Prop. 1985/86:72

Regeringens skrivelse 1985/86:72

med redogörelse för en av riksdagen begärd översyn av
bokföringslagen (1976:125)

Skr. 1985/86: 72

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 5 december 1985.

På
regeringens vägnar OlofPalme

Sten
Wickbom

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I
skrivelsen redovisas regeringens överväganden med anledning av riksdagens
hemställan om sådan ändring i bokföringslagen alt det av ett företags offenfiiga
redovisning framgår vilka förfallna skulder som är obetalda.

1 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 72

Justitiedepartementet skr. 1985/86:72

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 december 1985

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Skrivelse med redogörelse för en av riksdagen begärd
översyn av bokföringslagen (1976:125)

1 Inledning

Med
anledning av en motion till 1982/83 års riksmöte (mot. 1982/83:1768) förordade
lagutskottet i betänkandet LU 1982/83:34 alt bokföringslagens regler om
årsbokslut ändrades så alt förfallna men inte betalda skulder skulle redovisas
särskilt. Enligt utskottet borde det ankomma på regeringen alt närmare
överväga hur bestämmelsen skulle utformas och humvida en motsvarande regel
borde införas i jordbruksbokföringslagen (1979:141). Utskottet underströk i
sammanhanget vikten av alt frågan om och när en skuld skall anses förfallen i
redovisningssammanhang liksom andra gränsdragningsproblem fick en
tillfredsställande lösning.

Vad
lagutskottet hade anfört om redovisning av förelagens förfallna men inte
betalda skulder gav riksdagen som sin mening lUl känna för regeringen genom
skrivelse den 27 april 1983 (rskr 1982/83:267).

Med
anledning av riksdagens begäran uppdrog justitiedepartementet den 5 september
1983 åt bokföringsnämnden alt yttra sig i frågan. Bokföringsnämnden redovisade
sina överväganden i en skrivelse till departementet den 27 mars 1984.

Efter
remiss har yttranden över bokföringsnämndens skrivelse avgells av hovrätten
över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Sundsvall, kommerskollegium, riksrevisionsverkel,
länsstyrelsen, i Slockholms län, länsstyrelsen i Väslernortlands län.
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperativa förbundet (KF), Lantbmkarnas
riksförbund (LRF), Sveriges advokatsamfund, Sveriges Bokförings- och
Revisionsbyråers Förbund SBRF, Sveriges industriförbund och Sveriges Redovisningskonsullers
Förbund SRF.

2 Föredraganden Skr. 1985/86:72

2.1 Bakgrund

Enligt
bokföringslagen (1976:125) föreligger bokföringsplikl för i princip alla
näringsidkare. Bokföringsphkten innefattar bl. a. skyldighet atl upprätta
årsbokslut. Från denna skyldighet undantas dock enskilda näringsidkare vilkas
årliga bruttoomsättningssumma understiger 20 basbelopp.

Etl
årsbokslut beslår av resultat- och balansräkning. I balansräkningen, där
rörelsens tillgångar och skulder redovisas, skall de kortfristiga skulderna
redovisas för sig och specificeras med avseende på växelskulder, leveranlörsskulder,
skatteskulder, upplupna kostnader och föratbetalda intäkter, övriga
kortfristiga skulder samt förskott från kunder.

I
mot. 1982/83:1768 har begärts en sådan ändring av bokföringslagen atl förfallna
men inte betalda skulder skall framgå av ett förelags offentliga redovisning. I
motionen framhålls att det är en allvarlig brist att redovisningen inte
behöver innehålla uppgift om att företagel har förfallna men ännu ej betalda
skulder. Detta minskar enligt motionen årsredovisningens prognosvärde. I mofionen
påpekas att l.ex. en obeslåndssiluafion kan föreligga genom att ett förelag har
samlat på sig stora skulder som förfallit men inte betalats, ulan att
borgenärerna kan utläsa detta förhållande ur den offentliga redovisningen. Inte
sällan resterar företag med stora belopp för arbetsgivaravgifter, skatter o. d.
utan att delta framgår av bokföringen.

I
ett remissyttrande till lagutskottet över motionen framförde kommerskollegium
vissa krifiska synpunkter, bl. a. med avseende på svårigheterna att klart
avgränsa begreppet förfallna skulder, men tillstyrkte alt den föreslagna
upplysningsplikten övervägdes närmare. Även företrädare för bokföringsnämnden
uppgav för utskottet att de ställde sig positiva fill syftet med förslaget. De
framförde dock invändningar likartade dem som kommerskollegiet hade gett
uttryck för samt avstyrkte lagändring bl. a. med hänsyn till de anvisningar
nämnden då nyligen hade utfärdat (KFS 1983: 3 BFN: 19). I anvisningarna påpekas
bl. a. att risk för obestånd kan uppstå vid ansträngd likviditet genom alt
förfallna men ej betalda skulder uppgår fill ett i förhållande lill bolagels
likviditet väsenfiigt belopp. Storleken på förfallna skulder bör i ett sådant
fall anges separat i årsredovisningen.

Lagutskottet
framhöll att del i och för sig var tillfredsställande att bokföringsnämnden
hade gett ul dessa nya anvisningar men alt längre gående åtgärder krävdes. De
invändningar som riktats mot förslagel -främst svårigheterna att klart avgränsa
vilka skulder som skall anses förfallna - borde enligt utskottet inte vara
avgörande.

Lagutskottet förordade atl
bokföringslagens regler om årsbokslut ändra

des på del sätt som hade föreslagils i motionen. Utskottet pekade särskilt

på all del är av betydelse för borgenärer och andra som träffar avtal med

företag att veta om företaget har betydande skulder som inte infriats på

förfallodagen. Utskottet anförde vidare all det hade blivit allt vanligare alt

förelag inte fullgör sina skyldigheter mol del allmänna på skatte- och

avgiftsområdet. En generell regel om öppen redovisning av förfallna men

inte betalda skulder kunde antas ha en preventiv effekt och vara ägnad att

förmå företagen atl betala
förfallna skulder och avgifter i fid.

2.2 Bokföringsnämndens skrivelse Skr. 1985/86:72

Bokföringsnämnden
påpekar alt del saknas enhetliga regler om när en skuld skall anses förfallen.
Inom skatterätten är huvudregeln att en skatt anses förfallen fill betalning
den inbetalningsdag som uppbördslagen (1953:272) anger. Även om anstånd rned
betalningen lämnats anses skatten förfallen. Samma är förhållandet beträffande
skall som är föremål för indrivning även om amorteringsplan har gjorts upp.
Avskriven skatt betraktas fortfarande som förfallen fill betalning. I huvudsak
samma regler gäller beträffande avgifter. Inom civilrätten råder i detta
hänseende avtalsfrihet. Avgörande är således vad parterna har kommit överens
om eller kan komma överens om.

Om
förfallna men inte betalda skulder skall särredovisas i balansräkningen krävs
enligt nämnden etl enhetligt betraktelsesätt. Nämnden föreslår därför atl i
bokföringssammanhang utgångspunkten skall vara all med obetald förfallen skuld
avses skuld där betalning inte har skett den dag då så borde ha sketl enligt
bestämmelse i lag eller i avtal och överenskommelse om nya betalningsvillkor
inte träffats. Beträffande skaller och avgifter skulle delta innebära all en särtedovisning
inte behöver omfatta sådana skulder om vilka tvist råder och anstånd med
betalning har meddelats och inte heller skulder beträffande vilka
överenskommelse om amorteringsplan har träffats med kronofogdemyndigheten. I
förstnämnda fallet är skulden oklar, och i det senare fallet kan nya
betalningsvillkor anses ha börjat gälla i och med amorteringsplanen.

När
det gäller leverantörsskulder anser nämnden alt det knappast kan anses vara
förenligt med god sed atl lägga enbart uttalade betalningsvillkor fill grund
för när en skuld skall särredovisas i balansräkningen. Leverantörer godkänner,
i medvetande om de betalningsmtiner som förekommer, av prakfiska skäl vissa
förseningar vid betalning av fakturor. Bokföringsnämnden föreslår därför att
såsom till betalning förfallna leverantörsskulder skall anses bara de
skuldbelopp som har lämnats lill indrivning eller för vilka ansökan om belalningsföreläggande
har gjorts eller likartade åtgärder delgelts gäldenären.

Lagtekniskt
föreslår bokföringsnämnden atl i 20 § bokföringslagen införs en bestämmelse av
innebörd att i balansräkningen skall lämnas upplysningar om förfallna skulder
i den mån dessa har betydelse för bedömningen av rörelsens ställning. För all
inte balansräkningsschemat skall belastas ytteriigare med dala föreslår
bokföringsnämnden alt uppgiften lämnas i en not.

2.3 Remissutfallet

Bokföringsnämndens
förslag har fått ett blandat mottagande under remissbehandlingen. Flera
remissinstanser (kammartätten i Sundsvall, kommerskollegiet,
riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Stockholms län, LO, KF, LRF och Sveriges
advokatsamfund) tillstyrker lagstiftning eller har ingen erinran däremot. En
remissinstans (hovrätten över Skåne och Blekinge) anser sig inte ha anledning
att ta ställning till lagsliftningsbehovet. Detta

behov
ifrågasätts däremot av några remissinstanser (länsstyrelsen i Väster- Skr.
1985/86:72 norrlands län, Föreningen Auktoriserade Revisorer, SAF, Sveriges
Bokförings- & Revisionsbyråers Förbund, Sveriges industriförbund och
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund).

De
remissinstanser som är negativa till lagstiftning pekar främst på att uppgifter
i årsredovisningen om förfallna men ej betalda skulder inte fyller någol
praktiskt behov, eftersom uppgifterna kan vara upp lill sex månader gamla när
de blir offenfiiga. Beträffande skaller oph avgifter bör aktuella uppgifter
kunna hämtas direkt ur befintliga ADB-regisler. Vidare påpekar dessa
remissinstanser svårigheterna alt klart definiera begreppet "förfallna men
ej betalda skulder" samt vanskligheten för revisorer och andra all kontrollera
efterlevnaden av en sådan regel. De ifrågasätter vidare om inte erfarenheterna
av bokföringsnämndens anvisningar i frågan bör avvaktas innan lagstiftning
sker. Även remissinstanser som är positiva till förslaget påpekar alt det är
tveksamt vilken nytta förslaget har från borgenärssynpunkt (KF).

Flera
remissinstanser uppehåller sig vid frågan när en skuld bör anses förfallen.
Svårigheterna att entydigt bestämma när så är fallet vitsordas allmänt. Stor
samstämmighet råder om att en skuld, för vilken nya betalningsvillkor har
avtalats, inte bör ingå i särtedovisningen av förfallna men obetalda skulder.
En remissinstans (länsstyrelsen i Stockholms län) anser dock att nya
betalningsvillkor inte bör frila från redovisningsskyldighet, i vart fall inte
om överenskommelsen träffats efler ordinarie förfallodag. I detta sammanhang
påpekas även att ändrade betalningsvillkor och avbetalningsplan kan vara ett
varningstecken (kommerskollegium).

Krifik
riktas också mot förslaget att bara fordringar som är föremål för indrivningsålgärder
eller motsvarande skall särredovisas (hovrätten över Skåne och Blekinge,
kommerskollegium, länsstyrelsen i Stockholms län, KF, Sveriges Redovisningskonsullers
Förbund). Från flera håll påpekas att del är angeläget alt uppgiftsskyldigheten
begränsas till väsentliga uppgifter. Det påpekas också att många företag har sådana
attesterings- och betalningsmtiner att små överdrag får anses vara en tämligen
normal företeelse.

Bokföringsnämndens
förslag i frågan när en skatteskuld skall anses förfallen godtas mera allmänt.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge påpekar att den föreslagna lagtexten inte
överensstämmer med den begreppsbestämning som bokföringsnämnden själv har
gjort och inte heller med lagutskottets uttalande. Även kammartätten i
Sundsvall och kommerskollegium har invändningar från lagteknisk synpunkt.

2.4 Överväganden

Som
lagutskottet har framhållit är det angeläget att ett företags offentliga

och interna redovisning ger en så riktig bild som möjligt av företagets

ställning. Att årsredovisningen är öppen och informativ är givetvis särskilt

viktigt med hänsyn till samhällets, de anställdas och borgenäremas intres

sen. Också företaget självt har ett intresse av att den ekonomiska situa- t

tionen
blir tillfredsställande belyst genom årsredovisningen. Från dessa Skr.
1985/86:72 synpunkter kan det te sig välgrundat alt i enlighet med riksdagens
begäran ändra bokföringslagens regler om årsbokslut så att förfallna men inte
betalda skulder skall redovisas särskilt.

Såvitt
gäller skalle- och avgiftsredovisningen har läget emellertid ändrats
väsentligt sedan riksdagen framställde denna begäran. Jag tänker på den
lagändring som har genomförts med avseende pä revisorernas roll (prop.
1984/85:30, SFS 1984:945-946). Enligt aktiebolagslagen (1975:1385) och lagen
(1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag åligger det numera revisor atl
särskilt granska att ett bolag har fullgjort sina skyldigheter i fråga om
skatter och avgifter. Revisionsberättelsen för akfie-bolag, liksom för andra
förelag som är underkastade lagen om årsredovisning m.m., skall sålunda
innehålla uppgift om huruvida företagel har fullgjort sina skyldigheter såvitt
gäller avdrag och betalning av preliminär A-skatt och kvarstående skatt för
företagets anställda samt redovisning och betalning av mervärdeskatt och
arbetsgivaravgifter. Har företaget inte fullgjort sina skyldigheter i dessa
avseenden, skall detta anmärkas i revisionsberättelsen varefter denna skall
sändas in lill länsstyrelsen.

Genom
de ändringar som sålunda har skett beträffande skatterna och avgifterna har,
enligt min mening, del syfle som ligger bakom riksdagens begäran om en ändring
av bokföringslagen i allt väsentligt lillgodoselts i den delen. En särtedovisning
i årsredovisningen av förfallna men ej betalda skatter skulle i alll
väsentligt bara innebära en dubblering.

När
det gäller leveranlörsskulder och liknande torde en skyldighet att redovisa förfallna
skulder fömtsätta en definition i lagen av vad som i detta sammanhang skall
anses som förfallna skulder. Som framgår av remissbehandlingen av
bokföringsnämndens skrivelse är en sådan reglering inte helt okomplicerad. Den
skulle vidare troligen få endast ringa praktisk betydelse, eftersom
årsredovisningen knappast utgör ett väsentligt underlag för leverantörers och
andra kreditgivares bedömning av kreditvärdigheten.

Mol
bakgrund av vad jag nu anfört finner jag all den av riksdagen begärda ändringen
i bokföringslagen inte bör vidtas.

3 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att la del av vad jag har
anfört i del föregående beträffande den av riksdagen begärda översynen av
bokföringslagen.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med hans
hemställan.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985