Prop. 1985/86:86

Regeringens proposition 1985/86: 86

om ändring i patentlagen (1967:837) m. m.

Prop. 1985/86:86

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 9 januari 1986,

På
regeringens vägnar

OlofPalme

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås olika åtgärder i syfte atl effektivisera patentprocessen
och stärka palenlhavarnas ställning vid inträng i patent.

När
del gäller patentmål föreslås ändrade regler för handläggningen i tingsrätten
och hovrätten och i fråga om domförheten i dessa domstolar. Vidare införs
möjligheter atl meddela vitesförbud vid patentintrång. Samtidigt ändras skadeståndsbeslämmelserna
i patentlagen så att skadeståndets storlek skall kunna bestämmas även med
hänsyn lill omständigheter av annan än rent ekonomisk natur.

Beträffande
patenlbesvärsmål föreslås att del i fortsättningen skall krävas prövningstiUslånd
vid överklagande av ett avgörande av palenlbe-svärsrätten till regeringsrätten.

De
ändringar i gällande lagstiftning som förslagen medför avses träda i kraft den Ijuli
1986,

Lagförslaget
i denna proposkion har granskals av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s, 13), lagrådets yttrande (s, 50) och
föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s, 52),

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre
delarna.

1 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 86

Propositionens
lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967: 837)

Härigenom föreskrivs i fräga om patentlagen (1967: 837)

dels att 25, 57, 58, 61, 66, 67 och 75 §§ skall ha
följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 57 a §, av
följande lydelse.

Prop.
1985/86:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

25 §'

Talan enligt 24 § föres genom besvär hos patentbesvärsrällen
inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom
samma lid erlägga fastställd besvärsavgifl vid påföljd all besvären icke
upptagas till prövning.

Mot
slutligt beslut av patentbesvärsrällen må talan föras av sökanden, om det
gått honom emot. Talan föres hos regeringsrätten genom besvär inom tvä
månader från beslutets dag.

En slutligl beslut av patentbesvärsrällen/or överklagas
till regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Överklagandet
får inte avse andra pa-tenlkrav än sådana som har prövats genom det
överklagade beslutet I övrigt lillämpas. beslämmelserna i 35—37 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291) om besvär över kammarrättens beslul. Pa-lenlbesvärsrältens beslut
skall innehålla uppgift om all del krävs särskUt lillslånd för prövning av besvär
lill regeringsrällen och om de grunder på vilka sådanl lillslånd meddelas.

Bestämmelserna i 22 § femte stycket äga motsvarande
tillämpning beträffande handlingar som inkomma till patentbesvärsrällen eller
regeringsrätten.

57 §

Gör
någon inträng i den ensamrätt som patent medför (patentintrång) och sker
det uppsåtiigen, dömes lill dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Gör någon intrång i den ensamrätt som patent medför
(patentintrång) och sker det uppsåtligen, skaU han dömas till dagsböter eller
fängelse i högst sex månader. Den som har överträtt etl vUesförbud enligt 57 a
§ får inte dömas tUl straff för inlrång som omfalias av förbudet Brottet må
åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger det lill åtal och åtal av
särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

' Senaste lydelse 1977: 730.

Nuvarande
lydelse Föreslägen lydelse Prop, 1985/86:86

57 a §

På yrkande av palenlhavaren eller den som på grund ov
licens har rätt alt utnyttja uppfinningen får rätten vid vite förbjuda den som
gör patentintrång alt fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för alt inlrång
föreligger och del skäligen kan befaras all svaranden genom all forisätla
intrånget förringar värdet av den ensamrätt som patentet medför, får rätlen
meddela vUesförbud för liden intill dess alt målet slutligt har avgjorts eller
annat har förordnats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tUlfälle
all yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra styckel får meddelas endast om
käranden ställer säkerhet hos rätlen för skada som kan tillfogas svaranden.
Saknar käranden förmåga atl ställa sådan säkerhet, får rätten befria honom
från detta. I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Säkerheten skaU prövas av rätten, om den ej har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten pröva om förbud som har
meddelats enligt andra slyckel fortfarande skall beslå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller
tredje stycket samt i fråga om handläggningen i högre rätt gäller vad som
föreskrivs i rättegångsbalken om talan mol beslul enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet. 1 samband med sådan talan får talanföras om nytt vUesförbud.

58 §

Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen
eller av

oaktsamhet
begår patentintrång oaktsamhet begår patentintrång

skall utge skälig ersättning för ut- skall utge skälig ersättning för ut

nyttjandet av uppfinningen samt er- nyttjandet av uppfinningen saml er

sättning för den ytteriigare skada sättning för den ytteriigare skada j

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som intrånget medfört, Förehgger som intrånget har
medfört. Vid be-

endast ringa oaktsamhet, må er- stämmande av ersättningens slor-

sättningen jämkas. lek skall hänsyn las även lill pa-

lenlhavarens intresse av atl patentintrång inte begås och
lill övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Begår någon patentintrång ulan uppsåt eller oaktsamhet,
skall han utge ersättning för ulnyltjandel av uppfinningen, om och i den mån
del finnes skäligt.

Talan om
ersättning för patentintrång må avse skada endasl under de fem senaste åren
innan lalan väcktes. För skada under tid dessförinnan är rätten lill ersättning
förlorad.

Prop.
1985/86:86

Har patent förklarats ogiltigt genom dom som vunnit laga
kraft, må ej enligt 57-60 §§ dömas till straff, ersättning eller
säkerhetsåtgärd.

Föres talan rörande patentintrång och gör den mot vilken
talan föres gällande atl patentet är ogiltigt, skall rätten på hans yrkande
förklara målet vilande i avbidan på alt frågan om patentels giltighet slutligt
prövas. Är lalan härom icke väckt, skall rätlen i samband med vilandeförklaringen
förelägga honom viss lid inom vilken sådan lalan skall väckas.

66 I mål som anges i 65 § beslår tingsrätten, utom i fall
som avses i andra stycket nedan, av sex ledamöter, av vilka tre skola vara lagfarna
och tre tekniskt sakkunniga. Har förfall uppkommit för en av ledamöterna sedan
huvudförhand-Ung påbörjats, är rätten dock dom-

Har ett patent förklarats ogiltigt genom dom som vunnit
laga kraft, får rätten inte enligt 57—60 §§ döma till straff, meddela vitesförbud,
utdöma vite eller ersättning eller förordna om säkerhetsåtgärd.

Förs talan
rörande patentintrång och gör den mol vilken talan förs gällande atl patentet
är ogiltigt,/år frågan om ogiltighel prövas endast sedan lalan om delta har
väckts. Rätten skall förelägga den som gör gällande alt patentet är ogiltigt atl
inom viss tid väcka sådan lalan.

Förs i samma rättegång talan om patentintrång och talan om
patentets ogiliighet och är det med hänsyn tiU utredningen lämphgt all frågan
huruvida patentintrång föreligger avgörs särskilt för sig, får på begäran av
någon av parterna särskild dom ges i den frågan. Om särskild dom ges, får
rätten förordna atl målet om ogiltighel skaU vila tiU dess domen har vunnit
laga kraft.

1 mål som anges i 65 § ör tingsrätten domför med fyra
ledamöter, av vilka två skaU vara lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Fler än
tre lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sina i rätlen. En
av de lagfarna ledamöterna skaU vara rättens ordförande.

' Senaste lydelse 1977: 700.

Nuvarande lydelse

för med övriga fem ledamöter. En av de lagfarna
ledamöterna är rättens ordförande.

Vid måls avgörande ulan huvudförhandling och vid
handläggning, som ej sker vid huvudförhandling eller syn på stället, består
tingsrätten av en lagfaren ledamot eUer, om så är lämpligt, av en lagfaren och
en tekniskt sakkunnig ledamot, varvid den lagfarna ledamoten är rättens
ordförande.

Föreslagen
lydelse

Vid avgörande av mål ulan huvudförhandling, liksom vid
handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället, är
tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. / sådana fall får inte fier än
en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot sUia i rätten. Därvid är den
lagfarna ledamoten rätlens ordförande.

Prop.
1985/86:86

Hovrätten
är i mål, i vars avgörande i tingsrätten tekniskt sakkunnig ledamot deltagit,
domför med fyra lagfarna och tvä tekniskt sakkunniga ledamöter. Flera än fem lagfama
och tre tekniskt sakkunniga ledamöter må ej sitta i rätten.

Hovrätten
är i mål, i vars avgörande i tingsrätten tekniskt sakkunnig ledamot dellagk, domför
med tre lagfama och tvä tekniskt sakkunniga ledamöter. Har tre lagfarna
ledamöter deltagit i tingsrättens avgörande, skaU dock minst fyra lagfarna
ledamöter delta i hov-rätlens avgörande. Fler än fem lagfama och tre tekniskt
sakkunniga ledamöter/år inte sitta i rätten.

Om hovrätten finner all medverkan av tekniskt sakkunniga
ledamöter uppenbarligen inte behövs, är hovrätten domför utan sådana ledamöler.

Talan
mot annat slutligl beslul av patenimyndigheten enligt denna lag än som avses i
24 § samt talan mot beslul enligt 42, 72 eller 73 § föres genom besvär hos palentbe-svärsrätten
inom två månader från beslutels dag. Den som vill anföra besvär skall erlägga
fastställd besvärsavgifl inom samma tid vid påföljd atl besvären icke
upplagas till prövning.

Mol patentbesvärsrältens slutliga beslul föres talan hos
regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.

Andra
slutliga beslut av patent-myndigheten än som avses i 24 § samt beslul enligt
42, 72 eller 73 § får överklagas tUl patentbesvärsrällen genom besvär inom två
månader från beslutets dag. Den som viU överklaga ett sådanl beslul skall inom
samma lid betala föreskriven besvärsavgift. Annars prövas inte besvären.

En slutligl beslut av patentbesvärsrällen får överklagas lill
regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid tUlämpas
beslämmelserna i 35—

Senaste lydelse 1977: 700, " Senaste lydelse
1983:433,

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop,
1985/86:86

-?7 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kammarrättens
beslut. Patentbesvärs-rätlens beslul skall innehålla uppgift om all del krävs
särskilt tillstånd för prövning av besvär liU regeringsrätten och om de
grunder på vUka sådanl tillstånd meddelas.

1,
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1986,

2,
1 fråga om tingsrättens domförhet
skall äldre föreskrifter fortfarande tiUämpas vid huvudförhandlingar som har påböriats
före ikraftträdandet saml vid överläggningar och omröstningar i anslutning till
sädana huvudförhandlingar,

3,
1 fråga om hovrättens domförhet
skall äldre föreskrifter fortfarande lillämpas i mål där den slulliga
handläggningen har påbörjats före ikraftträdandet,

4,
I fråga om överklagande av beslul
som patentbesvärsrällen har meddelat före ikraftträdandet skall äldre
föreskrifter fortfarande tillämpas.

2 Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs all 47 § varumärkeslagen (1960:644)
skall ha följande lydelse.

Prop,
1985/86:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydehe

Talan mot slutiigl beslut av registreringsmyndigheten
enligt denna lag må föras av sökanden, om det gått honom emot. Mot beslut, varigenom
ansökan bifallits oaktat invändning framställts / behörig ordning, må lalan
föras av den som gjort invändningen. Återkallar in-vändaren sin talan, må denna
likväl prövas, om särskilda skälföreUgga.

Talan föres genom besvär hos patentbesvärsrällen inom tvä
månader från beslutets dag.

Mot patentbesvärsrältens slutliga beslul må talanföras av
sökanden, om det gått honom emot. Talanföres hos regeringsrätten genom besvär
inom två månader från beslutets dag.

En slutligt beslut av regislre-ringsmyndigheten enligt
denna lag får överklagas av sökanden, om beslutet har gått honom emot. Beslul,
som innebär att en ansökan bifalls trots alt en invändning har framställts,
får överklagas av den som har gjort invändningen. Återkallar denne sin talan
får invändningen ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

En beslut enligt första stycket får överklagas till patentbesvärsrällen
genom besvär inom tvä månader från beslutets dag,

Etl slutligl beslul av paientbe-svärsräiien får överklagas
liU regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutels dag. Därvid
tillämpas beslämmelserna i 35— 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om
besvär över kammarrättens beslul. Patentbesvärs-rättens beslul skall innehålla
uppgift om atl del krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär lill regeringsrätten
och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

1, Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986,

2, 1 fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrällen
har med

delat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tUlämpas,

Senaste lydelse 1977:732,

3 Förslag
till

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970: 485)

Härigenom föreskrivs alt 22 och 47 §§ mönsterskyddslagen
(1970:485) skall ha följande lydelse.

Prop,
1985/86:86

22 § '

Nuvarande lydelse

Talan enligt 21 § föres hos patentbesvärsrällen genom
besvär inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall
inom samma lid eriägga fastställd besvärsavgift vid påföljd an besvären annars
icke upplages lill prövning.

Mot slutligt beslut av palentbe-svärsrälten får lalan
föras av sökanden, om det gått honom emot. Talan föres hos regeringsrätten genom
besvär inom två månader från beslutets dag.

Föreslagen
lydelse

Ett slutligt beslut av regis t re-ringsmyndighelen enligt
21 § får överklagas tUl patentbesvärsrällen genom besvär inom två månader från
beslutets dag. Den som vill överklaga etl sådanl beslut skall inom samma tid
betala föreskriven besvärsavgifl. Annars prövas inie besvären.

Etl
slutligt beslut av patentbesvärsrällen fär överklagas tiU regeringsrätten
genom besvär inom tvä månader från beslutels dag. Därvid tUlämpas beslämmelserna
i 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kam-marrällens
beslut. Patentbesvärsrältens beslul skall innehålla uppgift om all del krävs
särskilt tillstånd för prövning av besvär lill regeringsrätten och om de
grunder på vilka sådanl tillstånd meddelas.

Talan
mot annat slutligt beslul av regislreringsmyndigheten enUgt denna lag än som
avses i 21 föres genom besvär hos patentbesvärs-rätten inom två månader från
beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall erlägga fastställd besvärsavgift
inom samma lid vid påföljd all besvären annars icke upptages lill prövning.

Talan mol palenlbesvärsrätlens slulliga beslul föres hos
regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutels dag.

Andra
slutliga beslut av registreringsmyndigheten än som avses i 21 § /«/-
överklagas tiU patentbesvärsrällen genom besvär inom två månader från
beslutets dag. Den som vill överklaga etl sådanl beslul skall inom samma lid belala
föreskriven besvärsavgifl. Annars prövas inte besvären.

Ett slutligt beslul av patentbesvärsrällen får överklagas
liU regeringsrällen genom besvär inom tvä månader från beslutets dag. Därvid
tillämpas bestämmelserna i 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om
besvär över kammarrättens beslut. Patentbesvärs-

' Senaste lydelse 1977:731. - Senaste lydelse 1977:731.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:86

rättens beslut skall innehålla uppgift om att det krävs särskiU
tillstånd för prövning av besvär lill regeringsrätten och om de grunder på
vilka sådant lillslånd meddelas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2. 1 fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrällen
har med

delat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande lillämpas.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977: 1016) med vissa bestämmelser
på tryckfrihetsförordningens område

Härigenom föreskrivs alt 8 § lagen (1977: 1016) med vissa
bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:86

Nuvarande lydelse

Talan mol slutligl beslul av patent- och
registreringsverket i ärende rörande ulgivningsbevis föres genom besvär hos patentbesvärsrällen
inom två månader frän beslutets dag. Talan mot patentbesvärsrältens slulliga beslul
föres hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.

8 §

Föreslagen
lydelse

En slutligl beslut av patent- och registreringsverket i
ärende rörande Ulgivningsbevis får överklagas lill patentbesvärsrällen genom
besvär inom tvä månader frän beslutets dag.

En slulligi
beslut av palenlbe-svärsrälten får överklagas till regeringsrätten genom
besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid lillämpas beslämmelserna i
35— 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kammarrättens beslul.
Palenlbesvärsrätlens beslut skall innehålla uppgift om all del krävs särskill
lillslånd för prövning av besvär lill regeringsrätten och om de grunder på
vilka sådanl tiUstånd meddelas.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1986.

2.
I fråga om
överklagande av beslut som patentbesvärsrällen har meddelat före
ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande lillämpas.

10

5
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977: 729) om patentbesvärsrällen

Härigenom föreskrivs atl 17 § lagen (1977: 729) om patentbesvärsrätten
skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

I fråga om lalan mot patenlbe-svärsrättens slutliga beslut
finns bestämmelser i patentlagen (1967: 837), mönsterskyddslagen (1970: 485), vammärkeslagen
(1960:644), namnlagen (1963:521) och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser
på tryckfrihetsförordningens område.

Mot patentbesvärsrältens
beslut, som ej är slutligt, får lalan föras endast i samband med talan mol
beslut i själva målet. Talan får dock föras särskilt när rätten har

1. ogillat invändning om jäv mot

ledamot av rätten eller invändning

om att hinder föreligger för talans

prövning,

2.
avvisat ombud
eller biträde,

3.
utdömt vite
eller straff för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller ålagt vittne eUer
sakkunnig atl ersätta kostnad som vållats genom försummelse eller tredska,

4.
förordnal
angående ersättning för någons medverkan i målet,

5.
utiåtit sig i
annat fall än som avses i 4 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

Särskild talan som avses i andra styckel får/öra av den
som beslutet angår, om det har gått honom emot. Talan föres genom besvär hos
regeringsrätten. Därvid äger bestämmelserna i 7 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) motsvarande tillämpning.

I fråga om ö rklagande av ett sliitUgt beslut av patentbesvärsrätten
finns bestämmelser i patenfiagen (1967:837), mönslerskyddsla-gen (1970:485), vammärkeslagen
(1960:644), namnlagen (1982:670) och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser
på tryckfrihetsförordningens område.

En beslul
av palenlbesvärsräl-ten, som inte är slutligt, får överklagas endasl i samband
med överklagande av beslul i själva målet. Ett beslut får dock överklagas
särskilt när rätten har

1.
ogillat
invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om att hinder
föreligger för talans prövning,

2.
avvisat ombud
eller biträde,

3.
utdömt vite
eller straff för underlåtenhet all iakttaga föreläggande eller ålagt vittne
eller sakkunnig alt ersätta kostnad som vållats genom försummelse eller tredska,

4.
förordnat
angående ersättning för någons medverkan i målet,

5.
utlåtit sig i
annat fall än som avses i 4 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

Sådant
särskilt överklagande som avses i andra slyckel får göras av den som beslutet
angår, om det har gått honom emot. Beslutet överklagas tUl regeringsrätten genom
besvär. Därvid tUlämpas bestämmelserna i 7 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) och i 35-37 §§ samma lag om be.<!vär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrältens
beslul skall innehålla uppgift om alt del krävs särskiU till-

Senaste lydelse 1979:244,

11

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop,
1985/86:86

stånd för prövning av besvär till regeringsrällen och om de grunder på
vilka sådanl liUslånd meddelas.

\.
Denna lag träder i kraft den 1 juh 1986,

2,
1 fråga om överklagande av beslul som patentbesvärsrällen har meddelat före
ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tiUämpas.

12

Justitiedepartementet Prop. 1985/86:86

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 november 1985

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1, Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson,
Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om ändring i patentlagen (1967:837) m.m.

1 Inledning

1 febmari
1979 tillkallades en särskild utredare' med uppdrag atl utreda frågor rörande
patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten. Utredaren, som har
bedrivit skl arbete under namnet palentprocessulred-ningen, avlämnade ijuni
1983 belänkandet (SOU 1983:35) Patentprocessen och sanktionssystemet inom
patenträtten.

Betänkandet
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts i
justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr
2140-83).

TUl
protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som
bilaga 1, dels utredningens lagförslag som bilaga 2, dels en förteckning över
remissinstanserna som bilaga 3.

Beträffande
nuvarande förhållanden saml utredningens närmare överväganden hänvisas till
belänkandet.

Under
lagstiftningsärendets beredning har överläggningar hållits med företrädare för
Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, patentbesvärsrätten, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges industriförbund. Svenska patentom-budsföreningen.
Svenska uppfinnareföreningen. Svenska industriens patentingenjörers förening
och SHIO-Familjeföretagen,

2 Allmän motivering 2.1 Behovet av en reform

Patent
innebär en av rättsordningen skyddad ensamrätt för uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare
att under viss tid ekonomiskt utnyttja en

'
Regeringsrådet Ingmar Lidbeck, Sakkunniga: patentingenjören Andy Andersson,

advokaten Fritz Engström, f,d, statsrådet Lennart Geijer, advokaten Örjan Grun

den, patentingenjören Arne Kransell, patenträttsrädet Claes Uggla och rådmannen

Olle Westlander, Experter: patenträttsrädet Lennarth Törnroth, byrådirektören

Solveig Arvidsson och byråchefen Anders Eriksson, 13

uppfinning
i utbyte mot att innehavaren av patentet medverkar liU att Prop, 1985/86:86
information om uppfinningen görs allmänt tillgänglig. Den som gör sig skyldig lill
intrång i ensamrätten kan drabbas av straff och förpliktas atl betala
skadestånd. Patentskyddet gäller under tjugo år.

De grundläggande beslämmelserna om palenl finns i
patentlagen (1967:837), Patent- och registreringsverket prövar ansökan om
patent. Verkets beslut i palenlärenden kan överklagas till patentbesvärsrätten.
Denna förvaltningsdomstol inrättades'år 1978 och ersatte då patent- och
registreringsverkets besvärsavdelning, Patentbesvärsrältens beslut överklagas lill
regeringsrällen, i den mån överklagande får ske. Prövningstillstånd krävs inte
vid överklagande till regeringsrätten.

Från denna besvärsprocess skiljer sig palentprocessen.
Därmed avses handläggningen av mål som rör giltigheten av palenl och inlrång i
patent m,m. Dessa mål handläggs av allmän domstol. Vissa bestämmelser om
rättegången i patentmål finns i patentlagen, 1 den mån särskilda regler inte
har meddelats där, gäller de allmänna beslämmelserna i rättegångsbalken.

Enligt patentlagen prövas patentmål av Slockholms
tingsrätt som första instans. Ett avgörande av tingsrätten kan överklagas till
Svea hovrätt. Prövningstillstånd erfordras vid överklagande av hovrättens
avgörande lill högsta domstolen. Såväl för tingsrätten som för hovrätten gäller
särskilda regler om rättens sammansättning.

Sedan länge råder ett utbrett missnöje hos industrin och
bland uppfinnare med det sätt på vilket palentprocessen f n, fungerar. Detta
missnöje kan sammanfattas i tre punkter. Processen är för långsam. Processen är
för dyrbar. De skadestånd som döms ul för patentintrång är för låga.

De angivna missförhållandena har också vid olika lUlfällen
påtalats av riksdagen (se LU 1977/78:10 och 32),

Med anledning härav fick patenlprocessulredningen år 1979
i uppdrag att föreslå en effektivare och bättre fungerande patentprocess än den
nuvarande och atl se över sanktionssystemel vid patentintrång.

Utredningen har kartlagt de patentmål som har handlagts av
domstolarna under perioden 1970-1982, Kartläggningen visar atl under denna period
lalan väcktes vid tingsrätten i drygt 200 mål. Antalet nya mål per år varierade
mellan 6 och 25,

Av utredningens redovisning framgår vidare atl av de drygt
60 domar i patentmål som hade meddelats av tingsrätten 40 överklagades till
hovrätten, I tio av målen ändrade hovrätten tingsrättens dom. Av hovrättens
domar överklagades över hälften till högsta domstolen, PrövningstiUslånd
meddelades inte i någol fall.

Vid tingsrätten uppgick den genomsnklliga
handläggningstiden till ungefär tre år, medan motsvarande lid för hovrättens
del var omkring två år. Tiden från del att etl mål väcktes vid tingsrätten till
dess att högsta domstolen avgjorde frågan om prövningstUlstånd uppgick till i
genomsnitt ungefär sex år.

Utredningens kartläggning visar slutligen att
processkostnaderna ofta

uppgick lill betydande belopp. I tingsrätten dömdes vanligen ut ersättning

för rättegångskostnader med 200 000 kr. eller mera. 1 ett av de mål som

fullföljdes lill högsta domstolen uppgick enligt utredningens redovisning 14

rättegångskostnaderna
i tingsrätt och hovrätt till sammanlagt nära tvä miljoner kr.
Rättegångskostnaderna i högsta domstolen, där frågan endast gällde
prövningstillstånd, utgjorde drygt 680 000 kr.

Utredningen
har dragit slutsatsen att domstolsprocessen i sin nuvarande utformning inte kan
anses ge parterna den hjälp de behöver för att lösa uppkomna tvister. Särskilt
uppfinnare med begränsade ekonomiska resurser har svårt alt hävda sin rätt.
Enligt utredningen anser man också på industriellt håll att de utdragna
processerna och de höga kostnaderna har avhållit även större industriföretag
från atl söka sin rätt vid domstol. Rällighetshavarna har föredragit atl efter
förhandlingar acceptera ett licensavtal framför att inlåta sig på en process t.o.
m. när man har ansett sig ha goda utsikter atl vinna processen. Obenägenheten atl
föra lalan vid domstol har enligt utredningen utnyttjats av mindre nogräknade
personer antingen så, all de utan att riskera påföljd gör intrång i patenihavarens
ensamrätt, eller genom att de försvarar ett erhållet patent även i medvetande
om att patentet egentligen inte är hållbart.

Remissinstanserna
har övertag instämt i utredningens slutsatser om bristerna i den nuvarande
ordningen.

För
egen del vill jag lill en början framhålla att palenlväsendel har en viktig
funktion när det gäller att främja den tekniska och industriella utvecklingen.
Den ensamrätt som uppfinnaren får genom patentet skaU medföra rätt till skälig
ersättning för uppfinnarens prestationer när det gäller atl utveckla nya idéer
på det tekniska området. Palenlväsendel leder även tiU att det sprids
information om hur långt tekniken har hunnit. Denna information har visat sig
vara av väsentlig betydelse för den tekniska utveckUngen.

Patentet
får samtidigt en alll större betydelse i takt med den ekonomiska och tekniska
utvecklingen i samhället. Jag kan här specieUl peka på ut vecklingen inom det
elektroniska området.

I
detta perspektiv ter sig bristerna i patentprocessen särskilt allvarhga. De
riskerar alt försvaga förtroendet för samhällets möjligheter att inom rättsväsendets
ram erbjuda en snabb och effektiv konfliktlösning för patentmålens del. Ett sådanl
minskal förtroende kan också på sikt urholka patentets värde. HärtiU kommer alt
det oftast är den ekonomiskt svagare patenthavaren som hårdast drabbas av
systemets ofullkomligheter.

Sammanfattningsvis anser
jag atl del är angeläget all reformera palentprocessen för att så långt
möjligt försöka komma liU rätta med de brister som f. n. kännetecknar denna
processordning, I följande avsnitt (2.2) avser jag att närmare ange de
utgångspunkter som enligt min mening bör gälla för en sådan reform.

Prop.
1985/86:86

2.2
Utgångspunkter för en reform

Mitt
förslag: En effektivisering av patentprocessen bör ske inom den nuvarande
domstolsorganisationens ram. Vidare bör sanktionerna vid patentintrång
förstärkas och straffsanktionen bibehållas.

15

Utredningens förslag:
Patentmål och patenlbesvärsmål skall handläggas i Prop, 1985/86:86 en
särskild domstol, kallad patentdomstolen. Domstolens beslut skall inte kunna
överklagas. Patentintrång bör avkriminaliseras.

Remissinstanserna:
En överväldigande majoritet avstyrker utredningens förslag och förordar en
reform inom ramen för nuvarande organisation, liksom att patentintrång alltjämt
skall vara straffsanklioneral.

Bakgrunden
till mitt förslag: Utredningen har framhållit alt patentmålens speciella
karaktär kräver att de som skall döma i målen har en ingående kännedom om paienlrältens
juridiska och tekniska aspekter. En sådan kännedom förvärvas enligt utredningen
främst genom atl de kontinuerligt sysslar med målen. Utredningen anser därför atl
domstolens ledamöler bör ha arbetet med patenlrältsliga frågor som huvudsaklig
syssla. Vidare anför utredningen att en domstol där jurister och tekniker
dagligen samarbetar har bättre möjligheter än de befintliga domstolarna alt
utöva en effektiv processledning och atl därmed påskynda rättegången. Utredningen
föreslår därför att en särskild patenldomstol inrättas. För atl domstolen
skall erhålla ett tillräckligt arbelsunderlag föreslås att patentdomslolen även
skall handlägga de besvärsmål som nu handläggs av patentbesvärsrällen. Den nya
domstolen skulle skapas genom en sammanslagning av Slockholms tingsrätts
patentavdelning och patentbesvärsrätten.

Utredningen
har vidare ansett att inrättandet av en patenldomstol medför alt behovet av
överprövning minskar. Utredningen pekar bl, a, på den höga patenträltsliga
kompetens som en sådan domstol kommer atl ha och på svårigheterna atl
organisera en överprövningsinstans som inte framstår som underiägsen i
kvalitet. Även den speciella karaktären hos patentmålen, vilka inrymmer ett
betydande inslag av skönsmässiga bedömningar, gör del enligt utredningens
mening mindre meningsfullt all målen prövas i mer än en instans. Bl, a, som en
följd av att patenldomstolens avgöranden inte skaU kunna överklagas föreslår
utredningen även att patentintrång avkriminaliseras. Enligt vedertagna
rättsgrundsatser skall nämligen den som har dömts för ett brott ha rätt all
överklaga domen i högre instans. Denna rätt är också fastslagen i den
FN-konvention från är 1966 om medborgerliga och politiska rättigheter som
Sverige har lilkräll,

Endasl
ett fätal remissinstanser - patentbesvärsrätten, marknadsdomstolen, en ledamot
av patent- och registreringsverkels styrelse, försvarets civilförvaltning.
Svenska uppfinnareföreningen och TCO - har tillstyrkt utredningens förslag.

Det övervägande antalet
remissinstanser har däremot ansett att framför

allt rättssäkerhetsskäl talar emot förslaget om en särskild domstol som

första och enda instans. Man har vidare framhåUit atl den föreslagna

domstolen kommer all föriora kontakten med andra viktiga rättsområden

inom immalerialrätten. Många remissinstanser, bl, a, domstolsverket och

rättegångsulredningen, har också ansett att förslagel om att inrätta en ny

domstol strider mol den utveckling som f n, äger mm inom domstolsvä

sendet. Andra skäl som har anförts mot förslagel är att prejudikatsbild

ningen skulle komma all försvåras liksom att del skulle leda till en skillnad

i förhållande till vad som gäller i andra länder, Slutiigen har flera remissin

stanser, däribland högsta domstolen, regeringsrällen, Svea hovrätt och 16

majoriteten
av palenl- och registreringsverkets styrelse åberopat de näck- Prop,
1985/86:86 delar som kan vara förenade med den föreslagna sammanslagningen av
patentmål och patenlbesvärsmål. Bl,a, uppstår enligt deras mening frågor om jäv
för ledamöterna vid en sammanslagen processordning.

De remissinstanser som är kritiska har överlag förespråkat
alt förändringar i stället genomförs inom ramen för den nuvarande
organisationen. De vänder sig också mot förslaget om avkriminalisering av patenlinlräng
och förordar allmänt atl del nuvarande sanktionssystemel förstärks.

Skälen för mitt förslag: Utredningens förslag innebär en
radikal reformering av palentprocessen som skulle bota många av de brister som
jag har pekat på i föregående avsnitt.

Förslagel innefattar emellertid samtidigt omfattande
förändringar som berör såväl de allmänna domstolarnas som
förvaltningsdomstolarnas organisation. Ett skäl alt gå fram med försiktighet i
delta avseende är atl andra delar av domstolsväsendet f n. är föremål för
behandling. Jag tänker bl.a. på den beredning som nu görs inom
regeringskansliet som en följd av det arbete som hittills har bedrivits av rättegångsulredningen
(Ju 1977:06), liksom på rättegångsutredningens fortsatta uppdrag.

Redan av detta skäl är jag tveksam lill palentprocessutredningens
förslag. Remissutfallet visar också att tiden inte är mogen för så genomgripande
organisatoriska förändringar som utredningen har föreslagit. Härtill kommer att
syftet med detta förslag enligt min mening i stor utsträckning bör kunna
tillgodoses genom förändringar inom det nuvarande systemets ram.

Vilka förändringar som bör göras i detta syfte återkommer
jag tUl i det följande. Redan i delta sammanhang vill jag emellertid
understryka atl jag delar utredningens bedömning all patentmålens speciella
karaktär och behovet av leknisk sakkunskap ställer särskilda krav pä de ledamöler
som deltar i handläggningen av sådana mål. Det finns därför anledning atl
undersöka möjligheten atl förstärka kompetensen hos dessa ledamöter, såväl i patenträttsligt
som i tekniskt hänseende.

Beträffande sanktionssystemet delar jag remissinstansernas
uppfattning alt detta bör förbättras. Genom effektivare sanktioner vid
patentintrång bör patenihavarens ställning kunna förstärkas. Del kan ske bl.a.
genom en förändring av den nuvarande skadeståndssanktionen.

Med denna utgångspunkt kan del inte komma ifråga atl avkriminalisera
patentintrång. Visserligen är fallen av lagföring av uppsätiiga patentintrång
få. Av preventiva skäl bör slraifsanktionen dock inte avskaffas. Denna sanktion
bör utgöra etl komplement lill övriga möjligheter att beivra patenlinlräng.
Jag anser dock inte alt det finns skäl att skärpa straffskalan.

Vad jag nu har angett ulgör de utgångspunkter som enligt
min mening bör ligga till gmnd för en reform av palentprocessen . 1 avsnitt 2.3
redovisar jag de överväganden som dessa utgångspunkter föranleder. Därvid
avser jag all behandla frågorna om

förstärkning av den patenlrätlsliga och tekniska
kompetensen i domstolama i avsnitt 2.3.1, särbehandling av patentmål i
tingsrätt och hovrätt i avsnitt 2.3.2,

domförhetsregler i avsnitt 2.3.3, 17

2 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 86

handläggningsregler i avsnitt 2.3.4,

vitesförbud vid patentintrång i avsnitt 2.3.5,

skadestånd vid patentintrång i avsnitt 2.3.6. och

ogiltighetstalan i intrångsmål i avsnitt 2.3.7.

Av
liknande skäl som jag tidigare har redovisat beträffande patentprocessen bör
del inte komma i fråga att nu behandla alla de frågor rörande paienibesvärsprocessen
som utredningen har aktualiserat, l.ex. frågan om patentbesvärsrältens
ställning. I avsnitt 2.4 kommer jag dock in pä några av dessa frågor. Sålunda
avser jag att behandla frågorna om

prövningstillstånd
vid överklagande till regeringsrätten i avsnitt 2.4.1, och

frivillig begränsning av patent i avsnitt 2.4.2.

Slutligen avser jag att i avsnitt 2.5 behandla vissa
frågor om ikraftträdande m.m.

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna
återfinns i specialmoliveringen (avsnitt 4).

Prop. 1985/86:86

2.3 Patentprocessen

2.3.1 Förstärkning av den patenträttsliga och tekniska
kompetensen i domstolarna

Mitt
förslag: Ledamöter från patentbesvärsrätten bör i större utsträckning än f.n.
kunna delta i patentmål i tingsrätt och hovrätt. Tekniskt sakkunniga ledamöter
bör i ökad utsträckning kunna delta i den förberedande handläggningen i
domstolarna.

Utredningens förslag: Utredningens förslag om en särskild patenldomstol
har samma syfte som mitt förslag.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser förespråkar en
förstärkning av den patenträttsliga och tekniska kompetensen i domstolarna.

Skälen för
mitt förslag: Vid huvudförhandling i patentmål skall enligt patentlagen i både
tingsrätt och hovrätt förutom lagfarna ledamöter ingå tekniskt sakkunniga ledamöler
(66 och 67 §§), En leknisk ledamot kan om det är lämpligt även delta i t,ex,
förberedelser vid tingsrätten. Tekniska ledamöler deltar däremot inte vid den
förberedande handläggningen i hovrätten. Denna handläggning är regelmässigt skriftlig.
Tekniska ledamöter deltar dock vid avgöranden före huvudförhandlingen av vissa
delfrågor.

Den tekniska sakkunskapen inom patenlområdet finns
företrädd, förutom bland patent- och registreringsverkels tjänstemän och patentbesvärsrältens
ledamöter, främst bland lärare och forskare vid universitet och högskolor saml
hos patentombuden och patentingenjörerna.

En svårighet i patentmål som skiljer dem frän vanliga
tvistemål är de tolkningsfrågor som följer av patentlagens regler om
patentskyddets omfattning. Enligt 39 § bestäms denna omfattning av de s.k. paientkraven.
I t.ex. mål om patentintrång och ogiltighet av patent uppstår mänga gånger

18

svåra
bedömningar när del gäller att tolka dessa krav. 1 ett inlrångsmål Prop.
1985/86:86 skall fastställas huruvida överensstämmelse i patenträltslig mening
föreligger mellan inlrångsföremålel och patentet. Det behöver därvid inte vara
fråga om fullständig identkel mellan det handlande som påstås utgöra intrång,
del s.k. inlrångsföremålel, och uppfinningen enligt patentet för att inlrång
skall anses föreligga. Den patenträltsliga bedömningen kan vid dessa
överväganden svårligen göras utan hjälp av teknisk expertis. Det är också
vanligt alt parterna hänför sig lill utlåtanden och utsagor av tekniskt sakkunniga.

Motsvarande
tolkningsfrågor uppkommer i ogillighelsmålen. Det gäller där att avgöra bl,a,
om villkoren för palenterbarheien av en uppfinning är uppfyllda. Därmed avses
främst frågan om uppfinningen fyller kraven på nyhet och uppfinningshöjd. Vid
denna bedömning har domstolen att söka ledning i vad "fackmannen" på
området skulle komma lill för resultat. Bedömningen kompliceras av alt det blir
fråga om "fackmannens" uppfattning sådan den förelåg vid tidpunkten
för pateniansökan och atl denna tidpunkt som regel ligger flera år tillbaka i
tiden. Del är klart atl domstolarna också vid dessa överväganden behöver
biträde av tekniskt sakkunniga personer.

Regeringen
förordnar för tre är i sänder de personer som skall tjänstgöra som tekniskt
sakkunniga ledamöter i tingsrätten och hovrätten. Det ankommer på rättens
ordförande att bland de sålunda förordnade ledamöterna utse dem som skall
tjänstgöra i varje särskill mål (68 § patentlagen),

Fr,o,m,
den 1 januari 1983 ingår ledamöler från patentbesvärsrätten också bland de 52
tekniskt sakkunniga ledamöter som f, n, slår lill tingsrättens och hovrättens
förfogande,

Patentbesvärsrättens
ledamöter, patenträttsråd, är antingen lagfarna eller tekniskt sakkunniga, F, n,
tjänstgör 11 tekniskt sakkunniga ledamöter i domstolen. Flertalet av dessa är
specialutbildade inom något av områdena mekanik, kemi och elektroteknik. Till
tjänsterna som tekniskt sakkunniga ledamöter rekryteras vanligen ingenjörer
från palenl- och registreringsverket, Patentbesvärsrätten representerar
härigenom ett betydande mätt av patenlrättsligt kunnande,

1
tingsrätten tillämpas numera den ordningen att en av de tre tekniska
ledamöterna i huvudförhandhngsmålen regelmässigt är en ledamot från patentbesvärsrätten.
Härigenom har domstolen tillförts inte bara teknisk sakkunskap utan även
erfarenhet från besvärsprocessen. Tekniska ledamöler från patentbesvärsrätten
deltar också i tingsrätten vid muntliga förberedelser. Även i hovrätten
förekommer det atl ledamöler från patentbesvärsrätten tjänstgör i vissa mål.

Från
de allmänna domstolarnas sida har man under hand förklarat atl man överväger
att ytterligare utveckla ordningen med adjunktion av ledamöter frän patentbesvärsrätten
liU Slockholms tingsrätt och Svea hovrätt. Palenlbesvärsrällen har för sin del
ställt sig välvillig till denna form av samarbete.

En sådan regelmässig adjunktion
av ledamöter frän patentbesvärsrätten

till de allmänna domstolarna är enligt min mening ett bra sätt alt la lill vara

den specialistkunskap som finns företrädd i patentbesvärsrätten. Åtgärden 19

ligger
också i linje med utredningens överväganden och remissinstansernas uttalanden
om behovet av en utbyggnad av den patenträttsliga kompetensen. Vidgade
möjligheter lill specialistmedverkan från andra domstolar stämmer även överens
med de förändringar som nyligen har gjorts när del gäller handläggning av vissa
andra mål i de allmänna domstolarna. Fr.o.m. den 1 juli 1985 kan således domare
från de allmänna förvaltningsdomstolarna tjänstgöra i tingsrätt och hovrätt
som särskilda ledamöter i brottmål där skatterättslig sakkunskap behövs inom
rätten.

Som jag tidigare har nämnt
kan en tekniskt sakkunnig ledamot tas i anspråk även vid förberedelser i
tingsrätten. Så sker också i viss utsträckning redan i dag. Ingenting hindrar
att en ledamot frän patentbesvärsrätten deltar som leknisk ledamot även i
hovrätten vid avgörande före huvudförhandlingen av en delfråga i processen.
Det kan säkert i många fall vara en fördel om en ledamot med teknisk sakkunskap
deltar redan från bönan. Processledningen i såväl tingsrätt som hovrätt bör
härigenom kunna effektiviseras. Även denna form av medverkan i de allmänna
domstolarna av leknisk sakkunskap bör ingå i del samarbete mellan patentbesvärsrätten
och de allmänna domstolarna som jag nu har redovisat.

En
ökad medverkan av ledamöter frän patentbesvärsrätten i tingsrätt och hovrätt
kräver inga lagändringar. Domstolarna kan när som helst börja tUlämpa en sådan
ordning. Som jag redan har nämnt har de också förklarat sig villiga att
utveckla ett sådant samarbete. Av rättegångsbalkens jävsregler (4 kap, 13 § 7)
följer all en ledamot av patentbesvärsrätten inte får delta i tingsrätt eller
hovrätt vid handläggning av ett patentmål, där han har tagit befattning med
patentet i en besvärsprocess i patentbesvärsrätten eller som tjänsteman i
patentverket har granskal patentansökningen.

Prop,
1985/86:86

2.3.2
Särbehandling av patentmål i tingsrätt och hovrätt

Mitt förslag:
Särbehandlingen av patentmål i tingsrätten och hovrätten förstärks.

Utredningens
förslag: Utredningens förslag om en patenldomstol har samma syfte som mitt
förslag.

Remissinstanserna:
Flertalet av remissinstanserna förordar all den nuvarande särbehandlingen av
patentmålen i tingsrätten och hovrätten förstärks.

Skälen
för mitt förslag: I Stockholms tingsrätt handläggs alla patentmål på
tingsrättens sjunde avdelning. På avdelningen förekommer även andra tvistemål.
Vid utgången av år 1984 fanns drygt 300 mål på avdelningen. Av dessa var knappt
40 patentmål,

I Svea hovrätt handläggs
alla patentmål på hovrättens andra avdelning. På avdelningen handläggs, förutom
övriga tvistemål, också brottmål saml besvärsmål, I oktober 1984 fanns på
avdelningen 280 mål, varav 133 brottmål, 59 tvistemål och 88 övriga mål. Nio av
tvistemålen var patentmål.

20

I
normala fall sker cirkulation av domare i tingsrätten vartannat är. När Prop,
1985/86:86 del gäller de avdelningar som handlägger specialmål, däribland
sjunde avdelningen, är cirkulationstiden emellertid som regel fyra år. Enligt
tingsrättens arbetsordning skall härutöver kontinuitetssynpunkter beaktas, sä
att det på en avdelning finns domare med erfarenhet på rättsområdet i fråga.
Det innebär för patentavdelningens del att längre lider än fyra år kan komma i
fråga, I hovrätten sker cirkulationen pä palenlavddningen i regel med kortare
intervaller än fyra år.

Genom
det förhållandevis ringa antalet patentmål medför cirkulationsordningen
framför alll för hovrättens del att de lagfarna ledamöternas möjligheter all
skaffa sig erfarenheter av patenträtten är begränsade. För hovrättens
vidkommande måste vidare beaktas den omständigheten all adjungerade ledamöter,
som för sin allmänna domarutbildning tjänstgör i hovrätten endast under en
kortare lid (ibland bara nio månader), kommer alt ta befattning med patentmål.

En
annan omständighet som är särskilt påtaglig för hovrättens del är alt arbetet
med de övriga mål som avdelningen ansvarar för kan gå ul över patentmålen. I
hovrätten skall många mål enligt arbetsordningen handläggas med förtur, t, ex,
en del familjerättsliga mål och vissa brottmål. Mål där processuella
säkerhetsåtgärder har beslutats, t,ex, häktning i brottmål, skall handläggas
med särskild förtur. Den handläggning som har planerats för ett omfattande
patentmål kan således - med de domförhetsregler och den sammansättning som nu
gäller - komma atl förryckas av att t, ex, huvudförhandUng måsle hållas i ett
större brottmål.

Enligt
min mening bör handläggningen av patentmålen koncentreras och utövas av
ledamöter som kontinuerligt kan förvärva och utvidga en patenträltslig
sakkunskap. Detta torde gå alt uppnå ulan att man äventyrar handläggningen av
övriga mål.

Antalet
patentmål i tingsrätten och hovrätten är som nämnts inte så stort atl del är
möjligt alt tillskapa avdelningar som enbart sysslar med patentmål eller
sådana mål jämte övriga immalerialrältsliga mål, Pä de specialavdelningar som
nu finns bör därför även framdeles andra mål förekomma.

För
all sörja för en så god kontinuitet som möjligt när det gäller patent-rättslig
erfarenhet för de lagfarna ledamöternas del är del önskvärt att cirkulationsordningen
är sådan, att domare på palenlavdelningama tjänstgör där längre lider,

I
tingsrätten handläggs patentmålen huvudsakligen av ordinarie domare, I
hovrätten lollas målen däremot även på icke ordinarie ledamöler, dvs, på de rollar
som innehas av adjungerade ledamöler som tjänstgör på avdelningen under
kortare tid som ett led i den gmndläggande domarulbildning-en, I hovrätten bör
patentmålen fortsättningsvis lottas enbart på rollar som innehas av ordinarie ledamöler.
Sådana rolehnnehavare bör ha större förutsättningar atl mera effektivt kunna
utöva den materiella processledning som erfordras. Del kan inte uteslutas atl
en del av den utdragna handläggningstiden i hovrätten har sin grund i den
osäkerhet som en del oerfarna rolehnnehavare nu kan känna inför patentmål.

För
att verka effektivt bör emellertid en ändrad loltning i hovrätten även

förenas med andra åtgärder. Sammansättningen på avdelningen bör helst 21

vara sådan att
handläggningen av patentmålen kan fortgå oberoende av Prop, 1985/86:86 avdelningens
handläggning av andra mål. Parallellt med t,ex. en huvudförhandling i ett
brottmål bör man kunna hälla huvudförhandling i ett patentmål. Härigenom
undviker man sådana avbrott i handläggningen som jag har nämnt tidigare.

I
Svea hovrätt pågår f.n. en försöksverksamhet med en ändrad avdel-ningssammansätlning.
Försöken skall utvärderas efler den I juli 1986. Med utgångspunkten att en
avdelning f n. normalt består av fem ledamöter har man tillfälligtvis
organiserat etl antal avdelningar med såväl färre som flera ledamöter. För att
nå ökad effektivitet i handläggningen av patentmålen skulle del erfordras fler
än fem ledamöter på den avdelning som handlägger dessa mål. Som framgår av
övervägandena i följande avsnitt föreslår jag en ändring i domförhetsreglerna
för bl. a. hovrättens del från nuvarande fyra lagfarna och två tekniskt
sakkunniga ledamöter till tre lagfarna och tvä tekniskt sakkunniga ledamöter.
Med denna ändring skulle del vara möjligt all på andra avdelningen samtidigt
hålla huvudförhandling i patentmål och brottmål förutsatt atl avdelningen
organiserades med sex ledamöler.

Enbart
förändringar i fråga om cirkulation, lottning och sammansättning pä avdelningen
räcker emellertid inte för att åstadkomma de förändringar som är önskvärda. För
att ytterligare stärka förutsättningarna för en effektiv materiell
processledning är det angelägel att de ledamöter som tjänstgör på palentavddningarna
kan erhålla särskild utbildning i patenträtt.

F.n.
sker ingen särskild utbildning i domstolarna för atl säkerställa att de
ledamöter som tjänstgör pä specialavdelningarna för patentmål får de kunskaper
som målens särart motiverar. Viss hänsyn lill intresseinriktning och
kunskapsbakgrund las emellertid vid placering av ledamöter på dessa
avdelningar. Motsvarande är förhållandel vid tillsättning av tjänster som ordförande
på dessa avdelningar.

Genom
att bygga upp ett utbildningssystem avseende palenlrält skulle man emellertid
bättre kunna sörja för all de ledamöler som placeras på paientavdelningen redan
från början har vissa grundläggande patenträltsliga kunskaper. Delta skulle
t.ex. kunna ske genom viss tjänstgöring vid patentbesvärsrätten. Särskilda
seminarier med ledamöler från patentbesvärsrätten, patent- och
registreringsverket och övriga sakkunniga inom patenlområdet bör kunna anordnas
för domare från de allmänna domstolarna som saknar större erfarenhet av
patentfrågor. Med hänsyn till patenträttens internalioneUa anknytning torde
det även vara värdefullt om kontakter förmedlades med l.ex. Europeiska palenlverket
i Munchen.

Del bör ankomma på
domstolarna själva alt med bistånd av främst

domstolsverket och palenl- och registreringsverket bestämma den närma

re utformningen av den utbildning jag nu har beskrivit. Del är emellertid

angeläget all del i första hand blir de ordinarie domarna i domstolarna som

får del av utbildningen i fråga. Utbildning i patenträtt av yngre icke ordina

rie domare är naturiigtvis även det värdefullt. Möjligheterna att säkerställa

att resultatet av utbildningen på sikt kommer domstolarna till del är dock

inte lika stora när det gäller denna kategori genom svårigheten att förutse

den framlida slulliga tjänstgöringen för en yngre icke ordinarie domare, I 22

viss
utsträckning bör dock även lämpliga yngre domare som har ett uttalat önskemål
om att få genomgå utbildning i patenträtt ges tillfälle till det.

Utöver
de åtgärder jag nu beskrivit kan en mer markerad särbehandling av patentmålen i
domstolarna säkras genom åtgärder av mindre omfattande slag. Som jag nämnt
motiverar inte målantalet att en avdelning uteslutande handlägger palenlmäl.
Del kan inte heller komma ifråga all göra patentmålen till mål med allmän eller
särskild förtur. Däremot kan man vid den utjämning inom domstolarna som sker
vid lottning och fördelning av mål tillmäta patentmålen större betydelse. Del
innebär l.ex. för hovrättens del att en viss lättnad kan övervägas när del
gäller att lotta andra mål under den tid som avdelningen handlägger ett större
patentmål.

Slutligen
kan en hel del stå att vinna under den förberedande handläggningen av målet i
hovrätten, om referenten i målet - som i enlighet med den föreslagna ordningen
bör vara patenträttsligt kunnig och erfaren -själv föredrar delfrågor för
avgörande på avdelningen. Nu föredras målet vanligen av en fiskal som tjänstgör
pä roteln.

De
åtgärder som jag nu har beskrivit kan åstadkommas utan författningsändringar.
Åtgärderna är av sådan art alt domstolarna själva genom t, ex, ändringar i sina
arbetsordningar kan besluta därom. Frän domstolarna har man under hand också
förklarat sig villig att verka för alt erforderiiga åtgärder vidtas.

Sammanfattningsvis
anser jag således att ett antal åtgärder av närmast administrativ natur kan
vidtas för atl förbättra handläggningen av patentmålen. Detta resultat bör
kunna uppnås genom ändringar i fråga om cirkulation av ledamöter, loltningsregler,
avdelningarnas sammansättning, ledamöternas utbildning samt
handläggningsrutiner i övrigt. En sådan mera framträdande särbehandling av
patentmålen, i förening med den förstärkning av den patenträltsliga och
tekniska kompetensen som jag redogjort för i tidigare avsnitt, ligger väl i
linje med de åtgärder som utredningen och remissinstanserna har ansett
nödvändiga.

Prop.
1985/86:86

2.3.3
Domförhetsregler

Mitt förslag: Domförhetsreglerna
ändras så att tingsrätten i huvudförhandlingsmål skall vara domför med två
lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöler. När tingsrätten har haft denna
sammansättning skall hovrätten vara domför med tre lagfarna och tvä tekniskt sakkunniga
ledamöler.

Utredningens
förslag: Den särskilda patentdomstolen skall vara domför med två lagfarna och
två tekniskt sakkunniga ledamöter.

Remissinstanserna:
Fiertalel remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag om domförhet
eller har lämnat det ulan erinran.

Skälen för mitt förslag:
Vid huvudförhandling i patentmål består tingsrätten av tre lagfarna och tre
tekniskt sakkunniga ledamöler (66 § första stycket patentlagen). Vid annan
handläggning består tingsrätten av en

23

lagfaren ledamot eller av
en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot Prop. 1985/86:86 (66 § andra
stycket patentlagen).

När
en tekniskt sakkunnig ledamot har deltagit i tingsrättens avgörande är
hovrätten domför med fyra lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöter. Fler
än fem lagfarna och tre tekniskt sakkunniga får inte sitta i rätten (67 §
patentlagen). Vid annan handläggning beslår hovrätten av tre ledamöler.

Som
jämförelse kan nämnas att patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöler. 1
patentmål skall minst två av dessa vara tekniskt kunniga.

Som
ytterligare jämförelse kan nämnas alt del för domförhet vid huvudförhandling i
vanliga disposkiva tvistemål, dvs. mål där förhkning om saken är tilläten,
föreskrivs som huvudregel tre lagfarna ledamöler i tingsrätt och fyra i
hovrätt. Genom en nyligen genomförd ändring (fr.o.m. den 1 juli 1984) är
hovrätten dock domför med tre ledamöter i alla de faU där tingsrätten har haft
färre än tre lagfarna ledamöter. För faslighelsmålens del är sammansättningen i
tingsrätt enligt huvudregeln två lagfarna ledamöter, en tekniskt sakkunnig ledamot
och två nämndemän. 1 hovrätt är sammansättningen i fastighetsmål sedan den 1
juli 1984 tre lagfarna ledamöter jämte i vissa fall en eller två tekniska
ledamöter.

Den
nuvarande huvudregeln om domförhet vid huvudförhandling i patentmål går
tillbaka till tiden för 1884 års patentförordning. Som utredningen har påpekat
synes den ha sin gmnd mindre i överväganden om del lämphga antalet domare än i
det historiskt givna förhållandet beträffande den dåvarande rådhusrättens
sammansättning. Denna domstol var domför med en borgmästare och två rådmän
eller med tre rådmän. Antalet tekniker kom därför att bestämmas till tre för
att få balans i sammansättningen.

Sett
med dagens ögon framstår den hittillsvarande domförhetsregeln som en mindre god
hushåUning med rättsväsendets resurser, speciellt som det gäller ett område där
särskild erfarenhet och kompetens behövs. Från rättsäkerhetssynpunkt kan del
knappast heller göras gällande alt det behövs sex domare i patentmål, inte ens
om domstolen är slutinstans. Kvaliteten på rättsskipningen torde bero mindre
av antalet deltagande domare än av domarnas utbUdning, erfarenhet och allmänna
lämplighet,

Mol
bakgmnd av vad jag nu har sagt och med hänsyn till de förslag som jag har
redogjort för i föregående avsnitt framstår en reform av domförhetsreglerna
som väl motiverad. Om ytterligare patenträttslig sakkunskap tilkörs domstolen
genom bl, a, medverkan av ledamöter från patentbesvärsrätten och om de domare
som tjänstgör på patentavdelning ges förbättrad utbildning i patenträtt, inger
det enligt min mening inga farhågor från rättssäkerhetssynpunkt alt antalet ledamöler
minskas. Härtill kommer att en ändring i domförheten kan utgöra en viss
resursförstärkning genom att färre ledamöter vid patentavdelningen behöver
bindas vid handläggningen av varje enskilt mål.

Med
hänsyn tiU vad jag nu har anfört föreslår jag att tingsrätten vid

huvudförhandling i patentmål i fortsättningen skall vara domför med två

lagfarna ledamöter och tvä tekniskt sakkunniga ledamöter. En möjlighet

bör dock finnas att vid behov ha en sammansättning som den nuvarande.

Del är lämpligt som en säkerhetsåtgärd framför allt i sådana fall när 24

huvudförhandlingen
kan väntas bli långvarig. Ulan en sådan möjlighet riskerar man annars att vid
förtall för en ledamot få företa målet till ny huvudförhandling.

En
ändring av tingsrättens domförhet i enlighet med det sagda bör medföra att
motsvarande reform kan vidtas för hovrättens del. Det finns nämligen ingen
anledning atl i patentmål göra någon annan bedömning i fråga om behovet av
lagfarna ledamöler än vad som nyligen har accepterats när det gäller övriga
tvistemål. Som jag har angett tidigare gäller fr,o,m, den 1 juli 1984 att hovrätten
är domför med tre lagfarna ledamöter utom i de fall där minst tre lagfarna
ledamöter har ingått i tingsrätten, 1 sistnämnda fall skall fyra lagfama
ledamöter delta i hovrätten (se prop, 1983/84:78 s, 25 ff). Denna ordning bör
införas även för patentmålen. Antalet tekniskt sakkunniga ledamöler bör
emellertid inte minska med tanke på vad jag tidigare har anfört om behovet av
en förstärkning i detta hänseende.

Hovrätten bör således i
fortsättningen vara domför med tre lagfarna och två tekniskt sakkunniga
ledamöter. Om tre lagfarna ledamöter har deltagit i tingsrättens avgörande, bör
dock för domförhet i hovrätten krävas minst fyra sådana ledamöter.

Utöver
de förändringar jag nu har föreslagit anser jag atl det bör öppnas en möjlighet
för hovrätten att i vissa fall kunna avgöra mål utan medverkan av någon
tekniskt sakkunnig ledamot. Jag tänker särskUt på de fall när ett mål avskrivs
efter återkallelse och andra fall där medverkan av en tekniskt sakkunnig
uppenbarligen inte är nödvändig.

Prop.
1985/86:86

2.3.4
Handläggningsregler

Mitt förslag:
Några särskilda bevisregler för patentmålens del införs inte i patentlagen.

Utredningens förslag:
Överensstämmer med mitt förslag. En av utredningens sakkunniga föreslår dock i
etl särskilt yttrande atl det inrättas ett särskilt s.k. sakkunniginstitut.
Enligt förslaget skaU domstolen i intrångsmål kunna förordna en sakkunnig att
företa besiktning och annan utredning. Detta skaU kunna ske även mot en parts
bestridande.

Remissinstanserna:
Remissopinionen är splittrad. En majoritet av remissinstanserna ställer sig
bakom utredningens förslag. Ett antal remissinstanser förordar emellertid atl
del införs en särskild presumtionsregel i mål om intrång i s,k, förfarandepalent
eUer atl del skapas etl särskill sakkun-niginstkul i enlighet med del särskilda
yttrandet.

Skälen för mitt förslag:
Patentlagen innehåller vissa särskUda bestämmelser rörande handläggning av
patentmål. Några allmänna bestämmelser finns dock inte, utan rättegångsbalkens
regler gäUer även för palentprocessen.

I patenfiagen fanns
tidigare en särskild presumtionsregel som tillämpades i mål om intrång i palenl
för framställning av alster, s,k, förfarande-

25

patent.
Regeln gällde enbart nya produkter. Den innebar att den aktuella Prop.
1985/86:86 produkten skulle anses framställd enligt det patentskyddade
förfarandet till dess atl motsatsen kunde styrkas. Regeln fördes inte över i
1967 års patentlag. En sådan regel ansågs mindre väl förenlig med den
processrätts-liga principen om fri bevisprövning. Ett annat skäl var att man
avsäg alt utvidga möjligheten att fä produktpatenl genom att upphäva det
dåvarande förbudet mol patenlering av kemiska föreningar och i princip också
förbudet mot patenlering av livs- och läkemedel. Beträffande de fåtaliga nya produkter
som trots del utvidgade produktskyddet inte kunde palenteras i fortsättningen
ansågs det atl bevisfrågan inte behövde ställa sig alltför svår för patenthavaren,
bl. a. med hänsyn lill den fria bevisprövningen. -Möjligheten att få produktpatenl
på nya livs- och läkemedel infördes fr,o,m, den 1 juni 1978,

F,n,
är det produkter huvudsakligen inom de kemiska, mikrobiologiska och
elektroniska områdena som, trots alt de kan vara nya, i vissa fall inte kan erhåUa
patentskydd. Detta kan bero på att produkten inte går alt definiera på ett sådanl
sätt all patenlerbarhelskraven är uppfyllda. För dessa produkter är del
värdefullt atl kunna få etl indirekt produklskydd genom förfarandepalent. En presumtionsregel
av del angivna slaget skulle kunna vidga möjligheterna till sådanl skydd.

Den
praktiska betydelsen av en sådan regel får emellertid enligt min mening anses
vara begränsad. För att presumtionsregeln skulle komma atl tillämpas måste patenthavaren
styrka all intrånget gäller en viss ny produkt. Om produktens karaktär i sig
är sådan atl den inte kan definieras så atl patenlbarhetsfordringarna är
uppfyllda, torde del dock vara svårt för patenthavaren all visa alt det är
fråga om samma produkt som har framställts genom del patentskyddade
förfarandet. Den fria bevisprövning som gäller nu torde vara tillräcklig för atl
tillgodose de olika intressen som gör sig gällande i den nu berörda frågan. Del
ankommer således på domstolen enligt 35 kap, 4 § rättegångsbalken att pröva
vilken bevisverkan en parts underlåtenhet har att t, ex, besvara en fråga om
hur en viss produkt har framställts. Vidare skulle en presumtionsregel liknande
den som nu finns i den s,k, marknadspalentkonventionen för EG-ländernas del och
som gäller alla produkter, dvs, inte enbart dem som är nya, inte heller vara meningsfull.
En sådan regel måsle nämligen förses med vidsträckta undantag till skydd för förelagshemligheler
och förlorar därför i värde för patenthavaren. Slutiigen kan anmärkas all de
övriga nordiska palentiagarna inte innehåUer några bestämmelser av nu angivet
slag.

Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag i likhet med utredningen och
majoriteten av remissinstanserna alt del saknas anledning att återinföra presumtionsregeln
i svensk patenträtt.

Ett så långtgående avsteg
från allmänna processuella gmndsatser som

ett införande av det föreslagna sakkunniginstilulel skulle innebära kan

enligt min mening inte heller f n. komma i fråga. Enligt förslagel skulle

rätten atl få la del av den sakkunniges utlåtande vara begränsad om detta

innehåller information som innebär atl en företagshemlighel avslöjas. Möj

ligheten att utan partsinsyn använda experlullåtanden som bevismedel

reser emellertid en rad processuella spörsmål som behöver övervägas i ett 26

störte
sammanhang. Frågan berör inte enbart palentprocessen utan även Ivistemålsprocessen
i stort.

Som jag har nämnt pågår
inom regeringskansliet en allmän översyn av rättegångsbalkens bestämmelser.
Arbetet syftar bl. a. till alt stärka möjligheterna lill en effektiv
processledning i tvistemål. Som etl exempel på resultatet hittiUs av detta
arbete kan nämnas en lagändring som har trätt i kraft den 1 juli 1984 och som
innebär alt rätten kan förelägga en försumlig part all inom viss lid slutligl
bestämma sin lalan och uppge sin bevisning. Efler del alt den förelagda liden
har gått ul får endasl i undantagsfall en ny omständighet eller ett nytt bevis
åberopas (42 kap. 8 a § rättegångsbalken). En sådan preklusionsregd har till
syfte att motverka att en part förhalar rättegången. Del finns skäl all förmoda
att denna förändring, liksom resultatet av del fortsatta reformarbetet, kan
bidra till atl effektivisera och påskynda också handläggningen av patentmålen.

Sammanfattningsvis
anser jag således atl det inte finns något behov av att införa särskilda
bevisregler i patenfiagen.

Prop,
1985/86:86

2.3.5
Vitesförbud vid patentintrång

Mitt förslag: I
patentlagen las in en ny sanktionsform, vilesförbud. Vitesförbud innebär att
domstolen när ett patentintrång har begåtts kan förbjuda fortsatt intrång vid
äventyr av vite. Någon gräns för vilesbeloppets storlek skaU inte finnas. Ett
sådant förbud skall kunna meddelas interimistiskt.

Utredningens
förslag: Förslagel överensstämmer i stort med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Utredningens förslag har överlag mottagils positivt av remissinstanserna.

Skälen
för mitt förslag: 1 likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag alt
de nuvarande möjligheterna att förhindra patentintrång inte är tillräckliga.
Detta gäller särskilt när patenthavaren är ekonomiskt underlägsen inlrängsgöraren.
Del är därför angelägel alt finna medel som på etl effektivt sätt kan få etl
olovligt utnyttjande av patentet alt upphöra.

Ett
sådant medel är den sanklionsform som utredningen har föreslagit, nämligen ett
förbud för inlrängsgöraren vid vite att fortsätta intrånget. Ett sådant vilesförbud
innebär från patenihavarens synpunkt den fördelen alt han inte, som vid straff
eller skadestånd, behöver styrka vare sig uppsåt eller oaktsamhet hos
intrångsgöraren och inte heller föra bevisning om intrångets skadeverkningar.
Han kan inrikta sitt handlande direkt på frågan om del förehgger ett
patentintrång i objektiv mening. Detta bör i sin tur bidra tUl atl benägenheten
all investera i etl olovligt utnyttjande minskar.

Jag
anser därför att en möjlighet för palenlhavaren att yrka vitesförbud bör skapa
goda förutsättningar för alt sälla stopp för ett päbörial patentintrång. Genom
en lämplig avpassning av vitesbeloppets storlek kan del för inlrängsgöraren
göras klart all ett fortsatt missbruk inte lönar sig.

Ett
införande av institutet vilesförbud i patentlagen innebär också en

27

harmonisering med andra
länders patentlagstiftning, I de övriga nordiska Prop, 1985/86:86 länderna
och flera andra europeiska länder samt US.A finns således en möjlighet att
meddela vilesförbud vid patentintrång.

För
all verka avhållande också i sådana sammanhang där starka ekonomiska intressen
gör sig gällande bör någon högsta gräns för vitesbeloppets storlek inte
föreskrivas. Del innebär alt myckel höga vkesbelopp bör kunna komma i fråga.
Vid behov bör också s,k, löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten
kunna användas. Det innebär bl,a, att vitel kan dömas ut vid varje överträdelse
av förbudet (se vidare specialmoliveringen).

Från
något håll har tanken väckts pä atl införa en möjlighet till vilesförbud också
vid varumärkesinlrång och mönslerintrång. Med hänsyn liU att ett sådanl mera
allmänt införande av institutet vilesförbud kräver ytterligare utredning och
överväganden är jag dock fn, inte beredd all föreslå andra förändringar än dem
som påkallas av palenlprocessens brister.

Enligt
allmänna principer kan etl vite, när straff är utsatt, föreläggas endasl med
stöd av ett särskUt stadgande. Vidare får samma gärning inte föranleda både
vite och straff. Syftet är alt förhindra att någon drabbas av dubbla sanktioner
för samma gärning. För att tillgodose detta syfte bör en bestämmelse las in i
57 § patentlagen om atl straff inte får utdömas för ett inlrång som omfattas av
vitesförbudel.

När
det gäller den närmare utformningen av den nya sanktionen hänvisas lill specialmoliveringen.
Jag vill dock här beröra frågan om möjligheten att meddela interimistiskt vkesförbud,

I
vissa fall kan del redan när lalan om vilesförbud väcks slå klart att intrång
föreligger och atl delta alltjämt pågår, I likhet med utredningen anser jag atl
del bör finnas en möjlighet att besluta om vilesförbud under pågående
rättegång, s,k. interimistiskt förbud. Härigenom tillgodoses patenihavarens
intresse av alt omgående få ett slut på patentintrånget. Det bör samtidigt
medverka till att svaranden i inlrångsmålet inte har någol att vinna på att
förhala processen. Som någon remissinstans har framhållit bör det också finnas
en möjlighet all meddela interimistiskt förbud utan atl svaranden har fått
tillfälle all yttra sig, om ett dröjsmål skulle medföra risk för skada,

Fömtsättningarna
för all meddela etl interimistiskt förbud bör vara desamma som gäller vid
beslut enligt 15 kap, rättegångsbalken om processuella säkerhetsåtgärder i
tvistemål. Käranden måste således visa sannolika skäl för att patentintrång
föreligger. Vidare bör del finnas en risk för att svaranden fortsätter med
intrånget. Det bör hämtöver krävas atl käranden ställer säkerhet för den
ersättning som han kan bli skyldig alt utge om del senare visas alt någol inlrång
inte har ägl rum, 1 de fall patenthavaren saknar ekonomiska möjligheter att
ställa säkerhet bör han dock kunna befrias från detta krav.

Domstolen
bör vidare ha en möjlighet att vid bifall till en förbudslalan

låta förordnandet gälla utan hinder av atl domen inte har vunnk laga kraft.

Förbudet kvarstår då även om motparten fullföljer lalan mol domen i högre

instans. Denna har dock en möjlighet atl förordna om inhibition, dvs,

upphäva det interimistiska förordnandet, 28

2.3.6 Skadestånd vid
patentintrång

Prop, 1985/86:86

Mitt förslag: Skadesländsbestämmelserna
i patentlagen ändras så alt del vid beräkning av ersättningen skall vara
möjligt att beakta även omständigheter av annan än rent ekonomisk natur. Vidare
tas möjligheten till jämkning bort vid intrång där oakisamhelen är ringa.

Utredningens
förslag: Utredningen har inte föreslagit någon ändring i nuvarande ordning.

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser har föreslagit all skadestånds-bestämmelserna ses över.

Bakgrunden tUl mitt
förslag: Enligt nuvarande regler medför patentintrång som begås uppsåtiigen
eller av oaktsamhet skadeståndsskyldighel för intrångsgöraren, I 58 § första
stycket patentlagen föreskrivs atl den som begår patentintrång skall utge
skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen samt ersättning för den ytteriigare
skada som intrånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet, får
ersättningen jämkas. Enligt paragrafens andra stycke skall den som begår
patentintrång ulan uppsåt eller oaktsamhet, dvs, i god tro, utge ersättning för
utnyttjandet om och i den mån det finnes skäligt. Någon rätt till ersättning för
ytteriigare skada föreligger således inte i godtrosfallen.

Med skälig ersättning för
utnyttjandet avses den licensavgift som borde ha utgått om hcens hade
upplåtits. Föreskriften innebär en minimiregel för skadeståndels beräkning.
Ersättningen utgår även om patenthavaren faktiskt inte har lidit någon föriust
till följd av intrånget. Storieken av den licensavgift som borde ha utgått får
avgöras med hänsyn till omständigheterna i del enskilda fallet. Som exempel på
sådana omständigheter nämns i förarbetena möjligheten att utan patentintrång
framställa likvärdiga produkter och den patentskyddade uppfinningens betydelse
frän koslnadsbe-sparingssynpunkt. Del kan många gånger vara svårt alt bestämma
licensavgiftens storlek.

För all palenlhavaren, när
patentintrånget har begåtts uppsåtligen eUer av oaktsamhet, skall kunna få
ersättning utöver denna miniminivå måsle han visa alt ytterligare skada
föreligger. Exempel på sådan ersättningsgiU skada är förlorad
produktionskostnad för produktionsmedel som på grund av intrånget inte har
kunnat utnyttjas, nedgång i patenihavarens försäljning, uteblivna
beställningar och föriorad möjlighet att exploatera patentet på ett särskilt
vinstgivande sätt.

Enligt allmänna
bevisregler måsle palenlhavaren således styrka skadans omfattning. Delta är i inlrångsmål
ofta förenat med stora svårigheter. Del gäller både i fråga om ersättning för
utnyttjandet och ersättning för ytteriigare skada. Särskilt i det senare
fallet kan det vara svårt för patenthavaren att bevisa att han har lidit skada
och omfattningen av denna.

När
det gäller skada till följd av nedgång i patenihavarens egen försäljning kan
han visseriigen åberopa omfattningen av inlrångsgörarens försäljning och hävda
att denna skall utgöra grund för att beräkna patenihavarens uteblivna
nettovinst. Svårigheter kan emellertid uppslå när en patentha-

29

vare
med små ekonomiska möjligheter ställs mot en intrångsgörare med Prop,
1985/86:86 överiägsna resurser beträffande t, ex, marknadsföring. Det kan i de
fallen vara vanskligt att avgöra hur stor del av inlrångsgörarens kanske mycket
höga försäljningssiffror som skall anses motsvara patenihavarens uteblivna vinsl
och hur stor del som kan hänföras till en grundläggande skillnad i organisatoriska
och ekonomiska resurser,

I
de fall patenthavaren inte förmår prestera full bevisning får domstolen med
stöd av 35 kap, 5 § rättegångsbalken uppskatta skadan lill ett "skäligt"
belopp. Bestämmelsen är avsedd att förhindra del obilliga resultatet att
domstolen, trots alt den finner alt skadeståndsskyldighet föreligger, helt
ogillar skadeståndskravet därför att full bevisning om skadans omfattning
eller värde inte kan förebringas.

Skälen
för mitt förslag: De skadestånd som domstolarna dömer ut vid patentintrång ger
sällan patenlhavarna full ersättning för den skada som intrånget har medfört.
Del innebär i sin tur att skadeståndels effektivitet som sanktion vid
patentintrång kan sältas i fräga. 1 likhet med vad ett flertal remissinstanser
har anfört anser jag därför all skadeståndsbeslämmelserna i patentlagen bör
ses över. Det är därvid angelägel alt stärka såväl skadeståndets reparativa som
dess preventiva funktion.

När
det först gäller skadeståndets reparativa funktion, dvs. dess funktion att
ersätta den skada som patenthavaren har åsamkats genom intrånget, kan
konstateras att svagheterna i detta hänseende hänger samman med svårigheterna
för palenlhavaren att styrka skadans omfattning och den osäkerhet som allmänt
är förenad med att göra säkra antaganden om den förlust som intrånget har
medfört.

Dessa
svårigheter skulle enligt min mening i stor utsträckning försvinna om
ersättningen kunde bestämmas med hänsyn inte bara till omständigheter som har
rent ekonomisk betydelse för patenthavaren. Jag tänker bl.a, på patenihavarens
intresse av att den ensamrätt som patentet medför respekteras. Vidare bör den
vinst som inlrängsgöraren har gjort genom alt missbmka patentet kunna tillmätas
betydelse. Del bör l.ex. vara möjligt alt bestämma skadeståndet under
hänsynstagande till denna vinst, 1 många faU torde del nämligen vara lättare atl
utreda omfattningen av inlrångsgörarens vinsl än att beräkna patenihavarens
uteblivna vinst, Pä samma sätt bör skadeståndet kunna sättas i relation också lill
ersättningen för del olovliga utnyttjandet. Som jag har redovisat tidigare
beräknas denna i dag till den licensavgift som hade utgåtl om del hade varit
fråga om ett frivilligt hcensavlal. Ett utvidgat skadestånd bör i de fallen
kunna bestämmas till dubbla eller fierdubbla licensavgiften,

Patenihavarens rätt till
ersättning på de grunder som jag nu har pekat på

kan jämföras med den rätt tiU ideellt skadestånd som t, ex, en upphovsman

har enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga

verk vid upphovsrättsinlrång. Någon remissinstans har också föreslagit en

revidering av patentiagens skadeståndsbestämmelser som anknyter till

upphovsrällslagen. Med hänsyn till den koppling lill upphovsmannen som

det ideella skadeståndet enligt den lagen har är det enhgt min mening inte

möjligt atl i patenträtten direkt överföra delta institut. När patenlhavare

och uppfinnare är samma person är dock anknytningen tydligare, Patentin- 30

trånget
kan dä sägas utgöra ett slags personlig kränkning liknande den som Prop.
1985/86:86 träffar en författare eller konstnär som t.ex. får sitt verk
plagierat eller missbrukat på annat sätt. 1 mänga fall är dock patenthavaren en
juridisk person varför intrånget inte har någon karaktär av personlig
kränkning. Detta är en omständighet som kan tillmätas betydelse vid beräkningen
av skadeståndet. Skadeståndet bör således kunna sältas högre när uppfinnaren
själv är patenlhavare.

De
förändringar som jag nu har föreslagit för att stärka skadeståndets reparativa
funktion torde också få betydelse i preventivt hänseende, dvs. när det gäller
att avhålla någon från atl begå patentintrång.

Del
får givetvis inte vara så att det skadestånd som utgår vid patentintrång är så
lågt all det blir mer ekonomiskt lönsamt att handla på del sättet än atl på
laglig väg förvärva rätten alt utnyttja ett patent, exempelvis genom
licensavtal. Skadestånden bör ligga på en sådan nivå att det aldrig är
ekonomiskt fördelaktigt alt kalkylera med patentintrång, särskilt inte för företag
med betydande resurser. För alt detta syfte skall uppnäs krävs att de nya gmnderna
lillämpas pä del sätt jag har förutsatt och verkligen föranleder avsevärt högre
skadestånd vid omfattande intrång.

Det
kan för detta ändamål finnas anledning att beakta också omfattningen av
intrånget liksom förhållandet mellan patenlhavare och inlrångsgö-rare. I de
fall en ekonomiskt överlägsen motpart har utnyttjat sitt överläge på ett
otillbörligt sätt, bör skadeståndet kunna sällas högre än om intrånget har sketl
mellan mera jämbördiga parter.

Hänsyn
bör vidare tas till den tid under vilken intrånget har pågått, liksom till den
omständigheten alt det har skett i etl stadium dä l.ex. patenthavaren själv har
vidtagit långtgående åtgärder för en exploatering av patentet. Jag återkommer
närmare till delta i specialmotiveringen.

De
ändringar i grunderna för beräkning av skadestånd som jag har förordat bygger
på en medveten strävan att bättre än vad nuvarande bestämmelser medger markera
intresset av atl kompensera patenthavaren fullt ut för varje slag av
patentintrång. Mot denna bakgrund bör enligt min mening möjligheten till
jämkning vid fall av ringa oaktsamhet avskaffas. Varje form av uppsåtligt eUer oaktsamt
patentintrång skall alltså i fortsättningen medföra rätt lill full ersättning.

Någon
remissinstans har föreslagit atl även skadeståndsbeslämmelserna i faU av god
tro hos inlrängsgöraren bör ändras till patenihavarens förmån. Som jag har
redovisat fornt föreligger nu i dessa fall enbart en rätt tUl ersättning för
utnyttjandet av uppfinningen. Jag anser emellertid all någon ändring i denna
del inte är motiverad. Rätten till ersättning för ytterhgare skada bör även
framgent förbehållas de klandervärda fallen av patentintrång. När en
intrångsgörare av okunnighet har utnyttjat ett patent har patenthavaren alltid
en möjlighet atl försälla inlrängsgöraren i ond tro genom all underrätta honom
om patentet. Därmed inträder rätlen till fullt skadestånd för ett fortsatt
inträng. Del ligger således i patenihavarens intresse alt bevaka sin ensamrätt.
Ett likställande i skadeslåndshänseende mellan godtrosfallen och de
klandervärda fallen skulle innebära alt ett strikt ansvar för patentintrång
infördes. Delta saknar motsvarighet inom

31

immaterialrätten i övrigt
och finns inte heller i de övriga nordiska ländernas patentlagar.

Jag ser inte heller någon
anledning att skärpa straffskalan vid patentintrång. Visserligen är det som
jag har framhållit tidigare angeläget atl behålla möjligheten att döma till
straff vid särskilt allvarliga överträdelser. Eftersom bara de uppsätliga
fallen av patentintrång utgör brott skulle en slraffskärpning emellertid ha
begränsad betydelse när det gäller atl förhindra patentintrång. Snarare torde
vetskapen om att man vid sådanl handlande riskerar alt få utge ett högt
skadestånd vara mer avskräckande.

1 detta sammanhang vill
jag också erinra om att regeringen nyligen har föreslagit riksdagen all det
skall införas en ny sanktion, förelagsbot, som skall kunna riktas mol
näringsidkare i vars verksamhet brott har begåtts (prop. 1985/86:26). En sådan
sanktion bör även kunna tUlämpas vid vissa fall av patentintrång.

Prop.
1985/86:86

2.3.7
Ogiltighetstalan i intrångsmål

Mitt förslag:
Intrångsgörarens ovillkorliga rätt atl få inlrångsmålet vilandeförklarat i
avvaktan på prövning av frågan om patentels giltighet avskaffas. En möjlighet
införs att meddela s.k. mellandom i inlrångsfrågan.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan
erinran.

Bakgrunden
till mitt förslag: I 61 § patentlagen föreskrivs att, om svaranden i ett
intrångsmål har gjort gällande att patentet inte är giltigt, rätten skall på
yrkande av denne förklara inlrångsmålet vUande i avvaktan på all frågan om
patentets giltighet slutligt prövats. Har svaranden inte väckt talan om ogiltighel,
skall rätten i samband med vUandeförklaringen förelägga honom all väcka sådan
talan. Det är således inte möjligt för en svarandepart i ett intrångsmål att endasl
genom invändning få frågan om patentets giltighet prövad. Det fordras all han
väcker särskild lalan om detta och därmed kommer att bli kärande i det målet.

Bakgrunden
till denna ordning, som infördes genom 1967 års patentlag, är att det endast
genom en dom är möjligt atl få ett patent ogiltigförklarat. Domen har
rättskraft gentemot tredje man, dvs. den gäller mot envar. Genom domen mister patenthavaren
aUtså sin ensamrätt till uppfinningen inte bara gentemot den som enligt vad han
påstår har gjort sig skyldig tUl patentintrång utan även i förhållande tiU alla
som har nyttjat eller avser att nyttja patentet.

Före
1967 års patentlag var det möjligt för svaranden i etl inlrångsmål att välja om
han ville föra särskild lalan om patentets ogiltighet eller endasl åberopa
detta genom en invändning i målet. Skulle man införa denna ordning på nytt
medför det olika processuella rättsverkningar i fråga om rättskraft,
rättegångskostnader och möjlighet lill s.k. mellandom.

32

När
det gäller rättskraften kan framhållas att en prövning av en invänd- Prop.
1985/86:86 ning om ogUtighet inte innebär atl frågan blir rällskrafligt
avgjord. Om domstolen ogillar invändningen, är svaranden nämligen oförhindrad
alt i en ny rättegång väcka talan om patentets ogiltighel. Vad domstolen i domskälen
ullalar om patentets giltighet utgör inte hinder för en sådan rättegång.

I
fråga om rättegångskostnader gäller atl den svarande som gör invändning om
patentets ogiltighet och får denna invändning ogillad men likväl vinner målet
på någon annan grund normalt får full ersättning för sina kostnader i målet
enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken, öm särskild lalan i stället
förs om patentets ogiltighel och målet handläggs gemensamt med intrångstalan, erhåUer
svaranden vid motsvarande utgång i saken ersättning endast enhgt 18 kap. 4 §
rättegångsbalken. Enligt den bestämmelsen skall vardera parten bära sin kostnad
eUer endasl jämkad ersättning utgå, om man i mål med flera yrkanden vunnit i en
del men förlorat i en annan del av målet. Skillnaden visar sig även vid återkallelse
av invändning respektive av ogiltighetstalan. I det förta fallet inverkar återkallelsen
normalt inte på rältegångskostnaderaa, medan en återkallelse av talan leder
till en skyldighet enligt huvudregeln i 18 kap. 5 § rättegångsbalken atl
betala motparten dennes kostnader.

Vidare
får valet mellan invändning om ogiltighel resp. särskild talan om detta
konsekvenser för möjligheten att meddela s.k. mellandom. Genom en sådan dom kan
rätten avgöra frågan om patentintrång särskilt för sig, när svaranden har gjort
invändning om patentets ogUtighet. Detta är däremot inte möjligt om särskUd
talan förs om ogiltigheten och prövas i samma rättegång som intrångsfrågan. - I
båda fallen kan rätten emellertid genom mellandom avgöra frågan om ogiltighel.

Slutligen
medger möjligheten alt enbart genom invändning göra gällande alt patentet är
ogiltigt alt svaranden kan åberopa invändningen först i andra hand, dvs,
svaranden påkallar prövning av frågan först om det konstateras att intrång
föreligger.

Genom
1967 års patentlag avskaffades, som har nämnts, möjhgheten att få frågan om
patentets gUtighet prövad efter en invändning om ogiltighel i inlrångsmålet.
Ett skäl lill denna ändring var atl del fanns ett offidal-intresse av att
sådana patent som en domstol hade konstaterat vara ogiltiga inte stod kvar i patentregistrel.
Vidare hade i vammärkeslagen (1960:644) införts den ordningen att frågan om ogikigheten
av ett registrerat vammärke endast kunde prövas efter särskUd talan och
således inte efler invändning. Det ansågs atl patenträtten på delta område
borde samordnas med den närliggande varumärkesrätten (se bl, a, prop, 1966:40 s,
225 ff).

Skälen
för mitt förslag: I praktiken torde det vara mycket vanligt all

svaranden i ett intrångsmål väcker talan om atl patentet är ogiltigt och

samtidigt utnyttjar rätten alt få inlrångsmålet vilandeförklarat lUl dess

ogiltighetsfrågan slutligt har avgjorts. Detta är ägnat alt förlänga intrångs

processen. Vidare kan intrångsfrågan kanske bara gälla en mindre del av

patentels skyddsomfång, Atl i den situationen låta inlrångsfrågan vila i

avvaktan på atl patentets gikighet prövas kan framstå som mindre lämpligt

av processekonomiska skäl, 33

3 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 86

I
likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag dock att Prop.
1985/86:86 det inte skulle vara lämpligt att nu återgå till den ordning som
gällde före tillkomsten av 1967 års patentiag. Frågan om ogUtighet bör således
alltjämt endast kunna prövas efter särskild talan. Med hänsyn lill de
rättsverkningar patentet har är det enligt min mening mindre lämpligt alt ett
patent förklaras ogiltigt pä annat sätt än genom en dom i frågan.

I
ett särskill yttrande lill ulredningsbetänkandet har ett antal sakkunniga förordat
en återgång till den tidigare ordningen med invändning. I yttrandet pekas
samtidigt på atl del på administrativ väg skulle vara möjligt att åstadkomma en
ordning där man fäster tredje mans uppmärksamhet på atl etl patent domskälsvis
förklarats ogiltigt. Enligt yttrandet skuUe anteckning om detta kunna göras i patentregistrel.
Förslagen i del särskilda yttrandet har fåll stöd av några remissinstanser.

Sådana
administrativa åtgärder innebär emellertid inte alt frågan om patentets
giltighet är slutligt avgjord rättsligt sett. En särskild talan i frågan är
nämligen alltjämt möjlig, I vissa situationer kan l, o, m, en anteckning av det
föreslagna slaget verka vUsdedande, Detta är fallet om en senare prövning som gmndas
på nya omständigheter och ny utredning leder tiU alt patenihavarens lalan atl
patentet är giltigt bifalls. Även om en anteckning görs om den senare
prövningen, kvarstår en osäkerhet om patentets gUtighet tiU dess frågan
slutligt har avgorts.

En
stor del av de nackdelar som den nuvarande ordningen innebär skuUe dock kunna
avhjälpas, om möjligheten liU ovillkorlig vilandeförklaring av intrångsfrågan
avskaffas och del också blir möjligt att meddela mellandom i frågan om
patentintrång även när särskild lalan förs om ogikigheten, Särskik i de fall
där del är enklare att avgöra inlrångsfrågan än frågan om ogiltighel torde
dessa ändringar kunna bidra till alt förkorta handläggningstiden i
intrångsmål. Jag förordar därför atl den nuvarande ordningen ändras i enlighet
med vad jag nu har sagt.

För
såväl patenthavaren som motparten framstår det naturligtvis i många fall som
mest angelägel atl få frågan om patentintrång prövad. Ibland torde det
emellertid ligga i den påstådde intrångsgörarens intresse att koncentrera
krafterna till frågan om patentets ogiltighet. Genom de förordade ändringarna
kan domstolen ulan alt behöva pröva giltigheten och avvakta att den frågan blir
slufiigt avgjord inrikta handläggningen på inlrångsfrågan, där detta framstår
som lämpligare.

Ändringarna
innebär atl svaranden i inlrångsmålet inte får de fördelar i rättegångskostnadshänseende
som ett förfarande där ogiltighetsfrågan kan prövas efter invändning skulle
medföra och vilka jag har redovisat tidigare.

Jag
har förståelse för alt man ur inlrångssvarandens synvinkel kan finna förfarandet
med invändning mera fördelaktigt när del gäller fördelningen av
rättegångskostnaderna. När domstolen har ansett att patentet är gikigt men atl inlrång
inte föreligger, kan del emellertid från patenihavarens synpunkt förefalla lika
obilligl all han inte bara skulle ersätta svaranden kostnaderna i inlrångsmålet
utan också bära ett kostnadsansvar i den del han faktiskt har vunnit.

En
sådan ordning skulle snarare förslärka den obalans till svarandens

förmån som nu kan finnas i intrångsmålen. Den skulle också kunna verka 34

återhållande
på patenlhavare som överväger att föra lalan om patentintrång. En sådan
utveckling bör enligt min mening undvikas. Härtill kommer atl en
specialreglering i kostnadshänseende för patentmålens del skulle kunna få
konsekvenser pä närliggande områden som är svåra att över-bhcka.

Sammantaget anser jag
således att någon ändring av bestämmelsema om fördelning av rättegångskostnader
inte bör ske utan att endasl reglerna om vilandeförklaring och mellandom i
intrångsmålen bör ändras. Beträffande den närmare utformningen av dessa regler
hänvisar jag tUl specialmotiveringen.

Prop,
1985/86:86

2.4 Patentbesvärsprocessen m.m.

2.4.1
Prövningstillstånd vid överklagande till regeringsrätten

Mitt förslag:
Prövningstillstånd krävs i fortsättningen för rätten att överklaga ett
avgörande av patentbesvärsrätten lill regeringsrällen.

Utredningens
förslag: Förslaget om en särskild patenldomstol, vars beslul inte skall kunna
överklagas, innebär alt regeringsrättens befattning med patenlbesvärsmål
upphör. Vidare skall kammartätten i Stockholm handlägga övriga mål som nu
prövas av patentbesvärsrätten. För rätten alt överklaga tUl kammarrätten i
dessa mål skaU prövningstillstånd erfordras.

Remissinstanserna: De fiesla
remissinstanser som har berört frågan föreslår alt prövningstillstånd införs
för rätten alt överklaga lill regeringsrätten.

Skälen
för mitt förslag: F.n, gäller atl patent- och registreringsverkels beslut får
överklagas till patentbesvärsrätten inte bara i ärenden om palenl utan även i
ärenden om registrering av vammärke och mönster, byte av namn samt fråga om
utgivningsbevis för periodisk skrift, Patentbesvärsrältens beslut får
överklagas hos regeringsrätten.

Av de uppräknade målen
gäller endast i fråga om mål enligt namnlagen (1982:670) de vanliga reglerna
för prövningstillstånd vid överklagande till regeringsrätten. För palenlbesvärsmålen
liksom för de övriga målen gäller alltså en obegränsad rätt till prövning i tre
instanser.

Ett slutligl beslul av patentbesvärsrätten
får överklagas endasl av sökanden och bara om beslutet har gått honom emot.
Den som har gjort en invändning mot en ansökan om palenl och fått denna
invändning ogillad först av palenlverket och därefter av patentbesvärsrätten
har alltså inte rätt atl överklaga patentbesvärsrältens avgörande till
regeringsrätten (se 24 och 25 §§ patentlagen). Motsvarande begränsning gäller
för mål om vammärke och mönster. När del gäller namnärenden har emeUertid även
invandare en sådan rätt.

För patentbesvärsmålens
del gäller vidare att en patentsökande har rätt atl i regeringsrällen lägga
fram nya patentkrav. Del innebär alt regeringsrätten kan komma all pröva palentkrav
som patentbesvärsrätten inte har lagil StäUning tUl, Regeringsrätten har då att
pröva målet från helt nya

35

utgångspunkter när det gäller
palenterbarheien. Del kan t,ex, vara fråga Prop. 1985/86:86 om en
inskränkning i patentkraven, dvs, i det sökta patentets skyddsomfång, som
borde ha gjorts av sökanden vid patent- och registreringsverkels handläggning
av ansökan.

Den
nuvarande rätlen för en patentsökande att utan begränsning överklaga ett mål lill
regeringsrätten är enligt min mening mindre väl förenlig med denna domstols
ställning som prejudikatsinslans. Målens speciella karaktär gör också all
ledamöterna, som inte är tekniskt utbildade, har begränsade möjligheter alt
självständigt ta ställning till de tekniskt avancerade målen, exempelvis inom
elektronik och kemi. Del bör vidare beaktas atl handläggningen av palenlbesvärsmålen
— av vilka omkring 100 överklagas till regeringsrätten varje år - tar i
anspråk en tiondel av föredragningstiden i regeringsrätten.

Trots
atl besvärsmälen oftast är av teknisk karaktär kan del finnas frågor som har
ett prejudikatsinlresse. Rätten atl överklaga patentbesvärsrältens avgöranden till
regeringsrätten bör därför inte skäras av helt. Däremot anser jag mot bakgrund
av vad jag har anfört atl tiden nu är mogen att även för palenlbesvärsmålen
införa den begränsning i rätten att överklaga tiU regeringsrätten som ett krav
på prövningstillstånd innebär. Härigenom skulle 1971 års förvaltningsreform
såvitt gäller omfattningen av regerings-rätlens prövning slå igenom också för
dessa mål.

För
en ändring av detta slag talar även de goda erfarenheter som finns av patentbesvärsrätten
sedan den inrättades år 1978. Som jag tidigare har framhållit besitter
ledamöterna i denna domstol ett stort mått av patenträttsligt kunnande. Jag
anser därför atl det inte finns någon anledning alt befara all rättssäkerheten
vid prövning av ansökan om patent skulle minska, om den nuvarande obegränsade
rätten alt överklaga patentbesvärsrältens beslut togs bort.

Med
hänsyn till det nära sambandet mellan mål om patent och mönster-och
varumärkesmålen bör prövningstillstånd införas även för de senare målen, liksom
för målen om utgivningsbevis. Härigenom uppnås också likformighet genom atl
alla mål som patentbesvärsrätten prövar kommer att behandlas lika i fråga om
överklagande. Jag föreslår således att prövningstiUslånd införs också för
dessa målgmpper. Förslagen föranleder ändringar i patentlagen, varumärkeslagen
(1960:644), mönslerskyddslagen (1970:485) och lagen (1977:1016) med vissa
bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område,

I
likhet med regeringsrättens majoritet, som i sitt remissvar har väckt frågan om
en begränsning av rätten att jämka patentkraven, anser jag att del är naturligt
alt nya patentkrav inte får läggas fram i regeringsrällen om prövningstillstånd
skall krävas i fortsättningen. Som prejudikatsinstans bör regeringsrätten inte stäUas
inför frågor som inte har bedömts av tidigare instans.

Det är enligt min mening
inte heller lämpligt alt liUåta att paientkraven

inskränks i regeringsrällen. En inskränkning av detta slag kan inte anses

jämförlig med en sådan inskränkning av talan som medges enligt 13 kap,

3 § rättegångsbalken. Den innebär nämligen i många fall att målet måsle

prövas från helt nya utgångspunkter i fråga om patenlerbarheten, 36

Någon begränsning i rätten
atl jämka patentkraven i patentbesvärsrätten bör däremot inte införas. Inte
heller anser jag all del föreligger tillräckliga skäl att frångå den nuvarande
principen om officialprövning i patentbesvärsrällen. Denna princip, som bl,a,
innebär alt patentbesvärsrätten kan pröva en pateniansökan även sedan en invandare
har återkallat sin be-svärslalan där (se 24 § första stycket patentlagen), är
enligt min mening väl motiverad av det allmänna intresset av att patenlerbarhetsvillkoren
så långt som möjligt upprätthålls,

I
fråga om den närmare utformningen av bestämmelserna liksom när det gäller vissa
frågor om talerält hänvisar jag lill specialmotiveringen.

Prop, 1985/86:86

2.4.2
Frivillig begränsning av patent

Mitt förslag: Något
särskilt förfarande, som skulle göra del möjligt för patenthavaren att
frivilligt begränsa sitt patent, införs inte.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 111-114),

Remissinstanserna:
Remissopinionen är splittrad, Svea hovrätt, Slockholms tingsrätt, patentbesvärsrätten,
Sveriges advokatsamfund och Svenska uppfinnareföreningen delar utredningens
ståndpunkt, medan bl, a, Sveriges industriförbund och Svenska patentombudsföreningen
föreslår atl ett begränsningsinstitut införs. Patent- och registreringsverket
menar att det kan finnas anledning att ytteriigare överväga frågan.

Skälen
för mitt förslag: Utredningen har enligt direktiven haft att undersöka frågan
om att införa etl institut som ger patenthavaren möjlighet att frivilligt
begränsa sitt patent. Fördelen med en sådan ordning har ansetts vara atl
undvika all patenthavaren inför risken atl få ett helt palentkrav ogiltigförklarat
i en process till det yttersta håller fast vid palentkravel även i de delar det
inte är hållbart. Eftersom domstolarna är återhållsamma med att omformulera palentkrav,
leder ett ogiltigförklarande av en del av patentkravet vanligen till att hela
kravet anses som inte hållbart. Detta skulle således kunna undvikas om patenthavaren
ges möjlighet all själv begränsa patentkravets omfång.

En reform, som innebär att
de rättsliga effekterna av atl patentets skyddsomfång begränsas under dess
giltighetslid, måsle emellertid enligt min mening föregås av noggranna
överväganden. Från rättssäkerhetssynpunkt är det särskill angeläget atl
undersöka i vilken utsträckning ett begränsningsförfarande förmår tillgodose
tredje mans intresse av atl kunna bedöma patentels skyddsomfång.

Som utredningen har pekat
på kan ett begränsningsförfarande av angivet slag stimulera lill att paientkraven
formuleras alltför vill i pateniansökan. En ordning som innebär att brister i
formuleringen av patentkraven alltid kan rättas till i efterhand kan lätt få
till följd alt det inte läggs ned tillräcklig möda frän sökandens sida atl
formulera patentkraven. Härigenom kan en betydande rättsosäkerhet uppslå.
Vidare saknar det från tredje mans syn-

37

punkt
principiell betydelse om en viss begränsning av ett palenl kommer Prop.
1985/86:86 til) stånd genom delvis ogiltigförklaring eller genom att patenthavaren
frivilligt begär begränsning av patentet.

Del
är också att notera alt inte något av de övriga nordiska länderna överväger all
införa ett begränsningsförfarande i sin lagstiftning. En svensk ändring i del
hänseende som nu har berörts skulle därför leda till minskad nordisk
rättslikhet pä området,

Mol
bakgrund av det anförda anser jag atl det nu varken finns tillräckliga skäl
eller tillräckligt underlag för att införa ett förfarande som gör det möjligt
för patenthavaren all frivilligt begränsa sill patent. Jag vill dock inte
utesluta alt frågan kan las upp pä nytt. Det är emellertid enligt min mening
angeläget alt sädana överväganden även då sker inom ramen för del nordiska
samarbetet på patenlrättsområdel,

2.5 Ikraftträdande m.m.

Med
hänsyn lill vad jag tidigare har anfört om behovet av att snabbt komma till
rätta med bristerna i den nuvarande palentprocessen föreslår jag att
lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1986, Av allmänna principer följer att
de nya bestämmelser om skadeståndet vid patentintrång som jag har förordat i
avsnitt 2.3.6 inte bör lillämpas på sådana intrång som har begåtts innan lagen
har trätt i kraft. Däremot bör den nya sanktionsformen vilesförbud vid
patentintrång, som jag har förordat i avsnitt 2.3.5, kunna meddelas med
anledning av sådana intrång som har påbörjats före ikraftträdandet.

3 Upprättade lagförslag

1
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättals förslag
till

1,
lag om ändring i patentlagen
(1967:837),

2,
lag om ändring i
varumärkeslagen (1960:644),

3,
lag om ändring i mönslerskyddslagen
(1970:485),

4,
lag om ändring i lagen
(1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område.

Förslagen
bör fogas till regeringsprolokollet i detta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

25
§

Talan
enligt 24 § föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två

månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma

tid erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären icke upptagas

liU prövning, 38

En slufiigt beslut av patentbesvärsrätten/år överklagas liU
regeringsrät- Prop, 1985/86:86 len genom besvär inom två månader frän beslutets
dag. Överklagandet får inte avse andra palentkrav än sådana som har prövats
genom det överklagade beslutet. I övrigt tillämpas bestämmelserna 135-37 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291) om besvär över kammarrällens beslul. Palenlbesvärsrätlens beslul
skall innehålla uppgift om att det krävs särskiU lillslånd för prövning av
besvär lill regeringsrätten och om de grunder på vilka sådant tillstånd
meddelas.

Bestämmelserna i 22 § femte stycket äga motsvarande
tillämpning beträffande handlingar som inkomma till patentbesvärsrätten eller
regeringsrätten,

I andra slyckel har införts bestämmelser om prövningstUlstånd
för rätten alt överklaga patentbesvärsrältens slutliga beslul i patenlbesvärsmål
lill regeringsrätten. Skälen för ändringen har redovisats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2,4,1),

Bestämmelsen har utformats efter mönster från motsvarande
föreskrift om prövningstUlstånd i 43 § namnlagen (1982:670),

Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket om atl patentbesvärsrättens
slutiiga beslut får överklagas endasl av sökanden har tagits bort. Del innebär
alt rätten atl överklaga följer vanliga förvaltningsprocessuella regler. Ett
beslut får alltså överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom
emot. Därav följer alt även den som har framstäUt invändning mot en
patentansökan, fått denna avslagen och överklagat liU patentbesvärsrätten har
rätt att överklaga patentbesvärsrättens beslut, om detta innebär att hans talan
har lämnats utan bifall.

Slutligen har i andra slyckel införts en uttrycklig
bestämmelse om alt överklaganden av patentbesvärsrättens beslul inte får avse
andra patent-krav än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet.
Denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,4.1),
Förbudet har emellertid inte lill syfle alt hindra all sökanden tillåts göra
rättelser av rent formella fel i paientkraven, l.ex, rättelser av
misskrivningar.

57 §

Gör någon intrång i den ensamrätt som patent medför
(patentintrång) och sker det uppsåtiigen, skaU han dömas till dagsböter eller
fängelse i högsl sex månader. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 a
§får inte dömas till straff för intrång som omfattas avförbudet.

Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande
anger det lill åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt,

I paragrafen har intagits ett tUlägg till första slyckel.
Bestämmelsen motsvarar vad som bl, a, enligt 18 § firmalagen (1974:156) har
föreskrivits för att undvika att samma gärning föranleder dubbla sanktioner.

39

57 a § Prop, 1985/86:86

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av
licens har rätt att utnyllja uppfinningen får rånen vid vite förbjuda den som
gör patentintrång atl fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för atl intrång
föreligger och del skäligen kan befaras alt svaranden genom atl fortsätta
intrånget förringar värdet av den ensamrätt som patentet medför, får rätten
meddela förbud för tiden intiU dess att målet slulligi har avgjorts eller annat
har förordnats. Innan ell sådanl förbud meddelas skall svaranden ha fått
tillfälle atl ytlra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligi andra styckel får meddelas endasl om
käranden ställer säkerhet hos rätten för skada som kan tillfogas svaranden.
Saknar käranden förmåga atl ställa sådan säkerhet, får rätlen befria honom
från detta. Ifråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Säkerheten skall prövas av rätten, om den ej har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skaU rätten pröva omförbud som har
meddelats enhgt andra stycket fortfarande skaU bestå.

Ifråga om överklagande av beslul enligt andra eller tredje
styckel samt i fråga om handläggningen i högre rätl gäller vad som föreskrivs i
rälle-gångsbalken om lalan mot beslul enligt 15 kap. rällegångsbalken.

Talan om uldömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan talan får lalan föras om nytt vilesförbud.

Paragrafen som är ny innehåUer bestämmelser om meddelande
av vitesförbud vid patentintrång, I den allmänna motiveringen avsnitt (2,3,5)
har redovisats skälen för denna nya sanktionsform. Där har också behandlats
huvuddragen av institutets utformning,

Beslämmelserna tar närmast sikte på fall där särskild talan
om vitesförbud förs. De är också tillämpliga när etl yrkande om vitesförbud
framställs i etl mål om skadestånd för patentintrång. För atl käranden i
skadeståndsmålet skall vara säker på att yrkandet om vilesförbud kommer att
prövas måsle han dock framställa yrkandet innan målet har företagits lill huvudförhandling.
Han löper annars risken alt yrkandet avvisas (se 13 kap, 3 § andra stycket
rättegångsbalken).

Första styckel

I patentlagen anges inte uttryckligen vem som kan föra
enskild talan om

straff för patentintrång eller lalan om skadestånd för patentintrång. Vid

talan i anledning av brott tillkommer enligt allmänna regler talerätt måls

äganden, dvs, den mol vilken brottet är begånget eller som därav har blivit

förnärmad eller lidit skada (se 20 kap, 8 § rättegångsbalken). Enligt förar

betena till patentlagen (NU 1963:6 s, 342) anses vid patentintrång kretsen

av skadelidande begränsad till dem som har ett direkt på patentet grundat

rättsligt intresse i saken, dvs, patenthavaren och hans licenslagare. Där

emot anses den som har ell intresse som grundas på något annat förhållan

de inte ha talerält, exempelvis inte en försäljare till vUken patenthavaren

har uppdragit att saluföra uppfinningen, I förevarande paragraf är rätten

att framställa yrkande om vilesförbud därför begränsad lill patenthavaren 40

och den som på gmnd av
licens (inklusive innehavare av tvångslicens) äger Prop, 1985/86:86 utnyttja
patentet, Samma begränsning gäller enligt 63 § också i fråga om rätten att föra
positiv faslslällelsetalan.

Det
ligger i sakens natur att ell vitesförbud måste vara klart avgränsat. Den som
förbudet riktar sig möt skall veta vad han inte får göra. Yrkandet om
vitesförbud måsle därför vara preciserat och slå i relation till det påstådda
intrånget, I sin ansökan har käranden atl noga ange vari intrånget består, det s,k,
inlrångsföremålel, och förbudsyrkandet kan inte avse annat än detta
intrångsföremål. Del är naturligtvis inte förenligt med kravet på precisering
all låta yrkandet omfatta "liknande" eller "motsvarande"
utförande eller förfarande.

Inom
ramen för kärandens yrkande har domstolen att utforma förbudet så att del
fyller kraven på enlydighet och konkretisering. Vid produktpatent kan det bli
fråga om att förbjuda fortsatt tillverkning, utbjudande eller försäljning av
produkter som ligger inom ramen för paientkraven. När det gäller patent som
skyddar ett visst förfarande, s.k, metodpatent, kan förbudet inriktas på
fortsatt utnyttjande av den patentskyddade metoden saml utbjudande och
försäljning av produkter som har framsläUts enhgt denna metod, Etl förbud bör
dock inte gå längre än vad som är motiverat i del enskilda fallet. Domstolen är
således oförhindrad atl begränsa förbudet i förhållande tiU vad som yrkats (jfr
prop, 1974:4 s, 220 rörande utformningen av förbud enligt 15 § firmalagen),

Vitesbeloppel
bestäms av domstolen. Grundprincipen när del gäller vilesbeloppet är att detta
skall sättas så högt all vilet kan antas förmå svaranden alt åtlyda det förbud
som vitel avser; jfr 3 § lagen (1985:206) om viten, I första hand bör
svarandens ekonomiska förhållanden vara avgörande för bedömningen, men även
kärandens intresse all förhindra fortsalt intrång bör beaktas. Någon övre gräns
för beloppet gäller inte, 1 fall där etl grovt intrång har gjorts av en motpart
med betydande ekonomiska resurser, l.ex. etl stort förelag, kan vitel behöva
sättas liU ett mycket högt belopp. Det kan således någon gång krävas att vilet
bestäms till flera miljoner kr. för att det preventiva syftet skall kunna
uppnås.

Av
viteslagen (4 §) följer också alt vite kan föreläggas som s.k. löpande vite.
Det innebär att vitel bestäms till etl visst belopp för varje tidsperiod av
viss längd under vilket förbudet har överträlls, Vitel kan också bestämmas så
att det skall betalas för varje gång förbudet överträds.

Andra
slyckel

I
andra stycket ges föreskrifter om interimistiskt förbud.

Det kan sältas i fråga om
några särskilda regler i patentlagen rörande

interimistiskt vilesförbud över huvud laget är behövliga. Man skuUe nämli

gen kunna hävda att det - i och med att regler införs rörande talan om

vitesförbud och vitels förhållande liU en straffsanktion - redan med stöd

av beslämmelserna i 15 kap, 3 § andra slyckel rättegångsbalken skulle

vara möjligt att meddela ett interimistiskt vitesförbud (jfr NJA 1982 s, 633),

För att ingen tvekan skall råda rörande möjligheten atl meddela ell sådant

förbud har dock, särskik med hänsyn till att ell interimistiskt vitesförbud 41

avses
komma till användning även i de fall där talan om vitesförbud förs Prop,
1985/86:86 separat, uttryckliga regler om detta införts i förevarande paragraf

Förutsättningarna
för att meddela ett sådant förbud har behandlats i den allmänna motiveringen.
Om i del särskilda fallet förutsättningarna för ell interimistiskt förbud
skulle ändras innan målet avgörs slutligt, kan domstolen upphäva eller ändra
förbudet.

Ett
interimistiskt förbud kan även meddelas i samband med dom i saken. Det följer
av möjligheten all meddela förbud atl gälla intill dess att målet slutiigl har
avgjorts.

För
all ett interimistiskt förbud skall meddelas krävs givelvis all etl yrkande
därom har framställts.

Tredje
stycket

En
ytterligare förutsättning för ett interimistiskt beslut är all käranden ställer
säkerhet för det skadestånd som han kan bli skyldig all utge om beslutet visar
sig vara obefogat, Skadeslåndsskyldigheten gäller - liksom när förordnande
enligt 17 kap, 14 § rättegångsbalken om omedelbar verkställighet upphävs -
oberoende av vårdslöshet. Den omfattar all skada, även ren förmögenhelsskada
(jfr 3 kap, 22 § utsökningsbalken och prop, 1980/81:8 s, 337 f). Hänvisningen liU
2 kap, 25 § utsökningsbalken innebär atl säkerheten skall beslå av pant eller
borgen. Som borgen får godtas endast proprieborgen och, om borgensmännen är två
eller flera, endasl solidarisk borgen. Efter mönster av 15 kap, 6 §
rättegångsbalken har domstolen dock getts befogenhet att i undantagsfall
befria käranden från att ställa säkerhet om han inte förmår detta. Bestämmelsen
lar sikte framför alll på sådana fall som när en patenlhavare med begränsade
ekonomiska resurser för lalan mot en inlrängsgörare för vilken skadan av etl
interimistiskt beslul är ringa i jämförelse med den skada patenthavaren
åsamkas av intrånget.

Fjärde
stycket

När
rätlen avgör målet skall den pröva om del interimistiska förbudet skall bestå.
Om rätlen beslular atl förbudet skall bestå, gäller del oberoende av om lalan
fullföljs mol domen.

Av
allmänna processueUa principer följer all ett yrkande om interimistiskt beslut
också kan framställas i högre rätt. En patenlhavare som fullföljer talan mot
en dom varigenom ett förbudsyrkande har ogillats och etl interimistiskt
förordnande har upphävts kan således i samband med över-klagandel framställa
yrkande om ett interimistiskt beslut. Så kan också ske även om något yrkande om
interimistiskt beslut inte har framställts tidigare.

Femte
stycket

När
del gäller överklagande av del interimistiska beslutet hänvisas till

rättegångsbalkens
bestämmelser om överklagande av beslul som avses i 15 42

kap. Det
innebär bl,a, atl talan mot beslut som har meddelats under Prop, 1985/86:86
rättegången skall föras särskilt (se 49 kap, 4 § första stycket 6 och 54 kap, 3
§ rättegångsbalken). Vidare medför del en möjlighet för högre rätt att meddela inhibition
(se 50 kap, 8 § och 55 kap, 8 § rättegångsbalken).

All ett interimistiskt förordnande som har meddelats i
samband med domen överklagas i samma ordning som gäller för överklagande av
själva domen framgår av 49 kap, 5 § andra stycket och 54 kap, 3 § rättegångsbalken.
Även här finns det en möjlighet för överinstansen all meddela inhibition (se
50 kap, 8 § och 55 kap, 8 § rättegångsbalken).

Sjätte stycket

Talan om utdömande av vilet får föras av den som har
ansökt om vitesförbudel. Om patentet har överlåtits eller licens upplåtils,
får talan föras även av den nye patenthavaren resp. av licenshavaren. Detta
följer av allmänna processrättsliga regler (jfr 13 kap. 7 § rällegångsbalken).

Ett mål om utdömande av vite förutsätter påstående om patenlinlräng.
Del medför all forumregeln i 65 § 4 patentlagen är direkt tillämplig, liksom
reglerna om rättens sammansättning; jfr I § andra stycket och 8 § lagen
(1985:206) om viten. Mål om uldömande av vite handläggs enligt 8 § vileslagen i
övrigt i tillämpliga delar enligt reglerna i rällegångsbalken som mål om åtal
för brott för vilket svårare straffan böter inte är föreskrivet.

Andra meningen i förevarande stycke innehåller en kumulationsregd,
som möjliggör all lalan om föreläggande av nytt vite förs i ell mål om uldömande
av vite. Vid kumulation bör reglerna i 22 kap. 1, 3 och 5 §§ rällegångsbalken
anses analogi tillämpliga. Det innebär bl, a, alt rätten efler vad den anser
lämpligt kan förordna atl målen skall handläggas gemensamt eller var för sig.

Av 1 § tredje stycket viteslagen jämfört med 25 kap, 8 §
brottsbalken följer att utdömt vite tillfaller staten. 1 fråga om uppbörd och
indrivning saml förvandling av vite gäller atl detta sker enligt de regler som
har föreskrivits för böter.

58 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår
patentintrång skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen saml
ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid bestämmande
av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till patenihavarens intresse av
atl patentintrång inte begås och Ull övriga omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.

Begår någon patenlintrång ulan uppsåt eller oaktsamhet,
skall han utge ersättning för utnyttjandet av uppfinningen, om och i den mån
del finnes skäligt.

Talan om ersättning för patentintrång må avse skada endasl
under de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada under tid dessförinnan
är rätten lill ersättning förlorad,

I första stycket har tagits in en bestämmelse varigenom
domstolen ges 43

möjlighet
att när den bestämmer skadeståndels storiek ta hänsyn till pa- Prop, 1985/86:86
tenthavarens intresse av att patentintrång inte begås och övriga omständigheter
av annan än rent ekonomisk betydelse, 1 den allmänna motiveringen (avsnitt
2,3,6) har utförligt redogjorts för motiven lill bestämmelsen, som allmänt
syftar lill att förstärka både skadeståndets reparativa och dess preventiva
funktion.

Någon
direkt motsvarighet lill denna möjlighet alt beräkna skadeståndet vid inlrång
finns inte i immaterialrätten i övrigt. Bestämmelser om skadestånd som
beräknas enligt liknande grunder vid intrång i annans rätl finns emellertid för
immalerialrättens del intagna i upphovsrättslagen (54 §) och lagen (1960:730)
om rätt till fotografisk bild (17 §), Ersättning som beräknas med hänsyn lill
omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse kan också utdömas bl,a,
enligt 23 § datalagen (1973:289) och 55 § lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet. Inom arbetsrätten brukar etl sådanl slag av skadestånd kallas
allmänt skadestånd.

De
grundläggande reglerna om rätten lill skadestånd och den praxis i delta
hänseende som föreligger nu avses inte ändrade genom tillägget i paragrafen.
Det innebär atl utgångspunkten alltjämt är alt palenlhavaren skall ha rätl till
full ersättning för utnyttjandet av patentet och den ytteriigare skada som
patentintrånget har medfört. Härav följer också atl den som begär skadestånd
även i fortsättningen har bevisbördan för skadans omfattning. Liksom hittills
skall inte heller parternas inbördes styrkeförhållande inverka vid
bevisbedömningen. En i ekonomiskt hänseende underlägsen patenlhavare skaU
alltså inte ha någon lättnad i sin bevisskyldighet, I de fall käranden inte
lyckas förebringa full bevisning, får alltjämt en skälighetsbedömning göras
enligt 35 kap, 5 § rättegångsbalken. Av allmänna processueUa regler följer att
domstolen vid utdömande av skadestånd självfallet inte kan gå utöver del
belopp som har yrkats.

Tillägget
i paragrafen innebär emellertid atl domstolen när den faststäUer ersättningens
storlek skall beakta även andra än rent ekonomiska omständigheter. De
omständigheter som kan komma i fråga vid bedömningen hänför sig dels till
parterna, dels till arten och graden av intrånget.

Beträffande
partema bör särskill beaktas fall när patenthavaren allmänt befinner sig i ett
underläge gentemot intrångsgöraren. Det kan t, ex, röra sig om en situation där
ett stort förelag har använt ett palenl som innehas av en uppfinnare med små
ekonomiska resurser, 1 sådana fall kan det vara svårt att bedöma omfattningen
av patenihavarens eventuella uteblivna vinsl. Det är därför angeläget att
skadeståndet kan bedömas på andra grunder, Inlrångsgörarens vinsl av intrånget
är då en sådan omständighet som kan tillmätas betydelse. Har denne haft god
ekonomisk utdelning av intrånget, samtidigt som patenihavarens beräkningar
rörande sin uteblivna vinsl framstår som osäkra, bör skadeståndet närmast
beräknas med utgångspunkt i intrångsgörarens vinst.

Det
bör också vara möjligt all beakta den omsättning som inlrängsgöraren har haft
vid t, ex, försäljning av en produkt som omfattas av intrånget, även om del
inte är möjligt att visa att intrångsgöraren har haft någon vinst därav,

I
de fall osäkerhet föreligger om den eventuella vinsl som inlrångsgö- 44

råren har aort,
medan patenthavaren har lyckats styrka omfattningen av Prop, 1985/86:86 sin
uteblivna vinst, bör i normala fall den ersättning som utgår härutöver inte bli
omfattande,

Uppsätliga eller grovt oaklsamma inlrång bör kunna
föranleda högre belopp än när intrånget framstår som mindre allvariigt. Även
intrångets varaktighet bör inverka på motsvarande sätt. Det bör särskUt beaktas
om intrånget har skett vid en för patenthavaren ogynnsam tidpunkt. Det kan röra
sig om fall där patenthavaren har lagt ned betydande belopp för exploatering av
patentet och står i begrepp att tillverka och marknadsföra en produkt eUer
metod men blir överflyglad av någon som olovligen börjar utnyttja uppfinningen.

En annan omständighet som kan behöva beaktas vid
bestämmande av skadeståndet är om intrångsgöraren genom att l,ex, marknadsföra
en sämre produkt har skadat patenihavarens good-will.

Som har redovisats i den allmänna motiveringen har den
nuvarande bestämmelsen om möjligheten till jämkning vid fall av ringa oaktsamhet
tagits bort från paragrafen. Del innebär att skadestånd alltid skall ulgå med fuUt
belopp. Det förhållandet atl intrånget framstår som mindre allvarligt är
emellertid en omständighet som bör beaktas när det gäller att fastställa den
ersättning som grundas på annat än rent ekonomiska förhållanden.

Enligt 22 § lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar har
en uppfinnare i vissa fall rätt tiU ersättning av den som uppsåtiigen och
yrkesmässigt har utnyttjat en hemlig försvarsuppfinning. Skadeståndet motsvarar
i huvudsak den ersättning som skulle ha tillkommit uppfinnaren enligt 58 och
60 §§ patentlagen om patent hade meddelats i vanlig ordning, dvs, om del särskilda
förfarandet om hemlighållande av försvarsuppfinningar inte hade varit aktuellt.
Behov av en ändring i lagen om försvarsuppfinningar motsvarande det tillägg
som intagits i förevarande paragraf har emellertid inte ansetts föreligga med
hänsyn till de speciella fall som avses i lagen om försvarsuppfmningar,
särskilt som dessa fall i praktiken är sällsynta.

61 §

Har ett patent förklarats ogiltigt genom dom som vunnit
laga kraft, får rätten inte enligt 57-60 §§ döma lill straff, meddela vUesförbud,
utdöma vite eller ersättning eWer förordna om säkerhetsåtgärd.

Förs talan rörande patentintrång och gör den mot vilken
talan förs gällande att patentet är ogiltigt , får frågan om ogiltighet prövas
endast sedan talan om detta har väckts. Rätten skall förelägga den som gör gäUande
atl patentet är ogiltigt att inom viss tid väcka sådan talan.

Förs i samma rättegång talan om patentintrång och talan om
patentets ogiltighet och är det med hänsyn till utredningen lämpligt att frågan
huruvida patentintrång föreUgger avgörs särskilt för sig, får på begäran av
någon av parterna särskild dom ges i denfrågan. Om särskild dom ges, får rätten
förordna atl målet om ogiUighet skall vila liU dess domen har vunnU laga kraft.

Ändringen i första styckel hänger samman med att
vitesförbud har

införts som ny påföljd. Ändringen innebär alt det sedan etl patent har 45

förklarats
ogiltigt inte kan meddelas något beslul om vitesförbud eller Prop.
1985/86:86 dömas ut vite som har bestämts genom ell sådanl förbud.

1 andra och tredje styckena ges vissa föreskrifter för det
fall att lalan om patentintrång och fråga om patentets giltighet behandlas i
samma rättegång. 1 den allmänna motiveringen har dessa frågor behandlats i
avsnitt 2.3.7.

Ändringen i andra stycket innebär alt svaranden i
intrångsmålet inte längre har rätt att få detta mål vilandeförklarat när han
gör gällande atl patentet är ogiltigt. Liksom f n. skall rätten, om del görs
gällande all patentet är ogiltigt, förelägga svaranden atl väcka lalan om
detta. Reglema i 14 kap. rättegångsbalken om förening av tvistemål blir därvid tUlämpliga.
Del innebär alt målen kan sammanläggas enligt 14 kap. 3 §, om talan har väckts
som genkäromål, eller i annat fall med stöd av 14 kap. 6 §.

Finner rätlen efter gemensam handläggning atl patentet är
giltigt kan i samma dom prövas även humvida intrång har sketl. I de faU
domstolen har ansett patentet ogiltigt kan också genom samma dom förklaras att
patentintrång inte föreligger.

Underlåtenhet alt följa ell föreläggande om atl väcka
talan om ogiltighet medför alt intrångsmålet prövas utan alt invändningen om ogiltighel
beaktas. Någon laleprekluderande verkan är dock inte knuten till föreläggandet.
I detta hänseende har bestämmelsen samma innebörd som enligt gällande rätt. Del
medför att målen kan kumuleras enligt bestämmelserna i 14 kap, rättegångsbalken
även om lalan om ogiltighet väcks efter den förelagda tidens utgång. Den
förelagda partens försummelse att efterkomma föreläggandel får beaktas vid
bestämmande av rättegångskostnaderna enligt reglerna i 18 kap, 6 §
rättegångsbalken,

I del nya tredje stycket ges en möjlighet alt genom mellandom
avgöra om patentintrång föreligger. En förutsättning är självfallet att någon
av parterna begär en sådan dom. Del skall också vara lämpligt atl dela upp
rättegången på delta sätt. 1 det sammanhanget bör särskUt de processekonomiska
fördelarna beaktas. Genom meUandom kan endast prövas humvida patenlintrång
föreligger. Påföljd för patentintrång, dvs, straff, vitesförbud och
skadestånd, eller säkerhetsåtgärd kan inte utdömas genom mellandom. Däremot förehgger
inte någol hinder mol att det i samband med en mellandom meddelas ett
interimistiskt beslul om vitesförbud enligt 57 a § andra styckel, Mellandom i
intrångsdelen är ell institut som främst har betydelse för svaranden i inlrångsmålet.
Det kan dock tänkas ligga även i patenihavarens intresse atl på etl tidigt
stadium av rättegången få avgjort huruvida det s.k, intrångsföremålet faller
inom patentets skyddsomfång.

Om mellandom meddelas i inlrångsfrågan har rätten
möjlighet att förklara ogikighetsmålei vilande.

Tredje stycket behandlar endasl mellandom i inlrångsmålet.
Atl mellandom kan ges i fråga om patentets gUtighel följer av 17 kap. 5 §
första stycket rättegångsbalken. Denna bestämmelse kan således bh tiUämphg om
rätten efter gemensam handläggning av inlrångsmålet och ogiltighets-målet
finner atl patentet är ogUtigt, Särskild dom bör då meddelas om patentets ogiltighel,
medan intrångsmålet förklaras vilande. Skulle rätten

46

finna att inlrångslalan
bör ogillas finns dock inget hinder mot alt båda Prop, 1985/86:86 frågorna i
stället avgörs genom samma dom,

1 63 § patentlagen ges föreskrifter om positiv fastslällelselalan.
Enligt dessa föreskrifter äger en patenlhavare eller licenshavare föra lalan om
fastställelse huruvida han på grund av patentet åtnjuter skydd gentemot annan
under förutsättning all del råder ovisshet om förhållandet och denna ovisshet
länder honom till förfång, I etl sådanl mål kan käranden mötas av invändningen atl
patentet är ogiltigt. Gör han det, skaU enligt 63 § tredje stycket tillämpas
samma ordning som när i mål om patentintrång görs gällande att patentet är
ogiltigt. Den handläggningsordning som nu föreslås för intrångsmålens del skall
aUtså tillämpas även när det i mål om positiv faslslällelsetalan görs
invändning atl patentet är ogiltigt.

66 §

I mål som anges i 65 § Är tingsrätten domför med fyra
ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Fler
än tre lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta i rätten.
En av de lagfarna ledamöterna skaU vara rättens ordföra.nde.

Vid avgörande av mål ulan huvudförhandling, liksom vid
handläggning som inte sker vid huvudförhandling eUer syn på stället, är
tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. Fler än en lagfaren och en
tekniskt sakkunnig ledamot/år inte sina i rätten i detta fall. Därvid är den
lagfarna ledamoten rättens ordförande.

Den nya domförhetsregeln i första styckel (se avsnitt
2,3.3 i den allmänna motiveringen) innebär att antalet ledamöter i tingsrätten
i normalfallet skaU vara fyra, varav tvä lagfarna och tvä tekniskt sakkunniga.
Tingsrätten har dock möjlighet att sammanträda i den störte sammansättningen
som nu gäller i normalfaU. Denna möjlighet torde i första hand kunna utnyttjas
i mer omfattande mål, dvs. när huvudförhandlingen kan beräknas pågå minst fyra
veckor; jfr 1 kap. 3 § rättegångsbalken och 3 § lagen (1969:246) om domstolar i
fastighetsmål. Del bör understrykas att, om domstolen skall förslärkas utöver minimisammansätlningen,
man bör eftersträva alt lika många lagfarna och tekniska ledamöler från början
ingår i rätten.

Domförhetsregeln i andra styckel har jämkats rent
redaktionellt.

67 §

Hovrätten är i mål, i vars avgörande i tingsrätten
tekniskt sakkunnig ledamot deltagit, domför med tre lagfarna och två tekniskt
sakkunniga ledamöter. Har tre lagfarna ledamöter deltagit i tingsrättens
avgörande, skall dock minst fyra lagfarna ledamöler delta i hovrättens
avgörande. Fler än fem lagfama och tre tekniskt sakkunniga ledamöler/år inte
sitta i rätten.

Om hovrätten finner alt medverkan av tekniskt sakkunniga
ledamöter uppenbariigen inte behövs, är hovrätten domför utan sådana ledamöter.

Paragrafen innehåller domförhetsregler för hovrätten. De
ändringar som 47

har
genomförts har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.3). Prop.
1985/86:86 Enligt dessa ändringar skall hovrätten i fortsättningen vara domför
med tre lagfarna ledamöter medan antalet tekniskt sakkunniga ledamöter i likhet
med vad som gäller nu skall vara två.

När tre lagfarna ledamöter har deltagit i tingsrätten
skall dock minst fyra lagfarna ledamöter delta i hovrättens avgörande.
Möjligheten för hovrätten att vid huvudförhandling bestå av fem lagfarna och
tre tekniskt sakkunniga ledamöler har bibehållits. De möjligheterna bör
utnyttjas särskill när huvudförhandlingen kan väntas bli långvarig i
hovrätten.

Hovrätten är enligt del nya andra stycket domför utan
tekniskt sakkunniga ledamöter, om det är uppenbart att medverkan av sådana ledamöler
inte är behövlig. Motsvarande bestämmelse finns för hovrätts sammansättning i
vissa fall enligt lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål (13 §).
Avsikten är att hovrätten l.ex. skall kunna avskriva ett mål efter återkallelse
av talan utan atl behöva anlita de tekniskt sakkunniga ledamöterna. Vid
avskrivning av mål begränsas prövningen vanligtvis lill enbart rätte-gängskostnadsfrågor.
I den mån beslul i dessa frågor kräver de särskilda insikter som de tekniska
ledamöterna har - så kan t.ex, vara fallet om kostnaderna för olika delar av
målet behöver särskiljas - bör dessa ledamöler naturligtvis medverka.

75 §

Andra slutliga beslut av patenimyndigheten än som avses i
24 § saml beslut enligt 42, 72 eller 73 S/ar överklagas till patentbesvärsrätten
genom besvär inom tvä månader från beslutets dag. Den som vill överklaga ett sådanl
beslul skall inom samma tid belala föreskriven besvärsavgift. Annars prövas
inte besvären.

En slulligi beslut av patentbesvärsrätten får överklagas
till regeringsrällen genom besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid
tillämpas bestämmelserna i 35—37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär
över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift
om atl det krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten
och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

Genom en ändring i 25 § andra styckel krävs i
fortsättningen prövningstillstånd vid överklagande av patentbesvärsrättens
beslut i de frågor som omfattas av den bestämmelsen (se avsnitt 2,4,1 i den
allmänna motiveringen). Motsvarande ändring har införts i förevarande
paragraf,

I övrigt har paragrafen jämkats rent redaktioneUt,

Övergångsbestämmelser

1, Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986,

2,
I fråga om
tingsrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande lillämpas vid
huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet samt vid
överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar,

3,
I fråga om
hovrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande 48

tillämpas
i mål där den slutliga handläggningen har påbörjats före ikraftlrä- Prop,
1985/86:86 dandet,

4,
I fräga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har meddelat före
ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.

Av
allmänna principer följer att de nya bestämmelsema om skadeståndets beräkning
inte bör tillämpas på patentintrång som hänför sig liU tiden före lagens
ikraftträdande, Vilesförbud bör dock kunna meddelas med anledning av sådana
inträng som påbörjats före ikraftträdandet.

Bestämmelserna
i andra och tredje punkterna har utformats efter mönster av de ändringar om domförhet
som senast har gjorts i rättegångsbalken (se prop, 1983/84:78),

Med
uttrycket "slutlig handläggning" i hovrätten avses i delta sammanhang
handläggning som direkt syftar till målets avgörande, däremot inte t,ex.
prövning av en fräga om inhibition eller beslul att kommunicera en besvärsinlaga.

4.2 Förslagen till lagar om ändring i varumärkeslagen (1960:644),
mönsterskyddslagen (1970:485) och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens
område.

På
samma sätt som i 25 § andra stycket och 75 § patentlagen har i förevarande
lagar föreskrivits att det krävs prövningstillstånd vid överklagande av patentbesvärsrättens
slutiiga beslul tiU regeringsrätten. Skälen för denna ändring har redovisats i
avsnitt 2.4,1 i den allmänna motiveringen. Bestämmelserna har utformats efler
mönster av namnlagen (1982:670).

5 Hemställan

Jag
hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över förslagen lill

1,
lag om ändring i patentlagen
(1967:837),

2,
lag om ändring i
varumärkeslagen (1960:644),

3,
lag om ändring i
mönsterskyddslagen (1970:485),

4,
lag om ändring i lagen
(1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område,

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemstäUan,

49

4 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 86

Prop. 1985/86:86 Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1985-12-19

Närvarande:
fd. justitierådet Hull, regeringsrådet Dahlman, justitierådel Gad,

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 28 november 1985 har regeringen på
hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till

1, lag
om ändring i patentlagen (1967:837),

2,
lag om ändring i vammärkeslagen
(1960:644),

3,
lag om ändring i
mönsterskyddslagen (1970:485),

4,
lag om ändring i lagen
(1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område.

Förslagen
har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Krister Thelin,

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Enligt
43 § namnlagen (1982:670) krävs prövningstillstånd för atl regeringsrätten
skall pröva besvär över ell slutligl beslut av patentbesvärsrällen enligt
denna lag. I lagrådsremissen föresläs alt ell krav på prövningstillstånd skall
införas också när det gäller överklagande av andra slulliga beslut av palenlbesvärsrällen.
Genom de i remissen framlagda förslagen till ändring av 25 och 75 §§
patentlagen (1967:837), 47 § varumärkeslagen (1960:644), 22 och 47 §§ mönsterskyddslagen
(1970:485) samt 8 § lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på
tryckfrihetsförordningens område uppställts ett sådanl krav i fråga om
överklagande av slulliga beslut enligt dessa lagar.

I
17 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten finns bestämmelser om överklagande
av ett icke-slulligt beslul av patentbesvärsrällen enligt de ovan nämnda
lagarna. Enligt andra stycket i paragrafen är huvudregeln alt sådant beslut får
överklagas endast i samband med överklagande av beslutet i själva målet. I
vissa i styckel under 1—5 angivna fall får dock ett icke-slulligt beslut
överklagas särskilt. 1 paragrafens tredje stycke finns bestämmelser som
reglerar sådant särskilt överklagande. Överklagande får göras av den som
beslutet angår, om det har gått honom emot. Talan förs genom besvär hos
regeringsrätten. Genom en hänvisning till 7 § förvak-ningsprocesslagen
(1971:291) gäller en besvärstid på tre veckor, räknat från delfåendel av
beslutet.

Enligt
lagrådets mening bör etl krav på prövningstillstånd inte begränsas

till de i remissen avsedda besluten ulan omfatta överklagande av alla beslut

av patentbesvärsrätten, I fråga om beslut som får överklagas endast i

samband med slutiigl beslut i målet gäller bestämmelserna om överkla

gande av sådanl beslul. Dessa icke-slutliga beslul omfattas därmed, utan

all någon ytterligare lagreglering behövs, av det för slutliga beslul uppställ

da kravet på prövningstillstånd. När det gäller sädana icke-slutliga beslut 5q

som
fär överklagas särskill regleras som nämnts överklagandefrägorna av Prop,
1985/86:86 beslämmelserna i 17 § tredje styckel lagen om patentbesvärsrätten.
För atl överklagande av dessa beslut skall omfattas av ett krav pä prövningstillstånd
behövs en uttrycklig föreskrift därom. En sådan kan lämpligen införas i
paragrafens tredje stycke, I samband därmed bör paragrafens lydelse anpassas lill
de i remissen föreslagna beslämmelserna om besvär över slulliga beslul av patentbesvärsrätten.
Vidare bör hänvisningen till namnlagen i paragrafens första stycke avse den nu
gällande lagen. Med hänsyn lill det anförda föreslår lagrådet alt 17 § lagen om
patentbesvärsrätten får följande lydelse:

"17
§

I
fråga om överklagande av ett slutligt beslut av palenlbesvärsrällen finns bestämmelser
i patenfiagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), varumärkeslagen
(1960:644), namnlagen (1982:670) och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser
på tryckfrihetsförordningens område.

Ett
beslul av patentbesvärsrätten, som inte är slutligt, fär överklagas endasl i
samband med överklagande av beslul i själva målet, Ell beslul får dock
överklagas särskilt när rätlen har

1,
ogillat invändning om jäv mot
ledamot av rätten eller invändning om atl hinder föreligger för talans
prövning,

2,
avvisat ombud eller bkräde,

3,
utdömt vite eller straff för
underlåtenhet alt iakttaga föreläggande eller ålagt vittne eller sakkunnig atl
ersätta kostnad som vållats genom försummelse eller tredska,

4,
förordnal angående ersättning
för någons medverkan i målet,

5,
utlåtit sig i annat fall än som
avses i 4 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

Sådant
särskill överklagande som avses i andra stycket får göras av den som beslutet
angår, om det har gäll honom emot. Beslutet överklagas lill regeringsrätten
genom besvär. Därvid tillämpas bestämmelsema i 7 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) och i 35-37 §§ samma lag om besvär över kammarrättens beslut, Patentbesvärsrättens
beslut skall innehålla uppgift om all del krävs särskilt tillstånd för prövning
av besvär till regeringsrätten och om de gmnder på vilka sådanl tillstånd
meddelas,"

1
övergångsbestämmelse bör föreskrivas all äldre föreskrifter fortfarande skall lillämpas
i fråga om överklagande av beslul som patentbesvärsrätten har meddelat före
ikraftträdandet,

1
övrigt lämnar lagrådet de remitterade förslagen utan erinran.

51

Justitiedepartementet Prop, 1985/86:86

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 9januari 1986

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1, Carisson, Lundkvist, Feldt,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl,
R, Carisson, Holmberg, HeUström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition
om ändring i patentlagen (1967:837) m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslul om lagrädsremiss fattal vid
regeringssammanträde 198.5-11-28) över förslag tiU

1,
lag om ändring i patentlagen
(1967:837),

2,
lag om ändring i
varumärkeslagen (1960:644),

3,
lag om ändring i
mönsterskyddslagen (1970:485),

4,
lag om ändring i lagen
(1977:1016) med vissa bestämmelser pä tryckfrihetsförordningens område.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför,

I lagrådsremissen har jag
föreslagit all det krav på prövningstillstånd vid överklagande till regeringsrätten
som i dag gäller i fråga om patentbesvärsrättens slulliga beslut i mål enligt
namnlagen (1982:670) skall utvidgas till atl omfatta slulliga beslut i övriga
mål som förekommer vid patentbesvärsrätten. En följd av delta förslag är att
prövningstillstånd skall krävas även vid sådana icke-slutliga beslut som får
överklagas endasl i samband med talan mot beslut i själva målet.

Lagrådet
har emellertid som sin mening anfört atl krav på prövningstillstånd inte bör
begränsas till de i remissen avsedda besluten utan omfatta överklagande av alla
beslul av palenlbesvärsrällen, dvs, även beslut under rättegången mot vilka lalan
får föras särskilt.

Förslaget i lagrädsremissen
avsåg att åstadkomma en anpassning till den ordning i fråga om rätten att
överklaga patentbesvärsrättens avgöranden som infördes genom 1982 års namnlag.
Något praktiskt behov att ytterhgare utvidga kravet på prövningstillstånd hade
jag inte funnit vara för handen, vare sig beträffande mål enligt namnlagen
eller övriga mål vid patentbesvärsrätten. Jag ser dock inte något hinder mot
att genomföra vad lagrådet har förordat. Lagrådets förslag innebär att man nu
tar steget fullt ut när det gäller atl låta 1971 års förvaltningsreform och de
ändringar som genomfördes år 1981 i fräga om krav på prövningstUlstånd vid överkla-

52

gande av kammartättens
avgöranden (se prop, 1979/80:105) slå igenom Prop, 1985/86:86 även för patentbesvärsrättens
del,

Mol
bakgrund av vad jag nu har anfört är jag beredd alt godta lagrådets förslag
till ändring i 17 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrällen. Jag har i denna
del samrått med chefen för industridepartementet.

Slutligen
förordar jag att några ändringar av redaktionell art görs i de remitterade
lagförslagen.

2 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta

dels
de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar, dels det inom justitiedeparlemenlel
upprättade förslagel liU lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten.

3 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

53

Bilagal
Prop, 1985/86:86

Sammanfattning av utredningens betänkande

Patenlprocessulredningen
har hafl i uppdrag alt föreslå en effektivare och bättre fungerande palentprocess
än den nuvarande och atl se över sanktionssystemel vid patentintrång,

I
palentprocessen handläggs företrädesvis mål om intrång i patent och om
ogiltigförklaring av patent samt mål om fastställelse av patents skyddsomfång.
Målen handläggs av allmän domstol i huvudsak enligt rättegångsbalkens regler.
Vissa särskilda bestämmelser gäller emeUertid för dessa mål. Sålunda kan talan
väckas endasl vid Stockholms tingsrätt. Tingsrättens sammansättning avviker
från den i tvistemål vanhga i del alt rätten vid huvudförhandling beslår av,
förutom de tre lagfama ledamöterna, tre tekniskt sakkunniga ledamöter. De
hämtas för varje särskUt mål ur en krets av tekniker som regeringen förordnar.
Frän samma krets hämtas tekniskt sakkunniga ledamöler även till hovrätten vid
dess behandling av patentmål.

Sanktionerna
vid uppsåtligt patentintrång är för närvarande straff och skadestånd.
Skadestånd kan förekomma även vid patentintrång som skett av oaktsamhet och kan
med viss begränsning komma i fråga även om oaktsamhet inte förelegal.

Del
har sedan länge riktats kritik mol palentprocessen och sanktionssystemel vid
patentintrång. Särskilt har det gjorts gällande att processen är tidsödande och
kostnadskrävande och att sanktionerna brister i effektivitet. Straff
förekommer praktiskt taget inte och man har pekat på de svårigheter som möter
alt bevisa skadeverkningarna av patentintrång. Riksdagen har i fiera sammanhang
påtalat bristerna och särskill framhållit all patenlhavare med begränsade
ekonomiska resurser har svårt alt hävda den ensamrätt tiU en uppfinning som
patentet medför.

Utredningen
har undersökt handläggningstiderna i patentmål som inkom till Stockholms
tingsrätt åren 1970-1982, Undersökningen bekräftar att kritiken mol den
nuvarande processen är berättigad. Processen ger i sin nuvarande utformning
inte den hjälp ål parterna som de kan behöva. Utredningen diskuterar två vägar
för atl åstadkomma en snabbare och mindre kostsam process. Den ena avser
förfarandet eller möjligheterna all genom en stramare processledning och på
annat sätt påskynda behandlingen av målen. Vissa förslag härom läggs fram men
de bedöms få en endast margineU betydelse. Den andra vägen innebär ändringar av
organisatoriskt slag och utredningen anser att del är sådana ändringar som
måste genomföras om man vill nå en väsentligt snabbare och mindre dyrbar
process.

En
brist i nuvarande organisation är atl domstolens ledamöter, det gäller

både tingsrättens och hovrättens, inte ges tillfälle att i erforderlig omfatt

ning ägna sig åt patentmålen. De lagfarna ledamöterna tas i anspråk även

för andra mål och de tekniska ledamöterna med sin vanliga verksamhet

förlagd utanför domstolarna är inte alllid tillgängliga. Vissa av dem tjänst

gör sporadiskt och hinner inte få önskvärd erfarenhet av dömande verk

samhet. För en effektiv process krävs del atl domstolens ledamöter är fast 54

knutna
till domstolen och har arbetet med patenträltsliga frågor som sin Prop,
1985/86:86 huvudsakliga syssla, I en sådan domstol kati samarbetet mellan de
lagfarna domarna och de tekniskt utbildade underlättas och en effektiv processledning
etableras. Antalet patentmål är emellertid inte tillräckligt för alt
sysselsätta en domstol med lill denna fast knutna ledamöler, både jurister och
tekniker, vilka har dömandet i patentmål som huvudsaklig arbetsuppgift. Ett
tillräckligt arbelsunderlag skapas dock om domstolen tillförs de uppgifter i
fråga om patent som nu ankommer på patentbesvärsrätten,

I
patentbesvärsrätten handläggs bl,a, besvär över patenlverkets beslul i anledning
av ansökan om patent. Ledamöterna i domstolen, patenträttsrå-den, är antingen
lagfarna eller tekniskt utbildade och är fast knutna liU domstolen, Patentbesvärsrällen
representerar etl betydande mått av patenlrättsligt kunnande. En
sammanslagning av Slockholms tingsrätts patentavdelning och palenlbesvärsrällen
ler sig ur den synpunkten naturlig alt sakfrågorna i palentansökningsärenden
och i patentmål ofta är desamma nämligen huruvida patentlagens bestämmelserom palenterbarhels-villkoren
är uppfyllda. Genom en integrering av de båda domstolama skulle en patenldomstol
av hög patenträltslig kompetens bildas.

Del
möter svårigheter av organisatoriskt slag all infoga en sådan domstol i en
instansordning. Av olika skäl kan behovet att kunna överklaga domstolens
avgörande också sättas i fråga, I vart fall får värdet ur rättssäkerhetssynpunkt
av en fullföljdsrätt vägas mot de olägenheter i form av tidsutdräkl och ökade
kostnader som fullföljdsrätten medför. Ett avskärande av klagorällen kommer
alt avsevärt förkorta processen och reducera kostnaderna,

Patenlprocessulredningen
föreslår att en särskild domstol - patentdomslolen — inrättas för prövning av
såväl besvär över palenl- och registreringsverkets beslut i palenlärenden som
patentmål, dvs, mål för vilka Stockholms tingsrätt nu är rätt domstol.
Utredningen föreslår också alt domstolens beslut inte skall få överklagas. Det
innebär bl, a, alt regeringsrättens befattning med palentansökningsärenden
upphör,

Patentdomslolen
bör stå under ledning av en kvalificerad jurist med erfarenhet som domare.
Övriga ledamöter bör vara lagfarna eller tekniskt utbildade, I fråga om domförhet
innebär förslagel att rätten i patenlbesvärsmål är domför med tre eller fyra
ledamöter av vilka minst en skall vara lagfaren och minst tvä vara tekniskt
sakkunniga, I jämförelse med gällande rätl innebär delta den ändringen att en
lagfaren ledamot alltid skall ingå i rätten. För patentmålens del föreslås att
den nuvarande regeln om tre jurister och tre tekniker ändras lUI i normalfallet
två jurister och två tekniker, 1 såväl besvärsmål som patentmål skaU en av de
tekniska ledamöterna kunna ersättas av en särskild leknisk ledamot som hämtas
utanför domstolen. Avsikten härmed är all tillförsäkra domstolen teknisk sakkunskap
på områden utanför de ordinarie teknikernas särskilda kunskapsområden. En
speciell jävsregel föreslås av innebörd att ledamot av patentdomslolen är
jävig alt handlägga etl patentmål, om han i ett patenlbesvärsmål avseende
patentet har fatlat beslul i fråga som skall prövas i patentmålet,

55

Patentdomstolen
kommer atl la upp besvärsmålen såsom förvaltnings- Prop, 1985/86:86 domstol och
rättegången i dessa mål kommer liksom för närvarande alt bygga pä förvaltningsprocesslagen
som den centrala lagen inom förvali-ningsrältskipningen. Utredningen föreslår
emellertid alt besvärsmälen i patentdomstolen skall behandlas med ett något
mindre inslag av officialprövning än som nu sker i patentbesvärsrätten.
Sålunda bör domstolen vara bunden av parternas yrkanden och inte ha möjlighet atl
— som patentbesvärsrätten kan göra i visst fall - pröva besvär trots att de
återkallats.

Patentmålen
kommer att i patentdomslolen handläggas enligt rättegångsbalkens bestämmelser
om rättegången i underrätt i disposkiva tvistemål. 1 förhällande till gällande
rätt föreslås den ändringen atl fråga om inlrång i ett patent och fråga om ogiltighel
av delta patent regelmässigt skall prövas i samma mål. För närvarande har
svaranden i inlrångsmålet, om han väcker lalan om ogiliighet, en ovillkorlig rätl
alt få inlrångsmålet förklarat vilande i väntan på att ogikighetsmålei avgörs,
en rätl som oftast utnyttjas. Utredningen föreslår alt denna rätl avskaffas.
Vidare föreslår utredningen att s. k. mellandom skall kunna ges i frågan
huruvida intrång föreligger. De nu berörda ändringarna är avsedda att påskynda
processen.

Förslagel
om patenldomstol medför konsekvensändringar inom andra områden än patenträtten.
Patentbesvärsrätten handlägger besvär över patenlverkets beslut i ärenden om
registrering av varumärke, mönster, namn och ulgivningsbevis för periodisk
skrift. Utredningen föreslår alt dessa besvärsmäl förs över till kammartätt och
atl prövningstillstånd införs för rätt atl få målen prövade av regeringsrätten.
Sådant tiUstånd krävs nu endast i namnmål.

Om
en patentsökande på sätt utredningen föreslagit får tillgång lill endast en
besvärsinstans, patentdomslolen, motiverar detta en översyn av rutinerna för
handläggning av pateniansökan i palenlverket. Utredningen föreslär all den
nuvarande s.k. kompakta handläggningen överges och att palenlverket återgår liU
de mera ingående handläggningsrutiner som tidigare tillämpades. Nedgången i
antalet patentansökningar ger fömtsättningar för en sådan reform.

Beträffande
sanktionssystemel vid patentintrång anser utredningen att

systemet uppvisar brister i fråga om sanktionernas preventiva funktion,

dvs. att sanktionerna inte är tillräckligt effektiva för att förhindra patentin

trång. Utredningen föreslår en ny sanktion i form av förbud vid vite för en

intrångsgörare atl fortsätta med etl påbörjat inlrång, 1 jämförelse med

straff och skadestånd har vitesförbudet den fördelen att patenthavaren inte

behöver styrka vare sig uppsåt eller oaktsamhet hos intrångsgöraren och

inte heller behöver han föra bevisning om intrångels skadeverkningar. Han

kan inrikta sitt agerande direkt på frågan om det föreligger ett patentin

trång i objektiv mening. Benägenheten att investera i etl olovligt utnyttjan

de av etl palenl torde minska om patenthavaren kan utverka etl förbud mot

ulnyltjandel ulan all behöva styrka annat än att patentintrång föreligger.

Någon gräns för vilesbeloppets storlek föreslås inte. Talan om vilesförbud

skall kunna föras antingen för sig eller i förening med lalan om skadestånd.

Vitesförbud skall under vissa förutsättningar kunna meddelas interimis- 56

tiskt. Då ett förelagt
vite skall dömas ut föreslås att delta skall ske i Prop, 1985/86:86

patentdomslolen, ' '

Utredningen
föreslår att straff utmönstras som sanktion mot patenlintrång. Ett av skälen
är alt patenldomstolens avgöranden inte får överklagas. Enligt vedertagna
grundsatser, söm för övrigt kommit lill uttryck i den av Sverige biträdda
FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, är den som dömts
för brott tillförsäkrad rätten alt överklaga domen till högre domstol.
Utredningen anser atl en avkriminalisering av patentintrång inte medför att sanktionssystemel
blir ineffektivt. Det är för närvarande sällsynt all patentintrång beivras straffrättsligt.
Som sanktion mot patentintrång torde straffet knappast spela någon roll. Del
föreslagna vitesförbudel kan väntas medföra alt straffet förlorar ytterligare i
betydelse,

I
direktiven för utredningen berörs frågah öm återinförande av en presumtionsregel
vid förfarandepatent, en regel som upphävdes 1967, Regeln skulle komma lill
användning vid tvist om inlrång i förfarandepatent som avser framställning av
visst nytt ämne. Innebörden av regeln skulle vara att ämnet skall anses
framställt genom det patentskyddade förfarandet, om annat inte visas.
Utredningen har övervägt frågan men funnk att det saknas tillräckliga skäl atl
återuppliva presumtionsregeln. Utredningen hänvisar bl, a, till
rättssäkerhetsskäl och tUl att inget av de övriga nordiska länderna har en
sådan regel i sin patentlagstifining.

Inte
heller har utredningen ansett sig böra lägga fram förslag om ett institut som
ger patenthavaren möjlighet alt frivilligt begränsa sill palenl, I direktiven
sägs att ett begränsningsinstitut sannolikt skulle kunna bli ett värdefullt
inslag i svensk patentiagsliflning. Även i denna fråga har utredningen ansett
alt rättssäkerhetsskäl talar mot att institutet införlivas med svensk
patenträtt. Detta sammanhänger med den helt avgörande roU som patentkraven
spelar enligt svensk rätt. Tredje man skall, sedan etl patent meddelats, av
patentkraven kunna bedöma vad patentet framdeles kan komma att riktas på, om
något eller några av paientkraven visar sig inte vara gUliga, Även andra skäl
mot institutet anförs, bl,a, atl de övriga nordiska länderna inte överväger atl
ta upp institutet i sin patentlagstifining.

57

Bilaga 2 Prop, 1985/86:86

Utredningens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967: 837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)
dels all nuvarande 57 och 65-70 §§ skall upphöra all gälla, dels atl nuvarande
58 § skall betecknas 57 §, atl nya 58 § skall erhålla

nedan angiven lydelse, dels all 24, 25, 36, 57, 59-61, 75
och 88 §§ skall erhålla nedan angivna

lydelse.

Föreslagen lydelse

Talan mot slutligt beslut av patenimyndigheten på palenlavddningen
i ärende angående ansökan om palenl må föras av sökanden, om del gått honom
emot, Mol beslut, varigenom ansökan bifallits oaktat invändning framställts
i behörig ordning, må lalan föras av den som gjort invändningen.

24 § '

Nuvarande lydelse

Talan mot slutligt beslul av patenimyndigheten på paientavdelningen
i ärende angående ansökan om patent må föras av sökanden, om del gått honom
emot. Mot beslul, varigenom ansökan bifallils oaktat invändning framställts i
behörig ordning, må lalan föras av den som gjort invändningen. Återkallar invändaren
sin talan, må denna likväl prövas, om särskilda skälföreUgga.

Mot beslul, varigenom begäran om ålempptagning enligt 15 §
tredje stycket eller 20 § första slyckel avslagks eller yrkande om överföring
enligt 18 § bifallits, må talan föras av sökanden. Mot beslut, varigenom
yrkande om överföring enligt 18 § avslagits, må talan föras av den som
framställt yrkandet.

Mot beslul,
varigenom yrkande om förordnande enligt 22 § femte styckel avslagits, må talan
föras av sökanden eller den som eljest framställt yrkandet.

Om lalan mot beslut enligt 72 eller 73 § föreskrives i 75 §.

25 §

Talan
enligt 24 § föres genom besvär hos palenlbesvärsrällen inom två månader från
beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma lid erlägga
fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären icke upptagas till prövning.

Mol
slutligt beslul av palenlbesvärsrällen må lalan föras av sökanden, om del
gått honom emot. Talan föres hos regeringsrällen genom besvär inom två månader
från beslutets dag.

' Senaste lydelse 1978:149. Senaste lydelse 1977:730.

Talan
enligt 24 § föres genom besvär hos patentdomslolen inom två månader från
beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma tid eriägga
fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären icke upplagas till prövning.

58

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1985/86:86

Bestämmelserna
i 22 § femte stycket äga motsvarande tillämpning beträffande handlingar som inkomma
till patentbesvärsrätten eller regeringsrätten.

Bestämmelserna
i 22 § femte stycket äga motsvarande tillämpning beträffande handlingar som inkomma
till patentdomslolen.

36 §3

Har del av internationell pateniansökan icke varit föremål
för inlernalio-nell nyhelsgranskning eller internationell förberedande palenlbarhets-prövning
på gmnd av att ansökningen bedömts omfatta av varandra oberoende uppfinningar
och att sökanden ej inom föreskriven tid erlagt tilläggsavgift enligt
konventionen om patentsamarbete, skall patentmyndigheten pröva, om bedömningen
var riktig. Finnes detta vara fallet, skall den del av ansökningen som icke
varit föremål för sådan granskning eiler prövning anses återkallad hos
patentmyndigheten, om ej sökanden eriägger föreskriven avgift lill myndigheten
inom två månader från del myndigheten avsände underrättelse lill honom om sitt
ställningstagande. Finner patent-myndigheten alt bedömningen ej var riklig,
skall myndigheten fortsätta handläggningen av ansökningen i dess helhet.

Talan mot beslut enligt första Talan mol beslut enligt första

styckel,
varigenom patentmyndig- slyckel, varigenom patenimyndig-

heten
funnit, att pateniansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar, må
föras av sökanden. Bestämmelserna i 25 § första styckel äga motsvarande
tillämpning.

heten funnit, all patentansökan omfattar av varandra
oberoende uppfinningar, må föras av sökanden. Beslämmelserna i 25 § första och
andra styckena äga motsvarande tillämpning.

Finner rätlen patenlmyndighelens beslut rikligt, räknas
fristen för alt erlägga sådan avgift som avses i första stycket andra punkten
från det patentmyndighelen avsände underrättelse lill sökanden om rättens lagakraftvunna
beslul.

57 §

Gör någon inlrång i den ensamrätt som patent medför
(patentintrång) och sker det uppsåtligen, dömes lUl dagsböler eller fängelse i
högsl sex månader.

Brollet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande
anger det liU åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet gör inlrång i den ensamrätt som patent medför (patenlinlräng),
skaU utge skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen saml ersättning
för den ytterligare skada som intrånget medfört. Föreligger endasl ringa oaktsamhet,
må ersättningen jämkas.

Begår någon patentintrång utan uppsåt eller oaktsamhet,
skall han utge ersättning för ulnyltjandel av uppfinningen, om och i den mån
det finnes skäligt.

Talan om ersällning för patentintrång må avse skada
endast un-

Senaste
lydelse 1978: 149.

59

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1985/86:86

der de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada
under lid dessförinnan är rånen lill ersättning förlorad.

58 §

Den
som uppsåthgen eller av oaktsamhet begår patentintrång skaU utge skälig ersällning
för ulnyltjandel av uppfinningen saml ersällning för den ytterligare skada
som intrånget medfört. Föreligger endasl ringa oaktsamhet, må ersättningen
jämkas.

Begår
någon patentintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, skall han utge ersättning
för utnyttjandet av uppfinningen, om och i den mån det finnes skäligt.

På lalan av palenlhavaren eller den som på grund av licens
äger utnyllja uppfinningen får rällen vid viie förbjuda den som begår patentintrång
att fortsätta intrånget

Om käranden visar sannolika skäl för all intrång
föreligger och del kan befaras all .svaranden genom all fortsätta intrånget
väsentligt förringar värdet av den ensamrätt som patentet medför får rällen,
sedan svaranden fåll tillfälle alt ytlra sig, meddela förbud för tiden intill
dess målet har avgjorts.

Talan
om ersällning för patenlinlräng må avse skada endasl under de fem senaste
åren innan talan väcktes. För skada under tid dessförinnan är rätten till ersällning
förlorad.

Förbud enligt andra styckel får meddelas endasl om
käranden hos rällen ställer säkerhet för skada som kan tillfogas svaranden. Förmår
käranden ej ställa säkerhet, får rätten befria honom därifrån. Ifråga om
beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av rätten, om den ej har godkänts av svaranden.

Talan om uldömande av vite förs av den som ansökt om
förbudet. 1 samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

59 § Pä yrkande av den som lidit patentintrång äger rätten
efler vad som är skäligt till förebyggande av fortsalt intrång förordna, atl
patentskyddat alster, som tillverkats utan patenihavarens lov, eller föremål,
vars användande skulle innebära patentintrång, skall på visst sätt ändras
eller sättas i förvar för återstoden av patenttiden eller förstöras eller, i
fråga om patentskyddat alster, mot lösen utiämnas till den som hdit intrånget.
Vad nu sagts gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild
rätt därtUI och själv icke begått patentintrång.

Egendom som avses i första stycket må lagas i beslag, om
brott som anges i 57 § skäligen kan antagas föreUgga. Vad som är föreskrivet
om beslag i brottmål i allmänhet äger därvid tillämpning.

60

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:86

Utan hinder av vad som sägs i första stycket må rätten, om
synnerliga skäl föreligga, på yrkande förordna att innehavare av egendom som
avses i första stycket skall äga förfoga över egendomen under återstoden av
patenttiden eller del därav mot skäligt vederiag och på skäliga villkor i
övrigt.

60

Utnyttjar
någon yrkesmässigt patentsökt uppfinning efler del handlingarna i
ansökningsärendet blivit tillgängliga enligt 22 §, äger vad som sägs om
patentintrång motsvarande tillämpning i den män ansökningen leder till patent.
För tiden innan utläggningen av patent-ansökningen kungjorts enligt 21 §
omfattar patentskyddet dock endasl vad som framgår såväl av patentkraven i
deras lydelse när ansökningen blev allmänt tUlgänglig som av patentkraven
enligt patentet. TiU straff må ej dömas och ersättning för skada på gmnd av
utnyttjande som sker innan utläggningen av patentansökningen kungjorts må
bestämmas endasl enligt 58 § andra stycket,

Bestämmelsema i 58 § tredje stycket äga ej lUlämpning, om
ersättningstalan väckes senast ett år efter patentets meddelande.

Utnyttjar
någon yrkesmässigt patentsökt uppfinning efter del handlingarna i ansökningsärendel
blivit tillgängliga enligt 22 §, äger vad som sägs om patentintrång motsvarande
tillämpning i den mån ansökningen leder till palenl. För tiden innan
utläggningen av patentansökningen kungjorts enligt 21 § omfattar patentskyddet
dock endast vad som framgår såväl av paientkraven i deras lydelse när ansökningen
blev allmänt tUlgänglig som av patentkraven enligt patentet. Ersättning för
skada på gmnd av utnyttjande som sker innan utläggningen av pateniansökningen
kungjorts må bestämmas endast enligt 57 § andra stycket.

Bestämmelserna i 57 § tredje stycket äga ej lUlämpning, om
ersättningstalan väckes senast ett år efter patentets meddelande.

Har palenl förklarats ogillligt genom dom som vunnit laga
kraft, må ej enhgt 57-60 §§ dömas till straff, ersättning eller
säkerhetsåtgärd.

Föres talan rörande patenlintrång och gör den mot vilken
talan föres gällande att patentet är ogiltigt, skall rätlen på hans yrkande
förklara målet vilande i avbidan på alt frågan om patentels gUlighet slutligt
prövas. Är talan härom icke väckt, skaU rätten i samband med vUandeförklaringen
förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skaU väckas.

Har
patent förklarats ogiltigt,/år ej enligt 57—60 §§ dömas till ersällning,
meddelas vilesförbud, utdömas vite eller förordnas om säkerhetsåtgärd.

Föres
talan rörande patenlintrång och gör den mot vilken talan föres gällande all
patentet är ogiltigt, skall rätlen, om talan härom icke är väckt, förelägga
honom viss lid inom vilken sådan lalan skall väckas.

' Senaste
lydelse 1978:149.

61

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:86

Föres i samma rällegång lalan om paienlinlrång och talan
om patentets ogiliighet och är det med hänsyn lUl utredningen lämpUgt all
frågan huruvida patenlintrång föreligger avgörs för sig, får på parts begäran
särskild dom ges däröver.

75 §-

Talan mot
annat slutligt beslut av patentmyndigheten enligt denna lag än som avses i 24 §
samt lalan mot beslut enligt 72 eller 73 § föres genom besvär hos palenlbesvärsrällen
inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall erlägga
fastställd besvärsavgift inom samma tid vid påföljd att besvären icke upptagas
till prövning.

Mol patentbesvärsrättens slulliga beslul föres talan hos regeringsrällen
genom besvär inom Ivå månader från besluieis dag.

Talan mot
annat slutligt beslut av patenimyndigheten enligt denna lag än som avses i 24 §
saml talan mot beslut enligt 72 eller 73 § föres genom besvär hos patentdomslolen
inom två måndader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall erlägga
fastställd besvärsavgifl inom samma tid vid påföljd att besvären icke upptagas
till prövning.

Har
europeisk pateniansökan publicerats enligt den europeiska patentkonventionen
och har översättning till svenska av patentkraven i den lydelse de
publicerades ingivits till patenimyndigheten saml fastställd avgift eriagts,
skall patenimyndigheten utfärda kungörelse därom och hålla översättningen
tillgänglig för envar.

Utnyttjar
någon yrkesmässigt uppfinning som sökes skyddad i europeisk pateniansökan efler
del atl kungörelse utfärdats enligt första styckel, äger vad som sägs om
patentintrång motsvarande lillämpning om ansökningen leder lill patent för
Sverige. I sådanl fall omfattar patentskyddet dock endast vad som framgår
såväl av patentkraven i den lydelse de publicerades som av patentkraven
enligt patentet. Till straff må ej dömas och ersättning för skada må bestämmas
endast enligt 58 § andra stycket,

Beslämmelserna
i 58 § tredje stycket äga ej lillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett
år efter det tiden för invändning

Utnyttjar
någon yrkesmässigt uppfinning som sökes skyddad i europeisk patentansökan
efter del alt kungörelse utfärdats enligt första stycket, äger vad som sägs om
patentintrång motsvarande tillämpning om ansökningen leder till patent för
Sverige, I sådant fall omfattar patentskyddet dock endast vad som framgår
såväl av patent-kraven i den lydelse de publicerades som av patentkraven
enligt patentet. Ersättning för skada må bestämmas endasl enligt 57 § andra slyckel.

Bestämmelserna
i 57 § tredje stycket äga ej lillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett
år efter del liden för invändning

' Senaste lyddse
1978: 149. • Senaste lydelse 1980: 105.

62

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:86

mol
det europeiska patentet utgått mol det europeiska patentet utgåtl

eller, om invändning aorts,
senast eller, om invändning gjorts, senast

etl år efler det att det
europeiska ell år efter del att det europeiska

palenlverket
beslutat all patentet palenlverket beslutat all patentet

skall
upprätthållas. skall upprätthållas.

Denna
lag träder i kraft den

63

2 Förslag till Prop. 1985/86:86

Lag om patentdomstol

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande besiämmelser

1 §

Patentdomstolen upptar och avgör patenlbesvärsmål och
patentmål samt annat mål i enlighet med vad som är särskilt föreskrivet.

Med patenlbesvärsmål avses mål om sådana besvär över
patent- och registreringsverkets beslut som enligt vad som föreskrivs i
patentlagen (1967: 837) skall anföras hos palenldomstolen.

Med patentmål avses mål som gäller

1.
patentintrång,

2.
patents
ogiltighet,

3.
bättre rätl
till patentsökt uppfinning,

4.
överföring av
patent enligt 53 § patentlagen, meddelande av ivångsli-cens samt fastställande
av nya villkor för eller upphävande av sådan licens eller rätl som avses i 53 §
andra styckel patentlagen,

5.
fastställelse
enligt 63 § patenfiagen,

6.
bestämmande av
ersättning enligt 78 § patentlagen,

7.
utdömande av
vite enligt 58 § patentlagen.

2 §

Mot patenldomstolens dom eller beslut får lalan inte
föras.

Organisalion m.m.

3 §

Patentdomslolen beslår av ordförande och andra ledamöter
(patenträtts-råd).

Ordföranden skall vara lagkunnig och erfaren i domarvärv.
Övriga ledamöter skall vara lagfarna eller tekniskt sakkunniga,

Palenldomstolen är delad i avdelningar. Avdelningarna är
lika behöriga att uppta mål som domstolen handlägger. Ordförande på avdelning
är det patenträttsråd som regeringen förordnar.

Ledamot utnämns av regeringen.

4 §

Regeringen förordnar för sex år i sänder tekniskt
sakkunniga all såsom särskUda ledamöter tjänstgöra i patentdomslolen. Under sexårsperiod
får regeringen vid behov för återstående del av peripden förordna ytterligare
personer för sådan tjänstgöring.

Domstolens ordförande utser bland de förordnade den spm
skall tjänstgöra i målet. Ledamot som avgått är skyldig att tjänstgöra vid
fortsatt behandling av mål i vars handläggning han har deltagit.

5 §

Ledamot skall vara svensk medborgare och ha avlagt domared.
Den som är omyndig eller i konkurs får inte tjänstgöra som ledamot.

Bestärnmelserna
i 4 kap. rättegångsbalken om förbud för vissa när

stående att samtidigt sitta som domare i rätten och om jäv mol domare äger

motsvarande lillämpning vid palenldomstolen. Utöver vad som följer av 4 64

kap.
12 § rättegångsbalken är ledamot jävig alt handlägga ett patentmål, Piop,
1985/86:86 om han i ett patenlbesvärsmål avseende patentet fattat beslut i
fråga som skall prövas i patentmålet.

6 §

Bestämmelserna
i rättegångsbalkens 5 kap, om offentlighet och ordning vid domstol, 9 kap, om
straff och vite samt 19 kap, 5 § om laga domstol för beivran av förseelse i
rättegång eller annat inför domstol begånget brott äger motsvarande tillämpning
vid patentdomslolen.

Utöver
vad som följer av 5 kap, 1 § rättegångsbalken får i patenlbesvärsmål rätten
förordna atl förhandling skall hållas inom stängda dörrar, om del kan antagas
all vid förhandlingen kommer alt förebringas uppgift, för vilken hos domstolen
gäller sekretess som avses i sekretesslagen (1980:100), Är pateniansökan som är
föremål för rätlens prövning inte tillgänglig för envar enligt 22 § patentlagen
(1967:837), skall rätten förordna om handläggning inom stängda dörrar,

7 §

Vid
förhandling i patentdomslolen skall protokoll föras. Om protokollels innehåll
gäller vid annan förhandling än huvudförhandling bestämmelserna i 6 kap, 4 §
rättegångsbalken och vid huvudförhandling beslämmelserna i 6 kap. 5 §
rättegångsbalken. Utsaga av vittne, sakkunnig eller part under sanningsförsäkran
samt vad rätlen iakttager vid syn på stället behöver inte antecknas i
protokollet.

Närmare
bestämmelser om protokoll och vad därtill hör meddelas av regeringen.

Domförhel

8 §

I
patenlbesvärsmål är rällen domför med tre ledamöter. Fler än fyra får inte
sitta i rätten. Av ledamöterna skall minst en vara lagfaren och minst tvä skall
vara tekniskt sakkunniga. Av de tekniskt sakkunniga får en vara särskild
ledamot.

Åtgärd
som avser beredande av ett patenlbesvärsmål får i den omfattning som domstolen
besiämmer vidtas av ledamot i domstolen eller av annan tjänsteman vid
domstolen.

9 §

Vid
huvudförhandling i patentmål är rätlen domför med fyra ledamöler. Fler än fem
får inte sitta i rätlen. Av ledamöterna skall minst tvä vara lagfarna, bland
dem rättens ordförande, och minst två vara tekniskt sakkunniga. En av de
tekniskt sakkunniga fär vara särskild ledamot. Har förfall uppkommit för en av
ledamöterna sedan huvudförhandling påbörjats, är rätten domför med övriga
ledamöter.

Bestämmelserna
i första stycket tillämpas även när rätten företar syn på StäUet eller avgör
fråga som avses i 58 § andra stycket patentlagen.

10 §

Vid
annan handläggning av patentmål än som avses i 9 § är rällen

domför med en ledamot eller med tvä ledamöter av vilka en skall vara

lagfaren och en skall vara tekniskt sakkunnig. 65

5 Riksdagen 1985186. I .saml. Nr 86

11 § Prop. 1985/86:86

Finner avdelning vid överläggning
till avgörande av ett mål att den

mening som råder pä avdelningen avviker från
rättsgrundsats eller lagtolkning som förut varit antagen av patentdomslolen, fär
avdelningen förordna alt målet eller i målet uppkommen fråga skall avgöras av
patents domstolen i dess helhet. Sådant förordnande får också meddelas om del i
annat fall är av särskild betydelse från principiell synpunkt att målet eller
frågan avgörs av palenldomstolen i dess helhet.

Har i olika avgöranden av patentdomslolen kommit lill
uttryck mol varandra stridande åsikter i fräga om viss rättsgrundsats eller
lagtolkning, äger första stycket tillämpning endast om domstolen finner att den
rådande meningen avviker från det senast meddelade avgörandet.

När mål avgörs av patentdomslolen i dess helhet skall alla
ledamöterna delta i avgörandet om inte laga hinder möter. Avgörandet fär ske
ulan huvudförhandling.

Rättegången i patenlbesvärsmål

12 §

1 fråga om anhängiggörande och handläggning av patenlbesvärsmål
gäller i tillämpliga delar bestämmelsema i 3-6, 8-14, 18, 19,43-49 och 53 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291),

Utöver vad som följer av 9 § förvaltningsprocesslagen
skall muntlig förhandling hållas, om part begär det och förhandlingen inte
uppenbart är utan betydelse för målels bedömning. Avslås begäran om muntlig
förhandling och är ej uppenbart all parten redan har slutfört sin talan, skall
tillfälle därtill beredas honom,

13 §

Rätten får höra vittne, sakkunnig och part under
sanningsförsäkran. Därvid gäller i tUlämpliga delar bestämmelserna i 36, 37 och
40 kap, rättegångsbalken om sådant förhör.

Skriftlig handling, som åberopas tiU bevis, skall
tillställas rätlen utan dröjsmål, 1 fråga om sådant bevis gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i 38 kap, rättegångsbalken. Ersättning lUl annan än part
för tillhandahållande av skriftlig handling utgår dock alllid av allmänna
medel,

14 §

I fråga om beslut i patenlbesvärsmål äger beslämmelserna i
29-32 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) motsvarande lillämpning.

Vid omröstning lill dom eUer beslut gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i 16 och 29 kap, rättegångsbalken.

Rättegången i patentmål

15 §

Om rättegången i patentmål gäller utöver vad i patentlagen
är särskilt föreskrivet rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i undertätl
i tvistemål, vari förlikning om saken är tillåten.

Mål om utdömande av vke handläggs med tillämpning av 18 §
lagen (1946:804) om införande av nya rällegångsbalken,

16 §

Avskrift av dom eller slutligt beslut i patentmål skaU
sändas till patent-

myndigheten,

Särskilda rättsmedel Prop, 1985/86:86

17
§

På
högsta domstolen ankommer alt bevilja resning i mål som avgjorts av patentdomstolen
oih att återställa försutten tid för anförande av besvär till domstolen.

Denna
lag träder i kraft den , dä lagen (1977:729) om

patentbesvärsrätten
upphör atl gälla.

Patenlbesvärsmål
som före ikraftträdandet avgjorts av patentbesvärsrätten och patentmål vari
Stockholms tingsrätt före ikraftträdandet påbörjat huvudförhandUng behandlas
enligt äldre bestämmelser. Om enligt dessa bestämmelser målet efter
återförvisning, resning eller besvär över domvilla skulle ha upptagits av patentbesvärsrällen
eller tingsrätten, skall målet i stället upptas av patentdomstolen och
handläggas enligt de nya bestämmelsema.

1
patentbesvärsrällen vid ikraftträdandet anhängiga patenlbesvärsmål och i
Stockholms tingsrätt vid ikraftträdandet anhängiga mål vari huvudförhandling
ej påböijats skall överlämnas till patentdomslolen och handläggas enligt de
nya bestämmelsema.

67

3 Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om vammärkeslagen (1960:644)
att 47 § skall erhålla nedan angivna lydelse.

Prop, 1985/86:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Talan mol
slutligt beslut av registreringsmyndigheten enligt denna lag må föras av
sökanden, om det gäll honom emot. Mol beslul, varigenom ansökan bifaUils oaktat
invändning framsläUts i behörig ordning, må talan föras av den som gjort
invändningen. Återkallar invändaren sin lalan, må denna likväl prövas, om
särskilda skäl föreligga-

Talan föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två
månader från beslutels dag.

Mot patentbesvärsrättens slutliga beslut må lalan föras
av sökanden, om del gått honom emot. Talan föres hos regeringsrällen genom
besvär inom två månader från beslutets dag.

Talan mol slutligt beslut av registreringsmyndigheten
enligt denna lag må föras av sökanden, om det gäll honom emot, Mol beslul,
varigenom ansökan bifallits oaktat invändning framställts i behörig ordning, må
lalan föras av den som gjort invändningen.

Talan föres genom besvär hos kammarrällen inom tvä månader
från beslutets dag.

Mot
kammarrättens beslul må lalan föras av sökanden, om det gått honom emot.
Besvärshandlingen skall vara inkommen inom två månader från den dag då
klaganden fått del av beslutet.

Denna lag träder i kraft den

Talan
mol beslul som patentbesvärsrätten meddelat före ikraftträdandet föres enligt
äldre bestämmelser. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigl i patentbesvärsrätten
skall överlämnas till kammartätten.

Senaste
lydelse 1977:732,

68

4
Förslag till

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs i fråga om mönslerskyddslagen
(1970:485) all 21, 22 och 47 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Prop, 1985/86:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Talan
mot slutligt beslul av regislreringsmyndigheten i ärende angående ansökan
om registrering av mönster får föras av sökanden, om beslutet gäll honom
emot. Mot beslut, varigenom ansökan bifallits trots atl invändning
framställts i behörig ordning, får talan föras av den som gjort
invändningen.

Talan mol slutligl beslul av registreringsmyndigheten i
ärende angående ansökan om registrering av mönster får föras av sökanden, om
beslutet gått honom emot, Mol beslul, varigenom ansökan bifallits trots all
invändning framsläUts i behörig ordning, får talan föras av den som gjort
invändningen. Återkallar invändaren sin lalan, får denna likväl prövas, om särskUda
skäl föreligger.

Mot beslut, varigenom begäran om ålempptagning enligt 14 §
tredje stycket avslagits eller yrkande om överföring enligt 17 § bifallits, får
lalan föras av sökanden. Den som framställt yrkande om överföring får föra
talan mot beslut varigenom yrkandet avslagits.

22 § '

Talan
enligt 21 § föres hos patentbesvärsrätten genom besvär inom tvä månader från
beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fastställd
besvärsavgift vid påföljd att besvären annars icke upptages tUl prövning,

Mol
slutligt beslul av patentbesvärsrätten får lalan föras av sökanden, om del
gått honom emot. Talan föres hos regeringsrätten genom besvär inom två månader
från beslutets dag.

Talan
enligt 21 § föres hos kammarrätten genom besvär inom två månader från
beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga
fastställd besvärsavgifl vid påföljd all besvären annars icke upplages till
prövning.

Mot beslut av kammarrätten får talan föras av sökanden, om
del gäll honom emot. Besvärshandlingen skall vara inkommen inom två månader
från den dag då klaganden fått del av beslutet.

Talan mot
annat slutligt beslul av registreringsmyndigheten enligt denna lag än som avses
i 21 § föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två månader från beslutets
dag. Den som vill anföra besvär skall eriägga fastställd besvärsavgifl inom
samma lid vid påföljd atl

Talan mol
annat slutligt beslul av regislreringsmyndigheten enligt denna lag än som avses
i 21 § föres genom besvär hos kammarrätten inom två månader från beslutets dag.
Den som viU anföra besvär skall erlägga fastställd besvärsavgift inom samma
lid vid påföljd all

Senaste
lydelse 1977:731,

69

Nuvarande lydelse

besvären annars icke upptages till prövning.

Talan
mot palenlbesvärsrällens slulliga beslul föres hos regerings-rätlen genom
besvär inom två månader från beslutets dag.

Föreslagen lydelse

besvären annars icke upplages till prövning.

Vid
besvär över kammarrällens beslul skall besvärshandlingen vara inkommen inom två
månader från den dag då klaganden fått del av beslutet.

Prop,
1985/86:86

Denna lag träder i kraft den

Talan mot
beslut som patentbesvärsrätten meddelat före ikraftträdandet föres enligt äldre
bestämmelser. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigl i patentbesvärsrätten
skall överiämnas till kammartätten.

70

5
Förslag till

Lag om ändring i namnlagen (1982: 670)

Härigenom
föreskrivs i fråga om namnlagen (1982:670) dels atl 42 § skall erhålla nedan
angivna lydelse, dels alt 43 § skall upphöra att gälla.

Prop.
1985/86:86

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ett slutligt beslut av
patent- och registreringsverket får överklagas av sökanden, om beslutet har
gått emot honom eller henne. Beslut, som innebär att en ansökan bifaUs trots
att en invändning har framställts, får överklagas av den som har gjort invändningen.
Återkallar denne sin talan får invändningen ändå prövas, om det finns särskilda
skäl.

Beslut som avses i första
stycket får överklagas till patentbesvärsrätten genom besvär.

Ett slutligt beslul av
patent- och registreringsverket får överklagas av sökanden, om beslutet har
gått emot honom eller henne. Beslut, som innebär att en ansökan bifalls trots
att en invändning har framställts, får överklagas av den som har gjort
invändningen.

Beslul
som avses i första stycket får överklagas till kammarrätten genom besvär.

Denna
lag träder i kraft den

Talan mot beslut som patentbesvärsrätten
meddelat före ikraftträdandet föres enligt äldre bestämmelser. Mål som vid
ikraftträdandet är anhängigl i patentbesvärsrätten skall överlämnas till kammarrällen.

71

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:1016) med vissa
bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område

Härigenom föreskrivs alt 8 § i lagen (1977: 1016) med
vissa bestämmelser pä tryckfrihetsförordningens område skall erhålla nedan
angivna lydelse.

8 §

Nuvarande
lydelse

Talan mol slutligt beslut av patent- och
registreringsverket i ärende rörande ulgivningsbevis föres genom besvär hos palenlbesvärsrällen
inom två månader från beslutets dag. Talan mol patentbesvärsrättens slutliga
beslut föres hos regeringsrällen genom besvär inom två månader från beslutets
dag.

Föreslagen
lydelse

Talan mot slutligt beslut av patent- och registreringsverket
i ärende rörande ulgivningsbevis föres genom besvär hos kammarrällen inom tvä
månader från beslutets dag. Vid besvär över kammar-rätlens beslul skall
besvärshandlingen vara inkommen inom två månader från den dag då klaganden
fån del av beslutet.

Prop. 1985/86:86

Denna lag träder i kraft den

Talan mot beslul
som patentbesvärsrätten meddelat före ikraftträdandet föres enligt äldre
bestämmelser. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigl i patentbesvärsrätten
skall överlämnas till kammarrätten.

72

7 Förslag till Prop, 1985/86:86

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att ordet "patentbesvärsrätten"
i 5b §' rällshjälpslagen (1972:429) skall bytas ul mot ordet "patentdomslolen".

Denna lag träder i kraft den

' Senaste lydelse 1981:830. 73

6 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 86

8 Förslag till Prop. 1985/86:86

Lag om ändring i lagen (1971: 1078) om
försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971: 1078) om
försvarsuppfinningar all 14 och 22 §§ skall erhålla nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Meddelas förordnande att uppfinning skall hållas hemlig,
utgår skälig ersättning av allmänna medel för den skada som uppkommer genom förordnandet.

Meddelas förordnande enligt 13 §, utgår skälig ersättning
av allmänna medel för den rätl liU uppfinningen som förordnandet avser och för
den ytterligare skada som förordnandet medför.

Talan om ersättning enligt denna Talan om ersällning enligt denna

paragraf väckes vid Stockholms paragraf väckes
vid palenldoinsto-tingsrätt. I mål om sådan ersätt- len. ning gäller ifråga
om tingsrättens och hovrättens sammansäilning 66 och 67 §§ patentlagen
(1967:837).

22 §' Den som yrkesmässigt utnyttjar uppfinning vara
patent har sökts i Sverige och som omfattas av förordnande enligt 6 eller 16 §
skaU, i den mån patent meddelas på uppfinningen, utge skälig ersättning för
utnyttjandet saml ersättning för den ytterligare skada som förordnandet
medfört, om han hade vetskap om pateniansökningen. Ersättning utgår dock endast
för utnyttjande som sker efter det att handlingarna i palentärendet tidigast
skulle ha offentliggjorts enligt 22 § patentlagen (1967:837), om förordnande
enligt 6 eller 16 § ej hade meddelats.

Ifråga om talan om ersättning en- I fråga om talan om ersättning

ligt första slyckel äger 58 § tredje enligt
första styckel äger 57 § tredje

slyckel och 60 § andra slyckel pa- stycket
och 60 § andra stycket pa

tentlagen motsvarande tiUämpning, tenllagen
motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den

' Förutvarande beteckning 20 § 1980:211. 74

Bilaga
3 Prop. 1985/86:86

Förteckning över remissinstanserna

Yttranden
över betänkandet har avgells av högsta domstolen, regeringsrätten, Svea
hovrätt, kammarrätten i Stockholm, Stockholms tingsrätt, patentbesvärsrätten,
marknadsdomstolen, domstolsverket, riksåklagaren, statskontoret,
riksrevisionsverket, patent- och registreringsverket, försvarels
civilförvaltning, juridiska fakulteten vid Lunds universitet, juridiska fakulteten
vid Slockholms universitet, institutet för immaterialrält och marknadsrätt vid
Stockholms univershet, styrelsen för teknisk utveckling,
näringsfrihetsombudsmannen, rättegångsulredningen, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges industriförbund. Svenska patentombudsföreningen. Svenska
uppfinnareföreningen. Svenska industriens patenlingenjörers förening. Svenska
föreningen för industriellt rättsskydd, SHIO-Familjeföretagen, Kooperativa
förbundet. Svenska arbetsgivareföreningen, TCO och SACO/SR.

Svenska
handelskammarförbundel har avgelt ett yttrande gemensamt med Sveriges
industriförbund.

75

Bilaga 4 Prop, 1985/86:86

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967: 837)

Härigenom föreskrivs i fräga om patentlagen (1967: 837)

dels att 25, 57, 58, 61, 66, 67 och 75 §§ skall ha
följande lydelse,

dels atl i
lagen skall införas en ny paragraf 57 a §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

25 §'

Talan enligt 24 § föres genom besvär hos patentbesvärsrätten
inom tvä månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom
samma tid erlägga fastställd besvärsavgifl vid påföljd alt besvären icke
upplagas till prövning.

Mot
slutligt beslut av patentbesvärsrätten må talan föras av sökanden, om det
gått honom emot. Talan föres hos regeringsrätten genom besvär inom två
månader frän beslutets dag.

En slutligt beslul av palenlbesvärsrällen/år överklagas
till regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Överklagandet
får inte avse andra palentkrav än sådana som har prövats genom del överklagade
beslu-lel. I övrigi tiUämpas beslämmelserna i 35—37 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291) om besvär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut
skall innehålla uppgift om att det krävs särskilt lillslånd för prövning av besvär
till regeringsrällen och om de grunder på vilka sådanl tillstånd meddelas.

Bestämmelserna i 22 § femte stycket äga motsvarande
tillämpning beträffande handlingar som inkomma till palenlbesvärsrällen eller regeringsrällen.

57 §

Gör
någon inlrång i den ensamrätt som patent medför (patentintrång) och sker
det uppsåtligen, dömes till dagsböter eller fängelse i högsl sex månader.

Gör någon intrång i den ensamrätt som patent medför (patenlinlräng)
och sker det uppsåtligen, skall han dömas till dagsböter eller fängelse i högst
sex månader. Den som har överiräli ell vUesförbud enligt 57 a § får inie dömas lill
straff för inlrång som omfattas av förbudet.

Brottet må
åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger del till åtal och åtal av
särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Senaste
lydelse 1977:730.

76

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:86

57 a §

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av
licens har rätl att utnyllja uppfinningen får rätlen vid vite förbjuda den som
gör patentintrång atl fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för atl inlrång
föreligger och del skäligen kan befaras alt svaranden genom att fortsätta
intrånget förringar värdet av den ensamrätt som patentet medför, får rätten
meddela förbud för tiden intill dess all målet slutligt har avgjorts eller
annat har förordnats. Innan ell sådanl förbud meddelas skall svaranden ha
fåll lillfälle all yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om
käranden ställer säkerhet hos rätten för skada som kan tillfogas svaranden.
Saknar käranden förmåga alt ställa sådan säkerhet, får rånen befria honom
från detta. Ifråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Säkerheten skall prövas av rällen, om den ej har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten pröva om förbud som har
meddelats enligt andra styckel fortfarande skall beslå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller
tredje slyckel saml i fråga om handläggningen i högre rätl gäller vad som föreskrivs
i rättegångsbalken om lalan mol beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om uldömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med sådan talan får lalan föras om nytt vitesförbud.

58 §

Den som uppsåtligen eller av oakl- Den
som uppsåtligen eller av

samhet begår patentintrång skall oaktsamhet
begår patentintrång

utge skälig ersättning för ulnyltjan- skall
utge skälig ersättning för ut-

det av uppfinningen samt ersättning nyttjandet
av uppfinningen samt er-

för den ytteriigare skada som in- sättning
för den ytterligare skada

trånget medfört. Föreligger endast som
intrånget har medfört. Vid be- 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ringa oaktsamhet, må ersättningen stämmande av ersättningens
sior-

jäinkas. lek skall hänsyn tas även lill pa-

tenihavarens intresse av alt patenlintrång inte begås och
till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Begår någon patentintrång utan uppsåt eller oaktsamhet,
skall han utge ersättning för utnyttjandet av uppfinningen, om och i den mån
det finnes skäligt.

Talan om ersättning för patentintrång må avse skada endast
under de fem senaste åren innan lalan väcktes. För skada under tid dessförinnan
är rätlen lill ersättning förlorad.

Prop.
1985/86:86

Har patent förklarats ogiltigt genom dom som vunnit laga
kraft, må ej enligt 57—60 §§ dömas till straff, ersällning eller
säkerhetsåtgärd.

Föres lalan rörande patentintrång och gör den mol vilken
talan föres gällande att patentet är ogiltigt, skall rätten på hans yrkande
förklara målet vilande i avbidan på atl frågan om patentets giltig hel slutligt
prövas. Är lalan härom icke väckt, skall rätten i samband med vUandeförklaringen
förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas.

Har ett patent förklarats ogiltigt genom dom som vunnit
laga kraft. får rätten inte enligt 57—60 §§ döma lill straff, meddela vilesförbud,
utdöma vite e/Zer ersättning el-ler förordna om säkerhetsåtgärd.

Förs talan
rörande patentintrång och gör den mot vilken talan förs gällande att patentet
är ogiltigt,/år frågan om ogUtighet prövas endast sedan lalan om delta har
väckts. Rätlen skall förelägga den som gör gällande all paieniel är ogilligl
all inom viss lid väcka sådan lalan.

Förs i samma rättegång talan om paienlinlrång och talan om
patentets ogiltighet och är det med hänsyn till utredningen lämpligt atl frågan
huruvida patenlintrång föreligger avgörs särskUt för sig, får på begäran av
någon av parterna särskUd dom ges i denfrågan. Om särskUd dom ges, får rätten
förordna att målet om ogiltighet skall vila lill dess domen har vunnit laga
kraft.

1 mål som
anges i 65 § beslår tingsrätten, utom ifall som avses i andra stycket nedan, av
sex ledamöler, av vilka tre skola vara lagfama och tre tekniskt sakkunniga.
Har förfall uppkommit för en av ledamöterna sedan huvudförhandling påbörjats,
är rätlen dock domför med övriga fem ledamöter. En av de lagfarna ledamöterna
är rättens ordförande.

I mål som
anges i 65 § är tingsrätten domför med fyra ledamöter, av vilka två skall vara
lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Fler än ire lagfarna och ire lekniskl
sakkunniga ledamöter får inte sitta i rätten. En av de lagfarna ledamöterna
skall vara rättens ordförande.

Senaste lydelse 1977:700.

78

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:86

Vid ttiåls
avgörande ulan huvudförhandling och vid handläggning, som ej sker vid huvudförhandling
eller syn på stället, beslår tingsrätten av en lagfaren ledamot eller, om så
är lämpligt, av en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot, varvid den
lagfarna ledamoten är rättens ordförande.

Vid
avgörande av mål ulan huvudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker
vid huvudförhandling eller syn pä stället, är tingsrätten dock domför med en
lagfaren ledamot. Fler än en lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot får
inte sitta i rätten i delta fall. Därvid är den lagfarna ledamoten rättens
ordförande.

Hovrätten
är i mål, i vars avgörande i tingsrätten tekniskt sakkunnig ledamot deltagit,
domför med fyra lagfarna och tvä tekniskt sakkunniga ledamöter. Flera än fem
lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter må ej sitta i rätten.

Hovrätten
är i mål, i vars avgörande i tingsrätten tekniskt sakkunnig ledamot deltagit,
domför med tre lagfarna och tvä tekniskt sakkunniga ledamöler. Har tre lagfarna
ledamöler deltagit i tingsrättens avgörande, skall dock minst fyra lagfarna ledamöler
delta i hovrättens avgörande. Fler än fem lagfarna och tre tekniskt
sakkunniga ledamöter/år inte sitta i rätlen.

Om hovrätten finner att medverkan av tekniskt sakkunniga ledamöler
uppenbarligen inte behövs, är hovrätten domför ulan sådana ledamöter.

Talan
mot annat slutligt beslut av patentmyndigheten enligt denna lag än som avses i
24 § saml lalan mol beslul enligt 42, 72 eller 73 § föres genom besvär hos patentbesvärsrätten
inom två månader frän beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall erlägga
fastställd besvärsavgift inom samma lid vid påföljd att besvären icke
upptagas lill prövning.

Mot patentbesvärsrältens slutliga beslul föres lalan hos regeringsrällen
genom besvär inom tvä månader från beslutets dag.

Andra slulliga
beslut av patent-myndigheten än som avses i 24 § samt beslul enligt 42, 72
eller 73 § får överklagas lUl patentbesvärsrällen genom besvär inom två månader
från beslutels dag. Den som vill överklaga ett sådant beslul skall inom samma
lid betala föreskriven besvärsavgifl. Annars prövas inte besvären.

Ell slutligt beslut av patentbesvärsrällen får överklagas
till regeringsrällen genom besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid
tillämpas bestämmelserna i 35 — 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om
besvär över kammarrättens beslul. Patentbesvärsrättens beslul skall innehålla
uppgif) om all del krävs särskilt lill-

' Senaste
lydelse 1977:700. " Senasle lydelse 1983:433.

79

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86:86

stånd för prövning av besvär till regeringsrällen och om
de grunder på vilka sådanl lillslånd meddelas.

1,
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1986,

2,
1 fråga om
tingsrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas vid
huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet samt vid
överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar,

3,
1 fråga om
hovrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas i mål där
den slutiiga handläggningen har påbörjats före ikraftträdandet,

4,
1 fråga om
överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har meddelat före
ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande lillämpas.

80

2 Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs alt 47 § varumärkeslagen (1960:644)
skall ha följande lydelse.

Prop, 1985/86:86

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Talan
mot slutligt beslul av regislreringsmyndigheten enligt denna lag må föras av
sökanden, om det gått honom emot. Mot beslut, varigenom ansökan bifallits
oaktat invändning framställts / behörig ordning, må talan föras av den som gjort
invändningen. Återkallar invändaren sin talan, må denna likväl prövas, om
särskilda skälföreUgga.

Talan föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två
månader från beslutels dag.

Mot patentbesvärsrältens slutliga beslut må talanföras av
sökanden, om del gått honom emot. Talanföres hos regeringsrätten genom besvär
inom två månader från beslutels dag.

Ett
slutligt beslut av regislreringsmyndigheten enligt denna lag får överklagas av
sökanden, om beslutet har gått honom emot. Beslut, som innebär all en ansökan bifaUs
trots all en invändning har framställts, får överklagas av den som har gjort
invändningen. Återkallar denne sin lalan får invändningen ändå prövas, om det
finns särskilda skäl.

En beslut enUgt första styckel får överklagas tUl patentbesvärsrätten
genom besvär inom tvä månader från beslutets dag.

Ett slutligl beslut av patentbesvärsrätten får överklagas
tiU regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid
tillämpas bestämmelserna i 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om
besvär över kammarrättens beslul. Patentbesvärsrältens beslut skall innehålla
uppgift om att del krävs särskiU tillstånd för prövning av besvär tiU regeringsrätten
och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1986.

2.
I fråga om
överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har meddelat före
ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.

Senaste lydelse 1977: 732.

81

3 Förslag till

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Prop. 1985/86:86

Härigenom
föreskrivs att 22 och 47 skall ha följande lydelse.

mönsterskyddslagen
(1970:485)

22 § '

Nuvarande lydelse

Talan enligt 21 § föres hos patentbesvärsrätten genom
besvär inom två månader från beslutels dag. Den som vill anföra besvär skall
inom samma lid erlägga fastställd besvärsavgifl .>id påföljd att besvären
annars icke upplages lUl prövning.

Mol slutligt beslul av patentbesvärsrätten får lalan
föras av sökanden, om del gått honom emot. Talan föres hos regeringsrätten genom
besvär inom två månader från beslutets dag.

Föreslagen
lydelse

Ett slutligt beslul av registreringsmyndigheten enligt 21
§ får överklagas liU patentbesvärsrätten genom besvär inom två månader från
beslutels dag. Den som vill överklaga ett sådanl beslul skall inom samma lid belala
föreskriven besvärsavgifl. Annars prövas inte besvären.

Ell
slutligt beslut av palenlbesvärsrällen får överklagas tiU regeringsrällen
genom besvär inom tvä månader från beslutets dag. Därvid lillämpas
bestämmelserna i 35 — 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över
kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om
att det krävs särskiU lillslånd för prövning av besvär lill regeringsrällen
och om de grunder på vilka sådanl tillstånd meddelas.

Talan mol
annat slutligt beslul av registreringsmyndigheten enUgi denna lag än som avses
i 21 föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två månader från beslutets
dag. Den som vill anföra besvär skall erlägga fastställd besvärsavgift inom
samma tid vid påföljd alt besvären annars icke upptages tUl prövning.

Talan mol patentbesvärsrättens slutliga beslut föres hos
regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.

Andra slulliga
beslul av regislreringsmyndigheten än som avses i 21 § får överklagas liU patentbesvärsrätten
genom besvär inom två månader från beslutels dag. Den som vill överklaga ett sådanl
beslul skall inom samma lid belala föreskriven besvärsavgifl. Annars prövas
inte besvären.

Ett slutligl beslut av patentbesvärsrällen får överklagas
lUl regeringsrätten genom besvär inom tvä månader från beslutets dag. Därvid tiUämpas
beslämmelserna i 35 — 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kammarrällens
beslut. Paientbesvärs-

' Senaste
lydelse 1977:731. - Senaste lydelse 1977:731.

82

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:86

rättens beslut skall innehålla uppgift om alt del krävs
särskilt lillslånd för prövning av besvär lill regeringsrätten och om de
grunder på vilka sådanl lillslånd meddelas.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1986.

2.
I fråga om
överklagande av beslul som palenlbesvärsrällen har meddelat före ikraftträdandet
skall äldre föreskrU'ter fortfarande tUlämpas.

83

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977: 1016) med vissa bestämmelser
på tryckfrihetsförordningens område

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1977: 1016) med vissa
bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område skall ha följande lydelse.

Prop.
1985/86:86

Nuvarande
hdelse

Föreslagen
lydelse

Talan mot
slutligt beslut av patent- och registreringsverket i ärende rörande
utgivningsbevis föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom tvä månader
från beslutets dag. Talan mol palenlbesvärsrällens slulliga beslut föres hos
regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.

Ell slutiigl beslut av patent- och registreringsverket i
ärende rörande utgivningsbevis får överklagas lill palenlbesvärsrällen genom
besvär inom två månader från beslutels dag.

Ell slulligi
beslul av patentbesvärsrätten får överklagas lill regeringsrätten genom
besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas beslämmelserna i
35 — 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kammarrättens beslul.
Palenlbesvärsrätlens beslul skall innehålla uppgift om atl del krävs särskill
tillstånd för prövning av besvär liU regeringsrätten och om de grunder på
vilka sådanl tillstånd meddelas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986,

2, I
fråga om överklagande av beslul som patentbesvärsrätten har med

delat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.

84

Innehåll Prop, 1985/86:86

Propositionen
.................................................... .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Proposkionens
lagförslag ..................................... .... 2

1,
lag om ändring i palentiagen
(1967:837) ............ 2

2,
lag om ändring i vammärkeslagen
(1960: 644) ....... 7

3,
lag om ändring i mönslerskyddslagen
1970:485) ... 8

4,
lag om ändring i lagen
(1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område ....................................................... .. 10

5, lag
om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten 11

Utdrag
ur protokoU vid regeringssammanträde den 28 november 1985 13

1
Inledning ........................................................ .. 13

2
Allmän motivering ........................................... .. 13

2.1
Behovet av en reform ................................. .. 13

2.2
Utgångspunkter för en reform ........................ .. 15

2.3
Patentprocessen ......................................... .. 18

2.3.1
Förstärkning av den patenträltsliga
och tekniska kompetensen i domstolama .......................................................... 18

2.3.2
Särbehandling av patentmål i
tingsrätt och hovrätt 20

2.3.3
Domförhetsregler ................................. 23

2.3.4
Handläggningsregler................................ 25

2.3.5
Vitesförbud vid patentintrång .................. 27

2.3.6
Skadestånd vid patentintrång ................ 29

2.3.7
OgUtighetstalan i intrångsmål
................. 32

2.4 Patentbesvärsprocessen
m, m 35

2.4.1
PrövningstiUslånd vid
överklagande liU regeringsrätten , 35

2.4.2
Frivillig begränsning av
patent ................ 37

2.5 Ikraftträdande
m, m 38

3
Upprättade lagförslag ....................................... .. 38

4
Specialmolivering ............................................ 38

4.1
Förslaget till lag om ändring i
palentiagen 1967:837) 38

4.2
Förslagen till lagar om ändring
i vammärkeslagen (1960:644), mönsterskyddslagen (1970:485) och lagen
(1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område ...................................................... .. 49

5
Hemställan .................................................... 49

6
Beslut •........................................................... 49

Utdrag
ur lagrådets protokoll den 19 december 1985 .. 50

Utdrag
ur protokoU vid regeringssammanträde den 9 januari 1986 ,, 52

Bilaga
1 Sammanfattning av utredningens belänkande 54

Bilaga
2 Utredningens lagförslag .......................... 58

Bilaga
3 Förteckning över remissinstanserna ........ .. 75

BUaga
4 Lagrådsremissens lagförslag ................... 76

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 85