Prop. 1985/86:83

Regeringens proposition 1985/86:83

om ersättning för miljöskador

Prop. 1985/86:83

Regeringen
föreslär riksdagen all anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 19 december 1985.

På
regeringens vägnar OlofPalme

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag lill en ny miljöskadelag. Ett syfte med den
nya lagen är atl förbättra de skadelidandes möjligheter att fä ersättning för
miljöskador. Ett annat syfte är att få till stånd en klarare och mer samlad
reglering på detta område än som gäller för närvarande.

Miljöskadelagen
är tillämplig när verksamhet på en faslighel orsakar skador i omgivningen genom
olika former av mark- och luftföroreningar, buller, skakningar eller andra
liknande störningar. Lagen innebär att den som bedriver miljöfarlig verksamhet
pä en fastighet får ett ökat ansvar för skador som verksamheten medför.

En
utgångspunkt är att den som på en fastighet bedriver verksamhet som orsakar
skador i omgivningen skall ersätta dessa även om han inte har orsakat skadan
avsiktiigl eller genom vårdslöshet (s.k. strikt ansvar). Detta strikta ansvar
skall — till skillnad frän vad som är fallet för närvarande - gälla även vid
helt tillfälliga störningar, l.ex. enstaka gasulsläpp i luften. Liksom enligt
gällande rätt görs dock i lagen vissa undantag för störningar som är av så
vanligt slag all de rimligen måste tålas.

Miljöskadelagen
innehåller också regler om ersättning för skador vid grävnings- och
sprängningsarbeten. Dessa regler överensstämmer i huvudsak med dem som gäller
i dag. Rätten lill ersättning för grävningsskador utvidgas dock till att, i
hkhel med vad som gäller för andra miljöskador, omfatta personskador och alla
former av sakskador. Lagen ger också rätt till ersättning för rena
förmögenhetsskador som inte är bagatellarlade.

Skadeståndsansvaret
enligt miljöskadelagen skall i första hand bäras av fastighetsägaren. Även
nyttjanderätlshavare eller andra som bedriver eller

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 83

har
bedrivit miljöfariig verksamhet på fastigheten skall vara ansvariga. Prop.
1985/86:83 Bostadshyresgäster har dock inte något strikt ansvar. Till kretsen
av skadeståndsansvariga hör också de som i egen näringsverksamhet utför ett
miljöfarligt arbete på en faslighel, s.k. entreprenörer.

En
annan nyhet i miljöskadelagen gäller kravet på bevisningens styrka när det
gäller atl visa etl orsakssamband mellan en miljöfarlig verksamhet och en
skada. Erfarenheterna av miljöskadefrågor visar atl det är mycket svårt att med
full säkerhet fastställa att en viss miljöskada har orsakats av en viss
verksamhet. I lagen har därför kravet på bevisning när det gäller sambandet
mellan en verksamhet och en skada lagts på en något lägre nivå. Enligt lagen
skall del räcka med atl det föreligger "övervägande sannolikhet" för
etl sådant samband. Härigenom förstärks möjligheterna för en skadelidande att
få ersättning för en skada.

Tvister
om ersättning enligt den nya lagen prövas av tingsrätt. Avser ersättningen
skada på fastighet e.d. skall tvisten dock prövas av fastighetsdomstol, som i
samband därmed också får handlägga andra mål om det är lämpligt.

Den
nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 juli 1986.

Propositionens lagförslag Prop-1985/86:83

1 Förslag till

Miljöskadelag

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Skadestånd enligt denna lag utges för personskada, sakskada och ren

förmögenhelsskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin om

givning.

Ren
förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts dock endast om
skadan är av någon betydelse.

Skada
som inte har orsakats uppsåtiigen eller genom vårdslöshet ersätts bara i den
mån den störning som har orsakat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till
förhållandena på orten eller lill dess allmänna förekomst under jämförliga
förhållanden,

2 §
Lagen tillämpas inte på skador som har orsakats av joniserande

strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning i fall då

särskilda bestämmelser gäller.

Förutsättningar
för skadestånd

3 §
Skadestånd utges för skador genom

1.
förorening av vattendrag, sjöar
eller andra vattenområden,

2.
förorening av gmndvatten,

3.
ändring av grundvattennivån,

4.
luftförorening,

5,
markförorening,

6,
buller,

7,
skakning, eller

8,
annan liknande störning.

Första
styckel 1-3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet som bedrivs i
enlighet med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291).

En
skada skall anses ha orsakals genom en störning som avses i första styckel, om
del med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art, andra möjliga
skadeorsaker samt omsiändigheterna i övrigt föreligger övervägande sannolikhet
för ett sådant orsakssamband.

4
§ Skadestånd utges också för
skador genom sprängsten eller andra lössprängda föremål, om skadan orsakas av
sprängningsarbete eller av annan verksamhet som medför särskild fara för
explosion.

5
§ 1 andra fall än som anges i 3
eller 4 § utges skadestånd för skador som orsakas av grävning eller liknande
arbete, om den som utför eller låter utföra arbetet har försummat alt vidta
sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3 § jordabalken eller i annat
hänseende har bmstit i omsorg vid arbetets utförande.

Om
arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför särskild risk,
skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om den som utför eller
låter ulföra arbetet inte har varit försumlig.

Skadeståndsansvariga Prop. 1985/86:83

6 §
Skyldighet att utge skadestånd enligt denna lag har den som bedriver

eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap av faslig-

hetsägare eller tomträttshavare. Samma skadesländsskyldighet har andra

som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten och som

bmkar fastigheten i sin närmgsverksamhet eller i offentlig verksamhet.

Om
någon annan som bmkar fastigheten bedriver eller låter bedriva den skadegörande
verksamheten är han skadeståndsskyldig enligt denna lag endast om han har
orsakat skadan uppsåtligen eller genom vårdslöshet.

7
§ Skyldighet att utge
skadestånd enligt denna lag har också den som, utan att vara fastighetsägare,
tomträttshavare eller annan bmkare av fastigheten, i egen näringsverksamhet
utför eller låter utföra arbete på fastigheten.

8
§ Skall två eller flera ersätta
samma skada enligt denna lag, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån
inte annat följer av atl begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som
åligger någon av dem.

Vad
de solidariskt ansvariga har betalt i skadestånd skall, om inte annat har
avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till grunden
för skadeståndsansvaret, möjhgheterna att förebygga skadan och omständigheterna
i övrigt.

Ersättning
för framtida skador på egendom

9 §
Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp

lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för framtida

skador, om en part begär det.

Om
det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett visst årligt
belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har bestämts på detta sätt, kan
ersättningen jämkas efler vad som är skäligt med hänsyn till de ändrade
förhållandena.

10 §
1 fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning som

fastställs atl utges på en gång för framtida skador på en fastighet och som

tillkommer ägaren av fastigheten eller en innehavare av tomträtt i denna

tillämpas expropriationslagen (1972:719). Även när det gäller verkan av

sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen lillämpas.

Om
en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att ersättning
enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och ersättningen lill följd
av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den
ersättningsberälligade eller av annan anledning inte har bhvit prövad av
domstol, har borgenären rätt till gottgörelse av den ersätlningsskyldige mot
att hans fordran i denna del skrivs av på fordringshandhngen.

Inlösen
av fastighet

11 §
Medför en verksamhet som avses i denna lag atl en faslighet helt

eller delvis bhr onyttig för ägaren eller all synnerligt men uppkommer vid

begagnandet, skall fastigheten eller fastighetsdelen på ägarens begäran

inlösas av den som bedriver verksamheten.

I fråga om sådan inlösen
tillämpas expropriationslagen (1972:719). Be

träffande värdeökning som har ägt mm under liden från dagen tio år före

det att talan väcks vid domstol lillämpas 4 kap. 3 § samma lag. 4

Rättegången i
miljöskademål Prop. 1985/86: 83

12 §
Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt denna lag skall

väcka lalan vid den tingsrätt inom vars område den skadegörande verk

samheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits.

Avser
ersättningen skada på fastighet eller på byggnad eller annan anläggning på
annans mark, skall lalan dock väckas vid den fastighetsdomstol inom vars
område verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits. Detsamma gäller om
någon vill begära gottgörelse enligt 10 § andra stycket eller fordra inlösen
enligt 11 §, Gemensamt med ett mål som avses i första eller andra meningen får
fastighetsdomstolen handlägga även andra mål mellan samma eller olika parter,
om det med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter är lämpligt,

13
§ Den som bedriver eller avser
att bedriva en verksamhet som kan medföra sådan skada som avses i 3 § kan
begära prövning av ersättningsfrågan vid den fastighetsdomstol inom vars
område verksamheten i huvudsak bedrivs eller skaU bedrivas.

14
§ I fråga om
rättegångskostnader skall i mål enligt 11 eller 13 § tillämpas bestämmelsema
om kostnader i expropriationsmål. Om etl yrkande om inlösen enligt 11 §
ogillas, gäller dock bestämmelsema om rättegångskostnader i rättegångsbalken.
Dessa bestämmelser tillämpas också i andra mål enligt denna lag.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2.
Även om ett skadefall har
inträffat efler ikraftträdandet skall lagen inte tillämpas, om skadan är en
följd av en störning som har upphört före ikraftträdandet.

3.
Har talan som rör en fråga som
regleras i lagen väckts före ikraftträdandet, handläggs målet även efter denna
lidpunkt enhgt äldre bestämmelser.

2
Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken' dels att 3
kap. 4 och 6 §§ skall upphöra all gälla, dels att 3 kap. 3 § skall ha följande
lydelse.

Prop. 1985/86:83

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Den som ämnar utföra grävning eller liknande arbete på
sin mark skall vidtaga varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för att
förebygga skada på angränsande mark. Han skaU ersätta skada som uppkommer tiU
följd av att han eller någon som han anlitat underlåtU an vidtaga sådan
åtgärd eller i annat hänseende brustit i omsorg vid arbetets utförande.

Medför skyddsåtgärd uppenbarligen högre kostnad än den
skada som åtgärden avser att förebygga, får åtgärden underlåtas. Skadan skall
dock ersättas. Om det be-gäres, skall säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap.
utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för ersättningen innan arbetet
börjar.

Den som ämnar utföra eller låta utföra grävning eller
liknande arbete på sin mark skall vidta varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig
för atl förebygga skada på angränsande mark. Bestämmelser om ersättning för
skador lill följd av grävning eller liknande arbete finns i miljöskadelagen
(1986:000).

Medför skyddsåtgärd uppenbarligen högre kostnad än den
skada som åtgärden avser att förebygga, får åtgärden underlåtas. Skadan skall
dock ersättas enligt bestämmelserna i miljöskadelagen. Om det begärs, skall
säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken ställas hos
länsstyrelsen för ersättningen innan arbetet börjar.

Är byggnad eller annan anläggning som hör till angränsande
mark, till följd av vårdslöshet vid uppförandel eller brist i underhållet, av
sådan beskaffenhet att särskild skyddsåtgärd är nödvändig för alt förebygga
skada med anledning av arbete som icke sträckes nedanför vanligt källar-djup,
skall åtgärden bekostas av den angränsande markens ägare.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1986.

' Balkan omtryckt 1971:1209. Senaste lydelse 1981:784.

3 Förslag till Prop. 1985/86:83

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom
föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387)' dels alt 30-33 och 35 §§
skall upphöra atl gälla,

dels
atl 34, 37 och 51 §§ saml rubriken närmast före 34 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Ersättning
m. m. Enskilt anspråk m. m.

34 §

Den som vill framställa ersätt- Den som vill framställa enskilt

ningsanspråk
eller annat enskilt an- anspråk enligt denna lag på gmnd

språk
på grund av miljöfarlig verk- av miljöfarlig verksamhet skall väc-

samhel
skall väcka lalan vid fas- ka talan vid den fastighetsdomstol

tighetsdomstol
som anges i 33 §. inom vars område den miljöfarliga

Även
den som utövar eller ämnar verksamheten i huvudsak utövas el-

utöva miljöfarlig verksamhet kan ler skaU utövas,

påkalla prövning av ersättnings

fråga på sätt som nu sagts. Han

skall därvid ange de ersättningsbe

lopp som han erbjuder.

37 §

/
mål enligt 34 § andra punkten äger bestämmelserna om kostnad i
expropriationsmål motsvarande tillämpning.

Ogillas
talan som avses i 36 § på den gmnd alt svaranden efter talans väckande sökt och
erhållit tillstånd enhgt denna lag, skall domstolen efter omständigheterna
förordna atl vardera parten skall själv bära sin rättegångskostnad eller att
full eller jämkad ersättning skall tilläggas endera.

51
§

Vill
någon för atl utreda verkningarna av miljöfarlig verksamhet som han utövar
eller ämnar utöva företaga mätning eller annat undersökningsarbete på fast
egendom som annan äger eller innehar, kan länsstyrelsen, om skäl föreligger,
föreskriva alt tillträde lill egendomen skall lämnas under viss tid. Behöver mätapparal
eller Hknande inslmment utsättas kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid
vite att mbba eller skada instmmentet.

Föreskrift
som avses i första slyckel kan meddelas även på ansökan av den som skall utföra
undersökning som avses i 43 § andra styckel andra punkten.

Undersökningsarbetet
skall ut- Undersökningsarbetet skall ut

föras så att minsta skada och in- föras så att minsta skada och in

trång vållas. För skada och intrång trång vållas. För skada och intrång

skall ersättning lämnas av den som skall ersättning lämnas av den som

utövar eller ämnar utöva den miljö- utövar eller ämnar utöva den miljö

farliga verksamheten. Talan om er- farliga verksamheten. Talan om er-

'
Lagen omtryckt 1981:420.

sättning väckes vid
fastighetsdom- sättning väckes vid fastighetsdom- Prop. 1985/86:83

stol som anges i 33 §. stol som anges i 34 §.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser skall dock lillämpas i
fråga om skador lill följd av störningar som har upphört före ikraftträdandet.

Justitiedepartementet Prop. 1985/86:83

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17
oktober 1985

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström,
Thunborg, Wickbom, Johansson

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om ersättning för miljöskador 1 Inledning

Gällande regler om ersättning för miljöskador är
splittrade och delvis oklara. Vid olika tillfällen har önskemål framförts om en
översyn av dessa regler.

I september 1978 tillkallades en särskild utredare' för
alt se över reglerna. Utredaren, som har bedrivit sitt arbete under
beteckningen miljöskadeutredningen, avlämnade i februari 1983 betänkandet (SOU
1983:7) Ersättning för miljöskador. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en
sammanfattning av betänkandet som bUaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i
betänkandet som bilaga 2, dels en sammanställning av remissyttrandena som
bilaga 3.

Beträffande nuvarande svenska och utländska förhållanden
samt utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

1 lagstiftningsärendet har överläggningar hållils med
företrädare för de danska, finländska och norska justitiedepartementen samt den
danska miljöslyrelsen och del norska miljövernsdepartemenlel.

Jag har i delta ärende samrått med chefen för
jordbruksdepartementet.

2 Allmän motivering

2.1
Allmänna utgångspunkter

2.1.1
Förebyggande miljöskydd

Den tekniska och industriella utveckHng som vi har upplevt
i vårt land under det senaste århundradet bildar grunden för vårt nuvarande
välstånd. Man kan emellertid inte bortse från atl denna utveckling också har
negativa sidor. Hit hör ett allt större antal nya skaderisker av olika slag.
Inte

' Justitierådet Bertil Bengtsson. Sakkunniga: numera
justitierådet Lars Beckman, numera generaldirektören Laila Freivalds,
direktören Bo Helmerson, t.f statssekreteraren Arne Kardell, rådmannen Erik
Pontén samt direktören Erland Strömbäck. Experter; chefsombudsmannen Lars
Edstam, juris kandidaten Gunnar Lindgren och direktören Harald Ullman.

minst
har uppmärksamheten riktats mot risken för skador till liv, hälsa Prop.
1985/86:83 eller egendom till följd av kemiska ämnen eller substanser som
sprids som föroreningar frän industrier eller andra förelag. Under senare tid
har vår omgivning i ökande utsträckning tillförts olika ämnen som har visat sig
eller kan misstänkas ha en negaliv inverkan på vår hälsa eller miljö. I takt
med atl kunskapen på detta område vidgas växer listan över sådana hälso-och
miljöfarliga ämnen. Även andra miljöslörande faktorer har blivit alltmera
framträdande. Vi har härmed kommit alt ställas inför allvariiga miljöproblem
som har krävt olika åtgärder frän samhällets sida.

Samhällets
strävanden på detta område har framför alll inriktats på atl förebygga att
miljöskador uppkommer. Omfattande åtgärder har vidtagits inom ramen för
prövning av miljöfarlig verksamhet enligt miljöskyddslagen (1969:387). Ett
viktigt led i det förebyggande miljöskyddsarbetet utgörs vidare av
lagstiftning som syftar till att ge samhället kontroll över hanteringen av
kemiska ämnen eller substanser som kan få hälso- eller miljöfarliga verkningar.
Detta arbete har intensifierats på senare tid.

Miljöskyddsutredningen
har i betänkandet (SOU 1983:20) Bättre Miljöskydd II lämnat
olika förslag som syftar lill att effektivisera miljöskyddet enligt
miljöskyddslagen. Betänkandet har remissbehandlats, och förslagen övervägs f.n.
i jordbmksdepartemenlel. Vidare har miljöskyddslagen ändrats den 1 januari
1985 i syfte att skydda särskilt föroreningskänsliga områden (prop. 1984/85:10,
JoU 10, rskr 30, SFS 1984:912). Regeringen eller länsstyrelsen får efter denna
lagändring ge generella föreskrifter om skyddsåtgärder m.m. som behövs för
delta ändamål.

Riksdagen
har nyligen med anledning av prop. 1984/85:118 om förbättrad kemikahekonlroll
beslutat om åtgärder som syftar till att förebygga skador på hälsa och miljö
till följd av hanteringen av kemiska produkter (JoU 30, rskr 340). Ett program
mol luftföroreningar och försurning för att minska utsläppen av försurande
ämnen och minska skadeverkningarna av försurningen har lagts fram (prop.
1984/85:127, JoU 28, rskr 275). Dessutom kan nämnas att regeringen har
vidtagit eller förberett ett flertal åtgärder för alt komma till rätta med de
problem som användningen av asbest i olika sammanhang har medfört.

Sverige
har under en följd av år aktivt drivit miljöskyddsfrågor i inlemationella sammanhang,
framför allt när del gäller försurning, bilavgaser saml skyddet av den marina
miljön och atmosfärens ozonlager.

Förebyggande
åtgärder av det slag som har beskrivits nu är nödvändiga för all motverka en
utveckling som sätter hälsa och miljövärden på spel. Hur högt samhällets
ambitioner än ställs i detta avseende är del emellertid inte möjligt atl helt
förhindra skador. Vårt vetande på området är nämligen begränsat. Så l.ex. är
kunskapen om långtidseffekterna av moderna kemiska preparat i många fall ofullständig,
likaså vår vetskap om resultatet av en sammanlagd inverkan av flera olika
kemikalier. Nya vetenskapliga rön kan komma att visa att kemiska produkter
utsätter människor och miljö för risker som vi hittills inte har hafl anledning
att räkna med.

Intresset av ett
fullständigt skydd mot hälso- och miljörisker kommer

vidare oundvikligen i konflikt med intresset av produktivitet och effektivi

tet i samhällsverksamheten. En inlresseavvägning måsle alllid göras där 10

nyttan av en verksamhet
eller en produkt vägs mot de skaderisker den Prop. 1985/86:83 medför.
Nuvarande miljölagstiftning bygger på denna princip.

Vi
får alltså räkna med atl skador i viss utsträckning kan komma alt inträffa lill
följd av utsläpp av kemiska ämnen och substanser som är förenade med ännu inte
utredda skaderisker eller som av andra skäl anses böra tillåtas trots all de
kan fömlses medföra vissa skadeverkningar. Också andra skador kan komma atl
drabba omgivningen till följd av industriell eller Hknande verksamhet. Samhällets
insatser bör i dessa fall särskilt inriktas på att det som har skadats blir
återställt. Om det inte går, är det från humanitära och sociala synpunkter av
största vikt att de som tillfogas skador bereds ekonomisk gottgörelse för sina
förluster och lidanden.

2.1.2
Nuvarande ersättningsmöjligheter

På
personskadeområdet har alla medborgare ett gmndläggande ekonomiskt skydd genom
socialförsäkringen, dvs. den allmänna försäkringen och arbetsskadeförsäkringen.
I stor omfattning har den enskilde också ett kompletterande skydd genom ohka
former av privata försäkringar, inte minst av typen gmppförsäkringar. De nu
nämnda försäkringsanordningarna har den fördelen för den skadelidande att han
får ersättning oberoende av orsaken till skadan. De ger dock inte alltid
fullständig kompensation för skadan och skiljer sig därigenom från
skadeståndsrätten, som vilar på grundsatsen om full ersättning. För vad som
brister är den skadelidande alltså hänvisad till de möjligheter han kan ha
enligt gällande skadeståndsregler all få ersättning av någon som är ansvarig
för skadan.

När
del gäller egendomsskada finns inte någon motsvarighet till socialförsäkringssystemet,
och skadeslåndsrätten spelar därför här en mer framträdande roll. Särskilda
försäkringar som ger skydd mol olika skaderisker, såsom brand, explosion,
oberäknad utströmning av vätska eller annan plötslig och ofömlsedd händelse, är
visseriigen vanligt förekommande. 1 många fall finns del emellertid ingen annan
möjlighet alt få ersättning för en miljöskada än enligt skadeståndsreglerna.

I
skadeståndslagen (1972:207) finns allmänna bestämmelser om ersättning för
skada. Dessa bygger på den s.k. culparegeln. Enligt denna föreligger
ersättningsskyldighet endasl om skadan har åstadkommits uppsåtligen eller genom
vårdslöshet.

För
åtskilliga verksamheter som medför särskilda skaderisker för omgivningen har
dock utbildats strängare ersättningsregler. Utmärkande för dessa är alt
skadeståndsansvar föreligger även när skadan inte har åstadkommits uppsåtiigen
eller genom vårdslöshet. Man brukar säga alt ansvaret är strikt.

Uttryckliga
bestämmelser om strikt ansvar vid miljöfarlig verksamhet

finns i miljöskyddslagen. Enligt den lagen har den som utövar sådan

verksamhet i princip ett strikt ansvar för skador som verksamheten orsa

kar i omgivningen. Ansvaret gäller inte bara sådana ekonomiska skador

som har samband med skador pä person eller sak utan också i viss ut

sträckning andra ekonomiska skador (s.k. ren förmögenhetsskada). 11

Regler
om strikt ansvar för skador på omgivningen vid verksamhet på en Prop.
1985/86:83 fastighet finns även i 3 kap. jordabalken. Enligt dessa bestämmelser
är en fastighetsägare eller nylljanderättshavare ansvarig för skador på andra
fastigheter till följd av grävningsarbete som han utför eller låter utföra på
sin fastighet, om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning
medför särskild risk för omgivningen. För skador på omgivande fasligheter till
följd av annat grävningsarbele svarar fastighetsägaren eher
nyltjande-rättshavaren endasl om han själv eller någon som han har anlitat har
varit försumlig vid utförandel av arbetet.

Vid
sidan av skadeståndsreglerna i miljöskyddslagen och 3 kap. jordabalken gäUer
allmänna oskrivna principer om strikt ansvar vid farlig verksamhet. Dessa principer,
som har utbildats i rättspraxis, torde i fråga om miljöfarlig verksamhet ha
störst betydelse vid skada genom sprängningsar-belen och liknande arbeten.

De
skadeståndsregler som sålunda gäller för miljöfarlig verksamhet är delvis
oklara och omtvistade. Bl. a. råder osäkerhet i flera hänseenden angående
innebörden av miljöskyddslagens ersättningsbestämmelser och deras förhållande
till andra skadeståndsregler.

Att
rättsläget är oklart särskilt när det gäller sprängningsskador har också
uppmärksammats av riksdagen, som år 1976 uttalade alt frågan borde utredas (LU
1976/77:3, rskr 13).

2.1.3
Revision av skadeståndsreglerna

Miljöskadeutredningen
har i det tidigare nämnda belänkandet (SOU 1983:7) Ersättning för miljöskador
föreslagit atl de nuvarande reglema på miljöskadeområdel samlas i en särskild
lag, kaUad miljöskadelagen. Den föreslagna lagen utgår från nuvarande
skadeståndsregler i miljöskyddslagen och jordabalken samt från oskrivna
rättsprinciper beträffande skadeståndsansvaret för sprängningsskador. Etl
utmärkande drag är att lagen bygger på strikt ansvar. Delta knyts till
användningen av fast egendom och skall gälla skador som uppstår i omgivningen
till följd av miljöfarlig verksamhet på en fastighet. Ett gmndläggande syfte
med de nya reglema är att förbättra de skadelidandes möjligheter att fa
ersättning för miljöskador.

Remissinstanserna
har överlag tillstyrkt all gällande regler om ersättning för miljöskador samlas
i en särskild lag. De flesta remissinstanserna anser också att utredningens
förslag i del stora hela är väl ägnat att läggas lill grund för lagstiftning.
Kritik framförs dock mot olika delar av förslaget.

I
likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag atl de regler om
ersättning för miljöskador som nu finns spridda på skilda håll bör samlas i en
särskild miljöskadelag. En sådan samlad reglering medför att regelsystemet blir
enklare och mer överskådligt än f n. Samtidigt bör eftersträvas att
förutsättningarna för ersättning görs så enhetliga som möjligt för alla typer
av miljöskador som regleras i den nya lagen.

När
det gäller det närmare innehållet i lagen bör, som utredningen har

föreslagit, en utgångspunkt vara att skador som uppkommer genom förore

nande eller annan miljöfarlig verksamhet skall ersättas på strikt gmnd av

den som utövar verksamheten. Jag delar också utredningens uppfattning 12

all de möjligheter som de
skadelidande har i dag alt få ersättning för sådana Prop. 1985/86:83

skador bör förbättras på
olika sätt. Som utredningen har framhållit kan

effektiva skadeståndsregler
även bidra till att företag och enskilda som

bedriver miljöfarlig
verksamhet ökar sina ansträngningar atl förebygga

skadefall.

De
förslag som utredningen utifrån dessa utgångspunkter har lagt fram är enligt
min mening i huvudsak väl ägnade att läggas till grund för en reform av reglema
om ersättning för miljöskador. Ett av dessa förslag, som rör ändrade regler för
rättshjälp i rättsliga angelägenheter när det gäller miljöskador och vissa
andra skador, bör dock inte behandlas i delta lagstiftningsärende. Ställning
till den frågan bör i stället tas i samband med behandlingen av de förslag som
har lagts fram av rältshjälpskommitlén (Ju 1982:01) i betänkandena (SOU
1984:66) Den allmänna rättshjälpen och (SOU 1985:4) Rättshjälp, offenfiiga biträden,
organisationsfrågor m. m.

En
annan fråga som utredningen har behandlat och som jag vill ta upp redan i detta
sammanhang är om etl obligatoriskt försäkringsskydd bör införas vid
sprängningsarbeten. Närmare bestämt gäller frågan om den som bedriver sådana
arbeten skall vara skyldig att hålla sig med en försäkring som garanterar den
skadelidande alt få ut det skadestånd som denne kan vara berättigad till vid
sprängningsskador. Anledningen lill att utredningen har övervägt denna fråga
är att riksdagen tidigare har begärt att den skulle utredas. Utredningen, som i
och för sig har utarbetat ett detaljerat förslag till en lag om
sprängskadeförsäkring, har emellertid inte funnit något behov av ett sådant
försäkringsobligatorium. Denna uppfattning har allmänt godtagits av de
remissinstanser som yttrat sig i denna del. Själv har jag inte någon annan
åsikt. Att enbart för detta område bygga upp ett omfattande administrativt
system för alt kontrollera alt försäkring finns är enligt min mening inte
motiverat. Något förslag till en obhgatorisk sprängskadeförsäkring bör alltså
inte läggas fram.

2.1.4
Miljöskadefond

Innan
jag går in på de olika huvudfrågorna i utredningens förslag vill jag nämna att
regeringen den 27 juni 1985 har beslutat att tillkalla en kommitté som skall
utreda hur ett fondsystem för ersättning vid miljöskador m.m. bör vara uppbyggt
(Dir. 1985:37). Bakgrunden lill det är följande.

En
skadeståndsrättslig lösning har vissa brister när det gäller de skadeli

dandes möjligheter till ersättning för miljöskador. Om det t, ex, inte kan

utredas varifrån en skadlig förorening härtör, finns det inte någon att rikta

skadeståndskravet mol. Särskilt bekymmersamt blir läget om del kan

antas att en skada har uppkommit som en samlad effekt av fiera olika

miljöfariiga verksamheter. När en skada uppkommer först så småningom

och visar sig sent - framför allt vid föroreningar av ohka slag - finns del

vidare risk för att det företag som är ansvarigt för skadan har upphört när

skadeståndskrav blir aktuella. Skadeståndsanspråket kan då också vara

preskriberat. Dessutom får man räkna med att en enskild skadevållare

saknar ekonomiska möjligheter att betala skadorna och inte heller har

något försäkringsskydd som omfattar skador av delta slag. 13

De brister i skyddet för
de skadelidande som sålunda är förenade med en skadeståndsrättslig reglering av
miljöskador gör att man bör överväga etl kompletterande fondsystem som kan ge
ersättning till de skadelidande i fall då ersättning inte kan erhållas på annat
sätt.

Att
regeringen nyligen har beslutat tillsätta en särskild kommitté med uppgift att
utreda denna fråga hindrar dock inte atl man nu går vidare och reformerar den
gällande skadeståndsrätlsliga lagstiftningen. Den eller de fonder som kan bli
följden av utredningsarbetet förutsätts enligt direktiven bli endast subsidiärt
ansvariga. Den skadeståndsrätlsliga lagstiftningen skall sålunda även i
framtiden ligga lill grund för ersätlningsrätten.

Prop,
1985/86:83

2.1.5
Den fortsatta dispositionen

Jag
har härmed avslutat min genomgång av de allmänna utgångspunkter som enligt min
mening bör gälla för en reform av lagstiftningen om miljöskador, I det
följande avser jag att närmare behandla frågan om

tillämpningsområdet
i avsnitt 2,2,

ansvarsgrunder
i avsnitt 2,3,

skadeståndsansvariga
i avsnitt 2,4,

solidariskt
ansvar i avsnitt 2,5,

orsakssamband
och beviskrav i avsnitt 2,6,

preskriptionstiden
för miljöskador m, m, i avsnitt 2,7,

processuella
frågor m, m, i avsnitt 2,8,

ikraftträdande
m, m, i avsnitt 2,9, och

kostnadskonsekvenser
i avsnitt 2,10,

Mina
kommentarer lill de enskilda lagbestämmelserna finns i specialmotiveringen
(avsnitt 4),

2.2 Tillämpningsområdet 2.2.1 Verksamhet på en fastighet

Mitt förslag:
Lagen skall gälla skador som har uppstått till följd av verksamhet på en
fastighet.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i stort med mitt förslag (se betänkandet s. 134-135).

Remissinstanserna:
Utredningens förslag godtas allmänt.

Skälen för mitt förslag:
För all skadesländsskyldighet skall föreligga enligt miljöskyddslagen krävs att
den skadegörande störningen härrör från mark, byggnad eller anläggning (se 1
§). Det skall alltså vara fråga om en skada som har orsakats av en miljöfarlig
verksamhet på en fastighet. Även reglerna i 3 kap. jordabalken, liksom de
oskrivna principer som finns om etl strikt ansvar för sprängningsskador, utgår
från att skadan har uppstått vid användningen av en fastighet.

Enligt
min mening bör man i den nya miljöskadelagen behålla den

14

anknytning
till en fastighet som för miljöskadornas del gäller redan i dag. De skador som
skall omfattas av den nya lagen bör alltså härröra från verksamhet på en
fastighet. Med verksamhet bör då förstås dels att själva marken används på
visst sätt, l.ex, för odling av trädgårdsprodukler, dels att en byggnad eller
anläggning som finns eller uppförs på marken används på visst sätt, t, ex, för
industriell drift, lagring av varor eller offentlig service. Även uppförandet
av byggnaden eller anläggningen bör självfallet innebära atl en verksamhet
bedrivs på fasligheten. Begreppet verksamhet bör emellertid omfatta också en
mera tillfällig användning av en faslighet, t, ex, för tävlingar eller andra
artangemang.

Det
som fordras är sålunda endast att verksamheten bedrivs på fastigheten. Något
annat samband med fastigheten bör inte krävas.

Ett krav på att skadan
skall ha orsakats genom verksamhet på en fastighet medför alt miljöskador vid
användningen av rörliga störningskällor, såsom transportmedel, i princip
faller utanför lagen. Delta gäller redan i dag enligt miljöskyddslagen, och som
utredningen har funnit saknas det anledning atl nu inta en annan ståndpunkt.
Jag återkommer i specialmotiveringen närmare lill detta.

Prop,
1985/86:83

2.2.2
Skador i omgivningen

Mitt förslag:
Lagen skall gälla skador som miljöfarlig verksamhet på en fastighet orsakar i
sin omgivning.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med milt förslag (se betänkandet s, 150-151),

Remissinstanserna: De
flesta godtar utredningens förslag. Några anser dock att lagen inte bara skall
gälla skador i omgivningen utan även omfatta skador på den fastighet eller inom
det område där den skadegörande verksamheten bedrivs.

Skälen för mitt förslag:
En förutsättning för skadesländsskyldighet enligt miljöskyddslagen är atl
skadan har drabbat "omgivningen". Liknande begränsningar finns i 3
kap, jordabalken. Det innebär att skadeståndsansvaret enligt dessa
bestämmelser inte omfattar skador som inträffar inom en anläggning eller ett
arbetsområde där den skadegörande verksamheten bedrivs. Det är däremot något
osäkert om ett sådanl undantag gäller också vid skadeståndsansvar för
sprängningsskador i fall dä ansvaret gmndas på oskrivna principer om strikt
ansvar på grund av farlig verksamhet.

Enligt min mening skulle
del i och för sig vara önskvärt att låta den nya miljöskadelagen gälla utan
någon begränsning av detta slag. Det är emellertid svårt att överblicka
konsekvenserna av ett så vidsträckt tillämpningsområde, som bl, a, skulle
kunna medföra koUisioner med annan lagstiftning. Frågan är också om de
olägenheter som kan vara förenade med den nu gällande begränsningen till skador
som drabbar omgivningen har någon nämnvärd betydelse i praktiken.

När
del gäller skador som tillfogas arbetstagare inom den anläggning

15

eller det arbetsområde där
den skadegörande verksamheten bedrivs vill jag framhålla att dessa i allmänhet
får full kompensation för personskada genom den statliga
arbetsskadeförsäkringen i förening med den på kollektivavtal grundade
Irygghelsförsäkringen. Och när del gäller sakskador kan ansvaret regleras genom
avtal med arbetsgivaren. Kategorin arbetstagare måste därför anses väl
tillgodosedd när del gäller möjligheten till ersättning vid en miljöskada på
den egna arbetsplatsen.

Situationen
är delvis en annan då personer som inte är arbetstagare har fått tillträde lill
en miljöfarlig anläggning. Om dessa tillfogas skador beror detta emellertid
sannolikt på någon form av försummelse som företaget är ansvarigt för.
Skadeståndsskyldighet föreligger då enligt culparegeln i skadeståndslagen.
Detsamma torde normall vara fallet vid annan verksamhet på en faslighel än
sådan som bedrivs inom en anläggning eller ett arbetsområde.

Med
hänsyn lill vad jag nu har anfört anser jag all den nya lagen bör gäUa endast
skador i omgivningen. Jag vill emellertid betona att med omgivningen skall
förstås omgivningen till den skadegörande verksamheten. Det innebär att om
verksamheten bedrivs på endast en del av en fastighet, så bör skador som
uppstår på en annan del av fastigheten kunna omfattas av den nya lagens regler.
Jag återkommer till detta i spedalmoliveringen.

Prop. 1985/86:83

2.2.3
Orts- och allmänvanliga störningar

Mitt förslag: Ett
strikt ansvar för miljöskador skall normalt inte gälla för skador som orsakas
genom orts- eller allmänvanliga störningar.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se belänkandet s. 152-154).

Remissinstanserna:
Utredningens förslag godtas allmänt.

Skälen
för mitt förslag: Enligt allmänna principer gäller atl den som har vållat en
skada uppsåtligen eller genom vårdslöshet är skyldig att ersätta skadan oavsett
hur vanlig en skada av del aktuella slaget är. Dessa principer har hittills
gällt även på miljöskadeområdet, och del finns inte anledning all nu börja
tillämpa någon annan princip i dessa fall.

Lägel är emellertid ett
annat när skadestånd för en miljöskada utkrävs av någon som bär ett strikt
skadeståndsansvar. I dessa fall har det sedan länge ansetts att detta strikta
ansvar bör kunna göras gällande bara när skadan överstiger en viss
"toleransgräns". Sålunda gäller enligt 30 § miljöskyddslagen att den
som orsakar olägenheter genom miljöfarlig verksamhet - och alltså i och för
sig är strikt skadeståndsansvarig för dem - inte är skyldig att utge ersättning
för ölägenheter som skäligen bör tålas med hänsyn till förhållanden i orten eller
till deras allmänna förekomst under jämföriiga förhållanden. Nära samband med
denna särskilda regel i 30 § miljöskyddslagen beträffande orts- och
allmänvanliga ölägenheter har ett undantag i samma paragraf för ölägenheter som
inte är av någon betydelse. Del undantaget behandlas emellertid i avsnitt
2.2.5.

16

Enligt min mening är det
naturligt atl ett strikt ansvar för föroreningsskador o.d. i första hand
begränsas lill skador till följd av störningar som inte är orts- eller
allmänvanliga. I fråga om störningar som inte framstår som ovanliga bör rätten
lill ersättning liksom hittills bli beroende av en skälighetsbedömning. Även i
dessa fall bör det vara möjligt all döma ul ersättning för skador till följd
av sådana störningar som inte skäligen bör tålas, l.ex. för försämrad hälsa på
gmnd av luftföroreningar.

Under
remissbehandlingen har från något håll efterlysts ett klarläggande av
räckvidden och innebörden av ett undanlag för orts- eller allmänvanhga
störningar som skäligen bör tålas. Med anledning härav vill jag nämna all
ledning för tillämpningen av detta undanlag kan hämtas i nuvarande praxis på
området (se belänkandet s. 53 f), vilken praxis får anses godtagbar.
Ytterligare riktlinjer för bedömningen avser jag all lämna i specialmotiveringen.
Liksom i fråga om alla slag av skälighetsregler får det sedan ankomma på de
tillämpande myndighelema all göra de avvägningar som föranleds av
omständigheterna i det enskilda fallet.

Liksom
hittills bör den särskilda regeln för orts- och allmänvanliga störningar
tillämpas på delvis olika sätt vid skilda skadelyper. Av den
skälighetsbedömning som jag nyss har nämnt följer sålunda att regeln sällan kan
leda lill befrielse från ersättningsskyldighet vid l.ex. skador genom
sprängnings- eller grävningsarbeten. Något undantag för orts- och allmänvanliga
störningar torde fö. inte gälla f n. vid andra miljöskador än sådana som
regleras i miljöskyddslagen. Det synes dock inte vara ändamålsenligt atl i den
nya miljöskadelagen söka närmare ange vid vilka slags störningar den särskilda
regeln bör kunna bh tillämplig, utan regeln bör ges generell räckvidd. I
praktiken torde den dock få sin största betydelse vid föroreningsskador. Jag
återkommer till delta i spedalmoliveringen.

Prop.
1985/86:83

2.2.4
TiUfälliga störningar

Mitt förslag:
Lagen skall tillämpas även på tillfälliga rniljöstörningar.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s, 147).

Remissinstanserna:
Utredningens förslag godtas i allmänhet. Några remissinstanser är dock
tveksamma och påpekar atl förslaget kan medföra vidgade ersältningsmöjligheter
och till följd därav ökade kostnader för bl, a, byggnadsbranschens del.

Skälen
för mitt förslag: Av 1 § miljöskyddslagen framgår alt den lagen är tillämplig
även på tillfälliga störningar till följd av utsläpp av avloppsvatten, fasta
ämnen eller gas i vattendrag, sjöar eller andra vattenområden eller till följd
av andra åtgärder som kan förorena vattenområden. När det gäller skador till
följd av luftföroreningar, buller, skakningar, ljus eller annat sådant undantas
däremot tillfälliga störningar från lagen.

Detta
undanlag för tillfälliga störningar stämmer väl med den klassiska uppfattningen
av immissionsbegreppet. Del är också förståeligt alt man

17

2
Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr83

har detta undantag i
miljöskyddslagen, som i huvudsak berör frågor om tillstånd och kontroll av
miljöfariig verksamhet. I de sammanhangen kan det synas onödigt att ta med
mycket kortvariga störande verksamheter. När det däremot gäller en rent
skadeslåndsrältslig lagstiftning är del svårare atl motivera etl undanlag för
tillfälliga störningar. Enligt min mening är de sociala och humanitära skäl som
talar för att en skadelidande skall få ersättning för en skada lika starka när
skadan beror pä en tillfällig störning som när skadan beror på en mera varaktig
störning. Sålunda kan ett tillfälligt utsläpp i luften av l.ex. gas eller en
enda kraftig sprängning uppenbarligen ge lika ersältningsvärda skador som en
varaktig störning.

Liksom utredningen och det
stora flertalet remissinstanser anser jag därför att något undantag för
tillfälliga störningar inte bör ställas upp i den nya miljöskadelagen.

Prop. 1985/86:83

2.2.5
Ersättningsgilla skador i övrigt

Mitt förslag:
Ersättning för miljöskador omfattar person- och sakskada samt ren
förmögenhetsskada. Person- och sakskada ersätts oavsett om skadan är väsentlig
eller inte. Ren förmögenhelsskada ersätts däremot bara om skadan är av någon
betydelse. Ideell skada som inte har samband med personskada ersätts ej.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i stort med milt förslag. Ren förmögenhetsskada skall
dock enligt utredningens förslag ersättas bara vid sådana miljöskador som f n.
regleras i miljöskyddslagen. Utredningen föreslår å andra sidan atl del vid
dessa slags miljöskador skall vara möjligt att få ersättning också för vissa
ölägenheter av ideell natur även när de inte har samband med personskada (se
betänkandet s. 151-152 och 154-156).

Remissinstanserna:
Åsikterna går isär när det gäller frågan i vilken utsträckning oväsentliga
skador skall kunna ersättas. Vissa remissinstanser tillstyrker utredningens
förslag. Andra menar alt ett undantag för sådana skador bör gäUa såväl vid
person- och sakskada som vid ren förmögenhelsskada. Ett par remissinstanser
anser att ersättning inte skall kunna erhållas för ideell skada som ej har
samband med personskada.

Skälen
för mitt förslag: Det strikta skadeståndsansvar som gäller enligt 30 §
miljöskyddslagen omfattar både person- och sakskada. Detsamma gäller ren
förmögenhelsskada (dvs. sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med
atl någon lider person- eller sakskada), även om del är osäkert huruvida alla
typer av sådan skada ersätts (se betänkandet s. 50). Skyldighet att utge
ersättning för ren förmögenhetsskada torde däremot inte föreligga när
skadeståndsansvaret grundas på 3 kap. jordabalken eller på oskrivna principer
om strikt ansvar på gmnd av farlig verksamhet.

Enligt min mening bör den
nya miljöskadelagen ge möjlighet till ersättning även för ren
förmögenhelsskada. Vid sådana varaktiga förhållanden som föreligger mellan
grannar ligger det närmare till hands än vid mera tillfälliga kontakter atl man
tillfogar andra personer i omgivningen ekono-

18

miska förluster. Just vid
miljöskador torde det f.ö. vara vanligt förekom- Prop. 1985/86:83 mande att
skadan utgörs av ren förmögenhetsskada. Stora gmpper av skadelidande skulle
därför komma att falla utanför ersättningssystemet enligt den nya lagen, om
inte ren förmögenhetsskada omfattades.

Det
är inte heller befogat alt, som f n., behandla skilda skadetyper på olika sätt.
Möjligheten all få ersättning för ren förmögenhelsskada bör därför slå öppen
vid alla slags miljöskador som regleras i den nya lagen. Härigenom undgår man
också en del besvärhga gränsdragningsproblem.

En
förutsättning för strikt skadeståndsskyldighet enligt 30 § miljöskyddslagen är
bl. a. alt en olägenhet är av någon betydelse. Om en olägenhet är oväsentlig
ersätts den bara om den har orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet.

När
det gäller person- och sakskada kan principiella invändningar riktas mot ett
undantag för oväsentliga skador. Att en person- eller sakskada inte skulle
ersättas därför atl den är liten är ett synsätt som är främmande för både
skadeståndslagen och sådan särskild lagstiftning som bygger på strikt ansvar.
Skadeståndsrätten bygger allmänt på att den skadelidande, när
skadeståndsskyldighet föreligger, skall ha ersättning för vaije person- och
sakskada som har drabbat honom. 1 likhet med utredningen har jag därför kommit
fram till att något undanlag för oväsentliga skador inte bör tas in i den nya
lagen när del gäller person- och sakskador.

Saken
ställer sig däremot annorlunda vid ersättning för ren förmögenhetsskada.
Skyldigheten att utge sådan ersättning vid miljöskador innebär ett utvidgat
skadeståndsansvar i förhållande till vad som normalt gäller. Ett undantag för
oväsentliga skador kan alltså inte inge några principiella betänkligheter när
det gäller ren förmögenhetsskada. I detta fall framstår vidare oväsentiiga
skador som föga ersältningsvärda. Av dessa skäl har jag liksom utredningen
stannat för alt ett undantag bör gälla för oväsentiiga skador när det gäller
ren förmögenhelsskada.

En
fråga, som delvis har samband med de föregående, är i vad mån ideell skada bör
omfattas av ansvaret enligt den nya miljöskadelagen.

Ideell
skada, eller annorlunda uttryckt skada av annan än ekonomisk natur, ersätts
enligt allmänna skadeståndsrätlsliga regler endast i speciella fall. När någon
har drabbats av en personskada regleras ersättningsmöj-lighelerna i 5 kap. 1 §
skadeståndslagen. Där anges bl.a. alt ersättning kan erhållas för sveda och
värk, lyte eller annat stadigvarande men samt ölägenheter i övrigt till följd
av skadan. Den regeln gäller även när ansvar för en personskada grundas på
miljöskyddslagen. Men ideell skada som uppkommer i andra sammanhang än vid
personskada ersätts bara under speciella förhållanden. Av 1 kap. 3 §
skadeståndslagen framgår att sådan skada ersätts vid vissa slag av
integriletskränkningar. Särskilda bestämmelser om ideellt skadestånd finns
också i annan lagstiftning (l.ex. i datalagen, kreditupplysningslagen,
inkassolagen, upphovsrällslagen och olika arbetsrättsliga lagar). Utanför
kontraktsförhållanden ersätts inte ideell skada ulan särskilt stöd i lag.

Utredningen har föreslagit
alt man skall göra en försiktig utvidgning av

det ersättningsgilla området vid miljöskador och även medge ersättning för

ölägenheter som närmast är av ideell natur. 19

För min del anser jag alt
det inte finns anledning att på miljöskadeområdet tillämpa andra regler om
skadestånd för ideell skada än som gäller inom skadeslåndsrätten i allmänhet.
Visserligen finns del, som jag nyss har nämnt, särskilda områden där sådan
ersättning utges. De är emellertid klart avgränsade och rör huvudsakligen olika
slag av kränkningar av den personliga integriteten. Det skulle vara något
principiellt nytt om man för miljöskadornas del införde en möjlighet lill
ersättning för sådana svårbedömbara ölägenheter av ideellt slag som
"förfulning av naturen" e.d. Ofta medför sådana olägenheter
skadeföljder av ekonomisk art, l.ex. i form av etl minskat marknadsvärde hos en
fastighet, och den skadelidande har då enligt vad jag nyss har förordat under
vissa förutsättningar rätt till ersättning för denna förmögenhelsskada. Längre
än så bör man emellertid inte gå. Några särskilda bestämmelser om rätt till
ersättning för ideeh skada som inte har samband med personskada bör alltså inte
las in i den nya miljöskadelagen.

Prop. 1985/86:83

2.3
Ansvarsgrunder

2.3.1
Föroreningsskador m.m.

Mitt
förslag: Ett strikt skadeståndsansvar skall gälla för skador genom förorening
av vattendrag, sjö eller annat vallenområde, förorening av grundvatten,
ändring av gmndvattennivån, luftförorening, markförorening, buller, skakning
och andra liknande störningar. Miljöskadelagen skall dock inte gälla skador
som har orsakats av joniserande strålning eller inverkan av elektrisk ström
från en elektrisk anläggning och inte heller vissa skador som härtör från ett
vattenföretag eller en vattenanläggning.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag (se betänkandet s,
143-146),

Remissinstanserna:
Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran, I fråga om vad som
bör inrymmas under begreppet "andra liknande störningar" framförs
dock skilda meningar.

Skälen
för mitt förslag: Det strikta skadeståndsansvar som gäller enligt 30 §
miljöskyddslagen avser olika lyper av störningar som anges i 1 § i den lagen.
Del är dock inte någon uttömmande beskrivning ulan snarare en exemplifiering av
de viktigare slörningstyperna. I lagtexten avslutas uppräkningen med en
hänvisning till alt lagen gäller även andra liknande störningar.

Enligt min mening bör ett
strikt skadeståndsansvar enligt den nya miljöskadelagen avse skador som
orsakas av sådana störningar som anges i miljöskyddslagen. När det gäller
frågor om skadestånd framstår emellertid vissa störningstyper som mer frekventa
än andra. Dessa störningslyper bör därför direkt framgå av den nya lagen, medan
mindre frekventa stör-

20

ningstyper kan
sammanfattas under ett samlande begrepp av samma slag Prop, 1985/86:83 som
avslutar miljöskyddslagens uppräkning av störningstyperna.

Som
jag redan har nämnt är det i vissa avseenden oklart om vissa typer av störningar
omfattas av miljöskyddslagen. En strävan bör vara alt undanröja sådana
oklarheter när miljöskyddslagens skadeståndsregler nu ersätts av bestämmelsema
i miljöskadelagen.

Vatten-
och luftföroreningar samt buller och skakningar är sådana störningar som anges
uttryckligen i miljöskyddslagen. Dessa bör omfattas även av den nya
miljöskadelagen.

Förorening
av grundvatten nämns inte i miljöskyddslagen, och det är oklart om den lagen är
tillämplig i delta fall. Enhgt min mening bör den skadeståndsrätlsliga lagstiftningen
omfatta också denna typ av miljöstörning. Detta ligger i linje med ett förslag
som miljöskyddsutredningen har lagt fram om att miljöskyddslagen skall
tillämpas på sådana föroreningar (se Ds Jo 1983:1 Förorening av mark och
grundvatten).

En
näraliggande form av störning som inte heller nämns i miljöskyddslagen är
ändring av grundvattennivån. Enligt utredningen är lagen dock sannolikt
tillämplig på oavsikthga ändringar. Medvetna höjningar och sänkningar av nivån
genom reglering, infihration eller bortledning utgör däremot i regel
vatlenföretag enligt vattenlagen (1983:291), Verkningarna av medvetna åtgärder
bedöms normalt i samband med tillståndsprövningen av vattenföretagel enligt
vattenlagen. Ur skadeslåndsrältslig synvinkel är ändringar av gmndvattennivån
praktiskt betydelsefulla störningar, eftersom de emellanåt orsakar bl, a,
sällningsskador i fastigheter. Denna störningstyp bör därför uttryckligen
nämnas i den nya lagen. Undantag bör dock göras för sådana åtgärder som har
fått tillstånd enligt vattenlagen, eftersom verkningarna av dessa åtgärder har
bedömts i samband med tillståndsprövningen.

Även
skador lill följd av markförorening bör omfattas av miljöskadelagen.
Markförorening nämns inte särskilt i miljöskyddslagen, men den lagen anses ändå
vara tillämphg på denna form av miljöslöming. Del nyss nämnda förslagel av
miljöskyddsulredningen innefallar också en uttrycklig regel om markförorening.

Liksom
miljöskyddslagen bör miljöskadelagen slutligen omfatta andra störningar som
liknar dem som jag nu särskilt har nämnt. Miljöskyddslagen anses bl, a, omfatta
skador lill följd av sådana störningar som gnistor, hetta, köld saml obehag
genom insekter och andra djur. Vidare innefattas psykisk inverkan av en farlig
verksamhet i grannskapet samt estetiska störningar som t. ex. förfulning av
landskapsbilden.

En remissinstans har
ifrågasatt om det är rimligt att för miljöskadomas

del öppna så vida möjligheter lill ersättning. Jag vill emellertid erinra om

att de skadetyper som här har diskuterats redan i dag är ersättningsgilla

enligt miljöskyddslagen. Det saknas anledning att nu inskränka området

för störningar som skall ge rätt till ersättning. Dessutom bör framhållas all

en sådan ersältningsrätt föreligger endast om den skadelidande tillfogas

någon form av ekonomisk föriust. Som jag tidigare har förordat skall

skadeföljder som enbart är av ideell natur (och inte har samband med

personskada) ej ersättas enligt den nya lagen (se avsnitt 2,2,5). 21

2.3.2 Skada genom
sprängning m.m.

Prop,
1985/86:83

Mitt
förslag: Ett strikt skadeståndsansvar skall gälla för skador som har uppkommit
i omgivningen i samband med sprängning eller liknande verksamhet och som har
orsakats av sprängsten eller andra lössprängda föremål.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med milt förslag (se betänkandet s, 179-193),

Remissinstanserna:
Utredningens förslag lämnas utan erinran.

Skälen
för mitt förslag: Vid sprängning kan man skilja mellan framför alll två olika
lyper av skador, skada genom skakning och skada genom sprängslen, Skakningsskador
regleras f n. väsentligen genom skadeståndsreglerna i miljöskyddslagen och 3
kap, jordabalken såvitt gäller fastighetsägares och nyltjanderättshavares
ansvar. Detsamma gäller sprängsstensska-dor, om sprängningsarbetel inte är helt
tillfälligt,

I
övrigt beror ersättningsmöjligheterna vid skador till följd av sprängning på
oskrivna principer som har utbildats i rättspraxis. Den rättspraxis som finns
hänför sig till tiden före tillkomsten av skadeståndsreglerna i miljöskyddslagen
och 3 kap, jordabalken. Denna rättspraxis avser till betydande del ansvaret i
grannelagsförhållanden och innebär etl strikt ansvar för fastighetsägare
åtminstone för skador genom omfattande sprängningsarbeten. Det finns
emellertid också rättsfall som innebär all en entreprenör har strikt ansvar för
skador genom i vart fall sprängsten och möjligen också skakningar; den
viktigaste av dessa fömtsättningar torde vara atl skaderisken skall vara
tillräckligt stor (se NJA 1966 s. 248).

Som
har framgått av vad jag nu har anfört är del inte helt klart vilken omfattning
ansvaret för skador till följd av sprängning har. I enlighet med vad jag har
anfört i avsnitt 2.1 bör man, samtidigt som skadeståndsreglerna i
miljöskyddslagen och 3 kap. jordabalken förs över till den nya miljöskadelagen,
också reglera det strikta ansvar för sprängstensskador som gäller f.n. enligt
rättspraxis. Härigenom klargörs vilket ansvar för sådana skador som skall gälla
i fortsättningen.

I
likhet med utredningen anser jag sålunda atl man i lagen bör ha en uttrycklig
regel om strikt ansvar för skada genom sprängsten och andra lössprängda
föremål. Bestämmelsen bör också omfatta sådana skador genom lössprängda föremål
som orsakas av annan verksamhet än sprängningsarbete, om verksamheten är sådan
all den medför särskild fara för explosion.

Del
är osäkert i vad mån det strikta ansvar som gäller f. n. för skador av detta
slag omfattar också skador genom tillfälliga störningar. I enlighet med vad jag
har sagt i avsnitt 2.2.4 skall emellertid något undantag för tillfälliga
störningar inte göras i den nya miljöskadelagen. Samtidigt som rättsläget
alltså blir klariagt på denna punkt förbättras de skadelidandes ställning vid
sprängningsskador. En annan sådan förbättring är att de skadehdande, enligt vad
jag har förordat i avsnitt 2.2.5, i fortsättningen

22

skall
kunna få ersättning för ren förmögenhetsskada även vid skador Prop.
1985/86:83 genom sprängsten, något som inte torde vara möjligt f.n.

2.3.3
Skada genom grävning

Mitt förslag: Ett
strikt skadeståndsansvar skall gälla för skador lill följd av grävning eller
liknande arbete som är särskilt ingripande eller av annan anledning medför
särskild risk. 1 andra fall skall ett skadeståndsansvar för skador till följd
av grävning eller hknande arbete gälla bara när någon är försumlig vid arbetets
utförande, om inte ett strikt ansvar följer av de regler som tidigare har
förordats.

UtredningePiS
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 147-149).

Remissinstanserna:
Utredningens förslag godtas allmänt.

Skälen
för mitt förslag: Enligt gällande rätt skall skador vid grävning och hknande
markarbelen bedömas enligt miljöskyddslagen eller enligt vissa bestämmelser i 3
kap, jordabalken.

Vid
skakningsskador till följd av markarbelen gäller fn, miljöskyddslagens
bestämmelser, om inte störningen är rent tillfällig. Även andra former av
immissionsskador lill följd av grävning skall bedömas enligt miljöskyddslagen,
t. ex. skador genom kringfiygande damm eller genom buller. I de fall
miljöskyddslagen inte är tillämplig gäller i stället bestämmelserna i 3 kap.
jordabalken. Enligt dessa bestämmelser ansvarar en fastighetsägare eller
nyttjanderätlshavare för de skador som grävningsarbelel har medfört. Till
skillnad från miljöskyddslagen som bygger på strikt ansvar förutsätter 3 kap 3
§ jordabalken att skadan har orsakals uppsåtiigen eller genom vårdslöshet.
Gäller det arbeten som är ingripande eller av annan orsak särskilt riskfyllda
föreligger dock enligt 3 kap. 4 § jordabalken ett strikt ansvar.

Som jag tidigare har nämnt
i avsnitt 2.1 bör de regler om skador genom grävning som sålunda finns i 3 kap.
jordabalken föras över lill den nya miljöskadelagen tillsammans med de andra
regler om skadestånd för miljöskador som jag har behandlat i de båda
föregående avsnitten. Som utredningen har funnit finns del inte anledning atl
därvid skärpa del skadeståndsansvar som gäller f n. enligt 3 kap. jordabalken.
1 den mån annat inte följer av de andra skadeståndsregler som jag nyss berörde
bör alltså skador genom grävningsarbete e.d. som inte är av särskilt farligt
slag ersättas bara om de har vållats uppsåthgen eller genom vårdslöshet.

Däremot
finns det skäl all vid överföringen göra ändring i kretsen av ersättningsgilla
skador. Enligt 3 kap. 3 § jordabalken ersätts skador på "angränsande
mark". Bestämmelserna i 3 kap. 4 § om strikt ansvar för skador vid
särskilt ingripande eller riskfyllda grävningsarbeten talar däremot om
"risk för omgivningen". Enligt utredningen (betänkandet s, 59) får
del antas atl beslämmelserna inte har olika räckvidd och alt denna inte är
lokall begränsad.

23

Att regleringen tar sikte
på skador på angränsande mark framstår som naturiigt så länge ifrågavarande
skadeståndsreglering återfinns i jordabalken. När den däremot lyfts ut ur
fastighelslagsliflningen och förs in i en allmän miljöskadelag finns det inte
längre anledning alt begränsa skadeståndsregleringen till skador av
fastighetsrältsligt slag. Som framgår av vad jag har sagt i avsnitt 2.2.5 bör
omfattningen av ansvaret vara densamma för alla slags miljöskador som regleras
i den nya lagen. Det innebär alt ersättningen för skador till följd av
grävningsarbeten e.d. i fortsättningen bör avse även personskada och alla
former av sakskada, liksom ren förmögenhetsskada som är av någon betydelse.

Prop.
1985/86:83

2,4 Skadeståndsansvariga

2.4.1
Fastighetsägare och tomträttshavare

Mitt förslag:
Fastighetsägare och tomträttshavare skall bära skadeståndsansvaret för
miljöskador som uppkommer i omgivningen till följd av verksamhet som de
bedriver eller låter bedriva på fastigheten.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med milt förslag (se belänkandet s, 131 och 135),

Remissinstanserna:
De flesta tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Två
remissinstanser anser dock alt bostadsarrendalorer bör jämställas med
fastighetsägare.

Skälen
för mitt förslag: I avsnitt 2,2,1 har jag förordat atl skadeståndsansvaret
enligt den nya miljöskadelagen skall gälla skador som har uppstått till följd
av verksamhet på en fastighet. Del är naturligt att detta ansvar i första hand
bärs av den fastighetsägare som bedriver eller låter bedriva denna verksamhet.
Bortsett från sådana skador genom grävningsarbelen e,d, som inte är av särskilt
farligt slag (se avsnitt 2,3,3) skall detta ansvar vara strikt.

Del
kan i och för sig ifrågasättas, om del är berättigat med strikt ansvar även för
fastighetsägare som är privatpersoner. Det kan invändas att detta kan få
betungande konsekvenser för t. ex. egnahemsägare.

Miljöskador av någon
betydelse lär endasl undanlagsvis orsakas av privatpersoner. Om så sker täcks
ansvaret normalt av den sedvanliga viUaförsäkringen. Skulle i något fall
försäkringsskydd saknas, finns möjlighet att med stöd av 6 kap. 2 §
skadeståndslagen jämka ett oskäligt betungande skadeståndsansvar. Jag anser
därför att man lika litet som f n. bör göra något undantag för privatpersoner
när det gäller ansvaret för faslig-helsägare,

Tomträttshavare bör liksom
i annan lagstiftning likställas med faslighets-ägare när det gäller ansvaret
för miljöskador. Däremot skulle det enligt min mening föra för långt alt
jämställa bosladsartendatorer med fastighetsägare. Detta gäller trots atl
bostadsarrendalorer i vissa fall kan ha en ställning som liknar
tomträlishavares.

24

2.4.2 Andra brukare

Prop,
1985/86:83

Mitt
förslag: Även den som - ulan alt vara ägare eller tomträttshavare — bmkar en
fastighet i näringsverksamhet eller offentiig verksamhet skall bära
skadeståndsansvaret för miljöskador som uppkommer i omgivningen till följd av
verksamheten. Andra bmkare, t, ex, bosladshyresgäster, skall endast bära
skadeståndsansvar för miljöskador som de har åstadkommit uppsåtligen eller
genom vårdslöshet.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 135 och 1421),

Remissinstanserna:
Utredningens förslag lämnas utan erinran.

Skälen
för mitt förslag: Enligt miljöskyddslagen torde nylljanderättshavare och andra
innehavare av en särskild rätt, l.ex. serviiut, ha etl strikt skadeståndsansvar
när de använder fastigheten, åtminstone när del inte är fråga om helt
tillfäUigt bruk. På samma sätt åvilar skadeståndsansvaret enligt 3 kap.
jordabalken även den som nyttjar annans mark. Skadeståndsansvaret enligt dessa
lagar för den som bmkar någon annans faslighet gäller oberoende av om bmkaren
är en privatperson eller ej.

Liksom
utredningen anser jag att det finns skäl att lindra privatpersoners ansvar när
de uppträder som bmkare av en fastighet, t. ex. som bostads-hyresgäster. En
bosladshyresgäsl bor endast på fastigheten under en begränsad lid och saknar -
lill skillnad från fastighetsägaren - oftast en försäkring som läcker
miljöskador. Jag anser därför att den som bmkar en fastighet i denna begränsade
mening inte skall ha ett strikt skadeståndsansvar för miljöskador.

Om
bmkaren använder fastigheten i näringsverksamhet eller i offentiig verksamhet
blir bedömningen dock en annan. De skäl som motiverar att undantag görs från
det strikta ansvaret enligt miljöskadelagen föreligger inte i de fallen.
Sålunda bör l.ex. den som i en förhyrd lokal bedriver näringsverksamhet
jämställas med en fastighetsägare när det gäller ansvaret för miljöskador.

2.4.3
Entreprenörer

Mitt förslag: Vid
sidan av ägare och brukare skall den som i egen näringsverksamhet har åtagit
sig att utföra arbete på en fastighet (dvs. en entreprenör) bära
skadeståndsansvaret för miljöskador som uppstår i omgivningen till följd av
arbetet.

Utredningens förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Utredningen har dock föreslagit att
entreprenörens strikta ansvar - när det inte gäller arbeten av särskilt farligt
slag - begränsas till personskador saml sakskador som orsakas av arbete för
privatpersoners räkning (se betänkandets. 136-143).

25

Remissinstanserna:
Remissopinionen är splittrad. Flera remissinstanser Prop. 1985/86:83
tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Några anser all
entreprenörer bör ha etl strikt ansvar endast vid farlig verksamhet. Andra
anser däremot alt man bör ålägga entreprenörer ansvar i samlhga fall för
personskador och sakskador.

Skälen
för mitt förslag: Som utredningen har framhållit är det f n. oklart om en
entreprenör vid sidan av fastighetsägaren kan bli strikt ansvarig annat än vid
utpräglat farlig verksamhet. Enligt min mening bör man nu undanröja denna
oklarhet och reglera ansvaret för entreprenörer.

Till
en början anser jag atl en entreprenör liksom f.n. bör bära strikt ansvar för
skador till följd av utpräglat farlig verksamhet. Detta överensstämmer med
utredningens förslag och har inte föranlett några invändningar vid remissbehandlingen.

När
det gäller entreprenörers ansvar för skador i andra sammanhang bör följande
beaktas.

Skador
som har samband med entreprenörers verksamhet uppkommer i stor utsträckning i
samband med markarbeten. Det är alltså oftast fråga om byggnadsentreprenader.
När det gäller skador som drabbar tredje man ansvarar byggnadsentreprenören
enligt huvudregeln bara för skador som har orsakats uppsåtligen eller genom
vårdslöshet av honom själv eller av någon som han har anlitat. Enligt de
allmänna bestämmelserna av år 1972 för byggnadsentreprenad (AB 72) gäller dock
vissa regler om den slutliga fördelningen mellan beställare och entreprenör av
del skadestånd som beställaren kan vara skyldig atl utge till tredje man enligt
miljöskyddslagens bestämmelser.

Enligt
AB 72 fördelas ansvaret för skada som tillfogas tredje man vid
enlreprenadarbetet på så sätt atl entreprenören går fri från ansvar endast om
han kan visa att han rimligen inte har kunnat förebygga eller begränsa skadan.
Lyckas han visa detta får beställaren ensam svara för skadeståndet.
Entreprenören bär aHlså ett s,k, presumtionsansvar för uppkomna skador, men
bara i förhållande lill beställaren.

Som
jag tidigare har anfört är ett av syftena med den föreslagna lagen alt stärka
enskilda skadelidandes stäUning, Mol den bakgmnden framstår del som naturligt
atl ålägga entreprenörer ett större ansvar än f,n. Visserligen kan
presumtionsansvaret enligt AB 72, som går längre än det vanliga culpaansvaret,
sägas indirekt ge skadelidande ett visst skydd vid miljöskador. Bestämmelserna
i AB 72 lär dock inte vara tillämpliga i mer än hälften av alla
entreprenadförhållanden. En annan nackdel med att enbart lita till regleringen
i AB 72 är att den skadelidande inte kan rikta sitt skadeståndskrav direkt mol
entreprenören ulan endasl kan få ul ersättningen via beställaren.

Enhgt
min mening bör entreprenören i enlighet med utredningens förslag bära etl
strikt ansvar för personskador. Denna typ av skador är inte så frekventa och
torde därför inte medföra någon störte belastning för en entreprenör. Däremot
är det av stor betydelse för en skadelidande atl kunna vända sig direkt mot
entreprenören, om t,ex, byggherren inte har betalningsförmåga.

När
del gäller entreprenörens ansvar för sakskador har utredningen 26

föreslagit
att ansvaret skall begränsas till arbeten som utförs för en privat- Prop,
1985/86:83 persons räkning. Som skäl för detta förslag har utredningen i
huvudsak åberopat atl en entreprenör ofta kan ha svårt all göra en självständig
bedömning av skaderiskema därför atl han inte alls eller endast i begränsad
omfattning har beretts tillfälle atl delta i och påverka beställarens
projekteringsarbete. Detta gäller enligt utredningen framför allt när entreprenaden
utförs för statens, kommuners eller förelags räkning. Beträffande
entreprenader för privatpersoners räkning framhåller utredningen att
projekteringsarbetet mera sällan utförs av beställaren, I sådana fall har
entreprenören enligt utredningen störte möjligheter atl påverka projekteringen
och därmed också större möjligheter att välja arbetsmetoder m.m.

Atl
utredningen har gjort denna begränsning av ansvaret för sakskador har
kritiserats av flera remissinstanser. Inte heller jag anser att entreprenörers
ansvar bör begränsas på det sätt som utredningen har föreslagit. En sådan
begränsning kan ge upphov till tolkningssvårigheler beträffande begreppet
privatperson. Viktigare är vidare att det sett frän den skadelidandes sida är
helt ovidkommande om entreprenören har utfört arbetet för en privatpersons räkning
eller ej. Den skadelidandes intresse av att få ersättning av entreprenören är
detsamma oavsett om den beställare som saknar förmåga att betala skadeståndet
(och inte heller har ett försäkringsskydd som ersättningen kan ulgå ur) är en
privatperson eUer ej.

Från
riskfördelningssynpunkt är det även angeläget att den som orsakar en skada
också får svara för kostnaderna. Entreprenören är den som oftast väljer
arbetsmetod och arbetsredskap. Därmed har han också de bästa möjligheterna atl
minimera riskerna för skador, I och för sig kan ett strikt ansvar för
entreprenörer i vissa fall ändra förutsättningarna för etl entreprenadavtal
med byggherren. Del står emellertid dessa parter fritt atl fördela det slutliga
ansvaret mellan sig på det sätt de finner lämphgt. Entreprenörer har möjlighet
att genom försäkringar skydda sig mot de ekonomiska förluster som ett ökat
ansvar kan medföra.

Jag
anser alltså alt starka skäl talar för atl en entreprenör som har åtagit sig
arbete på en annans faslighel skall bära samma ansvar för person- och sakskador
som fastighetsägaren eller annan som brukar fasligheten. Entreprenörer bör
därför ha ett ansvar för sakskador oberoende av pä vems uppdrag de utför
arbetet.

Utredningen
har ansett att del - bortsett från skador lill följd av verksamhet av särskilt
farligt slag - inte föreligger något påtagligt behov alt låta en entreprenör
bära strikt ansvar för ren förmögenhetsskada. Enligt utredningen torde sådana
skador ha ringa praktisk betydelse. Det är ofta fråga om mindre allvarliga störningar,
t, ex, genom tillfälligt buller, I sådana fall är det enligt utredningen
tillräckligt att den skadelidande kan vända sig mot fastighetsägaren eller
bmkaren.

Enligt
min mening kan det dock inte uteslutas atl rätten till ersättning av

entreprenören för ren förmögenhetsskada skulle kunna bh av stor betydel

se för den skadelidande i ett enskilt fall, t, ex, om fastighetsägaren eller

bmkaren skulle sakna förmåga att betala ersättningen. Genom att ren

förmögenhetsskada som är bagatellartad undantas från skadeståndsansva

ret (se avsnitt 2,2,5) kommer en sådan utvidgning av de skadelidandes rätt 27

till ersättning inte att
drabba entreprenörerna vid mindre allvariiga störningar. Jag anser därför att
också entreprenörer bör ha del ansvar för ren förmögenhetsskada som jag har
förordat i avsnitt 2,2,5,

Prop, 1985/86:83

2,5 Solidariskt ansvar

Mitt
förslag: Har skadestånd betalts av en eller flera solidariskt ansvariga skall
skadeståndet, om inte annat har avtalats, fördelas mellan dem efler vad som är
skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna atl
förebygga skadan och omständigheterna i övrigt.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s, 174-175),

Remissinstanserna:
Endasl två remissinstanser har kommenterat utredningens förslag i denna del.
Den ena tillstyrker förslaget, medan den andra påpekar atl den allmänna
jämkningsregeln i 6 kap, 2 § skadeståndslagen kan leda lill samma resultat som
den av utredningen föreslagna regeln.

Skälen
för mitt förslag: Om tvä eller fiera skadeståndsskyldiga skall ersätta samma
skada, svarar de enligt 6 kap. 3 § skadeståndslagen solidariskt för
skadeståndet i den mån ej annat följer av alt begränsning gäUer i den
skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem.

En
särskild fråga är hur den slutliga fördelningen av skadeståndet skall ske
mellan de solidariskt ansvariga. Några aUmänna lagregler om hur en sådan
fördelning skall göras finns inte i svensk rätt. Förslag till sådana regler har
visserligen lagts fram i belänkandet (SOU 1975:103) Skadestånd VI, som också innehåller flera andra lagförslag. Någon lagstiftning på
gmndval av dessa förslag är dock f, n, inte aktuell,

I
brist på allmänna lagregler om ansvarsfördelningen meUan soUdariskl
skadesiåndsskyldiga torde det få antas att fördelningen sker efter en skälighetsbedömning,
varvid ansvarets grund får väsentiig betydelse. Sålunda har i den juridiska
litteraturen hävdats all den som är strikt ansvarig kan helt eller delvis
återkräva ett utbetalt skadestånd från den som svarar på grund av alt han har
orsakat skadan uppsåtligen eller genom vårdslöshet.

Enligt min mening bör man
inte för miljöskadornas del uteslutande fästa vikt vid om någon av de
solidariskt ansvariga har orsakat skadan genom vårdslöshet. För dessa skador
bör man i stället införa en särskild fördelningsregel, som medger en störte
nyansering i bedömningen av hur fördelningen skaU ske. Regeln bör göra del
möjligt atl utöver ansvarsgmnden även beakta sådana omständigheter som den
skadegörande verksamhetens art, föreliggande ansvarsförsäkringar och
försäkringsmöjligheter. Man bör vidare ta särskild hänsyn till möjligheterna
för en strikt ansvarig skadeståndsskyldig att förebygga skadan. Jag återkommer
i specialmotiveringen tiU den närmare innebörden av denna regel.

28

2.6
Orsakssamband och beviskrav

Prop.
1985/86:83

Mitt förslag:
Genom en uttrycklig regel i den nya lagen slås fast att del vid
föroreningsskador e.d. skall gälla ett lägre krav än annars på bevisning om
orsakssambandet mellan en skadegörande handling och den aktuella skadan. Enligt
den nya regeln skall en skada anses ha orsakats genom en störning av del slag
som f n. regleras i miljöskyddslagen, om det med hänsyn lill störningens och
skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i
övrigt föreligger övervägande sannolikhet för etl sådanl orsakssamband.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Bevisregeln har dock en
något annorlunda utformning. Enligt utredningen skall skyldigheten att ersätta
ifrågavarande miljöskador omfatta skadeverkningar som störningen skäligen kan
antas ha orsakat (se betänkandet s, 164-173),

Remissinstanserna:
Remissopinionen är sphttrad. Den kan delas in i tre huvudgrupper. Vissa
tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. En lika stor
grupp avstyrker förslagel bl,a, på den gmnden alt det inte finns någol behov av
den föreslagna regeln. En tredje grupp är tveksam lill förslaget. Åtskilliga
remissinstanser är dessutom kritiska till formuleringen av utredningens
bevisregel.

Skälen
för mitt förslag: Inom skadeslåndsrätten gäller i princip ett krav på full
bevisning om sambandet mellan en inträffad skada och en skadegörande handhng.
Vid komplicerade orsakssammanhang har man dock sedan länge ansett sig ibland
kunna slå av på delta krav och kräva bara viss sannohkhet för orsakssamband.
Detta gäller särskilt vid skador på grund av miljöstörningar, I fråga om sådana
skador har del många gånger visat sig utomordentligt svårt att styrka ett
samband mellan en störning och en skada,

I
rättspraxis har man av dessa skäl i en del fall lindrat beviskravet vid bl, a,
skador till följd av föroreningar och nöjt sig med endast en viss grad av
sannolikhet för etl samband meUan en påstådd skadeorsak och skadan, I
betänkandet finns en detaljerad redogörelse för gällande rätt när det gäller
bl, a, beviskravet vid miljöskador (se s, 70-85), Av denna redogörelse framgår
bl,a, att det lindrade beviskravet vid miljöskador numera utgör fast praxis.

Enligt
min mening är tiden nu inne att lagfästa den praxis som sålunda råder på
miljöskadeområdet. I den nya lagen bör därför las in en särskild regel som
innebär att del gäller ett lägre beviskrav än annars vid sådana
föroreningsskador o.d. som f n. regleras i miljöskyddslagen (se avsnitt 2.3.1).
Däremot finns det inte anledning all låta regeln gälla även vid sädana skador
genom sprängsten e.d. eller genom grävning som jag har behandlat i avsnitten
2.3.2 och 2.3.3. I fråga om dessa skador är svårigheterna alt bevisa ett orsakssamband
inte till närmelsevis lika framträdande som vid föroreningsskadorna.

29

Gentemot
tanken på en bevisregel av detta slag för föroreningsskadornas del har några
remissinstanser invänt all regeln skulle kunna inbjuda lill motsatsslut på
andra områden än miljöskadeområdet. Med anledning härav vill jag betona att
delta inte är avsikten med den bevisregel som jag nyss har förordat. Lika litet
som i fräga om den regel som redan har utbildats i domstolspraxis behöver en
lagfäst regel om en lättnad i beviskravet lägga hinder i vägen för en
utveckling mot en sådan bevislindring även utanför miljöskadeområdet. Tvärtom
bör en lagregel av detta slag kunna lillämpas analogt i andra motsvarande
skadesituationer, l.ex, vid vissa produktskador där en sådan regel redan har
vunnit insteg i domslolspraxis.

När
det gäller den närmare utformningen av bevisregeln kan nämnas atl den av
utredningen föreslagna formuleringen "skadeverkningar som störningen
skäligen kan antas ha orsakat" har kritiserats av fiera remissinstanser.
Enligt dem innebär en sådan formulering alt beviskravet sätts alltför lågt.
Enligt andra remissinstanser överensstämmer inte heller formuleringen med den
som har använts av högsta domstolen och som utgör grunden för praxis när del
gäller det lindrade beviskravet.

Högsta
domstolen har på senare lid i några fall avseende miljöskador resp.
produktskador (NJA 1977 s. 176, 1981 s. 622 och 1982 s. 421) använt en särskild
bevisregel i sådana situationer då olika av varandra oberoende sakförhållanden
var för sig har framstått som tänkbar skadeorsak. Om del i betraktande av
samtliga i målet förekommande omständigheter framstår som klart mer sannolikt
atl orsaksförioppet har varit det som den skadelidande har påstått än att
något av de sakförhållanden som hans motpart har åberopat har utgjort
skadeorsaken, bör enligt högsta domstolen den skadelidandes påstående läggas
till grund för domstolens avgörande. I de båda sistnämnda rättsfallen har
högsta domstolen lagt till atl den skadelidandes påstående också skall vara i
sig sannolikt med hänsyn till omständigheterna i målet,

Enhgt
min mening bör bevisregeln formuleras på ett sätt som närmare än utredningens
förslag ansluter till den princip som högsta domstolen sålunda har slagit
fast. Den av utredningen föreslagna regeln bör därför justeras. En lämplig
formulering synes vara all en skada skall anses ha orsakats av en miljöstörning
av det slag som jag tidigare har nämnt, om del med hänsyn till störningens och
skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker samt omsländighelema i
övrigt föreligger övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.

Prop,
1985/86:83

2.7 Preskriptionstiden för miljöskador m.m.

Mitt förslag: F.n,
görs ingen ändring i preskriptionstiden när del gäller krav på ersättning för
miljöskador eUer skador som har orsakats av kemisk eller fysikalisk-kemisk
inverkan.

Utredningens förslag:
Preskriptionstiden för vissa lyper av miljöskador och skador som har orsakals
av kemisk eller fysikalisk-kemisk inverkan

30

föriängs
från nuvarande tio år till tjugofem år vid personskada. Utredning- Prop,
1985/86:83 en påpekar dock alt ett effektivt skydd för sena skador kan uppnås
endasl genom ett försäkrings- eller fondsystem (se belänkandet s, 196-200).

Remissinstanserna:
Utredningens förslag har mött stark kritik. Bl.a. har åberopats att del
uppkommer stora problem, om man efter lång tid skall utreda sambandet mellan en
miljöfarlig verksamhet och en skada. Vidare har framhåUits att det är svårt alt
teckna försäkring för skador som visar sig först efter lång tid. Flera
remissinstanser har förklarat sig dela utredningens uppfattning atl ett
försäkrings- eller fondsystem däremot sannolikt skulle lösa problemet med sena
skador.

Skälen
för mitt förslag: Enligt 2 § preskriptionslagen (1981:130) gäller en tioårig
preskriptionstid för utomobligaloriska skadeståndskrav. Preskriptionstiden
räknas enligt praxis från den skadegörande handlingen, något som bl. a. vid
skador lill följd av miljöfarliga ämnen kan ge otillfredsställande resultat.
Den skadliga förändringen vid en personskada kan vara smygande och upptäcks
kanske inte förtån lång tid efler det alt den har börjat. Detta gäller bl.a.
vid genetiska skador. Med gällande preskriptionstider riskerar den skadelidande
att hans ersättningsanspråk hinner preskriberas innan skadan är känd eller i
varje faU innan han har fält klart för sig atl del föreligger ett samband
mellan en viss miljöfarlig verksamhet och hans skada.

Miljöskador
som visar sig senare än tio år efter den skadegörande handlingen torde i
praktiken vara sällsynta. Ett skadeståndsansvar för sådana skador skulle dock,
när del någon gång aktualiserades, kunna drabba en enskild skadevållare hån.
Sannolikt skulle också premierna för individuella försäkringar avseende detta
ansvar bli högsl betydande.

Som
jag har nämnt i avsnitt 2,1 har en kommitté nyligen tillkallats för att utreda
hur ett fondsystem för ersättning vid miljöskador m,m, bör vara uppbyggt, I
direktiven för kommittén (Dir 1985:37) behandlas bl,a, frågan om ersättning för
miljöskador som visar sig långt efler den skadegörande handlingen. Därvid
framhålls att om kostnaderna för sådana sena skador slås ut på en kollektiv
ersättningsanordning av del slag som etl fondsystem utgör torde de totalt sett
bli blygsamma. Kommittén har därför fått tiU uppgift alt överväga om inte
ersättning från detta fondsystem bör kunna betalas ul då eventuella
skadeståndskrav är preskriberade enligt gällande regler,

I
likhet med flertalet remissinstanser anser jag alt del är en bättre lösning att
sådana krav på skadestånd för miljöskador vilka är preskriberade enligt
nuvarande regler ersätts från det fondsystem som sålunda skall utredas än alt
dessa regler ändras så atl den nuvarande preskriptionstiden förlängs i enlighet
med miljöskadeulredningens förslag.

Med
denna lösning uppstår frågan vad som skall gälla för sådana sena skador som
visar sig innan etl fondsystem har tillskapats. Jag viU då framhålla att
ersättning från fonden bör kunna betalas även för sena skador som har uppkommit
innan fonden har inrättats. Härigenom kan alltså även sädana skadeståndsanspråk
som har preskriberats innan fonden har kommit till ersättas från fonden.

Miljöskadeulredningen
har vidare föreslagit atl den förlängda preskrip- 31

tionstiden skaU gälla även
skador liU följd av kemisk och fysikahsk-kemisk inverkan. Dessa typer av skador
kan i stor utsträckning hänföras till kategorin skador som orsakas av
industriellt tiUverkade produkter, s.k, produktskador. Frågan om en eventuell
lagreglering av produktskador är föremål för särskilda överväganden inom
justitiedepartementet. Enligt min mening bör frågan om preskription vid
produktskador prövas i det sammanhanget. Jag tar alltså inte upp den i detta
lagstiftningsärende.

Jag anser alltså
sammanfattningsvis att utredningens förslag om förlängd preskriptionstid inte
nu skall läggas till gmnd för lagstiftning.

Prop.
1985/86:83

2.8 Processuella frågor m.m. 2.8.1 Forum

Mitt förslag:
Talan om ersättning enligt miljöskadelagen skall föras vid tingsrätt. Avser
ersättningen skada på fastighet eller på byggnad eller annan anläggning på
annans mark, skaU talan dock föras vid fastighetsdomstol. Gemensamt med etl
sådant mål får fastighetsdomstolen handlägga även andra mål, om det med hänsyn
till utredningen och övriga omständigheter är lämpligt.

Utredningens förslag:
Talan enligt miljöskadelagen skall handläggas vid fastighetsdomstol. Domstolen
skall ha möjlighet alt samtidigt pröva rätt till skadestånd på annan gmnd samt
all ta upp annat yrkande som har samband med skadeslåndsyrkandet (se
betänkandet s. 201 -206).

Remissinstanserna:
Utredningens förslag tillstyrks av samtliga remissinstanser som yttrat sig i
denna fråga.

Skälen för mitt förslag:
F.n, gäller atl en skadeståndstalan som gmndar sig på miljöskyddslagen skall
väckas vid fastighetsdomstol. En talan som gmndar sig på jordabalkens regler om
ersättning för grävningsskador eller på aUmänna skadeståndsregler skaU däremot
väckas vid allmän domstol. Denna uppdelning meUan fastighetsdomstol och allmän
domstol har våUat praktiska problem,

1 vissa fall kan det
nämhgen vara svårt alt avgöra om skadeståndstalan bygger på den ena eller andra
gmnden. Det gäller särskUt miljöskyddslagens avgränsning mol skadeståndslagen,
jordabalken och oskrivna principer om strikt ansvar för fariig verksamhet. En
annan nackdel är att en kärande som för lalan vid fastighetsdomstol inte kan
åberopa en alternativ grund för sin lalan, t, ex, ansvar enligt
skadeståndslagen,

I sammanhanget bör nämnas
att rättegångsutredningen (Ju 1977:06) enligt sina tilläggsdirektiv skall
överväga bl, a, om fastighetsdomstolarna skall finnas kvar eller om deras
uppgifter i stället skall handhas av de aUmänna domstolarna. Enligt min mening
bör man dock inte avvakta resultatet av delta arbete, utan frågan om den
lämpligaste lösningen när det gäller behörig domstol i mUjöskademål bör avgöras
redan nu.

För
min del anser jag att det är en naturlig utgångspunkt att mål om

32

ersättning för miljöskador
skall liksom andra skadeståndsmål handläggas vid de allmänna domstolarna. När
det gäller mål om miljöskador på fastigheter eller på byggnad eller annan
anläggning på annans mark kan dock fastighetsdomstolarnas särskilda tekniska
kompetens, särskilt på det värderingstekniska området, vara av stor betydelse,
1 dessa faU bör därför målen i stället handläggas vid dessa domstolar, vilka
redan nu är behöriga att pröva mål om ersättning enligt miljöskyddslagen.

Denna lösning innebär
visserligen att miljöskademål även i fortsättningen kommer att prövas av skUda
lyper av domstolar. De olägenheter som detta kan medföra bör emellertid kunna
avhjälpas genom att fastighets-domstolaraa ges rätt att gemensamt med mål som
skall prövas där handlägga även andra mål, om det med hänsyn tiU utredningen
och övriga omständigheter är lämpligt. En bestämmelse av detta innehåll bör
därför las in i lagen.

Prop, 1985/86:83

2.8.2
Nedsättning av ersättning m.m.

Mitt förslag: De
nuvarande reglerna i 35 § miljöskyddslagen om nedsättning av ersättning m.m,
förs över till den nya miljöskadelagen. Samtidigt upphävs regeln i 3 kap. 6 §
jordabalken om nedsättning av ersättning.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 209-211).

Remissinstanserna:
Ingen remissinstans har yttrat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag:
Både i jordabalken och i miljöskyddslagen finns regler om nedsättning av
ersättning hos länsstyrelsen. Reglema är inte överensstämmande. Enligt 3 kap. 6
§ jordabalken är huvudregeln alt aU ersättning som utgår med stöd av 3 kap.
skaU nedsättas hos länsstyrelsen. För fördelning och utbetalning av nedsatt
belopp till fastighetsägaren, fordringshavare och andra med rätt i den skadade
fastigheten gäller bestämmelsema om expropriation i tillämpliga delar. Enligt
35 § första slyckel miljöskyddslagen gäller däremot motsvarande regler bara när
det är fråga om ersättning för framtida skada på fastighet som bestäms att ulgå
på en gång. I 35 § andra stycket miljöskyddslagen finns vidare en bestämmelse
som skyddar inteckningshavare mot alt fastighetsägaren godtar en
överenskommelse om en alltför låg ersättning för en framtida skada på
fastigheten.

Reglerna
om nedsättning i de båda lagarna avser aUlså typiskt sett olika situationer så
liU vida som ersättningen enligt jordabalken - liU skUlnad från
miljöskyddslagen - avser skador som skall repareras men normall inte framtida
skada på fastigheten.

Vid
jordabalkens tillkomst uttalade sig lagrådet kritiskt om den i 3 kap, 6 §
intagna regeln om nedsättning. Föreskrifter om detta brukade enligt lagrådet
inte finnas när det är fråga om en skada av sådan art atl den skall repareras
och när följaktligen fastighetsägaren kan ha behov av ersättning-

33

3
Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 83

en
för att få medel till reparationen. Lagrådet framhöll också att, när det är
Prop. 1985/86:83 fråga om bestående och betydande skador, inteckningshavaren
kan beredas etl visst skydd genom rätten alt enligt 6 kap. 6 § jordabalken
kräva betalning utan atl fordringen är förfallen. Lagrådet fann dock inte
tillräckliga skäl föreligga att bestämt avstyrka regeln om nedsättning (prop,
1970:20 As, 206 f).

Nedsättning
enligt 3 kap, 6 § jordabalken torde knappast alls förekomma (se betänkandet s,
209). Bestämmelserna i 3 kap. 6 § jordabalken torde därför sakna praktisk
betydelse. De framstår som en onödig komplikation av regelsystemet och torde
utan olägenhet kunna upphävas, I likhet med utredningen anser jag därför att 3
kap. 6 § jordabalken bör upphöra att gälla,

I
och för sig är inte heUer nedsättning enligt 35 § mUjöskyddslagen särskilt
vanligt förekommande, vUket delvis kan bero på att ersättning för framtida
skada är sällsynt. Vissa skäl talar dock för att behålla bestämmelserna i 35
§, Regeln i paragrafens första stycke avser nämligen fall där skadan minskar
fastighetens värde utan att ersättningen typiskt sett behöver tas i anspråk
för att bekosta reparationer av fasligheten. Vidare bör beaktas att motsvarande
nedsättningsregler finns i expropriationslagen (1972:719) och vattenlagen
(1983:291). Jag anser därför i likhet med utredningen att bestämmelserna i 35
§ miljöskyddslagen bör behåUas. De kan — efter en mindre språklig justering —
föras över tUl den nya miljöskadelagen.

I
jordabalken finns vissa regler om stäUande av säkerhet för skada eller intrång.
Rätt att kräva säkerhet föreligger enligt 3 kap, 3 § andra slyckel och 5 §
jordabalken i fall då del är uppenbart att grannfastighelens ägare kommer att
drabbas av skada eller intrång lill följd av markarbeten. Ersättningen ingår
som en kalkylerad kostnad i verksamheten. Det förefaller rimligt att den som
drabbas av skadan i dessa fall har möjlighet att säkerställa sin rätt till
ersättning. Trots att även dessa möjligheter all begära atl säkerhet ställs
används mycket litet i praktiken (se betänkandet s, 210) bör de enligt min
uppfattning få finnas kvar. Någon anledning att flytta reglerna till den nya
miljöskadelagen finns dock inte, Reglema har nämligen ett minst lika nära
samband med bestämmelserna i 3 kap, jordabalken om ersättning för inträng som
med skadeståndsreglerna i den nya miljöskadelagen. De bör därför behållas i 3
kap, jordabalken.

2.9 Ikraftträdande m.m.

Den
föreslagna miljöskadelagen bör kunna tUlämpas sä snart som möjligt. Det bör
dock beaktas att lagen kan kräva ett visst förberedelsearbete, framför allt för
försäkringsbolagen saml för dem som bedriver miljöfarlig verksamhet. Med hänsyn
tiU dessa omständigheter bör lagen träda i kraft försiden 1 juh 1986,

Enligt
allmänna principer gäller atl ny skadeslåndsrältslig lagstiftning

blir tillämplig i fråga om skadestånd med anledning av skadefall som

inträffar efter ikraftträdandet, medan äldre lag tillämpas på skadefall som

inträffar före ikraftträdandet (se bl, a, prop, 1972:5 s, 593), 34

När
det gäller den nu föreslagna lagstiftningen anser utredningen dock Prop.
1985/86:83 att man måsle ta hänsyn till att en skada som har inträffat efter
ikraftträdandet kan ha orsakats av ett handlande eller en skadegörande
verksamhet som har upphört före denna lidpunkt. Delta kan framför alll bli
aktueUt vid föroreningsskador, SkuUe man i dessa fall tillämpa de nya reglerna,
som i vissa avseenden innebär en skärpning av ansvaret, kan man enligt utredningen
hävda att del innebär en form av retroaktiv lagstiftning.

Utredningen
har därför föreslagit alt ansvaret för en skada som visar sig först senare
skall bedömas enligt äldre bestämmelser, om en skadegörande störning har
upphört före ikraftträdandet.

Endast
ett par remissinstanser har berört utredningens förslag i denna del. Enligt
deras mening blir konsekvensen av förslagel att om t, ex. en markförorening
inte har upphört helt vid den nya lagens ikraftträdande men den handling som
har gett upphov till störningen har skett långt dessförinnan, så skaU den nya
lagen ändå tillämpas. Enligt dessa remissinstanser kan detta inte godtas.

I
likhet med utredningen anser jag att den nya lagens bestämmelser, i enlighet
med allmänna grundsatser, i princip bör gälla alla skadefall som inträffar
efter ikraftträdandet oavsett när den skadegörande störningen har uppkommit.
För detta talar bl. a. alt den som före lagens ikraftträdande har åstadkommit
en miljöfarUg störning härigenom tvingas vara aktiv efter ikraftträdandet för
att förebygga att störningen då leder till skador. Ett annat skäl är att den
nya miljöskadelagens regler annars skulle få fuU verkan först lång tid efter ikraftträdandet.

Som
utredningen har funnit skulle det dock föra för långt, om den nya lagen
beträffande skadefall som har inträffat efter ikraftträdandet skulle bli
tiUämplig även när dessa har orsakats av en störning som upphört före
ikraftträdandet. Ett undantag från den nyss förordade huvudprincipen bör därför
gälla för dessa fall.

Har
talan om skadestånd för en miljöskada väckts vid domstol före ikraftträdandet
med lillämpning av de forumregler som gällde då, bör givetvis inte de nya
forumregler som gäller efler ikraftträdandet tUlämpas i detta mål. En särskUd
övergångsbestämmelse om detta bör därför ställas upp.

2.10 Kostnadskonsekvenser

Den
nya miljöskadelagen kan liU övervägande del ses som en lagteknisk översyn av
gällande rätt. Syftet med reformen är dels atl förenkla och förtydliga gällande
regler om rätt lill skadestånd vid miljöskador, dels att stärka de
skadelidandes ställning.

Den föreslagna reformen
medför att de som drabbas av miljöskador

kommer att få ersättning i någol större utsträckning än i dag. Detta medför

i sin tur att de skadeslåndsansvariga drabbas av ett skärpt ansvar och

därmed ökade kostnader. Denna kostnadsökning kan dock antas bli mått

lig, särskilt om man beaktar de rationaliseringsvinster som uppstår genom

atl skaderegleringen på grund av de nya reglerna blir enklare och smidi

gare. 35

De flesta
företag, kommuner m.fl. som bedriver miljöfariig verksamhet Prop. 1985/86:83
har tecknat försäkringar som täcker deras ansvar för miljöskador. 1 deras fall
kan det möjligen bli tal om mindre kostnadsökningar i form av höjda
försäkringspremier.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag lill

1.
miljöskadelag,

2.
lag om ändring
i jordabalken,

3.
lag om ändring
i miljöskyddslagen (1969:387).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bUaga 4.'

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till miljöskadelag

I enlighet med vad som har föreslagils i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.1.3) skall alla bestämmelser om ersättning för skador i
omgivningen tiU följd av miljöfarlig verksamhet på en fastighet samlas i en ny
lag. Den nya lagen, miljöskadelagen, ersätter motsvarande bestämmelser i
miljöskyddslagen (1969:387) och jordabalken. I den nya lagen las även in vissa
hittills oskrivna rättsregler om ersättning för skador vid sprängningsarbelen
m.m. Lagen beslår av sex olika avsnitt. I några inledande bestämmelser (1 och 2
§§) anges vilka former av skador som ersätts. Därefter följer ett avsnitt som
anger förutsättningar för skadestånd (3—5 §§) och etl avsnitt om vilka som är
skadeslåndsansvariga (6—8 §§). Ett Qärde avsnitt handlar om ersättning för
framtida skador på egendom (9 och 10 §§). Frågor om inlösen av fastighet
behandlas i etl femte avsnitt (11 §). I ett avslutande avsnitt finns
bestämmelser om rättegången i miljöskademål (12—14 §§),

Inledande bestämmelser

1 §

Skadestånd enligt denna lag utges för personskada,
sakskada och ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i
sin omgivning.

Ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott
ersätts dock endast om skadan är av någon betydelse.

Skada som inte har orsakals uppsåtiigen eller genom
vårdslöshet ersätts bara i den män den störning som har orsakat skadan inte
skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess
allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

(Jfr 1 § första stycket och 3 § i utredningens förslag)

' Bilagan har uteslutits här. Lagrådsremissens lagförslag
överensstämmer med

propositionens. 36

Första
stycket Prop. 1985/86:83

Allmänna
regler om ersättning för skador finns i skadeståndslagen. Enligt 1 kap. 1 §
skadeståndslagen skall den lagens bestämmelser om skadestånd tillämpas, om inte
annat är särskilt föreskrivet eller föranleds av avtal eller i övrigt följer av
regler om skadestånd i avtalsförhållanden. Detta innebär för miljöskadornas del
atl bestämmelserna i skadeståndslagen får betydelse som utfyllande regler
beträffande sådanl som inte regleras i miljöskadelagen. Sålunda blir bl. a.
reglerna i 5 kap. skadeståndslagen om skadeståndets bestämmande och
jämkningsreglerna i 6 kap. 1 och 2 §§ samma lag tillämpliga. I de fall då
rätten till ersättning för en miljöskada inte alls regleras i den nya lagen, är
det vidare möjligt för den skadelidande atl grunda sitt skadeståndsanspråk på
skadeståndslagen. Detta gäller t. ex. när en bostadshyresgäst har anlitat en
privatperson för att utföra ett arbete i bostaden och det vid arbetets
utförande uppslår en störning som orsakar en miljöskada (jfr 6 § andra stycket
och 7 §).

En
fömtsättning för atl den nya lagen skall tUlämpas är att en skada har uppstått
lill följd av verksamhet på en fastighet. Verksamheten skall på samma sätt som
enligt miljöskyddslagen innefatta en användning av mark, byggnad eUer
anläggning. Hit hör också vattenområde. Även gatu- och vägmark inräknas. Att
verksamheten skall bedrivas på en fastighet får inte uppfattas som ett krav på
alt den skall vara begränsad tUl en enda fastighet dier att den måste utövas på
hela fastigheten. Det är anknytningen av verksamheten till en fastighet som är
det avgörande, inte frågan i vilken omfattning fastigheten används (jfr
avsnitten 2.2.1 och 2.2.2).

Med
verksamhet på en fastighet avses en rad olika företeelser. Begreppet omfattar
i stort sett alla former av markanvändning som kan störa omgivningen. Det kan
dels gälla användning av själva marken, t. ex. för jord- eller skogsbruk, dels
gälla användning av byggnad eller anläggning som finns pä eller i marken för
l.ex, industriell verksamhet, provningsverksamhet eller sopförbränning. Även
uppförande av byggnad eller anläggning, dvs, byggnadsverksamhet, utgör
verksamhet på en fastighet, Atl byggnad eller anläggning ibland utgör lös
egendom spelar därvid ingen roll.

Verksamheten
behöver i och för sig inte vara permanent. Även en tillfällig verksamhet i form
av ett enda utsläpp eller en enstaka sprängning omfattas av lagen. Lagen blir
lUlämplig oberoende av vem (l.ex. ägare, tomträttshavare, bmkare eller
entreprenör) som bedriver eller låter bedriva verksamheten eUer disponerar
fastigheten. En fråga för sig är emellertid vilka som kan göras ansvariga för
en miljöskada. Den frågan regleras i 6 och 7 §§,

I
hkhel med vad som f n, gäller enligt miljöskyddslagen kommer användning av
rörliga stömingskäUor såsom transportmedel i princip atl falla utanför lagen.
Sådana stömingskäUor kan inte anses hänförhga till verksamhet på viss eUer
vissa fastigheter. Ansvaret för skador som härtör från användningen av
transportmedel får i stäUel bedömas enligt andra lagar (t,ex, järnvägstrafiklagen).
Genom alt lagen (1982:821) om transport av farligt gods ålägger den som svarar
för transporter att vidta vissa försiktighetsmått för all hindra alt skador
uppstår, medför brister i detta avseen-

37

de
att ersättning för skador av detta slag i regel kan utkrävas med stöd av
Prop. 1985/86:83 skadeståndslagen, om någon speciallagstiftning inte är
tillämplig.

Läget
är dock annoriunda om en störning från l.ex, flygverksamhet har en sådan
anknytning till en faslighel alt den kan ses som ett led i en verksamhet på
fastigheten. Den flygverksamhet som förekommer i anslutning tUl en flygplats
får l.ex. anses innebära en användning av den fastig-hel som flygplatsen ligger
på. Liksom enligt miljöskyddslagen kan man då kräva ersättning av flygplatsinnehavaren
för l.ex. buller och luftföroreningar som flygverksamheten vid flygplatsen
medför. På samma sätt kan en väghållare göras ansvarig för liknande skador tiU
följd av bUtrafik.

Vid
skador lill följd av störningar från en samlad trafikverksamhet bör dock
observeras alt ansvaret för t. ex. fiygplatsinnehavare och väghåUare i det
enskilda fallet kan vara uteslutet eller begränsat av olika skäl. Bl. a. kan de
störningar som trafiken orsakar vara orts- eller allmänvanliga (se tredje
stycket). I motiven till miljöskyddslagen har framhållits att det vid just
trafikimmissioner finns en tendens att acceptera en särskUt hög toleransnivå
vid tillämpningen av reglerna om orts- eller allmänvanliga störningar (se
prop, 1969:28 s, 240), Det kan också vara så att någon annan faktor än
trafikverksamheten framstår som huvudorsak till skadan, Skak-ningsskadade hus
har kanske byggts för nära en redan befintiig väg (jfr även NJA 1975 s, 155 och
1977 s, 424), Sådana förhållanden får betydelse när det gäller att fastställa
sambandet mellan en störning och en skada (se specialmotiveringen till 3 §
tredje stycket). Det bör vidare framhållas att skador tUl följd av mera säregna
förhållanden på gmnd av allmänna principer om s,k, adekvans kan falla utanför
t.ex, en väghåUares ansvar även om skadorna har anknytning lill användningen av
vägen (jämför högsta domstolens domskäl i NJA 1981 s, 622).

Självfallet
är det också fråga om verksamhet på en faslighet när transportmedel används
för att utföra ett visst arbete inom ramen för en verksamhet på en fastighet,
l.ex. när fiygplan används för all ulföra bespmt-ning av skog på en faslighet.

Från
transportmedel bör man skilja flyttbara störningskällor, t, ex. as-faltkokare,
vissa reningsutrustningar och grävmaskiner. När dessa används i verksamhet på
en fastighet omfattas de av miljöskadelagens bestämmelser.

En
annan förutsättning för att lagen skall bli tillämplig är alt skadan har
drabbat omgivningen. Detta innebär att lagen inte omfattar skador inom den
anläggning eller det område där verksamheten bedrivs. Det bör understrykas att
med omgivningen avses omgivningen lill verksamheten, inte fastighetens
omgivning. Dessa frågor har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt
2.2,2),

Omgivningen
kan vara ett mycket vidsträckt område, särskilt när det

gäller föroreningar av ohka slag, 1 dessa fall kan skadeverkningarna visa

sig mycket långt från den plats där verksamheten bedrivs. Å andra sidan

avser omgivningen också mycket närbelägna platser. Om en liten industri

är lokaliserad på en större fastighet kan det hända att störningar och

skador endast drabbar andra som bor eller uppehåUer sig på samma fastig

het. Sålunda kan l.ex. en hyresgäst i en bosladsfastighet åberopa lagens 38

regler för atl få
ersättning för skador som har tillfogats honom genom Prop. 1985/86:83
luftföroreningar från en induslrieU verksamhet som har bedrivits i en
källarlokal i samma fastighet.

Det
kan emellanåt skapa problem att dra gränsen mellan vad som skall anses utgöra
omgivningen och vad som skall anses utgöra verksamheten. Man får då i det
enskilda fallet falla tiUbaka på en bedömning av den störande verksamhetens art
och karaktär. Särskilda svårigheter kan uppkomma när det är fråga om
verksamhet på ett störte markområde. Om l.ex. bekämpningsmedel sprids genom
flygbesprulning över ett skogsområde kan det vara vanskligt att avgöra hur
gränsen skall dras mellan själva verksamhetsområdet och omgivningen. Klart är
alt, om bespmtningen sker inom etl noga avgränsat område där aUmänheten har
varnats för tiUlräde, delta far betraktas som ett verksamhetsområde. Den som
med stöd av allemansrätten uppehåUer sig på ett sådant område och som drabbas
av t. ex. en personskada torde inte kunna påräkna ersättning med stöd av lagen.
En annan sak är atl sådan ersättning torde kunna erhållas med stöd av
skadeståndslagens bestämmelser, om den som utövar verksamheten har varit
vårdslös vid genomförandel av verksamheten, t.ex. genom att inte på etl
tillräckligt sätt ha varnat om verksamheten eller genom att utföra besprutningen
trots kännedom om att människor uppehåller sig i området.

I
likhet med vad som hittills har gällt enligt mUjöskyddslagen är det inte bara
en ägare eller innehavare av särskUd rätt tiU en intilliggande fastighet som är
berättigad tiU skadestånd utan även den som har en mera tillfällig anknytning
tiU den skadegörande verksamhetens omgivning. Det kan gäUa någon som vid tiden
för skadan tiUfälligl uppehåller sig där, t,ex. en trafikant.

I
miljöskadelagen används begreppet "skada" medan miljöskyddslagen f n.
talar om "olägenhet". Någon skUlnad i sak är inte åsyftad, utan ordet
skada har valls för atl nå överensstämmelse med skadeståndslagens terminologi.
Miljöskadelagen omfattar person- och sakskador saml alla typer av ren
förmögenhetsskada. När del gäller ren förmögenhelsskada görs dock i andra
stycket undantag för oväsentliga skador.

Endast
den som omedelbart drabbas av en skada är berättigad till skadestånd. Ansvaret
sträcker sig alltså inte tiU Iredjemansskador, dvs. skador som endast indirekt
drabbar en person på grund av dennes relation tUl den direkt skadehdande.
Ersättning utgår således inte tiU den som har gäll miste om en vamleverans på
grund av att fabriken där varorna liUverkas har skadats genom vibrationer från
sprängningsarbeten. Denna princip gäller allmänt inom skadeståndsrätten, och
något undantag görs inte för miljöskadornas del (jfr prop, 1972:5 s, 158 f).

Andra
former av indirekta skador till följd av en miljöstörning är sådana

som innebär försämrade möjligheter att utnyttja aUemansrätlen eller som

utgör en följd av detta. Föroreningar drabbar emellanåt mark och vatten

som med stöd av allemansrätten utnyttjas av personer som varken äger

området eller har några särskilda rättigheter till detta. Blir en allmän

badstrand oanvändbar, kan närboende sommarstugeägare lida en ekono

misk ,skada. Deras fastigheter kan bli mindre värda. Om fisket på allmänt 39

vatten
skadas kan detta medföra inkomstföriuster för fiskare som bmkar Prop.
1985/86:83 hålla tUl där. En liknande situation kan uppkomma för bär- och svampplockare
när markområden skadas. Många gånger är det just skador på aUmänna intressen,
såsom l.ex. miljöns förfulning och utarmning, som framstår som de aUvariigaste
följderna av föroreningar och andra störningar av miljön.

Enligt
klara uttalanden i förarbetena till miljöskyddslagen ger intrång i
allemansrätten inte i sig någon rätt till ersättning (se prop, 1969:28 s, 190),
Detta motsvarar vad som gäller på andra rättsområden. Jag är inte beredd att
förorda att den ordningen frångås. Det sagda hindrar inte att t, ex, den som
fiskar med fasta redskap på allmänt vatten med stöd av etl särskilt tillstånd
från staten i vissa faU torde kunna få ersättning om fisket skadas tiU följd av
en miljöstörning (jfr prop, 1981/82:130 s, 151),

En
särskild fråga är hur rätten tUl skadestånd enligt denna lag förhåller sig lill
regler om återställning av skador. Allmänt sett bör gälla att den som är
ansvarig för skadan i första hand skall svara för atl återställa det som har
skadats. Först om det inte sker, bör det bli aktueUt all tillämpa förevarande
lags ersättningsbestämmelser.

Andra
stycket

Bestämmelsen
i andra stycket motsvarar delvis den som nu finns i 30 § miljöskyddslagen. Den
begränsas nu till faU av ren förmögenhetsskada, dvs. sådan ekonomisk skada som
uppkommer utan samband med att någon hder person- eller sakskada (se 1 kap, 2 §
skadeståndslagen). Bestämmelsen gäller i etl sådant fall också när skadan har
åstadkommits uppsåtiigen eller genom vårdslöshet utom när den har orsakals
genom brott. Har skadan orsakats genom brott gäller inte någon sådan regel om
begränsning av ansvaret för ren förmögenhetsskada (jfr 2 kap, 4 § och 3 kap. 1
§ första styckel andra meningen skadeståndslagen).

Enligt
bestämmelsen ersätts inte bagateUartade ekonomiska skador som uppkommer utan
samband med att någon lider person- eller sakskada. Någon särskild gräns för
vad som skall anses vara en bagatellartad skada har inte angivits i lagtexten.
Ett riktmärke kan vara del självriskbelopp som i normalfallet förekommer i hemförsäkringar.
Vid skada som gäller fastighet bör dock bedömningen av vad som är en
bagatellartad skada ske mot bakgrund av fastighetens totalvärde. Vägledning för
den bedömningen kan hämtas från motiven till förslaget tiU plan- och bygglag
(se prop. 1985/86:1 s. 384-390; jfr även 4 kap. 2 § expropriationslagen). Har
en skada å andra sidan bedömts vara av betydelse skall den ersättas i sin
helhet.

Tredje
stycket

Detta
stycke innehåller en bestämmelse om undantag från det strikta

ansvaret för miljöskador i sådana fall då den störning som har åstadkommit

skadan är sådan att den skäligen bör tålas med hänsyn tUl förhållandena på 40

orten eller med hänsyn
till störningens allmänna förekomst under jämför- Prop. 1985/86:83 liga
förhållanden.

En
bestämmelse som motsvarar tredje stycket finns i dag i 30 § miljöskyddslagen.
I den används emellertid uttrycket "olägenhet" i stäUet för
"störning". Som några remissinstanser har påpekat innebär
användningen av uttrycket störning en viss ändring i sak i förhållande tUl
miljöskyddslagen. Toleransgränsen knyts till störningen och inte till den
skada som störningen åstadkommer. Det innebär att även alldagliga skador skall
ersättas om de beror på ovanliga slömingar.

Del
bör observeras att den särskilda regeln för orts- och allmänvanliga störningar
inte gäller i sådana fall då skadan har åstadkommits uppsåtligen eUer genom
vårdslöshet. Av lagtexten framgår alt uppsåt eller vårdslöshet inte behöver
föreligga hos den ansvarige själv utan kan gäUa andra för vilka han svarar, t.
ex. hans anstäUda. Det är också tänkbart att han får svara för oaktsamhet hos
självständig medhjälpare som han har anlitat för verksamhetens utövande. I
sådana fall får det emellertid krävas att medhjälparens oaktsamhet avser just
den ansvariges skyldighet atl iaktta skälig aktsamhet i förhållande tUl
omgivningen, l.ex. alt håUa anordningar i verksamheten i ett oskadligt eller
ofarligt skick eller att handha miljöfarliga ämnen med omsorg och omdöme.

Av
lagtexten framgår atl man vid tillämpningen av orts- och
allmänvan-lighetsreglerna skall göra en skälighetsbedömning. Detta medför bl.
a. att det inte går att ange någon klar toleransgräns eller annat bestämt mått
av störningar som den skadelidande får tåla.

Med
ortsvanliga störningar avses t.ex. de ordinarie störningar som kan uppstå när
en ny fabrik förläggs tiU en industriort som redan tidigare har hknande
störningar. Som exempel på en allmänvanlig störning kan nämnas de störningar
som uppkommer när en fabrik förläggs til! en ort som tidigare inte har någon
industri eUer i vart faU inte någon liknande fabrik, om dessa störningar är
allmänt förekommande under jämföriiga förhållanden på annan ort.

TiU
en början kan nämnas att vissa typer av störningar sällan eller aldrig torde
kunna betraktas som orts- eUer allmänvanliga. Detta gäUer störningar i form av
sprängning saml förorening av mark eller gmndvatten. Däremot torde mindre
störningar eUer skador tUl följd av luft- och vattenförorening hksom buller i
viss utsträckning få tolereras ulan ersättning. Rättslägel kan dock förändras
om de tekniska möjligheterna att förebygga slömingar ökar.

Som
tidigare har nämnts hänvisar bestämmelsen tUl en skähghelsbe-dömning. Liksom nu
bör man inte kunna åberopa orts- eller allmänvan-lighel när den skadelidandes
hälsa försämras (jfr prop. 1969:28 s. 377 f)-Det är inte rimligt alt någon
skall tåla sådana ölägenheter ulan ersättning, även om de är vanliga på orten
eUer aUmänvanliga.

Vid
skälighetsprövningen i andra situationer bör utöver skadans art

också typen av skadegörande verksamhet komma atl i någon mån spela in.

Det kan hävdas all den skadelidande vid verksamheter som aUmänt anses

samhällsnyltiga, l.ex. drtflen av ett reningsverk eller byggandet av en

motorväg, får tåla något mer än i andra sammanhang. Detta får anses gälla 41

särskilt
vid rena förmögenhetsskador, exempelvis vid sänkta faslighets- Prop. 1985/86:83
priser inom ett villaområde till följd av anläggandet av l.ex. ett reningsverk,
ett daghem, en busstation eller en bilprovningsanläggning inom villaområdet.
Det skall dock framhåUas atl skälighetsbedömningen delvis beror pä de krav man
stäUer på miljön. Även om en miljöstörning i dag anses som naturlig och
svårfrånkomlig är det inte säkert alt synsättet blir detsamma i framliden när
värderingarna i samhäUel förändras. Ett tecken på en sådan attitydförändring
kan vara ändringar i de normer som myndigheterna ställer upp för acceptabla
störningar, l.ex. för störningar genom buller. Skärps normerna kan det påverka
bedömningen av vad den skadelidande skäligen får tolerera.

Enligt
uttalanden i förarbetena tiU miljöskyddslagen (prop. 1969:28 s. 240) skall
skador som har sin gmnd i alt en viss fastighet eller en viss skadelidande
personligen tål särskilt litet falla utanför del strikta skadeståndsansvaret.
Uttalandena torde avse alt en skadelidande inte rimligen kan kräva ersättning
vid mera vanliga störningar för skador som tiU väsentlig del beror på hans
egna förhållanden. De problem som uppkommer när en mera ovanlig störning
tiUsammans med andra faktorer, l.ex. den skadelidandes hälsotillstånd, har
orsakat skadan behandlas i specialmotiveringen tiU 3 §.

Vid
skälighetsbedömningen bör hänsyn också tas till skadans storlek. En för den
skadelidande ekonomiskt kännbar skada bör inte anses vara en sådan som den skadelidande
skäligen bör tåla. Vid denna avvägning kan det finnas skäl att också ta hänsyn
lUl om den skadelidande är en privatperson, en näringsidkare, ett förelag som
bedrivs i form av juridisk person eller ett offentligt organ.

2 §

Lagen
tillämpas inte på skador som har orsakats av joniserande strålning eUer
inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning i fall då särskUda
bestämmelser gäUer.

(Jfr
1 § andra slyckel i utredningens förslag)

Undantaget
för skador som har orsakats av joniserande strålning eller inverkan av
elektrisk ström från elektrisk anläggning motsvarar vad som har gäUl hiltUls
enligt 1 § andra slyckel andra meningen miljöskyddslagen. Motivet för
undantaget är att det på dessa områden finns särskilda regler om liUslånd och
ersättning m.m. vid inträffad skada.

Med
joniserande strålning (radioaktivitet) avses strålning från radioak

liva ämnen, röntgenstrålning och därmed likartad strålning (se SOU

1956:38 s. 28). I fråga om sådan strålning skaU således den specialreglering

som finns i slrålskyddslagen (1958:110), lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet och alomansvarighetslagen (1968:45) vara uteslutande tiU-

lämplig. Samma sak gäller beträffande inverkan av elektrisk ström från

sådan elektrisk anläggning som regleras i lagen (1902:71 s.l) innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Däremot kan en psykisk

inverkan från en anläggning, t,ex, att de kringboende känner rädsla och 42

oro, betraktas som en
psykisk immission (sådana immissioner faller under Prop, 1985/86:83

3 § första stycket 8 i
förevarande lag). Om värdet på en faslighel som ligger

intill den plats där ett
kärnkraftverk uppförs sjunker, är detta inte en

atomskada i
atomansvarighetslagens mening ulan en psykisk immission

från kärnkraftverket.
Miljöskadelagen är då tiUämplig, men som kommer

att framgå av
specialmoliveringen till 3 § är möjligheterna till ersättning för

psykiska
immissioner starkt begränsade med hänsyn till vad man enhgt

reglema
om orts- eller allmänvanliga störningar rimligen måste tåla.

Även
vid andra störningar som inte har direkt samband med strålnings-eller
slrömrisken är miljöskadelagen lUlämplig. Så är fallet om l.ex, etl
kylvatlenutsläpp från ett kärnkraftverk orsakar skador i omgivningen.

Förutsättningar
för skadestånd

3 §

Skadestånd
utges för skador genom

1.
förorening av vattendrag, sjöar
eUer andra vattenområden,

2.
förorening av gmndvatten,

3.
ändring av grundvattennivån,

4.
luftförorening,

5.
markförorening,

6.
buller,

7.
skakning, eller

8.
annan liknande störning.

Första
styckel 1-3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet som bedrivs i
enlighet med tiUstånd enligt vattenlagen (1983:291),

En
skada skaU anses ha orsakals genom en störning som avses i första stycket, om
det med hänsyn lill störningens och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker
samt omständigheterna i övrigt föreligger övervägande sannolikhet för etl
sådant orsakssamband.

(Jfr
1 § första och tredje styckena saml 2 § i utredningens förslag)

Första
slyckel

I
första slyckel anges vilka störningar som är skadeståndsgrundande. Uppräkningen
motsvarar i stora drag vad som nu gäller enligt miljöskyddslagen. Några
avvikelser har dock gjorts i själva exemplifieringen med hänsyn till att vissa
skadeorsaker är av större intresse i en rent skadeslåndsrältslig lagstiftning
än i en aUmän miljöskyddslagsliflning (jfr avsnitt 2.3.1).

Punkt
1 som behandlar förorening av vattenområden anknyter till 1 §

första styckel 1 och 2 miljöskyddslagen. Den omfattar dock endasl förore

ningar. Utsläpp som inte innebär föroreningar faller under punkt 8 i före

varande stycke. En viss begränsning gäller i förhåUande till vattenlagen.

Denna begränsning behandlas i andra stycket. Förorening av vattenom

råde kan, som framgår av 1 § miljöskyddslagen, bestå av utsläpp av av

loppsvatten eller fasta ämnen m.m. Del kan också vara fråga om använd

ning av mark på ett sätt som orsakar en förorening av vattenområde, t. ex. 43

genom
avfallstippning eller spridning av bekämpningsmedel över åkerjord. Prop.
1985/86:83 Även ett utsläpp som inte innehåller förorenande ämnen kan vara atl
hänföra under ifrågavarande bestämmelse. Utsläpp av ofariiga partiklar kan
nämligen medföra en gmmling eller uppslamning i vattnet, vilket är att betrakta
som en förorening. Begreppet vattenområde har här samma innebörd som i miljöskyddslagen
och vattenlagen. Del omfattar utöver vallendrag och sjö även öppet hav,
havsvikar, öppna diken, kärr och myrmarker.

Enligt
punkt 2 gäller lagen skador genom förorening av gmndvatten. Det är oklart om en
sådan skada täcks av miljöskyddslagen; möjligen är dock lagens
ersättningsregler analogt tiUämpliga, I sammanhanget kan nämnas atl
miljöskyddsutredningen i sill delbetänkande (Ds Jo 1983:1) Förorening av mark
och gmndvatten har föreslagit att miljöskyddslagen skall göras tiUämplig även
på förorening av gmndvatten. Sådan förorening förekommer oftast i samband med
utfällning från avfallslippar saml annan mark-förorening. En förorening av
grundvallen kan också leda till en förorening av ytvatten.

Punkt
3 om ändring av grundvattennivån har ingen direkt motsvarighet i 1 §
miljöskyddslagen. Möjligen är dock miljöskyddslagen lUlämplig på oavsiktliga
ändringar. Ändringar av grundvattennivån kan orsaka olika slag av skador. En
sänkning av grundvattennivån kan l.ex, orsaka sättningar och liknande skador i
en byggnad. Även en höjning av nivån kan tänkas ha skadlig effekt, bl. a, i
form av vattenskada på mark eller byggnad. Rena översvämningar till följd av
nederbörd faller inte under bestämmelsen. En avsiktlig höjning eher sänkning
av grundvattennivån ulgör många gånger ett vattenförelag enligt vattenlagen,
och enligt andra stycket omfattas sådana ingrepp inte av beslämmelserna i
miljöskadelagen.

Punkt
4 om luftförorening har en direkt motsvarighet i 1 § första stycket 3
miljöskyddslagen, vilket innebär all man här anknyter tUl gällande rätt. Med
luftförorening menas i princip varje olämplig förändring av luftens innehåll.
Inblandningen i luften kan avse partiklar och gaser. Som luftförorening räknas
också sådana besvärande men ofarliga störningar som dåhg lukt från svinstall
eller reningsverk.

Punkt
5 som behandlar markförorening har ingen direkt motsvarighet i
miljöskyddslagen, I praktiken torde dock markförorening hkslällas med andra
immissioner enligt miljöskyddslagen. Miljöskyddsulredningen har dock föreslagit
att miljöskyddslagen genom en uttrycklig bestämmelse skall göras lUlämplig på
markförorening. Som exempel på markförorening kan nämnas läckage av olja eller
gift som skadar intilliggande åkermark.

Punkt
6 har sin direkta motsvarighet i 1 § första stycket 3 mUjöskyddslagen. Med
buller avses allt olämpligt "icke önskat ljud". Begreppet buller
anses innefatta ultra- och infraljud.

Punkt
7 omfattar i likhet med miljöskyddslagen skador som har orsakats

genom skakning (se 1 § första stycket 3 miljöskyddslagen). Det är inte

ovanligt att skakningsskador uppkommer i samband med sprängning. Vid

andra skador till följd av sprängning kan det bh aktueUt att tiUämpa andra

bestämmelser i miljöskadelagen. Exempelvis kan punkt 6 tillämpas vid

skador genom buller och punkt 8 tiUämpas vid skador genom damm. Vid

skador genom kringfiygande sprängsten gäller 4 §. Har en sprängning 44

orsakat en skada genom etl
ras - som inte beror på skakning - skall 5 § Prop, 1985/86:83 tillämpas.

Skakningsskador
kan även uppkomma vid t.ex. pålning, spontning och andra typer av arbeten i och
på marken. De kan också orsakas av tung och intensiv trafik på en väg.

I
punkt 8 avslutas uppräkningen med del allmänna uttrycket "annan liknande
störning". Denna punkt har sin motsvarighet i 1 § första stycket 3
miljöskyddslagen och omfattar en rad olika störningsorsaker.

Exempel
på störningar som kan hänföras till kategorien "annan liknande
störning" är spridning av bakterier, virus samt olika smittämnen som kan
ge ekologiska återverkningar. Även obehag av insekter, fåglar och djur kan
räknas hit. En sådan störning kan vara att grannen till en biodlare får uppleva
att ett par miljoner bin dagligen använder den öppna verandan som
inflygningsområde till bikuporna. Andra störningar kan vara gnistor, hetta,
köld, starkt ljussken och liknande. Hit räknas också estetiska störningar
såsom förfulning av landskapsbilden.

Även
s.k. psykiska immissioner kan ingå i kategorin "annan liknande
störning". Exempel på en psykisk immission är den oro som människor som
bor intill en sprängämnesfabrik kan känna. Den oro explosionsfaran medför kan i
sin tur leda till alt kringliggande fastigheter sjunker i värde. Det är dock
osäkert om en psykisk immission som självständig störnings-orsak ger rätt lill
ersättning. Det torde nämligen vara sällsynt atl störningen är av sådant slag
att den går utöver gränsen för vad som enligt 1 § tredje stycket skäligen bör
tålas såsom varande en orts- eUer allmänvanlig störning. För att immissionen
skall vara ersättningsgiU krävs i vart fall att den har orsakat en ekonomisk
skada, dvs, en ren förmögenhetsskada (se avsnitt 2.2.5 i den aUmänna
motiveringen; jfr Nordisk Försäkringslidskrift 2/1973, s. 115f).

Till
"annan liknande störning" bör också hänföras sådana utsläpp av
avloppsvatten, fast ämne eUer gas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde,
som inte innebär förorening av vattenområdet. Sådana störningar omfattas idag
av 1 § första stycket 1 miljöskyddslagen. Det kan t, ex, gäUa
översvämningsskador vid stora utsläpp av avloppsvatten i ett vattendrag.

Andra
stycket

I
andra styckel finns etl undantag för vissa skador som har orsakats av en
verksamhet vilken bedrivs i enlighet med tillstånd enligt vattenlagen
(1983:291), Skälen för detta undanlag har behandlats i avsnitt 2,3,1 i den
aUmänna motiveringen.

Tredje
stycket

Detta
stycke innehåller en regel om lättnad i kravet på bevisning när del gäller
orsakssambandet mellan en störande verksamhet och en skada.

Bestämmelsen
förutsätter atl det bevisligen föreligger en skadlig stör

ning. Det åligger alltså den skadelidande att på traditionellt sätt styrka atl

det har förekommit en störning som svaranden är ansvarig för, t,ex, en 45

luftförorening eller en
markförorening. Det är med andra ord inte tillräck- Prop. 1985/86:83 ligt med
endast övervägande sannolikhet för att svaranden har bedrivit någon form av
miljöfarlig verksamhet. Någon hndring i del beviskrav som allmänt tiUämpas inom
skadeslåndsrätten skall inte gäUa på denna punkt.

Enligt
bestämmelsen krävs del vidare att det bevisligen föreligger en skada. Om delta
är tvisligl skall den skadelidande alltså på vanligt sätt visa alt han har
drabbats av en ersättningsgiU skada.

Den
särskilda bevisregeln i förevarande stycke bhr av betydelse först när den
skadelidande har visat att det har förekommit en störning som svaranden
ansvarar för samt att en skada har inträffat. För att skadan skall anses ha
orsakats av störningen räcker del då med att den skadelidande visar att
störningen med övervägande sannolikhet har orsakat skadan. Det är således vid
prövningen av detta orsakssamband som kravet pä bevisning får ställas lägre än
i de flesta andra skadeståndstvisier.

Regeln
får betydelse främst när orsakssambandet är invecklat och svår-gripbart. Detta
är ofta fallet vid olika former av föroreningar. Det kan ibland gälla även
miljöskador i form av l.ex. buller eUer skakningar men vid sådana skador finns
del också fall då det inte föreligger några särskilda svårigheter att
konstatera skadeförloppet.

Bestämmelsen
i förevarande stycke bygger i huvudsak på de tankegångar som har varit
avgörande för utgången i några rättsfall om ersättning för miljöskador (se
l.ex. NJA 1981 s. 622; jfr NJA 1982 s. 421 som gällde en läkemedelsskada). 1 de
aktueUa rättsfallen konstaterade högsta domstolen när det gäller kravet på
bevisning om orsakssamband att det för atl den skadelidandes påslående om
orsakssambandet skall läggas till gmnd för avgörandet bör vara tiUräckligt att
dels den skadelidandes påstående är i sig sannolikt med hänsyn lill
omständigheterna i målet, dels del framstår som klart mera sannolikt all
orsaksförioppet har varit det som den skadelidande påstår än att något av de
sakförhåUanden som svaranden har åberopat har utgjort skadeorsaken. Enligt
högsta domstolen skulle denna typ av bevislindring vara särskilt motiverad vid
svåröverskådliga och komplicerade händelseförlopp såsom vid föroreningar genom
miljögtfter och liknande.

Den
särskilda bevisregeln får som nyss har nämnts betydelse främst när
orsakssambandet är invecklat och svårgripbart, alltså just i sådana fall där
miljöskadelagens ansvarsregler skulle mista en stor del av sin praktiska
betydelse om man skulle ställa höga anspråk på den skadelidandes bevisning.
Inte minst gäller detta när en i och för sig skadhg störning ligger långt tillbaka
i tiden och den skadelidande dä inte har haft anledning att säkra bevisning om
det inträffade; skadan framträdde kanske först långt senare. Å andra sidan bör
del påpekas att det även med den särskilda bevisregeln krävs ett konkret stöd i
utredningen för att skadeorsaken har varit den påstådda. Det räcker inte med
att detta bara utgör en hypotes, även om den ter sig mera näraliggande än andra
förklaringar.

Speciell
betydelse får här vilka påståenden om andra skadeorsaker som

görs från svarandens sida och vad som kan finnas tiU stöd för sådana

invändningar. Bestämmelsen i tredje stycket innebär att det fordras en

sannohkhetsövervikt för den orsak som den skadelidande gör gällande. En 46

i
praktiken inte ovanlig situation är emellertid att det står klart att utöver
Prop. 1985/86:83 svarandens verksamhet även andra skadliga faktorer har
medverkat tUl skadan men att det är oklart i vilken utsträckning de har
medverkat; svaranden påslår kanske alt utsläpp som härrör från hans industri i
alla händelser har föranlett endast en obetydlig del av skadeverkningarna. De
särskilda bevisfrågor som uppkommer i delta läge får bedömas mol bakgrund av
bevisregeln i tredje stycket. Detta får normalt anses innebära alt svaranden
har bevisbördan för all den stöming som han ansvarar för har orsakat endast en
del av skadan. I fall då den inträffade skadan kan delas upp i klart
avskiljbara delar bör den särskUda bevisregeln i tredje stycket tillämpas på
varje sådan delskada för sig. Del innebär att svaranden i dessa fall skall
lägga fram så stark bevisning för att hans verksamhet inte har orsakat
delskadan att del inte längre förehgger en övervägande sannolikhet för ett
samband meUan hans störning och delskadan.

Om
en skada inte kan delas upp men två eller flera verksamheter har medverkat tiU
skadan, blir dessa verksamheter solidariskt ansvariga för skadan i dess helhet
(jfr motiven tUl miljöskyddslagen, prop. 1969:28 s. 378). För ett orsakssamband
mellan en viss svarandes verksamhet och den inträffade skadan behövs inte heller
i detta läge mer än en övervägande sannolikhet enligt vad som nyss har sagts.
Man ställer aUtså frågan om den skadelidandes påstående att svarandens störning
i varje fall tillsammans med någon annan störning har orsakat skadan är
troligare än de andra förklaringar till skadeförloppel som har framförts av
svaranden (exempelvis förklaringen att den andra störningen ensam har
åstadkommil skadan).

En annan situation är att
svaranden påstår att ett kasuellt förhållande för

vilket ingen kan göras ansvarig har bidragk tiU skadan, l.ex. atl en natur

förstöring beror på att luftföroreningar från svarandens industri till följd av

abnorma väderförhållanden har åstadkommit skada på intilliggande skog

eller att en försämring av den skadelidandes hälsa skulle delvis bero på

sjukdom utan samband med miljöstörningen. I den mån en uppdelning av

skadan kan ske står det klart att svaranden också här slipper att svara för

mer än sin del. Om en uppdelning inte kan ske, är det oklart vad gällande

rätt innebär (se betänkandet s. 84-85). Som har framhållits av utredningen

skulle det onekligen stämma väl med moderna tendenser i skadeståndsrät

ten, om man lade bevisbördan för alt kasuella omständigheter har medver

kat tiU skadan på svaranden. Det bör bl. a. beaktas all det oftast är förelag

som orsakar miljöstörningar och att dessa normalt har långt störte möjlig

heter än de skadelidande atl föra bevisning om skadeorsakernas närmare

art. Att de skadelidande enligt tredje styckel skall i viss mån gynnas i

bevishänseende bör också tillmätas en viss betydelse. Svaranden bör

därför i fortsättningen ha bevisbördan för att kasuella omständigheter har

bidragit tiU skadan. För att svaranden skall gå helt fri från skadestånds-

skyldighet måste han sålunda i princip visa att skadan inte alls skulle ha

uppkommit om inte de kasuella omständigheterna förelegat. Även om

svaranden kan prestera sådan bevisning, bör han dock inte befrias från

skadeståndsskyldigheten, om den kasuella omständigheten är så vanligt

förekommande att svaranden hade bort räkna med den. Så är fallet l.ex,

när det gäller förekomsten av allergibesvär, 47

Den SärskUda bevisregeln i
tredje stycket kommer framför allt att få Prop. 1985/86:83 betydelse vid
person- och sakskador. Regeln är emellertid tillämplig också vid ren förmögenhetsskada.
Om l,ex. en hotellägare påstår att omsättningen har minskat till följd av
luftföroreningar från verksamhet i närheten men svaranden invänder att
omsättningen minskal till följd av dåligt väder, får del avgöras med hjälp av
en sannolikhetsprövning enligt regeln i tredje stycket.

Del
bör framhåUas att ett med stöd av den särskilda bevisregeln fastställt
orsakssamband mellan en störning och en skada inte innebär mer än atl detta
samband skall läggas tiU gmnd för prövningen av skadeståndskravet. Rätten tiU
skadestånd kan vara utesluten på annan gmnd. De principer som f.n. anses gälla
beträffande skadeståndsrättslig s.k, adekvans påverkas t, ex. inte av den nya
regeln om bevislindring. Rätten tiU skadestånd kan sålunda vara utesluten
därför att skadan är av sådan ofömtsebar, icke-typisk eller avlägsen art atl
den enligt grundsatserna om adekvat kausalitet inte bör ersättas.

4 §

Skadestånd
utges också för skador genom sprängsten eller andra lössprängda föremål, om
skadan orsakas av sprängningsarbete eller av annan verksamhet som medför
särskild fara för explosion.

(Jfr
4 § i utredningens förslag)

Genom
bestämmelsen regleras ansvaret för skador som vid sprängning och liknande
verksamhet orsakas av sprängsten eller andra lössprängda föremål. Frågan har
behandlats i avsnitt 2.3.2 i den aUmänna motiveringen.

1
4 § är det inte fråga om immissioner i vanlig bemärkelse. Av det skälet har en
lagteknisk åtskillnad gjorts meUan skador till följd av lössprängda föremål och
andra skador tiU följd av sprängning, l.ex. vibrationsskador. Ansvaret för
sistnämda typ av skador regleras i 3 §. Denna uppdelning på två olika
paragrafer av skador vid sprängning medför att den i 3 § tredje stycket intagna
bcvisregdn inte kommer att gäUa beträffande skador genom sprängsten och andra
lössprängda föremål.

Ansvaret
enligt 4 § omfattar såväl person- och sakskador som rena förmögenhetsskador.
Det torde emellertid i praktiken mera sällan bli aktuellt att sprängsten eller
andra lössprängda föremål orsakar en ren förmögenhetsskada. Däremot kan
sprängning ibland orsaka andra störningar som leder till ren förmögenhetsskada;
del kan l.ex. vara fråga om damm eller buller. Dessa faU skall dock bedömas
enligt 3 §.

Om
en restaurangägare begär ersättning därför att antalet gäster har varit litet
under en tid då sprängningar har bedrivits i närheten, skall hans rätt till
ersättning således i regel bedömas enligt 3 §. Detsamma gäller om en
skadelidande påstår att värdet på hans fastighet har sjunkit på gmnd av att en
sprängämnesfabrik har byggts i närheten.

Enligt
bestämmelsen krävs alt skadan har uppstått av sprängningsarbete på fastigheten.
Även explosionsskador som uppkommer när sprängämnen

förvaras på tillverknings-
eller försäljningsställen omfattas. Med förvaring Prop. 1985/86:83 får
likställas olika former av hantering som sker på förvarings- eller användningsplatsen,
l.ex. uppackning, omlastning eller aptering. Däremot blir bestämmelsen inte
tiUämplig vid transporter av explosiva ämnen ulan-för förvarings- eUer
användningsplalsen (jfr specialmotiveringen tUl 1 §).

Ansvaret
är strikt. Det är sålunda inte nödvändigt atl sprängmedel utlöses avsiktligt
eller genom oaktsamhet, utan ansvar föreligger också för skada som uppkommer
när sprängmedel förvaras på en fastighet och exploderar genom en
olyckshändelse.

Ansvaret
omfattar också skador genom lössprängda föremål tiU följd av andra verksamheter
än sprängningsverksamhet. För ansvar krävs i detta fall att det föreligger
särskild explosionsrisk. Detta blir framför allt aktuellt vid tillverkning av
sprängämnen och andra explosiva varor. Det kan också gälla verksamhet vid
oljeupplag, gasklockor och liknande. För alt ansvar skall föreligga krävs dock
alt faran för explosion typiskt sett är betydande.

5§

I
andra fall än som anges i 3 eller 4 § utges skadestånd för skador som orsakas
av grävning eller liknande arbete, om den som utför eller låter utföra arbetet
har försummat att vidla sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3 §
jordabalken eller i annat hänseende har bmstit i omsorg vid arbetets utförande.

Om
arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför särskild risk,
skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om den som utför eller
låter utföra arbetet inte har varit försumlig.

(Jfr
5 § i utredningens förslag)

I
paragrafen regleras ansvaret för grävningsskador och liknande. Av lagtexten
framgår att ansvar enligt denna paragraf aktualiseras endast i den mån ansvaret
inte skall bedömas enligt 3 eller 4 §.

Frågan
om ansvaret för grävningsskador har behandlats i avsnitt 2.3.3 i den aUmänna
motiveringen.

Beslämmelserna
i 5 § ersätter skadeståndsreglerna i 3 kap. 3 § första slyckel och 4 §
jordabalken. Innehållsmässigt anknyter den nya paragrafen nära lill dessa
bestämmelser. Några smärre sakliga förändringar har dock gjorts.

Som
tidigare har nämnts är ansvaret enligt paragrafen subsidiärt i förhållande
till det ansvar som föreligger enligt 3 eller 4 §. Detta motsvarar vad som
hittills har följt av att jordabalkens skadeståndsregler är tUlämpliga endast i
den mån ansvar inte föreligger enligt miljöskyddslagen (jfr prop. 1969:28 s.
364 f). Den nu aktueha bestämmelsen får dock någol mindre praktisk betydelse än
motsvarande bestämmelser i jordabalken, eftersom

3 §
miljöskadelagen - i motsats till 30 § miljöskyddslagen - gäller även

om verksamheten är tillfällig.

Ansvar
enligt paragrafen föreligger för skada som orsakas genom

"grävning eller liknande arbete". Närmast torde det bli fråga om
skador

uppkomna genom ras eller sättningar lill följd av grävning eller schaktning. 49

4 Riksdagenl985l86.lsaml.Nr83

Vibralionsskador
som orsakas av sprängning, pålning eller spontning för- Prop. 1985/86:83
anleder däremot ansvar redan enligt 3 § första stycket 7.

Bestämmelsen
innebär en utvidgning av ansvaret för grävningsskador jämfört med motsvarande
regler i jordabalken. Den nya bestämmelsen innebär nämligen att ansvaret skall
omfatta personskador, aUa former av sakskador samt rena förmögenhelsskador. All
en personskada inträffar i dessa sammanhang torde vara sällsynt men är inte
helt otänkbart, l.ex. om en person som befinner sig i en närbelägen byggnad
skadas när denna rasar. Del torde också vara sällsynt alt del uppstår en ren
förmögenhetsskada som skall bedömas enligt bestämmelserna i denna paragraf. Om
en ren förmögenhetsskada uppkommer i anledning av grävningsarbete eller
liknande, är den normalt av sådanl slag alt den skaU bedömas enligt
beslämmelserna i 3 §, t,ex, när skadeorsaken är störande buller från
grävmaskiner.

Första
styckel

I
stycket hänvisas lill den i 3 kap, 3 § jordabalken föreskrivna skyldigheten för
fastighetsägare all vidta skyddsåtgärder. Bestämmelser om denna skyldighet
kvarstår oförändrade även sedan skadeståndsreglerna flyttats lill den nya
lagen. Bestämmelserna i jordabalken innebär all den som avser att ulföra
grävning eller liknande åtgärd på sin mark är skyldig atl vidla varje
skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för atl förebygga skador på angränsande
mark. Han får dock underlåta all vidta skyddsåtgärder, om skyddsåtgärderna
uppenbarligen medför högre kostnad än den skada som de är avsedda att
förebygga; han är dock i så fall skyldig att ersätta skadan. Normalt är det
grävaren som skall bekosta skyddsåtgärderna. Undantag gäller dock om byggnad
eUer anläggning, som hör till angränsande mark, tiU följd av vårdslöshet vid
uppförandel eller brist i underhållet är av sådan beskaffenhet atl särskild
skyddsåtgärd är nödvändig för att förebygga skador lill följd av arbete som
inte sträcker sig nedanför vanligt käUardjup. Då är den angränsande markens
ägare skyldig alt bekosta åtgärden. Vägrar grannen att bekosta åtgärden fär
grävaren inte underlåta att vidta den, men han kan hos domstol begära atl
grannen förpliktas atl ersätta honom kostnaderna. Låter grävaren i stället bli
atl vidta skyddsåtgärden, blir han skyldig alt ersätta uppkommen skada.

Det
skaU betonas alt ansvaret för skador som föranleds av bristande skyddsåtgärder
fömtsätter vållande i vanlig mening; det räcker inte med att konstatera att
vidtagna försiktighetsmått objektivt sett har varit otillräckliga. Var t, ex,
behovet av åtgärder till skydd för grannfastigheten omöjligt att fömtse,
föreligger inget ansvar enligt första stycket för den som utför
grävningsarbelel, om grannens faslighel trots aUt skadas.

Andra
stycket

Enligt
andra styckel föreligger etl strikt ansvar för skador som uppkommer

i
samband med grävningsarbeten och liknande, om arbetena är särskilt 50

ingripande eller annars
medför särskild risk för skada. Regeln motsvarar Prop, 1985/86:83 nuvarande
3 kap, 4 § jordabalken.

Särskild
risk för skada kan föreligga l.ex. vid djupschaklning eller när risken för
skada är påtagligt större än normall på gmnd av markförhållandena. Är risken
för skada på en grannfaslighel däremot särskilt stor på grund av att den
fastigheten är av bristfällig beskaffenhet — och således inte på gmnd av att
del bedrivna arbetet i och för sig har varit speciellt farligt - föreligger
inte strikt ansvar enligt det nu behandlade stycket.

Del
bör framhållas alt en skada som enligt del anförda omfattas av andra stycket
skall ersättas utan att det behöver styrkas att skadan har uppkommit som en
direkt följd av att arbetet var ingripande eller annars av riskabel natur.
Liksom nu är det avgörande alltså inte skadeförioppels ulan själva arbetets art
(prop. 1970:20 B 1 s. 115).

Skadeståndsansvariga

6§

Skyldighet
att utge skadestånd enligt denna lag har den som bedriver eller låter bedriva
den skadegörande verksamheten i egenskap av fastighetsägare eller
tomträttshavare. Samma skadesländsskyldighet har andra som bedriver eller låter
bedriva den skadegörande verksamheten och som brukar fastigheten i sin
näringsverksamhet eller i offentiig verksamhet.

Om
någon annan som brukar fasligheten bedriver eller låter bedriva den skadegörande
verksamheten är han skadeståndsskyldig enligt denna lag endasl om han har
orsakat skadan uppsåthgen eller genom vårdslöshet.

(Jfr
1,3,4,5,6 och 7 §§ i utredningens förslag)

Frågan
om vilka som skall vara skadeslåndsansvariga har behandlats i avsnitt 2.4 i den
allmänna motiveringen.

Bestämmelserna
i denna paragraf behandlar del ansvar som åligger den som disponerar
fastigheten helt eller delvis. All även vissa andra kan vara ansvariga för
skador enligt denna lag framgår av 7 §.

Första
slyckel

Bestämmelsen
i första meningen reglerar det ansvar som åligger en fastig

hetsägare eller tomträttshavare. Enligt denna bestämmelse skall skade

ståndsansvaret enligt förevarande lag bäras av ägaren till den fastighet där

den skadegörande verksamheten har bedrivits, om det är han som har

bedrivit eller låtit bedriva verksamheten. Det är således fastighetsägaren

som har ett strikt ansvar för de miljöskador som nämns i 3 § första stycket,

4 § och 5 § andra stycket och som har ett vållandeansvar för de skador som

nämns i 5 § första stycket. Vissa begränsningar i ansvaret följer dock av

bestämmelsen i 1 § andra stycket om väsentlighetkravet vid rena förmö

genhelsskador och av bestämmelsen i 1 § tredje slyckel om undanlaget i

vissa fall för orts- och allmänvanliga störningar.

Fastighetsägaren svarar inte bara för skada som orsakas av honom själv 51

eller
hans anställda ulan även för skada som orsakas av självständiga Prop.
1985/86:83 medhjälpare.

Enligt
gällande rätt är det oklart om fastighetsägaren kan göras ansvarig för skador
som orsakas av en nyttjanderätlshavare när denne förfogar över fastigheten. En
rimlig lösning vid tillämpningen av den nya miljöskadelagen torde vara att
fastighetsägaren blir ansvarig endast om han är direkt ekonomiskt engagerad i
en näringsverksamhet som nyttjanderätlshavaren driver på fastigheten. Del
innebär sålunda att fastighetsägaren inte enbart på den grunden att han mol
ersättning har upplåtit nyltjanderätten blir ansvarig för skador som
nyttjanderättshavaren åstadkommer. Ett mera indirekt ekonomiskt engagemang som
t, ex, endasl innebär all fastighetsägaren innehar börsnoterade aktier i ett
bolag som hyr lokaler av honom för industriellt ändamål bör inte heUer medföra
någol ansvar för fastighetsägaren för miljöskador som hyresgästen orsakar.
Delsamma bör gälla om fastighetsägaren har lånat ul pengar till den verksamhet
som nyttjanderättshavaren bedriver på fastigheten.

Vad
som nu har anförts om fastighetsägarens ansvar gäller också i fråga om
tomträlishavares ansvar,

I
andra meningen i första stycket regleras ansvaret för dem som brukar en
fastighet utan atl vara ägare eller tomträttshavare, t,ex, artendalorer eller
hyresgäster, Enhgt bestämmelsen blir dessa bmkare skadeståndsskyldiga enligt
denna lag, om de brukar fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentlig
verksamhet, 1 så faU är fömtsätlningarna för skadeståndsskyldighet desamma som
för fastighetsägare. Bestämmelsen innebär bl, a, att bostadshyresgäster och
bostadsarrendalorer inte har strikt ansvar för miljöskador. De har däremot ett
vållandeansvar enligt andra stycket i förevarande paragraf.

Bmkandel
behöver inte avse en hel fastighet eller ett helt hus. Bestämmelsen omfattar
l.ex, även fall då endast en lägenhet i ett hus förhyrs.

Som
har berörts i specialmotiveringen till 1 § utgör ett tillfälligt passerande av
en fastighet tUl fots eller i fordon inte i sig ett bmkande av fastigheten.
Däremot kan en samlad trafikverksamhel utgöra ett brukande och medföra ansvar
för l.ex. immissioner som härrör av trafiken. Ansvaret åvUar då t.ex.
väghåUare, flygplatsinnehavare eller hamnägare.

Brukandebegreppet
får inte ges en alltför snäv innebörd. Oftast är del fråga om nyttjanderätt i
jordabalkens mening, men även t. ex. en servituls-havare kan bli ansvarig under
de förutsättningar som bestämmelsen anger.

I
fråga om innebörden av begreppet näringsverksamhet kan här hänvisas tiU vad som
anförts om uttrycket i motiven tiU 3 kap. 5 § skadeståndslagen (prop. 1972:5
s.529). Frågan huruvida bmkandet sker i näringsverksamhet skall bedömas med
hänsyn tUl de faktiska förhållandena. Den omständigheten att en
nyttjanderättshavare använder fastigheten i strid med nytijan-derättsavtalet
skall inte leda till ett hndrigare ansvar för honom. Använder en
nyttjanderättshavare fastigheten både för privat bruk och i sin näringsverksamhet,
får bedömningen av ansvaret göras med hänsyn tUl vUken verksamhet som har
orsakat skadan.

För
att brukande i bestämmelsens mening skall föreligga är del inte

nödvändigt atl det finns någon form av avtal med fastighetsägaren, även 52

om
det nästan aUtid torde vara fallet. Del är del faktiska bmkandet av Prop.
1985/86:83 fastigheten som är avgörande. Skadeståndsansvar enhgt bestämmelsen
kan därför uppkomma för den som i smyg tippar avfall på annans mark eller på
annat sätt utan lov rent faktiskt tar fastigheten i anspråk för en miljöfarlig
verksamhet, under förutsättning atl del sker i näringsverksamhet. Däremot kan
inte fastighetsägaren göras ansvarig för skador som har inträffat på sådant
sätt, eftersom han varken har bedrivit eUer låtit bedriva verksamheten.

Samma
ansvar som gäller i näringsverksamhet skaU också tUlämpas i offentlig
verksamhet. Det är här vanligen fråga om arbeten som staten eller en kommun
företar på annans mark i del aUmännas intresse, vare sig marken tas i anspråk
tvångsvis - exempelvis med stöd av väglagen (1971:948), anläggningslagen
(1973:1149) eller ledningsrättslagen (1973:1144) - eller på gmnd av avtal med
den enskilde.

Andra
stycket

1
andra stycket regleras ansvaret för andra brukare än sådana som avses i första
stycket. De bmkare som avses i andra stycket ansvarar endast för miljöskador
som de har orsakat uppsåtligen eller genom vårdslöshet. I övrigt är
fömtsällningaraa för ansvar desamma som för de bmkare vilka avses i första
stycket. Vad som har angivits om bmkandet i anslutning tUl bestämmelserna i
första stycket gäUer aUtså även för sådana bmkare som avses i andra stycket.

Det
bör observeras atl ansvaret enligt andra styckel omfattar endasl skador som
brukaren själv har orsakat uppsåtligen eller genom vårdslöshet. Om bmkaren har
anlitat någon för att utföra etl arbete och denne orsakar skadan, blir således
bmkaren inte ansvarig för den om han inte själv har medverkat tUl skadan
uppsåtiigen eller genom vårdslöshet, l.ex. genom ett vårdslöst val av
entreprenör. Den skadelidande har i dessa fall i stället möjlighet att vända
sig mot entreprenören för att få skadestånd (se 7 §), Om den som bmkaren har
anlitat för att utföra arbetet inte är en entreprenör utan en privatperson, kan
den skadelidande i stället utnyttja skadeståndslagens bestämmelser för atl få
ersättning av denna privatperson för skadan. Skälet till att
skadeståndsansvaret för brukare som avses i detta stycke har begränsats på
delta sätt är att det för denna kategori av ansvariga - som bl,a, innefattar
bosladshyresgäster och bostadsarrendalorer — skulle föra för långt om
skadeståndsansvaret också skulle omfatta etl ansvar för självständiga
medhjälpare.

Bland dem som kan bh
skadeståndsansvariga enligt andra stycket finns

sålunda bostadshyresgäster och bosladsartendatorer. Det innebär bl. a. att

dessa bhr ansvariga för miljöskador som drabbar grannar, l.ex. vid stör

ningar genom buller. Det torde i dessa sammanhang vara mindre vanligt att

det uppstår person- eller sakskador genom störningar som sådana bmkare

kan åstadkomma. Ansvaret omfattar emellertid även ren förmögenhels

skada. Möjligheten att kräva ekonomisk ersättning från störande grannar

bhr därför större än enligt bestämmelserna i skadeståndslagen. Eftersom

rena förmögenhetsskador enligt I § i förevarande lag ersätts endasl om de 53

är av någon betydelse
(utom då de har orsakats genom brott), torde det Prop. 1985/86:83 dock även
i fortsättningen bli ovanligt att en hyresgäst eller bostadsarren-dator drabbas
av skadesländsskyldighet för miljöskador.

7 §

Skyldighet
atl utge skadestånd enligt denna lag har också den som, utan atl vara
fastighetsägare, tomträttshavare eUer annan brukare av fastigheten, i egen
näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på fastigheten.

(Jfr
7 § i utredningens förslag)

1
denna paragraf behandlas ansvaret för entreprenörer och andra som i egen
näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på fastigheten. I praktiken
blir paragrafen oftast aktuell vid byggnadsarbeten som utförs på uppdrag av
fastighetsägaren eller någon som bmkar fastigheten.

Entreprenörer
och andra som avses i denna paragraf har ett strikt ansvar för skador som
verksamheten orsakar i omgivningen.

Fastighetens
ägare eller brukare blir normalt inte befriad från sitt ansvar, om även en
entreprenör är ansvarig för skadan. 1 sådana fall inträder i stället i regel
ett solidariskt ansvar dem emeUan i förhållande tiU den skadelidande. Frågan om
den slutliga fördelningen av skadeståndet meUan solidariskt ansvariga behandlas
i 8 §.

Om
den som har gett entreprenören uppdraget atl utföra arbetet är en sådan brukare
som avses i 6 § andra stycket, dvs. är en privatperson, ansvarar han endast för
skador som han har orsakat uppsåtligen eller genom vårdslöshet, medan
entreprenörens ansvar enligt förevarande paragraf är strikt. Om en sådan
uppdragsgivare inte har medverkat till skadan uppsåtiigen eUer genom
vårdslöshet, går han sålunda fri från ansvar och entreprenören får ensam bära
hela ansvaret.

Alt
arbetet skall utföras i egen näringsverksamhet innebär att det skaU vara frågan
om en självständig företagare. Om skadan orsakas av en anställd hos
faslighetens ägare eller bmkare, är förevarande paragraf inte tillämplig. För
en sådan skada har den skadelidande möjlighet atl få ersättning av
fastighetsägaren eller brukaren enligt 6 § miljöskadelagen. Den skadelidande
har även vissa möjligheter atl få skadestånd av den anställde enligt reglerna i
4 kap. 1 § skadeståndslagen.

Bestämmelsen
i förevarande paragraf gör del inte heller möjligt för en skadelidande all få
ersättning av en privatperson som, utan alt vara anställd, hjälper en
fastighetsägare med ett arbete. Även i det fallet gäUer i StäUet
skadeståndslagen. Detsamma gäller möjligheten alt få ersättning av anställda
hos en entreprenör, eftersom de inte arbetar i egen näringsverksamhet. Den
skadelidande har i sådana fall också möjlighet att vända sig mot
fastighetsägaren respektive entreprenören för att få ersättning enligt
miljöskadelagen.

Innebörden
av begreppet näringsverksamhet har berörts i specialmoti

veringen lill 6 §, Att en företagare bedriver sin rörelse bara i liten skala

hindrar inte alt näringsverksamhet föreligger. Om någon på fritiden åtar sig 54

att
utföra enklare arbeten för vänner och bekanta torde motsatsen gälla. Prop.
1985/86:83 Något vinstsyfte fordras inte om bara verksamheten är av ekonomisk
art. Undantagsvis torde också ett offentligt organ kunna driva näringsverksamhet
av här avsett slag, närmast när man åtar sig att mot ersättning utföra arbete
för någons räkning. Normalt torde dock vid mera varaktigt arbete på annans mark
i offentiig verksamhet 6 § första stycket andra meningen bli tillämplig.

8§

Skall
två eller flera ersätta samma skada enligt denna lag, svarar de solidariskt för
skadeståndet i den mån inte annat följer av atl begränsning gäller i den
skadesfåndsskyldighet som åligger någon av dem.

Vad
de solidariskt ansvariga har betalt i skadestånd skall, om inte annat har
avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till gmnden
för skadeståndsansvaret, möjlighetema att förebygga skadan och omständigheterna
i övrigt.

(Jfr
8 § i utredningens förslag)

Paragrafen
behandlar hur ansvaret skall fördelas när två eller flera är
skadeståndsskyldiga för samma skada.

Första
styckel

Bestämmelsen
i första stycket motsvarar 6 kap. 3 § skadeståndslagen. Den har tagits in i
mUjöskadelagen på gmnd av dess samband med bestämmelsen i andra stycket.

Andra
stycket

Solidariskt
ansvar enligt mUjöskadelagen kan förehgga l.ex. för en faslig-hetsägare och en
nyttjanderättshavare eller för någon av dessa och en entreprenör som svarar för
samma skada. 1 sådana fall uppstår frågan hur ansvaret skall slutiigen fördelas
mellan dem. Delta regleras i andra stycket.

Bestämmelsen
i detta stycke om den slutliga fördelningen av ett solidariskt
skadeståndsansvar saknar motsvarighet i skadeståndslagen. Regeln gäller endast
vid solidariskt ansvar enligt mUjöskadelagen, Av detta följer att den inte är
direkt lUlämplig, om en av de skadeståndsskyldiga ansvarar enligt miljöskadelagen
och den andre eller de andra ansvarar enligt t, ex, skadeståndslagen. Då gäller
i stället allmänna principer om fördelningen av skadeståndsansvaret meUan
solidariskt skadeståndsskyldiga (se SOU 1975:103 s. 49-53). Dessa allmänna
principer innebär att skadeståndsansvaret, om inte några särskUda
omständigheter förehgger, skall fördelas efter vad som är skäligt. Här bör dock
de särskilda synpunkter som ligger bakom förevarande bestämmelse i
miljöskadelagen kunna få viss betydelse.

Det
bör betonas att bestämmelsen i andra stycket endast avser reglering

en av skadeståndsansvaret mellan de solidariskt ansvariga inbördes. Den 55

skadelidande berörs inte
av den frågan. Han kan kräva vem som helst av Prop. 1985/86:83 de
solidariskt ansvariga på hela skadeståndet. Detta fär betydelse för den
skadelidande främst i de fall då någon av de solidariskt ansvariga (men inte
aUa) saknar betalningsförmåga.

Regeln
i andra stycket är dispositiv. Framgår den slutliga ansvarsfördelningen av ett
avtal meUan partema, t.ex. ett nytljanderättsavtal eller ett entreprenadavtal,
gäller vad som anges i avtalet. I annat fall skall skadeståndet fördelas
mellan de solidariskt ansvariga efter en skälighetsbedömning. En sådan
skälighetsbedömning blir avgörande för fördelningen också när något
avtalsförhållande inte föreligger mellan partema. Det kan vara faUet, t. ex.
när två industrier tillsammans har orsakat en störning.

Vid
den skälighetsbedömning som föreskrivs torde en viss presumtion gälla för att
ansvaret skall fördelas lika mellan de solidariskt ansvariga, om inte
omständigheterna föranleder annat (jfr NJA 1968 s. 387). Bland de
omständigheter som skall beaktas nämns i lagtexten särskUt gmnden för
skadeståndsansvaret och möjligheterna atl förebygga skadan.

Med
grunden för skadeståndsansvaret avses såväl att den skadeståndsskyldige har
ett strikt ansvar respektive ansvarar endast för skador som har orsakats
uppsåtligen eller genom vårdslöshet som graden av skuld på den ena eller den
andra sidan. Dessa faktorer har redan tidigare utan stöd i lag beaktats vid den
slutiiga fördelningen av ersättningsskyldigheten mellan solidariskt ansvariga.
Om samtliga solidariskt ansvariga bär ett strikt skadeståndsansvar enligt lagen
och ingen av dem har varit vårdslös, motiverar "gmnden för
skadeståndsansvaret" knappast ett avsteg från pre-sumtionen om
hälftendelning. Om däremot en av de solidariskt ansvariga är skadeståndsskyldig
på grund av bestämmelsen i 6 § andra stycket medan övriga har strikt ansvar,
ligger det i och för sig nära till hands att han slutligt får svara för hela
skadan eller åtminstone störte delen av denna. Som framgår av fortsättningen
kan emellertid faktorer av annat slag ibland tala emot en sådan fördelning.

Om
tvä solidariskt ansvariga båda ansvarar strikt men det framgår att vårdslöshet
har förekommit på ena sidan, föreligger ofta skäl all låta den sidan slutligt
svara för en större del av skadeståndet. Har båda förfarit vårdslöst, får man
la hänsyn till graden av vårdslöshet på ömse sidor.

Vidare
nämns i lagtexten särskilt att möjhgheterna att förebygga skadan skall beaktas.
Detta får kanske betydelse främst när det gäller den slutiiga fördelningen av
ansvaret mellan å ena sidan en fastighetsägare, tomträttshavare eller bmkare
och å andra sidan den som på uppdrag av någon sådan utför arbete på
fastigheten. Också när både huvud- och underentreprenör ansvarar kan synpunkter
av detta slag inverka, men då torde ofta ett avtal mellan de ansvariga bh
avgörande.

I
sådana situationer får bl. a, rätlen all välja arbetsmetod tUlmälas bety

delse vid skälighetsbedömningen. Har exempelvis fastighetsägaren endast

beställt ett färdigt resuhat medan entreprenören har svarat för projekte

ringen, kan del ligga nära till hands alt låta entreprenören slutligt svara för

hela eller större delen av skadeståndet. Detta bör gälla bl, a. i det vanliga

fallet då privatpersoner köper en tomt och i anslutning härtill träffar avtal

om uppförande av etl grupphus. Har däremot å andra sidan beställaren 56

genom
omfattande arbetsbeskrivningar förhållandevis noggrant angett hur Prop.
1985/86:83 arbetet skall bedrivas, ligger han närmast till att slutligt svara
för skadeståndet. Del kan i detta sammanhang framhållas att hänvisningen till
möjligheten att förebygga skadan bl.a. avser att hindra atl entreprenören får
svara för skador som är normalt förenade med arbetets bedrivande och aUtså
kalkylerbara.

Det
är inte bara i samband med byggnadsentreprenader och andra anläggningsarbeten
som möjligheten alt förebygga skadan blir av betydelse för skälighetsbedömningen
enligt förevarande stycke. Även vid t, ex, industriell drift, hantering av
gifter och explosiva varor samt anordnande av tävlingar och andra
tillställningar blir möjligheterna atl förebygga skador av betydelse. Ofta är
det här fråga om all vidta säkerhetsåtgärder av olika slag eUer atl förlägga
verksamheten lämpligt i lid och mm.

Slutligen
skall ansvarsfördelningen ske med beaktande av "omständigheterna i
övrigt". Som exempel på faktorer som härvid kan få betydelse kan nämnas i
vems intresse arbetet utförs. Bl,a, när en fastighetsägare ansvarar tiUsammans
med den som bmkar fastigheten torde denna omständighet kunna tiUmätas
betydelse, I sådana fall får verksamheten ofta anses bedriven i första hand i
brukarens intresse.

Också
sådana faktorer som föreliggande ansvarsförsäkringar och försäkringsmöjligheter
kan påverka bedömningen. Allmänt sett bör utgångspunkten vara att
entreprenörer skall ha ansvarsförsäkring. Vid fördelningen av ansvaret bör man
därför utgå från atl en entreprenör har eller skulle kunnat ha
ansvarsförsäkring. Endast om entreprenören visar att del inte finns möjlighet
att teckna en ansvarsförsäkring som täcker den ifrågavarande risken, bör man
vid skälighetsbedömningen utgå från alt en sådan försäkringsmöjlighet inte har
förelegat.

Del
torde däremot vara ovanligt att privatpersoner har ansvarsförsäkring som
täcker sådana risker som avses i denna lag. Allmänt sett bör man därför inte
ulgå från att privatpersoner bör håUa sig med sådan försäkring. Om en
privatperson avser att starta en verksamhet som är särskilt farlig kan det dock
finnas anledning att se saken på etl annat sätt, I sådana fall bör det normalt
krävas atl han utnyttjar de försäkringsmöjligheter som kan föreligga. Det får
emellertid ankomma pä motparten att i så fall påvisa att en
försäkringsmöjlighet har förelegal och all privatpersonen utan störte
svårigheter borde ha kunnat skaffa sig kännedom om det.

Vad
som nu har anförts leder i regel till att, om en oförsäkrad privatperson
svarar strikt tillsammans med en försäkrad entreprenör, del kan finnas skäl att
låta ansvaret stanna på entreprenörens försäkring. Privatpersonen saknar ofta
annan egendom av värde än sin fastighet, som därlUl kan vara högt intecknad.
Skulle regresskravet framstå som oskäligt betungande, torde i alla händelser
privatpersoner kunna åberopa 6 kap. 2 § skadeståndslagen för att få kravet
jämkat.

Däremot bör den störte
eller mindre sannolikheten för att olika skade

görande verksamheter har bidragit tiU skadan inte beaktas vid skälighets

bedömningen. Om en prövning enligt den särskilda bevisregeln i 3 § tredje

stycket har utfallit i att en viss verksamhet anses tillsammans med en eller

flera andra verksamheter ha orsakat en skada, skaU graden av sannolikhet 57

för att denna verksamhet
har bidragit till skadan inte tillmätas någon Prop. 1985/86:83 betydelse vid
den inbördes fördelningen av skadeståndet mellan dem som är
skadeståndsskyldiga.

Ersättning
för framtida skador på egendom

9§

Kan
i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp lämpligen uppskattas
påförhand, skall ersättning bestämmas för framtida skador, om en part begär
det.

Om
del finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas tUl etl visst årligt
belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har bestämts på detta sätt, kan
ersättningen jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till de ändrade
förhållandena.

(Jfr
9 § i utredningens förslag)

Paragrafen
innehåller bestämmelser om ersättning för framtida skador och om möjligheterna
atl jämka sådan ersättning. Den överensstämmer nästan helt med 31 §
miljöskyddslagen, som samtidigt upphävs.

Av
lagtexten framgår att bestämmelserna endast avser egendomsskada. När det gäller
skada på person lillämpas i stället allmänna skadeståndsregler om framtida
skada (jfr 5 kap. 1 § skadeståndslagen; se även prop. 1969:28 s. 378).

Med
hänsyn till svårigheten att på förhand bedöma en skada kommer paragrafen liksom
hittills sannolikt att tUlämpas endast i begränsad omfattning. Ersättning för
framtida skada kan bestämmas som etl engångsbelopp eUer bestämmas att utgå med
etl visst årligt belopp. Det är parterna själva och i sista hand domstolen som
får träffa valet mellan engångsbelopp och årliga ersättningar.
Engångsersättning bör, liksom hittills enligt mUjöskyddslagen, vara den normala
formen.

Har
ersättning bestämts alt utgå med visst årligt belopp, kan detta jämkas om
förhållandena ändras. Den som vill påkalla jämkning får efter stämning föra
talan vid domstol. Frågan huruvida ett periodiskt utgående ersättningsbelopp
kan jämkas enbart med anledning av försämringar i penningvärdet har behandlats
i förarbetena till miljöskyddslagen (prop, 1969:28 s, 379 f och 397),

10
§

I
fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning som fastställs
att utges på en gång för framtida skador på en faslighet och som tillkommer
ägaren av fasligheten eller en innehavare av tomträtt i denna lillämpas
expropriationslagen (1972:719), Även när det gäller verkan av sådan
nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen tUlämpas.

Om
en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att

ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och ersättningen

till följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den

ersättningsberätligade eller av annan anledning inte har bhvit prövad av 5g

domstol,
har borgenären rätt till gottgörelse av den ersätlningsskyldige Prop,
1985/86:83 mot atl hans fordran i denna del skrivs av på fordringshandlingen.

(Jfr
14 § i utredningens förslag)

Paragrafen
motsvarar (tUlsammans med forumregeln i 12 § andra stycket) 35 §
miljöskyddslagen som samtidigt upphävs. Vidare föreslås all den något
annorlunda nedsällningsregeln i 3 kap. 6 § jordabalken också skall upphävas.

Nedsällningsregeln
i första stycket gäller bara ersättning för framlida skada. Någon direkt
motsvarighet tUl nedsättningsregeln i 3 kap, 6 § jordabalken kommer inte att
finnas, I motsats tiU vad som hitliUs har gällt enligt 3 kap, 6 § jordabalken
blir huvudregeln att ersättning för redan inträffade skador betalas direkt till
den skadelidande även vid skada på fastighet. Den som har panträtt i
fastigheten bereds ett visst skydd genom 6 kap, 6 § jordabalken.

Inlösen
av fastighet

11 §

Medför
en verksamhet som avses i denna lag att en fastighet helt eller delvis blir onyttig
för ägaren eller att synnerligt men uppkommer vid begagnandet, skall
fastigheten eller fastighetsdelen på ägarens begäran inlösas av den som
bedriver verksamheten.

I
fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719). Beträffande
värdeökning som har ägt mm under tiden från dagen tio år före del att talan
väcks vid domstol tUlämpas 4 kap, 3 § samma lag,

(Jfr
10 § i utredningens förslag)

Paragrafen
behandlar inlösen av fastighet och motsvarar (tillsammans med
rättegångskostnadsreglerna i 14 §) 32 § och 33 § andra stycket miljöskyddslagen,
vilka samtidigt upphävs.

Första
stycket

Bestämmelsen
i detta stycke överensstämmer i sak med 32 § miljöskyddslagen. Liknande
bestämmelser om inlösen av en fastighet finns i 9 kap. 2 § vattenlagen (1983:291),
3 kap, 8 § expropriationslagen (1972:719) och 56 § väglagen (1971:948),

Andra
stycket

Bestämmelsen
motsvarar delar av 33 § andra stycket miljöskyddslagen.

Genom hänvisningen till expropriationslagen ges regler om vad som gäUer

vid sådan inlösen som nämns i första stycket. Att expropriationslagens

bestämmelser gäller i tiUämpliga delar innebär bl. a, atl inlösenbeloppet

skall bestämmas efter samma grunder som gäller för fastställande av löse-

skilling vid expropriation (se vidare prop, 1969:28 s.284). 59

Rättegången i
miljöskademål Prop. 1985/86:83

12 §

Den
som vUl framställa anspråk på ersättning enligt denna lag skall väcka talan vid
den tingsrätt inom vars område den skadegörande verksamheten i huvudsak bedrivs
eller har bedrivits.

Avser
ersättningen skada på fastighet eUer på byggnad eUer annan anläggning på annans
mark, skall talan dock väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område
verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits. Delsamma gäUer om någon
vill begära gottgörelse enhgt 10 § andra stycket eller fordra inlösen enligt 11
§. Gemensamt med etl mål som avses i första eller andra meningen får
fastighetsdomstolen handlägga även andra mål mellan samma eller olika parter,
om det med hänsyn tiU utredningen och övriga omständigheter är lämpligt.

(Jfr
12 § och 14 § andra stycket sista meningen i utredningens förslag)

Fommfrågoma
har behandlats i avsnitt 2.8.1 i den aUmänna motiveringen.

Paragrafen
innebär att tvister om ersättning enligt den nya miljöskadelagen skaU
handläggas vid tingsrätt. För tvister som rör fastigheter skall dock
fastighetsdomstol vara exklusivt behörig utom i fall då vattendomstol är
behörig enligt regler i vattenlagen (se 13 kap. 16 och 17 §§ vallenlagen).

I
samband med en tvist rörande fastighet kan också andra ersättningsanspråk
förekomma, l.ex. ersättning för skada på lös egendom. Många gånger är det
lämpligt atl alla tvistefrågor meUan partema kan behandlas i samma rättegång.
Det kan vidare ibland vara önskvärt att olika skadelidandes krav på ersättning
av en eller flera skadeståndsansvariga kan handläggas gemensamt, l.ex. om
utredningen är hek eller delvis gemensam. Den särskUda kumulalionsregeln i
andra styckel tredje meningen gör det möjligt med en sådan gemensam
handläggning, om det med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter är
lämpligt. Det saknar därvid betydelse om de olika käromålen stödjer sig på
samma eller olika gmnd. Det avgörande är atl målen har ett sådant samband att
det ter sig naturligt och ändamålsenligt att de handläggs gemensamt.

Om
en kärande har väckt talan i fastighetsdomstolen om ersättning för t.ex, en
personskada med hänvisning liU att hans lalan bör handläggas gemensamt med ett
mål som redan är anhängigl i domstolen, kan del naturligtvis inträffa att
domstolen finner atl målen inte bör handläggas tillsammans. Domstolen är då
inte behörig alt ta upp målet om ersättning för personskadan. Den talan skall
därför avvisas.

Vad
gäller forum skall vad som sagts om skada på faslighel även gälla skada på
byggnad eller annan anläggning på annans mark,

13 §

Den
som bedriver eller avser alt bedriva en verksamhet som kan medföra sådan skada
som avses i 3 § kan begära prövning av ersättningsfrågan vid den
fastighetsdomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs eUer skaU
bedrivas,

(Jfr
11 § i utredningens förslag) 60

Bestämmelsen
motsvarar 34 § andra meningen miljöskyddslagen, som Prop. 1985/86:83 samtidigt
upphävs. Regeln får hksom i dag betydelse främst i samband med att frågor om
tillstånd lill miljöfarlig verksamhet prövas. Om tiUstånd meddelas kan del vara
av värde alt ersättning samtidigt bestäms för skador som är förutsebara, Atl
den som begär prövning enligt denna paragraf i samband därmed skall ange vilket
ersättningsbelopp han erbjuder har ansetts självklart. Det har därför ansetts
överflödigt att ta in en föreskrift om det i lagtexten.

14
§

I
fråga om rättegångskostnader skall i mål enligt 11 eller 13 § tUlämpas
bestämmelserna om kostnader i expropriationsmål. Om ett yrkande om inlösen
enligt 11 § ogiUas, gäller dock bestämmelsema om rättegångskostnader i
rättegångsbalken. Dessa bestämmelser tiUämpas också i andra mål enligt denna
lag,

(Jfr
10 § andra stycket och 13 § i utredningens förslag)

Första
och andra meningarna motsvarar delar av 33 § andra styckel och 37 § första
stycket miljöskyddslagen, vilka delar samtidigt upphävs.

Av
tredje meningen följer atl aUmänna regler om fördelningen av rättegångskostnader
lillämpas i mål om ersättning enligt den nya lagen i andra fall än som avses i
första och andra meningarna. Detta motsvarar vad som nu gäller.

Övergångsbestämmelser

1, Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986,

2,
Även om ett skadefall har
inträffat efler ikraftträdandet skall lagen inte tillämpas, om skadan är en
följd av en störning som har upphört före ikraftträdandet.

3,
Har talan som rör en fråga som
regleras i lagen väckts före ikraftträdandet, handläggs målet även efter denna
tidpunkt enligt äldre bestämmelser.

(Jfr
övergångsbestämmelsen i utredningens förslag)

Som
nämnts i avsnitt 2,9 i den allmänna motiveringen följer det av allmänna
rättsgrundsatser atl de nya skadeståndsreglerna tUlämpas på skadefall som
inträffar efter ikraftträdandet. Ett undanlag från dessa principer föreskrivs
dock för faU där skadan är en följd av en stöming som har upphört före denna
tidpunkt. Skälen liU detta undanlag har redovisats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2,9), I dessa fall tillämpas alltså äldre regler,

I
processuellt hänseende följer det av allmänna rättsgmndsatser att de

nya forumregler som föreskrivs i 12 § blir tillämpliga när talan väcks efler

ikraftträdandet även om talan avser ett skadefall som har inträffat före

ikraftträdandet. Har talan redan väckts när den nya lagen trädde i kraft,

handläggs målet emellertid även efler den tidpunkten enligt äldre regler, 61

Det innebär bl, a. att
fastighetsdomstol i ett sådant mål inte kan tillämpa Prop. 1985/86:83 den
nya bestämmelse om förening av mål som har tagits in i 12 § andra stycket
tredje meningen.

4.2
Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Den
skadeståndsregel som nu finns upptagen i 3 kap. 4 § föreslås bh upphävd. En
direkt motsvarighet finns i stäUet i 5 § andra stycket miljöskadelagen. Även
bestämmelsen i 3 kap. 6 § om nedsättning av ersättning upphävs. Denna fråga har
behandlats i specialmotiveringen till 10 § förslaget till mUjöskaddag,

3
kap,

3§

Den
som ämnar utföra eller låta utföra grävning eller liknande arbete på sin mark
skall vidla varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för att förebygga skada
på angränsande mark. Besiämmelser om ersättning för skador tiU följd av
grävning eller hknande arbete finns i miljöskadelagen (1986:000).

Medför
skyddsåtgärd uppenbarligen högre kostnad än den skada som åtgärden avser att
förebygga, får åtgärden underlåtas. Skadan skaU dock ersättas enligt
bestämmelserna i miljöskadelagen. Om del begärs, skaU säkerhet enligt vad som
sägs i 2 kap, utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för ersättningen
innan arbetet börjar.

Är
byggnad eller annan anläggning som hör till angränsande mark, lUl följd av
vårdslöshet vid uppförandet eller brist i underhåUet, av sådan beskaffenhet att
särskild skyddsåtgärd är nödvändig för att förebygga skada med anledning av
arbete som icke sträckes nedanför vanligt käUardjup, skall åtgärden bekostas
av den angränsande markens ägare,

(Jfr
3 kap, 3 § i utredningens förslag)

1
3 § första stycket första meningen har endast mindre redaktionella ändringar
gjorts. Andra meningen har med hänsyn till att frågan regleras i 5 §
miljöskadelagen ersatts med en allmän hänvisning lUI ersättningsreglerna i den
lagen. En sådan hänvisning har även tagits in i andra styckel, 1 övrigt är
andra stycket, liksom tredje slyckel, oförändrat.

Ändringarna
i jordabalken bör träda i kraft samtidigt som miljöskadelagen.

4.3 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen
(1969:387)

Som
tidigare har nämnts i den allmänna motiveringen föreslås att flera

bestämmelser som nu finns i miljöskyddslagen och som gäUer ersättning

för skada skaU föras över till den nya miljöskadelagen. På gmnd härav

kommer 30-33 och 35 §§ miljöskyddslagen att upphöra att gälla. Ändring

ar görs i 34, 37 och 51 §§ samt vad gäller mbriken närmast före 34 §, 62

34 § Prop. 1985/86:83

Den
som vill framställa enskilt anspråk enUgt denna lag på grund av miljöfarlig
verksamhet skall väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område den
miljöfarliga verksamheten i huvudsak utövas eller skall utövas.

(Jfr
34 § i utredningens förslag)

Den
nuvarande bestämmelsen i 34 § första meningen gäller forum dels i mål om
skadestånd enligt miljöskyddslagen, dels i mål om annat enskih anspråk på gmnd
av miljöfarlig verksamhet. Förstnämnda forumregel förs i delvis ändrad form
över till miljöskadelagen. Däremot skaU det även i fortsättningen vara möjligt
all vid fastighetsdomstol framställa enskilt anspråk som går ut på annat än
skadestånd. Sådan talan kan gå ut på förbud eller konkreta skyddsåtgärder eUer
andra försiktighetsmått. Denna forumregel bibehåUs därför med en mindre
språklig justering. Bestämmelserna i 34 § andra och tredje meningarna har fått
utgå, eftersom de motsvaras av 13 § i den nya miljöskadelagen.

37 §

OgUlas
lalan som avses i 36 § på den gmnd alt svaranden efler talans väckande sökt och
erhållit tillstånd enligt denna lag, skall domstolen efter omständigheterna
förordna atl vardera parten skall själv bära sin rättegångskostnad eller all
full eller jämkad ersättning skall tilläggas endera,

(Jfr
37 § i utredningens förslag)

Första
stycket i 37 § har fått ulgå, eftersom en motsvarighet finns i 14 § i den nya
miljöskadelagen. Andra stycket kvarstår oförändrat.

51
§

Vill
någon för att utreda verkningama av miljöfarlig verksamhet som han utövar eller
ämnar utöva företaga mätning eller annat undersökningsarbete på fast egendom
som annan äger eller innehar, kan länsstyrelsen, om skäl föreligger, föreskriva
att tillträde lUI egendomen skall lämnas under viss tid. Behöver mätapparal
eller hknande instrument utsättas kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid
vite all rubba eUer skada instmmentet.

Föreskrift
som avses i första stycket kan meddelas även på ansökan av den som skall utföra
undersökning som avses i 43 § andra stycket andra punkten.

Undersökningsarbetet
skall ulföras så atl minsta skada och intrång vållas. För skada och intrång
skaU ersättning lämnas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga
verksamheten. Talan om ersättning väckes vid fastighetsdomstol som anges i34 §.

Ändringen
i 51 § beror på att 33 § upphävs. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Ändringarna
i mUjöskyddslagen bör träda i kraft samtidigt som miljöska

delagen. 63

övergångsbestämmelsen
till ändringarna i miljöskyddslagen har anpas- Prop. 1985/86:83 sats till
motsvarande övergångsbestämmelse till miljöskadelagen.

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1,
miljöskadelag,

2,
lag om ändring i jordabalken,

3,
lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969:387),

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

64

Lagrådet Prop. 1985/86:83

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde den 13 december 1985

Närvarande:
f.d. justitierådet Hult, regeringsrådet Dahlman, justitierådet Gad.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1985 har regeringen på
hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till

1.
miljöskadelag,

2.
lag om ändring i jordabalken,

3.
lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969:387).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Anders Eriksson. Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

65 5 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 83

Justitiedepartementet Prop. 1985/86:83

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1985

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Bodslröm, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson,
Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition om ersättning för miljöskador

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde 1985-10-17) över förslag till

1,
miljöskadelag,

2,
lag om ändring i jordabalken,

3,
lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969:387),

Föredraganden
upplyser att lagrådet har lämnat förslagen ulan erinran och hemställer atl
regeringen föreslår riksdagen alt anta förslagen.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

66

Bilagal Prop,
1985/86:83

Sammanfattning av miljöskadeutredningens betänkande

1,
Bland de rättsregler som gäller skyddet för miljön är inte skadeståndsreglerna
de viktigaste; det väsentliga är naturligtvis att förhindra skador, inte att
ersätta dem. Också skadeståndsreglerna kan dock bidra tUl att företag och
enskilda ökar sina ansträngningar alt hindra mUjöskador, Och när skador
inträffar, är det angeläget att den skadelidande enskilde har ett fuUgott
ersättningsskydd. Principen, att den som utövar förorenande eUer annan
miljöfarlig verksamhet skaU betala skadeverkningarna ("poUutor pays principle")
har blivit etl riktmärke för lagstiftningen i många länder, fast den vanligen
inte genomförts konsekvent. Genom atl lägga risken på miljöfariiga industrier i
stället för på de skadelidande är del också lättare att fördela den;
möjligheten att försäkra företagen mot skadeståndsskyldighet för miljöskador
har blivit betydligt bättre på senare år.

Enligt
de allmänna regler om skadestånd som intagits i skadeståndslagen (SkL) svarar
man för eget och för anställdas våUande - uppsåt eller oaktsamhet - till person-
och sakskada; vid skada som enbart drabbar förmögenheten (ren
förmögenhetsskada) förutsätter ansvaret utanför kontraktsförhållandena i
princip brottslig gärning. Redan i dag föreskriver emellertid mUjöskyddslagen
(ML) ett längre gående skadeståndsansvar för miljöstörningar av olika slag -
föroreningar, buUer, skakning m.m. och enligt en vanlig uppfattning också för
skador genom sprängsten. Den som bedriver mUjöfarlig verksamhet svarar i
princip strikt, oberoende av vållande, för inte bara skada på person eller sak
utan också ren förmögenhetsskada, som verksamheten medför i omgivningen.
Reglerna är emeUertid delvis oklara, och skyddet har dessutom sina luckor. Den
viktigaste brislen är atl här liksom i andra sammanhang en sträng
skadeståndsregel inte ger någon garanti för alt en skada ersätts. För
skadeståndsskyldighet är det nödvändigt att man kan konstatera ett
orsakssamband mellan den ansvariges verksamhet och skadan, och detta kan vara
omöjligt särskUt vid föroreningsskador. Då slipper förorenaren alt svara för de
skador som han åstadkommit. Ofta framträder skadeverkningarna först efter en
lång tid; även när orsakerna kan klarläggas, kanske det förorenade företaget
har upphört med verksamheten eller skadeståndskravet hunnit bh preskriberat (jfr
6 nedan). - Oförsäkrade småföretag och privatpersoner kan vidare sakna medel
all betala större skadestånd.

Utredningens uppdrag är i
princip begränsat till en översyn av miljö

skyddslagens skadeståndsregler och en del processuella bestämmelser

som sammanhänger med dem. Frågor som nära berör vårt arbete behand

las från mera principiell synpunkt av miljöskyddsutredningen och rätte-

gångsulredningen. Liksom andra offentliga utredningar har vi vidare fått

direktiv atl undvika reformförslag, som kan medföra ökade kostnader för

det allmänna eller andra störte ingrepp i nuvarande kostnadsförhållanden.

Allt delta har inskränkt våra möjligheter all föreslå mera radikala föränd

ringar i gällande rätt. Vi kan här bara lägga fram vissa reformförslag som 7

förefallit speciellt angelägna. Ett fuUgott skydd för den skadelidande och

en
fullt tiUfredsställande fördelning av kostnaderna för miljöskador kan Prop.
1985/86:83

man
uppnå bara om man går utanför skadeståndsrätlens område Ofr 11

nedan),

2. Utredningen
föreslär att skadeståndsreglerna i ML bryts ut och införs

i en särskild lag, miljöskadelagen. Del har visat sig att avgränsningen av

ML:s regler, som främst tar sikte på kontroll över miljöfarliga verksam

heter, inte passar så bra för skadeståndels del, - Samtidigt föreslår vi att

reglerna om skadestånd i grannförhållanden i 3 kap, jordabalken flyttas

över till den nya lagen.

Enligt
förslaget skall som huvudregel gälla etl strikt ansvar vid miljöfarlig
verksamhet. Liksom nu anknyts ansvaret i princip tiU användningen av fast
egendom: den ansvarige blir i första hand fastighetsägaren (eller vid tomträtt
tomträttshavaren), när del är han som driver verksamheten, eller den som annars
bmkar en fastighet i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet - däremot bl,
a, inte bosladshyresgäster (jfr 6 §), Eftersom ett strikt ansvar för
föroreningar för fartyg utreds i annat sammanhang, har vi avstått från att gå
in på den frågan.

Skadeståndsreglerna
i miljöskadelagen skaU omfatta väsentiigen samma typer av miljöstörningar som
ML, fast lagtexten i viss mån förtydhgas (se 1 §), I motsats tUl vad som nu
gäller skall det strikta ansvaret avse också helt tillfälhga störningar, t, ex,
enstaka sprängningar och momentana gasulsläpp; när del gäller skadestånd,
saknas anledning att utesluta dem, — Den nuvarande regleringen i 30 § ML, som
gör undanlag från del strikta ansvaret när störningarna är ortsvanliga eller
allmänvanliga, har vi också ansett oss böra behålla. På någol sätt måsle man
skilja av vissa skador på egendom och förmögenhet som den skadelidande själv
får stå risken för, och en lämpligare avgränsning än den i ML är svår att
finna. Något undantag för småskador på person och egendom skall däremot inte
längre göras, (Se 3 § i förslaget,) - Undantagen för orts- och allmänvanliga
slömingar har betydelse bara för föroreningar och andra immissioner i
traditionell mening, inte för skador genom sprängsten; här föreslår vi en
undantagslös regel om strikt ansvar för fastighetens ägare eller brukare (se 4
§), Samma ansvar skall gälla om de driver annan verksamhet som medför särskUd
fara för explosion (t,ex, sprängämnesfabrik),

3, SärskUda
problem vållar entreprenörens ansvar för miljöskador som

de orsakar - oftast genom sprängningar, ibland genom andra miljöstöran

de arbeten,

I dag är del oklart, om en
entreprenör som utför mera långvariga arbeten

på annans fastighet kan bli ansvarig enligt ML för uppkommande skador.

Under aUa förhållanden får fastighetsägaren - uppdragsgivaren - svara

för miljöskador som entreprenören orsakar, både i dag och enhgt vårt

lagförslag. För den skadelidande får därför entreprenörsansvaret egentlig

betydelse bara när han av någon anledning inte kan få ut skadeståndet av

entreprenörens uppdragsgivare. Vi har tvekat, om det under sådana förhål

landen finns tillräckliga skäl att låta entreprenören bära samma stränga

ansvar för miljöskador som fastighetsägaren. I en speciell situation har .

detta ansetts särskilt angelägel för alt trygga de skadelidandes ersättnings

möjligheter, nämligen i de sällsynta fall då personskador inträffar till följd 68

av
hans arbete. 1 övrigt har en väsentlig synpunkt varit, att en mer omfat- Prop.
1985/86:83 lande skärpning av entreprenörsansvaret skulle påverka den nuvarande
ansvarsfördelningen mellan byggherrar och entreprenörer och tydligen medföra en
betydlig höjning av entreprenörernas försäkringspremier utan motsvarande nytta
för de skadelidande. Enligt vår mening bör man inte i onödan ingripa i det
ansvarssystem som nu fungerar i entreprenadförhållanden. Främst av sådana skäl
har vi inskränkt oss tiU atl dessutom föreslå strikt ansvar för entreprenörer
just i den situation där typiskt sett de skadelidande riskerar att slå utan
ersättning, nämligen vid sakskada orsakad av arbete - l.ex, sprängning eller
pålning - som entreprenören utför för privatpersoners räkning;
erfarenhetsmässigt saknar många privatpersoner just i detta läge
ansvarsförsäkring som täcker miljörisken, I övrigt -när entreprenören arbetar
på uppdrag av ett företag, staten eller en kommun - är meningen att entreprenören
skaU bära i stort sett samma ansvar som enligt gällande rätt. Han svarar alltså
för sakskada och ren förmögenhelsskada bara för vållande vid arbetenas
utförande, om inte dessa är särskilt farliga; i del fallet skaU liksom nu gälla
ett strikt ansvar, (Se 7 § i förslaget,) - De skärpningar i ansvaret som nu
angivils torde sakna nämnvärd ekonomisk betydelse för entreprenöremas del, men
de bör ha sitt värde bl. a. genom att de fyUer en lucka i skyddet för de
skadelidande och hindrar atl oförsäkrade privata fastighetsägare ensamma får
svara för skador som entreprenören orsakar.

4. Enligt
vår mening bör den som driver miljöfarlig verksamhet också

bära risken för vissa skador som närmast träffar allmänna intressen —

naturmiljön, allmänhetens rekreationsmöjligheter. Inom kort torde emel

lertid miljöskyddsutredningen i samråd med oss lägga fram etl lagförslag

om skyldighet att ålerstäUa förstörd mUjö, och vi har därför inte ansett det

nödvändigt att föreslå regler om skadestånd till det allmänna i mUjöskade

lagen. - Vi har övervägt att utsträcka skadeståndsskyldigheten enligt

lagen till att omfatta intrång i allemansrätt som drabbar enskilda personer.

En sådan reform, som klart avviker från gällande ersättningsprinciper,

skuUe emellertid få återverkningar inom skadeståndsrätten i övrigt och

påverka expropriationsreglerna, och vi har därför funnit att den ligger

utanför vårt uppdrag; värdet för den enskilde skadehdande skulle i alla

händelser bli begränsat, eftersom hans ekonomiska skada normalt inte är

stor i dessa fall.

5, För
att förbättra den skadelidandes skydd föreslår vi att kravet på

bevisning om orsakssammanhanget mellan skadegörande handling och

skada skall lindras. Att för skadestånd fordra fuH säkerhet om det ofta

komplicerade händelseförloppet skulle här medföra att den skadelidandes

rätt tiU ersättning i stor utsträckning skulle stanna på papperet. Det räcker

enligt förslaget att ett orsakssammanhang "skäligen kan antas" med
hän

syn till omständigheterna (se närmare 2 §), Detta innebär inte något mera

radikalt avsteg från gällande rätt; redan nu framträder i rättspraxis en

tendens att slå av på beviskravet just vid vissa miljöföroreningar (se

särskilt NJA 1981 s, 622), och denna tendens skaU enligt förslagel komma

till uttryck i lagtexten. En närmare precisering av bevisregeln har inte

ansetts
möjhg; avsikten är bara att markera lindringen av bevisskyldighe- 69

ten,
och sedan får mot denna bakgrund bevisfrågorna liksom nu bedömas Prop.
1985/86:83

med hänsyn till
förhållandena i den enskilda tvisten. I motiven betonar vi

atl något motsatsslut inte
bör ske pä grund av bestämmelsen. Del skall på

samma sätt som i dag vara
möjligt att tUlämpa motsvarande princip i vissa

liknande situationer
utanför miljöskadelagens område, l.ex. vid en del

produktskador (jfr NJA
1982 s, 421 - "Leo-målet"),

6.
Genom atl många miljöskador,
särskilt genom föroreningar, framträder långt efter den skadegörande
handlingen, finns det en påtaglig risk för att skadeståndskravet i dessa fall
bhr preskriberat. Regeln i 1 § preskriptionslagen, att en fordran preskriberas
10 år efler tUlkomsten, innebär nämligen enligt tydliga motivuttalanden atl
tioårstiden skall räknas från den skadegörande handlingen. Denna tolkning, som
fö. närmast slår i strid med lagtexten, leder till att ett krav på ersättning
ibland redan kan vara preskriberat, när en skada visar sig. Särskilt vid skador
på gmnd av kemisk och fysikalisk-kemisk inverkan, l.ex. vid sjukdomar genom förgiftning,
kan detta leda till klart oskäliga resultat. Vi har ansett del rimligt med en
förlängd preskriptionstid just vid sådana skador. Tiden har här föreslagits
till 25 år från den skadegörande handlingen. Eftersom motsvarande problem
uppkommer också utanför miljöskadelagens område, l.ex. vid skador på grund av
kemiska produkter, har vi funnit det lämpligt med en generell bestämmelse i
preskriptionslagen om skadesfåndskrav för skador av det angivna slaget.
Samtidigt har lagens regler om skadeståndspreskription omformulerats så att
det klart framgår vad som är utgångspunkten för preskriptionsfristen (se
förslaget till ny lydelse av 3 § preskriptionslagen).

7.
I fråga om medvållande och
jämkning av oskäligt betungande skadeståndsansvar har vi ansett SkL:s regler
(6 kap. 1 och 2 §§) vara lämpliga också för miljöskadomas del. Däremot har
föreslagits en särskild bestämmelse om den slutliga fördelningen av ansvaret
mellan solidariskt skadeståndsskyldiga, vilken skulle ge någol störte utrymme
för en skälighetsbedömning än vad som anses möjhgt enligt gällande rätt. (Se 8
§ i förslaget till miljöskadelag.)

8.
I samband med all
skadeståndsreglerna bryts ut ur ML och jordabalken bör enligt vår mening vissa
mindre ändringar, delvis endast formeUa, göras angående det processuella
förfarandet vid ersättningskravet m.m. Ett speciellt problem med ganska stor
praktisk betydelse är när forum för skadeståndstalan för miljöskador. Den
nuvarande bestämmelsen i 34 § ML föreskriver en annan behörig domstol -
fastighetsdomstol - än när talan gmndas på allmänna skadeståndsregler. Denna
reglering medför komplikationer i tillämpningen och kan ibland leda till föga
rimliga resuhat. I väntan på rättegångsutredningens behandling av frågorna om
specialdomstolar kan vi knappast föreslå någon definitiv lösning på
forumproblemet. TiUs vidare förordar vi den uppmjukningen av nuvarande
bestämmelser, att talan enligt miljöskadelagen visserligen aUtid skall föras
vid fastighetsdomstol men atl domstolen samtidigt skall kunna pröva yrkanden
om skadestånd på annan gmnd, t. ex. SkL, liksom andra yrkanden som har samband
med skadeslåndsyrkandet.

9. En
annan processuell fräga, som ansetts otiiurredsslällande reglerad, 70

rör
den skadelidandes möjlighet till räiishjålp när han vill utreda förutsätt-
Prop. 1985/86:83 ningarna för en skadeståndstalan om miljöskada innan han
inleder rättegång. Inte sällan lär då behövas så omfattande och dyrbara
vetenskapliga utredningar om komplicerade orsakssammanhang atl de belopp rättshjälpsmyndigheterna
anser sig kunna bevilja blir otillräckliga. Inte heller på denna punkt kan vi
föreslå någon mera genomgripande reform av lagstiftningen med tanke bl. a. på
rättegångsutredningens pågående arbete och de besparingsdirektiv utredningen
fått. För att stärka de skadelidandes ställning vill vi dock genom ett tillägg
till 25 § rällshjälpslagen markera att rätlshjälpsnämnderna i situationer av
detta slag har rätt alt visa störte generositet än hittUls.

10. Enligt
direktiven skaU vi särskilt utreda möjligheten alt införa en

obligatorisk försäkring mol sprängskador. Som nämnt innebär vårt förslag

att i varje fall fastighetsägare (eller nylljanderättshavare) och ibland även

entreprenörer normalt skuUe svara oberoende av vållande för skador som

sprängningen orsakar. Normalt kan den skadelidande då räkna på ersätt

ning. Ett skydd genom obligatorisk försäkring kan emeUertid bli av värde

för honom i situationer, där den ansvarige är insolvenl och saknar ansvars

försäkring - något som vä! blir aktuellt framför aUt när sprängningen utförs

av småföretagare eller sprängningskunniga privatpersoner. Efter vad vi

kunnat finna, skulle försäkringen huvudsakligen få betydelse för sakskador

orsakade av vibrationer eller sprängslen, medan personskador förefaller

säUsynta i sammanhanget.

En
obligatorisk sprängskadeförsäkring, som skulle täcka alla dessa risker, skulle
emellertid av flera skäl bh praktiskt och försäkringslekniskl svår atl
genomföra; bl. a. är många vibrationsskador på förhand förutsebara eUer rentav
oundvikliga följder av ett avtalat arbete. Vi har funnit att i den mån det
finns anledning att införa en försäkringsplikt försäkringen i vart fall bör
inskränkas lill atl avse skada genom sprängsten och andra lössprängda föremål.
Det är framför alll här som personskador och oförutsedda sakskador uppkommer.
I belänkandet diskuteras hur en sådan försäkring bör utformas; i stora delar
utgör Irafikskadelagen ett lämpligt mönster, varvid försäkringsplikten i första
hand bör vUa på sprängaren.

När
vi vägt det begränsade behovet av en obligatorisk sprängskadeförsäkring mol de
praktiska nackdelarna - bl. a, den administrativa apparat som är nödvändig —
har vi inte velat i första hand förorda att en sådan försäkring införs. Det
stränga skadeståndsansvar som enligt vårt förslag skall vila inte bara pä
fastighetsägaren ulan också i vissa fall på entreprenörer (3 ovan) bör kunna
ge de skadelidande ett tillräckligt skydd, i förening med den friviUiga
försäkring som här bmkar förekomma. För den händelse trots alll en obligatorisk
sprängskadeförsäkring anses angelägen, har vi dock utarbetat etl detaljerat förslag
tiU lagstiftning härom jämte motiv (se bUaga tih betänkandet).

11. Som
redan antytts anser vi de skadeståndsrättshga reformer vi här

föreslår knappast tillräckliga för att trygga den skadelidandes ersättnings-

behov och fördela risken för miljöskador på ett rimligt sätt. Bl. a, blir det

också med vårt förslag mänga gånger omöjligt atl finna upphovet tUl en

miljöskada och få ut
ersättning av skadegöranden. Vid skador genom 71

mindre
utsläpp från en mängd föroreningskällor kan det vidare i praktiken Prop.
1985/86:83 vara omöjligt, eller i vart fall alltför krångligt, atl kräva
skadestånd av vae skadegörare för den skada han svarar för. Sådana brister är
naturliga och svårfrånkomliga i etl syslem som bygger på skadeståndsrätlsliga
principer, där man bl. a. inte kan komma ifrån kravet pä ett orsakssamband
mellan den ansvariges verksamhet och skadan. Det finns därför anledning att ta
upp frågan om man borde skapa en ersättningsordning av annat slag, som
finansieras av de miljöfariiga verksamheterna - ett försäkrings- eller fondsystem.
Detta skulle framför allt vara av värde vid person- och egendomsskador som
orsakas av föroreningar. Som ibland påpekats i diskussionen kan man därigenom
åstadkomma att verkligen risken läggs på den förorenade verksamheten, oberoende
av sådana slumpartade förhållanden som om etl samband kan konstateras med den
enskilda skadan; bidragen tUl ersättningarna kan direkt anpassas efter
verksamhetens miljöfarlighet, och på det sättet kan de eventuellt också styra
produktionen i en mUjövänlig riktning. - Å andra sidan får man räkna med alt
etl sådant syslem, hur del än utformas, blir krångligt att genomföra i
praktiken och fordrar en stor administrativ apparat. Dessutom medför del att
medel samlas på försäkring- eUer fondsidan på ett sätt som kan tänkas bli
politiskt kontroversieUt, En särskild komplikation är att föroreningsskador
också uppkommer genom atl skadliga ämnen sprids, när miljöfarliga produkter
används eller kastas bort som avfall; det skulle vara inkonsekvent atl hålla
dessa skador utanför en ersättningsordning, men tar man med dem blir systemet
ännu mera invecklat.

Som
framgått ingår det inte i våra direktiv att utreda något särskilt
ersättningssystem av denna typ, men enligt ett riksdagsuttalande ligger det
ändå inom vårt uppdrag att la upp sådana frågor. Vi har i betänkandet (avsnitt
12) diskuterat skälen för och emot olika tänkbara modeller för ett försäkring-
eller fondsystem. Atl enbart föreskriva en obligatorisk ansvarsförsäkring
innebär ett otillräckligt skydd för de skadelidande. Av större intresse är en
obligatorisk försäkring, som betalas av de skadegörande verksamheterna men
direkt skyddar de skadelidande (jfr bl. a. trafikförsäkringen). Från
försäkringsteknisk synpunkt förefaller det inte omöjligt all genomföra en sådan
ordning, men den blir av mänga skäl invecklad och kostsam; vi anser oss inte
kunna förorda en modell av denna typ. - Ett annat alternativ är atl införa ett
ersättningssystem som administreras inte av försäkringsbolagen utan av det
allmänna. Man kan här tänka sig att genom avgifter på miljöfarliga verksamheter
samla fonder som oberoende av skadeståndsregler ersatte alla skador av viss typ
- primärt ansvariga fonder; sedan skulle utgivna ersättningar få återkrävas
från den ansvariga verksamheten, om den kunde identifieras. Denna ordning lär
emellertid bh ännu mer komplicerad och tungrodd; den kräver en dyr
administrativ apparat och innebär omfattande ekonomiska ingrepp.

Det system som enligt vår
mening innebär de minsta nackdelarna från

praktisk och slatsfinansidl synpunkt är i stället att subsidiärt ansvariga

fonder skuUe inrättas med sikte på föroreningsskador av vissa slag. De

skuUe täcka endast sådana skador som inte kunde ersättas på annat vis,

l.ex. genom skadeståndskrav mot den ansvarige eller genom försäkring. 72

Ett
sådant syslem, som har vissa motsvarigheter på annat håll (bl. a. i Prop.
1985/86:83 Holland), blir mindre omfattande men borde ändå i stort sett
tillgodose de synpunkter som talar för en speciell ersätlningsordning.
Administrationen blir mindre - man kan bl. a. i första hand utnyttja
försäkringsbolagens kapacitet vid skaderegleringen - och även på andra sätt
verkar de praktiska problemen inte fullt så besvärliga som med andra
alternativ. Vi har i betänkandet diskuterat vissa detaljfrågor förbundna med en
ersättnings-ordning av detta slag, dock utan att definitivt la ställning till
om de bör genomföras; för del krävs mera ingående utredningar och analyser än
vad som ingår i vårt uppdrag. Något konkret lagförslag om sådana fonder har vi
inte ansett oss kunna lägga fram i detta betänkande, och någon beräkning av
kostnaderna är inte heller möjlig på detta stadium. En fortsatt undersökning
av dessa invecklade problem fordrar nya direktiv.

12.
De lagändringar vi föreslår i betänkandet kommer enligt vår bedömning knappast
atl medföra ökade kostnader för staten som offentligt organ. Visserligen
innebär förslaget att vissa risker överflyttas från de skadelidande till
skadegöranden, men det är möjligt att dessa väsentligen kommer att motsvaras av
rationaliseringsvinster; del är tveksamt om försäkringspremierna för
miljöfarliga verksamheter skulle nämnvärt ökas. Förslaget förefaller alltså väl
förenligt med de särskilda sparsamhetsdirektiv vi fått.

73

Bilaga 2 Prop,
1985/86:83

Utredningens lagförslag 1. Förslag till Miljöskadelag Härigenom föreskrivs följande.

1 §
En fastighetsägare är skadeståndsskyldig enligt vad som sägs i denna

lag, om en verksamhet som han bedriver eller låter bedriva på fastigheten

orsakar skada i omgivningen genom

1,
förorening av vattendrag, sjö
eller annat vattenområde,

2,
förorening av gmndvatten,

3,
ändring av gmndvattennivån,

4.
luftförorening,

5.
markförorening,

6.
buller,

7.
skakning,

8, andra
sådana störningar.

Första
stycket är dock inte tillämpligt i fråga om skador orsakade av joniserande
strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning, varom
särskilda bestämmelser gäller.

Första
stycket 1—3 gäller inte heUer i fråga om skador orsakade av ett vattenföretag
eller en vattenanläggning enligt vattenlagen (1983:000),

2
§ Skadeståndsskyldigheten
enligt 1 § omfattar skador som stömingen skäligen kan antas ha orsakat med
hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker
samt omständigheterna i övrigt,

3
§ Om vållande inte har förekommit
på fastighetsägarens sida utgår ersättning enligt 1 § bara i den mån stömingen
skäligen inte bör tålas med hänsyn tiU förhåUandena på orten eller tUl dess
allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

Skada
som uppkommer utan samband med att någon lider person- eUer sakskada ersätts
endast om den är av någon betydelse,

4 §
En fastighetsägare, som utför eUer låter ulföra sprängningsarbete på

fasligheten, skall ersätta person- och sakskador som i anledning av verk

samheten orsakas i omgivningen genom sprängsten eller andra lössprängda

föremål.

Detsamma
gäller en fastighetsägare, vilken på fastigheten driver annan verksamhet som
medför särskUd fara för explosion.

5 §
En fastighetsägare, som utför eller låter utföra grävning eUer liknan

de arbete på fastigheten, skall även i annat faU än som anges i 1-4 §§

ersätta person- och sakskador som uppkommer i omgivningen tUl följd av

atl han eller någon som han anlitat försummat att vidla sådana säkerhetsåt

gärder som omtalas i 3 kap. 3 § jordabalken eUer i annat hänseende brustk i

omsorg vid arbetets utförande.

Är
arbetet särskik ingripande eller medför det av annan anledning särskild risk
för omgivningen, skaU den skada som uppkommer till följd av arbetet ersättas
även om försumlighet inte föreligger.

74

6 § Skadeståndsskyldighet enligt 1-5 §§ åvilar pä
motsvarande sätt den Prop. 1985/86:83

som bmkar fastigheten, även om han inte är fastighetsägare. Oberoende av

vållande ansvarar dock endast den som

1.
är
tomträttshavare,

2.
i annat fall
bmkar fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentiig verksamhet.

7 § Skadesländsskyldighet enligt 1-4 §§ åvilar också andra
än fastighe

tens ägare eller brukare, om de i egen näringsverksamhet åtagit sig att

utföra arbete på fastigheten, för

1. personskador,

2, sakskador som orsakas av arbete för
privatpersoners räkning,

I annat fall än som anges i första stycket är den som
utför arbete på fastigheten skadeståndsskyldig enligt denna lag endast om han
eller någon som han anlitat bmstit i tillbörlig omsorg och varsamhet eller om
arbetet är av särskilt farligt slag,

8 § SkaU två eller flera ersätta samma skada enligt denna
lag, svarar de

solidariskt för skadeståndet i den mån inte annat följer av att begränsning

gäller i den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem.

Vad de solidariskt ansvariga har betalat i skadestånd
skall om inte annat avtalats fördelas mellan dem enligt vad som är skäligt med
hänsyn tUl grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna alt förebygga skada
och omsiändigheterna i övrigt,

9 § Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens
belopp

lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för framtida

skador, om en part begär det.

Om det finns skälig anledning kan ersättning för framtida
skador på egendom bestämmas till visst årligt belopp. En ersättning som
beslämts på sådant sätt kan jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn lill
ändrade förhållanden.

10 § Medför en verksamhet som avses i denna lag att en
fastighet helt

eller delvis blir onyttig för ägaren eller att synnerligt men uppkommer vid

begagnandet, skall fastigheten eller fastighetsdelen lösas, om ägaren begär

del.

1 fråga om inlösen gäller expropriationslagen (1972:719) i
tiUämpliga delar. 4 kap. 3 § expropriationslagen skall tillämpas i fråga om
värdeökning som ägt rum under liden från dagen tio år före det talan väcks vid
domstol, OgiUas ett yrkande om inlösen, tillämpas allmänna regler om rättegångskostnader,

11
§ Om en
verksamhet kan medföra en sådan störning som avses i 1 §, kan den som utövar
eUer ämnar utöva verksamheten begära prövning av ersättningsfrågan. Han skaU
därvid ange det ersättningsbelopp han erbjuder,

12
§ Den som vill
framställa ersättningsanspråk, fordra inlösen enligt 10 § eller yrka alt
ersättning fastställs enligt 11 § på grund av en verksamhet som avses i denna
lag skaU väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område verksamheten
utövas eller skall utövas.

Om del är
lämpligt, får fastighetsdomstolen pröva yrkandena som har

samband med den verksamhet det är fråga om men rör rättsförhållanden

som inte skall bedömas enligt denna lag. 75

13 § I mål enligt 11 §
skaU bestämmelsema om kostnad i expropriaiions- Prop. 1985/86:83

mål tiUämpas på motsvarande sätt.

I
andra mål gäller rättegångsbalkens bestämmelser i fråga om rättegångskostnader.

14 §
I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning,

som fastställs att utgå på en gång för framtida skada på en fastighet och

som tillkommer ägare av fastigheten eller innehavare av tomträtt i denna,

samt om verkan därav gäUer i tillämpliga delar expropriationslagen

(1972:719).

Om
en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att ersättning
som avses i första stycket har blivit för lågt beräknad och ersättningen till
följd av överenskommelse mellan den ersätlningsskyldige och den
ersättningsberätligade eller av annan anledning inte har blivit prövad av
domstol, har borgenären rätt att av den skadeståndsskyldige få gottgörelse för
förlusten mol avskrivning på fordringshandlingen. Talan om sådan gottgörelse
skaU väckas vid den fastighetsdomstol som anges i 12 §.

Denna
lag träder i kraft den . I fråga om skador orsakade av

sådana
störningar som avses i 1 § tillämpas dock äldre lag, om störningen upphört före
ikraftträdandet.

76

2 Förslag
till

Lag om
ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken'

dels att 3 kap. 6 § skall upphöra att gälla

dels att 3 kap, 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Prop, 1985/86:83

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Ämnar
någon ulföra grävning eller liknande arbete på sin mark skall varje
skyddsåtgärd vidtas som kan anses nödvändig för att förebygga skada på
angränsande mark.

Den som ämnar utföra grävning eller liknande arbete på sin
mark skall vidtaga varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för att förebygga
skada på angränsande mark. Han skaU ersätta skada som uppkommer tillföljd av
alt han eller någon som han anlitat underlåtU att vidtaga sådan åtgärd eUer i
annat hänseende brustit i omsorg vid arbetets utförande.

Medför skyddsåtgärd uppenbarligen högre kostnad än den
skada som åtgärden avser atl förebygga, får åtgärden underiåtas. Skadan skaU
dock ersättas. Om del begäres, skall säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap.
utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för ersättningen innan arbetet börjar.

Är byggnad eller annan anläggning som hör tUl angränsande
mark, till följd av vårdslöshet vid uppförandet eller brist i underhållet, av
sådan beskaffenhet att särskUd skyddsåtgärd är nödvändig för att förebygga
skada med anledning av arbete som icke sträckes nedanför vanligt käUardjup,
skall åtgärden bekostas av den angränsande markens ägare.

4 §

Är
grävning eller liknande arbete särskilt ingripande eller medför del av annan
anledning särskild risk för omgivningen, skall den skada som uppkommer tiU följd
av arbetet ersättas även om försumlighet inte föreligger.

Om
ersättning för skada tillföljd av grävning eller liknande arbete finns även
regler i miljöskadelagen (1983:000).

Denna
lag träder i kraft den

' Balken
omtryckt 1971: 1209. Senaste lydelse 1981:784.

77

3 Förslag till Prop. 1985/86:83

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen
(1969:387)' dels att 30—33 och 35 §§ skall upphöra atl gälla, dels atl 34 och
37 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §

Den som vUl framställa ersätt- Den som
vill framställa enskilt

ningsanspråk eller annat enskilt an- anspråk enligt
denna lag på grund språk på grund av miljöfarlig verk- av miljöfarlig
verksamhet skaU väc-samhet skall väcka talan vid fas- ka talan vid den
fastighetsdomstol tighetsdomstol som anges i 33 §. inom vars område den
miljöfarliga Även den som utövar eller ämnar verksamheten i huvudsak utövas
el-utöva miljöfarlig verksamhet kan ler skaU utövas, påkalla prövning av
ersättningsfråga på sätt som nu sagts. Han skaU därvid ange de ersättningsbelopp
som han erbjuder.

37 § / mål enligt 34 § andra punkten äger bestämmelserna
om kostnad i expropriationsmål motsvarande tillämpning.

OgiUas lalan som avses i 36 § på den gmnd alt svaranden
efter talans väckande sökt och erhållit tillstånd enligt denna lag, skall
domstolen efter omständigheterna förordna atl vardera parten skall själv bära
sin rättegångskostnad eller atl full eller jämkad ersättning skall tilläggas
endera.

Denna lag träder i kraft den . Äldre bestämmelser skall dock

tillämpas i fråga om skada som orsakals av störning som
upphört före ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1981:420. 78

4
Förslag till Prop. 1985/86:83

Lag om ändring i preskriptionslagen (1981:130)

Härigenom
föreskrivs alt 2 och 3 §§ preskriplionslagen (1981:130) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§

En fordran preskriberas tio år ef- En fordran på annat än skade-

ter
tillkomsten, om inte preskrip- stånd preskriberas tio år efter till-

tionen avbryts dessförinnan. komsten, om inte preskriptionen

avbryts
dessförinnan.

Preskriptionstiden
är dock tre år för fordran mot en konsument, om fordringen avser en vara,
tjänsl eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet
har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskUl bmk. Detsamma gäller
fordran mol den som har gått i borgen för betalningen av en sådan fordran. Den
treåriga preskriptionstiden gäller dock inte fordringar som gmndar sig på
löpande skuldebrev.

För
fordran på pension räknas preskriptionstiden från den dag fordringen tidigast
kan göras gällande.

3§

För
fordran på skadestånd gäller

en preskriptionstid av tio år. Avser

skadeståndsfordringen personska

da tiU följd av vatten-, luft- eller

markförorening eller annars genom

kemisk eller fysikalisk-kemisk in

verkan är preskriptionstiden dock

tjugofem år. Preskriptionstid för en

skadeståndsfordran räknas från

dagen för den skadegörande hand

lingen eller, vid skada på grund av

underlåtenhet, från den dag åtgärd

senast borde ha vidtagits.

En fordran på skadestånd i anled- En fordran på skadestånd i anled

ning av brott preskriberas ej före ning av brott preskriberas ej före

utgången av tiden för ålalspreskrip- utgången av liden för åialspreskrip-

tion, om inte frågan om ansvar för tion, om inte frågan om ansvar för

brottet har avgjorts dessförinnan. brottet har avgjorts dessförinnan.

Har så skett, preskriberas fordring- Har så skett, preskriberas fordring

en ett år efter den dag dom eller en ett år efter den dag dom eller

slutiigl beslul meddelas, om inte slufiigt beslul meddelas, om inte

preskriptionstiden går ut senare en- preskriptionstiden går ut senare en

ligt 2 §. ligt första slyckel.

Om
någon har häktats eller erhåUit del av åtal för brott före utgången av tiden
för åtalspreskription men ansvarsfrågan inte har avgjorts dessförinnan,
preskriberas en fordran på skadestånd i anledning av brottet tidigast etl år
efler den dag dom eller slutiigl beslut meddelas.

Denna
lag träder i kraft den . Lagen lillämpas även på fordran

på skadestånd som har
kommit lill före ikraftträdandet och som inte har

preskriberats dessförinnan enligt äldre bestämmelser. 79

5 Förslag till Prop. 1985/86:83

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom
föreskrivs alt 25 § rällshjälpslagen (1972:429) skall ha nedan angivna
lydelse'.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

25
§ I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bostadsdomslo-len,
marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt, beslutar rättshjälpsnämnden
om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta om utredning av mindre
omfattning, Samma befogenhet tUlkommer skiftesman som förordnals i ärende om
bodelning,

GäUer begärd sakkunnigutredning teknisk eller medicinsk fråga i
skadeståndstvist, skall vid prövningen av ansökningen särskilt beaktas om
saken har väsentlig betydelse för sökanden och inte kan bedömas ulan
medverkan av sakkunnig.

Den
som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt tiU ersättning
enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål eller
ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastslälles ersättningen av
domstolen, 1 annat fall bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämnden.

Denna
lag träder i kraft den

Lagen
omtryckt 1979:240, 80

Bilaga
3 Prop. 1985/86:83

Sammanställning av remissyttrandena

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern, Svea
hovrätt, Stockholms tingsrätt, försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen,
socialstyrelsen, statens vägverk, luftfartsverket, sjöfartsverket, statens
järnvägar, försäkringsinspektionen, kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen, konsumentverket,
statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för mUjöskydd, statens
strålskyddsinstitut, statens industriverk, fiskeristyrelsen, statens
valtenfallsverk, länsstyrelsen i Malmöhus län, rättegångsutredningen (Ju
1977:06), Sveriges advokatsamfund. Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Folksam, Försäkringsjuridiska föreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges
grossistförbund, Lantbmkarnas riksförbund. Byggherreföreningen, Stockholms
kommun. Svenska byggnadsenlreprenörföreningen. Svenska kommunförbundet.
Svenska värme-verksföreningen. Svenska renhållningsverksföreningen och
Miljöcenlmm. Yttranden har dessutom inkommit från Landsorganisationen i Sverige
(LO) och Sveriges villaägareförbund.

1. Allmänna synpunkter

1.1
Justitiekanslern:

Det
förslag liU miljöskadelag som utredningen lagt fram bygger huvudsakligen på
innehållet i redan gällande lag och rättspraxis. Att sammanföra reglerna om
skadestånd på detta område i en särskild lag är enligt min mening lämpligt.
Utformningen av lagen såsom den kommit tUl uttryck i förslaget är förljänstfuU.
Den föreslagna regleringen mnebär vissa förbättringar för de skadelidande.
Detta framstår som rimligt. Jag är således i huvudsak positiv till den
föreslagna lagstiftningen. På några punkter har jag dock en från utredningen i
viss mån avvikande mening.

1.2
Svea hovrätt:

Utredarens
uppdrag har enligt direktiven varit begränsat, närmast tUl alt avse
förtydliganden och justeringar av rättsläget på vissa särskUt angivna punkter.
Inom den givna ramen har betänkandet stora förtjänster. Sålunda lämnas en
ingående och klarläggande redovisning av gällande rätt, och förslagen åtföljs
av belysande uttalanden som kan tjäna tUl ledning för rättstillämpningen,

Vad
gäller ersättning för bestående skada på fastighet hade det enligt hovrättens
mening varit värdefullt om utredaren övervägt en samordning med regler om
inlrångsersältning i annan fastighelsrältslig lagstiftning.

81

6
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 83

Hovrätten
vill erinra om att, sedan miljöskyddslagen trädde i kraft, en helt Prop,
1985/86:83 ny expropriationslag tillkommit. Ett flertal andra lagar hänvisar
helt eUer delvis till expropriationslagens ersättningsregler. År 1972 infördes
i bl. a. byggnadslagen, naturvårdslagen och väglagen principen atl endast
sådant intrång varigenom pågående markanvändning avsevärt försvåras ersätts.
Bortfall av värden som gmndas på förväntningar om ändrad markanvändning
ersätts således inte. I vilken utsträckning under senare tid antagna
ersättningsprinciper skaU prägla också miljöskadelagen diskuteras inte i
betänkandet. Enligt hovrättens mening är det önskvärt atl miljöskadelagen,
såvitt gäller skada på fastighet, så långt det är möjligt anknyter till vad som
gäller enligt annan fastighetsrätlslig lagstiftning. Vad hovrätten i det följande
anför i ersättningsfrågorna sammanhänger huvudsakligen med denna uppfattning,

1.3 Stockholms
tingsrätt:

Tingsrätten
delar utredningens uppfattning att det skadeståndsrättshga läget på
miljöskadeområdet i dag är oklart och i vissa avseenden otillfredsställande.
Det finns ett stort behov av regler, som inte bara är klara och lättillämpade
utan även innebär en skärpning av ansvaret för dem som bedriver miljöfarlig
verksamhet.

Utredningen
har framhållit att den ansett sig böra undvika mer radikala lagförslag och atl
det nu framlagda förslaget därför inte siktar längre än att avhjälpa de mest
påtagliga bristerna i nuvarande rättsläge. Tingsrätten godtar de skäl som
utredningen redovisat härför. Med denna utgångspunkt framstår utredningens
förslag som - med de reservationer som följer av vad tingsrätten anför nedan -
i allt väsentligt välgmndade och lämpliga. Tingsrätten vUl dock instämma i
utredningens uttalande att reformarbetet inte skall anses avslutat i och med
ett genomförande av utredningens förslag,

Miljöskadeulredningen
framhåller inledningsvis atl reglerna om skadestånd inte spelar den mest
väsentliga rollen i det system av rättsregler, som avser skyddet för miljön.
Tingsrätten vill dock framhålla som sin åsikt atl de skadeståndsrätlsliga
reglerna har en myckel stor betydelse för miljöskyddet. Effektiva regler om
skadestånd torde i detta sammanhang ha en väl så påtaglig betydelse som
tillstånds- eller straffbestämmelser. Kombinationen av preventiv och reparativ
effekt gör de skadeståndsrättsliga reglerna särskik betydelsefulla när det
gäUer atl främja miljöskyddet.

1.4 Försvarets
civilförvaltning:

Försvarets
civilförvaltning finner det tillfredsställande att bestämmelserna

rörande ersättning för ifrågavarande skadetyper sammanförs i en författ

ning. Härigenom erhåUes en bättre överblick över delta i sig svåröverskåd

liga ämnesområde, Förslagel kommer dessutom, om det antas, att i många

stycken innebära önskvärda förtydliganden av nu gällande rätt såsom

denna bl, a, framgår av rättspraxis, 82

1.5
Fortifikationsförvaltningen: Prop. 1985/86:83

Fortifikalionsförvallningen
har i övrigt ingen erinran mot att tiU en särskild miljöskadelag sammanföra
nuvarande regler om skadestånd i miljöskyddslagen och jordabalkens 3 kap.
Föreslagen reglering är enligt fortifikations-förvakningens mening väl avvägd.

1.6
Socialstyrelsen:

Socialstyrelsen
anser att den föreslagna miljöskadelagen, med en lindrigare bevisföring och en
föriängd preskriptionslid, kommer alt förstärka den enskUda människans
rättigheter vid en mUjöskada. Det är styrelsens erfarenhet att en sådan
förstärkning av den enskildes rättigheter är mycket angelägen.

Socialstyrelsen
vill, mot den bakgrunden, tillstyrka miljöskadeutredningens förslag till
miljöskadelag.

1.7
Statens vägverk:

Vägverket
har från de synpunkter verket har att beakta inte något atl erinra mol de i
rubricerade betänkande framlagda förslagen.

1.8
Sjöfartsverket:

Utredningen
har inte behandlat frågor om ersättning för skador tUl följd av utsläpp av
miljöskadliga ämnen från fartyg. De frågor, som behandlas i betänkandet har
ringa betydelse för sjöfartsverkets verksamhet i den del denna omfattar
sjöanknuten verksamhet. Sjöfartsverket genom enheten för landtransporter av
farligt gods berörs något av det av utredningen framlagda lagförslaget i det
att l.ex. ägare av lastbilsterminaler får sitt ansvar reglerat i lagförslaget.
Verket har emellertid från de synpunkter verket har att beakta inget atl erinra
mol utredningens förslag. Förslaget att sammanföra skadeståndsreglerna tiU en
särskild lag tiUstyrkes.

1.9
Försäkringsinspektionen:

Rättsläget
på miljöskadeområdet är oklart och skyddet för de skadelidande är otUlräckligl.
Utredningen har framlagt förslag till lagstiftning, främst en särskild
miljöskadelag, som i en rad hänseenden avser att avhjälpa de mest påtagliga
brislema i nuvarande lagstiftning. Inspektionen tUlstyrker utredningens
förslag.

1.10
Kammarkollegiet:

Kammarkollegiet
tUlstyrker att skadeståndsreglerna i miljöskyddslagen

(ML) bryts ut och ersätts
av en särskild lag, miljöskadelagen (MSkL). 83

1.11
Konsumentverket: Prop. 1985/86:83 Konsumentverket tillstyrker
förslaget,

1.12
Statens naturvårdsverk:

Del
från allmän synpunkt väsentligaste syftet med regelsystemet på miljöskyddsområdet
är all så långt som möjligt förhindra att miljöskador uppstår. Om
skadeståndsreglerna på området utformas så att det blir lättare att få
skadestånd för miljöskador kan delta medverka tiU att de som utövar miljöfarlig
verksamhet ökar sina ansträngningar att förebygga sådana skador. Det i
betänkandet framlagda förslagel tiU miljöskadelag har den nyss angivna
innebörden och naturvårdsverket finner därför den föreslagna regleringen
värdefull även från allmän miljövårdssynpunkt,

1.13 Koncessionsnämnden
för miljöskydd:

Från
de synpunkter som koncessionsnämnden har att beakta kan nämnden i alll
väsenfiigt ansluta sig till utredningens förslag till ny miljöskadelag,

1.14 Statens
strålskyddsinstitut:

Med
anledning av ovannämnda remiss får statens strålskyddsinslitut anföra att
strålskyddsinstitutel från de synpunkter strålskyddsinsiitutet har alt beakta
inte har något att erinra mol de i utredningen framförda förslagen.

1.15
Fiskeristyrelsen:'

Fiskeristyrelsen
har inget all erinra mol att MLs regler om skadestånd överförs tUl en ny lag,
vilken som huvudregel stadgar strikt ansvar vid miljöfarlig verksamhet.
Styrelsen har ej heUer någon erinran mot den uppräkning av skadeståndsgmndande
slömingar som görs i 1 § första stycket. Samtidigt vUl styrelsen, i hkhel med
bl,a, fiskeriintendenlen i nedre södra distriktet, betona atl förslaget endast
för ersältningsfrågoraa en liten bk framåt. Styrelsen ser förslaget som en del
i en vidare översyn av hela miljölagstiflningsområdet med sikte på ökade
möjligheter atl förhindra och undanröja skadeverkningarna av miljöfarlig verksamhet.
Styrelsen erinrar här om miljöskyddsutredningens nyhgen avslutade arbete.

Om
skadeståndsreglerna i enlighet med utredningens förslag sammanförs i en
separat lag föreslår fiskeristyrelsen att det i ML införs en hänvisning, exvis
i en reviderad 30 §, av ungefär följande lydelse: Bestämmelser om
skadesländsskyldighet för skada i omgivningen finns i miljöskadelagen

'
Fiskeristyrelsen har bifogat yttranden av fiskeriintendenterna i sex av landets
sju distrikt.

84

(1900:000). - En sådan
hänvisning skulle underiätla överblicken av rätts- Prop. 1985/86:83
systemet.

Fiskeriintendenlen
i nedre norra distriktet:

Jämfört
med nuvarande lagstiftning synes den enskilde få något bättre möjligheter att
få prövat och ersatt skada på fiske. Detta dels genom att en skälighetsklausul
införs och dels genom att rättshjälp kan utgå. Det torde emellertid fortfarande
bli svårt för en enskUd att få bekostat och genomfört omfattande undersökningar
och utredningar - något som ofta är erforderligt för alt påvisa och kvantifiera
en fiskeskada orsakad av t. ex. industriutsläpp.

Fiskeriintendenlen
i mellersta distriktet:

Sammanfattningsvis
kan sägas beträffande här nu aktuell "utredning", att man på gmnd av
begränsningen i direktiven inte kunnat komma fram till så många väsentliga
förslag i varje fall vad gäller fiskeriverksamhet, som önskvärt vore. I varje
fall har man väckt frågor, som är viktiga att de får komma tUl en lösning.

Fiskeriintendenlen
i östra distriktet:

Förslaget
om införande av en särskild miljöskadelag framstår, i första hand mot bakgrund
av enskilda skadelidandes rällssituation, som klart positivt. I denna lags 1 §
fastslås en fastighetsägares skadeståndsskyldighet om fastighetsägaren bedriver
verksamhet som orsakar skada i omgivningen genom exempelvis förorening av
vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Tillkomsten av miljöskyddslagen synes
förbättra enskilda fiskerättsinnehavares fömtsättningar att erhålla ersättning
för miljöskador som drabbat vederbörandes fiskevatten. Förslaget tUlstyrkes
därför i denna del.

Fiskeriintendenlen
i västra distriktet:

Miljöskadeulredningen
har i etl särskilt betänkande framlagt förslag om en särskild miljöskadelag.

Av
utredningen framgår att det i stort sett är skadeståndsreglerna i
miljöskyddslagen som förs över i en särskild lag.

Förslaget
innebär inga väsenlhga skiUnader när del gäller ersättning för exempelvis
skador som orsakas av föroreningar. Man framhåller också all direktiven för
utredningen har inskränkt möjligheterna alt föreslå några radikala ändringar i
gällande rätt.

Fiskeriinlendenten
i övre södra distriktet:

Trots
att skadeståndsansvaret enligt miljöskyddslagen i princip är strikt,

tycks ej skUlnaden enligt huvudregeln i 3 kap, 3 § jordabalken - som

fömtsätter vårdslöshet — vara särskilt stor. Vad är del då som garanterar 85

att
en ny miljöskadelag skulle fungera så mycket bättre gentemot nuvaran- Prop,
1985/86:83 de miljöskyddslag. Men eftersom miljöskyddslagen av i dag är
otidsenlig måsle någonting göras. Naturligtvis fungerar den någorlunda sett ur
nä-ringslivels synpunkt, vilket man även kan utläsa från ett särskilt yttrande
av Helmerson (näringslivels representant i miljöskadeutredningen). Men sett ur
den skadelidandes intressen iakttas Iken hänsyn till uppkomna skador
(fiskeriintendenlen har stor erfarenhet av koncessionsärenden). Helmerson anför
vidare: "HärtiU kommer atl del i den praktiska verksamheten från 1969,
när miljöskyddslagen trädde i kraft, fram lill i dag skett en faktisk
rättsutveckling tiU de skadelidandes förmån - inte i motsatt riktning som
belänkandet tycks ge vid handen". Tanken med miljöskyddslagen var dock
god, eftersom den skulle medföra sådana begränsningar i utsläppen att skadorna
skulle bli minimala. En chimär - för hur kan man fömtse såväl addkiva som
synergeliska effekter av de otal kemikalier som finns i omlopp inom industrin i
dag. Dagligen använder vi i den industrialiserade delen av världen ca 63 000
olika kemikalier. Av dessa har vi i dag dålig eller ringa kunskap om. För varje
år tillkommer dessutom ca 2 000 nya kemiska föreningar från laboratorierna. I
miljöskyddsdomstolen, talar man mest om akuttoxiska kemikaliers effekter, vUket
är fullt naturligt, eftersom del är svårt att förutse subletala effekter. På
sikt kan dock de senare ställa tiU med förtret.

Helmerson
talade om "faktisk rättsutveckling tiU de skadelidandes förmån".
Fiskeriintendenlen vUl då erinra om att inget fiskerimål tagits upp i
fastighetsdomstolen efler miljöskyddslagens ikraftträdande 1969. Alltså måste
det vara något fel pä lagen. Och felet ligger i det faktum att en skadelidande
måste vara mer än 100 % säker för att våga föra målet vidare till
fastighetsdomstolen. I annat fall riskerar han eller hon tUl skillnad från
vattenlagen - att få stå för alla rättegångskostnader. Som exempel kan nämnas,
att enbart inom övre södra distriktet finns ett flertal yrkesfiskare som är mer
än 100 % säkra på alt etl förelags utsläpp starkt nedsätter deras
fiskefångsler. Men man vågar ej föra ärendet vidare med risk att förlora och få
betala 10 000-tals kr i rättegångskostnader. Där ligger det stora felet med
miljöskyddslagen. Vad hjälper då sedan all skärpa en lag,

Fiskeriintendenlen
är av den uppfattningen att hela miljöskyddslagen borde ses över innan man
börjar stifta nya lagar. Dock kan tilläggas att om inget görs åt
miljöskyddslagen, kan en miljöskadelag vara ett bra komplement.

Fiskeriintendenlen
i nedre södra distriktet:

Miljöskyddslagen
skall i görligaste mån förhindra skador, I praktiken sker det dock nästan aUtid
en större eher mindre påverkan av miljön. Del har med nuvarande lagstiftning
visat sig mycket svårt alt kunna få ersättning för dessa skador. Det är därför
angelägel alt del sker en förändring i detta avseende.

Utredningen
menar att den som driver miljöfarlig verksamhet också

skall bära risken för vissa skador som närmast träffar allmänna intressen.

De anser det dock inte nödvändigt alt föreslå regler om skadestånd, då 86

miljöskyddsulredningen
kommer att lägga fram ett förslag om skyldighet Prop, 1985/86:83 alt återställa
förstörd miljö. Det är en brist att inan här inte föreslår några regler.
Begreppen att återställa redan förstörd miljö och att vara skadeståndsskyldig
gentemot allmänna intressen täcker inte varandra. Oavsett att man återställer
miljön l.ex, atl avlägsna fiberbankar och dylikt kan när det gäller inverkan på
aUmänt fiske, driften vid en anläggning direkt påverka fiskbeståndet. Del
borde då på samma sätt som gäUer enligt vattenlagen finnas skyldighet till en
avgift för fiskefrämjande åtgärder. Det allmänna fiskeintresset har en
väsentligt sämre ställning enligt miljöskyddslagen än i vattenlagen. Del är
visseriigen positivt att man kan vänta en förändring när del gäller alt
återställa miljön men detta torde inte täcka behovet av fiskevårdsålgärder lill
följd av miljöpåverkan utom i etl myckel begränsat anlal faU, I den av
utredningen föreslagna miljöskadelagen bör därför tagas in regler om ersättning
även för skada på aUmänna intressen.

Avslutningsvis
kan sägas att utredningens förslag endast för ersättningsfrågorna för miljöskador
en liten bil framåt och att mer genomgripande förändringar måste till om skador
i t, ex, vattenmiljön skall kunna ersättas i full omfattning och utan alltför
vidlyftiga processer. Ett krav ur fiskets synpunkt bör vara att det finns
grundläggande undersökningar som kan visa på förhållandena före en skada. Finns
inte sådana är det endast då det inträffar mycket allvariiga eUer direkt akuta
skador som det går atl bevisa.

1.16
Länsstyrelsen i Malmöhus län:'

Genom
den föreslagna miljöskadelagen samordnas skadeståndsreglema i miljöskyddslagen
och 3 kap. jordabalken. I jämförelse med dessa lagar innehåller den nya lagen
värdefulla klargöranden i flera hänseenden, Väsenfiigt är bl. a. alt kravet på
bevisning av orsakssammanhanget mellan skadegörande handling och skada lindras.
Välbetänkt är också förlängningen av preskriptionstiden från 10 lill 25 år.
Detta är värdefullt, eftersom vissa sjukdomar som orsakas av mUjöfaklorer, t,
ex, cancer, framträder först efter lång tid. Länsstyrelsen finner de föreslagna
förbättringarna i skadeståndsskyddet genomgående väl motiverade och kan i allt
väsentligt tiUstyrka utredningens förslag.

Trots
det förbättrade skydd för skadelidande som förslaget medför kvarstår emeUertid
vissa luckor i den enskUdes skydd. Det torde t, ex, även i framtiden ibland bli
svårt all finna orsaken tiU miljöskador och vissa negativa hälsoeffekter. En
skada kan t, ex, vara följden av utsläpp från flera förorenare. Även om
beviskraven lindras kommer man i etl skade-ståndsrättsligt system ej ifrån att skadelidande
i en del fall inte kan påräkna ersättning, trots att sambandet med miljön kan
synas uppenbart. Ett sätt atl komma till rätta med detta problem är alt skapa
etl försäkrings- eller

'
Länsstyrelsen i Malmöhus län har till sitt yttrande bifogat dels en skiljaktig
mening samt dels yttranden från kronofogdemyndigheten i Malmö och Skånes
handelskam-

87

fondsystem. Utredningen
har diskuterat detta i ett principieUt intressant Prop. 1985/86:83 avsnitt och
kommit fram till att subsidiärt ansvariga fonder skulle vara den mest praktiska
och från statsfinansiell synpunkt mest fördelaktiga lösningen. Fonderna skulle
endast utnyttjas om ersättning inte kan erhållas genom skadeståndstalan mot en
presumtivt ansvarig eller genom försäkring. En ytterligare fördel med denna typ
av fonder skuUe vara alt de kan samordnas med del förslag tiU återställande av
förstörd miljö som miljöskyddsutredningen inom kort avser all framlägga.

Skiljaktig
mening:

Skiljaktig
mening av ledamöterna Lennart Engholm, Curt Åke Olsson, Mals Svanberg, Fredrik
Swartling och Ella Tengbom-Veländer,

Enhgt
vår mening skall följande ändringar och lUlägg göras i länsstyrelsens
yttrande:

I
yttrandets andra mening utgår ordet "värdefuUa",

I
yttrandet utgår tredje och efterföljande meningar i första stycket saml andra
styckets tre första meningar och ersätts med:

"Genom
den föreslagna miljöskadelagen samordnas skadeståndsreglerna i
miljöskyddslagen och 3 kap, jordabalken. I jämförelse med dessa lagar
innehåller den nya lagen klargörande i flera hänseenden.

Utredningen
föreslår en förlängning av preskriptionstiden från 10 till 25 år. En sådan
preskriptionstid finns inte i något annat civilrättsligt sammanhang. Det kan
ej vara välbetänkt med en sådan specialbeslämmelse. Länsstyrelsen ställer sig därför
tveksam till denna förlängning.

En
viss uppmjukning av beviskraven i miljömål har redan ägt mm i rättspraxis.
Någon ytteriigare hndring bör ej genomföras lagstiftningsvägen med hänsyn till
de komplicerade och svåröverskådliga förhållanden som föreligger inom
miljöområdet. Länsstyrelsen stäUer sig därför tveksam även till den föreslagna
hndringen av beviskravet.

Länsstyrelsen
finner emeUertid de föreslagna förbättringarna i skade-slåndsskyddet angelägna.
Etl sätt att komma tiU rätta med...".

Skånes
handelskammare:

Handelskammaren
ansluter sig till del särskUda yttrande som avgivits av direktören Bo
Helmerson.

1.17
Sveriges advokatsamfund:

Samfundet
tUlstyrker förslaget om införande av en miljöskadelag. Vad utredningen anfört i
fråga om obligatorisk försäkring mot sprängskador respektive försäkrings- och
fondlösningar föranleder för närvarande inget yttrande från samfundet.

Se
kantmarkering.

1.18 Svenska
försäkringsbolags riksförbund: Prop. 1985/86:83

Miljöskyddslagens
och jordabalkens regler om skadeståndsansvar på del miljörättsliga området har
under årens lopp visat sig medföra åtskiUiga praktiska tUlämpningssvårigheter
både från materiell och processueU synpunkt.

Mot
denna bakgmnd är utredningens förslag att i en särskild lag sammanföra regler om
skadeståndsansvar på miljörättens område en principiellt riktig lösning.
Riksförbundet tillstyrker följaktligen i princip införandet av en mUjöskaddag,

Inledningsvis
vUl riksförbundet framhålla följande.

Utredningen
har i betydande omfattning uppehållit sig vid frågor kring personskador till
följd av miljöfarlig verksamhet. Det bör här framhåUas att det i allmänhet
torde krävas en icke obetydlig, kontinuerhg, skadhg påverkan under lång tid
för atl personskada skall uppkomma i dessa fall. Enligt riksförbundets
uppfattning, som vinner stöd av internationell erfarenhet, är risken för skada
på personer som ej kontinuerligt vistas inom det område där den miljöfarliga
verksamheten bedrivs däremot begränsad.

Det
bör understrykas atl de lUlslåndsgivande myndigheterna har ett mycket stort
ansvar när del gäller att bedöma en verksamhets miljöfar-hghet. Reglerna om
skadestånd bör därför ses som ett komplement tiU miljöskyddslagens
bestämmelser.

1.19
Folksam:

En
översyn av miljöskyddslagens skadeståndsregler har länge varit ett starkt
önskemål. Miljöskadeutredningens förslag är enligt Folksams mening ett
lämpligt underlag för ändrad lagstiftning. Det förefaller ändamålsenligt att
skadeståndsbestämmelserna bryts ul ur miljöskyddslagen och bildar en egen lag.
En miljöskada, ersättningsbar enligt förslagets regler, kan också falla under
någon annan ersättningsanordning. Dels kan skadan vara av den arten att den
ersätts som l.ex, trafikskada. Dels finns miljöskador redan nu i viss
utsträckning med i t, ex, ersättningssystem av trygghetsförsäkringens typ. Det
kan i det fortsalla lagstiftningsarbetet behöva ytterligare klarläggas hur
ansvaret i den nya lagen förhåller sig tUl redan existerande skydd.

1.20
Försäkringsjuridiska föreningen:

Inledningsvis
kan noteras alt utredningens förslag att bryta ut ersättningsreglerna för
miljöskador till en särskUd lag synes ändamålsenligt. Det kräver dock särskild
uppmärksamhet och noggrannhet vid tolkningen av de båda lagarna. Analys av
konsekvenserna av förslagel saknas i betänkandet men bör utföras i eventuell
proposition.

Förslaget
innebär ytterligare ett steg bort från del gamla skadeståndsan

svaret för imissioner som utmärktes av ett grannelagsrättsligt perspektiv

med krav pä varaktig, störande verksamhet och rätt till skadestånd i första

hand för ägare av fastigheter i närheten. Miljöskyddslagen innebar en viss 89

uppmjukning
härvidlag genom inskränkning av varaktighetsrekvisitet tiU Prop. 1985/86:83
"inte helt tillfälliga störningar" från en verksamhet och en
utvidgning av kretsen av ersättningsberätligade, inte minst genom de uttalanden
om tillämpningsområdet, som förekommer i lagens motiv. Förslagel lUl mUjöskaddag
går vidare på samma väg bl,a, genom avskaffandet även av kravet på atl
störningen inte skaU vara helt lillfällig och genom ganska vittgående
motivullalanden om vilka som skaU kunna få ersättning. Det finns numera inte så
mycket kvar av det som utmärkte det traditioneUa immissionsansvarel. En
anknytning lever dock vidare främst i två hänseenden, dels genom utgångspunkten
att ersättning kan komma ifråga även för ren förmögenhetsskada utan atl den
ersättningsberättigade drabbats av någon till honom själv hänförlig person-
eller sakskada,

Miljöskadeansvaret
innefattar ganska olikartade element och frågor. Ur denna synpunkt är det
angeläget att lagtexten bygger på en så tydlig begreppsbildning som möjligt, så
att lagens innebörd i görhgaste mån kan utläsas utan studier av motiven.

Det
kan ifrågasättas om inte terminologin i lagen kan göras något lydh-gare.
Miljöskyddslagens distinktion meUan störning och olägenhet försvinner sålunda
i förslaget till miljöskadelag och ordet skada blir ett överordnat begrepp för
såväl person- eller sakskada som annan olägenhet, som emellertid måste vara av
ekonomisk betydelse och därför närmast är att klassificera som ren
förmögenhelsskada. Den mycket aUmänna användningen av ordet skada i lagtexten
ger inte önskvärd klarhet om vilka ohka skadetyper som kan vara
ersätlningsgiUa, Ett förtydligande skuUe därför vara om ordet skada i 1 § i
förslaget tUl lagtext utbyttes mot "person- eller sakskada eller ren
förmögenhetsskada", Följaktiigen bör även i 3 § andra stycket uttrycket
"skada som uppkommer utan samband med atl någon lider person- eller
sakskada", bytas mot "ren förmögenhetsskada ersätts endast om
etc", I 4, 5 och 7 §§ talas om "person- och sakskador" i
pluralis. Det förefaller dock lämpligare atl i enlighet med terminologin i
skadeståndslagen i singularis tala om "person- eller sakskada".

1.21
Sveriges industriförbund:

I
sakkunnige Bo Helmersons, Industriförbundet, särskilda yttrande lämnas
åtskilliga kommentarer och erinringar lill utredningens förslag. Förbundet
hänvisar till dessa uppfattningar och anser därmed också att utredningens
förslag inte bör läggas tiU grund för proposition.

Speciellt
starka invändningar kan resas mot förslagel om preskriptionstidens förlängning
tih tjugofem år, vilket också innefattar förslag om en genomgripande förändring
av produktansvaret till följd av kemisk - eUer fysikalisk-kemisk inverkan. Att
samtidigt föreslå en i lag reglerad genereU lindring av beviskraven tUl förmån
för skadelidande i de ofta mycket komplicerade orsakssammanhang, som gäller
här, ger sammantaget lagförslaget en anmärkningsvärt stark prägel av godtycke.

Utredningen
baserar förslagen om skärpt lagsttftning på en abstrakt

problemuppfatlning när man diskuterar behovet av att förbättra skadeli- 90

dandes situation i samband
med miljöskador. En mera ingående analys av Prop. 1985/86:83
skadestatistiken m.m. skulle med all sannolikhet gett utredningen en bättre
gmnd att stå på i fråga om problemens slmklur, omfattning etc. Det skuUe t,ex,
ha visat att sprängstensskador inte har den betydelse, som föresvävar
utredningen.

Den
föreslagna lagregeln om hndring av beviskraven (2 §) går väsentligt mycket
längre än praxis. Det rör sig om en lagregel som i sin generella utformning a
priori fömtsätter atl det som svårligen eller inte alls kan bevisas på (den
tekniska och natur-) vetenskapens nuvarande ståndpunkt ändå i juridisk bemärkelse
kan komma att anses vara "tUlräckligl bevisat" för atl göra
företagare ansvarig för miljöskada.

Del
förefaUer som om det statistiska sannolikhelsbegreppel som kan användas i
tekniskt-nalurvetenskapliga bedömningar av miljöeffekter eller dos-effekt-samband
inte utan vidare är kongment med det juridiska sannolikhetsbegreppet
("sannolikt i sig").

Detta
skall förvisso inte tolkas så att industrin vUl undandra sig sitt i
förekommande fall självklara skadeståndsansvar. Industrins gemensamma policy är
snarare en så generös inställning som möjligt i dessa ersättningsfrågor.

Den
centrala frågan är emellertid - med hänsyn till de unika svårigheter som gäller
i fråga om bevisning i dessa sammanhang - var man ska sätta gränsen mellan
företagens ansvar för ofrånkomligt flerdimensionella mUjöskador och det
industrialiserade samhäUets gemensamma ansvar inom ramen för etablerade
skyddsnät i form av olika socialförsäkringar o.d.

Det
är ett väsentligt steg att transformera rättsregel enligt praxis lUl lagregel
med generell verkan. Enligt vår uppfettning måsle bevisvärderingens mål
alltjämt vara att utredningen om de faktiska omständigheterna i målet måste
leda till övertygelse. Denna princip måsle ligga lill gmnd för all
skadeståndsrättsUg lagstiftning,

1.22 Sveriges grossistförbund:

Som
central intresseorganisation för importhandeln berörs Grossistförbundet och
dess medlemsföretag mera indirekt av utredningens förslag.

Vi
vill från denna utgångspunkt starkt understryka angelägenheten av
internationell harmonisering av lagstiftningen på mUjöområdel och motsätter
oss särskilt förslagel om förlängning av preskriptionstiden. Här föreligger
redan på dagens kunskapsnivå utomordentUgt vanskliga bevisföringsproblem, som
mot bakgmnd av fortsall vetenskaplig utveckling torde bli än mer komplicerade.

Vi
anser alt utredningens förslag inte bör läggas lUI gmnd för en proposition och
ansluter oss tUl de synpunkter som framförts i Sveriges Industriförbunds
remissyttrande 1983-08-24.

1.23
Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

Utredningens
förslag innebär bl. a. all MLs skadeståndsregler bryts ut och

sammanförs
med JBs skadeståndsregler för grävningsarbete m.m. i en 91

särskild miljöskadelag.
Härigenom vinnes ökad klarhet om vilka ersätt- Prop, 1985/86:83 ningsregier
som gäller vid miljöskador. En annan fördel med den begagnade
lagstiftningstekniken är alt, i motsats till vad hittills varit fallet, en
domstol, fastighetsdomstol, blir behörig att handlägga samtiiga skadeståndsmål
avseende miljöskador.

Miljöskadelagen
utgår, liksom nuvarande ML, från att den som bedriver miljöfarlig verksamhet
har alt svara för skador föranledda av verksamheten oavsett om han förfarit
vårdslöst eller inte, TUl miljöfarlig verksamhet hänförs härvid många
verksamheter som i sig inte kan betraktas som farliga, LRF har i yttrande över
miljöskyddsutredningens delbetänkande "Förorening av mark och
grundvatten" protesterat mot att tiU miljöfarlig verksamhet hänförts bl,
a, spridning av nalurgödsel och konstgödning.

Även
om LRF delar miljöskadeutredningens uppfattning att den som drabbas av
miljöskada skall äga rätt till full ersättning för sin skada föranleder
innehållet i föregående stycke förbundet att framhålla att utvecklingen inte
får drivas dithän att lönsamheten inom i sig föga farliga näringsgrenar äventyras.
Utan att framlägga lagförslag därom uttalar miljöskadeulredningen i
betänkandet den uppfattningen att bl, a, allemansrätten i framtiden skulle
kunna åsättas etl ekonomiskt skydd. Härigenom skulle privatperson som hindrades
i sin utövning av aUemansrätlen kunna kräva ekonomisk ersättning för
olägenheten. På samma grunder skulle det allmänna kunna kräva ersättning för
olägenheten i fråga. De uppfattningar som utredningen i dessa sammanhang ger
ullryck för avvisas bestämt av förbundet.

Med
mUjöskada avses enligt lagförslaget skada som drabbar den störande
anläggningens omgivning. För lantbrukets del gäller att verksamheten bedrivs på
hela den bmkade fastigheten. De avgränsningsproblem som sammanhänger med detta
faktum har inte tillräckligt beaktats av utredningen. Problemet måste klaras
ut i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Det kan inte accepteras att
lantbrukare som iakttagit vad på honom ankommer för atl undvika olägenheter
åläggs skadeståndsansvar mot person för miljöskada i fall där personen
uppehåller sig inom fastigheten med stöd av allemansrättshga regler.

En
utgångspunkt för utredningens arbete har varit att förbättra den skadelidandes
möjligheter till ersättning för miljöskador. För alt uppnå denna effekt
föreslås i miljöskadelagen bl,a, en lindring av beviskravet såvkt gäller
orsakssambandet mellan miljöstörningen och den uppkomna skadan. Förslaget står
i överensstämmelse med tendenser inom domstolspraxis under senare år. Med
hänsyn härtill och dä otvivelaktligen betydande bevisproblem ofta uppstår i
mål om ersättning för miljöskador godtar LRF utredningens förslag härvidlag.

Trots
den lindring i beviskravet som föreslås ställer sig utredningen

tvivlande till om ett effektivt skydd mot miljöskador kan tillskapas inom

ramen för skadeslåndsrätten. Ett alternativ skulle kunna vara atl tillskapa

ett system med obligatorisk försäkringsplikt. Ett annat alternativ skulle

vara att införa ett avgifisfinansierat fondsystem. Utredningen avstår dock

från att framlägga lagförslag i någon av dessa riktningar, LRF vUl uttala all

vad utredningen anför i betänkandet inte ger stöd för uppfattningen att

behov av obligatorisk försäkring eller fondsystem förehgger, I vart fall 92

måste effekterna av den
föreslagna miljöskadelagen klarläggas före det atl Prop, 1985/86:83 systemet
med en skadeståndsrältslig reglering av miljöskador kompletteras.

Utredningens
förslag lill ändring av preskriptionslagstiftningen avstyrks av LRF, Förbundet
ifrågasätter visserligen inte att behov av en förlängd preskriptionstid för
miljöskador kan föreligga men konstaterar att den föreslagna lagändringen
kommer atl omfatta också andra rättsområden. Effekten av en förlängd
preskriptionstid för produktskadcr har inte klarlagts av utredningen.

Med
hänsyn till miljöskadelagens utformning och innehåU finner LRF i likhet med
utredningen att det inte föreligger behov av en särskild lag för reglering av
sprängningsskador.

Förslaget
till ny miljöskadelag överensstämmer till stora delar med de regler som redan i
dag gäller enligt ML, Den begagnade lagstiftningstekniken att sammanföra MLs
skadeståndsregler med de regler på området som återfinns i 3 kap, JB föranleder
ingen erinran från LRFs sida. Tvärtom finner förbundet att det är till fördel
med en samlad skadeståndslagstiftning på miljöområdet. Positivt är också all
fastighetsdomstol enligt förslagel bhr behörig att handlägga aUa mål avseende
ersättning för miljöskador.

På
några punkter går dock utredningens förslag utöver vad som kan anses vara
gällande rätt. Som de mest väsentliga förändringarna vill förbundet beteckna
förslagen till mUdring av beviskravet såvitt gäller orsakssambandet vid
miljöskada och den förlängda preskriptionstiden för vissa skador av denna art.

Miljöskadeutredningens
betänkande innehåUer åtskiUiga uttalanden om vad som i dag far anses vara
gällande rätt på miljöskadeområdet ävensom om vilken rättstillämpning som bör
gälla. De regler som härvid berörs är i många fall av stort intresse för
lantbruket. Som ovan sagts har utredningsarbetet väsentligen inriktats på industrins
förhållanden. LRF finner det bl.a. mot denna bakgrund inte möjligt att i detta
remissyttrande beröra alla de detaljfrågor som kan få avseende på lantbruket.
Det är dock ett önskemål från LRFs sida att förbundet bereds tillfälle atl i
lämplig form framföra dessa kompletterande synpunkter, därest utredningens
lagförslag läggs lUl grund för proposition i ämnet.

1.24
Byggherreföreningen:

Föreliggande
betänkande med förslag till mUjöskaddag är i stort sett alldeles utmärkt. Del
undanröjer oklarheter i gällande rätt och ger en samlad reglering samtidigt som
del löser rådande missförhållanden, när det gäller fommfrågoma.

93

1.25
Stockholms kommun:' Prop. 1985/86:83

Föredragande
borgarrådet:

Det
framhåUs helt riktigt i utredningen att skadeståndsreglema inte utgör de
viktigaste rättsreglerna i skyddet av miljön. Del väsentliga är all förhindra
skador. Skadeståndsreglerna kan dock säkerligen bidra till ökade ansträngningar
alt hindra miljöskador. Liksom remissinstanserna ser jag det som ändamålsenligt
med en särskild miljöskadelag och positivt med den speciella genomlysning
skadeståndsfrågorna fält genom utredningen.

Jag
kan dock konstatera - vilket miljö- och hälsoskyddsnämnden och juridiska
avdelningen även gjort - alt det finns fler oklarheter och tveksamheter i
utredningens förslag som bör övervägas och penetreras ytterligare inför
propositionsskrivningen. Det gäller bland annat ansvarsfrågorna,
störningstyper som omfattas av lagen, väsentlighetskravet och vissa
övergångsbestämmelser.

Jag
finner del också - liksom miljö- och hälsoskyddsnämnden - angeläget att ett
utredningsarbete som erfordras för att kunna föreslå ett försäkrings- eUer
fondsystem som träder in som ett skydd för skadelidande snarast kommer till
stånd.

Särskilt
uttalande av borgarråden Sture Palmgren (m) och Carl Cederschiöld (m):

Beträffande
huvudregeln om strikt ansvar anser vi alt del inte finns någon anledning att
kommunen skall få en mildare behandling än andra som orsakar miljöskador eller
miljöolägenheler.

Miljö-
och hälsovårdsförvaltningen:

Som
framhålls i utredningen är skadeståndsreglema inte de viktigaste bland de
rättsregler som gäller skyddet för miljön. Det väsentliga är att förhindra
skador. Men skadeståndsreglema kan bidra till ökade ansträngningar för atl
hindra miljöskador. Förvaltningen ser därför positivt på den grundliga
genomlysning dessa frågor fåll i utredningen, Mol huvuddelen av
förslagspunklerna har förvaltningen inga erinringar.

Stadskansliets
juridiska avdelning:

Inledningsvis
kan noteras atl utredningens förslag atl bryta ut ersättningsreglerna för
miljöskador tiU en särskild lag synes ändamålsenligt. Det kräver dock särskild
uppmärksamhet och noggrannhet vid tolkningen av

'
Som kommunens yttrande har överlämnats och åberopats en PM upprättad av

föredragande borgarråd. Till promemorian har bifogats yttrande av miljö- och
hälso

vårdsnämnden samt stadskansliets juridiska avdelning. Vid borgarrådsberedningen

har två borgarråd avgivit ett särskilt uttalande, som fyra ledamöter av
kommunsty

relsen har anslutit sig till. „.

de båda lagarna. Analys av
konsekvenserna av förslaget saknas i betan- Prop. 1985/86:83 kandet men bör
utföras i eventuell proposition.

Utredningen
anger att avsikten med lagförslaget är att avhjälpa de mest påtagliga bristerna
i nuvarande rättsläge och stärka de skadelidandes ställning. Utredningen har
emeUertid funnit att alla frågor ej kan regleras i lag varför utredningen
"Genom att i motiven närmare diskutera innehåUet av vissa oklara regler på
området försöker (vi) skapa någon klarhet i en del kontroversiella frågor, som
svårligen går alt reglera mera detaljerat i lagen än som skett". En sådan
metod är tveksam. Rättsutveckling bör ske genom lagsttftning och praxis.
Uttalanden i betänkanden bör för att tjäna lUl vägledning vara sanktionerade
genom uttalanden av departementschefen vilka ej rubbats i senare skeden av
propositionsbehandlingen. Det är därför av vikt att vid kommande
propositionsskrivning ställning tas tiU de frågor som utredningen enbart
diskuterat så att klarhet kan vinnas i dessa frågor.

1.26
Svenska byggnadsentreprenörföreningen:

En
klarare och mera samlad reglering i fråga om skadeståndsansvar på det
miljörättsUga området än den nuvarande ordningen ter sig ändamålsenlig.
Föreningen ställer sig därför i princip med nedan angivna reservationer bakom
utredningens förslag att föra samman gällande regler - lagfästa eller enligt
praxis - om skadestånd på det mUjörättsliga området i en särskild lag.
Lagstiftningsarbetet bör dock inte gå längre än så. Väsentligt är att syftet
såsom detta är angivet i direktiven följs. Byggnadsentreprenader, särskilt i
form av gmndläggnings- och andra atUäggningsarbeten, måsle med nödvändighet
medföra störningar för omgivningen. Många av dessa störningar måste dock av
hänsyn tiU blivande hyresgäster och småhusköpare etc, av kostnadsskäl tålas.
Man kan utgå ifrån att varje förändring i skärpande riktning påverkar
byggn8idskostnaderna och alt ökade restriktioner innebär att det blir allt
svårare att utnyttja rationella byggmetoder. Detta är av särskik intresse i en
tid där nybyggande utanför tätorter minskar och resurserna till stor del ägnas
åt reparationer, ombyggnader och förtätningar av tätorter.

Lagstiftaren har etl
samhällsekonomiskt ansvar, då det gäller att bedö

ma miljöfarlig verksamhet och alt dra gränserna för vad som är särskilt

skyddsvärt och vad som bör få tålas i form av störningar. Föreningen är

bestämt av den uppfattningen all utvidgningarna i lagförslagets första

paragraf väsentligt kommer att påverka byggkostnaderna särskUt som

enligt specialmoliveringen exempelvis sommarstugeägare fortsättningsvis

skall kunna påräkna ersättning för de slömingar som ryms inom paragrafen

och som inte är helt bagatellarlade. Från medlemsföretag har till förening

en under remissarbetet förts fram synpunkter särskilt på skärpningarna i

denna del och som omfattar bl, a. tillfälliga pålningsarbelen. Skärpningen i

denna del är allvarlig med tanke på att denna typ av arbeten vanligen

förekommer vid grundförstärkningsarbeten i innersladsmiljö och att en

väsentlig del av byggnadsentreprenörresurserna ägnas åt ombyggnadsar

beten i denna miljö. Ifrågavarande skärpning kan av kostnadsskäl många 95

gånger omöjliggöra
nödvändiga och samhäUsekonomiskt värdefulla upp- Prop. 1985/86:83 rustningar
i äldre innerstadsmiljö. Det s.k. ROT-programmet kommer härvid att allvarligt
beröras i negativ riktning.

1.27
Svenska kommunförbundet:

Utredningen
behandlar ett flertal angelägna frågor rörande skadestånd i samband med
miljöfarhg verksamhet. Otvivelaktigt har tillämpningen av hittiUs gällande
lagstiftning medfört betydande svårigheter i flera hänseenden och det har på
senare tid satts ifråga om den skadelidande har godtagbara möjligheter att
göra sin rätt lill ersättning gällande.

Utredningen
har vall atl tiU en ny lag bryta ut skadeståndsreglerna i miljöskyddslagen.
Samtidigt har utredningen föreslagit alt i den nya lagen också ska ingå de
regler om skadestånd i grannförhållanden som nu finns i 3 kap. jordabalken.
Styrelsen är tveksam till denna nya ordning.

Utredningen
anför att avgränsningen av miljöskyddslagens regler inte passar bra för
skadeståndets del. Något verkligt vägande skäl för detta påslående synes
utredningen inte ha framfört. Ett skäl kan vara att de från 3 kap. jordabalken
överförda reglerna inte särskUt väl passar in inom miljöskyddslagens
avgränsning. Del må vara rikligt, men enligt styrelsens mening är det ur
systematisk synpunkt inte någon väl funnen lösning överhuvudtaget att göra
nämnda överföring. Alt l.ex. rasskador på gmnd av grävningsarbele på
grannfaslighel ska föras in under begreppet miljöskada förefaUer egendomligt.
Benämningarna miljöskyddslagen och mUjöskadelagen är ulan tvekan ägnade inge
föreställningen att däri behandlas skyddet respektive skadeståndet inom samma
ämnesområde. Den olikartade avgränsningen som utredningen förespråkar kan
därför lätt skapa oreda.

1.28
Svenska renhållningsverks-föreningen:

Svenska
Kommunförbundel har avgivit yttrande över mbr. Ett yttrande som föreningen
tagit del av. Då mbr ärende rör generella frågor inom kommunernas miljöområde
ber föreningen atl få hänvisa till del av Kommunförbundet avgivna yttrandet.
Föreningen delar de synpunkter som framförts i yttrandet.

1.29
Miljöcentrum:

Inledningsvis
vill vi anföra, att vi ser del som en demokratisk ansländig-hetsfråga atl den
enskildes rättsliga ställning stärks beträffande möjligheten alt få ersättning
för miljöskada. Denna vår uppfattning baseras på den mångåriga erfarenhet vi
(Miljöcenlmm) vunnit, när vi hjälpt enskilda personer med tekniska utredningar,
tekniskt biträde m.m. i samband med alt de krävt ersättning för miljöskada
orsakad av företag och kommuner.

Utredningen
säger i sammanfattningen (sid 8) "Bland de rättsregler som 96

gäUer skyddet för miljön
är inte skadeståndsreglerna de viktigaste; det Prop. 1985/86:83 väsentliga
är naturiigtvis att förhindra skador, inte att ersätta dem".

Självfallet är det viktigaste atl förhindra att skador uppkommer. I
motsats tUl utredningen anser vi dock atl skadeståndslagsliflningen är den
viktigaste, ja kanske rent av den enda lagstiftning, som på allvar avskräcker
privata företag, stal eller kommun från att begå handlingar som leder liU
miljöskada.

En
rad rältsfaU har ju visat, atl det är nästan omöjligt atl få någon ansvarig
faUd för brott mot miljöskyddslagen eller "miljöbrott" i brottsbalkens
mening (vårdslöshet med gtft eller miljöbrott). Däremot har företag och
kommuner efter dom eUer frivilliga överenskommelser tvingats utbetala stora
skadestånd tUl miljöoffer enligt mUjöskyddslagen.

Sådana
stora skadestånd har utan tvekan större avskräckande effekt på företag, som är
vana att tänka i ekonomiska banor, än de vaga paragraferna i brottsbalken och
miljöskyddslagen.

Som
exempel på vad som åsyftas hänvisas till BT Kemi-skandalen. Det civilrättsliga
mål som trädgårdsmästare Ahl drev mot BT Kemi, genom Miljöcentram (undertecknad
som tekniskt biträde) och advokat Staffan Michelson, slutade med att Ahl av
Malmö tingsrätt tiUdömdes en ersättning på ca 500 000 kronor för de skador BT
Kemis utsläpp hade orsakat på hans odlingar.

Inför
fortsatta hovrättsförhandlingar gick sedan BT Kemis danska moderbolag med på
en frivillig överenskommelse, som innebar att Ahl fick ersättning med ca 1,25
miljoner kronor för de skador han lidit.

I
de tre brottmålsprocesser som följde mot BT Kemis ledning, friades däremot
ledningen helt, eftersom rekvisiten för en fäUande dom i brottmål är strängare
än i civilrättsliga mål. I det senare fallet räcker det ju de facto att skada
styrks i det enskilda fallet oberoende av om uppsåt, aUmän fara m.m. förelegat.

Mot
ovanslående kan måhända genmälas att vi bl. a. till följd av
brotts-målsprocessema mol BT Kemis ledning (åtalspunkt; vårdslöshet med gift)
har fått en ny paragraf i brottsbalken ang, miljöbrolt. Enligt vår uppfattning
avviker denna nya paragraf till sitt materieUa innehåll ej nämnvärt från de
äldre paragraferna i 13 kap, brottsbalken ang, förgöring, vårdslöshet med gift
m,m.

Det
nya lagförslaget skapar alltså inte någol bättre inslmment för att komma till
rätta med brott mol koncessionsnämndens villkor. Vi hänvisar i denna fräga lill
vårt remissyttrande över brottsförebyggande rådels promemoria
"Kriminalisering av föroreningar av miljön" av den 29 maj 1980 saml
skrivelse tiU justitieministern av den 11 febmari 1981,

Som
framgått sympatiserar vi i mångt och myckel med miljöskadeulredningens
lagförslag. Den kritik vi riktat mol förslaget skall i stor utsträckning
riktas mot den departementschef, som genom sina direktiv styrt utredningen.

Vi
åsyftar bl. a. de besparingsdirektiv utredningen fått, som innebar atl den inte
fick föreslå alternativ, såsom ledde till merkostnader för samhäl-

97

7 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 83

let.
Det ledde tiU an utredningen inte ansåg sig kunna föreslå i och för sig
Prop. 1985/86:83 självklara lagändringar, som behövs vad gäller rättshjälp till
miljöoffer.

I denna fråga vill vi än en gång understryka skadeståndels dubbla
funktion som avskräckande faktor och instrument för rättvisa till miljöoffer.
Är lagen generös i skadeståndsdelen leder delta inte till merkostnader för
samhället utan vinster - färre miljöskador — just p.g.a. den avskräckande
effekten.

Vi
delar till fuUo utredningens uppfattning, att de skadeståndsregler som gäller
skada på omgivningen och som nu finns i miljöskyddslagen resp, jordabalken bör
samlas i en särskild lag kallad miljöskadelagen. Ur praktisk synpunkt är det
en fördel om skadeståndsreglema beträffande skador på miljön regleras i en enda
skadeståndslagsttflning.

2. Vilka verksamheter bör omfattas av det strikta
ansvaret?

2.1
Justitiekanslern:

I
fråga om entreprenöransvaret har utredningen i 7 § första stycket ålagt
entreprenören strikt ansvar för personskador och vissa sakskador, nämligen
sådana som orsakas av arbete för privatpersoners räkning. De skäl som åberopats
för denna uppdelning finner jag inte vara övertygande. Uppdelningen är
osystematisk och gränsdragningen meUan uppdrag för privatpersoner och för
näringsidkare synes i många fall kunna leda tiU svårigheter i praktiken. Enhgt
min mening bör denna fråga penetreras ytterligare. Jag vill ifrågasätta om det
inte vore lämpligare att ålägga entreprenören etl odelat ansvar för alla
sakskador.

2.2
Svea hovrätt:

1 §

Uttrycket
"andra sådana slömingar" i första stycket punkt 8 är avsett att täcka
bl.a, psykiska immissioner l.ex, på gmnd av närheten till en sprängämnesfabrik
och estetiska immissioner såsom förfulning av landskapsbilden genom en
vägbank. Hovrätten har inte något att erinra mol att även sådana immissioner
berättigar till ersättning, Immissionerna enhgt punkterna 1-7 har emellertid
en hek annan karaktär. Ordet "sådana" kan därför komma att begränsa
tillämpningsområdet mer än som avsetts. Hovrätten föreslår att del byts ut mot
"likartade" eller "jämförbara" och att något eller några
exempel på vad som avses anges.

2.3
Försvarets civilförvaltning:

Den
i 1 § valda formuleringen "bedriver eller låter bedriva" kan, enligt

civUförvakningens mening, i vissa situationer ge upphov till iveksamheter.

Detta kommer särskik tydligt i dagen vid ett närmare skärskådande av det

exempel som utredningen anför nederst på sid, 247, nämligen att en fastig- 98

hetsägare rimligen bör
svara för skada som uppstått till följd av läckage på Prop, 1985/86:83 en
oljetank tillhörande fastigheten, även om oljan är hyresgästens.

Att
i detta sammanhang tala om bedrivande av verksamhet synes oegentligt enligt
vanligt språkbmk. Miljöskyddslagens anknytande av rättsverkningar till etl
"utsläppande" etc, torde med detta betraktelsesätt vara att föredra.
Om det ovan redovisade exemplet förändras på så sätt att det istället är
fastighetsägaren som själv både bebor fastigheten och äger oljan framstår del
som än mer främmande att tala om att han bedriver verksamhet. Med det ovan
anförda vill civilförvaltningen, endast fästa uppmärksamheten på denna
oklarhet såsom den uppfattas av ämbetsverket.

Utredningens
ambition att i förslaget medtaga skador vållade genom ändring av
gmndvattennivån är mycket lovvärd. Civilförvakningen vill dock peka på de
praktiska svårigheter detta synes kunna medföra. Enligt ämbetsverkets mening
torde del komplexa system av faktorer som påverkar grundvattennivån i ett
konkret skadefall komma att erbjuda betydande utredningstekniska svårigheter.
Särskilt betänklig blir den föreslagna ordningen om käranden i ett dylikt mål
dessutom skuUe komma i åtnjutande av den föreslagna bevislättnaden.
Civilförvaltningen, som inte viU gå så långt som till att avstyrka förslaget i
denna del, vill emellertid, mot bakgrund av vad ovan anförts, ifrågasätta
humvida denna skadeorsak på lämpligt sätt kan inordnas i en tänkt
miljöskadelag,

2.4
Fortifikationsförvaltningen:

Utredningen
föreslär att även tillfällig verksamhet skall kunna skapa ett
skadeståndsansvar. Del torde härvid i första hand vara fråga om person-och
sakskada, eventueUt även förelagsskada. Enligt fortifikationsförvall-ningens
mening bör möjligheterna att i dessa faU erhålla skadestånd bh begränsade.
Förvaltningen utgår därvid från att den i 3 § 2 stycket föreslagna
begränsningsregeln ger avsedd effekt i fråga om förmögenhetsskada.

2.5
Statens järnvägar:

Med
den begränsning av tillämpningsområdet för miljöskadelagen som anges i 1 § i
förslagel och med det förbehåll 3 § innehåller ges knappast någol utrymme för
principiellt grundad invändning mot ett strikt ansvar för fastighetsägare såsom
utredningen konstmerar del. Inte heUer synes anledning finnas tiU erinran mot
vad förslaget innehåller om motsvarande ansvar för annan brukare av fastighet
än ägaren eller för entreprenörer.

1
specialmoliveringen till 1 § miljöskadelagen berörs frågan om en fas

tighetsägares ansvar för störning som har sin gmnd i annan innehavares

utnyttjande av sin bruksrätt. Bara när också fastighetsägaren är ekono

miskt engagerad i verksamheten bör del, enligt motiven, kunna åläggas

honom att svara jämte den andre. Det förekommer inte sällan att arrende

eller hyra bestäms - helt eller delvis - som royaity eller annars i funktion

av utfallet i den rörelse för vilken fastigheten upplåtits. Det synes få tas
för

givet atl inte blotta den omständigheten att ersättningen tiU faslighetsäga- 99

ren beslämts på sådanl
sätt skall anses som uttryck för ett engagemang i Prop, 1985/86:83 följd av
vilket fastighetsägaren blir delaktig i rörelseidkarens ansvar.

I
7 § förslaget till miljöskadelag inför utredningen termen "privatperson"
som beteckning, av aUt alt döma, för en person i annan egenskap än som
näringsidkare. Man kan ifrågasätta om det är så lyckligt från
tillämp-ningssynpunkt att arbeta med etl kriterium som i själva verket bygger
på möjligheten att bestämma arten av en persons intresse för en viss åtgärd.
Också en näringsidkare har ju en sida av sin tillvaro där han är privatperson
men hans intressen i den ena egenskapen och i den andra torde ofta gå i
varandra. Del måste ändå medges att det är vanskligt att avvinna språket någon
annan lika enkel term som skulle vara bättre ägnad atl fånga in och avgränsa
vad utredningen syftar på.

Järnvägen
skiljer sig från övriga trafikgrenar bl. a, därigenom atl trafiken utövas på
mark som trafikulövaren äger. Järnvägen kommer därmed att få bära ansvar som
fastighetsägare i allmänhet för skador i omgivningen som följd av trafiken,
inbegripet miljöskador. Det ligger i sakens natur och härom är intet att säga i
förevarande sammanhang. Såsom utredningen bestämmer begreppet miljöskada kan
sådan skada emellertid uppkomma av händelse som hänför sig till s.k. farligt
gods som järnvägen befordrar för annans räkning. Det synes inte riktigt atl
järnvägen i sin ofrånkomliga egenskap av fastighetsägare skall åläggas ansvar
för Iredjemansskador vid transport av farligt gods i annan ordning än som
gäller vid befordran av sådant gods med andra trafikmedel. Frågan om
transportörs ansvar för skada i samband med befordran av farligt gods kräver
övervägande i ett annat sammanhang och under en vidare synvinkel än den
utredningen haft atl anlägga. Det bör därför klart markeras alt miljöskadelagen
inte omfattar skador vid transport av farligt gods för annans räkning.

2.6
Byggnadsstyrelsen:

Regler
om ersättning för skada till följd av verksamhet som är farlig för omgivningen
återfinns idag i fiera lagar, främst i miljöskyddslagen och jordabalken. Denna
ordning skapar osäkerhet vid rättstillämpningen och lagförslagets samlade och
klarare regler är därför enligt byggnadsstyrelsens uppfattning en välbehövlig
förbättring.

Byggnadsstyrelsen
finner del rikligt all, i likhet med vad som nu gäller, i lagförslaget fastslås
etl skadeansvar oberoende av vållande vid miljöfarlig verksamhet och alt i
första hand ägaren tiU den fastighet där verksamheten bedrivs är ansvarig.

I
vilken utsträckning en entreprenör, som utför arbete på fastighetsägarens mark
och för hans räkning, skall bära ansvar för skador som drabbar tredje man genom
hans verksamhet och oberoende av hans vållande har hittills inte varit reglerat
genom klara lagregler eller fast rättspraxis.

I
förslaget har nu entreprenören i begränsad utsträckning ålagts sådant strikt
ansvar,

I
betänkandet (s, 135-143) förs en ingående diskussion om lämpligheten

av atl ålägga entreprenören etl störte ansvar än del förslaget innebär. 100

Utredningen medger atl det
kunde "te sig mest tillfredsställande atl låta Prop. 1985/86:83
(entreprenören) svara strikt över hela linjen mot tredje man" (s. 140) men
är inte beredd att la detta steg av brist på "överblick över konsekvenserna".

Att
förslaget begränsar entreprenöremas ansvar för sakskador till sådana som
orsakas av arbete för privatpersoners räkning är enligt byggnadsstyrelsens
mening inte tillfredsstäUande motiverat. Verket vill hänvisa tiU vad som anförs
i utredningen, s, 137, där del bl, a, framhålls alt "entreprenören
normalt har långt större möjlighet än en skadelidande att säkra bevisning om
skadans orsaker".

Byggnadsstyrelsen
finner att vad som anförs i förslaget i detta stycke starkt talar för all genom
lagstiftning ålägga entreprenören strikt ansvar för aUa skador som hans
verksamhet medför.

2.7
Fiskeristyrelsen:

F.n.
går ett tillfälligt avloppsutsläpp in under lagen men inte en tillfällig
störning av annat slag. Styrelsen finner det värdefullt att det i lagstiftningen
slås fast att skadestånd generellt skall utgå inte bara vid längre störningar
utan också vid rent tillfälliga. Exempelvis kan även ett helt kortvarigt
utsläpp av giftiga ämnen som drabbar ett vallenområde orsaka skada på
fiskbestånden. En sådan skada kan drabba hndrigare eller allvarligare. Om den
inträffar vid en för fiskereproduktionen känslig lidpunkt (under lektid eller
romutveckling) kan skadan få verkningar flera år fram i tiden genom utslagning
eUer försvagning av fiskbestånden. Skadorna kan emellertid vara smygande och
momentalt endast ge subletala effekter (ej direkt dödlig dos), vars verkliga
verkningar kan komma att visa sig först långt senare. Det komplicerade
samspelet med addiliva (samverkande) och synergis-tiska (förstärkt samverkande)
effekter som fiskeriintendenlen i övre södra distriktet påtalar i sitt yttrande
bör här framhållas särskUt. Källorna kan vara närbelägna eller ligga långt bort
och vara svåra att direkt utpeka, såsom exvis vid försuming av mark och vatten.

Skadestånd
vid akuta utsläpp bör t, ex. vid skada pä fiskodling kunna delas upp och utgå
dels för direkta skador, såsom vid utsläppet omedelbart dödad fisk, och dels
indirekta skador, som kan bestå av subletala effekter, förlust av unikt
avelsmaterial med försening av avelsprogram samt outnyttjad
produktionskapacitet. En sådan beräkning har godtagits av Göta hovrätt i målet
NJA 1981 s, 622, där tvist dock ej rådde i HD om beräkning av skadeståndet.

Skadestånd
genom sprängning kan även drabba fisket. Styrelsen erinrar om atl fiske enligt
14 § fiskeriförordningen (1982:126) inte får bedrivas med sprängämnen. Normalt
är sprängskador inte av den art som avses i lagförslagets 4 §, dvs, genom
sprängsten etc. Stora skador kan däremot åstadkommas vid
undervatlenssprängning varvid fisk dödas inom ett större eller mindre område.
Skadorna drabbar olika fiskarter olika och är även beroende av
bottenförhållanden m, m. Styrelsen fömtsätter alt även dessa skador, även om
de inte faller under 4 §, skall kunna ersättas med stöd av 1 §,

Utredningen
har uttalat, atl den som driver miljöfarhg verksamhet också 101

bör
bära risken för vissa skador som närmast träffar aUmänna intressen Prop.
1985/86:83 som naturmiljön och allmänhetens rekreationsmöjhgheter.
Fiskeristyrelsen delar utredningens gmndläggande uppfattning i denna fråga.
Utredningen uttalar vidare (s, 253) att en yrkesfiskare liksom enligt
nuvarande praxis torde kunna bli berättigad till ersättning för förstört fiske,
även om det utövas på allmänt vatten. Också i denna del sammanfaUer styrelsens
uppfattning med utredningens, I övrigt har utredningen däremot avstått från att
lägga fram förslag om ersättning tiU det aUmänna i avvaktan på
miljöskyddsutredningens kommande förslag, Fiskeristyrelsen anser detta vara en
allvarlig brist.

Styrelsen
har nyligen fått miljöskyddsutredningens slutbetänkande (SOU 1983:20) Bättre
miljöskydd II på remiss och har ännu inte kunnat ta del av dess enskildheter.
Tills vidare vill styrelsen endast hänvisa liU sina yttranden 1975 och 1982,
som redovisas på sid. 185-186 i Bättre miljöskydd II och som
sammanfattningsvis innebär atl styrelsen förordar en ersättningsordning som
närmare ansluter tiU den som finns i vattenlagen och innefattar ett bättre
skydd för såväl enskilt som allmänt fiskeintresse i vattenmål än i
miljöskyddsärenden. I förarbetena till vattenlagen sägs det uttryckligen atl
del - även om åtgärder föreskrivs för att minska skadorna och ersättning utdöms
tiU enskilda - merendels aUtid kvarstår någon skada på fisket. Denna skada
drabbar "fiskerinäringen i stort", dvs. det är samhället som anses
lida en skada som skaU ersättas genom utdömande av fiskeavgift. Detta starka
skydd för fisket kvarstår även i den nyligen antagna nya vattenlagen (1983:291),
Styrelsen kommer att utveckla sin syn på bl, a. dessa frågor vid besvarandet av
remissen över betänkandet Bättre miljöskydd II,

Fiskeriintendenlen
i nedre norra distriktet:

Av
intresse ur fiskesynpunkt är att del framhålles (s, 253) atl yrkesfiskare kan
bli ersättningsberätligad för förstört fiske på allmänt vatten (enskUd skada),

Fiskeriinlendenten
i mellersta distriktet:

Utredningen
har nu avgivit sitt betänkande, vUkel utmynnat i ett lagförslag benämnt
"Förslag tiU miljöskadelag", där skadeståndsreglerna i ML bm-

tits
ut tiU en särskUd lag. Enligt lagförslagets första paragraf skall skade-

ståndsskyldighet
för en fastighetsägare förehgga, om en verksamhet som denne bedriver eUer låter
bedriva på fastigheten orsakar skada i omgivningen genom

1. förorening
av vattendrag, sjö eller annat vattenområde,

2.
förorening av grundvatten,

3.
ändring av gmndvattennivån,

4.
luftförorening,

5.
markförorening,

6.
buller,

7.
skakning,

8.
andra sådana störningar, 102

Lagen är dock inte
tillämplig ifråga om skador förorsakade av joniseran- Prop. 1985/86:83 de
strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning, varom
särskilda bestämmelser gäller.

Vad
sedan gäller skador enligi punkterna 1—3, vilka förorsakas av ett vattenföretag
eUer en vattenanläggning enligt vattenlagen, tiUämpas den senare.

För
fiskets del får ses såsom fördelaktigt, att dessa undantag föreslås kvarstå i
likhet med vad som nu tillämpas.

Det
som tUlkommit är att förorening av gmndvatten tages upp, vilket får ses såsom
positivt ur allmän fiskerisynpunkt i det att man inom viss
fiskodlingsverksamhet börjat övergå till grundvattenförsörjning.

Hur
sedan de gmndläggande bestämmelserna i 1 § skall tillämpas anges i de följande
paragraferna,

Fiskeriintendenlen
delar utredningens åsikt att särskilda problem kan uppstå vad gäUer
entreprenörens ansvar. Det utredningen här tiUför är endast att strikt ansvar
föreligger i den situation, där typiskt sett den skadelidande riskerar att stå
utan ersättning, nämligen vid sakskada orsakad av arbete exempelvis sprängning
eller pålning, som entreprenören utför för privatpersoners räkning. I övrigt är
det enligt utredningen meningen att entreprenören skall bära i stort sett
samma ansvar, som enligt gällande rätt, när entreprenören arbetar på uppdrag av
ett företag, staten eller en kommun. Vad gäller fiskefrågor har förekommit fall
i samband med dumpning att entreprenören dels inte utfört arbeten så
omsorgsfullt eUer följt förbudstiden som föreskrivits. Vidare har man i vissa
fall dumpat sådanl avfall i vatten av helt annat innehåll och på helt andra
stäUen än vad som varit avsett enligt ansökan och därigenom tiUfogat fisket
skador, ulan alt någon rätsida kunnat gå atl få fram beträffande
ansvarighetsfrågan m.m. Ofta är del så, atl entreprenören har avgivit ett visst
anbud för del arbete, som skall utföras, vilket mestadels är tidsbestämt och
omfattar visst ackordsarbete. För alt hålla tiderna och anbudet fuskas därvid
myckel avseende omsorgen vid arbetets utförande. Även om lagen i detta faU
strikt innebär att det är entreprenören, vilken genom ovarsamhet vållat skadan
och därmed skaU ersätta densamma, kan bevisföringen bli både svår och kostsam.
Företagaren anser alt det är entreprenören som genom ovarsamheten vållat
skadan. Den senare i sin tur anser att förelagaren skaU bevisa detsamma.
Polisen och kontrollmyndigheten är underbemannade alt "betrodd"
skadebevisning ibland kan vara svår att få fram. Enligt utredningen får
fastighetsägaren, uppdragsgivaren, svara för mUjöskador, som entreprenören
orsakar. För den enskilde yrkesfiskaren, vilken i sådana här fall kan bli
skadelidande, måste kanske ha en egen försäkring för atl läcka skador, som
enligt ovan förnekas. Fiskaren vågar i allmänhet inte föra talan vid
fastighetsdomstol i det fall han inte är berättigad tUl fri rättshjälp.

103

2.8 Svenska
försäkringsbolags riksförbund: Prop. 1985/86:83

Enligt
utredningens förslag föreligger strikt ansvar för fastighetsägaren enligt 3 §
för miljöskada som anges i 1 §. Fastighetsägaren ansvarar enligt förslaget inte
enbart för den verksamhet som han själv bedriver pä fasligheten ulan även för
sådan verksamhet som bedrivs av självständig medhjälpare (låter bedriva).
Härmed bör förslås den verksamhet som en entreprenör bedriver,

Enhgt
riksförbundets mening bör fastighetsutnyttjandet vara vägledande vid
bedömningen av frågan var ansvaret för miljöfarlig verksamhet skaU ligga. Del
är då nödvändigt att veta vem som använder fastigheten eUer del av denna på etl
visst sätt och i vems intresse nyttjandet sker. Detta borde dock komma tUl uttryck
redan i 1 §. Visserligen stadgas i 6 § ett strUct ansvar för, fömlom
tomträttshavare, den som i annat fall brukar fastigheten i sin
näringsverksamhet eller i offentlig verksamhet men varken av den föreslagna
lagtexten eUer motiveringen framgår klart att brukandet, som kan gmnda
skadeståndsskyldighet, kan inskränka sig lUl viss del av fastigheten eller
viss anläggning på fastigheten.

Med
utgångspunkt från vad som nu angivits bör i lagen uttryckligen anges att
ansvaret gentemot den skadelidande skall ligga på den som bedriver miljöfarlig
verksamhet eller, i förekommande faU, på den i vars intresse verksamhet
bedrivs.

Del
kan vara försvarligt att ha en regel som den av utredningen i 1 § föreslagna
när det gäller ansvaret för sådana skador som typiskt sett är knutna tiU
fastigheten (grävning, schaktning, sprängning på fastigheten eller induslrieU
drift på fasligheten i fastighetsägarens regi). Vid t, ex, utsläpp av
förorenade gaser eUer förorenat avloppsvatten från industriell drift på
fastigheten i annans regi bör ansvaret emellertid bestämmas i samma 1 § enligt
vad som nyss angivits.

Entreprenörsansvaret

Riksförbundet
vill när del gäller entreprenörs ansvar (7 §) ifrågasätta om det inte vore en
bättre lösning atl låta den entreprenör som faktiskt utför ett arbete, vara
ansvarig för de skador arbetet kan medföra och inte, som i förslaget, både
huvudentreprenör och underentreprenör.

Enligt
7 § i förslaget föreligger strikt ansvar för entreprenör när det gäller
personskador och sakskador som orsakals av arbete för privatpersoners räkning.
Det kan tfrågasättas om detta inte är att gå för långt. Vid en jämförelse med
AB 72 (5:16) framgår alt utredningens förslag är strängare mot entreprenören än
den angivna regeln i AB 72, som innehåller den för entreprenören förmånhgare
regeln om presumtionsansvar. Från försäkringsrättens synpunkt finns emellertid
ingen invändning mot utredningens förslag. Frän kostnadssynpunkt torde den
föreslagna lösningen komma att på sikt medföra en genereU höjning av
premienivån på detta område,

I
vissa fall synes 7 § 2 st, med den av utredningen föreslagna lydelsen,

kunna leda tUl obiUiga resultat. Det framstår således som orimligt att

entreprenören skuUe svara för skador som med nödvändighet måste upp- J04

slå vid t,ex,
byggnadsverksamhet p,g,a, förhållanden som han inte kan Prop. 1985/86:83

råda över ("arbete av
särskik fariigt slag"). Vid viss byggnadsverksamhet

är det ofrånkomligt att
skador uppkommer trots att entreprenören vidtagit

alla rimliga
försiktighetsåtgärder. Sådana skador får anses vara något som

ägaren tiU den fastighet
där arbetet bedrivs närmast bör svara för. Här bör

således
rent grannelagsrättsliga aspekter tillåtas få genomslagskraft.

2.9
Försäkringsjuridiska föreningen:

a)
användning av fastighet

Utredningen
föreslår att fömlom fastighetsägare endast tomträttshavare och den som brukar
en fastighet i näringsverksamhet eller i offentiig verksamhet skaU bära strikt
skadeståndsansvar. En bostadsarrendator skall sålunda inte bära samma ansvar
för den stöming han åstadkommer på sin artenderade villafastighet som den som
har tomträtt till en likadan angränsande fastighet. Skälen tiU denna olikhet
synes inte övertygande och torde svåriigen förstås av en skadelidande som inte
får ersättning därför att skadevåUaren är bostadsarrendator. Utredningen synes
nämligen inte mena att en fastighetsägare skall svara för bostadsarrendatorns
handlande Omf sid. 247), Det bör vidare noteras att det är vanligt att en
blivande tomträttshavare artenderar en fastighet innan den upplåts med tomträtt
för att han så snabbi som möjligt skall komma igång och bygga. Del kan då synas
svårförståeligt att han bär olika ansvar före och efter den formella
tomträttsupplåtelsen. Dessa frågor borde ytterligare penetreras.

b)
entreprenörs ansvar

Byggnadsentreprenörer
hör tiU dem som måste anses bmka en fastighet. De åstadkommer härvid ofta
betydande buller, skakningar och luftföroreningar. Arbetena kan även förorsaka
marksättningar, gmndvatlensänkning m, m. Utredningen har likväl inte föreslagit
att entreprenör skall bära strikt skadeståndsansvar annat än för skada vid
arbeten av särskUt fariigt slag, samt för personskador och för sakskador vid
arbeten för privatpersoners räkning. Skälen härför är inte övertygande. Ett av
syftena med lagen är ju all åstadkomma atl presumtiva skadevållare iakttar
största möjliga aktsamhet, dvs, att förebygga skador. Detta torde inte bli
fallet om entreprenörer inte riskerar att bära ansvar för sina åtgärder. Här
bör uppmärksammas atl det nästan aUlid är entreprenören som väljer arbetsmetod
och arbetsredskap. Den omständighet som utredningen pekar på nämligen atl en
entreprenör bär presumtionsansvar för skador enligt AB 72 synes inte
tillfyllest, särskilt som AB 72 enligt utredningen inte tiUämpas i mer än ca 50
% av alla entreprenadförhållanden samt entreprenören själv har lättast all
säkra respektive undanröja bevis. Vidare torde den omständigheten att en
entreprenör ibland bär och ibland inte bär strikt ansvar, medföra osäkerhet om
vad som gäller i del enskilda fallet.

För
utredningens förslag talar enligt vad utredningen anger all etl ansvar

för entreprenören skulle påtagligt mbba förutsättningarna för entreprenad- 105

avtalet.
Detta påstående synes överdrivet. I den mån det skuUe rubba Prop. 1985/86:83
förutsättningarna för entreprenadavtalet och man vill återställa dessa förutsättningar
är del ytterligt enkelt alt i entreprenadavtalen inta en bestämmelse härom. 1
andra fall har entreprenadavtalen anpassats efler rättsutvecklingen bl. a.
efter påpekande av enlreprenörsföreningen.

Principiellt
bör lagreglerna om entreprenörs ansvar utformas oberoende av vilka
avtalsvillkor som är bmkliga mellan beställare och entreprenör. Dessa parter
kan mot bakgrunden av lagregleringen fördela del slulliga ansvaret sig emellan
på sätt de finner lämpligast. Allmänt sett förefaller det närliggande all låta
en entreprenör, som åtagit sig arbete på annans fastighet, bära samma ansvar
som fastighetsägaren enligt 1 -4 §§ av förslaget. Den särskilda begränsningen
liU personskador eller sakskador som orsakas av arbete för privatpersoners
räkning borde då utgå. Den är f.ö. alltför subtil atl passa för en avgränsning
genom lag av skadeståndsansvar. 1 sammanhanget måste övervägas om entreprenör
skall bära något ansvar för rena förmögenhetsskador, som framkallats av hans
verksamhet på en fastighet.

Det
här anförda visar att frågan om entreprenörs ansvar bör ytterligare övervägas
och behandlas i del fortsatta arbetet.

Slörningstyperna
som omfattas av lagen

I
förslaget uppräknas ett antal störningstyper för vilka skadeståndsskyldighet
kan uppkomma. Härigenom bringas klarhet i frågor som tidigare varit tveksamma,
vUket måste anses positivt. Liksom miljöskyddslagen lämnar emellertid också
utredningen utrymme åt "andra sådana störningar" och nämner som
exempel härpå obehag genom insekter och kråkor, måsar, Imlar m.m., psykiska
immissioner, dvs. rädsla för obehag samt estetiska immissioner l.ex, förfulning
av landskap. Vidare nämns invasionsskador, dvs, då en turistanläggning alstrar
omfattande vandringar i grannskapet med åtföljande slitage på naturen eller
obehag för grannarna. Samtidigt ersätter utredningen uttrycket olägenhet med
skada och anger alt meningen är att man nu skall visa "något störte
generosket beträffande vissa inte bagateUartade obehag som är svåra alt
uppskatta ekonomiskt men ändå är naturliga följder av en stöming". Vid det
fortsatta lagstiftningsarbetet bör noga övervägas om man bör öppna så vida
möjligheter till ersättning särskilt som man samtidigt föreslår en
bevislindring.

Beträffande
estetiska immissioner som av utredningen har exemplifierats med förfulning av
landskap bör klargöras om ersättning härför kan utgå för byggnadsåtgärder som
utförts enligt gällande plan och byggnadslov.

De
anförda exemplen på störningstyper ger upphov till många frågor. Det kan och
bör i det fortsatta lagstiftningsarbetet diskuteras vilka störningstyper lagen
bör omfatta och hur de bör ersättas.

106

2.10 Lantbrukarnas
riksförbund: Prop. 1985/86:83

LRF
finner ej heller anledning till erinringar mot atl miljöskadelagen görs
tillämplig också på störningar av tillfällig art.

2.11
Byggherreföreningen:

Det
förhållandet atl 1 § innebär en skärpning såtillvida att även tillfälliga
störningar exempelvis på grund av sprängning omfattas av lagen förefaller acceptabelt.

2.12
Stockholms kommun:

Miljö-
och hälsovårdsnämnden:

Beträffande
ansvarsfrågor vill förvaltningen framhålla atl oklarheter ofta kan uppkomma
idag. Ett exempel på situation som förvaltningen stött på i några olika
sammanhang är atl miljöfarligt avfall hittats nedgrävt eller på annat sätt
lagrats i en fastighet. Del företag som låtit lagra avfallet kan ha upphört och
fastigheten bytt ägare. Vem är ansvarig för erforderlig sanering och
ersättning för eventuella skador som kan ha uppkommit? Även om det i
utredningsförslaget klart framgår vem som ska bära det strikta ansvaret i olika
situationer - fastighetsägare eller entreprenör - förefaller det ändå inte vara
till så stor hjälp i ovan nämnda exempel. En vägledning för sådana fall hade
varit önskvärd i specialmotiveringen.

Stadskansliets
juridiska avdelning:

a)
användning av fastighet

Utredningen
föreslår alt fömlom fastighetsägare endast tomträttshavare och den som brukar
en faslighel i näringsverksamhet eUer i offentlig verksamhet skall bära strikt
skadeståndsansvar. En bostadsarrendator skall sålunda inte bära samma ansvar
för den störning han åstadkommer på sin arrenderade villafastighet som den som
har tomträtt till en likadan angränsande fastighet. Skälen tiU denna olikhet
synes inte övertygande och torde svårligen förstås av en skadelidande som inte
får ersättning därför att skadevåUaren är bostadsartendator. Utredningen synes
nämligen inte mena atl en fastighetsägare skall svara för bostadsarrendatorns
handlande (jmf. sid. 247). Det bör vidare noteras att det är vanUgt att en
blivande tomträttshavare artenderar en fastighet innan den upplåts med tomträtt
för att han så snabbt som möjligt skall komma igång och bygga. Skall han då
bära olika ansvar före och efter den formella lomträttsupplå-telsen? Dessa
frågor borde ytterligare penetreras.

Utredningen noterar all
även del allmänna kan komma alt bära strikt

ansvar vid brukande av annans mark, men påslår samtidigt atl delta kan bli

ovanligt, enär den störning som det allmänna åstadkommer kan anses böra

tålas pä grund av orts- och allmänvanlighetsreglerna. Atl denna regel gäUer

vid skada på rörelse i anledning av vissa gatuarbeten torde var oomtvistat. 107

Men skall samma regel
gälla om en kommun vid utförande av avloppstunn- Prop. 1985/86:83 lar eller
tunnelbana på annans mark orsakar grundvatlensänkning som medför skador pä
andra fastigheter? Om denna tolkning är riktig bör den komma till klart uttryck
i lagförarbetena.

b)
entreprenörs ansvar

Byggnadsentreprenörer
hör till dem som måste anses bmka en faslighet. De åstadkommer härvid ofta
betydande buller, skakningar och luftföroreningar. Arbetena kan även förorsaka
marksättningar, gmndvatlensänkning m. m. Utredningen har likväl inte föreslagit
att entreprenör skall bära strikt skadeståndsansvar annat än för skada vid
arbeten av särskilt farligt slag, samt för personskador och för sakskador vid
arbeten för privatpersoners räkning. Skälen härför är inte övertygande. Ett av
syftena med lagen är ju all åstadkomma all presumtiva skadevållare iakttar
största möjliga aktsamhet dvs. alt förebygga skador. Detta torde inte bli
faUet om entreprenörer inte riskerar atl bära ansvar för sina åtgärder. Den
omständighet som utredningen pekar på nämligen atl en entreprenör bär
presumtionsansvar för skador enligt AB 72 synes inte tillfyllest, särskik som
AB 72 enligt utredningen inte tillämpas i mer än ca 50 % av alla
entreprenadförhållanden samt entreprenören själv har lättast att säkra
respektive undanröja bevis. Vidare torde den omständigheten att en entreprenör
ibland bär och ibland inte bär strikt ansvar medföra osäkerhet om vad som
gäller i det enskUda fallet. Mot att en entreprenör skulle bära strikt ansvar
talar enligt utredningen bl. a. atl beställaren skall tUlhandahålla utredningar
om grundförhållandena. Men om entreprenörer bär strikt ansvar för skador som
åstadkommes i deras verksamhet torde entreprenörerna komma atl kräva
fullständiga utredningar, vilket ytteriigare medför all skadefall elimineras.
Vidare kan ju en entreprenör under arbetets gång upptäcka om de verkliga
förhållandena skiljer sig från grundutredningen och anpassa utförandet härtUI.
Det torde han inte ha samma intresse av om han inte bär strikt
skadeståndsansvar. Han har visserligen enligt AB 72 - i de fall där AB 72 är
tillämplig - en upplysningsplikt angående divergerande förhållanden men denna
upplysningsplikt är inte sanktionerad. Som exempel kan nämnas
underjordsarbeten, där läckande grundvallen bör föranleda särskilda åtgärder.
Svarar inte entreprenören härför finns inte samma anledning för honom att
uppmärksamma beställaren härpå och föreslå utförande av särskilda åtgärder på
grund härav. Å andra sidan bör ett sådant påkallande innebära att
entreprenörens ansvar övergår på beställaren, därest beställaren nekar atl
låta utföra de föreslagna motåtgärderna.

För
utredningens förslag talar enligt vad utredningen anger att ett ansvar för
entreprenören skuUe påtagligt rubba förutsättningarna för entreprenadavtalet.
Detta påstående synes överdrivet. I den mån de skuUe mbba förutsättningarna för
entreprenadavtalet och man vill återställa dessa förutsättningar är det
ytterligt enkelt att i entreprenadavtalen inta en bestämmelse härom. I andra
fall har entreprenadavtalen anpassats efter rättsutvecklingen bl. a. efter
påpekande av entreprenörsföreningen.

Vill
man åstadkomma en ökad försiktighet och därmed minskade ska- 108

derisker bör entreprenören
bära fuUt ansvar. Härigenom ehmineras ris- Prop. 1985/86:83 kerna atl
samvetslösa entreprenörer lämnar låga anbud som bygger på riskfyllt utförande
av arbetena.

Det
här anförda visar alt frågan om entreprenörs ansvar bör ytterligare övervägas
och behandlas i det fortsatta arbetet,

Störningslyper
som omfattas av lagen

I
förslaget uppräknas ett antal störningslyper för vilka skadeståndsskyldighet
kan uppkomma. Härigenom bringas klarhet i frågor som tidigare varit tveksamma,
vilket måste anses positivt. Liksom miljöskyddslagen lämnar emeUertid också
utredningen utrymme ål "andra sådana störningar" och nämner som
exempel härpå obehag genom insekter och kråkor, måsar och trutar m,m., psykiska
immissioner, dvs, rädsla för obehag saml estetiska immissioner t, ex,
förfulning av landskap. Vidare nämns invasionsskador, dvs. dä en
turistanläggning alstrar omfattande vandringar i grannskapet med åtföljande
slitage på naturen eller obehag för grannarna. Samtidigt ersätter utredningen
uttrycket olägenhet med skada och anger att meningen är att man nu skaU visa
"något störte generositet beträffande vissa inte bagateUartade obehag som
är svära att uppskatta ekonomiskt men ändå är naturliga följder av en
stöming". Vid det fortsatta Icstiftningsarbetet bör noga övervägas om man
bör öppna så vida möjligheter lUl ersättning särskilt som man samtidigt
föreslår en bevislindring. Risk föreligger nämligen atl 35 kap, 5 § RB
utnyttjas i de fall där psykiskt obehag påstås och att domstolarna i sådana
fall anser sig ha frihet att utdöma en uppskattad ersättning, I detta
sammanhang får utredningens förslag att väsentlighets-rekvisilet skall
bortfalla särskild betydelse. Det innebär att även bagatell-artade störningar
kan medföra skadeståndsskyldighet.

Beträffande
estetiska immissioner som av utredningen har exemplUie-rats med förfulning av
landskap bör klargöras om ersättning härför kan utgå för byggnadsåtgärder som
ulförts enhgt gällande plan och byggnadslov.

De
anförda exemplen på störningslyper ger upphov tUl många frågor. Del kan och bör
i del fortsatta lagsltftningsarbetet diskuteras vilka störningstyper lagen bör
omfatta.

Tillfälliga
störningar

Genom
att utbryta skadeståndsreglerna ur miljöskyddslagen och tillskapa

en särskild miljöskadelag skapas möjligheter att släppa kravet på att en

störning för att kunna medföra rätt till skadestånd inte är helt tUlfäUig.

Utredningen har också föreslagit att även helt tillfaUiga störningar blk

ersättningsgmndande. Härigenom ökas ytterligare möjligheterna till ska

destånd. Man kan med fog fråga sig vilka rekvisit som behöver uppfyllas

för rätt lill ersättning. Skall den som i sin verksamhet helt tillfälligt
orsakar

dålig luft eUer lockar insekter och trutar möjligen bli skyldig atl ersätta

granne för alt denna i anledning av obehaget fiyliar till holeU? Endast vid

strikt ansvar inskränkes ansvaret med hänsyn till vad som skäligen bör 109

tålas
med hänsyn till orts- och allmänvanligrekvisiten. I sammanhanget bör Prop.
1985/86:83 också erinras om att enligt förslaget väsentlighetskravet slopas,
vilket ytteriigare bidrar lill Ökade ersättningsmöjligheter.

2.13
Svenska byggnadsentreprenörföreningen:

Utredningen
föreslår att del undanlag från del strikta ansvaret som idag finns i
Miljöskyddslagen för tillfälliga störningar slopas. Detta förslag innebär en
för byggnadsverksamhet allvarlig skärpning och som utredningen uttrycker det
torde man med denna förändring kunna räkna med etl strikt ansvar för praktiskt
taget alla vibrationsskador.

Som
tidigare har anförts måsle byggnadsverksamhet av naturliga skäl innebära
störningar för omgivningen. Del kan starkt ifrågasättas om det utgör ett
samhällsintresse atl söka tillskapa ett system som innebär att all slags privat
skada vid denna typ av verksamhet skall vara ersättningsgiU. Del förefaller
mera naturligt att var och en får tåla vissa störningar och att en viss
toleranströskel måste passeras för att ersättning skaU utgå. Ur försäkringssynpunkl
måste delta vara väsentiigt. Mängden skaderegleringsfall påverkar givetvis
kostnaderna för försäkring och därmed byggkostnaderna.

Angivna
skärpningar drabbar enligt förslagel fastighetsägaren/byggherren. Det kan dock
antas atl dessa skärpningar kommer att påverka avtalet meUan
bygghertar/entreprenörer. Under alla omständigheter kommer alla kostnader att
slutgiltigt drabba hyresgäster samt köpare av hus och bostadsrätter.

Entreprenören
åläggs enligt förslaget ett strikt ansvar för personskador och för sakskador
som uppstår i samband med atl arbete utförs för privatpersons räkning.
Ansvaret skärps i förhåUande till vad som idag gäUer enligt standardavtal.
Skärpningen som måhända i och för sig inte ter sig allvarlig måste ändå i mänga
fall innebära dubbelförsäkring och en höjning av premienivån. Även om de
situationer som här avses kan anses särskilt skyddsvärda måsle det ifrågasättas
om skyddsvärdet är så högt att denna skadeståndsrättsliga särreglering är
nödvändig. De skäl som anförs förefaller inte så lunga att regleringen är
motiverad. Det torde enligt föreningens mening vara mera ändamålsenligt med en
enhetlig ansvarsreglering, då etl av syftena med arbetet skall vara all
åstadkomma just denna enhetliga reglering.

Det
kan också tfrågasättas om en särteglering införs, om inte personska

dedelen borde begränsas tUl exempelvis sprängningsolyckor. Strikt ansvar

kombinerat med bevislättnad kommer att innebära svårigheter i rätts

tillämpningen vid påståenden om hörselskador eUer psykiska störningar

vid exempelvis tunnelarbeten eller t.o.m. tillfälliga pålningsarbelen. Atl

observera är också atl det strikta ansvaret drabbar alla näringsidkare

oberoende av volym och resurser och såväl underentreprenör som den

entreprenör som har handlat upp underentreprenören. Även vid arbete åt

enskild är del många gånger på det sättet att entreprenören har svårigheter

att påverka utförandet och att vissa skador kan vara direkt omöjliga att

undvika. Vid sådana situationer bör enligt föreningens uppfattning ansva- 110

ret falla på fastighetens
ägare. Ansvaret bör regelmässigt belasta faslighe- Prop. 1985/86:83 tens
ägare medan exempelvis byggnadsentreprenörer bör svara först vid culpa eller
strikt i den mån verksamheten kan säjas vara av särskilt farlig art. En sådan
reglering skulle korrespondera med vad som gäller enligt standardavtal. Jfr, 5
kap, 16 § AB 72,

2.14
Svenska kommunförbundet:

På
s. 247 diskuterar utredningen fastighetsägarens strikta ansvar för störning
som har sin gmnd i att nyttjanderättshavaren eUer annan innehavare av bruksrätt
förfogar över fastigheten. Utredningen föreslår en gränsdragning varigenom
rättighetshavaren ska vara ensam ansvarig när han driver egen verksamhet på
fastigheten. Bara när också fastighetsägaren är ekonomiskt engagerad i
verksamheten bör han kunna åläggas att svara jämte den andre, fortsätter
utredningen. Denna princip synes vara sä viktig atl den enligt styrelsens
mening bör komma lUl uttryck dnekt i lagtexten. Det torde också böra klarläggas
om fastighetsägaren ska ha någol ansvar om störningen eller skadan uppkommer
sedan rättigheten upphört.

1
§ tredje stycket i förslaget innehåller undantag för skada, orsakad av
vattenförelag eller vattenanläggning enligt vattenlagen. Undantaget anknyter
till nya vattenlagen som också fömtsätter att miljöskyddslagen inte skall gälla
för vattenföretag och vattenanläggning, I miljöskyddsutredningens
delbetänkande "Förorening av mark och gmndvatten" (Ds Jo 1983:1) har
man emellertid föreslagit att undantaget ska utgå ur miljöskyddslagen.
Miljöskadeutredningen noterar detta endast i förbigående (s, 255), Styrelsen
vill understryka angelägenheten av all samordningsfrågorna ges tiU-räcklig
uppmärksamhet.

2.15
Sveriges villaägareförbund:

Enligt
1 § i förslag till miljöskadelag är en fastighetsägare skadeslåndsskyldig om
han orsakar skada i omgivningen genom bl. a, ändring av gmndvattennivån. Även
nyttjanderättshavare och andra innehavare av särskild rätt kan blu"
ansvariga för skador i omgivningen. För exempelvis tunnelbanan gäUer atl
kommunen eller landstinget innehar en rätt lUl berört underjords-utrymme genom
servitut eller exproprierad nyttjanderätt. Av betänkandet sid, 143 framgår att
det allmänna kan likställas med en nyttjanderättshavare, men atl orts- och
aUmänvanlighetsreglerna ofta torde medföra atl i vart faU inte något strikt
ansvar kan åläggas staten eller kommunen.

Vi
är av den uppfattningen alt reglerna 15 §, 2 sl, i förslaget liU miljöskadelag
skall gälla oberoende av orts- och allmänvanlighetsreglerna och alt även staten
och kommunen skall kunna åläggas ett strikt ansvar om arbetet är särskilt
ingripande, exempelvis tunnelbygge för avlopp, vatten eller trafik. Vi tyder 6
§ 2. på detta sätt.

111

3 Skadeståndsansvarets räckvidd Prop. 1985/86:83

3.1 Justitiekanslern:

Utredningen
har i fråga om del strikta ansvarets omfattning (3 §) föreslagit atl det nu
gällande undanlaget för oväsentliga skador som tillfogas person eller sak skall
utgå. Däremot skall del finnas kvar för ren förmögenhelsskada. Undanlaget för
oväsentliga skador har motiverats med att söka undvika tvister som rör
småsaker. Var gränsen går mellan vad som är väsentligt och oväsentligt har
överlämnats till rättstillämpningen all avgöra. Bedöms skadan vara oväsentlig
torde det inte vara nödvändigt att fä den ersatt vare sig det gäller sak-,
person- eller ren förmögenhetsskada. Del är då frågan om sådana obetydliga
skador som inte, oavsett art, förtjänar någon särbehandling. Jag anser på gmnd
härav och även från systematisk synpunkt att undantaget för oväsentiiga skador
som tiUfogas person eller sak bör vara kvar. Det är rimligt att på delta sätt
undvika alla sorter av bagatellarlade tvister.

1
specialmotiveringen lill 3 § andra styckel (s. 266) har uttalats all regeln
även avser fall där en fastighetsägare skadat miljön på egen fastighet och
detta medfört föriust för någon annan. Som exempel nämns någon som yrkesmässigt
med stöd av allemansrätten plockar bär eller svamp på fastigheten. Detta
uttalande finner jag vara svårförståeligt. Allemansrätten -sådan den utvecklats
historiskt - torde bygga på gmndsatsen om fastighetsägarens rätt att fritt
förfoga över sin fastighet. Rätten för envar att plocka bär och svamp beror på
all dessa produkter tidigare ansågs sakna ekonomiskt värde, Någol på
allemansrätt gmndal intresse som gentemot fastighetsägarens förfoganderätt kan
grunda rätt till skadestånd kan inte gäma föreligga i detta fall. Utredningen
har också förklarat alt förhållandel tiU allemansrätten inte beaktas av
utredningen i förevarande betänkande (s. 163),

3.2 Svea
hovrätt:

Erfarenheterna
av miljöskyddslagen visar atl reglerna om orts- och allmän-

vanlighet är svåra alt tillämpa. Utan stöd av normer för vad som är

acceptabelt för olika störningslyper som exempelvis buller och luftförore

ningar saknar allmän-vanlighetsrekvisilet i det närmaste helt konkret inne

håll. Detsamma gäller i viss mån ortsvanhgheten. En precisering är önsk

värd. Del kan erinras om att PBL-utredningen i betänkandet (SOU

1979:66) Ny plan och bygglag har framhållit att den ekonomiska skada som

en fastighetsägare skall vara skyldig att tåla till följd av befogenhetsbe

gränsningar bör preciseras så långt som möjligt. Vid intrång i den pågående

markanvändningen skall enligt utredningens förslag ersättning utgå om

skadan inte är obetydlig i förhållande till värdet av den berörda delen av

fastigheten, I motiven har denna kvalifikationsgräns angetts till ca tio

procent av värdet av den berörda delen av fasligheten. Enligt vad hovrät

ten erfarit är många remissinstanser positiva liU att kvalifikationsgränsen

preciseras på detta sätt. Hovrätten ifrågasätter om inte en motsvarande

precisering bör ske för miljöskadelagens del såvitt avser faslighelsskada, 1 112

vart
fall bör molivledes kunna göras uttalanden om vad som kan vara ett Prop. 1985/86:83
riktmärke för normalfall. Alt helt överlämna dessa för lagens tillämpning
avgörande frågor åt praxis synes vanskligt. Dels kan det ta lång tid innan
vägledande rättsfall föreligger, dels är utgången av rällstvister alltid i
någon mån beroende av hur parterna lägger upp sin talan. Erfarenheten visar atl
rättsfall ibland blir vägledande i större utsträckning än som kan vara avsett.
Ett exempel härpå är NJA 1977 s. 424 angående vägtrafikbuller.

Övervägande
skäl talar för alt kvalifikationsgränsen i miljöskadelagen sätts relativt lågt.
Vid avvägningen måste emellertid också hänsyn tas till vad som gäUer enligt
annan lagstiftning,

I
samband med att motsvarigheten tUl bestämmelserna i 4 kap, 2 §
expropriationslagen tUIkom anfördes, att det inte är motiverat alt låta
immissionsskador från expropriationsföretaget påverka ersättningen i annat
fall än då rätt till ersättning för sådana skador föreligger enligt reglerna i
mUjöskyddslagen (prop, 1971:122 s, 191). Utredaren uttalar, att de smärre
jämkningar han föreslår rörande skadeståndsansvaret knappast motiverar någon
ändring i 4 kap, 2 § expropriationslagen.

Enligt
hovrättens mening är det emellertid önskvärt att sambandet mellan
miljöskadelagen och expropriationslagen markeras. Om utredarens förslag till lydelse
av 3 § miljöskadelagen godtas, bör sålunda en följdändring i 4 kap, 2 §
expropriationslagen ske,

Etl
omdiskuterat spörsmål är frågan om fastighetsägare vid immissions-

skada skall ha ersättning för hela sin skada eller bara för den del som

överstiger kvalifikationsgränsen. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA

1977 s, 424 avseende trafikbuller intagk ståndpunkten att en del av den

skada som är belägen under kvalifikationsgränsen skall frånräknas. Utre

daren menar alt rättsfallet kan ge ledning vid vissa andra slömingar men

atl del på det hela taget är ogörligt att ge fasta riktlinjer för rättstUlämp-

ningen. Hovrätten instämmer i att det är svårt att ge sådana anvisningar.

Situationen är emellertid för närvarande den atl det inom stora områden är

ovisst både om avdrag skall ske och i så fall med hur mycket. Detta är

otillfredsställande, och hovrätten anser angeläget alt lagstiftaren anger

åtminstone några huvudprinciper för tillämpningen av lagen. Från ett

närliggande rättsområde kan nämnas all PBL-utredningen för den nya

plan- och bygglagens del föreslagit att — i de fall kvalifikationsgräns ställs

upp - hela skadan skall ersättas när gränsen har uppnåtts. Enligt vad

hovrätten erfarit har meningarna om förslagel varit delade vid remissbe

handlingen, Mol förslaget kan bl, a, invändas att det ger otiltfredsstäUande

tröskdeffekler när intrånget ligger strax över eller under kvalifikations

gränsen. Enligt hovrättens mening är det en rimlig princip att ersättning

enligt 3 § miljöskadelagen utgår endast för den del av skadan som över

stiger kvalifikationsgränsen. Detta är ju vad andra får tåla utan rätt till

kompensation. Det bör övervägas alt skriva in principen i miljöskadelagen.

Några skäl för att olika regler skall gälla för skilda slag av bestående

fastighetsinlräng kan inte anses föreligga, 113

8 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 83

3.3
Stockholms tingsrätt; Prop. 1985/86:83

Störningar
i omgivningen

Utredningen
diskuterar under denna mbrik frågan humvida del finns skäl att behålla den
inskränkning av miljöskyddslagens tillämpningsområde som ligger däri alt endast
störningar som drabbar "omgivningen" omfattas av lagens bestämmelser.
Utredningen har stannat för alt den nuvarande inskränkningen bör bibehållas. De
skäl som utredningen anfört lill stöd för sin ståndpunkt är emellertid enligt
tingsrättens mening svaga.

Såsom
framgår av vad utredningen anfört medför begränsningen tiU
"omgivningen" atl skadelidande, som drabbas av en olägenhet inom den
anläggning eller del arbetsområde i vilket den miljöfarliga verksamheten
bedrivs, kan komma atl stå utan ekonomiskt skydd mot konsekvenserna av skadan.
Utredningen har motiverat skl stäUningstagande med att arbetstagare inom del
miljöfarliga företagel i allmänhet får full kompensation för personskada genom
arbetsskadeförsäkring i förening med irygghelsför-säkring och all del strider
mot ett traditionellt synsätt alt låta andra personer, vilka befinner sig inom
anläggningen eller arbetsområdet, göra gällande det strikta ansvar som
industrin bär mot utomstående. Beträffande sakskadorna menar utredningen atl
det bör räcka med att ansvaret kan regleras genom avtal med arbetsgivaren.

Det
är säkert riktigt som utredningen framhållit att antalet fall av skador inom
arbetsområdet, i vilka ersättning enligt regler om strikt ansvar ter sig
verkligt angelägen, är litet. Detta förhållande utgör dock inget skäl för att
även i fortsättningen utesluta vissa skadelidande från möjligheten att erhålla
ersättning med stöd av miljöskadelagen.

Det
är enligt tingsrättens mening angeläget att man nu tar tiltfället i akt atl
låta miljöskadelagen gäUa även vid skador som inträffat inom arbetsområdet,
dvs. utan begränsning tUl "omgivningen". Den utvidgning av fastighetsägarens
strikta skadeståndsansvar som bhr följden härav kan vara av stor betydelse för
en enskild skadelidande. Ur företags- och samhällsekonomisk synvinkel torde
utvidgningen komma all i del närmaste sakna betydelse.

Eftersom
arbetstagare inom miljöfarliga förelag i aUmänhel kan få fuH kompensation för
personskada genom arbelsskade- och trygghetsförsäkring kommer ett övergivande
av omgivningsrekvisitet knappast att medföra någon ökning av antalet
skadeståndskrav för denna gmpps del. I den mån en sådan arbetstagare av någon
anledning inte kan få ersättning genom försäkringar är det så mycket viktigare
att miljöskadelagens regler kan tiUämpas, Det förhållandet atl den stora
majoriteten arbetstagare kommer att kunna välja mellan att begära ersättning
försäkringsvägen eller att kräva skadestånd utgör inget skäl all behålla den
nuvarande begränsningen tiU "omgivningen". Denna valmöjlighet torde
föreligga redan nu om skadan inträffar utanför själva arbetsområdet.

Den praktiska betydelsen
av omgivningsrekvisitet är möjligen något

störte när det gäller personer som inte är arbetstagare hos den fastighets

ägare, vars verksamhet orsakat skada. Det är emellertid svårt atl tro att en

utvidgning av fastighetsägarens ansvar till att omfatta även skador som jj4

inträffat
inom arbetsområdet skulle medföra någon märkbar ökning av Prop. 1985/86:83
antalet skadeståndskrav. De flesta besök av utomstående på en arbetsplats där
induslrieU och miljöfarlig verksamhet bedrivs torde vara så kortvariga alt en
mätbar skada, som kan sammanbindas med besöket knappast hinner uppkomma, 1 den
mån sä ändock blir fallet kan möjligheten atl åberopa mUjöskadelagen bli av
stort värde för den skadelidande. Vad beträffar personer som obehörigen tagit
sig in på ett arbetsområde torde ett eventuellt skadestånd regelmässigt kunna
jämkas.

Ersättningsgilla
skador

Utredningen
behandlar under denna rubrik frågan om vilka skador som är ersättningsgilla
enligt miljöskadelagen. Tingsrätten har - under fömtsättning att utredningen i
det andra stycket på sid, 156 avsett atl uttala etl förmodande om att man inte
behöver räkna med skadeståndsansvar på gmnd av mer än normal irtitation hos
nervösa personer - inte någon invändning mot vad utredningen anför. Tingsrätten
viU emellertid peka på att utredningen inte har tagit upp frågan om en risk för
skada eller men för människors hälsa skall betraktas som en ersättningsgiU
skada enhgt miljöskadelagen eller ej. Lagrådet uttalade i sitt yttrande över
förslaget till miljöskyddslag (proposition 1969:28 s, 377 n) att skada eUer men
för människors hälsa och hälsorisker alltid torde vara att betrakta som väsentliga
olägenheter. Någon bekräftelse på alt även hälsorisker är att anse som
olägenhet i miljöskyddslagens mening står emellertid inte atl finna i departementschefens
uttalanden i förslaget tUl miljöskyddslag. Något bestämt besked står heller
inte att få genom rättspraxis. Tingsrätten anser att det genom ett klart
motivuttalande nu bör slås fast huruvida en risk för människors hälsa är en
ersättningsgiU skada enhgt 1 § miljöskadelagen,

3.4 Försvarets
civilförvaltning:

Beträffande
utredningens förslag tiU lydelse av 3 § vill civilförvaltningen anmärka att
borttagandet av väsentlighetsrekvisitet, annat än i fall rörande ren
förmögenhetsskada, enligt ämbetsverkets mening inte är invändnings-fritt.
Civilförvaltningen, som anser motiv finnas både för och emot avskaffandet av
delta rekvisit, har dock, vid en sammanvägning av de olika bakomliggande
intressena, stannat för att tillstyrka utredningens förslag i denna del,

3.5 Fortifikationsförvaltningen:

För
det fall oacceptabla miljöstörningar uppkommer till följd av den militä

ra verksamhet som normalt bedrivs inom försvarsmaktens fastigheter ak

tualiseras frågor om alt antingen vidta åtgärder med avseende på verksam

heten som sådan eller utge intrångsersättning - i vissa faU i form av

tilläggsisolering av bostadsbyggnader - eller lösa in drabbad fastighet.

Fortifikationsförvaltningen har under lång tid handlagt ärenden av tfråga-

varande art och har därvid utgått från att sådan ersättning som utgivits till 115

person
som kvarbor på drabbad fastighet, i vissa faU i form av tilläggsisole- Prop.
1985/86:83 ring mot flygbuUer, avsett kompensation för fastighetens minskade
marknadsvärde. Ersättningen har således betraktats som en intrångsersättning.
Denna princip bör, enligt fortifikationsförvaltningens mening, gäUa även
framgent. Förvaltningen ställer sig därför tveksam till möjligheten att, såsom
angivits på s, 155 i betänkandet, beräkna skadeersättning vid tidsbegränsad
störning som inte medför person- eUer sakskada, Intrångsersätl-ningen måste,
enligt fortifikationsförvaltningens uppfattning, knytas tUl den störda
faslighetens värde, i den mån fastighetsägaren finner det angeläget att bo
kvar på fastigheten,

I
fråga om inlösen av störd fastighet innebär förslaget ingen förändring i
förhållande tUl gällande regler. Fortifikationsförvaltningen fömtsätter, att
inlösen av svårt störda bostadsfastigheter även framgent kommer att utgöra den
i första hand utnyttjade åtgärden vid skadereglering och atl
intrångs-ersättning kommer att utnyttjas endast i de fall särskilda
omständigheter kan motivera ett kvarboende.

Utredningen
föreslår att även tiltfäUig verksamhet skall kunna skapa etl skadeståndsansvar.
Det torde härvid i första hand vara fråga om person-och sakskada, eventuellt
även förelagsskada. Enligt fortifikationsförvaltningens mening bör
möjligheterna att i dessa fall erhålla skadestånd bli begränsade. Förvaltningen
utgår därvid från att den i 3 § 2 stycket föreslagna begränsningsregeln ger
avsedd effekt i fråga om förmögenhetsskada.

3.6
Luftfartsverket:

Utredningen
är tveksam om det strikta ansvaret bör omfatta obehag, irritation och liknande
olägenheter av ideeU natur. Utredningen föreslår emellertid "en försiktig
utvidgning av området för ersättningsgiU skada" (s. 156),

Luftfartsverket
anser att någon utvidgning inte bör ske. Psykiska obehag är svåra att objektivt
bedöma. Det är också vanskligt att bestämma ett ekonomiskt värde på
"skadan". Vid expropriation kan sakägare få ersättning enbart för
ekonomisk skada,

I
och för sig skall väsentlighelsregeln i 3 § andra stycket kunna åberopas mot
ersättningskrav som hänför sig tiU ideella skadeverkningen (utredningen s,
266), Å andra sidan får väsentlighetsregeln en delvis annorlunda innebörd än i
30 § miljöskyddslagen, om den såsom utredningen föreslår kopplas tUl ett värde
i kronor, exempelvis gängse självriskbelopp (s, 266),

Luftfartsverket
anser att det måste befaras att yrkande om ersättning för

obehag av t, ex, buller framställs jämte ett yrkande om ersättning för

minskat fastighetsvärde eller löseskilling vid inlösen. Båda yrkandena kan

hänföras till samma grund (samma störning och samma skada). Döms

ersättning ut i enlighet med yrkandena får fastighetsägaren på sätt och vis

dubbelkompensalion. Om inte annat kan ett yrkande om ersättning för

obehag framställas för atl ha prutmån eller större förhandlingsulrymme

inför en eventuell förlikning. Man kan även anlägga skattemässiga syn

punkter på större ideella skadestånd, 116

Man kan också stäUa frågan
om en skadelidande, som fält ersättning för Prop, 1985/86:83 t, ex. två års
obehag av flygbuller, kan återkomma efler några år och få ytterligare
ersättning för den senare perioden.

3.7
Kammarkollegiet:

Kretsen
av ersättningsberätligade

I
detta avsnitt tar utredningen upp skador som drabbar allemansrätten eUer eljest
det aUmänna. Vad gäller allemansrätten nämns som exempel bl.a, fiskaren på
allmänt vatten som fått sitt fiske fördärvat och bärplockaren i den bespmtade
skogen. Utredningen har stannat för att dessa inte skaU vara berättigade till
ersättning enhgt MSkL. En anledning tiU detta skulle vara att
miljöskyddsutredningen ämnade öppna en möjlighet för det allmänna att hos
koncessionsnämnden utverka förpliktelser för den som utövar miljöfarlig
verksamhet all vidla återställningsåtgärder vid inträffad skada. Därmed skulle
allemansrätten i viss mån bli liUgodosedd. Miljöskyddsutredningen har numera
framlagt sitt slutbetänkande (SOU 1983:20) Bättre miljöskydd II,

Vad
miljöskyddsutredningen nu föreslår är att utövaren skaU - på talan av det
allmänna företrätt av naturvårdsverket - kunna åläggas att genom åtgärder
återstäUa mark- och vattenområden efter vad som är skäligt. En sådan åtgärd kan
exempelvis vara borttagande av fiberbankar som uppkommit genom avloppsutsläpp
från en cellulosafabrik. Frågan är emellertid hur man skaU ställa sig till de
renodlade giftulsläppen. Dessa kan vara av momentant slag, orsakade av
olyckshändelser eller av vårdslöshet, och drabbar då som regel inte själva
vattendraget på sådant sätt atl särskilda återslällningsålgärder behövs.
Samtidigt kan dock utsläppen förorsaka allvarliga skador, närmast då på
fiskbestånden. Vad koUegiet nu efterlyser är möjligheter för det aUmänna att i
en sådan situation utverka ett åläggande för den som orsakat skadan att bekosta
åtgärder till fiskets upphjälpande. Denna fråga torde höra hemma i den
blivande MSkL.

Ett
från verkligheten hämtat exempel utgör utsläppen på 1950-talet i Mörmmsån av
cyanidhaltiga vätskor från Haldaverken i Svängsta. Dessa orsakade omfattande
laxdöd. Skadan bestod i - förutom vuxna laxars död — att två årskullar laxungar
slogs ul mer eller mindre. Del medförde naturiigen en minskad utvandring av
laxsmolt från Mörmmsån de närmast påföljande åren, vilket i sin lur gick ut
över bl,a. yrkesfisket efter lax. En sådan skada kan emellertid kompenseras i
efterhand genom odling och utsättning av utvandringsfärdiga smoU, Så skedde
också i fallet Haldaverken, Det var på vattenlagens tid. Enligt ML är det inte
möjligt att utverka en sådan kompensationsåtgärd, vilket koUegiet upplever som
otillfredsställande.

Allmänt
kan sägas om våra lax- och havsöringsproducerande vattendrag

att de har sin främsta ekonomiska betydelse för kust- och havsfisket.

Endast en liten del av den utvandrande smolten som uppnår fångslbar

storlek återvänder till vattendraget för lek. Den fiskdöd som giftutsläppen

från Haldaverken framkallade drabbade aUtså främst kust- och havsfisket, 117

dvs, det allmänna,
eftersom utövare av detta fiske ju inte är taleberätti- Prop. 1985/86:83
gade.

Enligt
kollegiets mening är det utomordentligt angeläget alt skador av den typ som
inträffade i Mörmmsån skall kunna bli ersatta. För denna typ av skador bör
gälla strikt skadeståndsansvar och det aUmänna bör i förekommande fall äga
talerält. Vad kollegiet åsyftar är en lösning med närmast det norska
lagförslaget som förebUd (s, 160), Kollegiet får därför föreslå att det i MSkL
- eUer i ML, om det befinns lämpligare - intas en föreskrift av innebörd att
det allmänna skall äga lalerätt för skada som huvudsakligen drabbar det
aUmänna, en talan som bör utmynna i att skadegöraren åläggs atl ulföra eller
bekosta erforderliga åtgärder för atl kompensera den skada som del allmänna
åsamkats.

3.8
Statens naturvårdsverk:

Under
punkten "Kretsen av ersättningsberättigade" konstaterar utredningen
all del många gånger är skador på allmänna intressen som framstår som de
allvarligaste konsekvensema av föroreningar och andra störningar i miljön och
att det i och för sig skulle vara önskvärt att låta en skadegörande verksamhet
ersätta även sådana skador. Naturvårdsverket delar emellertid utredningens
åsikt alt de förslag som miljöskyddsutredningen framlägger i sitt belänkande
Bättre miljöskydd II (SOU 1983:20) om återställning och sanering m.m.
dock synes kunna i stor utsträckning fylla de behov som annars skulle kunna bli
tillgodosedda genom skadeståndsskyldighet mot det allmänna. De skäl som
utredningen anför mot att komplettera återställnings- och
saneringsskyldigheten med en skyldighet att utge skadestånd tiU det allmänna
för sådan skadad miljö som inte kan återstäUas torde vidare få godtas.

Naturvårdsverket
finner inte anledning lill invändningar mol utredningens resonemang i vad
avser frågoma om ersättning till enskilda eller lill del allmänna för minskade
möjligheter att utöva allemansrättsliga befogenheter. Att nu genomföra
möjligheter till ersättning i dessa avseenden synes fömtsätta att rättsregler
införs om aUemansrätlen som skulle kunna leda tiU att allemansrättens
omfattning minskas, vilket vore en olycklig utveckling.

3.9
Fiskeristyrelsen:

Fiskeriinlendenten
i mellersla distriktet:

Vad
gäller fiskefrågor har förekommit fall i samband med dumpning att

entreprenören dels inte utfört arbeten så omsorgsfuUt eller följt förbudsti

den som föreskrivits. Vidare har man i vissa fall dumpat sådant avfall i

vatten av helt annat innehåll och på helt andra ställen än vad som varit

avsett enligt ansökan och därigenom tillfogat fisket skador, utan att någon

rälsida kunnat gå att få fram beträffande ansvarighetsfrågan m.m. Ofta är

det så, att entreprenören har avgivit etl visst anbud för det arbete, som

skall utföras, vilket mestadels är tidsbestämt och omfattar visst ackordsar- 11 f

bete.
För att hålla tiderna och anbudet fuskas därvid myckel avseende Prop.
1985/86:83 omsorgen vid arbetets utförande. Även om lagen i detta faU strikt
innebär att det är entreprenören, vUken genom ovarsamhet våUat skadan och
därmed skaU ersätta densamma, kan bevisföringen bli både svår och kostsam.
Företagaren anser att det är entreprenören som genom ovarsamheten vållat
skadan. Den senare i sin lur anser all förelagaren skaU bevisa detsamma.
Polisen och kontrollmyndigheten är underbemannade atl "betrodd"
skadebevisning ibland kan vara svår att få fram. Enligt utredningen får
fastighetsägaren, uppdragsgivaren, svara för mUjöskador, som entreprenören
orsakar. För den enskilde yrkesfiskaren, vilken i sådana här faU kan bli
skadelidande, måste kanske ha en egen försäkring för att täcka skador, som
enligt ovan förnekas. Fiskaren vågar i allmänhet inte föra lalan vid
fastighetsdomstol i del fall han inte är berättigad till fri rättshjälp. Enligt
punkt 5 "utredningens" sammanfattning föreslås, att bevisning om
orsakssammanhanget mellan skadegörande handling och skada skall lindras. Om
detta fungerar i praktiken får detta anses som ett steg i positiv riktning till
den skadelidandes skydd.

I
vissa fall, beroende på omfattningen, kan sägas att här enligt ovan relaterad
skada även kan komma atl beröra allmänna intressen såsom naturmiljö,
allmänhetens rekreationsmöjligheter m.m. Miljöskyddsutredningen kommer enligt
"utredningen" att i samråd med densamma lägga fram ett lagförslag om
skyldighet att återställa förstörd miljö, varför "utredningen" inte
ansett det nödvändigt alt föreslå regler om skadestånd tUl det aUmänna i
miljöskyddslagen. Om så blir fallet, kan viss lösning tänkas ske till fördel
även för den enskilde i ovan relaterade faU, där skadestånd kan vara svårt att
få ut för den enskilde, i det att skador genom den mUjöfarliga verksamheten ersattes
i form av åtgärder. I vattenmålsfrågor har sådan lösning i många fall fungerat
bra.

En
fråga, vilken inte berörs av utredningen, är hur skadestånd skall kunna åläggas
en fastighetsägare vad gäller uppstädning efter avslutad miljöpåverkande
verksamhet. Enligt 40 § ML kan lUlsynsmyndigheten utfärda vitesföreläggande.
Enligt etl autentiskt faU, där fiskeriintendenlen haft att yttra sig (bUaga 1
här), har industrin, fastighetsägaren, trots visst tidigare medgivande om
bortförskaffande av bankar, underlåtit atl göra delta och besvärat sig över
länsstyrelsens föreläggande med åberopande av att i förarbetena till 40 § 3 st.
ML inte innehåller några närmare uttalande om lagmmmels innebörd. Mol bakgrund
av att allt fler nedläggningar av industrier med miljöförstörande och förändrad
verksamhet och omflyttningar är i tiden, borde vissa lagbestämmelser införas
med förpliktelser om skadeersättning eller återslällningsålgärder, eftersom här
slarvas mycket.

Fiskeriintendenlen
i östra distriktet:

9
§ i lagförslaget innehåller bestämmelser om ersättning för framtida mil

jöskada. 1 delta sammanhang bör särskik uppmärksammas betydelsen av

en konlrollundersökning som utförs av opartisk institution för alt klariägga

mUjöskadans storlek och varaktighet. När det gäller miljöskador som 119

drabbar fiskeintresset bör
fiskeriintendentorganisationen av berörd fas- Prop, 1985/86:83
tighetsdomstol förordnas som sakkunnig att på den skadevällande fastighetsägarens
bekostnad utreda skadefrågan. Utan en sådan undersökning torde del inte vara
möjligt att klarlägga fiskeskadans omfattning.

3.10 Sveriges
advokatsamfund:

Miljöskyddslagens
tillämpningsområde begränsas av att endast slömingar som drabbar
"omgivningen" omfattas av lagens bestämmelser. Utredningen har
stannat för atl denna begränsning bibehålles. Samfundet ifrågasätter om det
längre är motiverat alt bibehålla begränsningen, bl. a, av det skälet att
förslaget i vissa andra hänseenden avlägsnar sig från det gamla immissionsbegreppet.
En utvidgning av fastighetsägarens strikta skadeståndsansvar kan vara av stor
betydelse för en enskild skadelidande utan att generellt nämnvärt belasta
företagen eller samhället. Antalet skadefaU av här förevarande slag är
säkerligen förhållandevis ringa. Slopandet av begränsningen skuUe dessutom
underlätta rättstillämpningen,

3.11 Svenska
försäkringsbolags riksförbund:

Utredningen
har föreslagit alt visst skadestånd, ("om också ofta reducerat") för
miljöskada skaU utgå, icke blott då en fysisk påverkan föreligger utan även då
en viss fara för skada kan påvisas (psykiska och estetiska immissioner).

Svensk
rätt intar en mycket restriktiv håUning när det gäller skadestånd p.g.a.
psykiskt hdande (1 kap. 3 § SKL), Den nu föreslagna regeln synes innebära en
betydande utvidgning av del område där skadestånd för psykisk påverkan kan
komma ifråga.

1
fall med psykisk påverkan uppslår betydande problem bl. a, vid bedömningen av
kausahtetsfrågan och vid bestämmandet av ersättningens storlek. Överhuvudlaget
skulle en regel med nu angivet innehåll kunna föra mycket långt. Icke minst det
förhållandet att varken gällande miljöskyddslag eller den föreslagna
miljöskadelagen upptar någon bestämmelse eller begränsning av kretsen av
ersättningsberättigade "sakägare" — såsom t,ex, genom anknytning lUl
grannelagel - medför, enhgt riksförbundets uppfattning, atl återhållsamhet är
påkallad beträffande ersättning för s,k, psykiska immissioner.

Riksförbundet
är av den uppfattningen att huvudregeln bör vara att en skada, för att ersättas
som miljöskada, skaU vara av fysisk natur. Vad nu sagts utesluter emeUertid
inte att den som stadigvarande utsätts för immissioner av psykisk natur kan
erhålla ersättning i specieUa situationer,

Rekvisiten
ortsvanlighet och allmänvanlighet har överförts från miljöskyddslagen tiU förslaget
till miljöskadelag (3 §), Däremot kvarstår väsentlighetsrekvisitet numera
endast beträffande ren förmögenhetsskada (3 § 2 st,),

Enhgt
förslaget skall skada enligt 1 § ersättas vid strikt ansvar endast då

störningen skäligen inte bör tålas med hänsyn till orts vanlighets- och 120

allmänvanlighetsrekvisilen.
Enligt riksförbundets mening bör strikt ansvar Prop, 1985/86:83 komma
ifråga endasl då det föreligger ett viktigt skyddsbehov.

Förslaget
att vid vållande låta samtliga störningar omfattas av skadeståndsskyldighet är
i och för sig en enkel och klar regel. Från praktisk synpunkt medför den
föreslagna regeln emellertid påtagliga nackdelar med hänsyn tiU utformningen av
bevisregeln i 2 §. I den praktiska skaderegleringen torde den föreslagna
regien, i belysning av 2 §, komma att medföra att stora resurser måste avsättas
för atl utreda även bdoppsmässigt mycket låga skadeståndsanspråk. En sådan
ordning är enligt riksförbundets mening knappast ralioneU, Rent allmänt kan den
invändningen göras att resurserna för skadereglering på detta område bör
förbehållas de skador som inte är helt bagateUartade,

En
beaktansvärd konsekvens av den föreslagna 3 § är att möjligheterna ökar för den
som vUl använda stadgandet i chikanöst syfte.

Mot
bakgrund av det som nu sagts är det rimligt att överväga en självrisk eller en
konstruktion som finns i 3 § 2 st.

Riksförbundet
är av den uppfattningen alt alla skador av helt ringa betydelse bör undantas
från skadeståndsansvar i enlighet med vad som stadgas för ren förmögenhetsskada
13 § 2 st. En lämplig gränsdragning kan därvid göras med utgångspunkt från
utredningens förslag att tiUämpa hemförsäkringens självriskbelopp. Vid störte
skador skulle det med fördel kunna införas en självriskregel av den utformning
som anges i l.ex. rättsfallet NJA 1977:424, (5 % av fastighetens
taxeringsvärde).

3.12
Försäkringsjuridiska föreningen:

Miljöskadeansvaret
innefattar ganska olikartade element och frågor. Ur denna synpunkt är det
angeläget atl lagtexten bygger på en så tydlig begreppsbildning som möjligt, så
att lagens innebörd i görligaste mån kan utläsas utan studier av motiven.

Del
kan ifrågasättas om inte terminologin i lagen kan göras någol tydligare.
Miljöskyddslagens distribution mellan störning och olägenhet försvinner sålunda
i förslaget till miljöskadelag och ordet skada blir etl överordnat begrepp för
såväl person- eller sakskada som annan olägenhet, som emellertid måste vara av
ekonomisk betydelse och därför närmast är atl klassificera som ren
förmögenhetsskada. Den mycket allmänna användningen av ordet skada i lagtexten
ger inte önskvärd klarhet om vilka olika skadetyper som kan vara
ersättningsgUla, Ett förtydligande skulle därför vara om ordet skada i 1 § i
förslaget till lagtext utbyttes mot "person- eller sakskada eller ren
förmögenhetsskada", FöljaktUgen bör även i 3 § andra stycket uttrycket
"skada som uppkommer utan samband med atl någon lider person- eller
sakskada" bytas mot "ren förmögenhetsskada ersätts endast om
etc", I 4, 5 och 7 §§ talas om "person- och sakskador" i
pluralis. Del förefaUer dock lämpligare all i enlighet med terminologin i
skadeståndslagen tala om "person- eller sakskada".

121

Slömingar
i omgivningen Prop. 1985/86:83

Begreppet
"omgivningen" fyller enligt lagförslaget, liksom enligi miljöskyddslagen,
en avgränsande funktion. Utredningen tar i första hand sikte på vad som skulle
kunna kallas gränsen inåt, mol den störande verksamheten, och vUl från ansvar
enligt lagen utesluta skada som drabbar någon inom området för densamma,
däribland anställda i verksamheten, Lagtekniskt drar emeUertid begreppet
omgivningen upp en gräns även utåt, dvs, den som faUer utanför omgivningen är
ej ersättningsberätligad. Något annat begrepp i lagen finns i varje fall inte
på vilket man kan haka upp uteslutande från ersättningsrätt av i,ex, den som
inte längre kan utöva sin allemansrätt och plocka bär inom ett giftbespmtat
område.

Hela
frågan om vilken krets av sakägare, som bör vara ersättningsberätligad, är fö.
ett problem främst med tanke på rena förmögenhetsskador, lät vara att man med
denna utgångspunkt möjligen kan ge ersättning för ekonomisk förlust i vissa
fall, då det faktiskt föreligger en sakskada s,a, s, i botten och dä gränsen
mot icke-ersättningsgiUa iredjemansskador kan aktuahseras. Vid ersättningskrav
från den som omedelbart drabbats av person- eller sakskada saknar däremot
yttergränsen av begreppet omgivningen betydelse. Även bärplockaren är
ersättningsberältigad om han själv drabbas av personskada, I 4 § om
sprängskador behövs överhuvudtaget ingen yttre gräns, eftersom var och en som
själv drabbas av person- och sakskada är ersättningsberältigad.

Föreningen
vill tfrågasälta om man inte vid en överarbetning av förslaget skulle kunna nå
fram till en något tydligare begreppsbildning i lagen för omgivande både av den
inre och den yttre ansvarsgränsen i här angiven mening. Därvid möter emellertid
också besvärliga problem om vUken avgränsning som är lämphg.

Vid
behandlingen av termen "omgivningen" i 1 § uttalar utredningen att
avgränsningen innebär all skador som inträffar inom den anläggning där
verksamheten bedrivs eller annars på verksamhetens arbetsområde inte ersätts
enligt den föreslagna lagen. Denna tolkning synes inte överensstämma med
utredningens påstående att skador inom besprutade skogsområden ibland skall
ersättas. Om en fastighetsägare bespmlar ett ganska stort skogsområde ulgör ju
delta "arbetsområde" för verksamheten i fråga. Men trots det skulle
enligt utredningens uttalande fastighetsägaren alltså inte undgå ansvar för exempelvis
skada på person. Frågan blir givelvis också vad som skall inläggas i störte
område, arbetsområde samt begränsat område. Kan för övrigt fastighetsägaren
klara sig undan ersättningsansvar om han varnat aUmänheten för tillträde inför
besprutning av "störte skogsområde"?

Det
förefaller som om lydelsen i I § innefattar en risk för missuppfattning.
Första stycket i bestämmelsen skall ju uppenbarligen inte förstås så att det är
fastighetens omgivning. Lydelsen synes böra justeras för att undanröja risken
för missuppfattning.

Del
kan vidare tfrågasättas varför endast skada i "omgivningen" dvs,

utanför
den skadebringande anläggningen skall ersättas. Visserligen torde

skador
inom anläggningen i flertalet fall höra under arbetarskyddslagstift-

122

ningen.
Men det synes inte hindra att ett skydd tillskapas för tillfälliga Prop.
1985/86:83 besökare.

Väsenllighetskravel

Genom
atl slopa väsentlighetskravet för ersätlningsgiUa ölägenheter skapar
utredningen som nämnts möjlighet till ersättning även för bagateUartade
skador. De skäl som utredningen anför ter sig svaga och föga övertygande.
Regeln har onekligen en funktion sålUlvida alt den avhåller personer från atl
söka ersättning för bagateUartade skador som inte har orsakats genom
försumlighet. Utredningen anför att det är främmande att inte en skada skall
ersättas bara för att den är liten men påpekar själv att orts- och
allmänvarUighetsreglema begränsar ansvaret i sådana faU, där skadan är
bagatellartad. Frågan kan då stäUas om det är riktigare att bagateUartade
skador undantages genom tillämpning av orts- och aUmänvanlighetsreg-leraa än
genom en klar regel härom, Processekonomiskt är det en fördel att kunna direkt
tillämpa väsenthghetsregeln. Vidare kan det leda tUl missuppfattningar atl den
behålles vid ren förmögenhetsskada.

Orts-
och allmänvanlighet

I
30 § ML sägs att ersättning utgår bara i den mån en olägenhet inte skäligen bör
tålas med hänsyn tiU förhåUandena i orten eller tiU dess allmänna förekomst
under jämförliga förhåUanden, Detta uttryck ändras till "i den mån
störningen skäligen inte bör tålas etc". Detta är en väsentlig ändring.
Därmed faller begränsningen av ersättning för skada, dvs. för effekten av
störningen bort. Den s.k. toleransgränsen torde få en annan innebörd. Enligt
ordalagen skall hela skadan ersättas om stömingen inte bör tålas, ehuru
utredningen menar alt ändringen inte skaU ha denna innebörd. Utbytet av
lokution har enligt utredningen skett för att det tidigare uttrycket
"olägenhet" var mångtydigt. Hur det nya uttrycket skall tolkas förefaller
dock inte klart. Skall man anta en toleransgräns för en störningslyp och endast
ersätta den del av uppkommen skada som går utöver vad slömingstypen normalt
orsakar, eller skcdl toleransgränsen bortfaUa, Är del vidare meningen att
betydande skador av t, ex, en gmndvatlensänkning skall tålas därför atl
slömingstypen gmndvatlensänkning är vanlig inom ett visst område eller för alt
sådan störning är vanlig under jämförliga förhållanden.

Särskilt
specialmoliveringen ger vid handen atl den nya regeln är diffus och bör utredas
ytterligare. Att termen "olägenhet" utbytes mot "skada eUer ren
förmögenhetsskada" enligt vad som anförts ovan synes lämpligt men utgör
mte skäl för att släppa anknytningen mellan orts- och aUmän-vanlighelsrekvisiten
och termen skada.

Ansvaret
för vållande

Vid
vållande skall enligt utredningen inte finnas någon begränsning utom

vid
ren förmögenhetsskada, som om den uppkommer utan samband med 123

person- eller sakskada
bara skall ersättas om den är av betydelse. EmeUer- Prop. 1985/86:83 tid
för utredningen en diskussion om att hänsyn ibland men inte alltid skall lagas
till specieUl immissionskänslig egendom och tUl prioritetssynpunkter.
Dessa frågor är svåra och viktiga och bör närmare behandlas i propositionen,

3.13
Lantbrukarnas riksförbund (LRF):

Miljöskadelagen
får endasl avseende på mUjöskador som drabbar den störande anläggningens
omgivning. Utredningen har naturligt nog i hög grad inriktat sitt arbete på
industrins förhåUanden. Att avgränsa etl industriområde från
"omgivningen" möter normalt inga problem. För lantbm-kels del gäller
att verksamheten bedrivs på hela den bmkade fasligheten. De avgränsningsproblem
som sammanhänger härmed har inte tUlräckligl beaktats av utredningen. Del kan
inte accepteras att lantbrukare som iakttagit vad på honom ankommer för att
undvika olägenheter åläggs skadeståndsansvar för miljöskada mot person som
befinner sig på fastigheten endasl med stöd av allemansrättsliga regler.

Utan
att framlägga lagförslag därom uttalar miljöskadeulredningen i betänkandet den
uppfattningen atl bl. a. allemansrätten i framtiden skulle kunna åsättas ett
ekonomiskt skydd. De uppfattningar som utredningen i dessa sammanhang ger
uttryck för avvisas bestämt av förbundet, Miljöska-delagsttftningen utgår från
atl skadeståndsskyldighet inträder oberoende av våUande. Näringsidkare som
iakttagit alla rimliga försiktighetsmått kan tiU följd härav komma att drabbas
av skadeståndsansvar enbart tiU följd av olyckliga omständigheter. Att dessa
olyckliga omständigheter skuUe kunna medföra skadeståndsansvar mol enskilda
personer för att dessa förlorat sin möjlighet att nyttja visst område med stöd
av aUemansrättsliga regler förefaUer orimligt. Lika orimligt blir det om det
allmänna tUlerkänns rätt till skadestånd på enahanda gmnder. Överhuvudtaget
saknas enligt förbundets mening skäl för att tiUskapa ett allmänt ekonomiskt
skydd för allemansrättens utövande.

Att
i miljöskadelagen inte uppställs krav på att orsakad skada skall vara väsentlig
för atl skadeståndsskyldighet oberoende av vållande skall inträda inger i sig
vissa betänkligheter. Enär undantaget från väsentlighetskravet endast har
avseende på person- och sakskada anser sig dock förbundet kunna godta
utredningens förslag i denna del. En fömtsättning för detta ställningstagande
är att MLs undantag från ansvar oberoende av vållande för skador som är
föranledda av störningar som är orts- eller allmänvanliga bibehålls i
miljöskadelagen.

3.14
Byggherreföreningen:

Det
förhållandet alt 1 § innebär en skärpning sålUlvida att även tillfälliga

störningar exempelvis på gmnd av sprängning omfattas av lagen förefaller

acceptabelt. Likaså skärpningen enligt 3 §, varigenom ersättningsskyldig-

hel föreligger för bagateUartade person- eller sakskador, även om skälen

för denna skärpning inte är övertygande, 124

3.15
Stockholms kommun: Prop. 1985/86:83

Stadskansliets
juridiska avdelning: Slömingar i omgivningen

Vid
behandlingen av termen "omgivningen" i 1 § uttalar utredningen all
avgränsningen innebär all skador som inträffar inom den anläggning där
verksamheten bedrivs eller annars på verksamhetens arbetsområde inte ersätts
enligt den föreslagna lagen. Denna toUcning synes inte överensstämma med
utredningens påstående att skador inom bespmtade skogsområden ibland skall
ersättas. Om en fastighetsägare bespmlar ett ganska stort skogsområde ulgör ju
detta "arbetsområde" för verksamheten i fråga. Men trots det skuUe
enligt utredningens uttalande fastighetsägaren alltså inte undgå ansvar för
exempelvis skada på person. Frågan blir då givetvis också vad som skall
inläggas i större område, arbetsområde saml begränsat område. Kan för övrigt
fastighetsägaren klara sig undan ersättningsansvar om han varnat allmänheten
för tillträde inför bespmtning av "störte skogsområde"?

Det
förefaller som om lydelsen i 1 § innefattar en risk för missuppfattning.
Första stycket i bestämmelsen skall ju uppenbarligen inte förstås så att det är
fastighetens omgivning. Lydelsen synes böra justeras för att undanröja risken
för missuppfattning, exempelvis verksamhetsområdets eller arbetsområdets eller
anläggningens omgivning eller rent av skada i omgivningen kring anläggningen,
arbetsområdet.

Det
kan vidare tfrågasättas varför endast skada i "omgivningen" dvs,
utartför den skadebringande anläggningen skall ersättas. Visserligen torde
skador inom anläggningen i flertalet faU höra under arbetarskyddslagstiftningen.
Men det synes inte hindra att ett skydd tillskapas för tillfälliga besökare.

Väsentlighetskravet

Genom
att slopa väsentiighetskravet för ersätlningsgiUa olägenheter skapar
utredningen möjlighet till ersättning även för bagateUartade skador. De skäl
som utredningen anför ter sig svaga och föga övertygande. Regeln har onekligen
en funktion såtillvida att den avhåller personer från att söka ersättning för bagateUartade
skador som inte orsakats genom försumlighet. Utredningen anför att del är
främmande alt inte en skada skaU ersättas bara för atl den är liten men påpekar
själv att orts- och allmänvanlighetsreglerna begränsar ansvaret i sådana fall,
där skadan är bagateUartad, Varför är det riktigare att bagateUartade skador
undantages genom tillämpning av orts- och allmänvanlighetsreglerna än genom en
klar regel härom? Processekonomiskt är det en fördel att kunna direkt tillämpa
väsentlighetsregeln. Vidare kan det leda tiU missuppfattningar att den behåUes
vid ren förmögenhetsskada.

125

Orts- och
aUmänvanlighet Prop. 1985/86:83

I
30 § ML sägs att ersättning utgår bara i den mån en olägenhet inte skäligen bör
tålas med hänsyn till förhållandena i orten eller till dess allmänna förekomst
under jämförliga förhållanden. Detta uttryck ändras lill "iden mån
störningen skäligen inte bör tålas etc." Delta är en väsentlig ändring.
Därmed faller begränsningen av ersättning för skada, dvs. effekten av
störningen bort. Den s.k, toleransgränsen försvinner. Enligt ordalagen skall
hela skadan ersättas om störningen inte bör tålas, ehum utredningen menar att
ändringen inte skaU ha denna innebörd. Utbytet av lokution har enligt
utredningen skett för att det tidigare uttrycket "olägenhet" var
mångtydigt. Hur det nya uttrycket skaU toUcas förefaller dock inte klart. Skall
man anta en toleransgräns för en stömingstyp och endast ersätta den del av
uppkommen skada som går utöver vad slömingstypen normall orsakar, eller skall
toleransgränsen bortfalla. Är del vidare meningen att betydande skador av t.
ex. en gmndvatlensänkning skaU tålas därför alt slömingstypen
gmndvatlensänkning är vanUg inom ett visst område eller för att sådan störning
är vanlig under jämförliga förhållanden, SärskUt specialmotiveringen ger vid
handen att den nya regeln är diffus och bör penetreras ytterligare. Att termen
"olägenhet" utbytes mot "skada" synes lämpligt men utgör
inget skäl för att släppa anknytningen mellan orts- och aUmänvanlighetsrekvisiten
och termen skada.

Ansvaret
för vållande

Vid
vållande skall enligt utredningen inte finnas någon begränsning utom vid ren
förmögenhetsskada, som om den uppkommer utan samband med person- eller sakskada
bara skall ersättas om den är av betydelse. Emellertid för utredningen en
diskussion om att hänsyn ibland men inte aUtid skall lagas tiU speciellt
immissionskänslig egendom och tUl prioritelssyn-punkter. Dessa frågor är svåra
och vikliga och bör närmare behandlas i propositionen.

Kretsen
av skadeståndsberätligade

Denna
krets bör enligt utredningen bli föremål för en generös bedönming. Några fasta
regler ges emellertid inte, utan frågan överlämnas till rättspraxis. Även här
behövs mera preciserade regler till ledning för rättspraxis och för eventuella
uppgörelser utom rätta.

3,16
Svenska kommunförbundet:

Utredningen
klarlägger att man vid bedömning humvida orts- och allmän

vanlighetsrekvisilen är uppfyllda ska utgå från stömingen - inte från

skadan. När det sedan gäUer väsentiighetsrekvisitet avses detta finnas

kvar bara vid ren förmögenhetsskada. Regeln om väsentlighetsrekvisket är

upptagen i 3 § andra stycket. Den regeln är emeUertid sä skriven att

bedömningen ska göras med utgångspunkt från skadan istället för störning- 126

en. Om detta verkligen är
avsikten kan synas tveksamt. Mera konsekvent Prop, 1985/86:83 hade annars
varit all även här anknyta till störningens betydelse.

Att
väsenllighetskravel tagits bort för sakskador ger ett egendomhgt resultat
beträffande vibralionsskador vid markarbeten. Om en kommun t,ex, utför
grävningsarbeten för ledningar i en gata och grävningsarbetena inte är särskUt
ingripande föreligger inte strikt ansvar för en inträffad rasskada. Om kommunen
sedan i samband med återställning av gatans ytbeläggning använder en vägväll
och vibrationsskador därav uppslår på en grannfaslighel blir kommunen enligt
utredningens förslag omedelbart strikt ansvarig härför. Egendomligheten blir så
mycket mera påtaglig som utredningen på s, 148 uttalar all det knappast torde
bh aktuellt att betrakta skakningar vid markarbeten som ort- eller
aUmänvanliga, I sammanhanget har styrelsen också uppmärksammat utredningens
uttalande på s, 265 atl det vid skakningsskada på byggnad är uppenbart att
ägaren i regel inte behöver tåla sådant avdrag på skadeersättningen som högsta
domstolen i rättsfallet NJA 1977 s, 424 bestämt för buUerskador på fastighet.
Lagförslaget och uttalandena medför enligt styrelsens mening en aUtför sträng
och stelbent princip för angivna skadefall. Det är rimligt atl den som bor inom
ett tättbebyggt område i viss omfattning får ulan ersättning tåla intrång och
olägenheter som är förknippade med bl, a, anläggnings- och underhåUsarbetena på
allmänna anläggningar. Den principen bör gälla även för mindre skakningsskador
på byggnad vid markarbeten.

3.17
Miöcentrum:

Strikt
ansvar

Vi
delar helt utredningens åsikt att huvudregeln skall vara att strikt ansvar
skall gälla i miljöfarlig verksamhet. Vi instämmer också i utredningens förslag
att det strikta ansvaret, i motsats tUl vad som nu gäller, också skall gäUa för
tiltfälliga störningar.

Vi
ifrågasätter dock utredningens förslag att undantag från det strikta ansvaret
skall göras när störningar är ortsvanliga eller allmänvanliga. Sådana undantag
från det strikta ansvaret kan leda liU att miljöfarlig verksamhet medvetet
lokaliseras till redan hårt förorenade miljöer, för att man skall kunna göra
utsläpp, som i en renare miljö hade lett till skadeståndsskyldighet.

I
sådana situationer kan undantag från det strikta ansvaret, p.g.a. ortsvanlighet
eller allmänvanlighet i praktiken leda till att det totala föroreningstrycket
i Sverige ökar.

Vi
är givetvis samtidigt medvetna om alt det kan vara motiverat med vissa undantag
från det strikta ansvaret. Vi tfrågasälter dock om inte dessa undantag borde
preciseras i lagtexten i stället för den nu allmänt hållna föreslagna
undantagsregeln.

Som exempel på
ifrågavarande problematik frågar vi oss humvida det

t, ex, skall anses självklart att skador till följd av bespmtning i jordbmks

områden på människor, växter och djur ej skaU anses skadeståndsgilla

p, g, a. ortsvanlighet eller allmänvanlighet. j27

Frågeställningen bottnar i
att hundratals privatpersoner varje år drabbas Prop. 1985/86:83 av s.k, spmtskador
tiU följd av att bekämpningsmedel, som spmtas över åkrar, genom vindavdrift
driver in på deras fasligheter och där orsakar skador pä växter, djur och
människor.

Skall
helt enkek "kemiska hemfridsbrott", med medel som är cancer-framkaUande
och bara får appliceras under förutsättning att bespmlaren har andningsskydd,
heltäckande overall m.m,, ej vara skadeståndsgUla, allt under det att
konventionella hemfridsbrott är skadeståndsgUla?

Begreppet
skada

Omfattningen
av skadeståndsskyldigheten skall enligt den föreslagna lagtexten avse
"skada", allt under del alt miljöskyddslagen f n, använder begreppet
"olägenhet".

Enligt
utredningen är syftet med denna omformulering inte att inskränka
skadeståndsansvaret utan snarare föranlett av SKL:s terminologi,

I
utredningen sägs bl.a, "Meningen är snarare atl man nu skall visa något
störte generositet beträffande vissa inte bagateUartade obehag som är svåra atl
uppskatta ekonomiskt men ändå är naturliga följder av en stöming", ,,.
"För det strikta ansvarets del synes det inte kunna möta några mera
vägande invändningar, att en försiktig utvidgning görs av området för ersättningsgiU
skada. Detta torde dock inte motivera att man behåller det mångtydiga ordet
"olägenhet" i lagtexten".

Det synes oss märkligt, ja rent av ofattbart, atl utredningen om den
vill utvidga området för ersättningsgiU skada, tar bort det mångtydiga ordet
"olägenhet" i lagtexten och ersätter det med det ur språklig synpunkt
sett mera begränsade ordet "skada". Enligt vår uppfattning är det
stor risk atl den faktiska följden av ett sådant ordbyte i lagtexten blir en
begränsning av området för ersättningsgiU skada.

Vi
erinrar om att effekten av miljöslörande faktorer (kemiska ämnen, buller m.m.)
på människor och djur ofta är svår att kvantifiera, emedan den bl. a. kan bestå
i allmänna obehag, irritation, vantrivsel, störningar av hemfriden, intrång i
den personliga integriteten m.m.

Många
miljögifter som tungmetaller och klorerade kolväten är dessutom kända för att
ge centralnervösa störningar, vUka är svåra atl härleda till en viss exponering
från miljöfarlig verksamhet.

Utredningen framför atl ett av syftena med det aktuella lagförslaget
är atl stärka den enskildes ställning vid mUjöskada. Enligt vår uppfattning är
del stor risk att den enskildes möjligheter alt få ersättning begränsas om
skadeståndsskyldigheten bara avser "skada" och inte det mera omfattande
begreppet "olägenhet".

Den
föreslagna lagtexten kan leda lill att endast direkt materiella skador eUer
direkt medicinska skador blir ersättningsgilla vid den praktiska rättstillämpningen,
allt under det att störningar av typen buller, damm, iUaluk-tande gaser m.m.
hamnar utanför ansvarsområdet.

Enligt
vår uppfattning bör även den sistnämnda typen av störningar

utan
tvekan omfattas av det strikta ansvaret, speciellt om slörningskällan

128

är förknippad med
kommersiella iniressen. Detta förefaller också vara Prop, 1985/86:83
utredningens avsikt med lagförslaget

Allmänt
skadestånd

Enligt
vår uppfattning bör man vid lagstiftning på miljöskadeområdel ta intryck av del
moderna synsätt som kommit till uttryck inom arbetsrätts-lagstiftningen. Enligt
§ 38 lagen om anställningsskydd gäller t,ex, att s,k, allmänt skadestånd skall
omfatta både ersättning för den förlust som uppkommit och ersättning för den
kränkning som lagbrottet innebär.

Det
är i dag den allmänna uppfattningen atl just ersättning för sådan kränkning har
en klart förebyggande effekt mot bakgrund av de förhållandevis stora
skadeståndsbelopp som utdömts för sådan kränkning.

Genom
våra många kontakter med personer som utsatts för miljöstörningar vet vi, att
allmänna ölägenheter, ingrepp i den personliga integriteten, psykiska
påfrestningar, kränkningar av hemfriden, berättigad oro för framtida skador och
hknande upplevs som särskilt svåra.

Därför bör man i den aktuella lagtexten särskilt markera att
ersättning vid miljöstörning även skall ulgå för kränkning och andra
olägenheter av ideell natur.

4 Orsakssammanhang och beviskrav

4.1
Justitiekanslern:

I
2 § i den föreslagna lagen har intagits bestämmelser om beviskrav. Enligt
utredningen är avsikten med förslaget i denna del att kodifiera den bevislättnad
i fråga om orsakssammanhanget mellan svarandens verksamhet och skadan som
kommit till uttryck i senare rättspraxis. Bestämmelsen förutsätter enligt
utredningen atl en skadlig störning bevisligen föreligger. Endast i sådana fall
skaU det vara motiverat att minska på beviskraven.

För
att inte i många fall den skadelidandes rätt till ersättning skall omintetgöras
torde det krävas att beviskraven ställs lägre vid miljöskador än i andra faU av
ersättningskrav i utomobligaloriska förhållanden. Det kan nämligen i vissa fall
vara omöjligt alt prestera fullständig bevisning om orsakssammanhanget. Jag har
därför ingen erinran i sak mot förslaget i denna del som bygger på gällande rätlstiUämpning.
Det är dock viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt att bevislättnaden inte tillåls
gå alltför långt. Även om inte full bevisning skaU behöva presteras måsle det
dock enligt min mening krävas att orsakssammanhanget åtminstone skaU göras
sannolikt på sådant sätt all övervägande skäl skaU tala för sammanhanget ifråga
eller, som saken uttryckts av högsta domstolen i rättsfallet NJA 1981 s. 622, atl
den skadelidandes påstående om ett visst orsaksförlopp är klart mera sannolikt
än någon förklaring till skadans uppkomst som lämnas frän motsidan och därtill
även i sig är sannolikt med hänsyn tUl omständigheterna i målet.

Även om jag således i sak
är positiv tUl utredningens förslag om bevis-

lättnad vill jag ifrågasätta om inte förslaget i vart fall enligt sin
ordalydelse 129

9
Riksdagen 1985186. 1 samt. Nr 83

går
väl långt. Ordet "skäligen" i lagtexten förmedlar lätt intrycket att Prop.
1985/86:83 beviskravet kan sättas mycket lågt, och jag anser inte att ordet ger
ett riktigt uttryck ål ståndpunkten i rättspraxis sådan den har utvecklat sig
på området. Ordet "skähgen" bör därför utgå. Det skuUe förslagsvis
kunna ersättas med orden "med övervägande sannolikhet" eller endast
"sannolikt". Härigenom skulle del framgå att del måste bevisas att
det som talar för orsakssammanhanget i fråga är starkare än det som talar emot
detsamma.

Ett
allemativ tiU förslaget i denna del är att låta den föreslagna bestämmelsen
helt utgå och med vad som anförts i frågan överlåta spörsmålet till
rättstillämpningen. Jag är dock av den uppfattningen att fördelama med en
lagreglering överväger.

4.2
Svea hovrätt:

2§

Enligt
betänkandet är den föreslagna bevisregeln i denna paragraf närmast atl se som
ett förtydligande av gällande rätt. Med anledning av den rättsutveckling som sketl
i frågan om beviskravet under senare tid kan möjligen tfrågasättas om behov
föreligger att nu lagsltfta i ämnet. Hovrätten vill uttala sin tveksamhet och viU
därvid framhålla såväl svårigheten att i en med nödvändighet kortfattad lagtext
fånga in de åsyftade situationerna som risken för oberättigade e contrario-slwt.
Vad gäller den redaktionella utformningen viU hovrätten peka på en viss
otydlighet i det att i 1 § används ordet "orsakar" medan i 2 §
används orden "kan antas ha orsakat". Vidare kan möjligen
ifrågasättas om inte ordet "skäligen" bör utgå eftersom redan av
orden "kan antas ha orsakat" följer att fuU bevisning inte skall
krävas.

4.3
Stockholms tingsrätt:

Utredningen
för i delta kapitel ett resonemang om behovet av en särskUd bevisbörderegel
beträffande orsakssammanhanget mellan en viss verksamhet och en åberopad
skada. Utredningens slutsats är alt del är både möjligt och önskvärt all stärka
de skadelidandes ställning såvitt angår kravet på bevisning av svåmlredda
orsakssammanhang.

Av
utredningens argumentering och av specialmoliveringen fUl den föreslagna
regeln i 2 § framgår inte klart huruvida utredningen avsett att ge uttryck för
vad som får anses vara gällande rätt eller om utredningen avsett att gå ett
steg längre tUl de skadelidandes förmån. Tingsrätten har fått uppfattningen alt
utredningen avsett att kodifiera gällande rätt sådan denna kommer till uttryck
bl.a. i avgörandena NJA 1981 sid. 622 och NJA 1982 sid. 421. Om denna
uppfattning är riktig nödgas man konstatera att den föreslagna regeln i 2 §
fält en utformning som inte helt överensstämmer med avsikten.

Högsta domstolen har i
båda de nämnda avgörandena uttalat att man i

vissa skadeståndstvisier fär anse att den skadelidande fullgjort sin bevis- 130

börda
beträffande visst påstått orsaksförlopp, om "detta framstår som Prop.
1985/86:83 klart mer sannolikt än någon förklaring till skadan, som lämnas från
motsidan, och därtUl även i sig är sannolikt med hänsyn till omständigheterna
i målet". Det beviskrav som högsta domstolen härigenom har stäUl upp är,
sett från den skadelidandes synpunkt, hndrigare än del annars gängse kravet på atl
sambandet skaU vara styrkt. Det är emellertid strängare än den av utredningen
föreslagna lokutionen "skäligen kan antas". Den lokution för
bevisningens styrka som kommer närmast det av högsta domstolen uppställda
beviskravet synes vara "sannolik".

Med
hänsyn till att gällande rätt på tfrågavarande område kommit till klart uttryck
i två nyligen avgjorda mål kan det ifrågsättas om en uttrycklig lagregel
beträffande beviskravet är nödvändig eller ens lämplig. Det kan göras gällande
att en sådan regel låser utvecklingen och hindrar avsteg från praxis åt någondera
hållet i fall då sådant avsteg ter sig motiverat. Å andra sidan kan man med
visst fog hävda atl en kodifiering av praxis förhindrar att misstag begås på gmnd
av okunnighet om gällande rätt och att en lagregel av aktuellt slag därmed ökar
rättssäkerheten.

Tingsrätten
tiUstyrker att en bestämmelse om beviskravet införs i miljöskadelagen. Fömtsältningen
härför är dock att bestämmelsen klart ger uttryck för nu gällande rätt. Däremot
avstyrker tingsrätten en regel med det innehåll som utredningen föreslagit. Ur rättspolitisk
synvinkel skulle det vara olyckligt om beviskravet beträffande orsakssambandet
mellan en viss verksamhet och en åberopad skada sänktes till den nivå som
representeras av "skäligen kan antas". Ett så lågt ställt beviskrav skuUe
avsevärt öka risken för atl skadetåndsskyldighel ålades annan än den som vållat
skadan. Det är också rimligt att anta atl premierna för ansvarsförsäkringen skuUe
höjas kraftigt.

4.4
Försvarets civilförvaltning:

Utredningens
förslag till införande av en särskild regel om bevislätlnad i aktuella lyper av
skadeståndsmål avslyrkes av civilförvaltningen. Skälen härtUl är följande.
Såsom framgår av såväl den allmänna motiveringen som specialmotiveringen anser
sig utredningen genom detta förslag inte åstadkomma någol mer än ett
förtydligande av en tendens som redan framträder i rättspraxis - en markering
av en lindring av besvisskyldigheten. Civilförvaltningen, ehuru ense med
utredningen om existensen av en sådan tendens, anser för sin del tiden ännu
inte mogen atl på del föreslagna sättet låta denna slå igenom i lagstiftningen.

Utredningen
har anmärkningsvärt nog varken i lagförslaget eller i motiven närmare
preciserat den avsedda omfattningen av denna bevislätlnad, utan har stannat för
att endasl peka på att resonemanget i de två i utredningen nämnda rättsfallen
borde kunna bli till viss ledning vid bestämmelsens lUlämpning.

Så länge gränserna för tiUämpning
av denna nya princip inte är klarare

definierade är det, enligt civilförvaltningens mening, alltför tidigt att låta

denna tendens lagfästas pä nu föreslaget sätt. Detta särskUt mol bakgmnd

av all bevislätlnad redan medgivks kärande i mål utanför den nu föreslagna 131

lagens
tillämpningsområde på ett sätt som starkt kan tfrågasättas om det Prop.
1985/86:83 ligger i linje med de intentioner som motiverat utgången i de två av
utredningen anförda rättsfallen.

4.5 Luftfartsverket:

Utredningen
föreslär att skadeståndsskyldighel skall kunna inträda om en störning skäligen
kan antas ha orsakat skadan. Regeln i 2 § om bevislättnad skall få betydelse
främst när orsakssammanhanget är invecklat och svårgripbart och person- eller
sakskadan visar sig först efter en tid. Men som utredningen själv framhåUer är
2 § tiUämphg på alla mUjöskador (s. 256,jfr även s, 259),

Luftfartsverket
anser att även om 2 § förses med utförliga motiv skapas ändock en alldeles för
långt gående osäkerhet om bevislättnadens lUlämpning, Denna osäkerhet skulle
gälla inte bara vid försök tUl skadereglering utom domstol utan troligen även i
de rättstillämpande domstolama.

Man
bör också beakta att bevislättnadsregeln kan komma att tillämpas vid tiUfälliga
störningar (som föreslås bh omfattade av skadeståndsskyldigheten enligt 1 §),
En sådan kombination kan uppslå om en person kräver ersättning för hörselskada
som ett startande fiygplan påslås ha orsakat när personen befann sig helt nära
flygplatsen, 1 det verkliga faU som exemplet anknyter tiU, framställdes kravet
flera år efler den påstådda händelsen, Å ena sidan synes aUa fömtsättningar
vara uppfyllda för skadeståndsskyldighet enligt 1 och 2 §§: flygplatsbuUer, tiUfällig
störning, hörselskada, svårigheten all bevisa sambandet meUan störning och
skada, Å andra sidan finns bara två fakta, nämligen att flygplatsverksamhet
pågick vid den aktuella tidpunkten och att en hörselskada föreligger.
Otvivelaktigt uppkommer en mycket långt gående skadeståndsskyldighet.

Också
vid påståenden om minskade fastighetsvärden på grand av närheten till en flygplats
kan bevislättnadsregeln komma alt tillämpas, eftersom det kanske inte går att
nå fullständig klarhet om den verkliga orsaken tiU värdeminskningarna. En
omfattande ersättningsskyldighet kan uppkomma för det allmänna.

Om
en bevislältnadsregel skall införas, bör den klart begränsas till alt avse
enbart vissa skadeverkningar och vissa lyper av störningar, jfr den föreslagna
bestämmelsen om förlängd preskriptionslid.

4.6 Statens
järnvägar:

I
fråga om beviskraven finns det anledning att understryka vad utredning

en anför i specialmotiveringen liU 2 § miljöskadelagen om att bestämmel

sen fömtsätter att en skadlig störning bevisligen föreligger och att man

sålunda inte bör nöja sig med blotta antaganden att svaranden i en tvist

bedrivit någon form av miljöfarlig verksamhet. Den som kräver skadestånd

bör på vanligt sätt vara skyldig all bevisa atl svaranden bedrivk viss

verksamhet och alt han därmed framkallat risk för den påstådda - kon

kreta - skadan, och risken skall ha den intensitet att det framstår som

"sannolikt i sig" att skadan är en följd av verksamheten. Det betyder
atl 132

den
skadeståndskrävande bör kunna såsom bärande gmnd för skl anspråk Prop.
1985/86:83 ge anvisning på etl förlopp vilket på vetenskapligt säkerstäUt
underlag knyter skadan till den ifrågakommande verksamheten på sådant sätt att
verksamheten framträder som den sannolika orsaken liU skadan under förhandenvarande
faktiska förhållanden. Det skall alltså ankomma på den skadeståndskrävande alt
övertyga domstolen om sannolikheten i del konkreta fallet och domstolen skall
vara övertygad härom. Utrymme får inte lämnas för någon skönsmässighet i
bevisvärderingen. Under denna fömtsättning torde den i 2 § i förslaget tUl
miljöskyddslag upptagna regel få anses innefatta uttryck för en försvarlig
avvägning med avseende på den särskilda typ av skador det rör sig om.

Skrivsättet
i den nyssnämnda paragrafen - skador som stömingen "skähgen" kan
antas ha orsakat - leder tanken liU skönsmässighet i fråga om bevisbedömningen
redan beträffande sannolikheten av etl samband. TiU undvikande härav synes "skäligen"
kunna utbytas mot "med skäl" eller "med fog" varigenom
samtidigt de i motiven utvecklade och här ytterligare betonade synpunkterna
skulle få en mera påtaglig markering.

4.7
Fiskeristyrelsen:

Styrelsen
anser det vara riktigt att man Undrar kravet på bevisning av orsakssammanhanget
mellan den skadegörande handlingen och skadan. Detta är, som utredningen
påpekat, i linje med den tendens i praxis som avspeglas i HD:s dom (NJA 1981 s,
622) om skada på fiskodling genom utsläpp från kommuns avloppsanläggning. Detta
orsakssammanhang kan vara ytterligt komplicerat och kräva betydande
utredningsmaterial, Fiskeriinlendenten i västra distriktet har velat gå ännu
längre än utredningen genom att kräva en omkastad bevisbörda så att svaranden
måste visa att verksamheten inte orsakar någon skada, Fiskeristyrelsen delar
intendentens principiella uppfattning, som utan tvekan skuUe stärka
miljöskyddet betydligt. Styrelsen kan emellertid inte överblicka verkningarna
av ett så långtgående förslag och är därför inte för dagen beredd att
tillstyrka den av intendenten förordade skärpningen.

Fiskeriinlendenten
i mellersta distriktet:

Enligt
punkt 6 "Utredningens" sammanfattning föreslås, att bevisning om
orsakssammanhanget mellan skadegörande handling och skada skall lindras. Om
detta fungerar i praktiken får detta anses som ett steg i positiv riktning tUl
den skadelidandes skydd.

Fiskeriintenden
i nedre södra distriktet:

Den
största svårigheten i nuvarande lagstiftning är att föra i bevis att

skadan förorsakats en speciell förorenare. TiU en sjö eller ett vattendrag

kan utsläpp från många industrier ske, att då direkt kunna hänföra en

skada lUI en av dem kan vara omöjligt.

Utredningen föreslår i § 2 en viss bevislättnad för den skadelidande 133

genom
att föreslå att skadeståndsskyldigheten omfattar skador som stör- Prop.
1985/86:83 ningen skäligen kan antas ha orsakat. Bevislättnaden gäller endast
orsakssammanhang och inte fråga om skada inträffat. Då de flesta koncessionsprövningar
inte omfattar någon utredning om l.ex, fiskförekomst och fångster före en etablering
eller en utökning av en verksamhet kan det också vara svårt alt visa
omfattningen av en skada. Även här föreligger stor skillnad gentemot nuvarande
vattenlag,

I
vad mån formuleringen i § 2 får förmodad effekt kan endasl praxis utvisa.

Fiskenintendenten
i västra distriktet:

Framför
allt när del gäller skador som orsakas av föroreningar har nuvarande lagstiftning
inneburit att den skadelidande skall bevisa orsakssammanhanget. En viss
ändring av denna bevisföring föreslås. Det räcker enligt förslaget all
skadeståndsskyIdighelen inträder om skador "skäligen kan antas".
Emellertid borde det vara så att den som har tiUstånd att släppa ul
föroreningar skall vara skyldiga all bevisa att någon skada ej orsakas.

4.8
Statens vattenfallsverk:

Vallenfall
ifrågasätter lämpligheten av att i lag minska kravet på bevisning om
orsakssambandet, vilket utredningen föreslagit (2 § i lagförslaget).
Visserligen är — som utredningen noterat - beviskravet i viss omfattning redan
uppmjukat i rättstillämpningen, men att lagfästa detta kan ge resultat som är
svåröverskådliga. Utredningen har redovisat betänkligheterna under avsnitt 7,1
(s, 169),

Vattenfall
anser, alt domstolarnas möjligheter tUl fri bevisprövning om orsakssammanhang
enligt gäUande rätt är tillräcklig garanti för skadelidandes rättssäkerhet i faU,
där möjlighetema till fuUständig utredning inte föreligger.

4.9
Länsstyrelsen Malmöhus län:

Skiljaktig
mening:

En viss uppmjukning av
beviskraven i miljömål har redan ägt mm i rält_s-

praxis.
Någon ytterligare lindring bör ej genomföras lagsttftningsvägen med hänsyn till
de komplicerade och svåröverskådliga förhållanden som föreligger inom
miljöområdet. Länsstyrelsen ställer sig därför tveksam även till den föreslagna
hndringen av beviskravet.

Skånes
handelskammare:

Handelskammaren
kan inte heller acceptera den formeUa "bevislättnad"

för den skadelidande i fråga om orsakssammanhang mellan svarandens

verksamhet och skadan som föreslås i miljöskadelagen 2 § genom formule

ringen "skäligen kan antas". Del kan ulan tvekan befaras att
uppluckring- 134

en
leder till en aUtför osäker och kanske godtycklig skadeståndsersättning, Prop,
1985/86:83 Denna farhåga blir särskUt påtaglig i den situation där del inom
samma område finns flera industrier med hkartad verksamhet. Massmediabehandling
och opinionspåverkan kan erfarenhetsmässigt på ett myckel ensidigt sätt rikta
intresse och beskyllningar mot en viss industri inom ett industriområde och
medföra alt störningar tas som grund för förmodanden om långtgående medicinska
effekter och skador. Delta bör enligt kammarens mening mana tiU stark
eftertanke då det gäller alt eftersätta beviskrav om orsakssammanhang.

4.10
Rättegångsutredningen:

Vi
skall avslutningsvis göra ett påpekande när del gäller kravet på bevisning om
orsakssammanhanget mellan en miljöslöming och en skada (2 § förslaget till
miljöskadelag). Det föreslagna uttrycket "skäligen kan antas" och
liknande lokutioner brukar i processuella sammanhang anses beteckna en
förhållandevis låg grad av sannolikhet (se t, ex, Ekelöf i SvJT 1982 s, 655 och
rörande termemas användning i straffprocessuella sammanhang Lindblom i
Festskrift för Thornstedt s, 486 a och s, 488 i not 30), Vi tfrågasälter om man
inte genom det valda uttrycket språkligt sett sänker beviskraven i förhåUande
till vad som torde avses i rättsfallen NJA 1977 s, 176 och 1981 s, 622, enligt
vilka del ju krävs att det av käranden påstådda händelseförloppet framstår som
"klart mera sannolikt" än någon förklaring som lämnas från motsidan.
Miljöskadeutredningens avsUcl torde inte ha varit atl väsentligt avvika från de
riktlinjer som anges i rättsfallen. I en eventuell kommande lagstiftning som
bygger på utredningens förslag i denna del bör man därför välja ett
uttryckssätt, som mer adekvat anger det avsedda beviskravet.

4.11 Sveriges
advokatsamfund:

Samfundet
avstyrker införandel av en bevisregel.

Av
utredningen, icke minst av specialmotiveringen tiU den föreslagna regeln, synes
framgå all man i fråga om bevislättnad till förmån för den skadelidande inte
avser atl gå längre än vad som kommit till uttryck i rättspraxis, bl.a,
avgörandena NJA 1981 s, 622 och NJA 1982 s, 421, Under sådana förhåUanden
föreligger enligt samfundels mening inte tillräckliga skäl att i
miljöskadelagen intaga någon bevisregel.

För
övrigt synes den föreslagna lokutionen "skäligen kan antas" inte helt
överensstämma med den lokution för bevisningens styrka som nyttjas av högsta
domstolen i de här ovan nämnda avgörandena. Införandel av en särskild
bevisregel kan befaras medföra risk för felaktiga analogier inom andra områden saml
hämma rättsutvecklingen.

4.12 Svenska
försäkringsbolags riksförbund:

Utredningen
föreslår i 2 § en legal bevisregel enligt vilken skadesländs

skyldighet inträder när ett orsakssammanhang "skäligen kan antas" med 135

hänsyn
lill omständigheterna. Enligt utredningens uppfattning skulle be- Prop.
1985/86:83 visregeln inte innebära något mera radikalt avsteg från gällande
rätt.

Utvecklingen
i rättspraxis på miljörättens område när del gäller vad som krävs för att full
bevisning skall anses föreligga har gått mol en försiktig uppmjukning. Även
inom andra rättsområden med ofta mycket svåra bevisfrågor har en viss lättnad i
bevisbördan tUlämpals, De principer som kommit till uttryck i rättsfallen NJA
1981:622 (forellmålet) och NJA 1982:421 (Leo-målet) har bidragk tUl alt i
avsevärd mån klargöra rättsläget när det gäller beviskravet. Rättsbildningen på
detta område torde emellertid knappast vara avslutad. Redan mot denna bakgrund
synes det inte föreligga någol skäl att i lag införa särskilda bevisregler pä
miljörättens område. Den ytterligare nyansering som kan komma i fråga rörande
bevisvärderingen bör enligt riksförbundets mening även fortsättningsvis överlämnas
åt rättstillämpningen.

Även
om det i utredningen utsågs att något mera radikalt avsteg från gällande rätt
inte är avsett, så framstår lokutionen "skäligen kan antas" som
betydligt mer långtgående i lindrande riktning än vad som idag får anses vara gäUande
rätt (jfr rättsfallen ovan).

Med
den utformning bevisregeln fått i förslagel är det uppenbart att den kan leda lUl
ytterligare uppmjukning av beviskravet som inte låter sig överblickas. Den
föreslagna regeln är vidare så allmänt hållen och föga preciserad att den inte
ger någon egentiig ledning i det enskilda fallet. Möjligen kan man säga alt
regeln i viss utsträckning indikerar alt orsakssammanhanget skall bedömas pä
ett för den skadelidande förmånligare sätt men denna uppfattning har ju, som
ovan nämnts, redan kommit liU klart uttryck i rättspraxis.

Den
föreslagna bevisregeln är en klar nyskapelse jämfört med de bevisregler som
tillämpas på andra områden, t, ex, i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
och inom läkemedelsskadeförsäkringen. Införandet av ytterligare en bevisregel
i skadeståndsrätten skulle komplicera denna än mer och medföra en risk för icke
avsedda analogier på andra områden,

1
specialmoliveringen till 2 § har framhållits alt bevisregeln inte skall
tillämpas enligt ordalydelsen i alla situationer när miljöskada påslås föreligga;
i vissa moment är regeln tillämplig och i andra moment är konventionella
bevisregler tillämpliga. Detta är en omständighet som i sig medför en betydande
osäkerhet vid bevisbedömningen. Med den relativt stela utformning bevisregeln
fåll är det vidare osäkert om den är tillräckligt fiexibel för den framtida
rättsutvecklingen.

På
miljöskadeområdet är det sannolikt ofta fråga om flera skadevållare, inhemska
och ufiändska, kända och okända. Härigenom framstår detta område som unikt i
jämförelse med andra områden inom skadeslåndsrätten.

De
intressen som slår mol varandra i ett miljöskadeärende kan sägas vara följande:

1. Den
skadelidandes behov av ersättning

2, Rättvis
fördelning av ersättningsskyldigheten mellan olika skadevål

lare,

136

Det synes vara vanskhgt
att med den föreslagna bevisregeln söka åstad- Prop. 1985/86:83 komma en
rimlig avvägning meUan dessa intressen.

Med
den utformning den föreslagna bevisregeln erhållit är det stor risk för att den
skadelidande kommer att i första hand vända sig till den som hax möjlighet att
utge ersättning - även om det är osäkert om eller i vad mån en viss verksamhet,
som i princip kunnat ge upphov till den skada eller sjukdom som uppkommit,
verkligen har orsakat skada.

Detta
kan få till följd atl den mot vUken anspråket riktats och som kanske på gmnd av
bevisregelns utformning blir skadeståndsansvarig kan bli hänvisad till att föra
regresstalan mot den eller dem som kan bedömas vara medansvariga för skadans
uppkomst. Som anges i avsnittet om solidariskt ansvar (se nedan) skaU
bevisregeln och reglerna om den slutliga fördelningen av skadeståndet ses i ett
sammanhang. Riksförbundet vUl nu endast peka på att de angivna reglema kan
komma atl leda till ett betydande anlal från allmän synpunkt icke önskvärda
tvister.

Det
egentliga värdet av den föreslagna regeln kan alltså starkt tfrågasättas.
Riksförbundet är med hänsyn till vad ovan anförts av den bestämda uppfattningen
att 2 § inte bör innehålla någon regel avseende bedömningen av
orsakssammanhanget i ett skadefall.

4.13
Folksam:

Utredningen
föreslår i 2 § miljöskadelagen en långtgående bevisregel till de skadeUdandes
skydd. Det kan tfrågasättas om en lagsttftning av detta slag bör innehåUa
bevisregler, Lämphgare är att rättstillämpningen får defineria beviskraven. På
skadeståndsområdet pågår för närvarande en utveckling som gäller just
bevisprövningen och de krav som skaU ställas på en skadehdande. Denna ulveckhng
har hittills kommit tUl uttryck i två rättsfall från HD (NJA 1981 s. 622 och
1982 s. 421), Syftet med en lagbestämmelse om ett lindrigt beviskrav är väUovligt,
men kan innebära risk för atl rättsutvecklingen blir mera låst än eljest.
Dessutom förefaUer utredningens bevisregel att gå längre än vad HD ansett
möjligt när del gäUer all lätta på skyldigheten för den skadelidande atl visa sannoUk
skadeorsak.

4.14
Försäkringsjuridiska föreningen:

Utredningens
förslag att skadeslåndsskyldigheten skaU omfatta "skador

som störningen skäligen kan anses ha orsakat med hänsyn till störaingens

och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker samt omständig

heterna i övrigt" kan inte godtas. Påståendet att regeln närmast är ett

förtydligande av gällande rätt är heller inte riktigt. I de rättsfall som
åsyftas

(NJA 1982 s. 421 och 1981 s. 622) anses den skadelidande ha fuUgjort sin

bevisbörda beträffande visst påstått orsakssammanhang om "detta fram

står som klart mera sannolikt än någon förklaring tUl skadan, som lämnats

av motsidan och därtiU även i sig är sannolikt med hänsyn till omständighe

terna i målet''. Redan detta beviskrav är lindrigare än det som eljest bmkar

uppställas men strängare än det föreslagna. Del bör inte komma i fråga att 137

sänka
beviskravet till den föreslagna nivån. En så låg nivå kan leda till att Prop.
1985/86:83 andra än dem som vållat skadan blir ådömda skadeståndsskyldighet.

Det
är vidare tveksamt om en regel om beviskravet för orsakssamband bör utformas
som en skälighelsregel. Bevisregleraa bör, liksom inom skadeslåndsrätten i
övrigt, kunna överlämnas lUl bedömning och rättspraxis.

4.15 Sveriges
industriförbund:

Den
föreslagna lagregeln om lindring av beviskraven (2 §) går väsenthgt mycket
längre än praxis. Det rör sig om en lagregel som i sin genereUa utformning a priori
fömtsätter atl det som svårligen eller inte aUs kan bevisas på (den tekniska
och natur-) vetenskapens nuvarande ståndpunkt ändå i juridisk bemärkelse kan
komma att anses vara "tUlräckligl bevisat" för att göra företagare
ansvarig för miljöskada.

Del
förefaUer som om det statistiska sannolikhetsbegreppet som kan användas i tekniskt-naturvetenskapliga
bedömningar av miljöeffekter eUer dos-effekt-samband inte utan vidare är kongment
med del juridiska sanno-hkhetsbegreppet ("sannohkt i sig").

Detta
skall förvisso inte tolkas sä all industrin vill undandra sig sitt i
förekommande fall självklara skadeståndsansvar. Industrins gemensamma pohcy är
snarare en så generös instäUning som möjligt i dessa ersättningsfrågor.

Den
centrala frågan är emellertid - med hänsyn till de unika svårigheter som gäUer
i fråga om bevisning i dessa sammanhang - var man ska sätta gränsen mellan
företagens ansvar för ofrånkomligt flerdimensionella mUjöskador och det
industrialiserade samhällets gemensamma ansvar inom ramen för etablerade
skyddsnät i form av olika socialförsäkringar o.d.

Det
är ett väsentligt steg att transformera rättsregel enligt praxis tUl lagregel
med generell verkan. Enligt vår uppfattning måste bevisvärderingens mål
alltjämt vara att utredningen om de faktiska omständigheterna i målet måste
leda till övertygelse. Denna princip måsle ligga tUl grund för all
skadeståndsrättslig lagstiftning,

4.16 Lantbrukarnas
riksförbund (LRF):

Utredningen
föreslår etl lägre beviskrav än vad som i allmänhet gäUer

såvitt fråga är om orsakssambandet mellan miljöstömingen och den inträf

fade skadan. Enligt utredningen skulle det lägre beviskravet i stort över

ensstämma med rådande rättspraxis på miljöskadeområdet, LRF ifrågasät

ter riktigheten av utredningens påstående härvidlag. Tveklöst förhåller det

sig så att domstolar ibland i miljöskademål uppställt lägre krav på bevis

ningen av orsakksambandet än vad som allmänt gäller inom skadestånds

rätten. Att av detta faktum dra den slutsatsen att ett lägre beviskrav

generellt skulle gälla torde emellertid leda för långt. Del kan vidare tfråga

sättas om del är lämpligt atl särreglera beviskraven för vissa typer av

skador. Problemen borde snarare behandlas vid en mer allmän översyn av

beviskraven inom skadeståndsrätten. Härvid skulle en samlad bedömning

kunna företas av alla de skadetyper där bevisproblemen är sådana att 138

rätlen
liU skadestånd i många fall framstår som närmast teoretisk. Som Prop.
1985/86:83 exempel på sådana skadetyper kan nämnas skador hänförliga tiU produkts-kadeområdet.
Trots vad hittills anförts finner sig LRF kunna godta utredningens förslag att
mUdra kravet på bevisning vid miljöskador. Skälen härför är att krav på full
bevisning i alla lägen onekligen leder till stötande resultat. Förbundet fömtsätter
dock alt lagregeln kommer att tiUämpas under beaktande av att den som verkligen
har resurser och möjhghet att utreda orsakssambandet också som kärande åläggs
en sådan skyldighet.

4.17
Byggherreföreningen:

Den
aUvarUgaste skärpningen gäUer den föreslagna bevislättnaden. I betänkandet
utvecklas skälen för denna skärpning. Efter studium känner man sig övertygad om
rUctigheten av det anlagda betraktelsesättet. Emellertid förefaller det oss
högst tvivelaktigt, att i lagtext ge uttryck för denna bevislättnad. Det är
ändå ganska vanligt att domstolarna tvingas notera att "det får anses
styrkt att.,,". All uttryckligen sänka kravet på bevisningen liU vad som skäligen
kan antas vara orsak, leder till att en alltför långtgående
skälighetsbedömning möjliggöres.

När
det gäUer skador på omgivningen i samband med byggnadsarbeten, framträder
skadorna vanligtvis i direkt anslutning tiU arbetena, I sådana fall saknas
anledning att lätta på beviskraven. Detta framhåUs också under
specialmotiveringen i betänkandet. Annorlunda kan det ligga tUl när skadan
framträder lång tid - kanske många år - efter den skadegörande handlingen,
vilket kan vara fallet vid immissionsskador i traditioneU bemärkelse. Om
regler om bevislättnad rörande orsakssammanhanget överhuvudtaget skaU ges i lag,
bör redan av lagtexten nyssnämnda distinktion framgå.

Även
om sålunda förändringarna i nyssnämnda avseenden sett isolerade var och en för
sig inte förefaUer avskräckande, hyser föreningen farhågor för vad
förändringarna sammantagna kan ge för praktiska konsekvenser. Tillfälliga
störningar resulterande i bagateUartade sak- och personskador i förening med bevislätlnaden
öppnar stora möjligheter för den som känner sig förfördelad. Med hänsyn härtill
föreslår föreningen, att förslaget om bevislättnad utgår och atl väsenllighetskravel
upprätthåUes åtminstone såvitt gäller sakskador. "Omgivningen" bör
exempelvis rimligen tåla bagatellartad nedsmutsning av fönster eller av en
parkerad bil på gmnd av liltfällig luftförorening från en byggnadsplats.

4.18
Stockholms kommun:

Stadskansliets
juridiska avdelning:

Utredningens
förslag att skadeslåndsskyldigheten skaU omfatta "skador

som störningen skähgen kan anses ha orsakat med hänsyn till störningens

och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker saml omständig

heterna i övrigt" kan inte godtas. Påståendet atl regeln närmast är ett

förtydligande av gällande rätt är heller inte riktigt, I de rättsfall som
åsyftas 139

(NJA
1982 s, 421 och 1981 s. 622) anses den skadelidande ha fullgjort sin Prop.
1985/86:83 bevisbörda beträffande visst påstått orsakssammanhang om "detta
framstår som klart mera sannolikt än någon förklaring tUl skadan, som lämnats
av motsidan och därtill även i sig är sannohkt med hänsyn tiU omständigheterna
i målet". Redan detta beviskrav är lindrigare än det som eljest bmkar
uppställas men strängare än det föreslagna. Det bör inte komma i fråga alt
sänka beviskravet lill den föreslagna nivån. En så låg nivå kan leda tiU all
andra än dem som vållat skadan blir ådömda skadeståndsskyldighel,

4.19 Svenska
byggnadsentreprenörföreningen:

Utredningen
föreslår en bevisregel enligt vilken skadestånd skall kunna utgå då det skäligen
med hänsyn till omsländighelema kan antas att verksamhet av aktuellt slag har
orsakssammanhang med inträffad skada.

Enligt
direktiven har det endast ålegat utredningen att undersöka om del krav på
bevisning om samband meUan skada och skadegörande handling som normalt gäller
inom skadeståndsrätten skall tiUämpas fuUt ut i fråga om samtliga miljöskador.
Utredningen går alltså utanför sitt uppdrag då generell bevislättnad
föreskrivs. Det förefaller vare sig förenligt med direktiven eller för
samhället ändamålsenligt, att överväga ett lindrigare beviskrav för andra
miljöskador än sådana som har sin gmnd i svåröverskådliga och komplicerade
händelseförlopp som exempelvis föroreningar genom miljögifter eller medicinska
händelseförlopp.

Föreningen
är av den uppfattningen att det liksom hittiUs måste vara mera ändamålsenligt
alt den svåra frågan om beviskravet på orsakssammanhang överlämnas till
rättstillämpningen, TiU en början bör innan bevislätlnad i enskilt fall
överhuvudlaget diskuteras, konstateras att fullbevisning inte är möjlig att
åstadkomma.

Beviskravet
bör exempelvis sättas högre då fråga är om kausalitet mellan pälningsarbete
och sprickbildning i närliggande hus än då fråga är om kausahiel mdlan
luftförorening och någol sjukdomsliUslånd,

Byggnormen
anger i dag radie för besiktning av kringliggande bebyggelse vid den typ av verksamhet
som här kan vara tfråga. En bevislättnad måste nödvändigtvis innebära
utvidgning av detta område med en betydande ökning av skadeinventeringskostnaderna
som följd.

Den
föreslagna regeln ler sig särskilt allvarlig om även skadebegreppet utvidgas på
sådant sätt att även psykiska störningar skall kunna gmnda
skadeståndsskyldighet.

4.20 Svenska
kommunförbundet:

En
viktig uppgift för utredningen har varit atl fastställa regler för kravet på

bevisning om orsakssammanhanget meUan skadegörande handhng och

uppkommen skada. Styrelsen är medveten om att fuH bevisning inte alltid

kan krävas. Såsom utredningen påpekar har också en hndring i den skade

lidandes bevisbörda utvecklats i rättspraxis (NJA 1981 s, 622). Utredning