Prop. 1985/86:7

Regeringens proposition 1985/86:7

om utlänningars rättsliga ställning

Prop.

1985/86:7

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokollet den 27 juni 1985 för den åtgärd och det ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Anita
Gradin

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att kravet på svenskt medborgarskap i vissa sammanhang,
bl. a. för vissa befattningar och offentliga uppdrag, skall slopas. Bakgrunden till
förslaget är en omfattande förfailningsgenomgång som gett resultatet att kravet
på svenskt medborgarskap kan undvaras i flera av de situationer där del i dag
uppställs. I propositionen föreslås ocksä att mäklareordningen (1893:51 s. 1)
skall upphävas.

I
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 7

Prop. 1985/86:7 Propositionens lagförslag 1 Förslag till Lag om ändring i
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 46 § I mom. lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

46S

I mom.(l) Revisorer skall vara 1
mom. Revisorer skall vara

svenska medborgare och bosalla i svenska medborgare och
bosatta i

Sverige, om inte regeringen eller Sverige, om inte regeringen eller

den myndighet som regeringen be- den myndighet som regeringen be

stämmer tillåter annat för särskilt stämmer tillåter annal för särskilt

fall. Den som är omyndig eller i fall. Den som är auktoriserad eller

konkurs kan inte vara revisor, godkänd revi.sor enligt förordning-

Revisorer skall ha den insikt i och en (1973:221) om auktorisalion och

erfarenhet av redovisning och eko- godkännande av revisorer behöver

nomiska förhållanden som med dock inte vara svensk medborgare.

hänsyn till arten och omfånget av Den som är omyndig eller i konkurs

föreningens verksamhet fordras för kan inte vara revisor. Revisorer

fullgörande av uppdraget. skall ha den insikt i och ertärenhet

av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn
till ar-len och omfånget av föreningens verksamhet fordras för fullgörande av
uppdraget.

Till revisorer kan även utses auktoriserade eller godkända
revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna om revision likställs
auktoriserade revisionsbolag med auktoriserade revisorer och godkända
revisionsbolag med godkända revisorer, Elt bolag som utses till revisor skall
till föreningens styrelse anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen, I
ett auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara auktoriserad
revisor och i ett godkänt revisionsbolag skall han vara auktoriserad eller
godkänd revisor.

Bestämmelserna i tredje och fjärde styckena saml 53 §
tillämpas på den huvudansvarige. Om ett revisionsbolag har utsetts till
revisor, skall ersättningsskyldighet som kan uppkomma vid fullgörande av
revisionsuppdraget åligga revisionsbolaget och den huvudansvarige.

Den kan inte vara revisor som

1.
är ledamot av
styrelsen i föreningen eller dess doltert"öreiag eller biträder vid
föreningens bokföring eller medelsförvallning eller föreningens kontroll
däröver,

2.
är anställd hos
eller eljest intar en underordnad eller beroende ställning till föreningen
eller någon som avses under 1 eller är verksam i samma företag som den som
yrkesmässigt biträder föreningen vid grundbokföringen eller medelsförvaltnmgen
eller föreningens kontroll däröver,

3.
är gift med
eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden med eller är syskon
eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till person som avses under I
eller är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så
att den ene är gift med den andres syskon, eller

2 (1) Senaste lydelse 1980: 1105,

s. 4 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 7

4.
utöver vad som normalt sammanhänger med medlemskap i föreningen, står i
låneskuld lill föreningen eller annal förelag i samma koncern eller har
förpliktelser för vilka föreningen eller sådant förelag har ställt säkerhet.

I
ett dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt tredje stycket inte är
behörig atl vara revisor i moderföreningen.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1986.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 198.5/86:7

2
Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Härigenom föreskrivs alt 10 kap. 2S aktiebolagslagen
(1975: 1385) skall ha följ;inde lydelse.

Niivaramle lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 2vi(l)

Re\ isor
skall vara svensk med-boiuarc och bosall i Sverige, om ej regciingcn eller
myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåicr annat. Den som
är omyndig eller i konkurs kan ej vara revisor.

Revisor skall vara svensk medborgare och bosatt i
Sverige, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för
särskilt fall tillåter annat. Den som är aukiori-serad eller godkänd revisor enligl
förordningen (1973:221) om auktorisalion och godkännande av revisorer behöver
dock inte vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej
vara revisor.

Revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av
redovisning och ekonomiska förhållanden, som med hänsyn till arten och
omfånget av bolagets verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även utses auktoriserat eller godkänt
revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs
auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt
revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som ulses till revisor skall till
styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig
för revisionen. Den huvudansvarige skall i auktoriserat revisionsbolag vara
auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd
revisor. Bestämmelserna i 4, 12 och 15 §S tillämpas pä den huvudansvarige.

Till revisor i dotterförelag bör. om det kan ske. utses minst
en av moderbolagets revisorer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

(1) Senaste lydelse 1980: 1104.

3 Förslag till Prop. 1985/86:7

Lag om ändring i lagen (1980: 1103) om årsredovisning m. m.
i vissa företag

Härigenom föreskrivs all 4kap. 2S lagen (1980:1103) om
årsredovisning m. m. i vissa företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

Revisorer skall vara svenska Revisorer
skall vara svenska

medborgare och bosatta i Sverige, medborgare och bosatta i
Sverige,

om inte regeringen eller den myn- om inlc regeringen eller den myn

dighet som regeringen bestämmer dighel som regeringen bestämmer

tillåter annat för särskill fall. Den tillåter annat för särskilt fall. Den

som är omyndig eller i konkurs kan som är auktoriserad eller godkänd

inte vara revisor. revisor enligt
förordningen

(1973:221) om auktorisalion och godkännande av revisorer
behöver dock inte vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurs
kan inte vara revisor.

Revisorer skall ha den insikt i och erfarenhet av
redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget
av den årsredovisningsskyldiges verksamhet behövs för fullgörandet av
uppdraget.

Till revisorer kan även utses auktoriserade eller godkända
revisionsbolag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detla kapitel likställs
auktoriserade revisionsbolag med auktoriserade revisorer och godkända
revisionsbolag med godkända revisorer. Ett bolag som utses till revisor skall lill
den årsredovisningsskyldige anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen, I elt
auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara auktoriserad
revisor; i ell godkänt revisionsbolag skall han vara auktoriserad eller godkänd
revisor. Bestämmelserna i 4S tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i etl dotterföretag bör utses minst en av
moderförelagets revisorer, om det kan ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986,

Prop.
1985/86:7 4 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 19kap. 8§ föräldrabalken (I) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I9kap.

8§

Överförmyndare, ledamot i över- Överförmyndare,
ledamot i över-

förmyndarnämnd och ersättare sko- förmyndarnämnd och
ersättare

la vara myndiga svenska medbor- skall ha rösträtt vid val av kom-

gare och kyrkobokförda i kom- munfullmäktige och vara kyrko-

munen öch få ej vara i konkurstill- bokförda i kommunen och får ej

stånd, vara i konkurstillstånd.

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt får ej vara
överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd eller ersättare inom domsagan, om
ej regeringen för särskilt fall meddelat tillstånd därtill.

Ej må annan avsäga sig uppdrag all vara överförmyndare,
ledamot i överförmyndarnämnd eller ersättare än den som under de tre senasl förflutna
åren fullgjort sådant uppdrag, den som uppnått sextio års ålder eller den som
eljest uppgiver förhinder, vilket godkännes av kommunfullmäktige.

.Denna lag träder i kraft den I januari 1986,

(I) Balken omtryckt 1983:48.'!,

s. 3 Kontrollera mot PDF

5
Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 37 kap, 3§ brottsbalken skall ha
följande lydelse.

Prop. 1985/86:7

är
uppdraget förfallet.

Föreslagen lydelse

;ip.

Valbar lill ledamot eller ersättare i övervakningsnämnd
är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige, som är kyrkobokförd
inom nämndens verksamhetsområde och som ej fyllt eller under mandatperioden
fyller sjuttio är. Lagfaren domare, åklagare, polisman, kriminalvårdstjänsteman
eller advokat eller den som eljest har till yrke atl föra andras talan inför
rätta får ej väljas till ledamot eller ersättare. Övervakningsnämnden prövar
självmant den valdes behörighet.

Nuvarande Ivdelse

37 k;

3S( Valbar till ledamot eller ersättare i
övervakningsnämnd är myndig svensk medborgare, som är kyrko-bokförd inom
nämndens verksamhetsområde och som ej fyllt eller under mandatperioden fyller
sjuttio år. Lagfaren domare, åklagare, polisman, kriminalvårdstjänsteman eller
advokat eller den som eljest har till yrke att föra andras talan inför rätta
får ej väljas till ledamot eller ersättare. Övervakningsnämnden prövar
självmant den valdes behörighet.

Upphör en ledamot att vara valbar,

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

(1) Senaste lydelse 1983:240.

Prop.
1985/86:7 6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk
domstol

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1946:817) om
bevisupptagning vid utländsk domstol

dels att i 3 § ordel "Konungen" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§(1)

Enskild part som begärt bevis- Enskild
part som begärt bevis

upptagning eller som eljest enligl upptagning
eller som eljest enligt

lag har att utgiva kostnaden därför lag har att utgiva kostnaden därför

åligge att inom tid som honom av åligge att
inom tid som honom av

rätten förelägges antingen till rätten rätten förelägges antingen till rätten

avlämna skriftlig förbindelse av två avlämna skriftlig förbindelse av två

vederhäftiga, inom riket bosatta vederhäftiga,
inom riket bosatta

.svenska medborgare, vilka en för personer,
vilka en för båda och

båda och båda för en borga såsom båda
för en borga såsom för egen

för egen skuld för den kostnad åt- skuld
för den kostnad åtgärden kan

gärden kan medföra, eller ock er- medföra,
eller ock erlägga det be

lägga det belopp vartill rätten finner lopp vartill rätten finner kostnaden

kostnaden kunna skäligen beräk- kunna skäligen
beräknas. Försum-

nas. Försummas del och har bevis- mas del och har bevisupptagningen

upptagningen begärts av part, vare begärts av part, vare frågan därom

frågan därom förfallen. förfallen.

Vad nu sagts skall ej äga tillämpning, då kostnad för
bevisupptagning skall utgivas av kronan säsom part eller på grund av parlen
tillkommande räUshjälp enligt räUshjälpslagen (1972:429) skall utgå av allmänna
medel.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

(1) Senaste lydelse 1973: 122.

7
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast
egendom m. m.

Härigenom föreskrivs att I kap.2och 10§§ lagen (1982:618)
om utländska förvärv av fast egendom m. m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:7

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

s. 10 Kontrollera mot PDF

Förvärvslillständ behövs inte

1. för förvärv genom bodelning, arv eller testamente,

2. för
förvärv genom fusion enligt 14 kap. 8§ aktiebolagslagen

(1975: 1385).

3. för förvärv genom inrop på exekutiv auktion,

4. om förvärvaren är gift med en

svensk medborgare,

4. om
förvärvaren är gift med överlätaren och inte heller om förvärvaren eller,
när makar förvärvar gemensaml, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt
under förulsältning atl överiåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt
3 kap. 1 § eller enligl 6§ lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.
eller 16§ jordförvärvslagen (1979:230).

5. om förvärvaren är gift med

överlåtaren och inte heller om för

värvaren eller, när makar förvärvar

gemensaml, nägon av dem är öyer-låtarens avkomling, allt
under förutsättning alt överiåtaren inte är skyldig atl avyttra egendomen enligt
3 kap. 1 § eller enligl 6§ lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.
eller 16§ jordförvärvslagen (1979:230).

10§

s. 8 Kontrollera mot PDF

Även om
hinder inte föreligger enligt 8§ skall förvärvslillständ vägras, om förvärvet
avser en fritidsfastighet som är belägen inom ell område där efterfrågan på
fritidsfastigheter är så betydande att på grund därav risk föreligger för en
stegring av fastighetsvärdena.

Även om
hinder inte föreligger enligt 8§ skall förvärvslillständ vägras, om förvärvet
sker för fritidsändamål och egendomen är belägen inom ett område där efterfrågan
på fritidsfasligheter är sä betydande atl på grund därav risk föreligger för
en stegring av faslighels-värdena.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första styckel gäller inte om förvärvaren tidigare har
varit svensk medborgare eller på annat sätt har en särskild anknytning till
Sverige.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

2. Beträffande förvärv som har skett före
ikraftträdandet skall lagen

fortsätta atl gälla i sin äldre lydelse, om förvärvet avser en hyreshusenhet,

en jordbruksfastighet eller en eldislribulionsanläggning.

Prop.
1985/86:7 8 Förslag till

Lag om upphävande av mäklareordningen (1893:51 s. 1)

Härigenom
föreskrivs att mäklareordningen (1893:51 s. Dskall upphöra att gälla vid
utgången av år 1985.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1985/86:7

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 27 juni
1985

Närvarande: statsråden I. Carlsson, ordförande, Lundkvist,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström, Göransson, Gradin,
R. Carlsson, Holmberg, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Gradin

Proposition om utlänningars rättsliga ställning

1 Inledning

Diskrimineringsutredningen har i delbetänkandet (Ds A
1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning redovisat en genomgång av lagar
och andra författningar på ett antal områden och beträffande dessa
författningar klargjort i vilka fall olika regler gäller för den som har
hemvist i Sverige beroende på om han eller hon är svensk eller utländsk
medborgare. Genomgången omfattade inte de grundläggande fri- och räitigheter
som regleras i regeringsformen och inte heller medborgarskapslagstiftningen,
utlänningslagen, reglerna om rösträtt vid kommunala och landstingskommunala
val eller reglerna om skydds- och kontrollområden, eftersom dessa beslämmelser
inte omfattades av utredningsuppdraget. En sammanfattning av belänkandet bör
fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena
bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2. Under handläggningen av
ärendet har chefen för justitiedepartementet till mig överlämnat en promemoria
från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län rörande lagen om utländska
förvärv av fast egendom m. m. Promemorian bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 3. Även promemorian har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Utredningen
fann att det finns särbestämmelser pä åtskilliga områden

men att dessa olikheter ibland beror på sådana omständigheter atl särbe

handling måsle accepleras. De motiv som över huvud tagel kan anses

godiagbara i detta avseende är enligt utredningen hänsyn till rikets själv

ständighet och oberoende eller säkerhet eller till förhållandel till främman

de stat eller mellanfolklig organisation eller till betydelsefullt allmänt
eller

enskilt ekonomiskt intresse. Skillnader kan också accepteras belräffande

tjänster där innehavaren mäste fatta beslut som rör enskildas rättsliga

ställning eller som innebär myndighetsutövning. Om ett eller flera av 11

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:7 motiven föreligger, fär lyngden av dem i det speciella fallet avgöra
om särbehandling verkligen är nödvändig. Det är vidare inte självklart, att man
i alla fall där särbehandling kan anses motiverad måste kräva svenskt medborgarskap.
Ofta kan det vara tillräckligt med en viss tids bosättning här i riket. Slulligen
betonade ulredningen atl del föreligger en intressekonflikt mellan ä ena sidan
en fortsatt strävan mol jämlikhet mellan svenska och utländska medborgare och å
andra sidan ett bevarande av det svenska medborgarskapets värde och de övriga
synpunkter som ligger bakom kravet på svenskt medborgarskap. Med utgångspunkt
frän att man borde söka avskaffa vissa restriktioner för utlänningar upp lill
en nivå som kan sägas motsvara andra givna räitigheter föreslog ulredningen en
rad förändringar.

Enligt
min mening har utredningens arbete med frågan om utlänningars rättsliga slällning
tydligt visat att det finns anledning att i lagstiftningssammanhang noga pröva
om krav på svenskt medborgarskap som förutsättning för olika rättigheter och
befogenheter verkligen bör uppställas. 1 betänkandet illustreras hur en sådan
prövning går till och genom remissinstansernas yttranden belyses de olika
intressen som får vägas in vid bedömningen. Det genomgående rätt positiva
mottagande betänkandet har fåll av remissinstanserna visar all utrymme finns
för att lätta på kravet på svenskt medborgarskap i olika sammanhang. Det
genomförda arbetet klargör att medborgarskapskravet i författningar ibland
tillkommer mera av slentrian än som uttryck för en konsekvent linje. Resultatet
kan då stundom bli slumpartal. Med en mera medveten och noggrann prövning av medborgarskapskravel
i varje lagsliftningssammanhang kan fastare principer på området utvecklas. Om
onödiga regler om medborgarskapskrav rensas ul blir det också, som utredningen
påpekat i sitt slutbetänkande (SOU 1984: 55) I rätt riktning, s. 183, möjligt aU
förtydliga medborgarskapets rättsliga innebörd.

Det
är min avsikt att förslagen om författningsändringar och redovisningen i övrigi
som här följer skall ge ullryck för atl det går att lätta på kravet på svenskt
medborgarskap i olika sammanhang och alt den erfarenheten skall ges praktisk belydelse
i framtiden när lagar och andra föreskrifter utarbetas. Jag delar utredningens
uppfattning om vilka skäl som kan beakias vid slällningstagande lill om svenskt
medborgarskap eller viss tids bosättning i Sverige kan krävas.

Jag
vill i delta sammanhang erinra om att Nordiska ministerrådet tillsatt

en arbetsgrupp som genomför en kartläggning av de regler som på olika

områden är knutna till medborgarskapet och ulgör hinder för en nordisk

medborgare som tillfälligt vistas eller stadigvarande bor i etl annat nordiskt

land än sitt eget. Avsikten är att arbetet skall redovisas vid Nordiska

rådets session år 1986. Jag räknar med att rapporten med en sådan hinder

katalog kommer att bli ytterligare ett viktigt bidrag i arbetet på att stärka

utlänningars - i delta fall nordbors — rättsliga ställning. Inom ramen för

det nordiska samarbetet genomfördes också nyligen vissa ändringar i ak

tiebolagslagen (1975: 1385), varigenom kravet på svenskt medborgarskap

för styrelseledamöter, verkställande direktör, firmalecknare och likvida-

12 torer i svenska aktiebolag slopades när det gäller
medborgare i de övriga

nordiska
länderna (SFS 1984:943).

I avsnitt 2-4 redovisar
jag min inställning till huvuddelen av de förslag utredningen har lagt fram. 1
åtskilliga fall delar jag helt utredningens uppfattning och framlägger förslag
om ändringar. I en del andra avseenden delar jag i och för sig utredningens
bedömning men framlägger inte någol förslag, eftersom de aktuella frågorna bör
behandlas i andra sammanhang. Jag vill understryka att jag i dessa fall
noggrant kommer alt följa frågornas vidare behandling. I flera av dessa fall
talar enligl min mening mycket starka skäl för atl nuvarande krav på svenskt
medborgarskap bör kunna ersättas av krav på att den enskilde utlänningen
uppfyller kraven för kommunal rösträtt (dvs. minst tre års hemvist i Sverige).
I något fall har jag inte kunnat ansluta mig lill utredningens förslag men
föreslår i stället en annan ändring pä sakområdet i fråga. 1 etl fåtal fall har
jag av varierande skäl funnit att det i vart fall f. n. inte är lämpligl att
avskaffa kravel på svenskt medborgarskap. Jag vill också erinra om atl
kommunaldemokratiska kommittén i sitt betänkande (DsC 1983:4) Utländska
medborgares valbarhet lill vissa förtroendeuppdrag föreslog att kravet på
svenskt medborgarskap för valbarhet lill vissa förtroendeuppdrag, bl. a. som
nämndeman samt ledamot i länsstyrelser, polisstyrelser, taxeringsnämnder och försäkringskassors
styrelser skall slopas. Remissinstanserna var till övervägande del avvisande lill
förslagen. Diskrimineringsutredningen har i sitt delbetänkande Om utlänningars
rättsliga ställning också behandlat och diskuterat kommunaldemokratiska
kommitténs förslag och tillstyrkt merparten av dem utom såviit avser
nämndemän, jurymän och gode män i fastighetsbildningsmyndighet. Jag har erfarit
all man inom civildepartementet har gjort den bedömningen att förslagen från
kommittén och utredningen bör övervägas gemensamt. Jag tar därför i samråd med
chefen för civildepartementet också upp nägra av förslagen från kommittén i det
följande.

Utredningens förslag att
avskaffa kravet på svenskt medborgarskap för s. k. stadsmäklare har lett till
en omprövning av mäklareordningen (1893:51 s. I), som
föreslås bli upphävd.

Jag
har beträffande de förslag som berör respektive departement samrått med
cheferna för justitie-, social-, finans-, utbildnings-, arbetsmarknads-, bostads-,
industri- och civildepartementen samt med statsrådet Göransson.

Prop.
1985/86:7

2
Förslag om borttagande av krav på svenskt medborgarskap m. m.

Mina förslags inriktning:
Utlänningar med klar anknytning till Sverige skall beträffande möjligheten att
inneha vissa befattningar m. m. inte behandlas annorlunda än svenska medborgare
annat än när och i den mån detta är nödvändigt av hänsyn lill väsentliga svenska
intressen. Jag föreslär därför att kravet på svenskt medborgarskap avskaffas på
flera områden, där kravet pä anknylning till Sverige kan tillgodoses på annat
sätt.

Prop. 1985/86:7

Utredningens allmänna
inställning överensstämmer med min. Remissinstanserna har i allmänhet gett
uttryck för samma grundläggande synpunkter.

2.1 Revisorer i ekonomiska föreningar m. m.

Mitt förslag:
Revisorer i aktiebolag, ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar,
föreningsbanker och vissa andra företag skall inte behöva vara svenska
medborgare om de är auktoriserade eller godkända enligt svenska regler.

Utredningens
förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.

De
remissinstanser som yttrat sig över dessa förslag har lillstyrkt dem eller i
allt väsentligt lämnat dem utan erinran.

Skälen
för mitt förslag: I aktiebolagslagen (1975:1385), i lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar och i lagen (1980: 1103) om årsredovisningar m. m. i
vissa förelag finns bestämmelser om revisorer. Enligt samlliga tre lagar gäller
att revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte
särskild dispens har getts. Bestämmelserna om revisorer i lagen om ekonomiska
föreningar gäller enligt 58 § bostadsrätts-lagen (1971:479) även för
bostadsrättsföreningar saml enligl 49 § lagen (1956:216) om
jordbrukskasserörelsen för föreningsbanker.

Utredningen
har föreslagit alt kravet i de nu nämnda lagarna på svenskt medborgarskap när
det gäller revisorer skall efterges, om del är fråga om en revisor som är
auktoriserad eller godkänd enligt förordningen (1973:221) om auktorisalion och
godkännande av revisorer. Belräffande bostadsrättsföreningar föreslås att krav
på svenskt medborgarskap över huvud inte skall föreligga för revisorer eller likvidatorer.

De
revisorer som skall finnas enligt aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska
föreningar och lagen om årsredovisning m. m. har alla väsentliga uppgifter i
det aktuella företaget. De får också en mycket god inblick i den verksamhet som
företaget bedriver. Det finns därför goda skäl atl kräva att de finns i landel
och har stark anknytning hit. På grund härav är det naturligt att i princip
kräva all revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta här i landet.

Enligt
min mening finns det dock knappasl några bärande skäl att upprätthålla kravet
på svenskt medborgarskap i fall dä revisorn är auktoriserad eller godkänd
enligt svenska regler. Den som är bosall i Sverige och har förvärvat svensk auktorisalion
eller svenskt godkännande som revisor torde som regel ha samma starka anknylning
till Sverige som man velat säkra genom kravet på svenskt medborgarskap. När det
gäller revisorer och likvidatorer i bostadsrättsföreningar har jag viss
förståelse för utredningens inställning atl några medborgarskapskrav över
huvud ej behöver uppställas. Även i dessa fall finns del emellertid ofta
anledning atl kräva stark anknylning lill Sverige. Mot bakgrund härav och då
man inte utan slarka skäl bör ha olika regler för bostadsrättsföreningar och
andra ekonomiska föreningar bör samma regler även fortsättningsvis gälla i nu
ifråga-

varande avseenden.
Beträffande föreningsbanker vill jag ocksä hänvisa till vad jag nedan anför
under avsnitt 3.1.

Jag föreslår därför atl beslämmelserna
om revisorer i akUebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar och lagen om årsredovisning
m. m. i vissa företag ändras i enlighet med utredningens förslag och all samma beslämmelser
skall gälla för bostadsrättsföreningar.

Prop.
1985/86:7

2.2 Överförmyndare och överförmyndarnämnd

Milt jörslag: Utlänning
som har kommunal rösträtt skall vara valbar lill uppdrag som överförmyndare och
ledamot i överförmyndarnämnd.

Utredningens
förslag överensstämmer med mitl.

Remissinstanserna
är i flertalet fall positiva till förslaget. Säledes tillstyrks del av RÅ,
Svenska kommunförbundet och ytterligare ett par remissinslanser. Några
remissinstanser motsätter sig förslaget, däribland Svea hovrätt.

Skälen
för mitt förslag: I varje kommun skall finnas en överförmyndare, om inte kommunen
bestämmer atl det i stället skall finnas en överförmyndarnämnd (19 kap. 1 och 2§§
föräldrabalken). Överförmyndare och ledamot i överförmyndarnämnd samt
ersättare för dessa väljs av kommunfullmäktige (19 kap. 5 §). Den som väljs
skall vara myndig svensk medborgare, kyrkobokförd i kommunen och får ej vara i
konkurstillstånd (19 kap. 8 §).

Kravel
pä svenskt medborgarskap diskuterades i samband med de ändringar i föräldrabalken
som beslutades hösten 1974. I prop. 1974:142 som låg till grund för ändringarna
föreslogs att detta krav skulle slopas (se s. 154). Riksdagen beslöt emellertid
att behålla villkoret. Lagutskottet framhöll att överförmyndaren har en viktig
myndighetsutövande funktion och att hans krävande uppgifter förutsätter goda
insikter i svensk rätt och svensk förvaltning. Utskottet kunde därför inte
finna anledning att i varje fall då slopa kravet på atl överförmyndare skall
vara svensk medborgare (LU 1974: 38 s. 63). I prop. 1975/76:23 om kommunal
rösträtt för invandrare uttalade föredragande statsrådet (s. 101) att det inte
fanns skäl all åter ta upp frågan om kravet på svenskt medborgarskap till
prövning.

Alltsedan 1976 års val
gäller att utländska medborgare som har varil bosatta i Sverige i minst tre år
i allmänhet har kunnat väljas till ledamot av samlliga kommunala och
landstingskommunala nämnder utom överförmyndarnämnd. De sakskäl som anförts
för denna särregel finns enligt utredningens mening i lagutskottets nyssnämnda
uttalande atl överförmyndaren har en viktig myndighetsutövande funktion och
att hans krävande uppgifter förutsätter goda insikter i svensk rätt och svensk
förvaltning. Utredningen framhåller atl detsamma emellertid med lika goda skäl
kan sägas gälla för ledamöter i t. ex. socialnämnd, byggnadsnämnd eller hälso-och
miljöskyddsnämnd. Utredningen har ansett atl del inte finns några hållbara skäl
för en särregel för överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd och
föreslår därför att kravet på svenskt medborgarskap för dessa uppdrag tas bort.

Prop.
1985/86:7

I likhet med utredningen
anser jag att liden nu är mogen att slopa kravel pä svenskt medborgarskap för
de aktuella uppdragen. Det får i slällel ankomma på dem som utser personer all
inneha dessa uppdrag alt bevaka att personerna ifråga har tillräckliga insikter
i svensk rält och svensk förvaltning. Sädana insikter kräver normalt att de som
utses lill i vart fall överförmyndare sedan lång tid har vistats i Sverige. På
grund av vad jag nu har anfört förordar jag alt en utlänning, som har kommunal
rösträtt, skall vara valbar till uppdrag som överförmyndare och ledamot i överförmyndarnämnd
samt ersättare för dessa.

2.3 Ledamot i övervakningsnämnd

Mitt förslag: Utlänning
som har kommunal rösträtt skall kunna väljas till ledamot i övervakningsnämnd.

Utredningens
förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna
är i allmänhet positiva till förslaget. Endast Svea hovrätt avstyrker och
åberopar då bl. a. övervakningsnämndernas nära anknytning lill domstolarnas
verksamhet.

Bakgrund
till mitt förslag: Övervakningsnämnderna har enligt brottsbalken lill uppgift
att fatta vissa beslut beträffande dem som undergår kriminalvård i frihet.
Nämndernas arbete gäller både dem som är villkorligt frigivna från
fängelsestraff och dem som är dömda till skyddstillsyn.

För
båda kategorierna kan övervakningsnämnderna meddela särskilda föreskrifter och
vidta olika åtgärder med anledning av misskötsamhet från de dömdas sida, t. ex.
besluta om varning eller förlängning av övervakningen (26 och 28 kap.
brottsbalken). Vid allvarlig misskötsamhet av en villkorligt frigiven kan
nämnden förklara en del av den villkorligt medgivna friheten förverkad (högst
en månad varje gång). Om den som har dömts till skyddstillsyn allvarligt
missköter sig, kan nämnden begära att åklagare för talan vid domstol om
undanröjande av skyddslillsynen. Övervakningsnämnden kan vidare besluta om
tillfälligt omhändertagande bäde av villkorligt frigivna och av dem som dömts lill
skyddstillsyn. Slufligen kan vissa beslut som en skyddskonsulent har fattat
överprövas av nämnden (37 kap. 7 och 8§§ brottsbalken).

Övervakningsnämnderna
prövar vidare vissa frågor enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
och passlagen (1978:302).

Beslämmelser
om hur övervakningsnämnderna är sammansatta och om hur ledamöterna utses m. m.
finns i 37 kap. brottsbalken.

En
övervakningsnämnd består normalt av ordförande, vice ordförande och tre andra
ledamöter. Ordförande och vice ordförande förordnas av regeringen (37 kap. 2 §).
Tillfällig ersättare för dessa forordnas av kriminalvårdsstyrelsen. Dessa
befattningshavare skall vara lagfarna och ha erfarenhet av tjänstgöring som
domare. De måste således i praktiken vara svenska medborgare (jfr 11 kap. 9§
regeringsformen och 4 kap. 1 § rättegångsbalken). Övriga ledamöter och
ersättare för dessa utses genom val av kommunfullmäklige eller landsting.

1
37 kap. 3§ brottsbalken föreskrivs att endast myndig svensk medbor- Prop.
1985/86; 7 gare, som är bosalt inom nämndens verksamhetsområde, är valbar.

De
nu älergivna bestämmelserna i 37 kap. brottsbalken fick sin nuvarande lydelse
den I juli 1983 (SFS 1983:240). Tidigare gällde alt ledamöterna utom ordförande
och ersättare för denne utsägs av länsstyrelsen i det län inom vilket nämnden
hade sill huvudsakliga verksamhetsområde. Någol krav på att dessa ledamöter
skulle vara svenska medborgare fanns inte. I den proposition som låg till grund
för lagändringen hänvisades beträffande valbarhetsbestämmelserna till molsvarande
regler för nämndemän vid allmänna domstolar (prop. 1982/83:85 s. 118 och 136).

Utredningen
föreslår inte någon ändring i fråga om kravet att ordförande, vice ordförande
och ersättare för dessa skall vara svenska medborgare. Däremot förordar
utredningen att kravel på svenskt medborgarskap slopas beträffande övriga
ledamöter i övervakningsnämnderna. För dessa bör i stället enligt ulredningen
gälla kravet att de har rösträtt vid de kommunala valen i riket.

Skälen
för mitt förslag: Övervakningsnämnden är ett statligt organ vars ledamöter —
bortsett från ordförande, vice ordförande och ersättare för dessa — väljs av
kommunfullmäktige eller landsting. De valda ledamöterna har alltså
förtroendeuppdrag av det slag som kommunaldemokraiiska kommittén i belänkandet
(Ds C 1983:4) Utländska medborgares valbarhet till vissa förtroendeuppdrag har
behandlat ganska ingående (s. 142-153). Kommittén uttalade där som en allmän
utgångspunkt beträffande denna typ av förtroendeuppdrag att kravet på svenskt
medborgarskap i princip borde överges och vidhållas endast om detta föranleds
av det enskilda organets arbetsuppgifter och ställning i samhället.

Jag
kan, liksom diskrimineringsutredningen har gjort, ansluta mig till den angivna
utgångspunkten. Frågan blir då om övervakningsnämndernas arbetsuppgifter och
ställning i samhället motiverar atl man bör göra avsteg från huvudregeln och
behålla kravel på svenskt medborgarskap.

Som
Svea hovrätt har framhållit ligger övervakningsnämndernas verksamhet nära
domstolarnas. Det kan därför ligga nära till hands atl jämföra de valda
ledamöterna i nämnderna med nämndemännen i de allmänna domstolarna. Så har f. ö.
gjorts i det lagstiftningsärende år 1983 i vilket de nuvarande bestämmelserna
om utseende av ledamöterna i övervakningsnämnderna beslutades.

Belräffande
nämndemännen i de allmänna domstolarna föreslog kommunaldemokraiiska kommittén
i det nyss nämnda betänkandet all man skulle avskaffa kravet på svenskt
medborgarskap. Men kommittén menade att man då samtidigt måste föreskriva att
endast svenska medborgare fick delta i handläggningen av vissa typer av mål, i
första hand sådana som rör rikets säkerhet och/eller ulgör miliiära mål.
Diskrimineringsutredningen har vänt sig mot tanken att man på detta säll skapar
två kategorier nämndemän, en med svenskt medborgarskap och behörighet att döma
i alla sorters mål och en utan svenskt medborgarskap och med begränsad behörighet.
Bl. a. av detta skäl har diskrimineringsutredningen stannat för alt förorda alt
kravet på svenskt medborgarskap för nämndemän bör stå kvar.

Jag
delar diskrimineringsutredningens uppfattning atl man inte nu bör 17

2 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 7

Prop. 1985/86:7

avskaffa
kravet på svenskt medborgarskap för nämndemännen i de allmänna domstolarna.
Övervakningsnämndernas arbetsuppgifter är dock sådana att hänsyn av den art som
jag nyss har redogjort för beträffande nämndemännen i de allmänna domstolarna
inte behöver tas. Inte heller i övrigt kan övervakningsnämndernas uppgifter och
befogenheter sägas vara av sädan karaktär att man måste kräva svenskt
medborgarskap av de valda ledamöterna. I sammanhanget bör pä nytt erinras om
att kravet på svenskt medborgarskap infördes så sent som den I juli 1983.

Med hänsyn
till det jag har anfört här föreslär jag att kravet pä svenskt medborgarskap
för de valda ledamöterna i övervakningsnämnderna och deras ersättare tas bort.
I stället bör som diskrimineringsutredningen har föreslagil införas ett krav på
att den som skall kunna väljas måsle ha kommunal rösträtt här i landel. Detta
innebär att den som är utländsk medborgare för att kunna bli vald måste ha bott
här i minst tre är.

s. 18 Kontrollera mot PDF

2.4 Borgensman enligt lagen om bevisupptagning vid
utländsk domstol

Mitt jörslag: Borgensman enligt lagen om bevisupptagning
vid utländsk domstol skall inte behöva vara svensk medborgare. Det räcker atl
vederbörande är bosatt här i riket.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Endast Svea Hovrätt och RÅ har yttrat
sig i denna fräga. Båda tillstyrker förslaget.

Skälen jör mitt förslag: En enskild part som begär
bevisupptagning vid utländsk domstol måste i princip ställa säkerhet för
kostnaderna. Säkerheten skall bestå av borgen som har ingåtts av två inom
riket bosatta svenska medborgare.

Något vägande skäl för att borgensmännen skall behöva vara
svenska medborgare finns inte. Enligt min mening bör det räcka att de är
bosatta inom riket.

Medborgarskapskravet för borgensmän i lagen (1946: 817) om
bevisupptagning vid utländsk domstol bör således avskaffas. Detsamma gäller
den liknande bestämmelsen i kungörelsen (1933:618) angående biträde av utrikesdepartementet
för delgivning av handlingar i utlandet. Eftersom den kungörelsen för
närvarande är föremål för översyn inom justitiedepartementet, bör frågan om en
ändring i kungörelsen anstå tills vidare.

2.5
Lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Mitt
förslag: En utlänning som är gift med en svensk medborgare skall inte behöva
tillstånd lill förvärv av fast egendom, tomträtt eller bostadsarrende. Den
spärregel som gäller beträffande utlänningars förvärv av fritidsfasligheter
förtydligas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bakgrund:
Fråga om ändring i reglerna om utländska medborgares för- Prop. 1985/86:
7 värv av fast egendom m. m. har aktualiserats dels av diskrimineringsutredningen,
dels av länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen har tagit upp
frågan i en promemoria som har ingivits till justitiedepartementet och som har remissbehandlats
genom justitiedepartementets försorg.

Diskrimineringsutredningens förslag: En utlänning skall
inte få vägras tillstånd att förvärva friliggande småhus eller rad- eller
kedjehus för högst två familjer eller tomt för sådant hus, om förvärvet sker
för all bereda utlänningen och hans eller hennes familj stadigvarande bostad
och egendomen inte är belägen inom ett skydds- eller konlrollområde.

Länsstyrelsens förslag: Förvärvstillstånd bör inte krävas
när en utlänning som är gift med en svensk medborgare förvärvar fast egendom
här i landet. Vidare bör enligl promemorian den spärregel (1 kap. 10§) som
gäller belräffande förvärv av frilidsfastigheter förtydligas.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har
tillstyrkt utredningens förslag. Någon har dock varit tveksam och några,
däribland överbefälhavaren, har hell avstyrkt förslaget.

Länsslyrelsens förslag att förvärvstillstånd inte skall
krävas för en utlänning som är gift med en svensk medborgare har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Några inslanser är
dock tveksamma till förslaget och överbefälhavaren avstyrker helt att det
genomförs. Förslaget om förtydligande av 1 kap. 10§ har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av remissinstanserna med undantag för Svea hovrätt.

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m. m. krävs förvärvstillstånd för att
utländska medborgare och andra s. k. konlrollsubjekt skall få förvärva fast
egendom här i landet. Frän kravet på förvärvstillstånd finns vissa undantag.
Sålunda krävs t. ex. inte förvärvstillstånd vid förvärv genom bodelning, arv
eller testamente. Inte heller krävs förvärvslillständ om förvärvaren är gift
med överiåtaren.

I lagen föreskrivs all förvärvslillständ skall meddelas,
om det inte möter hinder med hänsyn lill landels försvar eller säkerhet,
egendomens lämplig-, het för avsetl ändamål eller med hänsyn till förvärvarens
förhållanden (1 kap. 8§ första stycket). 1 fråga om fritidsfastigheter gäller
vissa särskilda villkor (se I kap. 10§). De gällande reglerna innebär bl. a.
att en utlänning regelmässigt får tillstånd atl förvärva ett småhus för åretruntboende,
om utlänningen är eller kan antas komma atl bli stadigvarande bosall här i landel
(prop. 1981/82:135 s. 74). Utlänningar, som är stadigvarande bosatta här i
landet, får också förvärva fritidsfasligheter ulan hinder av spärregeln i 1
kap. 10 § (nyssnämndaprop. s. 79 samt NU 1981/82:56 s. 15).

Av del anförda framgår att den av
diskrimineringsutredningen föreslag

na regeln i sak inte skulle innebära någon förändring i förhållande till de

principer som gäller för tillständsgivningen. Möjligen kan regeln ha ell

pedagogiskt värde. Förslaget innebär å andra sidan att tillstånd inte skulle

kunna vägras i vissa fall då tillstånd rimligen bör vägras. Enligt gällande

regler kan l.ex. förvärvslillständ vägras vid förvärv av ell område av en

fastighet, om det är uppenbart alt erforderlig faslighelsbildning inte kan

komma till stånd (se prop. 1981/82: 135 s. 73). Det finns inte någon anled

ning att ge ell tillstånd, om det är klart alt avstyckning senare ändå 19

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86: 7 kommer att vägras. Denna ordning, som är praktisk såväl från allmän
som frän enskild synpunkt, skulle emellertid inte kunna lillämpas vid förvärv
av en tomt för bostadsändamål, om förslaget genomfördes. Även i andra
situationer än den nämnda synes förslaget kunna läsa tillämpningen onödigt
hårt.

Jag
är mot bakgrund av det sagda inte beredd att införa den regel som diskrimineringsutredningen
har föreslagit.

Jag
övergår härefter till alt behandla länsstyrelsens förslag. Förslaget har kritiserats
av överbefälhavaren. Enligt överbefälhavarens mening skulle totalförsvarets säkerhetsinlressen
utsättas för ett ökat hot om man från kravet på förvärvstillstånd generellt
undantar sådana förvärv som görs av den som är gift med svensk medborgare.

Gällande
regler innebär att förvärvstillstånd krävs om den utländska maken direkt
förvärvar en fastighet men inte om den svenska maken gör förvärvet och
egendomen därefter genom överlåtelse eller bodelning förs över på den utländska
maken. Jag kan inte dela överbefälhavarens uppfattning atl det skulle innebära
ett ökat hot mot totalförsvarets säkerhetsintressen, om länsstyrelsens förslag
genomförs. Enligt min uppfattning har säkerhetsintressena erforderligt skydd
genom beslämmelserna i förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollomräden.

Enligt
den jiämnda förordningen mäsle en utlänning bl. a. ha tillstånd för att få
bosätta sig inom ett skydds- eller konlrollområde. Som rikspolisstyrelsen här
påpekat kan etl borttagande av kravel på förvärvslillständ i de ifrågavaiande
fallen leda till alt utlänningar i fler fall än i dag förvärvar egendojn som de
inte får bosätta sig på. Enligt min uppfattning bör man dock kunna iitgå ifrån
att den föreslagna ordningen i praktiken inte medför några nämnvärda
ölägenheter.

Ett
betydande antal tillsiåndsarenden gäller förvärv som görs av makar där den ena
är utländsk medborgare. Som regel ges tillstånd i alla dessa fall. Ett
genomförande av förslaget i promemorian kommer därtor att leda till en inte
oväsentlig minskning av länsstyrelsernas arbetsbelastning. Även för de enskilda
innebär förslaget minskat besvär och lägre kostnader. Jag anser för min del att
förslaget har sådana fördelar att det bör genomföras. Del ligger enligl min
mening väl i linje med strävandena alt avskaffa onödig byråkrati.

I
länsstyrelsens promemoria har vidare föreslagils alt 1 kap. 10 § förevarande
lag ändras så atl ordet "fritidsfastighet" i lagrummet byts ut mot orden
"fastighet för fritidsändamål". Syftet med förslaget är alt klargöra att
I kap. 10 § gäller fastigheter som förvärvas för fritidsändamål oberoende av
om fastigheten är taxerad som frilids- eller permanentbostadsfas-tighet.

Jag
delar uppfattningen atl 1 kap. 10 § endast skall tillämpas vid förvärv som sker
för frilidsändamål och tillstyrker all lagtexten förtydligas. Bedömningen av
vad som är syftei med förvärvet fär liksom f. n. göras med ledning bl. a. av
förvärvarens uppgifter.

Regeln bör ulformas så att
det framgår att den avser såväl förvärv av

fastigheter som förvärv av tomträtter och bostadsarrenden (jfr 1 kap. 1 §

20 andra stycket). Förslaget i promemorian bör därför
enligt min mening

omarbetas
någol.

Under hänvisning till det anförda föreslår jag dels atl
utlänningar som är gifta med svenska medborgare hell skall undantas från lillslåndsplikien
enligt 1 kap. ifrågavarande lag, dels att 1 kap. lOS ändras redaktionellt på
sätt som jag nys.s ;mfört. Den nya undantagsregeln bör las upp som en särskild
punkt i I kap. 2§.

Lagändringarna bör träda i kraft den I januari 1986.

1
promemorian har inte föreslagits nägra särskilda övergångsregler. Praktiska
skäl lalar emellertid för alt lagen i dess nuvarande lydelse får fortsätta att
gälla efter ikraftträdandet i vissa fall där förvärvet har skett före
ikraftträdandet. Detta hänger samman med atl tillståndsprövningen enligt
förevarande lag ersätter den tillståndsprövning som i annat fall skulle ha
skett enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,
jordförvärvslagen (1979:230) och lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggningar
m. m.

Faller kravel pä tillstånd enligt förevarande lag bort.
kan det alltså i stället gälla krav på tillstånd enligl nägon av de tre
nyssnämnda lagarna. Såväl för sökanden som för vederbörande myndigheter måste
det uppenbart vara opraktiskt att en ansökan, som redan är gjord vid
ikraftträdandet, skall omvandlas till en ansökan enligl en annan lag. För de
fall då förvärvet skulle kräva tillstånd enligl någon av de tre andra lagarna
är det enklare att ansökningen fär färdigbehandlas enligl de regler som gällde
när den gjordes.

Del finns
emellertid inte någon anledning att ha olika prövningsvägar för förvärv som har
skett före ikraftträdandet beroende på om en ansökan enligl förevarande lag har
hunnit göras eller inte. En enkel och klar regel är att ell förvärv, som har
gjorts före ikraftträdandet, skall prövas enligt förevarande lag i dess nu
gällande lydelse, om förvärvet avser en hyreshusenhet, en jordbruksfastighet
eller en eldislribulionsanläggning.

Beträffande
andra förvärv av fast egendom, tomträtt eller bostadsarrende för den som är
gift med en svensk medborgare bör däremot kravel på tillstånd falla bort i och
med ikraftträdandet, givetvis under förutsättning att förvärvet inte redan före
ikraftträdandet har hunnit bli ogiltigt enligt lagen i dess nuvarande lydelse.

Prop. 1985/86:7

2.6 Mäklare

Mitt
förslag: Mäklareordningen upphävs helt.

Utredningen
föreslår att kravel pä svenskt medborgarskap för att få vara mäklare upphävs.

Remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag.

Skälen för
milt förslag: Enligt IS mäklareordningen (1893:51 s.l) får mäklare antas i
kommunerna för alt. då sådan mäklare blir anlitad, biträda vid köp och
försäljning av varor, fartyg eller andelar däri. växlar och andra värdepapper
samt vid uppgörande av avtal om försträckning, hyra, arrende och försäkring
ävensom andra likartade avtal. För fastighetsmäklare och skeppsklarerare finns
särskilda bestämmelser. Mäklare skall enligl 2§

Prop.
1985/86: 7 vara svensk medborgare och ha gjort sig känd för redlighet saml
anses äga noggrann kännedom om och förfarenhet i till mäklareyrket hörande göromål.
Mäklare antas av kommunens handels- och sjöfarlsnämnd (4§). Har kommunen inte
utsett sådan nämnd skall kommunstyrelsen vara handels-och sjöfarlsnämnd. Talan
mot nämndens beslut kan föras hos länsstyrelsen, dock bara mot fel i
handläggningen (22§). Länsstyrelsens beslut överklagas till regeringen. I
övrigt innehåller mäklareordningen detaljerade regler för hur mäklaren skall
bedriva sin verksamhet.

Under
beredningen av förslaget har prövningen vidgats till atl avse frågan om
mäklareordningen alltjämt fyller någon funktion.

Det
kan till en början erinras om att den nu gällande mäklareordningen i väsenllig
utsträckning bygger på en år 1853 utfärdad mäklareordning. Denna ersatte i sin
tur en mäklareordning från år 1720, som omarbetades som en följd av att
skråväsendet avskaffades. Handels- och sjöfartsnämnderna och stadsmäklarna
hade till en början, särskilt i Stockholm, befattning med börsverksamhet och
handel med värdepapper. Dessa uppgifter avvecklades efter hand under början av 1900-lalet
genom tillkomsten av Stockholms fondbörs och lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse
och fondbörsverksamhet. Formellt gäller emellertid enligl förordningen (1914: 299)
om vad vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall iakttagas alltjämt alt
försäljning av värdepapper, som enligt föreskrift i författning skall försäljas
på auktion, skall förrättas av stadsmäklare, där sädan finns.

Handels-
och sjöfartsnämnden hade också viss roll i samband med utseende av
skeppsklarerare och svensk-norska konsuler. Dessa uppgifter avvecklades redan
kring sekelskiftet. Andra funktioner för nämnderna har bestått under längre
tid. Nämnderna i Stockholm och Göteborg hade fram till år 1975 i uppgift atl lill
respektive hovrätt avge yttrande då dispaschör skulle tillsättas. Handels- och
sjöfartsnämnden i Stockholm hade vidare atl anta och senare enbart att utöva tillsyn
över notarius publicus. Sjöfartsverket har vidare haft möjlighet alt inhämta ytlrande
från nämnderna angående besiktningsmän enligt sjölagen. Detta har minskat i
omfattning i takt med att nämnderna avskaffats för alt sedan nägra år tillbaka
helt ha upphört.

Den
genomgång som gjorts inom finansdepartementet visar att det inte

längre finns några författningsenliga uppgifter för handels- och sjöfarts

nämnd. Beträffande stadsmäklare gäller endast förordningen om försälj

ning av värdepapper. De här redovisade successivt minskade arbetsuppgif

terna har lett till återkommande förslag om att mäklareordningen skulle ses

över eller upphävas. Redan år 1914 föreslog handels- och sjöfartsnämnden

i Stockholm att mäklareordningen såsom varande obsolel borde upphävas.

Förslag i denna riktning framfördes också är 1951 och av tre olika statliga

utredningar under 1960-talet. I dessa sammanhang åberopades bl. a. att

stadsmäklarnas uppgifter till allra största delen övertagits av advokater

och andra som biträder allmänheten vid olika slags rättshandlingar och att

bestämmelserna om mäklare och handels- och sjöfartsnämnd överlevt sig

själva. Antalet handels- och sjöfartsnämnder har också efler hand minskat.

År 1977 var antalet drygt 15. Antalet mäklare angavs i slutet av 1960-lalet

22 vara tre (prop. 1969:63 s. 41).

I samband med atl
mäklareordningen senast ändrades (prop. 1978/79:53. KU 26. rskr 220, SFS
1979:238) ifrågasatte Sundsvalls kommun behovet av handels- och sjöfarlsnämnd.
I propositionen konstaterades att flertalet av de uppgifter som enligt
mäklareordningen och andra författningar tidigare ankom på mäklare eller pä
handels- och sjöfartsnämnd fullgörs av andra organ. Föredragande statsrådet
ansåg del tveksamt om handels- och sjöfartsnämnd behövs men fann att det i det
då aktuella sammanhanget inte kunde komma i fräga atl helt slopa nämnden som
specialreglerad kommunal nämnd. Däremot gjordes den ändringen att det numera
är frivilligt för kommuner all inrätta sådan nämnd. Avvecklar kommunen den
särskilda handels- och sjöfartsnämnden och fullmäklige inlc uppdrar åt annan nämnd
att fullgöra dess uppgifter, fungerar kommunstyrelsen som handels-och
sjöfartsnämnd.

Alla
de kommuner som i mitten av 1970-talcl alltjämt hade handels- och sjöfarlsnämnd
har. enligl vad finansdepartementet inhämtal, diirefter avvecklat nämnden.
Uppgifterna har övertagils av kommunstyrelse eller hamnstyrelse. Någon siadsmäklare
iir inte heller längre förordnad.

Vad
jag här har anfört visar atl mäklareordningen numera är obehövlig.

Mot
bakgrund av det anförda föreslår jag atl mäklareordningen (1893:51 s. I) upphävs
i och med ulgången av år 1985.

Prop. 1985/86:7

s. 23 Kontrollera mot PDF

3 Av utredningen framlagda förslag som bereds i andra
sammanhang

Min bedöinning: I
de fall där en översyn av den aktuella lagstiftningen eller därmed nära
sammanhängande frågor pågår eller inom kort skall påbörjas i andra sammanhang
anser jag alt behandlingen av diskrimineringsutredningens förslag bör anstå tills
vidare.

3.1
Styrelseledamöter i banker m. m.

Bankomr å det

Utredningen
har föreslagil vissa ändringar i lagen (1955: 183) om bankrörelse och lagen (1955:416)
om sparbanker. Enligl förslaget kan regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer medge undanlag från kravet på svenskt medborgarskap för stiftare,
styrelseledamot, firmatecknare, revisor och likvidator. Vidare föreslås atl
revisor som är auktoriserad eller godkänd enligt förordningen (1973: 221) om auktorisalion
och godkännande av revisorer inte behöver vara svensk medborgare. Sistnämnda
ändring föreslås också i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar och kommer därmed
att gälla även för föreningsbankerna till följd av hänvisningen till lagen om
ekonomiska föreningar i 49S lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen, Dessulom
föreslås att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall få
medge undantag från det krav på svenskt medborgarskap för likvidator som lagen
om jordbrukskasserörelsen innehåller.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86: 7 Endast
ett fåtal remissinstanser har berört de nämnda förslagen. Kom-

merskollegium,
Svenska sparbanksföreningen och revisorsorganisationerna tillstyrker medan
Sveriges föreningsbankers förbund avstyrker. Bankinspektionen och Svenska
bankföreningen förordar atl inga ändringar görs innan banklagsulredningens
slutbetänkande behandlats.

För
egen del vill jag här nämna all hela banklagstiftningen är föremål för en
översyn inom finansdepartementet med utgångspunkt i banklagsutredningens
förslag (SOU 1984:26-29). Förslagen, som remissbehandlats, berör också
medborgarskapsfrågan. Jag finner del därför lämpligast att
diskrimineringsutredningens förslag, såviit rör bankväsendet, las upp i samband
med den allmänna översynen av banklagstiftningen. Avsikten är alt etl förslag till
ny banklagstiftning skall remitteras lill lagrådet kring årsskiftet 1985/86.

Beträffande
revisorer i föreningsbanker finner jag dock inte skäl att i avvaktan på en ny
banklagstiftning låta andra regler gälla än för ekonomiska föreningar. Somjag
tidigare redogjort för (se avsnitt 2,1) bör auktoriserad eller godkänd revisor
i sådan förening inte behöva vara svensk medborgaie. Någon ändring bör inte
göras i den ovan angivna hänvisningen i lagen om jordbrukskasserörelsen. Krav
på svenskt medborgarskap för auktoriserad eller godkänd revisor kommer
därigenom atl bortfalla.

Försäkringsområdet

Då
del gäller försäkringsbolagen innebär utredningens förslag att försäkringsrörelselagen
(1982: 713) ändras så att revisor som är auktoriserad eller godkänd enligt
förordningen om auktorisalion och godkännande av revisorer inte behöver vara
svensk medborgare.

Förslaget
tillstyrks av försäkringsinspektionen. Svenska försäkringsbolags riksförbund
och Föreningen auktoriserade revisorer.

Även
jag kan instämma i utredningens förslag. Emellertid vänias försäk-ringsverksamhetskommiltén
(E 1979:01) senare i år avlämna elt delbetänkande med ytlerligare förslag till
ändringar i försäkringsrörelselagen. Enligt min mening bör
diskrimineringsutredningens förslag rörande försäkringsrörelselagen behandlas
i samband därmed.

Utredningen
har vidare föreslagil ändringar i lagen (1972: 262) om understödsföreningar
innebärande att styrelseledamot, firmatecknare, revisor, likvidator, likvidalionsrevisor
och suppleanter för dessa inte behöver vara svenska medborgare.

Förslaget
tillstyrks av bl.a. länsstyrelserna i Stockholms och Norrbollens län medan
försäkringsinspektionen avstyrker.

Riksdagen
har tidigare hemställt (NU 1976/77:51, rskr 355) atl en över

syn syftande till en självständig lag för reglering av understödsföreningar

nas verksamhet skulle verkställas. Genom regeringsbeslut den 11 mars

1982 överlämnades riksdagsskrivelsen och utskoltsbetänkandel till ko

operationsutredningen (I 1977:01). 1 sitt slutbetänkande (SOU 1984:9)

Kooperativa föreningar anför kooperalionsutredningen (s. 159) att ulred

ningen av vissa skäl inte ansett sig böra lägga fram förslag lill en ny lag om

24 understödsföreningar. Med anledning härav avser
chefen för finansdepar-

s. 25 Kontrollera mot PDF

tementel atl i särskild ordning låta utföra den begärda
översynen av lagen. Prop. 1985/86: 7 Diskrimineringsulredningens förslag
bör enligl min mening behandlas i samband därmed.

Utredningen har även föreslagit atl styrelseledamot,
revisor, likvidator, likvidationsrevisor och suppleanter för dessa i erkända
arbetslöshetskassor inte skall behöva vara svenska medborgare. Jag är i och
för sig beredd atl dela denna uppfattning. Det är enligt min mening dock
lämpligast att inte ändra lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i delta
avseende förrän slutlig ställning kan tas till ändring av reglerna för
försäkringsbolag och understödsföreningar (jfr ocksä förslagen rörande allmänna
försäkringskassor, avsnitt 3.5).

3.2 Advokater, rättegångsombud och offentliga försvarare

Enligt rättegångsbalken (RB) skall advokater och
rättegångsombud vara svenska medborgare med hemvist inom riket. För advokater
är dessa krav ovillkoriiga (8 kap. 2§ RB), medan det i fråga om rättegångsombud
finns möjlighet för domstolen att medge undantag (12 kap. 2 § RB). Till
offentlig försvarare skall förordnas advokat som är lämplig därtill (21 kap. 5
§ RB). Om det föreligger särskilda skäl får dock, under vissa förutsättningar,
annan lämplig person utses.

Utredningen föreslår all kravet pä svenskt medborgarskap
för advokater avskaffas. Elt villkor för alt en utländsk medborgare skall kunna
bli advokat föresläs dock vara alt denne vid liden för ansökningen äger fast
hemvist i Sverige sedan minsl tre är. Vidare föreslår utredningen dels att
endast den som är svensk medborgare får förordnas till offentlig försvarare i
mål som rör rikets säkerhet och liknande mål, dels att samtliga ledamöter i rätlshjälpsnämnd
— av vilka två skall vara advokater - skall vara svenska medborgare. Det
förtjänar anmärkas atl ulredningen inte föreslår några ändringar i fråga om
övriga antagningsvillkor som bl. a. innebär att den som vill bli advokat måste
avlägga svensk juristexamen.

Förslaget atl avskaffa kravet pä svenskt medborgarskap för
advokater har fått ett blandat mottagande under remissbehandlingen. Flertalet
av de remissinstanser som har gäll in på frågan är negativa. Sålunda avstyrker
bl. a. domstolsverket, RÅ, Sveriges advokatsamfund och kammarrätten i Jönköping
förslaget.

För atl bibehålla medborgarskapskravel för advokater som huvudregel
talar bl.a. den centrala roll som advokaterna spelar inom det svenska
rättsväsendet. Det behov som kan finnas av att låta utländska medborgare bli
advokater i Sverige är inte så starkt att det bör medföra att detta krav helt
avskaffas. Behovet skulle i stället, som några remissinstanser också påpekat,
kunna tillgodoses genom att möjligheter till dispens införs.

Styrelsen
för Sveriges advokatsamfund har i en den 1 mars 1985 lill

justitiedepartementet inkommen skrivelse hemställt om ändringar i rätte

gångsbalken och. under förutsättning av fullmäktiges beslut, om faststäl

lelse av ändrad lydelse av stadgarna för samfundet. Förslaget innebär bl. a.

all advokatsamfundets styrelse skall kunna medge undantag från kravel på 25

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:7 svenskt medborgarskap och bosättning inom riket.
Framställningen bereds f, n. i departementet.

Frågan
om hur en dispensregel närmare bör vara utformad kommer atl övervägas inom
justitiedepartementet under den fortsatta beredningen med anledning av
advokatsamfundets skrivelse. Därvid får även behovet av eventuella
följdändringar i fräga om reglerna för offentliga försvarare och i
rättshjälpslagen (1972:429) prövas. Jag är därför inte beredd att nu föreslå
några ändringar med anledning av utredningens förslag i de delar som här har
berörts. Det kan nämnas att utredningens förslag till ändringar i räUshjälpslagen
även omfattas av rättshjälpskommitténs förslag till lag om rättshjälp i dess
betänkande (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen, vilket f.n. övervägs inom
justitiedepartementet.

3.3 Rätt att bedriva tillfällig handel

Huvudregeln
i lagen (1975:985) om tillfällig handel är att sådan handel får bedrivas endasi
efter särskilt tillstånd av länsslyrelsen. Utan tillstånd får dock svensk
medborgare, medborgare i annat nordiskt land samt utlänning med permanent
uppehållstillstånd driva tillfällig handel med livsmedel, blommor, alster av
inhemsk hemslöjd och tryckt skrift (3S). För annan utlänning krävs således
tillstånd enligt huvudregeln.

Utredningen
har inte funnit något hållbart skäl att behålla nämnda särregel och därför
föreslagit ett slopande av regeln all andra utlänningar än de i lagens 3S
nämnda behöver tillstånd för att driva handel med livsmedel m. m. Vid
remissbehandlingen har kommerskollegium och vissa länsstyrelser tillstyrkt
förslaget. Rikspolisstyrelsen har emellertid avstyrkt med hänsyn till den
allmänna ordningen och lill atl möjlighet inte bör skapas för utlänning att
undgå avvisning genom alt hänvisa till alt pengar för uppehället kan erhållas
genom tillfällig handel.

Regeringen
har den 14 mars 1985 utfärdat direktiv (Dir 1985:8) lill en översyn av
regleringen av vissa former av lillfällighetshandel, Enligl direktiven skall
utredningsmannen i detla sammanhang också överväga diskrimineringsulredningens
förslag, Mol denna bakgrund anser jag alt del inte finns skäl att f, n, vidta
ytterligare åtgärder,

3.4 Rätt att ordna offentliga föreställningar

Endast
utländsk medborgare kan dömas lill böter enligt närmare angivna regler i 6§
kungörelsen (1913: 380) om rätt för den som är bosatt i utlandet alt göra eller
medverka i offentlig föreställning m.m. i Sverige. Denna regel om särbehandling
gäller den som anordnar sammankomst som avses i lagen (1956:618) om allmänna
sammankomster.

Ulredningen
har föreslagil att denna regel skall avskaffas.

Remissinstanserna
har inte uttalat sig om förslaget.

Bestämmelsen
har tillkommit som ett provisorium och som en anpass

ning till regeringsformen. Chefen för finansdepartementet har nyligen er

hållit regeringens bemyndigande att tillkalla en kommitté för alt se över

26 lagsUftningen på delta område (Dir 1985:23). Jag
anser all förslaget lämpli-

gen
bör behandlas i det sammanhanget.

s. 27 Kontrollera mot PDF

3.5 Ledamot
av allmän försäkringskassa m. m. Prop.
1985/86:7

På
socialförsäkringsområdet har utredningen föreslagit alt nuvarande krav på
svenskt medborgarskap skall slopas för ledamöterna i de allmänna försäkringskassornas
styrelser, pensionsdelegalioner och försäkringsnämnder samt för ledamöterna i
allmänna pensionsfondens första - fjärde fondstyrelser. Arbetsgruppen (S
1983:05) om ökad medverkan av förtroendevalda i de allmänna
försäkringskassornas verksamhet har nyligen avslutat en översyn av de
befintliga beslutsorganen hos försäkringskassorna och deras arbetsuppgifter.
Arbetet redovisas i betänkandet (SOU 1985:21) Ökat förtroendemannainflytande i
försäkringskassorna. 1 avvaktan pä remissbehandlingen av detta betänkande bör
några ändringar inte göras i fråga om medborgarskapskravel för ledamöter i
socialförsäkringens organ. Jag har därefter för avsikl alt om så erfordras
återkomma även i denna fråga.

3.6 Ordförande och ledamot i taxeringsnämnd

Ordförande
och ledamot i taxeringsnämnd och i fastighelstaxeringsnämnd skall enligt
gällande regler vara svensk medborgare.

Utredningen
har föreslagit att detta medborgarskapskrav skall avskaffas och att den som har
kommunal rösträtt ocksä skall kunna inneha dessa uppdrag.

De
remissinstanser som har uttalat sig i frågan har varit negativa.

Organisationen
av och förfarandet i taxeringsnämnderna är för närvarande föremål för
utredning i skatteförenklingskommiltén (8 1982:03). Även om jag har förståelse
för utredningens uppfattning anser jag mot denna bakgrund alt förslaget bör
prövas i samband med väntade förslag till genomgripande förändringar av laxeringsorganisationen.
För fastighetstaxeringsnämnderna bör gälla den ordning som väljs för de
vanliga taxeringsnämnderna.

3.7 Filmcensor

Enligt
2 § första styckel förordningen (1959: 348) med särskilda bestämmelser om
biografföreställningar m.m. gäller alt en film inte får förevisas vid en
biografföreställning om den inte dessförinnan har godkänts av statens biografbyrå.
I 3 8 finns bestämmelser om på vilka grunder biografbyrån kan vägra atl
godkänna film. Av andra stycket samma paragraf framgår att film eller del av
film inte får godkännas om dess förevisande kan anses olämpligt med hänsyn till
rikets förhållande till främmande makt eller kan lända till upplysning om
förhållanden, vilkas uppenbarande kan medföra men för försvaret eller eljest
för rikets säkerhet. Av 13 § följer att endast svensk medborgare får förordnas lill
filmcensor.

Utredningen
har föreslagit atl även en utlänning som varit bosall i Sverige i minst tre år
skall få vara filmcensor.

Remissopinionen var delad
i denna fråga. Som skäl mol förslaget an

fördes att endast svenska medborgare bör få pröva om en film kan godkän

nas med hänsyn lill rikets säkerhet. 27

Prop. 1985/86:7

1 prop. 1984/85: 116 har
regeringen föreslagit bl. a. att möjligheten att på de ovan nämnda grunderna
ingripa mot en film, avskaffas. Om riksdagen antar detta förslag, ämnar
statsrådet Göransson föreslå regeringen att kravet pä svenskt medborgarskap för
sådana filmcensorer som avses i 13 § andra stycket förordningen (1965:748) med
instruktion för statens biografbyrå helt avskaffas.

Jag
saknar därför anledning alt f. n. föreslå några åtgärder i frågan.