt denna lag leds av riksskatteverket.

Riksskatteverket skall
genom r å d och rekommendationer fr ä mja en riktig och enhetlig till ä mpning av
denna lag.

Denna lag tr ä der i
kraft den

2
Senaste lydelse 1970:917.

4 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 55. Bilaga I och 2

49

Prop.
1985/86:55

8 F ö rslag
till

F ö rordning
om ä ndring i f ö rordningen (1968:431) om merv ä rdeskatt

H ä rigenom f ö reskrivs
i fr å ga om f ö rordningen (1968:431)1 om merv ä rdeskatt

dels
att 6 § skall upph ö ra att g ä lla

dels
att i 5 § , 18 § , 27 § , 30 och 31 §§ ordet "l ä nsstyrelse" i olika b ö jningsformer
skall bytas ut mot "l ä nsskattemyndighet" i motsvarande form.

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

6
§

Riksskatteverket
f å r anordna m ö te f ö r ö verl ä ggning med tj ä nstem ä n vid l ä nsstyrelserna om till ä mpningen
av lagen om merv ä rdeskatt. L ä nsstyrelsen beslutar om tj ä nstemans
deltagande i s å dant m ö te.

Denna
lag tr ä der i kraft den

1
Omtryckt 1983:915. Senaste lydelse f ö r f ö rordningens rubrik 1982:1163.

50

Prop. 1985/86:55

9
Förslag till

Lag
om ändring i skatteregisterlagen (1980:343]

Härigenom
föreskrivs i fråga om skatteregisterlagen (1980:343)1

att
i 4 och 10 §§ ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas
ut mot "länsskattemyndighet" i motsvarande form.

Denna
lag träder i kraft den

1
Lagen omtryckt 1983:143.

51

Prop. 1985/86:55

10
F ö rslag till

Lag
om ä ndring i lagen om statlig inkomstskatt (1947:576)1

H ä rigenom f ö reskrivs
i fr å ga oro lagen om statlig inkomstskatt (1947:576) att 7 § 5 mom.
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

7
§

5_mom2
ideella f ö reningar som uppfyller i fj ä rde
stycket angivna villkor frikallas fr å n skattskyldighet f ö r all annan inkomst ä n inkomst
av fastighet och r ö relse. S å dana f ö reningar ä r ocks å frikallade fr å n skattskyldighet f ö r inkomst av fastighet som
tillh ö r f ö reningen och som har anv ä nts p å s ä tt anges
i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och f ö r s å dan
inkomst av fastighet och av r ö relse som till huvudsaklig del h ä rr ö r fr å n verksamhet
som har naturlig anknytriing till f ö reningens allm ä nnyttiga ä ndam å l eller av h ä vd utnyttjas som finansieringsk ä la f ö r ideellt
arbete. Ö vriga inkomster av fastighet, utom inkomster som
avses i 7 mom. , och av r ö relse ijtg ö r s å ledes i sin helhet skattepliktig inkomst f ö r f ö reningen.

Inkomst
som direkt h ä rr ö r fr å n f ö reningens ideella verksamhet, t.ex. hyror som en
samlingslokal ä gande f ö rening uppb ä r p å grund av uppl å telse av lokaler f ö r allm ä nnyttigt ä ndam å l, entr é avgifter
till idrotts- och kulturevenemang o.d., skall anses ha naturligt anknytning
till f ö reningens ä ndam å l. Detsamma g ä ller inkomst av verksamhet som utg ö r ett
direkt led i det ideella arbetet, t.ex. om en naturskyddsf ö rening s ä ljer
affischer, m ä rken och b ö cker f ö r att ö ka intresset f ö r f ö reningens verksamhet eller om en f ö rening s ä ljer
varor

1
Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974:770.

2
Senaste lydelse 1984:1061.

52

Prop.
1985/86:55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avsedda för handikappade personer. Kravet på naturlig
anknytning skall också anses uppfyllt om en förenings kommersiella verksamhet
har karaktär av service till medlemmarna och andra som deltar i den ideella
verksamheten. Detta får exempelvis anses vara fallet om en idrottsförening i
mindre skala säljer förfriskningar eller idrottsartiklar i sina klubblokaler.
Inkomst av verksamhet, som inte har annat samband med det ideella arbetet än
att den skall finansiera detta, skall däremot anses sakna naturlig anknytning
till en förenings allmännyttiga ändamål.

Till verksamhet som av hävd utnyttjas för att finansiera
ideellt arbete räknas anordnande av bingo och andra lotterier, fester, basarer,
försäljnings- och insamlingskampanjer samt sådan biografrörelse som bedrivs av
nykterhetsförening eller förening med huvudsakligt ändamål att tillhandahålla
allmänna samlingslokaler. Detsamma gäller verksamhet som består i att en
förening upplåter reklamutrymme på klubbdräkter eller i föreningens
samlingslokaler e.d.

En ideell förening är skattebefriad enligt första stycket
om

a)
föreningen har
till huvudsakligt syfte att — utan begränsning till viss familjs, vissa
familjers, föreningens medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska
intressen — främja ändamål som anges i 6 mom. eller andra allmännyttiga
ändamål, såsom religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,
idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella ändamål,

b)
föreningen i
sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser
ändamål som anges under a,

c) föreningen inte vägrar någon
inträde som medlem, om inte med hänsyn till arten eller omfattningen av
föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annan orsak särskilda
skäl motiverar det, samt

53

Prop. 1985/86:55 Nuvarande
lydelse

F ö reslagen
lydelse

d) f ö reningen
bedriver en verksamhet som sk ä ligen svarar mot avkastningen av f ö reningens
tillg å ngar.

Skattechefen eller tj ä nsteman,
som skattechefen f ö rordnar, kan efter ans ö kan medge
att f ö rening, som avser att anskaffa fastighet eller annan anl ä ggning
avsedd f ö r ■den ideella verksamheten, skall kunna
anses h ä nf ö rlig under detta moment utan hinder av att f ö reningen
inte • uppfyller under fj ä rde stycket d angivet villkor. Medgivande av detta
slag f å r avse h ö gst fem beskattnings å r i f ö ljd och
kan f ö renas med villkor om st ä llande av s ä kerhet e.d. f ö r den inomst-eller f ö rm ö genhetsskatt
som enligt sjunde stycket kan komma att p å f ö ras f ö reningen p å grund av taxering f ö r det eller de beskattnings å r medgivandet
avser. Beslut i andledning av s å dan ans ö kan f å r ö verklagas genom besv ä r till riksskatteverket.
Besv ä ren skall ha kommit in till riksskatteverket inom en m å nad fr å n det f ö reningen
fick del av det ö verklagade

L ä nsskattemyndigheten
kan efter ans ö kan medge att f ö rening, som avser att
anskaffa fastighet eller annan anl ä ggning avsedd f ö r den ideella verksamheten,
skall kunna anses h ä nf ö rlig under detta moment utan hinder av att f ö reningen
inte uppfyller under fj ä rde stycket d angivet villkor. Medgivande av detta
slag f å r avse h ö gst fem beskattnings å r i f ö ljd och
kan f ö renas med villkor om st ä llande av s ä kerhet e.d. f ö r den inomst- eller f ö rm ö genhetsskatt
som enligt sjunde stycket kan komma att p å f ö ras f ö reningen p å grund av taxering f ö r det eller de beskattnings å r
medgivandet avser. Beslut i andledning av s å dan ans ö kan f å r ö verklagas
genom besv ä r till riksskatteverket. Besv ä ren skall
ha kommit in till riksskatteverket inom en m å nad fr å n det f ö reningen
fick del av det ö verklagade beslutet. Beslut av riksskatteverket i
fr å ga

Prop.
1985/86:55

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

beslutet.
Beslut av riksskat- som avses h ä r f å r inte ö ver-teverket i fr å ga som avses klagas, h ä r f å r inte ö verklagas.

Medgivande
enligt f ö reg å ende stycke f å r l ä mnas ä ven d å en f ö rening avser att genomf ö ra
omfattande byggnads-, reparations- eller anl ä ggningsarbeten p å en
fastighet som brukas av f ö reningen.

Har f ö rening
inte inom f ö reskriven tid genomf ö rt den investering f ö r vilken
medgivande enligt femte eller sj ä tte stycket l ä mnats eller har f ö reningen underl å tit att
iaktta annat i s å dant beslut angivet villkor, skall f ö reningen
taxeras f ö r de beskattnings å r som medgivandet avsett
efter de regler som skulle ha g ä llt om n å got medgivande inte hade l ä ttuiats.
I fr å ga om s å dan taxering g ä ller best ä mmelserna i 115 och 116 §§
taxeringslagen (1956:623) i till ä mpliga delar.

Det f ö rh å llandet,
att en ekonomisk f ö rening med st ö d av 4 § 1 mom. lagen (1951:309) ang å ende inf ö rande av
nya lagen om ekonomiska f ö reningar f å tt best å som registrerad f ö rening, utg ö r inte
hinder mot att f ö reningen vid till ä mpning av denna lag
behandlas s å som ideell f ö rening.

Riksskatteverket f å r, om s ä rskilda
sk ä l f ö religger, efter ans ö kan f ö rklara
att f ö reriing, som har till huvudsakligt ä ndam å l att fr ä mja
nordiskt samarbete, i fr å ga om skattskyldighet eller eljest vid till ä mpning av
denna lag skall anses j ä mst ä lld med f ö rening som avses i f ö rsta stycket. S å dant
beslut f å r, n ä r omst ä ndigheterna ger anledning till det, av
riksskatteverket å terkallas. Beslut, som riksskatteverket meddelat
enligt detta stycke, f å r inte ö verklagas.

Denna
lag tr ä der i kraft den

55

Prop.
1985/86:55 BAKGRUND M.M.

1 UTREDNINGSUPPDRAGET

I
direktiven konstateras inledningsvis att utvecklingen p å skatteomr å det de
senaste å rtiondena har k ä nnetecknats av en allt
snabbare takt i ä ndringarna av det materiella regelsystemet. Detta
har i sin tur medf ö rt att skattesystemet blivit allt mer invecklat och
sv å rtillg ä ngligt. Som en f ö ljd h ä rav har
granskningsresurserna till stor del l å sts fast vid detaljfr å gor i st ä llet f ö r att
inriktas mot det v ä sentliga skatteundandragandet. Mot denna bakgrund
beh ö vs d ä rf ö r å tg ä rder f ö r att effektivisera skattef ö rvaltningen.
Ut ö ver f ö renklingar i beskattningsreglerna och f ö r ä ndringar
av f ö rfarandet kr ä vs ä ven f ö rb ä ttringar i fr å ga om ledning och styrning av skattef ö rvaltningen.
F ö r att m å ls ä ttningen att skapa klara och effektiva
ledningsfunktioner skall kunna uppn å s m å ste skatteavdelningarnas organisatoriska samband
med l ä nsstyrelserna upph ö ra och dessa avdelningar knytas samman med den ö vriga
skattef ö rvaltningen.

Utredningsuppdraget
best å r i att l ä mna f ö rslag till en ny organisation av skattef ö rvaltningen
och till effektivare former f ö r styrning och samordning av verksamheten. En utg å ngspunkt ä r att det
skall finnas en fr å n l ä nsstyrelsen frist å ende l ä nsskattemyndighet.
Vidare skall ö verv ä gas i vad m å n det finns behov av skattechefsinstitutet. Ä ven den
lokala skattef ö rvaltningens st ä llning i f ö rh å llande
till l ä nsskattemyndigheten skall ö verv ä gas.

57

Prop.
1985/86:55

Direktiven bifogas som bilaga 1 till betänkandet.

1.1 Utredningsarbetet

Utredningen har eftersträvat breda kontaktytor framför
allt med skatteförvaltningen för att fortlöpande erhålla synpunkter. Vid besök
hos länsstyrelsen och lokala skattemyndigheter har utredningen sammanträffat
med landshövdingar, skattechefer, fögderichefer och annan personal.
Information om utredningsarbetet har bi.a. lämnats vid RSV:s överläggningar
med skattechefer, taxeringsdirektörer och förste taxeringsintendenter.

Samråd och kontakter har förevarit med statskontoret,
skatteförenklingskommittén (B 1982:03), verkledningskommittén (C 1983:04),
utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen (Fi 1973:01),
deklarationskontrollutredningen (B 1982: 06) samt med ordföranden i
EKO-kommissionen.

Genom en enkät till landshövdingarna har synpunkter
inhämtats beträffande lekmannamedverkan i en från länsstyrelsen fristående
länsskattemyndighet.

Ett besök har företagits hos den finska
skatteförvaltningen för att få del av erfarenher rörande ledning och
samordning. Därvid besöktes finansministeriet, skattestyrelsen, ett länsskatteverk
och en skattebyrå. Även den danska skatteförvaltningens centralmyndighet,
statsskattedirektoratet, har besökts .

Statskontorets delrapport (1985:12). Fristående skatteförvaltning-Norrbottenprojektet,
har genom regeringsbeslut överlämnats till utredningen.

58

Prop.
1985/86:55 HISTORIK

2.1 Inledande synpunkter

F ö r skattef ö rvaltningens
del har de fortl ö pande reformstr ä vandena under
efterkrigstiden v ä sentligen innefattat tre utvecklingstendenser. Dels
en str ä van att samordna ledningen av beskattningsv ä sendet,
vilket bland annat lett till riksskatteverkets bildande, dels en str ä van att
skilja fiskala och f ö rvaltande uppgifter fr å n de d ö mande
uppgifterna p å l ä nsniv å n, vilket lett till l ä nsr ä ttsreformen
och dels slutligen en str ä van hos olika utredningar att skapa en frist å ende
regional skattef ö rvaltning.

F ö r l ä nsstyrelsens
del har utvecklingen ocks å inneburi.t m å nga tillkommande arbetsuppgifter med avseende p å samh ä llsplanering
och p å insatser f ö r l ä nets utveckling och framtid. Dessa arbetsuppgifter
har kommit att bli alltmer dominerande f ö r landsh ö vdingen och l ä nsstyrelsen. En f ö ljd av detta ä r att
skatteverksamheten inte l ä ngre ä r en huvuduppgift f ö r landsh ö vdingen
och l ä nsstyrelsen. Detta har i sin tur bidragit till att dagens
skattechefsinstitut vuxit fram.

2.2 Skattef ö rvaltningens
organisation

Genom 1634 års regeringsform tillskapades vad som är
dagens länsstyrelser, dvs. en statlig förvaltning med länet som
förvaltningsområde under landshövdingens ledning. Skatteför-

59

Prop. 1985/86:55

valtningens
organisatoriska anknytning till l ä nsstyrelsen h ä rr ö r fr å n den tiden.

Under
senare decennier har s å v ä l l ä nsstyrelseorganisationen som skattef ö rvaltningen
varit f ö rem å l f ö r å tskilliga utredningar och d ä rp å f ö ljande
omorganisationer. Fr å gan om en brytning av det organisatoriska sambandet
mellan l ä nsstyrelse och skattef ö rvaltning
ber ö rdes av 1933 å rs skattekontrollsakkunniga, 1948 å rs l ä nsstyrelseutredning,
1950 å rs skattelagssakkunniga och av 1955 å rs taxeringssakkunniga. En
etapp i utredningsarbete om l ä nsstyrelseorganisationen avslutades i slutet av
1960-talet d å flera utredningar lade sina f ö rslag.

L ä nsf ö rvaltningsutredningen
(SOU 1967:20-21) f ö reslog en omorganisation av den statliga l ä nsf ö rvaltningen
f ö r att den ö versiktliga samh ä llsplaneringen skulle kunna
saraordnas p å b ä ttre s ä tt. Utredningen ans å g att skatteadministrationen
hade s å ringa samband med och behov av samverkan med den ö vriga l ä nsstyrelsen
att en s ä rskild utredning om utbrytning av
skatteadministrationen fr å n l ä nsstyrelsen borde g ö ras.

Landskontorsutredningen

Landskontorsutredningen
(SOU 1967:22), som initierades av l ä nsf ö rvaltningsutredningen, grundade sitt f ö rslag
till frist å ende regionala skatteverk p å ett antal
principiellt betydelsefulla tankeg å ngar. Enligt utredningen borde en l ä nsstyrelseorganisation
skapas som i sig innesl ö t eller handl ä gg-ningsm ä ssigt kontrollerade den regionala f ö rvaltningsverksamhet,
som f ö ruts ä tter samordning och samverkan f ö r sin
rationella drift. I en s å dan organisation skulle taxerings-, uppb ö rds- och
folkbokf ö ringsv ä sendet bilda ett fr ä mmande element och utg ö ra en
organisatorisk belastning, eftersom dessa verksamhetsomr å den
saknade eller hade ringa samband med l ä nsf ö rvaltningen i ö vrigt. F ö r dem var
i st ä llet kontakter och samverkan med centrala organ, fr ä mst inom
omr å dena taxeringskontroll och dataverksamhet, mera v ä sentliga.
Genom dessa

60

Prop.
1985/86:55

verksamhetsomr å dens
tyngd, inte minst i personalh ä nseende, inom en l ä nsstyrelseorganistion skulle
vidare landsh ö vdingens m ö jligheter att mera odelat ä gna sig å t fr å gor av
samordnings- och planeringskarakt ä r komma att begr ä nsas. Enligt utredningen var
det ocks å otillfredsst ä llande att en organisation innesl ö t sakomr å den p å vilka
verkschefen skulle komma att sakna reellt inflytande. Vedertagna
organisatoriska principer talade d ä rf ö r f ö r en utbrytning. Utredningens f ö rslag
inneh ö ll att taxeringssektion och datakontor br ö ts ut ur
l ä nsstyrelsen till frist å ende regionala skatteverk, ett i varje l ä n. Ä ven
hanteringen av arvs- och g å vobeskattningen ans å g utredningen b ö ra f ö ras till
skatteverken (fr å n tingsr ä tt respektive l ä nsstyrelse). Betr ä ffande de
lokala skattemyndigheternas st ä llning anf ö rde utredningen att det saknades anledning att vid
en utbrytning beh å lla l ä nsstyrelsen som chefsmyndighet och att det i st ä llet var
naturligt att det regionala skatteverket ö vertog denna funktion.

F ö r
landskontorsutredningen var en annan viktig huvudlinje att skilja d ö mande och
fiskala uppgifter å t. Utredningen avvisade d ä rf ö r best ä mt tanken
att l å ta d å varande pr ö vningsn ä mnden och dess kansli ing å i ett
skatteverk. Utredningen ö verv ä gde d ä refter om en skattedomstol, skapad av pr ö vningsn ä mnden och
dess kansli, skulle ing å i l ä nsstyrelsen eller ej. Utredningen f ö reslog
att en frist å ende regional skattedomstol, l ä nsskatter ä tten*
skulle inr ä ttas.

En
v ä sentlig uppgift f ö r landskontorsutredningen var ocks å att f ö rb ä ttra
samordningen och effektivisera ledningen av skatte-, uppb ö rds- och
folkbokf ö ringsf ö rvaltningen i landet. Utredningen f ö reslog
inr ä ttandet av ett central ä mbetsverk, riksskattestyrelsen, som huvudsakligen
skulle byggas upp genom sammanslagning och omorganisation av vissa centrala
organ, fr ä mst riksskatten ä mndens kansli, centrala
folkbokf ö rings- och uppb ö rdsn ä mnden
(CFU) och kontrollstyrelsen.

61

Prop. 1985/86:55

Landskontorsutredningens
f ö rslag om en central f ö rvaltningsmyndighet ledde till att
riksskatteverket bildades den 1 januari 1971 (prop. 1969:127 samt prop.
1970:55).

1971
å rs
l ä nsf ö rvaltningsreform

Den
partiella omorganisationen av den statliga l ä nsf ö rvaltningen
1971 (prop. 1970:103), som grundades p å l ä nsf ö rvaltningsutredningens och
landskontorsutredningens bet ä nkanden, innebar f ö r den regionala skattef ö rvaltningens
del att de fiskala verksamheterna och de d ö mande funktionerna skildes å t och f ö rdes till
var sin ny huvudenhet vid l ä nsstyrelsen, skatteavdelningen och f ö rvaltningsavdelningen.
Fr å gan om frist å ende skatteverk och skattedomstolar p å l ä nsplanet
ans å g departementschefen vara av den arten att den borde h ä nskjutas
till den beredning (l ä nsberedningen) som hade att ö verv ä ga den
regionala samh ä llsf ö rvaltningens organisation p å l ä ngre
sikt.

Den
nya skatteavdelningen indelades i fem enheter, taxeringsenheten, revisionsenheten,
merv ä rdeskatteenheten, uppb ö rdsenheten och dataenheten. Avdelningschefen gavs
en markerad ■s ä rst ä llning inom l ä nsstyrelsen genom inf ö randet av det s.k.
skattechefsinstitutet, som h ä r endast kortfattat ber ö rs. I
egenskap av skattechef tillades chefen f ö r skatteavdelningen det materiella ansvaret f ö r
taxerings- och kontrollverksamheten rj.m. enligt skatte- och taxeringsf ö rfattningarna.
Endast i vissa administrativa och formella avseenden lades beslutsbefogenheter
ä ven
forts ä ttningsvis p å l ä nsstyrelsen. Det kan noteras att n å got
motsvarande institut inte inf ö rdes inom merv ä rdeskattelagens, uppb ö rdslagens eller
avgiftslagens omr å den. Ä renden r ö rande g å voskatt f ö rdes till skatteavdelningen, men utredningens f ö rslag
betr ä ffande arvsbeskattningen genomf ö rdes inte.

62

Prop. 1985/86:55

Till
den nya f ö rvaltningsavdelningen f ö rdes l ä nsskatter ä ttens kanslifunktioner
och till administrativa enheten kn ö ts l ä nsstyrelsens personal- och ekonomifunktioner.

F ö r
Stockholms l ä n valdes en annan organisation av skatteavdelningen.
Taxerings-, revisions- och merv ä rdesskatteenheterna sammanf ö rdes till
en taxeringsavdelning. Uppb ö rds- och dataenheterna f ö rdes till
den administrativa avdelningen.

F ö r l ä nsstyrelseorganisationen
i ö vrigt innebar den partiella reformen bl.a. att planeringsavdelningen
inr ä ttades, och att l ä nsstyrelsen fick en f ö rtroendemannastyrelse f ö r att ge
ett medborgerligt inflytande vid behandlingen av samh ä llsfr å gor.

L ä nsberedningen

En
ny utredning, l ä nsberedningen (SOU 1974:84), fick till uppgift att
sammanfatta och komplettera de f ö rslag .som l ä nsf ö rvaltningsutredningen, landskontorsutredningen, l ä nsindelningsutredningen
och l ä nsdemokratiutredningen hade l ä nu:iat.

L ä nsberedningen
konstaterade i sitt bet ä nkande "Stat och kommun i samverkan" (SOU
1974:84) att n å gra egentliga funktionella samband inte fanns
mellan skattef ö rvaltningen och l ä nsstyrelsens ö vriga
verksamhet. Beredningen fann att skatteavdelningens behov av kontakt och
samverkan med enheterna inom planerings- och f ö rvaltningsavdelningarna var
mycket begr ä nsat och i princip inte av annan art ä n vad som
f ö rekom olika myndigheter emellan. Skatteavdelningens kontaktm ö nster l ö pte fr ä mst
vertikalt - upp å t mot RSV och ned å t mot LSM. Dessa kontakter
var mycket omfattande och de funktionella sambanden var starka. Beredningen
konstaterade ocks å att n å gon egentlig styrning av skattef ö rvaltningen
fr å n l ä nsledningens sida inte f ö rekom,
eftersom de viktigaste uppgifterna p å skatteavdelningen var undandragna landsh ö vdingens
och styrelsens inflytande. Skatteavdelningen som vid den tiden omfattade ca 40
% av l ä nsstyrelsens totala personalkader,

63

Prop.
1985/86:55

kunde
d ä rf ö r s ä gas leva sitt eget liv inom l ä nsstyrelseorganisationen.
Slutsatsen blev enligt l ä nsberedningens mening att det inte fanns n å gra b ä rande sk ä l av
organisatorisk eller funktionell art eller n å got behov av samverkan som
motiverade att skattef ö rvaltningen var inordnad i l ä nsstyrelseorganisationen.
De synpunkter som kunde anf ö ras som sk ä l f ö r att beh å lla skattef ö rvaltningen inom l ä nsstyrelsen v ä gde
enligt l ä nsberedningen l ä tt mot de f ö rdelar av
organisatorisk art som en utbrytning skulle medf ö ra. Beredningen f ö reslog d ä rf ö r att
skattef ö rvaltningen skulle brytas ut fr å n l ä nsstyrelsen till ett frist å ende
skatteverk. Enligt beredningen l å g det d ä rvid i sakens natur att riksskatteverket borde bli
chefsmyndighet f ö r de regionala skatteverken under vilka i sin tur
de lokala skattemyndigheterna borde sortera. Detta skulle ocks å inneb ä ra att
hela skattef ö rvaltningen skulle komma att redovisas under
finansdepartementets huvudtitel.

Emellertid
anf ö rde departementschefen (prop. 1975/76:168) att l ä nsberedningen
inte nog hade beaktat att det ä ven f ö rel å g betydande f ö rdelar med den organisation som fanns. En s å dan f ö rdel var
att det ekonomiska kunnandet inom skatteavdelningen kunde utnyttjas inom l ä nsstyrelsen
i ö vrigt. Samtidigt fick tj ä nstem ä nnen p å skatteavdelningen genom sitt samarbete med ö vriga
delar av l ä nsstyrelsen st ö rre k ä nnedom om samh ä llsplaneringen och samh ä llsekonomin
i l ä net. Andra f ö rdelar var att personalen kunde utnyttjas b ä ttre och
att utbyggnaden av dataenheterna skulle kunna tillgodose behovet av samarbete
med l ä nsstyrelsen i ö vrigt. Utbrytningen skulle ocks å kunna
medf ö ra ö kade kostnader f ö r staten genom att den
skulle g ö ra en viss dubblering av ekonomiska-administrativa
resurser n ö dv ä ndig. Departementschefen fann att f ö rdelarna
med den befintliga organisationen ö verv ä gde nackdelarna och ans å g d ä rf ö r att
skatteavdelningen ä ven i forts ä ttningen borde ing å i l ä nsstyrelsen.

L ä nsberedningens
f ö rslag om utbrytning av den regionala och lokala skattef ö rvaltningen
ur l ä nsstyrelsen ledde inte till

64

Prop. 1985/86:55

n å gon f ö r ä ndring
bl. a. p å grund av att fr å gan kom att bli
partiskiljande.

1979
å rs
l ä nsr ä ttsreform

L ä nsdomstolskommitt é n fann i
sitt bet ä nkande "L ä nsdomstolarna" (SOU 1977:80)
sarrananfattningsvis att starka principiella sk ä l talade f ö r en
organisation med frist å ende l ä nsdomstolar som integrerades med den allm ä nna f ö rvaltningsdomstolsorganisationen.

En
s å dan reform skulle inte bara ansluta till vad som g ä llde f ö r
domstolsv ä sendet i ö vrigt och ta till vara allm ä nna s ä kerhetssynpunkter
som koinmitt é n fann angel ä gna. I h ä r aktuella avseenden anf ö rde
kommitt é n vidare att RS-reformen skulle komma att kompletteras genom att
taxeringsf ö rfarandet i andra instar\s — ■
skatter ä ttsskipningen p å l ä nsniv å — f ö rst ä rktes. De str ä vanden att st ä rka medborgarnas f ö rtroende f ö r myndigheterna
som kommit till uttryck p å flera s ä tt skulle fullf ö ljas genom att f ö rvaltning
och r ä ttsskipning s ä rskildes p å
l ä nsniv å .

Statsmakterna
f ö ljde kommitt é ns f ö rslag. De nya l ä nsr ä tterna,
vari infogades l ä nsskatter ä tt, fastighetstaxeringsr ä tt och l ä nsr ä tt, b ö rjade sin
verksamhet 1 juli 1979. L ä nsr ä tterna kn ö ts administrativt till domstolsverket.

RS-reformen

RS-reformen
medf ö rde f ö r skattef ö rvaltningens del en omfattande utbyggnad och
omorganisation. L ä nsstyrelsernas skatteavdelningar kompletterades
med ett kansli, nya taxeringsenheter tillskapades och besv ä rsverksamheten
ö verf ö rdes till
nybildade besv ä rsenheter. Ocks å de lokala skattemyndigheterna
omorganiserades. Reformen var fullt genomf ö rd vid 1979 å rs taxering.

65 5 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 55. Bilaga I och 2

Prop.
1985/86:55

En
f ö ljd av reformen blev att skatteadministrationen ytterligare fj ä rmades fr å n ö vrig l ä nsstyrelse
och att skattechefens ledningsfunktion f ö rst ä rktes.

F ö gderiutredningen

Fr å gan om de
lokala skattemyndigheternas inlemmande i l ä nsstyrelseorganisationen har vid flera tillf ä llen
aktualiserats. 1975 fattade riksdagen ett principbeslut att ett sammanf ö rande skulle
ske och f ö gderiutredningen fick i uppdrag att utreda en s å dan
sammanf ö ring. I sitt bet ä nkande (Ds Kn 1979:4) l ä mnade f ö gderiutredningen
visserligen — i enlighet med sina direktiv — ett f ö rslag
till gemensam organisation f ö r l ä nsstyrelsens skatteavdelning och l ä nets
lokala skattemyndigheter, men anf ö rde samtidigt att man inte funnit det f ö religga
tillr ä ckligt b ä rkraftiga motiv f ö r en sammanslagning.
Utredningen var inte enig. Tre experter l ä mnade avvikande mening. Vid den' efterf ö ljande
remissbehandlingen tog bl.a. flertalet l ä nsstyrelser, skattecheferna, statskontoret och
riksskatteverket st ä llning f ö r en sammanslagning. Den ö verv ä gande
delen av de lokala skattemyndigheterna var negativa till ett inlemmande och
riksrevisionsverket ans å g inte att det fanns n å got behov
av att p å skynda sammanslagningen. N å gon
sammanf ö ring kom inte till st å nd.

2.3
Skattechefsinstitutet

Tiden
f ö re 1928

Vid
mitten av 1700-talet g ä llde att landsh ö vdingen dels upptr ä dde som
beslutsfattare i f ö rsta instans, dels som bevakare av det allm ä nnas r ä tt och
beslutsfattare i andra instans. Genom ett kungligt brev 1693 anbefalldes landsh ö vdingarna
att "noga granska taxeringsl ä ngderna f ö r att efterse huruvida bevillningsf ö rordningen
blivit efterf ö ljd samt att, d ä rest s å erfordrades,
r ä tta och ä ndra dem, s å att ingen or ä tt f ö rtydning eller f ö rklaring mot f ö rordningens
r ä tta f ö rst å nd och

66

Prop. 1985/86:55

mening
till kronans inkomsters osk ä liga minskning och undandragande finge p å n å got s ä tt till å tas".

Sedermera
inf ö rdes ordningen att landskontoret i l ä nsstyrelsen samt chefen f ö r
landskontoret, landskamreraren, i f ö rordning tillades s ä rskilda uppgifter i samband
med taxeringsverksamheten, i synnerhet den verksamhet som ä gde rum
efter taxeringen i f ö rsta instans.

1928
å rs
taxeringsf ö rordninq

I
1928 å rs taxeringsf ö rordning f ö rdelades ansvaret f ö r taxeringsverksamheten p å f ö ljande s ä tt. Det
egentliga taxeringsarbetet utf ö rdes i taxeringsn ä mnden s å som en
bisyssla och ofta av personer som saknade s ä rskild utbildning f ö r ä ndam å let. L ä nsstyrelsen
hade till uppgift att vaka ö ver att taxeringsarbetet ordnades och bedrevs p å ett ä ndam å lsenligt
s ä tt, att verkst ä lla indelning i taxeringsdistrikt samt att utse
ordf ö rande och kronoombud i taxeringsn ä mnd. Kronoombudets huvuduppgift var att bevaka det
allm ä nnas r ä tt i f ö rsta instans. L ä nsstyrelsen hade befogenhet
att kalla till f ö rberedande ö verl ä ggningar med ledam ö ter i taxeringsn ä mnd.
Dessa ö verl ä ggningar skulle h å llas inf ö r l ä nsstyrelsen
eller landskamreraren och vid dem skulle uppm ä rksamhet ä gnas å t å tg ä rder f ö r
befordrande av en likformig och r ä ttvis taxering.

Det
å lades
landskamreraren att, vid sidan av sina arbetsuppgifter som chef f ö r
landskontoret, antingen sj ä lv ge TN st ö d i form av bokf ö ringsgranskning eller ocks å utse
annan person att utf ö ra s å dan granskning. Vidare å lades det
explicit landskamreraren att efter taxeringsarbetet i f ö rsta
instans eftergranska alla taxeringar f ö r att unders ö ka om de var i ö verensst ä mmelse
med skattef ö rfattningarna. Om landskamreraren fann anledning
till anm ä rkning skulle detta anm ä las till
d å varande andra instans, pr ö vningsn ä mnden (PN). I PN hade landskamreraren skyldighet
att n ä rvara vid samtliga sarmnan-tr ä den och d ä r bevaka det allm ä nnas r ä tt. Ordf ö rande i
pr ö v-

67

Prop. 1985/86:55

ningsn ä mnden var
landsh ö vdingen. PN hade skyldighet att pr ö va samtliga taxeringar,
allts å inte bara s å dana d ä r landskamreraren hade framf ö rt anm ä rkning
eller d ä r besv ä r hade anf ö rts. Denna ordning blev i allt v ä sentligt
best å ende fram till 1944.

1944
å rs
f ö r ä ndringar

Under
å ren
v ä xte behovet att tillhandah å lla sakkunniga tj ä nstem ä n å t
taxeringsn ä mnderna f ö r deklarationsgranskning m.m. Vidare ö kade
kraven p å en fastare organisation och starkare
processledning i andra instans, PN. Som en f ö ljd av f ö rslag fr å n beskattningssakkunniga
i bet ä nkandet (SOU 1942:49) Ä ndrad organisation av beskattningsn ä mnderna
och f ö rst ä rkning av landskontorens arbetskraft m.m. blev
landskamreraren ordf ö rande i PN. H ä rom anf ö rde beskattningssakkunhiga bl. a. (s. 151 och 179).

Landsh ö vdingens
ordf ö randeskap torde regelr ä tt best å d ä ri, att han ö ppnar pr ö vningsn ä mndens f ö rsta samman-' trade och att han ä r n ä rvarande
vid ett slutsammantr ä de; med pr ö vningsn ä mndens egentliga arbete tager han icke n å gon
befattning och om n å gon processledning fr å n hans sida under denna
viktiga arbetsperiod kan det s å ledes icke vara tal....

Det
ordf ö randeskap till namnet, som f n tillkommer landsh ö vdingen,
synes d ä rvid b ö ra avskaffas. Landsh ö vdingarna ä ga ju som
regel, naturligt nog, icke n å gon f ö reg å ende erfarenhet av skattelagarnas best ä mmelser
och deras till ä mpning, och de kunna d ä rf ö r icke ut ö va n å gon
ledning av taxeringsprocessen vid pr ö vningsn ä mnderna. Landsh ö vdingarnas av andra g ö rom å l
upptagna tid l ä rer ej heller medgiva ett mera ing å ende
deltagande i pr ö vnings-n ä mndsarbetet fr å n deras sida. . . En ä ndring av nu angivet slag
vore f ö r ö vrigt endast det sista ledet i en f ö ljdriktig
utveckling. Allt ansvar f ö r skattev ä sendet vilade en g å ng p å landsh ö vdingen.
D ä refter har undan f ö r undan en f ö rskjutning ä gt rum i det att det n ä rmaste
ansvaret alltmera ö verflyttats å landskamreraren.

Till
f ö ljd av att landskamreraren nu blev ordf ö rande och domare i PN ans å gs det ol ä mpligt
att han beh ö ll sina uppgifter av fiskalisk natur, emedan han d å skulle
ha kommit att

68

Prop.
1985/86:55

fungera
b å de som domare och part i taxeringsprocessen. F ö r att
undvika detta lades landskamrerarens fiskaliska uppgifter p å den
nyinr ä ttade befattningen taxeringsintendenten, tillika chef f ö r den
inom landskontoret nyinr ä ttade taxeringssektionen. Sektionens personal fick
till uppgift att bitr ä da intendenten med de uppgifter som å lades
honom enligt taxeringsf ö rordningen.

I
f ö rordningen gjordes i princip samma ansvarsf ö rdelning
mellan intendenten och l ä nsstyrelsen som tidigare r å tt mellan
landskamreraren och l ä nsstyrelsen.

1956
å rs
taxeringsf ö rordning

Inte
f ö rr ä n 1956 ä gde n å gon v ä sentlig ä ndring rum ifr å ga om taxeringsintendentens st ä llning.
PN blev d å en renodlad besv ä rsinstans utan skyldighet
att pr ö va samtliga taxeringar. Intendenten j ä mst ä lldes med
de skattskyldiga som part i taxeringsprocessen. Hans arbetsb ö rda l ä ttades d ä rigenom
att han erh ö ll ut ö kade m ö jligheter att delegera sin partsfunktion till tj ä nstem ä n. Denna
ut ö kade delegationsr ä tt gav upphov till den ä nnu best å ende
formuleringen i 3 § TL "Under ben ä mningen taxeringsintendent
inbegrips ... den . å t vilken uppdragits att i sin tj ä nst utf ö ra p å TI
ankommande g ö rom å l".

Intendentsfunktionerna
f ö rdelades mellan å ena sidan f ö rste intendenten (taxeringsintendenten i l ä net) och å andra
sidan ö vriga intendenter p å f ö ljande s ä tt. F ö rste intendenten fick i uppdrag att ö vervaka n ä mndernas
arbete samt att vid behov l ä imia dem r å d och upplysningar och annat bist å nd.
Vidare att utf ä rda vissa anmaningar, att besluta om
taxeringsrevision samt att g ö ra å talsanm ä lningar. Dessutom inf ö rdes best ä mmelsen
"taxeringsintendenten i l ä net skall, med iakttagande av best ä mmelserna
i denna f ö rordning bevaka det allm ä nnas r ä tt i
taxeringsfr å gor samt verka f ö r att taxeringarna blir r ä ttvisa
och likformiga. Han skall d ä rvid i erforderlig omfattning granska verkst ä llda
taxeringar samt s ä rskilt uppm ä rksamma

69

Prop. 1985/86:55

ojämnheter mellan taxeringarna i olika distrikt".
Övriga intendenter hade i uppdrag att anföra besvär över taxeringar, att göra framställningar
om eftertaxering samt att yttra sig över besvär av skattskyldiga eller
kommun.

Varken landshövdingen eller landskamreraren hade
befogenhet att ta befattning med de uppgifter som ankom på förste
taxe-ringsintendenten som det allmännas företrädare i taxeringsmål. Dock
behöll länsstyrelsen uppgiften att vaka över taxeringsarbetet i första
instans.

1971 års länsförvaltningsreform

Vid 1971 års partiella omorganisation av den statliga länsförvaltningen
bildades skatteavdelningarna och begreppet skattechef infördes. Beträffande
skatteavdelningarnas verksamhet och begreppet skattechef anförde föredragande
departementschef följande (prop. 1971:60, s. 70 f).

I den nya länsstyrelseorganisationen koimner skatteavdelningen
att överta bl. a. de arbetsuppgifter som nu utförs inom taxeringssektionen.
Vidare är det meningen att vissa arbetsuppgifter skall föras över från nuvarande
kameralsektionen till denna avdelning, bl.a. ärenden rörande
taxeringsorganisationen, såsom indelning i taxeringsdistrikt, förordnande av
taxeringsfunktionärer och ersättningar till dessa. De uppgifter som enligt
taxerings förordningen ankommer på landskamreraren och som inte avser dömandet
i skattemål och vad därmed sammanhänger överförs också till skatteavdelningen.
Detta gäller sammanträden med taxeringsfunktionärer och förberedelser för
taxeringsarbetet, t.ex. arbetet med de s.k. länsanvisningarna.

Den nuvarande uppgiftsfördelningen mellan länsstyrelse och
taxeringsintendent torde i princip böra bibehållas. Länsstyrelsen som sådan bör
nämligen ej agera som part i taxeringsprocessen eller ha uppgifter som anknyter
till taxeringskontrollen.

I den nya organisationen bör chefen för skatteavdelning

en i princip överta de uppgifter som nu åvilar förste

taxeringsintendenten ........ Av praktiska skäl bör avdel

ningschefernas befogenheter inte knytas till deras

tjänstetitel. Jag förordar i stället benämningen skatte

chef att användas för att beteckna såväl chef för

70

Prop.
1985/86:55

skatteavdelning
som chefen för taxeringsavdelningen i Stockholms län.

Länsstyrelsen
bibehöll uppgiften att vaka över taxeringsarbetet. Härom anförde
departementschefen "Det ligger i sakens natur att i den nya organisationen
ansvaret för övervakningen av taxeringsnämndernas arbete i realiteten kommer
att ligga på skattechefen. Övervakningen bör emellertid som hittills, vara en
uppgift som ankommer på länsstyrelsen".

En
ny uppgift för skattechefen blev att "verka för att taxeringsrevisionsverksamheten
samordnades med annan av statlig myndighet eller tjänsteman bedriven
verksamhet, som avsåg granskning av deklarations- eller uppgiftsskyldigs
räkenskaper och anteckningar". Bestämmelsen var föregångare till 14 § TF,
som ger skattechefen en samordnande uppgift i fråga om kontroll rörande
skatt, tull eller avgift.

RS-reformen

RS-reformen,
som genomfördes i slutet av 1970-talet, innebar bl.a. att såväl
länsstyrelsernas skatteavdelningar /i Stockholms län taxeringsavdelningen/ som
de lokala skattemyndigheterna förstärktes med personal, som skulle biträda
taxeringsnämnderna med deklarationsgranskning och annan kontroll. Reformen
medförde att skattechefens verksamhetsansvar beträffande taxeringen i första
instans förstärktes och att länsstyrelsens uppgift att "vaka över att
taxeringsarbetet i första instans inom länet ordnas och bedrives
ändamålsenligt" upphörde.

Beträffande
skattechefens ställning och länsstyrelsens uppgifter anförde
departementschefen i prop. 1977/78:181 Ny taxeringsorganisation i första
instans m.m. (s. 204 ff).

Principbeslutet
står alltså fast att den materiella och formella
styrningen av såväl det regionala som det

lokala
taxeringsarbetet skall vila på skattechefen ............

Som
jag tidigare framhållit måste skattechefen för att

71

Prop. 1985/86:55

kunna
ut ö va sin ledande funktion kunna ge anvisningar f ö r lokal
skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetet b å de till den del som g ä ller sj ä lva
deklarationsgranskningen och den del som avser revisioner eller annan
kontrol1verksamhet.

Det
å vilar
sedan gammalt l ä nsstyrelsen att ut ö va tillsyn ö ver
beskattningsv ä sendet. Emellertid g ä ller ocks å sedan l å ng tid
att vissa uppgifter av fiskal natur s å som taxeringskontroll och processf ö ring
ligger p å skattechefen (tidigare f ö rste
taxeringsintendenten), som d ä rvid ä r undantagen l ä nsstyrelsens inflytande. Det f ö ljer
bl.a. av f ö reskriften i 17 § om att skattechefen skall
bevaka det allm ä nnas r ä tt och verka f ö r riktiga taxeringar, bl.a. genom att granska
taxeringsn ä mndernas beslut och i f ö rekommande
fall anf ö ra besv ä r. H ä rtill kommer att flertalet uppgifter i fr å ga om
taxeringsarbetet som f.n. formellt ankommer p å l ä nsstyrelsen
i praktiken ä r delegerade p å avdelningschefen genom
normalarbetsordningen f ö r l ä nsstyrelserna.

Utredningen
f ö rordar att l ä nsstyrelsen skall ha kvar an

svaret f ö r de arbetsuppgifter som ä r av allm ä n admini

strativ natur. Jag delar denna uppfattning och anser i

likhet med utredningen att man inte b ö r g ö ra n å gon ä nd

ring betr ä ffande- l ä nsstyrelsens ansvar f ö r distriktsin

delningen och f ö rordnande av ordf ö rande................ Jag f ö rut

s ä tter vidare att dessa uppgifter liksom f.n. kommer att

delegeras till chefen f ö r skatteavdelningen genom ar

betsordningen. I enlighet med det anf ö rda f ö resl å r jag

att det i 14 § anges att skattechefen leder och ansvarar

f ö r deklarationsgranskningen och annan kontroll vid

taxeringen.

Skattechefens
ansvar och befogenheter reglerades formellt s å att han i 14 § TL trillades
uppgiften att leda och ansvara f ö r deklarationsgranskning och annan kontroll vid
taxeringen. En ny best ä mmelse i 6 § TF gav l ä nsstyrelsen r ä tt att meddela f ö reskrifter f ö r lokal
skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetet. Samtidigt f ö reskrevs
i l ä nsstyrelseinstruktionen att chefen f ö r skatteavdelningen skulle
meddela dessa f ö reskrifter. Slutligen ö vertog
skattechefen l ä nsstyrelsens tidigare uppgifter att till RSV l ä mna f ö rslag
till l ä nsanvisningar samt befogenheten att kalla taxeringsn ä mndsordf ö rande och
ledam ö ter f ö r f ö rberedande ö verl ä ggningar om taxeringsarbetet.

72

Prop.
1985/86:55

Inneb ö rden av
dagens skattechefsinstitut ä r att det sakliga ansvaret f ö r skattef ö rvaltningens
verksamhet med taxeringskontroll och taxeringsprocess vilar p å skattecheferna.
L ä nsstyrelserna saknar f ö ljaktligen verksamhetsansvar p å dessa
omr å den. D ä remot ansvarar de ytterst f ö r de
delar av skatteavdelningarnas verksamhet som avser andra sakomr å den, t.
ex. merv ä rdeskatt och uppb ö rd, och har ansvaret i
administrativt avseende f ö r hela l ä nsstyrelsen och d ä rmed hela skatteavdelningen.
Genom 14 § TF har l ä nsstyrelserna dock fr å ntagits ansvar f ö r
samordning av olika kontroll å tg ä rder.

Den
oenhetliga ansvarsstrukturen uppm ä rksammades av RS-utred-ningen, som anf ö rde.

Utredningen
ser det som ö nskv ä rt att s ö ka å stadkomma en ö kad klarhet och renodling i ansvarsf ö rdelningen
inom l ä net betr ä ffande ä ven ö vriga delar inom beskattningsomr å det. En
enhetlig och gemensam ansvarsstruktur skulle enligt utredningen ö ka f ö ruts ä ttningarna
f ö r en effektiv skatteadministration. Eri fullst ä ndig
renodling s å v ä l sakomr å desm ä ssigt som administrativt finner utredningen
emellertid sv å r att genomf ö ra inom ramen f ö r nuvarande l ä nsstyrelseorganisation.

73

Prop,
1985/86:55 NUVARANDE SKATTEADMINISTRATION 1
HUVUDDRAG

Organisationen
f ö r skatte- och avgiftssystemet omfattar eller ber ö r ett
stort antal myndigheter och organ. I det f ö ljande behandlas fr ä mst sj ä lva k ä rnan i f ö rvaltningen
p å central, regional och lokal niv å n ä mligen RSV, l ä nsstyrelsernas skatteavdelningar och de lokala
skattemyndigheterna. F ö r att ge en utg å ngsspunkt anges kortfattat n å got om
skatte- och avgiftssystemets anknytning till departementen. Vissa andra
myndigheter ber ö rs kortfattat.

3.1
Departementstillh ö righeten m.m.

Det
departementala ansvaret f ö r skattef ö rvaltningen ä r splittrat. Finansdepartementet ä r
huvudman f ö r RSV och, sedan den 1 januari 1983, f ö r de
lokala skattemyndigheterna, som d å ö vertogs fr å n civildepartementets (kommundepartementets)
ansvarsomr å de. Ä ven KFM sorterar under finansdepartementet.
Civildepartementet ä r fackdepartement f ö r l ä nsstyrelserna
(inkl. l ä nsstyrelsernas skatteavdelningar). Vidare kan n ä mnas att
socialdepartementet ansvarar f ö r riksf ö rs ä kringsverket (RFV) och att landets domstolar, d ä ribland
de f ö r skatter ä ttskipningen ansvariga l ä nsr ä tterna
(samt mellankommunala skatter ä tten), kammarr ä tterna och regeringsr ä tten ligger under
justitiedepartementets huvudtitel.

75

Prop. 1985/86:55

3.2 Centrala
myndigheter

Den
centrala myndighet som i f ö rsta hand ä r verksam inom skatteomr å det ä r
naturligtvis RSV i egenskap av central f ö rvaltningsmyndighet i fr å ga om
beskattning m.m. Riksf ö rs ä kringsverket s å som f ö rvaltningsmyndighet
f ö r den allm ä nna f ö rs ä kringen ing å r ocks å bland de centrala myndigheterna vad g ä ller
avgiftssidan m.m. Ä ven l ä nsstyrelsernas organisationsn ä mnd (LON)
s å som rationaliserings- och samordningsorgan f ö r l ä nsstyrelserna
i administrativt avseende kan n ä mnas i sammanhanget. Det finns ocks å vissa
verksamhetssamband mellan skattef ö rvaltningen och tullverket, trafiks ä kerhetsverket
och lantm ä teriverket n ä r det g ä ller tullar, merv ä rdeskatt, punktskatter, v ä gtrafikskatt
samt betr ä ffande fastighetstaxeringsf ö rfarandet.
Skattef ö rvaltningen i vid mening bildar, allts å ett komplex av myndigheter ä ven p å central
niv å ..

3.3 Riksskatteverket

RSV
har ett brett verksamhetsomr å de. Det saknas anledning att h ä r utt ö mmande
beskriva detta. Framst ä llningen begr ä nsas till de huvudsakliga uppgifterna och
ansvarsomr å dena och till att beskriva verkets organisation i
stort.

RSV
ä r
central f ö rvaltningsmyndighet i fr å ga om
beskattning, uppb ö rd av skatt och socialavgifter samt folkbokf ö ring och
val. Som beskattningsmyndighet har verket till uppgift att debitera, uppb ä ra,
kontrollera och redovisa punktskatter m.m. samt sj ö mansskatt
och kupongskatt. Dessutom ä r verket centralmyndighet f ö r
administration av exekutionsv ä sendet.

Uppgifterna
inneb ä r bl.a. att verket har uppdraget att vara

tillsynsmyndighet
p å den direkta skattens, merv ä rdeskattens och v ä gtrafikbeskattningens omr å de med
uppgift att utf ä rda f ö reskrifter, anvisningar, r å d och
instruktioner till ledning f ö r en riktig och enhetlig till ä mpning av

76

Prop.
1985/86:55

lagstiftningen samt att planera och samordna
skattekont

rollen

- tillsynsmyndighet för
folkbokföring

tillsynsmyndighet för ADB-system inom folkbokföring,
beskattning och uppbörd med uppgift att utforma arbetsrutiner och ADB-system
samt program för maskinella bearbetningar och därjämte handha driften av den
centrala ADB-anläggning som finns för folkbokföring och beskattning,
AFB-systemet.

RSV planerar, samordnar, genomför och följer kontrollaktioner,
såväl egna som hos fältmyndigheterna, som gäller både direkt och indirekt skatt
samt avgifter, utarbetar metoder för och genomför taxerings- och
skatterevisioner. Vid verkets fyra distriktskontor utförs bl.a.
skatterevisioner och kontroll av punktskatter och vägtrafikskatt samt
metodutvecklingsarbete.

Verket har dessutom det för centrala myndigheter i
allmänhet gällande uppdraget att följa arbetet hos myndigheterna inom
verksamhetsområdet och att verka för en ändamålsenlig utformning av
organisation och arbetsformer. Det ankommer också på RSV att utarbeta och
fastställa blanketter samt att planlägga och anordna utbildning av personal i
samverkan med berörda myndigheter.

RSV avger årligen yttrande till regeringen över länsstyrelsernas
förslag till anslagsframställningar i de delar som avser verksamhetsområdet,
länsstyrelsernas skatteavdelningar, de lokala skattemyndigheterna och KFM samt
beträffande vägtrafikskattekontrollen hos länsstyrelserna.

Vad gäller tillsättning av tjänster inom
skatteförvaltnirigen på regional nivå skall RSV numera enligt
länsstyrelseinstruktionen höras innan länsstyrelsen avger förslag till regeringen
beträffande tjänst som avdelningschef eller enhetschef vid
skatteavdelningen. Därigenom har RSV getts viss - om
än

77

Prop. 1985/86:55

begr ä nsad - m ö jlighet
att p å verka tills ä ttningar av s å dana tj ä nster.

RSV
leds av en styrelse. Generaldirekt ö ren ä r ordf ö rande med ö verdirekt ö ren som vice ordf ö rande. De ö vriga
ledam ö terna utses av regeringen.

I
verksledningen ing å r generaldirekt ö ren och ö verdirekt ö ren.
Generaldirekt ö ren beslutar i ä renden av st ö rre vikt,
som ej avg ö rs av styrelsen. Verksledningen har ett sekretariat
till sitt f ö rfogande.

Linjeorganisationen
ä r
indelad i å tta huvudenheter administrativa avdelningen

-
r ä ttsavdelningen avdelningen f ö r direkt
skatt

-
avdelningen f ö r
indirekt skatt

-
kontrollavdelningen

avdelningen
f ö r administration av exekutionsv ä sendet

- avdelningen
f ö r folkbokf ö ring och val

drifttekniska avdelningen.

3.4
L ä nsstyrelsen

L ä nsstyrelsen
svarar f ö r den statliga f ö rvaltningen i l ä net s å vitt inte
s ä rskild f ö rvaltningsuppgift har tillagts n å gon annan
myndighet. L ä nsstyrelse: nV.all bl. a. fr ä mja l ä nets
utveckling och befolkningens V. .m :
samt verka f ö r att statlig, kommunal och landstingskoi~.i
.iiial verksamhet i l ä net samordnas och anpassas efter de
regionalpolitiska m å l och de riktlinjer f ö r hush å llning
med mark och vatten som har uppst ä llts f ö r l ä net. Det å ligger l ä nsstyrelsen bl.a. att s ä rskilt
ta befattning med

beskattningsv ä sendet

uppb ö rdsv ä sendet

78

Prop.
1985/86:55

exekutionsväsendet

-
folkbokföringen

-
de allmänna
valen.

L ä nsstyrelsen
ä r
vidare l ä nets h ö gsta polismyndighet.

L ä nsstyrelsen
ä r
chefsmyndighet f ö r lokal skattemyndighet och tillsynsmyndighet f ö r KFM i l ä net.

L ä nsstyrelsen
leds av en styrelse. Landsh ö vdingen ä r ordf ö rande i styrelsen och l ä nsstyrelsens
chef.

L ä nsstyrelserna
indelas normalt i tv å avdelningar, planeringsavdelningen och
skatteavdelningen, som var och en leds av ett l ä nsr å d. Direkt
under landsh ö vdingen finns dessutom en allm ä n enhet
och en administrativ enhet.

Inom
planeringsavdelningen finns enheter f ö r bl.a. regionalekonomisk planering, plan- och
byggnadsfr å gor, naturv å rd och milj ö skydd samt civilt totalf ö rsvar.

Allm ä nna
enheten handhar bil- och k ö rkortsregistret och ansvarar f ö r v ä gtrafiksk å ttekontroll.
Inom enheten handl ä ggs ä renden enligt socialtj ä nstlagen.
Enheten har vidare uppgifter i samband med de allm ä nna
valen. H ä r f ö rs ocks å handels-och f ö reningsregistret (HFR).

Administrativa
enheten svarar bl.a. f ö r l ä nsstyrelsens personal- och ekonomiadministration
samt f ö r ö vriga administrativa st ö dfunktioner.
Enheten har liknande uppgifter ä ven betr ä ffande lokal skattemyndighet och KFM.

Totalt
uppg å r antalet tj ä nster vid l ä nsstyrelserna till ca 9 500. Vad g ä ller f ö rdelningen
av personalen mellan avdelningarna kan konstateras att drygt h ä lften ä r
verksamma inom skatteavdelningarna. F ö r budget å ret 1984/85 avser 51,5 % av l ö neanslaget
personalen inom dessa avdelningar.

79

Prop.
1985/86:55

3.4.1
L ä nsstyrelsens skatteavdelning

L ä nsstyrelsens
verksamhet med beskattning och uppb ö rd m.m. drivs inom skatteavdelningen. Verksamheten
leds av avdelningschefen, tillika skattechefen. Till skatteavdelningen h ö r ett
kansli f ö r arbetsuppgifter s å som bl.a. samordning och
medverkan i enheternas och de lokala skattemyndigheternas planering och uppf ö ljning, å tals ä renden,
budgetfr å gor och personalrekrytering.

Skatteavdelningen
best å r normalt av sex enheter n ä mligen taxerings-, revisions-, besv ä rs-, merv ä rdeskatte-,
uppb ö rds-och dataenheten. Stockholms och Gotlands l ä n har en
avvikande organisation. Med skatteavdelning avses i detta bet ä nkande s å vitt g ä ller
Stockholms l ä n taxeringsavdelningen samt den administrativa
avdelningens data- och uppb ö rdsenheter.

Skatteavdelningens
uppgifter och ansvarsomr å den f ö rdelade p å
enheterna kan i korthet beskrivas
enligt f ö ljande. H ä rvid g ö rs ingen skillnad mellan uppgifter som formellt å ligger
skattechefen eller l ä nsstyrelsen. Redog ö relsen ber ö r inte
den omfattande serviceverksamhet som skatteavdelningens enheter numera svarar f ö r
gentemot enskilda, revisionsbyr å er, organisationer och myndigheter.

Taxeringsenhetens
huvudsakliga arbetsuppgifter g ä ller taxeringsverksamheten i l ä net.
Uppgifterna omfattar bl.a. att

svara
f ö r planering, samordning och uppf ö ljning av den

å rliga inkomst- och f ö rm ö genhetstaxeringen
i l ä net

meddela
f ö reskrifter r ö rande lokal skattemyndighets

medverkan
i granskningsarbetet

handl ä gga ä renden r ö rande
indelning i taxeringsdistrikt

och
f ö rordnanden av taxeringsfunktion ä rer

meddela
anvisningar och r å d r ö rande taxeringsarbetet

svara
f ö r granskning, TN-revisioner och taxeringsbes ö k

betr ä ffande
skattskyldiga som ä r juridiska personer,

del ä gare i f å mansf ö retag
eller fysiska personer med

80

Prop.
1985/86:55

s ä rskilt
komplicerade inkomst- och f ö rm ö genhetsf ö rh å llanden

svara
f ö r genomf ö randet av allm ä n och s ä rskild fastighetstaxering .

Revisionsenheten
ä r
en renodlad utredningsenhet och har bl.a. till uppgift att

-
genomf ö ra
revisioner i taxerings-, merv ä rdeskatte-, k ä llskatte- och avgiftsh ä nseende
(integrerade revisioner), revisioner som omfattar flera beskattnings å r och andra
tyngre kontroll å tg ä rder.

-
svara f ö r
samordningen av revisionsverksamheten inom l ä net.

Besv ä rsenhetens
funktioner ä r i huvudsak att f ö ra det allm ä nnas
talan vid f ö rvaltningsdomstol. Bl.a. upptr ä der
enhetens personal som

intendenter
i taxerings- och fastighetstaxeringsm å l

allm ä nna ombud
i merv ä rdeskattem å l

allm ä nna ombud
i uppb ö rds- och avgiftsm å l

allm ä nna ombud
i betalningss ä kringsm å l. Det b ö r framh å llas att allm ä nna ombudsfunktioner ocks å kan vara
tillagd befattningshavare vid annan enhet. G å voskattefunktionen ä r ofta
placerad vid besv ä rsenheten.

Merv ä rdeskatteenhe.tens
arbetsuppgifter ä r helt koncentrerade till merv ä rdebeskattningen.
I uppgifterna ligger att

-
svara f ö r
beskattningen

-
svara f ö r
registerf ö ringen av skattskyldiga till merv ä rdeskatt

svara
f ö r uppb ö rden av merv ä rdeskatt

- svara
f ö r kontrollen av merv ä rdeskatt i den m å n den inte

genomf ö rs av revisionsenheten.

6 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 55. Bilaga I och 2

Prop. 1985/86:55

Uppb ö rdsenheten
ansvarar i l ä net f ö r uppb ö rden av annan skatt ä n merv ä rdeskatt
samt avgifter. Arbetsuppgifterna omfattar bl.a.

handha
uppb ö rden av inkomst och f ö rm ö genhetsskatt

handha
uppb ö rden av socialavgifter

handha
uppb ö rden av arvs- och g å voskatt

vara
besv ä rsinstans betr ä ffande vissa beslut av LSM

f ö ra
arbetsgivarregistret

svara
f ö r å talsanm ä lningar och s.k. st ä llf ö retr ä dar-

ansvarstalan

svara
f ö r kontroll å tg ä rder betr ä ffande k ä llskatter och

avgifter

besluta
i konkurs- och ackords ä renden

besluta
i vissa anst å nds ä renden.

Dataenhetens
uppgifter innefattar att

handha
driften av den regionala ADB-anl ä ggningen svara f ö r registrering, registerf ö ring och
uttag ur register inom folkbokf ö rings- och beskattningsomr å det svara
f ö r beredning och kontrollarbete

svara
f ö r efterbehandling och distribution betr ä ffande framst ä llda
produkter, s å som l ä ngder av olika slag, f ö rtryckta
de.klarationsblanketter, skattsedlar m.m, svara f ö r viss serviceverksamhet s å v ä l
gentemot allm ä nheten som gentemot anv ä ndare
inom och utom l ä nsstyrelsen.

L ä nsstyrelsen
avger till regeringen f ö rutom f ö rslag till egen anslagsframst ä llning ä ven ett f ö rslag
till anslagsframst ä llning f ö r bl.a. de lokala skattemyndigheterna i l ä net.
Dessa uppgifter handl ä ggs i f ö rsta hand av l ä nsstyrelsens administrativa enhet. Beslut tas
normalt i l ä nsstyrelsens styrelse. Enheten har ocks å till
uppgift att svara f ö r rekryteringen av personal till l ä nsstyrelsen
(inklusive skatteavdelningen) och till de lokala skattemyndigheterna med vissa
sm ä rre undantag. N ä r det g ä ller tills ä ttningar av avdelnings-

82

Prop.
1985/86:55

och
enhetschefer på skatteavdelningen skall, som påpekats, samråd äga rum med
RSV.

3.5 Lokala
skattemyndigheten

I
landet finns 120 lokala skattemyndigheter. Chefen för myndigheten är en
fögderichef. Beroende på myndighetens storlek har de organiserats på två olika
sätt. De 72 mindre myndigheterna består av en gransknings- och en
serviceenhet. De större myndigheterna har en administrativ enhet, två skatteenheter
och en arbetsgivarenhet. Skatteenheterna är normalt indelade i en gransknings-
och en servicefunktion. De tre största myndigheterna, Stockholm, Göteborg och
Malmö, har en viss ytterligare indelning. Myndigheten i Stockholm har dessutom
en folkbokföringsenhet.

De
lokala skattemyndigheterna har under senare tid byggts ut såväl i fråga om arbetsuppgifter
som personellt. Tillskott av personal har framför allt skett på
handläggarsidan. Myndigheterna har ett mycket stort antal arbetsuppgifter. De
volymmässigt största omfattar

granskning
av deklarationer, beräkning av pensionsgrundande inkomst och
fastställande av sanktionsavgifter

-
service innefattande
information till allmänhet och myndigheter, expeditionella göromål såsom
upplysningar ur längder m.m., utfärdande av olika bevis, utdrag och manuella
debetsedlar, jämkningar och kolumnändringar m.m. samt arbete med
mantalsskrivning, val m.m. källskatte- och avgiftskontroll

-
A-skatt och B-skatt,
preliminärdebitering m.m. omdebiteringår

beredande
uppgifter i fråga om fastighetstaxering förande av J-aviregister

- registreringsåtgärder

83

Prop. 1985/86:55

Länsstyrelsens ställning som chefsmyndighet för lokal
skattemyndighet innebär att myndigheten inte upprättar och avger egen
anslagsframställning utan i princip endast ett utkast till utgiftsstat. Dessa
sammanställs av länsstyrelsen för samtliga lokala skattemyndigheter i länet
till en gemensam anslagsframställning, uppställd fögderivis.

Tjänst som fögderichef tillsätts av regeringen efter
förslag från länsstyrelsen. Samrådsförfarande med RSV krävs inte i detta fall. Övriga
tjänster utom vissa lägre tillsätts av länsstyrelsen. Länsstyrelsen har i flera
väsentliga avseenden arbetsgivaransvar för den lokala skattemyndigheten.
Länsstyrelsen fastställer vidare arbetsordningen för myndigheten.

3.6 Taxeringsnämnden

Taxeringsnämnden beslutar om taxering i första instans.
Ordföranden förordnas av länsstyrelsen. Ledamöter och suppleanter väljs av
kommunfullmäktige eller landstinget. Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd
skall vara minst fem och högst åtta. För närvarande finns det i hela landet ca
3 300 taxeringsnämnder med omkring 25 000 valda lekmannaledamöter.

84

Prop.
1985/86:55 SKATTEFÖRVALTNINGEN
1 DANMARK, NORGE OCH FINLAND

ST*TSSH*TTE
DIREKTOMATET

LICNINGSRAOET

AMTSSKATTE. INSPEKTOR*!-

(14)

KOMMUNALA

SKATTEKONTOR

I37S1

LICNINGS

KOMMISSIONER

13751___

Ligningsr å det och
statsskattedirektoratet

Statsskattedirektoratet
och ligningsr å det svarar gemensamt p å central
niv å under skattedepartementet f ö r att verksamheten i skattef ö rvaltningen
bedrivs p å ett effektivt, r ä ttvist och likformigt s ä tt. R å det drar
upp riktlinjer och direktoratet ä r verkst ä llande organ.

85

Prop, 1985/86:55

Ligningsr å det best å r av
femton ledam ö ter. Sex v ä ljs av folketinget och å tta utses
av ministern f ö r skatter och avgifter. R å dets ordf ö rande ä r tillika
chef f ö r statsskattedirektoratet och utn ä mns av Drottningen.

Statsskattedirektoratet
har 750 anst ä llda och ä r organiserat i f ö ljande huvudenheter

administrativ
avdelning

planl ä ggningssekretariat

intern
revision

kontrollavdelning

f ö rhandsbeskedsavdelning

uppb ö rdsavdelning

avdelning
f ö r v ä rdering av fast egendom

kulbrintebeskattningsavdelning

P å central
niv å utvecklas system f ö r deklarationskontroll p å maskinell
v ä g och statsskattedirektoratet tillhandah å ller maskinellt framst ä llt
underlag f ö r ligningsbeslut (taxeringsbeslut) . I dag f ö retas ca
1.5 miljoner ligningar "automatiskt". Man r ä knar med
att inom n å gra å r skall n ä rmare 3 miljoner ligningar kunna baseras p å
ADB-framst ä llt material. Direktoratet bedrivet' egen
revisionsverksamhet samt leder kontrollverksamheten i den statliga skattef ö rvaltningen.
Statsskattedirektoratet avger å rligen en av ligningsr å det godk ä nd plan ö ver hur
ligningen (taxeringen) skall ske. I planen anges generella riktlinjer f ö r
verksamheten. D ä r kan t.ex. anges vilka kategorier av deklarationer
eller vilka punkter i deklarationer som skall ä gnas s ä rskild
uppm ä rksamhet. Vidare efter vilka kriterier ADB-m ä ssig
kontroll kan ske. Direktoratet avger å rligen dessutom en av ligningsr å dets godk ä nd plan ö ver efter
vilka riktlinjer direktoratets tillsyn ö ver verksamheten skall ske.

86

Prop, 1985/86:55 Amtsskatteinspektorat

Amtsskatteinspektoraten fungerar i viss mån som
koordinator mellan centralmyndigheterna och den kommunala skatteförvaltningen.
Där anpassas de generella lignings- och tillsynsplanerna från
statsskattedirektoratet och ligningsrådet till regionen i samverkan med den
kommunala skatteförvaltningen. Man utövar tillsyn över verksamheteten i
ligningskomraissio-nerr i (taxeringsnämnderna), dels genom att närvara vid dess
sammanträden och dels genom att stickprovsvis gå igenom behandlade
deklarationer och initiera rättelser när så erfordras.

Man utför egna revisioner och verkar för att koordinera
landsomfattande och regionala aktioner med den revisionsverksamhet som företas
i den koiranunala skatteförvaltningen, samt bistår kommunerna i deras
revisionsverksamhet. Man följer upp verksamheten på regional och lokal nivå och
avrapporterar till statsskattedirektoratet utfallet i relation till planerna.

Skattekontor

I landet finns 275 kommunala skattekontor, som bl.a. uar
till uppgift att granska deklarationer, som utvalts maskinellt för kontroll,
utarbeta förslag till taxeringsbeslut och fungera som sekretariat åt
ligningskommissionerna. Skattekontoren handhar även skatteuppbörd och
arbetsgivarkontroll.

Ligningskommi SSioner

I de 275 ligningskommissionerna fattas taxeringsbesluten.
Kommissionerna består av minst 5 och högst 15 ledamöter, som väljs av
"kommunbestyrelsen". Kommissionerna utser ordförande inom sig. En
representant från skatteförvaltningen skall vara med vid dess sammanträden.

87

Prop.
1985/86: 55 Anslagsframst ä llning

Statsskattedirektoratet
avger en gemensam anslagframst ä llning f ö r sig och amtsskatteinspektoraten. Enligt uppgift
styrs amtsskatteinspektoraten mycket stramt. Statsskattedirektoratet och
amtsskatteinspektoraten har inget inflytande vad g ä ller de
kommunala skattekontorens anslagsframst ä llningar.

Tj ä nstetills ä ttningar
m.m.

Chefen
f ö r skattedirektoratet samt dess avdelnings- och kontorschefer,
cheferna f ö r amtskatteinspektoraten samt vissa andra tj ä nstem ä n utn ä mns av
Drottningen. Andra h ö gre tj ä nstem ä n utn ä mns av ministern f ö r skatter och avgifter. Ö vriga tj ä nstem ä n i
statsskattedirektoratet och amtskatteinspektoraten utses av statsskattedirekt ö ren.

F ö rseelser
som medf ö r b ö ter, s ä nkt l ö n eller avsked handhas av ministern f ö r skatter
och avgifter.

Anvisningsverksamhet
m.m.

Statsskattedirektoratet
f å r enligt f ö rfattning utf ä rda anvisningar som ä r bindande f ö r
ligningskommissionerna. Dessa anvisningar kan ä ven avse tolkning och till ä mpning av
lag. Innan n å gon bindande anvisning betr ä ffande
tolkning av lag utf ä rdas skall direktoratet f ö rs ä kra sig
om att skattedepartementet delar direktoratets uppfattning i fr å ga om
tolkningen. Direktoratet och r å det kan ä ven meddela anvisning om att en praxis, som
befunnits ol ä mplig, skall ä ndras.

Tillsynsverksamhet

Det
å ligger
direktoratet ut ö va tillsyn ö ver att taxeringen sker p å beh ö rigt och
likformigt s ä tt i hela landet och att kontrollera
ligningskommissionernas beslut blivit riktiga. Tj ä nstem ä n fr å n
direktoratet har - utan r ö str ä tt - r ä tt att

Prop. 1985/86:55

n ä rvara vid
sammantr ä den i ligningskommissionerna och amts-ligningsr å den.
Direktoratet kan vidare n ä r som helst ta ut sj ä lvdeklarationer f ö r
kontroll av att besluten blivit riktiga, p å tr ä ffas
oriktigheter kan direktoratet anmana vdb iig-ningskommission att f ö reta r ä ttelse. S å dan r ä ttelse f ö retas
dock endast om ligningskomraissionen ä r enig.

Enligt
f ö rfattning g ä ller att "i det omf å ng det
bestemmes av statsskattedirektoratet varetager amtsskatteinspektoratene de
oppgaver, der er p å lagt direktoratet". Direktoratets tillsynsverksamhet
har till stor del delegerats till amtsskatteinspektoraten, vars tj ä nstem ä n f å r delta
utan r ö str ä tt i ligningskommissionernas sairanantr ä den och
ta ut deklarationer f ö r kontroll.

Amtsskatteinspektoratet
tar ä ven initiativ till att felaktiga beslut ä ndras.

FINANSDEPARTEMENTET

SKATTE DIREKTORATET

FYLKESSKATTE

KONTOR

11(1

OSLO LICNINGS-KONTOR

LIONINGSJfOLKBOK
FORINGSKONTOR let 4901

OSLO FOLKBOK FORINGSKONTOR

fLIGNINOSNAMNDER

BERGEN FOLKBOK FORINGSKONTOR

)

89

Prop.
1985/86:55 Skattedirektoratet

Skattedirektoratet
ä r
organisatoriskt uppdelat i

skatteavdelning
avgiftsavdelning kontrollavdelning administrativ avdelning
databehandlingsavdelning

Vid
centralmyndigheten arbetar cirka 300 personer. Direktoratet b ä r det
centrala ansvaret f ö r att skatteb ö rdan f ö rdelas s å riktigt och r ä ttvist som m ö jligt och f ö r att arbetet p å alla plan i skattef ö rvaltningen
utf ö rs p å ett effektivt s ä tt och till rimlig kostnad.
D ä rifr å n leds, planeras och Ö vervakas verksamheten i
skattef ö rvaltningen. Skattedirektoratet bedriver ocks å i egen
regi offensiv kontrollverksamhet. Bl. a. utf ö rs revisioner med s ä rskild
inriktning p å utlandstransaktioner.

Fylkesskattekontor

Fylkesskattekontoren
ä r
beskattningsmyndighet f ö r merv ä rdeskatt och investeringsavgift. Myndigheten utf ö r ä ven
revisioner avseende inkomstskattekontroll och ö vervakar skattelig-ningen
(taxeringen) i fylket. D ä rut ö ver sk ö ter man personal-och ekonomif ö rvaltningen
r ö rande fylkets ligningskontor. De flesta av landets 19
fylkesskattekontor har' mellan 45-65 anst ä llda.

Lignings-
och folkbokf ö ringskontor

Vid
kontoren granskas deklarationer och ges f ö rslag till beslut i ligningsn ä mnderna.
D ä r fastst ä lls ä ven pensionsgrundande inkomst.

90

Prop. 1985/86:55 Ligningsnämnder

I
ligningsnämnden (sammanlagt 454) fattas "ligningsbesluten". Nämnden
består av fyra ledamöter, som väljs av kommunstyret, samt av chefen för
ligningskontoret. Kommunstyret utser ordförande bland de valda ledamöterna.

Anslagsframställning
m.m.

Skattedirektoratet
avger en samlad anslagsframställning för skatteförvaltningen uppdelad på
direktoratet, fylkesskattekontoren och ligningskontoren.

Fylkesskattekontoren
har en central ställning vad gäller personal- och ekonomiförvaltningen i
fylkets lignings-/folk-bokföringskontor (i fortsättningen benämnda kontor).
Antalet kontor per fylke varierar från 22 till 45. Kontoren varierar i
storleksordning från en deltidsanställd till- i Oslo - 560. anställda. Ett
"normalkontor" har fem anställda. i.: -

Varje
kontor lämnar årligen ett budgetförslag till fylkes-skattekontoret, som
sammanställer de olika förslagen och avger ett samlat budgetförslag för
kontoren till skattedirektoratet. Direktoratet tilldelar fylkesskattekontoret
de medel som är avsedda för kontoren. Fylkesskattekontoret fördelar medlen men
reserverar ofta pengar för vissa utgiftsposter t.ex. för tillfälligt anställda,
övertidsarbete och kontorsutrustning. Fylkesskattekontoren handhar dessutom i
stort sett all personaladministration avseende kontoren.

Tjänstetillsättningar

I
skattedirektoratet tillsätts skattedirektören (chefen för skattedirektoratet)
avdelningsdirektörer och underdirektörer av Kungen. De högre tjänstemännen
tillsätts av finansdepartementet. Övriga tjänstemän tillsätts av
skattedirektoratet.

91

Prop. 1985/86:55

I
fylkesskattekontoren tills ä tts chefen av Kungen. De h ö gre tj ä nstem ä nnen
tills ä tts av ett centralt tills ä ttningsr å d vari ing å r chefen f ö r skattedirektoratet (ordf ö rande),
en representant f ö r finansministeriet samt en representant f ö r de anst ä llda i
skattef ö rvaltningen.

I
lignings/folkbokf ö ringskontoren tills ä tts ligningscheferna i Oslo
och Bergen av Kungen. Ö vriga ligningschefer och h ö gre tj ä nstem ä n utn ä mns av
det centrala tills ä ttningsr å det (se ovan). Ö vriga tj ä nstem ä n utn ä mns av
respektive fylkes tills ä ttningsr å d. I fylkets r å d ing å r chefen f ö r fylkesskattekontoret (ordf ö rande),
vdb ligningschef, en representant som utses av "fylkesutvalget" samt
eventuellt en personalrepresentant.

Disciplinstraff
kan best å av skriftlig anm ä rkning, avst ä ngning
fr å n tj ä nsten 1 m å nad - 2 å r, nedflyttning till l ä gre tj ä nst eller
i allvarligare fall, avsked. Disciplin ä renden sk ö ts av respektive tills ä ttningsmyndighet.

Anvisningsverksarnhet
m.m.

Skattedirektoratet
l ä mnar anvisningar om hur lag skall tol-ka's. I de fall os ä kerhet r å der betr ä ffande
tolkning r å dg ö r direktoratet med finansdepartementet innan,
anvisning meddelas. Dessa anvisningar uppges uppfattas som bindande f ö r tj ä nstem ä nnen i
skattef ö rvaltningen men inte f ö r ligningsn ä mnderna.

92

FINANSMINISTERIET

SKATTE
STYRELSEN

OhlSATTNtNCS

SKATTEBVRAER

(71

LANSSKATTEVERK 1111

LANSSKATTE

NAMNGER

(131

SKATTEBYRIER

(3141

/
SKA

I
I4«l

SKATTENAMNDER

Finansministeriet

Vid
finansministeriet, som ä r organiserat p å sju avdelningar, finns i
allm ä nhet tv å ministrar. Arbetsf ö rdelningen dem emel-"
lan ö verenskoms vid regeringsbildningen. F.n. finns en budgetminister och
en skatte- och l ö neminister. Budgetministern ä r
ministeriets chef.

Vid
skatteavdelningen arbetar ett 30-tal personer. Ingen av dem ä r f.n.
domstols jurist och flera har rekryterats fr å n skattef ö rvaltningen.
Skattef ö rvaltningen delegerar ofta ar-L betsuppgifter till skattestyrelsen
eller uppdrar å t den att ta fram underlag inf ö r beslut.

93

Prop. 1985/86:55 Skattestyrelsen

Skattestyrelsen har inte någon beskattningsfunktion och
dess huvuduppgift att leda och övervaka verksamheten i de underställda
länsskatteverken, omsättningsskattebyråerna och skattebyråerna fastslås såväl
i lag som i förordning om skattestyrelsen. Enligt förordning åligger det också
skattestyrelsen att genom råd och anvisningar till skattemyndigheterna och
genom information till de skattskyldiga främja en riktig och enhetlig
beskattning.

Antalet anställda uppgår till ca 350 personer. Av dem
arbetar ungefär 190 vid den tekniska avdelningens ADB-byrå. Trots verksamhetens
koncentration på ledning, samordning och övervakning av skatteförvaltningen
bedtivs på central nivå kvalificerade skatte-, avgifts- och skattebrottsutredningar.
Skattestyrelsen är organiserad i följande avdelningar

administrativa avdelningen

avdelningen för direkt beskattning

avdelningen för indirekt beskattning

inspektionsavdelningen

skatteuppbördsavdelningen

- tekniska avdelningen

Länsskatteverk

I de elva länsskatteverken arbetar ca 1 500 personer.
Antalet anställda vid ett länsskatteverk varierar från 50 personer till 400
personer.

Länsskatteverken handhar uppbörd och indrivning av skatter
och avgifter inklusive omsättningsskatt. De utför även revisioner hos
medelstora företag.

Liksom i Sverige, Danmark och Norge fattas
taxeringsbesluten i från skatteförvaltningen fristående nämnder. Till
länsskat-94

Prop.
1985/86:55

teverken är knutna länsnämnder, där sådana skattskyldiga
som skall beskattas i mer än tre kommuner taxeras. Nämnderna består av tolv
ledamöterj som förordnas av skattestyrelsen efter föreslag av kommunernas
centralorganisationer. Länsskatteverken granskar de 'mellankommunala'
deklarationerna och tillhandahåller föredraganden i länsnämnderna. Slutligen
har länsskatteverken till uppgift att under skattestyrelsen leda och övervaka
verksamheten i de underställda skattebyråerna och handha deras personal-
och ekonomiförvaltning.

Den regionala skatteförvaltningen ingick tidigare i
länsstyrelserna, men bröts ut från dem i slutet av 1950-talet och bildade
fristående myndigheter under skattestyrelsen. Uppbörds- och indrivnings
funktionerna kom att ligga kvar hos länsstyrelserna till 1976, när de
överfördes till länsskatte-verke.n.

Skattebyråer

Skattebyråerna har sammanlagt 5 000 anställda. De granskar
bl. a. deklarationer, sköter skattedebitering och utför revisioner hos
mindre företag.

Skattenämnder

Taxeringsbesluten fattas av fristående skattenämnder. Chefen
för skattebyrån, skattedirektören, är ordförande i skattenämnd. Övriga
ledamöter väljs av kommunfullmäktige. Det finns sammanlagt 461 skattenämnder,
vilket innebär att en skattbyrå betjänar i genomsnitt i två
skattnämnder.

Tjänstetillsättningar m.m.

I skattestyrelsen tillsätts generaldirektören och
överdirektören av presidenten på framställning av statsrådet. Avdelningscheferna
tillsätts av presidenten sedan skattestyrelsen

95

Prop. 1985/86:55

uppgjort
tj ä nstef ö rslag. Ö vriga h ö gre tj ä nstem ä n tills ä tts av skattestyrelsen,

I
l ä nsskatteverket tills ä tts l ä nsskattedirekt ö ren av statsr å det sedan skattestyrelsen uppgjort tj ä nstef ö rslag.
Avdelningscheferna tills ä tts av finansministeriet sedan skattestyrelsen
gjort framst ä llning. Ö vriga h ö gre tj ä nstem ä n tills ä tts av skattestyrelsen sedan l ä nsskatteverket
gjort framst ä llning. Ö vriga tills ä tts av l ä nsskatteverket.

I
skattebyr å n tills ä tts skattedirekt ö ren av skattestyrelsen sedan
de till distriktet h ö rande kommunernas styrelser h ö rts. H ö gre tj ä nstem ä n tills ä tts av
skattestyrelsen sedan l ä nsskatteverket gjort framst ä llning. Ö vriga tj ä nstem ä n tills ä tts av l ä nsskatteverket.
Skattestyrelsen kan delegera befogenhet till skattedirekt ö ren
(chefen f ö r skattebyr å n) att tills ä tta innehavare av byr å bitr ä des-,
maskinskrivar-, vaktm ä star- och telefonistbefattningar.

Om
tj ä nsteman vid skattestyrelsen (ej GD, Ö D, avdelningschef och bitr ä dande
avdelningschef), vid l ä nsskatteverk eller vid skattebyr å gjort
sig skyldig till fel i tj ä nsten eller till f ö rsummelse av tj ä nsteplikt,
som inte ä r av den art att han d ä rf ö r b ö r å talas,
eller har han visat ol ä mpligt uppf ö rande, kan skattestyrelsen straffa honom i
disciplin ä r v ä g med varning, b ö ter eller skiljande fr å n tj ä nsten f ö r en tid
av h ö gst sex m å nader.

L ä nsskatteverk
ä r
enligt f ö rordning skyldigt att utf ö ra uppgifter
som skattestyrelsen å l ä gger l ä nsskatteverk. P å l ä nsskatteverk
avkommande uppgifter kan genom f ö rordning ö verf ö ras till skattebyr å .

Skattestyrelsens
arbetsordning fastst ä lls av finansministeriet. Skattestyrelsen fastst ä ller
arbetsordningar f ö r l ä nsskatteverken och skattebyr å erna.

96

Prop. 1985/86:55 Anvisningsverksamhet
m.m.

Regeringen
eller myndighet som ä r underst ä lld regeringen f å r med bindande verkan
komplettera lag endast om i lagen s ä rskilt anges att s å f å r ske. S å dan f ö reskriftsr ä tt f ö rekommer
sparsamt i finsk skattelag.

Enligt
lag och f ö rordning ankommer det p å
skattestyrelsen att fr ä mja en riktig och enhetlig beskattning genom r å d och anvisningar
till skattemyndigheterna. L ä nsskatteverk och skattebyr å er har
inte i lag eller f ö rordning tillagts uppgiften att fr ä mja
enhetlig r ä ttstill ä mpning. Skattestyrelsen meddelar anvisningar till
skattemyndigheterna. Dessa anvisningar ä r inte bindande f ö r de n ä mnder som
fattar taxeringsbesluten, men g.enomslagskraften uppges vara f ö rh å llandevis
god. L ä nsskatteverk skall ö vervaka att anvisningarna f ö ljs och
rapportera avvikelser till skattestyrelsen.

Verksamhetsplanering
och ekonomi

Skattestyrelsen
arbetar l ö pande med tre verksamhets- och ekonomiplaner. En
avser mer ä n fem å r, den andra avser fem å r och den
tredje ä r en ett å rsplan. Fem å rsplanen bildar grundvalen f ö r l ä nsskatteverkens
planering av verksamheten i l ä nen. Skattestyrelsen f ö ljer l ö pande upp
verksamheten i skattef ö rvaltningen genom avrapporteringssystem och
analyserar utfall i relation till plan och m å ls ä ttning.

Skattestyrelsen
utarbetar en f ö r skattef ö rvaltningen gemensam anslagsframst ä llning p å grundval
av underlag fr å n distriktsf ö rvaltningen och de egna avdelningarna. Efter vederb ö rlig
behandling av statsmakterna tilldelas skattestyrelsen medel f ö r skattef ö rvaltningen.
Medlen st ä lls till skattestyrelsens disposition och ä r i
tilldelningsbeslutet inte f ö rdelade p å
myndigheter utan i st ä llet
uppdelade i huvudposter f ö r olika slag av utgifter. Skattestyrelsen g ö r d ä refter en
specialbudget som fast ä lls av finansministeriet och medel f ö rdelas ut

97

7 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 55. Bilaga I och 2

Prop. 1985/86:55

p å oms ä ttningsskattebyr å erna och
l ä nsskatteverken. Det kan ä ven n ä mnas att i skattestyrelsens uppgifter ing å r att ut ö va
tillsyn ö ver medelsf ö rbrukningen i skattef ö rvaltningen. Skattestyrelsen
inspekterar och reviderar l ä nsskatteverken minst en g å ng per å r.

L ä nsskatteverken
och skattebyr å erna

Skattebyr å erna g ö r å rligen verksamhetsplanering
d ä r f ö rv ä ntade arbetsuppgifter och personalresurser anges
och d ä r resursutnyttjandet och arbetsuppgifternas utf ö rande ä ven f ö rdelas i
tid. Vid sin verksamhetsplanering skall skattebyr å erna beakta de direktiv som
l ä nsskatteverket l ä mnat betr ä ffande verksamheten och resursutnyttjandet.

Skattebyr å ns
verksamhetsplanering s ä nds till l ä nsskatteverket, som fastst ä ller den
och sairananfattar skattebyr å ernas verksamhetsplaner. Sammanfattningen s ä nds till
skattestyrelsen. Skattebyr å ernas verksamhet - utfall i f ö rh å llande
till plan, avrapporteras l ö pande till l ä nsskatteverket och d ä rifr å n vidare
till skattestyrelsen. Betr ä ffande viss verksamhet, t.ex.
deklarationsgranskning, sker • avrapporteringen m å nadsvis. F Ö r annan
verksamhet sker avrapporteringen med l ä ngre tidsintervaller.

L ä nsskatteverkets
handhavande av skattebyr å ernas ekonomif ö rvaltning sker s å att l ä nsskatteverket,
efter att ha tilldelats medel av skattestyrelsen, ger varje skattebyr å en budget.
Pengarna f ö rvaltas av l ä nsskatteverket, som granskar skattebyr å ernas r ä kningar
och utanordnar medel. L ä nsskatteverket sk ö ter dessutom praktiskt taget
all personaladministration å t skattebyr å erna.

98

Prop. 1985/86:55

VISSA
ANDRA MYNDIGHETER MED CENTRALA, REGIONALA OCH LOKALA ORGAN

5.1
Ä klagarorganisationen

Å klagarorganisationen best å r av riks å klagaren,
region å klagarmyndigheter och distrikts å klagarmyndigheter. En organisation med en central
myndighet samt regionala och lokala myndigheter. P å regional
niv å har nyligen en omorganisation ä gt rum. Numera har l ä ns å klagarmyndigheterna
ersatts av tretton region å klagarmyndigheter. D ä rtill kommer en s ä rkild
stats å klagarmyndighet i Stockholm f ö r speciella m å l.

Riks å klagaren

Riks å klagaren
(R Å ) ä r h ö gste å klagare och har i denna egenskap ansvaret f ö r och
ledningen av å klagarv ä sendet i riket, 7 kap 2 § r ä tteg å ngsbalken.
Enligt 7 kap 5 § r ä tteg å ngsbalken f å r han ö verta uppgifter s ö m tillkommer l ä gre å klagare.

Vid
sidan av best ä mmelserna i r ä tteg å ngsbalken inneh å ller å klagarinstruktionen
(1974:910) best ä mmelser om f ö rdelning av arbetsuppgifter inom å klagarorganisationen.
Enligt 4 § instruktionen skall R Å ut ö va
tillsyn ö ver å klagarnas verksamhet. Genom inspektioner och andra
å tg ä rder
skall han h å lla sig underr ä ttad om å klagarv ä sendets tillst å nd och behov samt om de f ö rh å llanden i
ö vrigt
som tillh ö r omr å det f ö r hans tj ä nsteut ö vning. Han b ö r ä gna s ä rskild uppm ä rksamhet å t till ä mpningen av g ä llande best ä mmelser om beslut att ej tala

99

Prop.
1985/86:55

å brott och om straff f ö rel ä ggande. R Å bist å r ocks å å klagarna
med r å d och upplysningar samt meddelar dem anvisningar f ö r deras
tj ä nsteut ö vning. R Å utf ä rdar ä ven arbetsordningar f ö r de regionala och lokala å klagarmyndigheterna.

R Å uppr ä ttar och
avger anslagsframst ä llning f ö r hela å klagarorganisationen. Till grund h ä rf ö r ligger
bl.a. f ö rslag till anslagsframst ä llning fr å n varje regional myndighet. Tj ä nster som
chef f ö r regional eller lokal myndighet tills ä tts av regeringen efter f ö rslag fr å n R Å . L ä gre å klagartj ä nster
tills ä tts av R Å .

s å som n ä rmare beskrivs
i kapitlet om lekmannainflytande har hos R Å inr ä ttats en r å dgivande n ä mnd.

Det
b ö r framh å llas att best ä mmelserna i å klagarinstruktionen ä r f ö rem å l f ö r ö versyn p å grund av
den nyligen best ä mda f ö r ä ndringen av de regionala å klagarmyndigheterna.

Regionala
å klagarmyndigheter

Å klagarv ä sendet ä r enligt f ö rordningen (1984:1137) indelat i tretton regioner,
inom varje region finns en region å klagarmyndighet. I Stockholm finns dessutom en
stats å klagarmyndighet f ö r speciella m å l. Chefen f ö r den regionala myndigheten har under R Å ansvaret
f ö r och ledningen av å klagarv ä sendet inom sitt verksamhetsomr å de, 7 kap
2 § r ä tteg å ngsbalken.

Chefen
f ö r den regionala myndigheten leder och ut ö var tillsyn ö ver å klagarverksamheten
inom myndighetens verksamhetsomr å de, 17 § instruktionen. Han skall tillse att å klagarna
i å klagar-distrikten fullg ö r sina skyldigheter samt bist å dera med
r å d och upplysningar i deras verksamhet. N ä r s å beg ä rs kan
han ö verpr ö va distrikts å klagarens beslut och han kan ä ven ö verta
handl ä ggningen av visst m å l.

100

Prop. 1985/86:55 Lokala å klagarmyndigheter

Chefen
f ö r den lokala å klagarmyndigheten ä r en distrikts å klagare,
chefs å klagaren. Han skall f ö rdela g ö rom å len vid myndigheten mellan sig och ö vriga å klagare
enligt grunder som fastst ä llts i arbetsordningen. Chefs å klagaren
b ö r handl ä gga de m å l d ä r å klagaruppgiften ä r mer kr ä vande
eller av annat sk ä l b ö r fullg ö ras av honom. Han skall ocks å bist å å klagaren
med r å d och upplysningar i deras verksamhet.

5.2
Arbetsmarknadsverket

Arbetsmarknadsverket
ä r
den sammanfattande ben ä mningen p å
arbetsmarknadsstyrelsen, l ä nsarbetsn ä mnder och
arbetsf ö rmedlingar. Arbetsmarknadsverkets organisation och huvudsakliga
arbetsuppgifter framg å r av f ö rordningen (1965:667) med instruktion f ö r verket.

Arbetsmarknadsstyrelsen

Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) ä r en central f ö rvaltningsmyndighet f ö r allm ä nna
arbetsmarknadsfr å gor. Styrelsen ä r chefsmyndighet f ö r l ä nsarbetsn ä mnderna
och arbetsf ö rmedlingen.

Enligt
3 § instruktionen å ligger det AMS att bl.a. planl ä gga,

leda
och ut ö va tillsyn ö ver verkets arbetsomr å de.

--I

I
egenskap av central f ö rvaltningsmyndighet ä r det AMS som avger
anslagsframst ä llning avseende hela arbetsmarknadsverket.
Bortsett fr å n de h ö gsta tj ä nsterna inom verket som tills ä tts av
regeringen ä r det ö verl ä mnat till AMS att tills ä tta
samtliga tj ä nster. L ä nsarbetsn ä mnd kan efter beslut av AMS ges r ä tt att
tills ä tta vissa tj ä nster.

Enlig
1 § instruktionen j ä mte best ä mmelserna i allm ä nna verksstadgan ankommer
det ocks å p å AMS att fastst ä lla arbets-

101

Prop. 1985/86:55

ordningen och meddela bestämmelser i övrigt för
myndigheterna inom verket.

AMS leds av en styrelse bestående av generaldirektören,
överdirektören och elva andra av regeringen särskilt utsedda ledamöter.
Ledamöterna utses efter förslag från de fackliga organisationerna.
Styrelseärenderna består i huvudsak av ärendetyper av liknande karaktär som
anges i länsstyrelseinstruktionen nämligen

viktigare frågor om samhällsplanering m.m.
viktigare frågor om organisationer, arbetsordning och

tjänsteföreskrifter

frågor om anslagsframställningar m.m.

tillsättning av tjänster över viss lönegrad

frågor om diciplinansvar, avskedande m.m.

ärenden enligt lagen (1974:13) om vissa
anställningsfrämjande åtgärder

andra frågor som generaldirektören hänskjuter
till sty--

relsen.

L ä nsarbetsn ä mnden

L ä nsarbetsn ä mnden■
ä r
l ä nsmyndighet f ö r allm ä nna arbetsraark-nadsfr å gor och f ö r arbetsf ö rmedlingen.
L ä nsarbetsn ä mnden skall bl.a. f ö lja utvecklingen p å
arbetsmarknaden samt planl ä gga och vidtaga de å tg ä rder som
betingas av utvecklingen. N ä mnden skall g ö ra de framst ä llningar och f ö rslag hos AMS till vilka l ä get p å
arbetsmarknaden ger anledning. Ä rende som r ö r fr å gor av principiell betydelse eller st ö rre vikt
skall ö verl ä mnas till AMS avg ö rande.

L ä nsarbetsn ä mnden
best å r av ordf ö rande och nio andra ledam ö ter. En
av ledam ö terna ä r vice ordf ö rande. L ä nsarbetsdirekt ö ren ä r sj ä lvskriven
ledamot. Regeringen utser ordf ö rande och vice ordf ö rande efter f ö rslag fr å n
generaldirekt ö ren. Ö vriga ledam ö ter och suppleanter utses av AMS.

102

Prop.
1985/86:55 Under n ä mnden leds arbetet av l ä nsarbetsdirekt ö ren.

Arbetsf ö rmedlingen

Arbetsf ö rmedlingen
ä r
den lokala myndigheten f ö r allm ä nna arbetsmarknadsfr å gor. Arbetsf ö rmedlingen
skall inom sitt omr å de ut ö va den offentliga arbetsf ö rmedlingsverksamheten
inklusive yrkesv ä gledning och arbetsv å rd.

Arbetet
i distriktet leds av chefen f ö r distriktskontoret. I varje distrikt finns med
vissa undantag en distriktsarbets-n ä mnd. N ä mnden best å r av ordf ö rande och nio ledam ö ter. Chefen f ö r
distriktskontoret ä r sj ä lvskriven ledamot och ordf ö rande i n ä mnden. Ö vriga
ledam ö ter utses av l ä nsarbetsn ä mnden.

5.3
Tullverket

Tullverket
har till uppgift att p å f ö ra, uppb ä ra och redovisa tull samt vissa skatter och andra
avgifter. Verket ö vervakar efterlevnaden av s ä rskilda
best ä mmelser om inf ö rsel och utf ö rsel av varor och ut ö var i ö vrigt
uppsikt ö ver trafiken till och fr å n
utlandet och fullg ö ra kontrolluppgifter som sammanh ä nger d ä rmed och
vissa ö vervakningsuppgifter.'

Tullverket
omfattar generaltullstyrelsen samt en regional och lokal organisation, 1 § f ö rordningen
(1984:988) med instruktion f ö r tullverket.

GeneraltullstyreIsen

Generaltullstyrelsen
(GTS) har s ä rkilt i uppgift att uppb ä ra och
redovisa tull och vissa andra skatter samt avgifter. GTS skall vidare ö vervaka
uppb ö rden och redovisningen vid de regionala och lokala tullmyndigheterna
m.m. samt ge r å d till ledning f ö r tolkning och till ä mpning av
best ä mmelserna i lagen (1977:975) med tulltaxa. Ä ven i ö vrigt
skall GTS utf ä rda allra ä nna r å d inom tullverkets verksamhetsomr å de.

103

Prop.
1985/86:55

GTS
uppr ä ttar och avger f ö rslag till anslagsframst ä llning f ö r
tullverket samt fast ä ller arbetsordningen och de allm ä nna best ä mmelserna
i ö vrigt som fordras f ö r arbetet inom verket.

Generaltulldirekt ö ren ä r chef f ö r hela
tullverket och allts å ä ven f ö r GTS. Han beslutar sj ä lv i ä renden
han deltar i. Vissa fr å gor ang å ende skiljande fr å n anst ä llning
m.m. avg ö rs av en n ä mnd vari generaltulldirekt ö ren och
tj ä nstem ä n inom GTS ing å r.

Regionala
tullmyndigheter

N ä rmast
under GTS leder och ö vervakar tulldirektionen verksamheten inom sina
tullomr å den. Motsvarande g ä ller g ä nstull-kammare.

Enligt
10 § instruktionen f ö r tullverket f å r genom arbetsordningen, tj ä nstg ö ringsreglemente
eller genom s ä rskilda beslut ö verl å tas å t chefen
eller annan tj ä nsteman vid regional och lokal tullmyndighet att
avg ö ra ä renden som r ö r myndighetens verksamhetsomr å de.

Enligt
arbetsordningen å ligger det tulldirekt ö ren att leda och ö vervaka
verksamheten inom regionen och svara f ö r hur dess uppgifter fullg ö rs. Han
beslutar f ö r tulldirektionen i ä rende i vars pr ö vning han
deltar.

Arbetsordningen
anger vidare s ä rskilda ansvarsomr å den f ö r
cheferna f ö r enheterna inom regionkontoret. Bl.a. kan n ä mnas att
chefen f ö r taxekontoret har att ut ö va en ö vergripande
tillsyn ö ver tulltaxeringsarbetet inom regionen. Han skall d ä rvid ä gna sig å t att vid
behov samordna kontrollinsatser och att tillse att tullmyndigheterna inom
regionen uppr ä ttar planer f ö r kontrollbes ö k och annan kontroll- och granskningsverksamhet.
Han ska vidare ö vervaka att tulldeklaration granskas och att beslut
meddelas inom f ö reskriven tid samt

104

Prop.
1985/86:55

vid behov vidtaga erforderliga åtgärder för att förhindra
uppkomsten av balanser inom tulltaxeringsarbetet.

Lokala rayndigheter

Lokala myndigheter inom tullverket är bl.a.
distriktstullkammare. Enligt arbetsordningen har distriktstullkammare i huvudsak
arbetsuppgifter som avser klarering av transportmedel och varor jämte bevakningsverksamhet.

Chefen för distriktstullkammare har att under
tulldirektionen leda och ansvara för verksamheten, inom tulldistriktet. Det
åligger honom bl.a. att ägna särskild uppmärksamhet åt kontroll' och
granskningsverksamheten inom tulltaxeringsområdet. Han svarar vidare för att
tulldeklarationer granskas och redovisas inom föreskriven tid.

105

Prop.
1985/86:55

II ORGANISATIONSSTRUKTUR

6 PROBLEM I NUVARANDE ORGANISATION

I detta avsnitt ges en översiktlig beskrivning av problera
i materiellt och administrativt avseende som dagens organisation av
skatteförvaltningen för med sig för verksamheten. Probleminventeringen
begränsas till frågor av betydelse från lednings- och samordningssynpunkt.

Allmänt

Den
svenska skattef ö rvaltningen ä r starkt splittrad i organisatoriskt och
administrativt avseende. Trots de vertikala verksamhetssambanden saknas klara
styrlinjer mellan myndighetsniv å erna. Ansvarsf ö rh å llandena och befogenheterna ä r oklara
eller oreglerade. Samtidigt ä r skattesystemet b å de materiellt och f ö rfarandem ä ssigt s å
komplicerat att det ä r mycket■sv å rt att skapa ö verblick
eiler att formulera en klar m å ls ä ttning f ö r hela verksamheten. Det ä r inte f ö rv å nande att
verksamheten inom f ö rvaltningens m å nga myndigheter bedrivs p å ett
oenhetligt s ä tt i fr å ga om verksamhetsinriktning, prioriteringar och
resursavv ä gningar, ambitionsniv å er m.m. Detta f ö rh å llande
har belysts av ett stort antal utredningar. PLAN-projektet (RSV rapport 1983:1)
drog bl.a. den sammanfattande slutsatsen att skatteadministrationens
organisation inte anpassats till de krav ett modernt samh ä lle och
skattesystem st ä ller, vilket f ö rt med sig stora problem i samordnings- och
effektivitetsh ä nseende.

107

Prop.
1985/86:55

Politisk
styrning och å terkoppling

Skattesystemet
i stort ber ö r p å olika s ä tt ett flertal departement inom regeringskansliet.
Detta medf ö r sv å righeter att f å en god och sammanh å llen å terkoppling
till regering och riksdag av erfarenheter som g ö rs i skattef ö rvaltningen
av skattelagstiftningens funktionss ä tt och effekter i skilda h ä nseenden.
Det g ö r det ocks å sv å rt att skapa ö verblick ö ver skatte- och avgiftslagarnas inb ö rdes
samband, s å v ä l materiellt som i fr å ga om
deras administration.

Enligt
nu g ä llande ordning avger varje l ä nsstyrelse en anslagsframst ä llning
till finansdepartementet f ö r l ä nets lokala skattemyndigheter. RSV sammanst ä ller och
yttrar sig ö ver dessa anslagsframst ä llningar.
L ä nsstyrelsernas egna anslagsframst ä llningar inges d ä remot
till civildepartementet och remitteras.d ä rifr å n till RSV f ö r yttrande vad g ä ller fr å gor inom
RSV:s verksamhetsomr å de.

Inom
regeringskansliet ä r f ö ljaktligen budgetarbetet betr ä ffande
skattef ö rvaltningen uppdelat p å tv å departement. Detta minskar m ö jligheterna
till en samlad resursbed ö mning d ä r skattef ö rvaltningens medelsbehov v ä gs mot
behoven inom andra samh ä llssektorer. Beslutsprocessen kompliceras. Det f å r bl.a.
till f ö ljd att minst tv å riksdagsutskott (i f ö rsta hand bostads- och
skatteutskotten) skall behandla skattef ö rvaltningens resursfr å gor.
Riksdagen f å r d ä rmed inte n å gon samlad diskussion i dessa fr å gor.

Eftersom
RSV, skatteavdelningarna och de lokala skattemyndigheterna funktionellt h ö r samman
ber ö r de flesta fr å gor som sammanh ä nger med den ö vergripande
styrningen av verksamheten s å v ä l civil- som finansdepartementen. Detta ger mindre
goda f ö ruts ä ttningar f ö r en effektiv styrning, samordning och uppf ö ljning av
skattef ö rvaltningen ä ven fr å n regeringens sida..

108

Prop. 1985/86:55 Central
ledning

RSV
ä r
central f ö rvaltningsmyndighet f ö r skattef ö rvaltningen
men saknar i v ä sentliga h ä nseenden de formella befogenheter som beh ö vs f ö r att
effektivt leda och samordna verksamheten.

I
materiellt avseende har RSV i vissa i lag s ä rskilt reglerade fall till
uppgift att l ä mna bindande f ö reskrifter. Inom t. ex. taxeringsomr å det skall
verket vidare fr ä mja en riktig och enhetlig r ä ttstill ä mpning.
Ansvaret f ö r att verka f ö r att taxeringarna blir likformiga och r ä ttvisa
vilar emellertid exklusivt p å skattecheferna, som sj ä lvst ä ndigt,
var och en i sitt l ä n, l ä mnar rekommendationer i tolkningsfr å gor till
granskare och taxeringsn ä mnder. Detta problemorar å de
behandlar utredningen i avsnitt IV. 10.

RSV
har vidare enligt å tskilliga f ö rfattningar att utf ä rda verkst ä llighetsf ö reskrifter
av olika slag (se bl.a. 60 § a TF). Verkst ä llighetsf ö reskrifterna ä r ofta av teknisk karakt ä r och
syftar till att vara hj ä lpmedel i verksamheten. Deras v ä rde som
styrmedel vad g ä ller inriktningen av verksamheten, planering,
prioritering etc. ä r begr ä nsat.

Instruktionen
f ö r RSV inneh å ller inte n å gon best ä mmelse som anger att verket har till uppgift att
leda verksamheten. Ledningen och planeringen av den operativa verksamheten
ankommer p å skattecheferna. Exempelvis betr ä ffande
skatte-och avgiftskontrollen ges RSV till uppgift att planera och samordna
verksamheten. Den centrala instansen saknar allts å formellt mandat att se till
att denna viktiga verksamhet bedrivs p å ett enhetligt s ä tt i riket. Den gemensamma
planeringen sker i ett samr å dsf ö rfarande mellan skattecheferna och RSV som r å dgivande
organ.

I
administrativt avseende kan noteras att RSV inte inger en f ö r skattef ö rvaltningen
samlad anslagsframst ä llning. RSV sammanst ä ller och yttrar sig ö ver f ä rdiga
produkter, som i

109

Prop.
1985/86:55

regel
är beslutade i länsstyrelsernas styrelser och där avvägningar och
prioriteringar företagits mellan å ena sidan skatteförvaltningens behov och å
andra sidan de behov som föreligger beträffande den del av länsstyrelsens
verksamhet som avser länets utveckling och framtid. När det gäller tillsättning
av tjänst som chef för skatteavdelning eller enhetschef skall länsstyrelsen,
före beslut om förslag till regeringen, inhämta yttrande från RSV.
Länsstyrelsen är inte bunden av yttrandets innehåll. Den centrala instansen
saknar alltså ett reellt ansvar i tillsättningsärenden inom skatteförvaltningen
på länsnivå. Det saknas ra.a.o. formella förutsättningar 'för en effektiv och
samlad resurshushållning och ett enhetligt personalpolitiskt uppträdande inom
skatteförvaltningen.

Skatteförvaltningen
på länsnivå

I
samband med 1971 års länsförvaltningsreform fastslogs (prop. 1970:103) att en
huvuduppgift för den nya länsstyrelsen och dess styrelse skulle vara att leda
och samordna den samhällsplanering som bedrivs inom den statliga länsförvaltningen.
I det sammanhanget är verksamheten i skatteförvaltningen av föga intresse.
Detta i förening med skattechefsinstitutet har medfört att länsstyrelsernas
styrelser i liten omfattning ägnar sig åt skatteavdelningarnas verksamhet.
Detta förhållande belyses av en undersökning företagen av
verksledningkommittén. Av undersökningen framgår att av de sammanlagt 2 370
ärenden som behandlades i länsstyrelsernas styrelser under 1983 var 80 ärenden
eller 3,4 % skatte- och taxeringsärenden, varav nästan alla var remisser.
Styrelserna behandlade 209 länsstyrelseinterna ärenden (anslagsframställningar,
ekonomi, intern organisation, disciplinfrågor och tillsättning av interna
tjänster). Hur många av dessa ärenden som avsåg skatteavdelningarna framgår
inte av undersökningen. Ledningen av den sakliga verksamheten inom
skatteavdelningen är alltså undantagen från alla former av
lekmannainflytande.

110

Prop.
1985/86:55

Genom skattechefsinstitutet, delegeringen i 22 §
länsstyrelseinstruktionen jämte andra delegeringar i arbetsordningen för
länsstyrelsen är landshövdingen som myndighetschef i praktiken fråntagen så
gott som allt ansvar för verksamheten inom länets skatteförvaltning. De
befogenheter och uppgifter som kvarligger hos länsstyrelsen och landshövdingen
inom några av skatteavdelningens sakområden är närmast av formell karaktär. I
administrativt avseende har naturligtvis landshövdingen och länsledningen
ansvaret för ekonomi- och personaladministration m.m. för skatteförvaltningen
på länsnivå. Den genom bl.a. skattechefsinstitutet kluvna ansvarsbilden visar
hur svårt det är att passa in skatteförvaltningen i länsstyrelseorganisationen.

Chefen för skatteavdelningen/skattechefen å sin sida
framstår som den i realiteten ansvarige för skatteavdelningens verksamhet. Han
saknar emellertid de administrativa befogenheter som normalt kopplas till
chefsansvaret.

Den nuvarande ordningen medför en risk för spänningar och
konflikter mellan skatteavdelningen och övrig länsstyrelse i ekonomi- och
personaladministrativa frågor. Flera skattechefer upplever sig ägna
oproportionerligt mycket tid och kraft åt att inom länsstyrelserna vinna gehör
för sin avdelnings behov i dessa avseenden och för att erhålla adekvat service
från de administrativa enheterna. Övrig länsstyrelse har vidare under senare
år drabbats av nedskärningar av anslagen, medan skatteavdelningen i stort sett
undantagits från besparingar. Det har ofta förekommit att den övriga
länsstyrelsen under löpande budgetår överskridit sitt anslag och därvid hämtat
medel för kostnadstäckning från det anslag som beräknats för
skatteavdelningen. För att förhindra sådana oraför-delningar av resurser har
regeringen angett lönekostnadsanslaget för skatteavdelningen separat i
regleringsbrevet för 1984/85. Detta är en väsentligt härdare styrning än
tidigare. Eftersom länsstyrelsen har arbetsgivaransvar är det emellertid
möjligt och i vissa situationer en skyldighet för läns-

111

Prop.
1985/86: 55

styrelsen att göra personaldispositioner exempelvis mellan
övrig länsstyrelse och skatteavdelningen. I samband med över-talighetsproblem
inom övrig länsstyrelse kan personal omplaceras till skatteavdelningen. Detta
kan medföra att högt specialiserad personal på kvalificerad handläggarnivå överförs
från övrig länsstyrelse till tjänster vid skatteavdelningen, så har också
skett i vissa län, där personal som haft lång erfarenhet av och utbildning för
andra delar av länsstyrelsens verksamhetsområde blivit placerade inom
skatteavdelningen, på detta sätt kan regeringens intentioner med resurstilldelningen
och de särskilda bestämmelserna i regleringsbrevet motverkas.

Beträffande de lokala skattemyndigheterna kan konstateras
att verksamhetssambanden mellan dem och länets skatteavdelning är mycket
starka. Verksamhetssambanden mellan lokal skattemyndighet och övrig
länsstyrelse är däremot obetydliga. Länsstyrelsen är chefsmyndighet för länets
lokala skattemyndigheter och fullgör därvid främst uppgifter inom de ekonomi-
och personaladministrativa områdena. Länsstyrelsen fördelar t.ex. de lokala
skattemyndigheternas anslag. Funktionen som chefsmyndighet utövas därför
(under länsledningen) i praktiken av den administrativa enheten. Omfattningen
av samverkan med chefen för skatteavdelningen varierar mellan länen.

Skatteavdelningen utövar viss tillsyn över lokal skattemyndighet
i materiellt hänseende. Enligt 74 § uppbördslagen skall länsstyrelsen
(uppbördsenheten) utöva tillsyn över lokal skattemyndighets handläggning av
ärenden angående uppbörd av skatt och av sociala avgifter. Chefen för skatteavdelningen
har därutöver via skattechefsinstitutet tillagts uppgiften att leda och ansvara
för lokal skattemyndighets verksamhet med avseende på deklarationsgranskning
och annan kontroll i samband med taxeringen. Hans administrativa befogenheter
i detta sammanhang är inte närmare reglerade. I prop. 1977/78:181 anförde
departementschefen i detta sammanhang (sid. 24).

112

Prop. 1985/86:55

Skattechefens
ledningsfunktion i fr å ga om de lokala skattemyndigheternas
granskningspersonal kan emellertid inte ut ö vas p å samma s ä tt som i f ö rh å llande till personalen p å l ä nsstyrelsen.
Skattechefens planl ä ggning av arbetet och f ö rdelning
av resurserna m å ste sj ä lvfallet ske i samr å d med de lokala
skattemyndigheterna. Jag anser i likhet med flera remissinstanser att det samr å dsf ö rfarande
inom ramen f ö r ett s ä rskilt samr å dsorgan som utredningen har f ö rordat
kan vara en l ä mplig form f ö r planl ä ggningen och utformningen av taxeringsarbetet.

Till
f ö ljd av den splittrade ansvarsbilden uppst å r
situationer d ä r skattechefen som sakomr å desansvarig
f ö r taxeringsverksamheten i l ä net och f ö gderichefen som linjeansvarig f ö r lokal
skattemyndighets verksamhet kommer till olika uppfattningar i fr å gor som r ö r
prioriteringar och personaldispositioner vid myndigheten. Det har d å visat
sig att dessa samr å dsorgan ofta fungerat mindre v ä l och att
samf ö rst å ndsl ö sningar varit sv å ra att n å .

p å l ä nsniv å n saknas
ett odelat och uttalat verksamhetsansvar och de styrmedel som f ö ljer med
detta gentemot de lokala skattemyndigheterna. De formella befogenheter som beh ö vs f ö r att
effektivt leda och samordna verksamheten i l ä nets skattef ö rvaltning
finns s å lunda inte.

Vissa
f ö rh å llanden i Stockholms l ä n

L ä nsstyrelsen
i Stockholms l ä n ä r organiserad p å _ fyra avdelningar,
planeringsavdelningen, taxeringsavdelningen, f ö rvaltningsavdelningen och
den administrativa avdelningen. Taxeringsavdelningen best å r av
taxeringsenhet, revisionsenhet, besv ä rsenhet och merv ä rdeskatteenhet. Uppb ö rds- och
dataenheterna ing å r i den administrativa avdelningen, som ä ven ansvarar
f ö r personal- och ekonomiadministration, anslagsframst ä llning,
verksamhetsplanering och administrativ rationalisering f ö r hela l ä nsstyrelsen.

113 8 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 55. Bi/aga I och 2

Prop. 1985/86:55

Mot
bakgrund av den starka koncentrationen till l ä net av stora f ö retag och
andra skattskyldiga med p å olika s ä tt komplicerade skattef ö rh å llanden
m.m. st ä lls s ä rskilt stora krav p å verksamheten i Stockholms l ä n. De
organisatoriska f ö ruts ä ttningarna f ö r en effektiv ledning och samordning av verksamheten
ä r
emellertid s ä mre ä n i ö vriga l ä n. F ö r skattef ö rvaltningen i Stockholms l ä n g ä ller n ä mligen
inte bara de problem i fr å ga om ledningen av verksamheten p å l ä nsniv å som
redovisats i det f ö reg å ende. Till dessa kommer de problem som orsakas av
att lednings- och samordningsfunktionen p å sakomr å det ä r delad mellan tv å avdelningschefer.

Arbetsordningen
f ö r l ä nsstyrelsen i Stockholms l ä n inneh å ller betr ä ffande ä renden
som handl ä ggs inom uppb ö rds- och dataenheterna inte n å gra f ö reskrifter
om samr å d med taxeringsavdelningen. Inte heller betr ä ffande ä renden
som handl ä ggs inom taxeringsavdelningen anges n å got samr å d med
uppb ö rds- och dataenheterna ut ö ver vad som anges i normalarbetsordningen.

Chefen
f ö r taxeringsavdelningen har inte n å got ansvar eller n å gon befogenhet i fr å ga ora
verksamheten p å uppb ö rds- och dataenheterna. Detta medf ö r att han
har ett mer begr ä nsat ansvar och mer inskr ä nkta
befogenheter ä n ö vriga skatteavdel-ningschefer i fr å ga om
lokal skattemyndighets verksamhet. Hans m ö jligheter att samordna, prioritera och g ö ra.
resursavv ä gningar samt att i ö vrigt leda verksamheten i l ä nets skattef ö rvaltning
p å - s å v ä l regional som lokal niv å ä r f ö ljaktligen
avsev ä rt beskurna. Detta f ö rsv å rar en rationell hantering av arbetsuppgifterna.

114

Prop.
1985/86: 55 KRAV P Ä EN NY ORGANISATION

I
detta avsnitt l ä mnas ett kort redog ö relse f ö r krav p å skattef ö rvaltningen
som ä r av intresse fr å n organisationssynpunkt. Det ä r
naturligt att kraven p å en v ä l fungerande skattef ö rvaltning kan te sig olika
beroende p å om det ä r den enskilde eller statsmakterna som st ä ller dem.
Utredningen vill emellertid betona att de ö vergripande kraven p å skattef ö rvaltningen
i allt v ä sentligt torde vara gemensamma f ö r allm ä nheten
och statsmakterna.

Likformig
beskattning

F ö r att det
grundl ä ggande kravet p å en likformig beskattning skall kunna tillgodoses m å ste vissa
f ö ruts ä ttningar ä ven av administrativ och organisatorisk art f ö religga.

F ö r det f ö rsta m å ste det f ö r den
enskilde te sig egendomligt att det kan f ö rekomma att RSV:s rekommendationer i viktiga
beskattningsfr å gor tolkas och till ä mpas p å olika s ä tt i
olika l ä n. Den riksbekanta s.k. bilavdragsdebatten vid 1983 å rs
taxering ä r ett exempel p å detta. Enligt utredningens
mening f ö ljs, emellertid de rekoimnendationer som RSV l ä mnar i
stor utstr ä ckning av de till ä mpade myndigheterna p å f ä ltet.
Erfarenheten visar dock att en klarare markering av RSV:s ledningsroll inom
skatteadministrationen ä r n ö dv ä ndig.

F ö r det
andra ligger i kravet p å likformighet och r ä ttvisa att skatteb ö rdan
skall f ö rdelas p å avsett s ä tt. Skatteundan-

115

Prop.
1985/86: 55

dragandet
leder till icke avsedda ö verv ä ltningseffekter och upplevs ocks å som st ö tande.
Skattekontrollen b ö r d ä rf ö r bedrivas likformigt ö ver
landet och ges administrativa och organisatoriska f ö ruts ä ttningar
f ö r detta. I kontrollsammanhang kr ä vs att skattemyndigheterna inte ä gnar sig å t
"sm å tte-rier". Den f ö rdjupade kontrollen b ö r d ä rf ö r prim ä rt styras
mot de omr å den d ä r m ö jligheterna till och riskerna f ö r v ä sentligt
skatteundandragande ä r st ö rst. En enhetlig uppfattning i policyfr å gor och
en fast ledning och styrning p å operativ niv å av de enskilda tj ä nstem ä nnens
agerande ä r d ä rf ö r n ö dv ä ndig.

Koncerntanken

I
budgetpropositionen 1984 uttalade finansministern.

Det
ä r
angel ä get att effektivisera skatte- och indrivningsv ä sendet
genom att samordnat kunna bed ö mma resursernas omfattning och anv ä ndning
och de regler som styr skattemyndigheternas och ö vriga hith ö rande
myndigheters verksamhet. Som ett led i en s å dan' samordningsprocess ö verf ö rdes
ansvaret f ö r lokala skattmyndigheterna och
kronofogdemyndigheterna den 1 januari 1983 till finansdepartementet. Det ä r viktigt
att organisationen anordnas s å att lednings- o é h styrfunktionerna blir s å effektiva
soin m ö jligt. M å ls ä ttningen m å ste vara att hela skattef ö rvaltningen
skall fr é imst å och kunna fungera som en sammanh å llen
enhet - en koncern - med riksskatteverket i ledningen (prop. 1983/84:100,. s.
15).

Uttrycket
"koncern" i det h ä r sammanhanget torde inte avse ett koncernbegrepp i
n å gon associationsr ä ttslig mening utan f å r ses som en illustration
till kravet att skattef ö rvaltningens olika delar administrativt skall
knytas samman under en enhetlig ledning.

Enligt
utredningen f å r uttalandet att skattef ö rvaltningen
skall framst å som en sammanh å llen enhet anses inneb ä ra att
allm ä nheten, f ö retag och organisationer skall uppleva att skattef ö rvaltningen
i grunden ä r en enhetlig organisation med

116

Prop.
1985/86:55

ett
samordnat upptr ä dande i sin myndighetsut ö vning och
sin ö vriga verksamhet.

Med
uttalandet att skattef ö rvaltningen skall fungera som en saimnanh å llen
enhet torde fr ä mst avses att f ö rvaltningen skall arbeta med
en gemensam inriktning och en enhetlig prioritering samt ett likformigt och
samlat upptr ä dande i alla v ä sentliga materiella fr å gor.
Detta st ä ller krav p å en stark ledning med ansvar f ö r
resursbed ö mraning, planering och uppf ö ljning.
RSV b ö r naturiigen tilldelas ledningsrollen. Skattef ö rvaltningen
. i ö vrigt best å r idag av 24 regionala enheter och 120 lokala
enheter. Enligt utredningen ä r det uppenbart att RSV inte p å ett
effektivt s ä tt kan ut ö va sin ledningsroll genom detaljstyrning av 144
myndigheter. Kontrollspannet blir orimligt stort. Det kr ä vs d ä rf ö r ocks å att de
regionala enheterna ges ansvaret f ö r den operativa verksamheten inom regionerna.

Kravet
att skattef ö rvaltningen skall fungera som en
"koncern", kan ocks å ses ur ett n å got annorlunda perspektiv. Den mycket h ö ga f ö r ä ndringstakten
inom skattesystemet och dess stora betydelse f ö r samh ä llslivet
g ö r att statsmakterna m å ste st ä lla kravet att hela skattef ö rvaltningen
snabbt skall kunna anpassa sig till ä ndrade f ö ruts ä ttningar f ö r verksamheten. Statsmakterna m å ste ges
st ö rre m ö jligheter att p å verka f ö rvaltningen.
Ä ven
ur detta perspektiv ä r det n ö dv ä ndigt med en starkare central ledning, som kan
ansvara inf ö r statsmakterna f ö r att de p å politisk
niv å fastlagda intentionerna f ö ljs.

Flexibel
organisation

En
str ä van b ö r vara att ett f ö retags organisation skall
vara flexibel, dvs. snabbt kunna ä ndras med h ä nsyn till ä ndrade f ö ruts ä ttningar p å marknaden etc. Olika aktiviteter inom ett f ö retag kan
d ä rf ö r i viss utstr ä ckning organiseras "ad hoc", i
projektform eller liknande. Syftet med s å dana arrangemang ä r att motverka stelhet i.
organisationen - byr å kratiseringen

117

Prop. 1985/86:55

med
dess bindning till fastst ä llda hierarkiska m ö nster - ett problem som
allts å ä r aktuellt ä ven hos f ö retag.

Statsmakterna
ä r
medvetna om problematiken kring myndigheternas i allm ä nhet
stela organisationsstruktur och f ö rs ö ker p å olika s ä tt kormna till r ä tta med den. Tidigare
tilldelades rayndigheter resurser h å rt knutna till olika kostnadsslag (l ö ner,
expenser, resor etc). L ö nemedel anvisades i f ö rh å llande
till tj ä nster i personalplan och nya personalresurser tillf ö rdes i
form av nya tj ä nster. I dag sker resurstillskotten i regel p å ett
friare s ä tt. En myndighet kan t.ex. tilldelas visst belopp
f ö r att l ö sa en arbetsuppgift. Vissa myndigheter tilldelas
medel uttryckligen avsedda f ö r projektverksamhet. Myndigheternas
organisationsstruktur, arbetsuppgifter och organisation r ä tt l å ngt ner i
detalj ä r dock ofta fastlagda genom statsmaktsbeslut.

Skattef ö rvaltningen
ä r
en stor f ö rvaltningssektor, som vuxit mycket starkt p å senare å r och
genomg å tt betydande organisationsf ö r ä ndringar, d ä r dock ansvars- och befogenhetsproblematiken inte
l ö sts fullt ut. Organisationen uppvisar en typisk myndighetsuppbyggnad
med avdelningar, enheter och grupper med avgr ä nsade arbetsuppgifter.
Organisationen har vuxit fram successivt mot bakgrund av den detaljerade
lagstiftningens krav och starka tillv ä xt och uppvisar en blandning av sakomr å des- och
funktionsindelning. Att f ö rorda en mera flexibel organisation i den meningen
att det skulle ö verl ä mnas å t f ö rvaltningens myndigheter att sj ä lva
utforma sin inre organisation bed ö mer utredningen som ol ä mpligt fr ä mst med h ä nsyn till
kraven p å r ä ttss ä kerhet och likformighet i beskattningsverksamheten
och p å ett enhetligt upptr ä dande fr å n f ö rvaltningens sida. F ö r ä ndringar
i skattef ö rvaltningens organisation av mer betydande
omfattning b ö r f ö rbeh å llas regering och riksdag.

Flexibilitet
i organisationen kan emellertid ä ven å stadkommas genom att man arbetar med succesiva och
begr ä nsade organisa-

Prop. 1985/86:55

tionsf ö r ä ndringar.
Resultatet av st ö rre organisationsreformer har ofta visat sig bli s ä mre ä n v ä ntat bl.
a. p å grund av l å nga genomf ö randetider. St ö rre organisationsf ö r ä ndringar ä r
dessutom betydligt l ä ttare att genomf ö ra i ett expansivt skede.
Skall s å dana f ö r ä ndringar genomf ö ras med sn ä va resursramar
kan effekten f ö rv ä ntas bli allvarliga st ö rningar i
on anisationen. Utredningen har stannat vid att l ä gga begr ä nsade f ö rslag med
avseende p å skattef ö rvaltningens inre organisation m.m. H ä rigenom
ges m ö jlighet till ett snabbt genomf ö rande. Organisationsl ö sningen ä r
flexibel p å s å s ä tt att det ä r m ö jligt att d ä refter g å vidare med de f ö r ä ndringar
av olika slag som kan f ö ranledas av skattef ö renklingskommitt é ns och
andra utredningars arbete. Om t.ex. standardiserade r ä kenskapsutdrag
inf ö rs kan f ö ruts ä ttningarna f ö r gransknings-och kontrollverksamheten komma att ä ndras
radikalt.

Centralisering
och decentralisering

Den
"koncernmodell" som finansministern antytt i det tidigare å tergivna
uttalandet kan i viss m å n s ä gas innefatta en centralisering. RSV:s
ledningsroll f ö rst ä rks genom att ö vergripande beslut f ö rs upp till
"koncernledningen". H ä rigenom ö ppnas m ö jligheter att samtidigt fr å n
regeringskansliet delegera nel visst ansvar till RSV.
"Koncernmodellen" har emellertid ocks å en decentraliseringsdimension.
Den f ö ruts ä tter att operativ verksamhet skall tryckas ned å t och ut å t i
organisationen och en vittg å ende beslutsdelegering.

Det
kan h ä r p å pekas att RSV och skattef ö rvaltningen
i ö vrigt uppvisar en starkt decentraliserad struktur. Vissa delar av
RSV:s verksamhet ä r f ö rlagda utanf ö r centralf ö rvaltningen i Solna. Tre av RSV:s fyra
distriktskontor ä r bel ä gna i G ö teborg, Malm ö respektive Sundsvall. Sj ö mansskattekontoret
med sj ö mansskatten ä mnden ligger i G ö teborg. P å den
regionala niv å n har delar av skatteavdelningens verksamhet i
vissa l ä n utlokaliserats fr å n residensstaden till andra orter inom l ä net, s å t.ex.
har skatteavdelningen i Ö sterg ö tlands l ä n

119

Prop. 1985/86:55

granskningspersonal
utlokaliserad fr å n Link ö ping till Norrk ö ping. Skatteavdelningen i
Malm ö hus l ä n har betydande gransknings- och revisionsresurser
i Helsingborg och en sta-tionering. i Lund. Ytterligare exempel finns. Syftet
med dessa och liknande utstationeringar ä r givetvis att bringa f ö rvaltningen
i n ä rmare kontakt med avn ä marna, allm ä nhet, f ö retag etc. Riket ä r indelat i 120 f ö gderier.
Regionalpolitiska motiv och serviceaspekter har v ä gts in i en samlad bed ö mning vid
statsmakternas beslut om rikets indelning i f ö gderier. Det kan p å pekas att
det inte ä r utredningens uppgift att pr ö va f ö gderiindelningen.

Samh ä llsutvecklingen
under senare å r har visat att statsmakterna str ä var efter
att s å l å ngt m ö jligt decentralisera verksamheten i statsf ö rvaltningen.
F ö r utredningen ä r det d ä rf ö r en angel ä gen uppgift att bevara och om m ö jligt f ö rst ä rka
skattef ö rvaltningens decentraliserade struktur.

Service

Allm ä nheten kr ä ver en i
vid mening god service av skattef ö rvaltningen. L servicebegreppet kan intolkas bl.a.
en r ä tts ä -ker och snabb ä rendehandl ä ggning
samt ett v ä nligt och korrekt bem ö tande av den r ä ttsss ö kande
allm ä nheten. Det ä r inte utredningens uppgift att utforma en
servicepolicy' f ö r skattef ö rvaltningen. En organisatorisk aspekt att notera i
sammanhanget ä r dock att é n splittrad och illa samordnad organisation medf ö r att
enskilda och f ö retag kan drabbas av on ö digt m å nga
kontaktytor mot skattemyndigheterna.

120

Prop, 1985/86:55 FÖRSLAG
TILL ORGANISATIONSSTRUKTUR

I
detta avsnitt redogör utredningen - mot bakgrund av den tidigare skisserade
problem- och kravbilden - för sitt förslag till organisationsstruktur för
skatteförvaltningen. Principiellt innebär förslaget att skatteförvaltningen
bildar en fristående förvaltningssektor där lednings- och samordningsfunktionerna
på central och regional nivå förstärks i förhållande till nuläget.
Framställningen koncentreras till organisatoriska och administrativa frågor.

8.1 Ett
enhetligt huvudmannaskap

Som
tidigare beskrivits åvilar det fackdepartementala ansvaret för
riksskatteverket, de lokala skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna
finansdepartementet, medan civildepartementet har ansvaret för länsstyrelserna
inklusive skatteavdelningarna .

Utredningen
- som i detta avseende inte har att lämna formliga förslag - noterar att
utbrytningen av skatteavdelningen till en fristående länsskattemyndighet, som
föreslås i avsnitt 8.4, öppnar möjligheter till en samlad och förstärkt
styrning från regeringens sida av skatteförvaltningen och dess verksamhet i
flera avseenden. Det synes naturligt att huvudmannaskapet för länsskattemyndigheten
läggs på finansdepartementet. Arbetet inom regeringskansliet sammanförs därmed
till det departement, som har sakansvaret för i stort sett hela
verksamheten. Fördelarna härmed är uppenbara.

121

Prop.
1985/86:55

Bildandet av länsskattemyndigheter medger att RSV:s
ledningsroll kan 'klargöras på ett mer markerat sätt än som är möjligt så
länge skatteavdelningen organisatoriskt tillhör länstyrelsen. Detta möjliggör
i sin tur enligt utredningens uppfattning en delegation från finansdepartementet
till RSV av arbetsuppgifter som ur regeringens synpunkt är av rutinkaraktär
och en motsvarande koncentration till frågor av övergripande .■lag.
Därmed kan en reell förstärkning ske av det politiska infiytandet över
skatteförvaltningens verksamhetsinriktning. 1 samband med
organisationsförändringen bör närmare övervägas hur styrningen av och arbetet
med skatte- och indrivningsväsendet skall organiseras inom
finansdepartementet.

8.2 Lekmannamedverkan

Alla
former av insyn i den offentliga f ö rvaltningsverksamheten ä r av stor
demokratisk betydelse. Detta g ä ller ocks å
skattef ö rvaltningen.
Lekmannainflytandet i skattemyndigheternas h ö gsta ledningsorgan b ö r f ö rb ä ttras i
den nya organisationen. Utredningen l ä mnar i kapitel III f ö rslag om formen f ö r en s å dan
medverkan.

8.3 Riksskatteverkets
roll och st ä llning

Skattef ö rvaltningens
verksamhet k ä nnetecknas av att regionalpolitiska ö verv ä ganden
inte f ö rekommer. D ä remot ä r kravet p å
ö ver riket enhetliga bed ö mningar
och ett ä ven i ö vrigt enhetligt upptr ä dande fr å n skattef ö rvaltningens
sida grundl ä ggande. RSV borde d ä rf ö r ha en
ledande roll i den stora f ö rvaltningssektor som skattef ö rvaltningen
utg ö r. Som antytts i det f ö reg å ende ä r emellertid skatteavdelnLngens organisatoriska
anknytning till l ä nsstyrelsen ett hinder mot att ge verket en s å dan roll.
RSV kan n ä mligen inte g ä rna ges st ä llning av chefsmyndighet i olika avseenden ö ver en
stor del av l ä nsty-relseorganisationen. L ä nsstyrelsens
roll och st ä llning som en i f ö rh å llande
till olika centrala ä mbetsverk frist å ende och sj ä lvst ä ndig f ö rvaltning
skulle d å generellt kunna s ä ttas i

122

Prop.
1985/86:55

fr å ga. Det finns d ä rf ö r enligt
utredningens uppfattning en koppling mellan fr å gan om bildandet av frist å ende
l ä nsskattemyndigheter och fr å gan hur - och i vilken utstr ä ckning - RSV:s st ä llning
som ledningsorgan inom skattef ö rvaltningen
kan f ö rst ä rkas. En utbrytning av skatteavdelningen ö ppnar helt andra m ö jligheter i detta avseende ä n
ett fasth å llande vid nuvarande
organisationsstruktur.

De f ö ljande f ö rslagen f ö ruts ä tter att frist å ende
l ä nsskattemyndigheter bildas.

Landskontorsutredningen (och sedermera ä ven l ä nsberedningen)
f ö reslog att RSV skulle f å st ä llning av
chefsmyndighet f ö r de regionala skatteverken under
vilka i sin tur de lokala skattemyndigheterna borde sortera.

Med begreppet chefsmyndighet avses i allm ä nhet att den ö verordnade
insatsen har r ä tt att l ä rana f ö reskrifter
betr ä ffande den underordnade
myndighetens verksamhet och att avge anslagsframst ä llning f ö r
den underst ä llda myndigheten, ut ö va arbetsgivaransvaret i vissa avseenden, t.ex.
tills ä tta vissa tj ä nster hos denna ra.fl. befogenheter. F ö r att n ä rraare
kunna ange vad som i enskilda fall innefattas i chefsmyndighetsbegreppet torde
man beh ö va studera de ber ö rda myndigheternas instruktioner, arbetsordningar
och f ö rfarandelagstiftningen inom f ö rvaltningsomr å det,
samt dessutom arbetsr ä ttslig lagstiftning, avtal m.m.

Denna utredning syftar med sina f ö rslag - i likhet med n ä mnda utredningar - till en ordning d ä r RSV ges den ö vergripande ledningen ö ver skattef ö rvaltningen
i landet och d ä r l ä nsskattemyndigheten ges ledningen p å den l ä nsvisa niv å n. F ö rh å llandet mellan f ö rvaltningens
olika niv å er b ö r emellertid uttryckas p å
ett n å got annorlunda s ä tt ä n dessa
utredningar f ö reslog. I instruktionen f ö r RSV b ö r
anges att verket ansvarar f ö r ledningen
av skattef ö rvaltningen i landet. Detta
utryckss ä tt svarar enligt utredningens
mening mot den befo-

123

Prop. 1985/86:55

genhetsfördelning som föreslås i skilda koriKreta
avseenden. I instruktionen för länsskattemyndigheten bör däremot anges att
länsskattemyndigheten är chefsmyndighet för de lokala skattemyndigheterna
i länet.

Med den föreslagna organisationsstrukturen är det
naturligt att RSV ges direktivrätt beträffande inriktningen av den operativa
verksamheten hos fältmyndigheterna. Ledningen skall i huvudsak ske genom att
verket lägger fast gemensamma principer, riktlinjer och ramar för
verksamheten. Den gemensamma planeringen skall - liksom i dag - ske i samarbete
med länen. Det måste givetvis få ankomma på länsskattemyndigheterna att sköta
planeringen på länsnivå. I RSV:s övergripande ledningsroll bör också ligga att
verket svarar för t.ex. utveckling av urvals- och kontrollmetoder samt
planerings- och uppföljningssystem. I kapitel IV lämnar utredningen förslag till ändringar i bl.a.
taxeringslagen som syftar, till konkretir-sering av RSV:s ledningsroll..

8.4 Fristående länsskattemyndigheter

Enligt direktiven skall en utgångspunkt för
utredningsarbetet vara att det skall tinnas en fristående länsskattemyndighet.
De problem som skatteavdelningens nuvarande anknytning till länsstyrelsen
medför har tidigare berörts. Det hinder för en effektivare ledning och
samordning som anknytningen utgör har belysts. Utredningen föreslår att
skatteavdelningarna vid länsstyrelserna (i Stockholms län taxeringsavdelningen
jämte administrativa avdelningens uppbörds- och dataenheter) bryts ut till fristående
länsskattemyndigheter, en i varje län.

Länskattemyndighetens omfattninci

Enligt utredningen skall utbrytningen omfatta hela
skatteavdelningen. Att låta utbrytningen omfatta endast vissa enheter inom
skatteavdelningen medan andra skulle bli kvar inom länsstyrelsen bedömer
utredningen som verklighetsfrämmande mot 124

Prop.
1985/86:55

bakgrund av de verksamhetssamband som föreligger mellan
skatteavdelningens olika enheter. Vid 1971 års partiella omorganisation av
länsstyrelserna sammanfördes för övrigt beskattningsfunktionerna med uppbörds-
och dataverksamheten av detta skäl i den nya skatteavdelningen. Sambanden har
sedan dess stärkts ytterligare. Det pågående arbetet inom andra utredningar
med vilka denna utredning har samarbetat ger inte heller något underlag för att
låta utbrytningen omfatta bara en del av skatteavdelningen.

Utredningen har konstaterat att skatteförvaltningen i
Stockholms län uppvisar en särskilt splittrad bild. Lednings- och
samordningsproblemen inom skatteförvaltningen i Stockholms län är därför än
större än i övriga landet. En sådan ordning får inte bestå. I Stockholms län
måste taxeringsavdelningen och administrativa avdelningens uppbörds- och
dataenheter föras samman till en länsskattemyndighet med samma grundläggande
uppbyggnad som i övriga landet.

Verksamheten - en myndighetsuppgift

Enligt direktiven skall utredningen överväga i vad mån det
finns behov av ett skattechefsintitut om man stannar för alternativet med en
fristående länsskatterayndighet.

Skattechefsinstitutets innebörd kan kortfattat sägas vara
att landshövdingen och länsledningen är befriade från det sakliga ansvaret
för stora delar av beskattningsverksamheten.

En förutsättning för att skapa en effektivare organisation
är att - så långt möjligt - samla ansvaret i sakligt och administrativt
hänseende för verksamheter som har funktionella samband. Endast härigenom kan
en effektiv planering, prioritering och resursanvändning med hänsyn till
myndigheternas totala situation åstadkommas. Detta synsätt kommer till uttryck
i allmänna verksstadgan. Det är också utredningens grundsyn.

125

Prop.
1985/86:55

En
viktig konsekvens av bildandet av l ä nsskattemyndigheter ä r att f ö rh å llandet
med skattechefen som "en myndighet i myndigheten" kan upph ö ra,
eftersom n å got behov av en s å dan konstruktion d å inte l ä ngre f ö religger.
Skattechefens exklusiva befogenheter idag l ä ggs i huvudsak, liksom
ansvaret f ö r verksamheten i ö vrigt, p å l ä nsskattemyndigheten
inom ramen f ö r ett normalt myndighetsansvar. I f ö ljande
kapitel pr ö var utredningen n ä rmare vissa fr å gor som r ö r
befogenhetsf ö rdelningen mellan RSV och den nya l ä nsskattemyndigheten
samt fr å gor om lekmannamedverkan.

8.5
Lokala skattemyndighetens st ä llning

Enligt
direktiven skall den lokala skattef ö rvaltningens st ä llning i f ö rh å llande
till l ä nsskattemyndigheten ö verv ä gas. Utredningen har pr ö vat f ö ljande
tre alternativ.

1.
Lokal skattemyndighet bildar stommen till ett lokalkontor inom l ä nsskattemyndigheten.
D ä rvid g ö rs en ö versyn av s å v ä l l ä nsskattemyndighetens som lokal skattemyndighets
inre organisation med avseende p å indelning i enheter, arbetsuppgifternas f ö rdelning,
ledningsfr å gor m.m. Instansordnings-problemen l ö ses.

2..
Lokal skattemyndighet bildar en enhet inom l ä nsskattemyndigheten. L ä nsskattemyndigheten
ö vertar
skatteavdelningens nuvarande organisation. Lokal skattemyndighets inre organisationen
f ö r ä ndras inte heller. T'-.stansordningsproblemen l ö ses .

3.
Lokal skattemyndighet kvarst å r som egen myndighet.

Med
instansordningsproblemen avses att l ä nsstyrelsen idag ä r besv ä rsinstans
betr ä ffande vissa beslut av lokal skattemyndighet. Ett infogande av lokal
skattemyndighet i l ä nsskattemyndigheten f ö ruts ä tter att
exempelvis l ä nsr ä tten g ö rs till besv ä rsinstans ä ven betr ä ffande dessa beslut. 126 •

Prop.
1985/86:55

Bland
de f ö rdelar som kan anf ö ras betr ä ffande alternativ 1 kan f ö ljande n ä mnas.
Klar ansvars- och befogenhetsf ö rdelning, enklare ledning och samordning inom
regionen, b ä ttre resursutnyttjande och enhetligare prioriteringar
i verksamheten m.m. Alt. 1 ä r emellertid ä ven f ö renat med allvarliga nackdelar fr å n
utredningens synpunkt. F ö r det f ö rsta har utredningstiden inte medgett att
alternativet kunnat utredas p å ett tillfredsst ä llande s ä tt. F ö r det
andra ä r stora organisationsf ö r ä ndringar erfarenhetsm ä ssigt f ö renade
med konfliktrisker inom organisationen och, som tidigare framh å llits,
med l å nga genomf ö randetider. F ö r det tredje begr ä nsar direktiven i viss m å n m ö jligheterna
att f ö resl å omf ö rdelningar av arbetsuppgifter och f ö ruts ä tter att
de nuvarande regionala och lokala enheterna inte skall ä ndras
till antalet eller i fr å ga om lokalisering. F ö r det fj ä rde
kommer SFK:s m.fl. utredningars f ö rslag att n ä r de genomf ö rs medf ö ra stora effekter p å skattef ö rvaltningens
verksamhet. Ä ndringar av skatr tef ö rvaltningens inre
organisation b ö r d ä rf ö r i allt v ä sentligt anst å . Slutligen ä r KFM:s framtida st ä llning oklar.

Alt.
2 f ö r med sig flera av det f ö rsta alternativets nackdelar. Alt. 2 ger vidare
enligt utredningens uppfattning en i organisatorisk bem ä rkelse
mindre god organisationsl ö sning med bl. a. funktionsdubbleringar inom
gransknings- och uppb ö rdsverksamheten. Ur lednings- och
samordningssynpunkt skulle d ä rf ö r organisationen bli mycket otymplig snarare ä n att ge
n å gra p å tagliga f ö rdelar.

Alt.
3 som inneb ä r att lokal skattemyndighet kvarst å r som
egen myndighet med l ä nsskattemyndigheten som chefsmyndighet medger att
den regionala och lokala skattef ö rvaltningens decentraliserade struktur bibeh å lls.
Organisationsl ö sningen ä r flexibel och kan l ä tt anpassas till kommande f ö r ä ndringsbehov.
L ö sningen ä r dessutom genomf ö rbar genast. Den medf ö r inga
risker f ö r st ö rningar i verksamheten eller personalkonflikter.
Enligt utredningens mening medger ä ven detta alternativ en avsev ä rt f ö rb ä ttrad
ledning och samordning p å regio-

127

Prop.
1985/86: 55

nal
niv å , varf ö r skillnaden mellan alternativen 1 och 3 i detta h ä nseende
inte b ö r tillm ä tas n å gon n ä mnv ä rd betydelse. Utredningen har fr ä mst av
dessa sk ä l stannat vid alternativ 3.

8.6
L ä nsskattemyndigheten och lokal skattemyndighet

Verksamhetssambanden
mellan skatteavdelningen och lokal skattemyndighet ä r
uppenbara och omfattar i stort sett alla ä ren-detyper som f ö rekommer vid lokal
skattemyndighet och det st å r alldeles klart att skapandet av en fr å n l ä nsstyrelsen
frist å ende l ä nsskatterayndighet medf ö r att
funktionen som chefsmyndighet f ö r de lokala skattemyndigheterna i l ä net m å ste ö verflyttas
fr å n l ä nsstyrelsen till l ä nsskattemyndigheten. L ä nsskattemyndigheten
f ö ruts ä tts d ä rvid f å samma arbetsgivaransvar f ö r skattef ö rvaltningen
i l ä net som l ä nsstyrelsen har i dag.

Som
nyss ber ö rts medf ö r utbrytningen att l ä nsskattemyndighetens chef f å r ett
administrativt ansvar som svarar mot hans verksamhetsansvar. Redan h ä rigenom ö kar hans
m ö jligheter att leda de lokala skattemyndigheternas verksamhet. L ä nsstyrelsens
chefsmyndighetsfunktioner visavi lokal skattemyndighet ä r ju idag
delade mellan administrativa enheten och chefen f ö r
skatteavdelningen/skattechefen.

L ä nsskattemyndigheten
b ö r som n ä rmare utvecklas i avsnitt 8.8 tilldelas
resursansvaret och ges vissa v ä sentliga personaladministrativa befogenheter inom
l ä net.

Inom
l ä net b ö r l ä nsskattemyndigheten ocks å ges det
samlade planeringsansvaret. Detta inneb ä r att l ä nsskattemyndighetens ledning - p å basis av
den ramplanering som ankommer p å RSV -har att ansvara f ö r
verksamhetsplaneringen f ö r de lokala skattemyndigheternas hela verksamhet.
Det ä r sj ä lvklart att verksamhetsplaneringen utf ö rs i n ä ra
samarbete med f ö gderi-chefer och enhetschefer vid l ä nsskattemyndigheten.

128

Prop. 1985/86:55

8.7 De
lokala skattemyndigheterna

Den
f ö reslagna organisationsf ö r ä ndringen medf ö r inga st ö rre f ö r ä ndringar f ö r lokal skattemyndighet. Sett ur personalens
perspektiv torde skillnaden bli mycket liten. F ö gderichefen f å r genom
myndighetens starkare koppling till l ä nsskattemyndigheten en st ä llning
som p å minner om den en enhetschef vid l ä nsskattemyndigheten f å r. Anvaret ä r dock s å tillvida
st ö rre att lokal skattemyndighet fortfarande som egen myndighet fattar å tskilliga
beslut f ö r vilka f ö gderichefen i f ö rsta hand ä r
ansvarig. F ö gderichefen har att ansvara f ö r den detaljplanering
av verksamheten som beh ö vs och att i ö vrigt leda arbetet inoin f ö gderiet.

8.8 Administrativ
styrning i skattef ö rvaltningen

Anslagsframst ä llningar
ra.ra.

Enligt
finansministerns tidigare citerade uttalande ä r det angel ä get att
effektivisera skatte- och indrivningsv ä sendet genora att skapa en ordning som g ö r det ra ö jligt att
saraordnat kunna bed ö raa resursernas anv ä ndning och omfattning.

Fr å gan ora
det ekonomiska ansvarets f ö rdelning ä r naturligtvis av central betydelse f ö r
organisationsstrukturen inom skattef ö rvaltningen. Med den i avsnitt 8.3 f ö reslagna
regleringen har RSV:s roll i fr å ga om den ö vergripande ledningen av verksamheten markerats.
Det ä r d å f ö ljdriktigt att RSV ocks å ges p å tagliga
befogenheter i administrativt avseende. Utredningen f ö resl å r d ä rf ö r att RSV
ges uppgiften att avge anslagsframst ä llning f ö r hela skattef ö rvaltningen. Anslagsframst ä llningen
b ö r - f ö r l ä nsf ö rvaltningen - baseras p å l ä nsvisa f ö rslag
till utgiftsstater som sammanst ä llts hos respektive l ä nsskattemyndighet.

En
samlad anslagsframst ä llning och ö ver huvud taget en sammanh å llen
resursstyrning inom skattef ö rvaltningen ä r inte

129 9 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 55. Bilaga 1 och 2

Prop.
1985/86: 55

bara
n ö dv ä ndig fr å n ledningssynpunkt. Den medger ocks å att s å v ä l allm ä nheten
som statsmakterna tillhandah å lls en samlad bild av resursernas omfattning och
anv ä ndning. Detta ä r av vikt n ä r satsningarna inom denna sektor skall v ä gas mot
insatser inom andra samh ä llssektorer. Det g ä ller inte minst i fr å ga' om
riksdagens m ö jligheter att g ö ra en samlad resursavv ä gning.
Utvecklingen har f ö r ö vrigt redan g å tt i denna riktning. I budgetarbetet inom
regeringskansliet har RSV:s yttrande ö ver l ä nens anslagsframst ä llningar (r ö rande
skattesidan) p å senare å r givits en allt st ö rre tyngd och det torde utg ö ra det
dokument som i praktiken l ä ggs till grund f ö r ö verv ä gandena.

I
RSV:s instruktion b ö r anges att RSV skall inge anslagsframst ä llning f ö r l ä nsskattemyndigheter
och lokala skattemyndigheter senast den 1 september å rligen. I
l ä nsskattemyndighetens instruktion b ö r anges att l ä nsskattemyndigheten
skall avge f ö rslag till egen utgiftsstat samt f ö rslag
till utgiftsstat f ö r de lokala skattemyndigheterna i l ä net till
RSV. F ö rslagen b ö r inges till RSV senast den 1 juni å rligen.
Av l ä nsskattemyndighetens instruktion b ö r ocks å framg å att f ö gderichef
skall delta i den slutliga handl ä ggningen av ä rende som r ö r f ö rslag till utgiftsstat f ö -r lokal
skattemyndighet. Det f å r ankomma p å RSV att utf ä rda n ä rmare direktiv f ö r arbetet med f ö rslagen
till utgiftsstater, bl.a. i fr å ga om vilket material som skall uppr ä ttas som
underlag f ö r f ö rslagen samt ■ vilka uppgifter i ö vrigt som
kan beh ö vas f ö r arbetet med anslagsframst ä llningen.

Vid
genomf ö randet av utredningens f ö rslag, som ä r av principkarakt ä r, m å ste en
rad detaljfr å gor l ö sas. Utredningen l ä mnar h ä r n å gra utg å ngspunkter
f ö r detta arbete.

Den
gemensamma anslagsframst ä llningen kan st ä llas upp p å olika s ä tt bland
annat i fr å ga om anslagsposterna. Enligt utredningen ä r det av
st ö rsta vikt att anslagsframst ä llningen ger en samlad bild av medelsbehovet i hela
skattef ö rvalt-

130

Prop.
1985/86:55

ningen.
Det ä r d ä rvid RSV:s uppgift att g ö ra
prioriteringar mellan regionerna. Samtidigt ä r det naturligtvis angel ä get att
de avv ä gningar som RSV g ö r redovisas p å ett tydligt s ä tt f ö r statsmakterna.

L ä nsskattemyndigheternas
arbete med utgiftsstaterna b ö r ske under RSV:s ledning. H ä rvid kr ä vs n ä ra
kontakter och ett omfattande samarbete mellan RSV och l ä nsskatterayndigheterna.
Alla m ö jligheter att f ö renkla och rationalisera arbetet f ö r l ä nsskatterayndigheterna
ra å ste tillvaratas.

Efter
regeringsbeslut genoro regleringsbrev f ö rdelar RSV tilldelade medel p å l ä nsskattemyndigheterna,
med undantag f ö r de anslag f ö r s ä rskilda ä ndam å l som RSV kan f ö rdela successivt under
budget å ret i m å n av uppkommande behov etc. Budgetansvaret f ö r f ö rdelade
medel b ö r delegeras till l ä nsskattemyndigheterna. H ä rigenom f å r l ä nsskattemyndigheterna
en fast grund f ö r sin budget- och verksamhetsplanering p å l ä nsniv å .

L ä nsskattemyndigheten
ansvarar f ö r internbudgeteringen inom l ä net. D ä rvid g ö rs
budgetkalkyler med f ö rdelning p å de lokala skattemyndigheterna i l ä net. F ö r avdelade
medel ansvarar f ö gderichefen. Det skall ankorama p å l ä nsskattemyndighetens
ledning, som en viktig del i chefsuppgiften, att n ä r s å kr ä vs p å grund av
ä ndrade
f ö ruts ä ttningar - i form av uppkommande vakanser eller
variationer i arbetsbelastningen m.m. - g ö ra en ny samlad resursanalys och vid behov
omprioritera.

L ä nsskattemyndigheten
b ö r ges till uppgift att uppr ä tta eget bokslut samt bokslut f ö r l ä nets
lokala skattemyndigheter. Bokslutet tj ä nar d å f ö r l ä nsskattemyndighetens ledning som ett uppf ö ljningsinstrument
f ö r de dispositioner som vidtagits med tilldelade medel. Boksluten b ö r tillst ä llas RSV.
P å RSV b ö r ankomma att sammanst ä lla
boksluten p å ett s ä tt som ger en klar bild av hela skattef ö rvaltningens
medelsanv ä ndning. Sammanst ä llningen j ä mte
boksluten b ö r d ä refter tillst ä llas

131

Prop.
1985/86: 55

revisionskontoret
till grund f ö r dess bed ö mningar och å tg ä rder.

Effektiva
former f ö r styrning och samordning kr ä ver att
utfallet av verksamheten redovisas p å ett s å dant s ä tt att en enhetlig och sammanh å llen uppf ö ljning ä r m ö jlig. N ä r det g ä ller den
ekonomiska redovisningen kr ä ver detta bl.a. viss enhetlighet i fr å ga om
bokslutens utformning, kontoplaner etc. I RSV:s instruktion b ö r anges
uppgiften att svara ä ven f ö r den ekonomiska uppf ö ljningen av verksamheten.

Ytterligare
detaljfr å gor som kontoplanens utformning, dispositionsbest ä mmelser,
redovisningssystem m.m. tas inte upp h ä r.

Personalpolitik

Det
ä r
av stor betydelse fr å n ledningssynpuhkt att RSV ges ett inflytande ö ver
personalpolitiken i vid bem ä rkelse inom hela skattef ö rvaltningen.
Detta ä r speciellt angel ä get mot bakgrund av vissa s ä rskilda f ö rh å llanden.
Vissa grupper av anst ä llda ä r utsatta f ö r ett h å rt marknadstryck. Skattef ö rvaltningen,
fr ä mst i storstadsl ä nen och i angr ä nsande l ä n, lider av mycket besv ä rande avg å ngar av h ö gkvalificerad
personal. Vidare st ä ller den mycket h ö ga f ö r ä ndringstakten
p å beskattningsomr å det stora krav p å tj ä nstem ä nnens
kompetens och p å deras vilja att l ä ra nytt. Fr å gor som l ö nepolitik,
rekryteringspolicy och personalutveckling m å ste d ä rf ö r ä gnas stor
uppm ä rksarahet. Genom att RSV ges den ö vergripande ledningen f å r verket
m ö jligheter att - i samarbete med l ä nsskattemyndigheterna - utforma en f ö r hela
skattef ö rvaltningen gemensam personalpolitik med utg å ngspunkt
i f ö rvaltningens specifika behov.

Personalpolitiken
ges genom tills ä ttningsbesluten ett viktigt konkret inneh å ll. Inom
en frist å ende skattef ö rvaltning kan r ä tten att tills ä tta tj ä nster f ö rdelas p å olika s ä tt. Ett ä r

132

Prop.
1985/86:55

att RSV tillsätter alla tjänster inom regional och lokal
nivå utom de som regeringen tillsätter. Detta alternativ skulle strida mot de
allmänna delegeringssträvandena och snarare belasta än förstärka RSV:s
ledningsroll. Ett annat är att RSV lämnar förslag till regeringen beträffande
tjänst som chef för länsskattemyndighet och att länsskattemyndigheten tillsätter
tjänster inom regionen med befogenhet för lokal skattemyndighet att själv
tillsätta tjänster upp till viss nivå. I detta alternativ tillsätts
enhetschefstjänster och fögderichefstjänster av regeringen på förslag av
länsskattemyndigheten. Alternativet ger emellertid inte RSV något nämnvärt
inflytande. Utredningen kan därför inte förorda en så långt gående delegering.

Ett tredje alternativ är att RSV lämnar förslag till regeringen
beträffande tjänster som chef för länsskattemyndighet, enhetschef och
fögderichef, dvs. de tjänster som idag regeringen tillsätter på förslag av
länsstyrelsen. Beträffande dessa tjänster bör länsskattemyndigheten lärana
förslag till RSV. Länsskattemyndigheten tillsätter övriga tjänster inom
regionen med befogenhet för lokal skatterayndighet att själv tillsätta tjänster
upp till viss nivå. Detta alternativ markerar RSV:s ledningsroll och det ger
möjlighet till en för skatteförvaltningen samordnad chefsrekrytering. RSV torde
också ha de största möjligheterna att motverka'tendenser till en överdriven
internrekrytering till de viktiga chefsposterna på mellannivå. Alternativet
begränsar RSV:s inflytande i tillsättningsfrågor till tjänster av intresse ur
ledningssynpunkt och balanserar på så sätt intresset av en likformig
tillsättningspolicy mot det allmänna intresset av att delegera
tillsättningsbefogenheter nedåt i organisationen. Utredningen föreslår detta
alternativ.

Inom regeringskansliet övervägs möjligheterna att delegera
tillsättningsrätten beträffande tjänster som regeringen tillsätter mot
bakgrund av betänkandet Ds SB 1983:1, Det fortsatta delegeringsarbetet
inom regeringskansliet. I samband med

133

Prop.
1985/86: 55

organisationsf ö r ä ndringen
finns det enligt utredningens mening anledning att ö verv ä ga att
delegera tills ä ttningsr ä tten betr ä ffande vissa av de aktuella chefstj ä nsterna
fr å n regeringen till RSV. Utredningen f ö resl å r att tj ä nster som
enhetschef vid l ä nsskattemyndighet och tj ä nster som
chef f ö r lokal skattemyndighet skall tills ä ttas av RSV. I detta sammanhang
vill utredningen ocks å f ö resl å att regeringen delegerar pr ö vningen
av besv ä r i tills ä ttnings ä renden - betr ä ffande tj ä nster som tills ä tts p å regional
resp. lokal niv å -till RSV.

I
fr å ga ora tj ä nstetills ä ttningar b ö r l ä nsskattemyndigheten ges det huvudsakliga ansvaret
inom l ä net. Personalsarabanden mellan lokal skattemyndighet och l ä nsskattemyndigheten
torde bli starka. Personalpolitiken b ö r bedrivas samordnat varf ö r
huvuddelen av handl ä ggartj ä nsterna vid de lokala skattemyndigheterna b ö r tills ä ttas av l ä nsskattemyndigheten
p å f ö rslag av lokal skattemyndighet. F ö gderichefen
b ö r delta i den slutliga handl ä ggningen av tills ä ttnings ä rende. De
lokala skattemyndigheterna i riket ä r sinsemellan mycket olika i fr å ga om
storlek. Omfattningen av lokal skattemyndighets egna befogenheter att tills ä tta tj ä nster b ö r d ä rf ö r till å tas
variera i betydligt st ö rre utstr ä ckning ä n i dag. Detta kan, ut ö ver vad
som instruktionsregleras, l ö sas genom delegation fr å n l ä nsskattemyndigheten.
Det ä r ocks å angel ä get att enhetscheferna vid l ä nsskattemyndigheten
tar aktiv del i de tills ä ttnings ä renden som r ö r dera. De b ö r normalt vara s å att en enhetschef l ä mnar f ö rslag p å tj ä nst inom
enheten. Av arbetsordningen b ö r framg å att enhetschef deltar i den slutliga handl ä ggningen
av tills ä ttnings ä rende vid enheten.

I
fr å ga om rekrytering ger utredningens f ö rslag RSV ett styrande
inflytande p å chefsniv å erna. S ä rskilt betr ä ffande tj ä nst som chef f ö r l ä nsskattemyndighet finns det anledning att noga
formulera kravbilden. Detta b ö r å vila RSV. Chefstj ä nsten f å r ett
vidare inneh å ll vad g ä ller det administrativa ansvaret och
ledningsrollen f ö r hela l ä nets skattef ö rvalt-

134

Prop.
1985/86:55

ning j ä mf ö rt med dagens befattningar som chef f ö r skatteavdelning. N ä r det g ä ller rekrytering p å handl ä ggarniv å f å r RSV genom
f ö rslagen en samordnande roll. Det ä r h ä r av vikt
med en enhetlig syn p å de krav som skall st ä llas vid bottenrekrytering av handl ä ggare men ocks å
betydelsefullt att RSV tar fram gemensamma kravbilder exempelvis betr ä ffande kvalificerade revisors- eller intendentstj ä nster.

En annan v ä sentlig
personalpolitisk fr å ga ä r utbildning och personalutveckling. RSV har redan nu enligt sin
instruktion till uppgift att planl ä gga
och anordna utbildning av personal inom verksamhetsomr å det och betydande resurser nedl ä ggs inom detta omr å de. Den snabba f ö r ä ndringstakten och det alltmer komplicerade regelsystemet g ö r det angel ä get
att vid sidan av grundutbildning ha en omfattande fortbildning, s å v ä l internt
som externt. Utredningen har erfarit att RSV i samarbete med l ä nen p å b ö rjat en ö kad
satsning p å dessa fr å gor.

L ö nes ä ttningen ä r ett medel f ö r arbetsgivaren att premiera f ö rtj ä nta
medarbetare p å alla niv å er. Med den roll RSV tilllagts i ö vrigt ä r
det f ö r utredningen naturligt att RSV ges
ett starkare inflytande i fr å ga ora de
s.k. F-25-f ö rhand-lingarna. Hur detta skall l ö sas ä r.
emellertid inte en fr å ga f ö r utredningen utan f ö r parterna.
N ä r det g ä ller L-ATF-f ö r-handlingarna
konstaterar utredningen att de, som en f ö ljd
av f ö rslagen, p å l ä nsniv å kommer att drivas av l ä nsskattemyndigheten som arbetsgivarpart.

Vissa personaldispositioner

Enligt 53 § l ä nsstyrelseinstruktionen f å r l ä nsstyrelsen
f ö rordna tj ä nstem ä n vid l ä nsstyrelsen att tj ä nstg ö ra vid lokal skattemyndighet eller
kronofogdemyndighet.

Det ä r att m ä rka att tj ä nstem ä n vid lokal skattemyndighet inte p å motsvarande s ä tt
kan f ö rordnas tj ä nstg ö ra vid l ä nsstyrelse.

135

Prop. 1985/86: 55

Att
l ä nsstyrelsen f ö rordnar tj ä nstem ä n att tj ä nstg ö ra vid lokal skattemyndighet och d ä rvid rent
fysiskt byta arbetsst ä lle ä r en ovanlig å tg ä rd. D ä remot f ö rordnas regelm ä ssigt tj ä nstem ä n vid taxeringsenheterna att utf ö ra
arbetsuppgifter som ankommer p å lokal skattemyndighet i fr å ga om
skattetill-l ä gg och f ö rseningsavgifter samt best ä mmande av
pensionsgrundande inkomst.

Utredningen
f ö resl å r att l ä nsskattemyndigheten ges formella m ö jligheter
att f ö rordna tj ä nsteman vid l ä nsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet att
tj ä nstg ö ra vid annan myndighet inom skattef ö rvaltningen
i l ä net. Det ligger i sakens natur att det ä r fr å ga om
undantagsf ö reteelser, som syftar till att l ö sa akuta
arbetsm ä ssiga problem av rent tillf ä llig art. I de enskilda fallen ä r det
ocks å fr å ga om beslut som kan bli f ö rem å l f ö r f ö rhandling
med ber ö rd facklig organisation.

I
l ä nsskattemyndighetens instruktion b ö r anges att l ä nsskattemyndigheten
f å r f ö rordna tj ä nstera ä n vid l ä nsskatterayndighe-ten att tj ä nstg ö ra vid
lokal skattemyndighet och tj ä nstera ä n vid lokal skattemyndighet att tj ä nstg ö ra vid l ä nsskattemyndigheten
eller vid annan lokal skattemyndighet i l ä net.

Arbetsordningar
ra.ra.

RSV
b ö r ges till uppgift att fastst ä lla arbetsordningar f ö r l ä nsskattemyndigheter
och lokala skattemyndigheter. Man kan s ä ga att RSV h ä rigenom f å r en tillsynsfunktion. Det ä r v ä sentligt
att verksaraheten bedrivs p å ett enhetligt s ä tt i riket.
Arbetsordningarna b ö r å terspegla detta f ö rh å llande.
Det b ö r enligt instruktionen ankomraa p å RSV att utarbeta s-k normalarbetsordningar och att
p å f ö rslag av l ä nsskattemyndigheten fastst ä lla
arbetsordning f ö r denna och f ö r l ä nets lokala skattemyndigheter. Man b ö r d ä remot ha
stor frihet att p å regional och lokal niv å n ä rmare
reglera den inre arbetsf ö rdelningen. Handl ä ggningsordningar inom l ä nsskattemyndigheten
136

Prop. 1985/86:55

bör normalt utarbetas på enhetsnivå och fastställas av
länsskattemyndigheten. Handläggningsordning för lokal skattemyndighet bör
fastställas av vederbörande fögderichef.

137

Prop.
1985/86:55 III N Ä RMARE OM LEKMANNAMEDVERKAN

9 ALLM Ä NT OM
MOTIVEN FOR LEKMANNAMEDVERKAN

Motiven
f ö r lekraannainflytandet i ledningen av statliga myndigheter, s å som de
angetts i offentligt tryck, ä r i regel angivna i vaga ordalag. Det ä r inte
ovanligt med formuleringar som att lekmannainflytande anses "l ä mpligt"
eller "v ä lmotiverat". F ö rvaltningsutredningen
konstaterar i bet ä nkandet (SOU 1983:39) Politisk styrning -
administrativ sj ä lvst ä ndighet att motiven, i de fall en mera utf ö rlig
argumentation f ö rekommit, dessa i huvudsak utg å tt fr å n n å gra sedan
l ä nge g ä ngse raotiv. I kort sammanfattning, anf ö r f ö rvaltningsutredningen
vidare, ä r dessa att myndigheten tillf ö rs
sakkunskap som breddar och f ö rst ä rker dess kompetens, att partsrepresentanter b ö r beredas
utrymme och att det allm ä nna medborgerliga orad ö met b ö r tas i
anspr å k - medborgerlig insyn, kontroll och beslutsmedverkan anses v ä rdefull.
Det framh å lls ocks å ofta att ett lekmannainflytande kan bidra till att
skapa f ö rst å else och f ö rtroende hos allm ä nhet och organisationer f ö r myndighetens
beslut och agerande - verksamheten kan f å en annan samh ä llsf ö rankring.

Ang å ende det
medborgerliga omd ö met som motiv f ö r ett lekmannainflytande
anf ö r f ö rvaltningsutredningen.

Ett
f ö rst ä rkt allm ä nt medborgarinflytande och en med-borgarkontroll av
f ö rvaltningen anges ofta som grundl ä ggande motiv f ö r att inr ä tta
lekmannastyrelser. Det "allm ä nna medborgerliga omd ö raet", "lekmannaf ö rnuftet"
eller "det praktiska lekmannaf ö rst å ndet" ra å ste f å p å -

139

Prop.
1985/86:55

verka
myndigheternas beslut. Allm ä nna medborgarrepresen-tanter skall tillsammans med
parti- och organisationsf ö retr ä dare genom sin bakgrund utg ö ra ett
folkligt v ä rn mot byr å kratisk formalism och tj ä nstemannav ä lde.

Motiv
av denna karakt ä r har s ä rskilt betonats i fr å ga om politiskt och
demokratiskt k ä nsliga omr å den. Det å beropas ocks å vid diskussioner om utformningen av statliga
regionala eller lokala beslutsorgan och i fr å ga om n ä mndmyndigheter
ö ver
huvud taget. I dessa myndigheters uppgifter ing å r ofta l ö pande ä rendehantering
med inslag av myndighetsut ö vning. Besluten kan rymma inslag av sk ö nsm ä ssiga bed ö mningar
eller lagtill ä mpning huvudsakligen med utg å ngspunkt
i lagens syften. S å dana ö verv ä ganden har ansetts ofta kr ä va
personlig mognad och livserfarenhet lika v ä l som juridisk skolning och
har d ä rigenom ansetts v ä l l ä rapa sig f ö r raedborgarinflytande. Andra argument f ö r
medborgarrepresentation har varit att raan b ö r ta h ä nsyn till
den allm ä nna opinionen, att det finns ett behov av att st ö dja myndigheternas
auktoritet eller att raan b ö r hos allm ä nheten skapa en k ä nsla f ö r att av
statsmakterna beslutade å tg ä rder ä r en hela folkets sak, i vars utformning folket sj ä lvt f å r
deltaga.

Motiven
f ö r lekmannainflytande i statliga regionala myndigheter har behandlats
av flera utredningar. I l ä nsderhokratiut-redningens bet ä nkande
(SOU 1968:47), F ö rvaltning och folkstyre, har l ä mnats en
redog ö relse ö ver hur lekraannainflytandet har tagits upp av f ö reg å ende
utredningar. L ä nsdemokratiutredningen summerade sk ä len f ö r
lekmannainflytandet p å f ö ljande s ä tt, bet. s. 77-78.

Sarrananfattningsvis
kan irtan efter denna genomg å ng av motiven bakom inf ö randet av
lekmannan ä mnder i den statliga l ä nsf ö rvaltningen
konstaterar, att dessa utgjort tv å olika grupper. Utifr å n den f ö rsta
motivgruppen ville man med lekmannamedverkan bidraga till att ö ka
statsorganets kompetens, genora att bredda dess erfarenhetsunderlag och sakk ä nnedom.
Samtidigt ans å gs en lekmannamedverkan av detta slag bidraga till
att sprida k ä nnedora ora och popularisera myndigheternas å tg ä rder. I
det andra fallet var syftet att tillf ö rs ä kra medborgarna ett direkt inflytande, raotiverat
av ö nskv ä rdheten av en utvidgad insyn och kontroll
speciellt i de fr å gor d ä r "sk ö nsavg ö randen intaga en betydande plats". Det var
allts å d å fr å ga om ett direkt krav p å
demokratisk medbest ä mmander ä tt. Den relativa betydelsen av dessa tv å
motivkretsar f ö r lekmannainflytande har f ö r ä ndrats
genom å ren. I b ö rjan var syftet, efter f ö rebilder
fr å n aff ä rsverken, att bredda kompetensen och minska
stelheten, i myndigheternas bed ö mningar. S å sm å ningom har motivkretsen f ö r-

140

Prop. 1985/86:55

ä ndrats, via krav p å partsrepresentation, till
att syfta till en reell medbest ä mmander ä tt av mera allm ä nt demokratiskt slag. Denna
utveckling har ocks å uttryckts i de olika n ä mndernas
konstruktion d ä r landstingen, som bed ö mts utg ö ra den l ä mpligaste
valkorporationen med regional bas, har f å tt allt st ö rre betydelse. Det kan t. ex. noteras att i de tre
n ä mnder, som inr ä ttats eller omorganiserats under 1960-talet, n ä mligen l ä nsskoln ä mnden,
planeringsr å det och lantbruksn ä mnden, landstinget utser
minst h ä lften av ledam ö terna.

L ä nsf ö rvaltningsutredningen
anf ö rde i bet ä nkandena (SOU 1967:20, s. 145), Den statliga l ä nsf ö rvaltningen,
som sk ä l f ö r lekmannainflytande i l ä nsstyrelsen
bl.a.

Utredningen
ansluter sig till de sk ä l f ö r en lekmanna-raedverkan i l ä nsstyrelsen
som anf ö rts i de officiella f ö rslag och i den allra ä nna debatten, n ä raligen
bl.a. att l ä nsstyrelsen tillf ö rts v ä rdefull
orts- och personal-k ä nnedora men ocks å s ä rskild
fackkunskap, att ett mera allm ä nt medborgerligt omd ö me blir representerat i l ä nsstyrelsen
och att allm ä nheten f å r insyn i l ä nsstyrelsens verksamhet vilket ö kar f ö rtroendet
f ö r l ä nsstyrelsens, avg ö randen. De bet ä nkligheter
som uttalats mot lekm ä n i l ä nsstyrelsen - bl.a, att ä rendena
skulle f ö rdr ö jas genom en tungrodd och omst ä ndlig
handl ä ggning och merarbete uppkomma f ö r tj ä nstem ä nnen - torde, framh å ller utredningen, ta sikte p å
nuvarande f ö rh å llanden med l ä nsstyrelsens begr ä nsade m ö jligheter
att leda de statliga l ä nsmyndigheternas arbete f ö r samh ä llsbyggandet.
Bet ä nkligheterna torde ocks å , anf ö r utredningen, bygga p å
missuppfattningen att medborgarrepresentanter skulle delta i detalj ä renden
eller fr å gor av. formell natur.

Departementschefen
anf ö rde i propositionen 1970:103, s. 136, i saraband med att l ä nsstyrelsen
f ö reslogs f å ö kade beslutsbefogenheter bl.a. f ö ljande
ang å ende lekmannamedverkan.

Orof ö rdelningen
inneb ä r n ä mligen att viktiga beslutsfunktioner flyttas ö ver fr å n
lekmannan ä mnder till l ä nsstyrelsen. Om lekraannainflytandet i dessa ä renden
inte skall minska m å ste lekm ä nnen i l ä nsstyrelsen f å en annan st ä llning ä n den som tillkommer planeringsr å det. De
kan inte ha en enbart r å dgivande funktion, utan deras medverkan m å ste ta
sig uttryck i att de deltar i besluten och har del i ansvaret f ö r dessa.
En s å dan f ö r ä ndring b ö r emellertid enligt min mening inte ses bara som en
formell anpassning till den omf ö rdelning av beslutander ä tten som
jag nyss n ä rande. En lekmannamedverkan i beslutsfattandet
ligger i linje med utvecklingen mot en alltmer planeringsinriktad l ä nsf ö rvaltning
och ä r en

141

Prop.
1985/86: 55

naturlig
konsekvens av den st ä llning, som l ä nsstyrelsen delvis redan har f å tt som
regionalpolitiskt samordnande organ i en integrerad l ä nsorganisation
f ö r samh ä llsplanering. - Medborgarrepresentanternas
medverkan b ö r begr ä nsas till s å dana fr å gor d ä r deras insatser kan antas bli av verklig
betydelse. - - - Fr å gor av ö verv ä gande juridisk, teknisk eller expeditioneli natur b ö r emellertid
- - - avg ö ras p å tj ä nstemannaplanet.

9.1
Allm ä nt om lekmannastyrelsers kompetens m.m.

Instruktionerna
f ö r myndigheter med lekmannastyrelser anger i regel t ä mligen
likartat vilka ä renden som skall avg ö ras av styrelsen. De olika ä rendetyperna
ö verensst ä mmer ofta
med de som anges i statsr å dsberedningens f ö rebild f ö r
myndighetsinstruktioner (PM 1982:1).

Ut ö ver
styrelse ä renden anges i de flesta instruktionerna att
myndigheten leds av styrelsen. Detta g ä ller b å de l ä nsstyrelsen och RSV. Inneb ö rden av
detta begrepp ä r inte klart. Det kan m ö jligen
kopplas ihop raed uppr ä kningen av vilka ä renden som styrelsen skall
avg ö ra och att begreppet h ä rigenom preciseras.

Vad
g ä ller den andra sidan av befogenheterna, ansvaret, finns det angivet f ö r myndighetschefen.
I 5 § allm ä nna verksstadgan (1965:600) anges myndighetens chef
s å som i f ö rsta hand ansvarig f ö r fullg ö randet av
myndighetens uppgifter. Lekmannasty-relsens eller ledam ö ternas
ansvar finns inte reglerat.

Sammanfattningsvis
g ä ller f ö r styrelsen att den skall leda verksamheten hos
myndigheten medan myndighetschefen har ansvaret.

9.1.1
Tillkomsten av styrelserna p å central och regional niv å inom
skattef ö rvaltningen m.m.

142

Prop.
1985/86:55 9.1.1.1
Riksskatteverket

Riksskatteverket inr ä ttades
den 1 januari 1971 efter f ö rslag fr å n landskontorsutredningen. Verket ersatte
riksskatten ä mnden, centrala folkbokf ö rings- och uppb ö rdsn ä mnden samt kontrollstyrelsen. Till verket f ö rdes ä ven
uppgifter som tidigare ankommit p å
kupongskattekontoret, sj ö mansskattekontoret och det allm ä nna ombudet hos den raellankoramunala provningsn ä mnden. Verket blev dessutom central valmyndighet.

Landskontorsutredningens f ö rslag innebar att det skulle bildas en central myndighet,
riksskattestyrelsen. Utredningen anf ö rde
bl.a. att de fiskala uppgifterna i fr å ga
ora taxering, uppb ö rd ra.m. skulle sammanf ö ras i den nya myndigheten medan riksskatten ä mnden skulle bibeh å llas f ö r de d ö raande uppgifterna, f ö rhandsbesked m.m. Ang å ende
organisationen anf ö rdes endast att riksskattestyrelsen
borde st å under ledning av en generaldirekt ö r som verkschef. N å gon f ö rra av "styrelse" diskuterades
inte.

Av de i prop. 1969:127 redovisade remissvaren framg å r emellertid att styrelsefr å gan observerats. F ö ljande har noterats i'propositionen (s. 32-33).

N å gra remissinstanser anser att den
centrala organisationen b ö r ha en annan utformning ä n utredningen t ä nkt
sig. Man menar bl.a. att den centrala myndigheten b ö r ha en verksstyrelse. S å lunda finner statskontoret flera sk ä l tala f ö r
att den h ö gsta ledningen av riksskattestyrelsen
b ö r ut ö vas av en verksstyrelse med lekmanna-inslag. Med h ä nsyn till den stora betydelse sora beskattningsv ä sendet har inom samh ä llet med d ä rav f ö ljande behov av kontakter med å tskilliga
andra sektorer inom s å v ä l den allm ä nna som den enskilda verksarahetssf ä ren skulle det, anf ö r statskontoret, otvivelaktigt vara till en f ö rdel om s å dana
kontakter skulle kunna tillgodoses och fr ä mjas
ä ven genom en s å dan verksstyrelse. D ä rigenom skapar man ocks å f ö ruts ä ttningar f ö r en mer allsidig bed ö mning av viktiga fr å gor inom
riksskattestyrelsens omfattande verksamhetsf ä lt.
Statskontoret framh å ller ocks å att den koncentration av ansvar och befogenheter p å skattev ä sendets
omr å de, som inr ä ttandet av en riks-skattestyrelse ä r ett uttryck f ö r
och som statskontoret finner vara av v ä sentlig
betydelse f ö r att n å efterstr ä -

143

Prop.
1985/86:55

vad
effektivitet i beskattningen, talar f ö r att raan har en verksstyrelse med bred f ö rankring.

CFU
h å ller f ö r visst att riksskattestyrelsen i h ö g grad
kommer att anlitas, som utrednings- och remissinstans inom sitt verksamhetsomr å de.
Styrelsen kommer att fortl ö pande meddela m å nga och omfattande
anvisningar av olika slag. F ö r dessa uppgifter m å ste det enligt CFU:s mening
vara betydelsefullt f ö r chefen att vid sin sida ha en styrelse med
representanter f ö r arbetsmarknadens parter och sakkunniga inom de ä mnesomr å den d ä r
styrelsen skall vara verksara.

Presidenten
i G ö ta hovr ä tt anser att centralorganet i likhet med andra p å senare
tid tillkomna eller reorganiserade rayndigheter b ö r ha en
verksstyrelse. Detta synes h ä r kanske mer p å kallat ä n eljest, eftersom skattev ä sendet av
m å nga rent instinktivt omfattas med misstroende.

En
verksstyrelse med lekm ä n f ö rordas ocks å av riksrevisionsverket samt l ä nsstyrelserna
i S ö de'rmanlands, Ö rebro och J ä ratlands l ä n.

F ö redragande
departementschefen anf ö rde bl.a. att centralorganets uppgifter av
judiciell eller fiskalisk karakt ä r inte borde ö verbetonas utan att dess v ä sentligaste
uppgift, n ä mligen att s ö rja f ö r att verksamheten hos de olika skattemyndigheterna
blir effektiv och att beskattningen blir riktig och likformig i st ä llet
borde framh å llas. Han f ö reslog att ä renden r ö rande f ö rhandsbesked, bindande f ö rklaringar
m.m. skulle avg ö ras inom verket av en s ä rskild n ä mnd.

Ang å ende
verksledningen ansl ö t sig departementschefen till de remissinstanser
som f ö rordat en styrelse med lekm ä n som f ö retr ä der olika intressen. Dessa ledam ö ter borde
inte samtidigt kunna ing å i den s ä rskilda n ä mnden.

Omorganisationen
av den centrala skattef ö rvaltningen f ö rbereddes ytterligare av en organisationskommitt é (RSV-
kommitt é n). I kommitt é ns bet ä nkande. Ds Fi 1970:3, redovisades huvudlinjerna
till en organisation av RSV. I den efterf ö ljande propositionen 1970:55 ber ö rdes
styrelsefr å gan inte n ä rmare.

144

Prop.
1985/86:55

Enligt instruktionen för RSV (1970:752) leds verket av en
styrelse med generaldirektören som ordförande. Styrelsen skall bestå av minst
sex ledamöter utsedda av regeringen. För närvarande är antalet ledamöter tretton.
Bland ledamöterna finns såväl politiker som företrädare för olika intresseorganisationer.
Styrelseärendena överensstämmer med de som anges i den av statsrådsberedningen
framtagna förebilden för myndighetsinstruktioner (SB PM 1982:1). Styrelseärendena
utgörs bl.a. av viktigare frågor om författningar, organisation och ekonomi
samt frågor som av generaldirektören hänskjuts till styrelsen. Det gäller bl.a.
frågor om föreskrifter och anvisningar samt planeringen av skattekontrollen.

9.1.1.2 Länsstyrelsen

Länsstyrelsens befattning raed beskattningsväsendet har
kännetecknats av genoragripande organisatoriska förändringar väsentligen
föranledda av nya eller ändrade arbetsuppgifter. En redogörelse för denna
utveckling lämnas i kap. I.

Fråga ora lekraannamedverkan vid avgörandet av ärenden
inom länsstyrelsen väcktes tidigt. Vid 1905 års riksdag ifrågasattes i en
motion ora inte länsstyrelsen borde ha en uppsättning sora motsvarade nämnden i
häradsrätterna. Motionären erinrade om den sakkännedom om ortens förhållanden
samt den i allmänhet goda karaktär och rättrådighet, sora kännetecknat allmogemannens
deltagande i doraarkallet vid häradsrätten och som, rätt använda, säkert skulle
komma även den administrativa lagskipningen till gagn.

Frågan om lekmannamedverkan i länsstyrelsen aktualiserades
1930-1931 i samband med förslag till lag om bl.a. frihets-berövande
(vanartslag). Socialvårdskomraittén föreslog i betänkande angående
socialvårdens organisation m.m. (SOU 1942: 56) att utrymme skulle beredas för
lekmannainflytande inom socialvårdens länsorganisation. Enahanda synpunkter
framfördes också i propositionen 1947:243 angående ålderdomshemsvår-

145 10 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 55. Bilaga I och 2

Prop.
1985/86:55

den.
I bet ä nkandet (SOU 1948:23) med f ö rslag till lag om nykterhetsv å rd f ö reslogs
vid handl ä ggningen av tv å ngsbehand-lings ä renden att s ä rskilda
ledam ö ter skulle delta.

Behovet
av lekraannaraedverkan i l ä nsstyrelsen behandlades utf ö rligt av
1948 å rs l ä nsstyrelseutredning i bet ä nkandet
(SOU 1950:28) L ä nsstyrelsernas organisation och st ä llning
inom l ä nsf ö rvaltningen. Utredningen anf ö rde bl.a.
(bet. s. 107 f).

Den
allm ä nna grunden f ö r lekraannamedverkan i l ä nsstyrelsen
ä r
enligt utredningens mening att m ö jligheter till samr å d och samarbete vidgas och
att samr å det blir obligatoriskt och d ä rmed mera
likformigt. Detta samr å d har i och f ö r sig stor betydelse f ö r
belysningen av f ö rekommande problem och b ö r skapa b ä ttre f ö ruts ä ttningar
f ö r objektivt riktiga respektive ur sk ä lighetssynpunkt r ä ttvisa
avg ö randen. Samtidigt kan det emellertid otvivelaktigt bidraga till att
bef ä sta ett allm ä nnare f ö rtroende f ö r l ä nsstyrelsen och dess beslut.

Behovet
av att det mera allm ä nna medborgerliga omd ö met genom lekm ä n f å r
representeras i l ä nsstyrelsen kan f ö religga j ä msides
med behov av talesm ä n f ö r s ä rskilda fack-och intresseomr å den. Men ä ven i fr å gor d ä r behov
av sistn ä mnda slag icke f ö refinnes, kan med h ä nsyn till
ö nskem å let att
skapa b ä ttre f ö ruts ä ttningar f ö r ett allm ä nnare f ö rtroende en lekmannamedverkan b ö ra konstitueras.
Dylika ö nskem å l kunna h ä nf ö ras icke blott till ä renden, som ang å enskilda
parter, utan ocks å i lika h ö g grad till mera allm ä nna fr å gor.
Lekmannamedverkan av f ö revarande art ä r s ä rskilt ä gnad att tillgodose ö nskem å len ora
insyn och kontroll s ä rat att bevara den goodwill som l ä nsstyrelsen
otvivelaktigt besitter.

Ur
denna synpunkt torde lekmannamedverkan b ö ra ses sora ett led i str ä vandena
efter att hos allm ä nheten bibeh å lla f ö rtroendet f ö r l ä nsstyrelsen. Detta f ö rtroende ä r s ä rskilt
betydelsefullt med avseende p å s å dana omr å den, d ä r sk ö nsavg ö randena intaga en betydande plats. Icke minst i
dylika fall framst å r det med h ä nsyn till l ä nsstyrelsens st ä llning och viktiga uppgifter
som angel ä get att man skapar verksamma garantier mot
obefogade angrepp.

Med
ett allm ä nt f ö rtroende f ö r l ä nsstyrelsens å tg ä rder b ö r ocks å kunna f ö lja vidgad f ö rst å else f ö r de str ä vanden, som det p å olika omr å den
ankommer p å l ä nsstyrelsen att fullf ö lja. Det ä r enligt
utredningens mening av

146

Prop.
1985/86:55

vikt,
att man på allt sätt söker understryka och även hos allmänheten skapa känsla
för att av statsmakterna beslutade åtgärder äro en hela folkets sak, i vars utformning
folket själv får deltaga. Över huvud kan väl sägas, att en organiserad
lekmannamedverkan i länsstyrelsen bör innebära att former skapas för ett
ordnat saraarbete mellan länsstyrelsen och för dess uppgifter intresserade
lekmän. Lekmannamedverkan bör därför - om den ordnas och begagnas på ett
ändamålsenligt sätt -koirana att utgöra ett värdefullt stöd för länsstyrelsen i
dess verksamhet. Genom att deltaga i och vinna förtrogenhet med
länsstyrelsearbetet kunna lekmännen bidraga till att utåt sprida större
förståelse för detsamma och att inom länsstyrelsen ställa mindre lämplig praxis
eller handläggningsordning under diskussion.

Angående
formen för lekmannamedverkan anförde länsstyrelseutredningen bl.a.
(5. 113).

Lekraannaraedverkan
i länsstyrelsen kan tänkas i såväl rådgivande sora medbeslutande form. Och den
rådgivande medverkan kan i sin tur konstrueras som obligatorisk eller
fakultativ. En endast rådgivande medverkan skulle föga skilja sig från
nuvarande ordning. Redan nu torde många länsstyrelser använda sig därav vid
olika tillfällen och för skilda ändamål. Det står givetvis varje länsstyrelse
fritt att på det sätt den finner raest lärap-ligt inhämta erforderliga råd och
upplysningar. Därest man vid länsstyrelsens sida skulle ställa ett antal
lekmannakollegier med uppgift att vid behov lärana råd och upplysningar, torde
visserligen kunna förväntas att vederbörande beslutande befattningshavare i
länsstyrelsen skulle känna sig förpliktad att i största utsträckning taga
hänsyn till åsikterna inom dessa kollegier. Det kan dock befaras, att
lekmannakollegierna skulle anlitas i mycket olika omfattning av skilda
länsstyrelser. Mången gång skulle lekmännens medverkan säkerligen komma att
påkallas allenast i form av enstaka underhandssamråd. I vart fall är det
knappast sannolikt att lekmännens inflytande skulle få avgörande
betydelse.

Ett
något starkare inflytande skulle beredas lekmännen, om deras rådgivande
medverkan gjordes obligatorisk. Eraellertid torde det förhålla sig så, att
syftena med lekmannamedverkan skulle bli mindre väl tillgodosedda vid en
allenast rådgivande lekraannaraedverkan. Bland annat kan det befaras, att
lekmännens insats icke skulle bli helhjärtad eller så ansvarsmedveten sora
önskvärt vore. Det torde också i längden bli svårt att på dylika villkor
förvärva tillräckligt kvalificerade lekraän.

147

Prop. 1985/86: 55

Utredningen
ä r
f ö r sin del av den best ä mda uppfattningen, att lekmannamedverkan i l ä nsstyrelsen
b ö r inneb ä ra att lekm ä nnen deltaga i besluten. Det kan enligt
utredningens mening i vart fall icke ifr å gakomma, att den medverkan av lekm ä n, som nu
ä ger
rum i de frist å ende l ä nsorgan, vilka av utredningen f ö resl å s
inordnade i l ä nsstyrelsen, d ä rmed skulle f å f ö r ä ndrad karakt ä r. Under s å dana omst ä ndigheter saknas anledning att p å de ö vriga omr å den, d ä r
medverkan av lekm ä n erfordras, ge lekm ä nnen en annan st ä llning.
Det b ö r d å icke heller ifr å gakomma att inf ö ra annan
beslutsordning ä n enligt majoritetsprincipen med utslagsr ö st f ö r ordf ö randen. N å gon
motsvarighet till den f ö r allm ä n underr ä tt g ä llande ordningen, enligt vilken ordf ö randens
mening blir g ä llande, d ä rest icke minst visst antal' lekm ä n ena sig
om annan mening, synes icke b ö ra ifr å gakomma betr ä ffande l ä nsstyrelsen.

I
beh ö righetsh ä nseende ans å g utredningen att vissa begr ä nsningar
borde g ö ras. I det utkast till l ä nsstyrelseinstruktion ra.ra. som l ä mnades
begr ä nsades lekm ä nnens medverkan till f ö ljande ä renden

arbetsmarknadsfr å gor

fr å gor ang å ende
bostadsf ö rs ö rjnings- och bostadsf ö rb ä ttringsverksamheten
socialv å rd, nykterhetsv å rd, m.ra.

bebyggelseplanering
och d ä rmed sammanh ä ngande fr å gor fr å gor ang å ende v ä gv ä sendet och trafikv ä sendet.

Att
just dessa ä rendegrupper valdes berodd.e bl. a. p å det f ö rslag
till ett inf ö rlivande av bl.a. l ä nsarbetsn ä mnden och
l ä nsbostadsn ä mnden i l ä nsstyrelsen. Det kan noteras att fr å gor som
r ö rde beskattningsv ä sendet inte ingick i f ö rslaget.

Ledam ö terna
skulle enligt l ä nsstyrelseutredningen utses av Konungen efter f ö rslag av
vissa intresseorganisationer, bl.a. SAF, LO och TCO.

Fr å gan om
lekmannastyrelser i l ä nsf ö rvaltningen behandlades p å nytt av
l ä nsf ö rvaltningsutredningen i bet ä nkandet
(SOU 1967:20) Den statliga l ä nsf ö rvaltningen I. Som riktlinjer f ö r en l ä nsf ö rvaltningsreform
anf ö rde utredningen bl.a. att l ä ns-

148

Prop.
1985/86:55

styrelsen
skulle leda och samordna den ö versiktliga planeringen inom l ä net och ä ga h ä rf ö r n ö dv ä ndiga
beslutsbefogenheter, s å dana arbetsuppgifter som i mindre m å n eller
inte alls kr ä vde saraordning med annan verksamhet inom eller
utom myndigheten f ö reslogs skola avskiljas. H ä rmed avs å gs bl.a.
taxerings- och uppb ö rdssektionerna inom l ä nsstyrelsen.

Den
s å lunda f ö reslagna utformningen av l ä nsstyrelsen
skulle ä ven f ö rses med en styrelse vari ingick lekm ä n.
Utredningen ans å g det vara en oundg ä nglig f ö ruts ä ttning f ö r l ö sande av
de nya uppgifterna att representanter f ö r l ä nets befolkning fanns inom l ä nsstyrelsen.
H ä rigenom fick man inflytande ö ver och ansvar f ö r l ä nsstyrelsens
verksamhet. L ä nsf ö rvaltningsutredningens f ö rslag ber ö rdes ä ven av l ä nsdemokratiutredningen
i bet ä nkandet (SOU 1968:47) F ö rvaltning och folkstyre.

P å grund av
sistn ä mnda bet ä nkanden besl ö ts 1970 (prop. 1970: 103, KU 34, rskr 248, SU 132,
rskr 308) ora riktlinjer f ö r en partiell omorganisation av den statliga l ä nsf ö rvaltningen.
Principbeslutet innebar bl.a. att l ä nsstyrelsen fick en lek-mannastyrelse. F ö redragande
departementschefen anf ö rde bl.a. att styrelsen inte borde betungas med
annat ä n fr å gor av principiell betydelse eller av annan
anledning av st ö rre vikt. Den dominerande uppgiften f ö r
styrelsen var att behandla f ö r l ä nets utveckling betydelsefulla samh ä llsplaneringsfr å gor. F ö r ä ndringen
genomf ö rdes 1971 (prop. 1971:1, bil. 14).

De
ä renden
som l ä nsstyrelsens instruktion anger som styrelse ä renden ä r f ö rutom
viktigare fr å gor om samh ä llsplaneringen inom l ä net s å dana fr å gor sora
anges i den av statsr å dsberedningen fraratagna normalinstruktionen f ö r
myndigheter med lekmannastyrelser. Det g ä ller allts å fr å gor om f ö rfattningar, organisation, ekonorai, tills ä ttning av
vissa tj ä nster, skiljande fr å n anst ä llning s ä rat fr å gor som
landsh ö vdingen h ä nskjuter till styrelsen.

149

Prop. 1985/86:55

styrelsens formella förutsättningar att ta befattning raed
frågor som rör skatteavdelningens verksamhet är också begränsad på annat sätt.
Genom bestämmelserna om skattechefens uppgifter och ansvar har ledningen av
taxerings-, kontroll-och processverksamheten i stort tagits undan från
länsstyrelsens ansvarsområde. Som skäl för denna åtskillnad har bl. a. anförts
att länsstyrelsen inte bör agera som part i taxeringsprocessen eller ha
uppgifter som anknyter till taxeringskontrollen (prop. 1971:60, s. 70).
Motsvarande undantag har inte gjorts vad gäller mervärdebeskattningen och uppbördsverksamheten.
I dessa fall beslutar befattningshavare inom respektive enhet på länsstyrelsens
vägnar med stöd av länsstyrelseinstruktionen och arbetsordningen.

En följd av ansvarsfördelningen är att styrelsens insyn i
den verksamhet som drivs inom skatteavdelningarna blivit begränsad. I
praktiken kan sägas att styrelsen, även om mervärdebeskattningen och
uppbördsverksamheten formellt tillhör länsstyrelsens ansvarsområde, inte alls
ägnar sig åt skatteavdelningens verksamhet. Detta framgår av den undersökning
som verksledningskommittén gjort angående styrelseärendena, jfr avsnitt 6. Även
om således frågor som rör skatteavdelningens materiella verksamhet i regel inte
förekommer i styrelsen så bör ändå framhållas anslags- och
tjänstetillsättningsfrågorna m.m. som också berör skatteavdelningen.

Vad som sagts beträffande styrelsen och skatteavdelningen
gäller också förhållandet styrelsen och den lokala skattemyndigheten.

9.2 pågående utredning m.m.

• Verksledningskoramittén

Frågan om ledningen av statliga myndigheter utreds f.n. av
verksledningskommittén (C 1983:04). Enligt kommitténs direk-150

Prop.
1985/86:55

tiv
(1983:48) b ö r utredningen avse hela ledningsfunktionen vid f ö rvaltningsmyndigheter
under regeringen. Tyngdpunkten i utredningen b ö r ligga p å fr å gorna hur
ledningen f ö r myndigheterna b ö r utformas f ö r att
garantera dessas effektivitet och en god samh ä llsservice samt m ö jligg ö ra
medborgerlig insyn och p å verkan. Utredningen b ö r avse s å v ä l
centrala som regionala och lokala rayndigheter ä ven om intresset fr ä rast b ö r
inriktas p å de centrala ä rabetsverken.

I
direktiven f ö r verksledningskommitt é n anges s ä rskilt
att lekmannastyrelsernas st ä llning, beslutsomr å de, arbetsformer och ansvar
skall belysas. Bl.a. anf ö rs att lekmannastyrelsernas allm ä nna st ä llning
f.n. ä r - fr å nsett vad som framg å r av verksinstruktionerna
och av f ö rarbetena vid myndigheternas inr ä ttande -
till ö verv ä gande delen oreglerad. Utredningen skall klarl ä gga de
krav som st ä lls p å styrelser i olika slags verksamhet samt vilket
ansvar som styrelsen skall ha . f ö r ledningen av verksamheten. Bl.a. skall det inte r å da n å gon
oklarhet om var ansvarsgr ä nserna g å r f ö r styrelserna hos de m å nga
rayndigheter som driver verksamhet b å de p å central, regional och lokal niv å .

Kommitt é n skall
vidare ö verv ä ga alternativa styrformer av myndigheter. Bl.a.
skall unders ö kas f ö ruts ä ttningar f ö r att bilda n å gon form av "verksr å d".
Ett s å dant skulle utg ö ra ett r å dgivande, lekmannarekryterat organ, som raed n ä ra insyn
i verksaraheten skulle ges yttrande- och f ö rslagsm ö jligheter i fr å ga om myndigheternas verksamhet. Kommitt é n ber ä knar att
slutf ö ra sitt arbete under 1985.

Utredningen
har haft fortl ö pande underhandskontakter med verksledningskommitt é ns ordf ö rande och
sekretariat. F ö ljande redog ö relse grundas p å vad som kommit fram vid
dessa kontakter.

Verksledningskommitt é n har
inriktat sitt arbete p å de centrala statliga myndigheternas ledningsorgan.
Betr ä ffande myn-

151

Prop.
1985/86:55

digheternas
ledningsfunktioner har kommitt é n gjort den allm ä nna bed ö mningen
att statliga myndigheter p å central niv å i dag bedriver en delvis annan sorts verksamhet ä n de
gjorde f ö rr t.ex. vid tiden f ö r andra v ä rldskrigets
slut. Borta ä r i stor utstr ä ckning myndighetsut ö vningen och till ä mpningen
av detaljerade f ö reskrifter. Det ä r i dag p å central
myndighetsniv å i st ä llet i f ö rsta hand fr å ga om olika former av utvecklingsinsatser, f ö rdelning
av penningresurser, till ä mpning av f ö reskrifter som i st ä llet f ö r
detaljer anger riktlinjer (m å l), eller ramar. Myndigheterna ra å ste d ä rf ö r i dag
och i framtiden styras p å ett s ä tt som delvis skiljer sig fr å n det
traditionella s ä ttet, ett s ä tt sora ä r effektivt b å de med tanke p å statsf ö rvaltningens storlek och komplexitet och med tanke
p å regeringens politiska ansvar f ö r f ö rvaltningens verksamhet. Nyckelorden f ö r en
effektiv styrning och en f ö rvaltning i ö verensst ä mmelse med medborgarnas behov ä r riktnings-
och m å lformuleringar i kombination med beslutsdelegering, externt
inflytande, ansvar, uppf ö ljning och kontroll.

I
sin analys av styrelsernas nuvarande befogenheter m.m. har
verksledningskorramitt é n bl.a. konstaterat att dagens lekmannastyrelser
inte kan anses ha "n å got egentligt ansvar f ö r myndigheternas
verksamhet, inget ansvar f ö r att m å len n å s eller att uppgifterna f ö ljs. Inte
heller har styrelserna n å got ekonoraiskt verksarahetsansvar.
Verksarahetsansvaret har verkschefen ensam. De enskilda styrelseledam ö terna kan
inte heller anses ha n å got egentligt uppdragsansvar genteraot regeringen
eftersora regeringen inte preciserar vari ledara ö ternas uppdrag best å r eller
vad regeringen f ö rv ä ntar sig av dem. Vidare konstaterar kommitt é n att de
flesta av dagens lekmannastyrelser inte i f ö rsta hand ä gnar sig å t s å dana
arbetsuppgifter som b ö r ankomma p å ett h ö gsta ledningsorgan. De ä gnar i st ä llet en
stor del av sin tid å t rena verkst ä llighets ä renden. F. ö . v ä ljer inte dagens lekmannastyrelser flertalet av
sina arbetsuppgifter. Det g ö r verkschefen.

152

Prop.
1985/86:55

Verksl.edningskommitt é n
redovisar tv å organisatoriska modeller f ö r en
myndighets ledningsfunktion. Den ena inneb ä r att myndigheten leds av en styrelse med totalt
ansvar, en styrelse i egentlig mening. Den andra inneb ä r att
myndigheten leds av en myndighetschef med hela ansvaret inf ö r
regeringen. Till st ö d f ö r myndighetschefen b ö r d å normalt
finnas n å gon form av r å dgivande organ.

Till
vissa myndigheter kan enligt verksledningskommitt é n vid behov knytas olika
partssammansatta organ. S å dana b ö r ligga vid sidan av ledningsfunktionen.

Verksledningskommitt é n g ö r ocks å den bed ö mningen
att alla verkschefer, oavsett modellen f ö r ledningsfunktionen b ö r samla
sina n ä rmast underlydande chefer i en direktion. Denna b ö r ha en
informell status och en r å dgivande funktion och .beh ö ver inte
vara reglerad utan utformad enligt verkschefens bed ö raning. I
vissa typer av ä renden b ö r direktionen fatta kollektiva beslut, t.ex.
disciplin ä renden. I dessa fall kr ä vs dock
reglering av direktionen och dess beslutsbefogenheter.

Vad
g ä ller styrelsernas uppdrag och sammans ä ttning anger kommitt é n bl.a. f ö ljande
huvuddrag

att
regeringen ger styrelsen hela ansvaret f ö r verksamheten, dvs. ansvar b å de f ö r att
uppgifterna fullg ö rs och det ekonomiska resultatansvaret. Av
instruktionen b ö r framg å att styrelsen ansvarar f ö r
myndighetens verksamhet och organisation,

att
styrelsen i f ö rsta hand ä gnar sig å t strategiska fr å gor dvs. p å ett ö vergripande
och l å ngsiktigt s ä tt ä gnar sig å t budgetfr å gor, interna organisationsfr å gor inkl.
chefs-utn ä mnings ä renden, servicefr å gor och f ö renklingar
samt vid behov verkst ä llighetsfr å gor av strategisk betydelse f ö r framtiden.

153

Prop. 1985/86: 55

att
regeringen till ledam ö ter utser personer som kan anses ge styrelsen den ö nskade
avv ä gningen mellan sakkunskap och medborgerligt omd ö me,

att
regeringen till styrelseordf ö rande utser h ö gt kvalificerade personer med regeringens f ö rtroende
som har kunskaper och erfarenheter som ger dem f ö ruts ä ttningar
att l ö sa uppgiften,

att
styrelseordf ö randen och verkschefen normalt inte skall vara
samma person i en och samma myndighet,

att
verkschefen ex officio ä r styrelseledamot.

Vad
g ä ller genomf ö randet av f ö rslaget g ö r verksledningskommitt é n den bed ö mningen
att det b ö r ske successivt n ä r det g ä ller
andra centrala myndigheter ä n bl.a. aff ä rsverken och vissa stabsmyndigheter (RRV,
statskontoret och SIPU). Denna successiva ö verg å ng b ö r f ö reg å s av en f ö rs ö ksverksamhet. Kommitt é n f ö resl å r att
dess f ö rslag om styrelse pr ö vas i vissa myndigheter, d ä ribland
riksskatteverket. F ö r ö vriga centrala myndigheter b ö r enligt
kommitt é n g ä lla att dessa f å r beh å lla sin
nuvarande ledningsfunktion till dess utv ä rdering skett.

De
ö verv ä ganden
utredningen g ö r betr ä ffande formerna f ö r lekmannamedverkan i
ledningen av RSV och l ä nsskattemyndigheterna grundar sig till stor del p å
verksledningskoramitt é ns arbete.

Medborgarinflytande
inom polisorganisationen

Polisorganisationen
har nyligen varit f ö rem å l f ö r ett omfattande utredningsarbete. Bl.a. har fr å gan ora
ett f ö rst ä rkt medborgarinflytande p å regional
och lokal niv å behandlats. Best ä mmelser om
polisorganisationen finns bl.a. i polislagen (1984:387) och polisf ö rordningen
(1984:730).

154

Prop. 1985/86:55

Vad g ä ller det regionala f ö rtroendemannaorganet, l ä nsstyrelsen, framh ö ll departementschefen i prop. 1980/81:13, s. 102, att
medborgarinflytande ö ver polisv ä sendet b ö r
st ä rkas ä ven p å regional niv å . De viktigaste uppgifterna f ö r f ö rtroendem ä nnen anges i prop. 1984/85:81 vara att besluta om de
regionala polisenheternas dimensionering ut ö ver
basorganisationen och att best ä mma om de
allm ä nna riktlinjer som skall g ä lla f ö r denna
verksamhet. Detta innefattar bl.a, ansvaret f ö r att de beslut om prioritering av vissa verksamhetsgrenar som
statsmakterna kan ha fattat oms ä tts och
anpassas till l ä nets och distriktens f ö rh å llanden. Vad
g ä ller den egentliga polisverksamheten
ankommer det, enligt propositionen f ö r
f ö rtroen-demannastyrelsen att besluta
i ä renden som avser allra ä nna riktlinjer, t.ex. allm ä nna principer f ö r
polisf ö rst ä rkning och samverkan b å de inom och ö ver l ä nsgr ä nserna.

Vad g ä ller den lokala polismyndighetens f ö rtroendemannaorgan anf ö r departementschefen i prop. 1980/81:13 s. 60 att den f ö rtroendevalda lokala polisstyrelsen b ö r f ö rvandlas fr å n ett i huvudsak r å dgivande organ till ett i egentlig mening styrande organ f ö r polisen. Polisstyrelsen b ö r handl ä gga
bl.a. viktigare fr å gor om organisation och
verksamhetsplanering. Beslut i enskilda fall b ö r d ä remot h ö ra till polischefens kompetensomr å de.

I prop, 1983/84:89 anf ö r
departementschefen vidare betr ä ffande
polisstyrelserna bl,a, (s, 19).

Ut ö ver de befogenheter som
polisstyrelserna har i dag b ö r de i forts ä ttningen ha till uppgift att besluta i viktigare fr å gor r ö rande
planeringen och inriktningen av verksamheten i distriktet. Likas å b ö r viktigare
fr å gor oro distriktets organisation h ö ra till de valda ledam ö ternas kompetensomr å de. Det ä r naturligt att polisstyrelsens medverkan i
planeringsprocessen avser mera v ä sentliga fr å gor och fr å gor
som g ä ller verksamheten ö ver en l ä ngre
period, t.ex. ett budget å r. Genora att de f ö rtroendevalda tar del i s å dana beslut kan ö nskem å l fr å n allm ä nheten, kommunala organ och andra ber ö rda intressegrupper om inriktningen av verksamheten
uppm ä rksammas.

155

Prop. 1985/86: 55

Detta
torde enligt min uppfattning ocks å inneb ä ra att allm ä nhetens f ö rtroende f ö r polisv ä sendet ö kar.

R å dgivande
n ä rand hos riks å klagaren

I
budgetpropositionen 1984/85:100 har beslutats att en r å dgivande
n ä rand skall inr ä ttas hos riks å klagaren. I den departementspromemoria som l å g till
grund f ö r beslutet, (Ds Ju 1983:19), Riks å klagaren och hans kansli, f ö reslogs
att n ä mnden f ö r att s ä kra ett medborgarinflytande skulle ha f ö ljande
kompetensomr å de.

administration,
s å sora viktiga fr å gor ora organistion och ekonomi

anvisningsverksamheten
tillsynsverksamheten

urvalet
av m å l sora f ö rs till pr ö vning i h ö gsta dorastolen.-

N ä mnden f ö reslogs
best å av fem personer raed parlamentarisk anknytning. R ö rande n ä mndens
arbetsformer m.m, anf ö rdes i promemorian s. 114 bl.a. f ö ljande.

R Å b ö r sj ä lv inte
vara ledamot i n ä randen. R Å kallar n ä mnden till 'Sammantr ä den. Han leder n ä mndens
saraman-tr ä den och svarar f ö r f ö redragningen
av ä renden som behandlas inom n ä mnden. R Å b ö r sj ä lv under ö verl ä ggningar raed n ä mnden i en fr å ga ge sin
mening till k ä nna och skall vara n ä rvarande och delta i n ä mndens ö verl ä ggningar
. F ö redragningen inf ö r n ä mnden kan utf ö ras av en tj ä nsteman fr å n R Ä :s kansli. Detta ansvarar ocks å f ö r
kanslifunktionerna f ö r n ä mnden. De n ä rmare formerna f ö r ett saraarbete raellan R Å och n ä mnden f å r bero av
ö verenskommelser
mellan R Å och n ä mnden. Regeringen f å r i en instruktion f ö reskriva
att R Å innan ett beslut fattas som r ö r n ä randens kompetensorar å de f ö rst m å ste inh ä rata ett
yttrande fr å n n ä mnden. Inneh å llet i ett yttrande fr å n n ä randen
har givetvis en stor betydelse f ö r den slutliga handl ä ggningen av den fr å ga
yttrandet avser. I instruktionen b ö r det f ö reskrivas att R Å :s skyldighet att inh ä mta
yttrande fr å n n ä mnden g ä ller fr å gor av st ö rre och allm ä n betydelse inom de angivna omr å dena.

156

Prop. 1985/86:55

Departementschefen
delade de synpunkter som anf ö rdes i promemorian samt anf ö rde f ö r egen
del bl.a. f ö ljande.

F ö r egen
del ser jag det som angel ä get att den centrala niv å n inom å klagarv ä sendet
tillf ö rs ett raedborgarinflytande. Betr ä ffande formerna f ö r
raedborgarinflytande vill jag anf ö ra f ö ljande. Jag delar utredningens och remissinstansernas
uppfattning att en lekmannamedverkan i arbetet i riks å klagarens
kansli m å ste begr ä nsas till vissa fr å gor. Sk ä let f ö r detta ä r att å klagarverksamheten
i det enskilda fallet inte l ä mpar sig, lika lite sora polisverksamheten i
motsvarande situationer, f ö r en lekraannaraedverkan. Genom att riks å klagarens
arbete till stor del har karakt ä r av processf ö ring eller andra å kla-garuppgifter faller d ä rf ö r
betydande delar av verksamheten utanf ö r vad som b ö r omfattas av en lekmannamedverkan. F ö r ö vriga
delar av verksamheten ä r d ä remot som jag ser det ett raedborgarinflytande av v ä rde. Med
h ä nsyn till verksamhetens karakt ä r kan det vara l ä mpligt att,, som utredningen
f ö resl å r, ge raedborgarinflytandet den formen att en r å dgivande
n ä mnd inr ä ttas. Jag godtar utredningens f ö rslag om
storleken av n ä mnden och hur den b ö r rekryteras.

I
fr å ga om den n ä rmare avgr ä nsningen av n ä randens korape-tensoror å de delar
jag utredningens uppfattning att administrationen av å klagarv ä sendet
och riks å klagarens verksamhet n ä r det g ä ller att
utf ä rda f ö reskrifter och allm ä nna r å d b ö r h ö ra dit. Ä ven
tillsynsverksamheten i ö vrigt, i den m å n den ligger utanf ö r den egentliga å kla-garfuntionen,
b ö r h ö ra till verksamhetsomr å det. Jag
delar ocks å utredningens uppfattning att n ä mnden
bara b ö r ta befattning raed fr å gor av st ö rre vikt eller av principiell betydelse. N ä mnden
eller n å gon ledamot av denna b Ö r sj ä lv kunna ta upp en principiell fr å ga i n ä mnden.

9.3
Ö verv ä ganden
och f ö rslag

9.3.1
Behovet av lekmannainflytande inom skattef ö rvaltningen

Skatter
och avgifter finansierar de kostnader samh ä llet har f ö r undervisning, sjukv å rd, allm ä n
pensionering, f ö rsvar, kommunikationer m.m. Skatte- och
avgiftssystemet anv ä nds dessutom som ett f ö rdelnings-
och konjunkturpolitiskt styrmedel. Det har ocks å syftet att befr ä mja
stabilitet och till-

157

Prop.
1985/86:55

växt av företagsamheten och därmed också sysselsättningen.
Ett väl fungerande skatte- och avgiftssystem är därför en angelägenhet för
alla.

Skattelagstiftningen innehåller detaljerade bestämmelser
om enskildas skyldigheter att lämna deklaration eller annan uppgift, att
erlägga skatt på visst sätt och inom viss tid m.m. Vidare finns bestämmelser
som ger myndigheterna rätt att vidta olika kontrollåtgärder. Kraven på att
skatteförvaltningen uppträder på avsett sätt är mot denna bakgrund mycket
starka från såväl den enskildes som samhällets synpunkt. På senare tid har
åtgärder skatteförvaltningen vidtagit för kontroll av lämnade uppgifter
ifrågasatts allt oftare. Det har i den allmänna debatten anförts att
myndigheterna ägnar sig åt smådetaljer i alltför hög utsträckning och att det
väsentliga skatteundandraget får fortgå utan mera kraftfulla ingripanden. I
andra fall har riktats kritik mot att myndigheterna tillämpar alltför
ingående kontrollmetoder. -

Med tanke på dessa krav och denna kritik är det enligt
utredningens mening uppenbart att en ökad insyn i verksamheten skulle medföra
en större förståelse för de ansträngningar skatteförvaltningen gör för att
uppfylla de ökade kraven på effektivitet m.m. Genom att dessutom kunna
kanalisera den kritik sora ibland riktas mot förvaltningen skulle hela verksamheten
kunna vinna en bredare samhällsförankring och en större förståelse hos
allmänheten. Den föreslagna länsskattemyndigheten bör därför förses med ett
ledningsorgan vari lekmän ingår. Som ett ytterligare stöd för utredningens
ställningstagande i denna fråga kan framhållas att flertalet landshövdingar i
sina svar på den av utredningen gjorda enkäten också framhållit behovet av ett
lekmannaorgan av något slag i länsskattemyndigheten.

Bedömningen av den form under vilken lekraannainflytandet
i länsskattemyndigheten skall utövas måste emellertid enligt

158

Prop.
1985/86:55

utredningens mening göras mot bakgrund av övervägandena om
RSV:s styrelses framtida roll.

9.3.2 Lekmannamedverkan
i riksskatteverket

Allmänna överväganden

Utredningens förslag till organisationsstruktur innebär
att RSV:s ledningsroll inom skatteförvaltningen markeras i såväl materiellt som
administrativt hänseende. Verket får enligt förslaget uppdraget att leda
verksamheten inom sitt område. Ledningsuppgiften innebär att svara för den
långsiktiga planeringen, policyfrågor, anslagsfrågor etc. för skatteförvaltningen
i dess helhet. Den roll som RSV kommer att få i den nya skatteförvaltningen
ställer mycket stora krav på verkets ledningsfunktion, styrelsen. De åtgärder
av beskrivet slag som RSV beslutar om koraraer att på ett annat sätt än nu få
genomslagskraft i hela förvaltningen och påverka såväl länsskattemyndigheternas
som de lokala skatterayndigheternas verksamhet.

I förhållande till regeringen är det av stor betydelse att
RSV raed den ledningsroll verket föreslås få också blir styrbart. Visserligen
regleras skatteförvaltningens verksamhet till stor del genora täraligen
detaljerade författningar raen inriktningen och användningen av bl. a.
förvaltningens gransknings- och kontrollresurser raedger ändå ett inte
oväsentligt mått av styrning. Från statsmakternas sida har det vid ett flertal
tillfällen framförts krav på att skatteförvaltningen inriktar sitt arbete mot
det väsentliga skatteundandragandet, skatteflyktsåtgärder, ekonomisk
brottslighet ra.m. Samtidigt har skatteförvaltningen tilldelats resurser för
att kunna uppfylla de framställda kraven. För att de intentioner sora
statsmakterna gett uttryck för skall slå igenom i skatteförvaltningens verksamhet
är det viktigt att myndighetens ledningsorgan också arbetar enligt

159

Prop.
1985/86:55

dessa
intentioner. Ledningsfunktionen m å ste allts å medge en effektiv styrning fr å n
regeringens sida.

De
krav som i den nya organisationen i framtiden kommer att st ä llas p å RSV:s
styrelse fr å n b å de skattef ö rvaltningen i ö vrigt och fr å n regeringen ä r s å starka att det inte rimligen b ö r vara
verkschefen som ensam skall ansvara f ö r verksamheten. Ansvaret m å ste i h ö gre grad ä n nu
enligt utredningens mening ligga p å ledningsorganet, styrelsen. H ä rigenom
vinner man ocks å den f ö rdelen att insynen i centralmyndighetens verksamhet
blir bef ä st. Denna bed ö mning har utredningen ocks å f å tt st ö d f ö r vid de ö verl ä ggningar
som ä gt rum raed verksledningskommitt é n .

Styrelsens
ansvarsorar å de ra.m.

En
utvidgning av ansvarsomr å det f ö r styrelsen inneb ä r att de nuvarande
styrelseuppgifterna enligt RSV:s instruktion beh ö ver utvidgas. Antingen
genom att denna uppr ä kning kompletteras med vissa ytterligare ä rendegrupper
eller genora att styrelsen g ö rs helt ansvarig f ö r myndigheternas verksamhet.

Av
grundl ä ggande betydelse i detta sammanhang ä r den ledningsroll RSV f ö resl å s f å i den
nya skattef ö rvaltningen och de uppgifter som ä r f ö renade
med denna. Ledningen inneb ä r att verket l ä g'ger fast geraensarama riktlinjer, principer m.m.
f ö r verksamheten samt f ö ljer och utv ä rderar denna. Verket f å r med
andra ord en mer uttalad strategisk uppgift ä n tidigare. Det ä r fr ä mst i
detta h ä nseende som det finns anledning att ut ö ka styrelsens ansvarsomr å de.
Ledningen av skattef ö rvaltningen i landet b ö r enligt
utredningens mening ytterst ligga hos RSV:s styrelse.

N ä r det g ä ller att
n ä rmare definiera styrelsens ansvarsomr å de b ö r vissa ä rendegrupper
ber ö ras s ä rskilt.

160

Prop.
1985/86:55

N ä mnden f ö r r ä tts ä renden,
sj ö mansskatten ä randen och forskar-skatten ä mnden pr ö var ä renden
ang å ende f ö rhandsbesked, sj ö mansskatt respektive
beskattning av utl ä ndska forskare vid tillf ä lligt
arbete i Sverige. Pr ö vningen av dessa ä renden sker enligt s ä rskilda f ö rfattningar
och ä r d ä rf ö r undantagna fr å n styrelsen. N å gon
anledning att ä ndra denna ordning finns inte enligt utredningens
bed ö mning.

Av
andra ä rendegrupper vars handl ä ggning inte specialregle-rats p å liknande
s ä tt kan n ä mnas ä renden om punktskatter och kupongskatter, besv ä rs ä renden
ang å ende merv ä rdeskatt och st ä mpelskatt samt dispens ä renden. D ä rtill
kommer verkets uppdrag att besluta om och genomf ö ra kontroll av skatter och
avgifter. Gemensamt f ö r dessa ä rendegrupper ä r att de direkt ber ö r enskilda skattskyldiga
vilket i sin tur skulle kunna tas som int ä kt f ö r att besluten inte borde fattas av en p å politiska
grunder tillsatt styrelse utan av tj ä nstem ä n inom verket. Inv ä ndningar av denna art ä r enligt
utredningens mening inte la ä rande. Bl.a. kan n ä mnas att taxeringsn ä mndernas
ledam ö ter, utom ordf ö randen, ä r politiskt valda. N ä r l ä nsr ä tten avg ö r
taxeringsm å l och andra m å l om beskattning deltar ocks å
politiskt valda n ä mndledam ö ter i besluten. N å gra sk ä l f ö r att
undanta vissa ä renden fr å n att kunna bli f ö rem å l f ö r bed ö mning av
styrelsen finns d ä rf ö r inte av dessa skal. H ä rtill
kommer att en styrelse med befogenhet att ocks å besluta i s å dana l ö pande ä renden
bl.a. p å grund av ä rendenas m å ngfald inte skulle f å tid f ö r att
fullg ö ra sin huvuduppgift, ledningsfr å gor. Beslut i l ö pande ä renden
tillh ö r de verkst ä llande uppgifterna och b ö r liksom
nu fattas av tj ä nstemanen inom verket med st ö d av den
arbetsf ö rdelning styrelsen beslutar genom arbetsordningen.

Det
anf ö rda inneb ä r enligt utredningens bed ö raning
att det inte g å r att p å ett raeningsfullt s ä tt definiera styrelsens
uppdrag genom en uppr ä kning av olika ä rendegrupper i verkets
instruktion. Detta st å r i st ä llet i f ö rsta hand att finna i den formulering i
instruktionen d ä r sj ä lva k ä rnpunkten i

161

11 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 55. Bilaga 1 och 2

Prop. 1985/86:55

RSV:s
uppdrag anges, dvs. att verket leder skattef ö rvaltningen i landet, jfr.
avsnitt 8.3. H ä rav f ö ljer att det b ö r vara styrelsen sora leder och ansvarar f ö r RSV:s
verksamhet utan n å gon s ä rskild uppr ä kning av vissa ä rendegrupper.

Utredningen
f ö resl å r att RSV:s styrelse med nyss angivna begr ä nsningar
skall ansvara f ö r verkets hela verksamhet. En f ö ljd h ä rav blir
att verkschefen blir ansvarig inf ö r styrelsen. Hans uppdrag blir att driva den l ö pande verksamheten
enligt de riktlinjer som styrelsen meddelar.

Styrelsens
sararaans ä ttning ra.m.

Ledam ö terna i
styrelsen skall utses av regeringen. Vad g ä ller valet av ledam ö ter och ordf ö rande
finns d ä rf ö r ingen anledning att l ä rana n å got
formligt f ö rslag. Utredningen vill dock framh å lla det v ä sentliga
i att det medborgerliga omd ö met, samh ä llsintresset och medborgarintresset blir v ä l
representerat i styrelsen. Vidare inneb ä r utredningens f ö rslag att det st ä lls stora
krav p å styrelseordf ö randens kunskaper ora skattef ö rvaltningen.
Vad g ä ller styrelsens sararaans ä ttning i ö vrigt kan framh å llas att RSV:s verkst ä llande
ledning b ö r vara representerad i styrelsen. Generaldirekt ö ren och ö verdirekt ö ren b ö r allts å ex
officio ing å i styrelsen sora ledam ö ter.
Styrelsen b ö r best å av minst nio ordinarie ledam ö ter.

9.3.3
Lekmannainflytande inom den regionala skattef ö rvaltningen

Lekraannainflytandet
ö ver
ledningen av l ä nsskatterayndigheten ä r av v ä sentlig
betydelse. Detta g ä ller ä ven ora RSV:s styrelse f å r ut ö kade
befogenheter och ansvar. Fr å gan ä r under vilka former detta inflytande skall ut ö vas. Ett
alternativ ä r att organisera l ä nsskattemyndigheten som en n ä mndmyndighet.
Ett annat ä r att knyta ett r å dgivande organ till
myndigheten. En ytterligare m ö jlighet ä r att f ö rse myndigheten med en styrelse. 162

Prop. 1985/86:55

L ä nsskattemyndigheten skulle kunna
organiseras sora en n ä rand-rayndighet p å sararoa s ä tt
som l ä nsarbetsn ä mnden, lantbruksn ä mnden
m.fl. Ä ven dessa n ä mnder har ö verordnade
centrala myndigheter ledda av styrelser, arbetsmarknadsstyrelsen och lantbrukstyrelsen
etc.

K ä nnetecknande f ö r en n ä randrayndighet
ä r att den i regel har ett begr ä nsat kompetens- eller arbetsomr å de. Oftast har en n ä mnd till uppgift att till ä mpa
ett relativt avgr ä nsat regel-komplex. I en n ä mndmyndighet ä r
det n ä mnden som utg ö r myndigheten och sj ä lv fattar alla beslut s å vida
beslutsr ä tten inte delegerats till
kanslichef eller motsvarande. N ä mndens kansli,
servicefunktion, ä r i regel av relativt blygsam
omfattning.

F ö ruts ä ttningar att organisera en l ä nsskatterayndighet
sora.en n ä mndmyndighet liknande de sora finns
inora l ä net idag torde inte f ö religga. De flesta besluten skulle inte komma att avg ö ras av n ä mnden
utan av tj ä nstera ä n vid myndigheten beroende p å det stora antalet ä renden och deras inb ö rdes
olikheter. N ä mnden skulle i princip f å ut ö va en roll
med inslag av ledningskarakt ä r.

Genom att till l ä ns
skattemyndighetens ledningsfunktion knyta ett r å dgivande organ skulle behovet av bl.a. insyn i myndighetens
verksamhet kunna s ä kras. N å gra beslutsfunktioner skulle inte finnas hos r å det utan det skulle enbart vara tillf ö rs ä krat r ä tten att f å
erforderlig information om verksaraheten. R å dets
fr ä rasta uppgift skulle bli att yttra
sig i fr å gor av ledningskarakt ä r. Det omr å de
sora kan t ä nkas komma i fr å ga ä r s å dana som r ö r
myndighetens ut å triktade verksamhet, f ö rh å llande till
enskilda och andra rayndigheter, servicefr å gor
ra.m.

F ö rslaget till den nya organisationen
inneb ä r att RSV kommer att besluta i de
grundl ä ggande ledningsfr å gorna vad g ä ller
verksamhetsinriktning, ekonomifr å gor m.ra.
medan l ä nsskatte-

163

Prop.
1985/86:55

myndigheten
f å r rollen som en operativ ledningsmyndighet i l ä net. L ä nsskattemyndighetens
ledningsuppgifter kommer att vara av stor betydelse. Den ledning RSV kormner
att ut ö va kan rimligen inte vara av detaljkarakt ä r utan
det kommer att finnas ett relativt stort utrymme f ö r l ä nsskattemyndighetens
egna bed ö mningar. Detta framg å r ocks å av de f ö rslag
utredningen l ä mnat betr ä ffande ledningsfunktionerna. Utredningen ä r d ä rf ö r av den
uppfattningen att ett r å dgivande organ utan n å gra som helst
beslutsbefogenheter inte ä r tillfyllest. H ä r kan ocks å framh å llas den
bed ö mning l ä nsberedningen gjorde n ä r det g ä llde
valet mellan ett r å dgivande och beslutande organ. Syftena med en
lekmannamedverkan kan bli mindre v ä l tillgodosedda vid en endast r å dgivande
medverkan. Bland annat kan det befaras att lekm ä nnens insats inte blir helhj ä rtad
eller s å ansvarsmedveten som ö nskv ä rt vore.
I l ä ngden kan det bli sv å rt att p å dessa villkor f ö rv ä rva tillr ä ckligt
kvalificerade lekm ä n.

Med
den st ä llning l ä nsskattemyndigheten f å r i den nya skattef ö rvaltningen
kr ä vs det ett ledningsorgan vari ing å r intresserade och ansvarsmedvetna lekm ä n.
Utredningen anser d ä rf ö r, i likhet med vad som redan 1948 å rs l ä nsstyrelseutredningen
kunde konstatera, att lekm ä n b ö r medverka genom att delta i beslut och inte endast
genom att l ä mna r å d.

Det
tredje alternativet med en styrelse ä r den l ö sning sora enligt utredningens mening ä r den
mest realistiska. Den st ä llning som l ä nsskattemyndigheten har i den nya organisationen,
s å som ansvarig f ö r den operativa verksaraheten m.m. i l ä net, st ä ller
stora krav p å myndighetens ledningsfunktion. Det ä r d ä rf ö r ocks å v ä sentligt
att lekraannainflytandet s ä kerst ä lls genom en styrelse som har beslutander ä tten i å tminstone
de v ä sentliga fr å gorna som r ö r verksaraheten. Att en styrelse samtidigt kan
fungera som ett r å dgivande organ till myndighetens ledning i andra fr å gor ä r sj ä lvklart.

164

Prop.
1985/86:55

Som
framg å tt av redog ö relsen f ö r verksledningskommitt é ns arbete
har detta begr ä nsats till de centrala myndigheternas
ledningsfunktioner. Kommitt é n avser dessutom att f ö resl å att en f ö rs ö ksverksamhet
inleds innan dess f ö rslag genomf ö rs i stort. Utredningen anser inte att det nu finns
anledning att i avvaktan p å resultat av komraitt é ns fortsatta arbete ä ven f ö r l ä nsskattemyndigheten
f ö resl å en styrelse med motsvarande befogenheter och
ansvar sora f ö reslagits betr ä ffande RSV. Styrelsen p å l ä nsniv å n b ö r å tminstone
tills vidare vara av traditionell art. Detta inneb ä r att l ä nsskattemyndighetens
styrelse skall besluta i ä renden ang å ende

viktigare
f ö rfattningsfr å gor

viktigare
fr å gor om organisation och arbetsformer

anslagsfr å gor och
andra v ä sentliga fr å gor av

ekonomisk
art

fr å gor i
samband med tills ä ttning av de h ö gre

tj ä nsterna
hos l ä nsskatterayndigheten eller den

lokala,
skattemyndigheten

fr å gor om
skiljande fr å n anst ä llning m.m.

andra
fr å gor som rayndighetschefen h ä nskjuter till

styrelsen.

Styrelsens
huvuduppgift blir att i likhet med vad som bl.a. ocks å g ä ller f ö r RSV:s
styrelse att s ä kerst ä lla ett medborgerligt inflytande i skattef ö rvaltningen.
Det ä r d ä rf ö r naturligt att styrelseledam ö terna h ä mtas fr å n de
folkvalda i l ä net. Ledam ö terna b ö r utses av regeringen. Chefen f ö r myndigheten
skall ing å i styrelsen. Antalet ledam ö ter b ö r inte ö verstiga
sju. En av styrelseledam ö terna skall vara ordf ö rande. Denne b ö r ä ga
sakorar å deskunnande. Ansvaret f ö r verksaraheten skall i f ö rsta hand
å vila
myndighetschefen.

F ö rslaget
inneb ä r att det blir styrelser b å de p å central och regional niv å d ä r
styrelsernas forraella uppdrag ä r olika. N å gra hinder mot en s å dan l ö sning f ö religger
inte. Den f å r

165

Prop.
1985/86:55

ocks å ses mot
bakgrunden av det arbete som p å g å r med reformeringen av statliga rayndigheters
ledningsfunktioner.

Genom
rollen som ö verordnad myndighet till de lokala skattemyndigheterna
kommer l ä nsskattemyndigheten att leda deras verksamhet. S å som f ö retr ä dare f ö r l ä nsskattemyndigheten
kommer styrelsen ocks å att ta befattning med ä renden av
motsvarande slag som avser dessa myndigheter.

166

Prop. 1985/86:55

IV NÄRMARE OM LEDNING OCH
SAMORDNING

10 Enhetlig rättstillämpning

10.1 Bakgrund

Styrning genom f ö reskrifter
och r å d

I
kapitlet behandlas lednings- och styrningsfr å gor i en skattef ö rvaltning
med den organisatoriska uppbyggnad som f ö reslagits i kapitel II. Inledningsvis
diskuteras f ö ruts ä ttningarna f ö r styrningen av r ä ttstill ä mpningen
i f ö rvaltningen, den materiella styrningen. De f ö ljande
avsnitten behandlar fr å gor ora ledningen utfr å n de f ö rfattningar
sora styr f ö rfarandet, den formella styrningen. F ö rslagen
som l ä mnas syftar ti ii att ge b ä ttre f ö ruts ä ttningar f ö r ledning och samordning av verksamhetens allm ä nna
inriktning och ett mera enhetligt upptr ä dande fr å n f ö rvaltningens sida.

Den
offentliga makten ut ö vas under de av riksdagen beslutade lagarna. I 8
kap. 2, 3 och 5 §§ RF anges n ä rmare det omr å de d ä r kompetensen att meddela f ö reskrifter
i f ö rsta hand skall ligga hos riksdagen och ut ö vas
genora lagstiftning, det prira ä -ra lagorar å det. Till detta omr å de h ö r f ö reskrifter
som r ö r enskildas personliga st ä llning samt om deras personliga och ekonomiska f ö rh å llanden
inb ö rdes, den civilr ä ttsliga normgiv-ningen. Det prim ä ra
lagorar å det orafattar vidare bl.a. f ö reskrifter som r ö r f ö rh å llandet
mellan enskilda och det all-

167

Prop.
1985/86:55

manna som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt
avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Härmed
avses bl.a. den statliga beskattningen och straffrätten. Även grunderna för
den kommunala beskattningen skall bestämmas genom lag, 8 kap. 5 §
RF.

Genom bestämmelserna i 8 kap. 7 och 8 §§ RF har riksdagen
möjlighet att delegera en del av sin kompetens till regeringen.
Delegationsraöjligheten omfattar inte skatt.

När riksdagen inora det delegeringsbara området lämnar
regeringen uppdrag at.t meddela föreskrifter i visst ämne kan riksdagen också
medge att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet att meddela
bestämmelser i ämnet, 8 kap. 11 § RF.

Det område inom vilket regeringen utan något bemyndigande
från riksdagens sida har en normgivningskompetens anges i 8 kap. 13 § RF. Detta
oraråde avser dels föreskrifter ora verkställighet av lag dels annan
normgivning som faller utanför det primära lagområdet, den s.k.
restkompetensen. Till rest-korapetensen hör sådana föreskrifter som inte rör
förhållandet mellan enskilda och det allraänna - t.ex. föreskrifter om de
statliga myndigheternas organisation, arbetsuppgifter och inre verksamhetsforraer
- samt sådana föreskrifter som visserligen rör förhållandet raellan enskilda
och det allmänna men som inte är betungande .för den enskilde. Regeringen har
även inora dessa områden rätt att överlåta åt underordnad myndighet att meddela
bestämmelser i ämnet. Rätten att meddela verkställighetsföreskrifter omfattar
alla slag av lagar.

Beträffande innebörden i begreppet
verkställighetsföreskrifter anförde departementschefen i grundlagpropositionen
(1973:90, s. 211) bl.a. följande.

En fråga som förtjänar särskild uppmärksamhet gäller
regeringens behörighet att besluta föreskrifter om verkställighet av
lag. Enligt (grundlag) beredningen är

168

Prop.
1985/86:55

gr ä nsen
flytande mellan s å dant s'ora b ö r avhandlas i sj ä lva lagen och s å dant som
b ö r betraktas som verkst ä llighetsf ö reskrifter. Det ä r, forts ä tter
beredningen, klart att huvudreglerna alltid m å ste tas upp i sj ä lva
lagen. Hur l å ngt lagen skall g å i detaljer m å ste d ä remot
vara riksdagens sak att bed ö ma. Ju mera detaljbetonad lagen blir, desto mindre
blir utrymraet f ö r reglering genom verkst ä llighetsf ö reskrifter.

Det
har under remissbehandlingen p å pekats att det, om man accepterar beredningens nu
angivna syns ä tt, blir ra ö jligt att f å till st å nd en l å ngtg å ende faktisk delegation av normgivning till
regeringen vid sidan av den i grundlagen f ö rutsatta och d ä rmed s ä tta hela dennas kompetensf ö rdelning
ur kraft. Det skulle vara tillr ä ckligt att riksdagen begr ä nsade sig
att besluta raycket allm ä nt h å llna lagregler vilka sedan fylldes ut av regeringen
med "verkst ä llighetsf ö reskrifter". Jag delar de kritiskt inst ä llda
instansernas uppfattning att n å gon s å dan m ö jlighet sj ä lvfallet inte b ö r finnas. Med f ö reskrifter
om verkst ä llighet av lag b ö r enligt min mening i f ö rsta hand
f ö rst å s till ä mpningsf ö reskrifter av rent adrainist-rativ karakt ä r. I viss
utstr ä ckning torde det emellertid vara ofr å nkomligt att.till å ta, att
regeringen med st ö d av sin beh ö righet att besluta att verkst ä llighetsf ö reskrifter
i materiellt h ä nseende "fyller ut" en lag, ä ven om
lagen i och f ö r sig skulle befinna sig inom det obligatoriska
lagorar å det. En f ö ruts ä ttning f ö r att regeringen skall f å g ö ra detta
ra å ste emellertid vara, att den lagbest ä mmelse sora skall
kompletteras ä r s å detaljerad att regleringen inte tillf ö rs n å got v ä sentligt
nytt genom den av regeringen beslutade f ö reskriften. I verkst ä llighetsf ö reskriftens
form f å r s å ledes inte beslutas ora n å got, sora
kan upplevas sora ett nytt å liggande f ö r enskilda eller ö ra n å got som
kan betraktas sora ett tidigare ej. f ö religgande ingrepp i enskildas personliga eller
ekonomiska f ö rh å llanden. Jag anser exempelvis att regeringen inte p å grund av
sin beh ö righet att besluta f ö reskrifter om verkst ä llighet av lag b ö r kunna
utf ä rda s å dana f ö reskrifter om tystnadsplikt som beredningen n ä mner.

N å got s ä rskilt
bemyndigande fr å n riksdagen att besluta om verkst ä llighetsf ö reskrifter
beh ö ver regeringen inte. Det har dock emellan å t ansetts
ö nskv ä rt att
genom en best ä mmelse som har formen av ett bemyndigande klarg ö ra att
lagregeln inte ä r avsedd att till ä mpas direkt utan kr ä ver
utfyllnad av regeringen eller, om regeringen s å best ä mmer, av
en myndighet. I s å dant fall brukar man tala om kvasidelegation (KU
1980/81: 25, s. 126).

169

Prop.
1985/86:55

Utförligare redogörelser angående föreskriftsmakten lämnas
i konstitutionsutskottets betänkanden 1979/80:50 och 1980/81:25 med bilagor
samt i förvaltningsutredningens betänkanden (SOU 1983:39) Politisk styrning
- administrativ självständighet.

Vad gäller skatteförvaltningens verksamhetsområde kan
kompetensområdena anges på följande sätt.

Föreskrifter om skatt beslutas av riksdagen genom lag.
Till föreskrifter ora skatt räknas bl.a. regler om skattskyldighet, hur skatten
skall utgå och om skattens storlek. Till sådana föreskrifter hör även grunderna
för taxerings- och uppbörds-förfarandet. Till begreppet skatt räknas också
bl.a, arbetsgivaravgifter. Dessa föreskrifter tillhör det primära lagområdet
och är inte delegeringsbara.

För regeringen finns möjlighet att meddela verkställighetsföreskrifter
också när det gäller skatter. Dessa föreskrifter skall vara av främst
administrativ karaktär. I den mån det förekommer inslag av utfyllnad av själva
lagbestämmelsen får detta inte medföra att något väsentligt nytt tillförs genom
föreskriften. Regeringen kan uppdra åt förvaltningsmyndighet att meddela
verkställighets föreskrifter rörande skatt.

RSV:s ställning sora central förvaltningsmyndighet i fråga
om beskattning och uppbörd av skatt har utnyttjats för att ge verket i uppdrag
att meddela verkställighetsföreskrifter. Sålunda har i 60 a § TF och 67 § UBF
verket erhållit ett omfattande uppdrag att meddela de ytterligare
verkställighetsföreskrifter sora behövs för de i respektive författningar
angivna lagarna.

Enligt bestäiranelserna i 18 § TL har RSV dessutom fått i
uppdrag att genom råd och anvisningar främja en enhetlig tillämpning av
taxeringslagen och lagarna ora kommunal och statlig inkomstskatt samt
statlig förmögenhetsskatt. Enligt 61 §

170

Prop. 1985/86:55

ML
har verket raotsvarande uppdrag vad g ä ller merv ä rdeskatten.

F ö r l ä nen utf ä rdas de
s.k. l ä nsanvisningarna, 16 § TF. Dessa fastst ä lls och utf ä rdas av
RSV efter f ö rslag fr å n skattechefen, s å som ansvarig f ö r det å rliga
taxeringsarbetet i l ä net, 14 § TL, utf ä rdar skattechefen dessutom omfattande meddelanden
f ö r taxeringen. Dessa meddelanden riktas till skillnad mot l ä nsanvisningarna
inte till allm ä nheten utan enbart till granskningspersonal och
taxeringsn ä mnder. De inneh å ller bl,a.informationer om
ny lagstiftning och till ä mpningen av denna samt arbetstekniska
beskrivningar.

Till
grund f ö r meddelandena ligger ett modellf ö rslag som utarbetas av en arbetsgrupp raed f ö retr ä dare f ö r
skattecheferna och RSV. Modellf ö rslaget ä r inte bindande f ö r skattechefen utan han kan
g ö ra de ä ndringar han bed ö mer n ö dv ä ndiga.
Meddelandena fastst ä lls allts å p å l ä nsniv å sj ä lvst ä ndigt av respektive skattechef.

Styrning
genom ö verpr ö vning o.d.

Regeringens
m ö jligheter att styra de centrala ä mbetsverken, begr ä nsas av 11 kap. 7 § RF,
Enligt denna best ä iranelse f å r ingen myndighet, ej heller riksdagen eller
kommunens beslutande organ, best ä mma hur f ö rvaltningsmyndighet skall i s ä rskilt
fall besluta i ä rende som r ö r myndighetsut ö vning mot enskild eller mot koramun eller som r ö r till ä mpning av
lag. Ang å ende denna inskr ä nkning anf ö rde
departementschefen i prop. 1973:90 s. 397 f.

Det
av beredningen anv ä nda begreppet ä r ganska obest ä mt. Enligt m å ngas uppfattning innefattar begreppet bl. a.
administrativa best ä mraelser om f ö rvaltningsmyndigheternas interna f ö rh å llanden
och om f ö rh å llandet mellan olika statliga myndigheter inb ö rdes. Det
ä r
vidare att observera att f ö rvaltningsmyndigheterna inte bara handl ä gger ä renden
utan ocks å ut ö var faktisk verksamhet av olika slag. Denna faktiska
verksamhet kan vara reglerad genom best ä mraelser sora ä r att betrakta sora r ä ttsregler.

171

Prop. 1985/86:55

Enligt min mening bör i enlighet med vad som uttalats av
vissa remissinstanser RF:s förbud mot direktiv till förvaltningsmyndighet för
särskilda fall ges en större konkretion och fasthet än vad grundlagberedningens
förslag i ämnet har. Förbudet bör begränsas till att omfatta
förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden, medan myndigheternas
faktiska handlande läranas utanför. Vidare bör förbudet i första hand ta sikte
på sådana ärenden som rör myndighetsutövning raot enskild. Med
myndighetsutövning mot enskild avser jag härvid, i anslutning till vad jag
nyss uttalade rörande det generella begreppet myndighetsutövning, utövning av
befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet,
disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande. Det är framför
allt när det är fråga ora ärenden av denna typ sora det är ett starkt
rättssäkerhetsintresse att förvaltningsrayndigheterna är fullt självständiga i
förhållande till överordnade organ. Förbudet mot direktiv i särskilda fall
torde emellertid böra omfatta också myndighetsutövning mot koramun. För
kommunerna är det av betydelse att ingen myndighet och inte heller riksdagen
kan bestämma hur förvaltningsmyndighet skall besluta i ett ärende som rör en
mot komraun riktad myndighetsutövning. Förbudet mot direktiv i särskilda fall
torde också böra omfatta en del ärenden som har annan karaktär än som förut
sagts. Övervägande skäl synes nämligen tala för att förbudet bör omfatta alla
ärenden som rör tillämpning av lag. Härvid avses inte bara ärenden i vilka viss
av riksdagen beslutad lag tillämpas utan även ärenden i vilka fråga är om
tillärapning av verkställighetsföreskrifter till lagen sora regeringen kan ha
utfärdat med stöd av .8 kap. 13 § i departementsförslaget.

Konstitutionsutskottet anförde bl.a. följande beträffande
begreppet rättsregel och tillämpning av lag, KU' 1973:26 s. 71.

Begreppet rättsregel torde innefatta alla administrativa
bestämmelser om förvaltningsmyndigheternas interna förhållanden och om
förhållandet raellan olika statliga rayndigheter inbördes. När det gäller
ärenden om tillärapning av sådana bestämmelser bör överordnad myndighet ha
rätt att bestämma hur den underordnade myndigheten skall besluta i särskilt
fall. Förbudet mot direktiv i särskilda fall i fråga ora ärenden sora rör
tillärapning av lag har det särskilda raotivet att regeringen eller annan
överordnad myndighet inte bör få ingripa i enskilda fall såvitt angår ämnen där
den grundläggande normen beslutats av riksdagen. När det galler
myndighetsutövning raot enskild eller raot koramun garanterar paragrafen dock
att den beslutande förvaltningsmyndigheten är självständig och oberoende
även i ärenden som rör tillämpning av

172

Prop.
1985/86:55

regeringsf ö rordningar
eller andra f ö rfattningar i l ä gre val ö r ä n lag och
av sedvaner ä tt.

F ö rvaltningsmyndigheternas
f ö rh å llande till regeringen med de begr ä nsningar
sora anges i 11 kap. 6 och 7 §§ RF samraanf å ttas i Petr é n-Ragnemalm: Sveriges grundlagar enligt f ö ljande.

Vad
sora å terst å r av den i 6 § 1 st. f ö reskrivna lydnadsplikten visavi regeringen ä r s å lunda att
regeringen f ö rutora inora hela f ä ltet f ö r
generellt inriktad verksarahet s å sora planering och budgetarbete kan ge direktiv om
f ö rvaltningsmyndighets faktiska handlande i s ä rskilt
fall och om handl ä ggning av konkreta ä renden, i den m å n dessa
varken avser lagtill ä rapning eller rayndighetsut ö vning.

F ö rvaltningsutredningen
utvecklar detta p å f ö ljande s ä tt, bet. s. 45 f.

F ö rvaltningsrayndigheternas
grundlagsskyddade frihet att best ä mma efter eget omd ö me syftar prim ä rt till
att garantera r ä ttss ä kerheten vid f ö rvaltningsmyndighets myndighetsut ö vning
eller till ä mpning av lag med de preciseringar som framg å r av
citerade regler och motiv. Det b ö r uppm ä rksammas att best ä mmelserna i RF 11:7 inte
syftar till att begr ä nsa regeringens r ä tt att utf ä rda
generella f ö reskrifter enligt reglerna i regeringsforraens
kapitel 8 utan syftar till att garantera f ö rvaltningsrayndighets oberoende vid beslut i vissa
enskilda ä renden.

Till
det fredade omr å det, kan d ä remot inte f ö ras organisatoriska och administrativa f ö rh å llanden s å vida de
inte regleras i lag, vilket ä r mindre vanligt. Det finns s å ledes
inget i regeringsformens ordalag eller motiv sora f ö rbjuder
eller p å bjuder viss organisation av f ö rvalt-ningsrayndighet, vissa beslutsformer, viss f ö rvaltnings-ledning
eller intern administration eller som reglerar f ö rh å llandet
mellan olika f ö rvaltningsmyndigheter inb ö rdes t.
ex. i fr å ga om samverkan. Fr å gor om administrativ
effektivitet, rationaliseringar, hush å llning raed tilldelade raeldel behandlas inte
heller. Nu n ä mnda fr å gor faller s å ledes norraalt inom omr å det f ö r
regeringens direktivr ä tt enligt RF 11:6.

Regeringsformens
best ä mmelse om f ö rvaltningsmyndigheternas st ä llning
avser som n ä mnts att ge garantier f ö r
myndigheternas oberoende vid handl ä ggningen av vissa ä renden och uttrycker r ä ttss ä kerhetskrav.
Regeringsformen inneh å ller d ä remot inte n å gra best ä mmelser som ger en principiell grund f ö r eller
uttrycker krav p å f ö r-

173

Prop. 1985/86:55

valtningsmyndigheternas
sj ä lvst ä ndighet och oberoende i fr å ga om
initiativverksamhet eller aktiviteter som syftar till att snabbt och effektivt
s ö ka f ö rverkliga statsmakternas direktiv och intentioner,
att aktivt ta itu med missf ö rh å llanden som uppdagas inom myndighetens sakomr å de, att
bedriva utvecklingsarbete eller finna v ä gar till ompr ö vning av befintlig verksamhet. Nu n ä randa
uppgifter faller s å ledes inom ramen f ö r regeringens direktivr ä tt enligt
RF 11:6. Till skillnad fr å n r ä ttss ä kerhetskraven ä r de krav som kan st ä llas p å ä ndam å lsenliga,
rationella och utvecklingsinriktade myndigheter -dvs. i stort vad som brukar
avses med effektiva myndigheter - inte grundlagf ä sta. S å dana krav
kommer i st ä llet till uttryck i lagar, utgiftsbeslut, f ö rordningar
och regeringsdirektiv.

Samraanfattningsvis
kan, raed de redovisade begr ä nsningarna, regeringens styrning av f ö rvaltningsrayndigheterna
genora f ö reskrifter eller p å annat s ä tt avse
allt allra ä nt inriktat arbete inom myndigheterna s å som
planering, prioritering och utredningsverksamhet. Vidare kan styrningen avse
det hela administrativa omr å det s å som beslutsorgan, organisation, rationa-.liseringar
och. tj ä nstetills ä ttningar.

Regeringens
styrning framg å r bl.a. av de myndighetsinstruk-tioner sora den utf ä rdar. I
dessa anges myndighetens uppgift och kompetens samt ansvarsf ö rdelning
mellan verksstyrelse och verksledning m.ra. Instruktionerna ä r i regel
allm ä nt utformade och anknyter ofta till den av statsr å dsberedningen
utf ä rdade normalinstruktionen. Materiella best ä mmelser
ges i det f ö r myndigheten speciella arbetsomr å det genom
lagar och till-l ä mpnings f ö rordningar.

Genora
h ä nvisningar i rayndighetsinstruktionerna g ö rs ocks å reglerna
i allm ä nna verkstadgan (1965:600) till ä mplig p å flertalet myndigheter.

Regeringen
styr ocks å f ö rvaltningsmyndigheternas resursanv ä ndning,
prioritering och framtida verksamhetsinriktning m.m. vid pr ö vningen
av myndigheternas å rliga anslagsframst ä llningar.

174

Prop.
1985/86: 55

F ö rbudet i 11 kap. 7 § RF inneb ä r
f ö r s å v ä l RSV som den nya l ä nsskattemyndigheten att dessa i egenskap av ö verordnade myndigheter inte kan best ä mma hur den underordnade myndigheten skall i s ä rskilt fall besluta i ä rende som r ö r myndighetsut ö vning mot enskild m.m. P å motsvarande s ä tt
som angetts f ö r regeringen inneb ä r detta ingen inskr ä nkning i den centrala myndighetens uppdrag i instruktion ra.ra. att
genom direktiv, riktlinjer och andra administrativa å tg ä rder av verkst ä llighetskarakt ä r
styra de underordnade myndigheternas s.k. faktiska handlande. Verkst ä llighetsf ö reskrifter
sora en ö verordnad myndighet f å tt i uppdrag att utf ä rda ä r naturligtvis bindande f ö r den underordnade myndigheten.

F ö rh å llandet mellan ö verordnad - underordnad rayndighet ä r naturligtvis annorlunda ora den ö verordnade har r ä tt
att ora-pr ö va den underordnades beslut, jfr. ö verpr ö vningsr ä tten inom å klagarv ä sendet. En s å dan
r ä tt inneb ä r ä ven m ö jligheter att styra underordnad myndighets r ä ttstill ä mpning
i det enskilda fallet. Det b ö r emellertid
redan h ä r "framh å llas att utredningen inte har f ö r avsikt att f ö resl å n å got " ö verpr ö vnings-institut"
f ö r skattef ö rvaltningen.

10.2 Ö verv ä ganden och f ö rslag

Kravet p å att skattef ö rvaltningen skall framst å som en sammanh å llen
enhet inneb ä r att de i f ö rvaltningen ing å ende
myndigheterna iakttar ett s å enhetligt
upptr ä dande som m ö jligt i myndighetsut ö vningen och sin ö vriga verksamhet. I detta ligger
att r ä ttstill ä mpningen sker p å
ett enhetligt s ä tt i landet.

Av redog ö relsen f ö r RF:s best ä mmelser
framg å r att RSV har att verka inora ett
formellt begr ä nsat orar å de n ä r det g ä ller att raed hj ä lp
av f ö reskrifter å stadkomma enhetlighet i r ä ttstill-l ä rapningen
inom skattef ö rvaltningen. I fr å ga om inneh å llet
i dessa verkst ä llighetsf ö reskrifter g ä ller
som n ä mnts den allm ä nna begr ä nsningen
att de inte f å r tillf ö ra lagregeln n å got

175

Prop.
1985/86:55

v ä sentligt
nytt. Detta torde till att b ö rja med f ö ruts ä tta att lagregeln ä r s å pass
preciserad att man kan utl ä sa n å gon princip eller annan p å taglig
grund som kan vara v ä gledande n ä r man utformar verkst ä llighetsf ö reskrifter.
Det ä r emellertid sv å rt att n ä rmare ange den grad av precision som m å ste
finnas hos en lagregel f ö r att raan skall fylla ut den med verkst ä llighetsf ö reskrifter
(jfr. H å kan Str ö mberg; Normgiv-ningsmakten enligt 1974 å rs
regeringsform; s. 124). Ett exempel p å ett ganska obest ä mt uttryck som raan ansett
sig kunna precisera genom verkst ä llighetsf ö reskrifter ä r uttrycket "sk ä ligt" (Str ö mberg s.
154 ff). Detta talar f ö r att det teoretiska utrymmet f ö r verkst ä llighetsf ö reskrifter
i fr å gor som r ö r till ä mpningen av materiella best ä mmelser i
sj ä lva verket inte ä r obetydligt.

N ä sta fr å ga blir d å om det ä r l ä mpligt
att RSV meddelar verkst ä llighetsf ö reskrifter i till ä mpningsfr å gor av
nyss angivet slag i andra fall ä n d ä r detta ä r uttryckligen f ö rutsatt i den lagregel som
det g ä ller eller i f ö rarbetena till denna. Formella f ö ruts ä ttningar
f ö r detta finns som n ä mnts i 60 a §
TF. En s å dan ordning ä r dock
inte inv ä ndningsfri (jfr. KU 1980/81:25, s. 15). Enligt
utredningen ra å ste huvudprincipen vara att det skall ankoraraa p å
domstolarna att med ledning av lagtext och f ö rarbeten precisera inneb ö rden av
olika uttryck i lagtexten. Endast om det ä r p å kallat av s ä rskilda sk ä l b ö r RSV ingripa med f ö reskrifter i nu avsedda
fall. I st ä llet ä r det enligt utredningen l ä mpligt
att RSV normalt f ö rs ö ker fr ä mja en enhetlig r ä ttstill ä mpning
inora skattef ö rvaltningen genom att utf ä rda, r å d och
rekommendationer. S å dana uttalanden ä r inte forraellt bindande
raen har ä nd å v ä sentlig betydelse. Det ra å ste anses
ligga i sakens natur att ett r å dgivande uttalande av RSV f ö ljs av
skattemyndigheterna. Behovet av att verket tillser att likforraighetskravet
uppr ä tth å lles har nyligen ä ven framh å llits av
skattef ö renklingskommitt é n i bet ä nkandet (SOU 1984:21) F ö renklad
sj ä lvdeklaration s. 291.

176

Prop.
1985/86:55

I
detta sammanhang b ö r l ä nsanvisningarna och skattechefens meddelande ber ö ras.

L ä nsanvisningarna,
som fastst ä lls av RSV efter f ö rslag av skattechefen,
riktas till s å v ä l de skattskyldiga som till granskare och
taxeringsn ä mnder. Anvisningarna inneh å ller
redog ö relser i bl.a. till ä mpnings- och uppskattningsfr å gor. Sj ä lvklart
kommer denna uppgift att efter omorganisationen ö vertas av l ä nisskattemyndigheten.
Med h ä nsyn till att termen anvisningar inte l ä ngre b ö r anv ä ndas
(prop. 1983/84:119) kan l ä nsanvisningai"na i forts ä ttningen
l ä mpligen n ä mnas l ä nsskattemyndighetens riktlinjer. De skall fastst ä llas av
RSV p å raotsvarande s ä tt som i dag. Den omst ä ndigheten
att anvis-ningarna i forts ä ttningen ben ä mns riktlinjer medf ö r inte, s å som redan
anf ö rts, att v ä rdet av dem minskar.

Skattechefsmeddelandena
inneh å ller bl.a. uttalanden i tolkningsfr å gor av olika slag. RSV har
ingen formell m ö jlighet att p å verka inneh å llet i dera. Ett exerapel p å behovet
av en f ö r ä ndring h ä rvidlag utg ö r den redog ö relse sora JO l ä ranade i sitt beslut den 10
oktober 1983, dnr 2612-1983, ang å ende fr å gan "regelm ä ssig anv ä ndning av
bil i tj ä nsten". JO konstaterade att i ett av RSV:s
arbetsgrupp utarbetat modellf ö rslag tili skattechefsmeddelande hade begreppet
regelm ä ssighet angetts till visst l ä gsta antal dagar av å ret. Efter att ha
konstaterat att det i massmedia f ö rekommit uppgifter om att skattecheferna i ett
antal l ä n i sina meddelanden till taxeringsn ä mnderna angett ett annat
antal dagar anf ö r JO bl.a. f ö ljande.

Vi
har idag en ordning d ä r en informell arbetsgrupp g ö r en mall
som skattecheferna kan anv ä nda helt, delvis eller inte alls, och d ä r
skattechefernas meddelanden i realiteten inneh å ller best ä mda st ä llningstaganden
till m å nga r ä ttsfr å gor (som senare kan visa sig inte h å lla). Den
ordningen ger varken en klar ansvarsf ö rdelning eller garantier f ö r en
enhetlig och likformig bed ö mning l ä nen emellan. Det inneb ä r bara
ett konstaterande av faktum att s ä ga att skattecheferna i sina meddelanden i dag tar
p å sig en normgivning p å taxeringsomr å det som egentligen tillkommer andra organ att ge.

177 12 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 55. Bilaga I och 2

Prop. 1985/86: 55

Det
s ä ger sig sj ä lvt att detta inte ä r tillfredsst ä llande.
Ett klarg ö rande av RSV:s och skattechefernas relationer -
inbegripet ett best ä mmande av deras respektive kompetensomr å den - kr ä vs f ö r att vi
skall f å garantier f ö r den likformighet i till ä mpningen
som lagen kr ä ver ock som ä r en f ö ruts ä ttning f ö r allm ä nhetens f ö rtroende f ö r b å de lagstiftningen och myndigheterna.

JO
konstaterar i sararaa beslut att problemet med olikheter raellan skilda
skattechefsmeddelanden ä ven uppkommit n ä r det g ä ller behandlingen
av avdrag f ö r ö kade levnadskostnader. H ä r hade
samtliga skattechefer utom en godtagit den av RSV:s arbetsgrupp framtagna
mallen betr ä ffande l ä mplig avdragsniv å . I det till JO:s beslut
fogade yttrandet anf ö rde vederb ö rande skattechef bl.a. att hans rekommendation
ledde till ett materiellt sett rimligare resultat ä n det
centralt utarbetade f ö rslaget, som fick anses alltf ö r gener ö st.

De
olikheter som JO pekat p å och kritiserat b ö r givetvis inte f å kvarst å . Syftet
raed den nya skattef ö rvaltningen ä r bl.a. ett enhetligt upptr ä dande
gentemot de skattskyldiga oavsett var de ä r bosatta i landet. RSV m å ste d ä rf ö r ta
ansvaret f ö r inneh å llet i l ä nsskattemyndighetens meddelanden (motsv. skattechef
smeddelandena) till de delar som dessa meddelanden innefattar generella
uttalanden av tolkningskarakt ä r e.d. I dessa delar b ö r de
fastst ä llas av RSV p å f ö rslag av l ä nsskattemyndighet. P å detta s ä tt kan,
enligt utredningens mening, olikheter av s å dant slag JO kritiserat undvikas. RSV:s uppdrag
att fastst ä lla s å dana meddelanden f å r anses framg å av de av
utredningen f ö reslagna best ä mmelserna i 14 § TL.

L ä nsskattemyndigheten
skall sj ä lvklart forts ä ttningsvis kunna utf ä rda direktiv och
rekommendationer i f ö r l ä net specifika fr å gor av hanteringskarakt ä r utan
krav p å fastst ä llelse av RSV. Det b ö r dock liksom nu å ligga
verket att fortl ö pande bevaka rutiner, arbetsformer m.m.

178

Prop.
1985/86:55 11 LEDNINGEN AV VERKSAMHETEN M.M.

Med
uttrycket ledning avses h ä r arbetsuppgifter s å sora planering, samordning,
prioritering och uppf ö ljning samt fr å gor ora rutiner, ä rendehantering m.m. I detta
avsnitt inriktas framst ä llningen p å de best ä mmelser i formellt avseende som reglerar ansvarsf ö rdelningen
h ä rvidlag, fr ä mst i TL, ML och UBL, raen ä ven i f ö rordningar
och instruktioner f ö r myndigheterna.

En
s å dan framst ä llning kan struktureras p å olika s ä tt. Utredningen
har ansett det mest ö versk å dligt att l å ta dispositionen utg å fr å n
skatteavdelningens indelning i organisatoriska enheter och d ä rvid f ö rst
behandla taxerings-, merv ä rdeskatte-och uppb ö rdsverksamheten. D ä refter f ö ljer
kontrollverksamheten och prpcessverksamheten. ADB-verksamheten ges slutligen
ett eget avsnitt. F ö r att den f ö ljande framst ä llningen r ä tt skall kunna f ö rst å s redog ö r
utredningen h ä r inledningsvis f ö r n å gra
generella utg å ngspunkter och ö verv ä ganden.

En
f ö rsta utg å ngspunkt ä r att RSV skall ges en ledningsroll betr ä ffande
verksamheten i riket. L ä nsskatterayndigheten skall leda verksaraheten i l ä net och
tillsaramans med lokal skatterayndighet ha en operativ roll. Det f ö rtj ä nar p å pekas att
detta inte i sig medf ö r n å gon som helst f ö r ä ndring av
de operativa arbetsuppgifternas f ö rdelning inora eller mellan myndigheterna i skattef ö rvaltningen
och d ä rraed inte heller p å verkar personalens situation. RSV har redan i dag i
praktiken en ledningsroll i m å nga avseenden och det finns i allt v ä sentligt
en uppslutning inom f ö rvaltningen kring behovet av

179

Prop.
1985/86:55

ett
samordnat och .enhetligt upptr ä dande. I och raed att skattef ö rvaltningen
f ö resl å s bilda en frist å ende f ö rvaltningssektor
ä r
det emellertid oundg ä ngligt att klarg ö ra och formali-sera ansvarsf ö rh å llandena.

En
annan utg å ngspunkt f ö r utredningen ä r att ledningsuppdragen principiellt b ö r
utformas p å samma s ä tt inora de olika sakomr å dena.
Kontrollverksamheten som funktion sk ä r igenom alla sakomr å den och uppvisar en ur
ansvarssynpunkt s ä rskilt splittrad bild. Av utredningens utg å ngspunkt
f ö ljer emellertid logiskt att ä ven kontrollansvaret kan utformas p å ett
likartat s ä tt inom taxerings-, merv ä rdeskatte-,
uppb ö rds- och avgiftsomr å dena. Med h ä nsyn bl.a. till den ö kade satsningen p å
integrerad kontroll ä r vinsterna raed en s å dan p å
enhetligt s ä tt uppbyggd ledningsfunktion uppenbara. Detta g ä ller s å v ä l i
enskilda kpntroll ä renden som vid planeringen av kontrollverksamheten
i stort.

En
klargjord och samordnad ansvarsbild ä r ä gnad att ö ka effektiviteten i verks é imheten.
Men ett fastlagt ledningsansvar ä r ocks å - och inte minst - av betydelse f ö r
skattskyldiga som uts ä tts f ö r kontroll å tg ä rder eller eljest ä r i kontakt med
skattemyndigheterna.

Ur
statsmakternas ö vergripande ledningsperspektiv ä r det sj ä lvfallet
av stort v ä rde att centralmyndigheten inf ö r dem har
det yttersta ansvaret f ö r ledningen av verksamheten i en betydande f ö rvaltningssektor.

11.1
Taxeringsverksaraheten

Arbetet
raed den å rliga taxeringen intar en central st ä llning i
skattef ö rvaltningens verksarahet och ä r en resurskr ä vande arbetsuppgift. Verksamheten ber ö r
samtliga niv å er. RSV framst ä ller bl.a.
deklarationsblanketter, utvecklar arbetsmetoder och ADB-progrcim samt
tillhandah å ller granskningshandb ö cker, handledningar f ö r
taxering, f ä ltrutiner, upplysningsbroschy-

180

Prop.
1985/86:55

rer samt information ora nyheter på skatteområdet.
Skatteavdelningen ansvarar för länets ADB-verksamhet och sköter granskningen
av de mest komplicerade deklarationerna. Lokal skattemyndighet tar emot
deklarationer, ombesörjer bl.a. sortering och deltar i ADB-registrering,
granskar deklarationer m.m.

Nuvarande ledningsfunktioner

RSV skall enligt sin instruktion planera och samordna
skatte-och avgiftskontrollen, följa arbetet hos myndigheterna inom
verksamhetsområdet och verka för en ändamålsenlig utformning av organisation
och arbetsformer samt i samverkan med berörda myndigheter planlägga och anordna
utbildning av personal inora verksarahetsorarådet. Verket skall genora råd och
anvisningar f rara ja en riktig och enhetlig rättstillärapning, 18 § TL samt
instruktionen, och har befogenhet att meddela verkställighetsföreskrifter till
bestämmelserna i TL enligt 60 a § TF. RSV ges vidare i 15 § TF befogenhet att
hålla överläggningar om taxeringsarbetet med personal vid länsstyrelserna.
Personal vid lokal skattmyndighet är enligt myndigheternas instruktion
skyldiga att på kallelse infinna sig hos RSV för överläggningar. Verket har
också rätt att erhålla viss statistik från skattecheferna, 57 § 2
mom. TF.

Skattecheferna leder och ansvarar för
taxeringsverksamheten i landet, 14 § TL. Det s.k. skattechefsinstitutet ger
chefen för länsstyrelsens skatteavdelning - i Stockholms län chefen för
taxeringsavdelningen - särskilda befogenheter med avseende på
taxeringsarbetet. Chefen för skatteavdelningen meddelar föreskrifter för lokal
skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetet, 6 § TF jämte 22 § länsstyrelseinstruktionen.
Skattechefens ledningsfunktion utövas avskilt från och utan medverkan av
landshövdingen och länsstyrelsens styrelse. Bakgrunden till detta avskilda
ledningsuppdrag har redovisats under avsnitt 2.3. Efter RS-reforraen kvarstår
hos länsstyrelsen endast ansvar för vissa arbetsuppgifter av
allmän admi-

181

Prop. 1985/86:55

nistrativ
karakt ä r, s å som indelning i taxeringsdistrikt, f ö rordnande
av ordf ö rande i taxeringsn ä mnd och beslut om de s ä rskilda n ä mndernas
verksamhetsomr å den. Dessa arbetsuppgifter ä r i regel
delegerade till skatteavdelningen.

Lokal
skatterayndighet tar enligt sin instruktion befattning med taxeringsarbete
enligt lag eller annan f ö rfattning eller l ä nsstyrelsens f ö reskrifter.
Ansvaret f ö r att arbetsuppgifterna fullg ö rs p å avsett s ä tt och i
enlighet med de f ö reskrifter chefen f ö r skatteavdelningen meddelat
ligger i f ö rsta hand p å f ö gderichefen.