Prop. 1985/86:62

Regeringens proposition 1985/86: 62

om bilbältesanvändning m. m.

Prop. 1985/86: 62

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upplagils i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet
den 14 november 1985 för de åtgärder och det ändamål som framgår av
föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sven
Hulterström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen behandlas frågan om ett utvidgat krav på bilbältesanvändning så
all det omfattar även passagerare i personbilars baksäten. Kravet föreslås
gälla för personer som fyllt 15 år med samma undantag som i dag gäller för
passagerare i framsälel.

Vidare
konstateras att fyrpunktsbälten, s. k. rallybällen, inte bör godkännas som
bilbälten när bilarna används i allmän trafik.

Slutligen
behandlas också frågan om behovet av en utmärkning på långa fordonskombinationer
som anger att ett släp är kopplat lill dragbilen. Något krav pä särskild utmärkning
bedöms ej behöva införas.

I Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 62

Prop.
1985/86:62 Kommunikationsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 november 1985

Närvarande:
statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göran:;son,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström,
Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Sven Hulterström

Proposition om bilbältesanvändning m.m. 1 Inledning

I
december 1984 föreslog trafiksäkerhets verket (TSV) regeringen atl bilbälte
skall användas av alla som färdas i bil på sittplats som är utrustad med
bilbälte.

Verkels
förslag har remissbehandlats.

Regeringen
har med anledning av riksdagens tidigare beslut rörande användning a\ fyrpunktsbälten
(TU 1983/84:1, rskr. 37) och utmärkning av atl släp är kopplat lill dragbil (TU
1981/82: 19 och 1981/82:26, rskr. 231) uppdragit åt trafiksäkerhets verket att
närmare utreda frågorna.

Trafiksäkerhetsverkel
har redovisat uppdragen till regeringen. Verkels förslag om utmärkning av släp
har remissbehandlats.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels trafiksäkerhetsverkets framställning
om utökad bilbällesanvändning samt förteckning över remissinstanserna och
sammanställning av remissyttrandena som bilaga 1 och 2, dels trafiksäkerhelsverkets
rapport om fyrpunktsbälten som bilaga 3, dels trafiksäkerhelsverkets förslag om
utmärkning av släp saml förteckning över remissinstanserna och sammanställning
av remissyttrandena som bdaga 4 och 5.

Jag
avser nu alt ta upp de angivna frågorna.

2 Bakgrund

Ett
systematiskt arbete har under flera decennier pågått för alt göra våra vägar
och fordon Irafiksäkrare. Samtidigt har utbildningen av förarna och övriga
trafikanter successivt förbättrats. Trafiksäkerhetsinformationen har också
utvecklats.

Sverige
har därigenom uppnått en mycket hög trafiksäkerhelsstandard internationellt
sett. Trots detta inträffar åriigen ett stort antal olyckor där människor dödas
och skadas. Det trafiksäkerhetsbefrämjande arbetet måste därför fortsätta på
alla områden.

Inriktningen
på del Irafiksäkerhelsarbete som bedrivs f. n. överensstäm- Prop. 1985/86: 62 mer
med de mål för Irafiksäkerhelsarbelet som riksdagen godkände våren 1982. Dessa
innebär all totala antalet dödade och skadade i trafiken fortlöpande skall
minskas saml att risken atl dödas eller skadas skall sänkas för varje trafikantkategori.
Dessutom skall risken all dödas och skadas i trafiken minskas i högre grad för
de oskyddade trafikanterna än för de skyddade och barnens problem skall
särskilt beaktas.

Ett
intensivt och målmedvetet arbete har också utförts av organisationer,
myndigheter och regering. Vad gäller insatser för all öka de oskyddade
trafikanternas säkerhet kan nämnas den särskilt tillsatta ledningsgruppen för
mc- och cykelfrägor och de extra 5 milj. kr. som har avsatts för extraordinära
insatser på mc-och cykelområdel under åren 1984 och 1985.

Trafiksäkerhetsverkets
förslag om krav på utökad bilbällesanvändning är ett led i arbetet att minska
antalet dödade och skadade bland bilförarna och passagerarna.

Förekomst
och användning av bilbälten

Under
1960-lalel började vissa bilfabrikanter alt förse nya bilar med bilbälten i framsälel.
Samtidigt lät också vissa enskilda fordonsägare montera in bälten i äldre
fordon.

Krav
på att bilbälten skall finnas i framsätet gäller fr.o.m. 1969 års modeller. För
1970 och senare års modeller omfattas samtliga sittplatser av ulruslningskravel.
F. n. är ca 90% av personbilarna utrustade med bälten i baksätet.

För
lätt lastbil gäller numera såväl ett utrustnings- som etl användningskrav.

För
atl få förare och passagerare alt använda de bälten som monterals i bilarna
genomfördes olika informationskampanjer. Resultatet blev alt användningen steg
lill ca 50% bland förare och passagerare i framsälel i långväga
landsvägstrafik. I mer lokal landsvägstrafik var användningen ca 30% och inne i
tätorterna ca 15%.

Den
gällande föreskriften om användning av bilbälte i framsätet infördes den 1
januari 1975. I och med atl denna bestämmelse trädde i kraft ökade
användningsfrekvensen kraftigt. Nyligen gjorda mätningar visar att användningen
fortsatt ligger pä hög nivå och att den i tätortstrafik är ca 70% och i
landsvägstrafik ca 85 %.

Undantagna
frän gällande användningskrav är barn under 15 år och personer med en längd av
mindre än 150 cm. Vidare gäller undantag vid backning eller vid färd inom
parkeringsplats, parkeringshus, bensinstation eller verksladsområde eller under
liknande förhållanden. Bilbälte behöver inte heller användas av förare i
yrkesmässig trafik för personbefordran eller när det finns medicinska hinder
enligt läkarintyg som utfärdats före färden.

Den
som inte använder bilbälte kan dömas lill penningböter. Enligt riksåklagarens
beslut om ordningsbot är ordningsbolen f. n. 200 kr.

Under
ett flertal år pä 1980-talet har trafiksäkerhets verket och National

föreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) genom olika informa- 3

Prop.
1985/86:62 tionsaklivileler sökt öka människors kunskap om de säkerheismässiga fördelarna
med och påverka inställningen till att använda bilbälte även i baksätet.
Användningen har stigit långsamt från ca 5% år 1980 till 15-20% i dag. Bland
barnen ligger användningen ca 10 procentenheter högre.

Frågan
orn bilbältesanvändning har behandlats tidigare. Trafiksäkerhetsutredningen
underströk i sitt slutbetänkande (Ds K 1980:6) behovet av kraftfulla informafionsinsalser.
Vid behandlingen av frågan i den s.k. Irafiksäkerhetsproposilionen (prop.
1981/82:81) anförde föredraganden atl man i görligaste mån borde undvika all
införa tvingande bestämmelser och i .stället först pröva frivillighet i
förening med information. Skulle del visa sig all användningsfrekvensen inte
kunde påverkas tillräckligt på detta sätt bedömdes ett obligatorium nödvändigt atl
Ullgripa även för baksälespassa-gerarna.

Redan
i dag har ett anlal länder krav på alt vuxna baksätespassagerare skall använda
bilbälte. Hit hör Norge, Västtyskland, Nya Zeeland och staten Victoria i
Australien. För barn finns krav på skyddsanordningar i nästan samtliga av USA:s
stater saml i Victoria, Australien och New Brunswick, Canada.

Innan
jag går in på frågan om utökad bilbältesanvändning, användning av fyrpunktsbälten
samt behovet av en särskild utmärkning om släp på dragfordonet vill jag kort lämna
en redovisning av olycksutvecklingen under de senaste åren.

Olycksutvecklingen

Under
1970-talel sjönk antalet dödade och skadade i trafiken trots atl trafikarbetet
ökade. I början av 1980-lalet bröts emellertid den nedåtgående olyckstrenden.

År
1981 dödades 784 och skadades 18554 personer i trafikolyckor enligt den
officiella slatisUken. År 1984 var motsvarande anlal 801 resp. 20635. Antalet
omkomna har således ökat med 2% och antalet skadade med 11 %.

Ökningen
fram lill år 1983 hänförde sig huvudsakligen till grupperna cyklister och
motorcyklister medan övriga Irafikantkalegorier visade en oförändrad eller
sänkt döds- och skadefallsnivå.

De
konstaterade ökningarna ledde lill att den dåvarande kommunikationsministern
tillsatte en särskild ledningsgrupp med representanter för berörda myndigheter,
organisationer och branscher för att bryta den oroande utvecklingen.

Under
år 1985 har vi kunnat konstatera en annorlunda utveckling. Antalet dödade och
skadade cyklister och motorcyklisler har minskat medan motsvarande tal för
bilförare och passagerare har ökat markant.

Den
här utvecklingen har lett till all behovet av olycks- och skaderedu-cerande
åtgärder för biltrafikanter accentuerats.

Undersökningar
som gjorts visar att en tredjedel av de dödade passagerarna har suttit i
bilarnas baksäte. Detta motsvarar 50-60 personer per år. Av dessa är ca 70%
vuxna och ungdomar över 15 år.

2
Föredraganden

Prop. 1985/86:62

2.1 Utvidgat krav på bilbältesanvändning

Mitt förslag: Kravet på obligatorisk användning av
bilbälte bör utvidgas lill atl omfatta även passagerare i personbilars
baksäten. Kravet bör gälla den som fyllt 15 år och som har en längd av minst
150 cm. I övrigt bör samma undantag gälla som i dag gäller för
bilbältesanvändning i framsätet på personbilar dvs. när fordonet inte är i
rörelse, vid backning eller vid färd inom parkeringsplatser, parkeringshus, bensinstaUons-
eller verksladsområden eller under liknande förhållanden. Bilbälte bör heller
inte behöva användas när det finns medicinska hinder enligt läkarintyg som
utfärdals före färden. Skyldigheten alt använda bilbälte även i personbilars
baksäten bör gälla fr. o.m. den Ijuli 1986.

Trafiksäkerhetsverkets förslag: Bilbälten skall användas
av alla som färdas i bil på sittplats som är utrustad med bilbälte oavsett
ålder och längd och oavsett om färden sker i framsätet eller baksätet.
Undantaget för föraren i yrkesmässig trafik för personbefordran slopas.
Skyldigheten kommer därigenom också atl omfatta även den som färdas i tung
lastbil eller buss som på frivillig väg försetts med bilbälten.

För barn skall en särskild skyddsanordning användas i
stället för bilbälte.

Barn under 15 år är inte slraffmyndiga. Ansvaret för alt
dessa använder bilbälte eller särskild skyddsanordning bör därför vila på
föraren eller om en förälder eller annan som har vårdnaden om barnet medföljer
i fordonet på denne.

.''Jlmänheten, tillverkare och myndigheter behöver en viss
tid för anpassning till den kommande regleringen. Därför bör ändringen träda i
kraft så snart som det är praktiskt möjligt dock senast den 1 januari 1988.

Remissinstanserna:' En överväldigande majoritet instämmer
i att det är angelägel atl utvidga kravet på bilbällesanvändning, så att del
även omfattar passagerare i personbilars baksäte. Flera remissinstanser
förordar atl kravet träder i kraft tidigare än den 1 januari 1988.

Några remissinstanser understryker behovet av en kraftig
informationsinsats i samband med en eventuell regeländring.

Flera remissinstanser framhåller att det måste klaras ut
hur delaljbe-slämmelser för skyddsanordningar för barn skall se ul innan trafiksäkerhelsverkets
förslag genomförs i denna del.

Kritik framförs mot förslagel att ta bort del nuvarande
undantaget från bältespliklen för förare i yrkesmässig trafik liksom atl införa
skyldighet för

' Svenska kommunförbundet är inte enigt. Här, liksom i
övriga avsnitt, redovisas endast majoritetens ståndpunkt. För en utförligare
redovisning hänvisas till bilaga 2.

Prop. 1985/86: 62 förare av tunga lastbilar atl
använda bilbälten i de fall fordonen utrustats med sådana.

Rikspolisstyrelsen är tveksam till förslaget med hänsyn
till svårigheterna att övervaka bestämmelsens efterlevnad.

Skälen för mitt förslag

AUmänl

Del är en allmän strävan i regeringens arbete all inte i
onödan införa nya regler. Detta gäller inte minst straffsanktionerade förbud.
Inom regeringskansliet pågitr också en översyn med sikte på att avskaffa
onödiga straffbestämmelser, bl. a. för att göra det möjligt att koncentrera
rättsväsendets resurser där de behövs bäst. Till grund för detta arbete ligger
bl. a. två promemorior som riksåklagaren har utarbetat. Den ena gäller avkriminali-seringarpå
trafikrällens område. Inom kommunikationsdepartementet färdigställs i dagarna
en promemoria i samma ämne. Jag räknar med alt regeringen senare under
riksmötet skall redovisa resultatet av delta arbete för riksdagen. Den
omständigheten all man strävar efter alt avskafta onödiga straffbestämmelser
innebär självfallet inte att man skall avstå frän all införa nya bestämmelser i
fall där behovet ter sig särskilt angelägel. Inte minst del genomslag som det
nuvarande bilbälteskravet har fåll visar att man med sådana små medel kan
avsevärt förbättra trafiksäkerheten. Därför bör en begränsad utvidgning av
detta krav nu genomföras.

Vilka skall o.mfattas av bilbälteskravet i baksätel?

Som framgått av den redovisning som jag lämnat över olycksutvecklingen
bör olycksförebyggande och skadereducerande åtgärder sältas in sä snabbt som
möjligt för att motverka den ökning av dödade och skadade biltrafikanter som
tidigare noterats och som varit särskilt kraftig under våren och sommaren år
1985.

Därför bör ändringen av det nu gällande bilbälleskravet
begränsas sä att den kan göras relativt omgående. Jag föreslär därför att
nuvarande bilbälteskrav utvidgas till all omfatta också baksätespassagerare om
de fyllt 15 år och om de har en längd av minst 150 cm.

Den föreslagna avgränsningen lämnar på intet sätt barnen
utanför del säkerhetsarbete som bedrivs. Den gör det möjligt atl med kort
varsel införa ett obligatorium för de vuxna baksälespassagerarna - de över 15
år, samtidigt som det fortsatta arbetet inriktas på att förbättra även barnens
situation. En utvidgning lill barnen kräver dock alt vissa frågeställningar
klaras ut.

TSV har föreslagit alt obligatoriet skall omfatta även
barn under 15 år.

Flera remissinstanser har pekat på alt det behöver klarläggas hur de

skyddsanordningar skall se ul som minderåriga barn bör använda. Så har

t. ex. statens väg- och trafikinstitut (VTI) tagit upp frågan om atl skyddsan

ordningarna för barn skall vara av godkänd typ. VTI menar all om etl

sådant krav inte införs så finns del stor risk för att undermåliga system

6 dyker upp på marknaden. Även frågan
om hur man skall hanlera de ca

200000 ej godkända anordningar som i dag är i bruk måste
också enligt VTI Prop. 1985/86:62 lösas. VTI tar också upp problemet vad man
skall göra när det är fler personer i bilen än det finns bälten, t. ex. när
fyra personer sitter i etl baksäte där det finns tre bälten.

Nordiska trafiksäkerhetsrädet har nyligen startat en
översyn över vilka skyddssyslem som kan användas av barnpassagerare. Rådet
kommer också alt överväga hur användningsfrekvensen pä bästa sätt snabbt skall
nå en än högre nivå. Jag har erfarit atl detta arbete beräknas bli färdigt
under år 1986.

Problemet med fler passagerare i baksätet än vad del finns
bälten för är i hög grad aktuellt inom skolskjutsningens område. Svenska
kommunförbundet har också i sitt remissvar tagit upp detta och framfört atl
frågan måste belysas ytterligare.

Även Svenska Taxiförbundel som tillstyrkt förslaget om
obligatorisk användning av bilbälte bland barnpassagerare i baksätet har
uttalat alt besiämmelser vid yrkesmässig trafik för personbefordran bör anstå i
avvaktan på all särskilda skyddsanordningar avpassade för barn- och skolskjutsbruk
godkänts av trafiksäkerhetsverkel och blivit allmänt förekommande i handeln.

Jag delar denna uppfattning och har för avsikt all
tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att se över hithörande frågor. Jag har
erfarit all kommunförbundet ställt sig positivt lill att medverka i
arbetsgruppen.

Arbetsgruppen bör kunna lämna ett förslag senast under år
1986.

Beträffande de delar av TSV:s förslag som berör en
utvidgning till förare i yrkesmässig trafik och förare av tung lastbil har
Svenska Taxiförbundel erinrat om de synpunkter som tidigare framförts
beträffande de speciella förutsättningar som gäller för yrkesgruppen laxiförare.
Från skyddssynpunkt är det angeläget atl snabbi kunna la sig ur bilen
framhåller taxiförbundel. Man ställer sig dock positiv till all obligatoriet
även skall omfatta förare i yrkesmässig trafik för personbefordran under
förutsättning alt ikraftträdandet anstår till dess atl automatisk bilbältespålagare
finns allmänt förekommande till salu. Jag kan för min del instämma i de
synpunkter taxiförbundet framfört.

TSV:s förslag om att införa krav på bilbällesanvändning
för förare av tung lastbil om fordonet försetts med bilbälte avvisas av några
remissinstanser. Bl. a. hänvisas till behovet av utvecklingsarbete avseende förar-slolen.
Jag har inte funnit tillräckliga skäl för atl i dagsläget ansluta mig till trafiksäkerhelsverkets
förslag i denna del.

Tidpunkt för genomförandet

Av stor betydelse för när krav pä bältesanvändning i
baksätet skall införas är alt allmänhetens förståelse för obligatoriet måste
vara stor. I annat fall skulle inte förslaget mötas av den breda anslutning som
är av väsentlig betydelse för reformens framgångsrika genomförande.
Informationen spelar här en mycket viktig roll. Liksom flera remissinstanser
bl. a. NTF, Bilindusiriföreningen och Mo-

Prop. 1985/86: 62 lormännens riksförbund anser jag atl
genomförandet bör ske så snart som möjligt. Jag gör den bedömningen atl den I
juli 1986 är lämplig tidpunkt.

Vid denna tid, under semestrarna, färdas etl stort antal
människor ute på vägarna. Säkerhetsfrågorna är då naturiigt i fokus. Likaså ger
de längre semeslertureina baksätespassagerarna vana vid baksätesbältena i de
fall de inte tidigare har använt dem regelbundet.

Vid kontakter med TSV och NTF har jag erfarit atl en
förstärkt informationsverksamhet under cirka ett halvt är bedöms vara
tillräckligt för alt höja den redan i dag höga andelen - 58 % - av personer som
är positiva till en obligatorisk användning av bilbälte i personbilars baksäte.

Om riksdagen godkänner den av mig föreslagna utvidgningen
av bilbälteskravet avser jag all föreslå regeringen den ändring i 117 a §
vägtrafik-kungörelsen (1972:603) som behövs.

2.2 Fyrpunktsbälten

Min bedömning: Fyrpunktsbälten för tävlingsbilar bör inte
godkännas som bilbälten i personbilar i vanlig trafik.

Skälen för min bedömning: Ar 1983 beslöt riksdagen alt ge
regeringen lill känna att del borde undersökas om s. k. fyrpunktsbälten kunde
godkännas när de används i bilar i allmän trafik. TSV har på regeringens
uppdrag redovisat konsekvenserna av all godkänna fyrpunktsbälten. Verket anger
all man klart påvisat all dessa inte ger samma skydd som ett trepunklsbälte i
händelse av kollision. Låg bakre fästpunkt för axelbanden ger upphov lill tryck
på axelpartiet med risk för ryggradskomprimering. Axelbanden belastar vidare
revbenens yttre delar i stället för del kraftiga bröstbenet. Dålig bandgeometri
gör att axelbanden tenderar att dra upp höflbandet i bukens mjukdelar dä
kroppen slungas framåt. Trafiksäkerhelsverkets rapport har inte remissbehandlats.

En kompletterande undersökning som TSV låtit VTI ulföra
visar alt fyrpunktsbältels nackdelar finns kvar även om förarslolen är av s.k. rally-typ.

Skillnaden ii skyddseffekt beror på olikheter i bältenas
huvudsakliga funktion. Trepunktsbältets viktigaste uppgift är att skydda förare
och passagerare vid en kollision eller vid en häftig inbromsning. Rallybältenas
primära funktion är däremot all hälla föraren på plats i stolen så alt fordonet
kan manövreras även vid stora sidoaccelerationer under kraftig kurvtagning.
Vidare skall dessa bälten fixera förare och passagerare i stolen vid en voltning,
dvs. under andra betingelser än vad som råder i normal trafik.

2.3 Utmärkning
av släp på långa fordonskombinationer

Prop. 1985/86:62

Min
bedömning: Krav på utmärkning av långa fordonskombina-lioner bör f. n. inte
införas.

Trafiksäkerhetsverkets
förslag: Del är tveksamt om del föreligger ett tillräckligt underlag för alt
kunna bedöma värdet av en obligatorisk utmärkning av långa
fordonskombinationer. Om det befinns önskvärt är verket berett alt ta fram ytteriigare
beslutsunderiag.

Remissinstanserna:
Majoriteten av remissinstanserna har ansett alt TSV bör få i uppdrag all
närmare undersöka för- och nackdelarna med den föreslagna släpskyllen. VTI har
utifrån gjorda överväganden om synbar-hel, effekt och kostnader ifrågasatt om
del är insiktsfullt atl driva frågan längre.

Skälen
för min bedömning: Trafiksäkerhetsverkel följer kontinueriigt utvecklingen
inom fordonsområdet, såsom konstruktions- och utmärknings-frågor. Någon specialinriklad
studie beträffande en skylt vars nytta kan ifrågasättas bör inte pressas in i
verkels ordinarie program där andra mer angelägna frågor ställer anspråk på verkets
utredningsresurser.

3 Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels
föreslår riksdagen all godkänna de riktlinjer jag har angett för

användning
av bilbälte dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i
övrigt.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar genom proposition
förelägga riksdagen vad föredraganden anfört för de åtgärder och del ändamål
som föredraganden har hemställt om.

11 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 62

Prop. 1985/86:62 Bilagal

Framställning om införande av generellt krav på att använda
bilbälte i bil

Kravet
på att använda bilbälte har gällt i närmare tio år och avser den som färdas i framsäte
i personbil, lätt lastbil och buss på sittplats som har bilbälte. Fram lill den
1 januari 1983 var såväl förare som passagerare i yrkesmässig trafik för
personbefordran undantagna från detta krav. Undanlaget gäller numera endast
föraren. Någol krav att använda bilbälte i baksäte finns fortfarande inte.
Oaktat detta skall personbil av 1970 eller senare års modell ha bilbälte i
baksätet. Kravet pä bilbälte i lätt lastbil skall tills vidare endast gälla framsäte
i fordon av 1984 eller senare års modell. I tung lastbil krävs endast
fästpunkter för bilbälten och då först från den lidpunkt trafiksäkerhetsverkel
bestämmer. Någon sådan tidpunkt har dock verket inte besitämt ännu.

Det
är konstaterat att bilbältets skyddseffekt är stor. Man kan också med relativt
stor säkerhet förutse hur många liv som skulle räddas och hur många svårare
skador som skulle kunna undvikas per år om samtliga åkande använde bilbälte i
såväl fram- som baksäte. Nästan hälften av dem som skulle räddas till livet
skulle vara barn. Genom en massiv informationsinsats har allmänhetens
inställning till användning av bilbälte avsevärt förbättrats. Del är
förmodligen inte möjligt alt med rimliga insatser åstadkomma en större ökning
av den frivilliga användningen. Majoriteten av allmänheten synes också vara
positiv lill en lagstiftning som innebär generellt krav på atl använda
bilbälte. Trafiksäkerhetsverkel har upprättat en promemoria diir vad nu sagts
närmare redovisas (bilaga 1). Mot bakgrund härav föreslås atl 117 a och 164 §§ vägtrafikkungörelsen
(1972:603) ändras (bilaga 2). Som kommentar till författningsförslaget kan
följande anföras.

Föreslagen
lydelse av 117 a § första styckel medför att bilbälten skall användas av alla
som färdas i bil pä sittplats som är utrustad med bilbälte oavsett ålder och
längd och oavsett om färden sker i framsätet eller baksätet. Förslaget innebär
därmed atl skyldigheten omfattar även den som färdas i tung lastbil som på frivillighelens
väg försetts med bilbälten.

För
de riktigt små barnen är det givelvis omöjligt atl använda bilbälten. För de
större barnen är del i många fall olämpligt att använda sädana ulan någol
särskilt hjälpmedel. I marknaden finns dock ett rikt utbud av särskilda
skyddsanordningar för barn. Vissa av dessa är utformade som hjälpmedel för all
möjliggöra användning av bilbältet. Andra är konstruerade på sådant sätt all
bilbältet inte alls används eller används endast indirekt. För att i stället
för bilbälte möjliggöra användning av den senare typen av skyddsanordningar har
det som en ny punkt i andra slyckel införts ett undanlag från kravet på
användning av bilbälte.

I
tredje stycket har undantaget för föraren i yrkesmässig trafik för personbefordran
tagils bort. Han faller därför in under huvudregeln i första styckel.

Barn
under 15 år är inte slraffmyndiga. För atl regeln om att även barn

10 skall använda bilbälte inte skall bli ett slag i
luften bör det straffrättsliga

ansvaret vila på annan än
barnet. Ansvaret bör i första hand vila på Prop. 1985/86: 62 fordonets
förare. Men i de fall en förälder eller annan som har vårdnaden om barnet
medföljer i fordonet är det naturligare atl denne istället för föraren har
ansvaret. Ansvarsregler om detta har införts i 164 § som ett nytt stycke.

Från
trafiksäkerhetssynpunkt syns det angelägel all en bestämmelse om generell
användning av bilbälte börjar tillämpas snarast. Enligt trafiksäkerhelsverkets
mening behöver allmänheten, tillverkare och myndigheter en viss lid för
anpassning till den kommande regleringen. Verket föreslår därför att
författningsändringen träder ikraft så snart det är praktiskt möjligt dock
senast den 1 januari 1988.

Beslut
i detta ärende har fattats av, förutom undertecknad generaldirektör, styrelseledamöterna
Adolfsson, Gustafsson, Komsledt, Segerström, Sundström, Thorsell och Nilsson.
Föredragande har varit byrådirektör Hiigard.

Jan
Hagberg

11

Prop.
1985/86:62

Bilaga I Underbilaga 1

Underlag till trafiksäkerhetsverkets förslag om generellt
krav på användning av bilbälte i bil

Sammanfattning

Under är 1983 omkom 60 personer och skadades svårt 500
personer när de färdades som baksätespassagerare i personbilar. Mänga av dem
som omkom eller skadades svårt var barn. En föreskrift om användning av
bilbälte i baksätel skulle varje är sannolikt rädda omkring 20 liv och 400
personer från svåra skador.

Forskningen visar all det är lika farligt atl åka i
baksätet som i framsälel. Del är säkrare all vara fastspänd i bilen än all inte
vara det. Det finns nu lämpliga skyddssyslem för personer i alla åldrar.

Genom atl baksälesåkande inte bara riskerar all skada sig
själva utan också de frarnsätesåkande är skälen för en föreskrift om användning
av bilbälte i baksätet egentligen starkare än i framsätet.

Bilbältet har skadereducerande effekt för alla som åker
bil. Det innebär självklart atl alla också skall omfattas av en skyldighet alt
använda bilbälte där sådant finns.

I Västtyskland, USA, Norge (1985), Canada, Australien och
Nya Zeeland finns krav pä användning av bilbälte även i baksätet.

Omkring 90 procent av landels personbilar har bilbälten i
baksätet.

Allmänheten har goda kunskaper om bilbältets nytta i
baksätet. En majoritet av allmänheten anser att "del borde vara lag på atl
använda bilbälte även i baksätet". Endasl 14 procent tar helt avstånd från
delta.

En generell skyldighet all använda bilbälte måste för att
få god efterlevnad kombineras med en påföljd. En omfattande informationskampanj
måste genomföras i samband med att en sådan föreskrift träder i kraft.

Principen för en föreskrift om användning av bilbälte bör
vara att den som färdas i bil, på en sittplats som är utrustad med bilbälte
skall använda del.

Från irafiksäkerhetssynpunkt bör en sådan föreskrift träda
i kraft så snart del är praktiskt möjligt.

1 Bakgrund

Denna PM ligger till grund för trafiksäkerhetsverkels
styrelses diskussion om generellt krav på atl använda bilbälte.

12

2 Personskador i personbilar

Under 1983 omkom totalt 779 personer i vägtrafikolyckor.
Hälften av dessa, 388 personer, hade färdats i personbil.

Tabell I: Dödade förare och passagerare i personbilar
1983. Källa: SCB 1984. Prop. 1985/86: 62

Förare 244

Passagerare 144

- varav i baksätet 60

Totalt 388

Som framgår av tabell 1 var 144 av dem passagerare; därav
60 baksätespassagerare. Enligt de uppgifter som trafiksäkerhetsverkel samlat
in var tre av baksätespassagerarna bältade.

Tabell
2: Dödade förare och passagerare Källa: SCB, 1984.

i
personbilar fördelade efter ålder, 1983.

0-14

15-17

18-19

20-24

25-64

65-

Summa

Förare Pass

Totalt

14 14

1 19

20

29 15

44

33 11

44

136 61

197

45 24

69

244 144

388

Av tabell 2 framgår att unga bilförare och passagerare
(18—24 är) är klart överrepresenterade bland de som omkommit. De utgör nästan
1/4 av totala antalet omkomna.

Bällesanvändningen bland dem som omkommit i framsätet var
ca 50 procent. Många trafikolyckor är således så allvarliga atl personer omkommer
trots alt de använder bilbälte. Eftersom bilbältet endast har skadeförebyggande
effekt är således även behovet av olycksförebyggande åtgärder stort.

Tabell 3: Svårt och lindrigt skadade förare och
passagerare i personbilar 1983. Källa: SCB, 1984.

Svårt skadade Lindrigt skadade

Förare 1797 5142

Passagerare 1256 3 270

Summa 3053 8412

År 1983 rapporterades 3053 förare och passagerare i
personbilar som svårt och 8412 som lindrigt skadade enligt den officiella
statistiken. Del verkliga antalet skadade är betydligt större eftersom alla
olyckor inte blir polisrap-porterade.

Omkring 40 procent av de skadade passagerarna har suttit i
baksätet. Flertalet av dessa skulle ha fått mindre allvarliga skador eller inga
skador alls om de använt bilbältet.

Tabell 4: Dödade barn i bil 1973—1983 fördelade på
placering i bilen och urkastning. Källa: Trafiksäkerhetsverket, analyskontoret,
1984.

Placering Antal Varav

urkastade

Framsäte 47 7

Baksäte 181 48

Kombiutrymme 8 6

Okänd 35 3
13

Summa 271 64

Prop.
1985/86:62 Under perioden Ijanuari 1973-31 december 1983 har totalt 271 barn
under 15 år dödats som passagerare i personbil. De flesta - 67 procent - har
suttit i baksätet.

Vart
fjärde barn — 64 — har kastats ur bilen och omkommit. De flesta av dessa barn skulle
förmodligen ha överievt om de varit faslspända.

3 Nya rekommendationer

Under
1970-lalet riktades den största uppmärksamheten mot bilbältesanvändning i framsälel.

Våren
1980 publicerade verket i samarbete med en expertgrupp nya rekommendationer om
bilens inre säkerhet som också tog upp bilbältesanvändning i baksätel.

Där
konstaterades bl. a. att:

1.
Det är säkrare att vara
fastspänd i bilen än atl inte vara faslspänd.

2.
Det finns lämpliga skyddssystem
för personer i alla åldrar. Rekommendationerna baserades på de nya fakta som
kommit fram

genom
forskning och pä den utveckling av nya produkter som skell för barn i bil.

Bl.
a. konstaterades att risken för att skadas som baksätespassagerare minskade med
30 procent för vuxna och med 50 procent för barn om bilbälte användes. En
undersökning som trafiksäkerhetsverkel och Volvo gjorde visade dessutom att
risken atl skadas är lika stor oavsett om man sitter ulan bälte i framsätet
eller i baksätet.

När
del gäller baksätespassagerare ulan bilbälte föreligger ytterligare en risk.
Både bilförare och framsälespassagerare riskerar all skadas mer allvarligt när
en baksätespassagerare utan bälte kastas framåt vid en kollision; bilbältel är
konstruerat för att klara belastning av endast en person. Det finns därför i
sak egentligen starkare skäl för en skyldighet atl använda bilbälte i baksätet
än i framsätet.

Bilbälte
har skadereducerande effekt för alla som åker bil. Del innebär självklart att
alla också skall omfattas av en skyldighet att använda bilbälte där sådant
finns.

4 Bilbältesanvändningen i dag

Det
finns flera sätt att uppskatta bilbältesanvändningen i personbilar. En metod är
alt observera användningen i trafiken. En annan metod är att fråga bilister via
enkäter om de använder bilbälte. Denna metod innebär dock att bältesanvändningen
överskattas. En tredje metod är alt studera användningen hos dem som varit
inblandade i trafikolyckorna. Denna är dock relativt osäker.

Trafiksäkerhetsverkels
bedömning av bilbältesanvändningen bygger främst på observationer i trafiken
som genomförts 1983 och delvis 1984.

14

Tabell 5: Beräknad bilbältesanvändning i personbilars
fram- och baksäte fördelad på Prop. 1985/86: 62 tätortstrafik och landsvägstrafik.
Källa: Trafiksäkerhetsverket, 1984.

Tätorts- Landsvägs-

trafik trafik

Vuxna i framsäte 70 % 85 %

Vuxna i baksäte 5-10% 15-20%

Barn i baksäte 15-20% 25-30%

Bällesanvändningen varierar kraftigt bl. a. med hänsyn lill
bilresans längd, mål, lid på dygnet, trafikmiljö, den åkandes ålder och kön saml
placering i bilen.

Före 1980 var användningen av bilbälte i baksätet mycket
låg - mindre än 5 procent. I dag beräknas användningen i landsvägstrafik vara i
storleksordningen 15-20 procent bland vuxna och 25-30 procent bland barn.

5 Nuvarande regler

5.1 Sverige

Den gällande föreskriften om användning av bilbälte i framsätet
från 1 januari 1975 framgår av 117 a § i vägtrafikkungörelsen (VTK): "Den
som färdas i framsälel på en personbil, en lätt lastbil eller en buss på en
sådan sillplats som är utrustad med bilbälte skall använda bältet, om han fyllt
15 är och har en längd av minst 150 centimeter. Bilbälte behöver inte användas

1.
när fordonet
inte är i rörelse,

2.
vid backning,
eller

3.
vid färd inom
parkeringsplatser, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsområden eller
under liknande förhållanden.

Bilbälten behöver inte heller användas av föraren i
yrkesmässig trafik för personbefordran eller när del finns medicinska hinder
enligt läkarintyg som har utfärdats före färden".

Den som inte använder bilbälte i framsätet riskerar all fä
bota 200 kronor.

De som för närvarande inte omfattas av skyldighet atl
använda bilbälte i personbilar är taxiförare, barn under 15 år och
baksätespassagerare.

5.2 Utomlands

I Västtyskland gäller fr.o.m. 1 augusti 1984 en lag om
användning av bilbälte i baksätel för dem som är över 12 år. Någon påföljd är
inte kopplad ull lagen. Däremot har en påföljd för framsätesåkande införts vid
samma lidpunkt.

Norge har en lag om användning av bilbälte även i baksätet
gällande fr. o. m. I mars 1985.

I USA har
(juli 1984) 40 stater en lag om skyldighet för barn aU använda

godkända skyddssystem. I de flesta stater omfattar lagen barn i åldern 0-2

eller 0-3 år. Lagen gäller både i fram- och baksäte. Till skillnad från 15

Prop.
1985/86:62 Sverige saknas således motsvarande lag för vuxna i USA. Ytteriigare
6 stater får en lag under 1985.

I
New Brunswick i Canada finns nu en lag om användning av bilbälte som gäller
alla åldrar och alla platser som är utrustade med bälten. Föraren är ansvarig
för dem som är under 16 år. Den som underiåter att använda bilbälte riskerar
böter upp till 100 dollar.

Staten
Victoria i Australien är föregångare när del gäller lagar om användning av
bilbälten. Sä här har utvecklingen varit:

1970
framsäte (Victoria)

1972
framsäte/alla över 8 år (Alla stater)

1975
baksäte/alla över 8 är (Victoria)

1981
baksäte/alla även barn under 8 är (Victoria)

Användningen
av bilbälte är i staten Victoria för närvarande omkring 90 procent i framsälel
och omkring 75 procent i baksätet.

I
Nya Zeeland skall fr. o. m. 1978 alla över 8 är använda bilbälte där del finns
monterat.

6 Bilparkens utrustning

I
stort sett alla personbilar i Sverige har nu bilbälten i framsätet. Alla bilar skall
fr.o.m. 1-969 års modell ha bilbälte i framsätet. Fr.o.m. 1974 års modeller
skall del finnas rullbälten i framsälel.

När
det gäller baksätet i personbilar är del krav pä bilbälte fr. o. m. 1970 års
modell. Fr. o. m. 1975 års modell gäller krav om rullbälte även i baksätet.
För närvarande har ca 90 procent av personbilarna bilbälten i baksätel. Rullbälten
finns i 2 av 3 bilar. Mer än en miljard kronor har investerats i bilbälten i
baksätet.

Eftersom
de allra flesta personbilar är utrustade med bilbälten på alla sittplatser kan en
eventuell föreskrift om användning bli mycket effektiv.

7 Allmänhelens kunskaper och attityder

Trafiksäkerhetsverkel
har under åren 1981—83 genomfört enkäter som bl. a. har tagit upp frågor om
kunskaper om och attityder till användning av bilbälte. Statistiska
Centralbyrån (SCB) har pä verkets uppdrag svarat för genomförandel. Varje är
har ca 3000 personer tillfrågats.

Intervjuperscmerna
fick ta ställning till två påståenden enligt en femgra-dig skala. Påståendena
är avsedda atl spegla inställningen fill användning av bilbälte i baksätet. Del
första påståendet lyder: "Det finns lika starka skäl alt använda bilbälte
i baksätet som i framsätet".

16

Tabell 6: Inställning till påståendet: "Det finns
lika starka skäl att använda bilbälte i Prop. 1985/86: 62 baksätet som i framsätet"
(Procent). Källa: TrafiksäkerheLsverket, 1984

1981 1982 1983

Instämmer helt/

i stora drag 55 63 71

38

32

23

7

5

6

100

100

100

Ganska/mycket tveksamt/tar helt avstånd

Kan ej ta ställning

Summa %

Antal personer 2 503 3080 3041

Vid mätningen 1981 instämde 55 procent "helt/i stora
drag" i alt "del finns lika starka skäl atl använda bilbälte i
baksätet som i framsätet". Till mätningen 1982 hade denna andel ökat med 8
procentenheter och till mätningen 1983 med ytterligare 8 procentenheter.

Del andra påståendet redovisas i tabell 7 och har följande
lydelse: "Det borde vara lag på atl använda bilbälte även i baksätel".

Tabell 7: Inställning till påståendet: "Det borde
vara lag på att använda bilbälte äveil i baksätet" (Procent). Källa:
Trafiksäkerhetsverket, 1984

1981 1982 1983

Instämmer helt/

i stora drag 40 45 51

53

48

42

7

7 .

7

100

100

100

Ganska/mycket Ivek-samt/tar helt avstånd

Kan ej ta ställning

Summa %

Antal personer 2 503 3080 3041

Vid mätnigen 1983 instämde 51 procent "hell/i stora
drag" i alt "det borde vara lag på atl använda bilbälte även i
baksätet". Delta är en ökning med 11 procentenheter sedan mätningen 1981.

Resultaten från undersökningarna visar dels att allmänheten
nu har goda kunskaper om bilbältets nytta i baksätet, dels atl en majoritet
anser att del borde vara lag pä atl använda bilbälte i baksätet. Endasl 14
procent tar helt avstånd från en ny lag (1983).

8 Informationens möjligheter och begränsningar

Våren 1980 publicerade som tidigare nämnts trafiksäkerhetsverkel
i samarbete med en expertgrupp rekommendationer om bilens inre säkerhet. Detta
utgjorde starten för en omfattande informationsverksamhet. Säkerheten för dem
som färdas i bil har genom dessa åtgärder förbättrats avsevärt. En utveckling
som har varit särskilt gynnsam för barn.

Enligt
trafiksäkerhetverkets bedömning kan förmodlingen inga större

förbättringar av den frivilliga bältesanvändningen över den nuvarande 17

Prop.
1985/86:62 nivån åstadkommas med hjälp av informafion. Tidigare erfarenheter
från Sverige beträffande framsätet och uppgifter från USA tyder pä att den högsta
frivilliga användningen av bilbälte som kan uppnäs ligger mellan 20 och 30
procent.

Som
jämförelse kan nämnas alt när föreskriften om användning av bilbälte i framsätet
trädde i kraft 1 januari 1975 bedrevs informationskampanjer under perioden
1971—74 varvid bältesanvändningen i slutet av perioden uppgick till ca 35
procent.

9 Effekter

Det
har gjorts två beräkningar pä hur många liv som skulle räddas i Sverige vid en 100-procendg
bältesanvändning i baksätel. Enligt Nygren och Tingvall från Folksams trafiksäkerhelsgrupp
skulle 30-40 personer räddas lill livet varje år. I Nordiska Irafiksäkerhelsrådets
rapport 37 "Sikring av voksne og barn i personbilers bakseter"
beräknas antalet till 18.

Efler
del att en föreskrift har införts kommer bältesanvändningen i baksätet
sannolikt all öka till omkring 75 procent.

Genom
att baksätespassagerarna skulle använda bilbälte är det sannolikt att ett antal
framsätesåkande också skulle kunna räddas lill livet.

Införandet
av en föreskrift skulle överhuvudtagel öka uppmärksamheten beträffande ai-ivändningen
av bilbälte i framsälel. Denna indirekta effekt innebär all ytterligare ett
antal människoliv kan räddas.

Den
största effekten av en föreskrift om användning av bilbälte i baksätet fär man
dock när del gäller gruppen svårt skadade. Omkring 400 personer per år skulle
undvika atl få svåra skador helt eller skulle få mindre allvarliga skador.

Många av dem som räddas lill
livet eller undviker svära skador är barn.

10 Ikraftträdande

För
alt en föreskrift om användning av bilbälte skall bli effektiv måste den kombineras
med en påföljd. I samband med all en sådan föreskrift införs måste verket
dessutom bedriva en omfattande informationskampanj.

Erfarenheterna
från andra länder visar alt en påföljd har stor betydelse för efterlevnaden.
Påföljden för den som inte använder bilbälte i baksätet bör vara densamma som
för framsätet dvs. 200 kronor.

Efter
det all föreskriften har trätt i kraft bör den följas upp med kontinuerliga observafioner
i trafiken under åtminstone två år.

En
föreskrift om användning av bilbälte i baksätet bör från trafiksäker-helssynpunkt
träda ikraft så snart det är praktiskt möjligt.

18

Bilaga
I Underbilaga 2

Prop.
1985/86:62

Nuvarande lydelse

117 a § Den som färdas i framsätet på en personbil, en
lätt lastbil eller en buss pä en sådan sittplats som är utrustad med bilbälte
skall använda bältet, om han fyllt 15 år och har en längd av minst 150
centimeter. Bilbälte behöver inte användas

1. när fordonet inte är i rörelse,

2.
vid backning,
eller

3.
vid färd inom
parkeringsplatser, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsområden
eller under liknande förhållanden.

Bilbälte
behöver inte heller användas av föraren i yrkesmässig trafik för
personbefordran eller när det finns medicinska hinder enligt läkarintyg som har
utfärdats före färden

Föreslagen lydelse

117 a § Den som färdas i bil på sådan sittplats som är
utrustad med bilbälte skall använda bältet. Bilbälte behöver inte användas

1. när fordonet inte är i rörelse,

2.
vid backning,

3.
vid färd
inom parkeringsplatser, parkeringshus, bensinstations- eller verksladsområden
eller under liknande förhållanden eller

4.
av barn
som använder annan särskild skyddsanordning för barn.

Bilbälte behöver inte heller användas när det finns
medicinska hinder enligt läkarintyg som har utfärdats före färden.

Nuvarande
lydelse

164 § Till böter,----- frånhänt

honom
genom brott

Föreslagen lydelse

164 § Till böter,----- frånhänt

honom genom brott

Är den
som bryter mot 117 a § första styckel inte 15 år döms istället föraren eller
om förälder eller annan som har vårdnaden om barnet medföljer i bilen, denne.

Prop. 1985/86:62 Bilaga 2

Förteckning över remissinstanserna och sammanställning av
deras yttranden

Riksåklagaren

Rikspolisstyrelsen

Socialstyrelsen

Statens
väg- octi Irafikinslitut

AB
Svensk Bilprovning

Bilindustriföreningen

Biltrafikens
arbetsgivareförbund

CenlralorganisaUonen
SACO/SR

De
handikappades riksförbund

Folkrörelsernas
Irafikskoleförbund

Föreningen
Sveriges länspolischefer

Föreningen
Sveriges polischefer

Handikappförbundens
centralkommitté

Handikappinstitutet

Landsorganisationen
i Sverige

Motorförarnas
lielnyklerhelsförbund

Motormännens
riksförbund

Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande

Svensk
trafikmedicinsk förening

Svenska
kommunförbundet

Svenska
läkaresällskapet

Svenska
Taxiförbundet

Sveriges
trafikskolors riksförbund

Tjänstemännens
centralorganisation

Trafikförsäkringsföreningen

Förslaget
i stort, samt tidpunkt för ikraftträdande

Riksåklagaren
(RÅ) avstyrker förslaget i nuvarande lydelse. Med hänsyn till alt det redan i
dag är obligatoriskt att använda bältet i framsätet har RÅ principiellt inget
att erinra mot trafiksäkerhelsverkets framställning. Det redovisade förslaget
bör dock inte ulan en överarbetning på väsentliga punkter läggas till grund för
lagstiftning.

Rikspolisstyrelsen
är tveksam till förslagel om skyldighet att använda bilbälte på annan plats i
bil än i framsätet med hänsyn till svårigheterna all övervaka bestämmelsens
efterlevnad.

Socialstyrelsen
anför atl risken alt som passagerare i baksätet skadas vid

en olycka med bil är i stort sett densamma som i framsätet. Obältade

baksätespassagerare utgör dessutom en extra skaderisk för dem som fär

das i framsälel då baksätespassageraren vid en kollision kastas mol fram-

20 sätets ryggstöd. Säkerhetssystemet med bilbälten är
enligt styrelsens me-

ning
inte komplett förrän alla som färdas i en bil använder bilbälte; resp. att Prop.
1985/86:62 barnen använder de särskilda säkerhetsanordningar som finns för dem.

Socialstyrelsen
anser i likhet med NTF aU enbart den omständigheten att antalet trafikskadade
skulle minska är etl tillräckligt skäl för atl nu införa regel om obligatorisk
användning av bilbälten även för baksätespassagerare. Delta ligger också i
linje med vad FN:s världshälsoorganisation (WHO) framhållit.

Socialstyrelsen
tillstyrker därför en ändring av 117 a och 164 §§ väglra-fikkungörelsen i
enlighet med av TSV föreslagen lydelse.

Statens
väg- och irafikinslitut (VTI) finner TSV:s framställning vara väl motiverad och
stödjer förslaget i sin helhet.

AB
Svensk Bilprovning tillstyrker framställningen och ser för egen del inget behov
av någon längre förberedelsetid. Ett ikraftträdande inom etl år efter beslut
bör enligt bolagets mening vara möjligt.

Bilindustriföreningen
menar att det är svårt alt förstå den tveksamhet som tycks råda från ansvarigt
håll när del gäller kraftlag för atl öka användningen av bilbältena. Det är ju
inte fråga om större intrång i den personliga friheten att kräva att bältena i
baksätet används än när del gäller bältena i framsätet. Denna tveksamhet och
brislen på auktoritet i informationsverksamheten har säkerligen uppfattats av
allmänheten och förklarar varför så få har gjort det till en vana all använda
bälten också i baksätet.

Föreningen
tillstyrker TSV:s förslag att bilbälten skall användas även i baksätel på bilar
som är utrustade med bilbälten.

I
fråga om ikraftträdandet framhålls att det utökade bälteskravet bör träda i
kraft så snart som möjligt och att en viss övergångstid behövs för anpassning.

Biltrafikens
arbetsgivareförbund tillstyrker förslagel med förbehåll att undantag görs för
förare i yrkesmässig trafik för personbefordran och i lunga lastbilar.

De
handikappades riksförbund ställer sig positiv till TSV:s framställning.

Folkrörelsernas
trafikskoleförbund är myckel positiv till förslagel och vill understryka viklen
av att föreskriften träder i kraft snarast möjligt. En hårdare påföljd tillsammans
med intensifierad polisövervakning skulle med stor sannolikhet förbättra
efterlevnaden.

Föreningen
Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer tillstyrker
framställningen.

Handikappförbundens
centralkommitté (HCK) stöder förslaget om generellt krav på bilbälte i bil.
Dock anses all författningsändringen kan träda i kraft tidigare än den 1
januari 1988.

Molormännens
riksförbund (M) tillstyrker införande av generellt krav på användande av
bilbälte i enlighet med TSV:s förslag. För att undvika diskussion bör
formuleringen i den föreslagna lydelsen av 117 a § 4 mom förses med ett
förtydligande av vad som avses med "annan särskild skyddsanordning för
barn".

M
menar alt det finns skäl för atl övergängsUden görs kortare än vad TSV
föreslagit med hänsyn till att

—
ca 90% av dagens personbilar har bilbälte i baksäte. 21

Prop.
1985/86:62 - upplysningskampanjerna under senare år - enligt
företagna under-

sökningar
— lett lill en icke oväsentlig ökning av den frivilliga bilbältesanvändningen
i baksätel.

—
en majoritet av bilisterna är
positiva lill lagstiftning.

—
sannolikt skulle minska antalet
dödade och skadade i trafiken. NTF lillstyricer införande av generellt krav pä
användande av bilbälte i

enlighet
med TSV:s förslag.

NTF
anser all del finns starka skäl som talar för att övergångstiden bör göras
betydligt kortare än tre år.

Det
finns i dag en stark opinion för alt lagstifta om atl bilbälte ska användas på
alla platser i bilen. Del finns nu enligt NTF:s uppfattning ingen anledning atl
vänta med lagstiftningen. Det är både nödvändigt och möjligt atl
ikraftträdandet sker senast under år 1986.

Sveriges
trafikskolors riksförbund (STR) anför att man alltsedan bilbältets tillkomst
har pläderat för dess användning. Sedan bilarna försetts med bilbälten i
baksätet framhåller trafikskolorna vikten av att samtliga åkande i bilen är bältade.
Under de senaste åren har det således skapats en positiv attityd och förståelse
för bällesanvändningen. Mot denna bakgrund kan därför också STR biträda
förslaget om atl ett generellt krav utfärdas om bältesanvändningen.

Trafikförsäkringsföreningen
uttalar all utgångslägel nu vad gäller användning av bilbälte i baksätet är
analogt med det som gällde för förare och passagerare i framsätet före år 1975.
Detsamma torde gälla allmänhetens beredskap alt acceptera ett utökat krav. Del
är mol denna bakgrund logiskt och konsekvent att utvidga lagstiftningen lill
all omfatta alla platser i fordonet.

Föreningen
vill därför i linje med tidigare ställningstaganden från försäkringsbranschens
sida tillstyrka trafiksäkerhetsverkels framställning. Man har svårt att se med
vilka argument man skulle rättfärdiga en ytterligare fördröjning med de konsekvenser
detta medför.

Handikappinstitulet
instämmer helt i trafiksäkerhelsverkets framställan om generellt krav på
användning av bilbälten pä alla sittplatser i bil, som är utrustad med bälten.

Svenska
kommunförbundet' tillstyrker alt användandet av bilbälte blir tvingande.

Svensk
trafikmedicinsk förening (STMF) anför atl en global översikt visar atl
ingenstans i världen har man uppnått en hög användningsfrekvens av bilbälten
utan tvingande lagregler med påföljder för dem som inte följer beslämmelserna.
Bl. a. hänvisas fill atl tyska katastrofläkarna (Notärzte) ullalat att de pengar
som investeras i upplysning i stället bör användas till övervakning av att bilbälleslagen
efterlevs (Arzl-t-Auto 61/3, 1985).

STMF
är av den uppfattningen att det inte finns skäl att dröja med en lagstiftning.
Det finns nämligen inget underlag tro att propagandakampanjer skulle ge en
nämnvärd ökning av användningsfrekvensen av bilbälten. Inte heller NTF synes
förvänta resultat av kampanjeverksamheten

Svenska
kommunförbundet är inte enigt. Här redovisas endast majoritetens upp-

22 fattning. Reservationer återfinns i slutet på denna
bilaga.

eftersom föreningen i sin skrivelse till regeringen hemställer
om atl regler Prop. 1985/86: 62 om användning av bilbälte i baksätet
beslutas snarast.

STMF föreslår därför regeringen alt utan dröjsmål vidta
åtgärder så all en bilbälleslag som gäller passagerare i bilars baksäten kan
träda i kraft den 1 oktober 1985.

Svenska läkaresällskapet tillstyrker alt obligatorium för
bruk av bilbälte även måtte gälla baksätespassagerare och alt sådant införs sä
snart praktiskt är möjligt.

Generellt krav för barn

RA anför atl ett generellt krav atl barn skall använda
bilbälte eller annan särskild skyddsanordning kan vålla problem vid
tillämpningen. Förslaget lämnar ingen lösning på problemet om del i baksätet
färdas fler barn än det finns platser utrustade med bilbälte.

Att varje bilförare som någon gång kan länkas få små barn
som passagerare skulle vara tvungen all skaffa och medföra sådan utrustning
framstår som orealistiskt. Exempelvis skulle laxibilar, eftersom en taxiförare
inte kan förutse vilka kunder han skall få, behöva utrustas med en komplett
uppsättning skyddsanordningar för varje tänkbar åldersgrupp.

VTI redovisar exempel på frågor som behöver klaras ut:

-
Skall
skyddsanordningarna för barn vara av godkänd typ? Om man inte inför detta krav
finns stor risk att mycket undermåliga syslem dyker upp på marknaden. A andra
sidan finns det i dag minst 200000 ej godkända anordningar i bruk. Dessa är
till största delen bälleskuddar som, i avvaktan på att ECE-reglementet skall
omarbetas, har fått en inofficiell "rekommendation" av VTI. Även
frågan om hur dessa syslem skall hanleras måste lösas.

-
Skall man kräva
säkring av barn i samtliga bilar? Del är svårt alt länka sig atl t. ex. taxi
skall kunna tillhandahälla lämpliga syslem. Enligt uppgift har man i USA använt
regeln att "egna barn i egna bilen" skall använda skyddssystem.

-
Hur skall man
göra när det är fler personer i bilen än del finns bälten? Om man t. ex. sitter
fyra personer i etl baksäte där del finns tre bälten kanske ingen kan använda
något bälte.

Bilindustriföreningen har gjort den bedömningen all ca
400000 bilar behöver komplettera sin utrustning - ull en sammanlagd kostnad av
minst 60 milj. kr. Man har svårt alt bedöma tillverkarnas leveranskapacilet för
en så omfattande engångsproduktion. Den situationen får naturligtvis inte
inträffa all erforderlig utrustning inte finns tillgänglig när de nya reglerna
träder i kraft.

Mol denna bakgrund förordar Bilindusiriföreningen:

-
alt kravet att
vuxna, som fyllt 15 år och är längre än 150 cm, skall använda bilbälte även i
baksätet införs med kort varsel, gärna redan under våren 1986. Tidpunkten bör
naturligtvis väljas med hänsyn till när informa-Uonsinsalserna kan väntas ge
bäst effekt;

-
att kravet atl
barn skall använda bälte eller annan särskild skyddsutrustning införs vid etl
senare tillfälle. 23

Prop.
1985/86: 62 M anför att man för att undvika diskussion bör
formuleringen i den

föreslagna
lydelsen 117a§ 4 mom förses med ett förtydligande av vad som avses med
"annan särskild skyddsanordning för barn".

Trafikförsäkringsföreningen
framhåller särskilt atl om säkerheten för barn som färdas i bil verkligen skall
kunna förbättras krävs en kombination av lagstiftning och information.

Kommunförbundet
menar att förslaget lill ny formulering av 117a§ vägtrafikkungörelsen är
otydligt vad gäller barn som är för små för all använda bilbälte. I praktiken
blir det således ett krav på atl använda skyddsanordningar eller hjälpmedel av
typ bälleskudde. Detta bör utsägas klart.

Motsvarande
problem finns vad gäller skolskjutsning där reglerna i dag filialer atl flera
barn skjutsas än vad som finns bälten. Det torde därför krävas speciella
anordningar för all uppfylla de krav som ett utökat bältestvång medför. Innan
den av utredningen förordade lagändringen genomförs måste denna fråga enligt
kommunförbundels mening belysas ytterligare.

Svenska
Taxiförbundel vill tillstyrka förslaget om obligatorisk användning av bilbälte
även för barnpassagerare i baksätet, under förutsättning atl tillämpningen av
bestämmelsen vid yrkesmässig trafik för personbefordran anstår i avvaktan på atl
särskilda skyddsanordningar avpassade för barn-och skolskjutsbruk, godkänts av trafiksäkerhetsverkel
och allmänt förekommande finns till salu.

Slopande
av undantag taxi, tunga lastbilar

RÅ
anför alt det för exempelvis taxiförare torde kunna medföra vissa praktiska olägenheter.
I förslaget saknas uppgifter om huruvida erfarenheterna av den nuvarande
regeln är sådana all del trots dessa olägenheter finns skäl atl införa
bältestvång för denna kategori. Det är därför svårt all ta ställning lill
förslaget i den delen.

Bilindustriföreningen
avstyrker kravet att befintligt bilbälte skall användas även i tyngre
lastbilar. Man är beredd all medverka i en speciellt anpassad
informationsverksamhet för ökad användning av speciellt anpassade bilbälten.

Biltrafikens
arbetsgivareförbund framför all den föreslagna lydelsen innebär, förutom
skyldighet för baksätespassagerare atl använda bilbälte, att undantaget för
förare i yrkesmässig trafik för personbefordran slopas. Därtill medför
förslaget skyldighet även för förare av tung lastbil all använda bilbälte om
lastbilen på frivillig väg försetts med sådant.

Med
hänsyn till de erfarenheter man har av arbetsförhållandena för denna
yrkeskategori är den bestämda uppfattningen den alt del tidigare undantaget
skall bibehållas. Man kan därför inte tillstyrka förslaget i denna del.

Svenska
Taxiförbundet har vid införandel av obligatorisk användning av

bilbälte
i framsätesplatser tidigare anfört viklen av atl hänsyn tas lill de

speciella
förutsättningar som råder för yrkesgruppen taxiförare. Möjlighe-

24 ten att snabbt; kunna undkomma tämligen ofta förekommande allvariigt

menade angrepp frän passagerare, har varit vägledande ur
skyddssyn- Prop. 1985/86: 62 punkt. Krav på bällesanvändning har också
ekonomiska effekter. Båda dessa speciella förutsättningar har enligt taxiförbundel
lett till det undanlag som i dag finns i 117a § i väglrafikkungörelsen.

Svenska Taxiförbundet vill med hänsyn till vad ovan
anförts tillstyrka förslaget om obligatorisk bilbällesanvändning, utan särskilt
undantag, på framsätesplatser, under förutsättning att tillämpningen vad avser
förare i yrkesmässig trafik för personbefordran anslår till automatisk bilbältespålagare
allmänt förekommande finns ull salu.

Taxis intresse av atl befordra sina kunder på ett trafiksäkert
och skadeförebyggande sätt innebär atl Svenska Taxiförbundet instämmer i trafiksäkerhetsverkels
framställning om obligatorisk användning av bilbälte även för
baksätespassagerare.

Straffsanktioner m. m.

RA anser att det även om det frän säkerhetssynpunkt vore
önskvärt atl skyldigheten all säkra små barn i bil var förenad med
straffsanktion talar de praktiska svårigheterna med en sådan reglering för alt
straffbestämmelsen omfattar endasl barn av sådan storlek atl de kan använda
bilens normala säkerhetsutrustning. För mindre barn bör bestämmelsen utformas
som en rekommendation.

Ansvaret för all minderåriga passagerare använder
bilbälte, om sådan skyldighet anses böra föreligga, bör åvila föraren. All
lägga straffansvaret på medföljande värdnadshavare framstår som praktiskt
olämpligt och kan vålla tillämpningsproblem.

Rikspolisstyrelsen ställer sig helt avvisande lill den
föreslagna utvidgningen av det straffrättsliga ansvaret för fordonels förare,
förälder och annan värdnadshavare för barnet, då barn under 15 år inte använder
bilbälte. En sådan ansvarsbestämmelse skulle komma all avvika från nu
tillämpade straffrättsliga principer. I stället bör genom väl avvägda men
kraftfulla informationsinsatser användningen av bilbälte kunna öka.

VTI menar att en attraktiv lösning på sanklioneringen är
den som lillämpas i USA och som innebär alt de som ertappals med all ej
använda barnslolar fått en vecka på sig all visa upp ett kvitto på atl man köpt
en stol.

Folkrörelsernas Irafikskoleförbund framför alt en hårdare
påföljd tillsammans med intensifierad polisövervakning skulle med stor
sannolikhet förbättra efterievnaden.

HCK redovisar att rörelsehindrade bilförare i dag kan fä
dispens enligt denna bestämmelse om denne har svårigheter eller inte alls kan
sätta på sig bältet. Tyvärr har denna dispensmöjlighet utnyttjats alltför
frikostigt. Dispensmöjligheten bör därför användas restriktivt. Innan man ger
en dispens bör man först undersöka om del finns allernafiva bälteslyper som
vederbörande kan använda eller om t. ex. fastsätlningsanordningen kan modifieras.

När det gäller passagerare bör föraren eller ev. vårdare
ansvara för att

den som p. g. a. handikapp inte själv kan sätta på sig säkerhetsbältet fär 25

hjälp med
del.

Prop.
1985/86:62 Handikappinstitutet menar atl enligt föreskrifter
om restriktioner av

bilbältestvänget
i framsäte på grund av medicinska skäl bör den del utgå där restriktionen
grundar sig på att den åkande ej själv kan la pä sig bältet beroende på
rörelsesvårigheter eller bristande kraft. Ansvarig för bältets pålagande bör då
vila på föraren eller annan medföljande person. I övrigt bör samma medicinska
skäl för undantag atl använda bilbälte gälla även för baksätespassagerare.

Svenska
läkareförbundet framför all lagregler rörande passagerare i baksätet bör
utformas analogi med dem för förare och framsälespassagerare, vilka medger
undanlag av medicinska skäl.

Svenska
Taxiförbundet vill med hänsyn till vad ovan anförts föreslå en sådan utformning
av 164 § vägtrafikkungörelsen alt en förare av fordon i yrkesmässig trafik för
personbefordran är fri från ansvar såvida ej kan visas att han ej gjort vad på
honom rimligen kan ankomma för alt bilbälte skall ha kommit till användning.

LO,
TCO och SACO/SR har avställ från all yttra sig i ärendet.

Reservationer

(m)-
och (fp)- ledamöterna har avgivit följande reservation i Svenska kommunförbundels
styrelse:

Tankegången
om ett generellt krav pä atl använda bilbälte förefaller riklig. Någon lagstiftning
bör dock inte komma lill stånd förrän allmänheten i större utsträckning
accepterar detta. Genom större informationsinsatser kommer säkerligen allmänhelens
förståelse för nödvändigheten atl använda bilbälte att öka ytterligare.

26

Bilaga 3 Prop.
1985/86:62

Rallybälten

Trafiksäkerhetsverkel
(TSV) får med anledning av regeringsbeslut 1984-04-12 redovisa följande
konsekvenser av ett eventuellt införande av s. k. rallybällen (fyrpunktsbälten)
som godkända bälten för fordon i trafik.

Enligt
hittills kända undersökningar kan man klart påvisa all fyrpunktsbälten som
monteras i fordon i stället för de föreskrivna bältena inte ger samma skydd som
ett trepunklsbälte i händelse av kollision.

Detta
beror på flera orsaker.

-
Låg bakre fästpunkt för
axelbanden ger upphov till tryck på axelpartiet med risk för
ryggradskomprimering.

-
Dålig bandgeometri gör all
axelbanden tenderar att dra upp höflbandet i bukens mjukdelar då kroppen
slungas framåt.

-
Axelbanden belastar revbenens
yttre delar i stället för del kraftiga bröstbenet.

De
här synpunkterna gäller främst då fyrpunktsbältena kombineras med vanliga
säten. I kombination med vissa typer av speciella rallystolar kan det tänkas
att nackdelarna elimineras av all bällesbanden styrs av urtag i stolen.

För
att utröna om det finns kombinationer av stolar och bälten som ger likvärdiga
eller bättre skyddseffekter än Irepunktsbällel har TSV redan i mars 1984
startat etl projekt hos statens väg- och Irafikinslitut (VTI) enligt bilagda
beställning. Projektet skall vara slutredovisal 1984-12-31.

Man
bör också ha i åtanke atl rallybället mera är konstruerat för alt i alla situationer
hälla kvar användaren i sätet medan trepunklsbället är opli-merat för att ge
användaren största möjliga skydd i händelse av koUision.

Sammanfattningsvis
vill TSV — utgående från nuvarande kunnande pä området - framhålla att ett
fritt införande av rallybälten i bilar skulle kunna få ur skadesynpunkt
negativa effekter.

Efter
alt ha fält VTI:s rapport kommer TSV självfallet atl överväga möjligheten atl
ändra nuvarande regler om bilbälten.

TSV
anser härmed alt uppdraget är slutfört.

Beslut
i detta ärende har fatlats av undertecknad generaldirektör. Vid den slutliga
handläggningen har i övrigt närvarit byrådirektör Sundberg, föredragande och t.
f. byråchef Fremling.

Jan
Hagberg

27

Prop.
1985/86:62 Bilaga 4

28

Redovisning av uppdraget att närmare överväga frågan om
släp-skyltens utformning, användning och placering m. m.

Trafiksäkerhetsverkel
(TSV) fick regeringens uppdrag atl, med anledning av riksdagens beslut om obligatorisk
utmärkning -av lastbil med tiUkopplad släpvagn med en särskild skyll, närmare
överväga frågan om skyltens utformning, användning och placering m. m.

TSV
föreslår atl skylten benämns släp-skyll och alt den skall vara gul med röd bård
och försedd med texten "släp" i svart. Den skall vara minst 400 mm
hög och 100 mm bred. Förslag till regler om släpskylt bifogas i bilaga 2 vilka TSV
avser att ge ul i TSV:s förfaUningssamling.

När del gäller
omfattningen av användningen av släp-skylten har TSV beaktat trafiksäkerhetsulredningens
(TSU) betänkande. I belänkandet har TSU föreslagit all släp-skylt skall vara
obligatorisk på lastbil med tiUkopplad tung släpvagn. TSU föreslog vidare -
för all förhindra alt skylten missbrukas - att det i föreskrifterna bör anges
att skylten inte får finnas på bil ulan släpvagn.

TSV
tolkar rSU:s förslag om omfattningen av användningen sä atl tung lastbil med lill
kopplad släpvagn vars tolalvikl överstiger 3,5 ton skall vara utrustad med släp-skylt.
TSV föreslår att omfattningen av användningen av släp-skylt införs i
fordonskungörelsens (1972:595) 11 § i enlighet med bifogade förslag i bilaga 1.

Vad
gäller skyltens placering föreslår TSV atl den skall vara monterad framtill på
lastbilens högra sida med texten läsbar bakifrån. Förslag lill regler om
släp-skyltens placering bifogas i bilaga 2 vilka TSV avser alt ge ut i TSV:s
författningssamling.

Vidare bör en ändring av
vägtrafikkungörelsens (1972:603) 108 § genomföras, så att släp-skylten inte
räknas in i fordonsbredden. Förslag lill författningsändring i VTK bifogas i
bilaga I. TSV vill dock påpeka all skylten troligen kommer
alt räknas in i fordonsbredden utomlands. Anledningen iir alt den inte finns
uppräknad bland de detaljer som inte räknas in i fordonsbredden i annex 1 punkt
2 i Wien-konventionen.

TSU har gjort bedömningen atl
en släp-skylt har en inte oväsentlig betydelse för säkerheten för cyklande och mopedisler
dock ulan alt närmare redovisa olyckstal och förväntad effekt. Man har heller
inte berört del förhållande att en skylt som är sä placerad all den kan
förväntas ha tillräckligt god synbarhet med nödvändighet kommer alt utgöra en
utskjutande fordonsdel som kan skada oskyddade trafikanter även om man ställer
särskilda krav på dess utformning.

Mot
denna bakgrund synes del tveksamt om fillräckligl undertag för en rimlig kostnad-nytlabedömning
föreligger. TSV är berett att närmare undersöka möjligheterna alt ge bättre
underlag för en sådan bedömning om regeringen finner detta motiverat före ett
slutligt ställningstagande.

Bilaga 4 Prop. 1985/86:62 Underbilaga 1

Förslag till författningsändringar vid införandet av
släp-skylt

Ändring
i fordonskungörelsen (1972: 595) 11 § Bil skall ha följande utrustning.

Utrustning
Närmare föreskrifter

Släp-skyll Skall
finnas på tung lastbil med lillkopplad släpvagn vars

lotalvikt
överstiger 3,5 ton. Får inte annat än tillfälligtvis finnas pä fordon ulan lillkopplad
släpvagn.

Ändring
i väglrafikkungörelsen (1972:603)

108
§ Fordonsbredd mäts över de längst utskjutande delarna av fordonet.
Backspeglar, körriklningsvisare, sidomarkeringslyktor, släp-skyll,
reflexanordningar och snökedjor räknas dock inte in i bredden.
Trafiksäkerhetsverket får föreskriva eller för ett särskilt fall, medge atl
inte heller andra utrustningsdetaljer skall räknas in i fordonsbredden.

29

Prop.
1985/86:62

BUaga4
Underbilaga 2

Utkom
från trycket den

Föreskrifter
markeras med kryss till vänster om texten. Allmänna råd saknar sådan markering.

Förslag till

regler om
släp-skylt

Grundregler
i fordonskungörelsen (1972:595) 11 § Bil skall ha följande utrustning.

Utrustning
Närmare föreskrifter

Släp-skylt Skall
finnas på tung lastbil med lillkopplad släpvagn vars

tolalvikl
överstiger 3,5 ton. Får inte annat än tillfälligtvis finnas på fordon ulan lillkopplad
släpvagn.

Trafiksäkerhetsverkels
regler

fordons-

Trafiksäkerhetsverkel
föreskriver med stöd av 102 och 104 kungörelsen (1972:595) följande.

1.

1.1

1.2

1.3

Fordringar

Släp-skylt
skall vara minst 400 mm hög och 100 mm bred. Sliip-skyll skall vara gul med röd
bård och försedd med texten släp i svart.

1.4

2.

2.1

2.2

Släp-skyll
skall vara lämpligt utformad från skadeförebyggande synpunkt. Den skall vara sä
utformad att den inte har skarpa kanter eller hörn. Vidare skall den vara
tillverkad av material som inte ger skarpa spetsar vid krossning. Exempel på
släp-skylt, se bilaga. Montering

Släp-skylt
skall vara monterad framtill på lastbilens högra sida m6;d texten läsbar
bakifrån.

Släp-skylt
skall vara monterad högst 2,5 m från fordonets främre begränsning.

Skylten
bör dock vara monterad så långt fram som möjligt. Undantag

Frågor om undanlag från
dessa regler prövas av trafiksäkerhetsverkel.

30

Dessa regler träder i
kraft den 1 januari 1984 då trafiksäkerhetsverkels Tillämpningsanvisningar för
lastbil (blad 25-05-01-01) skall upphöra att gälla.

LARS
PETERSON

Olof
Eklund (Fordonsbyrån)

Bilaga ull regler om
släp-skylt (1982: ) Prop. 1985/86:62

s

L

Ä P

31

Prop. 1985/86:62 Bilaga 5

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av
deras yttranden

Statens
väg- och Irafikinslitut

AB
Svensk Bilprovning

Bilindustriföieningen-AB
Bilstalistik

Cykelfrämjandet

Försvarets
motorklubb

Kungl.
Autornobil Klubben

Molorförarnas
helnykterhelsförbund

Motormännens
riksförbund

Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande

Svenska
åkeriförbundel

Statens
väg- och trafikinslitut ifrågasätter om det är insiktsfullt all driva frågan
längre med hänvisning lill dels den korta avläsningstiden i den stressade
situationen saml den därpå grundade bedömningen av tveksam effekt, dels de
beräknade höga införandekoslnaderna.

AB
Svensk Bilprovning har ingen erinran.

BiUndustrijöreningen
konstaterar all föreslagen skyll innebär flera problem och nackdelar med
avseende på bilkonslruklionen. Bl. a. föreligger risk att en släpskylt
försämrar fordonets aerodynamiska egenskaper. Merkostnaden i samband med
nyanskaffning beräknas till ca 10 milj. kr. Föreningen anser vidare trafiksäkerhetsvärdel
av en släpskyll vara mycket tveksamt.

Cykelfrämjandet
anser all den föreslagna släpskylten bör införas.

Försvarets motorklubb, Kungl.
AutomobU Klubben, Molormännens riksförbund. Motorförarnas helnykterhetsförbund.
Nationalföreningen för irafiksäkerheiens främjande och Svenska åkeriförbundet
anser att del är motiverat att låta trafiksäkerhetsverkel ytteriigare utreda
relationerna mellan de positiva och negativa effekterna av ett obligatorium
innan slutgiltig ställning las.

32

Norstedts rryckeri, Stockholm 1985