Prop. 1985/86:85

Regeringens proposition 1985/86: 85

om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1), m. m.

Prop.

1985/86:85

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet
den 28 november 1985.

På
regeringens vägnar OlofPalme

Sven
Hulterström

Propositionens huvudsakhga innehåll

I
propositionen föresläs ändringar i sjölagen (1891:35 s.l) och lagen (1975:88)
med bemyndigande alt meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer (bemyndigandelagen). Flertalet ändringar är föranledda av
regeringsformens krav på lagform för vissa föreskrifter.

Ändringarna
i sjölagen innebär att bestämmelserna i sjölrafikförordning-en (1962:150) om
ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt avvikande från olycksplats
arbetas in i sjölagen, som redan innehåller likartade ansvarsbestämmelser.
Vidare överförs bestämmelserna i sjötrafikkungörelsen (1962: 267) om prejning
och visilering till sjölagen.

Sjötrafikkungörelsen
innehåller ett kapitel med särskilda bestämmelser för krigsförhållanden. Den
som bryter mot dessa bestämmelser kan dömas lill fängelse. Denna
ansvarsbestämmelse föreslås ersatt med en straffbestämmelse i bemyndigandelagen.
Vidare föreslås att i denna lag skall införas bemyndigande för regeringen att
meddela tillstånd att bruka svä-vare, I samma lag föreslås också etl
bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om sjövägmärken.

Fiertalel
föreslagna ändringar i sjölagen liksom övriga lagförslag i denna proposition
har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar:
lagrådsremissen (s,8), lagrådels yttrande (s,21) och föredragande statsrådets
ställningstagande lill lagrådels synpunkter (s,23).

För
att få skälen till lagförslagen helt klara för sig måsle läsaren la del av alla
tre texterna.

; Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 85

Propositionens lagförslag Prop, 1985/86:85

1 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s, 1)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891: 35 s, 1)'

dels att 223 § skall Upphöra att gälla,

dels att nuvarande 326, 327 och 328-332§§ skall betecknas
327, 328 respektive 330-334§§,

dels att 62, 200, 233, 299, 301, 302, 324. 325 och 350§§
samt nya 328, 332 och 334 §§ skall ha följande lydelse,

dels att del i lagen skall införas tre nya paragrafer,
59a, 326 och 329 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

59 a § Om ett fartyg prejas av behörig civil eller militär
myndighet, är befälhavaren skyldig att åtlyda prejningen. Om det efter
prejning eller annars begärs av en behörig myndighet, är befälhavaren också
skyldig att låta fartyget visiteras. Regeringen eller den myndighet som regeringen
besiämmer meddelar närmare föreskrifter om prejning och visilering.

62 §

Råkar fartyget i sjönöd, är befälhavaren skyldig alt göra
allt som står i hans makt för alt rädda de ombordvarande samt bevara fartyg och
last. Han skall, i den mån det är möjligt, sörja för att dagböcker och andra
skeppshandlingar föras i säkerhet samt föranstalta om bärgning av fartyg och
gods. Sä länge rimlig utsikt finnes atl fartyget kan räddas, fär befälhavaren
ej övergiva det utan alt hans liv är i allvarlig fara.

Anträffar befälhavaren någon i sjönöd, är han skyldig atl
lämna all hjälp som är möjlig och behövlig för alt rädda den nödställde, såvitt
det kan ske utan allvarlig fara för det egna fartyget eller de ombordvarande.
Får befälhavaren i annat fall kännedom om att någon är i sjönöd eller får han
kunskap om fara som hotar sjötrafiken, är han under fömtsättning som nyss
angivits skyldig att vidtaga åtgärder för att rädda den nödställde eller
avvärja faran i enlighet med föreskrifter som regeringen meddelat för sädana
fall.

Bestämmelser om skyldighet för befälhavaren atl lämna
hjälp, när fartyget stött samman med annat fartyg, meddelas i 223§.

200 § Bestämmelserna i 178§ får inte åsidosättas genom
avtal. Avtalsvillkor som inskränker passagerarens rättigheter enligt 181-198
§§, 337 § andra styckel och 368 S första stycket 6 och 7 är ogiltiga

' Lagen omtryckt 1985: 176. 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:85

1.
vid befordran
inom Sverige, 1, vid befordran inom Sverige,
Danmark, Finland eller Norge eller Danmark, Finland eller Norge eller till från någon av dessa stater, oav- till eller från någon av dessa stater, sett vilken
lag som i övrigt är till- oav.sett vilken lag som i övrigt är
lämplig på befordringen; tillämplig på befordringen:

2.
vid annan
befordran om svensk lag är tillämplig på befordringen enligt allmänna svenska lagvalsregler.

Övriga bestämmelser i delta kapitel gäller endast om inte
något annat är avtalat eller följer av sedvänja.

233 S

Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, medlem av
besättningen eller lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten.
Redaren är också ansvarig, om skada vållas av annan, när denne på redarens
eller befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets Ijänst.

Skadestånd som redaren sålunda betalat har han rätt atl
kräva tillbaka av den som vållat skadan.

Bestämmelser om inskränkning Bestämmelser om inskränkning

av redares ansvarighet finns, utom i av redares
ansvarighet finns, utom i detta kapitel, i 5 och 6 kap, samt i detta
kapitel, i 5 och 6 kap, lagen (1936:277) i anledning av Sveriges tillträde
till 1924 års internationella konvention rörande ko-nossemenl.

299 §

Ytterligare föreskrifter om för- Ytterligare föreskrifter om för-

ande av dagbok meddelas av sjö- ande av dagbok
meddelas av rege-

fartsverkel. ringen eller den myndighet som re-

geringen besiämmer.

301 §

Sjöförklaring skall äga rum för svenskt handelsfartyg
eller fiskefartyg

1.
när någon,
medan fartyget var på väg, i samband med fartygets drift har eller kan antagas
hava avlidit eller erhållit svår kroppsskada;

2.
när i annat
fall i samband med fartygets drift någon ombordanslälld eller annan som
medföljer fartyget har eller kan antagas hava avlidit eller erhållit svår
kroppsskada;

3.
när någon som
avlidit ombord begravts i sjön;

4.
när allvarlig
förgiftning har eller kan antagas hava inträffat ombord;

5.
när fartyget
stött samman med annat fartyg eller slött på grund;

6.
när fartyget
försvunnit eller övergivits i sjön;

7.
när i samband
med fartygets drift skada av någon betydenhet har eller kan antagas hava
uppkommit antingen på fartyget eller, medan fartyget var på väg, på egendom
utanför fartyget; eller

8.
när brand,
explosion eller förskjutning av någon betydenhet inträffat i lasten.

Bestämmelser om undantag här- Bestämmelser om undantag här-

ifrån i vissa fall meddelas i 308 § ifrån i vissa fall
meddelas i 308 § andra stycket samt i 312 och 3I4§§. tredje stycket samt i
312 och 3I4§§.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1985/86:85

Sjöförklaring
skall vidare äga rum för svenskt fartyg, när i anledning av händelse som har
eller kan antagas hava inträffat i samband med fartygets drift sjöfartsverket
förordnar därom eller befälhavaren eller redaren finner det påkallat. Detsamma
gäller när lastägare eller lastförsäkringsgivare i annat fall än som avses i
308 § andra styckel eller i 314§ begär det för att vinna upplysning om orsaken
lill skada av någon betydenhet pä godset, vilken har eller kan antagas hava
uppkommit i samband med fartygels drift.

Sjöförklaring
skall vidare äga rum för svenskt fartyg, när i anledning av händelse som har
eller kan antagas hava inträffat i samband med fartygels drift sjöfartsverket
förordnar därom eller befälhavaren eller redaren finner det påkallat. Detsamma
gäller när lastägare eller laslförsäkringsgivare i annat fall än som avses i
308 § tredje styckel eller i 314§ begär det för att vinna upplysning om
orsaken lill skada av någon betydenhet på godset, vilken har eller kan antagas
hava uppkommit i samband med fartygets drift.

Förordnar sjöfartsverket, att sjöförklaring skall äga rum,
skall underrättelse därom tillställas befälhavaren eller redaren. Hos endera
av dem skall lastägares eller lastförsäkringsgivares begäran om sjöförklaring
göras.

324 §

Brister
den som på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till
sjöss i gott sjömanskap till förekommande av sjöolycka, dömes till böter
eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet
grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Den som
brister i gon sjömanskap lill förekommande av sjöolycka döms, om ej oakisamhelen
är ringa, för vårdslöshet i sjötrafik till böter eller fängelse i högst sex
månader.

Är brottet grovt, döms lill fängelse i högst tvä år.

Är den som
på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss så
påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat bemsningsmedel, alt det måste
an-lagas, alt han icke på betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger
honom, dömes till böter eller fängelse i högst etl år.

Är den som
framför fartyg eller eljest på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse
för säkerheten till sjöss så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat
berusningsmedel, alt del måste antagas, att han inte på etl betryggande sätt
kan utföra vad som därvid åligger honom, döms han till böter eller fängelse i
högsl ett år.

326 § Om den som med eller utan skuld hafl del i
uppkomsten av sjöolycka, genom att utan tvingande skäl avlägsna sig från
olycksplatsen eller på annat sån, undandrar sig alt i mån av förmåga medverka liU
de åtgärder, som olyckan skäligen bör föranleda, döms han till böter eller
fängelse i högsl ett år. Detsamma

Nuvarande
lydelse

327 § Försummar befälhavare vad som åligger honom enligt
62 § andra stycket när annan är i sjönöd eller när fara hotar sjötrafiken eller
enUgl 223 § när fartyget slött samman med annat fartyg, dömes till böter eller
fängelse i högsl två år.

Föreslagen lydelse

gäller den som undandrar sig all uppge namn och hemvist
eller all lämna upplysningar om händelsen. Befälhavare på fartyg som är införi
i fariygsregisirel skaU dessutom uppge fartygets namn och hemort liksom den ort
eller hamn varifrån fartyget kommer och den dit del skall gå.

328 §

Försummar befälhavaren vad som åligger honom enligt 62 §
andra stycket när annan är i sjönöd eller när fara hotar sjötrafiken, döms han
till böter eller fängelse i högst tvä år.

Prop.
1985/86:85

329 § Försummar befälhavaren vad som enligt 59 a § eller
enligt föreskrifter meddelade med siöd av 59 a § åligger honom vid prejning
eller visilering, döms han till böter eller fängelse i högsl sex månader.

330 §
Har någon gjort sig skyldig till gärning som avses i 323, 324, 325, 326 eller
327 § och därigenom visat sig olämplig att utöva sådan befattning på fartyg,
för vilken särskilda behörighetsvillkor gäller, skall domstolen besluta att
han för viss lid eller för alllid inte skall ha rätt att utöva befallningen.
Beslutet får även avse andra befattningar än den i vilken gärningen begåtts.

332 § Har någon gjort sig skyldig till gärning som avses i
323, 324, 325, 326, 327, 328 eller J29§ och därigenom visat sig olämphg att
utöva sådan befallning pä fartyg, för vilken särskilda behörighetsvillkor gäller,
skall domstolen besluta alt han för viss lid eller för alllid inte skall ha
rätt all utöva befattningen. Beslutet fär även avse andra befattningar än den i
vilken gärningen begåtts.

Meddelas etl sådant beslul, skall domstolen ofördröjligen
underrätta sjöfartsverket. 1 fråga om radiolelegrafisl skall även televerket
underrättas.

Vidtas åtgärd för att anställa åial, får sjöfartsverket i
uppenbara fall meddela beslut enligt första stycket för liden intill dess lagakraftägande
dom föreligger eller domstolen, sedan åtal väckts, förordnar annoriunda. Finns
det inte längre fog för beslutet, skall detta omedelbart hävas. Rätten lill
besvär hos regeringen över sjöfartsverkets beslut är inte inskränkt till viss
tid.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:85

332 § 334 §

Hava flera medverkat lill gärning Har flera medverkat till gärning

som avses i 323, 324, 325, 326 eller som avses i 323,
324, 325. 326, 327, 327§,gäUer23 kap. brottsbalken. i2S eUeri29§. gäller
23 kap. brottsbalken.

Straff ådömes ej enligt denna lag, om gärningen är belagd
med strängare straff i brottsbalken.

350 §

Beslämmelserna i delta kapitel gäller begränsningsfond som
upprättas enligt 240 § (globalfond).

Beslämmelserna i 352-364§§ till- Bestämmelserna i 352-364§§ tUl-

lämpas också i vissa delar i fråga lämpas
också i vissa delar i fräga

om begränsningsfond som upprat- om
begränsningsfond som upprät

tas enligt 5§ lagen (1973: 1198) om tas
enligt 6§ lagen (1973: 1198) om

ansvarighet för oljeskada till sjöss. ansvarighet
för oljeskada till sjöss.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1975:88) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer' dels att 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skaU
införas en ny paragraf, 3 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§-Regeringen bemyndigas atl meddela föreskrifter som
avses i 8 kap. 3 eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1.
befordran i
spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2.
sådan befordran
i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsförelag lill komplettering av eller som
ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1,

3.
säkerheten i
spårbunden trafik eller ordningens upprätthållande i samband med sådan trafik,

4.
postbefordran
eller telekommunikationer,

5.
rätt att driva
sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg.

Lagen omtryckt 1978:233. Senaste lydelse 1985: 18.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1985/86:85

6.
trafikregler, .yövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom
Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan
och svävare utanför Sveriges sjöterritorium.

6.
trafikregler
eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller
för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges
sjöterritorium,

7.
skeppsmätning,

8.
trafik på väg
eller i terräng,

9.
fordons
beskaffenhet och utrustning,

10. registrering eller annan kontroll
av fordon,

11. skyldighet för kommunerna att
tillhandahålla föreskrifter och andra uppgifter som rör förhållandena i
trafiken.

12. riksfärdtjänst.

Regeringen bemyndigas alt meddela föreskrifter om
avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första slyckel
3, 9 eller 10. Regeringen bemyndigas också alt besluta föreskrifter om
avgifter för farledsverk-samhelen samt om avgifter för skeppsmätning och
avgifter för tillstånd enligt första slyckel 5.

12. riksfärdljänst,

13. lillslånd atl bruka svävare.

Regeringen bemyndigas alt meddela föreskrifter om avgifter
för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 3,
9. 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också atl besluta föreskrifter om
avgifter för fariedsverk-samheten samt om avgifter för skeppsmätning och
avgifter för tillstånd enligt första slyckel 5,

3§ Den som överträder föreskrift, som regeringen har
meddelat med stöd av 1 § första slyckel 5 eller 6 alt gälla då riket är i krig
eller krigsfara eller det råder sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig, döms lill
böter eller fängelse i högsl sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986,

3 Förslag till

Lag om upphävande av vissa författningar om sjötrafik

Härigenom föreskrivs att följande författningar skall
upphöra att gälla vid ulgången av juni 1986, nämligen

1,
sjötrafikförordningen
(1962: 150),

2,
sjötrafikkungörelsen
(1962:267),

3,
förordningen
(1966: 159) om tillstånd för brukande av svävare.

Kommunikationsdepartementet Prop. 1985/86:85

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1985.

Närvarande:
statsrådet 1. Carisson. ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin. Dahl, R, Carisson, Holmberg, Hellström

Föredragande:
statsrådet R, Carlsson

Lagrådsremiss med förslag till ändringar i sjölagen (1891:35
s. 1), m.m.

1 Inledning

Dä
den nya regeringsformen trädde i kraft är 1975 fanns de offentligrättsliga
föreskrifterna som gällde trafik, transporter och kommunikationer i ganska stor
utsträckning i författningar som hade beslutats av regeringen. En del av
föreskrifterna i dessa författningar innebar åliggande för enskilda eller avsåg
i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, I samma
män föll de enligt regeringsformen inom det primära lagomrädel. Viss följdlagstiflning
för alt anpassa lagstiftningen efter den nya statsförfattningen har genomförts.
Arbetet är emellertid ännu inte avslutat. Som ett led i detta arbete har inom kommunikationsdepariemen-tei
gjorts en genomgång av sjötrafiklagsliflningen för atl slutligt anpassa denna
efter regeringsformens regler om normgivningsrälten.

2 Motivering

2.1 Gällande ordning i huvuddrag

Den
offentligrätlsliga regleringen av trafiken till sjöss återfinns huvudsakligen
i sjölagen (1891:35 s, 1, omtryckt 1985:176), sjötrafikförordningen (1962:150,
omtryckt 1975: 156, ändrad senast 1983:466) och sjötrafikkun-gördsen (1962:
267, omtryckt 1967:115, ändrad senast 1982:652), I förordningen (1966:159) om
tillstånd för brukande av svävare ges föreskrifter om sådant lillslånd.

Vid
tillkomsten av sjötrafikförordningen inhämtades yttrande av riksdagen i fråga
om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt avvikande från olycksplats
(4 §) samt om befogenheten att utfärda lokala sjötrafik-föreskrifter (5 §),
Sjötrafikkungörelsen är beslutad av regeringen ulan riksdagens hörande.
Förordningen om tillstånd för brukande av svävare beslutades efler riksdagens
hörande,

I
lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik.

transporter
och kommunikationer (bemyndigandelagen) (omtryckt Prop,
1985/86:85

1978:233,
ändrad senast 1985: 18) bemyndigas regeringen bl, a. att meddela

föreskrifter
som gäller sjötrafik. Av prop. 1975: 8 s. 74 f framgår att delta

bemyndigande
inte innebar någon ändring i beslutanderätten i fråga om

ansvar
för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt avvikande frän olycksplats

eller
befogenheten atl utfärda lokala sjötrafikföreskrifter. I propositionen

erinras
också om atl såväl sjöirafikförordningen som sjötrafikkungörelsen

innehåller
straffbestämmelser med fängelse i straffskalan och att dessa

bestämmelser
måste - i den mån fängelsepäföljden skall behållas - tas

upp
i lag. Något förslag om delta var del emellertid inte möjligt att lägga

fram
i den propositionen. I stället hänvisades lill all frågoma övervägdes

inom
kommunikationsdepartementet.

2.1.1
Vissa bestämmelser i sjölagen (1891:35 s. 1)

Sjölagens
fjärde kapitel, 58-70 §§, om fartygs befälhavare innehåller en rad bestämmelser
om befälhavarens åligganden. I 59 § första stycket slås fast alt befälhavaren
skall sörja för all fartyget framförs och handhas på sätt som är förenligt med
gott sjömanskap. Han skall också enligt paragrafens andra stycke göra sig
underrättad om de påbud och föreskrifter rörande sjöfarten, som gäller för de
farvatten fartyget skall befara och på de orter del skall anlöpa. 1 62 § första
och andra styckena anges vad befälhavaren är skyldig atl göra när fartyg eller
personer råkar eller befinner sig i sjönöd. I paragrafens tredje stycke
hänvisas till 223 § såvitt gäller befälhavarens skyldighet att lämna hjälp när
fartyget stött samman med annat fartyg.

Sistnämnda
paragraf har fält sin plats i sjölagens åttonde kapitel, 220-223 §§, om skada
genom fartygs sammanstötning. Enligt 223 § åligger det befälhavare om fartyget
stött samman med annat fartyg att lämna det andra fartyget och de ombordvarande
där all behövlig och möjlig hjälp för räddning ur den genom sammanstötningen
uppkomna faran, såvitt det kan ske ulan allvarlig fara för del egna fartyget
och de ombordvarande. Befälhavaren skall därjämte för del andra fartygets
befälhavare uppge namnet pä det egna fartyget och dess hemort samt den ort
eller hamn varifrån del kommer och den dit det skall gä.

I
sjölagens tolfte kapitel, 296-322 §§, ges bestämmelser om dagböcker,
sjöförklaring och besiktning. I 299 § bemyndigas sjöfartsverket att meddela
ytterligare föreskrifter om förande av dagbok.

I
sjölagens trettonde kapitel, 323-335 §§, upptas ansvarsbestämmelser. Några
bestämmelser med beteckningen 333-335 §§ har inte införts i lagen. I 324 §
stadgas straff för vårdslöshet i sjötrafik. Brister den som fullgör uppgift av
väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss i gott sjömanskap lill förekommande
av sjöolycka döms han till böter eller fängelse i högsl sex månader. Vid grovt
brott är straffet fängelse i högst tvä år. I 325 § finns en bestämmelse om
straff för onykterhet till sjöss. Om den som på fartyg fullgör uppgift av
väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss är så påverkad av alkoholhaltiga
drycker eller annat berusningsmedel, att det måste antas, atl han inte på
betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger

ti Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr85

honom, döms han således tUl böter eller fängelse i högst
ett år. Enligt 326 § Prop, 1985/86:85

stadgas straff för befälhavare som överger sitt fartyg
eller som inte fullgör

sina
skyldigheter när fartyget är i sjönöd eller fara, 1 327 § stadgas böter

eller
fängelse i högsl tvä är för den befälhavare som försummar vad som

åligger
honom när annan är i sjönöd eller när fara hotar sjötrafiken eller när

fartyget
stött samman med annat fartyg,

2.1.2 Sjötrafikförordningen (1962:150)

I sjötrafikförordningens inledande bestämmelser föreskrivs
att den i London den 20 oktober 1972 avslutade konventionen om internationella
regler lill förhindrande av kollisioner till sjöss (de internationella
sjövägsreglerna), med de ändringar som beslutades av den Internationella
Sjöfartsorganisationen (IMO) den 19 november 1981, skall med vissa tillägg och
undantag tillämpas i fråga om trafik med fartyg och sjöflygplan inom Sveriges
sjöterritorium. Detsamma skall - om det inte strider mot tillämplig lag i
främmande stal - gälla trafik med svenskt fartyg eller sjöflygplan även utanför
Sveriges sjöterritorium. 1 4—7 §§ finns kompletterande föreskrifter för
Sveriges sjöterritorium och i 8—16 §§ för inre vatten. Därefter följer
ansvarsbestämmelser i 17, 17 a och 18 §§,

Enligt 4 § första stycket gäller att man vid förande av
fartyg eller vid dess förankring eller förtöjning skall iaktta den omsorg och
varsamhet som till förekommande av sjöolycka betingas av omsiändigheterna. Den
som bryter mot denna bestämmelse döms enhgt 17 § första styckel, om oakisamhelen
inte är ringa, lill böter. 1 4 § andra stycket föreskrivs all den som med eller
utan egen skuld haft del i uppkomsten av sjöolycka inte får, såvida inte
tvingande skäl föreligger, avlägsna sig från olycksplatsen eller pä annat sätt
undandra sig atl i mån av förmåga medverka lill de åtgärder som olyckan skäligen
föranleder. Som exempel på sådana åtgärder anges omhändertagande av nödställd
eller skadad person. Han fär inte heller undandra sig atl uppge namn och
hemvist eller att lämna upplysningar om händelsen, I släUet för namn och
hemvist får befälhavare pä fartyg som är infört i fartygsregistret uppge
fartygets namn och hemort. Den som uppsåtligen underlåter att fullgöra
skyldighet enligt 4 § andra slyckel döms enligt 17 S andra stycket till böter
eller fängelse i högst sex månader.

Genom 5 §
första styckel bemyndigas sjöfartsverket att meddela före

skrifter som är påkallade med hänsyn till sjösäkerheten vid förande av

fartyg. Enligt andra slyckel får länsstyrelsen efter samråd med sjöfartsver

ket meddela föreskrifter om fartbegränsning, förbud mot ankring eller

begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för båtlävling, vattenskidåk

ning eller liknande sport. Länsstyrelsen får också enligt tredje stycket efler

samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om andra begränsningar

eller andra förbud mot användning av vattenområde för trafik med fartyg

om åtgärden behövs från miljösynpunkt eller av andra säkerhetsskäl än

som anges i paragrafens första stycke eller för att skydda fiskodling eller

liknande företag och åtgärden inte gäller handelssjöfarten i allmän farled.

Länsstyrelsen får slutligen enligt fjärde stycket efter samråd med sjöfarts

verket meddela andra föreskrifter om begagnande av Sveriges sjölerrito- 'O

rium när föreskrifterna är av tillfällig art. Den som
bryter mot föreskrift Prop. 1985/86:85 meddelad med stöd av 5 § döms enligt 17 S
tredje stycket till penningböter. Enligt 5 § sjunde styckel får den myndighet
som meddelar föreskrift enligt 5 § besluta alt sjövägmärke skall sättas upp och
var detta skall ske. Sjöfartsverket svarar för att sjövägmärke sätts upp och
underhålls. Kostnaden för sjövägmärken samt för anbringande och underhåll av
märkena åvilar sjöfartsverket. Den myndighet som beslutat om föreskrift
meddelad uteslutande i en kommuns eller enskilds intresse fär bestämma att
avgift motsvarande kostnaderna för uppsättning och underhåll av sjövägmärken
skall betalas av kommunen eller den enskilde.

2.1.3 SJötrafikkungörelsen (1962:267)

Kungörelsen inleds med allmänna bestämmelser i 1 - 14 §§.
Därefter följer särskilda bestämmelser för krigsförhällanden m. m. i 15-20 §§.
Ansvarsbestämmelser ges i 21 och 22 §§.

Kungörelsens allmänna bestämmelser omfattar bl. a, regler
om prejning och viskering. I 11 § slås fast atl om fartyg prejas av fartyg
eller luftfartyg som tillhör försvarsmakten, polisen, sjöfartsverket eller lullverkel
eller prejas från land av militärt förband, polisman, lots eller tulltjänsteman
sä är befälhavaren skyldig alt, om de nautiska förhållandena medger det, stoppa
del eller lägga bi omedelbart eller om det behövs ankra. 1 paragrafen ges
också detaljföreskrifler om vad befälhavaren skall iaktta om fartyget prejas.
I 12 § första stycket stadgas alt farlygsbefälhavare är skyldig atl låta
fartyget underkastas visilering av behörig civil eller militär myndighet.
Därefter regleras bl. a. befälhavarens skyldigheter i samband med visilering
av fartyget i de fyra efterföljande styckena.

Kungörelsens bestämmelser för krigsförhållanden m. m.
inleds med ett stadgande i 15 § om att dessa bestämmelser skall tillämpas
endast i den mån regeringen vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig,
eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden förordnar om
del.

I ansvarsbestämmelserna stadgas böter eller fängelse i
högst sex månader för den som bryter mol bestämmelse i kungörelsen eller mot
föreskrift som meddelats med stöd av sådan bestämmelse utom då del gäller brott
mot en bestämmelse om skyldighet att ha nationaliteisfiaggan hissad. Brott mot
denna bestämmelse kan bara medföra penningböter.

2.1.4 Förordningen (1966:159) om tillstånd för brukande
av svävare

Enligt 1 § får luftkuddefarkosl (svävare) inte brukas inom
riket ulan sär

skilt tillstånd. Sådant tillstånd meddelas enligt 2 § av regeringen eller

myndighei som regeringen bestämmer. Tillstånd skall förenas med de

villkor som fordras och begränsas all gälla viss tid. Åsidosätter innehava

ren av lillslåndel i väsentiig mån föreskrivna villkor får den myndighei som

meddelat tillståndet återkalla del. Enligt 3 § döms föraren av svävare, som

brukas utan tillstånd eller i strid mot villkor för tillståndet, till böter
eller

fängelse i högst sex månader. Lika med föraren döms ägaren eller den som

är i hans ställe, om han inte iakttagit vad som ankommil pä honom för att

förekomma brottet. ''

2.1.5 Lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,
transporter och kommunikationer

1
1 § första styckel 5-7 bemyndigas regeringen - såvitt gäller sjötrafik -att
meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna
gäller rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt
fartyg, trafikregler eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges
sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare
utanför Sveriges sjöterritorium eller skeppsmätning.

I paragrafens andra stycke
andra meningen bemyndigas regeringen också atl besluta föreskrifter om
avgifter för farledsverksamheten samt om avgifter för skeppsmätning och
avgifter för tillstånd att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med
utländskt fartyg. Enligt 2 § får regeringen bl. a. överiåla ål
förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter som avses il §.

Prop.
1985/86:85

2.2 Förslag till ändringar i sjölagen

Mitt
förslag: Sjötrafikförordningens bestämmelser om ansvar för vårdslöshet i
sjötrafik och för obehörigt avvikande från olycksplats inarbetas i sjölagen som
redan innehåller bestämmelser om ansvar för sådana brott. Sjötrafikkungörelsens
huvudregler om prejning och visilering överfiyttas till sjölagen. Det i
sjötrafikkungörelsen intagna kapitlet om särskilda bestämmelser för
krigsförhållanden m,m, ersätts av ett bemyndigande i sjölagen för regeringen
att vid krig eUer därmed jämförbara förhållanden meddela sådana bestämmelser
om trafiken till sjöss som är av betydelse för totalförsvaret. Slutligen
ersätts ett bemyndigande i sjölagen för sjöfartsverket att meddela ytterligare
föreskrifter om förande av dagbok av ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer all meddela sådana föreskrifter.

Skälen för mitt
förslag: Förslagen är föranledda av alt sjötrafikförordningen och
sjötrafikkungörelsen innehåller sirafftjestämmelser med fängelse i
straffskalan och andra föreskrifter som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen.
Dessa regler bör nu tas upp i lag.

Vårdslöshet
i sjötrafik

Som
framgått av redogörelsen för gällande ordning finns bestämmelser om vårdslöshet
i sjötrafik i såväl sjölagen som sjötrafikförordningen. Sjölagens bestämmelser
innehåller fängelsepåföljd i straffskalan medan sjötrafikförordningen endasl
föreskriver böter.

Den första frågan som
inställer sig är om del är lämpligt att i skilda författningar bibehålla två stadganden
vari brotlsbeskrivningarna i väsentliga avseenden läcker varandra. Om skälen lill
alt det finns dubbla straffbestämmelser framgår följande av förarbetena.

12

Innan bestämmelsen om
ansvar för vårdslöshet i sjötrafik infördes i Prop. 1985/86:85 sjötrafikförordningen
(prop. 1962:94 s. 13-15) var endast vårdslöshet som vållat sjöolycka straffbar
enligt sjölagen. För att komma tillrätta med de Irafiksäkerhetsproblem som hade
uppkommit med den ökade småbåtstrafiken ansågs det befogat att utvidga det
straffbara området lill att gälla också vårdslöshet oaktat någon skada ej
skett. Vid förordningens tillkomst pågick i sjölagskommiltén en revision av
sjölagen. Kommittén uppgav att den hade för avsikt att föreslå en likartad
utvidgning av bestämmelsen i sjölagen. Kommittén hade emellertid inget atl
erinra mol att del föreslagna stadgandet infördes i sjötrafikförordningen men
förutsatte atl stadgandets utformning framdeles skulle anpassas till nya regler
i sjölagen.

När
sjölagens bestämmelse om vårdslöshet i sjötrafik utvidgades lill att omfatta
också vårdslöshet som inte föranlett sjöolycka diskuterades (prop. 1966:145, s.201
f) den nya bestämmelsens förhållande bl. a. till bestämmelsen om vårdslöshet i
sjötrafik i sjöirafikförordningen. Departementschefen uttalade att den
straffbara personkretsen var trängre enligt sjölagen. Enligt denna lag kunde
endast den straffas som fullgjorde uppgift av väsentlig betydelse för
säkerheten tiU sjöss. Å andra sidan bestraffades enligt sjötrafikförordningen enbart
rent navigatoriska förseelser. Oakisamhelen skulle således ha ådagalagts vid
förande av fartyget eller vid dess förankring eller förtöjning. Det ansågs väl
motiverat att för sjölagens ansvarsbestämmelse behålla ett vittgående
tillämpningsområde. Om del straffbara området skulle gälla inte bara navigatoriska
förseelser ulan också vårdslöshet vid utövandet av t. ex. maskin- eller
radiotjänst var det emellertid enligt departementschefen befogat att begränsa
regelns tillämpning till sådana personer som fullgjorde uppgifter av väsentlig
betydelse för säkerheten till sjöss. Departementschefen konstaterade slutligen
alt även efter ändringen av sjölagens ansvarsbestämmelse om vårdslöshet i
sjötrafik ett visst utrymme således fanns kvar för sjölrafikförordningens
bestämmelse i samma ämne. Även om skillnaden kunde antas vara i det närmaste
praktiskt betydelselös var han inte då beredd atl förorda någon ändring i förordningen.

13

Vid
den översyn av sjölrafikförordningens straffbestämmelser som sketl har det
synts vara en naturlig utgångspunkt att undersöka om inte tiden nu är mogen för
den redan tidigare aviserade tanken alt sammanföra de båda bestämmelserna i ett
stadgande. Enligt min uppfattning är de båda bestämmelsernas tillämpningsområde
så likartat atl det inte är motiverat alt ha två ansvarsbestämmelser för
vårdslöshet i sjötrafik. En möjlighet är då alt ta upp bestämmelser om
vårdslöshet i sjötrafik jämte andra sjötrafikbrotl i en särskild lag om
trafikbrott tiU sjöss efter mönster frän vägtrafiklagstiftningen. Något skäl
för en sådan parallell lagstiftningsteknik finns knappast. Förutsättningarna är
också - sett ur lagstiflningssynpunkt - helt annorlunda. För sjörättens del
finns sedan länge de viktigaste bestämmelserna inom olika områden samlade i
sjölagen. Som framgått av min tidigare redogörelse innehåller sjölagen ett
särskilt avsnitt med ansvarsbestämmelser. Alt med denna lagtekniska
utgångspunkt tillskapa en ny lag synes onödigt och mest ägnat att försvära
förståelsen av sjölagen och den sjölra-fikförordning som skall omarbetas. Del
är därför alt föredra att arbeta in ansvarsbestämmelsen i 13 kap. sjölagen.

Den
nya bestämmelsen bör omfatta personkretsen enligt sjötrafikförord- Prop.
1985/86:85 ningen. Detta uppnås genom alt den nuvarande begränsningen enligt
sjölagen till personer som fullgör uppgift av väsentlig betydelse för
säkerheten till sjöss tas bort. Den nya bestämmelsen bör avse även andra
förseelser än rent navigatoriska. Sjölagens bestämning av det straffbara
området bör därför behållas. Den som brister i gott sjömanskap lill
förekommande av sjöolycka skall således kunna bestraffas. 1 prop. 1966: 145
framhölls alt uttrycket gott sjömanskap passade mindre väl för den enklare
nöjessjöfarten då detta begrepp inte kunde förväntas ha trängt in i det
allmänna medvetandet inom nöjessjöfarten. Det har emellertid nu gått nästan 20
år och med den utveckling av smäbåistrafiken som varit och den upplysnings-och
utbildningsverksamhet som bedrivits menar jag att innebörden av gott sjömanskap
är känd också inom nöjessjöfarten. Slraffbarheten bör emellertid - liksom
enligt bestämmelsen i irafikbroltslagen - begränsas till fall dä oakisamhelen
inte är ringa. Begränsningen kommer emellertid atl fä mindre praktisk betydelse
i sjölagen. Redan förutsättningen att gärningsmannen skall ha brustit i gott
sjömanskap innebär nämligen alt åtskilliga ej slraffvärda beteenden faller
utanför det straffbara området. Straffskalan i sjölagen bör bibehållas. Delta
innebär alt straffskalan bör vara böter eller fängelse i högsl sex månader och
för grova brott fängelse i högsl två år.

Del
förslag jag nu lagt fram innebär - åtminstone teoretiskt - en viss utvidgning
av det straffbara området. Således kan framdeles personer som inte kan sägas
fullgöra uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss komma att
dömas för andra förseelser än rent navigatoriska. Utvidgningen torde emeUertid
i praktiken bli närmast ulan betydelse. Det är en tämligen vid krets av
personal som anses fullgöra Ijänst av väsentlig betydelse till sjöss. Hit
räknas nämligen också l.ex. radiotelegrafister, maskinister, rorgängare och
utkiksmän. Genom att det för straflbarhei krävs atl gärningsmannen skall ha
brustit i gott sjömanskap faller vidare var och en som inte deltar i fartygets
säkra framförande utanför den straffbara kretsen. Om emellertid undantagsvis en
sjöman deltar i fartygels säkra framförande utan atl det kan sägas atl han på
fartyget fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss är
det enligt min mening fullt motiverat all straffbelägga även andra än rent navigatoriska
förseelser som han gör sig skyldig till. En ytterligare begränsning utgör dä
kravet på alt oakisamhelen inte fär vara ringa.

Jag
vUl i delta sammanhang meddela att jag mot bakgmnd av den nordiska
rättslikheten pä sjörättens område har samrått med företrädare för övriga
nordiska länder.

Obehörigt
avvikande från olycksplats

Även
beträffande detta brott finns, som jag tidigare framhållk i avsnittet

gällande ordning, bestämmelser i såväl sjölagen som sjötrafikförordningen,

I båda fallen kan fängelse följa på brottet. Sjölagen har en strängare

straffskala. Om orsakerna till de dubbla straffbestämmelserna för detta

brott framgår följande av förarbetena, 14

Då
bestämmelsen om ansvar för obehörigt avvikande från olycksplats Prop.
1985/86:85 infördes i sjötrafikförordningen konstaterade departementschefen (prop.
1970:89 s.9 O att bestämmelsen i sjölagen om skyldighet för befälhavare alt vid
fartygssammanstötning lämna uppgifter om sitt fartyg i rättstillämpningen
ansetts tillämplig på handelsfartyg men inte pä fritidsbåtar. Någon annan regel
om åliggande för den som haft del i sjöolycka atl lämna identitetsuppgifter
fanns inte i svensk lagstiftning. Därför borde kompletterande föreskrifter
införas. Departementschefen ansåg att flera omständigheter talade för alt de
kompletterande föreskrifterna togs upp i sjölagen. Av flera skäl borde
emellertid inte sjölagens regler då ändras. Föreskriften borde därför -
åtminstone tills vidare - ha sin plats i sjötrafikförordningen. Bestämmelsen
utformades med utgångspunkt i vägtrafiklagstiftningens bestämmelse om obehörigt
avvikande från trafikolycksplats. Denna lagstiftning stadgade - då liksom nu -
inte bara skyldighet att lämna identitetsuppgifter utan även viss skyldighet
att vidta åtgärder som olyckan skäligen föranleder. Departementschefen ansåg att
sjölagens bestämmelser om att befälhavare vid sammanstötning mellan fartyg och
vid fall som jämställs med sammanstötning skall lämna det andra fartyget och de
ombordvarande där allt behövligt och möjligt bistånd var tillämpliga på alla
slag av fartyg. Sjölagens regler gällde emellertid endasl i fråga om sammanstötningar
och därmed jämställda fall. Det fanns därför, ansåg departementschefen, ändå
behov av en föreskrift i sjöirafikförordningen om skyldighet att i mån av
förmåga medverka till de åtgärder som en sjöolycka skäligen föranleder. Som
sjöolycka är nämhgen atl betrakta inte bara sammanstötning mellan fartyg och
därmed jämställda situationer utan också när ett fartyg på annat sätt skadar
t. ex. person, sjömärke eller brygga. Frågan om samordning av de nordiska
ländernas lagstiftning ansågs böra anstå. Vid det nordiska samrådet fick
behandlas bl. a. frågan om nya bestämmelser borde inarbetas i de nordiska
ländernas sjölagar.

Bestämmelsen i sjöirafikförordningen täcker i allt
väsentligt sjölagens bestämmelser om ansvar för obehörigt avvikande från
olycksplats. Det finns inte längre några skäl för att inte inarbeta
förordningens bestämmelser i sjölagen. Som jag nyss nämnt har det vid det
nordiska samråd som skett i förevarande lagstiftningsärende inte framförts
någon erinran mot den nu förordade ordningen. Jag föreslär därför att
förordningens bestämmelser efler vissa - i huvudsak redaktionella - ändringar
överflyttas till sjölagen. Sjölagens nuvarande regler i ämnet kan dä upphävas.
De båda nuvarande bestämmelserna har inte samma straffskala. Jag förordar all
straffet för brott mol den nya paragrafen bestäms till böter eller fängelse i
högst ett år. Den nya bestämmelsen har sin plats i 13 kap. sjölagen. Den bör
placeras efter 325 § om ansvar för onyklerhet till sjöss. Jag förordar atl det
samtidigt görs en mindre omformulering av sistnämnda paragraf för atl tydligare
framhäva atl bestämmelsen avser också dem som framför fritidsbåtar. Nuvarande
326 § liksom efterföljande paragrafer bör numreras om. Härvid kan man delvis
utnyttja kapitlets tre sista paragrafer som f n. inte upptar några
bestämmelser.

15

Prejning och visilering Prop, 1985/86: 85

Jag har tidigare lämnat en kortfattad redogörelse för sjölrafikkungörelsens
bestämmelser om prejning och visilering. Att motsätta sig prejning eller visilering
är ofta att bedöma som ett tämligen allvarligt brott. Enligt min uppfattning
bör därför fängelsestraff ingå i straffskalan även i fortsättningen.
Föreskrifter om ansvar för brott mot bestämmelser om prejning och visilering måsle
meddelas genom lag. Sådana ansvarsbestämmelser bör tas in i 13 kap, sjölagen.
De kan lämpligen tas in i en ny paragraf 329 §. Även i fråga om den
grundläggande bestämmelsen om skyldighet för befälhavare att underkasta sig
prejning eller visilering på begäran av behörig civU eUer militär myndighet
innebär regeringsformen ett krav på lagform. En sådan bestämmelse bör tas in i
4 kap. som en ny paragraf 59 a §. Kungörelsens närmare föreskrifter om åtgärder
vid prejning och visilering har inte sin plats i sjölagen. Frågan är alltså
inte uttömmande reglerad genom bestämmelsen i 59 a § första stycket sjölagen.
Detta kan lämpligen markeras genom alt ett andra stycke förs in i paragrafen
som en erinran om att regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer
beslutar om erforderliga verkställighetsföreskrifter.

Särskilda bestämmelser för krig

SJötrafikkungörelsen innehåller ett anlal bestämmelser
under rubriken Särskilda bestämmelser för krigsförhållanden m, m. Av den
inledande bestämmelsen framgår all beslämmelserna äger lillämpning endasl i
den män regeringen vid krig eller därmed jämförbara förhållanden förordnar
därom, Atl bryta mol beslämmelserna kan medföra fängelsestraff

Fängelse bör alltjämt ingå i straffskalan. Bestämmelserna
kräver därför lagform. Föreskrifterna kan tas in i någon existerande lag eller
i en särskild ny lag. Det finns ingen nu gällande lag med vilken dessa
bestämmelser har ett naturligt samband. Ett relativt omfattande regelsystem som
endast skall tillämpas i händelse av krig eller vid krigsliknande förhållanden
tynger också onödigt en författning med bestämmelser för fredslid. Atl nu
förelägga riksdagen en lag som endast har bestämmelser för krig eller liknande
krisförhållanden har också sina nackdelar. Föreskrifterna blir av nödvändighet
delvis mycket detaljerade och kan allt eftersom förhållandena förändrar sig
behöva överarbetas. Enligt 13 kap. 6 § regeringsformen är det för förhållanden
som avses där emellertid möjligt för regeringen att i förordning meddela
föreskrifter som tillhör det obligatoriska lagomrädel under förutsättning att
riksdagen i lag bemyndigar regeringen härtill. Jag vill därför föreslå att ett sådanl
bemyndigande ges regeringen i sjölagen såvitt gäller föreskrifter om trafiken lill
sjöss. Eftersom etl sådant bemyndigande skall avse etl visst ämne och eftersom
delegationen bör inskränkas lill vad som är oundgängligen erforderligt bör
bemyndigandet begränsas till sädana föreskrifter om trafiken till sjöss som är
av betydelse för totalförsvaret. Bemyndigandet bör placeras sist i 16 kap. som
har rubriken Särskilda bestämmelser.

16

299
.■? sjölagen

Bemyndigandet
i denna paragraf för sjöfartsverket att meddela ytteriigare föreskrifter om
förande av dagbok bör på grund av bestämmelsen i 8 kap. 11 § regeringsformen
ändras lill ett bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att meddela sädana föreskrifter.

Prop. 1985/86:85

2,3 Förslag till ändringar i bemyndigandelagen m. m.

Mitt
förslag: Regeringen fär ulan riksdagens medverkan besluta om befogenheten att
utfärda lokala sjölrafikföreskrifter. Detta fordrar ingen författningsändring,
I bemyndigandelagen införs ett bemyndigande för regeringen atl meddela
föreskrifter om sjövägmärken. Slutligen överfiyttas bemyndigandet för
regeringen i förordningen om tillstånd för brukande av svävare atl meddela
sådant tillstånd till bemyndigandelagen.

Skälen
för mitt förslag:

Befogenheten
atl utfärda lokala sjölrafikföreskrifter

När
riksdagen efler regeringsformens ikraftträdande bemyndigade regeringen alt
meddela föreskrifter om bl, a, trafik, transporter och kommunikationer var
utgångspunkten all regeringen skulle kunna fortsätta att besluta om
föreskrifter i samma utsträckning som tidigare i den mån delta var möjligt
enligt den nya regeringsformen. Det i I § första stycket 6 givna bemyndigandet
för regeringen atl meddela föreskrifter om trafikregler eller säkerhetsanordningar
för sjötrafiken omfattar även frågor om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och
obehörigt avvikande från olycksplats samt frågor om befogenheten all utfärda
lokala sjötrafikföreskrifter. Vid tillkomsten av sjötrafikförordningen hade
emellertid dessa frågor anmälts för riksdagen (prop. 1962:94, 3LU 1962:33),
Vid beredningen av bemyndigandelagen förutskickades en översyn av dessa
regler. Del föreslogs därför inga förändringar i dessa begränsningar i
regeringens möjligheter all besluta om ändringar i dessa avseenden.

Jag har nyss
föreslagit alt sjötrafikförordningens regler om ansvar för vårdslöshet i
sjötrafik och obehörigt avvikande från olycksplats skall inarbetas i sjölagen.
Förslag i dessa frågor måste således även framgent underställas riksdagen. Då
del gäller frågan om rätten att utfärda lokala sjötrafik-föreskrifter anser jag
emellertid atl del är naturligt all det ankommer pä regeringen atl besluta
härom. Någon ändring i bemyndigandelagen behöver inte vidtas eftersom - som
jag förut framhållit - I § första slyckel 6 bemyndigar regeringen alt meddela
föreskrifter om dessa gäller bl. a. trafikregler.

Sjövägmärken

1
5 § sjötrafikförordningen sägs att en myndighet som har meddelat en föreskrift
enligt den paragrafen fär besluta all sjövägmärke skall sättas upp

17

och var
det skall sättas upp. Denna regel har regeringen kunnat besluta Prop.
1985/86: 85 med stöd av bemyndigandel i 1 § 6 bemyndigandelagen att meddela
föreskrifter om trafikregler för sjöfarten inom Sveriges sjöterritorium.

1 förordningen sägs också atl sjöfartsverket svarar för
att sjövägmärke sätts upp och underhälls. Kostnaden för uppsättande och
underhåll åvilar sjöfartsverket. Verket fär emellertid - om föreskriften som
har lett till att märket sätts upp har meddelats uteslutande i en kommuns eller
enskilds intresse - bestämma alt en avgift som motsvarar kostnaderna fär tas ul
av kommunen eller den enskilde.

I åtskilliga fall kan det finnas behov av sjövägmärken
utan att de är motiverade av någon meddelad föreskrift. Det kan t. ex. röra sig
om varningsmärken eller lokaliseringsmärken. Enligt min mening bör regeringen
uttryckligen bemyndigas att meddela föreskrifter om sjövägmärken. Däri ligger
då också en möjlighet att besluta om att annan än sjöfartsverket får sälla upp,
underhälla eller bekosta sjövägmärken.

TiUstånd alt bruka svävare

Del bör slutligen i bemyndigandelagen ges ett bemyndigande
för regeringen att meddela föreskrifter om tillstånd alt bruka svävare. 1 den
nu gällande förordningen (1966:159) om tillstånd för brukande av svävare, som
antagits efter riksdagens hörande, krävs lillslånd av regeringen alt bruka svävare.
Förordningen innehåller också ansvarsbestämmelser med fängelsepåföljd i
straffskalan, Samma år som förordningen utfärdades tillsatte chefen för
kommunikationsdepartementet en utredning för att utreda frågor rörande trafik
med svävare, Svävarfartsutredningen lade 1972 fram betänkandet (SOU 1972:21) Svävarfartslag,
Efter remissbehandling av betänkandet behandlades frågan av en arbetsgrupp med
företrädare för kommunikationsdepartementet, justitiedepartementet, jordbmksdepartemenlel,
sjöfartsverket och naturvårdsverket. Gruppen presenterade 1983 en promemoria
med förslag till ny svävarfartsförordning (Ds K 1983:1), I promemorian, som har
remissbehandlats, har regleringen begränsats till frågor om tillståndsprövning
och om godkännande och kontroll av främst störte svävare. Tillståndsprövningen
av svävartrafik i nationell trafik föreslås bli överförd till länsstyrelsen
medan tillståndsprövningen för svävartrafik i internationell fart ligger kvar
hos regeringen, Arbetsgmppen förordar alt regler för svävartrafik lämpligen
bör ges i förordningsform. Detta gör det också enklare att ändra och
komplettera bestämmelserna om utvecklingen ger anledning till det. För att
regeringen skall få meddela vissa av de föreslagna föreskrifterna om bl, a, tillslåndsplikt
krävs emellertid enligt regeringsformen bemyndigande i lag. Arbetsgruppen
menar alt ett sådant bemyndigande har sin plats i bemyndigandelagen, Arbetsgmppen
anser slutligen alt det kan ifrågasättas om inte redan de i dag i lagen givna bemyndigandena
läcker även föreskrifter om lillsiåndstvång.

Jag delar arbetsgruppens uppfattning alt en ny författning
om svävarfart

bör införas och atl detta lämpligen sker i förordningsform. Regeringen har i

bemyndigandelagen 1 § första stycket 5, 6 och 8-10 ett omfattande stöd

för en reglering av trafiken med svävare och dit hörande frågor. Då del '

gäller frågan om tillslåndsplikt
för bruk av svävare anser jag emellertid inte att de bemyndiganden som jag
nämnt läcker en föreskrift om tillstånd för bruk av svävare. En sådan
föreskrift kan varken sägas vara en föreskrift om trafikregler för sjötrafiken
eller om trafik på väg eller i terräng. Jag föreslår därför all ett
bemyndigande för regeringen att utfärda föreskrifter om tillstånd atl bruka svävare
tas in i 1 § första stycket bemyndigandelagen. Däri inbegrips då också regler
om godkännande och kontroll av svävare. Med tanke på atl svävarfart innefattar
trafik både till sjöss och lill lands bör bestämmelsen placeras efter övriga bemyndiganden
som avser föreskrifter om sjö- och landlrafik som en ny punkt 13, Jag vill
anmärka all påföljden för att bruka svävare utan tillstånd eller i strid mol i
tillståndet föreskrivna villkor enligt min mening framdeles bör bestämmas lill
böter. Arbetsgruppen har i sill förslag tagit med ansvarsbestämmelser för vårdslöshet
och onykterhet i samband med svävarfart. De ändringar i sjölagen som jag nyss
har föreslagit innebär all dessa ansvarsbestämmelser i huvudsak blir
obehövliga. De straffvärda beteenden som inte täcks av de av mig föreslagna
reglerna i sjölagen bör inte föranleda annan påföljd än böter och kan därför las
in i en ny svävarfartsförordning.

Prop,
1985/86:85

2,4 Förslag till lag om upphävande av vissa författningar
om sjötrafik

Mitt förslag: Sjöirafikförordningen,
SJötrafikkungörelsen och förordningen om tillstånd för brukande av svävare
upphävs genom en särskild lag.

Skälen för mitt förslag:
Vissa av bestämmelserna i dessa författningar överförs enligt förslagel till
sjölagen eller bemyndigandelagen på grund av regeringsformens krav på lagform,
1 samband härmed skall resterande bestämmelser i den mån de alltjämt skall
gälla tas upp i nya förordningar om sjötrafik och svävarfart eller i något fall
i förordningen (1982:569) om lolsning m, m. De bestämmelser som endast skall tiUämpas
vid krig eller jämförbara förhållanden las upp i en särskild författning. De
gamla författningarna skall således upphävas. Vissa bestämmelser i
sjötrafikförordningen och förordningen om tillstånd för brukande av svävare
bör upphävas genom lag, eftersom de ulgör sädana föreskrifter som avses i 8
kap, 3 § regeringsformen. En möjlighet vore att upphäva sjötrafikförordningen i
omedelbar anslutning lill ikraftträdandebestämmelserna till lagen om ändring i
sjölagen. Sä borde då också ske med SJötrafikkungörelsen då några av
kungörelsens bestämmelser ersätts av regler i sjölagen. Mot delta tillvägagångssätt
talar emellertid alt de nya beslämmelserna i sjölagen endasl delvis ersätter SJötrafikkungörelsen
och sjötrafikförordningen. Härtill kommer alt förordningen om tillstånd för
brukande av svävare inte kan upphävas i anslutning till ändringen av bemyndigandelagen.
Dessa författningar rör inte samma ämne. Denna förordning måste därför
upphävas i en särskild lag. Jag har därför stannat för att föreslå att samtliga
dessa tre författningar upphävs i en särskild lag.

19

3 Upprättade lagförslag Prop. 1985/86:85

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till

1.
lag om ändring i sjölagen
(1891:35 s. 1),

2.
lag om ändring i lagen
(1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer,

3. lag
om upphävande av vissa författningar om sjötrafik.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

4 Hemställan

Jag
hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

5 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

20

Lagrådet Prop. 1985/86:85

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde den 4 oktober 1985

Närvarande:
justitierådet Knutsson, f d. justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie,

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1985 har regeringen på hemstäUan
av statsrådet R, Carlsson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag liU

1,
lag om ändring i sjölagen
(1891: 35 s, 1),

2,
lag om ändring i lagen
(1975:88) med bemyndigande atl meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer,

3, lag
om upphävande av vissa författningar om sjötrafik.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Åsa Kast

man Heuman,

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget
till lag om ändring i sjölagen

62§,223§och326§

De
nuvarande reglerna i 223 § ger tydligare uttryck än den föreslagna 326 § åt
principen att fartygsbefälhavare har en långtgående skyldighet alt vidla räddningsålgärder
efter kollision med etl annat fartyg och i därmed jämställda situationer.
Betydelsen av denna princip gör det beklagligt, om 223 § måste hek avskaffas
och ersättas med endast ett straffstadgande för avvikande från olycksplats. Del
är också atl märka all bestämmelsema i förstnämnda paragraf och den därtill
knutna straffbestämmelsen i nuvarande 327 § motsvarar vad som föreskrivs i en
av Sverige ratificerad internationell konvention rörande fastställande av
vissa gemensamma bestämmelser i fråga om fartygs sammanstötning (NJA II 1913
s. 191 ff). Det remitterade förslaget är däremot inte helt förenligt med
konventionen.

Mot
den angivna bakgrunden skulle lagrådet se fördelar i alt behålla 223 § med den
därtill knutna straffsanktionen samt hänvisningen till 223 § i 62 §, Det är främst
laglekniska svårigheter som har motiverat remissens förslag. Svårigheterna kan
i och för sig vitsordas, men de behöver enligt lagrådels mening inte ses som
oöverstigliga. Förslagsvis kan 327 § lämnas oförändrad och de från sjöirafikförordningen
hämtade reglerna om obehörigt avvikande frän sjöolycksplats placeras i en ny
328 §. Dessa regler kommer - i likhet med vad som nu gäller - i huvudsak atl
bli tillämpliga dels generellt vid andra sjöolyckor än farlygssammanslötningar
dels, vid sammanstötningar, på andra personer än fartygens befälhavare och,
såvitt rör skyldigheten alt lämna identitetsuppgifter, på befälhavare på
fritidsbålar. Paragrafen kan, efter vissa redaktionella jämkningar, ges
följande lydelse:

"Om
någon som med eller ulan skuld haft del i uppkomsten av sjö

olycka, genom all lämna olycksplatsen utan tvingande skäl eller på annat

sätt, undandrar sig all vidta de åtgärder som skäligen kan krävas av honom

eller om han undandrar sig alt uppge namn och hemvist eller lämna 21

upplysningar om händelsen, döms han. om inte gärningen är
belagd med Prop, 1985/86: 85 straff i 327 §, till böter eller fängelse i
högst ett är. Befälhavare på fartyg som är infört i fartygsregister får i stället
för sitt namn och hemvist uppge fartygets namn och hemort," Godtas detta
förslag får nuvarande 326 § behålla sin plats i lagen.

377 §

Förslaget åsyftar att regeringen även framdeles skall
kunna meddela sådana bestämmelser för krigsförhållanden, som f n. finns i
sjötrafikkungörelsen, fastän fängelse skall ingå i straffskalan. Mot detta
finns ingen erinran. Den föreslagna lagtexten ger emellertid intrycket, alt
regeringen utan ett särskilt bemyndigande skulle sakna befogenhet att meddela
föreskrifter och atl den befogenhet som ges inte kan las i anspråk förrän
utomordentliga förhållanden har inträtt. Detta är fel och uppenbarligen inte
heller avsett i remissen. Redan bemyndigandelagen ger regeringen den
erforderliga normgivningskompetensen utom i fråga om fängelsepåföljd för
överträdelser. Del är enligt lagrådets mening riktigast att ta sikte direkt på
den brist som skall botas genom alt införa ett blankettslraffsladgande. Ett
sådant har sin naturliga plats i bemyndigandelagen. Enligt 8 kap. 7§ andra
stycket regeringsformen kan riksdagen i lag. som innehåller bemyndigande med
stöd av första stycket, föreskriva även annan påföljd än böter för överträdelse
av föreskrift som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandel. Lagrådet föreslår
sålunda atl den föreslagna 377 § och rubriken närmast före denna paragraf utgår
samt atl bemyndigandelagen tillförs en ny 3 § av följande lydelse,

"Den som överträder föreskrift, som regeringen har
meddelat med stöd av I § första slyckel 5 eller 6 all gälla då riket är i krig
eller krigsfara eller det råder sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig, döms till
böter eller fängelse i högsl sex månader,"

Förslaget till lag om ändring i lagen med bemyndigande att
meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Som har angetts under 377 § sjölagen föreslår lagrådet att
i bemyndigandelagen införs en ny 3 § av där angiven lydelse.

Förslaget till lag om upphävande av vissa författningar om
sjötrafik

Förslagel lämnas utan erinran.

22

Kommunikationsdepartementet """p-
'98-'>/86:85

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 november 1985

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I, Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson,
Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Hulterström

Proposition med förslag till ändringar i sjölagen (1891:35s.
1), m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande' över förslag till lag om ändring i sjölagen
(1891:35 s, 1), m,m. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

2 Förslaget till lag om ändring i sjölagen

62§,223§och326§

Lagrådet
har i sill yttrande aktualiserat 1910 års konvention rörande fastställande av
vissa gemensamma bestämmelser i fräga om fartygs sammanstötning. Jag vill
därför först redogöra för tillkomsten av beslämmelserna i nuvarande 223 §,
Dessa infördes i svensk lagstiftning redan år 1874 (prop, 6, LU 6, rskr 20)
efter engelsk förebild. Härigenom fastslogs principen om fartygsbefälhavares
långtgående skyldighet atl vidla räddningsålgärder efler sammanstötning med
annat fartyg liksom hans skyldighet alt lämna vissa uppgifter om fartyget och
dess färdväg. Bestämmelserna var straffsanktionerade, 1910 års konvention
innehöll i stort sett samma bestämmelser i dessa avseenden. När Sverige
ratificerade konventionen krävdes således endast en ändring såvitt gällde
graden av den fara som skulle föreligga för det egna fartyget och de
ombordvarande för atl befälhavaren skulle kunna underlåta att vidta de
föreskrivna åtgärderna. Vidare infördes på grund av konventionens bestämmelser
en bestämmelse om att vad som gällde vid sammanstötning enligt sjölagen också
skulle gälla vid andra jämställda situationer.

Jag
delar lagrådets uppfattning att den föreslagna ansvarsbestämmelsen i 326 § inte
lika tydligt som nuvarande regel i 223 § ger uttryck åt principen

Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 12 september 1985. 23

om fartygsbefälhavares långtgående skyldighet att vidta räddningsål-
Prop. 1985/86:85 gärder. Vad lagrådet påpekat är främst en följd av att det
från lagieknisk synpunkt har ansetts lämpligare att föra samman sjölagens och
sjötrafikförordningens bestämmelser om obehörigt avvikande från olycksplats
till en regel upptagen i sjölagen. En sådan bestämmelse kommer då — liksom den
nuvarande bestämmelsen i sjötrafikförordningen - att bli tillämplig på även
andra sjöolyckor än sammanstötningar mellan fartyg och därmed jämställda
situationer. Vidare har också andra än fartygsbefälhavare skyldighet att vidta
åtgärder i samband med sjöolycka. Att i en och samma bestämmelse slå fast vad
fartygsbefälhavare och andra har att iaktta i samband med olika slag av
sjöolyckor medför nödvändigtvis alt man måsle välja mera allmänt hållna
formuleringar. Principen om fartygsbefälhavares långtgående skyldighet att
vidta räddningsåtgärder kvarstår emellertid oförändrad efter den föreslagna
ändringen. Atl denna princip inte lika pregnant kommer till uttryck i den
föreslagna bestämmelsen är emellertid enligt min uppfattning en betydligt
mindre olägenhet än all som lagrådet föreslagit ha två ansvarsbestämmelser om
obehörigt avvikande från olycksplats. Alt i samma lag ha tvä straffstadganden,
vars gärningsbeskrivningar delvis täcker varandra, är nämligen enligt min
uppfattning inte någon tillfredsställande lagstiftningsteknik.

Lagrådet har vidare påpekat att den föreslagna lydelsen av
326 § sjölagen inte är helt förenlig med 1910 års konvention rörande
fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om fartygs
sammanstötning. Med anledning härav har jag vidtagit vissa ändringar i denna
paragraf Härefter ansluter bestämmelserna i 326 § i det närmaste helt till
konventionen. Enligt den föreslagna 326 § blir emellertid enbart
fartygsbefälhavare på fartyg som är införi i fariygsregisirel skyldig alt lämna
uppgifter om fartyget och dess färdväg, 1 konvenlionstexten görs ingen
uttrycklig begränsning till registrerade fartyg. Konventionens bestämmelser
(artikel 8), vilka i svensk lagstiftning finns upptagna i 223 § sjölagen, har
emellertid i rättstillämpningen endast ansetts gälla handelsfartyg. Även om
det således föreligger en mindre avvikelse från konventionens ordalydelse
uppfylls alltjämt konventionens syfte genom den föreslagna regeln. Befälhavare
pä icke registrerade fartyg skall enligt den föreslagna 326 § - liksom enligt
nu gällande bestämmelser i sjöirafikförordningen - uppge namn och hemvist.

Jag vidhåller således förslaget att 223 § bör upphävas och
all de ändringar som delta medför i nuvarande 62 och 327 §§ skall genomföras
samt alt den nu föreslagna 326 § skall införas i sjölagen.

377 §

Lagrådet
har föreslagit en annan lagteknisk lösning - nämligen att införa ett blankettslraffsladgande
— för atl regeringen även framgent skall kunna meddela sådana bestämmelser för
krigsförhållanden, som f n. finns i SJötrafikkungörelsen, fastän fängelse
skall ingå i straffskalan. Jag biträder vad lagrådet föreslagit.

Vissa
följdändringar föranledda dels av det nu framlagda förslaget och dels av
tidigare genomförda lagändringar underställs samtidigt riksdagen.

24

Yttrande över lagförslaget
i dessa delar har inte inhämtats frän lagrådet, Prop, 1985/86: 85 Dessa
ändringar är nämligen av sådan beskaffenhet att lagrådels hörande skuUe sakna
betydelse. Jag har då del gäUer sistnämnda följdändringar samrått med chefen
för justitiedepartementet.

Slutligen
har även vissa redaktionella ändringar gjorts i del lill lagrådet remitterade
lagförslaget.

3 Förslaget till lag om ändring i lagen med bemyndigande
att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Jag
godtar lagrådels förslag att införa en ny 3 § och hänvisar lill vad jag nyss
sagt beträffande 377 § sjölagen.

4 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslär
riksdagen atl

dels
godkänna att regeringen framdeles ulan riksdagens medverkan får besluta om
befogenheten atl utfärda lokala sjötrafikföreskrifter, dels anta de av lagrådet
granskade lagförslagen med vidtagna ändringar, dels anta övriga till detta
protokoll fogade förslag tUl ändringar i sjölagen.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom
proposition föreslå riksdagen all anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

25

Bilaga Prop. 1985/86:85

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891: 35 s, 1)'

dels alt 223 § skall upphöra all gälla,

dels att nuvarande 326, 327 och 328-332 §§ skall betecknas
327, 328 respektive 330-334 §§,

dels att 62, 299, 324, 325 och nya 328 §§ skall ha
följande lydelse,

dels alt i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 59 a,
326, 329 och 377 §§, samt närmast före 377 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

59 a § På order av behörig civU eller militär
myndighet är befälhavaren skyldig att låta fartyget underkastas prejning
eller visilering.

Regeringen eller den myndighei som regeringen besiämmer
utfärdar föreskrifter om vad befälhavaren har atl iaktta vid prejning eller visilering.

62 §

Råkar fartyget i sjönöd, är befälhavaren skyldig alt göra
allt som står i hans makt för att rädda de ombordvarande samt bevara fartyg och
last. Han skall, i den mån det är möjligt, sörja för atl dagböcker och andra
skeppshandlingar föras i säkerhet saml föranstalta om bärgning av fartyg och
gods. Så länge rimlig utsikt finnes atl fartyget kan räddas, får befälhavaren
ej övergiva del utan alt hans liv är i allvarlig fara.

Anträffar befälhavaren någon i sjönöd, är han skyldig att
lämna all hjälp som är möjlig och behövlig för att rädda den nödställde, såvitt
del kan ske ulan allvarlig fara för det egna fartyget eller de ombordvarande.
Får befälhavaren i annat fall kännedom om atl någon är i sjönöd eller får han
kunskap om fara som hotar sjötrafiken, är han under förutsättning som nyss
angivits skyldig att vidtaga åtgärder för att rädda den nödställde eller
avvärja faran i enlighet med föreskrifter som regeringen meddelat för sådana
fall.

Bestämmelser om skyldighet för befälhavaren alt lämna
hjälp, när järlyget stött samman med annat fartyg, meddelas i 223 §.

' Lagen omtryckt 1985: 176. 26

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:85

299 §

fö- Ytteriigare föreskrifter om
fö-

Ytterligare föreskrifter om rande av dagbok meddelas av
sjö fartsverkel.

rande
av dagbok meddelas av regeringen eUer den myndighei som regeringen besiämmer.

Brister
den som på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten lill
sjöss i gott sjömanskap till förekommande av sjöolycka, dömes lill böter
eller fängelse i högsl sex månader.

Är brottet grovt, dömes lill fängelse i högst två år.

Den som
brister i gott sjömanskap tUl förekommande av sjöolycka döms, om ej oakisamhelen
är ringa, för vårdslöshet i sjötrafik lill böter eller fängelse i högst sex
månader.

Är brottet
grovt, döms till fängelse i högsl två år.

Är den som
på fartyg fullgör uppgift av väsentiig betydelse för säkerheten till sjöss så
påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel, all det måste
antagas, atl han icke på betryggande sätt kan ulföra vad som därvid åligger
honom, dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

327 § Försummar befälhavare vad som åligger honom enligt
62 § andra stycket när annan är i sjönöd eller när fara hotar sjötrafiken eller
enUgt 223 § när fartyget stött samman med annat fartyg, dömes till böter eller
fängelse i högst två år.

Är den som framför fartyg eller eljest på fartyg fullgör
uppgift av väsentiig betydelse för säkerheten till sjöss så påverkad av alkoholhaltiga
drycker eller annat berusningsmedel, att det måste antagas, att han inte på etl
betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom, döms till böter
eller fängelse i högst ett är.

326 § Om den som med eller ulan skuld haft del i
uppkomsten av .sjöolycka, genom alt utan tvingande skäl avlägsna sig från
olycksplatsen eller på annat sätt, undandrar sig all i mån av förmåga medverka lill
de åtgärder, som olyckan skäligen bör föranleda, döms till böter eller fängelse
i högsl etl år. Delsamma gäller den som undandrar sig att uppge namn och
hemvist eller, för befälhavare på fartyg som är infört i fartygsregister,
fartygets namn och hemort, eUer lämna upplysningar om händelsen.

328 § Försummar befälhavaren vad som åligger honom enligt
62 § andra stycket när annan är i sjönöd eller när fara hotar sjötrafiken,
döms lill böter eller fängelse i högsl tvä

27

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 85

329 § Försummar befälhavaren vad som enligt 59 a § eller
enligt föreskrifter meddelade med stöd av 59 a § åligger honom vid prejning
eller visilering, döms lill böter eller fängelse i högsl sex månader.

Bemyndigande

377 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordenlliga
förhållanden som är föranledda av krig eUer av krigsfara vari riket har
befunnit sig, får regeringen meddela sådana bestämmelser om trafiken till
sjöss som är av betydelse för totalförsvaret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs all 1 § lagen (1975:88) med
bemyndigande all meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer' skall ha följande lydelse.

Regeringen bemyndigas atl meddela föreskrifter som avses i
8 kap. 3 eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1,
befordran i
spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2,
sådan befordran
i vägtrafik som ombesöqes av järnvägsföretag till komplettering av eller som
ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1,

3, säkerheten i spårbunden trafik eller ordningens
upprätthållande i

samband med sådan trafik,

4,
postbefordran
eller telekommunikationer,

5,
rätt alt driva
sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utiändskl fartyg,

' Lagen omtryckt 1978:233,

-Senaste lydelse 1985:18, 28

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop,
1985/86:85

6, trafikregler,
sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium
eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför
Sveriges sjöterritorium.

6,
trafikregler eller säkerhetsanordningar
för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med
svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium,

7,
skeppsmätning,

8,
trafik på väg eUer i terräng,

9,
fordons beskaffenhet och
utrustning,

10, registrering
eller annan kontroll av fordon,

11, skyldighet
för kommunerna atl tillhandahålla föreskrifter och andra

uppgifter som rör förhållandena i trafiken.

12.
riksfärdtjänst.

Regeringen
bemyndigas atl meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll
enligt bestämmelse som avses i första styckel 3, 9 eller 10. Regeringen bemyndigas
också atl besluta föreskrifter om avgifter för farledsverksamheten samt om
avgifter för skeppsmätning och avgifter för tillstånd enhgt första stycket 5.

12.
riksfärdtjänst,

13.
tiUstånd att bruka svävare.

Regeringen bemyndigas atl
meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse
som avses i första styckel 3, 9 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att
besluta före-skrtfler om avgifter för farledsverk-samhelen samt om avgifter för
skeppsmätning och avgifter för tiUstånd enligt första stycket 5,

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986,

3 Förslag till

Lag om upphävande av vissa författningar om sjötrafik

Härigenom
föreskrivs att följande författningar skall upphöra att gälla vid utgången av
juni 1986, nämligen

1,
sjöirafikförordningen
(1962:150),

2,
sjötrafikkungörelsen
(1962:267),

3,
förordningen (1966:159) om
tillstånd för brukande av svävare.

29

Innehåll Prop. 1985/86:85

Propositionen .................................................................. .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ .... 1

Propositionens lagförslag ............................................... .... 2

1
Lag om ändring
i sjölagen (1891:35 s, I) .................... 2

2
Lag om ändring
i lagen (1975:88) med bemyndigande alt meddela föreskrifter om trafik,
transporter och kommunikationer ................................ .... 6

3 Lag om
upphävande av vissa författningar om sjötrafik 7

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12
september 1985 8

1
Inledning ....................................................................... .... 8

2
Motivering .................................................................... .... 8

2.1 Gällande ordning i huvuddrag ................................ 8

2.1.1 Vissa bestämmelser i sjölagen
(1891:35 s, 1) ....... 9

2.1.2 Sjötrafikförordningen (1962:150) ................... ... 10

2.1.3 Sjölrafikkungördsen (1962:267) ...................... 11

2.1.4 Förordningen (1966:159) om
tillstånd för brukande av svävare 11

2.1.5 Lagen (1975:88) med bemyndigande
alt meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer ,., 12

2.2 Förslag lUI ändringar i sjölagen .............................. 12

2.3 Förslag lill ändringar i bemyndigandelagen
m, m....... 17

2.4 Förslag till lag om upphävande av
vissa författningar om sjötrafik 19

3
Upprättade
lagförslag..................................................... 20

4
Hemställan ................................................................... 20

5
Beslul ........................................................................... 20

Utdrag ur lagrådets protokoll vid sammanträde den 4
oktober 1985 , 21

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28
november 1985 23

1
Anmälan av lagrådsytlrande
........................................ 23

2
Förslaget till
lag om ändring i sjölagen ........................ 23

3
Förslagel lill
lag om ändring i lagen med bemyndigande atl meddela föreskrifter som trafik,
transporter och kommunikationer ............................... ... 25

4
Hemställan ................................................................... 25

5 Beslut
.......................................................................... 25

BUaga De
remitterade lagförslagen ............................... 26

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 30