Prop. 1985/86:73

Regeringens proposition 1985/86:73

om ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna, m.
m.

Prop.

1985/86: 73

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 19 december 1985.

På
regeringens vägnar OlofPalme

G. Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en ny organisation för de förtroendevaldas medverkan
vid en försäkringskassas beslul om socialförsäkringsförmåner. De nuvarande
pensionsdelegationerna och försäkringsnämnderna ersätts med enhetliga förtroendemannaorgan
kallade socialförsäkringsnämnder.

Socialförsäkringsnämnderna
föreslås fatta beslul i vissa typer av ärenden, som har det gemensamt att
utgången har stor betydelse för den försäkrade från trygghets- och försörjningssynpunkl
samtidigt som ärendena ofta inrymmer betydande inslag av skälighetsbedömning.
De flesta av dessa ärendetyper avgörs f. n. av pensionsdelegationerna.

Vidare
föreslås alt socialförsäkringsnämndema skall ompröva vissa ärendelyper där
tjänstemän har fattat beslul och en enskild har begärt omprövning av beslutet.

En
socialförsäkringsnämnd skall inte kunna ompröva sina egna beslul. Den som är
missnöjd med nämndens beslul får anföra besvär direkt lill försäkringsrätt.
Socialförsäkringsnämnden bör dock kunna ändra egna beslut som innehåller
kvalificerade felaktigheter.

Socialförsäkringsnämnden
skall ha sju ledamöter. Ordföranden utses av regeringen, tre ledamöter väljs av
landsfinget - eller i förekommande fall kommunfullmäktige - och tre ledamöter
väljs av riksförsäkringsverket efler förslag av arbetsmarknadens
partsorganisationer.

Varje
socialförsäkringsnämnd skall i princip svara för en viss del av en
försäkringskassas geografiska område. Ca 150 socialförsäkringsnämnder behöver
inrättas totalt.

/ Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 73

Den nya organisationen
föreslås träda i funkfion fr. o. m. den 1 januari Prop. 1985/86:73 1987. De
ändrade reglerna för omprövningsförfarandet föresläs träda i kraft den 1
januari 1988.

Vidare
föreslås i propositionen att nuvarande möjlighet för den som inte är lagfaren
all bli yrkesdomare i försäkringsrätt avskaffas.

1 Förslag till

Prop.
1985/86:73

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän
försäkring' dels att 18kap. 23 och 24 §§ skall upphöra att gälla, dels att 18
kap. 6, 9, 20-22, 25 och 26 §§ samt 20 kap. 2a, 10, 10a och 11 §§ skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

18 kap. 6§

I
allmän försäkringskassa skola finnas styrelse, en eller flera pensionsdelegationer
samt försäkringsnämnder enligt vad nedan stadgas. I den mån ej annat föreskrives
tillkommer det styrelsen atl besluta i angelägenheter, med vilka kassan har
att taga befattning.

I en allmän försäkringskassa skall finnas en styrelse och
en eller flera socialförsäkringsnämnder. Regeringen beslutar hur många socialförsäkringsnämnder
som skaU finnas i riket. Riksförsäkringsverket beslutar för varje kassa om
antalet nämnder i kassan. Om inte annat föreskrivs tillkommer del styrelsen alt
besluta i angelägenheter, som kassan har alt befatta sig med.

Stadgar
för allmän försäkringskassa skola, på förslag av kassan, fastställas och
registreras av riksförsäkringsverket. Stadgarna skola angiva var kassans
styrelse skall hava sitt säte och hur kassans värde- och övriga säkerhelshandlingar
skola förvaras.

Stadgar för allmän försäkringskassa skall, pä förslag av
kassan, fastställas och registreras av riksförsäkringsverket. Stadgarna skaU ange
var kassans styrelse skall ha sitt säte och hur kassans värde- och övriga säkerhelshandlingar
skaU förvaras.

9§

Ledamot
av allmän försäkringskassas styrelse skall vara svensk medborgare. Uppdraget
må ej innehavas av den som är omyndig.

Ledamot
av allmän försäkringskassas styrelse skall ha rösträtt vid val av
kommunfullmäktige.

Frågor
om förtidspension, med undantag av ärenden som avses i 7kap. 1§ andra stycket,
samt om handikappersättning och vårdbidrag avgörs i allmän försäkringskassa
av en pensionsdelegalion, som beslår av åtta ledamöter. Dessa är ordföranden i
kassans styrelse, som också är ordförande i delegationen, vice ordföranden i
kassans styrelse, två av riksförsäkringsverket utsedda läkare, två av

En
socialförsäkringsnämnd skall bestå av sju ledamöter. Av dessa utses en ledamot,
som skall vara nämndens ordförande, av regeringen. Av de övriga ledamöterna
utses tre av riksförsäkringsverket efter förslag av parlsorganisalioner på
arbetsmarknaden och väljs tre av landstinget. Om kassans verksamhetsområde
utgörs av en kommun, skall tre ledamöter väljas av kommunfullmäktige i
stället för av

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:73

riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skall ha särskUd
erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget valda ledamöter. Om
kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun, skall två ledamöter väljas av
kommunfullmäktige i stället för av landstinget. När det finns skäl tiU det får
regeringen utse särskild ordförande och vice ordförande i en pensiondelegation.

För var och en av de av riksförsäkringsverket utsedda ledamö-tema
skall en suppleant utses. Regeringen får föreskriva alt två suppleanter skall
utses för var och en av de läkare, som har utsetts av riksförsäkringsverket.
För de ledamöter som har valts av landstinget eller kommunfullmäktige skall
lika mänga suppleanter väljas.

Beslämmelserna i 7§ fjärde styckel om val av ledamöter
eller suppleanter i styrelse för allmän försäkringskassa skall lillämpas vid
landstingels och kommunfullmäk-figes val av ledamöter eller suppleanter i
pensionsdelegation.

I allmän försäkringskassa får med regeringens medgivande
finnasflera pensionsdelegationer.

landstinget. Nämnden utser inom sig en vice ordförande.

För var och en av de av riksförsäkringsverket utsedda
ledamöterna skall, efler förslag i samma ordning som enligt första stycket, en
suppleant utses. För de ledamöter som har valts av landstinget eller
kommunfullmäktige skall lika många suppleanter väljas.

Bestämmelserna i 7§ fjärde styckel om val av ledamöter
eller suppleanter i styrelse för allmän försäkringskassa skall tillämpas vid
landstingels och kommunfullmäk-figes val av ledamöter eller suppleanter i
socialförsäkringsnämnd.

Pensionsdelegalion är beslulför då minst fyra ledamöter äro
närvarande. / delegationens sammanträden men ej i dess beslut äga den
allmänna försäkringskassans direktör samt en företrädare för länsarbetsnämnden
dellaga.

I övrigt skall vad i 8—10§§ är stadgat med avseende på
styrelse

En socialförsäkringsnämnd avgör frågor om rän tid

1. förtidspension med undantag

av ärenden som avses i 7kap. I §

andra styckel,

2. handikappersättning,

3. vårdbidrag.

Socialförsäkringsnämnden avgör

även frågor om rätt UU förmåner enligt vad som föreskrivs
i andra författningar.

Socialförsäkrings nämnden är beslulför då minst fyra
ledamöter är närvarande.

I övrigt skall vad i 8-10§§/öre-skrivs med avseende pä
styrelse ha

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1985/86:73

äga motsvarande lillämpning
med avseende på pensionsdelegation. Har föredraganden från beslutet avvikande
mening skall denna antecknas till protokollet.

motsvarande tillämpning
med avseende på socialförsäkringsnämnden. Har föredraganden från beslutet avvikande
mening skall denna antecknas till protokollet.

Ärende
avgöres i pensionsdelegation efter föredragning av föredragande för
pensionsärenden.

I
ärende, som handlägges av pensionsdelegation, må envar som saken rör eller som
eljest antages kunna lämna upplysningar av betydelse höras.

Begär
den saken rör att bliva muntligen hörd inför pensionsdelegation, skall hans
begäran vill-faras, om ej särskQda skäl däremot

Ärende
avgörs i socialförsäkringsnämnd efter föredragning av tjänsteman hos den allmänna
försäkringskassan .

I ärende, som handläggs av
50-cialförsäkringsnämnden, får nämnden höra den som saken rör eller som eljest
antas kunna lämna upplysningar av betydelse.

Begär den som saken rör
att bli munfiigen hörd inför socialförsäkringsnämnden, skall nämnden höra honom,
om inte särskilda skäl talar mot det.

Arvode och annan
ersättning fill ledamot av styrelse och pensionsdelegation fastställas av
regeringen.

Arvode och annan ersättning
lill ledamot av försäkringsnämnd, till revisor och till sådan ställföreträdare
för styrelse som omförmäles i 18 § första styckel fastställas av
riksförsäkringsverket.

Arvode
och annan ersättning som avses i denna paragraf utgivas av den allmänna
försäkringskassan.

Arvode och annan
ersättning till ledamot av styrelse och socialför-såkringsnämnd fastställs av
regeringen.

Arvode och annan
ersättning fill revisor och till sådan ställföreträdare för styrelse som nämns
i 18 § första stycket fastställs av riksförsäkringsverket.

Arvode
och annan ersättning som avses i denna paragraf utges av den allmänna
försäkringskassan.

Vad i detta kapitel är
stadgat om ledamot av styrelse, pensionsdelegation eWer försäkringsnämnd samt om
revisor skall i tillämpliga delar gälla beträffande suppleant.

Vad i detta kapitel
föreskrivs om ledamot av styrelse eller socialförsäkringsnämnd saml om revisor
skall i tillämpliga delar gälla beträffande suppleant.

Har
suppleant för styrelseledamot deltagit i behandlingen av fråga rörande
rättshandling gentemot tredje man, är den omständigheten atl fömtsättningar
för hans inträde i styrelseledamots ställe saknades, utan verkan mol tredje
man, om denne ej insåg eller bort inse nämnda förhållande.

20
kap. 2a§' Om det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt fill
ersättning föreligger enligt denna lag, men det finns sannolika skäl för att
sådan rätt

Senaste
lydelse 1983: 191.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1985/86:73

föreligger,
skall försäkringskassan besluta alt ersättning skall betalas ul med ett skäligt
belopp om detta är av väsenfiig betydelse för den försäkrade. Detsamma gäller
om del slår klart alt rätt till ersättning föreligger men ersättningens belopp
inte kan bestämmas utan betydande dröjsmål. För sådan ersättning fär
föreskrivas särskilda villkor.

Om
del senare bestäms all ersättning inte skall utges eller skall utges med lägre
belopp är den försäkrade inte skyldig atl betala tillbaka utbetalad ersättning
i andra fall än som anges i 4 §.

Finns
det sannolika skäl alt dra in eller minska en ersättning, kan försäkringskassan
besluta att ersättningen skall hållas inne eller utges med lägre belopp till
dess slufiigt beslul fattas.

I
ärenden som skall avgöras av I ärenden som skall avgöras av

pensionsdelegation
eller försök- socialförsäkringsnämnd fär beslut

ringsnämnd
fär beslul enligt första enligt första och tredje styckena

och
tredje styckena fallas av före- fattas av tjänsteman i försäkrings-

draganden
eller av någon annan kassan, om nämnden gett ett sådant

tjänsteman
i försäkringskassan, om bemyndigande.

delegationen eller nämnden gett ett

sådant bemyndigande.

10
§

Beslul av en allmän försäkrings- Beslul av en allmän försäkrings-

kassa
i ärenden om försäkring en- kassa som har fattats av ijänsle-

ligl denna lag skall omprövas av man i ärenden om försäkring enligt

kassan, om det begärs av en enskild denna lag skall omprövas av kas-

som beslutet angår och beslutet inte san, om del begärs av en enskild

har meddelats med stöd av 10 a §. som beslutet angår och beslutet inte

har meddelats med stöd av 10a§. Omprövningen skall göras av socialförsäkringsnämnden
om beslutet gäller fråga som avses i 3 kap. 7-9 eller 17§ eller20kap. 3 eller4§.

Vid
omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

Om
omprövning begärs av ett beslul och riksförsäkringsverket anför besvär över
samma beslul, skall försäkringskassan sända över ärendet lill försäkringsrätten
utan föregående omprövning. Begäran om omprövning skall därvid i
försäkringsrätten anses som en besvärsinlaga.

10a§

Även om begäran om ompröv- Försäkringskassan skall ändra

ning inte har framställts, skaUför- ett beslut i ett ärende om försäkring

säkringskassan ändra etl beslul i ett enligt denna lag, som har fattals av

ärende om försäkring enligt denna kassan och inte har prövats av för

lag, som har fattals av kassan och ej säkringsrälten,

har prövats av försäkringsrätten,

1.
om beslutet på gmnd av
skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar
oriktighet,

2.
om beslutet har blivit oriktigt
på gmnd av all det har fatlats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underiag,

3.
om beslutet har blivit oriktigt
på gmnd av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 73

Ändring behöver inte göras om Ändring skall göras även om be-

orikligheten
är av ringa betydelse. gäran om omprövning inte har

framställts enligt 10 §. Ändring behöver inte göras om orikligheten
är av ringa betydelse.

Ett beslut får ej ändras till den försäkrades nackdel
såvitt gäller förmån som har förfallit lill betalning och ej heller i annat
fall om det finns synnerliga skäl mot det.

En fråga om ändring enligt denna paragraf får ej tagas upp
sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får
dock ske även efter ulgången av denna tid, om det först därefter har kommit
fram att beslutet har fattals på uppenbart felaktigt eller ofullständigt
underlag eller om del finns andra synnerliga skäl.

11§

Beslut av allmän försäkrings- Beslul
av en allmän försäkrings-

kassa eller riksförsäkringsverket i kassa eller
riksförsäkringsverket i

ärenden om försäkring enligt denna ärenden om försäkring enligt denna

lag får överklagas hos försäkrings- lag får överklagas hos försäkrings

rätten genom besvär. Försäkrings- rätten genom besvär. Etl beslut

kassans beslut får dock inte över- som har fattats av en tjänsteman

klagas av en enskild innan kassan hos försäkringskassan får dock inte

har omprövat sitt beslut enligt 10 §. överklagas av en enskild innan be-

Besvär som anförs av en enskild slutet har omprövats enligt 10 §.

innan beslutet har omprövats skall Besvär som anförs av en enskild

anses som en begäran om ompröv- över ett sådant beslut innan beslu-

ning enligt nämnda paragraf. tet har
omprövats skall anses som

en begäran om omprövning enligt

nämnda paragraf.

Alt försäkringsrättens beslul överklagas genom besvär hos försäkrings-överdomstolen
framgår av förvaltningsprocesslagen (1971:291).

1.
Denna lag
träder i kraft, i fråga om 18 kap. 6, 9 och 20-26 §§ saml 20kap. 2a§ den Ijanuari
1987, och i övrigt den Ijanuari 1988.

2.
Har ett beslut
meddelats av en pensionsdelegation eller en försäkringsnämnd och begär den
försäkrade alt beslutet skall omprövas enligt 20 kap. 10 § skall omprövningen
ske i socialförsäkringsnämnd, om omprövningen inte har hunnit slutföras före
den Ijanuari 1987 eller om begäran om omprövning görs därefter.

3.
I fråga om
omprövning av beslut av socialförsäkringsnämnd som har meddelats före den Ijanuari
1988 gäller äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 382) angående införande av lagen
om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs atl 32 § lagen (1962:382) angående
införande av lagen om allmän försäkring skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:73

32 § '

Nuvarande lydelse

Fråga rörande änkepension i anledning av dödsfall, som
inträffat före den Ijuli 1960, eller om bidrag som avses i 15 eller 19 § skall ;
allmän försäkringskassa prövas av den försäkringsnämnd, inom vars
verksamhetsområde den lill pensionen eller bidraget berättigade senast blivit mantalsskriven.

Vid
omräkning av förmånsbeloppen för änkepensioner lill följd av ändrade
förhållanden gäller i till-lämpliga delar bestämmelserna i 6 och 10§§ lagen
(1962:392) om huslmlillägg och kommunalt bostadstillägg lill folkpension.

Föreslagen lydelse

Fråga rörande änkepension i anledning av dödsfall, som
inträffat före den Ijuli 1960, skall prövas av den aUmänna försäkringskassa,
hos vilken den försäkrade är inskri-

Vid omräkning av förmånsbeloppen för änkepensioner fill
följd av ändrade förhållanden gäller i tilllämpliga delar bestämmelserna i6§
lagen (1962:392) om hustrulillägg och kommunalt bostadstillägg lill
folkpension.

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987.

' Senaste lydelse 1982:233.

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustru tillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs alt 10 § lagen (1962:392) om huslmlillägg
och kommunall bosladsfillägg fill folkpension' skall ha följande lydelse.

Prop.
1985/86:73

Nuvarande lydelse

m

Frågor om förmåner enligt denna lag skall i den allmänna
försäkringskassan prövas av den försäkringsnämnd, inom vars verksamhetsområde
den pensionsberättigade är mantalsskriven. Detta gäller dock inte inverkan på
förmånerna av sådana inkomster som avses i 6 § andra stycket.

Föreslagen
lydelse

Frågor om förmåner enligt denna lag skall i den allmänna
försäkringskassan prövas av socialförsäkringsnämnd i den omfattning
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket föreskriver.

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987.

' Lagen omtryckt 1976: 1014. Senaste lydelse 1982:232.

4 Förslag till Prop. 1985/86:73

Lag om ändring i lagen (1964 :143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1964:143) om
bidragsförskott' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §2

Beslämmelserna i 17kap. 1§ Ärende enligt 18§ skall i allmän

första stycket och 20 kap. 10-13 §§ försäkringskassa
avgöras av so

lagen (1962:381) om allmän försäk- cialförsäkringsnämnd. Beslämmel-

ring om sammanträffande av förmå- serna i 17 kap. 1 § första slyckel och

ner, ändring av beslut saml lalan 20kap. 10-13§§ lagen (1962:381)

mot allmän försäkringskassas och om allmän försäkring om samman-

försäkringsrätls beslut har motsva- träffande av förmåner, ändring av

rande fillämpning i ärende enligt beslut saml talan mot försäkrings-

dennalag. kassas och försäkringsrätts beslul

har motsvarande lillämpning i ärende enligt denna
lag.

Omprövning av beslut ifråga om återbelalningsskyldighet
enligt 13 § skall göras av socialförsäkrings-nämnd.

Beslut av allmän försäkringskassa eller försäkringsrätt
länder lill omedelbar efterrättelse, om ej annoriunda förordnas.

1.
Denna lag
träder i kraft den Ijanuari 1987.

2.
Bestämmelsen i
22 § andra stycket i sin nya lydelse tillämpas dock först från och med den Ijanuari
1988.

3.
I fråga om
omprövning av beslut av socialförsäkringsnämnd som har meddelats före den 1
januari 1988 gäller äldre bestämmelser.

' Lagen omtryckt 1976:277.

Senaste
lydelse 1983:194. 10

5 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs atl 17 och 20§§ lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring skall ha följande lydelse.

Prop.
1985/86:73

Nuvarande lydelse

Ärende om delpension skall i försäkringskassa avgöras av pensionsdelegalion
enligt 18 kap. 20-22 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring

1. om 8 § skall lillämpas,

2.
om
ärendet är av vidlyftig eller svår beskaffenhet eller

3.
om
tjänsteman hos försäkringskassan finner skäl föreligga mot bifall till
pensionsansökan.

Första stycket gäller ej i den mån pensionsansökan skall
avslås på grund av att sökanden

1. inte uppfyller föreskrivna vill

kor om viss ålder, tio års pensions

grundande inkomst för tilläggspen

sion eller bosättning i Sverige,

2.
uppbär
allmän förtids- eller ålderspension för tid som ansökan avser eller

3.
ansöker
om delpension för längre tid tillbaka än som får beviljas.

När pensionsdelegation avgör ärende enligt denna lag skall
i stället jor två av riksförsäkringsverket utsedda läkare ingå två av arbetsmarknadsstyrelsen
utsedda ledamöter. Av dessa skall den ene representera länsarbetsnämnden och
den andre ha särskild erfarenhet av ärenden om arbetslöshetsförsäkring och
utses efter förslag av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisalion.

Föreslagen lydelse

17§

Ärende om delpension skall i försäkringskassa avgöras av
socialförsäkringsnämnd enligt 18 kap. 20— 22 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring

1. om sökanden efter arbetstids

minskningen inte förvärvsarbetar

enbart som anställd eller

2. om ärendet är av vidlyftig el

ler svår beskaffenhet.

Bestämmelserna
i 20kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om ändring av beslul saml
talan mot allmän försäkringskassas och försäkringsrätts beslul tillämpas även
i ärende enligt denna lag.

Beslämmelserna
i 20kap. 10— 13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om ändring av beslul
samt talan mol allmän försäkringskassas och försäkringsrätts beslul tillämpas
även i ärende enligt denna lag. Omprövning av beslut ifråga om återbelalningsskyldighet
enligt

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1985/86:73

19 § skall göras av socialförsäkringsnämnd.

Beslut
i ärende enligt denna lag länder omedelbart fill efterrättelse, om ej annat
anges i beslutet eller bestäms av domstol som har att pröva beslutet.

1.
Denna lag träder i kraft, i fräga
om 17 § den Ijanuari 1987, och i övrigt den Ijanuari 1988.

2.
Har ett beslut meddelats av en pensionsdelegafion
och begär den försäkrade att beslutet skall omprövas enligt 20 § jämfört med 20
kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall omprövningen ske i
socialförsäkringsnämnd, om omprövningen inte har hunnit slutföras före den 1
januari 1987 eller om begäran om omprövning görs därefter.

3.
I fråga om omprövning av beslul
av socialförsäkringsnämnd som har medelals före den 1 januari 1988 gäller äldre
bestämmelser.

12

6 Förslag till Prop. 1985/86:73

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom
föreskrivs att 8 kap. 4§ lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

8
kap.

4§

Ärende angående livränta till den Ärende angående livränta till den

försäkrade
och i annat ärende upp- försäkrade och i annat ärende upp

kommen fråga humvida den försäk- kommen fråga huruvida den försäk

rade har ådragit sig arbetsskada till rade har ådragit sig arbetsskada till

följd av annat än olycksfall skall i följd av annat än olycksfall skall i

försäkringskassa avgöras av pen- försäkringskassa avgöras av social-

sionsdelegation. försäkringsnämnd.

Omprövning av beslut som gäller fråga som avses i 3kap. 5§ och 6 kap.
5 § skaU, om beslutet har fattals av tjänsteman, göras av socialförsäkringsnämnd.

1.
Denna lag träder i kraft den Ijanuari
1987.

2.
Bestämmelsen i 8 kap 4§ andra
stycket i sin nya lydelse tillämpas dock först från och med den 1 januari 1988.

3.
Har ett beslut meddelats av en
pensionsdelegation och begär den försäkrade att beslutet skall omprövas enligt
8 kap. 12 § jämfört med 20 kap. 10§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
omprövningen ske i socialförsäkringsnämnd, om omprövningen inte har hunnit
slutföras före den 1 januari 1987 eller om begäran om omprövning görs därefter.

4.
I fråga om omprövning av beslul
av socialförsäkringsnämnd som har meddelats före den 1 januari 1988 gäller
äldre bestämmelser.

'
Lagen omtryckt 1977:264. 13

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs alt 15 § lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag' skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:73

15 §'

Nuvarande
lydelse

Beslämmelserna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring om ändring av beslut saml lalan mol allmän försäkringskassas
och försäkringsrätts beslut ha motsvarande tillämpning i ärende enligt denna
lag.

Föreslagen
lydelse

Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring om ändring av beslul saml lalan mot allmän försäkringskassas
och försäkringsrätts beslut har motsvarande lillämpning i ärende enligt denna
lag. Omprövning av beslut ifråga om ålerbetal-ningsskyldighet enligt 12 §
skall göras av socialförsäkringsnåmnd.

Denna
lag träder i kraft den Ijanuari 1988.

' Lagen
omtryckt 1973:449. Senaste lydelse 1978:34.

14

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978 :28) om försäkringsdomstolar

Härigenom föreskrivs alt 5, 7 och 9§§ lagen (1978:28) om
försäkringsdomstolar skall ha följande lydelse.

Prop.
1985/86:73

Föreslagen lydelse

I försäkringsrätt finns försäk-ringsrällsråd och
försäkringsrättsassessorer, som skall vara lagfarna. Försäkringsrältsråd
utnämns av regeringen. Försäkringsrätts-assessorer förordnas av försäkringsrätten.

Nuvarande lydelse

5§'

I försäkringsrätt finns försäkringsrältsråd och
försäkringsrättsassessorer. Försäkringsrältsråd utnämns av regeringen.
Försäkringsrättsassessorer förordnas av försäkringsrätten.

Försäkringsrätlsråd och försäk-ringsrältsassessorer skall
vara lagfarna. Föreligger särskUda skäl, får den som har god kännedom om so-cialförsäkringslagsliftningen
utses liU försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessor, faslän han icke
är lagfaren.

Regeringen utnämner ett försäkringsrältsråd atl vara chef
för domstolen.

7§ Försäkringsrätt är domför med tre ledamöter som är
försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessorer. Härutöver skall två
nämndemän ingå i rätten vid prövning av besvär över

1. beslul som i allmän försäkringskassa
har avgjorts av pensionsdelegation,

2. beslul som i allmän försäkringskassa
har avgjorts av försäkringsnämnd i dess helhet och

1.
beslul
som i allmän försäkringskassa har avgjorts av socialförsäkringsnämnd och

2.
beslul enligt
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmelser.

3. beslul enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personska- * deskydd
eller motsvarande äldre bestämmelser.

Försäkringsrätten
är domför med enbart en ledamot, som är försäkringsrätlsråd eller försäkringsrällsassessor,
i fall som avses i 3 § andra styckel 1-3. Delsamma gäller vid avgörande av mål
där värdet av den förmån som är under prövning i rätlen understiger 2500 kronor
och det överklagade beslutet inte är sådant som avses i första stycket. Om del
av särskild anledning är påkallat, prövas etl mål som förut sagts i stället av
tre ledamöter, som är försäkringsrältsråd eller försäkringsrätlsassessorer.

' Senaste
lydelse 1982:535. Senaste lydelse 1982: 121.

15

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:73

Valbar lill nämndeman i
försäkringsrätt är myndig svensk medborgare, som är kyrkobokförd i länet
och ej har fyllt sjuttio år. Tjänsteman i allmän försäkringskassa eller
ledamot av socialförsäkringsnämnd, tjänsteman vid lokal skallemyndighet
eller riksförsäkringsverket, lagfaren domare, annan ledamot eller
tjänsteman i försäkrings-domstol, åklagare, advokat eller annan som har till
yrke atl föra andras talan inför rätta får ej vara nämndeman.

Valbar
till nämndeman i försäkringsrätt är myndig svensk medborgare, som är kyrkobokförd
i länet och ej har fyllt sjuttio år. Tjänsteman i allmän försäkringskassa
eller ledamot av pensionsdelegation eller försäkringsnämnd, tjänsteman vid
lokal skattemyndighet eller riksförsäkringsverket, lagfaren domare, annan
ledamot eller tjänsteman i försäkringsdomstol, åklagare, advokat eller annan
som har fill yrke att föra andras talan inför rätta får ej vara nämndeman.

Den
som har fyllt sexfio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig atl
mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är ej skyldig atl
mottaga nytt uppdrag förrän efler sex år.

Rätten prövar självmant
den valdes behörighet.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1987.

2.
Äldre bestämmelser i 5 § lillämpas
fortfarande för den söm har utnämnts lill försäkringsrättsråd eller förordnals
fill försäkringsrällsassessor före ikraftträdandet.

16

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet
under krig och krigsfara

Härigenom
föreskrivs all 7§ lagen (1984:989) om socialförsäkringsvä-sendel under krig och
krigsfara skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:73

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Föreligger hinder eller
avsevärda svårigheter för en pensionsdelegalion eller försäkringsnämnd hos en allmän
försäkringskassa alt avgöra ärenden i den ordning som är föreskriven, får
beslut fattas av delegationen eller nämnden i annan sammansättning eller med
mindre anlal ledamöter. Motsvarande gäller beslut av försäkringskassans
styrelse eller beslul i andra ärenden vars avgörande kan ankomma på ett särskilt
organ hos kassan. Beslut får även när del är påkallat fattas av tjänsteman hos
försäkringskassan.

Föreligger hinder eller
avsevärda svårigheter för en socialförsäkringsnämnd hos en allmän försäkringskassa
atl avgöra ärenden i den ordning som är föreskriven, får beslut fattas av
nämnden i annan sammansättning eller med mindre antal ledamöter. Motsvarande
gäller beslut av försäkringskassans styrelse eller beslut i andra ärenden vars
avgörande kan ankomma på ett särskilt organ hos kassan. Beslut får även när
det är påkallat fattas av tjänsteman hos försäkringskassan.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

2
Riksdagen 1985186. I saml. Nr 73

17

Socialdepartementet '"p-
'z'

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1985

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist.

Föredragande:
statsrådet Sigurdsen

Proposition om ökat förtroendemannainflytande i
försäkringskassorna, m. m.

1 Inledning

1.1 Bakgrund

I
samband med aU lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, fillkom skapades en
gemensam organisation för sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen (prop.
1961:45, 2 LU 45, rskr. 294 och prop. 1962:90, 2 LU 27, rskr. 250). Det innebar
att de tidigare lokalsjukkassorna och centralsjukkassoma omvandlades lill
allmänna försäkringskassor med central- och lokalkontor som fick lill uppgift
att som första handläggande instans svara för samtliga grenar inom den allmänna
försäkringen.

I
varje försäkringskassa skulle del finnas en styrelse och en eller flera pensionsdelegationer.
Vidare skulle det i princip finnas en försäkringsnämnd för varje kommun inom
försäkringskassans verksamhetsområde.

Pensionsdelegafionerna,
knutna lill centralkontoren, inrättades bl. a. för att genom en decentralisering
av invalidpensionsprövningen från dåvarande pensionsstyrelsen skapa ett nära
samband mellan invalidpensionsprövningen och sjukförsäkringen och då särskilt
rehabiliteringsverksamheten. Försäkringsnämndema, knutna till lokalkontoren,
inrättades bl. a. för all slopandet av lokalsjukkassornas ombudsmöten och
styrelser inte skulle leda till att förtroendemannainslaget i sjukkasseverksamheten
skulle försvinna.

Formerna
för förtroendemannamedverkan i försäkringskassorna har varit i stort sett
oförändrade sedan är 1962. Organisationen har dock varit föremål för
diskussioner och utredningar under de senaste tio åren.

År 1976 överiämnade Försäkringskasseförbundel
(FKF) rapporten "De

förtroendevalda i försäkringskassorna" till regeringen och begärde att en

utredning skulle tillsättas med uppgift atl bl. a. föreslå lagändringar för att

vidga förtroendemannainflytandel i försäkringskassorna. Vidare överläm

nade förbundet rapporten till riksförsäkringsverket (RFV) med begäran om

en gemensam utredning. Förbundets framställning resulterade i den för

riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet gemensamma s.k. Ig

RFV/FKF-utredningen.
Denna lade i maj 1980 fram ett förslag om bl. a. Prop. 1985/86:73 förtroendevaldas
medverkan i försäkringskassorna samt hur denna medverkan skulle organiseras.
Därefter uppdrog RFV/FKF-utredningen åt en arbetsgmpp att göra en viss
ytterligare översyn av de olika ärendetyper som ansågs lämpliga för förtroendemannamedverkan.
Arbetsgruppens förslag, som RFV/FKF-utredningen ställde sig bakom, redovisades
ijanuari 1982.

Utredningsmaterialet
lämnades över till regeringen i december 1983 för atl ingå i underlaget för
fortsatta överväganden i frågan.

1.2 Utredningen om förtroendevalda i försäkringskassorna

I
prop. 1982/83:127 om vissa administrativa frågor inom den allmänna försäkringen,
m. m. redovisade dåvarande departementschefen sin principiella inställning
till förtroendemannainflytande i försäkringskassorna. Han framhöll att en väl
fungerande förtroendemannamedverkan är viktig i försäkringskassomas verksamhet
och att det är angeläget atl förtroendemännens medverkan inriktas på sådana
områden där deras medverkan kan få etl meningsfullt innehåll. Han framhöll vidare
all del finns anledning alt från tid till annan se över och anpassa
förtroendemännens medverkan till de förändringar som sker inom
verksamhetsområdet.

Efter
regeringens bemyndigande den 1 december 1983 fillkallades en arbetsgrupp (S
1983:05) för all slutföra det utredningsarbete om ökad medverkan av
förtroendevalda vid beslul av försäkringskassa, som bedrivits gemensamt av
riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundel. Arbetsgmppen antog namnet
Utredningen om förtroendevalda i försäkringskassorna.'

Utredningen
fick främst tiU uppgift att göra överväganden om medverkan av förtroendevalda
vid omprövning av vissa ärendelyper inom bl. a. sjukförsäkringsområdet samt vid
beslul om vissa åtgärder vid länga sjukfall m. m. Utredningen skulle även se
över befintliga förtroendemannaorgan och då särskilt överväga möjligheterna
att ersätta nuvarande försäkringsnämnder med ett mindre anlal beslutsorgan.

Utredningen
har redovisat sina förslag i belänkandet (SOU 1985:21) ökat förtroendemannainflytande
i försäkringskassorna. En sammanfattning av utredningens förslag bör fogas
till protokollet i delta ärende som bilaga 1.

Belänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en redovisning
av deras ställningstagande lill ulredningsförsla-gen bör fogas till protokollet
i detta ärende som bilaga 2.

1.3 Förslag av försäkringsdomstolskommittén

I
anslutning lill organisationsfrågorna rörande försäkringskassorna tar jag upp
frågan om atl avskaffa den nuvarande möjligheten för den som inte är

'
Doris Håvik, riksdagsJedamot (ordförande), Arne Andersson, f. d. riksdagsleda

mot, Gustav Jönsson, överdirektör och Anna-Greta Skantz, f. d. riksdagsledamot. 19

lagfaren
att bli yrkesdomare i försäkringsrätt. I detta hänseende har förslag Prop.
1985/86:73 lagts fram av försäkringsdomstolskommittén i dess slutrapport (Ds S
1982:10) Försäkringsdomstolarna.

2 Allmän motivering

2.1 Utgångspunkter

Utredningens
förslag innebär en omorganisation av de förtroendevaldas medverkan i
försäkringskassorna. Utredningen har också gått igenom och kommit med förslag
beträffande vilka ärendetyper som lämpar sig för avgörande av förtroendevalda.

Det
stora flertalet remissinstanser är i huvudsak positiva fill utredningens
förslag och allmänna mofivering och anser del värdefullt atl förtroendemän
medverkar i försäkringskassornas hantering av socialförsäkringsärenden. Jag
kan även för egen del i allt väsentligt ansluta mig till utredningens synsätt
och finner utredningens förslag väl ägnat all läggas fill grund för förslag lill
riksdagen om en reformerad utformning av förtroendemannamedverkan i
försäkringskassorna.

Ett
mofiv för förtroendevaldas medverkan i ledningen och i besluten inom
försäkringskassorna är alt man kan utnyttja de förtroendevaldas praktiska
erfarenheter och kunskaper från olika områden som komplement fill
tjänstemännens kunskaper om försäkringens regler m. m. De förtroendevaldas
kännedom om specifika lokala eller regionala förhållanden bör också tas
tillvara vid bedömningen av enskilda ärenden. Etl ytterligare motiv för
förtroendevaldas medverkan i besluten är att öka allmänhetens insyn i
verksamheten och beslutsprocessen.

Genom
de förtroendevalda skapas en god förankring i oUka medborgar-gnipper, i
föreningsliv och i kommunal förvaltning. De har vanligen även andra
förtroendeuppdrag inom olika samhällssektorer. De kan därför medverka fill all
sprida ökad kunskap om olika förhållanden eller problem och på så sätt bidra
till en ökad samsyn vid bedömningen av sociala frågor.

Ju
mer omfattande socialförsäkringen blir desto svårare har allmänheten atl
överblicka systemet. De förtroendevalda kan aktivt bidra till all sprida information
om socialförsäkringens regler så alt onödiga missförstånd undviks. De
förtroendevalda kan också fånga upp och kanalisera synpunkter från allmänheten
på försäkringen och försäkringskassornas service.

I
prop. 1982/83:127 behandlades riksförsäkringsverkels (RFV) och försäkringskassornas
roller inom socialförsäkringsadministrationen. I huvudsak togs då upp frågor
som gäller RFV:s roll och uppgifter som central förvaltnings- och
tillsynsmyndighet samt arbetsfördelningen mellan RFV och försäkringskassorna.

Det
kan vara lämpligt atl här inledningsvis gå något närmare in på ansvarsfördelningen
inom försäkringskassan. Del gäller då fördelningen

Leif
Ekberg, president (ordförande), Albert Bengtsson, försäkringsrättsråd, Lars

Grönwall, försäkringsrättsråd, Marianne Sjönell, överdirektör och Börje
Wilhelms

son, försäkringsrättsråd. 20

mellan
kassans styrelse och dess förtroendemannaorgan i övrigt saml Prop.
1985/86:73 mellan förtroendemannaorganen och kassans tjänstemän.

I
en försäkringskassa finns det en styrelse, en eller flera pensionsdelegationer
samt försäkringsnämnder. I den mån inte annat föreskrivs skall styrelsen
besluta i kassans angelägenheter.

I
praktiken behandlar styrelsen huvudsakligen administrativa ärenden som gäller
budgetfrågor, organisatoriska frågor samt personal- och lokalfrågor. Vidare
beslutar styrelsen om remissyttranden m. m. Däremot behandlas sällan enskilda
försäkringsärenden i styrelsen.

De
förtroendevalda i försäkringskassans styrelse har ansvar både för tillämpningen
av socialförsäkringslagstiftningen och för de administrativa ledningsfunktionerna.
Detta innebär bl. a. befogenheter alt besluta om t. ex. prioriteringar och policy
inom verksamhetsområdet. I de nuvarande pensionsdelegationerna och
försäkringsnämnderna deltar de förtroendevalda i beslul om
försäkringsförmånerna i enskilda fall.

Det
är försäkringskassans styrelse som har det övergripande ansvaret för all
verksamheten inom försäkringskasseområdel genomförs i enlighet med lagar och
andra bestämmelser. Från styrelsens generella ansvar undantas beslutsfattandet
i enskilda ärenden i pensionsdelegationer eller försäkringsnämnder. Även om
styrelsen kan fatta beslut i enskilda försäkringsärenden i övriga fall är det
normalt vare sig praktiskt genomförbart eller önskvärt att styrelsen gör det.
Ansvaret för dessa ärenden ligger därför i praktiken hos tjänstemännen.
Styrelsens inflytande kommer i stället lill uttryck i dess ansvar för alt
tjänstemän och förtroendemannaorgan har de kunskaper och resurser som krävs
för en riktig ärendehandläggning.

Jag
anser atl denna ansvarsfördelning i princip bör gälla även framdeles mellan å
ena sidan försäkringskassans styrelse och å andra sidan tjänstemän och de nya förtroendemannaorgan
som jag föreslår i det följande. Styrelsens övergripande ansvar för
verksamheten inom kassans område förstärks också till följd av att
riksförsäkringsverkets anvisningar i administrativa frågor i ökad omfattning
ges formen av riktlinjer och ramar så som redovisades i prop. 1982/83:127.

Även
om en stor del av försäkringskassans styrelseärenden är av administrativ och
ekonomisk art går del inte att bortse från atl det yttersta syftet med slyrelsebesluten
är att möjliggöra en god, rättvis och likformig försäkringstillämpning.
Styrelsens prioriteringar beträffande t. ex. personal- och utbildningsinsatser
skall ju syfta tiU att få effekter på försäkringstillämpningen.

Med
hänsyn lill styrelsens ansvar för försäkringskassans verksamhet anser jag alt
övergripande diskussioner exempelvis om rehabiliteringsverksamheten i första
hand bör vara en uppgift för styrelsen. Hur dessa diskussioner bör läggas upp
och vilket underlag för dessa som anses lämpligt kan givelvis variera mellan
olika försäkringskassor. Jag anser att varje försäkringskassas styrelse själv
bäst kan avgöra i vilka former denna och andra diskussioner bör föras.

De
nya förtroendemannaorgan som jag föreslår i det följande skall beslu

ta i enskilda försäkringsärenden. På samma sätt som f. n. sker i pensions- 21

delegationerna
bör de förtroendevalda i de nya organen som underiag för sina beslut ha
tillgång till en föredragningspromemoria och de ytterligare handlingar som kan
krävas i det enskilda ärendet.

Jag
vill påpeka alt ansvaret för ett beslut i ett socialförsäkringsärende i princip
är delsamma oberoende av om beslutet fatlats av en grupp förtroendevalda eller
av en tjänsteman. I båda fallen svarar beslutsfattarna såväl för alt beslutet
överensstämmer med gällande författningar och praxis som för all del inom
ramen för lagen är rimligt och lämpligt med hänsyn fill de särskilda
förhållandena i ärendet.

Jag
anser all ansvaret för atl försäkringen i stort tillämpas riktigt ligger på
styrelsen. Försäkringskasseslyrelsen saknar visseriigen direkt inflytande över
de beslut som övriga förtroendemannaorgan fattar, men styrelsen har etl ansvar
för all försäkringskassans tjänstemän tillhandahåller de förtroendevalda ett
godtagbart beslutsunderiag. Styrelsen skall också se till att ledamöterna får
behövlig utbildning och information.

Del
förhållandel all det närmast är en uppgift för försäkringskassans styrelse alt
föra de övergripande diskussionerna även i försäkringsfrägor innebär inte atl
jag anser alt ledamöterna i de nya förtroendemannaorganen skall avslå från att
föra principdiskussioner i frågor som direkt rör de ärenden eller ärendegmpper
de har atl besluta i. Del är istället naturligt alt så sker. Sådana
diskussioner kcin bl. a. gmndas på information som getts om vad bestämmelser
och utslag av försäkringsdomstolarna innebär tillämpade pä de förhållanden
(enskilda fall) som är aktuella. Försäkringskassans ledning/styrelse bör hålla
sig underrättad om viktigare principfrågor som kommer upp i detta sammanhang
för att kunna beakta del i sina styrande och samordnande insatser.

För
att stärka sambandet mellan styrelsen och de förtroendemannaorgan som beslutar
i enskilda försäkringsärenden är del också av värde all i varje fall några av
styrelseledamöterna även är ledamöter i de socialförsäkringsnämnder som jag
föreslår i del följande. En sådan kombination är önskvärd för all ge
styrelseledamöterna direkt erfarenhet av försäkringsärenden.

Prop.
1985/86:73

2.2 Socialförsäkringsnämnden

Mitt förslag:
Nuvarande pensionsdelegationer och försäkringsnämnder ersätts med enhetliga förtroendemannaorgan
— kallade socialförsäkringsnämnder - som genom sin beslutanderätt skall ges ett
vidgat inflytande på tillämpningen i socialförsäkringsärenden. Som huvudregel
avses gälla alt vaije socialförsäkringsnämnd ansvarar för en viss del av en
försäkringskassas geografiska område. Del bör dock finnas utrymme för avsteg
från denna huvudregel.

Utredningens förslag:
Överensstämmer med mitt förslag. Utredningen anser att avsteg frän huvudregeln
om uppdelning efter geografiska grunder endast skall kunna ske i undanlagsfall.

Remissinstanserna: Förslagel
tillstyrks med få undantag. Försäkringskasseförbundet anser alt den föreslagna
organisatoriska lösningen utgör

22

grunden
för en förnyelse och vidareutveckling av förtroendemannainfly- Prop. 1985/86:73
landet i ett förslag, som annars innebär alt antalet förtroendevalda i försäkringskassorna
minskar jämfört med dagens förhållande. Försäkringsöver-domstolen framhåller
att den nuvarande uppdelningen pä pensionsdelegation och försäkringsnämnd har
närmast historiska motiv som numera torde vara överspelade. En koncentrerad
insats av förtroendevalda i etl enda organ med en geografisk förankring inom
försäkringskassans verksamhetsområde är att föredra enligt domstolen.

Skälen
för mitt förslag: F. n. finns två olika slags förtroendemannaorgan, pensionsdelegationer
och försäkringsnämnder, som beslutar i enskilda försäkringsärenden i
försäkringskassorna.

Pensionsdelegationerna
beslular i enskilda ärenden som gäller rätlen lill förtidspension och
sjukbidrag enligt AFL - utom vad avser förtidspension fill äldre försäkrade på
enbart arbelsmarknadsmässiga gmnder — samt till handikappersättning och
vårdbidrag enligt AFL. Delsamma gäller ärenden om egenlivränta och om
arbetssjukdom enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP). Vissa frågor om delpension
enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall också prövas av
pensionsdelegation.

Ärenden
om inkomstprövade förmåner enligt lagen (1962:392) om husl-rufillägg och
kommunall bostadstillägg lill folkpension saml änkepension med anledning av
dödsfall som har inträffat före den 1 juli 1960 enligt lagen (1962:382)
angående införande av lagen om allmän försäkring skall prövas av försäkringsnämnd.
Dessutom skall nämnden ge råd och upplysningar angående lokala angelägenheter fill
kassans styrelse, pensionsdelegafion och lokalkontor.

Jag
anser alt ett ökat förtroendemannainflytande bör innebära alt de förtroendevalda
skall ha kunskap om, insyn i och ett effektivt inflytande på regeltillämpningen
inom de centrala delarna av socialförsäkringsområdet. En fömlsältning för all
de förtroendevalda skall kunna få fillfredsställande överblick över
socialförsäkringen är enligt min mening att de ärenden som de skall besluta i
inte fördelas på olika typer av förtroendemannaorgan som vart och ett beslular
inom sitt ämnesområde. Jag förordar därför atl nuvarande pensionsdelegationer
och försäkringsnämnder ersätts med enhetliga socialförsäkringsnämnder. Dessa
socialförsäkringsnämnder bör i princip besluta i alla sådana lyper av ärenden
som är lämpade all avgöras av förtroendevalda.

Varje
försäkringskassa bör ha så många socialförsäkringsnämnder som behövs med hänsyn
fill kassans storlek och ärendemängd. Vatje nämnd bör ansvara för en viss del
av en försäkringskassas geografiska område. Nämndernas geografiska områden bör
normalt följa lokalkontorsgränsema och omfatta etl eller flera
lokalkontorsområden.

Varje
socialförsäkringsnämnd bör besluta i alla typer av förtroendeman-

naärenden som hör lill nämndens område. Som utredningen och flera

remissinstanser framhållit kan del dock i vissa fall finnas skäl alt frångå

denna princip. Vissa försäkringskassor har för närvarande sina pensions

delegationer specialiserade så att vissa ärendeslag beslutas i en särskild

delegation. Det kan finnas skäl atl ha vissa specialiserade nämnder för all 23

exempelvis klara av stora
ärendebalanser. Specialisering av nämnder bör dock ske restriktivt. Slutligt
ställningstagande till de specialiserade nämnderna bör las när erfarenhet
vunnits av den nya förtroendemannaorganisa-lionen. Jag återkommer (avsnitt 2.8)
till hur nämndernas geografiska områden och eventuella specialisering på vissa
ärendelyper skall fastställas.

Prop.
1985/86:73

2.3 Socialförsäkringsnämndens sammansättning

Mitt förslag:
Socialförsäkringsnämnden skall ha sju ledamöter. Ordföranden utses av
regeringen. Tre ledamöter väljs av landstinget — eller i förekommande fall
kommunfullmäktige — och tre ledamöter utses av riksförsäkringsverket efter
förslag av arbetsmarknadens partsorganisationer. Nämnden utser inom sig vice
ordförande. För alla ledamöter utom ordföranden utses suppleanter.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna:
Utredningsförslaget har föranlett en del olika synpunkter. Försäkringsöverdomslolen
och två försäkringsrätter anser att fem ledamöter är tillräckligt, medan övriga
remissinstanser inte har haft något all erinra mot det föreslagna antalet
ledamöter. Riksförsäkringver-kel, LO och TCO tillstyrker förslaget om hur
ledamöterna skall utses. Flera remissinstanser vill all landstinget skall utse
sex av de sju ledamöterna. Ett par remissinstanser anser att det finns skäl atl
överväga primärkommunal representation i socialförsäkringsnämnderna.

Skälen
till mitt förslag: De nuvarande förtroendemannaorganen, pensionsdelegationen
och försäkringsnämnden, har olika sammansättning.

Pensionsdelegationen
består av älta ledamöter. Ordförande och vice ordförande förordnas av
regeringen. Av övriga ledamöter förordnar riksförsäkringsverket två läkare och
tvä ledamöter som skall ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden. Två
ledamöter väljs av landstinget eller, om försäkringskassans verksamhetsområde
utgörs av kommun, av kommunfullmäktige. I delpensionsärenden ersätts de båda
läkarna av två av arbetsmarknadsstyrelsen utsedda ledamöter.

Försäkringsnämnden
består av minst fem och högsl sju av resp. kommun utsedda ledamöter. Om
nämndens verksamhetsområde består av flera kommuner bestämmer
riksförsäkringsverket antalet ledamöter och hur många som skall utses av varje
kommun. För ledamöterna väljs lika många suppleanter. Nämnden utser inom sig
ordförande och vice ordförande.

I
likhet med utredningen anser jag alt socialförsäkringsnämndema bör bestå av
förtroendevalda med erfarenheter och kunskaper från olika områden. Ingen
yrkesgrupp skall ges företräde enbart pä grund av sina yrkeskunskaper. Nämnden
bör därför inte ha läkare som ledamöter enbart i deras egenskap av läkare.

Jag
anser i likhet med utredningen atl socialförsäkringsnämnden bör ha en så bred
och allsidig representation från del egna försäkringskasseområdel som möjligt.
Ledamöterna bör ha god förankring i olika medborgar-grupper och ha kunskaper om
lokala och regionala förhållanden. De perso-

24

ner
som i första hand bör komma ifråga är de som är bosatta inom nämndens område.
De av landstinget valda ledamöterna får anses företräda de flesta gmppema i
samhället. Jag utgår också ifrån alt de kommer att tillföra försäkringskassorna
värdefulla kunskaper från landstingskommunens verksamhetsområde, främst hälso-
och sjukvården. Med hänsyn till de många sambanden mellan försäkringskassornas
och primärkommunernas verksamhetsområden anser jag alt det är av värde om
någon av de landslingsvalda ledamöterna i resp. nämnd har kommunal erfarenhet.
Pä så sätt kan i viss utsträckning önskemål om primärkommunal anknytning fillgodoses
även om det inte finns utrymme för representanter för varje kommun i nämnderna.

Jämfört
med vad som f. n. gäller i pensionsdelegationen innebär mitt förslag en utökning
av antalet ledamöter med erfarenhet från arbetsmarknadsområdet. Jag ansluter
mig till utredningens förslag alt riksförsäkringsverket skall utse tre
ledamöter efter förslag av partsorganisationer på arbetsmarknaden. Därvid bör
tvä föreslås från arbetstagarsidan och en föreslås från den icke offentliga arbetsgivar-
och egenförelagarsidan. Jag utgår då från alt den offenfiiga sektorn blir väl
representerad genom de landslingsvalda ledamöterna. Vid val av ledamöter med
arbetsmarknads-erfarenhet bör hänsyn las till regionala förhållanden så all
strukturen på arbetsmarknaden inom nämndens geografiska område avspeglas genom
dessa ledamöter. Därigenom tillgodoses behovet av kunskap om arbelsmarknadsmässiga
förhållanden. Det är därför enligt min mening inte behövligt atl i
socialförsäkringsnämnden ha särskilda ledamöter utsedda av arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadens
parter kan genom sina regionala organ ta fram förslag på ledamöter med kunskap
om arbetsmarknadens slmklurella särdrag inom varje nämndområde. Det kan också
vara lämpligt all det närmare förfarandet vid framtagningen av förslagen lill
ledamöter och suppleanter i socialförsäkringsnämnderna diskuteras i
riksförsäkringsverkels socialförsäkringsdelegation. I denna ingår representanter
för arbetsmarknadens centrala partsorganisationer.

Utredningen
har framhållit alt de förtroendevalda som utses genom landsting eller nomineras
av arbetsmarknadens parter i sina uppdrag i socialförsäkringsnämnden inte skall
agera som representanter för det ena eller andra intresset. De skall utifrån
sina erfarenheter och kunskaper objektivt bedöma de föreliggande ärendena och i
sina beslut följa gällande författningar och praxis. Jag ansluter mig
självfallet lill denna uppfattning.

Prop.
1985/86:73

2.4
Kravet på svenskt medborgarskap för ledamöter i försäkringskassornas styrelser
och socialförsäkringsnämnder

Mitt
förslag: Utlänning som har kommunal rösträtt skal! kunna utses till ledamot
eller suppleant i en försäkringskassas styrelse och i socialförsäkringsnämnd.

25

utredningens
förslag: Utredningen anser att denna fråga bör prövas i ett störte sammanhang
mot bakgmnd av andra utredningar som har gjorts på senare lid.

Remissinstanserna;
De instanser som yttrat sig i frågan anser alt svenskt medborgarskap inte bör
vara krav för valbarhet tiU försäkringskassornas styrelser och socialförsäkringsnämnder.

Skälen
för mitt förslag: F. n. gäller krav på svenskt medborgarskap för ledamöter och
suppleanter i försäkringskassornas styrelser, pensionsdelegationer och
försäkringsnämnder (18 kap. 9 §, 21 § andra stycket och 24 § tredje stycket AFL).
Två utredningar, kommunaldemokraliska kommittén (Ds C 1983:4) och diskrimineringsulredningen
(Ds A 1984:6), har på senare tid lagil upp frågan om medborgarskapskravet bör
finnas kvar i samma omfattning som idag. På grundval av prop. 1985/86:7 om
utlänningars rättsliga ställning har riksdagen nyligen beslutat all kravet på
svenskt medborgarskap skall avskaffas på flera områden, där kravet på
anknytning till Sverige kan tillgodoses på annat sätt (LU 12, rskr. 33). I den
nämnda propositionen föreslogs dock inte några ändringar i fråga om medborgar-skapskravel
för ledamöter i socialförsäkringens organ i avvaktan på remissbehandlingen av
belänkandet Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna.

För egen del anser jag alt
tiden nu är mogen för alt slopa kravet på svenskt medborgarskap för ledamöter
och suppleanter i försäkringskassornas förtroendemannaorgan. Dessa organs
uppgifter och befogenheter kan inte anses vara av sådan karaktär att man måste
kräva svenskt medborgarskap hos ledamöterna eller ersättarna. Del får i
stället ankomma på dem som utser personer alt inneha dessa uppdrag all bevaka
alt personerna ifråga har tillräckliga insikter i svensk rätt och svensk
förvaltning. Sådana insikter kräver normall att de som utses sedan lång fid har
vislats i Sverige. Jag föreslår därför alt kravet på svenskt medborgarskap för
ledamöter och suppleanter i försäkringskassornas förtroendemannaorgan ersätts
av etl krav på all den som skall utses måste ha kommunal rösträtt här i landet.
Detta innebär alt den som är utlänning för atl kunna bli vald måste ha boll här
i minst tre år. Han skall också vara myndig.

Prop.
1985/86:73

2.5 Förtroendemannamedverkan
vid ärendenas avgörande

Mitt
förslag: Socialförsäkringsnämnden skall avgöra frågor om

o förtidspension eller
sjukbidrag, dock inte förtidspension till äldre

försäkrade
på enbart arbelsmarknadsmässiga grunder o handikappersättning o vårdbidrag

o delpension lill egenföretagare
och i övrigt vidlyftiga eller svåra fall o arbetssjukdom eller egenlivränta
enligt arbelsskadeförsäkringen o sjukdom eller egenlivränta enligt det statliga
personskadeskyddel o eftergift av återkrav mot underhällsskyldig för utgivet
bidragsförskott o inkomstprövade folkpensionsförmåner i vissa fall

26

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Prop. 1985/86: 73 Utredningen
föreslår dock att beslul om förtidspension och sjukbidrag till försäkrade över
60 år skall fallas av tjänstemän. Å andra sidan anser utredningen att
socialförsäkringsnämnden skall avgöra fler ärenden om inkomstprövade förmåner lill
folkpension än vad jag förordar.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser är positiva till utredningens förslag. Utöver vad
utredningen föreslagit har flera remissinstanser förslag på några ytterligare ärendelyper
som bör avgöras av socialförsäkringsnämnden.

Bland
de ärendetyper som då nämns är beslul om förtidspension eller sjukbidrag fill
försäkrad över 60 år, sjukpenning under rehabilitering, indragning eller
nedsättning av en förmån, återbetalningsskyldighel samt beslul om sjukpenning i
samband med pensionsprövning. Vidare nämns t. ex. vissa frågor om inkomstprövade
folkpensionsförmåner och bidragsförskott.

Skälen
för mitt förslag: Med hänsyn till det myckel stora antalet ärenden som
behandlas hos försäkringskassorna bör de förtroendevaldas medverkan i
socialförsäkringsärenden koncentreras till sådana typer av ärenden där ulgången
har stor betydelse för den försäkrade från trygghets- och försörjningssynpunkl
och där avgörandet också inrymmer betydande inslag av skälighetsbedömning. I
anslutning lill uttrycket betydande inslag av skälighetsbedömning - vilket använts
av utredningen och lämnats utan direkta erinringar av remissinstanserna — vill
jag framhålla följande.

Socialförsäkringsområdet
har en omfattande rättslig reglering, som i många hänseenden är förhållandevis
detaljerad. Självfallet måste avgörandena i socialförsäkringsärendena, oavsett
om beslulskompelensen ligger hos en tjänsteman eller hos ett förtroendemannaorgan,
gmndas på tillämpning av gällande författningar. Också den praxis som utbildas
på området, främst genom domar i försäkringsöverdomslolen, skall vara
vägledande för tillämpningen hos försäkringskassorna. Inom de gränser som dras
upp genom författningsbestämmelser i form av lagar, förordningar eller myndighetskungörelser
saml genom fastlagd praxis finns emellertid i åtskilliga typer av
socialförsäkringsärenden ett utrymme för vad som kan kallas skälighetsbedömningar.

Det
är här fråga om ärenden där det slulliga ställningstagandet regelmässigt
bygger på en sammanvägning och bedömning av en rad medicinska, arbelsmarknadsmässiga,
sociala och ekonomiska omständigheter, som är hänförhga främst till den
försäkrade som del enskilda ärendet gäller. Särskilt när ett störte sådant
bedömningsutrymme finns är del angeläget att skapa så goda garantier som
möjligt för att avgörandena framstår som allmänt sett skäliga och rimliga. För
detta slag av rätlsprövning, där i regel de sammanfallande avvägningarna blir
utslagsgivande, är enligt min mening socialförsäkringsnämnden ett lämpligt
forum.

För
all inte belastningen på nämndorganisationen skall bli alltför stor måste
nämndmedverkan begränsas till de ärendeslag som från Irygghels-och
försörjningssynpunkt är mest betydelsefulla.

Beslul
om förtidspension och sjukbidrag har stor betydelse för den

försäkrades framtid och försörjning och besluten inrymmer ofta ett stort 27

mått
av skälighetsbedömning. Utredningen anser därför atl förtroende- Prop.
1985/86:73 valda även i fortsättningen i princip bör fatta beslul i denna typ
av ärenden. De utgör en stor andel av de ärenden utredningen föreslär för beslul
av förtroendemän. För att något begränsa antalet ärenden föreslår dock utredningen
all beslut i ärenden om förtidspension där den försäkrade fyllt 60 är i
fortsättningen skall fattas av tjänstemän.

Flera
remissinstanser har ifrågasatt den av utredningen föreslagna begränsningen.
Därvid har framhållits all dessa ärenden ofta innehåller betydande inslag av
skälighetsbedömning. Bl. a. försäkringsdomstolama pekar på alt det inte så sällan
är tveksamt hur de skall bedömas.

Jag
anser liksom utredningen alt ärenden om rätt till förtidspension och sjukbidrag
är väl ägnade atl avgöras av socialförsäkringsnämnd. Detta gäller enligt min
åsikt också de flesta frågor om rätt Ull förtidspension eller sjukbidrag lill
försäkrade över 60 år. I överensstämmelse med vad som f. n. gäller beträffande pensionsdelegalion
bör emellertid från nämndprövning kunna undantas ärenden om rätt fill
förtidspension på enbart arbelsmarknadsmässiga skäl.

Utredningen
föreslär all förtroendevalda även i fortsättningen skall falla beslul i ärenden
om handikappersättning och vårdbidrag. Remissinstanserna har inte haft något
att erinra mot förslagel. Jag delar utredningens uppfattning.

Utredningen
anser alt alla delpensionsärenden som bedöms vara vidlyftiga eller av svär
beskaffenhet skall avgöras av förtroendevalda. Ärenden om delpension lill egenföretagare
anses vara av sådan beskaffenhet alt de alltid bör prövas av förtroendevalda.
Jag ansluter mig till utredningens bedömning av vilka delpensionsärenden som
skall avgöras av socialförsäkringsnämnd. Jag återkommer i specialmotiveringen
med exempel på ärenden som inte skall behöva handläggas i nämnd.

Alla
arbetsskadeärenden som rör egenlivränta och arbetssjukdom avgörs i
pensionsdelegation. Syftet är alt garantera en kvalificerad handläggning i
försäkringskassorna av dessa ärenden. Vad nu sagts gäller också för motsvarande
ärenden enligt del statliga personskadeskyddet. Utredningen anser all dessa
ärendetyper väl uppfyller de kriterier för beslut av förtroendevalda som
utredningen ställt upp. Jag delar denna uppfattning som inte har ifrågasatts av
remissinstanserna.

Utredningen
har diskuterat förtroendemannamedverkan i vissa beslul enligt lagen (1964:143)
om bidragsförskott.Utredningen har därvid funnit alt beslul huruvida en
underhållsskyldig skall beviljas eftergift av återkrav (skuld till
försäkringskassan) för utgivna bidragsförskott har så betydande inslag av
skälighetsbedömningar all förtroendevalda bör träffa avgörandet. Remissinstanserna
har inte hafl något alt invända mot förslagel och jag ansluter mig lill
utredningens bedömning.

Enligt
gällande lagregler skall frågor om inkomstprövade folkpensions-

förmåner (hustrulillägg, kommunall bosladsfillägg och inkomstprövad än

kepension) prövas av försäkringsnämnd, men beslutanderätten i vissa

ärenden får enligt särskilda bestämmelser utövas av nämndens ordförande.

I en kungörelse som utfärdats av riksförsäkringsverket (RFFS 1977:6,

omtryckt 1977:35) anges i vilka ärenden ordföranden får besluta ensam 28

och
vilka ärenden som undantas från ordförandens prövning.

Ärenden
som enligt kungörelsen undantagils från ordförandens beslu- Prop. 1985/86:
73 tanderält innefattar följande frågor enligt lagen (1962:392) om hustmtillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension

1
rätt till hustrutillägg på
grund av särskilda skäl

2
rätt till inkomstprövad förmän
när försäkrad åberopat oriktig uppgift eller underlåtit atl anmäla ändring av
förhållande som kunnat påverka rätlen lill och storleken av förmånen

3
beräkning av avhänt kapital

4
likställande av gift pensionsberättigad
med ogift sådan och del omvända förhållandel

5
rätt lill inkomstprövad förmån
vid bosättning utomlands

6
rätt all överskrida del i
kommunens grunder angivna maximala bostadstillägget

7
fördelning av bostadskostnad
mellan försäkrad och annan person, med vilken den försäkrade sammanbor, på
annat sätt än genom lika fördelning mellan de sammanboende

8
beräkning av årsinkomst för
förfluten tid, då försäkringskassan beslutat om återkrav

9
beräkning av årsinkomst för
försäkrad som har del i oskiflat dödsbo när behållningen överstiger fyra gånger
del vid liden för dödsfallet gällande basbeloppet och det finns dödsbodelägare
utöver efterlevande make

10
beräkning av årsinkomst avseende jordbruk som bmkas av ägaren, rörelse eller flerfamiljsfaslighel.

Utredningen
föreslår en regel som ger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
riksförsäkringsverket möjlighet all bestämma i vilken utsträckning ärenden om inkomstprövade
förmåner skall avgöras av socialförsäkringsnämnden. Utredningen slår fast atl
de ärenden i vilka f. n. försäkringsnämndens ordförande ensam fär fatta beslul
inte uppfyller utredningens kriterier på typ av ärenden som förtroendevalda
bör avgöra. I övervägande antalet ärenden är del fråga om rena beräkningar, där
beräkningssättet är uttömmande reglerat. Utredningen föreslår därför att tjänstemän
i fortsättningen skall fatta beslul i dessa ärenden. Jag instämmer i denna
bedömning.

Även
när det gäller de ärenden som f. n. undanlagils från ordförandens beslutsrätt
anser utredningen alt flera ärendegrupper inte inrymmer ett sådant mått av
skälighetsbedömning, atl det motiverar förtroendemannamedverkan. Dessa ärenden
kan närmast jämföras med sådana som försäkringsnämndens ordförande f. n. beslular
i. Ofta finns utfyllande tillämpningsföreskrifter och en stabil praxis.

För
egen del anser jag att del finns skäl till vissa avvikelser från utredningens
förslag när del gäller förtroendemannamedverkan i ärenden om kommunall bosladsfillägg.
Eftersom fiertalel kommuner använder sig av kommunförbundets normalgrunder för
beräkning av kommunall bosladsfillägg och det finns en utföriig
författningsreglering rörande beräkning av bostadskostnad och årsinkomst anser
jag att ytterligare några ärendelyper utöver dem som utredningen angett kan
jämföras med sådana som försäkringsnämndens ordförande f. n. beslutar i.

29

De
ärenden som jag anser klart lämpade för handläggning i socialförsäk-nngsnämnd
är de som nämnts under punkterna 1, 2 och 3. Det gäller rätt till hustrulillägg
på grund av särskilda skäl, rätt lill inkomstprövad förmån när försäkrad
åberopat oriklig uppgift eller underlåtit atl anmäla förhållande som kunnat
påverka rätten till och storleken av förmånen samt ärenden om inkomstprövade
förmåner som inrymmer frågor om avhänt kapital. I sådana ärenden finns utrymme
för såväl ekonomiska bedömningar som skälighetsbedömningar.
Socialförsäkringsnämnden bör därför träffa avgörandet i dessa ärenden.

Jag
anser i likhet med utredningen atl regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
riksförsäkringsverket skall bestämma i vilken omfattning ärenden om inkomstprövade
folkpensionsförmåner skall avgöras av socialförsäkringsnämnden. Eftersom del totala
antalet nämnder är avhängigt av hur många ärenden som skall avgöras i nämnd har
jag här klargjort vilka av dessa frågor som jag anser bör prövas av
socialförsäkringsnämnden.

Det
kan i detta sammanhang nämnas all riksrevisionsverkel i en revisionsrapport i
maj 1985 (1984:433) redovisat en granskning av regeltill-lämpning och
administration avseende kommunall bostadstillägg lill folkpension. I rapporten
föreslär verket bl.a. alt beslämmelserna om förverkande av kommunall
bostadstillägg och om beräkning av avhänt kapital skall ses över.
Riksförsäkringsverket har i en rapport i augusti 1985 angående regelförenklingsarbelel
anmält alt en översyn pågår av reglerna för hustrulillägg och kommunall
bostadstillägg. Om denna översyn leder till ändrade regler kan det också bli
aktuellt alt på nytt överväga beslutsförfa-randel i dessa ärenden.

Utredningen
föreslår en möjlighet för tjänstemän att hänskjuta ett ärende tiU
socialförsäkringsnämnden för beslul. En regel härom skulle leda lill all del
kommer atl finnas flera olika beslutsgångar för samma slags ärenden. I samma ärendelyp
kan besluten omprövas ibland av tjänsteman och ibland av nämnd. Om en
tjänsteman t. ex. väljer alt hänskjuta ärendet lill socialförsäkringsnämnden
för prövning kan beslutet inte omprövas i försäkringskassan ulan besvär måsle
anföras över etl sådant beslul hos försäkringsrätten. För atl undvika
alternativa behörighetsregler anser jag all del inte bör finnas någon generell
regel om all tjänstemän skall kunna hänskjuta ett ärende lill
socialförsäkringsnämnden för beslul. Detta innebär all man får en klar
skiljelinje mellan socialförsäkringsnämndens och kassaljänstemännens besluiskompelens.

Prop.
1985/86:73

2.6 Omprövning av förtroendemannabeslut

Mitt förslag:
Socialförsäkringsnämnderna skall inte ompröva sina egna beslut. Den som är
missnöjd med ett nämndbeslul får anföra besvär direkt till försäkringsrätten.

Utredningens förslag:
Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Av de remissinstanser som
berör frågan har flertalet tillstyrkt förslaget. Försäkringsöverdomslolen
avstyrker dock.

30

Skälen
för mitt förslag: Det nu gällande förfarandet innebär alt förtroen- Prop.
1985/86: 73 devalda i pensionsdelegationer och försäkringsnämnder omprövar sitt
eget beslul med stöd av 20 kap. 10 § AFL om den försäkrade begär del. Hämtöver
finns ett särskilt ändringsförfarande som innebär att pensions-ddegafioner och
försäkringsnämnder skall ändra sitt eget beslul med stöd av 20 kap. 10 a § AFL
om beslutet blivit oriktigt på grund av att del fallats på uppenbart felaktigt
eller ofullständigt underlag eller blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig
rättstillämpning eller annan liknande orsak.

Den
omständigheten atl det är etl och samma organ som omprövar sina egna beslul med
stöd av 20 kap. 10 § AFL har väckt kritik och bl. a. uppfattats som en onödig
byråkratisk omgång som försenar besvärsprocessen.

Andelen
beslut, som ändras vid omprövning i pensionsdelegationer och försäkringsnämnder,
är lägre än för andra lyper av omprövningsärenden. Förklaringen anses bl. a.
ligga i alt beslutsunderlaget i delegations- och nämndärenden redan i samband
med avgörandet är omsorgsfullt berett och . atl besluten ofta innehåller
utförliga mofiveringar. I de ärenden där besluten ändras vid omprövning har
del ofta kommit fram nya omständigheter sedan föregående prövning.

I
specialmotiveringen fill förslaget till lag om ändring i AFL 20 kap. 10 § i prop.
1981/82:88 med förslag bl. a. om ett utökat omprövningsförfarande i försäkringskassorna
framhöll dåvarande departementschefen att del var angelägel att
försäkringskassan gjorde sin omprövning så skyndsamt som möjligt.
Riksförsäkringsverket har också i en kungörelse (RFFS 1978:22, omtryckt 1982:4)
föreskrivit alt omprövningen skall vara slutförd inom sex veckor, om inte
särskilda skäl föranleder annat.

Justitieombudsmannen
(JO) har vid inspekfion hos ett par försäkringskassor funnit alt tidsfristen
på sex veckor ofta överskrids i omprövningsärenden i pensionsdelegafionerna.
JO har ifrågasatt om denna tidsfrist bör behållas för omprövning av
delegationsärenden när möjligheterna all iaktta fristen är starkt begränsade av
mer eller mindre administrativa skäl. Det finns enligt JO:s mening skäl alt gå
längre än all utöka tidsfristen. Statistiken visar alt ändringsfrekvensen i delegalionsärendena
är myckel låg. En vanlig reaktion är också att omprövningen inte tjänar något
ändamål utan endast tar lid. JO ifrågasätter om inte delegationsärenden bör undantas
från omprövning hos försäkringskassan och direkt överprövas av försäkringsrätt
efter besvär av den försäkrade eller riksförsäkringsverket. JO har, för att
uppmärksamma utredningen på sin inställning i omprövningsfrågan, översänt
protokoll frän inspektionsverksamheten lill utredningen.

I
likhet med utredningen och de flesta remissinstanserna anser jag alt nuvarande
syslem där förtroendevalda omprövar sina egna beslul har besvärande nackdelar.
Jag anser all en generell skyldighet för förtroendemannaorganet att ompröva
sina beslut alltför ofta leder till en onödig omgång och förlängning av handläggningsliden.
Jag föreslår därför alt socialförsäkringsnämnden inte skall ompröva egna beslul.
Den som är missnöjd med de förtroendevaldas beslul får anföra besvär direkt lill

försäkringsrätt.

31

Jag
anser dock att de förtroendevalda även i fortsättningen skall kunna Prop.
1985/86:73 ändra egna beslut med stöd av 20 kap. 10 a § AFL, dvs. av eget
initiativ eller på yrkande ändra beslut som är behäftade med vissa
kvalificerade felaktigheter. Det gäller här all ändra sådana beslut som blivit
orikliga på grund av uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller på
grund av uppenbart felaktig rältsfillämpning eller annan liknande orsak. En arbetsgmpp
inom riksförsäkringsverket har undersökt effekterna av den fr. o. m. den 1
april 1982 ändrade besvärsordningen. Enligt arbetsgmppen torde sannolikt
flertalet av de fall därgrundbeslutet f. n. ändras av pensionsdelegationer och
försäkringsnämnder efler begäran om omprövning vara ärenden där ändring kunnat
ske enligt 20 kap. 10 a § AFL.

De
omprövningsregler som infördes år 1982 ledde till alt del inte längre blev
obligatoriskt för försäkringskassan atl avge yttrande till försäkringsrätten.
Liksom utredningen anser jag atl det inte heller framdeles generellt skall
krävas all försäkringskassan avger särskilt yttrande till försäkringsrätten i
besvärsärenden. Yttrande bör avges efter begäran av försäkringsrätten eller
när kassan av annan anledning finner skäl till del. Jag anser vidare all det
inte skall krävas alt varje besvär över etl nämndbeslut skall föredras för
nämnden för eventuell ändring enligt 20 kap. 10 a § AFL. Denna paragraf innebär
enligt min mening bara en skyldighet att ändra ett beslul när del finns
speciellt angivna och i regel lätt konslaterbara skäl till del, inte en skyldighet
atl pröva hela ärendet för all se om del finns skäl all ändra. Om nämnden själv
skall la ställning i samtliga fall när ett beslul överklagas åstadkommer man
inte någon minskning av handläggningstiden eller arbetsinsatsen inom
försäkringskassan. Det bör enligt min mening ankomma pä ansvarig
chefstjänsteman (f. n. avdelningschef vid kassans centralkontor) alt bedöma om etl
besvär över ett nämndbeslut bör föranleda en ny prövning i nämnden enligt 20
kap. 10 a § AFL. En handläggningsordning enligt mitt förslag innebär en viss
minskning av arbetsbelastningen hos försäkringskassorna. För
försäkringsrätterna innebär förslaget en viss ökning av målen från kassorna.

Jag
återkommer i specialmotiveringen något till tillämpningen av 20 kap. 10 och 10
a §§ AFL.

Förvaltningslagen
(1971:290) innehåller gmndläggande regler för handläggningen av ärenden hos
förvaltningsmyndigheter. Denna lag innehåller emellertid inte några regler om
omprövning av myndighels beslul. Regeringen har den 3 oktober 1985 beslutat om
en lagrådsremiss med förslag till en ny förvaltningslag. Delta förslag
innehåller bl. a. en gmndregel om ett omprövningsförfarande på
förvaltningsområdet. Den föreslagna lagen upptar i likhet med den gällande
förvaltningslagen en föreskrift om alt bestämmelse i annan lag eller
förordning som avviker från förvaltningslagen skall gälla. Den nya lagen avses
träda i kraft den 1 januari 1987.

Omprövningsförfarandet i
försäkringskassorna regleras f. n. uteslutande

genom de särskilda föreskrifterna i socialförsäkringslagstiflningen. Enligt

min mening bör sä vara fallet även sedan en ny förvaltningslag med en

grundläggande omprövningsregel har trätt i kraft. Min bedömning bygger

på att omprövnings- och ändringsförfarandet enligt 20 kap. 10 och 10 a §§

AFL är avpassat för just socialförsäkringsärenden och mer utförligt regle- 32

rat än det som föreslås i
förvaltningslagen. Tillkomsten av en ny förvaltningslag får naturligtvis inte
leda lill oklarhet om vilka omprövningsregler som skall lillämpas av
försäkringskassorna. Frågan om del behövs några särskilda bestämmelser som
klargör alt omprövningsförfarandel enligt den föreslagna nya förvaltningslagen
inte skall gälla för socialförsäkringsområdet får las upp i samband med den följdlagstiflning
som del förslaget aktualiserar.

Prop. 1985/86:73

2.7 Förtroendemannamedverkan vid omprövningsbeslut

Mitt
förslag: Socialförsäkringsnämnden skall på enskilds begäran ompröva tjänslemannabeslul
som gäller

o rätt lill
ersättning i form av sjukpenning och havandeskapspenning o fråga om indragning
eller nedsättning av förmån o fråga om skyldighet att återbetala ersättning som
uppburils obehörigen eller med för högt belopp o inkomstprövade
folkpensionsförmåner i vissa fall

Utredningens
förslag: Utredningen föreslår alt socialförsäkringsnämnden skall ompröva i
princip alla lyper av ärenden inom socialförsäkringsområdet där tjänsteman har
att avgöra ärendet och en försäkrad begär omprövning av beslutet. Ärenden där
värdet av den förmän som är föremål för prövning understiger 2500 kr. skall
dock undantas.

Remissinstanserna: De
flesta av de remissinstanser som berört frågan instämmer i utredningens
förslag. Försäkringskasseförbundet anser all den föreslagna ordningen för
omprövning är av avgörande betydelse för atl utredningens förslag skall ses som
ett förslag om vidgat förtroendemannainflytande. Försäkringsöverdomslolen
anser däremot all utredningen genom omprövningsförslaget tar avstånd från sina
egna utgångspunkter beträffande förtroendemannamedverkan och att man genom den
föreslagna ordningen i sak inför en ny besvärsinstans. Riksrevisionsverket
anser alt de förtroendevaldas omprövning bör begränsas till ärenden där del huvudsakligen
är fråga om att göra en skälighetsbedömning. Om nämnden skall fatta beslul i
ärenden som inte enbart gäller skälighetsbedömningar ulan även rena regdlolkningar
bör enligt riksrevisionsverkel kravet pä juridisk sakkunskap beaktas.

Skälen
för mitt förslag: Nu gällande omprövningsförfarande har inneburit stora
fördelar för såväl allmänheten som för försäkringskassorna och försäkringsrätterna.
Dessa fördelar har emellertid som framgått av vad jag har anfört tidigare
(avsnitt 2.6) framför alll gällt ärenden som har avgjorts genom beslut av
tjänstemän hos försäkringskassorna. Det är angelägel atl i samband med all förtroendemannaorganisalionen
hos kassorna reformeras la lill vara de möjligheter som omprövningsinstitutet
ger till en snabb och handläggningsmässigt enkel prövning när försäkrade är
missnöjda med beslut som fattas av tjänstemän. Pä sä sätt undviks alt ett stort
antal ärenden förs besvärsvägen till försäkringsrätterna.

Utredningens
förslag beträffande omprövningsförfarandet innebär atl

33

3 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 73

inte
enbart ärenden som innehåller skälighetsbedömningar ulan även aren- Prop.
1985/86: 73 den som kan avgöras genom rena regelfillämpningar och regdlolkningar
av juridisk art skulle omprövas av socialförsäkringsnämnd. För all uppnå en
begränsning av ärendeantalet i nämnderna föreslår utredningen en beloppsgräns.

För
egen del är jag inte beredd alt följa utredningens förslag när det gäller avgränsningen
av de ärendetyper där besluten skall omprövas av förtroendevalda. Enligt min
mening är del både viktigt och nödvändigt all låta förtroendemannaorganet
koncentrera sig på all handha ärendeslag där de kriterier för förtroendemannabeslut
som jag förut har angett är uppfyllda. Del finns ett antal ärendetyper som i
och för sig är av den karaktären all besluten borde fallas av förtroendemannaorgan
men som på grund av främst ärendemängden inte kan föreslås för avgörande i
sådan ordning. Del gäller här i huvudsak de lyper av ärenden som
remissinstanserna har fört fram som lika väl lämpade för avgörande i
socialförsäkringsnämnd som de ärendeslag som utredningen angett. Min ståndpunkt
innebär således all i princip de omprövningsärenden som är av stor betydelse
trygghets- och försörjningsmässigl och som även inrymmer ett betydande mått av
skälighetsbedömning i den mening jag fömt angett bör handläggas av socialförsäkringsnämnd.

En
koncentration av förtroendemannamedverkan vid omprövningsförfarandet på sätt
jag förordar har flera fördelar. Åtskilliga omprövningsärenden av bl. a. regellolkningsnalur
kan handläggas snabbare än om omprövning sker efter föredragning i
socialförsäkringsnämnd. Den förlängning av handläggningsliderna som är
förbunden med nämndprövning bör undvikas där inte nämndledamölernas särskilda
erfarenheter och synpunkter kan väntas bli av egentlig betydelse för
resultatet av ärendehandläggningen.

Genom
en begränsning av de ärendetyper där besluten skall omprövas av förtroendemannaorgan
undgår man atl behöva sälla en beloppsgräns för att minska ärendeantalet. En
sådan beloppsgräns kan kritiseras från skilda utgångspunkter. Den bHr med
nödvändighet schablonmässig. Vidare leder en sådan gräns många gånger lill ohka
handläggningsordning beroende pä de försäkrades ekonomiska villkor.

Mol
den bakgrund som jag nu har angett övergår jag lill all redovisa de ärendeslag
där jag anser atl omprövning av tjänstemannabeslut skall göras av
socialförsäkringsnämnd. Jag vill också framhålla atl det kan finnas anledning
all överväga vissa ytterligare ärendegmpper för omprövning i nämnd när
erfarenheter har vunnits av den ordning jag nu föreslår.

Beslul om rätt till
sjukpenning vid sjukdom och i samband med rehabili

tering (3 kap. 7 och 8 §§ AFL saml tjänstemannabeslut enligt 3 kap. 5 §

och 6 kap. 5 § LAF) har ofta stor betydelse för den försäkrades försöij-

ning. Sådana ärenden innehåller också ofta betydande inslag av skälighels-

bedömning. Dessa ärenden är f.n. föremål för stor uppmärksamhet från

olika håll. Inom såväl riksförsäkringsverket som försäkringskassorna har

handlingsprogram upprättals i syfte all utveckla och effektivisera arbetet

med de längre sjukfallen, rehabiliteringsärendena. Nyligen har också till

satts en särskild utredning (S 1985:02) med uppgift att utreda sjukförsäk- 34

ringens
roll när det gäller förebyggande åtgärder och i samband med Prop. 1985/86:73 rehabilitering.
Syftet är att åstadkomma en mera akfiv och rehabiliterings-inriktad försäkring.
Mot denna bakgmnd anser jag i likhet med utredningen att det inte är lämpligt
all f. n. generellt införa förtroendemannamedverkan i sjukpenningrättsärenden.
Dessa ärenden bör däremot i de fall då den försäkrade begär omprövning av
försäkringskassans beslut bli föremål för omprövning i socialförsäkringsnämnd.

I
ärenden om havandeskapspenning (3 kap. 9 § AFL) skall beslutsfattaren bedöma
den försäkrades förmåga att ulföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete. I
flertalet av dessa ärenden är försäkringskassan och den försäkrade överens i
denna bedömning som kan ha betydande inslag av skälighetsprövning. I de fall
den försäkrade är missnöjd med kassans beslut bör socialförsäkringsnämnden göra
omprövningen. Här kan förtroendemännens kunskaper och erfarenheter från olika
arbetsförhållanden las lill vara. Jag anser därför all socialförsäkringsnämnden
skall göra omprövningen av beslul om rätt lill havandeskapspenning.

Beslul
om indragning eller nedsättning av sjukpenning eller annan förmån (3 kap. 17 §
och 20 kap. 3 § AFL samt hänvisningar till dessa påföljdsbestämmelser) kan ha
stor ekonomisk betydelse och inrymma betydande mått av skälighetsbedömning. Jag
anser atl dessa beslul bör prövas av förtroendevalda när den försäkrade begär
omprövning av beslutet.

I
såväl 20 kap. 4 § AFL som i andra lagar försäkringskassan har alt tillämpa
finns bestämmelser om återbelalningsskyldighet för obehörigen eller med för
högt belopp uppburen ersättning. I dessa ärenden gäller del för beslutsfattaren
alt avgöra bl. a. humvida någon skäligen borde ha insett att ersättning utgått
oriktigt och vidare all pröva humvida del föreligger anledning all helt eller
delvis efterge återbetalningsskyldighelen. Ärenden av detta slag kan gälla
betydande belopp. Del finns också ett stort anlal ärenden som rör små belopp.
Försäkringskassan befinner sig inte så sällan i den situationen att den kan
verkställa etl beslut om återbetalning genom kvittning i samband med
utbetalning av andra förmåner. Beslul om återbelalningsskyldighet kan därför
sägas vara av maklpäliggande natur. Socialförsäkringsnämnden bör enligt min
mening göra omprövningen av denna typ av ärenden.

När
det gäller inkomstprövade folkpensionsförmåner har jag tidigare

(avsnitt 2.5) angett vilka ärenden som jag anser bör avgöras av socialför

säkringsnämnd. Jag redogör här för min inställning fill vilka beslut om

inkomstprövade förmåner som bör omprövas av socialförsäkringsnämnd.

Av de ärenden om inkomstprövade förmåner som f. n. avgörs av försäk

ringsnämnden i dess helhet har samfiiga ärenden i riksförsäkringsverkets

kungörelse RFFS 1977:6 nämnts av utredningen eller remissinstanserna

såsom lämpliga för förtroendemannabeslut även framdeles. I dessa ären

den är del oftast fråga om rena beräkningar och beräkningssättet är uttöm

mande reglerat. I vissa fall kan det dock röra sig om mer svårbedömda

ärenden med känsliga utrednings- och bevisfrågor. Med anledning härav

anser jag att del kan vara lämpligt att bland de tjänstemannaärenden som

bör omprövas av socialförsäkringsnämnden la med sådana ärenden om

inkomstprövade förmåner som f. n. skall prövas av försäkringsnämnd i 35

dess
helhet. Jag anser att detta är ett lämpligt urval av ärenden om inkomstprövade
förmåner som innehåller betydande inslag av skälighetsbedömning.
Socialförsäkringsnämnden bör alltså göra omprövningen av de ärenden om inkomstprövade
förmåner som redovisas i punkterna 4-10 i riksförsäkringsverkets kungörelse om
vilka ärenden som skall avgöras av försäkringsnämnden i dess helhet (avsnitt
2.5).

Ulan
hinder av det föreslagna omprövningsförfarandet skall tjänstemän även i
fortsättningen kunna ändra egna beslul som innehåller kvalificerade felaktigheter
med stöd av 20 kap. 10 a § AFL, dvs. ändra sådana beslut som innehåller
uppenbart förbiseendefel eller beslut som har fallals på uppenbart felaktigt
eller ofullständigt underiag eller blivit oriktiga på grund av uppenbart
felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak.

Socialförsäkringsnämnds
omprövning av tjänslemannabeslul bör göras i den nämnd som är knuten till del
geografiska område där den försäkrade bor.

Prop.
1985/86:73

2.8 Administrativa frågor

Mitt förslag:
Regeringen skall fastställa del totala antalet socialförsäkringsnämnder i
landet. Riksförsäkringsverket får — efter förslag av varje försäkringskassa -
bestämma antalet nämnder för varje försäkringskassa och hur nämnderna skall
fördelas inom kassan.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag bortsett från alt utredningen föreslår
att regeringen skall fastställa de olika socialförsäkringsnämndernas
geografiska områden och eventuell specialisering på vissa ärendelyper.

Remissinstanserna:
Såväl riksförsäkringsverket som Försäkringskasseförbundet anser att del bör
ankomma på verket atl för varje försäkringskassa fastställa antalet socialförsäkringsnämnder,
de olika nämndernas geografiska områden och eventuell specialisering på vissa ärendelyper.

Skälen
för mitt förslag: I likhet med utredningen anser jag all del bör ankomma på
regeringen all besluta hur många socialförsäkringsnämnder som skall inrättas
totalt.

När
det gäller vem som skall bestämma antalet socialförsäkringsnämnder i varje
försäkringskassa och hur nämnderna skall fördelas och ev. specialiseras inom
kassan finner jag de nämnda remissinstansernas förslag vara lämpligt att följa.

I
likhet med bl. a. Försäkringskasseförbundet anser jag alt det med hänsyn till
riksförsäkringsverkets roll som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet
inom socialförsäkringsadministrationen bör ankomma på verkets styrelse att med
utgångspunkt från förslag från varje försäkringskassas styrelse fastställa
antalet socialförsäkringsnämnder för resp. försäkringskassa samt de olika
nämndernas geografiska områden och ev. specialisering på vissa ärendetyper.
Genom ett sådant förfarande kommer nämndorganisationen att kunna anpassas efter
varje försäkringskassas speciella förhållanden. Samtidigt blir del möjligt för
riksförsäkringsverket

36

atl
se fill all de specialiseringar av nämnderna som anses nödvändiga sker Prop.
1985/86: 73 på likartat sätt i de olika försäkringskassorna.

Utredningen
anser att de nya socialförsäkringsnämnderna kan införas och fungera utan någon
större förändring av den nuvarande försäkrings-kasseorganisalionen. Del finns
redan nu olika lösningar i försäkringskassorna för Ijänslemannaorganisationens
anknytning till förtroendemannaorganisalionen. Fiertalel av de ärenden som
utredningen föreslår skall beslutas av nämnd är sådana som f. n. handläggs på
försäkringskassornas centralkontor. Nämndernas geografiska placering kan
därför komma att aktualisera vissa organisatoriska förändringar mellan
centralkontor och lokalkontor.

I
likhet med Försäkringskasseförbundet anser jag all del kommer alt krävas att
försäkringskassornas organisation successivt anpassas till den nya
nämndorganisationen. De anpassningar som behöver göras kommer all variera från
kassa lill kassa och kommer alt bli föremål för varje kassastyrelses bedömning.
Det bör ankomma på riksförsäkringsverket all utfärda ev. erforderliga
föreskrifter eller rekommendationer lill ledning för försäkringskassorna, vilka
i övrigt har betydande frihet alt själva besluta om sin egen organisation. Jag
anser därför all förutsättningar finns för de förändringar som resp.
försäkringskassa finner lämpliga när socialförsäkringsnämnderna inrättas.

Antalet
socialförsäkringsnämnder är beroende av hur många ärenden som nämndema skall ha
atl fatta beslul i. Utredningen anser atl nämnderna bör behandla högst 40-45 ärenden
per sammanträde. Remissinstanserna anser atl det föreslagna antalet ärenden
inte bör överskridas. Jag instämmer i denna bedömning.

De
ärendelyper jag anser bör avgöras i socialförsäkringsnämnd omfattar uppskattningsvis
totalt ca 136 000 ärenden per år. Om nämnderna sammanträder varannan vecka
blir det i genomsnitt 23 sammanträden per år för varje nämnd. Mot denna bakgmnd
räknar jag med alt totalt ca 150 socialförsäkringsnämnder behöver inrättas.
Vissa lokala anpassningar kan dock behöva göras som någol påverkar detta antal.

I
beräkningen av ärenden för socialförsäkringsnämnderna har jag utgått från de
beräkningar av ärendemängder m. m. som gjorts av utredningen. Jag vill dock i
sammanhanget påpeka alt den särskilde utredaren som gjort en översyn av
arbetsskadeförsäkringen m. m. (S 1984:8) nu har slutfört sitt arbete. I
betänkandet (SOU 1985:54) Översyn av arbetsskadeförsäkringen tar han bl. a. upp
del starkt ökande antalet arbetsskadeärenden.

En
administrafiv fråga som diskuterats både i utredningen och i remissyttrandena
är läkarmedverkan i socialförsäkringsnämnden. Jag har i likhet med utredningen
och flertalet remissinstanser föreslagit atl läkare inte skall ingå i nämnden
som ledamot enbart i egenskap av läkare. Del finns bland remissinstanserna dock
förespråkare både för atl läkare alllid skall finnas tillgänglig för
ledamöterna i socialförsäkringsnämnden vid sammanträdet och för alt läkare
inte skall närvara vid nämndens sammanträden.

För
egen del vill jag skilja på läkarens roll i beredningen av det enskilda ärendet
och läkarens roll vid själva nämndsammanträdel.

När
det gäller medverkan i det enskilda ärendet innebär mitt förslag inte 37

att läkarnas roll vid
bedömningen av ärenden med medicinska frågor skall minska. Den medicinska
utredningen bör liksom hittills göras fullödig genom kontakter med behandlande
läkare och förfrågningar hos förtroendeläkare eller konsullläkare. Den
inhämtade informationen skall dokumenteras i beslutsunderlaget. Del som
tillförts ärendet kommer därigenom att delges den försäkrade, som ges möjlighet
alt lämna synpunkter. Beslutsun-deriaget, kompletterat med den försäkrades
synpunkter, ligger sedan till grund för socialförsäkringsnämndens beslul. Jag
anser alt de ärenden som är beroende av medicinsk utredning skall vara så
noggrant och fullständigt belysta när de redovisas för de förtroendevalda all
det då i regel inte skall behövas tillgäng lill ytteriigare medicinsk
sakkunskap. Om det vid nämndens sammanträde likväl kommer upp frågor av
medicinsk art i det enskilda ärendet som ledamöterna önskar fä belysta kan
nämnden antingen bordlägga ärendet för kompletterande utredning eller utnyttja
möjligheten atl med stöd av 18 kap 22 § AFL höra den förtroendeläkare som antas
kunna lämna upplysningar i ärendet. Vilket förfaringssätt som bör tillämpas i
det enskilda fallet avgör naturiigtvis nämnden själv. I båda fallen måsle
förvaltningslagens bestämmelser om kommuniceringsskyldighet beaktas.

När det gäller läkarens
roll vid sammanträdet ställer jag mig tveksam lill atl det föreskrivs att
förtroendeläkare generellt skall närvara vid socialförsäkringsnämndens
sammanträden. Som jag framhållit kan nämnden, när så är påkallat i ett enskilt
ärende, höra den förtroendeläkare som antas kunna lämna upplysningar i ärendet.
Jag anser del däremot inte motiverat all förtroendeläkare alllid skall vara
närvarande vid socialförsäkringsnämndens sammanträde för alt kunna bistå med
upplysningar etc. av mera allmän karaktär, dvs. upplysningar av sådan art all
de inte föranleder alt ärendet äter måsle delges den försäkrade. Upplysningar
av sådan allmän karaktär bör som regel kunna lämnas av den tjänsteman som har
att föredra ärendet.

Prop. 1985/86:73

2.9 Ikraftträdande, finansiering m. m.

Mitt förslag: Den
nya organisationen av de förtroendevaldas medverkan vid en försäkringskassas beslul
om socialförsäkringsförmåner - socialförsäkringsnämnderna — skall träda i
kraft den 1 januari 1987. De ändrade reglerna för omprövning av beslul skall dock
träda i kraft den 1 januari 1988.

Utredningens förslag:
Utredningen föreslår den 1 juli 1986 som genom-förandetidpunkl för förslaget.

Remissinstanserna:
Riksförsäkringsverket föreslår atl de ändrade reglerna för omprövningen av tjänslemannabeslul
senareläggs för atl ge mer lid för planering av bl.a. sådana administrativa
anpassningar m.m. som kan behöva göras.

Skälen för mitt förslag:
Jag ser det som angelägel att den nya förtroendemannaorganisalionen kan
påbörja sin verksamhet så snart som möjligt. Jag

38

bedömer
alt den nya organisationen, mot bakgrund av erforderiigl förbere- Prop.
1985/86:73 delsearbele, kan träda i kraft den I januari 1987.

Jag
föreslår ett delat ikraftträdande som innebär atl den nya förtroendemannaorganisalionen
skall träda ikraft den 1 januari 1987 medan de ändrade reglerna för omprövning
av beslut skall träda i kraft den 1 januari 1988. Härigenom ges
försäkringskassorna fid för planering av den anpassning av organisation och
administrativa mtiner saml den utbildning och informafion som bl. a. de
ändrade reglerna för omprövning av beslul kan ge upphov lill. Förfarandet
innebär också att försäkringsrätterna vid den tidpunkt då de ändrade reglerna
för omprövning av beslut träder ikraft i stort sett bör ha avverkat de alltför
stora mälbalanser som de f. n. dras med.

Mandatperioden
för de förtroendevalda i pensionsdelegationer och försäkringsnämnder är tre år
och innevarande mandatperiod går ul den 30 juni 1986. En ny treårig
mandatperiod skall alltså börja den 1 juli 1986. Regeringen kan dock med stöd
av 18 kap. 21 och 24 §§ jämfört med 8 § AFL föreskriva att ledamöter i pensionsdelegafion
eller försäkringsnämnd skall utses för annan tid än tre år. Jag avser därför
att som en övergångsåtgärd föreslå regeringen att bestämma den kommande
mandatperioden för ledamöter i pensionsdelegationer och försäkringsnämnder
till sex månader, dvs. tiden 1 juli - 31 december 1986. Jag räknar därvid med
att - med ett fåtal undanlag — nuvarande ledamöter och suppleanter kommer all
utses för denna övergångsperiod och att del därmed inte krävs några särskilda utbildningsinsatser
m. m. Som en konsekvens av denna förskjutning bör den första mandatperioden för
de nya socialförsäkringsnämnderna därmed omfatta fiden Ijanuari 1987 - 30 juni
1989.

När
del gäller kostnaderna för och finansieringen av den nya förtroendemannaorganisalionen
anser jag att de föreslagna ändringarna kan genomföras inom ramen för
nuvarande resurser för administrationen av den allmänna försäkringen. Liksom
utredningen har jag beräknat atl kostnaderna för den nya organisationen motsvarar
kostnaderna för de nuvarande pensionsdelegafionerna och försäkringsnämnderna.
Jag har då beräknat kostnaderna för socialförsäkringsnämnderna efter samma
modell som använts för nuvarande pensionsdelegationer.

De
ärenden som skall avgöras av socialförsäkringsnämnderna är främst sådana som
tidigare avgjordes i pensionsdelegationerna. Även om många av de personer som
nu är ledamöter i delegationerna kommer alt utses till ledamöter i
socialförsäkringsnämnderna kommer insatser all behövas för information och
utbildning. Den utbildning som bmkar genomföras i samband med nya
mandatperioder behöver anpassas efler de nya förhållandena. Flera
remissinstanser har också påpekat behovet av ökade resurser för information och
utbildning av de förtroendevalda. Den utbildning och informafion som erfordras
bör kunna ulföras på likartat sätt som nu sker både vid starten av en ny
mandatperiod och under mandatperioden i övrigt. Detta bör enligt min mening
också kunna ske inom ramen för de resurser för information och utbildning som
jag har nämnt tidigare.

De
sammanlagda kostnaderna för förtroendemannamedverkan såvitt

avser försäkringskassorna kan således beräknas bli oförändrade. 39

För
försäkringsdomstolarna innebär förslaget om att socialförsäkringsnämndernas
beslut inte skall omprövas av nämnderna en ökning av arbetsbelastningen.

I
likhet med utredningen räknar jag med att måltillslrömningen till försäkringsrätterna
när den nya ordningen är genomförd kommer atl öka med ca 2000 mål per år. Sedan
år 1982 då omprövningsförfarandel utvidgades hos försäkringskassorna har
antalet inkomna mål till försäkringsrätterna minskal kraftigt och kan numera
beräknas lill ca 7500 per år. Då rätternas målavverkning f. n. uppgår till ca
9500 mål för år räknat bör mälökningen, när den nya ordningen är genomförd,
ligga inom ramen för rättemas kapacitet.

F. n.
skall nämndemän ingå i försäkringsrätt vid prövning av besvär över beslut av pensionsdelegalion
eller försäkringsnämnd. Motsvarande regler föreslås gälla vid prövning av
besvär över beslul av socialförsäkrings-nämnd. Detta innebär en viss ökning av
andelen mål som skall prövas med nämndemän.

I
försäkringsöverdomslolen styrs måltillströmningen av försäkringsrätternas målavverkning
jämte besvärsfrekvensen. Med denna utgångspunkt bör man f. n. kunna räkna med
en årlig måltillslrömning till överdomstolen av ca 2 300 mål. Avverkningskapacilelen
kan f. n. beräknas lill ca 2400 mål per år. Eftersom del årliga antalet avverkade
mål hos försäkringsrätterna med den nya besvärsordningen kan förväntas bli i
stort sett samma som idag räknar jag med all måltillströmningen i försäkringsöverdomslolen
jämfört med dagslägel inte kommer alt väsentligt ändras av mitt förslag.

Prop.
1985/86:73

2.10 Kravet på lagfarenhet för domartjänst i
försäkringsrätt

Mitt förslag:
Undanlaget från kravet på att den som utses lill yrkesdomare i försäkringsrätt
skall vara lagfaren slopas.

Försäkringsdomstolskommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Kommittén förordar dessutom som
huvudregel ett krav pä nolarie-merilering.

Skälen
för mitt förslag: Enligt huvudregeln i 5 § lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar
skall yrkesdornarna i försäkringsrätterna, försäkringsrältsråd och försäkringsrätlsassessorer,
vara lagfarna.Delta innebär atl domarna skall ha genomgått juristutbildning och
avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen. Om det föreligger särskilda
skäl får dock den som har god kännedom om socialförsäkringslagstiftningen utses
till försäkringsrältsråd eller försäkringsrällsassessor, faslän han inte är
lagfaren.

Regleringen
infördes år 1979 i samband med försäkringsrätternas tillkomst (prop. 1977/78:
20, SfU 15, rskr 113). Undantagsbestämmelsen motiverades främst med alt det
särskilt under uppbyggnadsskedet för den nya försäkringsrätlsorganisafionen
fanns behov av att till försäkringsrätterna kunna knyta personer som saknade
juridisk utbildning men hade mångårig och väl vitsordad tjänstgöring i l.ex.
försäkringskassa. Det bedömdes vid denna fidpunkt också vara av värde att efter
uppbyggnadsperioden ha en

40

möjlighet
all undanlagsvis rekrytera domare med erfarenhet av handlägg- Prop.
1985/86: 73 ningen i första instans eller hos riksförsäkringsverket oavsett att
de inte hade juridisk utbildning.

Försäkringsdomstolskommittén
har konstaterat att icke jurister sällan har sökt Ijänst som domare eller föredragande
i försäkringsrätterna. Tillgången på sökande jurister, också med nolariemeritering,
har varit god. Enligt kommittén har del från denna synpunkt inte förelegat någol
behov av undanlagsregeln beträffande juristkompetensen. Undantagsregeln har i stället
den nackdelen alt den ger ett felaktigt intryck av att juristkompetens på de
dömande befattningarna inte är lika angelägen i försäkringsrätterna som i andra
domstolar. På sikt kan undantaget enligt kommittén få en negativ effekt på
rekryteringen i stället för den positiva som har varit avsedd.

Undantagsregeln
har enligt vad som upplysts utnyttjats i ringa omfattning. Försäkringsrältsråden
är f. n. 38 lill antalet och endast en av dem är ej lagfaren. Vad gäller försäkringsrätlsassessorerna
är det fyra som inte är lagfarna av totalt 46. Samtliga fem icke lagfarna har
påbörjat sin tjänstgöring i försäkringsrätt i samband med rätternas tillkomst
eller under de närmaste två åren därefter. Det kan också nämnas all alla
föredragandena är lagfarna. Inte någon som inte hafl jurislkompetens har
anställts som domare eller föredragande under de senaste fem åren. Del finns
däremot inte så få domare och föredragande som saknar nolariemeritering.

Enligt
min mening finns del anledning att beakta vad försäkringsdomstolskommittén
anfört om de nackdelar som undantagsregeln för med sig. Framför alll framstår
del i nuläget som betydelsefullt att på olika sätt stödja försäkringsrätternas
utveckling. Dessa domstolar har ett viktigt verksamhetsområde och deras avgöranden
betyder mycket ekonomiskt och socialt för många försäkrade. Det är angeläget atl
försäkringsdom-stolsorganisationen genomgående blir erkänd som en fullgod del
av landels domstolsväsende. Detta talar för alt man inte onödigtvis har regler
för t. ex. behörighet till domartjänsler som skiljer sig frän motsvarande
regler inom domstolsväsendet i övrigt. Jag vill dock i detta sammanhang framhålla
atl de som erhållit domartjänsler i försäkringsrätterna ulan all vara lagfarna
med skicklighet klarat sina uppgifter och gjort en god insats.

Min
slutsats blir atl del inte längre finns tillräckliga skäl all behålla
undantaget som i vissa fall medger att en icke lagfaren person utses till
yrkesdomare i försäkringsrätt. Jag förordar därför att undantaget upphävs.
Genom en övergångsregel bör tillses atl förslagel inte får negativa återverkningar
på befordringsmöjligheterna för icke lagfarna domare som utsetts enligt nu
gällande behörighetsregler. Som en naturlig följd av ett generellt krav på lagfarenhet
hos domare bör gälla ett motsvarande krav också på den som erhåller tjänsl som
föredragande. Det ankommer på regeringen att besluta om den ändring i delta
hänseende som behövs i förordningen (1978:633) med försäkringsrältsinslmkfion.

41

3 Upprättade lagförslag Prop. 1985/86:73

I
enlighet med vad jag anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag lill

1.
lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

2.
lag om ändring i lagen
(1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

3.
lag om ändring i lagen
(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg fill folkpension,

4.
lag om ändring i lagen
(1964:143) om bidragsförskott,

5.
lag om ändring i lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring,

6.
lag om ändring i lagen (1976:
380) om arbelsskadeförsäkring,

7.
lag om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag,

8.
lag om ändring i lagen
(1978:28) om försäkringsdomslolar,

9.
lag om ändring i lagen
(1984:989) om socialförsäkringsväsendel under krig och krigsfara.

Lagförslaget
under 8 gäller i och för sig en fråga - behörighetsvillkor för domartjänsl -
som lagrådet bör få yttra sig över. Jag anser dock atl lagförslaget är av så
enkel beskaffenhet atl lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962: 381) om
allmän försäkring

18
kap.

6§

Ändringarna
i första styckel ger uttryck för att försäkringskassornas pensionsdelegationer
och försäkringsnämnder ersätts med nya beslutsorgan -socialförsäkringsnämnder.
Del skall i varje försäkringskassa finnas en eller flera
socialförsäkringsnämnder. Regeringen bestämmer det totala antalet nämnder som
skall finnas i riket. Den närmare fördelningen av nämnderna på kassorna
ankommer det på riksförsäkringsverket atl besluta om. Som framgår av den
allmänna mofiveringen (avsnitt 2.8) bör verket också besluta om nämndernas
geografiska verksamhetsområden inom varje kassaområde. Detta fömtsälts
vanligen ske så atl verket besiämmer vilka kommuner eller delar av kommuner som
skall höra fill varje nämnd. Ändringarna i andra stycket är av språklig
karaktär.

9
§

Av
skäl som anges i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) bör inte

uppställas krav på svenskt medborgarskap för ledamöter och suppleanter i

försäkringskassomas styrelser eller socialförsäkringsnämnder. I stället bör

det kravet uppställas atl ledamöterna och suppleanterna skall ha rösträtt

vid val av kommunfullmäktige. Vem som har sådan rösträtt anges i 2 kap. 42

3
§ kommunallagen (1977: 179). Bl. a. får denne inte vara underårig eller Prop.
1985/86:73

omyndigförklarad.
Med hänsyn till detta villkor finns inte längre anledning

alt
i paragrafen ange atl uppdraget inte fär innehas av den som är omyndig.

Beträffande
suppleanter finns en hänvisning i 26 § till vad som gäller för

ledamöter.

20 §

Första
stycket anger hur socialförsäkringsnämnden skall vara sammansatt. Nämnden skall
beslå av sju ledamöter. Vidare anges vilka organ som skall utse ledamöterna.
Regeringen utser ordföranden. Ordföranden i kassans styrelse skall enligt nu
gällande bestämmelser även vara ordförande i en pensionsdelegation. Någon
motsvarande skyldighet skall inte gälla i fråga om socialförsäkringsnämnden.
Även om någol krav inte ställs på all uppgifterna förenas är en sådan
kombination önskvärd för atl ge ordföranden i kassastyrelsen direkt erfarenhet
av enskilda försäkringsärenden.

Riksförsäkringsverket
utser tre ledamöter efter förslag av partsorganisa-fioner på arbetsmarknaden.
Förslagen bör komma från de centrala partsor-ganisalionerna. Del bör ankomma på
verket all bestämma vilka partsorganisationer som skall ges fillfälle atl
föreslå ledamöter. Verket bör utse en ledamot från arbetsgivarsidan och två
ledamöter från arbetstagarsidan. Landstinget eller, när del gäller landslingsfri
kommun, kommunfullmäk-fige väljer de återstående tre ledamöterna.

Socialförsäkringsnämnden
bör som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) ha en så bred och
allsidig representation som möjligt från det egna försäkringskasseområdet. De
personer som i första hand bör komma ifråga är de som är bosalla inom nämndens
område.

Paragrafens
andra stycke har ändrats på grund av alt läkarledamöler eller suppleanter för
sådana ledamöter inte skall ingå i socialförsäkringsnämnden. Vidare har
paragrafen ändrats för alt ange alt riksförsäkringsverket skall utse även
suppleanter efter förslag av parlsorganisalioner på arbetsmarknaden.

Ändringen
i tredje stycket är en följd av alt socialförsäkringsnämnden ersätter pensionsdelegalionen.

21
§

Paragrafen
inleds med två nya stycken.

I
det första styckel anges vilka frågor enligt AFL som alllid skall avgöras av socialförsäkringsnämnden.
Dessa frågor avgörs enligt gällande bestämmelser i 20 § av pensionsdelegation.

Frågor
om återkrav enligt 20 kap. 4 § i ärenden om förtidspension, handikappersättning
och vårdbidrag prövas i regel inte av pensionsdelegation utan på
tjänstemannanivå. Motsvarande bör gälla beträffande de ärenden som
socialförsäkringsnämnden skall avgöra. Frågor om återkrav kan dock genom
begäran om omprövning av tjänslemannabeslul komma upp fill prövning i nämnden
(se härom under 20 kap. 10 §).

Varje
socialförsäkringsnämnd bör besluta i alla de typer av ärenden som 43

skall
avgöras av nämnden. Det bör undvikas alt sådan specialisering av Prop.
1985/86:73 nämndema sker alt vissa nämnder enbart avgör någon eller några av ärendelyperna.
Sädana förhållanden kan dock uppstå all avsteg från denna princip måsle godtas.
Eftersom specialisering inte bör förekomma annat än i undanlagsfall bör del
ankomma på riksförsäkringsverket som central förvaltningsmyndighet all besluta
i sädana frågor.

Paragrafens
andra stycke innehåller en upplysning om all socialförsäkringsnämnden avgör
även frågor om. rätt fill förmåner enligt vad som föreskrivs i andra
författningar.

Tredje
styckel innehåller föreskrifter om beslutförhet i socialförsäkringsnämnden.
Nämnden skall liksom pensionsdelegationen vara beslulför då minst fyra
ledamöter är närvarande.

Fösäkringskassans
direktör har enligt den nu gällande lydelsen av första stycket rätt alt delta i
pensionsdelegalionens sammanträden men inte i dess beslul. Motsvarande
närvarorätt för kassans direktör bör gälla i socialförsäkringsnämnden. Detta
tillgodoses genom hänvisningen i ijärde styckel lill 10 §. Vidare medför
socialförsäkringsnämndens sammansättning att del inte finns anledning all
föreskriva all en företrädare för länsarbetsnämnden skall ha rätt all delta i
dess sammanträden. Däremot är del inget som hindrar all
socialförsäkringsnämnden beslutar alt sådan person får närvara vid
sammanträden.

I
fjärde stycket anges all vad som i övrigt föreskrivs i 8—10 §§ med avseende på
styrelse skall ha motsvarande lillämpning med avseende på socialförsäkringsnämnd.
Denna hänvisning gäller f. n. för pensionsdelegalion. I 8 § finns föreskrifter
om mandatlid för styrelseledamot, om skiljande från uppdraget och om ledamots
avgång i förtid. Mandattiden är, om inte regeringen föreskriver annat, tre år
räknat fr. o. m. den 1 juli året efter del år då val i hela riket fill
landsting och kommunfullmäktige har ägt rum. Genom hänvisningen till 8 § kommer
dessa bestämmelser om mandattid m. m. all gälla för ledamöterna i
socialförsäkringsnämnden.

Som
redovisats under 9 § ersätts kravet på svenskt medborgarskap för ledamot och
suppleant i styrelsen med etl krav på rösträtt vid val av kommunfullmäktige.
Genom hänvisningen till 9 § kommer samma behörighetsvillkor all gälla också
för ledamot i socialförsäkringsnämnden.

I
10 § finns bestämmelser om kallelse lill styrelsens sammanträden och rätt för
bl. a. suppleanter all närvara vid sådana sammanträden. Vidare finns där
bestämmelser om vem som skall föra ordet vid förfall för ordföranden och vice
ordföranden saml om omröstning, prolokollföring och anteckning av skiljaktig
mening. Hänvisningen i 21 § lill 10 § innebär således all dessa regler, som nu
gäller för pensionsdelegafion, kommer atl gälla för socialförsäkringsnämnden.
Som tidigare nämnts innebär hänvisningen också att försäkringskassans direktör
har rätt att delta i nämndens sammanträden.

22 §

I
pensionsdelegation är del föredraganden för pensionsärenden som skall

sköta föredragningen.
Denna begränsning fill viss tjänsteman föresläs slo- 44

pad
och det anges i stället all ärende skall avgöras i socialförsäkringnämn- Prop.
1985/86:73 den efter föredragning av tjänsteman hos försäkringskassan.

Andra
och tredje styckena innehåller besiämmelser som motsvarar dem som gäller f. n.
om rätt all höra någon som antas kunna lämna upplysningar av betydelse och om
rätt för den som saken rör all bli munfiigen hörd om han begär det. Med stöd
härav kan nämnden höra bl. a. medicinsk expertis för att komplettera den
medicinska utredningen.

23
och 24 §§

Paragraferna
gäller de nuvarande försäkringsnämnderna och föreslås upphävda.

25
§

Första
styckel i nu gällande lydelse innebär alt regeringen fastställer arvode och
annan ersättning fill ledamot av bl. a. pensionsdelegafion. Motsvarande
föreslås gälla beträffande ersättning till ledamot av socialförsäkringsnämnd. I
andra och tredje styckena har gjorts redaktionella ändringar.

26
§

Denna
paragraf har ändrats fill följd av alt pensionsdelegationen och försäkringsnämnden
ersätts med en socialförsäkringsnämnd. Paragrafen innebär bl. a. att samma
behörighetsvillkor som i fråga om ledamot kommer att gälla för suppleant i
socialförsäkringsnämnden (se under 9 §).

20
kap.

la §

I
denna paragraf har gjorts följdändringar bl. a. med hänsyn lill den föreslagna
lydelsen av 18 kap. 22 § första stycket.

10
§

Paragrafens
regler om omprövningsförfarandet har enligt vad som anförs i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.6) begränsats till att avse fall då försäkringskassans beslul
har fattals på tjänstemannanivå. Socialförsäkringsnämnderna skall inte ompröva
sina egna beslul. Den som är missnöjd med ett nämndbeslut får överklaga direkt
till försäkringsrätten enligt 11 §. Omprövning av tjänstemannabeslut skall som
hittills kunna ske på begäran av en enskild som beslutet angår. Omprövningen
skall emellertid göras av socialförsäkringsnämnd om beslutet gäller fråga som
avses i 3 kap. 7 eller 8 § (sjukpenning), 9 § (havandeskapspenning) eller 17 §
(indragning eller nedsättning av sjukpenning eller havandeskapspenning i vissa
fall) eller 20

kap. 3 § (indragning eller
nedsättning av förmån i vissa fall) eller 4 §

45 (skyldighet att
återbetala ersättning). Om ett beslul gäller mer än en fråga

innebär
bestämmelsen att hela beslutet skall omprövas i nämnd så snart Prop. 1985/86:73
som någon av frågorna är sådan som avses i de uppräknade paragraferna. 14 kap.
18 § AFL i lagrummets lydelse fr. o. m. den 1 januari 1986 saml i olika
författningar vid sidan av AFL finns hänvisningar som anger all någon eller
några av de här berörda paragraferna i 3 och 20 kap. skall lillämpas även på
den förmån som hänvisningen avser. En sådan hänvisning i förening med 20 kap.
10 § i nu föreslagen lydelse eller hänvisning i annan författning än AFL lill
delta lagrum innebär alt omprövning av tjänslemannabeslul i resp. fråga skall
ske i socialförsäkringsnämnd. Som exempel kan nämnas alt tjänslemannabeslul att
dra in eller nedsätta föräld-rapenningförmäner med lillämpning av 3 kap. 17 §
skall omprövas i socialförsäkringsnämnd. Motsvarande gäller beträffande fråga
om indragning eller nedsättning av arbelsskadersältning eller om skyldighet att
återbetala sådan ersättning (6 kap. 7 § och 8 kap. 12 § LAF). Etl annat exempel
är indragning eller nedsättning av förmån eller skyldighet att återbetala förmån
enligt lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare (9 § första stycket i den
lagen). Beslul av tjänsteman beträffande sjukpenning från den frivilliga
sjukpenningförsäkringen behandlas i samma ordning som sjukpenning från den
obligatoriska sjukpenningförsäkringen - 10 § förordningen (1985:733) om
frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa. Vem eller vilka av
tjänstemännen inom kassan som annars skall fatta beslul i anledning av begäran
om omprövning är inte en fråga som behöver regleras i lag. Föreskrifter av
riksförsäkringsverket bör vara styrande på denna punkt.

Om
en enskild vill ha omprövning av ett beslut skall begäran härom enligt 20 kap.
13 § ha kommit in lill försäkringskassan inom tvä månader från den dag då han
fick del av beslutet. Under denna tid kan, i fall av kvalificerade
felaktigheter, ändring ske av beslutet med stöd av 20 kap. 10 a §. En sådan
ändring kan ha sill upphov i atl den försäkrade har påtalat all beslutet
innehåller en oriktighet eller alt kassan själv har uppläckt atl så är fallet.
Om en begäran om omprövning kommer in till kassan efler det att ändring sketl
enligt 20 kap. 10 a § råder f. n. på vissa håll tveksamhet om hur denna begäran
skall behandlas. Skälet fill tvekan lär vara att ett beslul som har meddelats
med stöd av 10 a § inte fär omprövas enligt 10 §; rättsmedlet är här besvär
till försäkringsrätten. Bestämmelserna har i vissa fall tolkats så att en sådan
begäran om omprövning skall ses som en besvärsinlaga med påföljd att
handlingarna i ärendet har översänts till försäkringsrätten. Någon ny
fullständig sakprövning av ursprungsbeslulet har då inte kommit till stånd.
Detta problem har uppmärksammals i en skrivelse den 25 oktober 1984 från
riksförsäkringsverket lill regeringen om besvärsordningen inom
socialförsäkringen.

Jag
är för egen del inte f. n. beredd alt föreslå någon lagändring i här

aktuellt avseende. Emellertid finns anledning all framhålla det angelägna i

alt de tillämpande organen så långt möjligt bevakar alt den försäkrade inte

går miste om något tillfälle alt få till stånd en fullständig omprövning i sak

när sådan begärts enligt 20 kap. 10 S. Har l.ex. den försäkrade inom två

månader efter delgivningen av ursprungsbeslutet begärt omprövning av

detta, trots alt beslutet har ändrats med stöd av 20 kap. 10 a §, bör kassan 46

rimligen
inte vara förhindrad att ompröva ursprungsbeslulet i de delar Prop.
1985/86:73 ändringsbeslutet inneburit atl klagandens lalan inte bifallils. Om
det uppstår oklarhet om vilket beslut en försäkrad är missnöjd med bör
regelmässigt etl klargörande kunna erhållas genom kontakt med den försäkrade.

10
a §

I
paragrafen har redaktionella jämkningar gjorts med anledning av alt möjligheten
fill omprövning enligt 10 § har begränsats till all gälla beslul av tjänsteman.
Ändringsförfarandel enligt 10 a §, som avser fall då beslut har blivit oriktigt
av vissa lätt konslaterbara orsaker, skall kunna utnyttjas oavsett om det är
fråga om felaktigt nämndbeslut eller tjänslemannabeslul.

11
§

Ändringen
i denna paragraf innebär att beslut som har fattats i socialförsäkringsnämnden
överklagas direkt till försäkringsrätten. Någon omprövning enligt 10 § skall
inte ske av nämndens egna beslut. Skälen för de ändrade reglerna om
överklagande av förtroendevaldas beslul återfinns i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.6).

Vid
besvär över ett beslut av socialförsäkringsnämnden kan sädana omständigheter
framkomma all prövning av ärendet bör ske enligt 20 kap. 10 a §. Som framgår av
den allmänna motiveringen avses alt en chefstjänsteman hos försäkringskassan
skall göra bedömningen av om prövning av nämndbeslut bör komma till stånd med
stöd av delta lagmm.

Det
är viktigt atl ett klagomål över ett beslut av socialförsäkringsnämnden blir anhängiggjort
hos försäkringsrätten så snart som möjligt. Försäkringskassans granskning av
besvärsskrivelsen måsle därför ske ulan dröjsmål. Leder denna granskning till all
någon prövning med stöd av 20 kap. 10 a § inte skall ske bör handlingarna i
ärendet omgående skickas lill försäkringsrätten. Om granskningen leder till alt
sådan prövning skall ske bör ärendet ändå snarast anhängiggöras i
försäkringsrätten. Detta bör ske genom all besvärsskrivelsen skickas dit.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

Som
angetts i den allmänna mofiveringen (avsnitt 2.9) skall den nya förtroendemannaorganisalionen
träda i kraft den 1 januari 1987 och de ändrade reglerna för omprövning av
beslut den 1 januari 1988. Detta regleras i punkt 1.

I
punkt 2 berörs den situationen atl den försäkrade har begärt omprövning av ett
beslul, som har meddelats av pensionsdelegalion eller försäkringsnämnd före
den 1 januari 1987, men omprövningen inte har hunnit slutföras före denna dag.
För sådant fall skall omprövningen i stället göras av socialförsäkringsnämnd.
Samma blir förhållandel om begäran om omprövning görs först efter den 1
januari 1987.

Enligt
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6) skall socialförsäkrings

nämnderna inte göra omprövning enligt 20 kap. 10 § av beslut som de 47

själva
har fattat. Är den försäkrade missnöjd med ett nämndbeslut och vill Prop.
1985/86:73 ha det omprövat i sak får han besvära sig hos försäkringsrätt. Denna
ändrade ordning för omprövning av nämndbeslut träder dock i kraft ett år senare
än reformen i övrigt, dvs. den 1 januari 1988. Delta innebär atl de hittills
gällande omprövningsreglerna i 20 kap. 10 och 11 §§ måsle lillämpas även
beträffande beslul som socialförsäkringsnämnd fattar under år 1987. Punkt 3 i
övergångsbestämmelserna innebär atl alla beslut av socialförsäkringsnämnd, som
meddelas under år 1987 och beträffande vilka omprövning begärs i vederbörlig
ordning, skall omprövas av nämnden enligt nu gällande lydelse av 20 kap. 10 och
11 §§. En sådan omprövning kan därmed komma atl ske efler ulgången av år 1987 i
en del fall. Först med avseende på beslut som socialförsäkringsnämnd meddelar
fr. o. m. år 1988 får den nya ordningen för omprövningsförfarandel genomslag.

Fr.
o. m. år 1988 skall omprövning enligt 20 kap. 10 § av särskilt angivna typer av
tjänslemannabeslul ske av socialförsäkringsnämnd. Delta gäller även tjänslemannabeslul
av angivna slag som har meddelats men ej hunnit omprövas före ulgången av år
1987.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962: 383)
angående

införande av lagen om allmän försäkring

32 §

Paragrafen
har ändrats med anledning av atl försäkringsnämnderna föreslås avskaffade.
Frågor om änkepension enligt paragrafen avgörs f. n. av försäkringsnämndens
ordförande. Dessa frågor kommer i stället all prövas av tjänsteman vid den
försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven (jfr. allmänna mofiveringen,
avsnitt 2.5). Paragrafen har vidare ändrats med anledning av all bidrag som
avses i 15 eller 19 § inte längre förekommer.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962: 392)
om

hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

10 §

De
olika frågor enligt denna lag som skall prövas av socialförsäkringsnämnden har
inte angetts genom någon uppräkning i lagtexten. Enligt paragrafens nya lydelse
ankommer del på regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket
alt föreskriva vilka frågor som skall prövas av nämnden. Det framgår av den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.5 och 2.7) vilka frågor
socialförsäkringsnämnden fömtsälts komma all pröva.

Enligt
de nu gällande bestämmelserna får försäkrihgsnämnden inte prö

va frågor om inverkan på förmånerna av sådana inkomster som avses i 6 §

andra stycket (tilläggspension eller motsvarande utländsk ersättning, stat

lig eller kommunal personalpension, delpension eller arbelsskadeersätt-

ning eller motsvarande ersättning). Motsvarande bör gälla för socialförsäk

ringsnämnden. Någon anledning all behålla en sådan föreskrift i lag finns 48

inte
med den ordning för bestämmande av beslulskompelensen som här Prop. 1985/86:73
förordats. Det fömtsälts att kompletterande föreskrifter utformas så all prövning
av frågor om inverkan på förmånerna av sådana inkomster som avses i 6 § andra slyckel
inte skall ske i nämnden. I sådana fall där nämnden fattat gmndbeslut i fråga
om hustrulillägg eller kommunall bostadstillägg bör det anförtros tjänstemän
alt fatta även andra följdbeslut än som avses i 6 § andra styckel om
förhållandena i övrigt inte har ändrats. Även i detta avseende behövs
kompletterande föreskrifter.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

22 §

Ändringen
i första styckel innebär all ärende enligt 18 § - dvs. ärende om eftergift av återkrav
för utgivet bidragsförskott - skall i försäkringskassan avgöras av socialförsäkringsnämnd.
Skälen för detta framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5). Vidare
har etl nytt andra stycke införts enligt vilket omprövning av beslut i fråga om
återbetalningsskyldighel enligt 13 § skall göras av socialförsäkringsnämnden.
Skälen lill all omprövning av dessa beslul skall göras i nämnd har närmare angetts
i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7). Det nuvarande andra stycket har
blivit paragrafens tredje stycke.

Beträffande
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna kan hänvisas lill vad som anförts i
sådant avseende vid förslaget under 4.1 punkterna 1 och 3.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979: 84) om delpensionsförsäkring

17 §

I
paragrafens nya lydelse anges i vilka fall ärende om delpension skall avgöras
av socialförsäkringsnämnd. De fall som anges är att sökanden efter arbetslidsminskningen
inte förvärvsarbetar enbart som anställd eller alt ärendet är av vidlyftig
eller svår beskaffenhet. Övriga ärenden undantas således från prövning av
förtroendevalda oavsett om det gäller bifalls- eller avslagsbeslut.

Ärenden
som inte kan anses vara av vidlyftig eller svår beskaffenhet är bl. a. sådana
ärenden som anges i andra slyckel i den nuvarande lydelsen. Vidare bör till
denna gmpp kunna räknas ärenden där sökanden inte får något inkomstbortfall vid
arbetslidsminskningen eller ansöker om förhöjd delpension vid retroaktivt
verkande löneavtal, då avtalet inte omfattar dagen för arbelsfidsminskningen.
Ärenden där den som uppbär delpension anmäler atl han ändrat sin arbetstid i
sådan grad atl han inte längre är berättigad lill delpension eller slutar sitt
förvärvsarbete och uppger all han inte är arbetssökande utgör också exempel på
ärenden som inte kan anses vara av vidlyftig eller svår beskaffenhet.

När
en pensionsdelegation avgör ett delpensionsärende skall enligt para- 49

4 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 73

grafens
nuvarande tredje stycke i stället för tvä av riksförsäkringsverkets Prop.
1985/86; 73 utsedda läkare ingå två av arbetsmarknadsstyrelsen utsedda
ledamöter. Någon motsvarande regel finns inte för socialförsäkringsnämnden av
skäl som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3). Tredje stycket har
därför utgått.

20 §

Ändringen
av denna paragraf föranleds av atl omprövning av beslul i fråga om återbetalningsskyldighel
enligt 19 § skall göras av socialförsäkringsnämnd.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

Hänvisning
görs lill vad som anförts i detta avseende vid förslagel under 4.1.

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring

8
kap.

4 §

Ändringen
av denna paragraf föranleds av att pensionsdelegationen ersätts med en
socialförsäkringsnämnd.

Vad
som sägs i denna paragraf innebär bl. a. all rätten lill sjukpenning med
anledning av arbetsskada till följd av annat än olycksfall skall avgöras av
socialförsäkringsnämnd. Fråga om rätt lill sjukpenning med anledning av
olycksfall i arbetet prövas på tjänstemannanivå. Del nya stycket i paragrafen
innebär att omprövning av sådant beslut skall göras av socialförsäkringsnämnd.

Beträffande
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna hänvisas till vad som anförts vid förslagel
under 4.1.

4.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947: 529) om

allmänna barnbidrag

15 §

Ändring
av denna paragraf föranleds av atl omprövning av beslut i fråga om återbelalningsskyldighet
enligt 12 § skall ske i socialförsäkringsnämnden.

4.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:28) om

försäkringsdomstolar

5
§

Ändringen
i paragrafen innebär att endast den som är lagfaren skall kunna utses till
försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessor. Skälen härför har angivits
i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.10).

7
och 9 §§ Prop. 1985/86:73

Ändringarna
är en följd av all pensionsdelegafionerna och försäkrings-nämnderna i
försäkringskassorna ersätts av socialförsäkringsnämnder.

Övergångsbestämmelsen

För
den som vid ikraftträdandet den 1 januari 1987 redan har en domartjänsl i
försäkringsrätt men som saknar juris kandidalexemen eller juristexamen bör
ändringen i 5 § andra stycket inte få någon återverkan vare sig när del gäller
den innehavda tjänsten eller framlida tillsättningar av domartjänster i
försäkringsrätt. En övergångsregel med denna innebörd är därför behövlig.

4.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet
under krig och krigsfara

7 §

Ändringen
i paragrafen är en följd av att pensionsddegalionerna och försäkringsnämnderna
ersätts av socialförsäkringsnämnder.

5 Hemställan

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen atl anta lagförslagen.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

51

Bilagal Prop.
1985/86:73

Sammanfattning av utredningens förslag i betänkandet (SOU
1985: 21) Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna

Utredningens
huvuduppgift har varit att se över och komma med förslag för alt anpassa
förtroendemännens medverkan i försäkringsadministra-fionen till de förändringar
som skell inom verksamhetsområdet. Till grund för utredningens överväganden har
legat bl. a. vad som sägs i direktiven om att förändringar av de
förtroendevaldas medverkan skall kunna genomföras inom nuvarande kostnadsramar
och atl utredningen särskilt skall överväga möjligheterna atl ersätta nuvarande
försäkringsnämnder med etl mindre antal beslutsorgan.

Ett
motiv för förtroendevaldas medverkan i ledningen och i besluten inom
försäkringskassorna är all man kan utnyttja de förtroendevaldas praktiska
erfarenheter och kunskaper från olika områden som komplement lill
tjänstemännens kunskaper om försäkringens regler m. m. De förtroendevaldas
kunskaper beträffande specifika lokala eller regionala förhållanden är också
av värde vid bedömningen av enskilda ärenden. Ett ytterligare motiv för
förtroendevaldas medverkan i besluten är att öka allmänhelens insyn i
verksamheten och beslutsprocessen.

Försäkringskassorna
svarar för större delen av samhällets ekonomiska trygghets- och stödåtgärder
för medborgarna. Utredningen anser därför all det är viktigt atl verksamheten fär
en bred förankring genom atl förtroendevalda har inflytande på
försäkringskassornas verksamhet och besluten i enskilda ersältningsärenden. Med
hänsyn till mängden av beslut hos försäkringskassorna är det dock nödvändigt
att koncentera de förtroendevaldas medverkan till ärendetyper där deras
medverkan har den största betydelsen.

Utredningen
har gått igenom samtliga ärendelyper inom socialförsäkringslagstiftningen. Vid
denna genomgång har utredningen strävat efter att få fram vilka typer av
ärenden som är av sådan karaktär, alt del är önskvärt att besluten fallas av
förtroendevalda.

De
förtroendevalda bör - enligt utredningens mening - falla beslul i ärenden där
beslutet har stor betydelse för den försäkrade från Irygghels-och
försörjningssynpunkt och samtidigt inrymmer betydande inslag av skälighetsbedömningar.
Förtroendemän, som fått kontinuerlig, gmndläggande information om gällande
lagstiftning och praxis och som har olika bakgmnd, kunskaper och erfarenhet
från samhälle, arbetsliv och/eller hemarbete, bildar en grupp som är väl
skickad atl fatta beslut i sådana typer av ärenden. Styrkan i förtroendemannabeslut
ligger i att gruppens samlade kunnande och erfarenheter las tillvara i
ärendebedömningen.

Förtroendevalda
skall fatta beslul i för de försäkrade vikfiga ärenden.

De försäkrade har därför rätt att kräva all de förtroendevalda skall ha vilja,

förmåga och tid nog för alt sätta sig in i deras situation. För att förtroende- 52

männen
skall ha en möjlighet alt sälla sig in i ärendena måste antalet Prop.
1985/86:73 ärenden per sammanträde anpassas så alt det finns lid dels för
inläsning av det underlag, som skall ligga till grund för beslutet, dels för
nödvändiga och meningsfulla diskussioner under sammanträdet. De förtroendevalda
har ansvar för atl ärendet bhr allsidigt belyst och atl gruppens samlade kunskaper,
insikter och erfarenheter las tillvara.

Utredningen
anser atl förtroendevalda skall avgöra sådana typer av ärenden, där beslutet
har betydande inslag av skälighetsbedömning och där utgången har stor betydelse
för den försäkrade från trygghels- och försöijningssynpunkt.

Utifrån
dessa utgångspunkter kommer utredningen med förslag om en ny förtroendemannaorganisation.

Utredningen
föreslår all de nuvarande pensionsdelegationerna och försäkringsnämnderna
ersätts med enhefiiga förtroendemannaorgan - socialförsäkringsnämnder.

Utredningen
föreslår därvid alt följande typer av ärenden som f.n. beslutas av
pensionsdelegation eller försäkringsnämnd även i fortsättningen skall avgöras
av förtroendevalda o förtidspension och sjukbidrag fill försäkrad under 60 år o
handikappersättning o vårdbidrag

o
vissa delpensionsärenden

o
ärenden angående arbetssjukdom och egenlivränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring
o ärenden angående sjukdom och egenlivränta enligt lagen om statligt

personskadeskydd
o inkomstprövade förmåner, i följande fall

-
rätt lill hustmfillägg på
särskilda skäl

-
rätt till inkomstprövad förmån
när försäkrad åberopat oriktig uppgift eller underlåtit atl anmäla ändring av
förhållanden som kunnat påverka rätten till och storleken av förmånen

-
beräkning av avhänt kapital

-rätt
atl överskrida del i kommunens grunder angivna maximala bostadstillägget

- fördelning
av bostadskostnad mellan försäkrad och annan person med

vilken den försäkrade sammanbor, på annat sätt än genom lika fördel

ning mellan de sammanboende

-beräkning
av årsinkomst för försäkrad som bmkar eget jordbruk, driver rörelse eller har flerfamiljsfaslighel.

Vidare
föreslår utredningen all ärenden angående eftergift av återkrav mot den
underhållsskyldige för utgivet bidragsförskott, som f. n. beslutas av
tjänstemän i fortsättningen skall avgöras av förtroendevalda.

Följande
lyper av beslul, som f.n. prövas av förtroendemän, skall i fortsättningen
prövas av tjänstemän

o
förtidspension och sjukbidrag fill försäkrad som fyllt 60 år O inkomstprövade
förmåner i följande fall

-
ärenden i vilka försäkringsnämndeiis
ordförande i dag fattar beslul

-
likställande av gift pensionsberättigad
med ogift sådan och det omvän- 53 da förhållandet

5 Riksdagen 1985186.
1 saml. Nr 73

-rätt
till inkomstprövad förmån vid bosättning utomlands Prop.
1985/86: 73

-
beräkning av årsinkomst för
förfluten tid, då försäkringskassan beslutat om återkrav

-
beräkning av årsinkomst för
försäkrad som har del i oskiftat dödsbo när behållningen överstiger fyra gånger
del vid liden för dödsfallet gällande basbeloppet och del finns dödsbodelägare
utöver efterlevande make

-
änkepension enligt äldre lag
(övergångsänkor)

Vidare
skall socialförsäkringsnämnden i princip ompröva beslul i alla lyper av ärenden
inom socialförsäkringsområdet där tjänsteman har avgjort ett ärende och en
försäkrad begär omprövning av beslutet. Ärenden där förmånen, som är föremål
för prövning, understiger 2 500 kr. skall dock enligt utredningen även i
fortsättningen prövas av tjänstemän.

Utredningen
föreslår också all socialförsäkringsnämnden skall föra en regelbunden
övergripande diskussion om rehabilileringsverksamheten inom sill område.

Det
bör enligt utredningen finnas en generell möjlighet för tjänstemän -som har det
slutliga ansvaret för beslutet i ett ärende - alt hänskjuta enstaka ärenden av
principiell natur lill förtroendevalda för beslul. Denna regel är tänkt för
såväl det ursprungliga beslutet som ett eventuellt omprövningsbeslut.

Utredningen
anser all socialförsäkringsnämnden inte skall kunna ompröva sina egna beslut.
Den som är missnöjd med nämndens beslut får anföra besvär direkt till
försäkringsrätt. Socialförsäkringsnämnden bör dock även i fortsättningen kunna
ändra egna uppenbart felaktiga beslul (20 kap. 10 a § AFL).

Utredningen
beräknar alt totalt ca 150 socialförsäkringsnämnder behöver inrättas. Varje
försäkringskassa bör ha sä många socialförsäkringsnämnder, som är lämpligt med
hänsyn lill kassans storlek och ärendemängd. Varie nämnd bör ansvara för viss
del av en försäkringskassas geografiska område.

En
socialförsäkringsnämnd föreslås bestå av sju ledamöter. Ordföranden bör
förordnas av regeringen, tre ledamöter bör utses av landstinget - i
förekommande fall kommunfullmäkfige - och tre ledamöter utses av riksförsäkringsverket
efler förslag av arbetsmarknadens parter. Nämnden bör inom sig utse vice
ordförande. För alla ledamöter utom ordföranden bör suppleanter utses.
Socialförsäkringsnämnden föreslås bestå av förtroendevalda med erfarenheter
och kunskaper från olika områden. Ingen yrkesgrupp skall ges företräde enbart
på grund av sina yrkeskunskaper. Den föreslagna nämnden har därför inte läkare
som ledamöter enbart i deras egenskap av läkare.

Kostnaden
för socialförsäkringsnämnderna beräknas lill ca 30 milj. kr., dvs. i stort sett
samma kostnad som för de nuvarande pensionsdelegafionerna och
försäkringsnämnderna.

Utredningen
föreslår att den nya förtroendemannaorganisalionen införs fr. o. m. den 1 juli
1986.

54

Bilaga 2 Prop.
1985/86:73

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Ökat förtroendemannainflytande
i försäkringskassorna (SOU 1985:21)

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgells av försäkringsöverdomslolen
(FÖD), försäkringsrätten för Norra Sverige (FRN), försäkringsrätten för
Mellansverige (FRM), försäkringsrätten för Södra Sverige (FRS),
riksförsäkringsverket (RFV), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), socialstyrelsen,
riksrevisionsverket (RRV), Försäkringskasseförbundet (FKF), Landslingsförbundet,
Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens cenlralorganisafion
(TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Försäkringsanslälldas förbund (FF),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och SHIO-Familjeföretagen.
Dämtöver har yttrande kommit in från Hallsbergs Arbetarekommun och Malungs
kommun.

Försäkringskasseförbundet
har bifogat yttranden från samfiiga försäkringskassor. Landsorganisafionen i
Sverige har bifogat yttrande från Svenska byggnadsarbetareförbundet och
Hallsbergs Arbetarekommun har bifogat yttrande från försäkringskassans
lokalkontor i Hallsberg.

1 Allmänna synpunkter

Utredningen
anser atl de förtroendevalda bör falla beslul i ärenden där

beslutet har stor betydelse för den försäkrade ur trygghets- och försörj

ningssynpunkt och samtidigt inrymmer betydande inslag av skälighetsbe

dömningar. Det stora flertalet remissinstanser är i huvudsak positiva fill

utredningens allmänna motiv och anser del värdefullt att förtroendemän

medverkar i försäkringskassornas hantering av socialförsäkringsärenden.

FÖD framhåller alt myndighetsutövning i förvaltningen i Sverige i stor

utsträckning är anförtrodd åt förtroendevalda lekmän som utövar sill upp

drag vid sidan om annan huvudsyssdsältning. Del gäller laxeringsförfaran-

del, handläggning av sociala frågor, hälso- och miljöfrågor, byggnadsfrägor

m. m. Det gäller också stora delar av socialförsäkringsfältet. Någon anled

ning atl närmare gå in på motiven för denna sedan länge etablerade ordning

finns det inte enligt FÖD. Del räcker med konstaterande alt systemet -

inte minst när det gäller socialförsäkringsområdet - fungerat myckel väl.

Del har inneburit all allmänheten genom de förtroendevalda fält insyn i

hanterandet av socialförsäkringarna samtidigt som socialförsäkringsad

ministrationen har kunnat tillgodogöra sig lekmännens erfarenheter, kun

skaper och förtrogenhet med lokala och regionala förhållanden. Den ak

tuella diskussionen kring de förtroendevaldas medverkan i försäkringskas

sorna bör därför ta sikte — inte på hur man skall begränsa nuvarande

ordning - ulan på spörsmålet om en vidgad medverkan av lekmän skulle

vara lill gagn för en korrekt lillämpning av socialförsäkringslagstiftningen i

linje med lagstiftarens intentioner. 55

FKF:s
principiella inställning är att utredningens förslag, mot bakgrund av de direkfiv
man hafl att utgå frän, kan ses som en plattform för en vidareutveckling av förtroendemannainfiytandel
i försäkringskassorna. Del är FKF:s uppfattning alt förslaget — trots alt del
innebär ett minskat anlal förtroendevalda och därmed ett minskal lokalt förtroendemannainflytande
- genom del urval av ärenden som föreslås beslutas av förtroendevalda, tillgodoser
etl behov av förnyelse som finns. Även om FKF inte helt delar utredningens
uppfattning i alla avseenden, anser FKF all ett genomförande av förslaget (i de
delar FKF tillstyrker) är av stor betydelse för socialförsäkringens forisatta
utveckling i förtroendefull kontakt mellan medborgare och försäkringskassor.

SACOISR
är kritiskt mot utredningens förslag och finner all - om behov av utökat förtroendemannainflytande
i beslutsprocessen kan redovisas, vilket inte sketl i detta belänkande — detta
i första hand införs i kassasly-relserna och i försäkringsrätterna. SACO/SR
finner inte del föreliggande utredningsförslaget vara så underbyggt all en
närmare analys av effekterna är särskilt meningsfull.

SAF
föreslår fortsatt utredning där man diskuterar mera från principiella utgångspunkter
och där man även diskuterar fömtsätlningarna för alt ombilda beslutsorganen så
att det bland ledamöterna finns såväl försäkringsexpertis och medicinsk
expertis som förtroendemän.

RRV anser all
förhållandel mellan försäkringskasseslyrelse och socialförsäkringsnämnd bör
framgå tydligare av lagtext och förarbeten. Del bör också närmare anges var
ansvaret ligger för en samordning mellan dessa organ. Utredningen föreslår t.
ex. atl de förtroendevalda i nämnderna skall delta i regelbundna policydiskussioner
beträffande rehabiliteringsarbetet. RRV anser detta tveksamt med hänsyn till atl
nämnderna skall besluta i enskilda ärenden, medan kassaslyrelsen, som också har
förlroendeman-naställning, skall föra diskussioner om målsättningen för
verksamheten o.d. Ansvarsfördelningen måsle också anges klarare mellan
socialförsäkringsnämnd och de rehabiliteringsgmpper med företrädare för olika
samhällsorgan som finns vid varje försäkringskassa.

2 Förtroendemannamedverkan vid ärendenas avgörande

De
remissinstanser som kommenterat förslagel är i princip positiva lill
utredningens förslag om vilka ärenden som skall avgöras av förtroendevalda.

Utöver
utredningens förslag föreslår remissinstanserna några ytterligare ärendelyper
som bör avgöras av den socialförsäkringsnämnd som utredningen föreslår.

FÖD,
FRM, FRS, RFV och LO anser alt även beslut om förtidspension och sjukbidrag fill
försäkrade över 60 är skall fattas av socialförsäkringsnämnden.

Beslut
om all stoppa utbetalning av sjukpenning bör föras över fill beslut av
socialförsäkringsnämnden anser FÖD, FRN, FRM, LO, TCO, FF och LRF.

56

FÖD,
FRN, FRM, FRS och FKF framhåller att socialförsäkringsnämn- Prop. 1985/86:
73 den bör besluta i ärenden om återbetalningsskyldighel för obehörigen eller
med för högt belopp uppburen ersättning. FÖD, FRM och FKF kan tänka sig en
lägsta beloppsgräns för dessa ärenden i syfle atl minska antalet beslut.

Även
beslut om indragning eller nedsättning av en förmån bör fallas av förtroendevalda
anser FRN.

FÖD
och FKF anser all likställande av gift pensionsberättigad med ogift sådan och
del omvända förhållandet vid bedömning av rätt lill huslmlillägg och kommunalt
bostadstillägg bör prövas i socialförsäkringsnämnden. FKF anser alt även rätt lill
inkomstprövad förmän vid bosättning utomlands bör avgöras av nämnden.
Beräkning av årsinkomst för förfluten tid då försäkringskassan beslutat om återkrav
bör också avgöras av nämnden anser FRS.

FÖD
anser också atl beslut om olycksfall i arbetet enligt lagen om
arbetsskadeförsäkring bör prövas i socialförsäkringsnämnden när frågan redan
från början anmälts som både olycksfall och arbelssjukdomsärende.

FKF
vill all även beslut om humvida fastställt underhållsbidrag uppenbarligen
understiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag skall fattas av
socialförsäkringsnämnden.

Ett
par remissinstanser har föreslagit begränsningar i utredningens förslag. FRS
anser att om man skulle vilja avlasta socialförsäkringsnämnden vissa ärenden
kunde övervägas om inte vissa arbetsskadeärenden i fortsättningen borde kunna
avgöras av tjänsteman, exempelvis ärenden om hörselskador. Socialstyrelsen
avstyrker förslaget atl överföra beslutanderätten i ärenden om eftergift av återkrav
till förtroendemän. En överflyttning av beslutsfunktionen skulle enligt
styrelsens mening fördröja besluten, vilket skulle vara lill nackdel för den
enskilde.

LO
delar utredningens principiella uppfattning om fördelning av ärenden mellan
tjänstemanna- och förtroendemannabeslut, men anser alt den mer konkreta
fördelningen av ärendetyper mellan tjänstemän och förtroendemän i
socialförsäkringsnämnderna som utredningen föreslagit måste ses över. LO anser
förutom tidigare nämnda tillägg, atl beslul om rehabilile-ringsålgärder i långa
sjukfall bör fattas av förtroendemän.

SACOISR
har i princip inte något atl erinra mol förslaget men anser att del är tveksamt
om socialförsäkringsnämnderna kommer alt besitta erforderlig kompetens för atl
kunna besluta i de uppräknade ärendeslagen eftersom sammansättningen av nämndema
bygger på atl några läkare inte skall medverka i sin egenskap av medicinskt
sakkunniga.

AMS,
RRV, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, SAF, SHIO-Familjeföretagen,
Hallsbergs Arbetarekommun och Malungs kommun kommenterar inte förslaget i
denna del.

3 Förtroendemannamedverkan i omprövningsbeslut

Förslaget
all förtroendevalda skall i princip ompröva alla lyper av beslul

där tjänsteman har avgjort ett ärende och en försäkrad begär omprövning

av del tillstyrks av FRN, FRM, FRS, RFV, FKF, LO och FF. 57

FRN
vill som ytteriigare skäl till utredningens förslag anföra följande. Prop.
1985/86:73 Den tjänsteman som fattar ett omprövningsbeslut kan genom råd eller
anvisningar ha deltagit även i det första beslutet. Vidare finns risken all omprövningen
inte blir sä allsidig och objektiv som den skulle ha blivit om den gjorts av etl
från tjänstemännen fristående beslutsorgan. Ur den försäkrades synpunkt kan
rättssäkerhetsskäl också tala för all omprövningen förs över från tjänstemanna-
till förtroendemannaplanel.

FRM
är i och för sig positiv lill alt förtroendevalda medverkar i omprövningsförfarandel.
Däremot ställer sig försäkringsrätten tveksam lill om denna medverkan bör ske i
de former utredningen föreslår. Rätten ifrågasätter om del inte skulle kunna
ha fördelar om etl centralt förtroendemannaorgan inom varje försäkringskassa
beslutade i just omprövningsärendena. Med hänsyn till den stora mängd frågor
av de mest skiftande slag som kan komma upp till bedömande i dessa ärenden kan
vidare ifrågasättas om del inte skulle vara värdefullt om förtroendemannaorganet
filifördes försäkringsteknisk sakkunskap genom atl någon tjänsteman - gärna
en jurist — ingick som ledamot.

RFV
tillstyrker förslagen om förtroendemannamedverkan i omprövningsbesluten. Det
innebär all tjänslemannabeslul skall omprövas av förtroendevalda, utom i
ärenden där värdet av förmånen understiger visst belopp. Beloppsgränsen bör
dock enligt RFV kunna sättas någol högre än utredningen föreslår och lämpligen
knytas lill basbeloppet. (Den nivå som gäller för försäkringsrätterna
fastställdes år 1981.)

FKF
menar alt den föreslagna ordningen är av avgörande betydelse för all förslaget
skall ses som ett förslag om vidgat förtroendemannainflytande. Förbundet anser
dock all man inte fär blunda för alt det föreslagna omprövningsförfarandel
leder lill längre handläggningslider och all kassornas personella resurser
därför måste anpassas så alt omprövningen inte leder lill väsentlig fördröjning
jämfört med nuläget. FKF anser vidare att beloppsgränsen förslagsvis skulle
kunna fastställas till 15 % av basbeloppet. FÖD, SACOISR och 5AF avstyrker förslagel.

FÖD
anser all förslagel innebär atl utredningen — i fråga om ompröv

ningsärenden - lar avstånd från sina egna utgångspunkter atl förtroende

mannamedverkan bör komma i fräga vid handläggning av ärenden som

innefattar skälighelsavvägningar och som har särskild betydelse för den

försäkrade ur trygghets- och försörjningssynpunkl. Tjänstemannabesluten

omfattar med den fördelning av ärenden som domstolen anslutit sig till i

huvudsak ärenden där tekniska frågor kommer i förgrunden eller där den

aktuella författningstexten inte ger niigol större utrymme för skönsmässiga

bedömningar. Det framstår därför som ett dåligt resursutnyttjande att låta

de förtroendevalda, som torde blir hårt belastade av andra ärenden, även

svara för omprövning av tjänslemannaärendena. Det är bättre all de får

koncentrera sig på de ärendegrupper som de primärt skall handlägga. Till

delta kommer atl man genom den föreslagna ordningen i sak inför en ny

besvärsinslans mellan försäkringskassans/tjänstemannens prövning och

försäkringsrätten. En handläggning av omprövningsärendel inför förtroen

devalda innebär ju all ärendet måste föredras inför etl helt nytt kollektivt 58

beslutsforum.
Prövningen förlorar därmed sin karaktär av omprövning Prop. 1985/86:73 inom
den egna instansen.

SACOISR
anser att del starkt kan ifrågasättas om socialförsäkringsnämnderna någonsin
kommer att kunna besitta den djupa försäkringskunskap som gör dem lämpade att
besluta i omprövningsärenden. Utredningen har som skäl i sitt förslag bl. a. angett
att allmänhetens förtroende för socialförsäkringen därmed skulle öka. Enligt
SACO/SR är det snarare så att allmänhetens inställning främst är beroende av i
vilken män man uppfattar innehållet i försäkringskassans ställningstaganden
som förnuftigt och riktigt. Om man i vissa fall inte anser all delta är fallet
kommer missnöjet all drabba också förtroendemännen som enligt förslaget skall
överpröva tjänstemännens beslul. Vidare riskerar man om förslagel genomförs alt
tjänstemännens beslul kommer all uppfattas som provisoriska vilket får förödande
konsekvenser för tjänstemännens självständiga handläggning och på sikt kan
medföra en urholkning av tjänstemännens professionella status.

RRV
vill framhålla att utredningens förslag, vad gäller omprövning av tjänslemannabeslul,
torde medföra längre handläggningstider och därmed ökade ärendebalanser,
eftersom de föreslagna nämnderna förutsätts sammanträda endasl två gånger per
månad. De länga handläggningsliderna vid försäkringsrätterna var etl av skälen lill
att försäkringskassornas ompröv-ningsrätl utökades fr. o. m. den 1 april 1982.
Del nya omprövningsförfarandel har inneburit stora fördelar för såväl
allmänheten som försäkringsrätterna och försäkringskassorna. RRV ifrågasätter
därför om detta förfarande nu behöver ändras i den utsträckning som
utredningen föreslår. Omprövningsärendena innebär emellertid inte bara
skälighetsbedömningar ulan torde ofta gälla regeltolkningar. Om nuvarande
omprövningsförfarande skall ändras anser RRV all de förtroendevaldas
omprövningar bör begränsas till sådana ärenden där det huvudsakligen är fråga
om alt göra en skälighetsbedömning. Om socialförsäkringsnämnden skall falla beslul
i ärenden som inte enbart gäller skälighetsbedömningar ulan även rena regdlolkningar
bör enligt RRV kravet på juridisk sakkunskap beaktas.

AMS,
socialstyrelsen. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, TCO, LRF, SHIO-Familjeföretagen,
Hallsbergs Arbetarekommun och Malungs kommun har inte kommenterat förslaget i
denna del.

4 Omprövning av förtroendemannabeslut

Förslaget
atl socialförsäkringsnämnden inte skall ompröva sina egna beslul tillstyrks
eller lämnas ulan erinran av FRN, FRM, FRS, RFV, socialstyrelsen, FKF,
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, LO, TCO, SACOISR och FF.

FRN
anser alt förslaget härvidlag bör genomföras oberoende av om förslaget i övrigt
kan realiseras.

Socialstyrelsen
framhåller att förslagel alt förtroendevaldas beslul inte fär överprövas av dem
själva innebär en rättssäkerhetsgaranti, nämligen att en enskild person har all
anföra besvär direkt lill försäkringsrätt.

FÖD
och SAF avstyrker förslagel. 59

FÖD
konstaterar sammanfattningsvis att det nuvarande omprövnings- Prop. 1985/86:73
förfarandet i försäkringskassorna fått sin åsyftade verkan, all det varit förebild
för efterkommande reform på ett annat förvaltningsområde och atl det är
vägledande för den större reform inom hela förvaltningen som står för dörren.
All i detta läge - och endast kort fid efler omprövningsförfa-randels införande
- la tillbaka reformen och återgå till den gamla ordningen och det ulan att
man kan åberopa någon väsentlig kritik mot vad som nu gäller förefaller
oriktigt. De lösa anlaganden som görs om en onödig byråkralisering av
beslutsprocessen saknar fog. Påståendet om att besvärsprocessen försenas är
direkt felaktigt. Vänlefidema i försäkringsdomstolarna är sådana och kommer
att under lång tid vara sådana atl avgörandena där inte kan fidigareläggas
genom slopad omprövning. Däremot kommer en mängd av de ärenden som i dag
ändras av pensionsdelegationen vid omprövningen till den försäkrades förmån att
försenas. Förseningen torde uppgå lill mellan 1 och 11/2 år.

5 Förtroendemannamedverkan i långa sjukfall

RFV
anser alt många ärenden inom sjukpenningförsäkringen är av den karaktären atl
medverkan av förtroendevalda vid avgörandena bör övervägas. Handläggning och
bedömning av långa sjukfaU har ofta nära samband med ärenden om
förtidspension/sjukbidrag, som f. n. beslutas av förtroendevalda. Bedömningen
av långa sjukfall och olika rehabiliteringsfrågor bör därför vara centrala
områden för en utökad förtroendemannamedverkan. Med hänsyn lill den nyligen
tillsatta utredningen, som har alt se över sjukförsäkringens roll vad gäller
förebyggande åtgärder i samband med rehabilitering tillstyrks, atl en utvidgad förtroendemannamedverkan
i sjukpenningärenden i enlighet med utredningens förslag tills vidare
begränsas lill omprövningsbeslul samt till diskussioner om rehabilileringsverksamheten
mot bakgmnd av en konfinuerlig redovisning av antalet långa sjukfall. Del är
dock enligt RFV angelägel all dessa frågor behandlas vidare i anslutning lill
ovannämnda utredningsuppdrag.

Liknande
synpunkter har framförts av andra remissinstanser som kommenterat förslaget.
Några remissinstanser har ansett atl beslut om atl stoppa utbetalning av
sjukpenning redan nu bör föras över lill beslul av förtroendemän (se punkt 2).

FKF anser att det är
nödvändigt - för alt de övergripande policydiskus-

sionerna skall kunna ge etl konkret och meningsfullt utbyte - all diskus

sionerna baseras på ett verklighetsunderlag. Förbundet ansluter sig därför

i princip lill ledamoten Skantz särskilda yttrande där långa sjukfall föreslås

föras lill socialförsäkringsnämnd senast 180 dagar efter att de påbörjats.

Med hänsyn till att antalet långa sjukfall överstigande 180 dagar ändå är så

stort, anser FKF del dock inte fillrådligl alt lill nämndema föra samtliga

sådana fall. Enligt förbundels mening kan emellertid den av ledamoten

Skantz eftersträvade effekten lika väl uppnås genom ett urval fall (l.ex.

alla fall med ett visst födelsedatum) som föreläggs nämnden som gransk

ningsärenden. Med utgångspunkt från handläggningen i dessa fall och med

ledning av övrig information som nämnden begär ges nämnden därigenom 60

möjlighet
atl, på ett mera aktivt sätt än vad utredningen föreslagit, följa Prop.
1985/86: 73

rehabiliteringsarbetet,
ge vägledning och vid behov påtala behovet av

ändrad
inriktning i detta arbete. Förbundet anser vidare, i likhet med

ledamoten
Skantz, alt en sådan uppföljning inte innebär all nämnden lill

någon
del övertar eller inkräktar på de besluts- och verkslällighetsfunk-

lioner
i enskilda rehabiliteringsärenden som ankommer på ledamöterna i

de
centrala och lokala rehabihleringsgmpperna. Utredningens förslag i

detta
avsnitt avstyrks sålunda av FKF lill förmån för ledamoten Skantz

yttrande,
dock med den begränsning förbundet föreslagit.

FF
anser att det inte räcker med att socialförsäkringsnämnderna för policydiskussioner
i rehabilileringsärenden. Socialförsäkringsnämnderna bör i stället mer akfivl
delta i arbetet med långa sjukfall/rehabililerings-ärenden. Om så blir fallet
kan man förvänta all rehabiliteringsarbetet blir effekfivare än vad del är i
dag och atl möjligheterna atl påverka andra rehabiliteringsorgan i samhället
blir större. I del nya arbetet med rehabiliteringsverksamheten är det viktigt
alt del inom varje kassa finns en samordning så atl rehabilileingsärendena
behandlas på etl likvärdigt sätt. Ansvaret för detta kan så som FF ser det
läggas på kassastyrelserna.

SACOISR
ifrågasätter utredningens förslag och anser all frånvaron av konkreta
anvisningar gör del mindre trovärdigt.

6 Ärenden som tjänsteman anser bör prövas av
förtroendevalda

Utredningen
föreslår alt det bör finnas en möjlighet för tjänstemän atl hänskjuta ett
ärende fill förtroendevalda för principdiskussioner eller beslul.

RFV,
FKF, TCO och FF är posifiva lill förslaget.

FKF
tillstyrker förslaget och betonar all befogenhet inom detta område dock bör
ligga hos lägst avdelningschef på centralkontoret, eftersom denne har ansvar
för försäkringstillämpningen inom avdelningens funkfionsom-råde i hela kassaomrädel.
Härigenom tillgodoses säkrast kravet pä enhetlighet i verksamheten och informafion
om de Ijänstemannaärenden som förts upp till en nämnd för principdiskussion kan
på ett smidigt sätt delges övriga nämnder inom kassans område. Förbundet vill
understryka viklen av all hänskjulande verkligen kommer lill stånd i sådana
ärenden, där utgången har stor betydelse för den försäkrade ur trygghets- och
försörjningssynpunkt.

FRM
och FRS har inget all erinra mol förslaget atl tjänsteman skall ha

möjlighet alt hänskjuta enskilda ärenden till förtroendemannaorganet för

beslut. Däremot förefaller det för FRM tvivelaktigt ur flera synpunkter all

enskilda ärenden också skall kunna hänskjutas till de förtroendevalda för

principdiskussion. Dels kan del uppslå tveksamhet om vem som har det

egentliga ansvaret för beslutet i ett ärende som diskuterats i förtroende-

mannakretsen. Dels kan det komma alt innebära all de förtroendevalda

omprövar beslut i ärenden som de tidigare deltagit i principdiskussioner

om. Det kan dessutom starkt ifrågasättas om del överhuvudtaget finns

några behov av en möjlighet atl underställa enskilda ärenden för princip- 61

diskussioner. 6 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 73.

FÖD,
FRN och SACOISR är negativa till förslaget. Prop.
1985/86:73

FÖD
framhåller atl risken måste bedömas som stor att tjänstemannen i ärenden som
han tycker är svårbedömda överlåter beslutsfattandet till någon annan. Man kan
inte heller bortse frän atl enskilda försäkrade kan förledas att argumentera i
sitt ärende i behörighetsfrågan och i fall där tjänstemannen ändå fattar
beslutet uppfattar sig negativt behandlad av kassan. Del bör över lag gälla som
en allmän princip att man undviker alternativa behörighetsregler i
förvaltningen. Därigenom underlättas ett smidigt och snabbi
handläggningsförfarande och koncentreras förvaltningsorganets arbetsinsats på
sakfrågan.

FRN
anser atl det är olämpligt med en regel om underställning av det slag som
utredningen föreslagit. En sådan regel kan föranleda atl gränserna för ansvar och
kompelens mellan förtroendevalda och tjänstemän suddas ut.

7 Närmare om socialförsäkringsnämnden

Utredningen
föreslår att nuvarande piensionsdelegationer och försäkringsnämnder ersätts av
socialförsäkringsnämnder som skall besluta i alla ärendetyper.

FÖD.
FRN, FRM, FRS. RFV, RRV, FKF, Landslingsförbundet Svenska kommunförbundel, LO,
TCO, FF, LRF och SHIO-Familjeföretagen tillstyrker eller har inte något all
erinra mol förslagel.

FÖD
framhåller all den nuvarande uppdelningen på pensionsdelegalion och
försäkringsnämnd har närmast historiska motiv som numera torde vara
överspelade. En koncentrerad insats av förtroendevalda i ett enda organ med en
geografisk förankring inom försäkringskassans verksamhetsområde är atl
föredra.

FKF
ansluter sig i princip till utredningens förslag och anser att just denna
organisatoriska lösning utgör grunden för en förnyelse och vidareutveckling av
förtroendemannainflytandel i etl förslag, som annars innebär alt antalet
förtroendevalda i försäkringskassorna minskar jämfört med dagens förhållande.
Enligt förbundels mening förutsätter ett förverkligande av ett sådant vidgat förtroendemannainflytande
inom ramen för socialförsäkringsnämnden att några administrativa svårigheter
kan lösas. FKF pekar här på ökade krav på information och utbildningsinsatser
och på ett behov av vissa förändringar i försäkringskassornas organisafion.

RRV
har i princip inget all erinra mol förslagel men påpekar alt utredningens
förslag innebär all ett färre anlal förtroendevalda skall behandla ett ökat anlal
ärendelyper. RRV anser alt förslaget i och för sig tillgodoser kravet på atl
förtroendevalda ges ökad insyn i socialförsäkringen. Samtidigt finns dock en
risk för bristande enhetlighet i försäkringslillämpningen, eftersom de
förtroendevalda skall pröva ett större anlal ärendelyper än tidigare. Del
gäller här ärenden som kräver kunskaper om många och ofta komplicerade
regelsystem samt kännedom om gällande praxis.

Malungs kommun tillstyrker
förslaget om socialförsäkringsnämnder om

deras organisation blir sådan all hänsyn las till geografiska förhållanden i

Kopparbergs län samt de strävanden som sker i Västerdalarna atl förslärka 62

och
fördjupa samarbetet mellan kommunerna för alt förbättra medborgar- Prop.
1985/86:73 nas villkor.

SACOISR
menar att utredningen inte på etl lillfredsslällande sätt belyst dels vilka
grundläggande principer som styrt utredningens slutsatser, dels konsekvenserna
för tjänstemännen om den föreslagna organisafionen genomförs.

Enligt
SAF:s uppfattning finns det ingenting som talar för atl utredningens slutsats
beträffande nödvändigheten av total överblick för förtroendemännen inom
socialförsäkringsområdet är riklig. Tvärtom kan ett sådant krav medföra
svårigheter för förtroendemännen att uppnå och bibehålla tillräckliga kunskaper
som behövs för medverkan i beslutsprocessen. Risk kan föreligga att
förtroendemännen inte har en reell möjlighet att skaffa sig nöjaktiga kunskaper
om de tvingas fatta beslut i ärenden inom hela socialförsäkringsområdet. Med
en sådan ordning skulle i stället förtroendemännens inflytande fill och med
kunna äventyras sä att det snarare minskar än ökar.

Hallsbergs
Arbetarekommun anser att det nu föreliggande förslaget utan tvivel innebär en
centralisering och att vikliga delar av närhet till besluten och
beslutsfattarna bortfaller.

FRN,
FKF, FF och HaUsbergs Arbetarekommun har kommenterat förslaget atl
socialförsäkringsnämnderna bör behandla högst 40—45 ärenden per sammanträde.

Eftersom
ledamöterna måste ges tid för meningsfulla diskussioner i de enskilda ärendena
anser FRN del vara tveksamt om socialförsäkringsnämnderna kan handlägga så
många ärenden som 40—45 per sammanträde. Av samma skäl anser FKF och FF att del
föreslagna antalet ärenden inte bör överskridas.

Hallsbergs
Arbetarekommun anser all del föreslagna antalet ärenden per sammanträde
motiverar minst en socialförsäkringsnämnd för varje kommun.

Förslaget
atl varje socialförsäkringsnåmnd bör ansvara för viss del av en
försäkringskassas geografiska område har i princip bemötts positivt av de
remissinstanser som tagit upp frågan.

FÖD
kan också ansluta sig till utredningens förslag att nämnderna enligt

huvudregeln bör besluta i alla lyper av ärenden. Tanken alt man skall

utnyttja de förtroendevaldas särskilda kunskaper och erfarenheter blir bäst

genomförd i en sådan ordning. Man måsle emellertid vara medveten om att

vissa ärendelyper är till sin omfattning förhållandevis liten. Om antalet

socialförsäkringsnämnder skall bli så stort som 150, kommer dessa ären

den utslagna på alla nämnder atl aktualiseras mycket sällan. Det kan därför

diskuteras om inte vissa ärenden, t. ex. angående personskadeskydd, del

pension och återbetalningsskyldighel, kan förbehållas vissa nämnder med

frånträdande av huvudregeln om geografisk bindning. Över huvud taget

kan del diskuteras vad en spridning av beslutanderätten lill ett störte anlal

organ än f. n. kommer atl medföra i fråga om enhetlighet och likformighet i

fillämpningen. Domstolen anser inte att utredningens förslag innebär några

farhågor för en negafiv utveckling så länge del rör ärenden som ofta

återkommer i nämnden. Del får bli en sak för riksförsäkringsverket i första 63

hand att bevaka denna
fråga.

RFV
framhåller atl det är angelägel alt RFV - för atl underiätla prak- Prop.
1985/86:73 tiskt lämpliga lösningar av nämndorganisalioner inom olika försäkringskasseområden
- får möjlighet all besluta om lokala anpassningar, t. ex. sammanföra vissa
lågfrekventa ärendelyper till en socialförsäkringsnämnd eller avlasta en
överbelastad nämnd vissa ärenden.

FKF
tillstyrker förslagel atl varje socialförsäkringsnämnd bär ansvar för en viss
del av en försäkringskassas geografiska område. Områdesindelning samt eventuell
specialisering på vissa ärendelyper skall, enligt förbundets mening, grundas på
en bedömning gjord av styrelsen för varje försäkringskassa. Med hänsyn till
riksförsäkringsverkets roll inom socialförsäkringsadministrationen (planering,
ledning och tillsyn) bör det, enligt förbundels mening, ankomma på verket (och
inte på regeringen, som utredningen föreslagit) all med utgångspunkt från förslag
från vaqe försäkringskassas styrelse fastställa antalet
socialförsäkringsnämnder, de olika nämndemas geografiska områden och eventuell
specialisering på vissa ärendetyper.

LO
anser alt möjligheten all specialisera vissa slag av ärenden lill vissa socialförsäkringsnämnder
måsle slå öppen, inte minst för att klara den helt otillfredsställande balanssilualionen
i arbelsskadeärenden. Också möjligheten till delegation av vissa ärendetyper
från nämnden till tjänsteman borde prövas. Till skillnad från centralt reglerad
fördelning av ärenden mellan tjänstemän och förtroendemän, ger delegationsförfarandel
enligt LO:s mening möjlighet lill en mer flexibel beslutsorganisation,
därigenom all delegationen kan beslutas och återkallas snabbi. Beslut om och
återkallande av delegation bör enligt LO fattas av försäkringskassans
styrelse.

Även
TCO pekar på behovet av alt kunna inrätta specialiserade socialförsäkringsnämnder,
t. ex. för arbetsskadeärenden.

FF
tillstyrker utredningens förslag men vill också peka på alt del i vissa fall
kan bli aktuellt med atl inrätta socialförsäkringsnämnder som är mer specialiserade.
Det gäller sådana ärendeslag som är kvalificerade och förekommer i stor
omfattning. Som exempel kan nämnas arbetsskadedelegationer som förekommer i
någon försäkringskassa.

FKF,
SACOISR och FF har hafl synpunkter pä socialförsäkringsnämndens
verksamhetsområde och anpassning lill nuvarande försäkringskasseorganisationen
.

Enligt FKF:s mening kommer
det av rationalitetsskäl all krävas alt

försäkringskassornas organisation successivt anpassas fill den nya nämnd

organisalionen. De anpassningar som behöver göras kommer att variera

från kassa fill kassa och kommer atl vara föremål för varje kassastyrelses

egen bedömning. Del torde enligt FKF slå klart alt den föredragandeor-

ganisation som idag finns inom centralkontoret på inte alltför lång sikt

måste knytas lill de nämndområden som skapas. Lösningen med all tjäns

temän från centralkontoret reser ul till det lokalkontor där nämnden har

sitt sammanträde kan bara användas i ett övergångsskede. På samma sätt

kommer del atl bli nödvändigt atl finna rationella former för föredragning

av beslut som idag handläggs av lokalkontoren, inte minst mot bakgmnd

av att antalet föredragande i socialförsäkringsnämnderna bör vara så få

som möjligt. De lokalkontor, som kommer att fungera som kanslier för

socialförsäkringsnämnderna, kommer atl behöva genomgå förändringar. 64

Uppsamling
av ärenden fill nämnden, kallelser och protokoll i kontakt med Prop. 1985/86:73
föredraganden från flera lokalkontor och tre avdelningar pä centralkontoret
skall administreras. Föredragandena och annan behövlig personal kommer på sikt
alt behöva lokaliseras vid dessa kontor. Omorganisationen kommer också alt få
konsekvenser för de lokalkontor, som inte skall fungera som kanslier för
socialförsäkringsnämnderna. Även centralkontorens tillsyns- och uppföljningsverksamhel
kommer all behöva genomgå vissa förändringar så att kassorna även
fortsättningsvis kan upprätthålla kravet på likformig tillämpning i kassaverksamhelen.
Omställningen i sin helhet kommer vidare alt ställa stora krav på kassorna i
fråga om utbildning, information och andra personalpolitiska insatser. FKF
vill i detta sammanhang särskilt understryka atl de ständigt växande arbelsskadeba-lanserna
och den hårt ansträngda arbetssituation som dessa fört med sig vid kassorna
förutsätter särskilt hänsynstagande vid anpassningen av kas-saorganisafionen
till den nya nämndorganisationen. Förbundet ansluter sig till förslaget atl
ärende i socialförsäkringsnämnd avgörs efler föredragning av tjänsteman hos den
allmänna försäkringskassan, eftersom del av flera skäl numera inte finns någon
anledning atl ange vilken kategori av tjänstemän som skall fullgöra
föredragandefunktionen. Ytterst ankommer del givelvis på varje kassas styrelse
att besluta om principerna i detta avseende liksom beträffande det
administrativa arbetet i övrigt inom kassan anser FKF.

SACOISR
ställer sig frågande till hur organisationen av försäkringskassans avdelningar
och lokalkontor i förhållande fill socialförsäkringsnämnderna skall fungera i prakfiken.
SACO/SR anser alt utredningen borde ha berört dessa vikliga frågor.

FF
betonar atl verksamhetsområdet för en socialförsäkringsnämnd är av stor
betydelse när det bl. a. gäller att tillvarata de förtroendevaldas kännedom om
lokala förhållanden. Närheten till den försäkrade är också viktigt ur service,
kontakt och kvalitésynpunkl. Delta måste man därför enligt FF ständigt ha i
åtanke när man vid olika fillfällen har att ta ställning till både kassa- och förtroendemannaorganisalionen.
Därför anser FF med bestämdhet all del skall finnas en socialförsäkringsnämnd
i varje kommun. I storstäderna flera nämnder per kommun. Om specialisering av ärendelyper
sker lill en nämnd bör länet vara geografiskt område.

FF
anser vidare atl utredningen gått alltför lätt förbi socialförsäkrings

nämndernas anpassning till nuvarande organisation. FF anser atl förslagel

om inrättande av socialförsäkringsnämnder omfattande ett eller flera lokal-

konlorsomräden kan leda lill att det bildas kontor som omfattar större

geografiskt område än för nuvarande lokalkontor. Detta i sin tur kan leda

fill konlorsnedläggelse och försämrad service i glesbygden. Från FF:s sida

vill man understryka betydelsen av nuvarande serviceorganisation vilket

förutsätter ett vitt förgrenat lokalkonlorsnät. Vidare leder förslagel om

olika föredragande enligt FF som tillstyrker detta lill att mellan 5-10 olika

föredragande tjänstemän kommer att medverka vid varje sammanträde.

Dessa föredragande kommer att åka från olika kontor och centralkontor,

vilket förutom rese- och traktamentskostnader kommer atl innebära förio-

rad arbetstid för resor och i förekommande fall inläsningslider för andra 65

föredragande.
Detta är enligt FF inte beaktat vid kostnadsberäkningarna. Prop. 1985/86:
73 Inte heller ett ökat förberedelsearbete inför sammanträdena. Samordning mellan
kontoren, utsändande av kallelser, dagordning och handlingar samt prolokollskrivning
efter sammanträdena osv.

8 Socialförsäkringsnämndens sammansättning

Utredningen
föreslär all en socialförsäkringsnämnd skall bestå av sju ledamöter.
Ordföranden bör förordnas av regeringen, tre ledamöter bör utses av landstinget
- i förekommande fall kommunfullmäktige - och tre ledamöter utses av
riksförsäkringsverket efter förslag av arbetsmarknadens parter.

FÖD,
FRN och FRM föreslår alt antalet ledamöter i socialförsäkringsnämnden
begränsas till fem.

När
del gäller socialförsäkringsnämndens sammansättning ställer sig FÖD något
frågande till den föreslagna dimensioneringen. Behovet av ledamöter uppgår med
utredningens förslag — bortsett från ordförandena - lill 900, vartill kommer
lika mänga suppleanter. Vad domstolen känner tvekan inför är om del verkligen
går alt rekrytera så många personer utan all göra avkall på de uppställda
kunskapskraven. Kretsen av tänkbara lämpliga nämndledamöler är inte alltför
stor. En eftergift på de uppställda kraven kan lätt medföra all nämndens
ledamöter förlorar i självständighet gentemot föredragande tjänsteman i
nämnden. Redan i dag har del från forskarhäll framförts kritik när del gäller
pensionsdelegationerna i detta hänseende. Del känns angelägel all konstruera socialförsäkringsnämndema
på sådant sätt atl denna kritik inte behöver riskera att återkomma. Domstolen
är därför inte främmande för alt man överväger en sammansättning av nämnderna
med ordförande och fyra ledamöter. Med en på så sätt nedbantad nämnd
åstadkommer man ett sannolikt effektivare organ med bibehållna möjligheter all
tillvarata lekmannainflytande i socialförsäk-ringsförvallningen. Skulle inom
någon försäkringskassa tillgången på lämpliga ledamöter vara större än vad som
motsvarar behovet i på så sätt minskade nämnder finner domstolen del mera
motiverat atl utnyttja dessa ledamöter genom tillskapandet av ytterligare
nämnder.

Övriga
remissinstanser har inte hafl någol all invända mol det föreslagna antalet
ledamöter i socialförsäkringsnämnderna.

Förslagel
om hur ledamöterna skall utses tillstyrks eller lämnas ulan erinran av RFV,
RRV, LO och TCO.

RRV
anser all de regler som gäller för atl utse styrelse för allmän försäkringskassa
beträffande såväl ordförande som vice ordförande bör gälla även för
socialförsäkringsnämnd, dvs. alt också vice ordförande utses av regeringen.

LO anser, mol bakgrund av
alt socialförsäkringen i så hög grad har

arbetsmarknadsanknylning i den meningen atl kunskap om arbetsmarkna

den erfordras i överväganden både när del gäller om förmåner skall utgå,

t. ex. vid arbetsskada eller förtidspension och i diskussioner om alternafiv

lill förmåner, l.ex. vid rehabilitering, alt arbetsmarknadens parter är un-

derrepresenlerade enhgt förslagel. LO vill därför förorda att arbetsmark- 66

nadsparterna
filldelas fyra av socialförsäkringsnämndens ledamolsplalser. Prop. 1985/86:
73

TCO
utgår ifrån alt organisafionen erhåller en ordinäre ledamot jämte suppleant för
densamme i samtliga socialförsäkringsnämnder som inrättas. Att dela mandat med
SAF, som TCO gör i pensionsdelegafionerna, bör alltså enligt TCO inte ske i
socialförsäkringsnämnderna.

Landstinget
bör utse alla ledamöter utom ordföranden anser FÖD, FKF, Landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundel, FF, SAF och LRF.

FKF
anser i likhet med utredningens reservanter Skantz och Andersson atl hänsynen
till regionala förhållanden vid avspegling av socialförsäk-ringsnämndområdels arbelsmarknadsslmktur
bäst tillgodoses om ledamöterna utses av ett regionalt verksamt organ, i delta
fall landstinget/kommunfullmäktige. Förbundet anser del vara mindre lämpligt atl
ett centralt organ, i detta fall riksförsäkringsverket, skall göra
bedömningarna av vilka specifika förhållanden och stmkturella särdrag som råder
på arbetsmarknaden inom varje nämnds geografiska område och ufifrån ett
hänsynslagande till detta utse 450 ordinarie ledamöter och 450 suppleanter i
150 geografiska områden. Landslingen torde, anser förbundet, genom sin direkta
kontakt med kommunerna, sin kunskap om de lokala arbetsmarknadsförhållandena
inom regionen samt genom en i allmänhet god personkännedom bättre kunna
medverka lill atl de olika socialförsäkringsnämnderna fär en sammansättning
som gör nämnden väl förankrad inom sitt verksamhetsområde. Förbundet avstyrker
sålunda utredningens förslag i detta avseende och fillstyrker reservationen
frän ledamöterna Skantz och Andersson.

Svenska
kommunförbundel anser all om sex ledamöter skulle utses samtidigt av
landstinget - i förekommande fall kommunfullmäktige - på ungefär det sätt som
föreslås i reservation av ledamöterna Skantz och Andersson, bör möjligheterna
bli större för att de förtroendevalda har kunskaper om och erfarenheter från etl
visst geografiskt område. Ett sådant förfarande skulle också, anser kommunförbundel,
förbättra möjligheterna atl kunna välja även ledamöter med erfarenhet av
primärkommunal verksamhet, l.ex. inom socialtjänsten.

När
del gäller förtroendemännens agerande i försäkringskassornas verksamhet delar
SAF utredningens uppfattning att förtroendemännen inte skall agera som representanter
med uppgift alt bevaka ett visst intresse, ulan i stället utifrån sina
erfarenheter och kunskaper objektivt försöka bedöma de föreliggande ärendena
och i sina beslul följa gällande författningar och praxis. Med denna
uppläggning finns det enligt SAF:s mening ingen mofivering för alt
arbetsmarknadens parter skall föreslå ledamöter lill
socialförsäkringsnämnderna. För alt en nämnds sammansättning skall vara så representafiv
som möjligt beträffande regionala förhållanden och slmkluren på arbetsmarknaden
bör flertalet ledamöter lämpligen utses av landstinget.

LRF anser att
förtroendevalda i de nya socialförsäkringsnämnderna

aktivt bör kunna skaffa sig ökade kunskaper om t. ex. ekonomi och skatte

tekniska konsekvenser för lanlbmkare och andra småföretagare. LRF vill

särskilt poängtera viklen av att delpension lill egenföretagare alltid prövas

av förtroendevalda med erfarenhet av eller kännedom om den sökandes 67

yrkesområde.
Kontakt med förtroendevald i annan socialförsäkrings- Prop. 1985/86:73 nämnd
bör kunna tas.

Försäkringsrätterna,
AMS, socialstyrelsen, SACOISR och SHIO-Familjeföretagen har inte kommenterat
förslaget om hur ledamöterna skall utses.

AMS
har intet all erinra mol förslaget om socialförsäkringsnämndens sammansättning
under förutsättning alt del föreslagna systemet för representation i nämnderna
vad gäller delpensionsärenden kommer alt tillgodose behovet av den sakkunskap
som hittillsvarande representation medfört.

SHIO-Familjeföretagen
vill särskilt betona vikten av all det bland de förtroendevalda finns personer
med erfarenheter från småföretag när socialförsäkringsnämnden skall fatta beslul
om frågor som berör småförelagarnas förhållanden såsom delpension och
sjukpenning för företagare.

9 Läkarmedverkan i socialförsäkringsnämnden

Utredningen
föreslåratt socialförsäkringsnämnden inte skall ha läkare som ledamöter enbart
i deras egenskap av läkare.

Förslagel
tillstyrks eller lämnas ulan erinran av FRN, FRM, FRS, RFV, socialstyrelsen, FKF,
Landstingsförbundet, LO, TCO och FF.

FRN
anser att läkare inte bör fä närvara vid socialförsäkringsnämndens sammanträde
för all muntligen besvara frågor från nämndens ledamöter. Del går inte atl utesluta
alt läkaren muntligen kan lämna upplysningar som påverkar beslutet utan alt den
försäkrade får del av dem. Om nämnden behöver få någon medicinsk fråga
ytterligare belyst bör ärendet bordläggas för kompletterande utredning.

FRS
framhåller all förtroendeläkare inte bör vara närvarande vid socialförsäkringsnämndens
sammanträde utan det bör ankomma på föredraganden i nämnden all la kontakt med
förtroende- eller konsultläkare om oklarheter angående diagnoser, prognoser
eller annat skulle uppkomma vid sammanträdet. All ha en förtroendeläkare
närvarande vid nämndens sammanträde ulan alt denne är beslutsfattare skulle
vara olämpligt ur rättssäkerhetssynpunkt eftersom tvekan kan uppstå om denne
tillfört beslutsunderlaget något nytt eller om del endasl förekommit en
redogörelse för rent faktiska omständigheter. Förtroendeläkarens närvaro skulle
även — med tanke pä den roll som dagens läkarledamöler i delegationerna anses spela
- kunna medföra en viss styrning av utgången i ärendet. Del är enligt rättens
mening i stället önskvärt all en kvalitetshöjning sker av förtroendeläkarnas
yttranden på så sätt all dessa bör förses med utförligare motiveringar.

Även
LO, TCO och FF anser att läkare inte skall vara närvarande i socialförsäkringsnämnden
som rådgivare vid pågående sammanträde.

FRM,
socialstyrelsen, FKF och Landslingsförbundet anser all förtroendeläkare alllid
skall vara närvarande vid socialförsäkringsnämndens sammanträde.

FKF:s erfarenheter av
läkarnas medverkan i pensionsdelegationerna gör

alt FKF anser del väl motiverat atl ledamöterna vid sammanträdena har

omedelbar tillgång fill medicinsk sakkunskap för all kunna ställa frågor om 68

diagnoser,
prognoser m. m. Förbundet anser därför, i likhet med reservan- Prop.
1985/86:73 terna Skantz och Andersson, alt del i AFL 18 kap. 22 § andra stycket
bör skrivas in att en förtroendeläkare utsedd av den allmänna försäkringskassan
skall närvara vid nämndens sammanträde för atl biträda med medicinsk
sakkunskap.

FÖD,
SACOISR och SAF anser alt läkare skall ingå som ledamöter när
socialförsäkringsnämnden prövar ärenden som innehåller medicinska frågor.

FÖD
är tveksam lill utredningens förslag och finner det av flera skäl olämpligt atl
förtroendeläkare deltar i socialförsäkringsnämndens sammanträde. Domstolen har
för sin del inte någol eget förslag fill lösning av problemet. Även om
domstolen har förståelse för de synpunkter som lett fram fill förslaget alt
slopa läkarledamöterna i nämndema menar domstolen atl man - i brist på ett
annat praktiskt genomförbart allemaliv - tills vidare möjligen får behålla läkarledamöterna
i nämnderna. Detta är i varje fall en bättre lösning än alt medicinsk
sakkunskap undanhålls nämnderna eller atl ett omständligt och dyrbart externt sakkunnigesyslem
med riskabla konsekvenser för överinstansernas fillgång på sakkunniga införs.

SACOISR
lar bestämt avstånd från utredningens förslag. Centralorganisationen ställer
sig helt oförslående till utredningens uttalande att "ingen yrkesgmpp
skall ges företräde enbart på grund av sina yrkeskunskaper". SACO/SR
förordar läkarmedverkan i varje socialförsäkringsnämnd när nämnden beslular i
ärenden som det i dag ankommer på pensionsdelegationen att besluta i. Dessa
läkare bör vara frislående från kassan i andra avseenden.

LRF
anser alt eftersom läkarna som yrkesgmpp inte kommer att vara representerade i
socialförsäkringsnämnden bör, som komplement till en noggrann medicinsk
utredning, finnas möjlighet för de förtroendevalda att ta kontakt med läkare
för alt få en bättre bild av ett ärende.

10 Krav på svenskt medborgarskap

Utredningen
anser alt frågan om krav på svenskt medborgarskap för ledamöter och suppleanter
i socialförsäkringsnämnden bör prövas i ett störte sammanhang mot bakgmnd av de
utredningar som gjorts på senare fid.

Förslaget
kommenteras av FKF, LO och FF.

FKF
framhåller att förbundet tidigare har, i yttrande över diskriminerings
utredningens delbetänkande "Om utlänningars rättsliga ställning" (Ds A
1984:6), fillstyrkt en ändring av de nuvarande reglerna om krav på svenskt
medborgarskap i försäkringskassornas förtroendemannaorgan. FKF ser dock ingen
anledning att i nuläget förorda en säriösning för socialförsäkringsnämndernas
vidkommande och instämmer därför i utredningens bedömning.

LO
är tveksam till utredningens förslag alt kravet på svenskt medborgarskap för
socialförsäkringsnämndernas ledamöter tills vidare bibehålls.

FF
framhåller att eftersom utländska medborgare har rösträtt i kommu

nal- och landstingsvalen efter tre års mantalsskrivning i landet samt är 69

valbara
fill kommunala beslutsorgan, bör de också bli valbara till kassasly- Prop.
1985/86:73

relser
och socialförsäkringsnämnder som är läns- och kommunbaserade

organ.

11 Kostnadsberäkningar och tidpunkt för genomförande

RFV
framhåller atl en förutsättning för att de nya reglerna för förtroendemannainflytande
skall fylla den funktion som avselts, är alt de förtroendevalda får en
tillfredsställande information och utbildning för sill uppdrag. För detta
ändamål behöver såväl ökat tidsutrymme som ekonomiska resurser avdelas och det
framstår för FLFV som en brist i utredningen atl den inte behandlar de kraftigt
ökade utbildningsinsatser som kommer all erfordras.

Defiesla
remissinstanser som berört frågan om information och utbildning instämmer i RFV:s
bedömning.

Särskilda
medel för utbildningen av de förtroendevalda måsle avsättas framhåller LO. TCO
och FF delar denna bedömning.

Enligt
FKF torde kostnaderna förutom de kostnader som gäller för
socialförsäkringsnämndernas verksamhet och som utredningen redan belyst vara
av fyra slag; 1. Kostnader för iniliala insatser vid etl genomförande. Här
ingår bl. a. de informations- och utbildningsinsatser som behövs för själva
genomförandel. 2. Extrakostnader för all upprätthålla en administration, som
ännu inte är helt anpassad lill nämndorganisalionen. Här ingår t. ex. kostnader
för resor från centralkontoret lill del lokalkontor där nämnden är lokaliserad,
kostnader för lidsförlust vid resor, ökade telefon-, porto-, kopie- m.fl.
kostnader på grund av en splittrad kanslifunktion m.m. 3. Kostnader för
genomförande av en lill nämndorganisalionen anpassad Ijänslemannaorganisalion.
4. Kostnader för atl antalet nämnder, med hänsyn till del ökade antalet arbelsskadeärenden
saml med beaktande av olika kassors geografiska och strukturella särdrag kan
överstiga utredningens beräkningar vid fasthållande av ärendemängden 40-45 per
sammanträde. Förbundet anser, att en finansiering av de överstigande kostnader
som den nu föreslagna förtroendemannaorganisalionen kan ha jämfört med
nuvarande förtroendemannaorganisation inte får ske i form av en urholkning av
utredningens förslag (i de delar FKF tillstyrkt dem) vilket kan få till följd,
alt det inte längre är fråga om ett vidgat förtroendemannainflytande.

RRV påpekar att flertalet
av de ärenden som utredningen föreslår skall

prövas av socialförsäkringsnämnden är sådana som f.n. handläggs på

försäkringskassornas centralkontor. RRV anser del sannolikt all den av

utredningen i etl längre perspektiv tänkta delegeringen lill lokalkontoren

medför ett ökat antal föredragande i nämnderna. Resursbehovet blir sålun

da avhängigt såväl antalet föredragande som på vilken tjänstemannanivå

ärendena skall förberedas. I dag äj- pensionsdelegationerna knutna till

försäkringskassornas centralkontor. Den administrativa hanteringen un

derlättas därmed. I del förslag som utredningen lämnat kan i princip

samtliga 450 lokalkontor komma all administrera ärenden till 150 socialför

säkringsnämnder. Mol denna bakgmnd torde det administrativa påslaget 70

för
försäkringskassornas beredning av ärenden till nämnderna enligt Prop.
1985/86:73 RRV:s bedömning bli högre än de 15% som utredningen beräknat.

Förslagels
konsekvenser för besvärsinslanserna har av de ire försäkringsrätterna bedömts
vara viss ökning av kostnader för nämndemän (av FRN för egen del uppskattad lill
ca 50 000 kr.). I övrigt bedöms den uppskattade ökningen av mål i
försäkringsrätterna rymmas inom deras nuvarande kostnadsramar. FRN räknar
därvid med en viss förlängning av väntetiderna.

FÖD
däremot menar alt förslagel för försäkringsrätternas del innebär alt ett
betydande besparingsobjekt till gagn för hela folkhushållet går om intet och atl
i stället ytterligare resurser med stor sannolikhet måste tillföras rätterna
framöver. För egen del räknar FÖD med etl tillskott av 500 all. 750 mål per år
och anför all domstolen i dag har en kapacitet som motsvarar ca 2 400 avgjorda
mål om året och en balanssitualion som innebär atl normal handläggningslid kan
uppnås först någon gång år 1990. För atl rimliga arbetsförhållanden skall kunna
upprätthållas och acceptabla handläggningslider kunna hållas måsle domstolen
därför tillföras ytterligare resurser. Dessa måste, åtminstone fram lill
budgetåret 1990/91, motsvara tillskottet av ytterligare mål. Del kan då
beräknas all ett tillskott av 500 mål medför behov av ytterligare två försäkringsdomartjänsler,
2 1/2 före-dragandeljänst och 1 1/2 bilrädestjänsl och ett tillskoll av 750 mål
tre domartjänsler, fyra föredragandeljänsler och två biträdesljänsler. Kostnaderna
härför uppgår enligt FÖD i dagens läge till 1200000 kr. resp. 1 800000 kr. Om
man skall genomföra utredningens förslag utan kostnadsökningar för del
allmänna måste således besparingsunderiag motsvarande dessa belopp sökas på
annat håll.

Beträffande
genomförandetidpunkten anser FKF att socialförsäkringsnämnder kan införas fr.o.m.
1 juli 1986, om genomförandel förbereds noggrant och ledamöter utses i god tid.
Förbundet anser också att kassorna successivt, exempelvis under en
treårsperiod, bör kunna anpassa Ijänsle-mannaorganisationen lill den nya
nämndorganisationen. Koslnadema för att successivt anpassa kassornas
administration till den nya nämndorganisationen förutsätts kunna täckas genom
extra medelstilldelning.

TCO
har inget atl invända mol atl den nya organisationen träder i kraft den 1 juli
1986 under förutsättning att riksförsäkringsverket och försäkringskassorna kan
genomföra utbildning och information av nämnderna i anslutning till införandel
av den nya organisationen.

FÖD
understryker all del är viktigt atl reformen inte sätts i kraft förrän rimlig
lid har kunnat avsättas dessförinnan för utbildning och information.

RFV
föreslår atl det för all underlätta genomförandet bör övervägas atl någol senarelägga
förändringarna vad gäller omprövning av tjänslemannabeslul. Om dessa
omprövningsärenden förs över till socialförsäkringsnämnderna, förslagsvis
först den 1 juli 1987, blir det mer lid för planering av bl. a. sådana
administrativa anpassningar m. m. som kan behöva göras.

71

12 övrigt '■°P- 1985/86:73

FRN
anser atl är del önskvärt alt handläggare vid försäkringsrätterna fär möjlighet
atl tjänstgöra som föredragande i socialförsäkringsnämnd. Lika önskvärt är alt
befattningshavare i försäkringskassorna kan beredas möjlighet alt tillfälligt
tjänstgöra som föredragande i rältema. Ett sådant utbyte av befattningshavare
skulle vara lill stort gagn för såväl kassorna som rätterna framhåller FRN. FRS
instämmer i denna bedömning.

FRM
påpekar all om nuvarande domförhetsregler bibehålls kommer detta atl innebära
all del i försäkringsrätterna i princip inte skulle finnas några mål som skall
avgöras med enbart tre jurisldomare utan målen skulle vara antingen nämndemannamål
eller ensamdomarmål. Merparten av sistnämnda kategori av mål är idag av sådant
slag atl de avgörs av tre domare i rätlen. Enligt försäkringsrättens mening bör
vid ett genomförande av förslaget domförhetsreglerna ändras på så sätt att de
nuvarande ensamdomar-mälen i stället avgörs med tre juristdomare.

FRS
framför liknande synpunkter och föreslår alt beloppsregeln i 7 § 2 st. lagen om
försäkringsdomstolar las bort. Vidare föreslås — i likhet med vad som gäller
för hovrätt och kammarrätt - all försäkringsrätt är domför med en lagfaren
domare endasl i mål som gäller avskrivning efter ålerkal-lelse, och all 3 och 7
§§ i nämnda lag ändras i detta avseende. Delta innebär enligt FRS bl. a. en
kvalitetshöjning av besluten och ökar rättssäkerheten för den enskilde fill
priset av en endast marginell ökning av försäkringsrättens
handläggningskostnader.

72

Innehåll Prop. 1985/86:73

Propositionen
.................................................... .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... I

1
Förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring . 3

2
Förslag fill lag om ändring i
lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring ...................................................... 8

3
Förslag lill lag om ändring i
lagen (1962:392) om hustrulillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
............................... .... 9

4
Förslag fill lag om ändring i
lagen (1964:143) om bidragsförskott .. 10

5
Förslag till lag om ändring i
lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring 11

6
Förslag till lag om ändring i
lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring 13

7
Förslag lill lag om ändring i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag 14

8
Förslag till lag om ändring i
lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar 15

9
Förslag till lag om ändring i
lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendel under krig och krigsfara ................................................. .. 17

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1985 18

1 Inledning
......................................................... 18

1.1 Bakgmnd
18

1.2
Utredningen om förtroendevalda
i försäkringskassorna 19

1.3
Förslag av försäkringsdomstolskommittén
........ .. 19

2 Allmän
motivering ............................................ .. 20

2.1
Utgångspunkter ........................................ .. 20

2.2
Socialförsäkringsnämnden ....................... ...... 22

2.3
Socialförsäkringsnämndens
sammansättning ... ... 24

2.4
Kravet på svenskt medborgarskap
för ledamöter i försäkringskassornas styrelser och socialförsäkringsnämnder ...................... ... 25

2.5
Förtroendemannamedverkan vid
ärendenas avgörande 26

2.6
Omprövning av förtroendemannabeslut
.......... ... 30

2.7
Förtroendemannamedverkan vid
omprövningsbeslut 33

2.8
Administrativa frågor ................................. ... 36

2.9
Ikraftträdande, finansiering m.m..................... ... 38

2.10
Kravet på lagfarenhet för domartjänsl
i försäkringsrätt 40

3
Upprättade lagförslag ....................................... ... 42

4
Specialmotivering ........................................... ... 42

5
Hemställan .................................................... ... 51

6
Beslut .......................................................... ... 51

Bilaga
1 Sammanfattning av utredningens förslag i betänkandet

(SOU 1985:21) Ökat förtroendemannainflytande i försäk

ringskassorna ......................................... ... 52

Bilaga
2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Ökat förtroendemannainflytande
i försäkringskassorna

(SOU 1985:21) ...................................... ... 55

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

73