Prop. 1985/86:79

Regeringens proposition 1985/86:79

om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Prop.

1985/86:79

Regeringen
föreslår riksdagen atl anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprolokollet den 12 december 1985.

På
regeringens vägnar

OlofPalme

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag lill ändringar i den upphovsrältsliga lagstiftningen
beträffande utövande konstnärers, fonogramframslällares och radio- och TV-förelags
rättigheter. Skyddstiden för dessa s.k. närslående rättigheter (dvs.
rättigheter som slår upphovsrätten nära) förlängs från 25 till 50 år. De
utövande konstnärerna och fonogramframställarna skall vidare ha rätt lill
ersättning inte bara, som f n., för användning av ljudinspelningar i radio
eller TV utan också för annan offentlig användning av inspelningar som sker i
förvärvssyfte. Slutligen skall producenter av filmverk få en självständig rätt
all bestämma över mångfaldigande av verket. Lagändringarna föresläs träda i
kraft den 1 juli 1986.

Lagförslaget
i denna proposition har granskals av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrädsremissen (s. 6), lagrådets yttrande (s. 32) och
föredragande statsrådets ställningslagande till lagrådets synpunkter (s. 35).

Den
som vill la del av samtliga skäl för lagförslagen måsle därför läsa alla tre
delarna.

I Riksdagen 1985186. I saml. Nr 79

Förslag
till

Prop. 1985/86:79

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom
föreskrivs all 45-49 och 61 §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

45 §' En
utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk må
icke ulan hans samtycke upplagas pä grammofonskiva, film eller annan
anordning, genom vilken det kan återgivas, och ej heller utsändas i ljudradio
eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för
allmänheten.

Ej må
framförande, som upptagits på anordning varom i första slyckel sägs, ulan
konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning lill en annan, förrän
tjugufem år förflutit efter det år, då upptagningen ägde rum.

Beträffande upptagning, utsändning och överföring, som
avses i denna paragraf, skall vad i 3 och 9 §§, 11 § första stycket, 14 §
första stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § första slyckel, 22 a-22 c, 24, 24 a,
27, 28, 41 och 42 §§ sägs äga motsvarande tillämpning.

Etl
framförande som har upptagits på en anordning som avses i första styckel får
inte utan konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning till en annan
förr-än femtio år har förflutit efter det år då upptagningen gjordes.

Beträffande upptagning, utsändning och överföring, som avses
i denna paragraf, skall vad i 3, 6-9 §§, 11 § första styckel, 14 § första styckel,
17, 20 och 21 §§, 22 § första styckel, 22 a-22 c, 24, 24 a, 26, 27, 28, 41 och
42 §§ sägs äga motsvarande tillämpning.

Grammofonskiva
eller annan anordning, pä vilken ljud upptagits, må ej ulan framställarens
samtycke eftergöras förrän tjugufem år förflutit efler del år, då upptagningen
ägde rum. Såsom eftergörande anses även att upptagningen överföres från en
sådan anordning lill en annan.

Beträffande förfarande, som enligt denna paragraf är
beroende av framställares samtycke, skall vad i 9 §, 11 § första stycket, 14 §
första slyckel, 17 och 21 §§, 22 § första styckel, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§
sägs äga motsvarande tillämpning.

En
grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud eller filmverk
har upplagils/år inte ulan framställarens samtycke eftergöras förrän femtio år
har förflutit efler del år då upptagningen gjordes. Som eftergörande anses även
atl upptagningen överförs från en sådan anordning till en annan.

Beträffande förfarande, som enligt denna paragraf är
beroende av fram ställares samtycke, skall vad i 6-9 §§, 11 § första slyckel,
14 § första styckel, 17 och 21 §§, 22 § första styckel, 22 a—22 c, 24 och 24 a §§
samt 26 § andra stycket sägs äga motsvarande lillämpning.

' Senaste lydelse 1978:488. Senaste lydelse 1978:488.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1985/86:79

Användes anordning som i 46 § sägs vid ljudradio- eller televisionsulsändning,
skall, om utsändningen äger rum inom tid som i nämnda paragraf stadgas,
ersättning utgå till framslällaren ävensom till utövande konstnär, vars
framförande upptagits på anordningen. Hava två eiler flera konstnärer samverkat
vid framförandel, kan dem tillkommande rätt endasl göras gällande av dem
gemensamt. Gentemot radio- eller lelevisionsföretagel göres utövande konstnärs
rätt gällande genom framslällaren.

Bestämmelserna i 9 J, 14 § första stycket saml 20, 21 och
24 §§ skola äga motsvarande lillämpning i fall som avses i denna paragraf.
Beträffande utövande konstnärs rätt skola jämväl föreskrifterna i 27, 28, 41
och 42 §§ i motsvarande mån gälla.

Orn en
grammofonskiva eller en annan anordning på vilken ljud har upptagits används
vid ljudradio- eller televisionsutsändning eller vid annat offentligt
framförande i förvärvssyfte och utsändningen eller framförandet äger rum inom
femtio år efler del år då ljudupptagningen gjordes, skall ersättning ulgå till framslällaren
liksom lill utövande konstnärer vilkas framförande har upptagils på
anordningen. Har två eller flera konstnärer samverkat vid framförandet, kan den
rätt som tillkommer dem göras gällande endast av dem gemensamt. Gentemot den
som har använt anordningen skall konstnärer och framslällare göra gällande sina
krav samtidigt.

Beslämmelserna i 8 och 9 §§, 14 § första stycket, 20, 21
och 24 §§ saml 26 § andra slyckel skall äga motsvarande lillämpning i fall som
avses i denna paragraf Beträffande utövande konstnärs rätt skall jämväl
föreskrifterna i 27, 28, 41 och 42 §§ i motsvarande män gälla.

Vad i denna paragraf stadgas gäller icke ljudfilm.

48 §"

Ljudradio- eller televisionsulsändning må icke utan radio-
eller teievi-sionsföretagets samtycke ålerutsändas eller upplagas på anordning,
genom vilken den kan återgivas. Ulan sådanl samtycke må ej heller televisionsutsändning
återgivas för allmänheten i biograf eller därmed jämförlig lokal.

Ej må
utsändning, som upptagils på anordning varom i första stycket sägs, ulan
radio- eller televisions-förelagets samtycke överföras från en sådan
anordning till en annan förrän tjugufem år förflutit efler det är, då
utsändningen ägde rum.

Vad i 9 J, 11 § första stycket, 14 § första
stycket, 17, 20 och

21 §§, 22 § första stycket, 22 a -

22 c, 24 och 24 a §§ sägs skall äga
motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf.

En utsändning som har upptagils på en anordning som avses
i första styckel/öc inie utan radio- eller le-levisionsförelagels samtycke överföras
från en sådan anordning till en annan förrän femlio år har förflutit efter det
år dä utsändningen ägde rum.

Vad i 6-9 §, 11 § första stycket, 14 § första
stycket, 17, 20 och

21
§§, 22 § första
stycket, 22 a-

22
c, 24, 24 a §§ saml
26 § andra styckel sägs skall äga motsvarande lillämpning i fall som avses i
denna paragraf

Senaste lydelse 1976:192. " Senaste lydelse
1978:488.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:79

49 §' Katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari
sammanställts ett stort antal uppgifter, må ej utan framställarens samtycke
eftergöras, förrän tio år förflutit efter det år, då arbetet utgavs.

Vad i 9 J,
11 § första stycket, 14, 15 a, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§ sägs skall äga
motsvarande lillämpning beträffande arbete som avses i denna paragraf Är
sådant arbete eller del därav föremål för upphovsrätt, må den ock göras
gällande.

Vad i 6-9 ?J, 11 § första stycket, 12, 14. 15 a, 16, 18 §§,
22 § första styckel, 22 a-22 c, 24, 24 a §§ samt 26 § andra stycket sägs skall
äga motsvarande lillämpning beträffande arbete som avses i denna paragraf Är
sådant arbete eller del därav föremål för upphovsrätt, må den ock göras
gällande.

61 §* Föreskrifterna
i 45-48 §§ äro tillämpliga pä framförande, ljudupptagning saml ljudradio-
och televisionsulsändning, som äger rum i Sverige.

Föreskrifterna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på
framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning, som
äger rum i Sverige. Dessutom tillämpas föreskrifterna i 45 § på framföranden
av den som är svensk medborgare eUer har sin vanliga vistelseort i Sverige,
föreskrifterna i 47 § på ljudupptagningar vars framslällare är svensk
medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige och föreskrifterna i 48 § på utsändningar av radio- eller lelevisionsförelag
som har sitt säte här i landet. Föreskrifterna i 46 § lillämpas på alla ljudupptagningar
och på sådana upptagningar av filmverk vars framslällare är svensk medborgare
eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom
på sådana upptagningar av filmverk som äger rum i Sverige. Vad i 49 § stadgas
är tillämpligt på arbete, framställt av svensk medborgare eller svensk
juridisk person eller av den som här har sin vanliga vistelseort, så ock eljest
på arbete som först utgivits i Sverige.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1986.

2.
Beslämmelserna
i 45 § tredje slyckel, 46 § andra slyckel, 47 § andra styckel, 48 § tredje
stycket, 49 § andra slyckel och 61 § första slyckel tredje meningen tillämpas
även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet, på radio- och televisionsulsändningar,
upptagningar och framföranden som har ägt mm före ikraftträdandet och på
sammanställningar som har gjorts före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1980:610. *■ Senaste lydelse
1973:363.

3. Bestämmelsen i 47 §
första slyckel lillämpas även på upptagningar Prop. 1985/86:79

som har gjorts före lagens ikraftträdande, fömtsall atl den tid inom vilken

en
utsändning har gett rätt till ersättning enligt äldre bestämmelser då inte har
löpt ul.

4. Beslämmelserna
om skyddstid i 45 § andra styckel, 46 § första

slyckel och 48 § andra slyckel tillämpas även på framföranden, ljudupp

tagningar samt ljudradio- och televisionsutsändningar som har ägt rum före

lagens ikraftträdande, fömtsall all skyddstiden enligt äldre bestämmelser

då inte har löpt ul.

Justitiedepartementet p™p- 1985/86:79

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985

Närvarande:
slalsminislern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Göransson, Dahl, R. Carisson,
Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om ändringar i den upphovsrättsliga lagstiftningen

1 Inledning

I
Sverige tillkallades i mars 1976 särskilda sakkunniga med uppdrag all företa en
allmän översyn av upphovsrältslagstiftningen. De sakkunniga, som antog namnet upphovsrällsulredningen,
erhöll tilläggsdirektiv i februari 1977.' Motsvarande utredningar har
tillkallats i de andra nordiska länderna.

Utredningen
har tidigare lagt fram ett delbetänkande och tvä promemorior med förslag till
olika ändringar i den upphovsrältsliga lagstiftningen. Dessa förslag har lett lill
lagstiftning.

1
delbetänkandet (SOU 1983:65) Översyn av upphovsrältslagstiftningen har
utredningen lagt fram ytterligare förslag lill ändringar på tre olika områden.
Det första gäller utövande konstnärers, fonogramframslällares och radio- och TV-förelags
rättigheter. Det andra gäller möjligheterna till kopiering för enskilt bruk av
skyddade verk och prestationer. Det tredje slutligen gäller upphovsrättsliga
frågor i anslutning till utnyttjandet av filmverk, särskilt i videogramform.
Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har
gjorts i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(Dnr 3455-83).

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som
bilaga I, dels utredningens lagförslag som bilaga 2, dels en förteckning över
remissinstanserna som bilaga 3.

1
lagstiftningsärendet har samråd skett med företrädare för vederbörande
departement i de andra nordiska länderna.

'
Justitieombudsmannen Per-Erik Nilsson, ordförande, redaktören Torsten Bengtson,
riksdagsledamoten Ing-Marie Hansson, f d. radiochefen Otto Nordenskiöld, docenten
Ola Nyquist och kommunalrådet Joakim Ollen.

2 Nuvarande förhållanden Prop. 1985/86:79

Med upphovsrätt menas den tidsbegränsade rätt som
författare, kompositörer, konstnärer och andra upphovsmän har lill sina verk.
Bestämmelser om denna rätt finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk (upphovsrällslagen, URL). I denna finns också
bestämmelser om s. k. närslående rättigheter, dvs. rättigheter som slår
upphovs-rätlen nära. De ger utövande konstnärer (artister, musiker, sångare m.
fl.), producenter av fonogram (grammofonskivor och andra ljudinspelningar) saml
radio- och TV-företag vissa tidsbegränsade rättigheter alt bestämma över
utnyttjandet av deras prestationer.

Rätten lill fotografiska bilder liknar upphovsrätten. Den
regleras i en särskild lag, lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild (folografilagen,
FotoL).

De lagar som nu har nämnts bygger på tanken att upphovsmän
och andra personkategorier som omfattas av lagstiftningen skall ha vissa ensamrät-ligheler
när det gäller användningen av deras verk eller prestationer. Syftet med
skyddet för upphovsmännen är främst atl stimulera det andliga skapandet och
därigenom i vid mening främja utvecklingen i samhället.

På liknande sätt skall de utövande konstnärernas
rättigheter utgöra en stimulans för deras verksamhet. När del gäller skyddet
för denna speciella kategori tillkommer emellertid även en social aspekt. Den nya
medialekno-login har nämligen haft stor betydelse för denna yrkesgrupps del bl.
a. genom alt den gjort det möjligt atl i stor omfattning ersätta levande framföranden
med inspelningar. Därigenom har skapats ett hot mot.sysselsättningen och mol
kårens utkomstmöjligheter, något som i viss män kan mötas genom all de utövande
konstnärerna i lagen ges vissa upphovsrätts-liknande befogenheter.

Till de nu nämnda aspekterna på del upphovsrättsliga
systemet kommer ytterligare en. Delta system behövs nämligen också som säkerhet
för de ofta betydande investeringar som är nödvändiga för produktionen av
böcker, musikinspelningar, videogram och andra lyper av kultur- eller informalionsalsler.
Ulan etl upphovsrältsligl skydd skulle en sådan produktion inte vara
ekonomiskt lönande ulan kunna omöjliggöras exempelvis genom en omfattande
kopiering av verken i fråga.

Den egentliga upphovsrätten ger skydd åt alster av andligt
skapande, dvs. för vad som i lagen kallas "litterärt eller konstnärligt
verk". Den förstnämnda kategorin omfattar främst skönlitterära eller
beskrivande framställningar i tal eller skrift. Begreppet "konstnärligt
verk" omfattar främst musikaliska verk, filmverk och olika typer av
konstverk, exempelvis alster av två- eller tredimensionell bildkonst,
byggnadskonst eller bmkskonsl.

En förutsättning för atl ett verk skall anses föreligga är
all alstret utgör resultatet av en andlig skapande insats, dvs. alt del uppnår
vad som ofta kallas "verkshöjd".

De rättigheter som lagen ger varje upphovsman till ett
verk är av två

slag. Det ena utgörs av den s.k. ekonomiska rätten eller förfoganderätten

och det andra av den s.k. ideella rätten. Samtiiga dessa rättigheter är 7

ensamrältigheter, dvs. upphovsmannen kan hindra andra från
att företa Prop. 1985/86:79 handlingar som omfattas av resp. rättighet.

Förfoganderätten innehåller i sin tur två huvuddelar. Den
innebär för det första en rätt att framställa exemplar av verket, s.k. mångfaldiganderätt.
Den andra är rätten atl göra verket tillgängligt för allmänheten. Härmed avses
all verket framförs eller visas offentligt eller att exemplar av verket utbjuds
till försäljning, uthyrning eller utlåning eller sprids till allmänheten på
annat sätt (den s. k spridningsrätten).

Den typ av ideella rättigheter som ingår i upphovsrätten
utgörs av en principiell rätt för upphovsmannen att kräva att han eller hon
skall anges när exemplar framställs av verket eller delta görs tillgängligt för
allmänheten. Vidare innefattar den ideella rätten en rätt all motsätta sig alt
verket ändras eller görs tillgängligt för allmänheten i en sådan form eller i
ett sådant sammanhang att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende
eller egenart kränks.

I de ekonomiska rättigheter som varje upphovsman sålunda
har till sill verk finns enligt lagen en rad inskränkningar av hänsyn lill
olika motstående allmänna eller enskilda intressen.

En viktig sådan inskränkning utgörs av möjligheten för var
och en atl för enskilt bruk framställa enstaka exemplar av offentliggjorda
verk. Denna möjlighet gäller dock inte beträffande utförande av byggnadsverk.
Vidare är möjligheterna begränsade när det gäller att för eget bruk med hjälp
av någon annan framställa exemplar av vissa slags verk.

Det finns även en rad andra inskränkningar i mångfaldiganderällen.
Sålunda är det tillåtet alt citera ur offentliggjorda verk, att låna ur
tidningar och tidskrifter för användning i andra tidningar och tidskrifter, att
framställa exemplar i blindskrift m. m. Även i upphovsmannens rätt till
offentligt framförande finns vissa inskränkningar. Bl. a. är det tillåtet alt
utan tillstånd av upphovsmannen framföra verk offentligt vid gudstjänst eller
undervisning.

Betydande inskränkningar finns också i spridningsrätten.
Sedan ett litterärt eller musikaliskt verk har getts ul gäller nämligen i
princip alt de exemplar som omfattas av utgivningen får spridas vidare och även
visas offentligt. Vissa undantag gäller dock beträffande uthyrning av musikaliska
verk. Liknande regler gäller för spridning och offentlig visning av utgivna
eller överiåtna exemplar av konstverk.

Utöver vad som nu har sagts kan nämnas atl upphovsrätten i
stor utsträckning faller bort i fråga om handlingar som har upprättats av myndigheter.

Såväl de ekonomiska som de ideella rättigheterna är som
nyss har nämnts begränsade i tiden. De varar i huvudfallet under upphovsmannens
livstid och 50 år efler hans död.

De ekonomiska rättigheterna kan överlåtas av
upphovsmannen. De ideella rättigheterna kan däremot inte överiåtas. De kan
emellertid i viss utsträckning efterges av upphovsmannen med bindande verkan.

URL innehåller, som nämnts, också regler om närstående
rättigheter.

Artister, musiker, skådespelare och andra utövande konstnärer har sålun

da skydd för sina framföranden av litterära eller konstnärliga verk. Fram- 8

förandena
får inte utan konstnärens samtycke tas upp på grammofonskiva, Prop. 1985/86: 79
film eller annan anordning genom vilken de kan återges. De fär inte heller ulan
sådant samtycke sändas ul i ljudradio eller TV eller göras tillgängliga för
allmänheten genom s. k. direkt överföring, exempelvis från en konsertlokal
till en annan lokal. Har ett framförande spelats in på en sådan anordning som
nu har nämnts, får framförandet inte utan konstnärens samtycke överföras till
en annan sådan anordning förrän 25 är har gått frän det är då inspelningen
gjordes.

Grammofonskivor
och andra fonogram pä vilka ljud har tagits upp får inte eftergöras utan
producentens samtycke. Upptagningen får inte heller föras över från en
anordning till en annan. Delta skydd gäller under 25 är från det år dä
inspelningen gjordes.

Om
en ljudupptagning används vid ljudradio- eller TV- utsändning inom den nämnda 25-årsperioden,
skall ersättning utgå lill producenten av upptagningen och lill den utövande
konstnär vars framförande finns på denna.

En
tredje kategori som har skydd enligt reglerna om närstående rättigheter är
radio- och TV-företag. En radio- eller TV-utsändning får inte ulan sändarförelagets
samtycke ålerutsändas eller tas upp på en anordning genom vilken den kan
återges. Om en upptagning har gjorts, fär den inte utan företagets samtycke
föras över frän en sådan anordning lill en annan förrän 25 är har gäll från det
år då utsändningen ägde rum.

Rätten
till fotografiska bilder regleras som nämnts i FotoL. Skyddet enligt denna lag
gäller för alla slag av fotografier och liknar i sina huvuddrag del upphovsrältsliga
skyddet. Sålunda har den som har framställt en fotografisk bild dels en
ensamrätt all pä alla slags sätt framställa exemplar av bilden och all visa den
offentligt, dels en ideell rätt. Skyddstiden är i normalfallet 25 år frän del
är då bilden framställdes. Om bilden har ett konstnärligt eller vetenskapligt
värde, gäller emellertid skyddet under fotografens livslid och 50 år efter
hans död.

Både
i de närstående rättigheterna och i fotografirällen finns inskränkningar som
motsvarar dem som gäller för den egentliga upphovsrätten.

Intrång
i rättigheterna enligt URL och FotoL kan medföra olika lyper av påföljder.
Uppsåtliga eller grovt oaklsamma intrång kan straffas med böter eller fängelse
i högsl två år. Obehöriga utnyltjanden medför alltid skyldighet atl till rättighetshavaren
betala ersättning som skall utgöra skäligt vederlag för utnyttjandet. I fall av
uppsåtliga eller oaklsamma utnyltjanden eller inträng skall dessutom förlust,
lidande eller annat förfång ersättas. Egendom som har varit föremål för intrång
eller överträdelse skall, om så anses skäligt, avslås mol lösen till
rättsinnehavaren eller ändras eller förstöras.

Den
svenska upphovsrältslagstiftningen tillämpas i första hand på svenska verk och
prestationer. Vad som föreskrivs om upphovsrätt gäller sålunda verk av den som
är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige samt verk som
först har getts ut i Sverige. Bestämmelserna om närstående rättigheter är
tillämpliga pä framförande, ljudupptagning saml ljudradio- och TV-utsändning
som äger rum i Sverige.

Genom
Sveriges anslutning till olika internationella konventioner på

området har emellertid bestämmelserna i den svenska upphovsrätislag- 9

stiftningen en vidsträckt tillämpning också på verk och
prestationer med Prop. 1985/86: 79 ursprung i utlandet.

På den egentliga upphovsrättens område finns två
konventioner. Den ena är 1886 års Bernkonvention för skydd av litterära och
konstnärliga verk och den andra är 1952 års Världskonvention om upphovsrätt.
Till vardera konventionen har mellan 75 och 80 stater anslutit sig. En av
huvudprinciperna enligt konventionssyslemen är, förenklat uttryckt, att en
ansluten stat är skyldig alt ge upphovsrältsligl skydd enligt sin nationella
upphovsrättslag även ål verk från alla andra stater som ingår i resp.
konvention. Pä grund av sin anslutning till dessa konventioner ger Sverige
skydd enligt URL och FoloL åt verk från de andra länder som är anslutna till
dem. Reglerna härom finns i förordningen (1973:529) om lillämpning av lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konslnäriiga verk och lagen
(1960:730) om rätt till fotografisk bild med avseende på andra länder och
områden, m. m.

Även i fräga om de närslående rättigheterna finns en rad
internationella överenskommelser som Sverige har tillträtt. Skydd för alla tre
kategorierna av rättighelshavare på området ges enligt 1961 års Internationella
konvention om skydd för utövande konstnärer, framslällare av fonogram saml
radioföretag (den s. k. Romkonvenlionen) med f n. 27 anslutna stater. Fonogramproducenlernas
rättigheter regleras i 1971 års konvention rörande skydd för framslällare av fonogram
mot olovlig kopiering av deras fonogram (den s.k. Fonogramkonventionen) med f n.
38 anslutna stater. Inom Europa finns en särskild regional konvention om skydd
för TV-företag, nämligen 1960 års Europeiska överenskommelse om skydd för televisionsulsändningar
till vilken f n. tio stater är anslutna.

De nu nämnda överenskommelserna bygger på samma principer
som konventionerna på det rent upphovsrältsliga området. På grund av sin
anslutning till dessa ger Sverige, när del gäller rättighelshavare som omfattas
av resp. överenskommelse, skydd även åt framföranden, ljudupptagningar och
radio- och TV-utsändningar som äger rum i andra stater som har tillträtt dessa
överenskommelser.

3 Huvuddragen av utredningens förslag

I bUaga I ges en sammanfattning av utredningens förslag.
Här skall därför bara pekas på några huvuddrag i förslagen.

När del först gäller möjligheten atl framställa exemplar
för enskilt bruk föreslår utredningen en rad skärpningar i de nu gällande
reglerna. Från rätten lill sådan exemplarframställning undantas enligt
förslaget inte bara byggnadsverk utan även vissa andra typer av verk. Vidare
föreslås inskränkningar i nuvarande möjligheter att anlita hjälp av
utomstående för atl framställa exemplar för enskilt bruk. Särskilda
bestämmelser föresläs i fråga om användning av sådan medhjälp för inspelning av
radio- och TV-program.

För atl kompensera rättighelshavarna för det
inkomstbortfall och det

ökade utnyttjande som hemkopieringen pä ljud- och bildsidan innebär 10

föreslär
utredningen en ordning med privalrätlsliga avgifter på oinspelade Prop.
1985/86: 79 ljud- och videoband.

På
de närstående rättigheternas område tar utredningen upp en rad olika frågor. Bland
de viktigaste förslagen märks en föriängning av skyddstiden frän nuvarande 25 lill
50 år från del år en upptagning eller utsändning ägde rum. Utredningen föreslår
också alt ersättning för användning av ljudinspelningar skall utgå inte bara
som i dag vid radio- eller TV-utsändningar utan också när en inspelning används
i förvärvssyfte i andra offentliga sammanhang, t. ex. diskotek, varuhus m. m.
Vidare föreslås vissa ändringar i reglerna om vilka konstnärer/producenter som
skall ha skydd (de s. k anknylningsmomenlen).

På
videogramområdet behandlar utredningen spridningsrätten i fräga om filmverk,
dvs. upphovsmannens rätt all bestämma över utbjudande lill försäljning, uihyrning,
ufiåning eller annan spridning lill allmänheten av exemplar av verket. Enligt
utredningens uppfattning gäller en sådan spridningsrätt utan begränsningar
beträffande exemplar av filmverk. Utredningen föreslår endast den ändringen i
förhållande lill vad som sålunda anses gälla all den som har köpt ett lagligen
utgivet exemplar av etl filmverk, exempelvis ett videogram, skall ha rätt atl överiåla
detta vidare. Detta skall dock inte gälla om överlåtelsen sker inom ramen för
förvärvsverksamhet. Producenter av filmverk skall också enligt förslagel få en
självständig rätt i linje med vad som i dag gäller för fonogramproducenter.

4 Allmän motivering

4.1 Allmänna utgångspunkter

Den
nuvarande svenska upphovsrältsliga lagstiftningen kom lill är 1960. Med
undantag för några mindre reformer har den sedan dess förblivit oförändrad.
Under de 25 år som nu har gått sedan lagens tillkomst har emellertid stora
förändringar skett i samhället vilka påverkar tillämpningen av lagstiftningen.
Framför allt har den nya teknologin på mediaområdet i hög grad hafl inflytande
på upphovsmäns och andra rättighetshavares situation. Denna tekniska utveckling
har, tillsammans med den ekonomiska, kulturella och sociala utvecklingen, helt
allmänt gjort del alll svårare atl finna en lämplig balans mellan å ena sidan
upphovsmäns och andra rättighetshavares intressen och ä andra sidan olika
motstående intressen.

Del
är huvudsakligen mot denna bakgrund som man skall se det reformarbete som
under en längre tid har bedrivits på det upphovsrältsliga området. Detta
reformarbete har i Sverige väsentligen grundats på förslag som utarbetats av
upphovsrättsutredningen. Utredningens arbete har till stor del bedrivits i
samarbete med motsvarande utredningar i övriga nordiska länder.

1
del tidigare nämnda delbelänkandet (SOU 1983:65) Översyn av upphovsrältslagstiftningen
har utredningen lagt fram förslag på områden där delreformer enligt
utredningens mening är nödvändiga framför allt på grund av den tekniska
utvecklingen. Dessa områden rör dels möjligheten

att för enskilt bruk framställa exemplar av skyddade verk,
dels vissa Prop. 1985/86:79 upphovsrättsliga frågor i anslutning lill
videogram, dels skyddet för utövande konstnärers, fonogramframslällares och
radio- och TV-företags rättigheter (s. k. närstående rättigheter, dvs.
rättigheter som slår upphovs-rätlen nära). I anslutning lill behandlingen av
del förstnämnda ämnesområdet har utredningen också lagt fram ett förslag om en
upphovsrättslig avgift på oinspelade ljud- och videoband.

Utredningens förslag har helt allmänt mottagits positivt
under remissbehandlingen. Sålunda har huvudlinjerna i utredningens förslag
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det övervägande antalet
remissinstanser. När det gäller olika enskilda frågor som utredningen har tagit
upp kommer dock betydande motsättningar lill uttryck.

Innan jag går in pä de olika delfrågorna skall jag la upp
en mera principiell fråga som ett par remissinstanser har berört. Del gäller
upphovsrättens roll och struktur i dagens samhälle och dess förhållande lill
kulturpolitiken. Dessa remissinstanser anser det vara en brist atl utredningen
inte har närmare belyst vad som har betecknats som en pågående schablonisering
och kollektivisering på del upphovsrältsliga området och de brytningar mellan
allmänna och enskilda intressen som har föranlelts av denna utveckling. Man bör
enligt dem anlägga en enhetlig syn på en rad principiella frågor och söka
komma fram till en samlad lösning. I dessa remissyttranden framhålls att
åtskilliga av förslagen måsle betraktas som preliminära och all del därför är
klokast all vänta med lagstiftning.

Till detta vill jag först helt allmänt säga att det
självfallet alltid är viktigt alt man sätter in förslag till reformer i etl
större sammanhang. Del är också riktigt alt den samhälleliga, ekonomiska och
kulturella utvecklingen har haft och har en mycket stor betydelse för del
upphovsrättsliga regelsystemet. Denna utveckling bör naturligtvis få
konsekvenser för systemets utformning. Regelsystemets grundläggande principer
är emellertid fastlagda sedan länge såväl internationellt som i Sverige. Några
mera grundläggande ingrepp i detta systems huvudprinciper och praktiska
utformning kan det därför inte nu bli fråga om. Samtidigt är det emellertid
angeläget att systemet och dess praktiska tillämpning på olika sätt anpassas
till den verklighet där det skall utnyttjas. Därlill kommer nödvändigheten av
all ulan alltför stort dröjsmål kunna anpassa systemet till den snabba tekniska
utvecklingen på media- och informationsområdena. Det är också en självklar
utgångspunkt att man på delta område bör försöka bevara och stärka den nordiska
rätlsenhelen. Denna skulle kunna skadas om man kommer i otakt i reformarbetet.

Från rent principiella utgångspunkter finns det alltså
inte skäl all vänta med alt lägga fram något förslag lill lagstiftning på
grundval av betänkandet. Beträffande några av de frågor som utredningen har
tagit upp, nämligen frågan om exemplarframslällning för enskilt bruk och vissa
upphovsrättsliga frågor i samband med videogram, föreligger dock särskilda
förhållanden som gör det befogat att avvakta den närmare utvecklingen innan
man binder sig för vilken lagteknisk lösning som bör väljas.

När det först gäller frågan om exemplarframstäUningför
enskilt bruk bör

lill en början nämnas att den moderna reproduktionstekniken har gjort det 12

möjligt
att framställa exemplar av skyddade verk i en omfattning och av en Prop.
1985/86: 79 kvalitet som var helt olänkbar när de nuvarande reglerna i URL om exemplarframslällning
kom till. En konsekvens härav är alt upphovsmän och andra rättighelshavare i
hög grad har tappat kontrollen över hur och i vilka sammanhang som deras verk
och prestationer används. Den moderna reproduktionstekniken har med andra ord
urholkat värdet av mångfaldiganderällen, en av de grundläggande rättigheterna
i upphovsrältslagstiftningen. För vissa kategorier av rättighelshavare kan
denna utveckling medföra minskade utkomstmöjligheter och därmed också ökade
sysselsättningsproblem.

Som
framgår av det som nu har sagts medför den alltmera ökande kopieringen av
skyddat material för enskilt bruk negativa rätlspolitiska och kullurpolitiska
effekter. Det är därför angeläget att lagstiftningen på detta område utformas
så all dessa negativa effekter såvitt möjligt undviks. Samtidigt bör dock
allmänheten och användarna ges rimliga möjligheter att utnyttja den nya
reproduktionstekniken också för kopiering för enskilt bruk. Det är mol den
bakgrunden i och för sig viktigt att man ulan dröjsmål försöker utforma de
regler som kan anses behövliga i sammanhanget. Härvid bör man emellertid också
beakta en annan omständighet.

Några
remissinstanser har anfört atl man bör dröja med lagstiftning om del enskilda
bruket lill dess att liden är mogen för lagstiftning rörande det s. k.
halvenskilda bruket, dvs. kopieringen exempelvis för informationsändamål inom
myndigheter, organisationer och andra sammanslutningar. Enligt min mening har
dessa båda frågor så många beröringspunkter att de bör behandlas i etl
sammanhang. Utredningens förslag beträffande det halvenskilda bmket kan enligt
vad jag har inhämtat förväntas relativt snart. Jag anser därför all man bör
avvakta detta förslag innan man lar ställning till hur en lagstiftning om del
enskilda bmket bör utformas. I övriga nordiska länder har man intagit samma
ståndpunkt i denna fräga.

Mol
bakgmnd av den omfattande privata inspelningsverksamhelen av bl. a. musik från
radio eller grammofonskivor har utredningen också tagit upp frågan om en avgift
pä oinspelat bandmalerial och/eller inspelningsap-paratur, vilken avgift skulle
tillfalla rättighelshavarna. Denna fräga bör enligt min mening behandlas
tillsammans med övriga frågor rörande det enskilda bruket, och jag tar därför
inte upp den i detta sammanhang.

När
det sedan gäller vissa upphovsrällsliga frågor i samband med videogram rör de
framför alll spridningsrätten ifråga om filmverk . Enligt 2 § URL har varje
upphovsman en ensamrätt att göra verket tillgängligt för allmänheten.
Beträffande litterära och musikaliska verk samt konstverk gäller dock enligt 23
§ och 25 § första stycket URL den inskränkningen i denna spridningsrätt all,
sedan ett sådant verk har getts ul, de utgivna exemplaren som huvudregel får
spridas vidare lill allmänheten utan upphovsmannens samtycke. Några
motsvarande inskränkningar föreskrivs däremot inte i URL när del gäller andra
former av verk, exempelvis filmverk.

Utredningen
har gjort en genomgäng av rättsläget och kommit till den

slutsatsen att spridningsrätten beträffande filmverk f n. gäller utan några

begränsningar (se betänkandet s. 164). Utredningen anser dock atl det i '3

fortsättningen bör gälla den begränsningen att filmverk
som är lagligen Prop. 1985/86:79 utgivna för försäljning, l.ex. videogram,
fär utan samtycke överlåtas vidare, dock inte inom ramen för
förvärvsverksamhet.

Ett par remissinstanser ifrågasätter om utredningens
analys av rättsläget beträffande spridningsrätten är riktig. Andra menar all
utredningens förslag lill inskränkningar i spridningsrätten inte går
tillräckligt långt. Några remissinstanser slutligen ullalar att det inte bör
lagstiftas alls i denna fräga. Man åberopar därvid bl. a. all del inte finns någol
akut behov av lagstiftning och atl viktiga kullurpolitiska frågor om videogram
diskuteras på annat häll saml att man vet för litet om videogrammens framtida användningsområden.

Jag delar utredningens uppfattning alt upphovsmännen f n.
får anses ha en obegränsad spridningsrätt i fräga om filmverk. Enligt min
mening saknas det skäl att nu införa lagregler som begränsar denna
spridningsrätt i vissa hänseenden. Man riskerar nämligen då alt binda
rättsläget vid en tidpunkt då det är osäkert åt vilket håll videogrammarknaden
i Sverige kommer atl utvecklas. I sammanhanget bör också beaktas de kulturpolitiska
överväganden som fortfarande pågår om videogramanvändningen i olika sammanhang
i Sverige. Ett ytterligare skäl för atl inte nu lägga fram någol förslag
beträffande spridningsrätten av filmverk är atl något motsvarande förslag ännu
inte har lagts fram i Finland.

En fräga som har samband med videogramfrägorna är om
möjligheten att framsläUa exemplar av filmverk bör regleras särskilt i URL.
Utredningen har för sin del ansett atl något egentligt behov inte finns av
sådana särskilda regler. Denna uppfattning har kritiserats av vissa
remissinstanser. Själv anser jag dock liksom utredningen all del inte finns
anledning atl f n. införa uttryckliga regler i detta hänseende. I de flesta
fall torde denna fräga ha reglerats i branschpraxis eller, i fråga om nyare
filmverk, i själva filmavtalen.

Vad jag nu har sagt innebär atl jag i det följande lar upp
endasl de frågor om närstående rättigheter som har aktualiserats genom
utredningens förslag. Därvid avser jag alt behandla frågan om

skyddet för utövande konstnärer i avsnitt 4.2,

skyddet för producenter i avsnitt 4.3,

skyddet mot utnyttjande av upptagningar i avsnitt 4.4,

skyddstiden för utövande konstnärer och producenter i
avsnitt 4.5,

del geografiska tillämpningsområdet för skyddet för
utövande konstnärer och producenter i avsnitt 4.6, och

ikraftträdande m. m. i avsnitt 4.7.

Mina kommentarer lill de enskilda lagbestämmelserna återfinns
i spe-dalmoliveringen (avsnitt 6).

14

4.2
Skyddet för utövande konstnärer

Prop. 1985/86:79

Mitt
förslag: Utövande konstnärer skall även i fortsättningen ha ett särskilt skydd
enligt beslämmelserna om s. k. närslående rättigheter. Vidare skall skyddet
liksom i dag la sikte på framförandet av ett litterärt eller konstnärligt verk
och inte på den konstnärliga prestationen som sådan.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se
belänkandet s. 32-37).

Remissinstanserna: Det fätal remissinstanser som har
uttalat sig i frågan tillstyrker utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: En utövande konstnärs framförande
av ett verk har f n. inte samma vidsträckta skydd som gäller för verket som
sådant enligt bestämmelserna i URL om den egentliga upphovsrätten. Sådana
framföranden skyddas enligt beslämmelserna i URL om s.k. närslående rättigheter
mot utnyttjande på teknisk väg (inspelning eller utsändning i radio eller TV)
men inte mot t. ex. ett plagiat eller ett nära efterliknande.

Frågan om alt införa ett egentligt upphovsrältsligl skydd
för utövande konstnärer har övervägts av utredningen, som dock har avvisat
denna tanke.

Enligt min mening skulle ett sådant skydd bl. a.
förutsätta atl konstnärens framförande har en viss konslnäriig nivå och
individuell prägel. De nuvarande skyddsbestämmelserna för de utövande
konstnärerna kan knappast anses ställa något krav i detta hänseende (jfr- prop.
1960:17 s. 228-229). Om de utövande konstnärernas framföranden av etl verk förs
in under den egentliga upphovsrätten skulle följden bli en skärpning av
förutsättningarna för deras nuvarande skydd. En sådan utveckling skulle enligt
min mening vara olycklig. I stället bör skyddet för de utövande konstnärerna,
liksom nu, omfatta alla framföranden av verk. Jag föreslär därför inte någon
ändring när del gäller själva skyddets konstruktion.

Den danska
utredningen har i betänkandet (Nr 962) "Beskytlelse af kunslneriske praestationer"
föreslagit alt skyddet för utövande konstnärer inte skall knytas till
framförandet av ett litterärt eller konstnärligt verk ulan lill "en kunslnerisk
praestalion, herunder navnlig framforelsen af et litle-raerl eller kunstnerisk
verk." Även den finska utredningen, vars betänkande ännu inte har
publicerats, synes vara inne på likartade tankegångar. Den norska
upphovsrättsutredningen föreslår däremot i betänkandet (NOU 1983:35) Endringer
i ändsverkloven alt man skall behälla den nuvarande principiella
konstruktionen av skyddet. Den svenska utredningen har samma inställning. Som
skäl har utredningen framför alll åberopat atl en anknytning till framförandet
som sådanl (prestationen) i stället för till framförande av etl verk skulle
leda till gränsdragningsproblem och lill en skärpning av förutsättningarna för
skydd.

Vid de nordiska departemenlsöverläggningar som har berörts
i avsnitt 1 har dellagarna varit eniga om alt man bör behålla den nuvarande rältighets-konslruklionen.
För egen del anser jag att de skäl för en sådan ordning som

15

den svenska utredningen
har åberopat, liksom vikten av nordisk rättslikhet, talar för alt skyddet för
de utövande konstnärerna också i fortsättningen knyts lill framföranden av
litterära och konslnäriiga verk och inte till framförandet som sådant.

En speciell aspekt pä
denna fräga gäller skyddet mot plagiat av utövande konstnärers framföranden (s.k.
"sound- alikes"). Utredningen har uttalat alt marknadsföringslagen i
vissa fall kan användas mot utbud av sådana plagiat, I övrigt har utredningen
anfört principiella skäl mot ett särskilt sådanl plagiatskydd, såsom alt den konslnäriiga
friheten riskerar att beskäras och att inom immalerialrätten teknik, stil och
maner etc. inte är skyddade.

Jag
instämmer för min del i de betänkligheter av principiellt slag som utredningen
har anfört när det gäller att införa ett särskilt plagialskydd. Några
bestämmelser i detta hänseende bör alltså inte tillskapas.

Att skyddet för utövande
konstnärer även i fortsättningen bör knytas till framföranden av verk och inte till
framförandet som sådanl innebär bl.a. atl något särskilt skydd inte bör införas
för t. ex. cirkus- och varietéartis-ters prestationer till den del deras
prestationer inte är alt anse som framföranden av litterära eller konslnäriiga
verk. Som utredningen har framhållit torde dessa artister i allmänhet
kontraktsvägen kunna skaffa sig garantier mot att oljehöriga upptagningar sker
av sådana prestationer. Vid de nordiska deparlementsöveriäggningarna har man
också enats om all några särskilda skyddsbestämmelser inte bör införas för
cirkus- och varieléartis-ter m.fl.

Prop.
1985/86:79

4.3 Skyddet för producenter

4.3.1
Huvudprinciperna för skyddet

Mitt förslag:
Producenter skall även i fortsättningen ha etl särskilt skydd enligt
bestämmelserna om s. k. närstående rättigheter.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 32).

Remissinstanserna:
Utredningens förslag lämnas ulan erinran.

Skälen för mitt förslag: F.
n. gäller etl särskilt producentskydd på tre områden, nämligen för fonogramproducenter
(46 § URL), för radio- och TV-företag (48 § URL) och för framslällare av
kalaloger, tabeller och andra sådana arbeten (49 § URL).

En fråga som har
diskuterats mellan de nordiska utredningarna är om dessa producentkalegorier på
samma sätt som f n. skall ha etl särskilt skydd enligt beslämmelserna i URL om
närslående rättigheter eller om de i stället bör hänvisas till del skydd som de
kan få genom avtal med upphovsmän, utövande konstnärer och andra rältighetshavare.

I
likhet med dessa utredningar anser jag alt det finns etl stort behov av etl
självständigt producenlskydd, särskilt med hänsyn till det omfattande utnyttjande
som dagligen sker av deras prestationer. De producenlkatego-

16

rier som nu har ett
särskilt skydd enligt bestämmelserna om närslående rättigheter bör alltså ha
detta även i fortsättningen.

Den tekniska utvecklingen
väcker emellertid frågan om inte ett motsvarande skydd bör tillskapas även för
andra kategorier producenter. Särskilt är det då producenter av filmverk och av
teaterföreställningar som blir aktuella. Frågan om ett skydd för dessa
producenter behandlas i de båda följande avsnitten.

Prop.
1985/86:79

4.3.2
Producenter av filmverk

Mitt
förslag: Producenter av filmverk skall ha rätt atl bestämma över mångfaldigande
av verket.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se belänkandet s. 175-176).

Remissinstanserna:
Fiertalel av dem som har uttalat sig tillstyrker utredningens förslag.

Skälen
för mitt förslag: Producenter av filmverk saknar f. n. - till skillnad frän
bl. a. fonogramproducenter - en rätt alt bestämma över mångfaldigande av
verket. För filmproducenterna, i första hand videogramprodu-cenlerna, är
situationen emellertid i mångt och myckel densamma som för fonogramproducenlerna.
Liksom musikinspelningar distribueras filmer numera lill allmänheten i en form
som är lätt och ibland myckel lönande alt kopiera. Särskilt den nutida tekniska
utvecklingen på videogramområdet har underlättat sådan kopiering. Därmed har
också behovet ökat alt snabbi och effektivt kunna ingripa mot olovlig
kopiering.

Möjligheterna
lill sädana ingripanden ökar, om producenten av filmverket ges en rätt atl
bestämma över mångfaldigande av verket på samma sätt som fonogramproducenter
har i dag. Av dessa skäl anser jag i likhet med utredningen och de flesta
remissinstanserna alt filmproducenter bör få en sådan rätt.

Motsvarande
ordning avses bli föreslagen i övriga nordiska länder.

4.3.3
Producenter av teaterföreställningar

Mitt förslag:
Något särskilt skydd som ger producenter av teaterföreställningar en rätt alt
tillåta eller förbjuda bl. a. inspelningar eller utsändningar av sådana
föreställningar införs inte.

Utredningens förslag:
Överensstämmer med milt förslag (se betänkandet s. 56).

Remissinstanserna: Endast
ett par remissinstanser har uttalat sig i denna fråga. Dessa anser atl ett
särskilt skydd bör införas för producenter av teaterföreställningar.

Skälen för mitt förslag:
Med hänsyn lill de stora personella och ekonomiska insatser som krävs för alt
sätta upp en teaterföreställning kan det i

17

2
Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 79

och
för sig te sig rimligt att de som producerar en sådan föreställning ges ett särskilt
skydd mol andras obehöriga utnyltjanden av föreställningen. 1 sammanhanget bör
beaktas att den tekniska utvecklingen i fråga om inspelning och mångfaldigande
har gjort del avsevärt lättare än förr atl tillgodogöra sig och utnyttja
resultatet av tealerproducenternas arbete.

Utredningen har emellertid
stannat för atl inte föreslå ett särskilt skydd för lealerproducenter. Som skäl
för denna ståndpunkt har utredningen anfört all en leaterproducenl har
praktiska möjligheter atl hindra oönskade utnyltjanden genom att hindra
tillträde till lealersalongen och all han också genom avtal med de berörda rällighetshavarna
kan hindra sådana utnyltjanden. Enligt utredningen torde skyddsbehovet vidare
åtminstone delvis kunna tillgodoses genom annan lagstiftning, såsom
marknadsföringslagen, eller genom regler eller principer på del avlalsrältsliga
området.

Också
de andra nordiska utredningar som har behandlat frågan om ett särskilt skydd
för lealerproducenter har avvisat tanken på ett sådant skydd.

Vid
remissbehandlingen av utredningens belänkande har ett par remissinstanser
anfört atl del finns åtskilliga exempel på missbruk som visar atl del kan
finnas behov av ett särskilt skydd för producenter av teaterföreställningar.
De har också pekat på problem när del gäller möjligheterna all genom avtal med
de utövande konstnärerna hindra olovliga och okontrollerade inspelningar av
sådana föreställningar. I de nämnda remissyttrandena har vidare framhållits
alt ett skydd genom marknadsföringslagen inte rättsligt sett kan jämföras med
ett egentligt producenlskydd och att det är osäkert om regler eller principer
från del avtalsrättsliga området kan ge något effektivt skydd.

Mot
bakgmnd av vad som har anförts under remissomgången har frågan om ett särskilt skydd
bör införas för lealerproducenter tagils upp vid de nordiska
departementsöverläggningar som har berörts i avsnitt 1. Därvid har man inte
ansett några övertygande skäl ha framkommit för all gå ifrån den ståndpunkt man
tidigare har intagit i denna fråga.

Av
hänsyn främst till viklen av nordisk rättsenhel pä detta område är jag inte
beredd alt nu föreslå några speciella regler om skydd för producenter av
teaterföreställningar.

Prop.
1985/86: 79

4.4 Skyddet mot utnyttjande av upptagningar

4.4.1
Konstruktionen av skyddet

Mitt förslag:
Någon ändring föreslås inte i den principiella utformningen av de utövande
konstnärernas rättigheter när del gäller bmket av upptagningar.

Utredningens förslag:
Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 40-43). I etl särskilt
yttrande av vissa av utredningens experter föreslås dock att de utövande
konstnärerna ges en ensamrätt till utnyttjandet av upptagningar och inte bara
som i dag en ersättningsrält vid bruk av ljudupptagningar i vissa sammanhang
(se betänkandet s. 200-202).

18

Remissinstanserna: En del
remissinstanser tillstyrker en ändring i enlighet med vad som har föreslagits
i del särskilda yttrandet. Andra remissinstanser delar däremot utredningens
uppfattning alt en sådan ändring inte bör göras.

Skälen för mitt förslag:
De utövande konstnärerna har i dag endast begränsade rättigheter när det gäller
det vidare utnyttjandet av upptagningar av deras framföranden. Huvudsakligen
har de rätt atl bestämma över mångfaldigandel av upptagningarna. De har vidare
rätt lill ersättning när ljudupptagningar används i radio- eller TV-utsändningar.
Ersätlningsrätten gäller dock inte vid ljudfilm och inte heller vid bilduppiagningar.
Någon rätt utöver den rena ersätlningsrätten finns inte i fråga om Ijudupplagning-

Prop.
1985/86:79

Användningen
av inspelningar i stället för levande framföranden utgör ett alll större
problem för artister och musiker när del gäller deras sysselsättning. Med
hänsyn härtill kan det i och för sig finnas goda skäl atl utvidga framför allt
de utövande konstnärernas möjligheter till kontroll över hur upptagningar av
deras framföranden används.

Atl
införa en ensamrätt i fräga om alla former av offentligt framförande av
upptagningar är emellertid ett principiellt mycket stort steg vars konsekvenser
f n. inte kan överblickas. Inte heller i något av de övriga nordiska länderna
synes man vara beredd all föreslå lagstiftning i denna riktning. Jag anser mig
därför inte nu kunna föreslå någon sådan ändring av de utövande konstnärernas
rättigheter när det gäller bruket av upptagningar.

4.4.2
Ersättningsrätten

Mitt förslag:
Utövande konstnärers och fonogramframslällares rätt till ersättning för
offentligt framförande av upptagningar utvidgas till atl omfatta inte bara
framföranden i radio och TV ulan också andra offentliga framföranden som sker i
förvärvssyfte. Rätlen till ersättning fär göras gällande genom konstnärer och fonogramframställare
gemensamt i stället för som nu endast genom framslällaren.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se belänkandet s. 43-45 och 52-53).

Remissinstanserna:
Utredningens förslag om en utvidgad ersättningsrält tillstyrks eller lämnas
ulan erinran av praktiskt tagel alla remissinstanser. När det gäller vem som
skall få göra gällande ersätlningsrätten tillstyrks utredningsförslaget av de
remissinstanser som har uttalat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag:
Användningen av inspelad musik i offentliga sammanhang utanför radio och TV har
under årens lopp ökat alltmer. Som exempel kan nämnas den omfattande
användningen av inspelad musik på diskolek, i varuhus och i en mångfald andra
offentliga sammanhang. Enligt gällande regler har endast upphovsmännen (dvs.
kompositörer och textförfattare) men däremot inte de utövande konstnärerna
eller producenterna rätt till ersättning för detta utnyttjande. Del innebär att
del blir ekonomiskt fördelaktigare alt använda inspelad musik än all ordna
offentliga framför-

19

anden
av levande musik. Detta medför i sin tur en ökad risk för atl de utövande
konstnärernas arbetsvillkor och sysselsättningsmöjligheter försämras.

Mot
denna bakgrund anser jag del rimligt all ersättning för användningen av
inspelad musik betalas lill utövande konstnärer och fonogramframställare.
Rätten till ersättning bör därför utvidgas lill alt omfatta också sådana andra
offentliga framföranden än i radio eller TV som sker i förvärvssyfte.

Del
framstår i och för sig som naturiigt all de tvä berörda kategorierna av rättighelshavare
får framställa sina krav gemensamt. Vid lagstiftningens tillkomst ansågs det
emellertid mest praktiskt all rätten utövades genom framslällarna, bl. a på
grund av att de utövande konstnärerna inte var organiserade i samma omfattning.
Så är inte fallet i dag. Dessutom förs förhandlingarna numera i praktiken av de
utövande konstnärernas och fonogramframslällarnas organisationer gemensamt.
Liksom utredningen och en enig remissopinion anser jag därför atl ersältningsrällen
i fortsättningen skall få göras gällande av de berättigade kategorierna
gemensamt i stället för som nu endast genom fonogramframställaren.

Liksom
utredningen har jag uppfattningen atl administrationen i samband med uppbörd
och distribution av dessa ersättningar skall kunna lösas på ett enkelt och
smidigt sätt, exempelvis genom samarbete mellan STIM och dem som är berättigade
lill ersättning. Erfarenheterna från andra länder som redan har en ersättningsrält
av nu angivet slag talar också för att några administrativa problem inte skall
behöva uppkomma i delta hänseende.

Prop.
1985/86:79

4.5 Skyddstiden för utövande konstnärer och producenter

Mitt förslag:
Skyddstiden för utövande konstnärers framföranden, fonogramframslällarnas
produkter och radio- och TV-förelags utsändningar förlängs från nuvarande 25
till 50 är från del år upptagningen resp. utsändningen ägde rum.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med milt förslag (se betänkandet s. 37-40).

Remissinstanserna:
Det helt övervägande antalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag.
Sveriges Radio avstyrker dock förslagel med hänsyn lill de kostnadsökningar som
del skulle medföra för företaget.

Skälen för mitt förslag:
Den tekniska kvaliteten av ljudupptagningar har ökat avsevärt sedan är 1960, då
URL tillkom och den nuvarande 25-åriga skyddstiden för utövande konstnärer och
producenter bestämdes. Upptagningar som är 20—30 år gamla kan myckel väl ges
ut på nytt, vilket inte heller torde vara ovanligt. Från rättspolitisk synpunkt
är det inte tillfredsställande att sådan nyutgivning kan ske utan artistens
och fonogramfram-ställarens tillstånd. Det kan finnas beaktansvärda ideella
skäl till atl en artist som har utvecklats konstnärligt önskar ha kontroll över
om hans eller hennes äldre inspelningar skall ges ul på nytt. Frän ekonomisk
synpunkt

20

kan dessutom en sådan nyutgivning innebära all artisten så
all säga konkurrerar med sig själv. Därlill kommer alt vissa
musikinspelningar, framför allt av klassisk musik, är myckel kostnadskrävande
och därför kan behöva en förhållandevis lång lid för alt ge kostnadsläckning
och eventuell vinsl.

Mol denna bakgmnd anser jag att del finns starka skäl för
alt föriänga skyddstiden för utövande konstnärer och producenter från nuvarande
25 lill 50 år frän det år då upptagningen resp. utsändningen ägde rum. Delta
har inte heller beslritts av någon remissinstans. Frågan är emellertid om en
sådan föriängning kan få så negativa effekter för användarna all man ändå bör
avslå från den. Sä t. ex. har Sveriges Radio för sin del motsatt sig en föriängning
under åberopande av att den skulle öka kostnaderna för företagel.

Del är givet att den kostnadsökning som en föriängning av
skyddstiden oundvikligen medför för användarna kan bli ganska betydande i
absoluta tal när det gäller en storkonsument som Sveriges Radio. Användningen
av inspelningar som är mellan 25 och 50 år torde emellertid alllid komma all
förbli marginell i jämförelse med övrigt musikutbud. Ser man till det totala musikulbudel
torde kostnadsökningen därför bli blygsam.

Slutsatsen av vad jag nu har sagt är att skälen för en
förlängning av skyddstiden väger tyngre än de negativa konsekvenser som en sådan
föriängning kan få för vissa kategorier av användare. Samma avvägning har även
gjorts i Danmark, där en lagstiftning om förlängning av skyddstiden har
genomförts med verkan från den 1 juli 1985. En sådan utveckling är på gäng
också i övriga nordiska länder.

Mol bakgrund av vad som nu har sagts föreslår jag atl
skyddstiden för utövande konstnärer och producenter förlängs lill 50 år.

Prop. 1985/86: 79

4.6 Det geografiska tillämpningsområdet för skyddet för utövande
konstnärer och producenter

Mitt
förslag: Tillämpningsområdet för skyddet för utövande konstnärer, fonogramframställare
och radio- och TV-företag utvidgas något.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt
förslag (se betänkandet s. 46—52).

Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig
tillstyrker utredningens förslag. Några instanser förordar atl den krets av
utövande konstnärer m. fl. som skall ha rätt till ersättning för utnyttjande av
ljudupptagningar utvidgas ytterligare.

Skälen för mitt förslag: Det skydd som utövande konstnärer
har enligt 45 § URL dels mot obehörig utsändning av deras framföranden i radio
eller TV, dels mol obehörig inspelning av deras framföranden, dels mot obehörigt
mångfaldigande av sådana inspelningar gäller bara om framförandet har skett i
Sverige eller i etl land som har tillträtt den s.k. Romkonvenlionen. Delta
innebär bl. a. all en svensk konstnär inte har någol skydd i Sverige för
framföranden i länder utanför Romkonventionen, exempelvis

21

Frankrike eller Förenta staterna. Detta är enligt min
mening olillfredsstäl- Prop. 1985/86:79

lande. Jag anser därför atl huvudregeln om alt frågan om
skydd skall bero

pä var framförandet äger rum bör kompletteras med en regel
som innebär

all skydd ges ål framföranden av den som är svensk
medborgare eller har

sin vanliga vistelseort i Sverige, oavsett var
framförandel äger rum. Det

kan tilläggas all motsvarande ändring övervägs i Danmark,
Finland och

Norge.

Det skydd som producenter av ljudupptagningar har enligt
46 § URL mol mångfaldigande av upptagningar ulan deras samtycke gäller endast i
fräga om sädana upptagningar som har gjorts i Sverige eller i ett land som är
anslutet till Romkonvenlionen eller den s. k. fonogramkonventionen. Enligt min
mening är det angeläget att fonogram ges ett så vidsträckt skydd som möjligt.
En utveckling mol etl alll starkare skydd ligger i linje med statsmakternas
strävanden atl vidta kraftfulla åtgärder mot piratkopiering i olika former. Med
hänsyn härtill anser jag alt del nuvarande skyddet mol mångfaldigande av fonogram
bör, i likhet med vad som redan gäller i Danmark och Norge och som också
övervägs i Finland, utvidgas lill all gälla alla upptagningar oavsett var de
har framslällls.

När del gäller del särskilda producenlskydd för filmverk
som jag har föreslagit i avsnitt 4.3.2 är del enligt min mening inte nödvändigt
med ett lika vidsträckt skydd. Del bör vara tillräckligt atl det avser
upptagningar där framslällaren är svensk eller har sin vanliga vistelseort här
eller där upptagningen har skett i Sverige.

Rätten till ersättning för utnyttjande av ljudupptagningar
enligt 47 § URL gäller, i likhet med övriga närslående rättigheter i lagen,
bara i fråga om upptagningar som har gjorts i Sverige eller i etl land som är
anslutet lill Romkonventionen. Motsvarande ordning gäller i Danmark och
Finland.

Utredningen har övervägt en ordning som knyter närmare an lill
vad som gäller internationellt och som innebär alt ersättning skulle ulgå även
för användning av fonogram vars producenter är medborgare i Sverige (eller i
ett land som är anslutet lill Romkonventionen). Utredningen har emellertid,
liksom motsvarande danska utredning, stannat för alt inte föreslå någon ändring
av de gällande reglerna. Delta ställningslagande har kritiserats av några
remissinstanser.

Jag delar utredningens uppfattning alt man bör behålla den
nuvarande

huvudprincipen när det gäller kretsen av de upptagningar för vilka rätt lill

ersättning skall föreligga. För all någol öka möjligheterna till ersättning för

svenska rättighelshavare och för all närma sig den ordning som gäller

internationellt bör emellertid ersätlningsrätten utvidgas till alt omfatta inte

bara upptagningar som har gjorts i Sverige utan också sädana upptagningar

vars framslällare är svenska medborgare eller svenska juridiska personer

eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Enligt vad jag har inhämtat avser

man alt lägga fram motsvarande förslag i Danmark, och man synes i

Finland vara inne på samma linje. I Norge är frågan inte aktuell. Där har

man nämligen en ordning som innebär all ersättning för vissa utnyltjanden

av inspelad musik skall betalas lill en offentiigrältslig fond. Från denna

betalas sedan vissa belopp bl. a. som understöd lill norska utövande konst

närer. 22

Det
skydd som radio- och TV-företag enligt 48 § URL har för sina Prop. 1985/86:79
sändningar avser sändningar som äger rum i Sverige. Enligt särskilda regler
gäller delta skydd också för TV-utsändningar som äger rum i ett land vilket är
anslutet lill den europeiska TV-överenskommelsen saml för ljudradio- och TV-utsändningar
som äger rum i ett land vilket är anslutet till Romkonventionen.

Delta
skydd är emellertid inte alltid tillräckligt. Sålunda kan radio- och TV-företag
antas komma all alll oftare använda sig av olika typer av satellitteknik för
sina sändningar. I dessa sammanhang kan stationen för uppsändning lill
satelliten komma atl placeras i etl annat land än det för vilket sändningen är
avsedd, vilket medför all utsändningen i upphovsrältsligl hänseende anses äga
rum frän del land där uppsändningsstalionen finns. Etl behov av skydd för
sändningen kan uppstå exempelvis när det sändande radioföretagel har sitt säte
i en konvenlionsstal men själva uppsändningen sker från ett land som inte är
bundet av de konventioner som reglerar frågan om skydd. Frånvaron av skydd i
dessa situationer kan alltså bero på en rent teknisk omständighet, nämligen var
själva uppsändningsstalionen är belägen.

Enligt
min mening är denna ordning inte tillfredsställande. Jag föreslår därför all
skydd enligt 48 § skall ges även åt sändarförelag som har sitt säte i en konvenlionsstal
oavsett var själva utsändningen anses äga rum. Del kan tilläggas atl en
motsvarande ordning övervägs i Danmark, Finland och Norge.

4.7 Ikraftträdande m. m.

De
ändringar som jag har föreslagit syftar i stor utsträckning till att anpassa
det upphovsrältsliga systemet lill den tekniska utvecklingen för media- och informationsområdena.
Det är därför angelägel att den nya lagstiftningen kan lillämpas så snart som
möjligt. Det bör dock beaktas atl denna lagstiftning kan kräva ett visst
förberedelsearbete, särskilt när det gäller att finna praktiska lösningar för
uppbörd och distribution av den ersättning som enligt förslaget skall betalas i
fall då inspelad musik används i andra offentliga sammanhang än i radio och TV.
Med hänsyn lill dessa omständigheter bör lagändringarna träda i kraft först
den 1 juli 1986.

De
rättigheter och förpliktelser som uppkommer genom dessa ändringar kan
självfallet inte göras gällande för tiden före ikraftträdandet. Däremot bör
lagstiftningen, i enlighet med vad som är bmkligl vid ändringar i den upphovsrältsliga
lagstiftningen, lillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet,
på radio- och televisionsulsändningar, upptagningar och framföranden som har ägl
rum före ikraftträdandet och på sammanställningar som har gjorts före
ikraftträdandet. Delsamma gäller beträffande den utvidgning av
tillämpningsområdet för reglerna om de närstående rättigheterna som jag har
förordat i avsnitt 4.6.

Den
längre skyddstid som skall gälla enligt mitt förslag bör vidare avse

framföranden, ljudupptagningar saml radio- och televisionsulsändningar

som har ägt rum innan lagen har trätt i kraft. En förutsättning bör dock

vara atl den kortare skyddstiden enligt nuvarande bestämmelser inte har 23

löpt ul vid denna
tidpunkt.

5
Upprättat lagförslag Prop. 1985/86:79

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats etl
förslag lill lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konslnäriiga verk. Förslagel bör fogas lill regeringsprolokollet i delta
ärende som bilaga 4.

6 Specialmotivering

45 §

En
utövande konstnärs framförande av etl litterärt eller konslnäriigt verk må icke
ulan hans samtycke upplagas på grammofonskiva, film eller annan anordning,
genom vilken del kan återgivas, och ej heller utsändas i ljudradio eller
television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för allmänheten.

En
framförande som har upptagits på en anordning som avses i första stycket/År
inte utan konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning lill en annan
förrän femtio år har förflutit efter del år dä upptagningen gjordes.

Beträffande
upptagning, utsändning och överföring, som avses i denna paragraf, skall vad i
3, 6-9 §§, 11 § första stycket, 14 § första styckel, 17, 20 och 21 §§, 22 §
första stycket, 22 a-22 c, 24, 24 a, 26, 27, 28, 41 och 42 §§ sägs äga
motsvarande lillämpning.

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om en utövande konstnärs rätt atl bestämma
över hur hans framföranden av litterära och konslnäriiga verk får användas.

Bestämmelser
om skydd mol kopiering ("överföring") av en upptagning finns i andra styckel.
Ett framförande som har upptagils på "grammofonskiva, film eller annan
anordning" genom vilken framförandet kan återges får enligt paragrafens
nuvarande lydelse inte ulan den utövande konstnärens samtycke överföras från
en sådan anordning lill en annan förrän 25 år har förflutit efter del år då
upptagningen ägde rum. 1 enlighet med vad som har anförts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 4.5) förlängs skyddstiden för sådana upptagningar nu lill
50 år.

I
tredje styckel i dess nuvarande lydelse finns hänvisningar lill vissa

bestämmelser i den egentliga upphovsrätten. Hänvisningarna gäller 3 §

(den ideella rätten), 9 § (upphovsrätten beträffande vissa lyper av all

männa handlingar), 11 § första stycket (framställning av exemplar för

enskilt bruk), 14 § första styckel (citalrällen), 17 § (framställning av ljud

upptagningar inom undervisnittgsverksamhet), 20 § (offentligt framförande

i vissa sammanhang), 21 § (rätten atl återge verk och prestationer i sam

band med information om dagshändelser), 22 § första stycket (rätlen atl

göra efemära upptagningar), 22 a-22 c §§ (rätten alt framställa exemplar

inom ramen för arkivets förljud och bild verksamhet), 24 § (återgivande av

andra allmänna handlingar än de som nämns i 9 §), 24 a § (tillhandahål

lande av allmän handling enligt tryckfrihetsförordningens regler), 27-

28 §§ (överiåtelse av upphovsrätt), 41 § (rätlens övergång vid rältig-

helshavarens död) och 42 § (utmätning m. m. av rättighet). 24

Hänvisningarna i tredje slyckel har utökats till all avse
också 6-8 §§ Prop. 1985/86:79 och 26 §. Skälen för denna utvidgning är
beträffande 6-8 §§ följande.

I 6 § regleras den situation som föreligger när ett verk
har två eller flera upphovsmän. 1 etl sådant fall tillkommer upphovsrätten dem
gemensamt. De får dock var för sig ingripa mol inträng i upphovsrätten. 7 §
innehåller en presumlionsbeslämmelse om atl som upphovsman skall, där inte
annat visas, anses den vars namn eller allmänt kända pseudonym eller signatur
på sedvanligt sätt utsätts på exemplar av verket eller anges när det görs
tillgängligt för allmänheten. Saknas varje antydan om vem som är upphovsman,
får utgivaren eller förläggaren företräda upphovsmannen lill dess all denne har
blivit angiven pä en ny upplaga eller genom anmälan till justitiedepartementet.
1 8 § definieras begreppen "offentliggörande" och
"utgivning". Ett verk anses som offentliggjort när del lovligen har
gjorts tillgängligt för allmänheten. Verket anses som utgivet dä exemplar av
del med upphovsmannens samtycke har förts i handeln eller eljest blivit spridda
lill allmänheten.

Huvuddelen av de principer som uttrycks i 6—8 §§ torde
redan lillämpas på de närslående rättigheterna. Del är i vart fall önskvärt att
så sker och principerna bör därför lagfästas.

Hänvisningen lill 6 § innebär att dess regler om bl. a.
gemensam upphovsrätt för upphovsmän som tillsammans har skapat ett verk kommer
all på motsvarande sätt gälla när utövande konstnärer gemensamt svarar för ett
framförande. Bestämmelserna i 7 § om vem som skall anses som rältighetshavare
får motsvarande lillämpning på utövande konstnärers framföranden. Hänvisningen lill
7 § gör del vidare möjligt atl ange rältighetshavare genom en anmälan till
justitiedepartementet. Genom alt en hänvisning görs till definitionerna i 8 §
kommer dessa atl fullt ut tillämpas också på utövande konstnärers framföranden.

Som förut har nämnts innehåller 45 § en hänvisning lill 3
§ om den ideella rätten. Även när ett verk utnyttjas enligt reglerna i 2 kap.
om inskränkningar i upphovsrätten (l.ex. exemplarframslällning för enskilt bruk
enligt 11 § eller citat enligt 14 §) bör, som framhållits av en remissinstans,
den ideella rätlen respekteras. Detta har nu slagits fast genom hänvisningen lill
26 §, där del sägs all beslämmelserna i 2 kap. inte medför någon inskränkning i
upphovsmannens rätt enligt 3 § i vidare mån än vad som följer av 13 § (som
stadgar atl byggnad eller bmksföremål fär ändras ulan upphovsmannens lov).
Hänvisningen till 26 § innebär vidare all när etl verk med stöd av
bestämmelserna i 2 kap. återges offentligt källan (dvs. även skivans eller
kassettens identitet) skall nämnas i den omfattning och på det sätt som god sed
kräver. Verket får inte heller utan upphovsmannens samtycke ändras i vidare
mån än som krävs för den medgivna användningen.

46 §

25

En grammofonskiva, en film eller en annan anordning pä
vilken ljud eller filmverk har upplagils, får inte utan framställarens samtycke
eftergöras förrän femtio år har förflutit efler det är då upptagningen gjordes.
Som eftergörande anses även all upptagningen överförs från en sådan anordning
till en annan.

Beträffande
förfarande, som enligt denna paragraf är beroende av fram- Prop.
1985/86:79 ställares samtycke, skall vad i 6-9 §§, 11 § första slyckel, 14 §
första stycket, 17 och 21 §§, 22 § första stycket, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§
samt 26 § andra slyckel sägs äga motsvarande lillämpning.

I
paragrafen finns bestämmelser om bl. a. fonogramframslällares rätt all bestämma
över eftergörande av fonogram.

Del
skydd som f. n. gäller enligt förs ta stycket för fonogramframställare har
utvidgats atl omfatta även producenter av upptagningar av filmverk. Skälen lill
denna utvidgning har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3.2). Del
som skyddas (skyddsobjektel) är en film eller en annan anordning på vilken ett
filmverk har upptagils, vare sig delta har skett pä film eller på videogram.
Det ligger i sakens natur all skyddet avser även kombinationer av ljud och
bild.

Skyddet
ges för "framslällaren". Med detta uttryck avses, liksom när del
gäller fonogram, "del förelag som har anordnat inspelningen" (prop. 1960:17
s. 245). I Romkonventionen (art. 3 c) definieras begreppet "framslällare
av fonogram" som "den fysiska eller juridiska person som för första
gången upptar ljudet från ett framförande eller andra ljud". Motsvarande
bör gälla i fråga om vem som är framslällare av en bildupplagning. Den som bara
bidrar med rent tekniska insatser i form av kopiering etc anses därför inte som
framslällare. På samma sätt som fonogramproducen-tens skydd är självständigt i
förhållande till upphovsmäns, utövande konstnärers och andra bidragsgivares rättigheter
till fonogrammets innehåll är den rätt framslällaren av en bildupplagning har
enligt den föreslagna bestämmelsen oberoende av vilka rättigheter som är
knutna till innehållet i upptagningen.

Skyddet
avser "eftergörande". Uttrycket omfattar inte bara direkt kopiering
av innehållet i en filmremsa. Som eftergörande anses också att inspelningen
överförs från en anordning av detta slag till en annan, exempelvis från
fotografisk film lill videogram.

Skyddstiden
har förlängts frän 25 till 50 år. En motsvarande förlängning av liden har
samtidigt gjorts i 47 § när det gäller rätten lill ersättning. Skälen lill
denna förlängning har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.5).

Liksom
i 45 § finns i andra stycket av förevarande paragraf hänvisningar lill vissa
bestämmelser om den egentliga upphovsrätten. Hänvisningarna har utökats till
alt avse även 6-8 §§ och 26 § andra stycket. Skälen för denna utvidgning är
beträffande 6-8 §§ desamma som ligger lill grund för utvidgningen i 45 §. När del
gäller hänvisningen till 26 § andra stycket är skälen för detta följande.

146
§ saknas f n. hänvisningar lill beslämmelserna i 3 och 26 §§ om den

ideella rätten. Att någon hänvisning inte har gjorts till 3 § torde bero på atl

det här är fråga om skydd för en teknisk och ekonomisk insats. Behovet av

ett särskilt skydd för det konslnäriiga anseendet tillgodoses genom brotts

balkens allmänna bestämmelser om ärekränkning. Däremot kan fonogram

producenlerna antas ha ett intresse av att deras anknytning till den enskil

da produkten nämns i samband med bruk enligt reglerna i 2 kap. och all 26

del
inte då görs någon ändring i alstren som kan skada dessas anseende på Prop.
1985/86: 79

marknaden.
Del har därför ansetts lämpligt alt i förevarande paragraf föra

in
en hänvisning lill 26 § andra styckel. Det innebär all en skyldighet införs

att
vid användning av fonogram med stöd av reglerna i 2 kap. ange källan i

den
omfattning och på del sätt som god sed kräver. Bestämmelsen medför

också
en skyldighet all inte onödigtvis ändra i fonogrammet.

47
§

Om en grammofonskiva eller en annan anordning på vilken ljud har upptagils
används vid ljudradio- eller televisionsulsändning eller vid annat offentligt
framförande i förvärvssyfte och utsändningen eller framförandet äger mm inom
femtio år efler det år då ljudupptagningen gjordes, skall ersättning utgå till framslällaren
liksom till utövande konstnärer vilkas framförande har upptagits på
anordningen. Har två eller flera konstnärer samverkat vid framförandet, kan den
rätt som tillkommer dem göras gällande endast av dem gemensamt. Gentemot den
som har använt anordningen kan den rätt som tillkommer konstnärer och framsläUare
göras gällande endast av dem gemensamt.

Bestämmelserna
i 8 och 9 §§, 14 § första slyckel, 20, 21 och 24 §§ saml 26 § andra stycket
skall äga motsvarande lillämpning i fall som avses i denna paragraf Beträffande
utövande konstnärs rätt skaUjämväl föreskrifterna i 27, 28, 41 och 42 §§ i
motsvarande mån gälla.

Vad
i denna paragraf stadgas gäller icke ljudfilm.

Paragrafen
behandlar i sin nuvarande lydelse den rätt till ersättning som fonogramframställare
och utövande konstnärer har när fonogram sänds i radio eller TV. I enlighet med
vad som har förordats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4.2) har första styckel
nu ändrats i två avseenden.

För
del första skall ersättning i fortsättningen ulgå också vid offentligt framförande
utanför radio och TV när delta sker i förvärvssyfte.

En
förutsättning för rätt lill ersättning är att framförandet är "offentligt".
Innebörden av detta uttryck är densamma som i t. ex. 20 § (offentligt framförande
i vissa sammanhang) och ansluter nära lill uttrycket "för allmänheten"
i t. ex. 45 och 48 §§. Det kan här också finnas skäl all erinra om ett tidigare
uttalande av riksdagen (se ILU 1960:41 s. 38) om all alla framföranden som inte
äger rum inom helt slutna kretsar blir alt anse som offentliga.

Härutöver
krävs det atl framförandet sker "i förvärvssyfte". Genom

denna begränsning undantas alltså - även om offenllighelskrileriel skulle

vara uppfyllt - framföranden i sådana sammanhang där syftet är av ideell

eller annan icke-kommersiell natur, l.ex. när en inspelning används i

gudstjänslsammanhang, för undervisning, på bibliotek och museer, på

sjukhus och i vårdinrättningar. Uttrycket "förvärvssyfte" avses ha en

tämligen vidsträckt innebörd. Del skall läcka inte bara situationer där

syftet direkt är att tjäna pengar på uppspelningen, l.ex. när del gäller

diskotek och jukeboxar. Del lar också sikte på situationer där syftet mera

allmänt är alt främja en viss förvärvsverksamhet, t. ex. då musik spelas i

hotell- och restauranlverksamhet, i vamhus, på tivoli, på mässor och på

arbetsplatser. 27

För
det andra skall ersättningsrätten i fortsättningen göras gällande av Prop.
1985/86:79 de berättigade kategorierna gemensamt i stället för som nu endast
genom framslällaren. Vid förhandlingar med ulnyltjarna har rättighelshavarna
tidigare i praktiken företrätts av organisationer som representerar ett stort
antal rättighelshavare. Bestämmelsen avser inte alt ändra den ordningen. Stadgandet
att rätlen bara får göras gällande gemensamt betyder inte heller atl rättighelshavarna
måste företrädas av en gemensam organisation eller dylikt. Del innebär endast
all de olika kraven måsle framställas gemensamt och inte av rättighelshavarna
var för sig.

I
andra stycket har införts hänvisningar lill 8 § och 26 § andra styckel.

I
8 § anges när ett verk skall anses offentliggjort resp. utgivet. Den nu införda
hänvisningen till 8 § är främst ett förtydligande i förhållande lill de
hänvisningar som redan finns lill 14 § första slyckel (citat ur offentliggjort verk)
och 20 § (offentligt framförande av utgivet verk).

Beträffande
hänvisningen till 26 § andra stycket som innehåller bestämmelser om när och hur
källan till ett verk skall nämnas och i vad mån verket får ändras kan nämnas atl
47 § bara innehåller regler om ersättningsrält. Det skulle därför kunna hävdas
all någon ideell rätt inte är relevant i sammanhanget. Del kan emellertid
tänkas att inspelningar används i sammanhang som uppfattas som stötande av
artisten eller fonogramframställaren. Det finns också ett intresse av atl
artistens namn anges på sedvanligt sätt i samband med atl inspelningen
utnyttjas. I vissa fall anges även fonogramproducentens namn. Beträffande de utnyltjanden
som kan ske med stöd av hänvisningarna till reglerna i 2 kap. bör skyddet för
de ideella intressena stärkas på samma sätt som har sketl i 45 §. En hänvisning
lill 26 § andra slyckel har därför införts i 47 §. Ändringen innebär en
skyldighet atl ange källan och ett förbud all onödigtvis ändra i fonogrammet.

Paragrafen
avser bara ljudupptagningar. Utövande konstnärer har inte någol skydd när det
gäller visning av filmer och andra bilduppiagningar. Enligt grunderna för
lagstiftningen bör emellertid konstnärens ideella rätt iakttas även vid sådan
visning. Hänvisningen till 26 § i denna paragraf får inte i detta hänseende
tolkas motsatsvis. Tvärtom får den sägas utgöra ett stöd för atl beslämmelserna
om den ideella rätten skall lillämpas analogi vid visning av bilduppiagningar.

48
§

Ljudradio-
eller televisionsutsändning må icke utan radio- eller televisions-företagets
samtycke ålerutsändas eller upplagas på anordning, genom vilken den kan
återgivas. Ulan sådanl samtycke må ej heller televisionsulsändning återgivas
för allmänheten i biograf eller därmed jämförlig lokal.

En
utsändning som har upplagils pä en anordning som avses i första slyckel/år inte
ulan radio- eller lelevisionsföretagets samtycke överföras från en sådan
anordning lill en annan förränfemtio år har förflutit efter del år då
utsändningen ägde mm.

Vad
i 6-9 JJ, 11 § första stycket, 14 § första slyckel, 17, 20 och 21 §§, 22 §
första stycket, 22 a-22 c, 24, 24 a §§ samt 26 § andra stycket sägs skall äga
motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf.

28

I denna paragraf regleras radio- och TV-företags rätt till
sina sändningar. Prop. 1985/86: 79 I andra styckel har skyddstiden föriängls
pä samma sätt som i 45 och 46 §§.

I del tredje slyckel har ytterligare hänvisningar gjorts lill
vissa tidigare bestämmelser i URL. Tilläggen, som avser 6-8 §§ och 26 § andra
stycket, har gjorts av samma skäl som har angetts under 45 §.

49 §

Kalalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari
sammanställts ett stort antal uppgifter, må ej utan framställarens samtycke
eftergöras, förrän tio år förflutit efler det år, då arbetet utgavs.

Vad i 6-9 §§, II § första stycket, 12, 14, 15 a, 16, 18 §§. 22 § första styckel, 22 a-22
c, 24, 24 a §§ samt 26 § andra slyckel sägs skall äga inotsvarande tillämpning
beträffande arbete som avses i denna paragraf Är sådant arbete eller del därav
föremål för upphovsrätt, må den ock göras gällande.

Paragrafen innehåller bestämmelser om det s. k.
katalogskyddet. Av samma skäl som har anförts under 45 § har hänvisningar
införts till 6-8 §§. Dessutom har en hänvisning gjorts till 12 § (viss
exemplarframställning genom fotografi) för all tillåta arkiv och bibliotek att
för sin verksamhet framställa exemplar också av alster som skyddas enligt 49 §.
Vidare har införts en hänvisning lill 16 §, som anger i vad mån vissa verk får
återges i samlingsverk för bl. a. undervisning. Hänvisningen gör det möjligt
att ta in delar av t. ex. en kalalog i samlingsverk som skall användas vid
undervisning.

För atl göra det möjligt all använda alstren för
framställning av blindskriftsexemplar m.m. har en hänvisning införts även lill
18 §. I syfle all undanröja varje tvivel om alt rätt föreligger för TV-företag
alt återge tabeller etc. i s. k. efemära upptagningar har också hänvisats till
22 § första stycket. Av samma skäl som har anförts under 45-47 §§ har slutligen
en hänvisning gjorts lill 26 § andra stycket om skyldigheten all ange källan m.
m. vid utnyttjande enligt 2 kap. URL.

61 §

Föreskrifterna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på
framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsulsändning, som äger
rum i Sverige. Dessutom tillämpas föreskrifterna i 45 § på framföranden av den
som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige,
föreskrifterna 147 § på ljudupptagningar vars framslällare är svensk
medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige och föreskrifterna i 48 § på utsändningar av radio- eller lelevisionsförelag
som har sUt säte hår i landet. Föreskrifterna i 46 § tUlämpas på alla
ljudupptagningar och på sådana upptagningar av filmverk vars framslällare är
svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort
i Sverige liksom på sådana upptagningar av filmverk som äger rum i Sverige.

Vad i 49 § stadgas är tillämpligt på arbete, framställt av
svensk medborgare eller svensk juridisk person eller av den som här har sin
vanliga vistelseort, så ock eljest på arbete som först utgivits i Sverige.

29

Paragrafen
innehåller i första stycket bestämmelser om tillämpningsom- Prop.
1985/86:79 rådet för reglerna om närslående rättigheter i 45-48 §§. I andra
stycket finns bestämmelser om tillämpningsområdet för katalogskyddet i 49 §.

1
enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6) har
i första stycket skyddet enligt 45 § utvidgats till att avse framföranden av
svenska medborgare eller personer med sin vanliga vistelseort här, oavsett om
framförandel äger rum i Sverige eller utomlands. På liknande sätt har fonogramframslällares
skydd enligt 46 § utvidgats lill atl gälla alla ljudupptagningar oavsett var
inspelningen har skett. I fråga om det speciella skyddet för upptagningar av
filmverk har det inte ansetts nödvändigt alt göra skyddet lika vidsträckt. Det
omfattar bara upptagningar där framslällaren är av svensk nationalitet eller
har sin vanliga vistelseort här i landet eller där upptagningen har ägt rum i
Sverige.

Ersätlningsrätten
enligt 47 § har utvidgats på så sätt att ersättning skall betalas också för sädana
upptagningar vars framslällare är svensk medborgare eller svensk juridisk
person eller har sin vanliga vistelseort här i landet. Dessutom har skyddet
enligt 48 § utvidgats så att radio- och TV-företag får skydd - utöver då
utsändningen äger rum i Sverige - när sändarföretagel har sitt säte här.

Övergångsbestämmelser

1. Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2.
Bestämmelserna i 45 § tredje slyckel,
46 § andra stycket, 47 § andra stycket, 48 § tredje slyckel, 49 § andra stycket
och 61 § första stycket tredje punkten lillämpas även på verk som har
tillkommit före ikraftträdandet, på ljudradio- och televisionsulsändningar,
upptagningar och framföranden som har ägt rum före ikraftträdandet och på
sammanställningar som har gjorts före ikraftträdandet.

3.
Bestämmelsen i 47 § första styckel
lillämpas även på upptagningar som har gjorts före lagens ikraftträdande.

4.
Beslämmelserna om skyddstid i
45 § andra slyckel, 46 § första stycket och 48 § andra styckel lillämpas även
på framföranden, ljudupptagningar samt ljudradio- och televisionsulsändningar
som har ägl rum före lagens ikraftträdande förutsatt att skyddstiden enligt
äldre bestämmelser då inte har löpt ut.

Som
har nämnts i avsnitt 4.7 bör stora delar av den nya lagstiftningen tillämpas på
verk som har tillkommit och på radio- och televisionsulsändningar,
upptagningar och framföranden som har ägt rum före ikraftträdandet. Detta
gäller de ändringar varigenom ett antal bestämmelser som rör den egentliga
upphovsrätten har gjorts tillämpliga på de närslående rättigheterna. Det
gäller också beträffande del utvidgade tillämpningsområdet och den längre
skyddstiden om 50 år.

30

7
Hemställan Prop. 1985/86:79

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagel lill lag om ändring i
lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konslnäriiga verk.

8 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Utdrag Prop. 1985/86:79

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-11-27

Närvarande: justitierådet Knutsson, fd. justitierådet Sterzel,
regeringsrådet Tottie,

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober
1985 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill
litterära och konslnäriiga verk.

Förslagel har inför lagrådet föredragils av
hovrättsassessorn Karin Hökborg.

Förslagel föranleder följande yttrande av lagrådet:

47 §

Förslagel all de utövande konstnärerna ges befogenhet alt
själva göra gällande sin rätt lill ersättning enligt denna paragraf synes
välmotiverat. Det är emellertid inte helt klart vad som menas med all konstnärerna
och producenterna därvid skall handla "gemensamt". Önskvärt är
givelvis att de båda grupperna är överens om hur ersättningen för utnyttjandet
av ljudupptagningar skall fördelas mellan dem. Förhandlingen med motsidan kan i
så fall begränsas lill frågan om dep totala ersättningens storlek. Man kan
emellertid fråga sig hur saken skall hanleras, om någon sådan enighet inte
föreligger. Två alternativa synsätt är tänkbara.

En möjlighet är atl de båda gruppernas företrädare får
framställa var och en sina krav och alt föreskriften om gemensamt handlande endasl
innebär att detta skall ske i ett sammanhang. Förhandlingarna med ulnylljaren
skulle då kunna leda lill att en uppgörelse träffas om den ena gruppens
ersättning, varefter den andra får driva sitt anspråk ensam, eventuellt i en
rättegång. En annan möjlighet är att lagregeln skall uppfattas så, all de båda
grupperna alltid skall uppträda samordnat gentemot ulnylljaren. I så fall får
en tvist om den inbördes fördelningen lösas dem emellan, i sista hand genom en
rättegång, antingen före eller efler det alt det totala ersättningsbeloppet
har blivit bestämt.

Uttryckssättet i den föreslagna bestämmelsen är delsamma
som i närmast föregående mening i paragrafen, där del föreskrivs att två eller
flera konstnärer, som har samverkat vid framförandel, skall göra sin rätt
gällande gemensamt. I motiven till denna föreskrift anfördes alt principiellt
varje medverkande borde äga framställa anspråk men alt praktiska skäl talade
för den föreslagna ordningen (NJA II 1961 s. 313). Delta tyder närmast på atl avsikten var all de
samverkande konstnärerna skulle ha all framställa ett gemensamt krav.
Ytterligare stöd härför kan hämtas från ett uttalande av departementschefen i
anslutning till en efter lagrådsbehandlingen utesluten paragraf, som föreskrev
ett särskilt skiljeförfarande i tvister om bl.a. ersättning enligt 47 §. En
remissinstans hade föreslagit att detta

förfarande
skulle tillämpas även i fråga om fördelningen av ersättning som 32

tillkom
samverkande artister, exempelvis medlemmarna i en orkester.

Departementschefen
anslöt sig inte lill detta förslag. Han förutsatte atl Prop. 1985/86:79 frågor
av denna art skulle lösas organisalionsvägen (prop. 1960:17 s. 282). Uttalandet
måste antas ulgå från att sådana frågor skulle regleras mellan artisterna
inbördes, inte mellan varje enskild artist och del ersättningspliktiga
företagel. I sammanhanget kan också pekas på regeln i 6 §, som föreskriver alt
upphovsrätten till ett verk med två eller flera upphovsmän tillkommer dessa
gemensamt. Härav måste antas följa att ersättning för utnyttjande av verket
enligt exempelvis 16 § andra styckel skall bestämmas för upphovsmännen
gemensamt.

Slutsatsen
av det anförda blir att den nuvarande regeln i 47 § om ersättning till
samverkande konstnärer innebär, all dessa har atl framställa etl gemensamt krav
och att frågan om ersättningens fördelning dem emellan är en sak som de får
göra upp inbördes. Om avsikten är alt den nu föreslagna regeln inte skall ha
samma innebörd, måste den ges en annan formulering.

1
specialmotiveringen berörs frågan om behovet av ett skydd för ideella intressen
i samband med sådant utnyttjande av ljudupptagningar som paragrafen reglerar.
Härvid pekas bl. a. på risken för all inspelningar används i sammanhang som
uppfattas som stötande av artisten, och vidare sägs att det finns ett intresse
av att artistens namn anges på sedvanligt sätt. De ideella intressen som här
berörs är sådana som beträffande upphovsmän skyddas av 3 §. Någon hänvisning
till denna paragraf görs emellertid inte i 47 §. En sådan hänvisning förekommer
visseriigen i 45 §, men denna paragraf omfattar inte sådan användning som 47 §
reglerar.

Vid
tillkomsten av upphovsrällslagen bedömdes det som tillräckligt att tillgodose
de utövande konstnärernas ideella intressen i samband med sådana inspelningar
och utnyltjanden som behandlas i 45 §, trots att deras ideella rätt
principiellt ansågs böra ha samma räckvidd och utformning som upphovsmännens
rätt enligt 3 § (NJA II 1961 s. 303). De synpunkter som nu anförs i
specialmotiveringen lill 47 § ger emellertid anledning all ifrågasätta om inte
hänvisningen i andra styckel andra meningen bör utvidgas att omfatta också 3 §
och 26 § första slyckel.

Med
anledning av förslagel alt i 47 § andra slyckel föra in en hänvisning lill 26 §
andra stycket vill lagrådet endasl påpeka, att tillämpningsområdet för
sistnämnda paragraf är begränsat till fall då etl offentligt återgivande sker
med stöd av en bestämmelse i lagens 2 kap. Vid andra offentliga återgivanden,
exempelvis sådana som omfattas av ersättningsrätten enligt 47 §, ger 26 § andra
slyckel inte producenten något direkt skydd.

Övergångsbestämmelserna

I
punkt 2 av övergångsbestämmelserna har 61 § första slyckel tredje punk

ten i sin helhet gjorts tillämplig pä upptagningar från tiden före ikraftträ

dandet, dvs. även såvitt avser äldre upptagningar av filmverk. Om avsik

ten inte är all ge de nya beslämmelserna en vidare lillämpning i övergångs

förhållanden än som i och för sig följde av utredningens förslag, bör den i

punkten intagna hänvisningen lill "61 § första styckel tredje
punkten"

ändras till atl avse "vad i 61 § första stycket tredje punkten sägs om

ljudupptagningar". 33

3 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 79

Av punkten 3 i det
remitterade förslaget följer vidare att utsändning eller Prop. 1985/86:79 framförande
av äldre upptagningar ger rätt lill ersättning enligt beslämmelserna i 47 §
första stycket, dvs. om utsändningen eller framförandel äger rum inom femlio år
efler det år då upptagningen gjordes. Detta kommer atl bli fallet även om den
tid på ljugofem år som uppställs 1 nu gällande rätt har löpt ut vid
ikraftträdandet. På sätt som föreslås i nästföljande punkt av övergångsbestämmelserna
såvitt avser de nya reglerna om den längre skyddstiden bör till förevarande
punkt fogas tillägget "förutsatt alt den tid inom vilken en utsändning
givit rätt lill ersättning enligt äldre beslämrnd-ser då inte har löpt ul".

34

Justitiedepartementet Prop. 1985/86:79

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 december 1985

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström,
Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk

1 Anmälan av lagrådsyttrande m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde 1985-10-31) över förslag lill lag om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

47 §

Lagrådet
har till en början tagit upp frågan om innebörden av förslagel alt

konstnärerna
och producenterna skall göra sin rätt enligt 47 § gällande

"gemensamt".

Redan
nuvarande lagstiftning innebär atl den utövande konstnären har etl
självständigt ersättningsanspråk. Däremot ansågs del när lagstiftningen infördes
praktiskt att låta framslällaren företräda honom i förhållande till radion (prop.
1960:17 s. 256, återgivet i NJA II 1961 s. 317).

Den
ändring som nu föresläs har lill syfle att ge de utövande konstnärerna
befogenhet att själva göra gällande sin rätt lill ersättning enligt paragrafen.
Avsikten har alltså varit all företrädare för de båda gmpperna — utövande
konstnärer och producenter - i fortsättningen skall framställa var och en sina
krav. Föreskriften om gemensamt handlande innebär endasl all detta skall ske i
ett sammanhang. Som lagrådet har anmärkt skulle förhandlingarna med ulnyltjarna
då kunna leda lill all en uppgörelse träffas om den ena gruppens ersättning,
varefter den andra får driva sitt anspråk ensam, eventuellt i en rättegång.

Jag
medger all den nu beskrivna ordningen inte klart har kommit lill ullryck i förslagel
och alt ullrycket "gemensamt" kan vara missledande. Detta uttryck
används nämligen i den närmast föregående meningen av paragrafen där del föreskrivs
atl två eller flera konstnärer som har medverkat vid framförandet skall göra
gällande sin rätt gemensamt. Jag delar lagrådets uppfattning alt avsikten med
den föreskriften torde ha varit atl de samverkande konstnärerna skall ha atl
framställa etl gemensamt krav.

Uttrycket
"gemensamt" har alltså i detta sammanhang en annan inne- 35

börd
än den .som har åsyftats i den föreslagna regeln. Som lagrådet har Prop.
1985/86:79 framhållit bör mot denna bakgrund den sistnämnda bestämmelsen
formuleras om. Dess syfle torde tillgodoses om det föreskrivs all
producenterna och de utövande konstnärerna skall göra gällande sina krav
"samtidigt".

Lagrådet
har med anledning av förslagel lill ändring i paragrafens andra stycke
ifrågasatt om inte hänvisningen där borde utvidgas till atl omfatta också 3 §
och 26 § första styckel.

Vid
upphovsrätlslagens tillkomst framhölls att det borde införas regler till skydd mol
atl de utövande konstnärernas ideella intressen kränks då deras prestationer
utnyttjas på leknisk väg. Principiellt sett borde sådana bestämmelser erhålla
samma räckvidd och utformning som de stadganden som upptogs i 3 § till skydd
för upphovsmännens ideella rätt. En utövande konstnär borde således kunna kräva
alt hans namn anges i överensstämmelse med god sed dä inspelningar av hans
prestationer framställs eller dä dessa återges för allmänheten. Vidare borde
han skyddas mol atl inspelningar görs eller återges offentligt på etl sätt som
kränker hans konstnärliga egenart eller anseende. Samtidigt ansågs det
emellertid ur praktisk synpunkt tillräckligt alt tillgodose de utövande
konstnärernas ideella intressen i samband med sådana inspelningar och utnyltjanden
som behandlas i 45 § (prop. 1960:17 s. 238 ff återgivet i NJA II 1961
s. 303).

De
hänvisningar som gjordes i 47 § andra slyckel avsåg atl reglera alt vissa s. k.
fria utnyltjanden enligt 2 kap. upphovsrällslagen skulle inskränka den
utövande konstnärens rätt till ersättning enligt föreskrifterna i första slyckel.

De
ullalanderi som jag har gjort i anslutning till specialmotiveringen till 47 §
angående behovet atl skydda den utövande konstnärens ideella intressen får
inte uppfattas som ett förslag alt utvidga lagregleringen av delta skydd utan
måste ses i belysning av de uttalanden av principiell natur som gjordes vid upphovsrätlslagens
tillkomst. Dessa principiella synpunkter gör sig enligt min mening lika starkt
gällande nu som vid lagens tillkomst. Samtidigt måste man emellertid beakta atl
de i praktiken i allt väsentligt tillvaratas utan någol annat lagstöd än det
som ursprungligen infördes.

Det
är mol den nu angivna bakgrunden som mitt förslag beträffande hänvisningarna i
andra stycket skall ses. Förslaget har således endasl lill syfle all genom
hänvisningen lill 26 § andra slyckel införa en skyldighet atl vid fria utnyltjanden
ange källan saml inte onödigtvis ändra i upptagningen. Däremot har avsikten
inte varit all utvidga hänvisningen i den omfattning som lagrådet har
ifrågasatt. En sådan utvidgning skulle enligt min mening varken vara nödvändig
eller önskvärd. Jag anser därför alt del inte finns anledning att ändra
paragrafen.

Övergångsbestämmelserna

I
anslutning till vad lagrådet har anfört om punkten 2 av övergångsbestämmelserna
vill jag framhålla att det har varit min avsikt alt - lill skillnad från vad
utredningen hade föreslagit - införa etl skydd också för upptagningar av
filmverk som har gjorts före lagens ikraftträdande. En sådan ordning

36

torde normalt tillämpas
vid ändringar av motsvarande slag i den upphovs- Prop. 1985/86: 79 rättsliga
lagstiftningen. Däremot ligger i sakens natur att de rättsverkningar som följer
av den nya lagstiftningen inte kan ges retroaktiv verkan. Om kopior av filmverk
har framställts före ikraftträdandet utan samtycke av producenten, bör således
dessa kopior även i fortsättningen få spridas fritt utan hinder av den rätt som
producenten har fått genom den nya lagstiftningen. Några särskilda
bestämmelser om detta kan inte anses nödvändiga.

Jag
ansluter mig slutligen till vad lagrådet har föreslagit beträffande punkten 3.

2 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslär riksdagen all anta det av lagrådet granskade
lagförslaget med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen alt anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

37

Bilaga I Prop.
1985/86:79

Sammanfattning av utredningens betänkande

Betänkandet
innehåller fem avdelningar. De tre första innehåller överväganden och förslag.
De två sista innehåller en reservation av en ledamot och särskilda yttranden av
ett antal experter resp. en rapport om upphovs-rätlens betydelse för
samhällsekonomin, utarbetad av Statistiska Centralbyrån på utredningens
uppdrag.

Övervägandena
och förslagen hänför sig lill tre huvudområden. Det första är de s. k. närstående
rättigheterna, dvs. reglerna om de rättigheter som enligt den upphovsrältsliga
lagstiftningen tillkommer s.k. utövande konstnärer, framslällare av
grammofonskivor och andra ljudinspelningar saml radio- och TV-företag. Del
andra området rör möjligheterna all för enskilt bruk framställa exemplar av
skyddade verk och prestationer. Det tredje området slutligen behandlar
upphovsrättsliga frågor i samband med videogram.

Innehållet
i reservationen redovisas i samband med redogörelsen för övervägandena och
förslagen. Beträffande de särskilda yttrandena hänvisas till betänkandet.

I
fråga om innehållet i studien om upphovsrättens betydelse för samhällsekonomin
skall här endast nämnas atl enligt studien del s.k. förädlingsvärdet av sådana
alster som har skydd enligt upphovsrältsliga lagstiftningen är 1978 uppgick
till 24 miljarder kronor, dvs. 6,6 % av bruttonationalprodukten under nämnda
är. I frågan om sättet för beräkningarna och om studiens innehåll i övrigt
hänvisas lill betänkandet.

När
del gäller de närstående rättigheterna har utredningen dels övervägt de
grundläggande principerna för skyddet, dels lagt fram förslag i vissa särskilda
frågor.

Utredningens
överväganden i fråga om de grundläggande principerna

hänför sig främst till skyddet för de utövande konstnärerna. Den har tagit

upp frågan om detta skydd bör regleras inom den egentliga upphovsrätten

eller, såsom nu är fallet, genom särskilda bestämmelser inom upphovs

rätlslagens ram. Utredningen har också övervägt om skyddet liksom idag

bör avse en utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnär

ligt verk eller om det - i likhet med vad motsvarande danska utredning har

föreslagit - bör avse en konslnäriig prestation som sådan oberoende av om

den hänför sig lill ett verk eller ej. När det gäller båda dessa frågor
förordar

utredningen all den nuvarande principiella uppbyggnaden av reglerna be

hålls. Utredningen har i detta sammanhang också övervägt om man med

den nu givna utgångspunkten bör utvidga skyddet lill all omfatta inte bara

som idag utövande konstnärer som framför verk utan också andra presta

tioner av sådana konstnärer, l.ex. konslnäriiga cirkus- och varieténum-

mer. Den avvisar emellertid denna tanke och menar alt det skyddsbehov

som finns bör kunna tillgodoses genom en förhållandevis generös lillämp

ning av beslämmelserna om upphovsrältsligl skydd för konslnäriiga verk.

Efter dessa principiella ställningstaganden tar utredningen upp vissa

konkreta huvudfrågor till diskussion och lägger fram förslag i dessa. 38

En
sådan fråga rör skyddstiden för de närslående rättigheterna, vilken Prop.
1985/86: 79 idag generellt sett är 25 år. Nyutgivning sker numera ofta av gamla
inspelningar. När dessa är mer än 25 år gamla kan alltså sådan nyutgivning ske
utan all samtycke behövs från vare sig artisterna eller den som har framställt
den ursprungliga inspelningen. Detta medför olika nackdelar av såväl ekonomisk
som ideell karaktär.

Mot
denna bakgmnd förordar utredningen alt skyddstiden för utövande konstnärer, fonogramproducenter
och radioförelag förlängs från 25 till 50 år.

Utredningen
har vidare tagit upp etl anlal frågor rörande sekundärt utnyttjande av
upptagningar, framför alll de fall dä ljudupptagningar används i olika typer
av offentliga framföranden. Om en sådan upptagning används i en radio- eller TV-utsändning
har enligt gällande lag de utövande konstnärer vars framföranden finns på
upptagningen och producenten av denna en rätt till ersättning. Däremot
föreligger inte någon sådan ersättningsrätt vid andra offentliga utnyltjanden
av upptagningarna. Utredningen föreslår alt ersältningsrällen skall utvidgas
till att avse också sådana utnyltjanden, om de sker i förvärvssyfte. Däremot
avvisas tanken på att ersättning skall utgå även vid användning av
bildupptagningar.

Ersätlningsrätten
gentemot radio- och TV- företaget görs idag gällande genom fonogramframställaren.
Utredningen föreslår alt denna bestämmelse ändras sä att ersätlningsrätten fär
göras gällande av fonogramframställare och utövande konstnärer gemensamt.

När
det gäller de s.k. anknylningsmomenlen för skydd, dvs. reglerna om vilka
utövande konstnärer, fonogramframställare och radioföretag som skall ha skydd,
innebär gällande regler att skydd ges beroende på var ifrågavarande prestation
har ägl rum. Man tillämpar alltså del s. k. lerrilo-rialitelskriteriel.
Utredningen har övervägt om man helt eller delvis skall gå över till det s.k. nationalitetskriteriel,
dvs. ge skydd beroende på vederbörande rättighetshavares nationalitet. Den har
emellertid kommit fram lill alt i huvudsak de nuvarande anknytningsmomenten
fortfarande bör tillämpas. Emellertid föreslås en viss lillämpning av nationalilelskriler-iel.
Sålunda föreslås dels atl framföranden av utövande konstnärer som är svenska
medborgare eller som bor här skall skyddas oavsett var framförandel äger mm,
dels all fonogram skall skyddas oavsett var de har framslällls eller vem som
har framställt dem. Vidare föreslås alt radio- och TV-utsändningar skall
skyddas inte bara när utsändningen äger rum i Sverige eller något annat land
som är medlem av Romkonventionen utan också om sändarföretagel har sitt säte i
Sverige eller i ett sådanl land.

Utredningen
tar också upp en rad andra frågor inom de närslående

rättigheternas område. När det gäller reglerna om utlåning och uthyrning

av upptagningar, bl. a. frågan om s. k. biblioleksersättning för utlåning av

upptagningar, ullalar utredningen att den ämnar ta upp den i samband med

alt man behandlar frågorna i allmänhet om utlåning av verk. 1 fråga om

vidarespridning via kabel av framföranden framhåller utredningen att det

är rimligt atl den utövande konstnären skall kunna hindra att framförandel

utan hans eller hennes samtycke äterutsänds av någol annat företag än del

med vilket han/hon har slutit avtal om utsändningen och detta oberoende 39

av
om vidarespridningen sker samtidigt med originalutsändningen eller Prop.
1985/86:79 efter denna. Utredningen förklarar emellertid alt den avser atl
återkomma lill frågorna om rättigheterna i samband med vidarespridning i ett
senare sammanhang.

Utredningen
diskuterar också frågan om införande av etl särskilt producenlskydd för
teaterföreställningar. I likhet med de övriga nordiska utredningarna vill
emellertid utredningen inte ställa sig bakom någol sådanl förslag.

Utöver
vad som nu har sagts tar utredningen också upp ett antal frågor av
huvudsakligen lagteknisk karaktär i anslutning till de närslående rättigheterna.

Mot
bakgrund av dessa överväganden lägger utredningen fram förslag lill ändringar i
en rad bestämmelser inom de närslående rättigheternas område.

Den
andra huvudfrågan som utredningen har tagit upp i sitt delbetänkande rör
framställning av exemplar av skyddade verk för enskilt bmk. Bestämmelser härom
finns främst i 11 § upphovsrällslagen. Enligt denna bestämmelse är det tillåtet
för envar alt för enskilt bmk framställa enstaka exemplar av skyddade verk.
Detta gäller dock inte i fråga om byggnadsverk. Vidare finns vissa
inskränkningar i möjligheterna all låta sådan exemplarframslällning ske med
hjälp av någon annan person. Ulveckhng-en på reproduktionsteknikens område har
gjort det möjligt att i mycket stor omfattning och lill låga kostnader
framställa exemplar av hög kvalitet av skyddade verk och prestationer. Den nya
reproduktionstekniken har bl. a. medfört atl upphovsmännen i hög grad har
tappat kontrollen över hur och i vilka sammanhang som deras verk används. Delta
har självfallet påverkat deras och producenternas ekonomiska utbyte av de verk
och prestationer som de utför. Denna omfattande och ökande s. k. hemkopiering måsle
ses i ljuset av vissa internationella förpliktelser som Sverige har enligt bl.
a. Bernkonvenlionen för skydd av hllerära och konslnäriiga verk. Denna
föreskriver all inskränkningar i upphovsmannens mångfaldiganderätt får ske endasl
om de inte gör intrång i del normala utnyttjandet av verket och inte oskäligt
inkräktar pä upphovsmannens legitima intressen.

Mol
denna bakgrund lar utredningen upp frågan om kopiering för enskilt bmk. Den tar
som utgångspunkt att del även i fortsättningen skall vara möjligt alt med vissa
begränsningar framställa enstaka exemplar av skyddade verk för framställarens
enskilda bruk. Utredningen föreslår emellertid vissa smärre ändringar i
gällande bestämmelser.

Slutligen
tas också upp frågan om avgifter på oinspelade ljud- och videoband och/eller
inspelningsapparatur.

När
det gäller själva grundbeslämmelsen föreslår utredningen en viss

ändring i ordalydelsen för att understryka den personliga karaktären av

sådan exemplarframslällning. Vad härefter angår förbudet mot exemplar

framslällning för enskilt bruk föreslår utredningen all sådanl förbud införs i

fråga om - förutom som idag byggnadsverk — direkt eftergörande av

exemplar av filmverk som är avsedda för offentlig visning. Förbudet skall

också gälla beträffande konstverk, om framställningen sker på sådant sätt

att kopian kan uppfattas som original. 40

Även
reglerna om framställning av exemplar genom utomstående före- Prop. 1985/86: 79
slås ändrade i vissa hänseenden. Sålunda föreslås alt del nuvarande uttrycket
"låta annan" framställa exemplar byts ut mol uttrycket "låta
utomstående" vidla en sådan åtgärd. Detta sker bl. a. för atl markera atl
förbudet inte avses träffa exemplarframslällning som utförs inom den närmaste familje-
eller vänkretsen. Förbudet mot all anlita utomstående för exemplarframslällning
föreslås utvidgat till att avse — utöver.som idag bmksföremål eller skulptur
eller efteriiknande av konstverk genom konstnärligt förfarande — även
musikaliska verk och filmverk. Mot bakgmnd bl. a. av den diskussion som har
förts i riksdagen om möjligheterna att för informationsändamål spela in radio-
och TV-program föreslår utredningen emellertid att utomstående skall få
anlitas för alt i vissa fall framställa exemplar av verk som sänds i radio
eller TV. Enligt utredningens majoritet bör emellertid en fömlsältning vara all
det sker för atl enskilda personer skall kunna hålla sig informerade om och
dokumentera inlägg i samhällsfrågor eller andra inslag i den allmänna debatten.
En ledamot förordar i en reservation alt denna begränsning skall ulgå.

Den
andra huvudpunkten som utredningen tar upp i detta sammanhang rör avgifter på
oinspelat bandmalerial och/eller inspelningsapparatur. Bakgrunden härtill är
den omfattande privata inspelningsverksamhet som sker bl. a. av musik från
radio eller frän grammofonskivor. Utredningen redogör för avigsidorna med
denna omfattande privatinspelningsverksamhel bl. a. för upphovsmännens och de
utövande konstnärernas inkomster och för grammofonindustrins möjligheter atl ge
ul musik. Frågan om hur man skall kunna komma till rätta med dessa nackdelar
har diskuterats såväl i Norden som i andra länder. Vissa länder, såsom
Förbundsrepubliken Tyskland och Österike har infört en upphovsrältshg avgift på
inspelnings-utrustning resp. oinspelat bandmaterial. I Sverige infördes med
verkan från den I september 1982 en särskild s.k. kassetlskall, av vilken en
del tillförs rältighelsinnehavargmpper pä musikområdet som en kompensation för
hemkopieringen.

Utredningen
tar från upphovsrättsliga synpunkter upp frågan om en

avgiftsordning och drar den grundläggande slutsatsen alt de som gör

ljud- eller videoinspelningar genom någon form av avgift bör betala en

ersättning både för det inkomstbortfall som kan drabba rällighelsinneha-

varna och för del ökade utnyttjandet som heminspelningen och hemkopier

ingen medför. Utredningen pekar vidare på atl departementschefen har

uttalat i prop. 1981/82:128 om användningen av medlen från kassettskatlen

alt frågan om hur en kompensationsordning för rättighelshavare slutligen

skall utformas bör tas upp när upphovsrätlsutredningens förslag föreligger

och att man därvid kan komma fram till en annan konstruktion än den som

föreslås i propositionen. Förslagel i denna del är enligt departementsche

fen atl betrakta som en temporär lösning. Utredningen pekar på den

grundläggande skillnaden som föreligger mellan den ordning som finansi

eras genom kassettskatten, vilken aren rent offentiigrältslig pålaga, och en

ordning som vilar pä upphovsrällslig grund. Med sistnämnda ordning

avses principen all varje utnyttjande av ett skyddat verk eller alster skall

berättiga rättighetshavaren till någon form av ersättning. 41

4 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 79

Utredningen
uttalar att det enligt dess mening från flera olika utgångs- Prop. 1985/86:79 punkter
är att föredra all avgiften läggs pä bandmalerial framför alt den läggs på inspelningsapparalur.
Avgiften bör konstrueras som en prival-rällslig avgift och inte som en offentiigrältslig
sådan. Hur en upphovsrätts-ligt motiverad bandavgift skall samordnas med kassettskatlen
anser sig utredningens majoritet inte böra lä ställning till. En ledamot
uttalar i en reservation som sin mening atl den föreslagna bandavgiften bör
ersätta kassetlskalten.

Avgiften
skall enligt förslaget erläggas av den som framställer eller importerar bandmaterialel
lill en organisation som representerar de olika rällighelsinnehavarkalegorierna.
Avgiftens storlek bör bestämmas genom förhandlingar mellan parterna eller i
sista hand av domstol. Den som har betalat en sådan avgift skall ha rätt atl
återfå vad han har betalat om del material som ersättning har eriagts för har
använts för annat ändamål än för alt framställa exemplar för enskilt bruk.

När
del gäller förhållandet till utländska rältighetshavare pekar utredningen på
att de internationella konventionerna på del upphovsrättsliga området bygger på
grundprincipen om nationell behandling, dvs. på all en fördragsslulande stal är
skyldig all ge verk eller prestationer från annan fördragsslulande stat minst
samma skydd som ges åt verk eller prestationer med urspmng i del egna landet.
Utredningen uttalar att del är osäkert om man i fråga om rättigheter som ligger
utanför de som föreskrivs i konventionerna har någon skyldighet alt iaktta
denna princip om nationell behandling. Utredningen gör den bedömningen all
konventionerna inte ålägger någon skyldighet all låta även utländska rättighelshavare
få del av ersättningen från en bandavgifl. Delta utesluter enligt utredningen
inte all det kan bli aktuellt alt ge en sådan rätt på grundval av redprocilet.

Mot
bakgrund av dessa överväganden lägger utredningen fram förslag till ändringar i
11 § upphovsrällslagen och till en ny 11 a § med förslag till en bandavgift.

Det
tredje huvudavsnittet av utredningens belänkande handlar om videogram och
upphovsrätt. Utredningen belyser där videogramteknikens utveckling och olika
användningsområden för videogram saml ger en översikt över de upphovsrältsliga
frågorna i samband med detta medium. Utredningen lar därefter upp ett antal
speciella frågor som rör videogram.

Den
första av dessa frågor rör den s. k. spridningsrätten. Härmed avses
upphovsmannens rätt all bestämma över spridning av exemplar av hans verk lill
allmänheten genom l.ex. uthyrning, utlåning, försäljning eller andra åtgärder
varigenom exemplar av verket ställs lill allmänhelens förfogande. I denna
spridningsrätt görs i lagen omfattande undantag för utgivna exemplar av vissa lyper
av verk. Utredningen konstaterar alt dessa undantag inte omfattar exemplar av
filmverk, dvs. bl. a. videogram.

Mot
denna bakgrund noterar utredningen att upphovsmannen enligt

gällande rätt har en obegränsad spridningsrätt till exemplar av sina ännu

inte utgivna verk. När det sedan gäller utgivna exemplar av verk konstate

rar utredningen vidare all utgivna exemplar av filmverk/ videogram som är

avsedda för offentlig visning även i fortsättningen bör omfattas av upp

hovsmannens spridningsrätt. Beträffande exemplar av filmverk som har 42

getts ul för annat ändamål
föreslår utredningen vissa ändringar i gällande Prop. 1985/86: 79 rättsläge.
Har exemplar av filmverk getts ul genom försäljning till allmänheten skall
enligt utredningens majoritet spridningsrätten begränsas såtillvida alt sådana
exemplar utan samtycke skall få överlåtas vidare, dock inte inom ramen för
förvärvsverksamhet. På denna punkt har en av utredningens ledamöter reserverat
sig. Mot bakgrund av en önskan att så långt som möjligt skydda enskildas rätt
att ulan onödiga begränsningar få utöva sin äganderätt till förvärvade videogramexemplar
utan alt därför vitala upp-hovsmannainlressen träds för när förordar han att
rätten till vidareöverlå-telse i de nämnda fallen skall vara fri och all
således begränsningen avseende förvärvsverksamhet bör utgå. Har utgivningen sketl
genom någon annan rättshandling än försäljning, bör enligt en enhällig
utredning spridningsrätten gälla fullt ut.

I
samband med videogramfrägorna lar utredningen också upp den s. k. presumtionsregeln
i 39 § URL. Denna regel anger alt, om inte annat har avtalals, en överlåtelse
av rätt lill inspelning av ett litterärt eller konstnärligt verk på film också
omfattar rätt att i viss omfattning göra verket tillgängligt för allmänheten. I
belänkandet diskuteras behovet av ändringar eller klarlägganden beträffande
regelns lillämpning på produktion av film i videogramform. Utredningen avvisar
emellertid tanken på alt nu föreslå några ändringar i regeln.

Enligt
gällande upphovsrättslig lagstiftning har vissa kategorier av producenter, bl.
a. framslällare av fonogram och andra ljudupptagningar, en självständig rätt
att ingripa mot mångfaldigande av upptagningarna. Den tekniska utvecklingen på
reproduktionsteknikens område har enligt utredningen gjort det motiverat att
ge ett sådant självständigt producentskydd även lill vissa andra kategorier.
Utredningen föreslår atl producenter av videogram och andra exemplar av
filmverk ges en självständig rätt atl bestämma över mångfaldigandet av sädana
exemplar pä motsvarande sätt som fonogramframställare.

43

BUaga 2 Prop. 1985/86:79

Utredningens lagförslag

Förslag till

1 Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om
upphovsrätt lill

litterära och konstnärliga verk dels all 11, 23, 45-49 och
61 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels all det i lagen skall införas en ny
paragraf, 11 a, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Av offentliggjort verk må enstaka exemplar framställas för
enskilt bruk. Vad sålunda framslällls må ej utnyttjas för annat ändamål.

Vad i första stycket sägs medför ej rån alt för eget bruk
låta annan framställa bruksföremål eller skulptur eller genom konstnärligt
förfårande efterlikna annat konstverk, ej heller rätt all ulföra byggnadsverk.

Var och
en får — med de begränsningar som följer av andra och tredje styckena - för
sitt eget, enskilda bruk framsläUa eller låta framställa enstaka exemplar av
verk, som har offentliggjorts.

Del är inte tillåtet alt ens för enskilt bruk

1. uppföra en byggnad,

2.
direkt
eftergöra sådanl exemplar av ett filmverk som är avsett endasl för offentlig
visning här i landet,

3.
framställa
exemplar av ett konstverk genom avgjutning av original, avliyckfrån originalplål
eller stock eller genom atl använda någon annan metod som gör atl exemplaret
kan uppfattas som original.

Det är inte heller tillåtet all låta utomstående framställa
exemplar av ett musikaliskt verk, etl filmverk, etl bruksföremål eller - genom
konstnärligt förfarande — ett annat konstverk. Vad som nu har sagts hindrar
dock inte att utomstående anlitas för atl framställa exemplar av verk som
utsänds i ljudradio eller television, om det sker för att en enskild person skaU
kunna hålla sig informerad om och dokumentera inlägg i samhällsfrågor eller
andra inslag i den offentliga debatten.

Exemplar som har framställts för någons enskUda bruk får
inte användas för annat ändamål.

44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 79

11 a§

Upphovsmän lill verk, som har utsänts i radio eller
television eller som har upptagils på anordning genom vilken det kan återges,
har rätt till ersättning när band, skiva eller liknande anordning, som är ägnad
som underlag för framställning av exemplar av verkeiför enskilt bruk,
framställs eller införs för spridning lill allmänheten i Sverige.

Rän lUl ersättning får göras gällande endast av en
organisation somförelräder saml I iga de kategorier av rättighelshavare som är
be-rälligade till ersättningen.

Har materiaiför vilket ersättning har eriagts använts för
annat ändamål än för alt framställa exemplar av verk för enskilt bruk, har den
som betalat ersättningen rätt att återfå vad som har belalals. Krav på
återbetalning skall riktas mot den organisation som har uppburit ersättningen.
Sådant krav skall framställas inom tre år efter ulgången av del år då
materialet förvärvades. Görs inte del är rätten lill återbetalning förlorad.

23 § Sedan ett litterärt eller musikaliskt verk har
utgivits, fär exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare och visas
offentligt. Exemplar av musikaliska verk fär dock inte ulan upphovsmannens
samtycke tillhandahållas allmänheten genom uthyrning eller annan därmed
jämförlig rättshandling.

Exemplar av filmverk som har ul-gells med upphovsmannens
samtycke för annat ändamål än uthyrning eller utlåning får spridas vidare,
dock inte på det sättet atl det hyrs eller lånas ut tiU allmänheten eller
överlåts som etl led i en förvärvsverksamhet. Exemplaret skall anses ha ulgellsför
uihyrning eller ullåning om inie annat har angetts på delta.

45 §

En utövande konstnärs framförande av etl litterärt eller konstnärligt

verk må icke ulan hans samtycke upplagas på grammofonskiva, film eller

annan anordning, genom vilken del kan återgivas, och ej heller utsändas i

ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för 45

allmänheten.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1985/86:79

Ej må framförande, som upptagits på anordning varom i
första styckel sägs, ulan konstnärens samtycke överföras från en sådan
anordning lill en annan, förrän tjugofem år förflutit efter det år, då
upptagningen ägde rum.

Beträffande upptagning, utsändning och överföring, som
avses i denna paragraf, skall vad i 3 och 9 §§, 11 första stycket, 14 § första
stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § första styckel, 22 a-22 c, 24, 24 a, 27, 28,
41 och 42 §§ sägs äga motsvarande lillämpning.

Ej må framförande, som upptagils på anordning varom i första
stycket sägs, utan konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning lill
en annan, förränfemtio år förflutit efter del år, då upptagningen ägde rum.

Beträffande upptagning, utsändning och överföring, som
avses i denna paragraf, skall vad i 3, 6-9§§, 11 §, // a§, 14 § första stycket,
17, 20 och 21 §§, 22 § första stycket, 22 a-22 c, 24, 24 a, 26, 27, 28, 41 och
42 §§ sägs äga motsvarande lillämpning.

Grammofonskiva
eller annan anordning, på vilken ljud upptagits, må ej ulan framställarens
samtycke eftergöras förrän tjugofem år förflutit efler det är, då upptagningen
ägde rum. Såsom eftergörande anses även all upptagningen överföres från en
sådan anordning lill en annan.

Beträffande förfarande, som enligt denna paragraf är
beroende av framställares samtycke, skall vad i 9 §, 11 första styckel, 14 §
första slyckel, 17 och 21 §§, 22 § första stycket, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§
sägs äga motsvarande tillämpning.

En
grammofonskiva, en film eller en annan anordning, på vilken ljud eller filmverk
upptagils, får inte utan framställarens samtycke eftergöras förrän/ew/io år
förflutit efter det år, dä upptagningen ägde rum. Såsom eftergörande anses även
atl upptagningen överföres från en sådan anordning till en annan.

Beträffande förfarande, som enligt denna paragraf är
beroende av framställares samtycke, skall vad i 6-9 §§, 11 §, II a§. 14 § första stycket, 17 och 21 §§,
22 § första stycket, 22 a—22 c, 24 och 24 a §§ samt 26 § andra styckel sägs äga
motsvarande tillämpning.

Användes
anordning som i 46 § sägs vid ljudradio- eller televisionsulsändning, skall,
om utsändningen äger rum inom tid som i nämnda paragraf stadgas, ersättning
utgå lill framslällaren ävensom till utövande konstnär, vars framförande
upptagits på anordningen. Hava två eller flera konstnärer samverkat vid
framförandel, kan dem tillkommande rätt endasl göras gällande av dem
gemensamt. Gentemot radio-eller lelevisionsföretagel göres utövande konstnärs
rätt gällande genom framslällaren.

Användes
i 46 § nämnd anordning på vilken ljud upptagits, vid ljudradio- eller televisionsulsändning
eller vid offentligt framförande i förvärvssyfte skall, om utsändningen eller
framförandet äger rum inom tid som där sägs, ersättning utgå till framslällaren
ävensom till utövande konstnär, vars framförande upplagils på anordningen. Har
två eller flera konstnärer samverkat vid framförandel, kan dem tillkommande
rätt endasl göras gällande av dem gemensamt. Gentemot den som har använt
anordningen kan här avsedd rätt endast göras gällande av framslällare och
konstnär gemensamt.

46

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1985/86:79

Bestämmelserna
i 9 §, 14 § första stycket saml 20, 21 och 24 §§ skola äga motsvarande
tillämpning i fall som avses i denna paragraf Beträffande utövande konstnärs
rätt skola jämväl föreskrifterna i 27, 28, 41 och 42 §§ i motsvarande mån
gälla.

Beslämmelserna
i 8 och 9 §§, 14 § första stycket, 20, 21 och 24 §§ saml 26 § andra stycket
skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf Beträffande
utövande konstnärs rätt skall jämväl föreskrifterna i 27, 28, 41 och 42 §§ i
motsvarande mån gälla.

Vad i denna paragraf stadgas gäller icke ljudfilm.

48

Ljudradio-
eller televisionsutsändning må icke utan radio- eller lelevisionsföretagets
samtycke ålerutsändas eller upplagas på anordning, genom vilken den kan
återgivas. Ulan sådanl samtycke må ej heller televisionsulsändning återgivas
för allmänheten i biograf eller därmed jämföriig lokal.

Ej må
utsändning, som upptagits på på anordning varom i första slyckel sägs, utan
radio- eller lelevisionsföretagets samtycke överföras från en sådan anordning
till en annan förtån ljugofem år förflutit efter det år, då utsändningen ägde
rum.

Vad i 9 §, 11 § förslå styckel, 14 § första stycket, 17,
20 och 21 §§, 22 § första slyckel, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§ sägs skall äga motsvarande
lillämpning i fall som avses i denna paragraf

Ej må
utsändning, som upptagils anordning varom i första styckel sägs, ulan radio-
eller televisionsföretagets samtycke överföras från en sådan anordning till en
annan förrän femlio år förflutit efter det år, då utsändningen ägde mm.

Vad i 6-9 §J, 11 §, 14 § första stycket, 17, 20 och 21 §§,
22 § första stycket, 22 a-22 c, 24, 24 a §§ saml 26 § andra stycket sägs skall
äga motsvarande lillämpning i fall som avses i denna paragraf

49 § Katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari
sammanställts ett stort anlal uppgifter, må ej ulan framställarens samtycke
eftergöras, förrän tio är förflutit efter del år, då arbetet utgavs.

Vad i 9 §,
11 § första stycket, 14, 15 a, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§ sägs skall äga
motsvarande lillämpning beträffande arbete som avses i denna paragraf. Är
sådant arbete eller del därav föremål för upphovsrätt, må den ock göras
gällande.

Vad i 6-9 M, 11 § första och fiärde styckena, 12, 14, 15
a, 16, 18 §§, 22 § första styckel, 22 a-22 c, 24, 24 a §§ saml 26 § andra styckel
sägs skall äga motsvarande lillämpning beträffande arbete som avses i denna
paragraf Är sådant arbete eller del därav föremål för upphovsrätt, må den ock
göras gällande.

61 §

Föreskrifterna
i 45-48 §§ äro tillämpliga på framförande, ljudupptagning saml ljudradio- och
televisionsutsändning, som äger rum i Sverige.

Föreskrifterna
i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framförande, ljudupptagning samt
ljudradio- och televisionsulsändning, som äger rum i Sverige. Dessutom gäller
dels 45 § för den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i

47

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1985/86:79

Sverige, dels 48 § på radio- eller televisionsförelag som har sill
säte här i landet. 46 § gäller för alla ljudupptagningar.

Vad
i 49 § stadgas är tillämpligt på arbete, framställt av svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller av den som här har sin vanliga vistelseort, så ock
eljest på arbete som först utgivits i Sverige.

1. Denna
lag träder i kraft den

2. Beslämmelserna
i 11 §, 11 a §, 23 § andra styckel, 45 § tredje styckel,

46 § andra stycket, 47 § andra stycket, 48 § andra stycket, 49 § andra

stycket och 61 § första stycket tredje punkten tillämpas även på verk som

tillkommit och på radio- och televisionsulsändningar, upptagningar och

framföranden som har ägt rum före ikraftträdandet ävensom på samman

ställningar som har gjorts dessförinnan.

3. Bestämmelserna
om skyddstid i 45 § andra stycket, 46 § första

slyckel och 48 § andra slyckel tillämpas även på framföranden, ljudupp

tagningar saml ljudradio- och televisionsutsändningar som ägt rum före

lagens ikraftträdande förutsatt att skyddstiden enligt äldre bestämmelser

då inte har löpt ut.

48

Förslag
till Prop. 1985/86:79

2 Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild alt del i
lagen skall införas en ny paragraf, 5 a, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5a§

/ fråga om den som har framställt en fotografisk bild skall vad som
föreskrivs i II a § lagen (1960: 729) om upphovsrätt tiU litterära och
konstnärliga verk ha motsvarande lUlämpning.

Denna
lag träder i kraft den

Den
nya lagen skall tillämpas även på fotografisk bild sorti framställts före
ikraftträdande och där utsändningen eller upptagningen ägt rum före ikraftträdandet.

49

Bilaga 3 Prop.
1985/86:79

Förteckning över remissinstanserna

Yttranden
över betänkandet har avgells av justitiekanslern, hovrätten för Nedre Norriand,
riksrevisionsverket, statens konstmuseer, universitets-och högskoleämbetet,
skolöverstyrelsen, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, statens
konstråd, statens kulturråd, näringsfrihetsombudsmannen. Svenska kommunförbundel.
Landstingsförbundet, Sveriges Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen,
SHIO-Familjeföretagen, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Journalistförbundet,
Svenska Tid-ningsulgivareföreningen. Fackförbundspressens Samorganisalion (Facksam),
Sveriges Författarförbund, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbelsnämnd,
Föreningen Svenska Läromedelsproducenter, Föreningen Svenska Tecknare, Svenska
Musikförläggareföreningen, Föreningen svenska tonsättares inlemationella
musikbyrå u.p.a. (STIM), Svenska artisters och musikers intresseorganisation
(SAMI), Svenska Musikerförbundet, Svenska Teaterförbundet, Teatrarnas
Riksförbund, Svenska Bokförläggareföreningen, Sveriges Radio AB, Svenska gruppen
av the International Federation of Producers of Phonograms and Videograms (IFPl),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Sveriges allmänna biblioleksförening. Föreningen Presskopia, AB Pressurklipp,
Kooperativa förbundet. Svenska Induslri-ijänstemannaförbundet. Föreningen
Sveriges Praktiserande Arkitekter, Föreningen IFPI-VIDEO, Svenska Magnetbandinstitutet,
Sveriges Film-ulhyrareförening u.p.a., Sveriges Biografägareförbund, Musiketablisse-mentens
Förening, Sveriges Köpmannaförbund, Svenska Filminstitutet, Musikaliska
Akademien och Näringslivels delegation för marknadsrätl.

Universitets-
och högskoleämbetet har bifogat yttranden från rektorsämbetena och de
juridiska fakultetsnämnderna vid universiteten i Stockholm, Uppsala och Lund saml
från styrelsen för musikhögskolan.

Lärarnas
Riksförbund har inkommit med ett yttrande rörande möjligheterna lill exemplarframslällning
för enskilt bruk.

50

Bilaga 4 Prop. 1985/86:79

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konslnäriiga verk

Härigenom
föreskrivs att 45-49 och 61 §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

En
utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konslnäriigt verk må
icke utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film eller annan
anordning, genom vilken del kan återgivas, och ej heller utsändas i ljudradio
eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för
allmänheten.

Ej må
framförande, som upptagits på anordning varom i första stycket sägs, utan
konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning till en annan, förrän
tjugufem år förflutit efter det år, dä upptagningen ägde rum.

Beträffande
upptagning, utsändning och överföring, som avses i denna paragraf, skall vad i
3 och 9 §§, 11 § första stycket, 14 § första slyckel, 17, 20 och 21 §§, 22 §
första styckel, 22 a-22 c, 24, 24 a, 27, 28, 41 och 42 §§ sägs äga motsvarande
lillämpning.

En
framförande som har upplagils på en anordning som avses i första stycket får inie
ulan konstnärens samtycke överföras frän en sådan anordning till en annan förr-än
femlio år har förflutit efler del år då upptagningen gjordes.

Beträffande
upptagning, utsändning och överföring, som avses i denna paragraf, skall vad i
3, 6-9 §§, 11 § första stycket, 14 § första stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 §
första stycket, 22 a-22 c, 24, 24 a, 26, 27, 28, 41 och 42 §§ sägs äga motsvarande
lillämpning.

Grammofonskiva
eller annan anordning, på vilken ljud upptagits, må ej ulan framställarens
samtycke eftergöras förrän tjugufem år förflutit efter del år, då upptagningen
ägde rum. Såsom eftergörande anses även all upptagningen överföres frän en
sådan anordning lill en annan.

Beträffande förfarande, som enligt denna paragraf är
beroende av framställares samtycke, skall vad i 9 §, 11 § första Slyckel, 14 §
första stycket, 17 och 21 §§, 22 § första stycket, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§
sägs äga motsvarande lillämpning.

' Senaste lydelse 1978:488. - Senaste lydelse 1978:488.

En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på
vilken ljud eller filmverk har upplagils/år inte ulan framställarens samtycke
eftergöras förrän femtio år har förflutit efter det år dä upptagningen
gjordes. Som eftergörande anses även att upptagningen överförs från en sådan
anordning lill en annan.

Beträffande förfarande, som enligt denna paragraf är
beroende av framställares samtycke, skall vad i 6-9 §§, 11 § första stycket, 14
§ första slyckel, 17 och 21 §§, 22 § första stycket, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§
samt 26 § andra stycket sägs äga motsvarande lillämpning.

51

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:79

Användes anordning som i 46 § sågs vid ljudradio- eller televisionsulsändning,
skall, om utsändningen äger rum inom lid som i nämnda paragraf stadgas,
ersättning utgå till framslällaren ävensom till utövande konstnär, vars
framförande upplagils på anordningen. Hava två eller flera konstnärer samverkat
vid framförandel, kan dem tillkommande rätt endasl göras gällande av dem
gemensamt. Gentemot radio- eller lelevisionsföretagel göres utövande konstnärs
rätt gällande genom framslällaren.

Beslämmelserna i 9 J, 14 § första styckel saml 20, 21 och
24 §§ skola äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf
Beträffande utövande konstnärs rätt skola jämväl föreskrifterna i 27, 28, 41
och 42 §§ i motsvarande mån gälla.

Om en
grammofonskiva eller en annan anordning på vUken ljud har upptagils används vid
ljudradio- eller televisionsulsändning eller vid annat offentligt framförande
i förvärvssyfte och utsändningen eller framförandet äger rum inom femlio år efler
det år då ljudupptagningen gjordes, skall ersättning ulgå till framslällaren
liksom lill utövande konstnärer vilkas framförande har upptagits på
anordningen. Har två eller flera konstnärer samverkat vid framförandet, kan den
rätt som tillkommer dem göras gällande endasl av dem gemensamt. Gentemot den
söm har använt anordningen kan den rätt som tillkommer konstnärer och framslällare
göras gällande endasl av dem gemensamt.

Beslämmelserna i 8 och 9 §§, 14 § första stycket, 20, 21
och 24 §§ saml 26 § andra styckel skall äga motsvarande lillämpning i fall som
avses i denna paragraf Beträffande utövande konstnärs rätt skall jämväl
föreskrifterna i 27, 28, 41 och 42 §§ i motsvarande mån gälla.

Vad i denna paragraf stadgas gäller icke ljudfilm.

48 §" Ljudradio- eller televisionsulsändning må
icke ulan radio- eller lelevisionsföretagets samtycke ålerutsändas eller
upplagas på anordning, genom vilken den kan återgivas. Utan sådant samtycke
må ej heller televisionsulsändning återgivas för allmänheten i biograf eller
därmed jämförlig lokal.

Ej må utsändning,
som upptagils på anordning varom i första stycket sägs, utan radio- eller
televisions-företagets samtycke överföras från en sådan anordning till en annan
förrän tjugufem år förflutit efter del år, dä utsändningen ägde rum.

Vad i 9 §, 11 § första stycket, 14 § första stycket,
17, 20 och

21
§§, 22 § första
stycket, 22 a-

22
c, 24 och 24 a §§
sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf.

En
utsändning som har upptagils på en anordning som avses i första slyckel/år inte
ulan radio- eller lelevisionsföretagets samtycke överföras från en sådan
anordning lill en annan förränfemtio år har förflutit efler del år då
utsändningen ägde rum.

Vad i 6-9 §§,\l första styckel, 14 § första styckel, 17,
20 och

21
§§, 22 § första
styckel, 22 a-

22
c, 24, 24 a §§
samt 26 § andra stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses
i denna paragraf

' Senaste lydelse 1976:192. ■* Senaste lydelse
1978:488.

52

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1985/86:79

49 §5

Kalalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari
sammanställts ett stort antal uppgifter, må ej ulan framställarens samtycke
eftergöras, förrän tio år förflutit efter del år, då arbetet utgavs.

Vad i 9 J,
11 § första stycket, 14, 15 a, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§ sägs skall äga
motsvarande lillämpning beträffande arbete som avses i denna paragraf. Är sådanl
arbete eller del därav föremål för upphovsrätt, må den ock göras gällande.

Vad i 6-9 §§,\första slyckel, 12, 14, 15 a, 16, 18 §§. 22 § första stycket, 22 a-22 c, 24, 24
a §§ samt 26 § andra stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande
arbete som avses i denna paragraf Är sådanl arbete eller del därav föremål för
upphovsrätt, må den ock göras gällande.

61 §*

Föreskrifterna
i 45-48 §§ äro tillämpliga på framförande, ljudupptagning samt ljudradio-
och televisionsulsändning, som äger mm i Sverige.

Föreskrifterna
i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framförande, ljudupptagning samt
ljudradio- och televisionsulsändning, som äger rum i Sverige. Dessutom
tillämpas föreskrifterna i 45 § på framföranden av den som är svensk
medborgare eUer har sin vanliga vistelseort i Sverige, föreskrifterna i 47 § på
ljudupptagningar vars framslällare är svensk medborgare eller svensk juridisk
person eller har sin vanliga vistelseorl i Sverige och föreskrifterna i 48 §
på utsändningar av radio- eUer televisionsföretag som har sitt säte här i
landet. Föreskrifterna i 46 § tillämpas på alla ljudupptagningar och på
sådana upptagningar av filmverk vars framslällare är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på
sådana upptagningar av filmverk som äger rum i Sverige. Vad i 49 § stadgas är
tillämpligt på arbete, framställt av svensk medborgare eller svensk juridisk
person eller av den som här har sin vanliga vistelseort, så ock eljest på
arbete som först utgivits i Sverige.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1986.

2. Beslämmelserna i 45 § tredje
stycket, 46 § andra stycket, 47 § andra styckel, 48 § tredje slyckel, 49 §
andra stycket och 61 § första styckel tredje punkten lillämpas även på verk som
har tillkommit före ikraftträdandet, på ljudradio- och televisionsutsändningar,
upptagningar och framföranden som har ägt rum före ikraftträdandet och på
sammanställningar som har gjorts före ikraftträdandet.

' Senaste
lydelse 1980:610. ' Senaste lydelse 1973:363.

53

3.
Bestämmelsen i 47 § första
stycket tillämpas även på upptagningar Prop. 1985/86:79 som har gjorts före
lagens ikraftträdande.

4.
Bestämmelserna om skyddstid i
45 § andra stycket, 46 § första stycket och 48 § andra slyckel tillämpas även
på framföranden, ljudupptagningar saml ljudradio- och televisionsutsändningar
som har ägt rum före lagens ikraftträdande fömtsall alt skyddstiden enligt
äldre bestämmelser dä inte har löpt ul.

54

InnehåU Prop. 1985/86:79

Sid

Propositionen
.................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Propositionens
lagförslag ...................................... 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 . 6

1
Inledning ........................................................ 6

2
Nuvarande förhållanden ................................... ... 7

3
Huvuddragen av utredningens
förslag ................... 10

4
Allmän motivering ........................................... .. 11

4.1
Allmänna utgångspunkter ............................... 11

4.2
Skyddet för utövande
konstnärer .................. 15

4.3
Skyddet för producenter................................ 16

4.3.1
Huvudprinciperna för skyddet ................. 16

4.3.2
Producenter av filmverk ....................... .. 17

4.3.3
Producenter av
teaterföreställningar ....... .. 17

4.4 Skyddet
mol utnyttjande av upptagningar 18

4.4.1
Konstruktionen av skyddet ..................... .. 18

4.4.2
Ersätlningsrätten ................................... 19

4.5
Skyddstiden för utövande
konstnärer och producenter 20

4.6
Del geografiska
tillämpningsområdet för skyddet för utövande konstnärer och producenter ................................................ .. 21

4.7
Ikraftträdande m. m .................................... 23

5
Upprättat lagförslag ........................................ .. 24

6
Specialmotivering ........................................... .. 24

7
Hemställan .................................................... .. 31

8
Beslut .......................................................... .. 31

Utdrag
ur lagrådels protokoll den 27 november 1985 . 32

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 december 1985 35

Bilaga
I Sammanfattning av utredningens belänkande 38

Bilaga
2 Utredningens lagförslag ........................... .. 44

Bilaga
3 Förteckning över remissinstanserna ........... .. 50

Bilaga
4 Lagrådsremissens lagförslag ...................... .. 51

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 -'-'