Prop. 1985/86:84

Regeringens proposition 1985/86:84

om godkännande av en ny nordisk

överenskommelse om förmåner vid 1985/86-84

arbetslöshet

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprolokollet den 9 januari 1986.

På
regeringens vägnar

OlofPalme

Anna-Greta
Leijon

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås atl riksdagen godkänner en den 12 november 1985 undertecknad
överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om förmåner
vid arbetslöshet. Överenskommelsen, som har tUlslyrkls av Nordiska rådet, är
avsedd all ersätta 1976 års överenskommelse om bestämmelser för
tillgodoräknande av kvalifikationsperioder m, m, i samband med rätt till
ersättning för arbetslöshetsförsäkrade.

1 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 84

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1985/86:84

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 januari 1986

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I.Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl,
R,Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Leijon

Proposition om godkännande av en ny nordisk överenskommelse
om förmåner vid arbetslöshet

1 Inledning

Mellan
de nordiska länderna pågår sedan länge ett omfattande arbetsmark-nadspolitiskt
samarbete, Pä arbetsmarknadens område har delta främst resulterat i 1982 års
överenskommelse om en gemensam nordisk arbetsmarknad (den ursprungliga
överenskommelsen var från år 1954), Samarbetet har emellertid resulterat också
i andra överenskommelser, bl,a, 1976 års överenskommelse om bestämmelser för
tillgodoräknande av kvalifikationsperioder m,m. i samband med rätt lill
ersättning för arbetslöshetsförsäkrade,

I
maj 1982 beslutade Nordiska arbetsmarknadsutskottet alt tillsätta en
arbetsgrupp för all se över 1976 års överenskommelse.

Bakgrunden
lill översynen var att man i den praktiska tUlämpningen av överenskommelsen
hade uppmärksammat vissa situationer då arbetslösa personer står utan
arbetslöshetsersättning, trots all de i och för sig har en upparbetad ersättningsrält
i det land där de före arbetslösheten har arbetat. Ett fall var i samband med permiiteringar
och då framför allt permittering-ar inom den norska oljeindustrin. De som inte
är fast bosatta i arbelslandel återvänder normalt till hemlandet i samband med permiiteringar.
Arbetslöshetsunderstöd utgår då varken från arbelslandel eller hemlandet. Ett annat
fall gällde sjömän som arbetar på etl nordiskt lands fartyg och är bosatta i etl
annat nordiskt land. När dessa i samband med arbetslöshet återvänder lill
hemlandet har de inte rätt till arbetslöshetsersättning. Ett tredje sådant här
fall gällde den som flyttar med sin make, som har fått ett arbete i ett annat
nordiskt land.

Ytterligare
en anledning all göra en översyn av 1976 års överenskommelse var alt den nya
nordiska konventionen om social trygghet, som trädde i kraft den 1 januari
1982, också gäller för arbetslöshetsförmånerna. Det fanns därför ett behov av
alt närmare undersöka vilka konsekvenser vissa av de allmänna bestämmelsema i socialkonvenlionen
får för arbels-löshetsförmånerna.

Arbetet
med översynen har ulförts av en arbetsgrupp med medlemmar

frän
berörda myndigheter i de fem nordiska länderna. Representanter för Prop.
1985/86:84

arbetslöshetskassorna
i Danmark, Finland och Sverige har också deltagit i

arbetet.
Efter överläggningar med arbetsmarknadens parter och sedan ett

utkast
lill ny överenskommelse hade varit föremål för remissbehandling

såväl
på del nordiska planet som nationellt lade arbetsgruppen år 1983

fram
ett förslag om en ny nordisk överenskommelse om förmåner vid

arbetslöshet.

Förslaget
lades lill grund för ett ministerrådsförslag av Nordiska ministerrådet lill
Nordiska rådets 32:a session i Stockholm. Nordiska rådels social- och
miljöutskott tillstyrkte med vissa anmärkningar förslaget och Nordiska rådet
rekommenderade den 1 mars 1984 regeringarna all ingå en ny överenskommelse i
enlighet med vad utskottet hade anfört. Efter viss överarbetning undertecknades
överenskommelsen pä de fem regeringarnas vägnar den 12 november 1985. Den
skall ratificeras och träder i kraft första dagen i den månad som infaller två
hela kalendermånader efter den dag, då samtliga länders ratifikationsinstrument
har deponerats hos del norska utrikesministeriet.

2 Överenskommelsens utformning och innehåll

Jag
skall här lämna en översiktlig beskrivning av innehållet i överenskommelsen
och motiven till den samt därvid göra vissa jämförelser med den nu gällande
överenskommelsen. Förslaget till ny överenskommelse bör fogas till protokollet
i delta ärende som bUaga.

De
grundläggande reglerna i 1976 års överenskommelse gäller rätlen alt vid fiytlning
frän etl nordiskt land lill etl annat fä la med sig intjänade kvalifikationsperioder
och på så sätt lättare uppfylla ersättningsvillkoren i det senare landet. En
annan viktig del av överenskommelsen gäller hur ersättning skall utges lill s.k.
gränsarbetare.

Arbetet
med den nya överenskommelsen har skell med utgångspunkt från de grundläggande
reglerna i den gamla överenskommelsen och ambitionen har varit all i första
hand lösa de tidigare redovisade fallen av arbetslöshet där ersättning nu inte
utgår. När del gäller konsekvenserna av atl socialkonventionen numera gäller
också för arbetslöshelsförmånerna är arbetsgruppens slutsats all del inte förefaller
som om socialkonventionen skall medföra några större problem för arbetslöshelsersätlningarna.
Socialkonventionen innebär emellertid den nyheten atl också kompletterande ersättningsformer
till arbetslöshetsförsäkringen numera är aktuella i del här sammanhanget. Delta
får betydelse för Finlands och Sveriges del eftersom båda dessa länder har
sådana stödformer. För svensk del berörs således det kontanta
arbetsmarknadsstödet i förhållande till Finland,

Förslagel
till ny överenskommelse bygger som jag tidigare har nämnt på den nuvarande
överenskommelsen. Det innebär att de grundläggande bestämmelserna i den gamla
överenskommelsen återfinns också i den nya överenskommelsen. Detta gäller
framför allt den grundläggande bestämmelsen om rätten all vid flyttning mellan
de nordiska länderna fä ta med sig intjänade kvalifikationsperioder (artikel
3). Huvudregeln är liksom hittills

att
varje land får ställa upp krav på att ett visst mått av förvärvsarbete har Prop.
1985/86:84

utförts
efter flyttningen för att tillgodoräknande skall fä ske. Mer än fyra

veckors sammanhängande
arbete får dock inte krävas (artikel 4 första

stycket). En nyhet i delta
sammanhang är all kravet på viss tids arbete inte

får göras gällande när
arbetet i det nya landet utan den enskildes vållande

har upphört tidigare än
vad som krävs (artikel 4 andra stycket).

Motivet
till de här reglerna är, liksom i den nuvarande överenskommelsen, att undvika
en ordning som innebär atl den som blir arbetslös helt fritt skall kunna välja
i vilket land som han eller hon skall uppbära ersättning, 1 normalfallet måsle
därför krävas etl visst minsta mått av arbete efler flyttningen. Arbetsgruppen
har dock funnit atl det finns situationer då det inte är rimligt att
upprätthålla delta krav. Del är också framför allt i dessa avseenden som
förslaget till ny överenskommelse innebär nyheter jämfört med den nuvarande
överenskommelsen. De situationer som här avses är då någon tidigare har haft
anknytning till inflyttningslandet eller har anknytning till en person som har
befogad anledning att flytta dit, trots alt de inte har arbete där. Detsamma
gäller dem som sedan länge är stadigvarande bosatta i etl land. Vidare har
arbetsgruppen ansett all det finns anledning att liksom hittills ha speciella
regler för gränsarbetare, även om den i det avseendet föreslår vissa
förändringar.

En
av de situationer då del inte har ansetts nödvändigt alt upprätthålla kravet på
viss tids arbete efter flyttningen är när någon flyttar lUlbaka till etl land
där han eUer hon tidigare har bott (artikel 5 första stycket). De krav som
ställs är dock att återflyttningen sker inom fem år och att den enskUde tidigare
har omfattats av arbetslöshelsförmånerna i landet. Vad det här är fråga om är
således atl man flyttar tillbaka lill ett socialt trygghetssystem som man
tidigare har tillhört,

Etl
annat fall då arbetsgruppen har ansett att det är rimligt att inte kräva att
arbete har utförts efter flyttningen är när någon flyttar med sin make (all,
stadigvarande sammanboende), som har fått ett inte aUlför kortvarigt arbete i
ett annat nordiskt land (artikel 5 andra styckel).

De
här förslagen tar som synes i första hand sikte på att underlätta för dem som
flyttar mellan de nordiska länderna att lättare komma in i ersättningssystemet
i inflyttningslandet. Ett par av de situationer som har vållat vissa problem
har dock inte samband med flyttning, utan gäller sådana situationer dä någon
bor i ett nordiskt land och arbetar i ett annat.

Delta
gäller i första hand s,k, gränsarbetare, som berörs redan i den nuvarande
överenskommelsen. Förslaget i den här delen medför, med ett undantag, inga
förändringar jämfört med nuvarande förhållanden. Det innebär atl den som
betraktas som gränsarbetare och blir permilterad eller på annat sätt korltidsarbetslös
utan alt anställningen upphör skall ha arbetslöshetsersättning från
sysselsättningslandet (artikel 6 första stycket). En gränsarbetare som blir
helt arbetslös skall däremot ha ersättning enligt de regler som gäller i bosätlningslandet
(artikel 7 första styckel).

En
nyhet är dock definitionen av vilka som skaU anses som gränsarbe

tare (artikel 2 punkten b), 1 stället för att som nu anses som gränsarbetare

om man återvänder hem minst en gång per vecka, krävs enligt den nya

definitionen all man normalt återvänder hem varje dag. Det nya gränsarbe- '

tarbegreppet tar sikte pä
sådana som det är mer naturiigt alt betrakta som Prop. 1985/86:84
gränsarbetare och begreppet ansluter bättre till vad som i andra sammanhang gäUer
pä det här området (l.ex. skatteområdet). Med den nuvarande definitionen kan
man bo långt ifrån en landgräns och ändå anses som gränsarbetare.

Arbetsgruppen
har trots detta allvariigt övervägt möjligheten atl till och med utvidga det
nuvarande gränsarbelarbegreppel. Syftet med det skulle vara all lösa en del av
de problem som gruppen har stått inför. Gruppen har dock kommit fram liU att
det inte är den bästa lösningen, utan att det i StäUet skulle kunna medföra
ännu större tillämpningssvärigheter än vad den nuvarande gränsarbetardefinitionen
har medfört. Förslaget om en snävare definition skall också ses tiUsammans med
de förslag till utvidgningar av ersättningsmöjlighelerna som föresläs i andra
avseenden.

Som
jag nämnt inledningsvis har en av de frågor som arbetsgmppen har stått inför
varit att lösa de problem som vid arbetslöshet uppkommer för sjömän som arbetar
pä ett nordiskt lands fartyg och är bosatta i ett annat nordiskt land.
Arbetsgruppen har funnit att denna situation inte är ett problem bara för
sjömän. Antagligen finns del många andra yrkesgrupper som kan hamna i en
liknande situation. Det lär ju inte vara ovanligt att personer utför arbete i
ett annat nordiskt land än del där de är bosatta utan att de därför är atl
betrakta scm gränsarbelare. Detta är bakgrunden till alt arbetsgmppen inte har
valt att inskränka den regel, som jag nu kommer in på, till att gälla enbart
sjömän.

De
som arbetar under dessa förhåUanden bör enligt arbetsgruppens mening, om del är
klart atl de stadigvarande bor i ett annat nordiskt land än där de arbetar, ha
möjlighet att när anställningen definitivt har upphört stanna i bosättningslandel
och då tillgodoräkna sig det arbete som de utfört i sysselsättningslandet
(artikel 7 andra slyckel). Ingel hindrar dock naturligtvis alt den arbetslöse
stannar kvar och gör anspråk på ersättning i sysselsättningslandet. För att
kunna få ersättning i bosättningslandet har arbetsgruppen ansett alt tvä års
sammanhängande bosättning där är etl rimligt krav. En förutsättning för att de
här reglerna skall gäUa är som nämnts atl anställningen definitivt har upphört.
Del räcker således inte med att del är fråga om exempelvis permiltering.

Det
är också permkleringar av personer, som arbetar i ett annat land än bosätlningslandet
och som inte är atl betrakta som gränsarbelare, som har vållat arbetsgmppen de
största problemen. Denna fråga var också, som jag tidigare nämnde, en av anledningarna
lill att den här arbetsgmppen tUl-salles. Arbetsgmppen har i sill förslag lagil
med en uttrycklig regel för detta fall. Regeln ger i och för sig samma
materiella resultat som tillämpningen av de nationella beslämmelserna ger. Att
man ändå har föreslagit en uttrycklig regel beror närmast på att det har
ansetts atl det inte bör råda någon oklarhet på den här punkten. Det här är
också i stort sett den enda fråga som har vållat vissa meningsskiljaktigheter i
arbetsgruppen och under remissbehandlingen av förslaget.

Regeln innebär alt det, på
samma sätt som när det gäller gränsarbelare

som blir permitierade, är sysselsättningslandet som skall svara för arbets

löshetsersättningen (artikel 6 andra styckel). Normall lär även den här 5

gruppen av arbetslösa i
och för sig uppfylla ersättningsvillkoren i syssel- Prop, 1985/86:84
sättningslandet. Orsaken till att ersättningsrätt inte föreligger är att den
arbetslöse under permitteringen återvänder lill hemlandet.

Del
gmndläggande motivet bakom den här regeln är, liksom när det gäller motsvarande
regel för gränsarbelare, att det ligger närmast till hands alt
sysselsättningslandet svarar för ersättningen i samband med arbetslöshet så länge
som den arbetslöse har kvar en anställning i landet och på sä sätt tillhör det
landets arbetsmarknad. Delta står också i överensstämmelse med huvudregeln i
artikel 7 i den nordiska konventionen om social trygghet enligt vilken en
person alllid skall tillhöra försäkringen i del land där han eller hon är
anställd, såvitt avser försäkring som grundas pä arbete.

Arbetsgruppen
har ingående diskuterat denna fråga och slutligen stannat för den här
lösningen. Andra lösningar som har berörts i diskussionen är "export"
av ersättning, dvs, all sysselsättningslandet betalar ersättning trots atl den
arbetslöse återvänder till bosättningslandet, eller atl bosättningslandet
betalar ersättning. Dessa lösningar har dock av olika anledningar förkastats.
Export av ersättning strider t,ex. mol del grundläggande kravet i de nationella
systemen för ersättning vid arbetslöshet alt den ersättningsberättigade skall
slå till arbetsmarknadens förfogande. Ett rimligt krav är all delta är
arbetsmarknaden i det land där anspråk på ersättning görs gällande, Mol alt bosätlningslandet
skulle betala ersättning i denna situation talar framför allt det förhållandet
att den arbetslöse fortfarande har kvar sin anställning i del land där han
eller hon är permilterad och således tillhör det landets arbetsmarknad och alt
rätt till arbetslöshetsersättning normalt i och för sig föreligger i delta
land. De erfarenheter som finns genom kontakter med arbetslösa som befinner sig
i den här situationen är också att den enskilde sällan är beredd att lämna den
anställning som han är permilterad från,

I
den behandling av överenskommelsen som har följt sedan arbetsgmppen lade fram
sitt förslag har en regel tillfogats om atl mellan två eller fiera av de fördragsslulande
länderna kan ingås särskilda överenskommelser om utbetalning av arbelslöshelsförmåner
i den nu angivna situationen (artikel 13), Innan en sådan överenskommelse
ingås, skall de övriga länderna ges möjlighet att framföra sina synpunkter.

Övriga
bestämmelser i överenskommelsen innehåUer i stor utsträckning regler av mer
teknisk natur och jag berör dem inte närmare i del här sammanhanget. Jag vill
bara nämna att bestämmelserna i artikel 8 närmast skall ses som ordningsregler
och att de knyter an till motsvarande nationella regler saml atl de materieUa
reglerna i artiklarna 4-8 enligt artikel 9 ulgör ett minimikrav på vad som
skall lillämpas i de nordiska länderna i fråga om de förmåner som omfattas av
överenskommelsen. Någon anledning att hindra ett land att tiUämpa för förmånslagarna
gynnsammare regler finns naturligtvis inte. Slutligen vill jag nämna all till
flera av de övriga bestämmelsema finns motsvarigheter i den nuvarande
överenskommelsen.

3 Remissyttranden Prop. 1985/86:84

Remissyttranden
har i Sverige avgetts av försäkringsöverdomslolen, riksförsäkringsverket (RFV),
arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetslöshetskassornas samorganisation och
Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige.

Samtliga
remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det ulan erinran. RFV pekar
dock på att begreppet gränsarbetare inte tillämpas i den nordiska socialkonvenlionen
och ifrågasätter vidare om inte en grundtrygghet bör finnas för de personer
som under permiltering vistas i bosätlningslandet och har anställningen kvar i
sysselsättningslandet.

4 F ö redragandens ö verv ä ganden

Sedan
lång tid har det bedrivits ett nordiskt samarbete i fräga om arbetslös-helsförsäkring
för dem som flyttar mdlan de nordiska länderna. Den nu gällande arbetslöshelsförsäkringsöverenskommelsen
ersatte således en motsvarande äldre överenskommelse (den s.k. Fevik-överenskommelsen)
från 1950-lalet. Det långvariga nordiska samarbetet på detta område bör enligt
min mening självfallet fortsätta. Detta ligger i linje med det omfattande
samarbete som i övrigt förekommer mellan de nordiska länderna.

Det
föreliggande förslagel till överenskommelse innebär enligt min mening klara
förbättringar när det gäller möjligheterna all få arbetslöshetsersättning för
dem som flyttar mellan de nordiska länderna och för dem som arbetar i ett
nordiskt land men bor i ett annat. Detta är viktigt inte minst med tanke på den
omfattning som utbytet av arbetskraft mellan de nordiska länderna har med
hänsyn till bl. a. den gemensamma nordiska arbetsmarknaden.

I
betänkandet AU 1985/86:2 har arbetsmarknadsutskottet behandlat en särskild
situation av arbetslöshet med anknytning till tvä nordiska länder med anledning
av vad som anförts i motion 1984/85:903, Jag finner inte anledning att i detta
sammanhang närmare gä in på vad utskottet har anfört. Enligt min mening är den
i motionen aktualiserade situationen en sådan fråga som bör kunna lösas i den
praktiska tillämpningen av den nya nordiska överenskommelsen.

Slutligen
vill jag upplysningsvis nämna atl del i Nordiska ministerrådets regi redan
pågår etl arbete med all utarbeta för de nordiska länderna gemensamma tiUämpningsföreskrifter
till den nya överenskommelsen. En gemensam broschyr, som skall finnas
tillgänglig pä bl,a, arbetsförmedlingarna, håller också på all utarbetas.

5 Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen all

godkänna
den nordiska överenskommelsen den 12 november 1985 om förmåner vid
arbetslöshet.

6 Beslut Prop. 1985/86:84

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Bilaga
Prop. 1985/86:84

Nordisk överenskommelse om förmåner vid arbetslöshet

Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge,

som konstaterar alt beslämmelserna i den nordiska
konventionen den 5 mars 1981 om social trygghet i tillämpliga delar gäller
förmåner vid arbetslöshet,

har med beaktande härav slutit följande överenskommelse om
sådana förmåner.

Artikel 1

Denna överenskommelse lillämpas på den i de nordiska
länderna vid varje tillfälle gällande lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring
och annat kontant stöd vid arbetslöshet som anges i den bilaga som är fogad lill
denna överenskommelse.

Om den lagstiftning som avses i första styckel skulle
ersättas av lagstiftning av liknande slag, skall överenskommelsen tiUämpas
även på den nya lagstiftningen.

Artikel 2

I överenskommelsen förstås med

a) "kvalifikalionsperioder"

arbets- och avgiftsperioder som får tillgodoräknas enligt
lagstiftningen i del land där de har fullgjorts saml alla därmed jämställda
perioder i den utsträckning som de enligt denna lagstiftning får tillgodoräknas
som kvali-fikationsperioder,

b) "gränsarbetare"

arbetstagare som arbetar i ett av de nordiska länderna men
är bosalla i ett annat nordiskt land, till vilket de vanligen återvänder varje
dag. Gränsarbetare som av det företag i vilket de är fast anställda
tillfälligt får en stalioneringsort, varifrån de inte varje dag kan återvända
till bosättningsorlen, anses ändå som gränsarbetare under en tid av högst fyra
månader. Detta gäUer även om arbetet under denna lid har förlagts lill
bosättnings-landet.

Artikel 3

De som flyttar från etl nordiskt land lill ett annat har
rätt att tillgodoräkna sig kvalifikationsperioder som har fullgjorts i de
övriga nordiska länderna. Delta gäller dock endast under förutsättning all
perioderna är lillgodoräk-ningsbara enligt lagstiftningen i det land där
ersättningsanspråket framställs.

Samma rätt gäller även för dem som enligt artikel 6 och 7
har rätt till Prop, 1985/86:84 förmåner vid arbetslöshet.

Artikel 4

Den som vill tillgodoräkna sig kvalifikationsperioder
enligt artikel 3 första stycket skall omedelbart före arbetslösheten ha utfört
arbete i det land där ersättningsanspråket framställs. Arbetet skall kunna
godtas enligt delta lands lagstiftning. Mer än fyra veckors sammanhängande
förvärvsarbete får dock inte krävas.

Om arbetet har upphört ulan förmånslagarens vållande, får
han eller hon ändå tillgodoräkna sig kvalifikationsperioderna under
förutsättning att arbetet varit avsett all pågå under längre tid.

Artikel 5

Kravet på arbete enligt artikel 4 första stycket gäller
inte den som i del land, där ersättningsanspråket framställs, antingen har
arbetat i sådan utsträckning att han eller hon har omfattats av detta lands
lagstiftning angående förmåner vid arbetslöshet eller har uppburit
arbetslöshetsersättning. Dock skall arbetet ha utförts eller
arbetslöshetsersättningen ha uppburits inom fem år från ansökan om arbete hos
den offentiiga arbetsförmedlingen och, i förekommande fall, om medlemskap i
vederbörande arbetslöshetskassa.

Kravet gäller inte heller den som har flyttat med sin
make, om maken har fått ett arbete på minst två år i det land där
ersättningsanspråket framställs. Därvid likställs sammanboende med makar i den
utsträckning nationell lagstiftning eller praxis medger del.

Artikel 6

Till gränsarbetare, som blir hek eller delvis arbetslösa
utan atl anställningen har upphört, utgår förmåner vid arbetslöshet enligt
lagstiftningen i sysselsättningslandet som om de hade varit bosatta där, under
förutsättning att de är anmälda hos den offentliga arbetsförmedlingen i
sysselsättningslandet.

Delsamma gäller även andra arbetstagare, som under
anställningen har varit bosalla i ett annat land än sysselsättningslandet, om
de uppehåller sig i sysselsättningslandet.

Artikel 7

Till gränsarbetare, vars anställning har upphört, utgår
förmåner vid arbets

löshet enligt lagstiftningen i bosättningslandet som om de hade omfattats

av detta lands lagstiftning under anställningen. Delta gäller dock endast

under fömtsättning all gränsarbetaren anmäler sig som arbetssökande hos

den offentliga arbetsförmedlingen i bosättningslandel.

Detsamma gäller även andra arbetstagare, som under anställningen har 10

varit
bosatta i etl annat land än sysselsättningslandet, dock endast under Prop,
1985/86:84 förutsättning alt de sammanhängande bott där under de två år som har
föregått arbetslöshetens inträde.

Artikel 8

För atl beslämmelserna skall vara tillämpliga måsle de
ansökningar och anmälningar som avses i artiklarna 5 och 7 ske inom älta veckor
räknat från

a)
fiytlningen i
de fall som avses i artikel 5 och

b)
arbetslöshetens
inträde i de fall som avses i artikel 7.

Del förvärvsarbete som avses i artikel 4 skall ha
påbörjats inom åtta veckor från den lidpunkt då förmånstagaren upphörde all
omfattas av förmånerna vid arbetslöshet i det land som han eller hon har
flyttat ifrån.

Artikel 9

Denna överenskommelse hindrar inte atl ett nordiskt land
tillämpar för förmånstagarna förmånligare bestämmelser för rätt lill ersättning
än de som anges i artiklarna 4-8,

Artikel 10

Förmåner som utgår i etl nordiskt land skall sammanräknas
med förmåner som har utgått i andra nordiska länder.

Artikel 11

Om lagstiftningen i etl nordiskt land föreskriver alt
förmåner vid arbetslös-hel skall beräknas på grundval av tidigare
förvärvsinkomst, skall den inkomst som uppburils i andra nordiska länder
likställas med inkomst i det land där ersättningsanspråket framställs.
Beräkningen görs enligt reglema i del landet.

Artikel 12

Ersättning för ett och samma arbelslöshelsfall kan inte
samtidigt utgå från mer än ett nordiskt land.

Artikel 13

Mellan två eller flera av de fördragsslulande länderna kan
ingås särskilda

överenskommelser om utbetalning av arbelslöshelsförmåner till arbetsta

gare, som återvänder till bosättningslandel sedan de har bhvk helt eller

delvis arbetslösa ulan att ansläUningen har upphört. Innan en sådan över

enskommelse ingås av de berörda länderna, skall de övriga fördragsslu

lande länderna ges möjlighet atl framföra sina synpunkter, 11

Artikel 14 Prop, 1985/86:84

Denna överenskommelse gäller inte i fråga om förmåner som
avser liden före dess ikraftträdande.

Vid bestämmande av rätt till förmåner på grund av denna
överenskommelse skall även ersättnings- och kvalifikalionsperioder före
överenskommelsens ikraftträdande beaktas.

Artikel 15

Förbindelseorgan vid tillämpningen av denna
överenskommelse är i Danmark Arbejdsdirektoralet, i Finland Social- och
hälsovårdsministeriet, i Island Atvinnuleysistryggingasjodur, i Norge Arbeidsdirektoratet,
i Sverige Arbetsmarknadsstyrelsen,

Artikel 16

Om ett av de fördragsslutande länderna önskar säga upp
överenskommelsen, skall skriftligt meddelande härom tillställas det norska
utrikesministeriet som har alt underrätta de övriga nordiska ländernas
regeringar om uppsägningen.

Uppsägningen gäller endast det land som har verkställt
densamma och är giltig från och med ingången av det kalenderår som inträffar
minst sex månader från del att det norska utrikesministeriet har mottagit
meddelande om uppsägningen.

Om överenskommelsen sägs upp, skaU rättigheter som har
förvärvats på grund av överenskommelsen aUtjäml beslå.

Artikel 17

Denna överenskommelse skall ratificeras och ratifikationshandhngama
deponeras hos det norska utrikesministeriet.

Överenskommelsen träder i kraft första dagen i den månad
som infaUer två hela kalendermånader efter den dag, då samtliga länders
ratifikationsinstrument har deponerats.

Artikel 18

När denna överenskommelse träder i kraft upphör
överenskommelsen den 28 juni 1976 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge om bestämmelser för tillgodoräknande av kvahfikationsperioder m,m. i samband
med rätt till ersättning för arbetslöshetsförsäkrade samt slutprotokollet lill
nämnda överenskommelse att gälla,

1 fråga om
den som vid ikraftträdandet har börjat uppbära ersättning

med stöd av artikel 2 andra styckel i den upphävda överenskommelsen

gäller nämnda stycke under återstoden av ersättningsperioden, 12

TUl
bekräftelse härav har undertecknade, därtill befuUmäktigade om- Prop.
1985/86:84 bud, undertecknat denna överenskommelse.

Som skedde i Mariehamn den 12 november 1985 i ett exemplar
på svenska, danska, finska, isländska och norska språken, vilka samtliga texter
har samma giltighet.

För Danmark: Grethe Fenger M0Uer

För Finland: Matti Puhakka

För Island: Hallgrimur Dalberg

För Norge:

Med
bilagda förbehåll'

Kjdl Stahl

För Sverige: Anna-Greta Leijon

' De norske myndigheter fastsetter om og i hvilken utstrekning
denne overenskomst

kommer til anvendelse for den som oppholder seg på Svalbard, Jan Mayen eller i

norske biland. 13

BUaga Prop, 1985/86:84 Förteckning över lagstiftning
som avses i artikel 1

Danmark

Lov
(bekendlg0relse nr, 444 af 28, juli 1982) om arbejdsformidling og arbejdsl0shetsforsikring
m. v.

Finland

Lag
om utkomslskydd för arbetslösa (602/24.8.1984) Lag om arbetslöshetskassor
(603/24.8.1984) - och till dem ansluten lagstiftning

Island

Lov
nr 64 af 2 juni. 1981 om arbejdslöshedsforsikring

Norge

Lov
17juni 1966 nr 12omfolketrygd, Kapitel 4, Sl0nad under arbeidsl0yse m.v. § 4-1,
bokslav a

Sverige

Lag
den 5 juni 1973 (nr 370) om arbetslöshetsförsäkring Lag den 5 juni 1973 (nr
371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 14