Prop. 1985/86:9

Regeringens proposition 1985/86: 9

om lag om disciplinförseelser av krigsmän m. m.;

Prop. 1985/86:9

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 27 juni 1985.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Anders
Thunborg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att det nuvarande militära disciplinansvarssystemet,
som är reglerat i militära rättegångslagen (1948:472) och lagen (1973: 18) om
disciplinstraff för krigsmän, ersätts med ett nytt utomstraff-rättsligt
ansvarssystem. Enligt detta skall förseelser i tjänsten av försvarsmaktens
militära personal beivras genom en disciplinpåföljd som meddelas i
administrativ ordning genom beslut av tjänstgöringsmyndigheten. I fred skall
den anställda personalen inte omfattas av detta system. Denna personalkategori
skall i stället likställas med övriga statsanställda på vilka reglerna om
disciplinansvar i lagen (1976:600) om offentlig anställning är tillämpliga. I
krig skall det nya ansvarssystemet omfatta alla som är tjänstgöringsskyldiga
vid försvarsmakten.

Den
som bryter mot de grundläggande reglerna om värnplikt - t. ex. genom att vägra
fullgöra tjänstgöring - skall enligt propositionen dömas för värnpliktsbrot. 21
kap. brottsbalken föreslås omfatta endast brott av krigsmän i krig. Därvid
överförs till detta kapitel de brott i 22 kap. brottsbalken som inte kan begås
av andra än krigsmännen.

I
propositionen föreslås också att den nuvarande krigsrättsorganisationen
avskaffas. Krigsrätternas och krigsfiskalernas uppgifter kommer därigenom att
överföras till det civila rättsväsendet.

Reformen
föreslås träda i kraft den I juli 1986.

1
Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 9

Prop.
1985/86:9

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 44), lagrådets yttrande (s. 234) och
föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 239).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre
delarna.

Lagförslagen i
propositionen avviker från de till lagrådet remitterade lagförslagen i
huvudsak endast i fråga om 2, 3, 5, 13, 16 och 44 §§ lagen om
disciplinförseelser av krigsmän samt lagen (1942: 87) med särskilda bestämmelser
angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller
krigsfara m. m. Med hänsyn härtill och då lagförslagen återges i
lagrådsremissen i avsnittet med specialtnotivering har bilagan med
lagförslagen i remissen inte tagits med i propositionen.

1 Förslag till Prop. 1985/86:9

Lag om disciplinförseelser av krigsmän Härigenom föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Denna lag är tillämplig på krigsmän.

2§
Följande personal är krigsmän:

1. värnpliktiga under den tid då de är
tjänstgöringsskyldiga enligt värnpliktslagen (1941:967),

2. kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen
(1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,

3. de som genomgår utbildning vid förberedande
officersskola eller annan utbildning för att få militär anställning vid
försvarsmakten,

4. hemvärnsmän under den tid då de är
tjänstgöringsskyldiga,

5. de som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal
åtagit sig att tjänstgöra frivilligt i befattningar i försvarsmaktens
krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

6. anställda i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst,
när de tjänstgör utomlands.

3 §
Kommer riket i krig, är följande personal krigsmän:

1. alla som är tjänstgöringsskyldiga vid
försvarsmakten,

2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga
vid försvarsmakten är skyldiga att delta i rikets försvar,

3. skyddsvakter som förordnats med stöd av 10 § lagen
(1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.,

4. alla som annars vistas vid avdelningar av
försvarsmakten, när avdelningarna är i fält eller verkar under liknande
förhållanden,

5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.

4 §
Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får
regeringen föreskriva att den personal som anges i 3 § skall vara krigsmän.

5 §
När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 3 och 4§§, skall
regeringen föreskriva att annan personal än den som nämns i 2 § skall upphöra
att vara krigsmän.

6 §
Föreskrifterna i denna lag om krigsmän skall också tillämpas på

1. krigsfångar,

2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket riket är neutralt,

3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdeltagare
för att utöva sjukvård eller andlig vård.

Disciplinförseelser

Disciplinansvar

7 §
En krigsman som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han

på grund av reglementen, instruktioner eller förmäns order eller i övrigt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86: 9 skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för
disciplinförseelse. Någon påföljd skall dock inte åläggas, om felet är ringa.

8
§ Disciplinpåföljd får åläggas även den som vid tiden för beslutet inte längre
är krigsman.

9§
Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han inte inom två år från
förseelsen har underrättats enligt 25 § om vad som anförs mot honom eller fått
motsvarande underrättelse från riksdagens ombudsman eller justitie-kanslern.

Disciplinpåföljder

10 §
Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och utegångs-förbud.

11 §
Varning innebär att den felande erinras om att han för framtiden skall iaktta
sina skyldigheter i tjänsten.

12 §
Extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfällen utöver den vanliga
tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan särskild uppgift. Vid
varje tillfälle får högst fyra timmar tas i anspråk för uppgiften. Om
extratjänsten inte avser annat än jour- eller beredskapstjänstgöring, får dock
tiden fram till den vanliga tjänstens början nästa dag tas i anspråk.

Extratjänsten
får inte vara sådan att den inverkar skadligt på den felandes hälsa eller
tjänstbarhet.

13 §
Löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär avdrag

på dagersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant avdrag

inte kan göras, skall den felande betala ett belopp som motsvarar avdraget.

För
den som erhåller dagersättning skall löneavdraget motsvara dagersättningen
utan tillägg. För övriga skall löneavdraget bestämmas till viss andel av
utgående ersättning. Andelen skall utgöra högst en Qärdedel av ersättningen per
dag. Avdraget får dock inte understiga ett belopp motsvarande dagersättning
utan tillägg.

14 §
Utegångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom ett ka

sernområde, läger eller motsvarande område att under en bestämd tid,

minst sju och högst femton dagar, på fritid vistas utanför det område som

är upplåtet åt en viss avdelning eller utanför en del av ett sådant område.

För
den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet avse förbud att
lämna fartyget.

15 §
Löneavdrag får åläggas tillsammans med utegångsförbud, om det

krävs av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten.

Åtalsanmälan
m. m.

16 §
Om en krigsman kan antas ha begått en disciplinförseelse och han

genom sitt förfarande skäligen kan misstänkas även ha gjort sig skyldig till

brott, skall han anmälas till åtal för brottet, om inte annat följer av 17 §.

17 §
Åtalsanmälan behöver inte göras i fråga om

1.
brott för vilka svårare straffan böter inte föreskrivs,

4 2. följande brott i brottsbalken, nämligen
ofredande (4 kap. 7 §), snatteri

s. 8 Kontrollera mot PDF

(8 kap. 2§), egenmäktigt
förfarande (8 kap. 8§), bedrägligt beteende (9 Prop. 1985/86:9 kap. 2§),
undandräkt (10 kap. 2§), olovligt förfogande (10kap. 4§), olovligt brukande
(10 kap. 7 §), svikande av försvarsphkt (18 kap. 6 §), lydnadsbrott (21 kap. 5
§) och rymning (21 kap. 7 §). Åtalsanmälan skall dock alltid göras, om

1. brottet riktar sig mot någon utanför försvarsmakten,

2. målsäganden har förklarat att han avser att föra talan om enskilt
anspråk,

3. det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid
böter.

18 §
Om någon åtgärd har vidtagits för att väcka åtal mot en krigsman, får

ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande

som avses med åtgärden.

Beslutande
myndigheter

19 § Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndighet
där krigsmannen tjänstgör eller senast har tjänstgjort, om regeringen inte
föreskriver något annat.

20 § Ärenden som avses i 19 § skall avgöras av myndighetschefen eller,
efter regeringens förordnande, av någon annan chef vid myndigheten med lägst
överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad.

21 § Myndighetschefen får överlämna åt andra chefer vid myndigheten, dock
lägst en kompanichef eller motsvarande chef, att pröva frågor om
disciplinansvar för personal som står under deras befäl, under förutsättning
att

1. förfarandet
inte kan antas utgöra brott,

2. förseelsen
har erkänts och inte bör medföra svårare påföljd än varning

eller extratjänst.

22 §
För att biträda de myndigheter som har att handlägga disciplinären

den skall finnas auditörer.

Auditörema
skall vara lagfarna. De förordnas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

23§
Innan en discipHnpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs, skall yttrande
inhämtas från auditören. Ett sådant yttrande behövs dock inte i ärenden som
avgörs på det sätt som anges i 21 §.

Auditören
är medansvarig för de beslut som myndigheten fattar på hans tillstyrkan.

Handläggningen
av disciplinärenden

24 § Disciplinärenden skall handläggas skyndsamt.

25 § Myndigheten skall hålla muntligt förhör med krigsmannen. Denne skall
därvid underrättas om vad som anförs mot honom. Om muntligt förhör inte kan
anses behövligt, får underrättelsen ske skriftligen, varvid krigsmannen skall
uppmanas att yttra sig i saken.

Om
det behövs, skall även anmälare och andra som kan lämna uppgifter i saken höras
muntligen eller skriftligen. Protokoll skall föras över förhören.

Prop.
1985/86:9 26§ Vid muntligt förhör med krigsmannen skall ett förhörsvittne
om möjligt vara närvarande.

27 §
Om myndigheten finner att ett vittne eller en sakkunnig bör höras vid domstol
eller att någon bör föreläggas att förete en skriftlig handling eller ett
föremål som bevis, skall myndigheten ansöka om detta hos den tingsrätt inom
vars område den person vistas som skall höras eller på annat sätt berörs av
åtgärden. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga delar gälla vad som
föreskrivs i rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvudförhandling.

28 §
Krigsmannen skall innan ärendet avgörs få del av vad som har kommit fram under
utredningen och beredas tillfälle att yttra sig över det, om det inte är
uppenbart obehövligt. '

29 §
Myndighetens beslut skall grundas på vad som har kommit fram under utredningen.

Av
beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.

30 §
Krigsmannen skall underrättas om myndighetens beslut och auditö-rens yttrande.
Han skall även underrättas om hur han skall göra om han vill begära ändring av
beslutet. Underrättelse får ske genom delgivning.

31 §
Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får ärendet
avskrivas.

Verkställighet
av disciplinpåföljd

32 §
Beslut om disciplinpåföljd skall verkställas snarast möjligt efter det

att beslutet har vunnit laga kraft.

Om
det behövs av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten eller av någon annan
särskild anledning, får det i beslut om extratjänst eller utegångsförbud
förordnas att beslutet skall verkställas trots att det inte har vunnit laga
kraft.

33 §
Extratjänst får inte verkställas på tjänstefria dagar.

34 §
Verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får uppskjutas eller
avbrytas, om det finns särskilda skäl. Den dag då avbrott sker skall i sin
helhet räknas som verkställighetstid.

35 §
Om flera beslut om utegångsförbud är helt eller delvis verkställbara samtidigt,
skall påföljderna läggas samman med varandra. Den sammanlagda
verkställighetstiden får dock inte översliga tjugofem dagar.

Från
den sammanlagda verkställighetstiden skall den tid avräknas under vilken
verkställighet redan har skett.

36 § Om den som har ålagts utegångsförbud blir efter överklagande slutligen
ålagd löneavdrag, skall avräkning ske för den tid under vilken förbudet har
verkställts. En dags utegångsförbud skall anses motsvara två dagars löneavdrag.

37 § Extratjänst bortfaller i den mån den inte har verkställts innan
krigsmannens tjänstgöringsskyldighet har upphört.

38 § Utegångsförbud
får inte verkställas efter det att krigsmannens tjänst- Prop. 1985/86: 9

göringsskyldighet har upphört.

Om
utegångsförbud inte kan verkställas, skall myndigheten omvandla det till
löneavdrag med tillämpning av 36 § andra meningen.

Om
löneavdrag inte kan göras och motsvarande belopp inte betalas, gäller om
verkställighet vad som är föreskrivet om uppbörd och indrivning av böter.
Obetalda belopp får inte förvandlas till fängelse. Löneavdrag bortfaller i den
mån det inte har verkställts inom tre år från det beslutet om disciplinpåföljd
vann laga kraft.

Tvångsmedel

39 §
Den som enligt särskilda föreskrifter är förman får omhänderta en

krigsman som inom ett område eller utrymme, som används av försvars

makten, eller klädd i militär uniform på allmän plats

1. anträffas
så berusad att han inte kan ta hand om sig själv eller annars

utgör en fara för sig själv eller någon annan,

2. uppträder
så att han stör den allmänna ordningen eller ordningen inom

försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.

Omhändertagande
får inte ske, om det räcker med mindre ingripande åtgärder.

40 §
Den som har omhändertagit en krigsman skall skyndsamt anmäla detta till den myndighet
som anges i 19§. Har omhändertagandet inte redan upphört, skall myndigheten
omedelbart pröva om det skall bestå.

41 §
Har omhändertagandet föranletts av berusning, skall den omhändertagne så snart
det kan ske undersökas av en läkare, om det behövs med hänsyn till hans
tillstånd.

42 §
Den omhändertagne skall så snart som möjligt förhöras och underrättas om
anledningen till omhändertagandet.

43 §
Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för honom själv
och det inte längre finns anledning att ha honom omhändertagen. Frigivandet
skall alltid äga rum senast åtta timmar efter omhändertagandet, om det inte
uppenbarligen ligger i den omhändertagnes eget intresse att få stanna kvar
kortare tid därutöver.

44 §
Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel, som påträffas hos den som har
omhändertagits på grund av berusning, skall tas ifrån honom. Sådan egendom
skall bevisligen förstöras, om inte särskilda skäl talar för att egendomen
återställs efter frigivandet. Frågan härom prövas av den myndighet som avses i
40 §.

Första
stycket får tillämpas även i fråga om injektionssprutor och kanyler, som kan
användas för insprutning i människokroppen. Detsamma gäller andra föremål, som
är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.

45 §
Om det finns anledning anta att en krigsman oiovligen bär på sig

föremål som tillhör försvarsmakten eller som han annars inte får inneha,

kan han enligt förmans förordnande underkastas kroppsvisitation för efter

sökande av föremålen.

För
eftersökande av sådana föremål får enligt förmans förordnande skåp, väskor och
annan egendom som tillhör eller disponeras av krigsman-

Prop.
1985/86:9 nen undersökas, om det finns anledning anta att föremålen finns där.
En sådan undersökning får också göras stickprovsvis eller i anslutning till en
större undersökning, som företas av särskilda skäl.

Åtgärder
enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett militärt område
eller ett annat område som disponeras av försvarsmakten.

Klagan
över beslut om disciplinpåföljd

46
§ En krigsman som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som avses i 21 § får
begära omprövning av beslutet hos myndigheten. En sådan begäran skall göras
skriftligen hos myndigheten inom fem dagar från den dag då krigsmannen fick del
av beslutet. Mot ett sådant beslut får talan inte föras i annan ordning.

En
begäran som har kommit in för sent prövas inte.

Då
myndigheten omprövar ett beslut, skall bestämmelserna i 20 och 23-31 §§
tillämpas.

47§
I ärenden om omprövning av beslut om extratjänst får myndigheten, om beslutet
är verkställbart, förordna att det tills vidare inte får verkställas.

48 §
Myndighetens beslut att ålägga disciplinpåföljd får av krigsmannen överklagas
genom besvär hos den tingsrätt inom vars domkrets myndigheten är lokaliserad
eller, om myndigheten inte är lokaliserad inom riket eller särskilda skäl
föreligger, hos den tingsrätt som regeringen bestämmer.

49 §
Myndighetens beslut överklagas genom att besvärshandhngen tillställs den
myndighet som har meddelat beslutet. I besvärshandlingen skall anges det beslut
som överklagas och den ändring i beslutet som yrkas.

Besvärshandlingen
skall ha kommit in till myndigheten inom tio dagar från den dag då klaganden
fick del av beslutet.

Tingsrätten
skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva om besvärshandlingen
har kommit in i rätt tid. För sent inkomna besvär skall avvisas.

50 §
I fråga om besvär tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden
i den mån inte annat föreskrivs i denna lag. Därvid gäller beträffande
besvärshandlingen vad som föreskrivs i den lagen om ansökan.

51 §
Tingsrätten skall vid avgörande av saken bestå av en lagfaren domare och tre
nämndemän. Vid handläggning i övrigt av ärendet är tingsrätten domför med en
lagfaren domare.

52 §
Tingsrätten får, om det överklagade beslutet är verkställbart, förordna att
det tills vidare inte får verkställas.

53 §
Tingsrättens beslut får av krigsmannen eller det allmänna överklagas genom
besvär till hovrätten. Om tingsrätten har meddelat ett beslut som avses i 32 §
andra stycket eller avslagit ett yrkande om att verkställighet tills vidare
inte skall få ske, får talan mot beslutet föras särskih.

Hovrättens
beslut får inte överklagas.

54 §
I tingsrätten och hovrätten förs det allmännas talan av allmän åklaga

re.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Genom lagen
upphävs

1.
militära
rättegångslagen (1948:472),

2.
lagen
(1948:473) om införande av militära rättegångslagen,

3.
lagen (1973:18)
om disciplinstraff för krigsmän.

Den nya
lagen gäller även i fråga om handlingar som har begåtts före ikraftträdandet. 1
fråga om verkställighet av disciplinstraff eller beslut om tillrättavisning,
vilka ålagts före ikraftträdandet, tillämpas dock äldre bestämmelser.

Om det i
en lag eller annan författning förekommer hänvisning till en föreskrift som har
ersatts genom en bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i stället avse
den nya bestämmelsen.

Prop.
1985/86:9

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken (1)

dels att 21 kap. 18-22§§, 22 kap. 2a§ och 12-18§§, 32 kap.
samt 35 kap. 11 § skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 och 4§§. 2 kap. 3 och 5§§, 16 kap. 5 och
17§§, 20 kap. 2§, 21 kap. 1-14 och 16§§, 22 kap. 1-11 §§, 24 kap. 6§, 33 kap. 5
och9§§, 34 kap. 11 § samt rubriken till 22 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i balken skall införas två nya paragrafer, 16 kap. 6 § och 21 kap. 15 §, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

för
brott förstås i

straffen
böter och

1 kap.

3§(2)

Med påföljd denna balk:

de
allmänna fängelse samt

Med påföljd för brott förstås i

denna balk:

de
allmänna straffen böter och fängelse,

villkorlig
dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård.

disciplinstraff
för krigsmän, samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild
vård.

4
§(3) Om användningen av straffen gäller i allmänhet vad i bestämmelserna om de
särskilda brotten är stadgat. Övriga påföljder må, enligt vad därom är
föreskrivet, tillämpas ändå att de ej äro nämnda i dessa bestämmelser.

(1) Senaste lydelse av 21 kap. 18 § 1975:667.

Senaste lydelse av 21 kap. 20 § 1983:295.

Senaste lydelse av 21 kap. 21 § 1975:667.

Senaste lydelse av 21 kap. 22 § 1975:667.

Senaste lydelse av 22 kap. 2 a § 1976: 509.

(2) Senaste lydelse 1981:211.

(3) Senaste lydelse 1975:667.

Senaste
lydelse av 22 kap. 14 § 1984:275.

Senaste
lydelse av 22 kap. !6 § 1974:565.

Senaste
lydelse av 32 kap. 6 § 1973:17.

Senaste
lydelse av 32 kap. 8 § 1975:667,

Prop. 1985/86:9
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Fängelse är att anse
som svårare påföljd än böter och disciplinstraff.

Fängelse är att anse som
svårare påföljd än böter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

2 kap. 3§(4) För brott
som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 2 § efter
svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats å
svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om det begåtts i tjänsten av
befälhavaren eller någon som fillhörde besättningen å sådant fartyg,

2.
om brottet begåtts av krigsman å område där avdelning av krigsmakten befann
sig eller om det begåtts av annan än krigsman å sådant område och avdelningen
befann sig där för annat ändamål än övning.

3. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun
eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

4. om brottet begåtts inom område som ej tillhör
någon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild
inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

5. om brottet är kapning av luftfartyg,
luftfartssabotage eller folkrättsbrott eller försök till kapning av luftfartyg
eller luftfartssabotage, eller

6. om det lindrigaste straff som i svensk lag är
stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

2. om brottet begåtts av någon som tillhör
försvarsmakten på ett område där en avdelning av försvarsmakten befann sig
eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann
sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av
någon som är anställd i svensk beredskapsstyrka förFN-tJänst.

4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun
eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör
någon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild
inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning av luftfartyg,
luftfartssabotage eller folkrättsbrott eller försök till kapning av luftfartyg
eller luftfartssabotage, eller

7. om det hndrigaste straff som i svensk lag är
stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5 §(5) Åtal för
brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg av utlänning
som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget eller eljest
medföljde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse, må ej väckas
utan att förordnande därom meddelas av regeringen eller den regeringen
bemyndigat därtill.

s. 5 Kontrollera mot PDF

(4) Senaste
lydelse 1973:342.

(5) Senaste
lydelse 1974:565.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 9

Åtal för brott, som förövats utom riket, må väckas
allenast efter förordnande som i första stycket sägs. Utan dyhkt förordnande
må dock åtal väckas, om brottet förövats

1. å svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten
av befälhavaren eller

någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg.

2. av krigsman å område där av- 2. av någon som tillhör försvars-

delning av krigsmakten befann sig, makten på ett område där en avdel

ning av försvarsmakten befann sig,

3. vid tjänstgöring utonr riket av någon som är anställd i
svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst,

3. i Danmark, Finland, Island el- 4. i Danmark,
Finland, Island el

ler Norge eller å fartyg eller luftfar- ler Norge eller på fartyg eller luft

tyg i reguljär trafik mellan orter be- fartyg i reguljär trafik mellan orter

lägna i Sverige eller någon av belägna i Sverige eller någon av

nämnda stater, eller nämnda stater, eller

4. av svensk, dansk, finsk, is- 5. av svensk, dansk,
finsk, is

ländsk eller norsk medborgare mot ländsk eller norsk medborgare mot

svenskt intresse. svenskt intresse.

16 kap.

5 §(6)

Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i
skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till
allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig gärning,
svikande av med-borgeriig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, dömes för
uppvigling till böter eller fängelse i högst sex månader.

För uppvigling skall dömas även den som muntligen inför en
samling av krigsmän eller i annat meddelande till krigsmän uppmanar eller på
annat sätt söker förleda dem till en handling eller underlåtenhet som
innebär att de åsidosätter vad som åligger dem i tjänsten. I ringa fall skall
ej dömas till ansvar. Vid bedömande huruvida ringa fall föreligger skall
särskih beaktas, om det förelegat endast obetydlig fara för att uppmaningen
eller försöket skulle leda till efterföljd.

Är brottet med hänsyn till att gärningsmannen sökt förleda
till allvarligt brott eller eljest att anse som grovt, skall dömas till
fängelse i högst fyra år.

6 §(7)

Om en samling av krigsmän gemensamt hotar att med våld
sätta sig upp mot förman, skall dömas för myteri till böter eller fängelse i
högst fyra år. Anstiftare och anförare skall dock dömas till fängelse i högst
sex år.

(6) Senaste lydelse 1970:225.

(7) Förutvarande 6 § upphävd genom
1976:509. 11

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har
deltagarna i ett myteri gemensamt brukat våld mot person eller egendom, skall
deltagarna dömas till fängelse i högst sex år. Anstiftare och anförare skall
dock dömas till fängelse i högst tio år eller på livstid.

Om
brottet annars är att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst tio år
eller på livstid. Vid bedömande om brottet år grovt skall särskilt beaktas om
gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars
medför särskild fara.

s. 8 Kontrollera mot PDF

17
§(8)

För försök eller
förberedelse till grovt dobbleri dömes till ansvar enligt vad i 23 kap.
stadgas.

För
förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet ati avslöja myteri döms
till ansvar enligt vad som sägs i 23 kap. Detsamma skall gälla försök eller
förberedelse till grovt dobbleri.

20
kap. 2§(9) Arbetstagare som mottager, låter åt sig utlova eller begär muta
eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes för mu t bro 11
till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren
begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat
densamma. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

Vad
i första stycket sägs om arbetstagare äger motsvarande tillämpning på

1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet
som hör till staten eller till kommun, landstingskommun, kommunalförbund,
kyrklig samfällighet, allmän försäkringskassa eller till någon sådan arbetsgivare
som avses i 1 kap. 1 § 3 lagen (1976:600) om offentlig anställning,

2. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,

3. krigsman
eller annan som full- 3. den som är krigsman enligt /a-

gör lagstadgad tjänsteplikt, gen (1985:00) om
disciplinför

seelser av krigsmän eller annan

som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,

4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts
utövar myndighet och

5.
den som i annat fall än som avses i
1-4 på grund av förtroendeställning såsom syssloman eller eljest fått att för
annan sköta rättslig eller ekonomisk angelägenhet eller öva tillsyn å skötseln
av sådan angelägenhet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

(8) Senaste
lydelse 1972:222.

(9) Senaste
lydelse 1982: 102.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:9

22 kap. 16§(10)

/ den mån det med hänsyn till krigsfara, vari riket
befinner sig, eller andra av krig föranledda utomordentliga förhållanden
finnes påkallat, äger regeringen förordna, att vad i 19 och 21 kap. samt i
detta kapitel stadgas för det fall att riket är i krig skall i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande brott som förövas under annan tid.

Om riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat
av främmande makt utan att militärt motstånd förekommer, skall likaledes
beträffande brott som förövas under sådan tid i tillämpliga delar gälla vad i
de nämnda kapitlen finnes stadgat för det fall att riket är i krig. Därvid
skall vad som sägs om rikets försvar äga tillämpning å motståndsverksamheten
och vad som sågs om fienden äga tillämpning å ockupationsmakten.

21 kap. 1§

Detta kapitel träder i tillämpning när riket kommer krig.

Om
riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden .som
är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får
regeringen föreskriva att kapitlet skall tillämpas.

2§
När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i l§, skall
regeringen föreskriva att till-lämpningen av kapitlet skall upphö-

22 kap.

14§(11)
Under beredskapsstillstånd och då riket är i krig skall såsom krigsman anses,
förutom den som på grund av 21 kap. 20 § eller med stöd därav givna
bestämmelser är krigsman, jämväl envar annan som är tjänstgöringsskyldig vid
försvarsmakten, i den mån ej regeringen annorlunda förordnar. Vad som sågs om
krigsman skall, då riket är i krig, äga motsvarande tillämpning å polisman
vilken, utan att vara tjänstgöringsskyldig vid för-

(10) Senaste lydelse 1974:565.

(11) Senaste lydelse 1984: 275.

3§

Vid tillämpningen av detta kapitel avses med krigsmän
alla som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten.

Krigsmän är dessutom

1.
polismän
som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten är skyldiga att
delta i rikets försvar,

2.
skyddsvakter
som förordnats med stöd av 10 § lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till
skydd för försvaret m. m..

Prop.
1985/86:9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

svarsmakten,
är skyldig att deltaga i rikets försvar samt å skyddsvakt som har förordnats
med stöd av 10§ lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för
försvaret m.m.

Den som
eljest under beredskapstillstånd eller då riket är i krig vistas vid avdelning
av försvarsmakten, som är i fält eller tjänstgör under liknande förhållanden,
skall ock anses såsom krigsman.

3.
alla som
annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när avdelningarna är i fält
eller verkar under liknande förhållanden,

4.
medlemmar
av den organiserade motståndsrörelsen.

Beträffande krigsfånge, krigsdeltagare som internerats
vid krig under vilket riket är neutralt och utländsk man som vistas bland
krigsfångar eller internerade krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller
andlig vård skall i tillämpliga delar gälla vad för krigsman är stadgat.

4§
Föreskrifterna i detta kapitel om krigsmän skall också tillämpas på

1. krigsfångar,

2. krigsdeltagare som har internerats
vid krig under vilket riket är neutralt,

3. utlänningar som vistas bland
krigsfångar eller internerade krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller
andlig vård.

21 kap. 1§ Vägrar eller underlåter krigsman att lyda
förmans befallning eller uppehåller han otillbörligen befallningens
fidlgörande, och är det ej uppenbart att befallningen icke angår tjänsten,
dömes för tydnads-b ro 11 till disciplinstraff eller fängelse i högst ett år.

2§

Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för
grovt lydnadsbrott dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida
brottet är grovt skall särskilt beaktas, om befallningen avsett tjänsteåtgärd
av större vikt eller om brottet skett inför samlad trupp eller förövats av
flera i samråd.

Var
riket i krig och förövades brottet under strid eller eljest vid tillfälle då
brott mot krigslydnaden medför särskild fara, dömes till fängelse i högst tio
år eller på livstid.

5§ Vägrar eller underlåter en krigsman att lyda en
förmans order eller dröjer han otillbörligen med att fullgöra ordern, skall
dömas för lydnadsbrott till böter eller fängelse i högst två år. Till ansvar
skall dock inte dömas, om det är uppenbart att ordern inte angår tjänsten.

6§ Är ett brott som avses i 5§ att anse som grovt, skall
dömas för grovt lydnadsbrott till fängelse i högst tio år eller på livstid.
Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har
begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild
fara.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1985/86:9

Avviker eller utebliver krigsman oiovligen från avdelning
av krigsmakten vid vilken han skall tjänstgöra eller vistas eller, om han
skall tjänstgöra annorstädes ån vid avdelning av krigsmakten, från tjänstgöringsstället,
dömes för undanhållande till disciplinstraff eller fängelse i högst sex
månader.

För
undanhållande under beredskapstillstånd eller då riket är i krig dömes till
disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

7§

Avviker
eller uteblir en krigsman oiovligen från tjänstgöringen, skall dömas för
rymning till böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i
högst tio år eller på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt
beaktas, om krigsmannen avvikit under eller i anslutning till strid eller gått
över till fienden eller annars överlämnat sig frivilligt till denne.

12§

Om undanhållande med hänsyn till den tidrymd, under vilken
gärningsmannen hållit sig undan eller avsett att hålla sig undan, eller till
arten av hans tjänstgöring medfört eller kunnat medföra väsentligt avbräck i
utbildningen eller annat avsevårt men för tjänsten, dömes för rymning till
disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

För
rymning under beredskapstillstånd dömes till fängelse i högst två år. Var
riket i krig, dömes till fängelse i högst tio år.

7§

Förgriper
sig krigsman med våld eller hot om våld å krigsman i dennes tjänsteutövning
eller för att tvinga honom till eller hindra honom från tjänsteåtgärd eller
eljest med anledning av hans tjänst, dömes för våld eller hot mot krigsman till
disciplinstraff eller fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till
disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader. Är brottet med hänsyn till
att det inneburit fara för krigslydnaden eller eljest att anse som grovt,
skall dömas till fängelse i högst fyra år.

Förövar krigsman, då riket år i krig, brott som nu sagts
mot förman eller mot vaktpost eller annan krigsman som tjänstgör för bevakning
eller upprätthållande av ordning, dömes till fängelse i högst tio

8§

Förgriper
sig en krigsman med våld eller hot om våld mot en förman i dennes
tjänsteutövning eller för att tvinga honom lill eller hindra honom från att
utföra en tjänsteåtgärd eller annars med anledning av hans tjänst, skall dömas
för våld eller hot mot förman till böter eller fängelse i högst två år.

Med
förmän likställs vaktposter och andra krigsmän som tjänstgör för bevakning
eller upprätthållande av ordning.

Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i
högst sex år. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om
gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars
medför särskild fara.

Prop. 1985/86: 9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

år eller, om brottet är ringa, till disciplinstraff eller
fängelse i högst sex månader. Sker det under strid eller eljest vid tillfälle
då brott mot krigslydnaden medför särskild fara, må dömas till fängelse på
livstid.

22 kap. 4§ Krigsman som, då riket är i krig, obehörigen
avsänder meddelande till eller eljest träder i förbindelse med någon, som
tillhör fiendens krigsmakt eller vistas på fiendens område, dömes för
samröre med fienden till disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

5§ Därest, då riket är i krig, krigsman under strid eller
eljest vid tillfälle då brott mot krigslydnaden medför särskild fara råder
krigsmän att giva sig åt fienden eller annorledes i krigsmäns närvaro
obehörigen företager något som är ägnat att framkalla trolöshet eller
modlöshet, dömes för undergrävande av stridsviljan till fängelse på viss tid,
lägst fyra och högst tio år, eller på livstid. Var faran ringa,dömes till
fängelse i högst sex år.

8 §

Underlåter krigsman, under beredskapstillstånd eller då
riket är i krig, uppsåtligen eller av oaktsamhet att i vad på honom ankommer
sätta försvarsanstalt i stridsberedskap, bringa avdelning i stridbart skick,
anskaffa förnödenheter eller eljest förbereda krigsföretag, dömes för
försummande av krigsförberedelse till fängelse i högst sex år.

Är uppsåtligen begånget brott som nu sagts med hänsyn till
att därigenom framgången av krigsföretag satts i fara eller eljest att anse
som grovt, skall dömas till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år,
eller på livstid.

9§ Avsänder en krigsman obehörigen ett meddelande till
eller träder han annars i förbindelse med någon som tillhör fiendens krigsmakt
eller vistas på fiendens område, skall dömas för samröre med fienden till böter
eller fängelse i högst två år.

10§ Råder en krigsman under strid eller då brott mot
krigslydnaden annars medför särskild fara andra krigsmän att ge sig åt fienden
eller företar han på annat sätt i andra krigsmäns närvaro obehörigen något som
är ägnat att framkalla trolöshet eller modlöshet, skall dömas för
undergrävande av stridsviljan till fängelse i högst tio år eller på livstid.

11§ Underlåter en krigsman att, i vad på honom ankommer,
sätta en försvarsanläggning i stridsberedskap, göra en avdelning stridsberedd,
anskaffa egendom eller på annat sätt förbereda en krigshandling, skall dömas
för försummande av krig sfö rberedelse till fängelse i högst tio år eller på
livstid.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:9

9§ Därest
då riket är i krig, krigsman vilken tjänstgör såsom chef för avdelning av
krigsmakten, utan att tillgängliga medel och utvägar till försvar utnyttjats,
föreskrivna förstörelseåtgärder vidtagits eller särskilt anbefallt motstånd
utförts, till fienden överlämnar stridsställning, krigsmateriel eller annat som
har avsevärd betydelse för krigföringen eller giver sig och sin avdelning åt
fienden, dömes för dagtingan till fängelse på viss tid, lägst sex och högst tio
år, eller på livstid.

10§

Underlåter krigsman, då riket år i krig, uppsåtligen eller
av oaktsamhet under eller i anslutning till strid att till det yttersta
uppfylla sin plikt att främja krigföringen, dömes för stridsförsumlighet till
fängelse i högst sex år.

Är uppsåtligen begånget brott som nu sagts med hänsyn till
att därigenom framgången av krigsföretag satts i fara eller att gärningsmannen
innehade ansvarsfull ställning eller ock eljest att anse som grovt, skall
dömas till fängelse på viss tid, lägst Jyra och högst tio år, eller på livstid.

21 kap. 18§(12)

Åsidosätter krig.sman av försummelse, oförstånd eller
oskicklighet vad honom åligger enligt reglementen, instruktioner eller andra
allmänna bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjänstens beskaffenhet,
dömes, om ej gärningen eljest är sårskilt belagd med straff, för tjänstefeI
till disciplinstraff.

Är felet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.

Som tjänstefel anses icke i något fall att krigsman, som
är anställd vid försvarsmakten, deltager i

12§ Om en krigsman under tjänstgöring som chef för en
avdelning av försvarsmakten obehörigen till fienden överlämnar en stridsställning,
krigsmateriel eller annat som har avsevärd betydelse för krigföringen eller
ger sig och sin avdelning åt fienden, skall dömas för obehörig kapitulation
till fängelse i högst tio år eller på livstid.

13§ Underlåter en krigsman under eller i anslutning till
strid att till det yttersta uppfylla sin plikt att främja krigföringen, skall
dömas för s t r idsförsu mlighet till fängelse i högst tio år eller på
livstid.

14§

Åsidosätter en krigsman uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet vad som åligger honom och är felet av allvarlig natur, skall dömas
för tjänstebrott till fängelse i högst två år.

Till ansvar enligt första stycket skall inte dömas, om
straff för gärningen är föreskrivet i någon annan bestämmelse i detta kapitel.

(12)
Senaste lydelse 1975:667.

2 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9

Prop.
1985/86:9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.

19§

För förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet
att avslöja myteri, så ock för försök, förberedelse eller stämpling till eller
underlåtenhet att avslöja rymning under beredskapstillstånd eller krig dömes
till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Detsamma skall gälla försök,
förberedelse eller stämpling till våld eller hot mot krigsman, såframt ej
brottet, om det fullbordats, skulle hava vara att anse som ringa.

För medverkan till tjänstefel må dömas allenast den som
därigenom åsidosatt tjänsteplikt.

22 kap. 17§ Med fiende likställes i detta kapitelfrämmande
makt med vilken riket ej är i krig, om fara är att krig med den makten kan
uppkomma.

15§

För försök, förberedelse eller stämpling till eller
underlåtenhet att avslöja rymning samt för försök, förberedelse eller
stämpling till våld eller hot mot förman skall dömas till ansvar enligt 23 kap.

För medverkan till tjänstebrott får dömas endast den som
därigenom åsidosatt tjänsteplikt.

16§ Vid tillämpningen av 7, 9, 10 och 12 §§ skall med
fienden likställas främmande makt som riket inte är i krig med, om det finns
risk att riket kommer krig med den makten.

Krigsartiklar

22 kap.

Om landsförräderi m.m.

Den som, då riket är i krig,

1. hindrar, missleder eller förråder
krigsfolk eller andra som äro verksamma/ör/örsvaret av riket eller förleder
dem till myteri, trolöshet eller modlöshet,

2.
förråder,
fördärvar eller skadar befästning, krigsmateriel, fabrik, förråd,
kraftanläggning, trafikled, fartyg eller annat av betydelse för försvaret
eller folkförsörjningen,

3. genom osann framställning

sprider misströstan bland allmän

heten,

4. åt fienden anskaffar krigsfolk,

tjänstbarheter, förnödenheter eller

understöd, eller

5. begår annan dylik förrädisk

gärning.

I§

Den som, då riket är i krig,

1. hindrar, missleder eller förråder
dem som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri,
trolöshet eller modlöshet,

2.
förråder,
förstör eller skadar egendom som är av betydelse för totalförsvaret.

3. åt fienden anskaffar krigsfolk,
egendom eller tjänster, eller

4. begår annan liknande förrädisk
gärning.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1985/86:9

dömes, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för
rikets krigsmakt eller eljest för försvaret av riket eller för
folkförsörjningen eller innefattar avsevärt bistånd åt fienden, för
landsförräderi till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på
livstid.

Är
gärning som i första stycket sägs endast i mindre mån ägnad att medföra men för
försvaret av riket eller för folkförsörjningen eller innefattar den ringare
bistånd åt fienden än där sägs, dömes för landssvek till fängelse i högst sex
år. Bestod gärningen i anskaffande av tjänstbarheter eller förnödenheter
eller i annan tjänst åt fienden inom område som var besatt av denne, och kunde
gärningen med hänsyn till befolkningens behov, gärningsmannens försörjning
eller andra särskilda förhållanden ej anses otillbörlig, skall ej dömas till
ansvar.

skall, om
gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för totalförsvaret eller
innefattar avsevärt bistånd åt fienden, dömas för landsförräderi till fängelse
på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

Begår någon av oaktsamhet gärning som avses i 1 §, dömes
för landsskadlig vårdslöshet till fängelse i högst fyra år.

2 §

Begår någon en gärning som avses i 1 § och är den endast i
mindre mån ägnad att medföra men för totalförsvaret eller innefattar den
ringare bistånd åt fienden än som där sägs, skall dömas för lands-svek till
fängelse i högst sex år.

3§ Den som av oaktsamhet begår en gärning som avses i 1
eller 2 § skall dömas för landsskadlig vårdslöshet till fängelse i högst fyra
år.

4§ Innefattar en gärning som avses i 1 ~3 §§ anskaffande
av egendom eller tjänster åt fienden inom ett område som är besatt av denne
och kan gärningen med hånsyn till befolkningens behov, gärningsmannensförsörjning
eller andra särskildaförhållanden ej anses otillbörlig, skall ej dömas till
ansvar.

Prop.
1985/86:9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

2a§(13)
Om någon under beredskapstillstånd eller då riket är i krig bland allmänheten
sprider eller till främmande makt framför eller låter framkomma falskt rykte
eller annat osant påstående som är ägnat att framkalla fara för rikets säkerhet,
dömes för ryktesspridning till fara för rikets säkerhet till böter eller
fängelse i högst två

5§ Om någon, då riket är i krig, bland allmänheten sprider
eller till främmande makt framför eller låter framkomma falska rykten eller andra
osanna påståenden som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, skall
han dömas för ryktesspridning till fara för rikets säkerhet till böter eller
fängelse i högst två år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6§
Krigsman som, då riket är i krig, bland krigsmän sprider falskt rykte eller annat
osant påstående, ägnat att framkalla trolöshet eller modlöshet, dömes för
försvars-skadlig ryktesspridning till disciplinstraff eller fängelse i högst
två år.

Detsamma skall gälla om någon då riket är i krig bland
krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att
framkalla trolöshet eller modlöshet.

11§ Den
som vid krigföring, genom att använda stridsmedel ägnat att förorsaka onödigt
lidande eller genom att missbruka kännetecknet röda korset eller annorledes,
förfar på sätt som står i strid mot gällande avtal med främmande makt eller
allmänt erkända folkrättsliga grundsatser, dömes för folkrätt sbrott till
fängelse i högst fyra år; är brottet ringa, må dömas till böter eller, om han
är krigsman, till disciplinstraff. För folkrättsbrott dömes jämväl den som i
annat fall än vid krigföring åsidosätter vad som skall iakttagas enligt sådana
avtal eller grundsatser angående skydd för sårade, sjuka och skeppsbrutna vid
stridskrafter i fält eller till sjöss, krigsfångar eller civilpersoner under
krigstid eller eljest angående ockupation, och därigenom orsakar skada å
person, kroppsligt eller själsligt lidande eller ock annan skada eller
olägenhet som ej är ringa.

6§ Den som gör sig skyldig till en svår överträdelse av
något sådant avtal med främmande makt eller någon sådan allmänt erkänd
grundsats, som rör den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter,
skall dömas för folkrättsbrott till fängelse i högst fyra år. Sådana svåra
överträdelser är bland andra

1. att använda stridsmedel som

är förbjudna enligt folkrätten,

2.
att
missbruka kännetecknet röda korset. Förenta Nationernas kännetecken,
civilförsvarets internationella kännetecken, parlamentära flaggor eller andra
internationellt erkända kännetecken eller att med hjälp av förrädiskt
förfarande av något annat slag döda eller skada en motståndare,

3.
att
anfalla civilpersoner eller den som är försatt ur stridbart skick,

4.
att
inleda ett urskillningslöst anfall med vetskap om att anfallet kommer att
förorsaka synnerligen

(13)
Senaste lydelse 1976:509.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:9

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse på viss tid,
lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet år
grovt skall särskilt beaktas, om det förövats genom ett stort antal skilda
handlingar eller om därigenom eljest många människor dödats eller skadats
eller omfattande egendomsförlust uppkommit.

svåra förluster eller skador på civilpersoner eller civil
egendom,

5.
att
inleda anfall mot anläggningar eller installationer som åtnjuter särskilt
folkrättsligt skydd,

6.
att
tillfoga av folkrätten särskilt skyddade personer allvarligt lidande, att
tvinga krigsfångar eller civilpersoner att tjänstgöra hos deras motparts väpnade
styrkor eller att i strid mot folkrätten beröva civilpersoner friheten,

7.
att, i
andra fall än som anges i 1—6, godtyckligt och i stor omfattningförstöra eller
tillägna sig egendom som åtnjuter ett särskilt folkrättsligt skydd.

Är
brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst tio år eller på livstid. Vid
bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har förövats genom
ett stort antal skilda handlingar eller om många människor dödats eller skadats
eller omfattande egendomsförlust uppkommit på grund av brottet.

Om ett folkrättsbrott har begåtts av den som är krigsman,
skall också hans förman dömas i den mån denne haft möjlighet att förutse
brottet men inte gjort vad som ankommit på honomför att förhindra detta.

12 §

För
försök, förberedelse eller stämpling till landsförräderi, landssvek eller
överlöpande till fienden dömes till ansvar enligt vad 123 kap. stadgas. Såsom
stämpling skall även anses att träda i förbindelse med fienden för att förbereda,
möjliggöra eller underlätta att brott som nu sagts må förövas. För förberedelse
eller stämpling under tid, då riket hotas av krig, ockupation eller andra
fientligheter, dömes till ansvar ändå att fientlig-heter icke utbrutit.

Den som underlåter att avslöja landsförräderi, landssvek
eller överlöpande tillfienden, dömes ock till ansvar enligt vad i 23kap. sägs;

7§ För
försök, förberedelse eller stämpling till landsförräderi eller landssvek skall
dömas till ansvar enligt 23 kap. Som stämpling skall även anses att träda i
förbindelse med fienden för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att
brott som nu sagts förövas. För förberedelse eller stämpling under tid, då
riket hotas av krig, ockupation eller andra fientligheter, skall dömas till
ansvar trots att fientligheter inte utbrutit.

Den som underlåter att avslöja landsförräderi eller
landssvek skall dömas till ansvar enligt 23 kap. Till sådant ansvar skall
han dömas

Prop.
1985/86: 9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

och skall till sådant ansvar dömas jämväl om han icke
insett men bort inse att brottet var åfärde.

13 § Har under krig brott förövats av någon som därvid
icke saknat anledning antaga att gärningen enligt krigsbruk var tillåten, må
dömas till lindrigare straff anför gärningen är stadgat. Äro omständigheterna
synnerligen mildrande, skall ej dömas till ansvar.

även om
han inte insett men bort inse att brottet höll på att ske.

8§ Har under krig brott förövats av någon som därvid inte
saknat anledning anta att gärningen enligt krigsbruk var tillåten, får dömas
till lindrigare straff än vad som är stadgat för gärningen. Är omständigheterna
synnerligen mildrande, skall inte dömas till ansvar.

15 § Därest, då riket är i krig, gärning som avses i 21
kap. eller i detta kapitel förövas mot stat, vilken är förbunden med riket,
mot sådan stats krigsmakt eller mot någon som tillhör denna, skall vad som är
stadgat om enahanda gärning mot riket, dess krigsmakt eller krigsman äga
motsvarande tillämpning.

16§(14) I den mån det med hänsyn till krigsfara, vari
riket befinner sig, eller andra av krig föranledda utomordentliga
förhållanden finnes påkallat, äger regeringen förordna, att vad i 19 och 21
kap. samt i detta kapitel stadgas för det fall att riket är i krig skall i
tillämpliga delar gälla Jämväl beträffande brott som förövas under annan tid.

Om riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat
av främmande makt utan att militärt motstånd förekommer, skall likaledes
beträffande brott som förövas under sådan tid i tillämpliga delar gälla vad i
de nämnda kapitlen finnes stadgat för det fall att riket är i krig. Därvid
skall vad som sägs om rikets försvar äga tillämpning å motståndsverksamheten
och vad som sägs om fienden äga tillämpning å ockupationsmakten.

9§ Om en gärning som avses i 21 kap. eller i detta kapitel
förövas mot en stat som är förbunden med riket, mot en sådan stats krigsmakt
eller mot någon som tillhör denna, skall vad som föreskrivs om sådana gärningar
mot riket, dess försvarsmakt eller krigsmän tillämpas.

10§

Om
riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som
är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får
regeringen föreskriva att vad som sågs i 19 kap. och detta kapitel för den
händelse att riket är i krig skall tillämpas. Föreskriften skall av regeringen
upphävas, när sådana förhållanden inte längre föreligger.

Om riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat
av främmande makt utan att militärt motstånd förekommer, skall vad som i de
nämnda kapitlen saml i 21 kap. sägs om rikets försvar tillämpas på
motståndsverksamheten och vad som sägs om fienden tillämpas på
ockupationsmakten.

(14)
Senaste lydelse 1974:565.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:9

17§ Med
fiende likställes i detta kapitel främmande makt med vilken riket ej är i
krig, om fara är att krig med den makten kan uppkomma.

1I§ Med
fiende likställs i detta kapitel främmande makt som riket inte är i krig med,
om det finns risk att riket kommer i krig med den makten.

Gärning
som någon begått på befallning av den under vars lydnad han står skall ej
medföra ansvar för honom, om han med hänsyn till lydnadsförhållandets art,
gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt hade att efterkomma
befallningen.

Gärning
som någon begått på order av den under vars lydnad han står skall ej medföra
ansvar för honom, om han med hänsyn till lydnadsförhållandets art, gärningens
beskaffenhet och omständigheterna i övrigt hade att lyda ordern.

Dömes
någon till fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med tillämpning av 34
kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde
med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en
sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som
anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk
klinik enligt 9 § lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i
brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke
samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken
den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det
antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse
överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall
anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Dömes
någon till fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med tillämpning av 34
kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde
med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en
sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som
anhållen, häktad eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 9§ lagen
(1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för
frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt skett verkställighet
av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkställts
i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall
anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet
ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom
frihetsberövandet.

(15)
Senaste lydelse 1981:211.

Prop. 1985/86:9
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Undanröjes
villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss
tid, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihets-berövande, som
föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom
förordnals att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även
ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke
tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Dömes
någon till böter eller dis- Dömes någon till böter och har

ciplinstraff
och har han med anled- han med anledning av misstanke

om brott, som prövats
genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i första
stycket, må förordnas att påföljden skall anses hett eller delvis verkställd
genom frihetsberövandet.

ning
av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på
sätt som an-gives i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt
eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

9§(16)

Vid
bestämmande av straff för brott av arbetstagare må hänsyn tagas till
avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet
eller enligt författning, som gäller för anställningsförhållandet, och må
böter eller disciplinstraff som eljest skolat ådömas helt eftergivas.

Med
arbetstagare likställes den som

utövar
uppdrag åt annan.

Ifråga
om brott av krigsman som omfattas av lagen (1985:00) om disciplinförseelser av
krigsmän får på samma sätt som anges i första stycket hänsyn tas till
disciplinpåföljd som har ålagts honom enligt nämnda lag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Förekommer
till verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och dom på böter,
förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkorhg dom,
skyddstillsyn eller disciplinstraff skall livstidsstraffet träda i stället för
den andra påföljden.

Förekommer
till verkställighet på en gång en dom på fängelse på viss

Förekommer
till verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och dom på böter,
förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom eller
skyddstillsyn, skall livstidsstraffet träda i stället för den andra påföljden.

Förekommer
till verkställighet på en gång en dom på fängelse på viss

(16) Senaste
lydelse 1975:667.

(17) Senaste
lydelse 1983: 351.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 9

tid
i minst två år och en dom på tid i minst två år och en dom på

böter, förvandlingsstraff för böter böter eller förvandlingsstraff för

eller disciplinsstraff som har med- böter som har meddelats innan det

delats innan det förstnämnda fäng- förstnämnda fängelsestraffet har

elsestraffet har börjat avtjänas, börjat avtjänas, skall det straffet

skall det straffet träda i stället för träda i stället för den andra påfölj

den andra påföljden. den.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

I
fråga om disciplinstraff som har ålagts före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.

När
någon före ikraftträdandet har varit tagen i förvarsarrest, tillämpas 33 kap. 5
§ första stycket i dess äldre lydelse.

Efter
ikraftträdandet får ej dömas till disciplinstraff Vid tillämpning efter
ikraftträdandet av äldre straffbestämmelser skall vad som sägs om
disciplinstraff i stället avse böter.

3 Förslag till

Lag om ändring i vämpliktslagen (1941:967)

Härigenom
föreskrivs i fråga om värnpliktslagen (1941:967) dels att 31 och 32 §§ skall ha
nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 38
och 39§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

31
§(1)

Värnpliktig
inkallas till tjänstgöring genom personlig order. Inkallelse må dock, där
regeringen så förordnar, ske på annat ändamålsenligt sätt.

Värnpliktig är skyldig att inställa sig till tjänstgöring enligt
inkallelseordern. Är han av laga förfall förhindrad att inställa sig, skall
han så snart som möjligt anmäla sitt förhinder till den som utfärdat kallel-

32 § (2)

Värnpliktig
skall efterkomma Värnpliktig skall lyda en förmans

kallelse
till tjänstgöring. Är han av order, om det inte är uppenbart att laga
förfall hindrad att inställa sig, ordern inte angår tjänsten, skall han så
snart det kan ske anmäla förfallet till den som utfärdat kallelsen.

(1) Senaste
lydelse 1975:555.

(2) Senaste
lydelse 1969:378. 25

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Värnpliktig skall ställa sig till ef- Värnpliktig skall även i övrigt

terrättelse de tjänstgöringsföre- rätta sig
efter de tjänstgöringsföre

skrifter som meddelas honom. skrifter
som gäller för honom.

38 § (3)

Värnpliktig, söm av oaktsamhet underlåter att enligt
inkallelseorder inställa sig till tjänstgöring eller som underlåter att anmäla
laga förfall enligt 31 §, döms till böter.

39 §(4)

Värnpliktig, som oiovligen avviker eller i annat fall än
som avses i 38 §, uteblir från tjänstgöring, vägrar eller underlåter att lyda
en förmans order eller på annat sätt åsidosätter vad som åligger honom, döms,
om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för utbildningen eller tjänsten
i övrigt, för värnpliktsbrott till böter eller fängelse i högst ett år.

Ansvar enligt första stycket inträder inte, om straff för
gärningen är föreskrivet i 21 kap. brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1986.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 8§ och 10 kap. 4§ lagen
(1976:600) om offentlig anställning(l) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

8 §

Arbetstagare hos staten som är En arbetstagare hos staten som

anställd med fullmakt får förflyttas är anställd med
fullmakt får förflyt-till annan statlig tjänst, som till- tas till en annan
statlig tjänst, som

(3) Förutvarande 38 § upphävd genom
1969:378.

(4) Förutvarande 39 § upphävd genom
1969:378. 26 (1) Lagen omtryckt 1982:100.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:9

sättes med fullmakt. Inom
försvarsmakten får dessutom arbetstagare, som är krigsman och anställd med
förordnande tills vidare, förflyttas till annan anställning avsedd för krigsman
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Förflyttning
enligt första stycket till anställning hos myndighet inom annat
verksamhetsområde får ske endast om arbetsuppgifterna är likartade eller
arbetstagaren i allt fall med hänsyn till sin utbildning är lämpad för
anställningen.

Om
förflyttning av den som är utnämnd till ordinarie domare/öre-skrives i
regeringsformen.

tillsättes med fullmakt.
Inom försvarsmakten får dessutom en arbetstagare, som har en militär tjänst
och som är anställd med förordnande tills vidare, förflyttas till en annan
militär tjänst enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Förflyttning enligt första
stycket till en anställning hos en myndighet inom något annat verksamhetsområde
får endast ske om arbetsuppgifterna är likartade eller arbetstagaren i allt
fall med hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställningen.

Om förflyttning av den som
är utnämnd till ordinarie domare/öre-skrivs i regeringsformen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Disciplinpåföljd
som avses i 1-3 §§ får e/'åläggas

1. krigsman, som är
underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken.

Disciplinpåföljd
som avses i 1-3 §§ får inte åläggas

1.
dem, som kan åläggas disciplinpåföljd enligt lagen (1985:00) om
disciplinförseelser av krigsmän, för förseelser som omfattas av den lagen,

2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin
yrkesutövning står under socialstyrelsens tillsyn, för förseelse i denna
yrkesutövning av sådan beskaffenhet att den skall prövas av hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd,

3.
veterinär,som står under länt- 3.
veterinärer, som står under bruksstyrelsens inseende, om för-
lantbruksstyrelsens inseende, om seelsen har skett i utövning av ve- förseelsen
har skett i utövning av terinäryrket. veterinäryrket.

Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1986.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor

Härigenom
föreskrivs att 6§ lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6§

Sedan
en kvinna har antagits till Sedan en kvinna har antagits till

grundutbildningen
gäller 34, 35 och grundutbildningen gäller 32, 34,

37§§värnphktslagen(1941:967)för 35 och 37 §§ värnphktslagen

henne tills utbildningen slutar. (1941:967) för henne tills utbild-

ningen
slutar.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

6 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom
föreskrivs att 2 kap. 2§, 24 kap. 22 § samt 48 kap. 5 och 15 §§
rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
kap. 2§(1)

Hovrätt
tillkommer att som förs- Hovrätt tillkommer att som förs

ta domstol upptaga mål om ansvar ta domstol upptaga mål om ansvar

eller enskilt anspråk på grund av eller enskilt anspråk på grund av

brott som i utövningen av tjänsten brott som i utövningen av tjänsten

eller uppdraget begåtts av domare i eller uppdraget begåtts av domare i

allmän underrätt eller krigsrätt eller allmän underrätt eller av konkurs-

av konkursdomare, inskrivningsdo- domare, inskrivningsdomare eller

mare eller annan som vid inskriv- annan som vid inskrivningsmyn-

ningsmyndighet har förordnats att dighet har förordnats att handlägga

handlägga inskrivningsärende. inskrivningsärende.

Hovrätt
är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka såföreskrives i lag.

28 (1) Senaste lydelse 1974:573.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 9

24 kap.

22 § (2)

Den som är häktad skall utan Den som är häktad skall utan

dröjsmål föras till allmänt häkte. dröjsmål föras
till allmänt häkte. Häktad krigsman må dock i stället föras till militärhäkte.

Är det av synnerlig vikt att den häktade för utredning
angående det brott, som föranlett häktningen, eller ett annat brott, för vilket
han misstänks, förvaras på annan plats än som anges i första stycket, får
rätten på yrkande av åklagaren förordna att överförandet tills vidare skall
anstå. Rätten eller åklagaren får även besluta att den häktade, sedan han överförts
till häkte, skall för förhör eller annan åtgärd inställas på en plats utom
häktet.

Om förvaring av häktad som undergår eller undergått
rättspsykiatrisk undersökning gälla särskilda bestämmelser.

48 kap. 5 § (3)

Strafföreläggande får icke utfärdas,

om förutsättningar för allmänt åtal ej föreligga,

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den
misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga till bedömning,

om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt
anspråk i anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas.

Ifråga om villkor för användning av strafföreläggande i
militärt brottmål gälla särskilda bestämmelser.

15 § (4)

Föreläggande av ordningsbot får Föreläggande av ordningsbot får

icke utfärdas, icke utfärdas,

om den misstänkte förnekar gär- om den misstänkte förnekar gär

ningen, ningen,

om i föreläggandet ej upptagas om i föreläggandet ej upptagas

alla brott av den misstänkte, vilka alla brott av den misstänkte, vilka

enligt polismannens vetskap före- enligt polismannens vetskap före

ligga till bedömning, ligga till bedömning, eller

om det föreligger anledning att om det föreligger anledning att

antaga att talan om enskilt anspråk antaga att talan om enskilt anspråk

kommer att föras, eller kommer att föras.

om det föreligger anledning att antaga att brottet bör
föranleda disciplinstraff för krigsman.

Föreläggande bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara

påkallat att åklagare prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brot

tet.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986.

(2) Senaste lydelse 1981:1294.

(3) Senaste lydelse 1975:670.

(4) Senaste lydelse 1975:670. 29

Prop. 1985/86:9

7
Förslag till

Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom
föreskrivs att 3 kap. 10 § skadeståndslagen (1972:207) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Talan om ersättning enligt
2§ med anledning av dom eller beslut av högsta domstolen, regeringsrätten,
hovrätt, allmän underrätt eller krigsrätt väckes vid den domsto! som enhgt 2
kap. 2 § eller 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behörig att upptaga där angivna
mål på grund av brott av domare vid den domstol som meddelat domen eller
beslutet. Motsvarande gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med anledning
av beslut eller åtgärd av någon som anges i nämnda lagrum i rättegångsbalken.
Sådan talan med anledning av beslut av riksdagen eller regeringen väckes i
högsta domstolen.

Talan om ersättning enligt
2§ med anledning av dom eller beslut av högsta domstolen, regeringsrätten,
hovrätt, eller allmän underrätt väckes vid den domstol som enligt 2 kap. 2 §
eller 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behörig att upptaga där angivna mål på
grund av brott av domare vid den domstol som meddelat domen eller beslutet.
Motsvarande gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2§ med anledning av
beslut eller åtgärd av någon som anges i nämnda lagrum i rättegångsbalken.
Sådan talan med anledning av beslut av riksdagen eller regeringen väckes i
högsta domstolen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 515) om ersättning vid
frihetsinskränkning

Härigenom
föreskrivs att 1 och 2§§ lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som har varit häktad
på grund av misstanke om ett eller flera brott eller som till följd av sådan
misstanke under mer än 24 timmar i

(1) Senaste lydelse 1974:576.

(2) Senaste
lydelse 1981:1302.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1985/86:9

sträck
har varit anhållen, underkastad reseförbud eller anmälningsskyldighet,
intagen på rättspsykiatrisk klinik eller tagen i förvar genom beslut av
befälhavare på fartyg eller luftfartyg eller av beskickning eller konsulat
har rätt till ersättning av staten, om

sträck har varit anhållen, underkastad reseförbud eller
anmälningsskyldighet, intagen på rättspsykiatrisk klinik, tagen i
förvarsarrest eller tagen i förvar genom beslut av befälhavare på fartyg eller
luftfartyg eller av beskickning eller konsulat har rätt till ersättning av
staten, om

3.
förundersökning avslutas utan att åtal väcks, eller

1. frikännande dom meddelas,

2. åtalet avvisas eller avskrivs,

3. förundersökning avslutas utan att
åtal väcks eller, såvitt gäller förvarsarrest, beslutet härom upphävs utan att
målet hänskjuts till rättegång eller disciplinstraff åläggs, eller

4. beslutet om frihetsinskränkning
genom avslag på häktningsframställning eller efter överprövning, fullföljd av
talan eller anlitande av särskilt rättsmedel upphävs eller ersätts av beslut om
mindre ingripande åtgärd eller undanröjs utan förordnande om ny handläggning.

Den som på
grund av misstanke om flera brott har utsatts för en sådan frihetsinskränkning
som avses i första stycket har rätt till ersättning av staten, om det
beträffande något av brotten inträffar en omständighet som nämns i första
stycket 1-3 och det är uppenbart att frihetsinskränkningen inte skulle ha
beslutats endast för den övriga brottsligheten.

Den som
har varit häktad eller under mer än 24 timmar i sträck har varit anhållen som
misstänkt för ett eller flera brott har också rätt till ersättning, om brottet
eller något av brotten i domen hänförs till en mildare straffbestämmelse och
det är uppenbart att frihetsinskränkningen vid en sådan bedömning inte skulle
ha beslutats.

2
§ (3)

Den som
har undergått fängelse, förvandlingsstraff för böter eW&r fritidsstraff
har rätt till ersättning av staten, om efter fullföljd av talan eller anlitande
av särskilt rättsmedel frikännande dom meddelas eller mindre ingripande
påföljd ådömes eller dom eller beslut som legat till grund för verkställigheten
undan-röjes utan förordnande om ny handläggning. Detsamma gäller den som efter
förordnande av domstol enligt 31 kap. 3§ brottsbalken har undergått sluten
psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda.

Den som
har undergått fängelse, förvandlingsstraff för böter eller utegångsförbud
enligt lagen (1985:00) om disciplinförseelser av krigsmän har rätt till
ersättning av staten, om efter fullföljd av talan eller anlitande av särskilt
rättsmedel frikännande dom meddelas eller mindre ingripande påföljd ådömes
eller dom eller beslut som legat till grund för verkställigheten undan-röjes
utan förordnande om ny handläggning. Detsamma gäller den som efter förordnande
av domstol enligt 31 kap. 3 § brottsbalken har undergått sluten psykiatrisk
vård eller

(3)
Senaste lydelse 1981:220.

Prop. 1985/86:9
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

vård
i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Äldre
bestämmelser om ersättning på grund av beslut om förvarsarrest och
fritidsstraff gäller även efter ikraftträdandet. Vid tillämpningen av 1 §
första stycket 3 skall därvid med disciplinstraff jämställas disciplinpåföljd.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m.

Härigenom
föreskrivs att 11 § lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för
försvaret m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Krigsmän och polismän
som bevakar skyddsföremål samt skyddsvakter får, i den utsträckning som
krävs för att bevakningsuppgiften skall kunna fullgöras.

Personal
inom försvarsmakten och polismän som bevakar skyddsföremål samt skyddsvakter
får, i den utsträckning som krävs för att bevakningsuppgiften skall kunna
fullgöras,

1. begära
att var och en som försöker få tillträde till eller uppehåller sig

vid skyddsföremålet skall lämna uppgift om namn, födelsetid och hemvist

samt kroppsvisitera denne och undersöka egendom som han för med sig

och som inte utgör brev eller annan enskild handling,

2. avvisa
eller avlägsna eller, om en sådan åtgärd ej är tillräcklig, tillfäl

ligt omhänderta en person vid skyddsföremålet eller egendom som denne

medför, om han

a. överträder
något förbud som har meddelats med stöd av denna lag,

b. vägrar
att på begäran lämna uppgift om namn, födelsetid eller hemvist

eller lämnar uppgift därom som skäligen kan antas vara oriktig,

c. vägrar
att underkasta sig kroppsvisitation eller undersökning av med

förd egendom.

Sådan personal inom
försvarsmakten som avses i första stycket och skyddsvakter har dessutom inom
skyddsföremålet eller i dess närhet samma befogenhet som polismän att gripa
den som det finns skäl att anhålla för spioneri, sabotage eller förberedelse
till sådant brott samt att lägga beslag på föremål som han för med sig. Vad
som

Krigsmän som avses
i första stycket och skyddsvakter har dessutom inom skyddsföremålet eller i
dess närhet samma befogenhet som polismän att gripa den som det finns skäl att
anhålla för spioneri, sabotage eller förberedelse till sådant brott samt att
lägga beslag pä föremål som han för med sig. Vad som har sagts nu gäller också
om

(1) Senaste lydelse
1980:585.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 9

den
misstänkte är på flykt från har sagts nu gäller också om den

skyddsföremålet. misstänkte är på flykt från skydds-

föremålet.

De
befogenheter som anges i första och andra styckena tillkommer även
gränsövervakningsmän som avses i lagen (1979:1088) om gränsövervakning i krig
m. m. Råder civilförsvarsberedskap, tillkommer befogenheterna all civil
bevakningspersonal vid skyddsföremålet.

Har
någon annan än en polisman verkställt omhändertagande enligt första stycket 2
eller gripande eller beslag enligt andra stycket, skall anmälan omedelbart
göras till en polisman. Denne skall omedelbart pröva om åtgärden skall bestå.
Den som har omhändertagits enligt första stycket 2 skall friges så snart
ändamålet med omhändertagandet har förfallit, dock senast sex timmar efter
omhändertagandet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av
strafftid m.m.

Härigenom
föreskrivs att 4, 6, 9, 10 och 13 §§ lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4§(1)

Den
som är häktad får avge nöjd- Den som är häktad får avge nöjd

förklaring inför styresmannen vid förklaring inför styresmannen vid

den kriminalvårdsanstalt där han är den kriminalvårdsanstalt där han är

intagen eller föreståndaren för det intagen eller föreståndaren för det

häkte eller chefen för den rättspsy- häkte eller chefen för den rättspsy

kiatriska klinik där han förvaras el- kiatriska klinik där han förvaras. Är

ler, om han hålles i militärhäkte, den som sålunda äger mottaga nöjd-

inför den befattningshavare som förklaring ej «ärvara«(ie, får förkla-

har uppsikt över häktet. Är den ringen avges inför den som är i hans

som sålunda äger mottaga nöjdför- ställe. I fråga om häktad som förva-

klaring ej/(//.jfäi/es, får förklaringen ras på rättspsykiatrisk khnik kan

avges inför den som är i hans ställe. regeringen förordna att nöjdförkla-

I fråga om häktad som förvaras på ring i
vissa fall skall avges inför när-

rättspsykiatrisk klinik kan regering- måste polismyndighet.

en förordna att nöjdförklaring i vis

sa fall skall avges inför närmaste

pohsmyndighet.

Nöjdförklaring
som avses i första stycket gäller endast om den som

mottager förklaringen har tillgång till domen eller rättens bevis om målets

(1)
Senaste lydelse 1979:692. 33

3
Riksdagen 1985/86. I samt. Nr 9

Prop.
1985/86: 9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

utgång, såvitt rör den dömde (domsbevis), samt den dömde
haft betänketid till andra dagen efter den då domen avkunnades för honom vid
rätten eller på annat sätt delgavs honom. Den dömde skall om möjligt beredas
tillfälle att under betänketiden samråda med sin försvarare.

Den som får taga emot nöjdföklaring enligt första stycket
skall så snart det kan ske erinra den dömde om hans rätt att avge
nöjdförklaring samt upplysa den dömde om när och hur det kan ske. Det åligger
honom vidare att den dag, då nöjdförklaring först kan avges, efterhöra om den
dömde vill avge sådan förklaring.

6 §(2)

Den som icke är häktad eller intagen i
kriminalvårdsanstalt får avge nöjdförklaring inför styresman vid
kriminalvårdsanstalt eller föreståndare för allmänt häkte eller den som är i
sådan befattningshavares ställe eller inför polismyndighet. Den som fullgör
militärtjänstgöring får avge nöjdförklaring även inför befattningshavare vid
försvarsmakten, som har bestraffningsrätt över honom i disciplinmål.

Nöjdförklaring enligt första stycket får avges endast om
den som vill avge förklaringen överlämnar dom eller domsbevis till den som skall
taga emot förklaringen.

9 §(3)

Är den
som skall undergå fängelse häktad eller är han intagen i kriminalvårdsanstalt
för undergående av påföljd i annat mål när domen får verkställas, skall
styresmannen vid den kriminalvårdsanstalt där han är intagen eller
föreståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsykiatriska klinik
där han förvaras omedelbart befordra domen till verkställighet.

Är den som skall undergå fängelse häktad eller är han
intagen i kriminalvårdsanstalt för undergående av påföljd i annat mål när
domen får verkställas, skall styresmannen vid den kriminalvårdsanstalt där han
är intagen eller föreståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsykiatriska
klinik där han förvaras eller, om han hålles i militärhåkte, den befattningshavare
som har uppsikt över häktet omedelbart befordra domen till verkställighet.

Förvaras den som är häktad i målet ej i
kriminalvårdsanstalt, skall han för verkställighet förpassas till sådan
anstalt.

Är den
dömde häktad i annat mål när domen får verkställas och förvaras han ej i
kriminalvårdsanstalt, får verkställigheten påbörjas där han förva-

(2) Senaste lydelse 1979:692.

(3) Senaste lydelse 1981:212.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:9

Är den som skall undergå fängelse icke häktad eller
intagen i kriminalvårdsanstalt när domen enligt 2 § första stycket får
verkställas, skall kriminalvårdsstyrelsen förelägga honom att senast viss dag
inställa sig vid den kriminalvårdsanstalt, där domen skall verkställas.

Om den dömde inte efterkommer eller inte kan nås av
föreläggande enligt första stycket eller om fara för detta föreligger, skall
polismyndigheten i den ort där han vistas på begäran av kriminalvårdsstyrelsen
låta förpassa honom till anstalten.

Avger
den dömde nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanstalt eller
föreståndare för allmänt häkte, skall den som tager emot förklaringen
omedelbart befordra domen till verkställighet. Avger den dömde
nöjdförklaring inför polismyndighet, skall den som tager emot förklaringen
låta förpassa den dömde till kriminalvårdsanstalt enligt bestämmelser som
kriminalvårdsstyrelsen meddelar.

Avger den dömde nöjdförklaring inför styresman vid
kriminalvårdsanstalt eller föreståndare för allmänt häkte, skall den som
tager emot förklaringen omedelbart befordra domen till verkställighet. Avger
den dömde nöjdförklaring inför polismyndighet eller befattningshavare vid
försvarsmakten, skall den som tager emot förklaringen låta förpassa den dömde
till kriminalvårdsanstalt enligt bestämmelser som kriminalvårdsstyrelsen
meddelar. Befattningshavare vid försvarsmakten skall begära biträde av
polismyndigheten i orten för att verkställa förpassningen.

Påträffas någon som avvikit från kriminalvårdsanstalt
eller som annars enligt särskilt beslut skall återföras till
kriminalvårdsanstalt eller som annars enligt särskilt beslut skall återföras
till kriminalvårdsanstalt för fortsatt verkställighet av ett fängelsestraff,
skall polismyndigheten förpassa honom till sådan anstah.

Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde
avviker, får polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid
kriminalvårdsanstalten i stället för att förpassa honom dit.

13
§(5)

Visar den
som har dömts till fängelse att en ansökan om att han av nåd skall befrias från
straffet eller få detta utbytt mot böter eller disciplinstraff, villkorlig
dom, skyddstillsyn eller överlämnande till särskild vård har getts in till regeringen
sist den dag då han enligt 10 § första stycket senast skulle ha inställt sig
vid kriminalvårdsanstalt, skall verkstäUigheten anstå i avvaktan på
regeringens beslut med anledning av ansökningen. Detta gäl-

Visar den
som har dömts till fängelse att en ansökan om att han av nåd skall befrias från
straffet eller få detta utbytt mot böter, villkorlig dom, skyddstillsyn eller
överlämnade till särskild vård har getts in till regeringen sist den dag då han
enligt 10 § första stycket senast skulle ha inställt sig vid kriminalvårdsanstalt,
skall verkställigheten anstå i avvaktan på regeringens beslut med anledning av
ansökningen. Detta gäller dock inte om den

(4) Senaste lydelse 1984: 397.

(5) Senaste lydelse 1982: 364.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ler
dock inte om den dömde är inta- dömde är intagen i häkte eller kri

gen i häkte eller kriminalvårdsan- minalvårdsanstalt, om nåd tidigare

stah, om nåd tidigare har sökts i har sökts i målet eller om det finns

målet eller om det finns skälig an- skälig anledning antaga att den

ledning antaga att den dömde av- dömde avviker,

viker.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:688) om skydd för viss
tjänsteutövning

Härigenom
föreskrivs att lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Skydd
som avses i 17 kap. 5§ brottsbalken skall tillkomma

1. befattningshavare som handhar säkerhets- eller
ordningstjänst vid kanal- eller slussverk eller järnvägsanläggning eller allmän
flygplats eller godkänd enskild flygplats;

2. den som utan att vara krigs- 2. den
som för försvaret fullgör man för försvaret fullgör bevak- bevaknings-
eller ordningsuppgift nings- eller ordningsuppgift och och därvid bär
uniform eller märke därvid bär uniform eller märke som som tydligt utvisar
denna uppgift, tydligt utvisar denna uppgift.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m.

Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker
m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§(1)

Alkoholhaltiga
drycker eller and- Alkoholhaltiga drycker eller and-

ra
berusningsmedel, vilka påträffas ra berusningsmedel, vilka påträffas hos
den som gör sig skyldig till gär- hos den som brutit mot 4 § lagen

36 (1) Senaste lydelse 1977: 297.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:9

(1951:649) om straff
för vissa trafikbrott, 13 kap. 6§ luftfartslagen (1957:297) eller 325 §
sjölagen (1891:35 s. 1) skall vara förverkade, om det inte finns särskilda
skäl mot detta.

Detsamma
skall gälla om sådana drycker eller berusningsmedel påträffas hos den som
medföljt vid tillfället, om berusningsmedlen kan antas ha varit avsedda även
för den som begått gärningen.

ning
som avses i 21 kap. 13 eller 14 § brottsbalken och därvid är berusad, så att
det framgår av hans åtbörder eller tal, skola vara förverkade om ej särskilda
skäl äro däremot.

Samma
lag vare, om sådana drycker eller berusningsmedel påträffas hos den som brutit
mot 4§ lagen om straff för vissa trafikbrott, 13 kap. 6§ luftfartslagen eller
325 § sjölagen eller hos någon som medföljt vid tillfallet, såframt berusningsmedlen
må antagas hava varit avsedda även för den som begått gärningen.

Medför
någon i strid mot gällande bestämmelser spritdrycker, vin eller starköl vid
offentlig tillställning, skola de ock vara förverkade som i första stycket
sägs.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

13 Förslag till

Lag om ändring i polislagen (1984: 387)

Härigenom föreskrivs
att 23 § polislagen (1984:387) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vad som föreskrivs i 10 §
första stycket 1, 2 och 4 gäller även sådan • vaktpost eller annan krigsman som
tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning och föreskrifterna
i 10 § första stycket 1-4 även tjänsteman vid tullverkets kustbevakning som
enligt särskilda bestämmelser medverkar vid polisiär övervakning. Bestämmelsen
i 10 § första stycket 2 gäller dessutom den som annars med laga stöd skall
verkställa ett frihetsberövande och bestämmelsen i samma paragraf första
stycket 4 den som i myndighetsutövning har befogenhet att

Vad som föreskrivs i 10 §
första stycket 1, 2 och 4 gäller även sådan vaktpost eller annan som vid försvarsmakten
tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning och föreskrifterna
i 10 § första stycket 1—4 även tjänsteman vid tullverkets kustbevakning som enligt
särskilda bestämmelser medverkar vid polisiär övervakning. Bestämmelsen i 10 §
första stycket 2 gäller dessutom den som annars med laga stöd skall verkställa
ett frihetsberövande och bestämmelsen i samma paragraf första stycket 4 den
som i myndighetsutövning

Prop.
1985/86: 9

har befogenhet att
verkställa någon sådan åtgärd som där anges. Vid ingripande med stöd av 10§
första stycket 4 tillämpas också andra stycket samma paragraf

verkställa
någon sådan åtgärd som där anges. Vid ingripande med stöd av 10 § första
stycket 4 tillämpas också andra stycket samma paragraf.

När
den som avses i första stycket med laga stöd berövar någon friheten eller
avlägsnar någon, tillämpas också 19 § 1.

Bestämmelserna i 13 §
gäller också en ordningsvakt, om inte annat framgår av hans förordnande. Har en
ordningsvakt omhändertagit någon, gäller dock att den omhändertagne skyndsamt
skall överlämnas till närmaste polisman. I fråga om befogenhet för en
tjänsteman vid tullverkets kustbevakning att tillämpa 13 § finns särskilda
bestämmelser.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

14 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom
föreskrivs att 5 b, 24 och 25 §§ rättshjälpslagen (1972:429) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Med domstol förstås i
denna lag allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, bostadsdomstolen,
försäkringsöverdomstolen, försäkringsrätt, marknadsdomstolen,
pa-tentbesvärsrätten, arbetsdomstolen och krigsrätt. Vad i lagen sägs om
domstol skall även gälla arrendenämnd, hyresnämnd och statens va-nämnd.

Med domstol förstås i
denna lag allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, bostadsdomstolen,
försäkringsöverdomstolen, försäkringsrätt, marknadsdomstolen,
pa-tentbesvärsrätten och arbetsdomstolen. Vad i lagen sägs om domstol skall
även gälla arrendenämnd, hyresnämnd och statens va-nämnd.

s. 38 Kontrollera mot PDF

I den mån ej särskilda
föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevisning i mål eller ärende vid
allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eller
krigsrätt med skäUgt belopp enligt domstolens bestämmande.

1 den mån ej särskilda
föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevisning i mål eller ärende vid
allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen med
skäligt belopp enligt domstolens bestämmande.

(1) Senaste
lydelse 1981:830.

(2) Senaste
lydelse 1979: 240.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 9

25
§ (3)

I
angelägenhet, som ej hand- I angelägenhet, som ej hand-lägges vid allmän
domstol, bostads- lägges vid allmän domstol, bostadsdomstolen,
marknadsdomstolen, domstolen, marknadsdomstolen el-arbetsdomstolen eller
krigsrätt, be- ler arbetsdomstolen, beslutar slutar rättshjälpsnämnden om ut-
rättshjälpsnämnden om utredning, redning. Utan hinder härav får bi- Utan hinder
härav får biträde beslu-träde besluta om utredning av ta om utredning av mindre
omfatt-mindre omfattning. Samma befo- ning. Samma befogenhet tillkom-genhet
tillkommer skiftesman som mer skiftesman som förordnats i förordnats i ärende
om bodelning. ärende om bodelning.

Den
som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättning
enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål eller
ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersättningen av
domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämnden.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom
föreskrivs att 5§ lagen (1957:668) om utlämning för brott skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5§(1)

För
gärning, varom förmåles i För gärningar som nämns i de

sådan
bestämmelse i 21 eller 22 föreskrifter i 16kap. brottsbalken

kap. brottsbalken som avser brott som avser brott av av krigsman el-

av krigsman, må utlämning ej med- ler i 21 kap. brottsbalken eller i

givas. vämpliktslagen (1941:967) får ut-

lämning inte medges.

Vad
nu sagts utgör ej hinder att, om gärningen innefattar jämväl brott för vilket
uflämning eljest må ske, utlämna personen för det brottet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

(3)
Senaste lydelse 1979:240.

(1)
Senaste lydelse 1964:176. 39

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1953:770) om folkrättsliga reglers
iakttagande i fråga om ansvar för brott av vissa utlänningar

Härigenom
föreskrivs att lagen (1953:770) om folkrättsliga reglers iakttagande i fråga
om ansvar för brott av vissa utlänningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Är
någon, som avses i 27 kap. Är någon, som avses i 21 kap. 4 §

14 § tredje stycket strafflagen, eller brottsbalken, eller annan utlänning,

annan utlänning, som internerats då som internerats då riket är i krig,

riket är i krig, misstänkt för brott, misstänkt för brott, skall vid rätts

skall vid rättsligt förfarande med ligt förfarande med anledning därav

anledning därav samt vid påföljds samt vid påföljds ådömande och

ådömande och verkställande iaktta- verkställande iakttagas vad som be

gås vad som bestämts i gällande av- stämts i gällande avtal med främ-

tal med främmande makt eller följer mande makt eller följer av allmänt

av allmänt erkända folkrättsliga erkända folkrättsliga grundsatser,

grundsatser.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:132) med särskilda
bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.
m.

Härigenom
föreskrivs att 9§ lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående
domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9§

Konungen
äger beträffande riket i dess helhet eller viss del därav förordna om
förlängning av tidsfrist, som enligt lag eller författning skall iakttagas för
ingivande av inlaga eller vidtagande av annan åtgärd för bevakande eller
fullföljd av talan hos domstol eller domare annorledes än genom särskilt
rättsmedel. Kungörelse om krigstillstånd skall anses innefatta dylikt
förordnande för en tid av två veckor från kungörelsens utfärdande, om ej
Konungen bestämmer annorlunda.

Vad
i denna paragraf är stadgat äger icke tillämpning vid fullföljd av talan mot
beslut i militära disciplinmål eller mot dom eller beslut av krigsrätt i
militära brottmål.

40 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

s. 41 Kontrollera mot PDF

18 Förslag till Prop. 1985/86:9

Lag om ändring i lagen (1942: 87) med särskilda
bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid
krig eller krigsfara m.m.

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1942:87) med särskilda bestämmelser angående
stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara
m. m.

dels
att i 2-4, 9-11 och 14 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot
"regeringen",

dels
att 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§(1)

Befinner
sig riket i krig, skola be- Befinner sig riket i krig skola be-

stämmel serna i 2 -13 § § äga tillämp- stämmelsema i 2 -13 § § äga tillämp

ning. Vid krigsfara, vari riket befin- ning; Vid krigsfara, vari riket befin

ner sig, eller eljest under utomor- ner sig, eller eljest under utomor

dentliga, av krig föranledda förhål- dentliga, av krig föranledda förhål

landen äger Konungen förordna, att landen äger regeringen förordna,

nämnda bestämmelser skola tilläm- att nämnda bestämmelser skola till-

pas. lämpas.

Förordnande,
som i första stycket sägs, skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en
månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan huruvida förordnandet
skall bestå. Varder förordnandet icke inom två månader från det
underställningen skett av riksdagen gillat, skall detsamma vara förfallet.

Under
tid, då bestämmelserna i 2-13 §§ äga tillämpning, gälla icke i lag eller
författning meddelade stadganden i den mån de strida mot samma bestämmelser
eller vad med stöd av dem blivit föreskrivet.

Denna
lag äger ej tillämpning be- Denna lag äger ej tillämpning be

träffande riksdagen eller allmänna träffande riksdagen eller allmänna

kyrkomötet, deras avdelningar, ut- kyrkomötet, deras avdelningar, ut

skott, nämnder, deputerade, revi- skott, nämnder, deputerade, revi

sorer, ombudsmän och verk eller i sorer, ombudsmän och verk eller i

fråga om krigsrätter eller myndig- fråga om myndigheter, som avses i

heter, som avses i lagen med sär- lagen (1957:132) med särskilda be

skilda bestämmelser angående stämmelser angående domstolarna

domstolarna och rättegången vid och rättegången vid krig eller krigs

krig eller krigsfara m. m., eller be- fara m. m., eller beträffande mål el-

träffande mål eller ärende varom ler ärende varom stadgats i nämnda

stadgats i nämnda lag. lag.

Med
den begränsning, som framgår av näst föregående stycke, förstås i denna lag

med
statsmyndighet: alla till statens förvaltning hörande myndigheter och
inrättningar, nämnder, kommissioner och kommittéer; samt

med
kommunalmyndighet: alla till kommunal styrelse eller förvaltning hörande
stämmor och representationer, myndigheter, styrelser, kollegier.

(1)
Senaste lydelse 1953: 51. 41

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 nämnder, råd, kommissioner, revisorer, utskott och kommittéer
jämte underlydande verk och inrättningar.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1057) med instruktion för
justitieombudsmännen

Härigenom
föreskrivs att 2 och 21 §§ lagen (1975:1057) med instruktion för
justitieombudsmännen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Under
ombudsmännens tillsyn står

1. statliga och kommunala myndigheter,

2. tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter, samt

3. annan som innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndighetsutövning,
såvitt avser denna hans verksamhet.

I fråga om krigsmän omfattar till- I
fråga om befattningshavare vid

synen
dock endast befäl av lägst försvarsmakten omfattar tillsynen överfurirs grad
och dem som inne- dock endast befäl av lägst fänriks har motsvarande
tjänsteställning. grad och dem som innehar motsvarande tjänsteställning.

Ombudmännens
tillsyn omfattar ej

1. riksdagens
ledamöter,

2. riksdagens
förvaltningsstyrelse, riksdagens valprövningsnämnd, riks

dagens besvärsnämnd eller kammarsekreteraren,

3. riksbanksfullmäktige,
riksbankschefen och vice riksbankschefen,

utom såvitt avser deltagande i utövning av riksbankens beslutanderätt

enligt valutalagen (1939:350), riksbankens direktion, fullmäktige i riks

gäldskontoret eller riksgäldsdirektören,

4. regeringen eller statsråd,

5. justitiekanslern,

6. ledamöter av beslutande kommunala församhngar. Ombudmännen står ej
under tillsyn av varandra.

Med
befattningshavare förstås i denna lag person som står under ombudsmännens
tillsyn.

21
§(1)

Ombudsman
skall verkställa de utredningsåtgärder som fordras för prövning av klagomål och
andra ärenden.

När
ombudsman enligt regeringsformens föreskrifter begär upplysningar och
yttranden, får han förelägga vite om högst 1000 kronor. Ombudsman får utdöma
försuttet vite.

42 (1) Senaste lydelse 1980: 15.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Kan
det misstänkas att befattningshavare som sägs i 7 § gjort sig skyldig till
förseelse, för vilken disciplinpåföljd bör åläggas, och kan det befaras att
skriftlig anmaning enligt 14 kap. 1 § första stycket lagen (1976:600) om
offentlig anställning ej kan tillställas honom inom två år efter förseelsen,
får ombudsman utfärda sådan anmaning. An-maning som nu har sagts gäller även
som underrättelse enligt 29 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonal m. fl. Första meningen har motsvarande tillämpning ifråga om
underrättelse enligt 25 § lagen (1985:00) om disciplinförseelser av krigsmän.
När ombudsman är närvarande vid domstols eller myndighets överläggningar har
han ej rätt att yttra sin mening.

Prop. 1985/86:9

Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1986.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 Försvarsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde 23 maj 1985

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson,
Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson,
Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström,
Thunborg, Wickbom.

Föredragande:
statsrådet Thunborg

Lagrådsremiss med förslag till lag om disciplinförseelser
av krigsmän m.m.

1 Inledning

1.1 Militäransvarskommittén

Regeringen
bemyndigade den 24 mars 1977 chefen för justitiedepartementet att tillkalla en
kommitté med högst tre ledamöter(l) för att se över det militära
ansvarssystemet. Utredningen arbetade under benämningen militäransvarskommittén
(MAK).

MAK
lämnade i februari 1983 sitt betänkande (SOU 1983:2) Nytt militärt
ansvarssystem. MAK: s sammanfattning av betänkandet bör fogas tdl protokollet i
detta ärende som bilaga 1.

Efter
remiss har yttrande över betänkandet avgetts av justitieombudsmannen Holstad
(JO), justitiekanslern (JK), Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge,
Stockholms tingsrätt, Skövde tingsrätt, Sollefteå tingsrätt, domstolsverket,
riksåklagaren, (RÅ), rikspo-Usstyrelsen, polisstyrelsen i Hässleholms
polisdistrikt, polisstyrelsen i Östersunds polisdistrikt,
rättegångsutredningen, överbefälhavaren (ÖB), försvarets civilförvaltning,
vämpliktsverket, arbetsdomstolen, statens arbetsgivarverk,
riksrevisionsverket, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund,
Föreningen Sveriges auditörer. Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen
Sveriges länspohschefer. Föreningen Sveriges polischefer. Centralorganisationen
SACO/SR, Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Frivilligorganisationernas
Samarbetskommitté, Värnpliktiga arbetsgruppen (numera Sveriges centrala
vämpliktsråd). Svenska vämpliktsofficers-förbundet, Kustartilleriets
reservofficersförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU).

(1) Ledamöter: f.d. justitieombudsmannen Gunnar Thyresson,
ordförande, samt

riksdagsledamöterna Torsten Gustafsson (t.o.m. 1981-06-23), Helge Hagberg och

44 Ingemar Hallenius (fr.o.m.
1981-06-23).

s. 45 Kontrollera mot PDF

Riksåklagaren har till
sitt yttrande fogat yttranden av överåklagaren i Prop. 1985/86:9 Stockholm,
överåklagaren i Göteborg, länsåklagaren i Östergötlands län, länsåklagaren i
Skaraborgs län, länsåklagaren i Norrbottens län, chefsåklagaren i Skövde
åklagardistrikt och chefsåklagaren i Bodens åklagardistrikt.

SACO/SR
har som sitt yttrande överlämnat yttranden från Svenska officersförbundet och
Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 2.

1.2 Gällande rätt om militäransvar

Sedan
länge finns det i vårt land en särskild straff- och processlagstiftning för det
militära försvaret.

Militärstrafflagstiftningen
undergick genomgripande reformer åren 1948 och 1972. Brottspåföljder och
disciphnmedel för krigsmän fick då i huvudsak sin nuvarande utformning.
Föreskrifter i ämnet finns i brottsbalken och i lagen (1973:18) om
discipUnstraff för krigsmän. Bestämmelser om handläggning av militära mål, om
tvångsmedel och om verkställighet av disciplinstraff är intagna i militära
rättegångslagen (1948:472) och kungörelsen (1948:691) angående den militära
rättsvården.

De
militära straffen och disciplinmedlen är tillämpliga endast på den personal
inom försvarsmakten som anses som krigsmän.

Krigsmän
är enligt brottsbalken yrkesofficerare, reservofficerare och meniga som är
anställda vid försvarsmakten, kvinnor som genomgår utbildning för att få
anställning som officerare vid försvarsmakten, värnpliktiga som inte har fått
tillstånd till vapenfri tjänst samt hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, samtliga
under den tid de är tjänstgöringsskyldiga i sådan egenskap. Som krigsmän räknas
också sådana vid försvarsmakten anställda eller i övrigt tjänstgöringsskyldiga
personer som anges i särskilda bestämmelser (förordningen 1983:481 om vad som
avses med försvarsmakten och krigsman). Anställd personal omfattas inte av de
militärstraff-rättsliga reglerna under tjänstgöring vid civila statliga organ,
vid militära organ med arbetsuppgifter som i huvudsak är av civil natur eller
vid kommunala myndigheter (21 kap. 21 § brottsbalken jämförd med förordningen
1975:369 om undantag från ansvar enligt 21 kap. brottsbalken).

Särskilda
straffbestämmelser om brott av krigsmän finns i 21 kap. brotts

balken. Där föreskrivs straff för lydnadsbrott, grovt lydnadsbrott, myteri,

ohörsamhet mot vakt, missbruk av förmanskap, oskickligt beteende, upp

vigling av krigsmän, undanhållande, rymning, övergivande av post och

onykterhet i tjänsten. Kapitlet innehåller vidare vissa brott som motsvaras

av straffbestämmelser riktade mot var och en, nämligen våld eller hot mot

krigsman samt förargelseväckande beteende. Därutöver finns brotten obe

hörig befälsutövning, missfirmelse mot krigsman och tjänstefel. I 22 kap.

brottsbalken - krigsartiklarna - har förts samman ansvarsbestämmelser

som med något undantag är tillämpliga endast under krig och beredskaps

tillstånd. De flesta bestämmelserna avser krigsmän. Vissa brott, nämligen

landsförräderi, landssvek, landsskadlig vårdslöshet, ryktesspridning till 45

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 fara för rikets säkerhet och folkrättsbrott, avser emellertid
inte bara krigsmän utan också andra personer.

Vid
sidan av de allmänna påföljder som kan ådömas enligt brottsbalken finns
disciplinstraff för krigsmän som en särskild påföljdsform. Disciplinstraffen
är enligt 32 kap. 6§ brottsbalken frifidsstraff och disciplinbot. Av dessa båda
strafformer är fritidsstraff i princip att anse som den svårare.

Fritidsstraff
innebär förbud för den som är förlagd inom ett kasernområde, läger eller
motsvarande område att under en bestämd tid, minst 8 och högst 15 dagar, på
fritid vistas utanför området eller en sådan del av detta som har upplåtits åt
en viss avdelning. För den som är förlagd ombord på fartyg innebär straffet
förbud att under nyss angivna tid av 8-15 dagar eller under ett visst antal
särskilda dagar, minst 5 och högst 8, på fritid lämna fartyget.

Disciplinbot
åläggs för minst en och högst 40 dagar samt utgörs av löneavdrag eller
motsvarande betalning i pengar.

Bestämmelser
om när disciplinstraff får användas finns i 2 och 3 §§ lagen om disciplinstraff
för krigsmän. Disciplinstraffskall åläggas, utom för brott mot bestämmelser där
sådant straff är direkt utsatt, i stället för böter, när det är fråga om brott
av krigsmän mot bestämmelserna i 20-22 kap. brottsbalken. Disciplinstraff skall
också åläggas för andra av krigsman förövade brott som är av sådan beskaffenhet
att straff för brotten kan åläggas i disciplinmål. Även om det inte är fråga om
ett sådant brott, får disciplinstraff vidare åläggas i stället för böter under
förutsättning dels att brottet är av den arten att målet skall handläggas som
militärt mål, dels att disciplinstraff framstår som lämpligare än böter med
hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brottets art. Böter
får i sin tur ådömas i stället för disciplinstraff, om böter är en lämpligare
påföljd med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena och brottet.

För
mindre förseelser av beskaffenhet att straff kan åläggas i disciplinmål skall
tillrättavisning användas i stället för disciplinstraff, om tillrättavisning
är lämpligare än ett sådant straff. Tillrättavisningsformerna är varning,
extratjänst, utegångsförbud och landgångsförbud.

Extratjänst
innebär åläggande för ett visst antal gånger, högst fyra, eller för en viss
bestämd tid, högst sju dagar, att utom vanlig ordning utföra
handräckningsarbete eller någon annan särskild uppgift.

Utegångsförbud
innebär för den som är förlagd inom ett kasernområde, läger eller motsvarande
område förbud att under en bestämd tid, högst sju dagar, på fritid vistas
utanför området eller den del av detta som har upplåtits åt en viss avdelning.

Landgångsförbud
är motsvarigheten till utegångsförbud för den som är föriagd ombord på fartyg
och innebär förbud att under en bestämd tid, högst sju dagar, eller under ett
bestämt antal särskilda dagar, högst fyra, på fritid lämna fartyget.

Det disciplinära
sanktionssystem som sålunda tillämpas inom försvars

makten skiljer sig i åtskilliga avseenden från vad som gäller för civila

arbetstagare i allmänhet hos staten. Efter 1975 års omläggning av systemet

med ansvar och skydd för funktionärer i offentlig verksamhet har civila

46 statstjänstemän ett disciplinansvar som vilar på en
privalrättslig syn på den

s. 47 Kontrollera mot PDF

offentliga
tjänsten och har således inte straffrättslig karaktär. Enligt 10 Prop.
1985/86:9 kap. lagen (1976:600) om offentlig anställning kan i enlighet med
detta flertalet arbetstagare hos staten åläggas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse,
dvs. om arbetstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som
åligger honom i hans anställning och felet inte är ringa. DiscipUn-påföljderna
är - om inte annat följer av kollektivavtal - varning och löneavdrag under
högst 30 dagar.

En
arbetstagare som har begått en brottslig gärning, varigenom han har visat sig
uppenbarligen olämplig att inneha sin anställning, får enligt 11 kap. lagen om
offentlig anställning avskedas. Avskedande kan också komma i fråga, om
arbetstagaren på annat sätt än genom brott har gjort sig skyldig till en grov
tjänsteförseelse eller ålagts disciplinpåföljd och inom två år därefter på nytt
gjort sig skyldig till tjänsteförseelse, allt under förutsättning att han därigenom
har visat sig uppenbariigen olämplig att inneha sin tjänst.

I
lagen om offentlig anställning finns också särskilda regler om förfarandet i
ärenden om disciplinansvar.

Vid
de civila myndigheterna handläggs ärenden om disciphnpåföljd som regel av ett
kollegium. För vissa tjänstemän, bl. a. dem som innehar eller uppehåller
byråchefstjänster eller högre tjänster, prövas frågan om disciplinansvar av
statens ansvarsnämnd.

Disciplinpåföljd
som avses i lagen om offentlig anställning kan enligt uttrycklig föreskrift i
samma lag inte åläggas krigsmän som är underkastade ansvar enligt 21 kap.
brottsbalken. För de krigsmän som är anställda vid försvarsmakten men inte är
underkastade ett militärt straffansvar gäller dock reglerna i lagen om
offentlig anställning. Vad som sägs där om avskedande gäller vidare för alla
anställda krigsmän.

Även
i fråga om den processuella handläggningen av de militära brottmålen gäller i
flera hänseenden en särreglering enligt militära rättegångslagen och
kungörelsen angående den militära räusvården.

Som
militära brottmål anses enligt militära rättegångslagen vissa mål om ansvar för
brott som har begåtts av krigsmän. Helt allmänt kan sägas att till militära
brottmål hänförs mål om ansvar för sådana av krigsmän förövade brott som har
samband med den militära tjänsten eller annars nära berör militära
förhållanden. Till dessa brott hör förargelseväckande beteende enligt 16 kap.
16 § brottsbalken, om den brottslige vid gärningens begående var klädd i
militär uniform. Vidare räknas dit bl. a. de i 8-10, 12 och 13 kap.
brottsbalken upptagna förmögenhetsbrotten och skadegörelsebrotten, om brotten
har angått försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom, de i
20 kap. l-3§§ angivna brotten samt de brott som har upptagits i 21 och 22 kap.
brottsbalken. Begreppet militära brottmål har praktisk betydelse främst i det
hänseendet, att det i dessa mål i vissa fall är möjligt att ålägga
disciplinstraff i stället för böter.

Militära
brottmål handläggs vid allmän domstol, om de inte skall hand

läggas som disciplinmål. I disciplinmålen är det en befattningshavare vid

försvarsmakten som prövar frågan om straff för brottet. Straff får åläggas i

disciplinmål endast om den misstänkte står under militärt befäl - från den

regeln finns dock vissa undantag - och straffet finnes böra bestämmas till 47

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 disciplinstraff Endast i fråga om vissa av de förut angivna
brotten kan straff åläggas i disciplinmål.

Bestraffningsrätten
i disciplinmål är i princip förbehållen sådana befattningshavare vid
försvarsmakten som har lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens
tjänstegrad. I vissa fall får dock bestraffningsrätten anförtros åt en
befattningshavare som har lägst majors eller örlogskaptens grad.
Bestraffningsrätten utövas vanligtvis av förbandscheferna eller - vid de större
förbanden — av deras ställföreträdare. För att biträda de
bestraff-ningsberättigade cheferna vid handläggningen av disciplinmålen samt i
vissa övriga hänseenden finns auditörer. Endast den som uppfyller villkoren
för att utöva domartjänst och som har avlagt domared får tjänstgöra som
auditör. Auditörema tillhör i fred försvarsmaktens civila personal. I krig är
de inordnade i det militära tjänstegradssystemet.

I
militära rättegångslagen och kungörelsen angående den militära rättsvården
finns vidare särskilda regler bl. a. om anmälan om militärt brott, om den
bestraffningsberättigade chefens åtgärder när han får en sådan anmälan, om
hänskjutande i vissa fall av målet till åklagare, om avskrivning av bagatellförseelser,
om militärförhör, om handläggningen efter avslutat militärförhör och om
militärt straffregister.

Beslut
i disciplinmål kan överklagas till allmän domstol. Beslut om disciplinstraff
skall verkställas utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft, om
inte den bestraffningsberättigade chefen förordnar något annat. Klagotiden är
två veckor.

Den
som har bestraffningsrätt i disciplinmål har också rätt att ålägga
tillrättavisning. Sådan rätt har dessutom vissa lägre chefer som t. ex. kompanicheferna
och motsvarande befattningshavare över underlydande personal med högst furirs
tjänstegrad. Liksom i fråga om disciplinmålen finns i militära rättegångslagen
bestämmelser om förfarandet i tillrättavisningsärenden. Det finns också regler
om förteckning över tillrättavisningar och omprövning av
tillrättavisningsbeslut. En ålagd tillrättavisning kan på begäran omprövas av
närmast högre befattningshavare med bestraffningsrätt. Tillrättavisningen går
i verkställighet omedelbart.

Den
bestraffningsberättigade chefen kan i vissa fall också besluta om
ersättningsskyldighet, när egendom som tillhör eller används av försvarsmakten
har gått förlorad eller blivit skadad samt förlusten eller skadan har uppstått
på grund av att någon har åsidosatt en förpliktelse med anledning av tjänst vid
försvarsmakten. Den förlust eller skada som skall ersättas får inte överstiga
1500 kr. Ersättningsskyldighet kan med vissa undantag åläggas den som, då
förlusten eller skadan har inträffat, är underkastad disciplinär bestraffningsrätt.
Vid prövning av frågor om ersättningsskyldighet tillämpas bestämmelserna i
skadeståndslagen (1972:207). Behörighet att ålägga ersättningsskyldighet
tillkommer den som i disciplinmål har bestraffningsrätt över den
ersättningsskyldige. Särskilda regler finns om handläggningen av dessa s. k.
ersättningsmål.

Militära chefer har också
under vissa förutsättningar rätt att använda

särskilda tvångsmedel. En
militär chef får inte förordna om häktning eller

anhållande men däremot om
gripande av en krigsman över vilken han har

48 bestraffningsrätt. Detta tvångsmedel används dock sällan. Av större
prak-

fisk betydelse är tagande
i förvar och förvarsarrest. Av dessa båda tvångsmedel är tagande i förvar det
lindrigaste. Det är avsett att användas för att omhänderta en krigsman som
uppträder berusad eller ordningsstörande, medan förvarsarrest skall kunna
tillgripas vid allvarligare disciplinupplösande brott. Tagande i förvar kan
beordras av vilken förman som helst i fråga om underlydande krigsmän. Detsamma
är i princip fallet beträffande förordnande om förvarsarrest. Om den som har
förordnat om förvarsarrest inte själv har bestraffningsrätt över den
arresterade, skall han dock omedelbart underrätta närmaste
bestraffningsberättigade chef, som fattar fortsatta beslut i ärendet.
Bestraffningsberättigade chefer har också möjlighet att med anledning av brott,
för vilket en underlydande är misstänkt, under vissa förutsättningar förordna
om beslag, kroppsvisitation och kroppsbesiktning.

Under beredskapstillstånd
och då riket är i krig skall, i stället för en allmän underrätt, krigsrätten
vara domstol för försvarsmaktens avdelningar i den utsträckning som regeringen
bestämmer. En krigsrätt kan också, utan att beredskapstillstånd har inträtt,
enligt regeringens förordnande inrättas vid en avdelning av försvarsmakten där
beredskapsövning fullgörs. Krigsrätten består av en lagfaren krigsdomare som
ordförande samt en nämnd med tre ledamöter, varav två är civila och en är
militär. Allmän åklagare vid krigsrätten är en krigsfiskal.

Prop.
1985/86:9

2 Allmän motivering

2.1 Principiella synpunkter på militäransvaret

2.1.1
Behovet av ett nytt disciplinärt system

Mitt förslag:
Stora delar av det nuvarande straffrättsliga militära ansvarssystemet ersätts
av ett förvaltningsrättsligt disciphnsystem.

MAK:
s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 65-68).

Remissinstanserna:
Den övervägande delen av remissinstanserna är positiv till en förändring av det
militära ansvarssystemet i den riktning som MAK föreslår. Några remissinstanser
ifrågasätter dock behovet av en så genomgripande reform av det militära
disciplinsystemet (Remissammanställningen s. 155 f).

Skålen
för mitt förslag: Det hävdas ibland att det inte finns behov av några särskilda
ansvarsregler för försvarsmaktens personal. En handling som inte är ett brott
enligt civila regler bör alltså med ett sådant synsätt inte heller kunna
föranleda bestraffning eller någon annan form av disciplinär reaktion inom det
militära systemet.

Krigstjänstgöringens natur
gör att det är av stor betydelse att god disciplin råder inom försvarsmakten.
Självfallet är dock inte straffansvaret den enda faktorn av betydelse för
discipUnen. Det som enligt mitt synsätt är mest väsentligt är att soldaterna är
motiverade att göra sin insats för försvaret. En sådan motivation skapas främst
genom en ändamålsenlig

4
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9

Prop.
1985/86:9 utbildning och en god information om såväl dennas syfte som målen för
vår säkerhets- och försvarspolitik. Det är också viktigt att soldaterna har
tilltro till förmågan hos de vapen och övrig materiel som förbanden är
utrustade med. Av betydelse är också att de som tas i anspråk inom det militära
försvaret känner ekonomisk trygghet såväl för egen del som för sina närmaste
anhöriga.

Ett
disciplinärt ansvarssystem har följaktligen enligt min mening bara en begränsad
betydelse som medel för att skapa dugliga krigsförband. Å andra sidan torde det
inte vara möjligt att helt undvara vissa korrektionsmedel vid brott mot den
nödvändiga disciplinen. Med tanke på de utomordentligt särpräglade
förhållanden som råder där krigsförbanden verkar är det också ofrånkomligt att
i viss utsträckning beivra förseelser som i ett civilt sammanhang kan uppfattas
som bagatellartade.

Det
bör också påpekas att ett av kraven för att en person skall räknas som
kombattant i folkrättslig mening och få det skydd som följer med detta är att
han är underkastad ett internt disciplinärt system som bl. a. säkerställer att
krigets lagar iakttas.

Jag
har alltså den uppfattningen att det måste finnas särskilda disciplinära
bestämmelser för försvarsmaktens personal. Självklara krav på sådana
bestämmelser är att de är förankrade ii vår rättsordning och står i samklang
med de regler i övrigt i samhället som rör förhållandet mellan arbetsgivare och
anställda resp. staten och andra tjänslgöringspliktiga. I fråga om reglernas
närmare utformning måste en avvägning göras mellan det särskilda behovet av
snabbhet och effektivitet i övrigt inom försvarsmakten, å ena sidan, och kraven
på rättssäkerhet, å den andra sidan.

En
strävan på senare tid har varit att i så liten utsträckning som möjligt ha
särregler för det militära försvaret. Den militära rättsvården har dock varit
ett område som i avgörande delar avviker från vad som gäller i övrigt i
samhället. Som jag har framhållit inledningsvis är det delvis ofrånkomligt med
särskilda regler för försvarsmakten. I vissa avseenden framstår dock dessa
skillnader inte längre som sakligt motiverade.

Det
kan t. ex. ifrågasättas om inte samhällsutvecklingen har gått dithän att
behovet av att ha ett särskilt straffrättsligt disciplinsystem för värnpliktiga
som överträder tjänsteföreskrifter är ett annat i dag än vad det har varit i
det förgångna.

Det
är inte heller utan vidare givet att anställda inom det militära försvaret
genomgående måste lyda under ett annat disciplinsystem är det som tillämpas på
övriga anställda hos staten.

Det
har sedan länge stått klart att det behövs en mera genomgripande översyn av det
militära ansvarssystemet. Frågan om att göra en sådan översyn hade också
aktuahserats i flera sammanhang innan direktiven lämnades till MAK. Bl. a. hade
krav på en reformering rests av de anställdas organisationer och av
företrädare för de värnpliktiga vid de årliga värnphktskonferenserna.

Det reformförslag som MAK
nu har lämnat ligger helt i linje med de

principer som kom till
uttryck i direktiven till kommittén. Den anställda

personalen föreslås
sålunda i disciplinhänseende i fred bli till alla delar

50 likställd med övriga statsanställda - på vilka alltså lagen om
offentlig

anställning tillämpas -
medan det ansvarssystem som föreslås gälla för de värnpliktiga i framtiden
visar stora principiella likheter med reglerna för den anställda personalens
disciplinansvar.

Jag instämmer i de
synpunkter på det nuvarande militära ansvarssystemet som förs fram i
direktiven till MAK. Jag anser med utgångspunkt i detta att kommittén i allt
väsentligt har lämnat förslag som är väl ägnade att medföra en förbättring av
den militära rättsvården och därigenom också ägnade att bidra till ännu
dugligare krigsförband.

I det följande kommer jag
därför att föreslå en reformering av militäransvaret i huvudsak enligt de
rikUinjer som MAK har förordat. I vissa avseenden, som främst tar sikte på den
enskildes ställning i systemet, kommer jag dock att lämna förslag som avviker
från MAK: s. Syftet är därvid att ytterligare tillgodose de krav på
rättssäkerhet som måste ställas på ett disciplinförfarande för personal med
tjänsteplikt.

Jag har i detta ärende
samrått med cheferna för justitie- och civildepartementen.

Enligt min bedömning kan
de förslag som jag nu lägger fram genomföras inom ramen för oförändrade
resurser.

Prop.
1985/86:9

2.1.2
Den anställda personalens ansvar

Mitt förslag:
Försvarsmaktens anställda militära personal likställs i disciplinhänseende i
fred med övriga statsanställda.

MAK:
s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 68).

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget. Några remissinstanser
pekar på de olikheter i disciplinhänseende som kommer att finnas mellan de
skilda personalkategorierna inom försvarsmakten (Remissammanställningen s. 156
f).

Skälen för mitt förslag:
För närvarande är försvarsmaktens anställda militära personal uppdelad på två
grupper vad gäller disciplinfrågorna.

Den
ena gruppen, som består av personalen vid förbanden och staberna, har ansvar
som krigsmän enligt brottsbalkens bestämmelser om brott av krigsmän. I denna
grupp ingår också flertalet reservofficerare.

Den andra gruppen utgörs
av militär personal vid myndigheter utanför försvarsmakten och vid vissa mera
civilt präglade myndigheter inom försvarsmakten. Den närmare regleringen av
denna krets finns i förordningen (1975:1369) om undantag från ansvar enligt 21
kap. brottsbalken. Som framgår av förordningens rubrik omfattas personalen i
denna grupp inte av det ansvarssystem som gäller för den militära personalen i
övrigt. På denna grupp tillämpas alltså i stället föreskrifterna om
disciplinansvar i lagen om offentlig anställning. Bakgrunden till detta är att
personalen i fråga tjänstgör under förhållanden som inte nämnvärt skiljer sig
från vad som gäller för civil personal. Den deltar t. ex. normalt inte i
utbildningen av värnpliktiga utan har arbetsuppgifter av civil karaktär som
handläggare och chefer, låt vara att befattningarna regelmässigt kräver
militärt expertkunnande.

Jag
ifrågasätter om det längre finns skäl att göra åtskillnad mellan de

Prop. 1985/86:9

nämnda
personalgrupperna. Enligt min uppfattning är det betydligt mera som förenar de
anställda inom olika delar av statsförvaltningen än som skiljer dem åt till
följd av olika tjänsteförhållanden. Detta leder till att den anställda militära
personalen, åtminstone i fredstid, bör följa samma regelsystem i fråga om disciplinansvar
som det som gäller för offentligt anställda i allmänhet, alltså bl. a. också
för civil personal inom försvarsmakten. Detta betyder i sin tur att förseelser
i tjänsten av anställd personal avkriminaliseras i stor utsträckning och i
stället bedöms på arbetsrättslig grund enligt reglerna i lagen om offentlig
anställning med anställningsavtalet som utgångspunkt.Det innebär att det inte
längre blir möjligt att utdöma ett fängelsestraff för förseelser i tjänsten, t.
ex. för olovlig frånvaro under längre tid.

Praktiskt
medför reformen att påföljderna för förseelser i tjänsten inskränks till
varning och löneavdrag. Vad som försvinner blir således möjligheterna att
använda, förutom brottsbalkens påföljder, tillrättavisningsformen extratjänst
och att ådöma disciplinbot från 30 och upp till 40 dagar. Fritidsstraff resp.
utegångsförbud går ju enligt nuvarande regler i praktiken inte att använda i
fredstid på den anställda personalen.

En
annan konsekvens bhr att en anställd militär befattningshavare som är missnöjd
med ett beslut om disciplinansvar har att väcka talan mot arbetsgivaren vid
domstol i tvistemål i stället för att som nu fullfölja talan i militärt
brottmål eller, vid tillrättavisningar, klaga hos högre chef.

Jag
delar militäransvarskommitténs uppfattning att det mot bakgrund av nuvarande
regler för civilanställda statstjänstemän, åtminstone för fredstid, synes
svårt att finna några avgörande invändningar mot att den anställda militära
personalen förs över till detta system.

Om
samtliga anställda på mihtära tjänster förs in under det ansvarssystem som
regleras i lagen om offentlig anställning, kommer det att gä en principiell
gräns mellan denna personal och dem som tillhör försvarsmakten utan att vara
anställda, t. ex. de värnpliktiga. Detta kan skapa vissa problem. Jag
återkommer till detta i det följande.

2.1.3
Värnpliktigas ansvar

Mitt förslag:
Värnpliktiga skall både i fred och i krig omfattas av det nya särskilda
militära disciplinsystemet.

MAK:
s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 68 f).

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser har inte något att erinra mot förslaget. Några
remissinstanser är dock i varierande grad kritiska (Remissammanställningens.
157 f).

Skälen för mitt förslag:
Den arbetsrättsliga grundsyn som präglar den anställda personalens
disciplinsystem enligt lagen om offentlig anställning kan inte tillämpas vid en
reformering av ansvarssystemet för värnpliktiga, dvs. personal som tjänstgör
enligt värnpliktslagen. Något avtalsförhållande föreligger ju inte mellan
staten och de värnpliktiga. En princip som brukar tillmätas stor vikt, inte
minst av psykologiska skäl, är emellertid att

ansvarssystemen för
personal som tjänstgör tillsammans skall vara så lika Prop. 1985/86:9
varandra som möjligt.

Om
samtliga anställda vid försvarsmakten i enlighet med mitt förslag i avsnitt
2.1.2 omfattas av det disciplinsystem som regleras i lagen om offentlig
antällning, tatar således principiella skäl för att också de värnpliktigas
ansvarsfrågor reformeras i samma riktning. Det skulle innebära bl. a. att
flertalet förseelser i tjänsten avkriminaliseras.

En
avkriminalisering av förseelser som begås av mihtär personal kan motiveras inte
bara av att anställd militär personal bör följa samma regler som andra
statsanställda och att de värnpliktiga bör ha samma ansvarsförhållanden som
befälet. I dagens samhälle förekommer också en strävan att avkriminalisera
mindre förseelser och att ersätta straffrättsliga reaktionsformer med t. ex.
förvaltningsrättsliga avgiftssystem. Denna strävan har både principiella och
praktiska orsaker. Förutom att man strävar efter att begränsa straffrättens
roll vid lindriga överträdelser för att inte i onödan stämpla människor som
brottsliga, finns det ett starkt behov av att avlasta de rättsvårdande
myndigheterna arbetsuppgifter av mindre väsentlig karaktär så att resurserna
kan koncentreras mot brottslighet som uppfattas som skadligare.

Som
jag har understrukit inledningsvis (avsnitt 2.1.1) gör krigstjänstgöringens
natur att det är av stor betydelse att god disciplin råder inom försvarsmakten.
Även om - som jag också har framhållit - ett disciplinsystem för dem som tas i
anspråk inom det militära försvaret inte kan undvaras, innebär detta inte att
ett sådant system måste vila på straffrättslig grund.

Som
jag ser det har utvecklingen i vårt samhälle medfört att det numera framstår
som främmande att föreskrifter i myndigheters interna reglementen,
instruktioner, anvisningar osv. sanktioneras genom bestämmelser i allmän
strafflag. En sådan reglering är principiellt inte förenlig med dagens syn på
straffrättens uppgift. Det kan också tilläggas att det i vårt land inte
förekommer utanför försvarsmakten att straffrättsliga avgöranden kan träffas av
andra än judiciella myndigheter. Till detta kommer att de beslutande organen
inom försvarsmakten regelmässigt saknar formell juridisk kompetens.

Jag
menar således att det nu är tid att mönstra ut det särskilda militära
disciplinansvaret ur straffrätten. Endast sådana gärningar som av särskilda
skäl anses speciellt straffvärda bör således - utom, naturiigtvis, i de fall då
de är kriminaliserade utanför de särskilda bestämmelserna om krigsmän -i
fortsättningen kunna beivras i straffrättslig ordning.

Ett
nytt ansvarssystem för värnpliktiga, vilket inte vilar på straff- eller
privaträttslig grund, kan rättssystematiskt bara placeras inom
förvaknings-rätten.

De
principiella konsekvenserna av en sådan reform blir att prövningen i första
instans av disciplinansvarsfrågoma knappast kan läggas på domstolarna. Prövningen
bör i första hand ankomma på de militära myndigheterna.

Jag
återkommer till den närmare utformningen av det nya disciplinsyste

met i avsnitt 2.2. 53

Prop. 1985/86:9

2.1.4
Disciplinansvaret för vissa andra personalkategorier

Mitt
förslag: Det nya disciplinsystemet bör utöver värnpliktiga också omfatta andra
som utan att vara anställda är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten.

MAK:
s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 122-126).

Remissinstanserna:
De har inte riktat några invändningar mot förslaget.

Skälen
för mitt förslag: Förutom anställda och värnpliktiga utgörs försvarsmaktens
personal av åtskilliga andra kategorier. En fullständig redovisning av
försvarsmaktens personahndelning finns i förordningen (FFS 1983:50) om försvarsmaktens
personal.

Försvarsmaktens
förmåga att lösa de uppgifter som statsmakterna lagt på den är i avgörande grad
beroende också av insatser från andra grupper än anställda och värnpliktiga. På
samma sätt som när det gäller anställda och de värnpliktiga finns ett behov av
att ha disciplinregler för dessa gruppers tjänstgöring.

De
grupper som sålunda också bör omfattas av ett särskilt disciplinsystem är

1. kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor,

2. de som genomgår utbildning vid förberedande officersskola eller annan
utbildning vid försvarsmakten för att få anställning där som officerare,

3. hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

4. de som genom krigsfrivilligavtal eller annat särskilt avtal åtagit sig
att som frivilliga tjänstgöra i befattning inom försvarsmaktens krigsorganisation,
under den tid de i sådan egenskap är tjänstgöringsskyldiga.

De
nu nämnda grupperna bör, liksom hittills, likställas med värnpliktiga vid
tillämpningen av disciplinreglema.

De
som är anställda i en svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst är som framgår av
benämningen anställda. Om inte annat bestäms, blir en följd av förslagen i det
föregående att också de kommer att omfattas av disciplinansvarssystemet i
lagen om offentlig anställning. Jag återkommer till denna personalkategori i
avsnitt 2.6.

2.1.5
Disciplinansvaret i krig

Mitt förslag: Då
riket är i krig eller krigsfara skall det särskilda militära disciplinsystemet
tillämpas på alla tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten samt även på vissa
andra grupper med uppgifter inom totalförsvaret.

MAK: s förslag:
Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 126). Remissinstanserna: De flesta
remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran. Några tycker emellertid att
anställda alltid bör likställas med

värnpliktiga i
disciplinhänseende då de tjänstgör i krigsorganiserade för- Prop. 1985/86:9
band (Remissammanställningen s. 157).

Skälen
för mitt förslag: I anslutning till vissa remissinstansers invändningar anser
jag att det kan diskuteras under vilket ansvarssystem en anställd skall lyda då
han under fredstid tjänstgör vid ett krigsorganiserat förband, t. ex. under en
krigsförbandsövning. Det kan här anföras skäl för att t. ex. ett anställt befäl
skall lyda under samma regler som gäller för värnpliktigt befäl och övriga som
är tjänstgöringsskyldiga direkt på grund av värnpliktslagen.

Mot
detta kan invändas att de anställda befälen i regel fullgör denna typ av
tjänstgöring på grund av sin anställning och med sedvanliga anställningsförmåner.
Kravet på likställdhet med annan anställd personal under fredsförhållanden gör
sig därför gällande. En komplikation är också att en betydande del av
försvarsmaktens verksamhet - exempelvis inom marinens och flygvapnets
incidentberedskap — bedrivs i organisatoriska former som inte ändras när
försvarsmakten i övrigt intar sin krigsorganisation. Anställda i sådan
verksamhet skulle därför till skillnad från andra försvarsanställda alltid vara
likställda med värnpliktiga i disciplinhänseende. I vissa fall skulle det
också vara förenat med betydande svårigheter att fastställa om en person
utövade sin befattning i vad som kan betecknas som ett krigsorganiserat förband
eller inte.

Jag
har alltså liksom MAK kommit till den uppfattningen att det i normal fredstid
alltid bör göras en principiell åtskillnad mellan den anställda personalen och
de värnpliktiga osv. i fråga om vilket disciplinsystem som skall gälla.

Under
krigsförhållanden saknas däremot anledning att inte låta ett särskilt disciplinsystem
för värnpliktiga m. fl. också omfatta dem vars tjänstgöringsskyldighet vid
försvarsmakten har sin grund i ett anställningsförhållande. Med värnpliktiga
bör därutöver likställas också alla andra grupper som är tjänstgöringsskyldiga
vid försvarsmakten, i den mån de inte är underkastade det särskilda
disciplinsystemet redan i fred.

Det
finns dessutom en del andra kategorier som bör omfattas av samma
disciplinsystem. På grund av MAK: s förslag förordar jag således att också
följande grupper likställs med värnpliktiga i krig.

1. Polismän
som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten är

skyldiga att delta i rikets försvar,

2. skyddsvakter som har förordnats med stöd av 10 § lagen (1940:358) med
vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.,

3. alla som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när avdelningarna
är i fält eller verkar under liknande förhållanden.

MAK
har i sin uppräkning av personal som i krig bör likställas med värnpliktiga
tagit med också personal inom civilförsvaret som enligt regeringens
förordnande är skyldig att utöva samma verksamhet som försvarsmaktens
personal.

Den civilförsvarspersonal
som här avses torde vara tjänstgöringsskyldig

vid försvarsmakten. Personalen i fråga ingår därför i den ovan angivna

huvudgruppen på vilken de särskilda ansvarsreglerna skall vara tillämplig i

krig. Den behöver alltså inte nämnas särskilt. Beträffande denna personal 55

Prop. 1985/86:9

kan
i övrigt hänvisas till lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga
att tjänstgöra utanför civilförsvaret.

En
grupp som inte nämns i MAK: s förslag är medlemmarna i väpnade
motståndsrörelser. Enligt folkrätten måste den väpnade motståndsrörelsen lyda
under ett disciplinärt system som säkerställer att medlemmarna iakttar krigets
lagar för att dessa skall få status och skydd som kombattanter. För det fall
att motståndsrörelsen inte lyder under egna disciplinregler torde detta krav
tillgodoses om den organiserade motståndsrörelsen likställs med värnpliktiga
m. fl. vid tillämpningen i krig av det nya ansvarssystemet. Jag återkommer
till denna kategori i specialmotiveringen.

Det
tillämpningsområde som jag nu har förordat för det särskilda militära
disciplinsystemet i krig bör också kunna gälla när vårt land befinner sig i
andra särskilt svåra situationer. Om riket är i krigsfara eller om det råder
sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara
som riket har befunnit sig i, bör således tillämpningsområdet kunna ha samma
vidgade omfattning som i krig. Regeringen bör bemyndigas att förordna om
detta.

2.2 Det särskilda militära disciplinsystemet

2.2.1
Krigsmannabegreppet

Mitt förslag:
Begreppet krigsman bör användas också i fortsättningen för att ange vilka som
lyder under det särskilda militära disciplinsystemet.

MAK:
s förslag: MAK föreslår att krigsmannabegreppet tas bort för fredstid
(Betänkandet s. 122).

Remissinstanserna:
Någon remissinstans anser att krigsmannabegreppet bör behållas med samma
innebörd som f.n. Övriga remissinstanser har inte berört frågan
(Remissammanställningen s. 158).

Skälen
för mitt förslag: MAK: s förslag innebär att de flesta brott av krigsmän som nu
finns upptagna i 21 kap. brottsbalken försvinner ur den fredstida
strafflagstiftningen och att en uppdelning sker beträffande det disciplinära
ansvaret mellan å ena sidan de anställda och å andra sidan de värnpliktiga och
vissa andra grupper. En sådan reform medför enligt MAK: s mening att behovet av
den samlande benämningen krigsman minskar radikalt.

Visserhgen
kommer med den principiella lösning av disciplinansvarsfrågorna som jag har
förordat i det föregående behovet av ett straffrättsligt krigsmannabegrepp att
minska. Enligt min mening finns det likväl behov av en benämning som
sammanfattande uttrycker vilka som omfattas av det nya särskilda
disciplinsystemet. I och för sig finns inga hinder mot att -såsom MAK har gjort
- föreskriva att systemet gäller för värnpliktiga samt ange att vissa andra
kategorier är likställda med värnpliktiga.

En
nackdel med MAK: s förslag är att samhörigheten mellan dem som lyder under
discipUnsystemet inte uttrycks tillräckligt klart. Inte minst frän psykologiska
utgångspunkter kan det vara olyckligt att en personalkategori

utpekas
som huvudgrupp. Dessutom kan med MAK:s förslag det nya disciplinsystemet i
alltför hög grad komma att uppfattas som om det i första hand tog sikte på
värnpliktsutbildningen i fred. Jag har också den uppfattningen att
regelsystemet kan formuleras klarare om de som omfattas av samma
disciplinansvar har en gemensam benämning.

Begreppet krigsman har en
lång tradition inom vårt försvar och det finns enligt min mening starka skäl
för att behålla det också i fortsättningen som en benämning på dem som är
underkastade ett särskilt militärt disciplinansvar. Det innebär i det nya
systemet att begreppet har en viss omfattning i fred och en annan - betydligt
vidare - omfattning i krig. Om man bortser från den anställda personalen får
krigsmannabegreppet följaktligen i aUt väsentligt samma omfattning som f.n.

Det
anförda innebär emellertid också att den nuvarande distinktionen mellan
krigsmän och dem som har ansvar som krigsmän slopas.

Prop. 1985/86:9

2.2.2
Disciplinansvaret

Mitt förslag: I
det särskilda militära disciplinsystemet skall påföljd för disciplinförseelse
åläggas den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han på grund
av reglementen, instruktioner, förmäns order eller i övrigt skall iaktta i
tjänsten. Påföljd skall dock inte åläggas om felet är ringa.

MAK:
s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 69)

Remissinstanserna:
Några remissinstanser anser att förslaget är för allmänt hållet. I övrigt har
förslaget lämnats utan erinran (Remissammanställningen s. 158 f).

Skålen
för mitt förslag: Enligt lagen om offentlig anställning kan disciplinansvar
åläggas en tjänsteman som åsidosätter vad som åligger honom i hans anställning.
Den grundläggande förutsättningen för att disciplinansvar skall kunna åläggas
någon enligt särskilda militära regler bör självfallet också vara att den som
omfattas av reglerna - krigsmannen - åsidosatt något som ålegat honom i hans
tjänst. Jag delar dock MAK: s uppfattning att detta bör uttryckas på ett något
annoriunda sätt än i lagen om offentUg anställning, nämligen genom en
uppräkning av de oUka normtyper som kan komma i fråga. Så har t. ex. skett i
den nuvarande tjänstefelsbestämmelsen 121 kap. 18 § brottsbalken.

MAK
tar upp som en särskild fråga hur underiåtenhet att lyda en förmans order skall
bedömas. MAK förordar därvid med hänvisning till lydnadspliktens centrala roll
i den militära verksamheten att det i lagregleringen av det nya
disciplinsystemet anges uttryckligen att sådan underlåtenhet skall kunna
medföra disciplinansvar. Jag har samma uppfattning som MAK i denna fråga. Jag
återkommer dock till lydnadsbrottets rättsliga natur i avsnitt 2.3.2.

Metoden att hänvisa till
reglementen, instruktioner osv. för att ange vad som åligger en krigsman i
tjänsten bör enligt min mening inte medföra några särskilda
tillämpningsproblem. Av de nämnda regelsamlingarna

Prop.
1985/86:9

torde
det främst vara Tjänstereglementet för försvarsmakten som innehåller
grundläggande föreskrifter av betydelse (förordning med tjänsteföreskrifter
för försvarsmaktens personal samt överbefälhavarens kungörelse med
verkställighetsföreskrifter till förordningen, Försvarets författningssamling,
FFS, 1983:31 och 32). En mera utförlig redogörelse för vilka föreskrifter som
avses med ifrågavarande hänvisning lämnas i specialmotiveringen.

En
förutsättning för att disciplinansvar skall kunna komma i fråga är självfallet
att det finns tillfredsställande utredning om att krigsmannen har gjort sig
skyldig till förseelsen. Om han förnekar denna, måste det finnas utredning i
form av t. ex. vittnesutsagor som klarlägger hans skuld. För det fall att
utredningen inte kan anses tillfredsställande, får ärendet skrivas av utan att
påföljd bestäms.

Enligt
gällande disciplinsystem för krigsmän har den bestraffningsberättigade chefen
möjlighet att skriva av disciplinmål, om saken är av mindre vikt. Någon
motsvarande formell möjlighet att underlåta att beivra smärre förseelser finns
inte i fråga om tillrättavisningarna. I praktiken lämnas dock de mest
obetydliga förseelserna obeivrade.

Oavsett
hur ett ansvarssystem utformas, torde det vid en tolkning efter bestämmelsernas
ordalydelse komma att omfatta bagatellförseelser som det inte ligger i någons
intresse att beivra. I den praktiska tiUämpningen av sådana system visar det
sig därför att de ansvariga cheferna i betydande omfattning, även om inte reglerna
formellt medger det, väljer att se mellan fingrarna med åtskilliga fel och
försummelser som med ett strikt synsätt borde föranleda en disciplinär åtgärd.
Ett annat handlingssätt - dvs. en benägenhet att beivra varje förfarande som
formellt kan uppfattas som stridande mot en föreskrift — får erfarenhetsmässigt
negativa följder för verksamheten.

De
värnpliktiga har genom sina företrädare krävt att bestraffningar inte skall
komma i fråga för bagatellförseelser. Som jag har anfört inledningsvis hindrar
hänsynen till den nödvändiga disciplinen ett generellt tillmötesgående av
detta krav. Däremot ansluter jag mig till synsättet att de berörda cheferna
måste ges utrymme att i enskilda fall låta bli att ingripa disciplinärt vid
småförseelser. Jag återkommer i specialmotiveringen till frågan om
gränsdragningen mellan vad som bör beivras och vad som kan hänföras till sådana
ringa fel.

2.2.3 Principiella
frågor om disciplinpåföljderna

Mitt förslag: —
Disciplinpåföljderna skall vara varning, extratjänst, löneavdrag och
utegångsförbud.

- Disciplinpåföljd får åläggas även dem som har ryckt
ut från tjänstgöringen vid tiden för beslutet.

- Disciplinpåföljd får inte åläggas senare än två år
efter förseelsen, om inte krigsmannen dessförinnan har fått en särskild
underrättelse om vad som anförs mot honom eller har fått motsvarande
underrättelse från riksdagens ombudsmän eller justitiekanslern.

MAK:
s förslag: Överensstämmer med mitt-(Betänkandet s. 70). Prop.
1985/86:9

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna godtar förslaget. En remissinstans menar dock att
termen "disciplinbot" bör användas i stället för löneavdrag. Ett par
andra remissinstanser anser att disciplinpåföljd inte bör kunna åläggas den
vars tjänst har upphört (Remissammanställningen s. 159).

Skälen
för mitt förslag: Det föreslagna nya ansvarssystemet innebär att de militära
befattningshavarnas rätt att ålägga straffrättsliga påföljder bortfaller.
Eftersom i princip det slags förseelser som nu kan behandlas i disciplinmål
kommer att vara avkriminaliserade och i stället handläggas i disciplinärenden
vid myndigheten, behövs - om MAK har funnit — en utvidgning av det nuvarande
tillrättavisningsinstitutet. Utgångspunkten bör enligt MAK vara att varning och
extratjänst behålls som påföljder enligt nuvarande regler, medan det högsta
antalet dagar för utegångsförbud och landgångsförbud (sju dagar) sätts till
fritidsstraffets nuvarande maximum (femton dagar). Min inställning till MAK: s
förslag i denna del redovisas närmare i avsnitt 2.2.4.

Den
nuvarande möjligheten att ålägga en felande en påföljd som är direkt ekonomiskt
kännbar bör enligt min mening också behållas. MAK har som skäl för förslaget
att ersätta begreppet disciplinbot med ordet löneavdrag hänvisat till att en
överensstämmelse med motsvarande civila regler bör eftersträvas.

Jag
har samma uppfattning som MAK i denna fråga och anser alltså inte att de
invändningar som har förts fram under remissbehandlingen bör föranleda något
annat ställningstagande.

Enligt
MAK:s förslag skall disciplinpåföljd fä åläggas även om den felande inte längre
är i tjänst vid tiden för beslutet. MAK: s motiv är att det är nödvändigt för
myndigheterna att kunna besluta om discipHnansvar även sedan vederbörande ryckt
ut.

MAK:
s förslag avviker från nuvarande ordning enligt vilket straff i disciplinmål
får åläggas endast den som står under militärt befäl. Det innebär att ett mål
f.n. måste hänskjutas till åklagaren, om den värnpliktige har ryckt ut vid
tiden för den bestraffningsberättigade chefens prövning. Förslaget avviker också
från motsvarande regler i lagen om offentlig anställning (14kap.4§), som säger
att disciplinpåföljd inte får åläggas sedan arbetstagaren slutat sin
anställning.

Från praktiska
utgångspunkter kan man - som bl. a. länsåklagaren i

Östergötlands län har gjort - peka på åtskilliga svårigheter i samband med

att en disciplinpåföljd skall åläggas en person som har hunnit rycka ut från

tjänstgöringen. Jag anser dock att de principiella övervägandena här bör

vara bestämmande. Det måste sålunda bl. a. av rättviseskäl krävas att

personer som inom ett offentligrättsligt pliktsystem har gjort sig skyldiga

till samma förseelse så långt det är praktiskt möjligt blir behandlade lika

oberoende av om de har hunnit avsluta tjänstgöringen eller inte. Jag delar

alltså MAK: s uppfattning, att disciplinpåföljd bör kunna åläggas även den

som inte är i tjänst vid tiden för beslutet. I likhet med MAK anser jag dock

också att intresset av att beivra förseelser av mindre allvarlig natur inte

kan vara lika stort sedan personen i fråga har ryckt ut från tjänstgöringen. 59

Prop. 1985/86:9

En särskild
avskrivningsregel bör alltså finnas för bl. a. dessa fall. Jag återkommer till
detta i avsnitt 2.2.7.

2.2.4
Disciplinpåföljdernas närmare utformning m.m.

Mitt
förslag: - Varning innebär att den felande erinras om att han för framtiden
skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.

— Extratjänst innebär att krigsmannen vid högst fem
tillfällen utöver den vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon
annan särskild uppgift. Vid varje tillfälle får som huvudregel högst fyra
timmar tas i anspråk för uppgiften.

— Löneavdrag får åläggas för högst trettio dagar och
innebär avdrag på dagersättningen eller motsvarande ersättning. Om inte sådant
avdrag kan ske, skall krigsmannen betala ett belopp som motsvarar avdraget.

— Utegångsförbud innebär förbud för den som är
förlagd inom ett kasernområde, läger eller motsvarande område att under en bestämd
tid, minst sju och högst femton dagar, på fritid vistas utanför ett sådant
område som är upplåtet åt en viss avdelning eller utanför en del av ett sådant
område. För den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet avse
förbud att lämna fartyget.

— Löneavdrag
får åläggas jämte utegångsförbud, om det särskilt krävs av hänsyn till
ordningen inom försvarsmakten.

MAK:
s förslag: Enligt MAK: s förslag skall extratjänsten få avse högst fyra
tillfällen och utegångsförbudet gälla för en tid om 1-15 dagar. I övrigt
överensstämmer MAK: s förslag med mitt med undantag för att MAK inte lämnar
förslag om innebörden av en varning (Betänkandet s. 70).

Remissinstanserna:
JO - liksom Svea hovrätt — anser att det i lagen bör tas in ett stadgande som
motsvarar nuvarande 17 § lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän
nämhgen att extratjänst inte får föranleda överansträngning eller fara för den
felandes hälsa eller tjänstbarhet.

Hovrätten
anser vidare att det uttryckligen bör anges att löneavdraget kan avse minst en
dag. Centrala värnpliktsrådet förordar att löneavdrag används endast vid grövre
förseelser och då som komplement till ett utegångsförbud.

Svea hovrätt ifrågasätter
också om inte den felandes tillrättaförande bör vara ett skäl att förena
löneavdrag med utegångsförbud (Remissammanställningen s. 160).

Skälen för mitt förslag:
Extratjänsten har hittills varit enbart en form för tillrättavisning enligt
lagen om disciplinstraff för krigsmän. I praktiken har det varit en påföljd som
i första hand kompanicheferna kunnat tillgripa vid disciplinförseelser.
Extratjänsten har härigenom kommit att uppfattas som en lindrigare påföljd än
fritidsstraffet och disciphnboten. I förhållande till utegångsförbudet har
extratjänsten varit en påföljd av samma svårighetsgrad.

I MAK:s förslag är
extratjänst, löneavdrag och utegångsförbud disci- Prop. 1985/86:9
plinpåföljder av samma svårighetsgrad.

Vid
den praktiska tillämpningen har skillnaden mellan extratjänst och ett kortare
utegångsförbud inte alltid varit särskilt tydlig. Båda påföljderna har för den
felande uppfattats som en inskränkning i rörelsefriheten under fritiden, låt
vara i kombination med arbetsplikt i det ena fallet. MAK: s förslag innebär
inte någon skillnad härvidlag.

Jag
för min del ifrågasätter om det är motiverat med två påföljdsformer som till
sin reella innebörd skiljer sig åt så litet som extratjänsten och det korta
utegångsförbudet gör. Enligt min mening är det att föredra att kortvariga
inskränkningar i rörelsefriheten alltid förenas med skyldighet att utföra
arbete av något slag. En sådan påföljd bör benämnas extratjänst. Det rena utegångsförbudet
utan någon skyldighet att utföra tjänsteuppgifter bör då utformas efter
förebild från fritidsstraffet dvs. ha en viss minsta längd. Fritidsstraffet kan
f.n. avse 8-15 dagar medan motsvarande tid för utegångsförbud är 1-7 dagar.

Hittills
har ett åläggande av extratjänst inte ansetts böra avse jour- eller
beredskapstjänstgöring. Som skäl har anförts att denna mycket viktiga
tjänstgöring kan komma att uppfattas som en straffkommendering. Jag för min del
anser den risken överdriven och vill tvärtom förorda att den som ålagts
extratjänst skall kunna beordras att fullgöra denna genom att ingå i en jour-
eller beredskapsstyrka. Den tidsgräns om fyra timmar som annars bör gälla för
varje tillfälle då extratjänst fullgörs bör inte gälla för dessa fall. I
stället bör jour- eller beredskapstjänstgöring kunna fullgöras som extratjänst
från exempelvis tjänstens slut den ena dagen till tjänstens början nästa dag
och då beaktas som ett tjänstgöringstillfälle.

En
lämplig avvägning mellan de båda påföljderna är enligt min bedömning att
extratjänsten får avse högst fem tillfällen och att utegångsförbud får åläggas
för 7—15 dagar.

I
fråga om varningen föreslår MAK endast att denna bör vara skriftlig. Något
förslag om den närmare innebörden av denna påföljd lämnas inte. Det kan hävdas
att det av själva ordet och i avsaknad av särskilda regler ändå framgår vad
varningen innebär. Jag menar likväl att det finns skäl att också i själva
lagtexten klargöra innebörden.

Däremot
anser jag det överflödigt att i detta sammanhang föreskriva skriftlig form för
varningen.

Att
besluten om disciphnpåföljd alltid skall vara skriftligt dokumenterade följer
nämligen bl. a. av förvaltningslagen (1971:290) och allmänna verksstadgan
(1965:600). Det kan också anses följa av kravet på att disciplinbeslutet skall
delges den felande.

MAK
anför i sin specialmotivering till stadgandet i fråga att extratjänst

inte får användas så att det genom överansträngning eller av annan orsak

kan uppkomma men för den felandes hälsa eller tjänstbarhet. Bestämmel

sen återges inte i MAK: s författningsförslag. I och för sig kan det förefalla

självklart att extratjänst inte får vara av sådant slag eller ges sådan omfatt

ning att den är skadlig. I likhet med ett par av remissinstanserna anser jag

dock att detta också i själva lagtexten bör anges som ett uttryckligt krav på

extratjänsten. 61

Prop.
1985/86:9

Centrala värnpliktsrådet
tar i sitt remissyttrande upp frågan om valet av disciplinpåföljd i det
enskilda fallet. Jag kan inte hålla med värnpliktsrådet om att löneavdraget
endast skall få användas vid grövre förseelser och då som ett komplement till
ett utegångsförbud. Löneavdrag och utegångsförbud är i princip likvärdiga
påföljder medan extratjänsten och än mera varningen får betraktas som
lindrigare påföljder. Valet av påföljd i det enskilda fallet får göras med
beaktande av detta och i övrigt med utgångspunkt i samfliga relevanta
förhållanden.

s. 62 Kontrollera mot PDF

2.2.5
Konkurrensen mellan disciplinansvaret och allmänna straffbestämmelser

Mitt förslag: Om
en disciplinförseelse också utgör ett brott enligt straffrätten, skall
förseelsen anmälas till åtal. I vissa fall får åtalsanmälan underlåtas och
disciplinpåföljd åläggas i stället.

MAK:
s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (Betänkandet s.70fl.

Remissinstanserna:
Flera av remissinstanserna är tveksamma till förslaget eller motsätter sig
detta.

JK,
domstolsverket, Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges auditörer och
Föreningen Sveriges åklagare pekar sålunda på att förslaget kan leda till
olikheter i rättstillämpningen.

RÅ
och länsåklagarmyndigheten i Östergötlands län förordar en lösning som
motsvarar den som har valts i lagen om offentlig anställning, dvs. att
disciplinförfarande endast kan omfatta bötesbrott.

Överåklagaren
i Göteborg och åklagarmyndigheten i Linköpings åklagardistrikt är helt
avvisande till förslaget och menar att normala åtalsregler måste gälla.

SSU
avvisar förslaget med hänvisning bl. a. till att de brott som föreslås kunna
medföra att åtalsanmälan får underlåtas inte är speciella för värnpliktiga
(Remissammanställningen s. 160-163).

Skälen
för mitt förslag: Militära rättegångslagen innehåller en uttömmande uppräkning
av de militära brottmålen. Endast sådana mål får handläggas av
bestraffningsberättigad chef som disciplinmål enligt lagens närmare
bestämmelser.

I
vissa fall, som är preciserade i militära rättegångslagen (10 §), får straff
inte åläggas i disciplinmål. Dessa fall gäller bl. a. om det också är fråga om
att förverka egendom och denna fråga inte får prövas i disciplinmål eller om
det finns någon annan målsägande än staten och den målsäganden förklarar att
han avser att föra talan om enskilt anspråk.

I
militära rättegångslagen finns vidare (22 §) detaljerade föreskrifter om när
mål skall hänskjutas till åklagare. Så skall ske t. ex. om straff för brottet
inte får åläggas i disciplinmål, om det finns skäl att anta att straffet inte
kommer att stanna vid disciplinstraff eller böter eller om det kan förutses att
nöjaktig utredning om brottet inte skall kunna åstadkommas genom den
bestraffningsberättigades försorg.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Enligt
nuvarande disciplinsystem finns likväl vittgående befogenheter Prop. 1985/86:9
för den bestraffningsberättigade chefen att utdöma straff för gärningar som
utgör brott enligt allmänna straffrättsliga bestämmelser. Gärningen anges
därvid som olovligt förfogande, åverkan osv. och inte som något av de särskilda
militära brotten i 21 kap. brottsbalken. I själva verket fungerar den
bestraffningsberättigade chefen som en domstol, låt vara med skyldighet att lämna
över vissa mål Ull åklagaren för fortsatt handläggning.

Disciphnbestämmelserna
i lagen om offentlig anställning bygger på en mera privaträttslig syn på den
offentliga tjänsten och betraktar disciplinförseelserna som avvikelser från
vad som kan godtas inte bara från allmän synpunkt utan också med hänsyn till
vad arbetstagaren genom sitt tjänsteavtal har åtagit sig gentemot
arbetsgivaren. I anslutning till reglerna om disciplinansvar och avskedande
innehåller lagen om offentlig anställning bestämmelser om åtalsanmälan. Dessa
bestämmelser är inte uttryckligen kopplade till reglerna om disciplinansvar
utan kan sägas behandla åtalsanmälan som en disciplinär åtgärd i sig. Till
förebyggande av dubbla påföljder för samma gärning föreskrivs i lagen om
offentlig anställning att om någon åtgärd har vidtagits för att anställa åtal
mot en arbetstagare, disciplinärt förfarande inte får inledas eller fortsättas
i fråga om förseelse som avses med åtgärden.

MAK:
s förslag utgör en blandning av reglerna om hänskjutande av mål till åklagare
enligt militära rättegångslagen och åtalsanmälan enligt lagen om offentlig
anställning.

Flera
remissinstanser har motsatt sig den lösning som MAK har valt.

Jag
vill till en början slå fast att det av mig förordade förslaget till nytt disciplinsystem
- som i sina huvuddrag bygger på MAK: s förslag - utgår från att ett
disciplinförfarande inte kan komma i fråga i andra fall än när någon har
åsidosatt vad han på grund av reglementen, instruktioner, förmäns order eller
i övrigt skall iaktta i tjänsten. Om en krigsman under sin tjänstgöring utan
att det föreligger ett åsidosättande av vad han skall iaktta i tjänsten gör sig
skyldig till ett brott, får disciplinförfarande enligt den nya ordningen
således inte användas.

Detta
uttalas också klart av MAK, även om det inte kommit till klart uttryck i den
lagtext som MAK har föreslagit.

Problemet
gäller alltså hur man skall förfara då en disciplinförseelse tillika utgör ett
brott enligt vår strafflagstiftning. Som exempel kan nämnas att den som har
till uppgift att vakta ett militärt förråd själv tillgriper något av ringa
värde ur förrådet. Han har ju gjort sig skyldig till såväl en
disciplinförseelse genom att underlåta att tillse att ingenting försvinner ur
förrådet som ett stöldbrott genom själva tillgreppet.

Jag
delar MAK: s uppfattning att det bör finnas en möjlighet att använda

sig av disciplinförfarande även i situationer då disciplinförseelsen också är

ett brott. Det finns självfallet dock en gräns mellan vad som sålunda bör

beivras i disciplinär ordning och vad som bör handläggas av åklagare och

domstol. MAK föreslår att en principiell gräns skall dras mellan bötesbrott

å ena sidan och grövre brott å den andra sidan. Disciplinförfarande skall

enligt förslaget dessutom kunna användas i fråga om vissa brott för vilka

föreskrivs strängare straff än böter såsom bl. a. snatteri, olovligt brukande, 63

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86: 9 svikande av försvarsplikt, lydnadsbrott och rymning. Åtalsanmälan
skall enligt MAK dock alltid göras om det finns skäl att anta att straffet inte
skulle stanna vid böter. Åtalsanmälan skall dessutom göras om brottet riktar
sig mot någon person utanför försvarsmakten samt om målsäganden har förklarat
att han avser att föra talan om enskilt anspråk.

De
remissinstanser som har redovisat synpunkter på MAK: s förslag i denna del har
genomgående uttryckt en tveksamhet mot att gärningar som är brott skall kunna
beivras genom ett administrativt förfarande.

Jag
förstår dessa remissinstansers tveksamhet och anser det för egen del angeläget
att säkerställa att disciplinförfarandet inte kommer att användas vid annat än
bagatellbrott. De flesta av de i MAK: s förslag uppräknade brotten för vilka
strängare straff än böter är föreskrivet omfattar beteenden som måste betecknas
som sådana bagatellbrott. Jag tänker t. ex. på tillgrepp av egendom till några
kronors värde eller en kortare avvikelse från en föreskriven färdväg som en
militär bilförare gör för att uträtta ett privat ärende. I sådana situationer
är det ofta helt främmande för en civil arbetsgivare att koppla in polis eller
åklagare. Sådana beteenden bör enligt min mening inte heller i det militära
föranleda åtalsanmälan utan i stället beivras disciplinärt, om övriga
förutsättningar för detta föreligger.

Över
huvud taget menar jag att gränsen mellan vad som bör överlämnas till åtal och
vad som bör klaras av i disciplinär ordning bör sättas låg. Genom
disciplinförfarande bör inte andra gärningar beivras än dem som vid en
domstolsprövning skulle föranleda endast ett lågt bötesstraff.

I
militära rättegångslagen (22 §) finns en regel som ger den bestraffningsberättigade
chefen möjlighet att hänskjuta ett disciplinmål till åklagare, om det kan
förutses att nöjaktig utredning om brottet inte skall kunna åstadkommas genom
den bestraffningsberättigades försorg. Komplicerade sakförhållanden och
svårare juridiska frågor kan alltså med stöd av denna bestämmelse lämnas över
till åklagaren, om den bestraffningsberättigade inte anser sig ha resurser
eller kompetens att handlägga dem själv.

MAK
lämnar inte förslag om någon liknande möjlighet i det nya disciplinsystemet.
Den som skall besluta i ett diciphnärende skall enligt förslaget alltså inte
kunna överlåta ett ärende till det civila rättsväsendet enbart på den grunden
att ärendet är svårbedömt. Inte heller har det någon betydelse i detta
sammanhang om förseelsen är erkänd eller inte.

Överbefälhavaren
har invändningar mot detta och framhåller sålunda i sitt remissvar att det inte
är lämpligt att de militära myndigheterna handlägger och beslutar i ärenden
rörande trafikförseelser. Skälet till detta är att dessa förseelser inte sällan
är juridiskt invecklade.

Jag
återkommer till frågan om myndigheternas befattning med mera

komplicerade ärenden i avsnittet 2.2.6 om beslutande myndigheter. I detta

sammanhang vill jag bara framhålla att det nya disciplinsystem som jag har

förordat i det föregående förutsätter ett enhetligt administrativt förfarande.

Överlämnande av disciplinärenden till åtal bör därför ske endast efter en

formell prövning av förutsättningarna för detta. Om ärendet är komplicerat

i sak eller juridiskt eller om krigsmannen i fråga nekar till förseelsen är

därvid utan betydelse.

64 En svårighet med MAK: s förslag som har påtalats av
några remissin-

stanser gäller tolkningen
av uttrycket åsidosätta vad som åligger någon i tjänsten.

Det av MAK valda
uttryckssättet bygger på ordalagen i 10kap. 1 § lagen om offentlig anställning.
Detta kan vara till viss ledning vid bestämningen av innebörden av
uttryckssättet. Jag för min del ifrågasätter likväl om inte MAK: s förslag kan
skapa onödiga tolkningsproblem. Liksom nu bör enligt min mening en reglering av
frågan om åtalsanmälan för sin tillämpning förutsätta att en krigsman är
misstänkt för att ha åsidosatt vad han på grund av reglementen, instruktioner
eller i övrigt skall iaktta i tjänsten. Det är först om det är klart att en
sådan misstanke om disciplinförseelse föreligger som det kan komma i fråga att
pröva om åtalsanmälan skall göras som ett led i det särskilda militära
ansvarssystemet. För att underlätta förståelsen av sambandet mellan de olika
frågorna förordar jag att reglerna om åtalsanmälan i lagtexten placeras efter
avsnitten om disciplinförseelser och disciplinpåföljderna. Reglerna bör också
utformas så att det klarare än i MAK: s förslag framgår att frågan om
åtalsanmälan skall göras är ett - eventuellt sista - led i ett reguljärt
disciplinförfarande.

Jag förutsätter att
åtalsunderlåtelse inte annat än undantagsvis kommer i fråga efter åtalsanmälan.

Prop.
1985/86:9

2.2.6
Beslutande myndigheter

Mitt
förslag: — Frågorom disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndighet
vid vilken krigsmannen tjänstgör eller har tjänstgjort senast.

- Disciplinärendena
skall på myndighetens vägnar avgöras av myn

dighetschefen eller dennes ställföreträdare.

— Åt vissa lägre
chefer får överlämnas att avgöra ärenden under

förutsättning bl. a. att de inte bör medföra svårare påföljd än

varning eller extratjänst.

MAK:
s förslag: MAK föreslår att den som på myndighetens vägnar skall pröva
disciplinärendena skall ha lägst överstelöjtnants eller motsvarande grad.
Bataljonschefer och kompanichefer bör få avgöra ärenden där det bl. a. inte bör
ådömas svårare påföljd än varning, extratjänst, löneavdrag i tio dagar eller
utegångsförbud i högst fem dagar (Betänkandet s. 72-74).

Remissinstanserna:
Förslaget lämnas i huvudsak utan erinran (Remisssammanställningen s. 163 f).

Skälen
för mitt förslag: Enligt lagen om offentlig anställning är det den myndighet
som arbetstagaren lyder under som har att avgöra frågor om disciplinansvar.
Vilken eller vilka som fattar beslutet på myndighetens vägnar framgår av
särskilda föreskrifter som vanligtvis återfinns i myndighetens instruktion.

Dessa
instruktionsbestämmelser har skiftande innehåll. Hos vissa myndigheter prövas
disciplinfrågorna sålunda av myndighetens styrelse. I andra myndigheter fattas
beslut i disciplinfrågor av myndighetens chef tillsam-

5 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 9

Prop.
1985/86:9 mans med vissa andra högre befattningshavare vid myndigheten. Det
förekommer också exempel på särskilda disciplinnämnder. Vid militära staber och
förband är det regelmässigt chefen ensam som fattar besluten i
disciplinfrågorna. Det bör därvid anmärkas att här avses uteslutande den civila
personalen, eftersom den militära personalen har ansvar som krigsmän.

MAK
diskuterar olika lösningar vad gäller beslutsorganet inom det nya
militäransvaret. Valet står enligt MAK mellan myndigheten som sådan, auditören
och en särskild disciplinnämnd. MAK kommer fram till att ärenden om
disciplinansvar lämpligast bör handhas av myndigheten i dess vanliga skepnad.

Jag
delar MAK: s uppfattning att den bästa lösningen är att disciplinfrågorna
prövas av den myndighet där krigsmannen tjänstgör eller — om han har ryckt ut -
senast har tjänstgjort.

Som
har framgått av min redogörelse handläggs disciplinärendena enligt lagen om
offentlig anställning regelmässigt enligt en mycket kvalificerad
beslutsordning. De överväganden som ligger bakom detta gör sig självfallet
också gällande vid den närmare utformningen av ett särskilt militärt ansvarssystem.
Samtidigt bör framhållas att systemen inte är helt jämförbara, eftersom
militäransvaret ytterst skall vara ett stöd för den nödvändiga militära
disciplinens upprätthållande. Det blir därför sannolikt åtskilligt flera
ingripanden enligt det nya militäransvaret än enligt lagen om offentlig
anställning. Redan detta talar mot att göra beslutsordningen alltför
komplicerad. Härtill kommer att ingripanden i det militära ibland är påkallade
också vid förseelser som tagna för sig framstår som bagatellartade.

Det
är likväl angeläget att disciplinfrågorna handläggs av tillräckligt
kvalificerade befattningshavare. En lämplig avvägning är enligt min mening —
som MAK också föreslagit - att det normalt är förbandschefen som beslutar i
disciplinärendena.

MAK
har uttryckt detta på det sättet att den som på myndighetens vägnar prövar
frågor om discipHnansvar eller åtalsanmälan skall ha lägst överstelöjtnants
eller motsvarande tjänstegrad.

Med
hänsyn till betydelsen av en kvalificerad handläggning av disciplinärendena
anser jag att det redan av lagtexten bör framgå att det i princip bör vara
myndighetschefen som beslutar på myndighetens vägnar i dessa frågor.

Vid
de större myndigheterna finns särskilda befattningar för ställföreträdande
myndighetschef Dessa, som normalt har överstes eller motsvarande grad, har
ofta det direkta ansvaret för värnpliktsutbildningen. Vid vissa andra
myndigheter, t. ex. Gotlands militärkommando, finns utbildningsenheter med
överstar som chefer. Enligt min mening bör det öppnas möjligheter att låta
dessa chefer avgöra disciplinärenden. Det bör därför i lagen tas in en
bestämmelse som ger regeringen rätt att uppdra åt andra tjänstemän att utöva
myndighetschefens befogenheter i de hänseenden som det nu är fråga om.

Beträffande
rätten för myndighetschefen att delegera innebär MAK: s

66 förslag att kompanicheferna får i stort sett samma
befogenheter som de har

enligt
det nuvarande tillrättavisningssystemet.

Även
om kompanicheferna hittills handlagt tillrättavisningarna på det Prop.
1985/86:9 hela taget väl, är jag tveksam till om de i ett nytt disciplinsystem
bör ges samma befogenheter som tidigare. För det första anser jag det angeläget
att vid en reformering av det militära disciplinsystemet stärka den enskildes
rättssäkerhet. För att åstadkomma detta krävs en kraftigt ökad satsning på
utbildning av berörda chefer i militär rättsvård. Jag tror att det av bl. a.
kostnadsskäl inte är praktiskt möjligt att ge en tillräckligt god utbildning till
alla som är eller kan bli placerade som kompanichefer. För det andra är ett av
syfterna med det nya systemet att ännu fler utpräglade bagatellförseelser inte
skall behöva föranleda något disciplinförfarande alls. Belastningen på
befattningshavarna av ärenden av rutinkaraktär kan därför antas komma att
minska. Det finns också vissa andra faktorer som talar mot att kompanichefen
beslutar i discipUnärenden, t. ex. att förseelsen ofta begås mot honom själv
eller under utbildningsverksamhet som leds av honom.

Beslutsbefogenheterna
för kompanicheferna bör enligt min mening begränsas till rätten att meddela
varning och föreskriva extratjänst. Ytterligare förutsättningar för att
kompanichefer skall få pröva disciplinärenden bör vara att förseelsen är erkänd
och att den inte också utgör ett brott.

Enligt
MAK: s förslag skall auditörema medverka i disciplinärendena i ungefär samma
omfattning som i dagens system. Mot detta har flertalet remissinstanser inte
haft något att erinra. Någon remissinstans menar dock att auditören bör
medverka också när lägre befattningshavare än förbandschefen prövar
disciplinförseelser. Några remissinstanser framhåller vidare att auditörema med
de ökade krav som ställs på dem i det föreslagna systemet bör rekryteras
uteslutande bland domstolsjurister.

De
befattningshavare som enligt förslaget har att besluta i disciplinärenden på
myndigheternas vägnar saknar regelmässigt juridisk utbildning. Inom dessa
myndigheter finns vidare inte heller annat än undantagsvis personer med sådan
utbildning. Rättssäkerhetskravet gör därför att någon form av juristmedverkan
måste säkerställas också i det nya systemet. Jag är ense med MAK om att det
bästa sättet att lösa detta är att behålla den nuvarande auditörsorganisationen
och ge den i huvudsak samma uppgifter som f.n.

Frågan
om auditörernas medverkan i kompanichefernas handläggning av disciplinärendena
har som nämnts berörts under remissbehandlingen. Jag för min del anser i
huvudsaklig överensstämmelse med MAK att denna fråga bör lösas på det sättet att
auditörsmedverkan görs obligatorisk utom i sådana enkla ärenden där prövningen
efter delegation ankommer på eller skulle ha kunnat delegeras till någon chef
under myndighetschefen eller dennes ställföreträdare.

Det är riktigt, som vissa
remissinstanser understryker, att det nya syste

met kommer att ställa ökade krav på auditörema. Det saknas dock enligt

min mening skäl att sätta upp som villkor att auditören skall ha erfarenhet

som domare. De kunskaper och den erfarenhet som krävs finns också hos

andra jurister. I övrigt vill jag peka på det allmänna behovet av utbildning

av dem som har uppgifter i det nya ansvarssystemet. Utbildning behövs

inte bara vid övergången till det nya systemet utan också regelbundet i den

fortsatta tillämpningen av detta. 67

Prop. 1985/86:9
2.2.7 Handläggningen av disciplinärenden

Mitt
förslag: — Den som är misstänkt för en disciplinförseelse skall vid muntligt
förhör beredas tillfälle att yttra sig över vad som anförs mot honom. Om det är
lämpligare, får ett skriftligt förfarande användas.

- Vittnen och sakkunniga skall kunna höras vid
domstol under förfarandet vid myndigheten. Enligt föreläggande av domstolen
skall också kunna företes skriftliga handlingar eller föremål.

- Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd
får ärendet avskrivas.

-
Centrala värnpliktsrådet skall få
medel för särskilda insatser för att stärka de värnpliktigas ställning i
disciplinsystemet.

MAK:s
förslag: Överensstämmer med mitt. MAK lämnar dock inte något förslag om
juridisk hjälp till den som är misstänkt för en disciplinförseelse
(Betänkandet s. 78 f).

Remissinstanserna:
Rättegångsutredningen och centrala värnpliktsrådet menar att förslaget som
helhet är bristfälligt från rättssäkerhetssynpunkt. Några andra
remissinstanser pekar särskilt på den föreslagna möjligheten att avskriva
ärenden och hävdar att den kan medföra olägenheter från rättssäkerhetssynpunkt
(Remissammanställningen s. 165 f.).

Skälen
för mitt förslag: Flera , av remissinstanserna har kritiserat MAK: s förslag
till handläggningsregler och gjort gällande att dessa inte fyller rimliga
rättssäkerhetskrav. Rättegångsutredningen säger sig sålunda avvisa alla tankar
på någon form av summarisk, mindre rättssaker process ens i bagatellmål, i
synnerhet om erkännande inte föreligger.

Den
grundläggande skillnaden mellan det nuvarande militäransvaret och det som
föreslås av MAK är att det förstnämnda har straffrättslig karaktär medan det
sistnämnda utgörs av ett administrativt system som hör hemma inom
förvaltningsrätten. Det finns i och för sig stora likheter mellan systemen,
främst vad gäller påföljdstyperna. Det är likväl viktigt att framhålla att MAK:
s förslag innebär en avkriminalisering av flertalet av de militära
disciphnförseelserna. Jämförelser kan göras med reformeringen av tjänsteansvaret
i mitten av 1970-talet.

Jag
anser därför att det inte är korrekt att kritisera MAK: s förslag från den
utgångspunkten att det innebär skillnader i förhållande till brottmålsprocessen.
MAK: s förfaranderegler bygger i huvudsak på disciplinreglema i lagen om
offentlig anställning, ett system som allmänt ansetts fylla kraven på
rättssäkerhet, se bl.a. betänkandet (Ds Ju 1983:7) Tjänsteansvar i offentlig
verksamhet. Man kan visserligen inte dra paralleller i alla nu aktuella avseenden
mellan värnpliktiga och arbetstagare. Jag menar ändå att skillnaderna är så små
att likartade disciplinsystem bör kunna gälla för de båda gmpperna. Enligt min
uppfattning tillgodoser MAK: s förslag de rättssäkerhetskrav som bör ställas på
ett disciplinförfarande. Genom de av mig i det föregående förordade reglerna om
beslutsordningen vid myndigheterna har ytterligare garantier skapats för
kvalitet i handlägg-

ningen.
Jag återkommer i detta avsnitt med förslag också till andra åtgär- Prop.
1985/86:9 der för att stärka de värnpliktigas ställning i disciplinförfarandet.

Förfarandet
i disciplinärendena bör i överensstämmelse med MAK: s förslag bygga på reglema
i förvaltningslagen (1971:290). Det innebär att bestämmelserna om rätt att ta
del av utredningsmaterialet, krav på att motivera beslut, skyldighet att lämna
underrättelse om beslut m. m. i och för sig utan vidare är tillämpliga på
disciplinförfarandet. Jag delar dock MAK: s uppfattning att föreskrifter om
förfarandet så långt möjligt skall hållas samlade i en lag. En upprepning av
vissa regler i förvaltningslagen är därför motiverad i den lagtext som reglerar
det nya militäransvaret.

Enligt
min mening bör det särskilt framhållas i lagen att disciplinärendena skall
handläggas skyndsamt.

MAK;
s förslag att ett ärende får avskrivas, om det av särskilda skäl inte krävs
någon disciplinpåföljd har kritiserats av flera remissinstanser. Man hänvisar
bl. a. till att bestämmelsen kan komma att medföra olägenheter från
rättssäkerhetssynpunkt.

MAK
motiverar sitt förslag med att det finns behov av en avskrivningsregel för t.
ex. de fall då den värnpliktige har hunnit rycka ut och det därför inte längre
framstår som lika angeläget att fullfölja disciplinärendet.

Jag
är av samma mening som MAK och anser alltså att det behövs en möjlighet till
avskrivning av ärenden i vilka förutsättningarna för disciplinpåföljd i och
för sig är uppfyllda men där särskilda skäl ändå talar för att ärendet inte
drivs vidare.

Det
ansvarssystem som MAK föreslår och som jag i det föregående i väsentliga delar
har förordat för framtiden har som nämnts hämtat sina grunddrag från
disciplinreglerna i lagen om offentUg anställning. I stor utsträckning har MAK
därvid dragit paralleller mellan t. ex. värnpliktiga å ena sidan och statsanställda
å den andra sidan.

I
enskildheter innebär förslaget enligt min mening att jämförelserna mellan
anställda i det militära försvaret och dem som är tjänstgöringsskyldiga där på
annan grund har gått för långt.

I
ett viktigt avseende är det sålunda en avgörande skillnad mellan t. ex. en
värnpliktig och en anställd. En anställd mot vilken ett disciplinärt förfarande
inleds har möjlighet att få hjälp av den fackliga organisation som han tillhör.
Organisationen kan också t. ex. väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för
sin medlem. MAK: s förslag innehåller inte någon motsvarighet till detta för
den som omfattas av det nya disciplinsystemet.

Man
kan i och för sig hävda att MAK: s förslag i detta avseende inte innebär någon
försämring i förhållande till det nuvarande militäransvaret enligt militära
rättegångslagen. Mot detta kan i sin tur anföras, som jag också nyss har
berört, att det nuvarande systemet bygger på straffrättslig grund med ett
betydligt mera utvecklat regelsystem också till skydd för , den misstänkte.

En
annan faktor som bör beaktas i detta sammanhang är den skillnad i ålder och
därmed livserfarenhet som normalt finns mellan en anställd och en värnpliktig
under grundutbildning.

Det
anförda har fått mig att överväga om inte den reform som nu föreslås

förutsätter en starkare ställning för den som ett disciplinförfarande inleds 69

Prop.
1985/86:9

mot
än vad MAK: s förslag innebär. Det föreligger med andra ord ett behov av
åtgärder så att t. ex. en värnpliktig under gmndutbildning åtminstone i vissa
situationer kan få biträde av någon person med större kunskaper och erfarenhet
än vad han själv har.

De
värnpliktigas medinflytande över sin tjänstgöring har förbättrats fortlöpande.
De har numera tillgång till flera väl fungerande samverkansorgan på de skilda
nivåerna inom försvarsmaktens organisation. Genom dessa kan de komma till tals
med de ansvariga cheferna. I viss utsträckning har de också t. ex. förbandsvis
bildat egna sammanslutningar för att tillvarata sina intressen gentemot
myndighetssidan. De värnpliktiga förtroendemännen har här viktiga uppgifter.

Oaktat
den utveckling som har skett och som kan förväntas under den närmaste tiden är
det helt klart att de värnpliktigas samverkansorgan och egna sammanslutningar
inte har en omfattning och stabilitet som kan mäta sig med de fackliga
organisationerna. Det är därför inte en realistisk tanke att de värnpliktiga i
disciplinärendena alltid kan få tillräckligt med stöd och hjälp av sina egna
förtroendemän och organisationer. Det är alltså nödvändigt att finna också
andra former för hjälpen till de värnphktiga.

Åklagarmyndigheten
i Boden föreslår i sitt remissvar att den som är föremål för ett
discipHnförfarande bör kunna få biträde av en jurist under utredningen.
Förslaget berör frågan om rättshjälpslagens (1972:427) tillämplighet på de
militära disciplinärendena. I och för sig lämnar rättshjälpslagen utrymme för
allmän rättshjälp åt t. ex. en värnpliktig som är föremål för ett
disciplinförfarande. Det torde dock i ett disciplinärende inte komma i fråga
att en värnpliktig annat än undantagsvis bedöms ha sådant behov av juridiskt
bistånd som avses i rättshjälpslagen. Behovet av sakkunnig hjälp får därför
tillgodoses på något annat sätt.

En
lösning är därvid att lill de värnpliktigas förfogande ställa ekonomiska medel
som kan användas för att bekosta t. ex. generella insatser för att stärka de
värnpliktigas ställning i disciplinärendena. Lämpligen bör ett visst belopp
kunna disponeras av de värnpliktigas centrala förtroendeorgan, dvs. av
centrala värnpliktsrådet. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare
föreskrifter om användningen av beloppet.

Denna
lösning är enligt mitt synsätt det lämpligaste sättet att åtminstone
inledningsvis tillgodose de värnpliktigas behov av särskilda stödåtgärder. När
det nya ansvarssystemet har varit i tillämpning någon tid kan det finnas
anledning att på nytt ta upp denna fråga.

2.2.8 Verkställighet av
disciplinpåföljd

Mitt
förslag: - Beslut om disciplinpåföljd skall verkställas så snart

det
kan ske sedan beslutet har vunnit laga kraft.

-
Beslut om extratjänst eller utegångsförbud får verkställas fastän beslutet inte
har vunnit laga kraft, om det behövs av hänsyn till ordningen inom
försvarsmakten eller av någon annan särskild anledning.

MAK: s förslag:
Överensstämmer med mitt förslag (Betänkandet s. 79- Prop. 1985/86:9 81).

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser anser att beslut om disciplinpåföljd alltid skall få
verkställas utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft
(Remissammanställningen s. 167 f).

Skälen
för mitt förslag: F. n. gäller att ett beslut om disciplinstraff skall
verkställas utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft. Samma regel
finns beträffande ålagda tillrättavisningar. Grunden för dessa bestämmelser är
dels att en snabb verkställighet i hög grad anses bidra till att upprätthålla
discipUnen, dels att den felande har ett intresse av att verkställigheten inte
skjuts framåt i tiden. De nuvarande reglerna har dock kritiserats häftigt,
varvid det bl. a. har hävdats att besvärsrätten i betydande utsträckning
saknar praktiskt värde, vilket självfallet är otillfredsställande från
rättssäkerhetssynpunkt.

MAK
har som motivering för sitt förslag att disciplinpåföljderna normalt får
verkställas först sedan beslutet vunnit laga kraft pekat på att inskränkningar
i de värnpliktigas fritid relativt sett har blivit mera kännbara än de var när
nuvarande lagstiftning tillkom. MAK hänvisar till att de värnpliktigas fritid
genom lediga lördagar och ständig nattpermission nu är betydligt längre och
därmed värdefullare än tidigare. Dessa aspekter medför enligt MAK att
rättssäkerhetshänsynen när det gäller de "fritidsinskränkande"
påföljderna väger tyngre nu än vad de gjorde tidigare.

Som
skäl mot en omedelbar verkställighet av discipUnbesluten anför MAK också att
kunskapen om de nuvarande möjligheterna tiU inhibition av verkställigheten av
discipUnstraff och tillrättavisningar är otillräcklig bland såväl befäl som
värnpliktiga. Detta har enligt MAK lett till att möjligheterna inte utnyttjas i
särskilt stor utsträckning. Med nuvarande tidsramar är det också orealistiskt
att ens tänka på att pressa in en tillräckligt omfattande information om
rättsvårdssystemet på schemat, hävdar MAK. Det är följaktligen enligt MAK: s
mening nödvändigt att tillskapa särskilda rättssäkerhetsregler i stället för
att förlita sig på att de inblandade har tillräckliga kunskaper för att kunna
tillvarata sina egna intressen.

MAK:
s förslag innebär alltså att disciplinpåföljder enligt huvudregeln inte får
verkställas förrän beslutet har vunnit laga kraft. Klagotiden bör enligt
förslaget vara fem dagar.

Remissinstanserna
hävdar nästan genomgående att disciplinbeslut bör kunna verkstäUas omedelbart.
I annat fall är risken för förhalningsförsök från t. ex. värnpliktigas sida
påtaglig.

Min
uppfattning är att ett miUtärt discipUnsystem skaU avvika så Utet

som möjligt från motsvarande regler för samhället i övrigt. Särlösningar för

de militära förhållandena bör inte väljas, om det inte finns starka skäl. Jag

har inte blivit övertygad om att ett krav på lagakraftägande beslut före

verkställigheten i ett discipHnärende kommer att få sådana konsekvenser

som remissinstanserna har uttryckt farhågor för. Jag tror tvärtom att de

allra flesta som efter ett förfarande, som uppfattas som rättvist, åläggs en

disciplinpåföljd för en förseelse som de vet med sig att de har gjort är

beredda att underkasta sig påföljden. Om sedan klagotiden görs kortare än

vad t. ex. förvaltningslagen föreskriver, anser jag att risken för onödiga 71

Prop.
1985/86:9

dröjsmål
med verkställigheten kan förhindras ytterligare. Dessutom finns enligt
förslaget en möjlighet att förordna om omedelbar verkställighet i de fall då
det finns särskilda skäl till det. Jag ställer mig alltså bakom MAK: s förslag
1 principfrågan när en myndighets beslut om disciplinpåföljd får verkställas.

Några remissinstanser tar
upp frågan om verkställigheten av fritidsstraff på tjänstgöringsfria dagar. Man
pekar på att MAK: s förslag att kortare utegångsförbud inte får verkställas på
tjänstefria dagar kan få egendomliga konsekvenser och dessutom är ägnat att
minska den preventiva effekten av påföljden.

Enligt
mitt förslag i avsnitt 2.2.4 kan utegångsförbud inte åläggas för kortare tid än
sju dagar. Någon särskild regel som begränsar verkställigheten till
tjänstgöringsdagar kan därför inte komma i fråga, eftersom verkställigheten
skall ske i en följd.

s. 72 Kontrollera mot PDF

2.2.9
Tvångsmedel

Mitt
förslag: — En krigsman som uppträder berusad eller som stör den allmänna
ordningen eller ordningen inom försvarsmakten eller utgör en fara för
disciplinen får omhändertas.

- Alkolholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel
som påträffas hos den som har omhändertagits på grund av bemsning skall kunna
tas ifrån honom.

-
Krigsmän får underkastas kroppsvisitation
och undersökningar med avseende på skåp och andra förvaringsutrymmcn för
eftersökande av föremål som de oiovligen bär på sig eller eljest innehar i
strid mot gällande föreskrifter.

MAK:
s förslag: Överensstämmer med mitt utom att MAK inte lämnar något förslag om
kroppsvisitation och undersökning av skåp m. m. MAK föreslår även att en
omhändertagen som är misstänkt för brott skall få hållas kvar under högst 24
timmar i avvaktan på överlämnande till poUsen (Betänkandets. 81-83).

Remissinstanserna:
Inte någon remissinstans ifrågasätter behovet av att kunna omhänderta personer
som uppträder berusade eller störande på annat sätt. Ett par remissinstanser
ifrågasätter om inte tvångsmedel bör kunna tillgripas också i andra fall än vad
MAK föreslår (Remissammanställningen s. 168-170).

Skälen
för mitt förslag: I det nu förordade nya ansvarssystemet skall de militära
myndigheterna inte ha några befogenheter att ålägga straffrättsliga påföljder.
Enhgt MAK synes det från systematiska utgångspunkter lämpU-gast att också
avskaffa den särskilda rätten att tillgripa straffprocessuella tvångsmedel som
tillkommer militära befattningshavare enligt militära rättegångslagen. MAK
pekar i sammanhanget också på att ingen annan myndighet utanför rättsväsendet
har några sådana befogenheter enligt gällande lag.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Försvarsmaktens verksamhet
är av sådan natur att vissa möjligheter att Prop. 1985/86:9 ingripa med
tvångsåtgärder mot personer som gör sig skyldiga till allvarligare
disciplinbrott måste finnas. Som MAK har föreslagit bör detta ske genom att
vederbörande blir föremål för ett omhändertagande.

Också
i enlighet med MAK: s förslag finns det alltjämt ett behov av en motsvarighet
tiU det nuvarande institutet tagande i förvar med i huvudsak samma rekvisit som
finns i 36 § militära rättegångslagen.

Det
av MAK föreslagna förfarandet vid omhändertagande överensstämmer i stora drag
med vad som gäUer nu vid omhändertagande enligt 13-17 §§ poUslagen (1984:387)
och lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. m.

MAK
tar upp frågan om också anställd militär personal i fredstid bör omfattas av de
föreslagna reglerna om omhändertagande. Med hänvisning till att det är mycket
sällsynt att tvångsmedel av denna art riktas mot anställd personal och till att
det också på detta område bör råda likställighet meUan anställd militär resp.
civil personal har MAK stannat för att låta de föreslagna reglerna gälla endast
för dem som omfattas av de nya disciphnbestämmelserna.

Domstolsverket
anser att tvångsmedel bör kunna tillgripas mot all personal som stör
ordningen, bl. a. för att den som avser att göra ett ingripande inte skall
behöva ställas inför identifikationsproblemen.

Jag
delar MAK: s uppfattning att det i fredstid inte finns anledning att ge
möjlighet att tillgripa tvångsmedel mot anställda inom försvarsmakten. Jag tror
därvid inte att identifikationsfrågan kommer att vålla några särskilda problem.

Enligt
MAK: s förslag skall endast personal i uniform kunna tas om hand på allmän
plats. Ett par remissinstanser föreslår att också civilklädda värnpliktiga skaU
kunna tas om hand om de uppträder störande på allmän plats.

Den
sistnämnda frågan har varit aktueU i åtskilliga sammanhang, bl. a. med
anledning av att civilklädda värnpliktiga uppträtt störande på t. ex. tåg och flygplan
under veckoslutsresor. " Att ge militär personal befogenhet att ingripa
med tvångsmedel mot civilklädda värnpliktiga på allmän plats är förenat med
åtskilliga principiella och praktiska svårigheter. Det främsta skälet mot en
utökning av de militära befogenheterna rör identifikationsfrågan. Det är
uteslutet att utöver den mycket begränsade befogenhet som finns nu, ge militär
personal rätt att på allmän plats avkräva civila medborgare
legitimationshandlingar. Därigenom blir det i praktiken omöjligt för den som
ingriper att skilja ut de värnpliktiga från övriga. Det är också principiellt
viktigt att låta samhällets civila organ svara för ordningens upprätthållande
på allmänna platser.

Jag
kan därför inte ställa mig bakom kravet att ingripande skall kunna ske mot
militär personal som uppträder civilklädd utanför militärt område.

MAK:
s förslag att den som är misstänkt för brott, för vilket kan följa fängelse i
minst ett år, får hållas kvar upp till 24 timmar för att överlämnas till
polismyndigheten har föranlett en del kritik från remissinstanserna.

JO
menar således att man inte alltid kan utgå ifrån att en brottsmisstänkt

kan överlämnas till polisen inom 24 timmar. Under krig och andra utomor- 73

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 dentliga förhållanden bör nuvarande regler om förvarsarrest
därför behållas enligt JO.

Överåklagaren
i Göteborg pekar på att det enligt 24 kap. 7§ andra stycket rättegångsbalken
föreligger rätt för var och en att gripa den som har begått brott, på vilket
det kan följa fängelse, om den brottslige anträffas på bar gärning eUer
flyende fot eller den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt
överlämnas till närmaste polisman. Någon tidsgräns är inte utsatt.
Överåklagaren ifrågasätter på grundval av detta om MAK: s föreslagna regel om
kvarhållande behövs, särskilt som den enligt överåklagaren synes utgöra en
inskränkning av bestämmelsen i rättegångsbalken. Överåklagaren anser det
vidare - liksom ett par andra remissinstanser - vara stötande för rättskänslan
att den som har begått ett grovt brott måste försättas på fri fot, om han t.
ex. på grund av brister i samfärdseln eller andra hinder inte kan överlämnas
till polis inom 24 timmar.

Jag
instämmer i den kritik som överåklagaren har fört fram beträffande den
föreslagna regelns innebörd mot bakgrand av gripandereglerna i rättegångsbalken.
EnUgt min mening bör dessa sistnämnda regler täcka de situationer som avses med
MAK: s förslag. Jag anser därför att den särskilda regel om överlämnande till
polisen som MAK har föreslagit skall utgå.

JO
framhåller i sitt remissvar att militära chefer under krig,
beredskaps-tillstånd och även under längre övningar borde kunna besluta om
beslag, kroppsvisitationer och kroppsbesiktning. Civila myndigheter finns då enligt
JO inte alltid att tillgå med tillräckligt kort varsel.

JO
berör ett problem som har uppmärksammats alltmer under senare tid, nämligen att
vapen, ammunition, sprängämnen, rökfacklor m. m. oiovligen förs ut från
militära områden och därefter förorsakar skador eller risk för skador ute i
samhället. I vissa fall som främst har gällt rökfacklor har också omfattande
skador åstadkommits. Ett särskilt problem i sammanhanget är att sådana föremål
som nu avses har medförts på allmänna färdmedel — dvs. även på flygplan - av
värnpliktiga på permissions- och utryckningsresor m.m. Därvid har det uppkommit
en påtaglig risk för säkerheten ombord.

Beträffande
resorna har det också förekommit att enskilda värnpliktiga varit berusade efter
förtäring av medförda alkoholdrycker. I åtskilliga fall har dessa värnpliktigas
beteende helt naturligt upplevts som störande av övriga resenärer. Under främst
flygresor har också i enstaka fall säkerheten äventyrats av berusade
vämpUktiga.

En
viktig princip i vårt samhälle är att det i första hand ankommer på polisen att
svara för ordning och säkerhet. Genom särskilda föreskrifter har det dessutom
lagts på befälhavare på tåg, fartyg och flygplan att ha motsvarande ansvar och
befogenheter vad gäller verksamheten ombord. Det är således inte någon uppgift
för försvarsmakten att övervaka och vid ordningsstörande verksamhet ingripa mot
värnpliktiga när de på fritid vistas utanför kaserngrindarna. Vissa undantag
har dock gjorts vad gäller militär personal i uniform.

Den principiella
ansvarsfördelning som gäller f n. meUan poUsen och

försvarsmakten bör enligt
min uppfattning inte ändras med anledning av de

74 problem som jag nu har redovisat. Detta får dock
inte innebära att för-

svarsmakten
undandrar sig att inom ramen för sina uppgifter och befogenheter medverka till
att problemen bemästras. Jag vill framhålla att en hel del redan har gjorts för
att förhindra att militär materiel kommer till felaktig användning. Genom
sådana åtgärder har t. ex. vapenstölderna ur militära förråd reducerats
avsevärt.

När
det emellertid gäller att förhindra att värnpliktiga bryter mot reglerna och
t.ex. tar med sig sprängmedel, rökfacklor m.m. från de militära anläggningarna
har den hittillsvarande lagstiftningen inte tillåtit annat än ytliga
kontrollåtgärder. Det har sålunda ansetts tillåtet för de militära cheferna att
företa skåpvisitationer och att undersöka väskor i samband med in- och
utpasseringar vid kasernvakten. Den rättsliga grunden för dessa åtgärder har
emellertid bedömts bräcklig och inte medgett mera ingripande åtgärder. Detta
har också påtalats nyligen av JO i en framställning till regeringen.

Enligt
mitt synsätt är det nödvändigt att ge de militära cheferna sådana befogenheter
att de kan söka igenom personer som misstänks ha något föremål på sig i strid
mot gäUande föreskrifter. De bör också utan att någon misstanke finns i det
enskilda faUet få undersöka väskor och annat handbagage stickprovsvis eller i
anslutning till större undersökning som företas av särskild anledning.
Befogenheterna bör gälla bara inom militära områden och andra områden som
disponeras av försvarsmakten.

Med
hänsyn tiU det anförda bör den lag som reglerar det nya disciplinansvaret
kompletteras med regler om rätt för militära förmän att i den omfattning som
jag har förordat genomföra kroppsvisitation m. m.

För
att det inte skall råda någon tvekan om det rättsenliga i de visita-tioner av
skåp och andra särskilda utrymmen m. m. som det av säkerhetsskäl är nödvändigt
att genomföra bör också regler härom föras in i den nya lagen.

Prop.
1985/86:9

s. 75 Kontrollera mot PDF

2.2.10
Klagan över beslut om disciplinpåföljd

Mitt
förslag: — Myndighetens beslut om disciphnpåföljd får i vissa fall omprövas av
myndigheten.

- Beslut om disciplinpåföljd får i övrigt överklagas
hos tingsrätten. Tingsrättens beslut får överklagas till hovrätten. Mot
hovrättens beslut får talan inte föras.

- Besvärstiden vid överklagande av myndighetens
beslut skall vara tio dagar.

-
Vid domstolarnas prövning av besvären
tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.

MAK: s förslag:
Överensstämmer med mitt utom att kommittén föreslår att besvär mot myndighetens
beslut skall föras inom fem dagar. (Betänkandet s. 74-78).

Remissinstanserna: Flera
remissinstanser förordar att besvären prövas av en särskild disciplinnämnd som
är knuten till försvarsmakten. Någon remissinstans anser att besvären skall
prövas av en överordnad militär

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 myndighet. Ett par remissinstanser vänder sig mot att besvären skall
handläggas enligt ärendelagen i domstolarna (Remissammanställningen s.
170-172). Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler fullföljs talan mot
beslut . i disciplinmål genom besvär till allmän domstol och mot ålagd
tillrättavisning i de flesta fall genom klagan hos högre chef Också i ett nytt
system bör det självfallet finnas en rätt att överklaga myndighetens beslut om
disciplinpåföljd. Jag delar den av MAK uttryckta uppfattningen att
full-följdsordningen bör vara enhetUg.

Vad
först gäller frågan om överprövning inom myndigheten av disciplinbesluten
föreslår MAK att beslut av bataljonschefen och kompanichefen skall kunna
omprövas av myndigheten.

Jag
har också den uppfattningen att beslut av lägre chefer inte skall kunna
överklagas direkt till ett utomstående organ utan att det i sådana fall bör
finnas en möjlighet att göra en omprövning av beslutet inom myndigheten. Jag
har dock i det föregående (avsnitt 2.2.6) förordat en enklare modeU än MAK för
delegering av beslutsbefogenheter inom myndigheten. Som en konsekvens av detta
anser jag att en omprövning av ett discipUnbeslut skall kunna ske inom
myndigheten i alla de fall då beslutet har fattats av någon annan
befattningshavare än myndighetschefen eller dennes stäUfö-reträdare. 1
praktiken torde MAK: s och mitt förslag ha samma innebörd. I omprövningsärendet
bör beslutet självfaUet fattas på myndighetens vägnar av myndighetschefen eller
dennes ställföreträdare.

I
fråga om rätten till fullföljd av talan mot myndighetens beslut anser MAK att
en sådan rätt bör finnas oavsett om beslutet har fattats efter omprövning av
ett tidigare beslut eller om det är sådant att omprövning inte är tillåten. Jag
har samma synsätt som MAK i denna fråga.

Den
principiellt viktigaste frågan i detta sammanhang gäUer vilket organ utanför
myndigheten som skall pröva besvären. MAK diskuterar tre olika modeller. En är
att det skall finnas en lägre disciplinnämnd i varje militärområde och en
högre sådan nämnd för hela landet i anslutning till försvarsstaben. Den andra
modellen bygger på att en högre militär myndighet är besvärsinstans. I den
tredje modellen slutligen prövas besvären av allmän domstol,

MAK
finner att de starkaste skälen talar för den tredje modeUen. Man pekar särskilt
på att kostnadsaspekten är av avgörande betydelse.

Flera
remissinstanser anser att den första modellen, dvs. ett system med disciplinnämnder,
är att föredra.

Vid
en samlad bedömning av de oUka fullföljdsalternativen anser jag att valet står
mellan någon form av disciplinnämnd och de allmänna domsto-lama.

Det
nya militäransvaret hör hemma inom förvaltningsrätten och har i

viktiga avseenden likheter med anställdas disciplinansvar enligt lagen om

offentlig anställning. Det partsförhållande som råder mellan arbetsgivare

och anställda antas också föreUgga mellan försvarsmaktens myndigheter

och dem som är tjånstgöringsskyldiga där på annan grund än genom ett

anställningsavtal. Det arbetsrättsliga synsättet att frågan huruvida en disci-

76 plinpåföljd är påkallad delvis är att se som en
tvist mellan arbetsgivare och

s. 77 Kontrollera mot PDF

arbetstagare
kan dock knappast tillämpas utanför anställningsförhållan- Prop. 1985/86:9
dena. Från sådana rättssystematiska utgångsjiunkter är det därför mycket som
talar för disciplinnämndsalternativet. En besvärsordning med disciplinnämnder
har också den fördelen att nämnderna kan ges en sammansättning som är lämplig
mot bakgrund av behoven av juridisk kunskap, erfarenhet av militära
förhållanden, medverkan av företrädare för värnpliktiga och andra som omfattas
av militäransvaret osv.

Domstolsmodellen
har den fördelen att den inte fömtsätter tillskapandet av nya organ. En domstolsprövning
av besvärsärendena torde också bättre än en prövning i en discipUnnämnd
tillgodose de värnpliktigas önskemål att disciplinfrågorna skall handläggas av
organ utanför försvaret.

Enligt
min bedömning talar de starkaste skälen för att besvärsfrågorna handläggs av de
allmänna domstolarna.

MAK
föreslår att besvärstiden vid överklagande av myndigheters beslut skall vara
fem dagar. Den korta besvärstiden får ses mot bagrunden av att discipUnbesluten
som huvudregel inte får verkställas förrän de vunnit laga kraft.

Jag
har i det föregående (avsnitt 2.2.8) ställt mig bakom MAK: s princi-pieUa syn
på verkställigheten av disciplinbesluten. Jag anser emellertid att en
besvärstid om endast fem dagar är för kort i många faU. Bl. a. kan det vara
svårt för värnpliktiga att under fältförhållanden kunna få tid att rådgöra med
en förtroendeman eller någon annan om ett disciplinbeslut bör överklagas. En
alltför kort besvärstid kan därför ge upphov till onödiga överklaganden. En
förlängning av besvärstiden i förhållande till MAK: s förslag bör inte heller
medföra några avgörande nackdelar i fråga om möjligheterna att kunna verkställa
disciplinbeslutet utan dröjsmål. Möjligheten fill omedelbar verkställighet i
vissa situationer bör framhållas i detta sammanhang. Jag förordar därför en
besvärstid om tio dagar.

När
det sedan gäller förfarandet vid domstolen i ett disciplinärende föreslår MAK
att ärendelagens regler i huvudsak skall vara tillämpliga. Ett par
remissinstanser ifrågasätter det lämpliga i detta. Rättegångsutredningen
ifrågasätter sålunda om inte förfarandet borde följa reglerna om rättegången i
brottmål.

Rättegångsutredningen
utvecklar inte närmare skälen mot att handlägga de aktuella besvärsärendena
enligt ärendelagen. Utredningen gör dock gällande att ärendelagen är så
konstraerad att den inte passar för straffrättsliga frågor.

Jag
viU än en gång framhålla att det föreslagna nya ansvarssystemet bygger på
förvaltningsrättslig grand. Det hör alltså inte hemma inom straffrätten.
Utgångspunkten bör därför också vara att disciplinärendena vid
domstolsprövningen inte bör behandlas som brottmål. Givetvis kan det finnas
skäl som gör att brottmålsformen likväl är den lämpligaste när domstolen prövar
besvärsärendena. Sådana skäl skulle t. ex. vara att andra handläggningsformer
vid en jämförelse skuUe erbjuda sådana processtekniska svårigheter att en
omfattande särreglering skulle bli nödvändig.

Jag
har inte övertygats om att en handläggning av besvärsärendena

enligt ärendelagen kommer att vålla några principiella eller andra problem

av särskild betydelse. Däremot kan jag inte finna annat än att en handlägg- 77

Prop.
1985/86:9

ning
enligt brottmålsreglerna - bortsett från de principiella betänkUgheter-na mot
processformen - skulle kräva åtskilliga avvikelser från rättegångsbalkens
bestämmelser. Jag vill bara erinra om reglema för talans väckande, försvarare,
avgörande av mål i den tilltalades utevaro, rättegångskostnader, formen för
sakens avgörande m. m.

Jag
har därför kommit till den uppfattningen att reglerna om handläggning av
domstolsärenden bör tillämpas vid domstolsprövningen av disciplinförseelserna.

Enligt
MAK: s förslag får tingsrättens beslut överklagas tiU hovrätten, vars beslut
inte får överklagas vidare.

Några
remissinstanser har med hänvisning till behovet av vägledande avgöranden menat
att fullföljd borde få ske också till högsta domstolen.

MAK:
s förslag innebär att disciplinbesluten kan prövas av tre instanser. Om man
också räknar med möjligheten till omprövning av beslut inom myndigheten, blir antalet
instanser fyra. Detta torde tillräckligt väl tillgodose de rättssäkerhetskrav
som kan ställas på förfarandet. Dessutom är behovet och värdet av vägledande
avgöranden utöver dem som hovrätterna meddelar kanske inte lika stort här som
inom vissa andra rättsområden. Med hänsyn till det nya disciplinsystemets
administrativa karaktär torde de beslutande myndighetema också kunna ges
vägledning genom föreskrifter från högre myndigheter inom försvarsmakten. Det
är därför enligt min mening inte motiverat med en fullföljdsrätt till högsta
domstolen.

2.3 Det straffrättsliga ansvaret

2.3.1
Allmänna utgångspunkter

Mitt
förslag: — Det nuvarande särskilda straffansvaret för militär personal behålls
för krigsförhållanden enligt nuvarande principer.

- Värnpliktiga
skall kunna straffas för värnpliktsbrott om de på ett

allvarligt sätt åsidosätter sina skyldigheter enligt värnpliktslagen.

— I övrigt skall
endast ett fåtal särskilda straffbestämmelser gälla för

den militära personalen i fredstid.

MAK:
s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 83-116).

Remissinstanserna:
Några invändningar riktas inte mot granddragen i MAK: s förslag. Svea hovrätt
anser dock att det lagtekniska system som MAK har valt är svåröverskådligt
(Remissammanställningen s. 172).

Skälen
för mitt förslag: Ett disciplinansvar av det slag som jag har förordat i det
föregående minskar på ett drastiskt sätt behovet av särskilda
straffbestämmelser för den miUtära personalen. En omfattande avkriminalisering
kan aUtså ske i fråga om de gärningar som f.n. är straffbelagda i främst 21
kap. brottsbalken.

Det
är emellertid uppenbart att det med hänsyn tiU försvarsmaktens effektivitet är
nödvändigt att under krigsförhållanden straffrättsligt kunna beivra åtminstone
en del av det som i fredsverksamheten endast omfattas av disciplinansvaret.

Av likartade skäl är det
också nödvändigt att kunna tillgripa en straffpåföljd när värnpliktiga inte
fullgör sina grundläggande skyldigheter enligt värnpHktslagen. Jag syftar
därvid såväl på det fallet att den värnpliktige utan några principiella motiv
sätter sig över gällande bestämmelser som på den situationen att han — utan att
frågan om vapenfri tjänst är aktuell -vägrar att fullgöra värnplikten därför
att det strider mot hans religiösa eller etiska övertygelse.

Vid
sidan av de bestämmelser som jag nu har berört finns det ett mycket begränsat
behov av särskilda straffbestämmelser för fredsverksamheten.

Svea
hovrätt har kritiserat MAK: s förslag till författningsstraktur och menat att
denna är svåröverskådlig.

Jag kan delvis instämma i
hovrättens synpunkter. Jag har därför övervägt en lösning där såväl reglerna
om det nya disciplinsystemet som straffbestämmelserna i fråga samlas i en lag.
Avgörande principiella skäl talar emellertid mot att föra bort brott med
straffskalor av det slag det här rör sig om från brottsbalken till
specialstraffrätten. Flera av de brott det här är fråga om kan medföra Uvstids
fängelse. Andra har mycket höga tidsbestämda maxima. Sådana straffbestämmelser
bör, om inte mycket starka skäl talar för annat, finnas endast i brottsbalken.
Den författnings-mässiga uppdelning av det militära straff- och
disciplinsystemet som MAK har föreslagit är således den lämpligaste också
enligt min mening.

I de följande avsnitten
kommer jag att mera i detalj redovisa mina överväganden om den militära
personalens straffrättsliga ansvar.

Prop.
1985/86: 9

s. 79 Kontrollera mot PDF

2.3.2
Den militära personalens straffansvar i krig

Mitt
förslag: — I krig skall krigsmän kunna straffas för lydnadsbrott, grovt
lydnadsbrott, rymning, våld eller hot mot förman, samröre med fienden,
undergrävande av stridsviljan, försummande av krigsförberedelse, obehörig
kapitulation, stridsförsumlighet, tjänstebrott samt för försök, förberedelse
eUer stämpUng till eller underlåtenhet att avslöja rymning.

— De av de
nuvarande krigsartiklama som är riktade till envar behålls med vissa
justeringar.

MAK: s förslag: MAK
föreslår att gärningar som f. n. utgör brottsbalks-brottet samröre med fienden
i fortsättningen skall kunna beivras endast som discipUnförseelse. I övrigt
överensstämmer MAK: s förslag med mitt (Betänkandets. 99-116).

Remissinstanserna: Svea
hovrätt anser att brotten övergivande av post och överlöpande till fienden bör
behållas som särskilda brott. Hovrätten över Skåne och Blekinge motsätter sig
MAK: s förslag att flytta förbudet mot samröre med fienden från brottsbalken
till regeringens tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal. Samma
hovrätt anser också att det nuvarande förbudet mot olovlig sammankomst i
brottsbalken bör behållas. ÖB menar att bestämmelserna om övergivande av post
bör finnas kvar. Östersunds polisdistrikt anser att brottet onykterhet i
tjänsten bör behål-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 las. Riksrevisionsverket ifrågasätter om brottet missbrak av
förmanskap bör avskaffas (RemissammanstäUningen s. 175-178).

Skälen
för mitt förslag: F.n. innehåller 21 kap. brottsbalken ett relativt stort antal
bestämmelser om brott av krigsmän. Bestämmelserna är tilllämpliga både i fred
och i krig. Som jag har konstaterat tidigare (avsnitt 2.3.1) kommer reglerna om
disciplinansvar att i allt väsentligt fyUa behovet av sanktionsmedel mot
krigsmän som bryter mot givna föreskrifter osv. Dessutom kan krigsmän ådra sig
straffrättsligt ansvar på samma sätt som andra. Jag återkommer tiU det i avsnitt
2.3.4. Kravet på särskilda straffbestämmelser för försvarsmaktens personal gör
sig därför gällande framför allt under krigsförhållanden, då behovet av
ordning, säkerhet och effektivitet är ännu större än annars.

MAK
föreslår för krigsförhållanden att det nuvarande straffansvaret i stora delar
bibehålls att gälla för all personal inom försvarsmakten. Kommittén föreslår
därför att det i 21 kap. brottsbalken under rubriken Brott av krigsmän tas upp
ett antal straffbestämmelser, vilka har det gemensamt att de endast kan
tillämpas under krig, krigsfara och därmed jämställda förhållanden. De
föreslagna straffbestämmelserna upptar brotten lydnadsbrott, grovt
lydnadsbrott, rymning, våld eller hot mot förman, undergrävande av
stridsviljan, försummande av krigsförberedelse, obehörig kapitulation,
stridsförsumlighet och tjänstebrott. En del av dessa bestämmelser finns f n. i
22 kap. brottsbalken (Krigsartiklar).

Remissinstanserna
har inte några principiella invändningar mot MAK: s förslag till
straffbestämmelser i krig m.m. De invändningar som har rests mot förslaget har
tagit sikte på att det utelämnar vissa av de nuvarande brotten som av dessa
remissinstanser anses böra finnas kvar.

Av
skäl som hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört är det nödvändigt att i
lag reglera förbudet mot obehörig förbindelse med fienden. I övrigt anser jag
att MAK har gjort en välgrandad avvägning mellan vad disciplinsystemet bör
omfatta och vad som bör beivras i straffrättslig ordning. Det finns alltså
enligt min uppfattning inte någon anledning att foga ytterligare brott till
MAK: s lista över straffbestämmelser för krigsförhållanden.

Jag
anser det också lämpligt att straffansvaret i krig för försvarsmaktens personal
regleras samlat i 21 kap. brottsbalken.

Vad
slutligen gäller de krigsartiklar som är riktade till alla och alltså inte bara
till krigsmän föreslår MAK att straffbestämmelserna för landsförräderi,
landssvek och landsskadlig vårdslöshet behålls med smärre justeringar i 22kap.
brottsbalken. Även förbudet mot ryktesspridning till fara för rikets säkerhet
föreslås bU kvar i samma kapitel i brottsbalken. Detsamma bör enligt MAK gälla
brottet försvarsskadlig ryktesspridning.

Beträffande
folkrättsbrottet, som f. n. är reglerat i 22kap. 11 § brottsbal

ken, ifrågasätter MAK — som i denna del har särskilt samrått med folk

rättskommittén (Fö 1978:06) - om man inte numera har sprängt ramen för

vad som rimligen bör omfattas av ett blankettstraffbud med livstids fängel

se i straffskalan. Bakgrunden till MAK: s uttalande är att den folkrättsliga

reglering som paragrafen hänvisar till numera är alldeles för omfattande för

80 att kunna överblickas av dem som straffbestämmelsen
gäUer för. MAK

pekar också på att
skyldigheten för de stater som har anslutit sig till 1949 års Genévekonvention
att införa straff för överträdelser av konventionsbestämmelserna är begränsad
till svåra överträdelser. Beaktansvärda skäl talar därför enligt MAK för att
straffansvaret enUgt nuvarande 22kap. 11 § brottsbalken också begränsas tiU de
allvariigaste fallen. MAK anser vidare att det i paragrafen i fråga bör lämnas
en exemplifiering på vad som är svåra överträdelser. I paragrafen bör också
intas en bestämmelse om förmans ansvar för underiydandes handlingar, föreslår
MAK.

MAK: s nu redovisade
förslag avseende den framtida utformningen av 22 kap. brottsbalken har i
huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna. Också enligt min
uppfattning innebär MAK: s förslag en ändamålsenlig reglering av det allmänna
straffansvaret i krig.

Straffskalorna
i brottsbalken ses f n. över av fängelsestraffkommittén (Ju 1979:04). För att
inte föregripa kommitténs arbete har jag nu endast så långt det varit möjligt
fört över gällande straffskalor till de nya straff-bestämmelsema.

Prop.
1985/86:9

2.3.3
Särskilda straffbestämmelser för värnpliktiga

Mitt
förslag: - En värnpliktig skall kunna dömas för värnpliktsbrott vid allvarliga
fall av åsidosättande av de grandläggande skyldigheterna enligt
värnpliktslagen.

- Straffet för
värnpliktsbrott skall vara böter eUer fängelse i högst ett år.

MAK:
s förslag: Överensstämmer med mitt utom att MAK föreslår att straffet för
vämpliktsbrott skall vara fängelse i högst sex månader (Betänkandet s. 96-99).

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser anmäler tveksamhet till MAK: s förslag. Det föreslagna
maximistraffet för värnpliktsbrott anses t. ex. för lågt. Det ifrågasätts också
om det inte är lämpligare att bestämmelser om värnpUktsvägran i olika former
finns i brottsbalken (Remissammanställningen s. 172-175).

Skälen för mitt förslag:
En värnpliktig som vägrar att fullgöra sin plikt att tjänstgöra enligt
värnpliktslagen döms enligt gällande rätt för lydnadsbrott enligt 21 kap. 1 §
brottsbalken eller rymning enligt 21 kap. 12 § samma balk. Även ansvar för
tjänstefel enligt 21 kap. 18 § brottsbalken kan komma i fråga.

Brottsmbriceringen är
beroende av på vilket sätt den värnpliktiges vägran kommer till uttryck. Om
han underiåter att efter kaUelse inställa sig till tjänstgöring, bedöms brottet
som rymning. Inställer han sig men vägrar att lyda order om att hämta
utrastning osv., blir brottet lydnadsbrott. I detta sammanhang bortses från att
en värnpUktsvägran kanske inte leder till någon lagföring alls, därför att deri
värnpliktige i anslutning till sin vägran ansöker om vapenfri tjänst (se 65 och
66 §§ kungörelsen 1969:380 om värnpliktigas tjänstgöring m. m.).

För
att ansvar för lydnadsbrott skaU inträda krävs att den värnpliktige

6 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 9

Prop.
1985/86:9 får en formell befallning att företa en viss tjänsteåtgärd och han
vägrar att lyda. Detta har lett till att förfarandet i fall av värnpliktsvägran
har blivit komplicerat och formaliserat.

Straffskalan
för lydnadsbrott omfattar f. n. disciplinstraff och fängelse i högst ett år.
För rymning är straffskalan disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

Påföljden
för värnpUktsvägrare togs upp av försvarsministern i prop. 1977/78:159 om
ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst m. m. I propositionen förordade
försvarsministern att påföljden vid fall av vägran första gången bestämdes till
villkorlig dom i förening med ett kraftigt bötesstraff. Den dömde skulle,
enligt försvarsministern, samtidigt erinras om att frihetsstraff kunde följa
vid ny lagföring. Försvarsministern anförde vidare att hinder inte borde möta
att på nytt kalla in den vämpliktige till tjänstgöring. Om vederbörande vägrade
även andra gången, borde påföljden bestämmas till fängelse. Fängelsestraffet
borde, enligt försvarsministern, i normalfallet bestämmas till minst fyra
månader. Hänsyn borde dock tas tiU återstående tjänstgöringstid, t. ex. om
vägran hade skett vid repeti-tionsutbildning. Straffet borde därvid kunna
sättas lägre än vad som nyss hade sagts. Försvarsministern ansåg vidare att det
i princip inte borde göras någon skillnad beroende på vilket skäl som låg bakom
vägran. Han tillade att den som hade dömts för vägran andra gången inte borde
kallas in vidare till tjänstgöring. Riksdagen ställde sig bakom dessa
uttalanden (prop. 1977/78:159s. 123, FöU 28, rskr 371).

Försvarsministerns
uttalanden om påföljdsvalet vid vapenvägran har blivit vägledande för
domstolarna. I normalfallet döms således den som vägrar att fullgöra
grandutbildning enligt värnpliktslagen numera oftast till villkorlig dom och
böter första gången medan straffet för det fall att han upprepar sin vägran
vanligtvis blir fängelse fyra månader. Det bör dock nämnas att den faktiska
strafftiden genom ändrade regler om villkorlig frigivning nu har sjunkit från
fyra till två månader (prop. 1982/83:85, JuU 26, rskr. 241). Högsta domstolen
har dock i ett mål angående upprepad vapenvägran efter 1983 års ändring av
reglerna för villkorlig frigivning trots det bestämt påföljden till fängelse
fyra månader.

Det
är enligt min uppfattning sakligt sett otillfredsställande att vid fall av
principiell vägran att fullgöra värnplikten tillämpa straffbestämmelser som
egentligen är avsedda främst för andra situationer. Dessutom är den nuvarande
rättsliga regleringen av värnpliktsvägran onödigt komplicerad. Som har
framhållits i det föregående finns det inte någon saklig grand att behandla den
som uteblir från tjänstgöringen på ett annorlunda sätt än den som inställer sig
till tjänstgöringen men vägrar att fullgöra denna. I båda fallen föreligger en
vägran att uppfylla de grandläggande skyldigheterna enligt vämpliktslagen. Det
framstår därför som mest ändamålsenligt att knyta straffbestämmelsen direkt tiU
denna vägran.

MAK
föreslår för de värnpliktigas del att det i vämpliktslagen införs en

särskild
straffbestämmelse för de allvarliga fallen av lydnadsbrott och

olovlig utevaro. I MAK: s
förslag stäUs upp som krav för att gärningen

skall vara straffbar att
den är ägnad att medföra avsevärt men för utbild-

82 ningen eUer för tjänsten i övrigt. MAK benämner brottet
vämpliktsbrott.

Flera av remissinstanserna
har ställt sig tveksamma till MAK: s förslag i Prop. 1985/86:9 denna del.
Bl. a. har man invänt att straffbestämmelser av detta slag bör återfinnas i
brottsbalken.

Jag
för min del anser aU MAK: s förslag väl tillgodoser kravet på en klarare och
mera ändamålsenlig reglering av värnpliktsvägran i dess olika former. Med
hänsyn till att den brottsliga gärningen består i en vägran att fuUgöra de
uppgifter som läggs fast i värnpliktslagen och eftersom straffbestämmelsen
riktar sig mot en särskild personkrets talar också enligt min mening de
starkaste skälen för att bestämmelserna om värnpUktsbrott tas in i
värnpliktslagen.

Värnpliktsbrottet
i MAK: s förslag omfattar också det fallet att en värnpliktig på annat sätt än
genom utevaro eller ordervägran åsidosätter vad som åligger honom i tjänsten.
Det är här fråga om gärningar som i nuvarande lagstiftning ofta bedöms som
tjänstefel. De allvarligaste fallen måste också i ett nytt ansvarssystem kunna
beivras i straffrättslig ordning. Jag delar därför MAK: s uppfattning att
sådana gärningar skall inrymmas i värnpliktsbrottet.

Utöver
bestämmelserna om vämpliktsbrott innehåller MAK: s förslag en grandläggande
regel om värnpliktigas lydnadsplikt. MAK motiverar sitt förslag med att
straffbestämmelsen om lydnadsbrott i 21 kap. 1 § brottsbalken föreslås bli
avskaffad och att det därför behövs ett grandläggande stadgande om vämpliktigas
lydnadsplikt. Jag anser också att en sådan regel behövs.

En
annan konsekvens av det nya ansvarssystemet enligt mina förslag i det
föregående är att bestämmelser kommer att saknas för det faU att en värnpliktig
av oaktsamhet underiåter att inställa sig fill tjänstgöring. Enligt gällande
rätt kan i sådana fall dömas till ansvar för tjänstefel — i flertalet fall i
disciplinmål. Denna möjlighet föreligger i nuvarande system oavsett om den
värnpliktige inställer sig innan tiden för hemförlovning inträtt eller inte.

Med
det nya systemet saknas regler för den situafionen att den vämpliktige inte
alls inställer sig för tjänstgöring. Disciplinförfarande enligt de föreslagna
reglerna förutsätter ju att den värnpliktige ryckt in. MAK föreslår därför att
värnpliktslagen kompletteras med en regel om straffansvar för utevaro som inte
är uppsåtUg utan endast har sin grand i oaktsamhet.

Förslaget
har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Jag instämmer i MAK: s bedömning
om behovet av ifrågavarande bestämmelser.

En särskild fråga gäller
hur det nya värnpliktsbrottet förhåller sig till de

föreslagna bestämmelserna om lydnadsbrott och rymning i brottsbalken

vilka ju är tillämpliga endast i krig. MAK har stannat för en lösning som

innebär att de mindre aUvarliga fallen skall handläggas i disciplinär ordning

också under krigsförhållanden. Författningsmässigt har MAK reglerat det

ta genom att utforma bestämmelserna om åtalsanmälan så att lydnadsbrott

och rymning inte obligatoriskt kräver någon sådan anmälan. För att förtyd

liga förslaget har MAK till bestämmelserna om värnpliktsbrott fogat en

regel av innebörd att ansvar för sådant brott inte skall inträda om gärning

en är belagd med straff enligt brottsbalken. Jag har inte någon annan

uppfattning än MAK i principfrågan om de olika reglernas förhållande till 83

Prop.
1985/86:9

varandra.
Jag vill dock förorda att hänvisningen till brottsbalken görs tydligare.

1
MAK: s förslag finns inte några särskilda uttalanden om hur värnpliktsbrottet
förhåller sig till det föreslagna nya tjänstebrottet i brottsbalken. Av den
föreslagna regeln att ansvar för värnpliktsbrott inte skall inträda om gärningen
är belagd med straff enligt brottsbalken kan man dock utläsa att MAK inte har
ansett att någon skall kunna dömas för värnpliktsbrott i krig för att han på
annat sätt än genom avvikande eUer utevaro har åsidosatt vad som åligger honom
i tjänsten. Hänvisningen till brottsbalken bör enligt min mening därför också
omfatta bestämmelserna om tjänstebrott. Att gärningar som faller under reglerna
om tjänstebrott är för kvalificerade för att kunna handläggas i disciplinär
ordning följer av dessa reglers utformning. Reglerna om åtalsanmälan är
utformade i konsekvens med detta.

De
olika regelsystemens förhällande till varandra behandlas närmare i
specialmotiveringen.

MAK
föreslår att straffet för värnpliktsbrott skall vara böter eller fängelse i
högst sex månader. Kommittén anför att det saknas skäl att bestämma ett högre
maximistraff.

MAK:
s förslag innebär en sänkning av det högsta straffet i förhållande till
motsvarande regler enligt gällande rätt. Flera remissinstanser har också
kritiserat förslaget med utgångspunkt i detta.

Värnpliktsbrottet
är visserligen avsett att tillämpas endast i fred. Jag anser likväl mot
bakgrand av värnpliktsutbildningens syfte att brottet är av så allvarlig natur
att det av MAK föreslagna maximistraffen fängelse sex månader inte tillräckligt
uttrycker samhällets syn på gärningar av det slag som omfattas av
brottsbeskrivningen. Enligt min mening bör straffskalan innehålla fängelse ett
år som högsta straff

2.3.4
Straffansvaret i fred i övrigt

Mitt
förslag: — Myteri och uppvigling av krigsmän behåUs som särskilda militära
brott.

— Övriga nuvarande brott
i 21 kap. brottsbalken upphävs för fredsförhållanden.

MAK:
s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 84-95).

Remissinstanserna:
Några principiella invändningar har inte riktats mot MAK: s förslag.

Skälen för mitt förslag: I
de närmast föregående avsnitten har jag redovisat mina förslag avseende
straffansvaret för den militära personalen i krig och det särskilda
straffansvaret för värnpliktiga i huvudsak i fred. Det återstår således att
behandla frågan vilket särskilt straffansvar som utöver det nyss redovisade bör
gälla för personal vid försvarsmakten.

MAK
har gått igenom 21 kap. brottsbalken och för varje brott lämnat förslag om vad
som bör gäUa i fråga om detta i det nya ansvarssystemet.

När
det gäller brotten lydnadsbrott (1 §) och rymning (12 §) i fred konsta-

terar
kommittén att de ingår i det föreslagna värnpliktsbrottet i den mån gärningar
av ifrågavarande slag inte kan bedömas som disciplinförseelser.

Brottet
oskickligt beteende (9§), undanhållande (11§), onykterhet i tjänsten (14§),
förargelseväckande beteende (16 §) och tjänstefel föreslås avskaffade med
hänvisning till att beteenden av det slag som omfattas av dessa
straffbestämmelser i fortsättningen bör behandlas enUgt reglerna om
disciplinförseelser.

I
fråga om brotten ohörsamhet mot vakt (4§), missbrak av förmansskap (5§),
obehörig befälsutövning (6§), våld eller hot mot krigsman (7§), missfirmelse
mot krigsman (8 §) och övergivande av post (13 §) anser MAK att de gärningar
som omfattas av dessa bestämmelser alltjämt är straffvärda i den mån de inte
är av sådant slag att de kan betraktas endast som disciplinförseelser.
Gärningarna i fråga träffas dock enligt MAK: s mening av allmänna
straffbestämmelser. Då det enligt MAK: s mening saknas skäl för en särskild
reglering för det militära bör dessa bestämmelser upphävas.

Vad
slutligen gäller brotten myteri (3§) och uppvigling av krigsmän (10 §) anser
MAK att det fortfarande finns behov av särskilda straffbestämmelser för den
mihtära personalen. MAK har dock kommit tiU att dessa bestämmelser med vissa
redaktionella ändringar bör flyttas från nuvarande 21 kap. brottsbalken till
16kap. i samma balk.

MAK:
s förslag har i allt väsentligt lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Också jag anser att MAK: s nu redovisade förslag innebär en lämplig avvägning
mellan vad som bör omfattas av det nya disciplinansvaret, å ena sidan, och vad
som under fredsförhållanden bör beivras straffrättsligt, å den andra sidan.

Prop.
1985/86: 9

2.3.5
Straffrättsliga påföljder

Mitt förslag:
Disciplinstraffet utmönstras som brottspåföljd.

MAK:
s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 116-118).

Remissinstanserna:
Ingen remissinstans har haft några invändningar mot förslaget.

Skälen för mitt förslag:
Genom att alla rent disciplinära förseelser under militärtjänstgöring bUr
avkriminaliserade i det föreslagna systemet och även bestridda ärenden skall
handläggas inom försvarsmakten kommer de fall där domstol kan ha anledning att
döma till disciplinstraff i brottmål att bli avsevärt färre än nu. De mål av
disciplinär natur som återstår är dels sådana som på grand av reglerna om
åtalsanmälan har kommit att överlämnas till åklagare och dels sådana som i och
för sig skulle kunna handläggas inom disciplinansvarssystemet men där brottet
har polisanmälts. Redan detta är - som MAK konstaterar - ett starkt skäl för
att ta bort domstolarnas möjlighet att döma ut disciplinstraff i brottmål.

Ett annat skäl som talar
för att avskaffa de särskilda straffrättsliga påföljdema för krigsmän är att
den anställda militära personalen med det föreslagna nya systemet under alla
omständigheter inte längre kan ådömas

Prop.
1985/86:9

sådana
påföljder för förseelser som helt faller under lagen om offentlig anställnings
regelsystem.

MAK kommer fram till att
en fortsatt rätt för domstolarna att döma till disciplinstraff i brottmål
knappast skulle ha någon praktisk betydelse och att en sådan rätt från
principiella och systematiska utgångspunkter knappast kan försvaras.

Jag
har samma uppfattning som MAK och anser alltså att 32 kap. brottsbalken om
disciplinstraff för krigsmän och lagen (1973:18) om discipUnstraff för
krigsmän bör upphävas.

s. 86 Kontrollera mot PDF

2.4 Skadeståndsansvaret för försvarsmaktens personal

Mitt
förslag: — Nuvarande skadeståndsregler behålls för försvarsmaktens personal.

- Nuvarande bestämmelser
om åläggande av ersättningsskyldighet i ersättningsmål upphävs.

MAK:
s förslag: MAK föreslår en skärpning av skadeståndsansvaret för värnpliktiga
och för kvinnor under militär grundutbildning. Det nuvarande kravet på
synnerliga skäl för åläggande av skadeståndsskyldighet bör sålunda inte
behållas när det gäller förlust av eller skada på personlig utrastning, menar
MAK. I dessa fall skaU myndigheten enligt MAK få rätt att besluta om
ersättningsskyldighet. Besluten skall kunna överklagas till försvarets
civilförvaltning (Betänkandet s. 136-142).

Ledamoten
av MAK Helge Hagberg motsätter sig ett ökat skadeståndsansvar (Betänkandet s.
195).

Remissinstanserna:
MAK:s förslag har fått ett blandat mottagande. Vissa remissinstanser menar att
förslaget rör en resurssvag grapp och att det därför är diskutabelt med ett
utvidgat skadeståndsansvar. Andra remissinstanser tillstyrker förslaget. Ett
par remissinstanser anser alt det utvidgade skadeståndsansvaret inte bara skall
avse egendom utlämnad för personligt bruk utan också t. ex. förbandsutrastning
(Remissammanställningen s. 178-180).

Skälen
för mitt förslag: Frågan om att ålägga en arbetstagare ansvar för skador som
han vållar i tjänsten uppkommer i tre typsituationer, nämligen dels när en
arbetsgivare riktar återkrav mot en skadevållande arbetstagare för skadestånd
som arbetsgivaren har utgett tiU tredje man, dels när en skadelidande tredje
man direkt vänder sig med ersättningsanspråk mot en arbetstagare och dels när
arbetsgivaren kräver ersättning för skada som arbetstagaren direkt har
tillfogat honom eller hans egendom. Ersättningskravet kan i vart och ett av
dessa fall avse antingen person- eller sakskada eller ren förmögenhetsskada.
Skadeståndsfrågor av detta slag kan aktualiseras både för arbetstagare i
enskild tjänst och för befattningshavare i det allmännas tjänst.

Nuvarande
bestämmelser om arbetstagares skadeståndsansvar infördes genom skadeståndslagen
(1972:207), vilken trädde i kraft den IjuU 1972. Dessförinnan inträdde normalt
fullt skadeståndsansvar för arbetstagare

s. 87 Kontrollera mot PDF

som genom fel eller
försummelse i sin tjänst vållade arbetsgivaren eller Prop. 1985/86:9 tredje
man skada. På särskilda områden, bl. a. inom kommunikationsväsendet, fanns
dock regler om begränsning av skadeståndsansvaret eller om möjlighet att jämka
skadeståndet med hänsyn till beskaffenheten av felet eller försummelsen och
andra omständigheter.

Skadeståndslagen
innebar att arbetstagarens skadeståndsansvar begränsades kraftigt. Enligt 4
kap. 1 § är arbetstagaren sålunda ansvarig för skada som han vållar genom fel
eller försummelse i tjänsten endast i den mån synnerliga skäl föreligger med
hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den
skadelidandes intresse och övriga omständigheter.

Med
arbetstagare likställs i skadeståndshänseende värnpliktiga och andra som
fullgör i lag föreskriven tjänstgöring samt kvinnor som genomgår utbildning för
att få anställning som officerare vid försvarsmakten. De skador och förluster
som vederbörande åsamkar försvarsmakten under tjänstgöringen ansvarar han eller
hon således för endast i begränsad utsträckning.

MAK
anser att det inte finns tillräckliga skäl för att skärpa skadeståndsreglerna
för anställd personal inom försvaret. I vart fall menar MAK att det saknas
anledning till antagande att behovet av särregler skulle vara större för
anställd personal inom försvarsmakten än för anställda i allmänhet. MAK
begränsar därför för sin del frågan om en förändring av skadeståndsreglerna
till att avse värnpliktiga och annan personal som inte är anställd.

Också
enligt min mening bör en sådan begränsning göras.

MAK
begränsar också sina överväganden till materiel som har lämnats ut för personligt
bruk. MAK har således inte övervägt några förändringar beträffande ansvaret för
personskador eller för skador på gemensam materiel. Jag har också här samma
uppfattning som MAK. Frågan blir då alltså om värnpliktiga och vissa andra som
inte heller är anställda skall åläggas ett strängare skadeståndsansvar än f.n.
för skador på och förlust av personlig utrastning.

Som
har framhållits i åtskilliga sammanhang tillfogas försvarsmakten fortlöpande
betydande förluster på grund av att materiel som lämnas ut till de värnpliktiga
skadas eller försvinner. Den materiel som försvinner utgörs till betydande del
av egendom som kan betecknas som särskilt begärlig, såsom vindrockar,
persedelpåsar, mössor, skjortor, sovsäckar, bajonetter, kompasser och kikare.
En anledning till att materielen inte återställs har angetts vara de begränsade
möjligheterna att kräva ersättning av den värnpliktige som ansvarar för
materielen.

Det
är enligt min mening av största vikt att materielförlustema inom försvarsmakten
hålls nere. Framför allt är det självfallet angeläget att undvika onödiga
kostnader för vårt försvar. Men det är också viktigt med en god
materieldisciplin av den anledningen att brister i utrastningen ofta återverkar
på de enskilda soldaternas och förbandens förmåga att lösa sina uppgifter.

Jag
kan inte bortse från att de relativt liberala ersättningsregler som

gäller bl. a. för de värnpliktiga har lett till att materielförlustema åtminsto

ne i viss utsträckning har blivit onödigt stora. Materielkostnaderna skulle 87

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 alltså kunna nedbringas genom en skärpning av lagstiftningen
om skadeståndsansvaret i enlighet med MAK: s förslag.

Det
är dock — som MAK också framhåller — så att en särlagsliftning för värnpliktiga
är förenad med såväl praktiska som principiella nackdelar. Det är t. ex.
diskutabelt med skilda ansvarsregler för anställd resp. väm-pUktig personal.
Detta gäller inte minst mot bakgranden av att den värnpliktige inte har någon
möjlighet att själv avgöra vilken utrastning han skall ta emot och att han
ekonomiskt sett ofta är sämre ställd än den anstäUde. Man kan också ifrågasätta
om en skärpning av skadeståndsansvaret kommer att fa den effekt som har
hävdats.

Jag
för min del har den uppfattningen att den absolut övervägande delen av våra värnpliktiga
- som ju för övrigt utgörs av majoriteten av landets manliga vuxna befolkning -
känner ett ansvar för försvarsmaktens materiel. Om denna ansvarskänsla ges
stöd i form av t. ex. klara anvisningar för materielens handhavande och täta
materielkontroller, är jag övertygad om att resuhatet bUr lika bra som efter
ett utvidgat skadeståndsansvar. Jag vill också i detta sammanhang peka på att
åtskilligt i den riktningen har gjorts inom försvarsmakten för att få ned
materielförlustema. Andra verksamma åtgärder som har vidtagits är försök med
försäljning till de värnpliktiga av populära klädesplagg m. m. samt regler om
att materielförlustema skall belasta de enskilda förbandens kostnadsbudgetar.

Jag
har alltså kommit till den uppfattningen att motiven för en skärpning av
reglerna om vämpliktigas skadeståndsansvar inte är tillräckligt starka vid en
jämförelse med nackdelarna med en sådan reform. De krav på synnerliga skäl som
nuvarande lagstiftning innehåller som föratsättning för
skadeståndsskyldighetens inträdande bör följaktligen finnas kvar.

Enligt
gällande rätt kan krigsmän - såväl anställda som värnpliktiga och andra —
åläggas ersättningsansvar i ersättningsmål, dvs. efter ett förfarande vid den
miUtära myndigheten. Något motsvarande förfarande när det gäller att pröva
ersättningsfrågor rörande civilanställd personal inom försvarsmakten eller
eljest offentliganstäUd personal finns inte.

MAK
anser att behovet av ett särskilt förfarande när del gäller den anställda
militära personalen inte är större än vad som är fallet beträffande övriga
offentliganställda. Med denna motivering föreslår MAK att de nuvarande reglema
om ersättningsmål rörande anställda upphävs.

I
fråga om de värnpliktiga konstaterar MAK att reglerna om ersättnings

mål har väsentligt större betydelse än när det gäller anställda. De värnplik

tiga utgör den största personalkategorien inom försvarsmakten och flerta

let mål om ersättningsskyldighet avser dessa. MAK konstaterar dock

vidare att skadeståndslagens krav på att synnerhga skäl skall föreligga har

starkt begränsat förutsättningarna för åläggande av ersättningsskyldighet.

Detta har i sin tur medfört att målen om ersättningsskyldighet har blivit

svårbedömda för myndigheterna. Utredningsförfarandet i ersättningsmå

len har därigenom blivit aUtmera komplicerat samtidigt som ersättnings

skyldighet har kunnat åläggas endast i ett mycket Utet antal faU. MAK

föreslår därför att det särskilda förfarandet i ersättningsmål avskaffas helt

såvitt avser sådan materiel där ersättningsansvaret med MAK: s förslag

88 även i fortsättningen skulle grandas på
skadeståndslagens regel i 4kap. 1 §

om
att synnerliga skäl skaU föreligga.

I
de faU där vämpliktigas skadeståndsansvar skall bedömas enligt de av MAK
föreslagna nya reglerna bör däremot enligt MAK myndigheten ha en formell rätt
att besluta om ersättningsansvar. Myndighetens beslut, som skall kunna
överklagas till försvarets civilförvaltning, skall i MAK: s förslag kunna
verkställas på samma sätt som en domstolsdom i tvistemål.

Jag instämmer i MAK: s
uppfattning att det inte finns anledning att behålla förfarandet med
ersättningsmål vare sig för anställd personal eller för vämpUktiga när deras
skadeståndsskyldighet skall bedömas enligt de nuvarande reglerna i 4 kap. 1 §
skadeståndslagen.

Mitt ställningstagande tiU
MAK: s förslag om en utvidgning av de värnpliktigas skadeståndsansvar i vissa
fall får då som konsekvens att de militära myndighetemas rätt att besluta om
skadeståndsskyldighet bör upphöra helt. Jag förordar således att
försvarsmaktens krav på personalen för skador på och förlust av materiel i
fortsättningen handläggs på samma sätt som andra anspråk på ersättning som
staten anser sig ha. Myndigheterna får alltså göra en bedömning huruvida det
föreligger synnerliga skäl för att anse en person skadeståndsskyldig och i
sådant fall söka få ut beloppet i vanlig ordning, dvs. efter krav mot personen
och ytterst efter ett domstolsförfarande.

Prop.
1985/86:9

s. 89 Kontrollera mot PDF

2.5 Handläggningen vid domstol av mål med militär
anknytning

Mitt förslag: —
Särbestämmelserna för militära tvistemål och militära brottmål upphävs, —
Krigsrättsorganisationen upphör.

MAK:
s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 142-152).

Remissinstanserna: Några
remissinstanser ställer sig bakom MAK:s förslag om avskaffande av krigsrätterna.
Andra hävdar att det fortfarande finns ett behov av en särskild
krigsrättsorganisation. Ingen remissinstans har invänt något mot förslaget att
särbestämmelserna för militära mål skall upphävas (Remissammanställningen s.
180-182).

Skälen för mitt förslag:
Till militära tvistemål hör enligt 5 § militära rättegångslagen - föratom
ersättningsmål - vissa mål om skadeståndsanspråk på grand av brott eller
förlust av eller skada på försvarsmaktens egendom. Dessa mål skall alltid
handläggas vid allmän domstol och förfarandet där följer i allt väsentligt
rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i tvistemål eller i fråga om
smärre anspråk förfarandet enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om
mindre värden. Särbestämmelser om militära tvistemål finns i militära
rättegångslagen (76 och 97§§), varav strängt taget endast vissa regler om
behörig domstol innefattar någon avvikelse från rättegångsbalkens regler.

Med
hänvisning tiU den ringa betydelsen av denna särbestämmelse och det obetydliga
antalet militära tvistemål kommer MAK fram till alt begreppet militära
tvistemål synes kunna undvaras i framtiden, såväl i fredstid som under
beredskapstillstånd och krig.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9 Jag
instämmer i MAK: s bedömning.

Vad
som avses med militära brottmål anges i 3 § militära rättegångslagen. Allmänt
kan sägas alt till militära brottmål främst är alt hänföra mål om ansvar för
sådana brott av krigsmän som har samband med den miUtära tjänsten eUer i övrigt
nära berör militära förhållanden. Till militära brottmål räknas även mål om
ansvar för brott varigenom någon som inte är krigsman men innehar en tjänst vid
försvarsmakten har åsidosatt sin tjänsteplikt.

Begreppet
militära brottmål har praktisk betydelse främst därigenom att det i dessa mål
är möjligt att ålägga disciplinstraff i stället för böter och att reglerna i
militära rättegångslagen om behörig domstol och andra processuella
bestämmelser blir tillämpliga. Det finns sålunda särskilda bestämmelser om vem
som skall vara allmän åklagare samt om förandersökning-en, behörig domstol och
domstolsförfarandet m. m.

När
det gäller försvarsmaktens anställda personal föreslår MAK att begreppet
militära brottmål avskaffas. Som motiv anför kommittén att de
försvarsanställdas ansvarsförhållanden så långt som möjligt bör vara desamma
som för offentligt anställda i aUmänhet.

Vad
sedan beträffar de värnpliktiga pekar MAK på att den av kommittén föreslagna
avkriminaliseringen av militära brott och utformningen av reglerna om
åtalsanmälan sannolikt kommer att medföra att antalet brott som handläggs av
åklagare och domstol minskar väsentligt. Efter en grandlig genomgång av behovet
av särregler för dessa brott kommer MAK fram till att begreppet militära
brottmål bör kunna avskaffas också i fråga om de värnpliktiga. Kommittén
begränsar dock sitt uttalande till fredstid. Begreppets användning i krig är
beroende av övervägandena om krigsrättsorganisationen.

Jag
delar MAK: s synsätt också i fråga om behovet av begreppet militära brottmål.

I
detta avsnitt återstår så att behandla frågan om handläggningen av militära
brottmål under krigsförhållanden.

De
särskilda förhållanden som råder under krigsförhållanden har hittills ansetts
motivera tämligen utförliga särbestämmelser särskilt i fråga om organisationen
av domstolsväsendet.

De
nuvarande bestämmelserna om krigsrätterna tillkom genom lagstiftning år 1948.1
propositionen tiU denna lagstiftning (prop. 1948:216, s. 199) uttalade
departementschefen att det såvitt angick rättskipningen i första instans låg i
öppen dag att man i krig måste ha tiUgång till rörliga krigsdomstolar som
kunde följa de operativa förbanden.

Enligt
kungörelsen (1954:493) angående krigsrätter m. m. skaU krigsrätt

vara inrättad vid militära staber och vara domstol för de avdelningar som

bestäms av överbefälhavaren eUer, efter överbefälhavarens förordnande

och i enlighet med dennes anvisningar, av vederbörande armékårchef eUer

militärbefälhavare. Överbefälhavaren har i order rörande krigsplanlägg

ning (operationsorder) reglerat krigsrätternas fördelning samt därvid med

delat anvisningar om samordning mellan de krigsrätter som ställs till mili

tärbefälhavarens eller en annan chefs förfogande.

90 När det gäller krigsplanläggningen av det civila
rättsväsendet svarar

s. 91 Kontrollera mot PDF

domstolsverket
bl. a. för de allmänna domstolarnas planering. Enligt de Prop. 1985/86:9
beräkningar som har gjorts kommer mål- och ärendeantalet vid domstolarna att
med några enstaka undantag minska kraftigt under krig. Detta betyder att endast
en del av domarpersonalen behövs vid de krigsorganiserade domstolarna. En
betydande del av övrig domarpersonal disponeras enligt nuvarande planläggning
av försvarsmakten som krigsdomare, vice krigsdomare eller krigsauditörer.
Slutligen finns det också domare med krigsplacering i en vanlig militär befattning.

En
motsvarande ordning finns inom åklagarväsendet.

MAK
framhåller att nuvarande lagstiftning i väsentliga delar synes vara uppbyggd
efter ett inkvisitoriskt synsätt så till vida som åklagaren närmast anses vara
knuten till krigsrätten och alt utredningsförfarandet till stor del förutsätts
ske vid krigsrätten. En sådan organisation påminner enligt MAK i stora drag om
det rättegångsförfarande som fanns innan nuvarande rättegångsbalken trädde i
kraft.

MAK
pekar vidare på att den militära krigsrättsorganisationen till stora delar är
föråldrad och ifrågasätter om den är ändamålsenlig. MAK menar t. ex. att de
krav som ställs på den brottsutredande verksamheten knappast torde kunna
tillgodoses inom ramen för den nu gällande militära rätts-vårdsorganisafionen.
Kommittén frågar sig också om den gällande krigsrättsorganisationen är
förenlig med principen om domstolarnas självständighet och oberoende. MAK
hävdar som sin uppfattning att det onekligen skulle inge allmänheten större
förtroende om rättsväsendet även - ja kanske särskilt — under orostider låg i
händerna på de ordinarie rättsvårdande instanserna.

Kommitténs
slutsats blir att den särskilda domstolsorganisationen enUgt 15 kap. militära
rättegångslagen bör avskaffas. Med en sådan lösning kommer lagen (1957:132)
med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller
krigsfara m. m. att gälla fullt ut även för de militära brottmålen, konstaterar
MAK. Kommittén föratsätter att man i det pågående översynsarbetet med 1957 års
lag beaktar de behov av speciella bestämmelser som kan uppstå till följd av att
man avskaffar krigsrättsorganisationen.

Svea
hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge kan inte tillstyrka att
krigsrältsorganisationen avskaffas. Man pekar därvid på att det i samband med
den nuvarande lagstiftningens tillkomst år 1948 ansågs ligga i öppen dag att
man i krig måste ha tillgång till rörliga krigsdomstolar. Hovrätten över Skåne
och Blekinge framhåller att de moderna krigsförbandens ökade rörlighet och den
betydande flexibiliteten i nufidens operativa planläggning snarare har
understrukit behovet av sådana domstolar.

Också
överbefälhavaren motsätter sig förslaget alt avskaffa krigsrättsor

ganisationen. Han hänvisar UU vikten av en skyndsam handläggning av

brottmålen med hänsyn till disciplinen och ordningen inom försvarsmak

ten. Ur allmänpreventiv synvinkel är det enligt överbefälhavaren också

viktigt alt vissa former av brottslighet åtgärdas så snabbt som möjligt. Han

påpekar också att det från kommunikationssynpunkt måste vara enkelt att

nå domstolen eftersom förbandens transportresurser är begränsade. För

det fall att övervägande skäl ändå anses tala för MAK: s förslag hävdar 91

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 överbefälhavaren som ett bestämt krav att krigsorganisationen
för domstols-, åklagar- och polisväsendet ses över.

Domstolsverket
biträder i huvudsak MAK: s förslag angående krigsrättsorganisationen. Verket
förordar dock att tingsrättsorganisationens funktion planeras redan i fredstid
och att man med utgångspunkt i nuvarande antal krigsrätter organiserar
förstärkningsenheter, som i krigsUd ingår i vissa tingsrätter. När det gäller
den brottsutredande verksamheten talar starka skäl enligt domstolsverket för
att det i en framtida krigsorganisation måste finnas polis- och åklagarresurser
direkt kopplade till fältförbanden.

Principen
om att rättsväsendet och särskilt domstolarna skall vara självständiga och
oberoende i sin verksamhet är allmänt erkänd i vårt land och har på olika sätt
kommit till uttryck i regeringsformen. Det kan enligt min uppfattning dock inte
hävdas att föreskrifterna i militära rättegångslagen om krigsrätt m. m. strider
mot de grundläggande bestämmelserna i regeringsformen. Men man kan ändå liksom
MAK fråga sig om den gällande krigsrättsorganisationen på ett lämpligt sätt
tiUgodoser kravet på självständiga och oberoende domstolar. Att organisationen
strider mot principen i totalförsvarsplaneringen att det samhällsorgan som har
en viss uppgift i fred skall ha samma uppgift i krig är mera klart.

Krigsrätterna
kommer med nuvarande reglering att få handlägga mycket allvarliga och
komplicerade militära brottmål. Jag delar MAK:s uppfattning att det är
tveksamt om ansvaret för denna typ av mål bör ligga på en tillfällig
domstolsorganisation.

Som
har framkommit genom såväl MAK: s analys som remissförfarandet finns det
betydande fördelar med den nuvarande krigsrättsorganisationen. Jag tänker
främst på att kraven på snabb handläggning nära fältförbanden lätt tillgodoses
med denna organisation. Det är fullt klart att vissa av dessa fördelar inte
utan vidare kan uppnås med en ny ordning där det civila samhällets rättsväsende
har tagit över krigsrätternas uppgifter. Enligt min mening är det dock från
främst principiella utgångspunkter att föredra att brottmålen även när de har
anknytning till militära förhåUanden handläggs av ordinarie civila organ. Jag
förordar därför att krigsrättsorganisationen avskaffas.

Som
har påpekats från flera håll aktualiserar en sådan reform åtskilliga frågor.
Den kommer t. ex. att ställa särskilda krav på krigsplanläggningen av vårt
civila rättsväsende.

Vid
ett avskaffande av den särskilda domstolsorganisationen m. m. enligt 15 kap.
militära rättegångslagen kommer i princip samma regler att gälla under fredstid
som under krigsförhåUanden i fråga om förundersökning, åtalsförfarande och
domstolshandläggning. Med hänvisning till detta anför MAK att något behov av
det särskilda begreppet miUtära brottmål inte heUer då synes föreligga.

Jag
har inte någon annan uppfattning än MAK i denna fråga.

2.6
Rättsvården vid de svenska FN-förbanden

Prop. 1985/86: 9

Mitt
förslag: — Personalen vid den svenska beredskapsstyrkan för

FN-tjänst
skall under tjänstgöring utomlands omfattas av det nya

särskilda
militäransvaret.

- Den svenska straffrättsliga
kompetensen bör utsträckas till att generellt gälla brott som begås av någon
som tillhör beredskapsstyrkan under sådan tjänstgöring.

MAK:s
förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 156-158).

Remissinstanserna:
Ingen remissinstans har något att invända mot förslaget
(Remissammanställningen s. 182).

Skälen
för mitt förslag: Den militära rättsvården vid de svenska FN-förbanden har
sedan lång fid varit föremål för överväganden i regeringskansliet. MAK har
enligt sina direktiv haft att beakta de problem som kan uppkomma i dessa
sammanhang och föreslå sådana särskilda regler för denna del av den militära
verksamheten som kan visa sig behövliga tiU följd av vad kommittén avser att
föreslå beträffande systemet för beivrande av förseelser begångna inom landet.

Enligt
lagen (1974:614) om beredskapsstyrka för FN-tjänst skall det inom
försvarsmakten finnas en militär styrka organiserad som beredskapsstyrka.
Regeringen får efter framställning från FN ställa beredskapsstyrkan till FN: s
förfogande för fredsbevarande verksamhet. Beredskapsstyrkan består av för
ändamålet anställd personal och får omfatta högst två bataljoner samt
specialenheter om tillsammans högst en bataljons styrka,

I
förordningen (1984:309) om beredskapsstyrkan för FN-tjänst ges närmare
föreskrifter om utbildning, anställning m.m. Enligt förordningen är den som
anställs i beredskapsstyrkan under utbildning och beredskapstjänstgöring att
anse som krigsman enligt 21 kap. 20 § brottsbalken. Detta gäller dock inte den
som anstäUs i en specialenhet under viss tjänstgöring.

Militär
FN-personal är i brottmål inte underkastad någon annan domsrätt än sitt
hemlands. Detta gäUer för alla brott, oavsett om de begåtts i tjänsten eller t.
ex. under permission. De stater som ställer personal liU FN: s förfogande har
genom FN förbundit sig att utöva en bestämd och effektiv domsrätt beträffande
varje brott eller förseelse som kan begås av en medlem av resp. stats
kontingent.

Bestraffningsrätt
i disciplinmål tillkommer bataljonscheferna och cheferna för andra
självständiga enheter ur beredskapsstyrkan. Den bestraffningsberättigade
chefen biträds av en heltidsanställd auditör. För beredskapsstyrkan är
Stockholms tingsrätt domstol enligt militära rättegångslagen.

Den
militära rättsvården vid FN-förbanden uppmärksammades av mili-tieombudsmannen i
början av 1960-talet. Efter en inspektion av den svenska militära
FN-kontingenten i Främre Orienten upprättades inom
mili-tieombudsmannaexpeditionen en särskild promemoria angående rättskipningen
vid den svenska FN-kontingenten i utlandet. Promemorian gavs in till
justitiedepartementet.

Prop. 1985/86:9 I
promemorian redovisades vissa nackdelar med den rådande ordningen

för
handläggning av militära brottmål. Bland annat framhölls att det kunde ta
mycket lång tid vid handläggningen av målen. Den möjlighet som fanns att sända
hem misskötsamma FN-soldater kunde vidare innebära en fara för den misstänktes
rättssäkerhet. Det rådande systemet kunde inte heller anses tillräckligt
effektivt. Särskilt bevissvårigheterna framhöUs.

Militieombudsmannens
förslag innebar i korthet att det borde öppnas en möjlighet för svensk domstol
att handlägga mål på platsen och att de bestraffningsberättigade
befattningshavarna vid beredskapsstyrkan skulle få använda tvångsmedel i vidgad
omfattning.

Militieombudsmannens
promemoria med förslag lämnades över till MAK.

Som
har framhållits är de som ingår i den svenska beredskapsstyrkan anställda. Det
ligger därför i och för sig nära till hands att låta dem omfattas av disciplinansvarssystemet
i lagen om offentlig anstäUning.

Om
detta system får gälla för den svenska beredskapsstyrkan, kommer färre typer av
brott att kunna handläggas i disciplinär ordning jämfört med såväl nuvarande
ordning som det nya disciplinansvaret för krigsmän. Detta skulle innebära en
utveckUng i motsatt riktning mot de reformkrav som har rests beträffande den
militära rättsvården vid de svenska FN-förbanden.

MAK
har med denna motivering samt också med åberopande av behovet av att kunna
använda extratjänst och utegångsförbud som disciplinpåföljder valt att förorda
att personalen vid den svenska beredskapsstyrkan för FN-tjänst undantas från
tillämpningsområdet för lagen om offentlig anställning såvitt avser
discipUnansvaret. Personalen bör i stället enligt MAK: s förslag lyda under det
föreslagna särskilda militära discipUnsystemet.

Remissinstanserna
har lämnat MAK: s förslag utan erinran.

Jag
anser MAK: s förslag i denna del lämpligt.

Det
har påpekats som en brist i detta sammanhang att MAK: s förslag inte innehåller
någon motsvarighet till regeln i 23 § militära rättegång slagen att den
bestraffningsberättigade chefen skall företa utredning i vissa fall även då
målet skall överlämnas till åklagare.

Jag
delar uppfattningen att del i många fall blir svårt för åklagare i Sverige att
utreda brott begångna utomlands som har anmälts till åtal av en mihtär
myndighet. Det bör därför ankomma på chefen för en FN-kontin-gent att företa
den utredning som han lämpligen kan göra och som inle utan särskilda
svårigheter kan göras från Sverige, innan han anmäler ett brott till åtal
enligt reglerna för det nya disciplinsystemet. Jag avser att återkomma till
denna fråga i förslag till regeringen om verkställighetsföreskrif ter tiU de
nya lagreglerna om militäransvaret.

MAK
föreslår också att den straffrättsliga kompetensen enligt brottsbalken bör
utsträckas till att generellt gälla brott som begås av någon som tillhör svensk
beredskapsstyrka för FN-tjänst vid tjänstgöring utom riket. Några invändningar
från remissinstanserna finns inte mot detta förslag.

Som jag har framhållit
ankommer det på den nation som ställer en

beredskapsstyrka till FN:
s förfogande att utöva domsrätt över dem som

94 ingår i styrkan. Sverige avses alltså ha exklusiv straffrättslig
kompetens

såvitt
avser svensk personal som ingår i beredskapsstyrkan. Denna kompetens har inte
avsetts vara inskränkt til! brott som begås inom avdelningens område eller
liknande utan gäller varhelst i värdlandet ett brott begås och även om det inte
sker direkt i tjänsten.

Också enligl min mening
bör därför den straffrättsliga kompetensen enligt brottsbalken i dessa fall
uttryckligen utsträckas till att generellt gälla brott som begås av någon som
tillhör en svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst vid tjänstgöring utom riket.

Jag delar MAK: s
uppfattning att några särbestämmelser rörande domstolens handläggning av
brottmål i dessa fall inte är påkallade. Detsamma gäller frågan om särskilda
tvångsmedel för FN-personalen.

Prop.
1985/86:9

s. 95 Kontrollera mot PDF

2.7 Ikraftträdande m.m.

Mitt
förslag: - Det nya ansvarssystemet träder i kraft den 1 juli 1986.

- Äldre
bestämmelser tillämpas i fråga om verkstäUighet av disciplinstraff eller
tillrättavisning som har ålagts före ikraftträdandet.

MAK:
s förslag: MAK lämnar inte något förslag om tidpunkten för ikraftträdandet. I
övrigt överensstämmer MAK: s förslag med mitt (Betänkandet s. 181).

Remissinstanserna:
Ingen av remissinstanserna har haft några invändningar mot förslaget till
övergångsbestämmelser.

Skälen
för mitt förslag: MAK: s förslag lämnades i början av år 1983. Alltsedan dess
har det hos de berörda myndighetema rått osäkerhet om vilket ansvarssystem som
skall gälla i framtiden. Detta har i sin tur medfört en osäkerhet vad gäller
verksamhetsplanering i allmänhet och t. ex. genomförande av den löpande
utbildningen av rättsvårdspersonalen. Mot bl. a. denna bakgrand är det
angeläget att det nya systemet kan komma i tillämpning så snart som möjligt.
Innan de nya reglerna kan börja tillämpas erfordras dock en omfattande
personalutbildning främst inom försvarsmakten. Därutöver måste behovet av
verkställighetsföreskrifter tillgodoses. Del kommer säkerligen också att
uppkomma behov av blanketter m. m. för att säkerställa en korrekt och effektiv
handläggning. Också i andra avseenden behöver övergången till ett nytt
ansvarssystem förberedas.

Enligt
min mening är den Ijuli 1986 ett lämpligt datum för reformens ikraftträdande.
Detta datum utgör inte bara början på budgetåret utan det inleder också det
miUtära utbildningsåret.

MAK:
s förslag bygger på att den nya lagstiftningen skall tillämpas även på
förseelser som har begåtts före dagen för lagstiftningens ikraftträdande. Om
ett förfarande i ett disciplinmål har inletts enligt militära rättegångslagen,
bör alltså de nya reglerna om förfarandet tillämpas efter ikraftträdandet.
Detsamma bör enligt MAK gälla tillrältavisningsärendena.

Enligt
MAK bör de nya disciplinpåföljdema tillämpas på äldre för-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 seelser. I fråga om verkställighet av disciplinstraff eller
tillrättavisning, som har ålagst före ikraftträdandet, bör dock äldre
bestämmelser gälla, anser MAK.

Som
jag ser det innebär MAK: s förslag en enkel och klar reglering av övergången
från ett ansvarssystem till ett annat. Ingen av remissinstanserna har heller
haft något att invända mot förslaget i denna del. Jag instämmer därför i MAK:
s förslag.

Beträffande
detaljutformningen av övergångsbestämmelserna vill jag hänvisa till
specialmotiveringen.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet
med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättats

förslag till

1 lag om disciplinförseelser av krigsmän,

2 lag om ändring i brottsbalken,

3 lag
om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

4 lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig
anställning,

5 lag om ändring i lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor,

6 lag om ändring i rättegångsbalken,

7 lag om ändring i
skadeståndslagen (1972:207),

8 lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid
frihetsinskränkning,

9 lag om ändring i lagen med vissa bestämmelser till
skydd för försvaret m.m.,

10
lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.,

II lag
om ändring i lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning,

12 lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m. m.,

13 lag om ändring i polislagen (1984:387),

14 lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

15 lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för
brott,

16 lag om ändring i lagen (1953:770) om folkrättsliga
reglers iakttagande i fråga om ansvar för brott av vissa utlänningar,

17 lag om ändring i lagen (1957:132) med särskilda
bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.
m.,

18 lag om ändring i lagen (1942:87) med särskilda
bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid
krig eller krigsfara m. m,

19 lag om ändring i lagen (1975:1057) med instraktion
för justitieombudsmännen.

Förslagen
under 1, 2 och 6—19 har upprättats i samråd med chefen för

justitiedepartementet och förslaget under 4 i samråd med chefen för civil-

96 departementet.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Förslagen
bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bi- Prop. 1985/86:9
laga3.(\)

Till
regeringsprotokollet i ärendet bör också fogas MAK: s författningsförslag som
bilaga 4 samt 21 och 22 kap. brottsbalken i nu gällande lydelse som bilaga 5.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om disciplinförseelser av krigsmän

1 §
Denna lag är tillämplig på krigsmän.

MAK:
s förslag till lag om disciplinansvar för vämpUktiga (disciplinlagen) är
tillämplig på värnpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga. I
förslaget likställs sedan vissa andra angivna grapper med värnpliktiga. Med
denna teknik har lagen då riket är i krig gjorts tiUämpUg på var och en som
tjänstgör vid försvarsmakten.

Av
skäl som har framgått av den allmänna motiveringen har jag funnit det
lämpligare att behålla krigsmannabegreppet samt ha det som utgångspunkt för
bestämmelserna om lagens tiUämpningsområde.

2§
Följande personal är krigsmän:

1. värnpliktiga
under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga enligt värn

pliktslagen (1941:969),

2. kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen
(1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,

3. de som genomgår utbildning vid förberedande
officersskola eller annan utbildning för att få anställning som officerare vid
försvarsmakten,

4. hemvärnsmän under den tid då de är
tjänstgöringsskyldiga,

5. de som genom krigsfrivilligavtal eUer annat avtal
åtagit sig att tjänstgöra frivilligt i befattningar i försvarsmaktens
krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

6. anstäUda i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst,
när de tjänstgör utomlands.

Paragrafen
har sin närmaste motsvarighet i nuvarande 21 kap. 20 § brottsbalken. I MAK: s
förslag finns regler av samma innebörd i 2§ disciplinlagen.

Bestämmelser
om försvarsmaktens personalindelning finns i förordningen (försvarets
författningssamling, FFS, 1983:50) om försvarsmaktens personal. I förordningen
anges vilka grupper som hör till den militära personalen resp. till den civila
personalen. Förevarande paragraf knyter an till indelningen av den militära
personalen, dock att den anställda personalen inte omfattas av förevarande
paragraf.

I
p. 1 i paragrafen anges att värnpliktiga är krigsmän under den tid då de är
tjänstgöringsskyldiga enligt vämpliktslagen. Under fredstid är värnpUk-

(1)
Bilagan ej med här. Se anmärkning vid redovisningen av propositionens huvud

sakliga innehåll (s. 2). 97

7
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 tiga skyldiga att genomgå grandutbildning och delta i
repetitionsutbildning. Grandutbildningen är olika lång för olika kategorier
värnpliktiga. Kortaste grandutbildningstiden är 227 dagar. Den längsta
obligatoriska tiden är 450 dagar, som fullgörs av kompanibefälsuttagna
värnpliktiga. Repetitionsutbildningen, som utgörs av krigsförbandsövningar,
särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och
mobiliseringsövningar, är jämnt fördelad över värnpliktstiden. VämpUktiga kan
också åläggas att fullgöra en eller flera beredskapsövningar om sammanlagt
högst 180 dagar. För att kalla in värnpliktiga fill beredskapsövningar krävs
att regeringen bedömer att det är nödvändigt med hänsyn lill
försvarsberedskapen.

Enligt
28 § värnpliktslagen kan regeringen kalla in samtliga värnpliktiga eller
värnpliktiga till det större eller mindre antal som behövs, om rikets försvar
eller dess säkerhet i övrigt kräver det. Även under sådan tjänstgöring är de
värnpliktiga krigsmän. Det skall anmärkas att alla som är tjånstgöringsskyldiga
inom försvarsmakten enligt 3§ kan vara krigsmän under sådana förhållanden.
Enligt 58 § kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas tjänstgöring m. m. skall
fast anställd militär personal vid försvarsmakten inte under anstäUningstiden
fullgöra tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen, om inte annat följer
av 62 § i samma lag.

Den
i 62 § angivna undantagsregeln avser den som innehar en tjänst som yrkesofficer
vid försvarsmakten och som tillika är värnpliktig och dessutom är tjänstledig
för att inneha en civil tjänst. En sådan anställd skall fullgöra
repetitionsutbildning i viss omfattning, varvid det skaU anses som om
anstäUningen upphörde den dag tjänstledigheten började. I detta undantagsfall
blir således den anställde att anse som värnpliktig och därigenom också
krigsman i den nya lagens bemärkelse.

Till
värnpliktiga hänförs också annan anställd personal vid försvarsmakten, t. ex.
civilanställda vid försvarsmakten som fullgör tjänstgöring enligt
vämpliktslagen. Denna grupp får förmåner enligt vämpliktsförmånsförord-ningen
(1976: 1008) när de är inkallade som värnpliktiga.

I
fråga om lagens tillämpningsområde kan också följande nämnas. Enligt gällande
rätt föreligger krigsmannaansvar under den Ud tjänstgöringsskyldighet
föreligger. Det är alltså inte den faktiska tjänstgöringen som är avgörande för
om krigsmannaansvar föreligger utan skyldigheten att tjänstgöra. Detta har
störst betydelse när någon underlåter att inställa sig.

I
den nya lagen föreslås en motsvarande reglering. I lagen anges ett antal
personalkategorier som är eller kan vara krigsmän. Bestämmelserna är i vissa
delar utformade så att det också framgår under vilket slag av tjänstgöring som
lagen är tiUämpUg. Härmed är inte avsett att göra någon tidsmässig avgränsning
till tid då tjänstgöring faktiskt sker. Lagens bestämmelser blir givetvis
tillämpliga redan från den tid då tjänstgöringsskyldigheten inträder.

I
punkt 2 nämns kvinnor som utbildas enligt lagen om militär grandul-

bildning för kvinnor. Kvinnor som viU få anstäUning som officerare vid

försvarsmakten måste genomgå militär grundutbildning enligt den lagen.

En sådan grandutbildning skall Ull längd och innehåU motsvara den utbild

ning som en jämförbar kategori värnpliktiga fuUgör enligt värnpliktslagen.

98 En kvinna som antagits till grundutbildningen är
skyldig att inställa sig tiU

s. 99 Kontrollera mot PDF

utbildningen och fullgöra
denna i enlighet med meddelade föreskrifter. Vid Prop. 1985/86:9

överträdelser av sådana
föreskrifter kan alltså disciplinansvar komma i

fråga.

Enligt
punkt 3 skall de som utbildas vid förberedande officersskola eller genomgår
annan utbildning för att få anställning som officerare eller
yrkes-officersaspiranter vid försvarsmakten vara krigsmän. Denna utbildning
sker utan att något anställningsförhållande föreligger och de som genomgår
utbildningen får förmåner enligt värnphktsförmånsförordningen. Även vid annan
utbildning inom försvaret med syfte att vinna anställning som officer vid
försvarsmakten, t. ex. kompletterande utbildning av olika slag, avses eleverna
bU underkastade discipUnlagens regelsystem.

I
punkt 4 nämns hemvämsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga.
Hemvärnet består även av annan personal, såsom hemvärnsungdom, B-personal
enligt kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet samt av den fast
anställda personal vid försvarsmakten som är krigspla-cerad i hemvärnet.

Tjänstgöringsskyldighet
föreligger för hemvärnsmännen i första hand när de genomgår utbildning eller
deltar i annan verksamhet som de har att fuUgöra enligt kontrakt som har
slutits i enlighet med föreskrifterna i hemvärnskungörelsen (1970:304). De är
dock tjänstgöringsskyldiga i lagens mening också när de fullgör särskilda
uppgifter som de har åtagit sig enligt andra föreskrifter, t. ex. enligt
förordningen (FFS 1985:3) om hemvärnsmäns medverkan vid bevakning och
efterspaning m. m.

I
punkt 5 anges dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig
att friviUigt tjänstgöra i befattning inom försvarsmaktens krigsorganisa-fion,
under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga. Härmed avses sådan personal som
med stöd av särskilda bestämmelser har antagits som krigsfrivilliga i militära
befattningar. Vidare avses s. k. A-personal. Beträffande frågan när
tjänstgöringsskyldighet föreligger för denna personalkategori kan hänvisas till
förarbetena till nu gällande 21 kap. 20 § brottsbalken.

Av
punkt 6 framgår slutligen att de som är tjänstgöringsskyldiga som anstäUda i
svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst vid tjänstgöring utom riket också faller
in under lagens tillämpningsområde. Det är här fråga om all personal som räknas
in i beredskapsstyrkan således även t. ex. de civilpoliser som f.n. tjänstgör
på Cypern och den personal som ingår i specialenheterna.

Av
paragrafens utformning följer att den anställda personalen i övrigt är
undantagen från disciplinsystemets tillämpning i fred.

Lagens
bestämmelser om disciplinförfarande, tvångsmedel osv. skall cdltså inte
tillämpas på dem som är Ijänstgöringsskyldiga på grand av anställning vid
försvarsmakten, om inte riket är i krig eller regeringen med stöd av 4 § har
satt lagen i tiUämpning för denna kategori.

Med
anställd militär personal avses yrkesofficerare, officerare på reservstat och
reservofficerare. Detta framgår av 2§ förordningen (FFS 1983:50) om
försvarsmaktens personal.

Den
personal som sålunda är undantagen från lagens tillämpningsområ

de är i stället under motsvarande tid underkastad disciphnbestämmelserna

i lagen (1976:600) om offentlig anställning. Se lOkap. 4§ nämnda lag. 99

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9 3§
När riket är i krig, är följande personal krigsmän:

1. alla som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten,

2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten är
skyldiga att delta i rikets försvar,

3. skyddsvakter som förordnats med stöd av 10 § lagen (1940:358) med
vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.,

4. alla som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när avdelningarna
är i fält eller verkar under liknande förhållanden,

5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.

Denna
paragraf motsvarar närmast 3 § i MAK: s förslag till disciplinlag.

Enligt
paragrafen får krigsmannakretsen en betydligt större omfattning i krig. De
kategorier som då blir krigsmän anges i fem punkter. Beträffande innebörden av
begreppet krig hänvisas Ull specialmotiveringen till 21 kap. I § brottsbalken.

Innehållet
i paragrafen överensstämmer i huvudsak med nuvarande 22 kap. 14 § brottsbalken.

Punkt
1 i paragrafen innebär alt också de som tillhör den militära personalen i
egenskap av anställda blir krigsmän när de är tjänstgöringsskyldiga till följd
av sitt anställningsavtal. Anställda är yrkesofficerare, officerare på
reservstat, reservpersonal samt yrkesofficersaspiranter. Yr-kesofficerarna
indelas i undergrapperna officerare, högskoleingenjörer, försvarsläkare,
försvarsvelerinärer, försvarstandläkare, försvarsapotekare och
försvarsmeteorologer. Fram tiU den 1 juni 1983 var det bara officerarna av de
nämnda undergrapperna som tillhörde den militära personalen. Övriga benämndes
civilmilitär personal.

Krigsmän
i krig är enligl paragrafen också medlemmar av den organiserade
motståndsrörelsen. Bakgrunden till detta är att Sverige har ratificerat första
tilläggsprotokollet till 1949 års Genévekonventioner. I detta tilläggsprotokoll
finns bl. a. regler om folkrättsligt skydd åt medlemmar i organiserad
motståndsrörelse. För att sådana personer skall kunna anses som kombattanter
krävs att de tillhör väpnade styrkor enligt särskild definition och att
styrkorna är underkastade ett internt, disciplinärt system, som bl. a.
säkerställer att folkrättens regler iakttas. Det sistnämnda kravet är
tillgodosett genom att medlemmarna i den organiserade motståndsrörelsen är
krigsmän när riket är i krig.

Med
den organiserade motståndsrörelsen avses den väpnade motståndsrörelsen.
Personer som i organiserad form utövar motstånd av annat slag mot en ockupant,
t. ex. civilmotstånd, räknas alltså inte hit.

4
§ Om riket är i krigsfara eUer om det råder sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får
regeringen föreskriva att den personal som anges i 3 § skall vara krigsmän.

Paragrafen
motsvarar 4 § i MAK: s förslag till discipUnlag.

Om de nämnda reglema i 3§
om utvidgning av krigsmannabegreppet

skall tillämpas redan vid
krigsfara m. m. krävs ett särskilt regeringsbeslut.

3
§ anger detta. 100

s. 101 Kontrollera mot PDF

5§
När det inte längre föreligger förhållanden som avses i 3 eller 4 §, skall
Prop. 1985/86: 9 regeringen föreskriva att tillämpningen av dessa paragrafer
skall upphöra.

Paragrafen
motsvarar 6 § i MAK: s förslag tiU disciplinlag. Den innebär att 3 och 4§§, när
de en gång trätt i tiUämpning, gäller tUls regeringen förordnar att
tiUämpningen skall upphöra.

6 §
Föreskrifterna i denna lag om krigsmän skall tillämpas på

1. krigsfångar,

2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket riket är neutralt,

3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdeltagare
för att utöva sjukvård eller andlig vård.

Paragrafen
har i MAK: s förslag till disciplinlag sin närmaste motsvarighet i 5§.
Bestämmelser av samma innebörd finns f n. i 22kap. 14 § tredje stycket brottsbalken.
Se även förslaget tiU 21 kap. 4 § brottsbalken.

7 §
En krigsman som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han

på grand av reglementen, instruktioner eUer förmäns order eller i övrigt

skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse.

Någon påföljd skall dock inle åläggas, om felet är ringa.

Paragrafen
motsvarar 9 § i MAK: s förslag Ull disciplinlag.

Paragrafen
har utformats delvis efter mönster av den nuvarande tjänstefelsbestämmelsen i
21 kap. 18 § brottsbalken och delvis i enlighet med regeln om tjänsteförseelse
i 10 kap. 1 § lagen om offentlig anstäUning.

Den
grandläggande föratsättningen för att disciplinansvar skall kunna komma i fråga
är att den värnpliktige har åsidosatt någon av sina skyldigheter i tjänsten.
Dessa skyldigheter kan framgå av reglementen, instruk-Uoner eller andra
föreskrifter. Hit kan i vissa fall räknas skyldigheter som finns enligt lagar
eller författningar av allmän karaktär. Reglema om åtalsanmälan i 16-18§§
sätter dock gränser för i vilka fall man kan använda disciplinansvar när det
gäller förseelser med straffrättsliga inslag.

Jag
har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) framhåUit det i och för sig
självklara att krigsmannens skuld måste vara tillfredsställande utredd för att
en disciplinpåföljd skall kunna komma i fråga. Detta förutsätter inte att
förseelsen är erkänd. Men är den förnekad, så måste det under handläggningen
framläggas bevisning - t. ex. vittnesmål - om klarlägger krigsmannens skuld. Om
bevisningen inte är tillräcklig, skaU ärendet avskrivas.

Förmäns
order har tagits med som särskilt uppräknat rekvisit. Anledningen härtill är
närmast att understryka lydnadspUktens betydelse även i de fall den enligt
förslaget inte är förenad med straffansvar.

Självfallet
gäller som allmän begränsning att ett åsidosättande av en skyldighet som inte
har direkt anknytning till utbildningen eller tjänsten faller utanför
paragrafens tillämpningsområde. För att förseelsen skall kunna föranleda
disciplinpåföljd måste det med andra ord vara fråga om ett tjänsteåliggande som
åsidosatts. De gränsdragningsproblem som kan upp-

101

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 komma torde i stor utsträckning kunna lösas i enlighet med den
praxis som f n. gäller.

Vad
som är ett åliggande i tjänsten torde också få bedömas med utgångspunkt i
vissa allmänna förhållanden. För personalen vid svenska beredskapsstyrkor för
FN-tjänst måste det t. ex. ofta betraktas som ett åliggande i tjänsten att vid
tjänstgöring utomlands följa landets lagar. Detta motiveras av att personalen
i fråga ständigt är i tjänst under sådan tjänstgöring.

I
överensstämmelse med vad som gäUer om disciplinpåföljd enligt lagen om offentUg
anställning anges att någon påföljd inte får åläggas om felet är ringa.

Enligt
gällande rätt kan den bestraffningsberättigade chefen skriva av ett
disciplinmål om saken är av mindre vikt. Vad beträffar tiUrättavisningarna
finns inte denna formeUa möjlighet. I praxis torde dock de mest obetydliga
förseelserna lämnas obeivrade. Någon avgörande förändring i förhållande till
gällande praxis är inte avsedd.

Vid
bedömningen av om ett fel är ringa kan olika omständigheter beaktas. I viss
mån kan hänsyn tas t. ex. till vilket stadium av militäratbildning-en den
felande befinner sig i. I början av en vämpliktsutbildning när omsläUningen
från civilt liv till förhållandena under tjänstgöringen pågår och när
inlärandet av de olika ordnings- och säkerhetsreglerna sker är det motiverat
med en generösare attityd. Dessutom torde det knappast vara meningsfullt att
ålägga ansvar för alla de förseelser mot bl. a. ordningsföreskrifter som
dagligen förekommer. Om det emeUertid visar sig att den felande trots
tillsägelser upprepar förseelsen, kanske flera gånger, minskar utrymmet för att
bedöma senare förseelser som ringa. Vid brott mot säkerhetsinstrukUoner kan det
finnas anledning att se restrikUvt på möjligheterna att bedöma förseelsen som
ringa. Men också i sådana fall kan del givetvis vara fråga om så bagatellartade
fel att de rimligen inle bör föranleda ansvar.

Motsvarande
synsätt som i fråga om säkerhetsbestämmelser torde man kunna lägga på
förseelser mot lydnadsplikten. Denna skyldighet är av väsentlig betydelse för
att verksamheten inom försvaret skaU kunna fungera smidigt och effektivt.

Sammanfattningsvis
torde kunna sägas att åsidosättande av bestämmelser som är av väsentlig
betydelse för ordningen, disciplinen och säkerheten inom försvarsmakten
vanligtvis inte bör bedömas som ringa fel även om de i de enskilda fallen ter
sig obetydliga.

Allmänt
måste vidare framhållas att ett disciplinförfarande inte skall inledas, om man
kan nå samma resultat genom en tillsägelse eUer någon annan mindre ingripande
åtgärd. Disciplinsystemet far, som MAK har understrukit, inle bli ett
självändamål.

Det
är dock av rättvise- och rättssäkerhetsskäl angeläget att man i praxis

försöker att upprätthålla en så jämn tillämpning av begreppet ringa fel som

möjligt. Detta är särskilt viktigt eftersom förevarande paragraf ålägger

myndigheten att ingripa med disciplinpåföljd, om felet inte är ringa. Till

skillnad från motsvarande bestämmelse i lagen om offentlig anställning,

som använder verbet "får", sägs i denna bestämmelse att
disciplinpåföljd

102 "skall" åläggas.

I
subjektivt hänseende krävs för discipUnansvar uppsåt eller oaktsam- Prop.
1985/86: 9 het.

Allvarliga
fel av värnpliktiga inryms också i det föreslagna nya brottet värnpliktsbrott.
I fråga om gränsdragningen mellan detta brott och disciplinförseelsen hänvisas
UU specialmotiveringen Ull 39 § värnpliktslagen.

8§
Disciplinpåföljd får åläggas även den som vid tiden för beslutet inte längre är
krigsman.

Paragrafen
motsvarar 10 § i MAK: s förslag till disciplinlag.

Enligt
gällande ordning får straff i disciplinmål åläggas endast den som står under
militärt befäl. Detta innebär att, om en värnpliktig har ryckt ut vid tiden för
beslutet, målet måste hänskjutas till åklagaren, såvitt man inte utnyttjar
möjligheten att avskriva ärendet.

Möjlighet
att hänskjuta ett disciplinärende till civil myndighet finns inte i den nya
lagen. Enligt lagen om offentlig anställning får någon disciplinpåföljd inte
åläggas sedan arbetstagaren slutat sin anställning. Detta har dock delvis sin
förklaring i det privalrättsliga synsätt som ligger Ull grund för
disciplinansvarssystemet i lagen om offentlig anställning. Det måste emellertid
anses nödvändigt att det i ett militärt discipUnsystem för värnpliktiga m.fl.
finns en möjlighet för myndigheten att besluta om discipUnansvar även sedan
vederbörande ryckt ut. Å andra sidan kan man dock säga att intresset av att
beivra förseelser av mindre allvarlig natur inte kan vara lika stort sedan t.
ex. utryckning skett. I 31 § föreslås en särskild avskrivnings-regel bl. a. för
dessa fall.

Paragrafen
motsvarar 12 § i MAK: s förslag till disciplinlag.

Paragrafen
innehåller en preskriptionsbestämmelse motsvarande vad som f n. gäller enligt
14 kap. 5 § lagen om offentlig anstäUning. Beträffande utformningen och den
närmare innebörden av underrättelsen hänvisas till motiven till 25 §. Anmaning
av JO eller JK kan endast komma i fråga beträffande den som står under JO: s
eUer JK: s tiUsyn. Omfattningen av denna personkrets framgår av 2§ lagen
(1975:1057) med instrakUon för justitieombudsmännen och 2 och 3§§ lagen
(1975:1339) om jusUUekans-lerns Ullsyn samt 4 § förordningen (1975:1345) med
instraktion för jusUtie-kanslern.

10
§ Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och utegångsförbud.

I
denna paragraf, som motsvarar 13 § i MAK:s förslag till disciplinlag,

anges de olika disciplinpåföljder som kan användas gentemot den som

gjort sig skyldig till en disciplinförseelse. Den närmare innebörden av de

olika disciplinpåföljderna framgår av 11 -14 §§. jq.

Prop.
1985/86:9 ll§ Vaming innebär att den felande erinras om att han för
framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.

Paragrafen
har ingen motsvarighet i MAK: s förslag till disciplinlag. Se dock förslaget
tiU 14 §.

Varning
är den lindrigaste discipUnpåföljd som kan användas. Som jag har framhållit i
den allmänna motiveringen anser jag att innebörden av varningen bör klarläggas i
lagtexten. Varningen innebär alltså en uppmaning lill den felande att inte
upprepa felet. Det behöver inle utsägas att påföljden för en likartad förseelse
kan skärpas vid en upprepning.

Enligt
gällande rätt kan varning antingen vara muntlig eller skriftlig. I likhet med
MAK anser jag att varning som disciplinpåföljd bör vara skriftlig för att
därmed skilja den från mera formlösa erinringar och andra påpekanden. Behovet
av skriftlighet sammanhänger också med kravet på att alla beslut om
disciplinpåföljder skall delges den skyldige. Att besluten i disciplinärendena
skall vara skriftligt dokumenterade följer också av 17 och 18 §§
förvaltningslagen (1971:290) samt 11 § allmänna verksstadgan (1965:600). Den
skrifUiga formen behöver därför inte anges också i förevarande lag.

12 §
Extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfäUen utöver den

vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan särskild upp

gift. Vid varje tiUfäUe får högst fyra Ummar tas i anspråk för uppgiften. Om

extratjänsten inte avser annat än jour- eller beredskapstjänslgöring, får

dock tiden fram till den vanliga tjänstens början nästa dag tas i anspråk.

Extratjänsten
får inte vara sådan så att den inverkar skadligt på den felandes hälsa eller
tjänstbarhet.

Paragrafen
motsvarar 15 § i förslaget till disciplinlag.

Bestämmelsen
om extratjänst överensstämmer i stora drag med motsvarande bestämmelse i 17 §
lagen om disciplinstraff för krigsmän. Dock har regeln preciserats så att det
anges att högst fyra timmar får tas i anspråk vid varje tillfälle. När det
gäUer extratjänst i form av deltagande i jour eller beredskap får dock vid
varje tillfäUe tiden fram till den vanliga tjänstens början nästa dag tas i
anspråk.

I
likhet med vad som f.n. gäller enligt disciplinlagen får extratjänst inte
användas så att det genom överansträngning eUer av annan orsak kan uppkomma men
för den felandes hälsa eller tjänstbarhet. Detta har föreskrivits i
paragrafens andra stycke. Av 33 § framgår att extratjänst inte får verkställas
på tjänstefria dagar. Verkställighet av extratjänst i form av t. ex. jourtjänst
måste aUtså avbrytas vid midnatt, om påföljande dag är tjänstefri.

13 §
Löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär avdrag

på dagersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant avdrag

inte kan göras, skall den felande betala ett belopp som motsvarar avdraget.

Om löneavdragels storlek föreskriver regeringen.

Enligt
paragrafen, som motsvarar 16 § i MAK: s förslag tiU disciplinlag,

104 åläggs löneavdrag för högst trettio dagar.
Påföljden löneavdrag innebär i

första hand avdrag på dagersättning eller motsvarande. För
värnpUktig Prop. 1985/86:9 som genomgår grundutbildning och viss annan
utbildning utgår dagersättning enligt bestämmelserna i
värnpUktsförmånsförordningen (1976:1008). Under annan tjänstgöring enligt
värnpUktslagen utgår dagpenning. Löneavdrag får i sådant fall ske från
dagpenningen. Också denna ersättningsform regleras i
värnpUktsförmånsförordningen. Bestämmelserna i värnpUktsförmånsförordningen är
också Ullämpliga på kvinnor som genomgår miUtär grundutbildning samt på
frivilliga m.fl. enligt särskilda föreskrifter. För anställda får löneavdraget
ske på den lön som utgår.

I åtskilliga fall kan inte något löneavdrag verkställas
därför att den betalningsskyldige t. ex. ryckt ut. I sådant faU bortfaller inte
påföljden. I stället gäller att den som har ålagts löneavdrag skaU betala
motsvarande belopp.

Om storleken av löneavdragen ankommer det enligt
paragrafen på regeringen att bestämma.

I likhet med vad som f n. sker i disciplinmål skall redan
i beslutet anges löneavdragets storlek.

14 § Utegångsförbud innebär förbud för den som är
förlagd inom ett

kasernområde, läger eller motsvarande område att under en bestämd tid,

minst sju och högst femton dagar, på fritid vistas utanför det område som

är upplåtet åt en viss avdelning eller utanför en del av ett sådant område.

För den som är förlagd ombord på ett fartyg skall
utegångsförbudet avse förbud att lämna fartyget.

Paragrafen motsvarar 17 § i förslaget tiU disciplinlag.

I första stycket anges närmare vad som avses med
utegångsförbud. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak vad som f n. gäller om
utegångsförbud enUgt 17 § lagen om disciplinstraff för krigsmän och
fritidsstraff enligt 32 kap. 6§ brottsbalken. Paragrafen innebär att det införs
en enhetUg beteckning utegångsförbud som omfattar från sju lill och med femton
dagar.

Vad som är fritid framgår av förordningen (FFS 1983:31)
med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal. I samma förordning anges
också vilken personal som skall vara förlagd inom kaseraområdet osv.

Andra stycket innebär att det nuvarande landgångsförbudet
inordnas under beteckningen utegångsförbud.

15 § Löneavdrag får åläggas Ullsammans med
utegångsförbud, om det

krävs av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten.

Paragrafen motsvarar 18 § i MAK: s förslag Ull
disciplinlag.

Enligt paragrafen får löneavdrag åläggas jämte
utegångsförbud om det krävs av hänsyn tiU ordningen inom försvarsmakten. I
princip gäller all endast en påföljd skall åläggas för en disciplinförseelse.
Vid Undrigare förseelser skall i första hand varning och extratjänst komma i
fråga.

Vid allvarligare förseelser har man att välja mellan
löneavdrag eller

utegångsförbud. I princip bör löneavdrag anses som en lindrigare påföljd

än utegångsförbud. Gränserna är dock flytande och ett stort antal dagars 1Q5

Prop.
1985/86:9 löneavdrag kan anses vara svårare än t. ex. sju dagars
utegångsförbud. Myndigheten får anses ha relativt stor frihet alt i de enskilda
fallen välja mellan dessa två olika slag av disciplinpåföljder. Valet kan
betingas inle endast av förseelsens svårhetsgrad utan även av andra
omständigheter som t. ex. lämpligheten all under vissa förhållanden inskränka
rörelsefriheten.

Vid
förseelser som är så allvarliga att man närmar sig del obligatoriskt straffbara
området ges genom denna bestämmelse en möjlighet att kombinera löneavdrag och
utegångsförbud.

16
§ Om en disciplinförseelse också utgör ett brott, skall krigsmannen anmälas tiU
åtal för brottet, om inte annat följer av 17 §.

Paragrafen
motsvarar 7 § i MAK: s förslag tiU disciplinlag. Den har en förebild i 12 kap.
1 § lagen om offentlig anställning.

Ett
viUkor för att åtalsanmälan enligt paragrafen skall kunna övervägas är att
förutsättningarna för att ålägga krigsmannen en disciplinpåföljd föreligger i
och för sig. Han måste alltså ha gjort sig skyldig till något som enligt 7§
utgör en discipUnförseelse. I MAK:s förslag anges detta på så sätt att personen
i fråga skall ha åsidosatt vad som åligger honom i tjänsten.

Paragrafen
är alltså inte tillämplig vid varje brott som en krigsman förövar under
tjänstgöringen. Detta gäUer oavsett om brottet riktar sig mot försvarsmakten
eller inte.

Åtalsanmälan
enUgt paragrafen skall göras, om det vid prövning av en disciplinförseelse
konstateras att denna också utgör t. ex. något av brotten som avses i 20 kap.
1-3 §§ brottsbalken, dvs. myndighetsmissbrak, vårdslös myndighetsutövning,
mutbrott eller brott mot tystnadsplikt, eller något annat brott enligt
brottsbalken eller en annan straffbestämmelse. Undantag från denna huvudregel
finns i 17 §.

MAK
har när del gäller den närmare tolkningen av huvudregeln om åtalsanmälan
hänvisat Ull undantagsbestämmelserna i 17 §. Undantagsbestämmelsen
förutsätter, enligt MAK, all begreppet "åliggande i tjänsten" ges en
vid tolkning. MAK framhåller vidare att en viss utvidgning jämfört med gällande
rätt är avsedd. MAK anser alltså att flera brott än f. n. bör leda tiU
disciplinpåföljd efter beslut av en militär myndighet i stället för åtgärder av
åklagare och domstol.

Jag
viU här anmäla att jag i denna fråga har en annan uppfattning än MAK. Som jag
har framhållit är det ett absolut krav för åtalsanmälan enUgl paragrafen alt
det föreligger en disciplinförseelse som sådan. Det kan inle göras gällande all
det i en krigsmans skyldigheter i tjänsten ingår att följa vaije föreskrift som
gäller för honom som medborgare i allmänhet. Disci-phnförfarandel skall alltså
inte för krigsmännens del träda i stället för en brottmålsprocess. Det
paragrafen avser att reglera är endast förfarandet då det vid handläggningen av
ett reguljärt disciplinärende visar sig att förseelsen också utgör ett brott.

Det
anförda leder lill alt området för vad som kan handläggas som ett

,„, miUtärt discipHnärende blir mindre än vad MAK har
föratsatt med sitt

förslag.

Beträffande frågan om vad
som utgör disciplinförseelse kan också hänvi- Prop. 1985/86:9 sas tiU
motiven till 3§ militära rätlegångslagen (Se Handbok i militär rättsvård, 1975,
s. 16).

Av
19 och 23 §§ framgår att det är vederbörande myndighet som efter hörande av
auditören har att pröva frågan om åtalsanmälan.

Som
har understrakits upprepade gånger reglerar paragrafen endast åtalsanmälan vid
disciplinförseelser av krigsmän. Paragrafen anger följaktligen inte hur
myndigheterna skall förfara vid brottslighet av krigsmän i andra sammanhang
oavsett om det finns anknytning till krigsmannens tjänstgöring eller
myndighetens verksamhet.

17
§ Åtalsanmälan behöver inle göras i fråga om

1. brott för vilka svårare straffan böter inte föreskrivs,

2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §),
snatteri (8 kap. 2§), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8§), bedrägligt beteende
(9 kap. 2§), undandräkt (10 kap. 2§), olovligt förfogande (10 kap. 4§), olovligt
brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt (18 kap. 6 §), lydnadsbrott
(21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §).

Åtalsanmälan
skall dock aUtid göras, om

1. brottet riktar sig mot någon utanför försvarsmakten,

2. målsäganden har förklarat att han avser all föra talan om enskilt
anspråk,

3. det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid
böter.

I
denna paragraf, som motsvarar 8 § i MAK: s förslag till disciplinlag, anges i
första stycket i vilka fall åtalsanmälan får underlåtas och där
disciplinförfarandet alltså får slutföras vid myndigheten.

Det
gäller för det första brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs.
I punkt 2 uppräknas därefter ett antal brott, för vilka såväl böter som
fängelse ingår i straffskalan. Den möjlighet som härigenom skapas för att
undvika åtalsanmälan får endast utnyttjas i de fall då brottet är av lindrigare
art. I de faU där det finns skäl att anta att brottet kommer att medföra
svårare påföljd än ett bötesstraff skall regelmässigt åtalsanmälan ske. Detta
framgår av andra stycket, punkt 3.

I
andra stycket uppräknas tre särskilda omständigheter som medför att
åtalsanmälan alltid skall göras även om det gäller brott enligt första stycket.
Om brottet riktar sig mot någon person utanför försvarsmakten skall alltid
åtalsanmälan ske. Det kan gälla ofredande eller snatteri som riktar sig mot en
utomstående person. Såväl i de fallen som då det gäller brott riktade mot
personer inom försvarsmakten krävs dock för åtalsanmälan som ett led i ett
disciplinförfarande att den värnpliktige genom det brottsliga förfarandet också
har gjort sig skyldig till en disciplinförseelse enligt 7 §. Detta följer av
den grandläggande regeln om åtalsanmälan i 16 §.

Även
i de fall en målsägande uttryckligen har förklarat att han avser alt föra talan
om enskilt anspråk skall alltid åtalsanmälan göras. Målsäganden skall
regelmässigt beredas tillfälle att avge sådan förklaring, i de faU myndigheten
överväger att i stället för åtalsanmälan fortsätta disciplinförfarandet.

Vidare föreskrivs att
åtalsanmälan alltid skall ske om det finns skäl att

anta att straffet inte kommer att stanna vid böter. Det får ankomma på 107

Prop.
1985/86:9 auditören att svara för denna bedömning. Att auditören skall
medverka vid prövning av frågor om åtalsanmälan föreskrivs i 23 §.

Att
åtalsanmälan underlåts betyder att det discipUnära förfarandet får fortsättas.
Vid prövning enligt det discipUnära förfarandet skall inte beslutas om
disciplinpåföljd för del angivna brottet. Man skall i stället pröva om den
faktiska gärningen faller in under disciplinansvarsbestämmelsen i 7 § och
ålägga en disciplinpåföljd för disciplinförseelse. Detta följer av
disci-pUnansvarssystemets utomstraffrättsliga natur.

18
§ Om någon åtgärd har vidtagits för att väcka åtal mot en krigsman, får ett disciplinärende
inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden.

Paragrafen
motsvarar 11 § i MAK: s förslag till disciplinlag. Den motsvarar också vad som
gäller enligt 14 kap. 3 § lagen om offentlig anställning.

Bestämmelserna
avser att undvika dubbelbestraffning. Skulle åtalsförfarande redan ha inletts,
får disciplinförfarande beträffande samma gärning inte inledas eller
fortsättas. Det kan röra sig även om förseelser för vilka endast bötespåföljd
kan komma i fråga. Förbudet innebär att en uppkommen disciplinansvarsfråga
tUls vidare inte får föranleda någon åtgärd från myndigheten. Bortfaller
hindret, kan handläggningen las upp igen.

Beträffande
frågan om när hinder mot disciplinförfarande bortfaller anförde dåvarande
departementschefen i moUven UU motsvarande bestämmelse i lagen om offentlig
anställning (prop. 1975:78 s. 194-195).

Endast
om åklagaren avskriver ärendet på den grund att gärningen inte är brottslig
bortfaller hindret mot åläggande av disciplinpåföljd. Nedläggande av
förundersökning eller åtal på annan grund liksom beslut att inte tala å brottet
torde däremot inte böra föranleda att hindret mot inledande eller fortsättande
av disciplinärt förfarande anses ha bortfallit. Samma är givetvis förhållandet
med fäUande dom — även sådan som innebär påföljdseftergift - och i regel även
ogillande dom. Endast om den tiUtalade frikänts på den grund att den åtalade
gärningen visserligen har begåtts av den tilltalade men inte är brottslig - t.
ex. därför att ett subjekUvt rekvisit inte är uppfyUt — bör disciplinärt
förfarande mot honom för samma gärning kunna komma i fråga.

Dessa riktlinjer
bör kunna tjäna Ull ledning även i disciplinärenden enligt denna lag. Jag vill
dock i anslutning till MAK särskilt framhålla att det endast i yttersta
undantagsfaU bör komma i fråga med ett disciplinärt förfarande efter en
frikännande dom. Formellt kan visserligen föratsätl-ningarna för åläggande av
disciplinpåföljd föreligga efter en frikännande dom. Själva lagföringen torde
dock i sådana fall från allmän synpunkt ofta kunna anses som en så ingripande
åtgärd att sådana särskilda skäl som anges i 31 § som grand för avskrivning av
discipUnärenden kan bedömas vara för handen.

108

19 § Frågor om
disciplinansvar eUer åtalsanmälan prövas av den myndighet där krigsmannen
tjänstgör eUer senast har tjänstgjort, om regeringen inte föreskriver annat.

Paragrafen
motsvarar 19 § i förslaget till disciplinlag. Prop. 1985/86:9

I
denna paragraf sägs att frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av
den myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör eller senast tjänstgjort, om
regeringen inte föreskriver annat. I militära rättegångslagen är denna
befogenhet knuten Ull vissa miUtära chefer.

Det
är naturligt att man i förvaltningsrättsliga frågor lägger beslutanderätten
hos myndigheten. Man undviker då att snävt begränsa beslutanderätten tiU vissa
befattningshavare, vilket är fallet enligt gällande rätt. En fördel med detta
är att en snabb handläggning av ärendena kan komma tUl stånd.

Som
regel bör det vara den myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör vid liden för
beslutet i disciplinärendet som har att handlägga detta. Om han har ryckt ut,
bör det vara den myndighet vid vilken han senast tjänstgjorde som beslutar i
ärendet.

I
vissa fall kan det dock vara lämpligare att någon annan myndighet har
beslutanderätten i disciplinärenden. Regeringen har därför getts befogenhet
att föreskriva undantag från huvudregeln. Det kan gälla bl. a. för värnpliktiga
på fartyg samt vid fartygsförband och utbildningsanstalter. Också VämpUktiga
som i oUka avseenden lyder under oUka chefer berörs. Särskilda regler kan
således behövas för värnpliktiga, som tjänstgör vid centrala staber men som är
föriagda vid ett förband. En särskild reglering kan också vara påkallad vid
tjänstgöring under repetitionsövningar och under tid då försvarsmakten är
krigsorganiserad. Särskilda regeringsföreskrifter krävs också i fråga om den
organiserade motståndsrörelsen enligt 3§5.

Enligt
nuvarande regler om disciplinmål skall mål hänskjutas till åklagaren, om det
kan förutses att nöjaktig utredning om brottet inte skall kunna åstadkommas
genom den bestraffningsberättigades försorg. I det nu föreslagna nya systemet
finns inte någon motsvarande regel. Den militära myndigheten måste alltså slutföra
handläggningen av ärendet, oavsett hur komplicerat detta är i sak eller
juridiskt. Ett särskilt ansvar kommer därför att läggas på auditörema i det nya
systemet.

20
§ Ärenden som avses i 19 § skaU avgöras av myndighetschefen eller, efter
regeringens förordnande, av någon annan chef vid myndigheten med lägst
överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänslegrad.

Paragrafen
har en motsvarighet i 20 § i MAK: s förslag till disciplinlag.

I
MAK: s lagförslag knyts behörigheten att besluta i disciplinärenden på
myndighetens vägnar tiU en viss tjänstegrad, nämligen överstelöjtnant eller
kommendörkapten. I moUveringen till förslaget anger dock MAK att förbandschefen
eller dennes ställföreträdare bör vara den som på myndighetens vägnar beslutar
i disciplinärendena. Som jag har framhållit i den allmänna moUveringen delar
jag - mot bakgrund bl. a. av beslutsordningen i motsvarande frågor vid civila
myndigheter - MAK: s synsätt men menar att det bör komma till uttryck i
lagtexten att det är myndighetschefen som i första hand skall avgöra
disciplinärendena.

Som
jag har angett i den allmänna motiveringen bör beslutanderätten vid <f

Prop.
1985/86:9 vissa myndigheter kunna utövas också av andra chefer. Paragrafen
inne-håUer en bestämmelse som ger regeringen rätt att besluta om den delegering
som behövs.

Beträffande
rätten för myndighetschefen att delegera beslutanderätt tiU andra än
ställföreträdaren hänvisas lill 21 §.

21
§ Myndighetschefen får överlämna åt andra chefer vid myndigheten, dock lägst en
kompanichef eller motsvarande chef, att pröva frågor om disciplinansvar för
personal som står under deras befäl, under föratsättning att

1. förfarandet inte kan antas utgöra brott,

2. förseelsen har erkänts och inte bör medföra svårare påföljd än varning
eller extratjänst.

I
denna paragraf som närmast motsvarar 21 § i MAK:s förslag till discipUnlag,
finns en delegationsregel som utgör ett undantag till föreskriften i 20 §.
Genom denna bestämmelse får t. ex. bataljonschefer eller kompanichefer eller
motsvarande chefer pröva vissa förseelser av personal som de har befälsrätt
över enligt reglerna härom i förordningen (FFS 1983:31) med tjänsteföreskrifter
för försvarsmaktens personal. När det gäUer frågan vilka chefer som kan anses
motsvara t. ex. en kompanichef finns vägledande regler i överbefälhavarens
kungörelse (FFS 1983:32) med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal
(bU 1:2.1).

Förevarande
bestämmelse avser i MAK: s förslag främst att tillförsäkra kompanicheferna i
stort sett samma befogenheter som de har enligt det nuvarande
UUrättavisningssystemet.

Som
jag har utvecklat i den allmänna motiveringen anser jag att lägre chefers
beslutanderätt i discipUnfrågor bör begränsas i det nya ansvarssystemet
jämfört både med vad som gäller f. n. och med vad MAK föreslår.

Det
första kravet som uppställs i paragrafen för att en chef på lägre nivå skaU få
besluta i ett disciplinärende är att förseelsen inte utgör brott. Den bedömning
av juridisk natur som krävs för att ta stäUning tiU frågor om åtalsanmälan bör
nämligen inte göras av någon annan än den chef som har den fulla
beslutanderätten i discipUnärenden.

För
det andra skall förseelsen vara erkänd av den felande. Detta krav
överensstämmer med vad som gäller enligt nuvarande ordning. För att ett
erkännande skall föreligga, krävs enligt min mening såväl att den felande
vitsordar de faktiska omständigheter som påstås föreligga i ärendet som att han
instämmer i att dessa omfattas av reglema om disciplinförseelse.

Den
tredje föratsättningen är att förseelsen inte är av svårare natur. 1 lagtexten
utsägs detta endast indirekt därigenom alt förseelsen inte bör medföra svårare
påföljd än varning eller extratjänst.

Avsikten
med denna sistnämnda begränsning är att få en garanti för att allvarligare
förseelser handläggs på den högre nivån även i de fall de är erkända.

22
§ För att biträda de myndigheter som har att handlägga disciplinären

den skall finnas auditörer.

..j. Auditörema skall vara lagfarna. De förordnas av
regeringen eller den

myndighet
som regeringen bestämmer.

Paragrafen
motsvarar 19 § i förslaget UU disciplinlag. Prop. 1985/86:9

I
denna paragraf sägs att frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av
den myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör eller senast tjänstgjort, om
regeringen inte föreskriver annat. 1 militära rättegångslagen är denna
befogenhet knuten till vissa militära chefer.

Det
är naturligt att man i förvaltningsrättsliga frågor lägger beslutanderätten
hos myndigheten. Man undviker då att snävt begränsa beslutanderätten UU vissa
befattningshavare, vilket är faUet enligt gällande rätt. En fördel med detta är
att en snabb handläggning av ärendena kan komma Ull stånd.

Som
regel bör det vara den myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör vid tiden för
beslutet i disciplinärendet som har att handlägga detta. Om han har ryckt ut,
bör det vara den myndighet vid vilken han senast tjänstgjorde som beslutar i
ärendet.

I
vissa fall kan det dock vara lämpligare att någon annan myndighet har
beslutanderätten i disciplinärenden. Regeringen har därför getts befogenhet
att föreskriva undantag från huvudregeln. Det kan gälla bl. a. för värnpliktiga
på fartyg samt vid fartygsförband och utbildningsanstalter. Också vämpUktiga
som i olika avseenden lyder under olika chefer berörs. Särskilda regler kan
således behövas för värnpliktiga, som tjänstgör vid centrala staber men som är
förlagda vid ett förband. En särskild reglering kan också vara påkallad vid
tjänstgöring under repetitionsövningar och under tid då försvarsmakten är
krigsorganiserad. Särskilda regeringsföreskrifter krävs också i fråga om den
organiserade motståndsrörelsen enligt 3§5.

Enligt
nuvarande regler om disciplinmål skall mål hänskjutas tUl åklagaren, om det
kan förutses att nöjaktig utredning om brottet inle skall kunna åstadkommas
genom den bestraffningsberättigades försorg. 1 det nu föreslagna nya systemet
finns inte någon motsvarande regel. Den militära myndigheten måste alltså
slutföra handläggningen av ärendet, oavsett hur komplicerat detta är i sak
eller juridiskt. Ett särskilt ansvar kommer därför alt läggas på auditörema i
det nya systemet.

20
§ Ärenden som avses i 19 § skall avgöras av myndighetschefen eller, efter
regeringens förordnande, av någon annan chef vid myndigheten med lägst
överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad.

Paragrafen
har en motsvarighet i 20 § i MAK: s förslag till disciplinlag.

I
MAK: s lagförslag knyts behörigheten att besluta i disciplinärenden på
myndighetens vägnar tiU en viss tjänstegrad, nämligen överstelöjtnant eller
kommendörkapten. I moUveringen Ull förslaget anger dock MAK att förbandschefen
eller dennes ställföreträdare bör vara den som på myndighetens vägnar beslutar
i disciplinärendena. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen delar
jag - mot bakgrand bl. a. av beslutsordningen i motsvarande frågor vid civila
myndigheter - MAK:s synsätt men menar att det bör komma tUl uttryck i lagtexten
att det är myndighetschefen som i första hand skall avgöra disciplinärendena.

Som
jag har angett i den allmänna motiveringen bör beslutanderätten vid

109

Prop.
1985/86:9 vissa myndigheter kunna utövas också av andra chefer. Paragrafen innehåller
en bestämmelse som ger regeringen rätt att besluta om den delegering som
behövs.

Beträffande
rätten för myndighetschefen att delegera beslutanderätt till andra än
ställföreträdaren hänvisas till 21 §.

21
§ Myndighelschefen får överlämna ål andra chefer vid myndigheten, dock lägst en
kompanichef eller motsvarande chef, att pröva frågor om disciplinansvar för
personal som står under deras befäl, under föratsättning att

1. förfarandet inte kan antas utgöra brott,

2. förseelsen har erkänts och inte bör medföra svårare påföljd än varning
eller extratjänst.

I
denna paragraf, som närmast motsvarar 21 § i MAK: s förslag UU disciplinlag,
finns en delegationsregel som utgör ett undantag till föreskriften i 20§.
Genom denna bestämmelse får t. ex. bataljonschefer eUer kompanichefer eller
motsvarande chefer pröva vissa förseelser av personal som de har befälsrätt
över enUgt reglerna härom i förordningen (FFS 1983:31) med ijänsteföreskrifier
för försvarsmaktens personal. När det gäller frågan vilka chefer som kan anses
motsvara t. ex. en kompanichef finns vägledande regler i överbefålhavarens
kungörelse (FFS 1983:32) med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal
(bil 1:2.1).

Förevarande
bestämmelse avser i MAK: s förslag främst att tillförsäkra kompanicheferna i
stort sell samma befogenheter som de har enligt del nuvarande
UUrättavisningssystemet.

Som
jag har utvecklat i den allmänna motiveringen anser jag att lägre chefers beslutanderätt
i disciplinfrågor bör begränsas i det nya ansvarssystemet jämfört både med vad
som gäller f. n. och med vad MAK föreslår.

Det
första kravet som uppställs i paragrafen för att en chef på lägre nivå skall få
besluta i ett disciplinärende är att förseelsen inte utgör brott. Den bedömning
av juridisk natur som krävs för att ta stäUning till frågor om åtalsanmälan bör
nämligen inte göras av någon annan än den chef som har den fulla
beslutanderätten i disciplinärenden.

För
det andra skall förseelsen vara erkänd av den felande. Detta krav
överensstämmer med vad som gäller enligt nuvarande ordning. För att ett
erkännande skall föreUgga, krävs enligt min mening såväl att den felande
vitsordar de faktiska omständigheter som påstås föreligga i ärendet som alt han
instämmer i att dessa omfattas av reglerna om discipUnförseelse.

Den
tredje föratsättningen är att förseelsen inte är av svårare natur. I lagtexten
utsägs detta endast indirekt därigenom att förseelsen inte bör medföra svårare
påföljd än varning eller extratjänst.

Avsikten
med denna sistnämnda begränsning är att få en garanti för att allvarligare
förseelser handläggs på den högre nivån även i de faU de är erkända.

22
§ För att biträda de myndigheter som har att handlägga disciplinären

den skall finnas auditörer.

jjQ Auditörema skall vara lagfarna. De förordnas av
regeringen eller den

myndighet
som regeringen bestämmer.

Paragrafen
motsvarar 22 § i MAK: s förslag till discipUnlag. Prop. 1985/86: 9

I
första stycket föreskrivs att det skaU finnas auditörer vid de myndighe-ler som
har att handlägga disciplinärende. Bestämmelsen motsvarar också 18 § militära
rättegångslagen.

I
andra stycket anges att auditörema skall vara lagfarna. Detta behörighetskrav
innebär att auditörema skall ha avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen
enligt kungörelsen (1964:29) angående kunskapsprov för behörighet som domare
m. m. Enligt 19 § miUtära rättegångslagen gäller därutöver f. n. att auditören
skall ha avlagt domared. Något motsvarande krav uppställs inte i paragrafen.

Vidare
sägs i andra stycket att auditörer förordnas av regeringen eller av den
myndighet som regeringen bestämmer. Någon ändring i sak jämfört med motsvarande
bestämmelse i 19§ militära rättegångslagen är inte avsedd. Ytterligare
bestämmelser om auditörema får liksom f n. meddelas i administraUv ordning.

23§
Innan en discipUnpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs, skaU yttrande
inhämtas från auditören. Ett sådant yttrande behövs dock inle i ärenden som
avgörs på det sätt som anges i 21 §.

Auditören
är medansvarig för de beslut som myndigheten fattar på hans tillstyrkan.

Paragrafen
motsvarar 23 § i MAK: s förslag tiU disciplinlag.

Enligt
första stycket skall yttrande inhämtas från auditören innan en disciplinpåföljd
beslutas eller åtalsanmälan görs. Någon förändring jämfört med förfarandet
enligt militära rättegångslagen är inte avsedd. Auditören skall alltså yttra
sig över förseelsens beskaffenhet och den påföljd som bör åläggas. I
förhållande till gällande rätt tillkommer att skälen för beslutet skall anges i
de fall förseelsen inte är erkänd. Auditörens medverkan skaU alltså omfatta
såväl själva beslutet om åläggande av en disciplinpåföljd som skälen för
beslutet. I likhet med vad som regelmässigt är fallet enligt gällande ordning
torde beslutsfattaren och auditören kunna enas om ett beslut och skälen för
detta, vilket skrivs under av dem båda. Endast i de fall auditören har en
avvikande mening bör ett särskilt yttrande avges. I paragrafen föreskrivs
undantag från skyldigheten att inhämta yttrande från auditör i vissa fall.
Undantaget gäller fall där beslutet efter delegation från myndighetschefen
fattas av en lägre chef.

Enligt
andra stycket är auditören medansvarig för beslut som myndigheten fattar på
tillstyrkan av honom. Bestämmelsen motsvarar 20 § militära rättegångslagen.

24
§ Disciplinärenden skaU handläggas skyndsamt.

Paragrafen
motsvarar 24 § i MAK: s förslag tiU disciplinlag.

I
bestämmelsen fastslås den vikliga principen att disciplinärenden skaU
handläggas skyndsamt vid de militära myndigheterna. Det får anses väsentligt
för den militära discipUnen att ärenden av denna art snabbt blir utredda och
avgjorda.

I
MAK:s förslag anges också i vilka fall myndigheten skall utreda 111

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 uppkomna disciplinärenden. Något krav på formell anmälan uppstäUs därvid
inte. Det är enligt MAK inte heller avsikten att den som gör en anmälan skaU
inta ställning av part i förvaltningslagens mening.

Jag
anser inte att det finns behov av någon regel av det slag som MAK har
föreslagit när del gäller sättet att anhängiggöra disciplinärenden. I likhet
med vad som gäller enligt 14 kap. 1 § lagen om offenUig anställning får det bli
myndighetens sak att bedöma i vilka fall ett disciplinärende skall tas upp.
Dock bör en inkommen anmälan normaU föranleda att myndigheten inleder en
utredning, om det inte är uppenbart att anmälan saknar fog eller det på annan
grund kan antas att discipUnpåföljd inte kan komma i fråga.

Ett
disciplinärende kan uppkomma även på något annat sätt än genom en anmälan, t.
ex. då en kompanichef själv observerar en förseelse. Han kan då ta upp saken
utan vidare.

25
§ Myndigheten skall håUa muntligt förhör med krigsmannen. Denne skall därvid
underrättas om vad som anförs mot honom. Om muntligt förhör inte kan anses
behövligt, får underrättelsen ske skriftligen, varvid krigsmannen skall
uppmanas att yttra sig i saken.

Om
det behövs, skaU även anmälare och andra som kan lämna uppgifter i saken höras
muntligen eller skriftligen.

Protokoll
skall föras över förhören.

Enligt
första stycket i denna paragraf, som motsvarar 25 § i förslaget till
disciplinlag, gäller som huvudregel att krigsmannen skaU höras munUigen över
vad som anförs mot honom. Vid förhöret skall han inledningsvis underrättas om
vad som åberopas mot honom. Denna underrättelse tjänar som utgångspunkt för
preskriptionsbestämmelsen i 9§.

Det
är att märka att förfarandet här avviker från lagen om offentlig anställning så
UU vida att muntligt förhör är huvudregeln. Syftet med detta är att säkerställa
ett snabbt och smidigt förfarande. Det bör endast i särskilda fall komma i
fråga att i stället använda sig av ett skriftligt förfarande, t. ex. då
krigsmannen ryckt ut.

I
andra stycket sägs att även anmälaren eller annan som kan lämna uppgifter om
saken skall höras muntligen eller skriftligen, om det behövs. Även i dessa fall
torde munUiga förhör vara att föredra.

I
tredje stycket sägs att förhören skall protokollföras.

26
§ Vid munUigt förhör med krigsmannen skaU ett förhörsvittne om möjligt vara
närvarande.

I denna paragraf,
som motsvarar 26 § i MAK: s förslag till disciplinlag, föreskrivs att ett
förhörsvittne skall närvara vid förhöret, om det är möjligt. Avgörande bör
vara om del praktiskt går att ordna med ett vittne då förhöret skaU äga rum.
Några krav på vem som skall vara förhörsvittne anges inte.

112

27 § Om myndigheten finner
att ett vittne eller en sakkunnig bör höras vid domstol eller att någon bör
föreläggas att förete en skriftlig handling eller

s. 113 Kontrollera mot PDF

ett föremål som bevis, skaU
myndigheten ansöka om detta hos den tings- Prop. 1985/86:9 rätt inom vars
område den person vistas som skall höras eller på annat sätt berörs av
åtgärden. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga delar gälla vad som
föreskrivs i rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvudförhandling.

Denna
paragraf motsvarar 27 § i MAK: s förslag Ull discipUnlag. Den bygger på 14 kap.
2 § lagen om offenUig anställning.

I
allmänhet torde man kunna åstadkomma en tillfredsställande utredning i ärendet
vid myndigheten. Förhör med personer som har gjort iakttagelser osv. kan
sålunda normalt hållas av den som svarar för utredningen. Om det gäUer att
inhämta upplysningar från personer som t. ex. inte hör UU försvarsmaktens
personal kan det dock ibland finnas skäl att förhöret håUs vid domstol.
Detsamma kan vara fallet när en person vägrar att uttala sig inför myndigheten.
Möjligheten att inom ramen för myndighelsförfarandet hålla förhör vid domstol
gäller bara vittnen och sakkunniga. Om den som misstänks för en
disciplinförseelse själv vägrar att medverka i utredningen, kan man alltså inte
avhjälpa detta genom att begära förhör vid domstolen.

Det
är myndigheten som enligt paragrafen har att ansöka hos domstolen om att förhör
skall hållas eller att föremål skall företes. Myndigheten skall således kallas
till domstolen att genom en företrädare vara närvarande vid bevisupptagningen.
Det kan vara lämpligt att myndigheten företräds vid domstolen av auditören. Jag
har inte anledning att tro att paragrafen behöver utnyttjas annat än undantagsvis.

28 § Krigsmannen skall innan ärendet avgörs få del av vad som har kommu
fram under utredningen och beredas Ullfalle att yttra sig över det, om del inte
är uppenbart obehövligt.

29 § Myndighetens beslut skaU grandas på vad som har kommit fram under
utredningen.

Av
beslutet skaU framgå de skäl som bestämt utgången.

30 §
Krigsmannen skall underrättas om myndighetens beslut och audi

törens yttrande. Han skaU även underrättas om hur han skall göra om han

vill begära ändring av beslutet. Underrättelse får ske genom delgivning.

I
dessa paragrafer, som motsvarar 28-30 §§ i MAK: s förslag UU disciplinlag,
finns bestämmelser om kommunikation, utredningskrav, beslutsmotivering och
delgivning av beslut. I stort sett samma bestämmelser finns i förvaltningslagen
(15, 17 och 18§§). 1 syfte att handläggningsreglerna så långt möjligt skall
hållas samlade i en och samma lag har MAK ansett det lämpligt att ta med dessa
bestämmelser i disciplinlagen. Jag delar MAK: s uppfattning.

Förfarandet
vid delgivningen regleras i delgivningslagen (1970:428) och
delgivningsförordningen (1979:101).

31 §
Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får ärendet

avskrivas.

113

8 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9 I
lagen saknas bestämmelser om hur man skall förfara då ett ärende inte

leder
till disciplinpåföljd därför att någon misstänkt med krigsmannaansvar inte kan
påträffas eller tillräcklig bevisning om dennes skuld inte föreligger. Det har
inte ansetts behöva direkt utsägas att ärendet då skall avskrivas från vidare
handläggning.

I
denna paragraf, som motsvarar 31 § i MAK: s förslag UU disciplinlag, finns en
särskild avskrivningsregel avsedd för andra fall. Det gäller sådana ärenden där
del har framkommit sådana omständigheter som i och för sig bör föranleda beslut
om disciplinpåföljd, men där särskilda skäl ändå kan föreligga för att avskriva
ärendet. Vad som här främst åsyftas är att möjliggöra avskrivning i vissa fall
då krigsmannen hemförlovats eller ryckt ut och det därför in längre framstår
som lika angeläget att fullfölja disciplinärendet. I specialmoUveringen tiU 18
§ har också berörts det fallet att krigsmannen efter åtalsanmälan frikänns för
brottet vid domstol men förat-sättningarna för åläggande av disciplinansvar fortfarande
föreUgger, Ärendets behandling av åklagare och domstol kan i vissa fall
framstå som en tillräcklig åtgärd.

32
§ Beslut om disciplinpåföljd skaU verkställas snarast möjligt efter det att
beslutet har vunnit laga kraft.

Om
det behövs av hänsyn Ull ordningen inom försvarsmakten eller av någon annan
särskild anledning, får det i beslut om extratjänst eUer utegångsförbud
förordnas att beslutet skall verkställas trots alt det inte har vunnit laga
kraft.

Paragrafen
motsvarar 32 § i förslaget till disciplinlag.

Huvudregeln
enligt första stycket är att verkställighet av ett beslut om disciplinpåföljd
får ske först sedan beslutet har vunnit laga kraft. Man måste alltså avvakta
med verkställighet tills tiden för att begära ändring — tio resp. fem dagar -
löpt tiU ända. Om krigsmannen har begärt ändring i beslutet, föreligger enligt
huvudregeln hinder för verkställighet tiUs ärendet slutligt avgjorts. (Se 47
och 50§§). I andra stycket finns dock en regel som gör det möjligt med
omedelbar verkstäUighet. Förutsättningen för detta är att omedelbar verkstäUighet
behövs av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten eller av annan särskild
anledning. Ett sådant förordnande skall göras i själva beslutet om
disciplinpåföljd.

Ett
av undantagsregelns syften är att komma Ull rätta med de missförhållanden som
kan uppkomma, om det blir en tendens att överklaganden används för alt förhala
verkställigheten. Om det vid beslutstillfäUet finns grandad anledning att anta
att den felande kommer att överklaga uteslutande i syfte att uppskjuta
verkställigheten, kan det finnas skäl att förordna om omedelbar verkställighet.
Vidare kan hänsyn till ordningen inom försvarsmakten anses väga särskilt tungt
under beredskaps- och krigsförhållanden. En annan situation som kan föranleda
förordnande om omedelbar verkstäUighet är att krigsmannens utryckning är nära
förestående.

Möjligheten
alt förordna om omedelbar verkställighet står öppen även när det är en lägre
chef som meddelar beslut om extratjänst enligt 21 §.

114 33 § Extratjänst får inte verkställas på tjänstefria dagar.

s. 115 Kontrollera mot PDF

I MAK: s förslag UU
disciplinlag finns en motsvarande bestämmelse i Prop. 1985/86:9 33 §.

MAK
föreslår alt extratjänst och utegångsförbud om högst fem dagar inte får
verkställas på tjänstefria dagar.

I
mitt förslag är det kortaste utegångsförbudet sju dagar. Jag anser inte att det
bör finnas några hinder mot att utegångsförbud får verkställas på tjänstefria
dagar. I paragrafen har därför endast föreskrivits ett förbud mot
verkställighet av extratjänst på tjänstgöringsfria dagar.

För
att en dag skaU anses tjänstefri krävs att krigsmannen enligt planläggningen
av verksamheten inte skulle ha haft någon tjänst den dagen. Fredagar är således
normalt dagar då extratjänst kan verkställas.

34§
Verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får uppskjutas eller
avbrytas, om det finns särskilda skäl. Den dag då avbrott sker skall i sin
helhet räknas som verkställighetstid.

Paragrafen
motsvarar 34 § i förslaget till disciplinlag samt 4 § lagen om disciplinstraff
för krigsmän.

Verkställighet
av extratjänst och utegångsförbud skall ske i en följd. Utegångsförbudet skall
alltså avse ett visst antal dagar i följd utan uppe-håU. Extratjänsten skall
också verkställas utan andra avbrott än dem som föranleds av mellankommande
tjänstefria dagar. I denna paragraf föreskrivs dock att verkställighet av extratjänst
eller utegångsförbud får uppskjutas eller avbrytas om särskilda skäl
föreligger. 14 § lagen om disciplinstraff för krigsmän ges som exempel på
särskilda skäl att uppskov eUer avbrott är påkallat med hänsyn till tjänsten
eller den straffskyldiges hälsa. Någon ändring i sak jämfört med gällande rätt
är inte avsedd.

Ytterligare
bestämmelser om verkställigheten av disciplinpåföljderna får meddelas i verkstäUighetsföreskrifter
tiU lagen.

35 §
Om flera beslut om utegångsförbud är helt eUer delvis verkställbara

samtidigt, skall påföljderna läggas samman med varandra. Den samman

lagda verkställighetstiden får dock inte överstiga tjugofem dagar.

Från
den sammanlagda verkställighetstiden skall den tid avräknas under vilken verkstäUighet
redan har skett.

Paragrafen
motsvarar 35 § i förslaget till disciplinlag och — utan någon ändring - 9§ i
den nuvarande lagen om disciplinstraff för krigsmän.

36 §
Om den som har ålagts utegångsförbud blir efter överklagande slutli

gen ålagd löneavdrag i högre instans, skall avräkning ske för den tid under

vilken förbudet redan har verkstäUts. En dags utegångsförbud skall anses

motsvara två dagars löneavdrag.

I
paragrafen, som motsvarar 36 § i MAK: s förslag UU disciplinlag, har tagits in
en förvandlingsregel för det fall att någon som ålagts utegångsförbud efter
prövning i högre instans slutligen bUr ålagd löneavdrag.

I
ett sådant fall skall en avräkning ske för det antal dagar som eventuellt

har verkställts av utegångsförbudet. För varje dags utegångsförbud som

verkstäUts skall avräknas två dagars löneavdrag. 115

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 37 § Extratjänst bortfaUer i den mån den inte har verkställts
innan krigsmannens tjänstgöringsskyldighet har upphört.

38
§ Utegångsförbud får inte verkställas efter det att krigsmannens tjänstgöringsskyldighet
har upphört.

Om utegångsförbud
inte kan verkstäUas, skall myndigheten omvandla det till löneavdrag med tiUämpning
av 36 § andra meningen.

I
paragraferna, som motsvarar 37 § i MAK:s förslag tUl disciplinlag, regleras vad
som skall ske när en ålagd påföljd inte kan verkställas på grund av att
krigsmannens tjänstgöringsskyldighet har upphört.

Att
även den som inle längre är tjänstgöringsskyldig kan åläggas disciplinpåföljd
framgår av 8 §.

Enligl
37 § bortfaller extratjänst om den inte verkställts innan krigsmannens tjänstgöringsskyldighet
har upphört. Påföljden kan alltså inle förvandlas.

Enligt
38 § första stycket gäller att utegångsförbud inte får verkstäUas efter det att
den värnpliktiges tjänstgöringsskyldighet har upphört.

Om utegångsförbudet
inte kan verkställas skaU det enligt 38 § andra stycket i stället omvandlas tiU
löneavdrag. Vid en sådan förvandling skall vad som sägs i 36 § Ullämpas. Det
innebär att varje dags utegångsförbud som inte kunnat verkställas skall
omvandlas till två dagars löneavdrag. Denna förvandlingsregel gäller även för
sådana faU då ett utegångsförbud av annan anledning än som nu sagts inte kan
verkställas.

Enligt
38 § tredje stycket gäller om verkställighet av löneavdrag vad som är förekrivet
om bötesstraff, i de faU avdrag på lön eller motsvarande inte kan ske och
motsvarande belopp inte betalas friviUigt. I bötesverksläUig-hetslagen
(1979:198) regleras förfarandet närmare. Obetalda belopp får dock inte
förvandlas till fängelse. Vidare gäller att löneavdrag bortfaller, om det inte
verkställts inom tre år från det beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft.
Bestämmelsen motsvarar 5 och 16 §§ lagen om disciplinstraff för krigsmän.

39
§ Den som enligt särskilda föreskrifter är förman får omhänderta en krigsman
som inom ett område eUer utrymme, som används av försvarsmakten, eller klädd i
militär uniform på allmän plats

1. anträffas
så berusad att han inte kan ta hand om sig själv eller annars

utgör en fara för sig själv eller någon annan,

2. uppträder
så att han stör den allmänna ordningen eUer ordningen inom

försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.

Omhändertagande
får inte ske, om det räcker med mindre ingripande åtgärder.

1
första stycket i denna paragraf, som motsvarar 38 § förslaget lill disci

plinlag, regleras förmans rätt att omhänderta en krigsman. Med förman

116 avses den som enligt förordningen (FFS 1983:31) med
tjänsteföreskrifter

s. 117 Kontrollera mot PDF

för försvarsmaktens
personal jämte tillhörande författningar (TjRF) har Prop. 1985/86:9

befalsrätt över krigsmannen.
En förutsättning för att omhändertagande

skaU
få användas är att krigsmannen befinner sig på ett område eller

utrymme som nyttjas av
försvarsmakten. För det fall han är klädd i

uniform, får han tas om
hand även på allmän plats. Denna avgränsning

överensstämmer
med vad som gäller för tagande i förvar enligt 36 § militära

rättegångslagen.

1
bestämmelsen uppställs två typer av ordningsstörande beteenden som kan
föranleda omhändertagande. Det ena fallet är att krigsmannen anträffas så
berasad alt han inte kan ta vård om sig eller i övrigt utgör en fara för sig
själv eller någon annan. Det andra fallet föreligger då en krigsman uppträder
så att han stör den allmänna ordningen eller ordningen inom försvarsmakten
eller utgör en fara för disciplinen.

I
andra stycket sägs att omhändertagande endast får ske om det inte räcker med
mindre ingripande åtgärder. I de fall då del är frågan om berusning måste
självfallet alltid tillses att sådana åtgärder vidtas att det inte föreligger
någon fara för krigsmannen eller annan. Bestämmelsen motsvarar sålunda i
huvudsak 36§ miUtära rättegångslagen. Vissa skillnader finns dock. Som
ytterligare grand för omhändertagande har tillkommit att krigsmannen utgör en
fara för disciplinen. Härmed avses fall då t. ex. en värnplikUg inför trapp
trots upprepade tillsägelser vägrar att efterkomma en förmans order.

40 §
Den som har omhändertagit en krigsman skall skyndsamt anmäla

detta lin den myndighet som anges i 19§. Har omhändertagandet inte

redan upphört, skall myndigheten omedelbart pröva om det skall bestå.

I
denna paragraf föreskrivs att en förman som har omhändertagit en krigsman
skyndsamt skall anmäla delta tiU myndigheten dvs. lill den chef som normalt
beslutar i discipUnärenden (jfr 20§). Myndigheten skall, om inte
omhändertagandet redan upphört, pröva om åtgärden skall bestå.

Paragrafen
motsvarar 39§ i MAK: s förslag tUl disciplinlag. Se också 15 § polislagen
(1984:387) och 5§ lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer.

41 §
Har omhändertagandet föranletts av berasning, skall den omhänder

tagne så snart det kan ske undersökas av en läkare, om det behövs med

hänsyn UU hans tillstånd.

I
denna paragraf finns en bestämmelse som föreskriver att en krigsman som
omhändertagits på grand av berasning skall så snart det kan ske underkastas läkarandersökning,
om det behövs med hänsyn till hans tillstånd. Bestämmelsen motsvarar heh -
föratom 40 § i förslaget till disciplinlag - 36 § andra stycket militära
rättegångslagen. En likartad bestämmelse finns också i 3 § lagen om
omhändertagande av berusade personer.

42 §
Den omhändertagne skall så snart som möjligt förhöras och underrät

tas om anledningen lill omhändertagandet.

117

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86: 9 Paragrafen
upptar en bestämmelse om alt den omhändertagne skall

förhöras
så snart som möjligt och därvid underrättas om anledning tiU omhändertagandet.
Regeln har en direkt motsvarighet i 15 och 16 §§ polislagen (1984:387) och 7 §
lagen om omhändertagande av berusade personer. I MAK: s förslag motsvarar paragrafen
41 § disciplrnlagen.

43
§ Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för honom själv
och det inte längre finns anledning att ha honom omhändertagen. Frigivandet
skall alltid äga ram senast åtta timmar efter omhändertagandet, om det inte
uppenbarligen Ugger i den omhändertagnes eget intresse att få stanna kvar
kortare tid däratöver.

Paragrafen
motsvarar 42 § i förslaget UU disciplinlag. Den innehåller bestämmelser om
frigivande efter omhändertagande.

Enligt
paragrafen skaU den omhändertagne friges så snart det kan ske ulan men för
honom själv och det inte längre finns anledning att omhänderta honom.
Frigivande skall dock alltid ske senast åtta timmar efter omhändertagandet
utom i det fall då det uppenbarligen är förenligt med hans eget intresse att
han får stanna kortare tid däratöver. 1 7 § tredje stycket lagen om
omhändertagande av berusade personer finns en motsvarande regel.

I
MAK: s förslag fanns en 24-Ummarsregel som kompletterade den nyss beskrivna
huvudregeln och som var avsedd för det fallet att den omhändertagne var
misstänkt för viss svårare brotlsUghet. Efter påpekande från remissinstanserna
om att en sådan regel kan komma i konflikt med 24kap. 7 § rättegångsbalken har
jag funnit att regeln i fråga bör utgå.

44§
Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel, som påträffas hos den som har
omhändertagits på grand av berusning, skall tas ifrån honom. Beslut om detta
meddelas av den som har omhändertagit den berusade.

Med
egendomen skall förfaras på det sätt som föreskrivs i 2 § 1 första stycket
lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Beslut angående
egendomen meddelas av den myndighet som anges i 19 §. Belopp som har erhållits
vid försäljning av egendomen tillfaller staten.

Första
och andra styckena får tillämpas även i fråga om injekUonsspra-tor och kanyler
som kan användas för insprutning i människokroppen. Detsamma gäller andra
föremål, som är särskUt ägnade alt användas för missbrak av eller annan
befattning med narkoUka.

Paragrafen
reglerar förfarandet med alkoholhaltiga drycker eller andra berasningsmedel m. m.
som påträffas hos den omhändertagne.

Bestämmelsen
överensstämmer med 43 § i MAK: s förslag Ull discipUnlag samt med vad som
föreskrivs i 36 § tredje och flärde styckena militära rättegångslagen. Se också
8§ lagen (1976:511) om omhändertagande av berasade personer.

45
§ Om det finns anledning anta att en krigsman oiovligen bär på sig

föremål som tillhör försvarsmakten eller som han annars inte får inneha,

kan han enUgt förmans förordnande underkastas kroppsvisitation för efter

sökande av föremålen.

För eftersökande av sådana föremål får enligt förmans förordnande

118 skåp, väskor och annan egendom som tillhör eller
disponeras av krigsman-

s. 119 Kontrollera mot PDF

nen undersökas, om det
finns anledning anta att föremålen finns där. En Prop. 1985/86: 9 sådan
undersökning får också göras stickprovsvis eller i anslutning till en större
undersökning, som företas av särskilda skäl.

Åtgärder
enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett militärt område
eller ett annat område som disponeras av försvarsmakten.

Paragrafen
saknar motsvarighet i MAK: s förslag. I fråga om bakgrunden tUl bestämmelserna
hänvisas tiU den allmänna moUveringen.

I
paragrafen regleras vilka undersökningar som militära förmän får göra för att
söka efter föremål som det är förbjudet för krigsmän att inneha. Sådana föremål
är t. ex. vapen, ammunition och sprängmedel som lämnats ut till en värnplikUg
inför en övning men som han i strid mot meddelade föreskrifter underlåUt att
lämna tUlbaka efter övningen. Även föremål som krigsmannen tillgripit räknas UU
sådant som han enligt paragrafen inte får inneha. I den mån gällande regler gör
det otiUåtet för en krigsman att inneha alkoholdrycker får också sådana
eftersökas med stöd av paragrafen. Vad en krigsman får resp. inte får inneha
får följaktligen bestämmas med utgångspunkt såväl i allmänna regler i lagar och
andra författningar som i särskilda ordnings- och säkerhetsföreskrifter som
krigsmannen är underkastad vid tillfället.

Reglerna
i paragrafen bör ha sitt huvudsakliga tillämpningsområde vid eftersökning av
föremål som vapen, sprängmedel osv. som kan åstadkomma skada vid otiUåten
användning samt vid kontroU av att alkoholdrycker inte förs in på förbanden med
ordnings- och säkerhetsproblem som följd. Vid misstanke om egendomsbrott där
det mera är fråga om ekonomisk skada för försvarsmakten bör ärendet överlämnas
till åklagare eller polis som med stöd av rättegångsbalken kan vidta de åtgärder
som behövs.

Första
stycket innehåller bestämmelser om kroppsvisitation. I rättegångsbalkens
mening innebär kroppsvisitation undersökning av den misstänktes kläder och vad
han i övrigt bär på sig. Begreppet har samma innebörd i detta sammanhang. Kroppsvisitation
skall skiljas från kroppsbesiktning, som innebär en undersökning av själva
kroppen. Paragrafen medger inte att denna sistnämnda form av undersökning
genomförs efter beslut av en militär förman.

Kroppsvisitation
får enligt paragrafen företas vid misstanke mot en krigsman att han bär på sig
ammunition, sprängmedel eller annat som det enligt vad som nyss har sagts är
förbjudet för honom att inneha. Misstanken behöver inte gälla ett visst
föremål. Det är tillräckligt att det finns anledning anta att krigsmannen har
på sig något som han inte får inneha. Någon närmare kännedom om vad det är för
slags föremål behöver alltså inte föreligga.

Beslut
om kroppsvisitaUon får fattas av den som är krigsmannens förman, dvs. av någon
som enligt reglerna om befälsrätt i förordningen med tjänsteföreskrifter för
försvarsmaktens personal är att anse som förman i förhåUande till krigsmannen.

I
andra stycket regleras vilka andra undersökningar än kroppsvisitation som
militära förmän får besluta om för att eftersöka föremål som krigsmän inte får
inneha. Sådana undersökningar får avse skåp, väskor och annan

119

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 egendom som tillhör krigsmannen eller disponeras av honom. Bestämmelserna
i fråga gör det aUtså tiUåtet för det militära befälet att undersöka en
värnpliktigs logementsskåp och andra förvaringsutrymmcn som han disponerar på
förbandet, om det sker för det ändamål som anges i paragrafen. Undersökningar
kan också göras med avseende på väskor, portföljer och annat handbagage för att
förhindra att krigsmän för ut otillåtna föremål från förbanden eller att de dit
tar med sig sådant som det är förbjudet för dem att inneha där.

Av
de grandläggande reglerna om förbandschefens ansvar för ordningen vid förbandet
får anses följa en rätt för honom att företa eller beordra visitationer i
kontrollsyfte av förbandets lokaler och utrymmen inbegripet de särskilda förvaringsutrymmen
som de värnpliktiga disponerar för personliga tiUhörigheter. Sådana inspekUoner
som utförs för att t. ex. kontrollera att de värnpliktiga har sin utrastning i
föreskrivet skick omfattas inte av paragrafen. De får som nämnts anses tillåtna
på grund av aUmänna rättsgrundsatser.

Föratom
förvaringsskåp och väskor osv. får en undersökning enligt paragrafen avse också
annan egendom, t. ex. fordon som en krigsman förfogar över.

Som
en förutsättning för att en undersökning skall få företas enligl andra stycket
första meningen gäller att det finns anledning anta att ett förbjudet föremål
förvaras i det utrymme som undersökningen avser. Att misstanken inte behöver gäUa
ett visst bestämt föremål har framhåUits i anslutning till reglema om kroppsvisitation.

Det
behöver dock inte föreligga någon sådan konkret misstanke mot en viss krigsman.
Som framgår av ordalydelsen i andra styckets andra mening får undersökningar
göras också stickprovsvis samt i anslutning tiU större undersökningar, som
företas av särskilda skäl. Sådana särskilda skäl som motiverar en mera
omfattande undersökning av värnpliktigas handbagage kan t. ex. föreligga inför
en utryckning.

Genom
tredje stycket begränsas rätten att företa kroppsvisitation och andra
undersökningar enligl första och andra styckena till militära områden och
andra särskilda områden som försvarsmakten disponerar. Exempel på militära
områden är kasernområden, flottiljområden och liknande. Som sådana områden
räknas också vissa övningsområden. Som regel framgår det av skyltning på
platsen alt ett område är militärt. Parkeringsplatser för vämpliktigas civila
fordon är vanligtvis områden som disponeras av försvarsmakten, om de ligger i
anslutning tUl ett militärt område. Paragrafen gör det alltså tUlåtet att
undersöka krigsmäns privata fordon, om de är uppställda på en sådan plats.

Även
på områden som endast tiUfälligt disponeras av försvarsmakten får de
undersökningar som avses med paragrafen genomföras. Det är således tillåtet att
undersöka vämpliktigas bagage i ett utrymme som försvarsmakten får disponera
på en flygplats eller i ett hamnområde, även om utrymmet har upplåtits tiU
försvarsmakten enbart för undersökningens genomförande.

120

s. 121 Kontrollera mot PDF

46 § En krigsman som
har ålagts disciplinpåföljd av en chef som avses i Prop. 1985/86:9

21 § får begära omprövning av beslutet hos myndigheten. En sådan begä

ran skaU göras skriftligen hos myndigheten inom fem dagar från den dag då

krigsmannen
fick del av beslutet. Mot ett sådant beslut får talan inte föras i annan
ordning.

En
begäran som har kommit in för sent prövas inte.

Då
myndigheten omprövar ett beslut, skall bestämmelserna i 20 och 23-

31 §§ Ullämpas.

I
denna paragraf, som motsvarar 44 § första och andra styckena i förslaget till
disciplinlag, regleras rätten Ull klagan mot beslut av chefer som avses i 21 §,
dvs. beslut av t. ex. en kompanichef.

Enligt
paragrafens första stycke får den som har ålagts en disciplinpåföljd i ett
sådant faU begära omprövning av beslutet hos myndigheten. En sådan begäran skaU
ske skriftligen och skall ha inkommit tiU myndigheten senast fem dagar efter
den dag då krigsmannen fått del av beslutet.

Paragrafen
reglererar uttömmande rätten till klagan över lägre chefers disciplinbeslut.
Begäran om omprövning är således den enda möjlighet som står till buds i dessa
fall. En kompanichefs beslut kan alltså inte överklagas direkt till
tingsrätten.

Några
större krav på innehållet i en skriftlig begäran om omprövning bör inte
ställas. Det får vid muntligt förhör vid behov klarläggas närmare vilken
ändring i beslutet som begärs och vilka skäl som anförs för detta. Det bör
därför inte komma i fråga att avvisa en begäran om omprövning därför att den är
oklar eller ofullständig.

I
andra stycket sägs att en för sent inkommen begäran om omprövning inte tas upp tiU
prövning. Detta innebär t. ex. att kompanichefens beslut har vunnit laga kraft
om klagan inte förts i rätt tid. Detta begrepp används i

32 § för att ange när
verkställighet får ske.

När
myndigheten omprövar ett disciplinbeslut av en lägre chef, tiUäm-pas i princip
samma handläggningsregler som om det gällde ett nytt disciplinärende hos
myndigheten. Tredje stycket reglerar detta.

47 §
I ärenden om omprövning av beslut om extratjänst får myndigheten,

om beslutet är verkställbart, förordna att det tiUs vidare inte far verkstäl

las.

Paragrafen,
som motsvarar 45 § i MAK: s förslag tUl disciplinlag, ger myndigheten en
möjlighet att förordna om inhibition i omprövningsärendena. Beträffande
paragrafens tillämpning kan hänvisas till specialmotiveringen UU 52 §.

48 §
Myndighetens beslut att ålägga discipUnpåföljd får av krigsmannen

överklagas genom besvär hos den tingsrätt inom vars domkrets myndighe

ten är lokaliserad eller, om myndigheten inte är lokaliserad inom riket eller

särskilda skäl föreligger, hos den tingsrätt regeringen bestämmer.

I
denna paragraf, som motsvarar 46 § i MAK: s förslag lill discipUnlag,

föreskrivs att myndighetens beslut om disciplinpåföljd får överklagas ge

nom besvär hos den tingsrätt inom vars domkrets myndigheten är lokali- 121

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86: 9 serad. LokaUseringsorten är normalt myndighetens ordinarie förläggningsort.
I de fall där myndigheten t. ex. saknar fast lokalisering ankommer det enligt
paragrafen på regeringen att bestämma vilken Ungsrätt som är behörig.
Bemyndigandet för regeringen i paragrafen är främst avsett att användas under
krigsförhållanden. Men även i fråga om den svenska beredskapsstyrkan för FN-tjänst
finns det behov av undantag från huvudregeln i paragrafens första mening.

Det
bör observeras att det bara är den enskilde som har rätt att överklaga. Någon
sådan rätt för det aUmänna finns alltså inte.

49 §
Myndighetens beslut överklagas genom att besvärshandhngen till

ställs den myndighet som har meddelat beslutet. I besvärshandlingen skall

anges det beslut som överklagas och den ändring i beslutet som yrkas.

Besvärshandlingen
skall ha kommit in till myndigheten inom tio dagar från den dag då klaganden
fick del av beslutet.

Tingsrätten
skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva om besvärshandhngen
har kommit in i rätt tid. För sent inkomna besvär skall avvisas.

Paragrafen
motsvarar 47 § i förslaget till disciplinlag.

Enligt
första stycket överklagas myndighetens beslut genom att en be-svärshandUng
Ullställs den myndighet som har meddelat beslutet. I besvärshandlingen skall
anges det beslut som överklagas och vilken ändring som begärs. Vad
besvärshandlingen i övrigt skall innehålla framgår av 2 § lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden, vilken lag enligt

50 §
skall tillämpas vid prövning av besvären.

Enligt
andra stycket förordar jag att besvärshandhngen skaU ha kommit in Ull
myndigheten inom tio dagar från den dag klaganden fick del av beslutet om discipUnpåföljd.

Det
ankommer på myndigheten att snabbast möjligt vidarebefordra besvärsinlagan Ull
tingsrätten, med uppgift om när krigsmannen fick del av beslutet och när handUngen
har kommit in. I tredje stycket finns en erinran om myndighetens skyldighet att
lämna handlingarna till Ungsräiten.

Det
ankommer sedan på tingsrätten att pröva om överklagandet har skett i rätt Ud.
För sent inkomna besvär skaU avvisas genom särskilt beslut.

50
§ I fråga om besvär tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden i den mån inte annat föreskrivs i denna lag. Därvid gäller
beträffande besvärshandlingen vad som föreskrivs i den lagen om ansökan.

Paragrafen
motsvarar 48 § i MAK: s förslag till disciplinlag.

Enligt
denna paragraf skaU domstolen vid prövning av ett discipHnärende tillämpa
lagen om handläggning av domstolsärenden. Därvid gäller i fråga om besvär vad
som sägs i den lagen om ansökan. Vidare följer av 20 § lagen (1946:804) om
införande av nya rättegångsbalken att brottmålsreglerna i vissa hänseenden,
bl. a. i fråga om rättegångskostnader, blir tillämpliga.

122

s. 123 Kontrollera mot PDF

51 § Tingsrätten
skall vid avgörande av sakéii bestå av en lagfaren domare Prop. 1985/86:9

och tre nämndemän. Vid handläggning i övrigt av ärendet är tingsrätten

domför med en lagfaren
domare.

Paragrafen
motsvarar 51 § i MAK: s förslag tiU discipUnlag.

Enligt
denna paragraf skall tingsrätten vid avgörande av saken bestå av en lagfaren
domare och tre nämndemän. Vid handläggning i övrigt i ärendet är tingsrätten domför
med en lagfaren domare. Detta gäller vid förberedande handläggning och beslut
under ärendets gång, t. ex. inhibiUon liksom exempelvis vid avvisning av för
sent inkomna besvär.

52 §
Tingsrätten får, om det överklagade beslutet är verkstäUbart, för

ordna att det tiUs vidare inte får verkställas.

Denna
paragraf motsvarar 52 § i förslaget till disciplinlag.

I
verkställighetsregeln i 32 § ges möjlighet att under vissa föratsättningar
förordna om omedelbar verkställighet. Om ett sådant verkställighetsförordnande
har meddelats av myndigheten, har domstolen efter klagan möjlighet enligt
denna paragraf att t. v. uppskjuta verkstäUigheten, s. k. inhibition. Några
generella villkor för att så skaU få ske har inle ställts upp. Det får vara
omständigheterna i det enskilda faUet som avgör när skäl för inhibition
föreligger. Allmänt kan sägas att så snart skäl till ändring av beslutet kommer
fram, kan ett inhibitionsbeslut vara motiverat.

Vidare
kan denna regel sägas vara en viss spärr mot att beslut om omedelbar
verkställighet meddelas utan att det är motiverat av de särskilda skäl som
krävs i 32§. Något krav på att yrkande om inhibition skall framställas finns
inte.

53 §
Tingsrättens beslut får av krigsmannen eller det allmänna överklagas

genom besvär tUl hovrätten. Om Ungsrätten har meddelat ett beslut som

avses i 32 § andra stycket eller avslagit ett yrkande om att verkställighet

Ulls vidare inte skall få ske, får talan mot beslutet föras särskih.

Hovrättens
beslut får inte överklagas.

I
denna paragraf, som motsvarar 49 § i förslaget till disciplinlag, sägs att
Ungsrättens beslut får överklagas tiU hovrätten. Överklagande enligt denna
paragraf får göras av såväl den enskilde som åklagaren, vilken enligt 54 § har
att föra det allmännas talan i domstolarna. Rättsmedlet är enligt paragrafen
besvär. Reglerna i 52 kap. rättegångsbalken blir härigenom tillämpliga på
förfarandet.

Paragrafens
andra stycke anger att hovrätten är sista instansen i disciplinärendena.

54 §
I tingsrätten och hovrätten förs det allmännas talan av aUmän åklaga

re.

Enligt
denna paragraf, som motsvarar 50 § i förslaget Ull disciplinlag,

förs det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt av allmän åklagare. Den

närmare innebörden av detta framgår av 7 kap. rättegångsbalken. 123

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9
Ikraftträdande m. m.

Denna
lag träder i kraft den Ijuli 1986. Genom lagen upphävs

1. militära
rätlegångslagen (1948:472),

2. lagen
(1973:18) om disciplinstraff för krigsmän.

Den
nya lagen gäller även i fråga om handlingar som har begåtts före
ikraftträdandet. I fråga om verkställighet av disciplinstraff eller beslul om
tillrättavisning, vilka ålagts före ikraftträdandet, tillämpas dock äldre bestämmelser.

Om
det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning lill en föreskrift
som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, skaU hänvisningen i stället
avse den nya bestämmelsen.

Den
nya lagstiftningen om militäransvaret föreslås träda i kraft den Ijuli 1986.

Avsikten
är att lagens bestämmelser om disciplinpåföljder och om förfarandet i
disciplinmål skall tillämpas även på gärningar som begåtts före
ikraftträdandet. En särskild övergångsbestämmelse av denna innebörd har
föreslagits. Om ett fortfarande i disciplinmål enligt militära rättegångslagen
hunnit inledas, skaU alltså den nya lagens regler om förfarandet tillämpas
efter ikraftträdandet. Detsamma gäller tillrätlavisningsärenden.

Av
övergångsbestämmelserna följer att även de nya discipHnpåföljderna skall
tillämpas på förseelser som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Dock
skall den gamla lagen gälla i fråga om verkställighet av disciplinstraff eller
tillrättavisning, som har ålagts före ikraftträdandet.

De
nya reglema om åtalsanmälan och i vilka fall åtalsanmälan får underlåtas är
avsedda att tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet. Mål
som vid ikraftträdandet är hänskjutna UU åklagarmyndigheten skall alltså
behandlas helt enligt de nya reglerna.

I
övrigt kan hänvisas till övergångsbestämmelserna till ändringarna i
brottsbalken.

4.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

1
kap.

3§
Med påföljd för brott förstås i denna balk: de aUmänna straffen böter och
fängelse samt villkorUg dom, skyddstillsyn och överlämnande tiU särskild vård.

4
§ Om användningen av straffen gäUer i allmänhet vad i bestämmelserna om de
särskilda brotten är stadgat. Övriga påföljder må, enligt vad därom är
föreskrivet, UUämpas ändå att de ej äro nämnda i dessa bestämmelser. Fängelse
är att anse som svårare påföljd än böter.

Ändringarna
i 1 kap. 3 och 4 §§ brottsbalken är föranledda av att disciplinstraffen för
krigsmän föreslås bli avskaffade som straffrättsliga påföljder.

124

s. 125 Kontrollera mot PDF

2
kap. Prop. 1985/86:9

3
§ För brott som begåtts utom riket dömes även i annat faU än som avses i 2 §
efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om
brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om

det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tiUhörde besättning

en å sådant fartyg,

2. om
brottet begåtts av någon som tiUhör försvarsmakten på ett område

där en avdelning av försvarsmakten befann sig eller om det begåUs av

någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat

ändamål än övning,

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är anstäUd
i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst,

4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eUer
svensk aUmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stal och förövats
mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eUer enskild inrättning eller mot uUänning
med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning av luftfartyg, luftfartssabotage eller folkrättsbrott
eUer försök till kapning av luftfartyg eller luftfarts sabotage, eller

7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är
fängelse i fyra år eller däröver.

I
denna paragraf finns kompletterande regler Ull 2 kap. 2§ angående tillämpligheten
av svensk lag beträffande brott begångna utom riket.

Som
närmare framgått av den allmänna motiveringen under avsnittet om svensk
beredskapsstyrka för FN-tjänst (2.6) förordar jag, att det i 3 § tas in en särskUd
punkt som utvidgar svensk lags UllämpUghet, om brottet begåtts av någon som är
anställd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst vid tjänstgöring utom riket.
Den särskilda bestämmelsen om detta upptas i punkt 3.

Nuvarande
punkt 2 kan i stort sett oförändrad vara kvar. Den kommer i huvudsak att bli
tillämplig under krigsförhållanden.

5§
Åtal för brott, som inom riket begåtts å uUändskt fartyg eller luftfartyg av
utlänning som var befälhavare eller tiUhörde besättningen å fartyget eller
eljest medföljde detsamma mot sådan uUänning eller mot utländskt intresse, må
ej väckas utan att förordnande därom meddelas av regeringen eUer den regeringen
bemyndigat därtill.

Åtal
för brott, som förövats utom riket, må väckas allenast efter förordnande som i
första stycket sägs. Utan dylikt förordnande må dock åtal väckas, om brottet
förövats

1. å
svenskt fartyg eUer luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller

någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,

2. av någon som Ullhör försvarsmakten på ett område
där en avdelning av försvarsmakten befann sig,

3. vid tjänstgöring utom riket av någon som är
anställd i svensk bered-skapssiyrka för FN-tjänst ,

4. i Danmark, Finland, Island eller Norge eller å
fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller
någon av nämnda stater, eller

5. av svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk
medborgare mot svenskt intresse.

125

I
denna paragraf föreslås samma ändringar som i 3 §.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9 16 kap.

5§
Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller
utlämnas för spridning eller i annat meddelande UU allmänheten uppmanar eller
eljest söker förleda tiU brottslig gäming, svikande av medborgerUg skyldighet
eller ohörsamhet mot myndighet, dömes för uppvigling tdl böter eUer fängelse i
högst sex månader.

För
uppvigling skall dömas även den som muntligen inför en samling av krigsmän
eller i annat meddelande tiU krigsmän uppmanar eUer på annat sätt söker förleda
dem tiU en handling eller underlåtenhet som innebär all de åsidosätter vad som
åligger dem i tjänsten.

I
ringa fall skall ej dömas Ull ansvar. Vid bedömande huruvida ringa faU föreliggger
skaU särskilt beaktas, om det förelegat endast obetydlig fara för alt
uppmaningen eller försöket skulle leda till efterföljd.

Är
brottet med hänsyn tiU att gärningsmannen sökt förleda till aUvarligt brott
eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år.

Som
ett andra stycke i denna paragraf har intagits den nuvarande bestämmelsen i 21
kap. 10 § om uppvigling av krigsmän, dock med en något utvidgad innebörd.

6
§ Om en samling av krigsmän gemensamt hotar att med våld sätta sig upp mot
förman, skall dömas för myteri tiU böter eller fängelse i högst fyra år.
Anstiftare och anförare skall dock dömas till fängelse i högst sex år.

Har
deltagarna i ett myteri gemensamt brukat våld mot person eUer egendom, skall deltagama
dömas till fängelse i högst sex år. Anstiftare och anförare skall dock dömas tUl
fängelse i högst tio år eUer på livsUd.

Om
brottet annars är all anse som grovt, skall dömas lill fängelse i högst tio år
eller på Uvstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om
gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars
medför särskild fara.

Till
denna paragraf har, efter en språklig modernisering, flyttats den nuvarande
bestämmelsen om myteri i 21 kap. 3 § brottsbalken.

I
paragrafens tredje stycke har begränsningen i lagtexten tiU tid då riket är i
krig tagits bort. Av innehållet i övrigt framgår dock alt bestämmelsen i
praktiken bara kommer till användning under krigsförhållanden.

17
§ För förberedelse eUer stämpling till eller underlåtenhet att avslöja myteri dömes
UU ansvar enligt vad som sägs i 23 kap. Detsamma skaU gäUa försök eller förberedelse
UU grovt dobbleri.

I
denna paragraf har tillagts alt förberedelse eller stämpling till eller
underlåtenhet att avslöja myteri är straffbart. Bestämmelsen har en motsvarighet
i 21 kap. 19 § brottsbalken i dess nuvarande lydelse.

20
kap

2§
Arbetstagare som mottager, låter ål sig utlova eller begär muta eUer

annan otUlbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes för mutbrott Ull

böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren

126 begått gärningen innan han erhöU anställningen eUer
efter det han slutat

densamma.
Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Vad i första stycket sägs
om arbetstagare äger motsvarande UUämpning Prop. 1985/86: 9 på

1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet
som hör till staten eller tiU kommun, landstingskommun, kommunalförbund,
kyrklig samfäUighet, aUmän försäkringskassa eller till någon sådan arbetsgivare
som avses i 1 kap. 1 § 3 lagen (1976:600) om offentlig anställning,

2. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,

3. den som är krigsman enligl lagen (1985:00) om disciplinförseelser av
krigsmän eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,

4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts
utövar myndighet och

5. den som i annat fall än som avses i 1-4 på grund av förtroendeställ-ning
såsom syssloman eller eljest fått att för annan sköta rättslig eller ekonomisk
angelägenhet eller öva tiUsyn å skötseln av sådan angelägenhet.

I
paragrafen har endast gjorts den ändringen att i ordet krigsman i punkt 3.
kompletterats med en hänvisning till lagen om disciplinförseelser av krigsmän.
Eftersom punkten i fråga avser personal som inte är arbetstagare gäller
hänvisningen 2 § i den nämnda lagen.

21
kap.

1 §
Detta kapitel träder i tillämpning när riket kommer i krig.

I
denna paragraf anges när strafibestämmelserna i kapitlet är tillämpliga.
Paragrafen har delvis en motsvarighet i nuvarande 22 kap. 16 § brottsbalken.

I
första stycket sägs att bestämmelserna i kapitlet skall tiUämpas när riket är i
krig. Begreppet krig definieras inte i lagtexten, men vad som avses därmed
berörs bl. a. i förarbetena till 1948 års militärlagstiftning (prop. 1948:144 s.
180). Se vidare prop. 1973:90 s.447 och SOU 1972:15, bilaga 4, samt SOU 1984:56
s.48 f Om landet skulle bli helt eller delvis ockuperat, föreligger krig.
Kapitlet är alltså tillämpligt i en sådan situation.

I
andra stycket föreskrivs att regeringen får förordna om att bestämmelserna skaU
Ullämpas om riket är i krigsfara m. m.

2 §
När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i I §, skall

regeringen föreskriva att tillämpningen av kapitlet skall upphöra.

Enligt
paragrafen skall regeringen förordna orri att tillämpningen av dessa
bestämmelser skall upphöra när sådant förhållande som sägs i 1 § inte längre
föreligger.

3§
Vid tillämpningen av detta kapitel avses med krigsmän alla som är
tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten.

Krigsmän
är dessutom

1.
polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten

är skyldiga att delta i rikets försvar, 127

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9 2.
skyddsvakter som förordnats med stöd av 10 § lagen (1940:358) med

vissa
bestämmelser tiU skydd för försvaret m. m.,

3. aUa som annars vistas vid avdelningar av
försvarsmakten, när avdelningarna är i fält eller verkar under Uknande
förhållanden,

4. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.

Straffbestämmelserna
i detta kapitel är tiUämpliga på krigsmän. Av förevarande paragraf framgår
vilka som är krigsmän.

De
kategorier av personal som anges i paragrafen är i stort sett desamma som anses
som krigsmän enUgt nuvarande 21 kap. 20 § och 22 kap. 14 § första och andra
styckena brottsbalken och med stöd därav utfärdade bestämmelser. TUl
uppräkningen har dock fogats medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.
Beträffande denna kategori hänvisas till specialmotiveringen UU 3 § lagen om
disciplinförseelser av krigsmän.

4
§ Föreskrifleraa i detta kapitel om krigsmän skall också tiUämpas på

1. krigsfångar,

2. krigsdeltagare som har intemerats vid krig under vilket riket är neutralt,

3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdeltagare
för att utöva sjukvård eller andlig vård.

Paragrafen
motsvarar utan någon ändring i sak nuvarande 22 kap. 14 § tredje stycket
brottsbalken.

5§
Vägrar eller underlåter en krigsman att lyda en förmans order eller dröjer han oUllbörligen
med att fullgöra ordern, skall dömas för lydnadsbrott tiU böter eller fängelse
i högst två år. Till ansvar skall dock inte dömas, om det är uppenbart att
ordern inte angår tjänsten.

Paragrafen
motsvarar nuvarande 21 kap. 1 § brottsbalken.

Av
1 § i detta kapitel framgår att paragrafen är tillämplig endast i krig och,
efter regeringens förordnande, under krigsfara m. m. När paragrafen inte är
tillämplig kan brott mot lydnaden beivras som disciplinförseelse enligt 7 §
lagen om disciplinförseelser av krigsmän. För värnpliktiga finns under fredstid
dessutom, som framgår av det föregående, särskilda straffbestämmelser som
omfattar kvalificerade fall av vägran eller underlåtenhet att lyda order i 39 §
värnpliktslagen.

Brott
mot lydnadsplikten under krigsförhållanden är, som MAK anför, alltid av
allvarlig natur. Dock bör man även under sådana förhållanden kunna se mindre
allvarligt på lydnadsbrott som inte har direkt anknytning tUl
stridsverksamheten, bevakningstjänsten eller liknande. För lydnadsbrott bör
därför finnas också böter i straffskalan.

Uttrycket
befallning har i överensstämmelse med MAK: s förslag bytts ut mot order. Någon
saklig ändring är dock inte avsedd.

6§
Är ett brott som avses i 5 § att anse som grovt, skall dömas för grovt

lydnadsbrott liU fängelse
i högst tio år eller på livslid. Vid bedömande om

brottet är grovt skall
särskilt beaktas, om gärningen har begåtts under strid

eller
i övrigt medfört särskild fara för krigslydnaden. 128

s. 129 Kontrollera mot PDF

I
denna paragraf upptas straffbestämmelsen för grovt lydnadsbrott. Be- Prop.
1985/86:9 stämmeisen är till sitt innehåll något förändrad jämfört med
nuvarande 21 kap. 2 § brottsbalken. De särskilda rekvisiten för bedömning av om
brottet är att anse som grovt har delvis tagits bort med härisyn till att
straffbestämmelsen endast kan tiUämpas under krigsförhåUanden. Någon saklig
ändring vid bedömningen av vad som skall anses vara grovt brott är dock inte
avsedd.

För
brott av värnpliktiga under fredsUd gäller 39 § vämpliktslagen.

7§
Avviker eller uteblir en krigsman oiovligen från tjänstgöringen, skall dömas
för rymning till böter eller fängelse i högst två år.

Är
brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst tio år eller på HvsUd.
Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen
avvikit under eller i anslutning till strid eUer gått över till fienden eUer i
övrigt överlämnat sig frivilligt Ull denne.

Denna
paragraf innehåller straffbestämmelsen för olovlig utevaro. Den motsvarar
nuvarande 21 kap. 11 och 12 §§ samt delvis 22 kap. 3 § brottsbalken.

Enligt
första stycket döms en krigsman som oiovligen avviker eller uteblir från
tjänstgöringsstället för rymning Ull böter eller fängelse i högst två år.

I
andra stycket föreskrivs att om brottet är att anse som grovt skall dömas tiU
fängelse i högst tio år eller på Uvstid.

Två
särskilda omständigheter bör beaktas vid bedömningen om brottet skall anses
grovt. Det ena fallet är om gärningsmannen avvikit under eller i anslutning tiU
strid. Det andra fallet är om gärningsmannen har gått över UU fienden eller
annars frivilligt överlämnat sig Ull denne. Det senare motsvaras delvis av nu
gällande straffbestämmelse i 22 kap. 3 § brottsbalken om överlöpande tiU
fienden.

För
hithörande gärningar som begås av värnpliktiga under fredstid föreskrivs
straffansvar i 39 § värnpliktslagen.

8
§ Förgriper sig en krigsman med våld eller hot om våld mot en förman i dennes
tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från att
utföra en tjänsteåtgärd eUer annars med anledning av hans tjänst, skall dömas
för våld eller hot mot förman till böter eller fängelse i högst två

ar.

Med
förmän likställs vaktposter och andra krigsmän som tjänstgör för bevakning
eller upprätthållande av ordning.

Är
brottet att anse som grovt, skall dömas tUl fängelse i högst sex år. Vid
bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har begåtts
under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara.

I
denna paragraf finns straffbestämmelsen om våld eller hot mot förman.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande straffbestämmelsen i 21 kap. 7 §
andra stycket brottsbalken.

Bestämmelsen
i nuvarande 21 kap. 7§ om våld eller hot mot krigsman föreslås avskaffad i
fredstid. De allmänna bestämmelserna i brottsbalken

129

9
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 om misshandel, olaga hot, olaga tvång och våld eller hot mot
tjänsteman blir i stället Ullämpliga.

Paragrafen,
som enligt 1 § i detta kapitel är tillämplig endast i krig eller vid krigsfara m.
m. efter regeringsförordnande, reglerar det allvarliga fallet av våld eller hot
som riktar sig mot en militär chef

9 §
Avsänder en krigsman obehörigen ett meddelande till eller träder han

annars i förbindelse med någon som tillhör fiendens krigsmakt eller vistas

på fiendens område, skaU dömas för samröre med fienden till böter eUer

fängelse i högst två år.

Paragrafen
innehåller straffbestämmelsen om samröre med fienden. Den motsvarar ulan några
sakliga ändringar nuvarande 22 kap. 4 § brottsbalken.

MAK
föreslår att regler om förbud mot samröre med fienden tas in i
regeringsföreskrifter. Av skäl som har redovisats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.3.3) anser jag dock att förbudet också i fortsättningen måste
regleras i lag.

10 §
Råder en krigsman under strid eUer då brott mot krigslydnaden annars

medför särskild fara andra krigsmän att ge sig åt fienden eUer företar han

på annat sätt i andra krigsmäns närvaro obehörigen något som är ägnat att

framkaUa trolöshet eller modlöshet, skall dömas för undergrävande av

stridsviljan tUl fängelse i högst Uo år eUer på livstid.

Till
denna paragraf har flyttats den nuvarande straffljeslämmelsen i 22 kap. 5§
brottsbalken om undergrävande av stridsviljan. Den huvudsakliga ändring som
föreslås är en förenkling av straffskalan.

11 §
Underlåter en krigsman att, i vad på honom ankommer,sätta en

försvarsanläggning i stridsberedskap, göra en avdelning stridsberedd, an

skaffa egendom eller på annat sätt förbereda en krigshandling, skall dömas

iöT försummande av krigsförberedelse till fängelse i högst tio år eller på

livstid.

Till
denna paragraf har flyttats den nuvarande straffbestämmelsen i 22 kap. 8 §
brottsbalken om försummande av krigsförberedelse. En del ändringar föreslås
dock. För det första föreslås alt oaktsamhetsrekvisitet las bort och att
brottet alltså blir ett rent uppsåtsbrott. Oaktsamma fall kan i stället falla
in under den föreslagna straffbestämmelsen om tjänstebrott i 14 §. För det
andra har de förenklingarna gjorts alt uppdelningen i ett normalbrott och ett
grovt brott slopas och att en enhetlig straffskala utan minsta tid för
fängelsestraff införs.

12 §
Om en krigsman under tjänstgöring som chef för en avdelning av

försvarsmakten obehörigen till fienden överlämnar en stridsställning,

krigsmateriel eller annat som har avsevärd betydelse för krigföringen eller

ger sig och sin avdelning åt fienden, skall dömas för obehörig kapitulation

Ull fängelse i högst tio år eller på Hvstid.

Till
denna paragraf har överflyttats nuvarande straffbestämmelsen i 22

130 kap. 9 § brottsbalken om dagtingan. Brottsrabriceringen
har i enlighet med

s. 131 Kontrollera mot PDF

MAK: s förslag ändrats lill
obehörig kapitulation. Brottsbeskrivningen har Prop. 1985/86:9 förenklats
utan alt några sakliga ändringar är avsedda.

13 §
Underlåter en krigsman under eller i anslutning till strid att tiU det

yttersta uppfylla sin plikt att främja krigföringen, skall dömas för stridsför

sumlighet till fängelse i högst tio år eller på livstid.

Till
denna paragraf har flyttals den nuvarande straffbestämmelsen i 22 kap. 10 §
brottsbalken om stridsförsumlighet. Vissa sakliga ändringar föreslås. Brottet
föreslås sålunda bli ett rent uppsåtsbrott. Oaktsamhetsfallen kan i stället
falla in under den föreslagna straffbestämmelsen om tjänstebrott i 14 §.
Vidare har straffbestämmelsen utformats så att uppdelningen i ett normalbrotl
och ett grovt brott slopas och att en enheUig straffskala utan minsta tid för
fängelsestraff införs.

14 §
Åsidosätter en krigsman uppsåUigen eller av grov oaktsamhet vad

som åligger honom och är felet av allvarlig natur, skall dömas för tjänste

brott tiU fängelse i högst två år.

Till
ansvar enligt första stycket skaU inte dömas, om straff för gärningen är
föreskrivet i någon annan bestämmelse i detta kapitel.

Denna
paragraf innehåller straffbestämmelsen om tjänstebrottet. Den motsvarar delvis
nuvarande bestämmelsen om straff för tjänstefel i 21 kap. 18 § brottsbalken. Straffskalan
har höjts lill högst två års fängelse. Motsvarande brott av värnpliktiga i fred
kan bedömas som vämpliktsbrott.

15 §
För försök, förberedelse eller stämpling Ull eller underlåtenhet att

avslöja rymning samt för försök, förberedelse eUer stämpling till våld eUer

hot mot förman skall dömas till ansvar enligt 23 kap.

För
medverkan till tjänstebrott får dömas endast den som därigenom åsidosatt
tjänsteplikt.

Paragrafen
motsvarar 21 kap. 19 § brottsbalken. Den har anpassats till den nu föreslagna
lagstiftningen i övrigt.

16§
Vid tillämpning av 7, 9, 10 och 12§§ skall med fienden likställas främmande
makt som riket inte är i krig med, om det finns risk att riket skall komma i
krig med den makten.

En
motsvarande bestämmelse finns f n. i 22 kap. 17 § brottsbalken.

22
kap. Rubriken tiU kapitlet har ändrats Ull "Om landsförräderi m. m.".

1
§ Den som, då riket är i krig,

1. hindrar, missleder eUer förråder dem som är verksamma för rikets
försvar eller förleder dem till myteri, trolöshet eUer modlöshet,

2. förråder, förstör eller skadar egendom som är av betydelse för totalförsvaret,

3. åt fienden anskaffar krigsfolk, egendom eUer tjänster, eller 131

Prop. 1985/86:9 4.
begår annan liknande förrädisk gärning,

skall,
om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för totalförsvaret eller
innefattar avsevärt bistånd åt fienden, dömas för landsförräderi till fängelse
på viss tid, lägst fyra och högst Uo år, eller på livsUd.

I
denna paragraf upptas endast straffbestämmelsen för landsförräderi. Brottet
landssvek har flyttals till 2§. Bestämmelsen i nuvarande andra stycket sista
meningen har flyttats till 4§. Punkten 3 som gäller osann framställning har
utgått. I övrigt har endast språkliga och redaktionella ändringar företagits.
Begreppet totalförsvaret har införts i lagtexten utan att någon saklig ändring
är avsedd. I fråga om innebörden av detta begrepp kan hänvisas till motiven UU
ändringen av straffbestämmelsen om spioneri (prop. 1979/80:176, JuU 1981/82:8).

2
§ Begår någon en gärning som avses i 1 § som endast i mindre mån ägnad att
medföra men för totalförsvaret eller innefattar den ringare bistånd åt fienden
än som där sägs, skall dömas för landssvek till fängelse i högst sex år.

Som
en särskild straffbestämmelse har i denna paragraf upptagits nuvarande regel i
1 § andra stycket om landssvek.

3§
Den som av oaktsamhet begår en gärning som avses i 1 eller 2 § skall dömas för landsskadlig
vårdslöshet till fängelse i högst fyra år.

TUl
denna paragraf har flyttats den nuvarande straffbestämmelsen i 2 § om landsskadlig
vårdslöshet.

4
§ Innefattar en gärning som avses i 1 —3 §§ anskaffande av egendom eUer
tjänster åt fienden inom ett område som är besatt av denne och kan gärningen
med hänsyn lill befolkningens behov, gärningsmannens försörjning eller andra särskUda
förhållanden ej anses oliUbörlig, skaU ej dömas tiU ansvar.

TUl
denna paragraf har flyttals den nuvarande regeln i 1 § andra stycket sista
meningen, enligt vilken det i vissa fall inte skaU dömas UU ansvar enligl 1-3 §§.

S§
Om någon, då riket är i krig, bland allmänheten sprider eller UU främmande
makt framför eller låter framkomma falska rykten eller andra osanna påståenden
som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, skall dömas för
ryktesspridning till fara för rikets säkerhet till böter eller fängelse i högst
två år.

Detsamma
skall gälla om någon då riket är i krig bland krigsmän sprider falska rykten
eller andra osanna påståenden, som är ägnade att framkaUa trolöshet eller
modlöshet.

Till
denna paragraf har flyttats den nuvarande straffbestämmelsen i 2 a §

om ryktesspridning UU fara
för rikets säkerhet. Som ett nytt andra stycke

har
tillagts nuvarande straffbestämmelse i 6 § om försvarsskadlig ryktes-

,,~ spridning. Den är utvidgad så till vida att var och en och alltså inte
bara

krigsmän
kan begå brottet. I övrigt är ingen saklig ändring åsyftad.

6§ Den som gör sig skyldig
till en svår överträdelse av något sådant avtal Prop. 1985/86:9 med
främmande makt eller någon sådan allmänt erkänd grundsats, som rör den internationeUa
humanitära rätten i väpnade konflikter skall dömas för folkrättsbrott till
fängelse i högst fyra år. Sådana svåra överträdelser är bland andra

1. att
använda stridsmedel som är förbjudna enligt folkrätten,

2. att missbruka kännetecknet röda korset. Förenta Nationernas kännetecken,
civilförsvarets internationella kännetecken, parlamentära flaggor eller andra internaUonelll
erkända kännetecken eller alt med hjälp av förrädiskt förfarande av något annat
slag döda eller skada en motståndare,

3. att anfalla civilpersoner eller den som är försatt ur stridbart skick,

4. att inleda ett urskillningslöst anfaU med vetskap om att anfaUet kommer
att förorsaka synneriigen svåra föriuster eller skador pä civilpersoner eller
civil egendom,

5. att inleda anfaU mot anläggningar eller installaUoner som åtnjuter
särskilt folkrättsligt skydd,

6. att tillfoga av folkrätten särskilt skyddade personer allvariigt
lidande, att tvinga krigsfångar eller civilpersoner att tjänstgöra hos deras
motparts väpnade styrkor eller att i strid mot folkrätten beröva civilpersoner
friheten,

7. att, i andra fall än som anges i 1-6, godtyckligt och i stor
omfattning förstöra eUer tillägna sig egendom som åtnjuter ett särskilt
folkrättsligt skydd.

Är
brottet grovt, skall dömas Ull fängelse i högst tio år eUer på livstid. Vid
bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har förövats genom
ett stort antal skilda handlingar eller om många människor dödats eller skadats
eller omfattande egendomsförlust uppkommit på grund av brottet.

Om
ett folkrättsbrott har begåtts av den som är krigsman, skall också hans förman
dömas i den mån denne haft möjlighet att förutse brottet men inte gjort vad som
ankommit på honom för att förhindra detta.

I
denna paragraf upptas förslaget till ny utformning av folkrättsbrottet. Härom
kan hänvisas tiU den aUmänna moUveringen (avsnitt 2.3.3).

Allmän
folkrätt har traditionellt tiUåtit repressalier som svar på en annan stats
folkrättsbrott. Motåtgärder, som alltså i normala fall skulle stå i strid mot
folkrättens regler, blir rättsenUga repressalier när de utgör en balanserad
reaktion på en annan stats folkrättsvidriga beteende. Folkrättskommittén har i
sitt nyligen avlämnade betänkande SOU 1984:56 Folkrätten i krig uttalat (s.
211) att åtgärder som är att beteckna som svåra överträdelser ("grave breaches")
dock inle kan rättfärdigas som repressalier. Jag instämmer i
folkrättskommitténs bedömning och anser följakUigen att en gärning som enligt
förevarande paragraf är att anse som folkrättsbrott inte kan anses rättsenlig
på den granden att den har utförts som en reaktion på ett folkrättsbrott från
den andra parten.

Om
en svensk krigsman skuUe göra sig skyldig til! en överträdelse av folkrätten
utan att del är fråga om en så allvarlig överträdelse som avses i denna
paragraf bör detta efter omständighetema kunna beivras i disciplinär väg
enligt lagen om disciplinförseelser av krigsmän eller som tjänsie-brott enligt
21 kap. 14§.

Andra
stycket i paragrafen tar självfaUet sikte både på utländska och på

svenska krigsmän. 133

Prop.
1985/86:9 7§ För försök, förberedelse eller stämpling tiU landsförräderi eUer
landssvek skaU dömas Ull ansvar enligt 23 kap. Som stämpling skall även anses
att träda i förbindelse med fienden för att förbereda, möjliggöra eUer
underlätta all brott som nu sagts förövas. För förberedelse eller slämpHng
under tid, då riket hotas av krig, ockupation eller andra fientligheter, skall
dömas Ull ansvar trots att fientUgheter inte utbratit.

Den
som underlåter ätt avslöja landsförräderi eUer landssvek skall dömas till
ansvar enligt 23 kap. TiU sådant ansvar skall dömas även om han inte insett men
bort inse att brottet höll på att ske.

Här
upptas en bestämmelse om straff för försök m. m. i vissa faU. Bestämmelsen
motsvarar i huvudsak nuvarande 22 kap. 12 §. I första stycket har den ändringen
gjorts att brottet överlöpande tiU fienden tagits bort från uppräkningen.

8
§ Har under krig brott förövats av någon som därvid inte saknat anledning anta
att gärningen enligl krigsbruk var liUåten, får dömas liU lindrigare straffan
vad som är stadgat för gärningen. Är omständigheterna synnerligen mildrande,
skall inte dömas tiU ansvar.

I
denna paragraf upptas den nuvarande strafflindringsbestämmelsen i 22 kap. 13 §.
Genom den föreslagna utformningen av folkrättsbrottet får denna bestämmelse
avsevärt mindre tillämpningsområde än förat. Den bör dock finnas kvar eftersom
den lar sikte även på andra brott än folkrättsbrott och någon gång kan tänkas
vara tillämplig också på det föreslagna folkrättsbrottet.

9§
Om en gärning som avses i 21 kap. eller detta kapitel förövas mot en stat som
är förbunden med riket, mot en sådan stats försvarsmakt eller mot någon som
tillhör denna, skaU vad som föreskrivs om sådana gärningar mot riket, dess
krigsmakt eller krigsmän tillämpas.

I
denna paragraf finns den nuvarande bestämmelsen i 22 kap. 15 § om vad som skaU
gälla i fråga om gärning som förövas mot en förbunden stals försvarsmakt osv.

10
§ Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får
regeringen föreskriva att vad som sägs i 19 kap. och detta kapitel för den
händelse alt riket är i krig även skall UUämpas. Föreskriften skall av
regeringen upphävas, när sådana förhållanden inte längre föreligger.

Om
riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat av främmande makt utan
att militärt motstånd förekommer, skall vad som i de i första stycket nämnda
kapitlen samt i 21 kap. sägs om rikets försvar tillämpas på
motståndsverksamheten och vad som sägs om fienden tUlämpas på ocku-paUonsmakten.

Straffbestämmelserna
i detta kapitel är med undanlag för folkrätlsbrottet endast Ullämpliga då riket
är i krig. Enligt denna paragraf kan regeringen vid krigsfara och därmed jämstäUda
förhållanden förordna att bestämmel-134

s. 135 Kontrollera mot PDF

serna
i 19 kap. och 22 kap. skall tUlämpas även under sådan tid. En Prop.
1985/86:9 motsvarande regel finns också i 21 kap. 1 § andra stycket.

En
viss justering av nuvarande 22 kap. 16 § andra stycket brottsbalken bör också
göras. Den ändrade lydelsen återfinns i andra stycket tiU förevarande
paragraf.

11
§ Med fiende likställs i detta kapitel främmande makt som riket inte är i krig
med, om det finns risk att riket skall komma i krig med den makten.

I
denna paragraf har med viss språklig modernisering upptagits nuvarande
bestämmelse i 22 kap. 17 §.

24
kap.

6
§ Gärning som någon begått på order av den under vars lydnad han står skall ej
medföra ansvar för honom, om han med hänsyn till lydnadsförhållandets art,
gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt hade att lyda ordern.

I
denna paragraf har begreppet befallning ersatts av uttrycket order. Någon
saklig ändring är inte avsedd.

27
kap.

1
§ ViUkorlig dom får meddelas för ett brott på vilket fängelse kan följa, om det
inte med hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden finns grandad
anledning befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet.

Villkorlig
dom får ej meddelas, om på grund av brottets svårhet eller annars hinder möter
av hänsyn till allmän laglydnad. I fråga om brott av krigsman får viUkorlig dom
brakas endast när det bedöms kunna ske utan fara för krigslydnaden och ordningen
inom försvarsmakten.

I denna paragraf
föreslås ingen annan ändring än att begreppet krigsmakten byts ut mot
begreppet försvarsmakten. Med brott av krigsman avses också värnpliktsbrott
enligt 39 § värnpUktslagen.

33
kap.

5§
Dömes någon tUl fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med tillämpning av
34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den
dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under
en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som
anhållen, häktad eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enUgt 9 § lagen
(1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skaU tiden för frihetsberövandet,
tUl den del därunder icke samUdigt skett verkställighet av dom i annat mål,
anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkstäUts i anstalt. Domstolen
skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den
tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att
fängelsestraffet skall anses helt verkstäUt genom frihetsberövandet.

135

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9 Undanröjes
viUkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stäUet tiU

fängelse
på viss tid, äger första stycket tUIämpning även i fråga om frihetsberövande,
som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstUlsyn eller dom, varigenom
förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även
ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke
tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Dömes
någon tUl böter och har han med anledning av misstanke om brott, som prövats
genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i första stycket,
må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

I
denna paragraf har endast gjorts ändringar som följd av förslagen att avskaffa
institutet förvarsarrest och påföljden disciplinstraff för krigsmän.

9
§ Vid bestämmande av straff för brott av arbetstagare må hänsyn tagas UU
avskedande eUer annan följd av brottet som är medgiven enUgt arbetsavtalet
eller enligt författning, som gäller för anställningsförhållandet, och må böter
som eljest skolat ådömas helt eftergivas.

Med
arbetstagare likställes den som utövar uppdrag åt annan. Vid bestämmande av
straff för krigsman som omfattas av lagen (1985:00) om disciplinförseelser av
krigsmän får på samma sätt som anges i första stycket hänsyn tas tiU
disciplinpåföljd som har ålagts honom enligt nämnda lag.

I
denna paragraf har i första stycket ordet disciplinstraff utgått.

I
ett nytt tredje stycke föreslås att domstolen när den har att bestämma straff
för en krigsman får ta hänsyn UU discipHnpåföljd som denne har ålagts för samma
gärning. I praktiken bör givetvis denna situation kunna uppkomma endast
undantagsvis.

34
kap.

11
§ Förekommer tiU verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och dom
på böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom
eller skyddstillsyn skall livsUdsstraffet träda i stället för den andra
påföljden.

Förekommer
till verkstäUighet på en gång en dom fängelse på viss tid i minst två år och en
dom på böter eller förvandlingsstraff för böter som har meddelats innan det
förstnämnda fängelsestraffet har börjat avtjänas, skaU det straffet träda i stäUet
för den andra påföljden.

I
denna verkställighetsregel föreslås endast att ordet disciplinstraff skall
utgå.

Övergångsbestämmelser

Bland
övergångsbestämmelserna har upptagits, att det inte får dömas till

disciplinstraff sedan de
föreslagna ändringarna i brottsbalken trätt i kraft.

För gärningar som ligger i
tiden före ikraftträdandet och som är straffbara

även efter ikraftträdandet
skall alltså i stället för disciplinstraff dömas till

böter.
136

s. 137 Kontrollera mot PDF

En särskild
övergångsbestämmelse föreslås också för att den Ud under Prop. 1985/86:9
vilken någon enligt äldre bestämmelser varit tagen i förvarsarrest även efter
de nya bestämmelsernas ikraftträdande skall kunna få avräknas som verkstäUighetsUd
vid dom på fängelse m. m.

Häratöver
gäller bestämmelserna i 5§ första och andra stycket lagen (1964:163) om
införande av brottsbalken. I nämnda 5§ är intagen den grandläggande princip som
även tidigare gällt i svensk rätt, nämligen att ny strafflag inte skall äga lillbakaverkande
kraft om inte den nya lagen är Undrigare eller leder Ull frihet från straff
jämfört med den gamla lagen.

I
fråga om verkstälUghet av disciplinstraff som utdömts före ikraftträdandet
framgår av övergångsbestämmelserna tiU lagen om disciplinförseelser av
krigsmän att sådan verkstäUighet skall ske enligt äldre lag.

4.3 Förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen
(1941:967)

31 §
VärnplikUg inkaUas Ull tjänstgöring genom personlig order. Inkallelse

må dock, där regeringen så förordnar, ske på annat ändamålsenligt sätt.

Värnpliktig
är skyldig att inställa sig till tjänstgöring enligt inkallelseordern. Är han
av laga förfall förhindrad att inställa sig, skall han så snart som möjligt
anmäla sitt förhinder till den som utfärdat kallelsen.

Som
ett nytt andra stycke i denna paragraf har med en viss språklig modernisering
intagits vad som nu sägs i 32 § första stycket.

32 §
Värnpliktig skall lyda en förmans order, om det inte är uppenbart att

ordern inte angår tjänsten.

Värnpliktig
skall även i övrigt rätta sig efter de tjänstgöringsföreskrifter som gäller för
honom.

Som
första stycke i denna paragraf har intagits en regel om lydnadsplikt för
värnpliktiga. Med hänsyn tiU att straffbestämmelsen om lydnadsbrott i 21 kap. 1
§ brottsbalken föreslås avskaffad behövs det, som MAK har föreslagit, ett
grandläggande stadgande om värnpliktigas lydnadsplikt. Omfattningen av
lydnadsplikten enligt denna paragraf är densamma som nu anges i 21 kap. 1 §
brottsbalken. Underlåtenhet att iaktta lydnadsplikten enligt bestämmelsen i värnpUktslagen
kan föranleda ansvar i disciplinär ordning enligt den föreslagna lagen om
disciplinförseelser av krigsmän eller i svårare fall enligt 39 § vämpliktslagen.

I
andra stycket har bestämmelsen om att värnpliktig skall ställa sig UU
efterrättelse de tjänstgöringsföreskrifter som meddelas honom jämkats med
hänsyn UU innehållet i första stycket.

38
§ yämpUktig, som av oaktsamhet underlåter att enligt inkallelseorder inställa
sig Ull tjänstgöring eller som underlåter att anmäla laga förfall enligl 31 §
döms till böter.

I
denna paragraf har intagits en straffbestämmelse för värnpliktiga som

av oaktsamhet underlåter att inställa sig till tjänstgöring eller som under

låter skyldigheten att anmäla laga förfall enligt 31 §. Enligt gällande rätt
kan

i sådana faU dömas till ansvar för tjänstefel. I flertalet faU avgörs sådana 137

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86: 9 förseelser genom beslut i disciplinmål. I vissa fall t. ex. vid
korta repetitionsövningar kan det dock bU så att den värnpliktige inte
inställer sig innan Uden för hemförlovning inträtt eller övningen är slutförd.
Enligt nuvarande regler hänskjuts dessa fall tUl åklagarmyndigheten.

Enligt
del föreslagna ansvarssyslemet skall förseelser av delta slag regelmässigt
handläggas i discipUnär ordning. I de fall då den. värnpliktige aldrig hinner
inställa sig, är det dock omständligt att inleda och fullfölja ett disciplinärt
förfarande. Av detta skäl införs här en straffbestämmelse, som skall kunna
användas när den värnpliktige inte har inställt sig UU tjänstgöringen. Dessa
brott bör inte sällan kunna handläggas i förenklad ordning t. ex. genom
strafföreläggande.

39
§ Värnpliktig, som oiovligen avviker eller i annat fall än som avses i 38 §
uteblir från tjänstgöringen vägrar eller underlåter att lyda en förmans order
eller på annat sätt åsidosätter vad som åUgger honom döms, om gärningen är
ägnad att medföra avsevärt men för utbildningen eller tjänsten i övrigt, för vämpliktsbrott
Ull böter eller fängelse i högst ett år.

Ansvar
enligt första stycket inträder inte, om straff för gärningen är föreskrivet i
21 kap. brottsbalken.

I
denna paragraf har upptagits en straffbestämmelse om vämpliktsbrott.
Bestämmelsen motsvarar delvis nuvarande bestämmelser om lydnads-brott, rymning
och tjänstefel.

I
det nya ansvarssystemet är discipUnförfarandet avsett att vara det vanliga
korrektionsmedlet när vämpUktiga överträder tjänsteföreskrifterna. För sen
ankomst, underlåtenhet att fullgöra givna order osv. skaU därför i normalfallet
föranleda discipUnpåföljd, t. ex. utegångsförbud. I vissa fall är överträdelsen
så allvarlig att ett disciplinförfarande framstår som otillräckligt.
Straffbestämmelsen i förevarande paragraf är avsedd för sådana situationer. I
lagtexten har detta uttryckts genom kravet att gärningen skall vara ägnad att
medföra avsevärt men för utbildningen eller för tjänsten i övrigt.

Förutom
de allvarligare rymnings- och lydnadsbrottssituationema kan också andra brott
mot tjänsteföreskrifter medföra avsevärt men för utbildningen eller tjänsten i
övrigt. Oftast lär dock sådana förseelser utgöra allmänna brott enligt
brottsbalken. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen kan
underlåtenhet att rätta sig efter beslut om åläggande av disciplinpåföljd anses
medföra sådant men. Det typiska fallet är att den som fått utegångsförbud inte
rättar sig efter föreskriften utan avviker. Om det sker vid upprepade
tillfällen, är det enligt min mening helt klart att detta får avses vara ägnat
alt medföra avsevärt men för tjänsten. Men också vid enstaka avvikelser kan
omständigheterna vara sådana att bestämmelserna om VärnpUktsbrott aktuaUseras.
I annat fall riskerar det nya disciplinansvarssystemel all bli urholkat.

När det gäller gränsen
mellan brott och disciplinförseelser vid olovlig

utevaro hänvisar MAK till rättspraxis i fråga om det nuvarande rymnings

brottet. MAK anför därvid att den nuvarande gränsen vid tre dagars

utevaro för all ansvar för rymning skall ifrågakomma bör kunna vidgas i

138 det nya systemet. MAK anser att utevaro under fem
dagar eller kortare tid

s. 139 Kontrollera mot PDF

synes väl kunna rymmas
inom den kategori av förseelser som handläggs Prop. 1985/86:9 enligt discipUnansvarsreglerna,
medan en längre Uds utevaro generellt bör kunna anses vålla ett avsevärt men
för utbildningen eller tjänsten i övrigt och följaktligen böra bU föremål för
domstolsprövning.

Jag
måste anmäla en viss tveksamhet gentemot MAK: s sätt att se på den olovliga utevaron.
Enligt min uppfattning måste en värnpliktigs frånvaro under i praktiken en hel
tjänstgöringsvecka som regel anses ägnad att medföra avsevärt men för utbUdningen
eller för tjänsten i övrigt. En olovlig frånvaro under så lång tid bör således
prövas av domstol.

Det
är svårt att mera exakt ange var gränsen går mellan disciplinförseelse och värnpUktsbrott.
Ytterst får detta avgöras genom rättstillämpningen. Något som därvid
komplicerar bilden är att prövningen till stor del kommer att ske vid de mUitära
myndigheterna i samband med överväganden om förseelsen skaU anmälas UU åtal
eller behandlas genom disciplinförfarande vid myndigheten.

För
att brott mot lydnadsplikten skall medföra straff enligt paragrafen måste det
således krävas att åklagaren kan visa att den tjänstgöringsuppgift som den
felande har vägrat att fullgöra har varit av sådan betydelse att det enligt
allmän erfarenhet har varit sannolikt att avsevärt men för utbildningen eller
för tjänsten i övrigt har orsakats. Som exempel kan nämnas vägran att delta i
viktigare tillämpningsövningar. Motsvarande betraktelsesätt kan tiUämpas på den
som avviker eUer uteblir.

Ett
fall av brott mot lydnadsplikten som i alla tider har ansetts vara särskilt
allvarligt är när ordervägran sker inför trapp. Faran för disciplinen har
bedömts vara särskilt stor i dessa fall, eftersom befälets auktoritet sätts på
spel. Enbart det förhållandet att ordervägran har skett mer offentligt synes
emellertid inte vara tUlräckligt för att en konkret fara för avsevärt men för
tjänsten skall anses föreligga. Vad som i stället bör vara avgörande är pä
vilket sätt vägran sker och det syfte den kan antas ha. Straffbara fall synes
vara de som närmar sig uppvigling, således de klart provocerande fallen där den
felande uppenbarligen sätter sig upp mot förman i obstrae-rande syfte och där
han indirekt försöker få sina kamrater med sig.

Av
paragrafens andra stycke följer att det i praktiken knappast kan bli aktuellt
att tiUämpa bestämmelserna om vämpliktsbrott i krig. De förfaranden som inryms
i detta brott kommer då normalt att bedömas som lydnadsbrott, grovt
lydnadsbrott, rymning eller tjänstebrott.

Beträffande
värnpliktsbrottet i övrigt får jag hänvisa till den allmänna moUveringen
(avsnitt 2.3.2).

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:600) om
offentlig anställning

7
kap.

8 §
En arbetstagare hos staten som är anstäUd med fuUmakt får förflyttas

till en annan staUig tjänst, som tillsätts med fullmakt. Inom försvarsmakten

får dessutom en arbetstagare, som har en militär tjänst och som är anställd

med förordnande tills vidare, förflyttas till en annan militär tjänst enligt de

närmare föreskrifter som regeringen meddelar. 139

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9 Förflyttning
enligt första stycket tiU en anstäUning hos en myndighet

inom
något annat verksamhetsområde får endast ske om arbetsuppgifterna är Ukarlade
eller arbetstagaren i aUt fall med hänsyn tiU sin utbildning är lämpad för
anställningen.

Om
förflyttning av den som är utnämnd Ull ordinarie domare föreskrivs i
regeringsformen.

I
denna paragraf har begreppet krigsman utbytts mot arbetstagare, som har militär
tjänst. Ändringen är föranledd av att krigsmannabegreppet bör förbehållas
disciplin- och straffrätten. Tjänsterna vid försvarsmaktens myndigheter är
civila eller militära. De är således inte knutna till innehavarens ställning
av krigsman. Ändringen i paragrafen är uteslutande av for-meU natur.

10
kap.

4§
Disciplinpåföljd som avses i 1 -3 §§ får inte åläggas

1. dem som kan åläggas discipHnpåföljd enligt lagen (1985:00) om disciplinförseelser
av krigsmän,

2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under
socialstyrelsens tillsyn, för förseelse i denna yrkesutövning av sådan beskaffenhet
att den skall prövas av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,

3. veterinärer, som står under lantbraksstyrelsens inseende, om förseelsen
har skett i utövning av veterinäryrket.

I
denna paragraf föreskrivs f.n. att disciplinpåföljd som avses i l-3§§ inte får
åläggas krigsman, som är underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken. För
att det inte skall finnas någon tvekan om att den anstäUda personalen är
underkastad LOA: s disciplinregler när det särskilda militära disciplinsystemet
inte gäller för dem har en smärre justering av texten gjorts.

Ändringarna
i övrigt i paragrafen är enbart språkliga.

Några
särskilda övergångsbestämmelser till de nya bestämmelserna i lagen har inte
bedömts erforderliga. Förslaget innebär för den som inte längre är krigsman alt
disciplinreglerna i lagen om offentlig anställning blir tillämpliga även på
gärningar begångna före ikraftträdandet. Detta följer av allmänna rättsgrandsatser.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1021) om
militär grundutbildning för kvinnor

6§
Sedan en kvinna antagits UU grandutbildningen gäUer 32, 34, 35 och 37 §§ vämpliktslagen
(1941:967) för henne tills utbildningen slutar.

I
denna paragraf har tillagts att 32 § värnpliktslagen gäller för kvinnor som
genomgått militär grandutbildning. Detta innebär att bestämmelserna om
lydnadsplikt i vämpliktslagen är tillämpliga på dessa kvinnor.

140

s. 141 Kontrollera mot PDF

4.6
Förslaget till följdändringar m. ni. Prop. 1985/86:9

Rättegångsbalken

2
kap.

2
§ Hovrätt tUlkommer att som första domstol upptaga mål om ansvar eller enskilt
anspråk på grand av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts
av domare i allmän underrätt eller av konkursdomare, inskrivningsdomare eUer
annan som vid inskrivningsmyndighet har förordnats att handlägga
inskrivningsärende.

Hovrätt
är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka så föreskrives i lag.

I
denna paragraf anges i vilka fall det tillkommer hovrätt att som första domstol
uppta vissa mål. F. n. nämns bl. a. mål från krigsrätt. Som en följd av
förslaget att krigsrätterna skall avskaffas har begreppet utmönstrats ur
lagtexten.

24
kap.

22 §
Den som är häktad skaU utan dröjsmål föras Ull allmänt häkte.

Är
det av synnerlig vikt att den häktade för utredning angående det brott, som
föranlett häktningen, eller ett annat brott, för vilket han misstänks,
förvaras på annan plats än som anges i första stycket, får rätten på yrkande av
åklagaren förordna att överförandet tUls vidare skall anstå. Rätten eller
åklagaren får även besluta att den häktade, sedan han överförts till häkte,
skall för förhör eller annan åtgärd inställas på en plats utom häktet.

Om
förvaring av häktad som undergår eller undergått rättspsykiatrisk undersökning
gälla särskilda bestämmelser.

I
denna paragraf anges f.n. att den som är häktad skall föras till allmänt häkte
utan dröjsmål. Häktad krigsman må i stället föras Ull miUtärhäkte.

Bestämmelserna
om miUtärhäkte finns i 33-38 §§ kungörelsen (1948:691) angående den mUitära
rättsvården. Jag delar MAK:s uppfattning att några särskilda miUtärhäkten inte
behövs i framUden bl. a. mot bakgrand av att militära chefer inte längre skall
få besluta om straffproces-sueUa tvångsmedel. Något behov av särskilt miUtärhäkte
kvarstår då knappast. Bestämmelsen i denna paragraf om att häktad krigsman får
föras till militärhäkte har därför tagits bort.

48
kap.

5§
Strafföreläggande får icke utfärdas,

om
förutsättningar för allmänt åtal ej föreligga,

om
i föreläggandet ej upptagas aUa brott av den misstänkte, vilka enligt
åklagarens vetskap föreligga lill bedömning,

om
målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning
av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas.

I
paragrafens första stycke anges i vilka fall strafföreläggande inte får

utfärdas. I andra stycket sägs att i fråga om villkor för användning av 141

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86: 9 strafföreläggande i militärt brottmål gäller särskUda bestämmelser.
Hänvisningen syftar på 84 § militära rättegångslagen, där förutsättningar för
användning av strafföreläggande i militära brottmål anges. Det nya ansvarssyslemet
innebär att begreppet mUitära brottmål avskaffas och att några särbestämmelser
för denna typ av mål inte behövs. Som en följd härav kan strafföreläggande
användas utan några särskilda inskränkningar på det militära området. Någon
motsvarighet till 84 § militära rättegångslagen föreslås därför inte.
Hänvisningen i denna paragraf tUl bestämmelserna i fråga bör därför utgå.

15
§ Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,

om
den misstänkte fömekar gärningen,

om
i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt poUsmannens
vetskap föreligga till bedömning, eUer

om
det föreligger anledning att antaga att talan om enskilt anspråk kommer att
föras.

Föreläggande
bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara påkallat att åklagare
prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brottet.

I
denna paragraf anges i vilka fall föreläggande om ordningsbot inte får
utfärdas. I paragrafens hiltiUsvarande lydelse anges bl. a. att ett sådant
föreläggande inte får utfärdas om del föreligger anledning att anta att brottet
bör föranleda disciplinstraff för krigsmän. Då disciplinstraffet föreslås
avskaffat bör denna passus utgå.

Skadeståndslagen
(1972:207)

3
kap.

10
§ Talan om ersättning enligt 2 § med anledning av dom eller beslut av högsta
domstolen, regeringsrätten, hovrätt eller allmän underrätt väckes vid den
domstol som enligt 2 kap. 2 § eller 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behörig att
upptaga där angivna mål på grund av brott av domare vid den domstol som
meddelat domen eller beslutet.

Motsvarande
gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med anledning av beslut eller
åtgärd av någon som anges i nämnda lagrum i rättegångsbalken. Sådan talan med
anledning av beslut av riksdagen eller regeringen väckes i högsta domstolen.

I
denna paragraf, som anger behörig domstol vid talan om ersättning i vissa faU,
finns krigsrätt f.n. med i uppräkningen. Som en följd av förslaget all avskaffa
krigsrätterna har krigsrätt här tagits bort i uppräkningen.

Lagen
(1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning

1 §
Den som har varit häktad på grund av misstanke om ett eller flera brott

eller som tUl följd av sådan misstanke under mer än 24 limmar i sträck har

varit anhållen, underkastad reseförbud eller anmälningsskyldighet,intagen

på rättspsykiatrisk klinik eller tagen i förvar genom beslut av befälhavare

på fartyg eller luftfartyg eller av beskickning eller konsulat har rätt till

142 ersättning av staten om

s. 143 Kontrollera mot PDF

1. frikännande dom meddelas, Prop. 1985/86:9

2. åtalet avvisas eller avskrivs,

3. förundersökning avslutas utan att åtal väcks, eller

4. beslutet om frihetsinskränkning genom avslag på häktningsframstäU-ning
eller efter överprövning, fullföljd av talan eller anlitande av särskUt
rättsmedel upphävs eller ersätts av beslut om mindre ingripande åtgärd eller
undanröjs utan förordnande om ny handläggning.

Den
som på grund av misstanke om flera brott har utsatts för en sådan
frihetsinskränkning som avses i första stycket har rätt till ersättning av
staten, om det beträffande något av brotten inträffar en omständighet som nämns
i första stycket 1-3 och det är uppenbart att frihetsinskränkningen inte skuUe
ha beslutats endast för den övriga brottsligheten.

Den
som varit häktad eUer under mer än 24 limmar i sträck har varit anhållen som
misstänkt för ett eller flera brott har också rätt Ull ersättning, om brottet
eller något av brotten i domen hänförs till en mildare straffbestämmelse och
det är uppenbart att frihetsinskränkningen vid en sådan bedömning inte skulle
ha beslutats.

I
denna paragraf uppräknas de slag av frihetsberövanden som berättigar UU
ersättning vid frikännande dom och dylikt. I uppräkningen finns förvarsarrest
med. Med anledning av förslaget att avskaffa förvarsarresten har denna term
jämte en följdmening i punkt 3 mönstrats ut. Vid felaktiga omhändertaganden
enligt 39 § lagen om disciplinförseelser av krigsmän kan 3 § förevarande lag
tillämpas.

2§
Den som har undergått fängelse, förvandlingsstraff för böter eller utegångsförbud
enligt lagen (1985:00) om discipUnförseelser av krigsmän har rätt Ull
ersättning av staten, om efter fullföljd av talan eller anlitande av särskilt
rättsmedel frikännande dom meddelas eller mindre ingripande påföljd ådömes
eller dom eller beslut som legat Ull grand för verkstäUigheten undanröjes utan
förordnande av om ny handläggning. Detsamma gäller den som efter förordnande av
domstol enligt 31 kap. 3 § brottsbalken har undergått sluten psykiatrisk vård
eller vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklings störda.

Enligt
denna paragraf har f n. den som undergått bl. a. fritidsstraff rätt Ull
ersättning av staten i vissa faU. Med anledning av att fritidsstraffet föreslås
avskaffat har detta uttryck tagits bort i lagtexten. Den i förslaget till lag
om disciplinförseelser av krigsmän reglerade disciplinpåföljden utegångsförbud
skiljer sig formellt från fritidsstraffet därigenom att den inte är av
straffrättslig natur. Påföljden är dock till sin innebörd i allt väsenUigt att
likställa med det nuvarande fritidsstraffet. Ändringen innebär aUtså att 2 §
görs tillämplig också på discipUnpåföljden utegångsförbud.

Lagen
(1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

11
§ Personal inom försvarsmakten och poHsmän som bevakar skyddsföremål samt
skyddsvakter får, i den utsträckning som krävs för att bevakningsuppgiften
skall kunna fullgöras,

1, begära att var och en som
försöker få liUträde lill eller uppehåller sig

vid skyddsföremålet skall lämna uppgift om namn, födelsetid och hemvist

samt kroppsvisitera denne och undersöka egendom som han för med sig

och som inte utgör brev eller annan enskild handling, 143

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9 2.
avvisa eller avlägsna eller, om en sådan åtgärd ej är Ullräcklig, tillfäl-

ligt
omhänderta en person vid skyddsföremålet eller egendom som denne medför om han

a. överträder
något förbud som har meddelats med stöd av denna lag,

b. vägrar
att på begäran lämna uppgift om namn, födelsetid eller hemvist

eller lämnar uppgift därom som skäligen kan antas vara oriktig,

c. vägrar
att underkasta sig kroppsvisitation eller undersökning av med

förd egendom.

Sådan
personal inom försvarsmakten som avses i första stycket och skyddsvakter har
dessutom inom skyddsföremålet eUer i dess närhet samma befogenhet som polismän
att gripa den som del finns skäl att anhålla för spioneri, sabotage eller
förberedelse tiU sådant brott samt att lägga beslag på föremål som han för med
sig. Vad som har sagts nu gäller också om den misstänkte är på flykt från
skyddsföremålet.

De
befogenheter som anges i första och andra styckena tillkommer även gränsövervakningsmän
som avses i lagen (1979:1088) om gränsövervakning i krig m. m. Råder civUförsvarsberedskap,
tiUkommer befogenheterna all civU bevakningspersonal vid skyddsföremålel.

Har
någon annan än en poHsman verkstäUt omhändertagande enligt första stycket 2
eller gripande eUer beslag enhgt andra stycket, skall anmälan omedelbart göras
till en polisman. Denne skall omedelbart pröva om åtgärden skall bestå. Den som
har omhändertagits enligt första stycket 2 skaU friges så snart ändamålet med
omhändertagandet har förfallit, dock senast sex timmar efter omhändertagandet.

I
denna paragraf regleras de befogenheter som f. n. tillkommer krigsmän och
polismän som bevakar skyddsföremål samt skyddsvakter. Begreppet krigsmän har
här ersatts med uttrycket personal inom försvarsmakten. Härigenom utvidgas
möjligen personkretsen något jämfört med paragrafens nuvarande lydelse. I den
mån andra av försvarsmaktens personal än de som f. n. är krigsmän får tdl
uppgift att bevaka skyddsföremål bör de dock ha samma befogenheter.

Lagen
(1974:202) om beräkning av strafftid m. m.

4
§ Den som är häktad får avge nöjdförklaring inför styresmannen vid den
kriminalvårdsanstalt där han är intagen eller föreståndaren för det häkte eller
chefen för den rättspsykiatriska klinik där han förvaras. Är den som sålunda
äger mottaga nöjdförklaring ej närvarande, får förklaringen avges inför den som
är i hans ställe. I fråga om häktad som förvaras på rättspsykiatrisk kUnik kan
regeringen förordna att nöjdförklaring i vissa fall skall avges inför närmaste
polismyndighet.

Nöjdförklaring
som avses i första stycket gäller endast om den som mottager förklaringen har
Ullgång till domen eller rättens bevis om målets utgång, såvitt rör den dömde
(domsbevis), samt den dömde haft betänkeUd till andra dagen efter den då domen
avkunnades för honom vid rätten eller på annat sätt delgavs honom. Den dömde
skall om möjligt beredas tUlfälle att under betänkeUden samråda med sin
försvarare.

Den som får taga emot
nöjdförklaring enligt första stycket skall så snart

det kan ske erinra den
dömde om hans rätt att avge nöjdförklaring samt

upplysa den dömde om när
och hur det kan ske. Det åligger honom vidare

all den dag, då
nöjdförklaring först kan avges, efterhöra om den dömde vUl

j
i i avge sådan förklaring.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Denna paragraf innehåller f.
n. en regel av innebörd att den som hålls i Prop. 1985/86:9 militärhäkte
får avge nöjdförklaring inför den befattningshavare som har uppsikt över
häktet. Som en följd av förslaget att avskaffa mililärhäklena har denna
bestämmelse tagits bort.

6§
Den som icke är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt får avge
nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanstalt eller föreståndare för
allmänt häkte eUer den som är i sådan befattningshavares stäUe eller inför
polismyndighet.

Nöjdförklaring
enligt första stycket får avges endast om den som vill avge förklaringar
överlämnar dom eller domsbevis tiU den som skall taga emot förklaringen.

I
denna paragraf sägs bl. a. att den som fullgör militärtjänstgöring får avge
nöjdförklaring inför befattningshavare vid försvarsmakten som har
bestraffningsrätt över honom i disciplinmål.

Denna
möjlighet till nöjdförklaring inför bestraffningsberättigad chef torde
utnyttjas ytterst sällan. Med hänsyn härtill och då något skäl i övrigt för att
kunna avge nöjdförklaring inför militär chef knappast föreligger bör
möjligheten härtiU avskaffas. Självfallet är avsikten att man från försvarsmaktens
sida i förekommande faU skaU sörja för att den som fullgör militärtjänstgöring
och som vill avge nöjdförklaring inför behörig myndighet får tillfälle till
detta.

9 §
Är den som skall undergå fängelse häktad eller är han intagen i krimi

nalvårdsanstalt för undergående av påföljd i annat mål när domen får

verkställas, skall styresmannen vid den kriminalvärdsanstak där han är

intagen eller föreståndaren för det häkte eUer chefen för den rättspsykia

triska klinik där han förvaras omedelbart befordra domen tiU verkstäl

lighet.

Förvaras
den som är häktad i målet ej i kriminalvårdsanstalt, skall han för
verkställighet förpassas tdl sådan anstalt.

Är
den dömde häktad i annat mål när domen får verkställas och förvaras han ej i
kriminalvårdsanstalt, får verkställigheten påbörjas där han förvaras.

10 §
Är den som skaU undergå fängelse icke häktad eller intagen i kriminal

vårdsanstalt när domen enligt 2 § första stycket får verkstäUas, skall krimi

nalvårdsstyrelsen förelägga honom att senast viss dag instäUa sig vid den

kriminalvärdsanstak, där domen skall verkställas.

Om
den dömde inte efterkommer eller inte kan nås av föreläggande enligt första
stycket eller om fara för detta föreligger, skall polismyndigheten i den ort
där han vistas på begäran av kriminalvårdsstyrelsen låta förpassa honom till
anstalten.

Avger
den dömde nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanstalt eller
föreståndare för allmänt häkte, skall den som tager emot förklaringen
omedelbart befordra domen till verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring
inför polismyndighet, skall den som tager emot förklaringen låta förpassa den
dömde tUl kriminalvårdsanstalt enligt bestämmelser som kriminalvårdsstyrelsen
meddelar.

Påträffas
någon som avvikit från kriminalvårdsanstalt eller som annars enligt särskilt
beslut skaU återföras till kriminalvårdsanstalt för fortsatt

145

10 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 verkställighet av ett fängelsestraff, skaU polismyndigheten
förpassa honom tUl sådan anstalt.

Om
det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får polismyndigheten
förelägga honom att instäUa sig vid kriminalvårdsanstalten i stället för att
förpassa honom dit.

13
§ Visar den som har dömts tUl fängelse all en ansökan om att han av nåd skall
befrias från straffet eller få detta utbytt mot böter, villkorlig dom, skyddslillsyn
eUer överlämnande UU särskild vård har getts in lill regeringen sist den dag
då han enligt 10 § första stycket senast skuUe ha instäUt sig vid
kriminalvårdsanstalt, skall verkställigheten anstå i avvaktan på regeringens
beslut med anledning av ansökningen. Detta gäUer dock inte om den dömde är
intagen i häkte eller kriminalvårdsanstalt, om nåd tidigare har sökts i målet
eller om det finns skälig anledning antaga att den dömde avviker.

I
dessa paragrafer, som handlar om befordran av dom till verkställighet, har
vissa följdändringar gjorts.

Lagen
(1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning

Skydd
som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken skall tiUkomma

1. befattningshavare som handhar säkerhets- eller
ordningstjänst vid kanal- eller slussverk eller jämvägsanläggning eller allmän
flygplats eller godkänd enskild flygplats;

2. den som för försvaret fullgör bevaknings- eller
ordningsuppgift och därvid bär uniform eller märke som tydligt utvisar denna
uppgift.

Den
som är krigsman åtnjuter enligt gäUande rätt skydd i sin tjänsteutövning
främst enligt 21 kap. 7§ brottsbalken (våld eller hot mot krigsman) men också i
den mån det är fråga om myndighetsutövning genom bestämmelserna i 17 kap. 2
och 4§§ brottsbalken (förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd).

I
17 kap. 5§ brottsbalken sägs att det skydd som enligl 1, 2 och 4§§ är förenat
med myndighetsutövning också skaU gälla den som enligt särskild föreskrift
skall åtnjuta samma skydd.

Enligt
lagen om skydd för viss tjänsteutövning tillkommer sådant skydd som avses i 17
kap. 5 § brottsbalken bl. a. den som utan att vara krigsman för försvaret fuUgör
bevaknings- eUer ordningsuppgift och därvid bär uniform eUer märke som tydligt
utvisar denna uppgift.

Som
följd av det nya ansvarssystemet kommer skyddet i tjänsteutövning för aU
personal inom försvaret att vara reglerat i 17 kap. brottsbalken och således
knutet tiU enbart myndighetsutövning för dem som inte omfattas av lagen om
skydd för viss tjänsteutövning. För att uppnå likstäUighet mellan olika
kategorier som fullgör bevaknings- eller ordningsuppgifler för försvaret bör
lagen utvidgas till att avse alla som fullgör sådana uppgifter. Ordet
"utan att vara krigsman" bör således utgå i punkt 2.

Lagen
(1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

1§ Alkoholhaltiga
drycker eller andra berasningsmedel, vUka påträffas

146 hos den sombratkmot4§ lagen (1951:649) om straff
för vissa trafikbrott.

s. 147 Kontrollera mot PDF

13 kap. 6 § luftfartslagen
(1957:297) eller 325 § sjölagen (1891:35 s. 1) skall Prop. 1985/86:9 vara
förverkade, om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Detsamma
skall gäUa om sådana drycker eller berusningsmedel påträffas hos den som
medföljt vid tillfäUet, om berasningsmedlen kan antas ha varit avsedda även för
den som begått gärningen.

Medför
någon i strid mot gäUande bestämmelser spritdrycker, vin eller starköl vid offenUig
tiUställning, skola de ock vara förverkade som i första stycket sägs.

Paragrafen
har arbetats om som följd av förslaget att upphäva straffbestämmelserna i 21
kap. 13 och 14 §§ brottsbalken om övergivande av post resp. onykterhet i
tjänsten.

Polislagen
(1984:387)

23
§ Vad som föreskrivs i 10 § första stycket 1, 2 och 4 gäller även sådan
vaktpost eller annan som vid försvarsmakten tjänstgör för bevakning eller för
att upprätthålla ordning och föreskrifterna i 10 § första stycket 1-4 även
tjänsteman vid tullverkets kustbevakning som enligt särskilda bestämmelser
medverkar vid poUsiär övervakning. Bestämmelsen i 10 § första stycket 2 gäller
dessutom den som annars med laga stöd skaU verkställa ett frihetsberövande och
bestämmelsen i samma paragraf första stycket 4 den som i myndighetsutövning har
befogenhet att verkställa någon sådan åtgärd som där anges. Vid ingripande med
stöd av 10 § första stycket 4 tillämpas också andra stycket samma paragraf.

När
den som avses i första stycket med laga stöd berövar någon friheten eller
avlägsnar någon, Ullämpas också 19§ 1.

Bestämmelserna
i 13 § gäller också en ordningsvakt, om inte annat framgår av hans förordnande.
Har en ordningsvakt omhändertagit någon, gäller dock att den omhändertagne
skyndsamt skall överlämnas till närmaste polisman. I fråga om befogenhet för
en tjänsteman vid tuUverkets kustbevakning att tillämpa 13 § finns
bestämmelser.

23
§ har ändrats som en konsekvens av att krigsmannabegreppet har fått en annan
innebörd.

Rättshjälpslagen
(1972:429)

5
b § Med domstol förstås i denna lag allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol,
bostadsdomstolen, försäkringsdomstolen, försäkringsrätt, marknadsdomstolen, patentbesvärsrätten
och arbetsdomstolen. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla arrendenämnd,
hyresnämnd och statens va-nämnd.

24 §
I den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevisning i
mål eller ärende vid allmän domstol, bostadsdomslolen, marknadsdomstolen eller
arbetsdomstolen med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande.

25 §
I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bostadsdomstolen,
marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen, beslutar rättshjälpsnämnden om
utredning. Utan hinder härav får biträde besluta om utredning av mindre
omfattning. Samma befogenhet tillkommer skiftesman som

förordnats
i ärende om bodelning. 147

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9 Den
som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till

ersättning
enligl föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål eller
ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersättningen av
domstolen. I annat faU bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämnden.

I
5 b, 24 och 25 §§ har termen krigsrätt tagks bort.

Lagen
(1957:668) om utlämning för brott

5§
För gärningar som nämns i de föreskrifter i 16 kap. brottsbalken som avser
brott av krigsman eller i 21 kap. brottsbalken eller i värnpliktslagen (1941:967)
får utlämning inte medges.

Vad
nu sagts utgör ej hinder att, om gärningen innefattar jämväl brott för vUket
utlämning eljest må ske, utlämna personen för det brottet.

5
§ har ändrats i överensstämmelse med straffbestämmelserna i det nya
ansvarssystemet.

Lagen
(1953:770) om folkrättstiga reglers iakttagande ifråga om ansvar för brott av
vissa utlänningar

Är
någon, som avses i 21 kap. 4§ brottsbalken, eller annan utlänning, som
internerats då riket är i krig, misstänkt för brott, skall vid rättsligt
förfarande med anledning därav samt vid påföljds ådömande och verkställande
iakttagas vad som bestämts i gällande avtal med främmande makt eller följer av
allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.

I
denna lag har hänvisningen till strafflagen ändrats till brottsbalken.

Lagen
(1957:132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid
krig eller krigsfara m. m.

9§
Konungen äger beträffande riket i dess helhet eUer viss del därav förordna om
förlängning av tidsfrist, som enligt lag eller författning skall iakttagas för
ingivande av inlaga eller vidtagande av annan åtgärd för bevakande eller
fullföljd av talan hos domstol eUer domare annorledes än genom särskilt
rättsmedel. Kungörelse om krigstillstånd skall anses innefatta dylikt
förordnande för en tid av två veckor från kungörelsens utfärdande, om ej
Konungen bestämmer annorlunda.

19
§ finns regler som medger förlängning av tidsfrister i vissa fall. Enligt andra
stycket skall detta dock inte gälla vid fullföljd av talan mot beslul i
militära discipUnmål eUer mot dom eHer beslul av krigsrätt i militära brottmål.

Det
nya ansvarssyslemet innebär all det inle ens i krigstid kommer att finnas några
olikheter i handläggningen av civila och militära brottmål. Med hänsyn härtill
bör undantagsregeln i andra stycket utgå.

148

s. 149 Kontrollera mot PDF

Lagen (1942:87) med särskilda
bestämmelser angående stats- och Prop. 1985/86: 9

kommunalmyndigheterna
och deras verksamhet vid krig eller krigsfara

m.m.

1§
Befinner sig riket i krig, skola bestämmelserna i 2-13§§ äga tiUämpning. Vid
krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordenUi-ga, av krig
föranledda förhållanden äger Konungen förordna, att nämnda bestämmelser skola
tillämpas.

Förordnande,
som i första stycket sägs, skaU, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en
månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan huruvida förordnandet
skall bestå. Varder förordnandet icke inom två månader från det understäUningen
skett av riksdagen giUat, skall detsamma vara förfallet.

Under
lid, då bestämmelserna i 2-13 §§ äga tUIämpning, gälla icke i lag eUer
författning meddelade stadganden i den mån de strida mot samma bestämmelser
eller vad med stöd av dem bUvit föreskrivet.

Denna
lag äger ej UUämpning beträffande riksdagen eUer allmänna kyrkomötet, deras
avdelningar, utskott, nämnder, deputerade, revisorer, ombudsmän och verk eUer i
fråga om myndigheter, som avses i lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser
angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.m., eller
beträffande mål eUer ärende varom stadgats i nämnda lag.

Med
den begränsning, som framgår av näst föregående stycke, förstås i denna lag

med
statsmyndighet: alla UU statens förvaltning hörande myndigheter och
inrättningar, nämnder, kommissioner och kommittéer; samt med kommunalmyndighet:
alla till kommunal styrelse eller förvaltning hörande stämmor och
representationer, myndigheter, styrelser, kollegier, nämnder, råd,
kommissioner, revisorer, utskott och kommittéer jämte underlydande verk och
inrättningar.

I 1 § har
uttrycket krigsrätter tagits bort.

Lagen (1975:1057) med
instruktion för justitieombudsmännen

2
§ Under ombudsmännens tillsyn står

1. statliga och kommunala myndigheter,

2. tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter, saml

3. annan som innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndighetsutövning,
såvitt avser denna hans verksamhet.

I fråga om
befattningshavare vid försvarsmakten omfattar tillsynen dock endast befäl av
lägst fänriks grad och dem som innehar motsvarande ijänstestäUning.

Ombudsmännens
tUlsyn omfattar ej

1. riksdagens
ledamöter,

2. riksdagens förvakningsstyrelse,
riksdagens valprövningsnämnd, riks

dagens besvärsnämnd eller kammarsekreteraren,

3. riksbanksfullmäktige,
riksbankschefen och vice riksbankschefen,

utom såvitt avser deltagande i utövning av riksbankens beslutanderätt

enligt valutalagen (1939:350), riksbankens direkUon, fuUmäktige i riks

gäldskontoret eller riksgäldsdirektören,

4. regeringen eller statsråd,

5. jusUUekanslern,

6. ledamöter av beslutande kommunala församlingar.

149

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9 Ombudsmännen
står ej under tiUsyn av varandra.

Med
befattningshavare förstås i denna lag person som står under ombudsmannens UUsyn.

I
denna paragraf anges vilka myndigheter och befattningshavare som står under
ombudsmännens tillsyn. I andra stycket sägs f. n. att i fråga om krigsmän
omfattar tillsynen endast befäl av lägst överfurirs grad och dem som innehar motsveu-ande
IjänstestäUning.

Tjänstegraden
överfurir har som en konsekvens av försvarsmaktens nya befälsordningssystem
höjts UU fänrik.

21
§ Ombudsman skall verkställa de utredningsåtgärder som fordras för prövning av
klagomål och andra ärenden.

När
ombudsman enligt regeringsformens föreskrifter begär upplysningar och
yttranden, får han förelägga vite om om högst 1000 kronor. Ombudsman får
utdöma försuttet vite.

Kan
det misstänkas att befattningshavare som sägs i 7 § gjort sig skyldig till
förseelse, för vilken disciplinpåföljd bör åläggas, och kan det befaras att
skriftlig anmaning enligt 14 kap. 1§ första stycket lagen (1976:600) om
offentlig anstäUning ej kan tillställas honom inom två år efter förseelsen, får
ombudsman utfärda sådan anmaning. Anmaning som nu har sagts gäller även som
underrättelse enligt 29 § lagen (1980:11) om tUlsyn över hälso-och
sjukvårdspersonal m. fl. Första meningen har motsvarande tillämpning i fråga om
underrättelse enligt 25 § lagen (1985:00) om disciplinförseelser av krigsmän.

När
ombudsman är närvarande vid domstols eller myndighets överläggningar har han
ej rätt att yttra sin mening.

I
tredje stycket i denna paragraf finns bestämmelser om att ombudsmannen får
utfärda skriftliga anmaningar enligt 14 kap. 1 § lagen om offentlig
anställning.

En
sådan anmaning gäller även som underrättelse enligt 29 § lagen (1980: 11) om tiUsyn
över hälso- och sjukvårdspersonal m.fl.

På
motsvarande sätt bör en sådan anmaning även gälla som underrättelse enligt 25
§ lagen om disciplinförseelser av krigsmän. Ett tillägg med denna innebörd har
därför gjorts i bestämmelsen.

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1 lag om disciplinförseelser av krigsmän,

2 lag om ändring i brottsbalken,

3 lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

4 lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig
anställning,

5 lag om ändring i lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor,

6 lag om ändring i rättegångsbalken,

150 7 lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

s. 151 Kontrollera mot PDF

8 lag om ändring i lagen (1974:515) oni ersättning
vid frihelsinskränk- Prop. 1985/86:9 ning,

9 lag om ändring i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m.,

10 lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.,

11 lag om ändring i lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning,

12 lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m.,

13 lag om ändring i poUslagen (1984:387),

14 lag om ändring i rättshjälpslagen (1974:429),

15 lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,

16 lag om ändring i lagen (1953:770) om folkrätlsliga reglers iakttagande
i fråga om ansvar för brott av vissa utlänningar,

17 lag om ändring i lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående
domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.,

18 lag om ändring i lagen (1942:87) med särskilda bestämmelser angående
stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m.m.,

19 lag om ändring i lagen (1975:1057) med instraktion för justkieombuds-männen.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

151

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9 Bilagal

MAK:s sammanfattning av betänkandet

Kommittén
har haft till uppgift att göra en översyn av den gällande militära straff- och
processlagstiftningen. Målsättningen har i enlighet med direktiven varit att
mer än vad som nu gäller anpassa det miUtära ansvarssystemet till det
regelsystem som gäller inom samhället i övrigt.

Kommitténs
förslag innebär en genomgripande förändring av det mUitära ansvarssystemet
från såväl materiell som lagteknisk och formell synpunkt. Det militära
straffrättsliga ansvarssystemet föreslås i avgörande hänseenden bli ersatt av
ett utomstraffrättsligt disciplinsystem. Detta innebär bl. a. all flertalet
straffbestämmelser rörande brott av krigsmän upphävs och att de särskilda
disciplinstraffen i brottsbalken avskaffas. Återstoden av den militära straff-
och processrätten föreslås bli ytterligare inordnad i den aUmänna straff- och
processlagstiftningen.

Kommittén
föreslår att alla anställda vid försvarsmakten i fredstid skall följa samma
regelsystem som gäller för offentligt anstäUda i allmänhet. Detta innebär att
reglerna om disciplinansvar i lagen om offentlig anställning (LOA) blir
tillämpliga på all sådan personal inom försvarsmakten med undantag för
personalen vid den svenska beredskapsstyrkan för FN-tjänst.

Kommittén
föreslår vidare att det för värnpliktiga införs ett hek nytt utomstraffrättsligt
disciplinsystem. Bestämmelserna finns i ett förslag tiU disciplinlag för
värnpliktiga, vilken lag skall ersätta bl. a. miUtära rätlegångslagen och
lagen om disciplinstraff för krigsmän. Disciplinlagen föreslås i fredstid
omfatta också vissa andra kategorier av personal inom försvarsmakten, t. ex.
kvinnor som genomgår militär grundutbildning, hemvärnsmän och viss annan
frivillig personal samt dem som är anställda i svensk beredskapsslyrka för FN-tjänst.
Under krigsförhållanden föreslås lagen få ett väsentligt utvidgat
tillämpningsområde. Sålunda kommer alla som är tjänstgöringsskyldiga vid
försvarsmakten inklusive den anstäUda personalen enUgt förslaget att då
omfattas av lagen.

Enligt
den grandläggande regeln om disciplinansvar i den föreslagna lagen skall
disciplinpåföljd åläggas om den värnpliktige uppsåtligen eller av oaktsamhet
åsidosatt vad som åligger honom i tjänsten, om förseelsen ej är ringa. En
värnpliktigs skyldigheter i tjänsten framgår vanligen av reglementen, instraktioner
o.d. I lagtexten anges också uttryckligen förmäns order. Härutöver får enligt
lagen disciplinförfarande användas i fråga om vissa lindrigare brott, såsom
snatteri, bedrägligt beteende, olovligt brakande m. m. Vid misstanke om annan
brottslighet i tjänsten skall åtalsanmälan ske.

De
föreslagna disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag

och utegångsförbud. Utegångsförbudet kan bestämmas tUl högst femton

dagar. Enligt förslaget får utegångsförbud under högst fem dagar ej verk

ställas på tjänstefria dagar. Vidare gäller, tiU skillnad från vad som nu är

fallet, enligt huvudregeln att en discipUnpåföljd ej får verkställas förtän

beslutet vunnit laga kraft. I vissa faU ges dock möjlighet Ull omedelbar

152 verkstäUighet.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Beslutanderätten
i disciplinärenden föreslås ligga hos den myndighet vid Prop. 1985/86:9 vUken
den vämpliktige tjänstgör eller senast tjänstgjort. Den beslutande skall inneha
lägst överstelöjtnants eUer kommendörkaptens grad eUer tjänsteklass. Vid
prövning av disciplinärenden skaU myndigheten biträdas av en juridisk
rådgivare, auditören. I enklare disciplinärenden får kompanichefen
beslutsrätt. TUl skiUnad från vad som nu gäller föreslås kompanicheferna få
rätt att besluta om löneavdrag.

Förfarandet
i discipUnärenden föreslås vara muntligt, varvid den värnpliktige och andra
som kan lämna uppgifter i saken skall höras. Möjlighet tiU vittnesförhör vid
domstol skaU finnas. Vidare föreslås regler om kommunikation, beslutsmoUvering
och delgivning av beslut.

Beslut
om disciplinpåföljder föreslås kunna överklagas till Ungsrätt och vidare tUl
hovrätt, som är slutinstans.

I
den föreslagna disciplinlagen upptas särskilda regler om omhändertagande av
värnpliktiga som stör allmän ordning m.m. Omhändertagandet får som regel vara
högst åtta Ummar. De nuvarande möjligheterna alt använda förvarsarrest och
andra straffprocessueUa tvångsmedel bör enligt kommitténs förslag avskaffas.

Kommittén
föreslår en omfattande avkriminalisering i fråga om de straffbestämmelser i
brottsbalken (BrB) som f n. gäller i fredstid för krigsmän. I fråga om vissa
straffbestämmelser i 21 kap. BrB innebär förslaget en ren avkriminalisering.
Detta gäUer för brotten oskickligt beteende, undanhållande, onykterhet i
tjänsten, förargelseväckande beteende och tjänstefel. Beträffande dessa
gärningar innebär förslaget att de i framtiden endast kan föranleda
disciplinpåföljder.

För
vissa andra brott innebär förslaget att aUmänna straffbestämmelser i stället
kan bli tillämpliga. Så är fallet beträffande missbrak av förmanskap, obehörig befälsulövning
och våld eller hot mot krigsman. Dessa straffbestämmelser föreslås bli
upphävda. 1 dessa fall kan det i stället bli fråga om myndighetsmissbrak,
föregivande av allmän stäUning och våld eUer hot mot tjänsteman. I fråga om
straffbestämmelserna för lydnadsbrott och rymning innebär förslaget att dessa
gärningar blir helt avkriminaliserade i fredstid för anställd personal. I
stället kan påföljder inom ramen för LOA komma i fråga. För vämpUktiga föreslås
att det i värnpliktslagen införs en särskild straffbestämmelse för allvarligare
faU av lydnadsbrott och olovlig utevaro. Vad slutligen gäller
straffbestämmelserna om myteri och uppvigling föreslås dessa överflyttade UU
andra kapitel i BrB.

För krigsförhåUanden
föreslås att det nuvarande straffansvaret i stora

delar bibehålls att gälla för all personal inom försvarsmakten, varvid krigs

mannabegreppet blir kvar till skillnad från vad som är fallet i fred. Kom

mittén föreslår att det i 21 kap. BrB under rabriken Brott av krigsmän

upptas ett antal straffbestämmelser, vilka aUa har det gemensamt att de

endast kan tillämpas under krig, krigsfara och därmed jämställda förhållan

de. De föreslagna straffbestämmelserna upptar brotten lydnadsbrott, grovt

lydnadsbrott, rymning, våld eller hot mot förman, undergrävande av

slridsviljan, försummande av krigsförberedelse, obehörig kapitulaUon,

stridsförsumlighet och tjänstebrott. En del av dessa straffbestämmelser

finns f. n. i 22 kap. BrB under rabriken KrigsarUklar. 153

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9 Kommittén
har gjort en översyn av de kvarstående straffbestämmel-

serna
i 22 kap. om landsförräderi m. m. De särskilda straffbestämmelserna om överlöpande
tiU fienden, samröre med fienden och försvarsskadlig ryktesspridning föreslås
bli upphävda. En del av de gärningar som upptas i dessa bestämmelser skall
enligt förslaget bli inrymda under andra straffbestämmelser.

Bestämmelsen
om folkrättsbrottet föreslås få ett helt nytt innehåU, som i huvudsak tar sikte
på de aUvarligare överträdelserna. I övrigt föreslås endast smärre ändringar
beträffande straffbestämmelserna i nuvarande 22 kap.

Häratöver
föreslår kommittén i fråga om BrB att de särskilda disciplinstraffen för
krigsmän (disciplinbot och fritidsstraff) avskaffas.

Kommittén
föreslår att skadeståndsansvaret delvis utvidgas för värnpliktiga och kvinnor
som genomgår militär grundutbUdning. Det gäUer egendom som utlämnats för
personligt brak. I fråga om skada på eller förlust av sådan egendom föresläs
att ersättningsskyldighet skall föreligga om den värnpliktige uppsåtligen eller
av oaktsamhet vållat skadan eller förlusten. Det föreslås vidare att
myndigheten får rätt all besluta om ersättningsskyldighet i dessa faU.
Kompanichefer ges rätt att besluta om ersättningsskyldighet i vissa faU, vilket
är en nyhet. Besluten skaU kunna överklagas till försvarets civilförvaltning.
Det nu gällande förfarandet i ersättningsmål föreslås avskaffat.

Kommittén
föreslår vidare att de särbestämmelser som finns för handläggning av militära
mål upphävs. Begreppen militära tviste- och brottmål föreslås avskaffade.
Innebörden härav är att aUmänna regler i framtiden skall gälla för
handläggningen av tviste- och brottmål rörande försvarsmaktens personal. Även
särbestämmelserna för handläggning av militära brottmål under krigsförhåUanden
föreslås bli upphävda. Kommittén föreslår sålunda att det särskilda
rättegångsförfarandet med krigsrätter helt utgår.

I
fråga om den militära rättsvården vid svenska FN-förband föreslår kommittén alt
reglerna i disciplinlagen för värnpliktiga blir tillämpliga. I övrigt föreslås
att den svenska straffrättsliga kompetensen utvidgas såvitt avser brott av
sådan personal utom riket.

Bestämmelserna
om militärt straffregister föreslås bli upphävda. Möjligheten att avge
nöjdförklaring inför militär befattningshavare föreslås också avskaffad. I
övrigt föreslås ett antal lagändringar som närmast har karaktären av
följdändringar.

Enligt
kommitténs beräkningar bör de föreslagna ändringama totalt sett ej medföra
några ökade kostnader för försvarsmakten eller för statsverket i övrigt.

154

s. 155 Kontrollera mot PDF

Bilaga
2 Prop. 1985/86: 9

Sammanställning av remissyttrandena 1.1 Principiella synpunkter på
militäransvaret

1.1.1
Behovet av ett nytt disciplinärt system

JO
säger sig inte ha något att erinra mot den aUmänna inriktning som MAK vill ge
reformen.

JK
anser att reformförslaget synes vara väl förenligt med målsättningen att
anpassa det mUitära ansvarssystemet till de regler som gäller inom samhället i
övrigt.

Svea
hovrätt hävdar att den gällande lagstiftningen på det militära området har
fungerat väl och att föreskriftema har kommit att tillämpas i huvudsak enheUigt.
Bestämda handläggningsrutiner har enligl hovrättens uppfattning utbildats hos
såväl de militära befattningshavarna som hos domstolarna. Det gällande systemet
torde också, menar hovrätten väl tillgodose kravet på rättssäkerhet. Hovrätten
säger sig emeUertid dela den i direktiven framförda principiella uppfattningen
att lagstiftningen för försvarsmakten inte bör avvika från vad som gäller på
andra områden i vidare mån än vad som är nödvändigt för att säkerställa
försvarsmaktens effektivitet. Hovrätten kan därför tUlstyrka en reform.
Hovrätten ifrågasätter emeUertid om inte nackdelama med en lagstiftning enligt
förslaget väger tyngre än de principiella fördelar som står att vinna. Enligt
hovrättens mening bör det övervägas om inte syftet med reformen kan nås genom
en överarbetning av gällande lagstiftning.

RÅ
ansluter sig till en förändring av det militära ansvarssystemet efter de
huvudlinjer som MAK: s direkUv anger och som varit vägledande för kommittén.

Rikspolisstyrelsen
anser att MAK har presenterat ett förslag som torde vara väl lämpat att ligga
till grund för en lagstiftning som anpassar det militära ansvarssystemet till
det regelsystem som gäller inom samhäUet i övrigt.

Försvarets
civilförvaltning anser att MAK: s förslag liU hur det militära ansvarssystemet
bättre skall anpassas till det regelsystem som gäller inom samhället i övrigt i
huvudsak är ändamålsenligt.

Riksrevisionsverket
erinrar om att man i olika sammanhang framhållit att den militära verksamheten
bör styras av samma regler som gäller för annan statlig verksamhet, såvitt inte
särskUda skäl motiverar avsteg från denna princip. Verket kan mot denna
bakgrund i allt väsentligt ansluta sig tUl den allmänna inriktningen av MAK: s
förslag.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge anser att förslaget är bra och ansluter sig
väsentligen till de bärande principema i detta.

Skövde
tingsrätt och Sollefteå tingsrätt anför att de kan ansluta sig till MAK: s
övervägande och förslag.

Hässleholms
polisdistrikt ger uttryck åt samma uppfattning.

Östersunds
polisdistrikt framhåller att det, som MAK funnit, föreligger

ett behov av att ersätta det militära straffrättsliga ansvarssystemet med ett 155

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 utomstraffrättsligt. Del föreslagna systemet förefaller vara
ändamålsenligt och väl anpassat tUl de krav som dagens samhälle finner rimligt.

Föreningen
Sveriges auditörer kan i stort ansluta sig till de förslag som kommittén lagt
fram.

Föreningen
Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer accepterar i
huvudsak förslagen i MAK: s betänkande.

Svenska
officersförbundet anser att det framlagda förslaget till reformering av det mUitära
ansvarssystemet är väl balanserat och UUstyrker att det läggs till grund för
ett genomförande.

JU
SEK framhåller att förslaget rent allmänt synes väl ägnat att genomföras och
att det i huvudsak innebär en bättre ordning än vad som nu gäUer.

TCO:
s statstjänstemannasektion anför att man inte har något att erinra mot MAK: s
förslag.

Frivilligorganisationernas
Samarbetskommitté säger också i sitt yttrande att man inte har något att
erinra mot förslaget.

Kustartilleriets
reservofficersförbund uttrycker som sin uppfattning att den reformering av det
militära ansvarssystemet som MAK föreslår är välkommen. Dagens förändrade
synsätt på vad som bör betraktas som särskilt straffvärda handlingar gör det
angelägel att i första hand utmönstra det militära disciplinansvaret ur
straffrätten.

1.1.2
Den anställda personalens ansvar

Flertalet
remissinstanser har inte något att erinra mot förslaget att de anstäUda vid
försvarsmakten i fredstid skall omfattas av samma ansvarssystem som övriga offenUigt
anställda.

JK
pekar dock på att en följd av förslaget är att olika ansvarssystem kommer att
tillämpas beträffande anställd personal och värnpliktiga för samma förseelse.
JK ifrågasätter om dessa oHkheter i rättstillämpningen är tillfredsställande
men anför för sin del att fördelarna med den föreslagna ordningen är så
uppenbara att olikheter bör kunna accepteras.

Också
RÅ redovisar en viss tveksamhet till förslaget att alla anställda i fredslid skaU
följa samma regelsystem som gäller för offenUigt anställda. Även under
fredstid, menar RÅ, kan förhållandena vara sådana att skillnader i behandUngen
av anställda och värnpliktiga i disciplinärt hänseende ter sig diskutabla. RÅ
tar som exempel vissa miUtära övningar. RÅ menar också att den föreslagna
skillnaden i ansvarssyslem kan medföra svårigheter vid tillämpningen av
reglerna om tvångsmedel. Enligt RÅ: s uppfattning finns det därför möjligen
behov av en särreglering för vissa förhållanden.

Domstolsverket
anser att det bör vara en naturlig strävan att anställda

vid försvarsmakten i största möjliga utsträckning-skall omfattas av samma

disciplinära regelsystem som gäller för övriga offentligt anställda. När det

gäller anställda i militära befattningar vill dock domstolsverket ifrågasätta

om inte försvarsmaktens verksamhet är av sådan specifik art att starka

skäl talar för all denna grupp av anställda bör vara underkastade samma

disciplinansvarssystem som de värnpliktiga. Domstolsverket föreslår där

för att man i det fortsatta beredningsarbetet överväger lösningar som

156 inriktas på en enhetlig behandling av
disciplinärendena för värnpliktiga och

s. 157 Kontrollera mot PDF

anställda i militära
befattningar. Som skäl ahges att principen om likhet Prop. 1985/86:9 inför
lagen inte skall ifrågasättas.

Försvarets
civilförvaltning föreslår all disciplinansvarslagen tilUämpas på alla som
tjänstgör i krigsförbandsövningar liksom under beredskapsövningar och krig.
Civilförvaltningen anser att del inte är konsekvent eller motiverat att då ha
olika ansvarsregler. AUa bör då behandlas lika.

Riksrevisionsverket
anser att skilda disciplinsystem tiUämpade inom samma militära enhet under repelkionsutbildning
kan medföra besvärande konsekvenser. Förhållanden kan enligt verkets mening
undvikas om all personal under tjänstgöring vid krigsorganiserade förband lyder
under samma regler. Även ur beredskapssynpunkt bör det vara fördelaktigt att
rättsreglerna vid ett krigsförband är enhetliga, anför verket. Hovrätten Ullägger
dock att psykologiska skäl synes tala för att befälen skall vara underkastade
samma ansvarsbestämmelser som de värnpliktiga som de är satta att utbilda.

Stockholms
tingsrätt anser det mycket tveksamt om den rent principiella synpunkten, att
anställda inom försvarsmakten bör följa samma regler som gäller för offentligt
anställda i allmänhet, skall få vara avgörande vid val av disciplinsystem för
försvarsmakten.

Sveriges
domareförbund tillstyrker förslaget att alla anställda vid försvarsmakten i
fredstid skall följa det regelsystem som gäller för offenUigan-ställda i
allmänhet. Förbundet säger sig dock inte vara övertygat om att detta system bör
gäUa vid krigsorganiserade förband, t. ex. under krigsförbands- och
beredskapsövningar. Vad som gäller disciplinärt inom förbanden vid inkaUelse i
samband med beredskapshöjande åtgärder och mobilisering bör vidare, enligt
förbundet, vara fuUständigt klart och inte beroende av regeringens eventuella
förordnande med stöd av 13 kap. 6§ regeringsformen.

SACO/SR
hävdar att problemen med en särskild lagstifning i fred och en annan i krig kan
behöva ytterUgare analyseras bl. a. vad gäUer förhållandena under krigsliknande
förhåUanden och i insatsberedskapen. Det synes inte tillräckligt, enligt
SACO/SR, att regeringen har möjligheter att sätta i kraft disciplinlagen för
värnpliktiga för att bemästra samtliga problem i det s. k. skymningsläget.

1.1.3
Värnpliktigas ansvar

MAK:
s förslag tiU ett nytt disciplinsystem för de värnpliktiga har fått ett blandat
mottagande.

Flera
remissinstanser har sålunda ingenUng att erinra mot förslaget. Åtskilliga
remissinstanser, å andra sidan, är i varierande grad kritiska.

Domstolsverket
anser i konsekvens med sin inställning tiU MAK: s förslag som helhet att man
bör överväga lösningar som inriktas på en enheUig hantering av
disciplinärendena för värnpliktiga och anställda i militära befattningar.

Svea
hovrätt menar att det bör överväga om inte syftet med reformen kan nås genom en
översyn av gällande lagstiftning.

Sveriges
advokatsamfund ifrågasätter om något reformbehov över hu- 157

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 vud taget föreUgger inom rättsområdet. Mot bakgrand bl. a. av att
nuvarande system präglas av snabbhet och tillgodoser rättssäkerhetens krav
inger det framlagda förslaget betänkligheter i olika avseenden. Samfundet
avstyrker förslaget och förordar att det nuvarande systemet bibehålls.

Sveriges
domareförbund avstyrker också del framlagda förslaget beträffande discipUnansvar
för värnpliktiga. Det särskilda regelsystem som gäller f. n. är i högre grad
än det föreslagna ägnat att upprätthålla den mUitära disciplinen, anser
förbundet. Det är nödvändigt att under fredstid vidmakthålla ett disciplinärt
system med möjHghet till kraftfulla straffrättsliga sanktioner, som i krigstid
ger alla befälspersoner stöd och åtminstone formell auktoritet, anför
förbundet.

SSU
framhåller att man på ett ansvarssystem för värnplikUga måste stäUa kraven,
dels att den enskUdes rättssäkerhet skall vara tryggad, dels att värnplikUga
och civila måste vara lika inför lagen, dvs. en och samma gärning måste ges
samma rättsliga bedömning då den utförs av en värnpliktig som då den utförs av
en civil person. SSU kan inte finna all MAK på tillfredsställande sätt tillgodosett
något av dessa krav. SSU avvisar därför förslaget till disciplinlag för
värnpliktiga. SSU anser att en ny utredning bör tillsättas för att lösa frågan
om ansvarssystem för värnpliktiga. Det lämpHgaste sättet att sätta den
enskildes rättssäkerhet i främsta rummet torde vara att låta det prövande
organet vara en civil myndighet.

1.1.4
Disciplinansvaret för vissa andra personalkategorier

Östersunds
polisdistrikt anser att den föreslagna lagen om disciplinansvar för vämpUktiga
bör förtydligas så att det klart framgår att rekvirerad poUspersonal eller
polispersonal som krigsplacerats i militära befattningar lyder under lagen.

1.2 Det särskilda disciplinsystemet 1.2.1 Krigsmannabegreppet

Svea
hovrätt anför att förslaget att ersätta det väl etablerade och praktiska
begreppet krigsman med uttrycket försvarsmaktens militära personal är en onödig
och komplicerad terminologisk nydaning. Den mUitära utbildningen tar ju
ytterst sikte på krigsförhållanden, framhåller hovrätten. Hovrätten säger sig
ha svårt att förstå att ordet krigsman skulle vara så värdeladdat att det
måste las bort i fredstid.

1.2.2
DiscipUnansvar

Föreningen
Sveriges åklagare anser att MAK: s förslag lill bestämmelse om disciplinansvar
är alltför allmänt hållet. Enligt föreningen är det särskilt angeläget inte
minst från pedagogisk synpunkt alt dra en skarpare gräns meUan vad som är
tillåtet och otillåtet. Om förslaget genomförs kommer man, enligt föreningen,
att bH tvungen att söka ledning i den tidigare lagstiftningen i 21 kap.
brottsbalken när det gäller att avgöra vilka gärningar som skaU föranleda discipUnansvar.

s. 159 Kontrollera mot PDF

JU SEK föreslår att regeln
om disciplinansvar kompletteras med ett Prop. 1985/86:9 Ullägg av innehåll
att det vid bedömningen av om ett fel är ringa skall beaktas de särskilda krav
som måste gälla i fråga om ordning och disciplin, för att syftet med vämpliktsutbildningen
skall uppnås.

SSU
ställer sig avvisande tUl förslaget, då det enligt förbundet innebär att det
godtycke som förekommer vid bedömningen av värnpliktigas förseelser i dag
kommer att få ökat spelram.

Överåklagaren
i Stockholm pekar på alt uttrycket "ej är i tjänst" i förslaget tiU
10 § disciplinansvarslagen normalt borde användas när det gäller faktisk
tjänstgöring, t. ex. för det faU den värnpliktige har permission. Även om en
missuppfattning inte kan leda UU fel i prakUken bör enligt överåklagaren ett
adekvatare uttryck användas som t. ex. "efter utryckning".

Länsåklagarmyndigheten
i Östergötlands län framhåller det ringa intresse som torde finnas att ålägga
disciplinpåföljd då tjänsten upphört. Utformningen av de särskUda
disciplinpåföljderna gör också att de inte lämpligen kan åläggas efter
utryckning. Enligt förslaget bortfaller ju extratjänst och utegångsförbud om
de inte verkställts innan den värnpliktiges tjänstgöringsskyldighet upphör. Att
ålägga varning efter utryckning förefaller meningslöst anför länsåklagaren.
Kvar står således enligt länsåklagaren att ålägga löneavdrag retroaktivt, dvs.
i praktiken ett åläggande om återbetalning av redan utbetald lön.
Verkställigheten av detta blir svårad-ministrerad.

Enligt
länsåklagaren bör disciplinpåföljd därför inte kunna åläggas sedan den
värnpliktiges tjänst upphört. Det bör däremot vara möjligt att verkställa
påföljder ålagda i form av löneavdrag och utegångsförbund (genom omvandling
till löneavdrag) efter tjänstgöringens upphörande.

Åklagarmyndigheten
i Linköpings åklagardistrikt anför vissa principiella betänkligheter mot att
en militär myndighet skall kunna besluta om disciplinpåföljd mot den som inte
längre fullgör värnpliktstjänstgöring. Åklagarmyndigheten pekar också på
svårigheter rörande verkstäUigheten men godtar likväl förslaget i denna del.

Rättegångsutredningen
påpekar att 11 § i förslaget till disciplinansvarslag lagtekniskt har en del
brister i processuellt hänseende, t. ex. vUka åtgärder som avses, räcker det
med strafföreläggande, får disciplinförfarande äga rum, när åtal ogUlas.
Rättegångsutredningen konstaterar dock att lagrammet överensstämmer med
motsvarande bestämmelser i lagen om offentlig anställning.

1.2.3
Principiella frågor om disciplinpåföyderna

JO
ifrågasätter om termen löneavdrag är lämplig. Enligt JO ter det sig främmande
att kalla den dagsersättning eller motsvarande som utgår tiU den värnpliktige
för lön. Vidare kommer - enligt förslaget - den värnpliktige att få betala in
det utdömda beloppet i de fall då avdrag inte kan göras, något som kan antas
bli inte alltför sällsynt. Enligt JO bör därför termen disciplinbot behållas.

Överåklagaren
i Stockholm vänder sig mot uttrycket "ej är i tjänst", 159

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 förslaget tdl 10 §. Överåklagaren anser det lämpligare att säga
"efter utryckning".

Länsåklagaren
i Östergötlands län anför att disciplinpåföljd inte bör kunna åläggas sedan den
värnpliktiges tjänst har upphört.

Åklagarmyndigheten
i Linköping för fram samma invändning mot MAK: s förslag.

1.2.4
Disciplinpåföljdernas närmare utformning

JO
framhåller att det i den nu gällande lagen om disciplinstraff för krigsmän
föreskrivs all extratjänst inte får användas så att det genom överansträngning
eller av annan orsak kan uppkomma men för den felandes hälsa eller tjänstbarhet.
Enligt JO bör ett motsvarande stadgande tas in i den nya lagen.

Svea
hovrätt instämmer i JO: s krav. Hovrätten anför vidare att lagen i
överensstämmelse med 10 kap. 2 § lagen om offentlig anstäUning bör förses med
det förtydligandet att löneavdraget skall avse minst en dag. Hovrätten
ifrågasätter också om det finns tiUräckliga skäl att slopa den värnpliktiges
tillrättaförande som en föratsättning för dubbla discipUnpåföljder.

ÖB
pekar på förslaget att utegångsförbud för den som är förlagd ombord på fartyg
skall avse förbud att lämna fartyget. Denna bestämmelse sammanställd med
förslaget tUl 34 § synes enligt ÖB innebära att landgångsförbud särskilda
dagar inte kan åläggas. Ett kortare utegångsförbud kan under sådana
förhållanden bli tämligen meningslöst. ÖB föreslår därför en regel i
överensstämmelse med den som nu finns i 32 kap. 6 § brottsbalken, nämligen
förbud att under högst åtta särskUda dagar på fritid lämna fartyget.

Centrala
värnpliktsrådet förordar att löneavdrag endast skall användas vid grövre
förseelser och då som komplement till utegångsförbud, i syfte att skärpa ett
straff. Löneavdrag skall enligt värnpliktsrådet inte ha till syfte att ersätta
eller inskränka ett utegångsförbud. Som skäl anför vära-pliktsrådet att det
kommer att drabba de värnpliktiga som har det sämst ställt ekonomiskt och i
regel även socialt.

1.2.5
Konkurrens mellan disciplinansvaret och allmänna straffbestämmelser

JO
anser att MAK:s förslag i denna del är godtagbart men anser att ytterligare
brott bör kunna handläggas i disciplinär ordning. JO nämner som exempel förgripelse
mot tjänsteman och våldsamt motstånd.

JK
pekar på de olikheter i rättstillämpningen som förslaget kan leda till. Sålunda
föreligger möjligheter att inleda disciplinförfarande medan motsvarande
gärning som begås av en anställd obligatoriskt leder tiU åtalsanmälan. Enligt
JK är fördelarna med den föreslagna ordningen emellertid så uppenbara att
olikheterna bör kunna accepteras.

FtÅ
ifrågasätter lämpligheten av att allmänna brott kan medföra alterna

tiva handläggningsförfaranden och påföljder dvs. antingen enligt brottsbal

ken eUer enligt den föreslagna discipUnlagen.

160 Vidare kan enligt RÅ den som har beslutanderätten
ställas inför svåra

s. 161 Kontrollera mot PDF

bedömningsfrågor som
knappast löses bäst inom ramen för ett summariskt Prop. 1985/86: 9
förfarande. RÅ noterar att allmänna åtalsregler kommer att sättas ur spel vid
en sådan handläggning. Han nämner särskilt reglerna i 20 kap. 7 § och 23 kap. 4
a § rättegångsbalken samt åtalsreglerna i 9 kap. 12 § andra stycket och 10 kap.
10 § andra stycket brottsbalken.

RÅ
anser vidare att de brottsbalksbrott som enligt MAK: s förslag skall kunna
beivras i disciplinär ordning inte är av övervägande disciplinär natur.
Dessutom torde förslaget enligt RÅ närmast stå i strid med syftet att anpassa
det militära ansvarssystemet tUl samhället i övrigt. RÅ förordar i stället en
regel motsvarande 12 kap. 1 § lagen om offenUig anställning.
Disciplinförfarandet skulle därigenom komma att omfatta endast bötesbrott med
den begränsningen att åtalsanmälan ändock skall göras, om brottet riktar sig
mot någon person utanför försvarsmakten eller målsägan-deanspråk föreligger.

Svea
hovrätt avstyrker förslaget om åtalsanmälan i den mån det innebär en avkriminalisering
utöver vad som nu gäller. Enligt hovrättens mening är de nuvarande reglerna i
militära rättegångslagen att föredra. Som skäl anför hovrätten att det kan bli
en vansklig uppgift att avgöra huruvida brottet rör den värnpliktiges tjänst
eller inte. Förslaget överskrider enligt hovrätten syftet att anpassa det mUkära
regelsystemet till det regelsystem som gäller i samhäUet i övrigt. Brottet
svikande av försvarsplikt bör vidare enligt hovrättens mening aldrig kunna
bedömas som en discipHnär förseelse.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge framhåller behovet av tydliga motivuttalanden rörande
begreppet "åliggande i tjänsten", inte minst med hänsyn tiU att
disciplinärenden inte skall kunna överklagas till någon gemensam
prejudikatbildande sluUnstans. Hovrätten säger sig utgå från att det
disciplinära förfarandet skall kunna avbrytas och ersättas med åtalsanmälan på
vUket stadium som helst. Detta kan bli nödvändigt om exempelvis det visar sig
att utredningen blir alltför omfattande för att kunna inrymmas under
förfarandet vid den militära myndigheten, eUer då brottet visar sig ha samband
med annan brottslighet som inte kan beivras i disciplinär ordning.

Överåklagaren
i Göteborgs åklagardistrikt ställer sig helt avvisande tUl förslaget att låta
vissa civila brott få prövas i ett disciplinmålsförfarande. Normala åtalsregler
måste gälla, anser överåklagaren. Mot förslaget talar också att anställd
personal och värnpliktiga kommer all behandlas olika. Reglerna bör utformas med
lagen om offentlig anställning som mönster.

Lånsåklagarmyndigheten
i Östergötlands län hävdar att förslaget medför att vissa allmänna brott av
värnpliktiga fortfarande kommer att special-behandlas. Länsåklagaren föreslår
att disciplinförfarandet begränsas till rena disciplinförseelser.

Åklagarmyndigheten
i Linköpings åklagardistrikt ställer sig också avvis

ande till att låta brottsbalksbrott avgöras genom disciplinärt förfarande.

Från rättvisesynpunkt bör en värnpHktig enligt åklagarmyndigheten, ha

rätt att få skt fall prövat på samma sätt som andra medborgare. Åklagar

myndigheten nämner som exempel att snatteri och bedrägligt beteende

ofta medför åtalsunderlåtelse. Om lagföring sker kommer dagsböter att 161

11 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 9

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 föreläggas eller ådömas tiU ett belopp som vanligen är väsentligt
lägre än den värnpUkUges dagsersättning. Vid disciplinförfarande kan man
emellertid anta att löneavdraget motsvarar hela dagsersättningen hävdar
åklagarmyndigheten.

Länsåklagarmyndigheten
i Skaraborgs län anser - trots vissa betänkligheter - förslaget godtagbart.
Bland annat avlastas åklagarna från bagatellartade mål menar
länsåklagarmyndigheten.

Åklagarmyndigheten
i Skövde åklagardistrikt ställer sig tveksam UU förslaget att utöka
disciplinansvaret till att omfatta även broltsbalksbrotten ofredande, snatteri,
egenmäktigt förfarande och bedrägligt beteende. För en enhetlig
rättstillämpning torde det vara bäst med lagstadgad åtalsanmälan beträffande
sådana brott. En särbehandling av de nämnda brotten synes för övrigt inte ligga
i linje med syftet att låta det civila och militära regelsystemet närma sig
varandra.

Länsåklagarmyndigheten
i Norrbottens län godtar MAK: s förslag om åtalsanmälan.

Åklagarmyndigheten i
Bodens åklagardistrikt biträder förslaget till fullo.

ÖB
ifrågasätter om det vid åtalsanmälan finns behov av att gradera misstankens
styrka UU "skälig misstanke". Det torde enligt ÖB vara svårt att
konstalera huruvida sådan misstanke föreligger utan föregående utredning. Men
hänsyn härtill bör det vara tillräckligt att "misstanke" föreligger,
hävdar ÖB.

Han
anser det vidare inte lämpligt att militära myndigheter handlägger och beslutar
i ärenden rörande trafikförseelser. Dessa bör undantas i förslaget till 8 §, då
åklagarna är mer lämpade att bedöma det straffrättsliga ansvaret.

ÖB
anser också all behandUngen av brott i disciplinär ordning bör begränsas tUl
vad som nu gäller enligt 9 § 2 militära rättegångslagen.

Brottet
övergivande av post bör enligt ÖB finnas också i fortsättningen och därvid tas
med i uppräkningen av brott som far beivras i disciplinär ordning.

ÖB
finner det vidare otillfredsställande från likformighets- och rättvisesynpunkt
att olika regler kommer att gälla för värnpliktiga resp. för anställd
personal.

Hässleholms
polisdistrikt kritiserar förslaget då det inte överensstäm

mer med reformens grundtanke att så långt möjligt anpassa systemet Ull

vad som gäller samhället i övrigt. Dessutom är det enligt polisdistriktet

ingalunda så alt de föreslagna undantagen från skyldigheten att göra åtals

anmälan huvudsakligen kan betraktas som brott mot discipUnen inom

försvarsmakten. Som exempel nämner polisdistriktet att ett snatteri ofta

bara är ett av många brott som den värnpliktige kan ha gjort sig skyldig till.

Alt vid beivrandet av en sådan brollsserie särbehandla snatteri genom att

handlägga detta som ett disciplinärende medan övriga brott handläggs på

traditioneli väg via polis/åklagare förefaller, enligt vad polisdistriktet an

för, mindre välbetänkt. Krav på samordning av ärenden, godsspaning och

gemensam handläggning kan inte tillgodoses då den militära myndigheten

saknar kännedom om brott begångna utom förbandet. Frågan om straff-

162 rättsligt överskott har vidare enligt
polismyndigheten inle belysts Ullräck-

s. 163 Kontrollera mot PDF

ligt
i kommitténs förslag. Även om den beslutande myndigheten inte finner Prop.
1985/86: 9 tillräckliga skäl föreligga för åläggande av dicipUnpåföljd kan det
tänkas fall där åklagare skulle funnit åtal påkallat ur allmän synpunkt.
Polismyndigheten föreslår att obligatorisk åtalsanmälan i stället skall
införas, kompletterad med en regel att åklagaren - om han inte finner det
påkallat ur allmän synpunkt - får överlämna anmälan för disciplinärt
förfarande.

Sveriges
advokatsamfund framhåller att tillfälligheler kan komma att avgöra vUken
påföljdsform som kommer till användning i ett enskilt fall. En sådan tUlfälUghet
kan t. ex. föreligga när en värnpliktig blir upptäckt av militär myndighet -
och inle av polis - efter all ha begått ett bötesbrott. I sådant fall kommer
kanske disciplinpåföljd att åläggas. Om gärningen innefattar trafikbrott, blir han
antagligen inte rapporterad till körkortsregistret. Om den värnpliktige i
stället blir upptäckt av polis, kommer troligen både åtalsanmälan och
inrapportering till körkortsregistret att bli följden. Enligl advokatsamfundet
möjliggör nuvarande system inte sådana olikheter och Ullgodoser därför bättre
än förslaget kravet på likhet inför lagen.

Föreningen
Sveriges auditörer anser att det från rättvisesynpunkt är mindre
tillfredsställande att skilda åtalsanmälningsregler gäller för värnpliktiga
resp. för anstäUda. Denna oUkhet kan dock föreningen acceptera då skillnaderna inle
medför några nackdelar. Däremot är det enligt föreningen olämpligt att
militära myndigheter utdömer disciplinansvar för trafikbrott och
trafikförseelser.

Föreningen
Sveriges åklagare anser att ett genomförande av systemet medför att slumpen
avgör vUket påföljdssyslem som bUr tiUämpUgt. Enligt föreningens uppfattning
tillgodoser nuvarande system bättre än förslaget kravet på likhet inför lagen.

Föreningen
Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer accepterar
kommitténs förslag.

Svenska
vårnpliktsofficersförbundet föreslår att samma regler skall gälla för anställd
och värnpliktig personal.

Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund framhåller att de brott som skaU kunna
bedömas som disciplinförseelser inte är speciella för värnpliktiga.

1.2.6
Beslutande myndigheter

JO
noterar att det för en kompanichef - som inte har tillgång tUl audkör -ibland
kan vara svårt att avgöra om en förseelse utgör brott eller inte. JO föreslår
därför att förslaget kompletteras med en föreskrift att kompanichefen vid
tveksamhet om en förseelse utgör brott eller inte skall hänskjuta ärendet Ull
myndigheten.

Rättegångsutredningen
menar att MAK tagit alltför lätt på frågan om

kompetensen hos del organ som skall utöva den disciplinära befogenheten.

Det är ibland mycket kvalificerat sammansatt medan ibland nästan aU

kompetens för uppgiften saknas. Kompetensfrågan får särskik aktualitet

genom att disciplinförfarande enligt förslaget kan användas även när den

misstänkte nekar. 163

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86: 9 Åklagarmyndigheten
i Linköpings åklagardistrikt pekar på de risker som

kan
komma att uppstå när en militär myndighet skaU bedöma de objektiva och
subjektiva rekvisit som måste föreligga för att ett brott skall anses vara för
handen. En förhörsberättelse kan enligt åklagarmyndigheten utformas så att inte
heller auditören upptäcker det bristande rekvisilet.

Överåklagaren
i Göteborgs åklagardistrikt föreslår att auditören skall yttra sig i samtliga
fall där disciplinförfarande har inletts.

Domstolsverket
framhåller att auditörema bör rekryteras från domarkåren Ullhörande de
allmänna domstolarna samt åklagarkåren.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge föreslår att en regel om jäv för auditörer införs.
Detta motiveras med att disciplinlagen avses ge en såvitt möjligt fullständig
vägledning rörande förfarandet. Härigenom inskärps också, enligt hovrätten,
vikten av ett noggrant iakttagande av jävsbestämmelserna. Men hänsyn UU att
även förnekade förseelser föreslås kunna handläggas i discipUnär ordning
föreslår hovrätten också att auditörstjän-sterna företrädesvis anförtros
jurister med domstolserfarenhet.

Skövde
tingsrätt föreslår att kompetenskravet för auditörer skärps tiU alt avse också
erfarenhet av tjänstgöring som domare saml att auditörema förordnas av
regeringen eUer, i andra hand, av regeringen eUer civil myndighet som
regeringen bestämmer.

Sollefteå
tingsrätt föreslår att auditören förutom juridisk examen även skall ha
erfarenhet från tjänstgöring som domare och då helst vid domstol som har
handlagt mål av nu aktuellt slag.

Östersunds
polisdistrikt tycker att auditörens roll bör bibehållas som den är i dag.
Enligt polismyndigheten faller tanken på en mUitärjurisl inom t. ex. varje
försvarsområde, då en sådan befattningshavare skulle komma att förlora
kontakten med det civila rättsväsendet.

Överbefälhavaren
anser det viktigt att det av motiven till den nya lagstiftningen framgår att
myndighetens chef normah fattar besluten. Vidare kan ifrågasättas om det inte
av lagtexten bör framgå vem som förordnar befattningshavare, med lägre grad än
överstelöjtnant eller kommendörkapten, att pröva ärenden då personer med sådan
grad saknas.

Svea
hovrätt befarar att regeln om att bataljonschefer och kompanichefer får pröva
förseelser som inle utgör brott kan komma att vålla tillämpningssvårigheter på
förbanden. Lagtexten är enligt hovrättens mening inte heller tUlräckligt klar
beträffande frågan vem som ansvarar för bedömningen av om ett ärende är sådant
att del får handläggas av de nämnda befattningshavarna.

Hovrätten
pekar också på att MAK i specialmotiveringen Ull 21 § 2 anför att med
erkännande avses att den felande vitsordar de faktiska omständigheterna.
Hovrätten framhåUer alt uttrycket "erkännande" och "vksor-dande"
inte är synonyma. Enligt hovrätten bör därför bestämmelsen uttryckligen ange
att ett vitsordande är Ullräckligt.

Föreningen
Sveriges auditörer föratsätter att audkörorganisationen ses över, om den nya
ordningen genomförs. Som skäl anförs att även bestridda förseelser kommer alt
prövas av disciplinmyndighelen, vUkel kommer all medföra en ökad
arbetsbelastning för auditören. 164

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 1.2.7 Handläggningen av disciplinärenden

JO
anför inga invändningar mot kommitténs förslag i denna del men påpekar att om
det i ett ärende fordras vittnesförhör eller annan bevisupptagning vid
domstol, detta i brottsfallen i regel är en stark indikation på all ärendet
inte bör handläggas i disciplinär ordning utan att åtalsanmälan bör göras. JO
nämner det faU att vittnesförhör vid tingsrätt sker i ett disciplinärende och
att ärendet sedan fullföljs till tingsrätten. Det kan då inträffa att vittnet
hörs två gånger i samma ärende vid samma domstol.

JK
anser det viktigt att den berörda personalen ges möjlighet tUl ökad utbildning
på området.

Åklagarmyndigheten
i Bodens åklagardistrikt föreslår att den vämpliktige får möjHghet att bkrädas
av lagfaren försvarare under utredningens gång.

Överbefälhavaren
framhåller att särskilda bestämmelser bör utfärdas om utredningens bedrivande.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge hävdar att stora krav kommer att ställas på
förhörsledaren, då även bestridda förseelser kommer att handläggas av den
militära myndigheten. Därför bör enligt hovrätten förhörsledarens formella
kompetens regleras genom tUlämpningsföreskrifter till lagen. Hovrätten pekar
också på vikten av välutformade och fylliga förhörsprotokoll. Enligt hovrätten
har sådana protokoU haft stor betydelse för den fortsatta handläggningen vid
allmän domstol. I framtiden kommer förhörsprotokollen alt få än större
betydelse med hänsyn bl. a. till att åklagarens möjlighet att fullständiga
utredningen med nya förhör bortfaller med det nya systemet, anser hovrätten.
Protokollföringen bör regleras närmare genom Ullämpningsföreskrifter. Hovrätten
föreslår också att den värnpliktige ges rätt att utse förhörsvittne. Som
vittne bör då inte kunna komma i fråga annan än den som kan infinna sig utan tidsutdräkt
som t. ex. värnpliktiga personalvårdsassistenter, kompaniassistenter och andra
förtroendemän. Hovrätten föreslår vidare en kompletterande föreskrift att
kostnaden för bevisupptagning skall utgå av aUmänna medel. Hovrätten pekar
dessutom på att uttrycket allmän underrätt i MAK: s förslag bör bytas ut mot
Ungsrätt.

Stockholms
tingsrätt anser att olägenheter kommer att uppslå om nuvarande möjlighet att hänskjuta
ett disciplinärende till civil myndighet efter den värnpliktiges utryckning tas
bort. Det kan enligt tingsrätten bli mycket tidsödande och opraktiskt för de
militära myndigheterna att söka gärningsmän och vittnen, som efter
utryckningen är spridda över hela landet och då åstadkomma tillfredsställande
utredningar. I det läget kan det enligt tingsrätten ligga nära till hands att
avskriva ärendet därför att det inte längre framstår som lika angeläget att
fullfölja disciplinärendet.

Enligt
tingsrättens mening föreligger det således en viss risk för att möjligheten att
avskriva ärenden i praktiken kan komma att medföra olägenheter från
rättssäkerhetssynpunkt.

Skövde
tingsrätt anser det motiverat att i disciplinlagen ta med en

bestämmelse av innebörd att utredningsförhör i bestridda discipUnärenden

skall ledas av auditören eller att förhören i vart fall skall äga ram i närvaro 165

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 av denne. En fördel vore också om sådana förhör kunde hållas i
ett sammanhang, menar tingsrätten.

Sveriges
advokatsamfund riktar kritik mot förslaget om avskrivning av ärenden. Som
exempel nämns disciplinförseelser som begås i samband med krigsförbandsövningar.
Anmälningar om sådana förseelser kommer ofta lill militärmyndigheternas
kännedom först sedan övningarna avslutats och de värnpliktiga ryckt ut.
Advokatsamfundet befarar att förseelser av angivet slag kommer alt avskrivas,
då det är mycket svårt att åstadkomma en tillfredsställande utredning med
förhörspersonerna spridda över landet.

Föreningen
Sveriges auditörer framhåller alt det inte finns något behov av att föra
protokoll över erkända förseelser. Det är tillräckligt att anteckning görs på
samma sätt som sker i fråga om tiUrättavisningar. Enligt föreningen behöver den
hörde inte underteckna sin redogörelse. Namnteckning saknar bevisvärde och
torde inte heller fylla någon annan viktig funkUon. Föreningen anser det vidare
angeläget att ärenden med vittnesförhör och sakkunnigförhör handläggs
skyndsamt.

Föreningen
Sveriges åklagare kritiserar förslaget om avskrivning av ärendet, då det inle i
tillräcklig mån tar hänsyn till behovet av likhet inför lagen.

Föreningen
Sveriges åklagare har i denna del inget att erinra mot förslaget. Föreningen
anse; emellertid att ett genomförande av förslaget kan komma alt medföra att
avgöranden träffas på grandval av utredningsmaterial som är sämre än i dag.

JUSEK
påpekar att det är bättre att använda formuleringen att myndigheten får
besluta all påföljd inte skaU åläggas eller liknande. Detta för att undvika de
missförstånd som kan uppstå om uttrycket "avskrivning av ärendet"
används.

Centrala
värnpliktsrådet anser det oacceptabelt från säkerhetssynpunkt att myndighetemas
handläggning av disciplinärendena inte styrs av normer. MAK: s förslag kommer
att medföra att lokala schabloner upprättas utan officiell status. De
värnpliktiga känner inte till innehållet och än mindre förekommer någon insyn i
upprättandet av schablonerna. Dessutom finns det enligt vämpUktsrådet en risk
att myndigheten fattar beslut efter sitt eget skön. Som exempel nämner
värnpliktsrådet att påföljden kan komma att bestämmas efter den enskUdes
förmåga att föra sin egen talan samt den personliga relationen mellan den
värnpliktige och dess befäl..

Rättegångsutredningen
avvisar alla tankar på någon form av summarisk, mindre rättssaker process ens
i bagatellmål, i synnerhet om erkännande inte föreligger. En sådan process bör
enligt utredningen inte införas bakvägen via ett discipHnärt ansvarssystem. Som
exempel på brister räknar rättegångsutredningen upp att förfarandet inte är kontradikloriskt,
att den värnpliktige inte har rätt att anlita en offentlig försvarare, att
disciplinansvar kan ådömas för annan gäming än den som lagts den värnpliktige
till last under själva förfarandet, att det inte finns någon insyn i processen,
att den som beslutar inte är jurist, att rätt UU allmän rättshjälp med bkrädes-förordnande
inte heller föreligger för den värnpliktige.

166

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 1.2.8 Verkställighet av disciplinpåföljd

JO
ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl att frångå nuvarande huvudregel om
att disciplinär påföljd skaU verkställas utan hinder av att beslutet inte
vunnit laga kraft. Som skäl anför JO att det är den militära verksamhetens
natur att givna order i allmänhet måste verkställas omedelbart. Om man nu inte
vill behålla nuvarande ordning föreslår JO att möjligheten närmare övervägs att
låta beslut om disciplinpåföljd bli verkställbara efter en kortare tidsfrist.
En sådan ordning skulle ge överinstanserna bättre möjlighet att inhibera
verkställigheten innan den hunnit påböijas. Dessutom leder det i regel till en
snabbare verkställighet än vad MAK: s förslag innebär. Om man viU ha en regel
att utegångsförbud om högst fem dagar inte får verkställas på tjänstgöringsfria
dagar, bör - enligt JO - regeln utformas så all utegångsförbud får verkstäUas
under tjänstgöringsfria dagar endast till den del det överstiger fem dagar.
Man får annars ett egendomligt och omotiverat trappsteg i påföljdssystemet
mellan fem dagars utegångsförbud, som endast får verkställas på
tjänstgöringsdagar, och sex dagars utegångsförbud, som i sin helhet får
verkställas på tjänstgöringsfria dagar, menar JO.

Överåklagaren
i Göteborgs åklagardistrikt avstyrker förslaget att beslut om discipUnpåföljder
inte får verkställas innan beslutet vunnit laga kraft. Överåklagaren menar att
risken är stor för att verkställighet inle hinner ske före utryckningen till
följd av okynnesöverklaganden med tyngdpunkten förlagd till tjänstgöringens
senare del. Om någon ändring anses böra ske, föreslår överåklagaren att
tingsrättens beslut får verkställas utan att laga kraft är för handen.

Åklagarmyndigheten
i Skövde åklagardistrikt anser att det föreslagna undantaget från regeln om att
disciplinpåföljd skall verkställas först efter det beslutet vunnit laga kraft
är diskutabelt ur rättssäkerhetssynpunkt. Enligt myndigheten bör - dä krigs-
och beredskapsförhållanden inle råder — verkställighetsreglema motsvara dem som
gäller samhäUet i övrigt.

Rikspolisstyrelsen
befarar att den föreslagna utformningen av verkställighetsregeln medför alt
snabbheten i förfarandet går förlorad. RikspoUs-styrelsens uppfattning är
därför att extratjänst och utegångsförbud som huvudregel bör kunna verkställas
fastän beslutet inte har vunnk laga kraft.

Överbefälhavaren
biträder inte kommitténs förslag att extratjänst och utegångsförbud inte får verkstäUas
på tjänstgöringsfria dagar. Som skäl anförs att det i praktiken kan bli
omöjligt att tilldela den värnpliktige sådan disciplinpåföljd om han har en
förhållandevis kort men effektiv tjänstgöring med efterföljande lång tjänstefrihet.

Svea
hovrätt tar fasta på vad MAK anfört om förlusten av den preventiva effekten
vid verkstälUghetsförbud under tjänstgöringsfria dagar. Hovrätten framhåller
också att förslaget tiU regler om uppskjutande av eller avbrott i verkstäUigheten
innehåller en — möjligen omotiverad - avvikelse från innehållet i motsvarande
regel i disciplinstrafflagen.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge föreslår att nu gällande ordning om

omedelbar verkstäUighet bibehålls. Samtidigt bör högre chefer eUer dom

stolarna ges möjHghet alt förordna om inhibition. Som skäl pekar hovrät- 167

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86: 9 ten på risken för disciplinens upprätthållande vid missbrak av
besvärsrätten samt de svårigheter som kan uppstå då det gäller att utröna om
sådant missbrak föreligger.

Föreningen
Sveriges åklagare avstyrker förslaget att beslut om discipUnpåföljder enligt
huvudregeln inte får verkställas förrän beslutet vunnit laga kraft. Enligt
föreningens uppfattning skulle ett genomförande av förslaget medföra risk för
att disciplinärenden i vilka utegångsförbud ålagts fördröjs genom överklaganden
och i vissa fall inte kan verkställas före utryckningen. Risk för okynnesöverklaganden
under tjänstgöringens senare del är enligt föreningen påtaglig. Möjligheterna
att förordna om omedelbar verkställighet är aUtför kringskuma och enligt
föreningen borde i vart fall tingsrättens beslut få verkställas oberoende av
laga kraft.

Föreningen
Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer anser att det
inte finns skäl att begränsa verkställigheten av utegångsförbud till endast
tjänstgöringsdagar. Enligt föreningarna torde den av kommittén föreslagna
begränsningen av verkstäUigheten avsevärt begränsa förbudels prevenUva effekt.

1.2.9
Tvångsmedel

JO
föreslår att nuvarande regler om förvarsarrest behåUs under krig och andra
utomordentliga förhållanden, då man inte kan utgå ifrån alt en brottsmisstänkt
alltid kan överlämnas tiU polisen inom 24 timmar. JO påpekar att det under
krig, beredskapstillstånd och även under längre övningar borde finnas behov av
behörighet för militär chef att besluta om beslag, kroppsvisitation och
kroppsbesiktning. JO anför som stöd att försvarsmaktens verksamhet och den
materiel som där brakas är av den art att snabba ingripanden kan bli
nödvändiga. Civila myndigheter finns då inte alltid att tillgå med kort varsel.

Överåklagaren
i Göteborgs åklagardistrikt påpekar att det i 24 kap. 7 § andra stycket
rättegångsbalken stadgas att var och en får gripa den som har begått brott, på
vilket det kan följa fängelse, om den brottslige anträffas på bar gäming eller
flyende fot eller är efterlyst för brott. Den gripne skaU skyndsamt överlämnas tUl
närmaste polisman. Någon tidsgräns är inte utsatt. Denna bestämmelse gäUer även
för militär personal. Överåklagaren ifrågasätter på grundval av detta om
tidsgränsen 24 timmar för kvarhållande behövs, särskilt som den synes utgöra
en inskränkning av bestämmelsen i rättegångsbalken. Överåklagaren anser det
vidare vara stötande för rättskänslan att en värnpliktig som begått ett grovt
brott måste försättas på fri fot, om han l. ex. på grand av brister i
samfärdseln eller andra hinder inte kan överlämnas Ull pohs inom 24 Ummar.

Domstolsverket
föreslär att omhändertagande bör kunna ske i fråga om aU personal som stör
ordningen. Enligt domstolsverket är det stötande att omhändertagande inte kan
göras av militär personal i vissa fall utan att polis måste tiUkallas.

Rikspolisstyrelsen anser
det vara verklighetsfrämmande att kunna upp

rätthålla en tidsfrist på 24 Ummar under krigsförhållanden. Möjlighet till

168 längre kvarhåUande bör föreskrivas för det fall att
ett överlämnande inom

s. 169 Kontrollera mot PDF

fristen
inte kan äga rum på grund av särskilda förhåUanden. Rikspolissty- Prop.
1985/86: 9 relsen anför vidare att kommittén när det gäller omhändertagande av
en berasad eUer ordningsstörande person inte synes ha beaktat det förslag som
framlagts av LTO/LOB-utredningen (SOU 1982:64). RikspoUsstyrel-sen anser att de
militära reglerna om omhändertagande anpassas lill motsvarande regler på det
civila området, vilket torde ligga i linje med kommitténs direktiv.

Överbefälhavaren
frågar efter vissa kompletterande bestämmelser t. ex. beträffande vilka
tvångsåtgärder som får vidtas när egendom som kan ha åtkommits genom brott
anträffas hos den misstänkte. En tänkbar lösning kan enligt ÖB vara att det i
nämnda faU föreskrivs en obligatorisk anmälningsskyldighet till åklagare. ÖB
reagerar också mot att de föreslagna reglerna om fråntagande av alkoholhaltiga
drycker m. m. endast är tillämpliga då den omhändertagne är förhållandevis
höggradigt berusad. Vidare finns det enligt ÖB f n. inte några regler om
fråntagande av andra berasningsmedel än alkohol. ÖB finner detta otUlfredsställande
och föreslår att kompletterande bestämmelser meddelas i lag.

Stockholms
tingsrätt påpekar att det kan finnas behov av att klargöra om reglerna om
omhändertagande kan användas för att omhänderta en värnpliktig som efter
rymning ämnar avvika från förbandet.

Hässleholms
polisdistrikt påpekar att förmän har rätt att omhänderta värnpliktiga på allmän
plats endast under den föratsättningen att den värnpliktige är uniformerad och
stör allmän ordning. Polisen får bara ingripa då den vämpliktige står i begrepp
att begå brott. Intresset av att upprätthålla den allmänna ordningen framstår
för polisstyrelsen som lika stark oavsett om en uniformerad eller en civilklädd
värnpliktig hotar denna och oavsett om vederbörande står i begrepp att begå
brott eller inte. Polisstyrelsen föreslår att en samordning sker med LTO/LOB-utredning-ens
förslag så alt omhändertaganderekvisiten blir lika.

Östersunds
polisdistrikt föreslår att en militär förmans jurisdiktion utökas tiU att
omfatta civila värnpliktiga på allmän plats. Denna utökning skulle innebära en
stor hjälp för den lokala polismyndigheten i garnisons-städerna, där de vämpUktiga
utgör en stor belastning. Om en värnpliktig omhändertagits enligt lagen om
tillfälligt omhändertagande eller lagen om omhändertagande av berasade personer
m. m. skulle man i det föreslagna systemet kunna överlämna honom tUl förbandet.
På samma sätt skuUe militära förmän kunna utnyttjas vid särskilt bråkiga tillfäUen,
t. ex. vid in-och utryckningsresor.

Föreningen
Sveriges auditörer pekar på att man frän militärt häll upplever det som
otillfredsställande att inte ha möjlighet att ingripa omedelbart då en
värnpliktig öppet sätter sig över givna order, t. ex. lämnar förbandet trots
ålagt utegångsförbud.

Föreningen
Sveriges åklagare avstyrker förslaget om förlängt omhän

dertagande på mihtärmyndighetens ansvar. 1 sådana fall bör polis och

åklagare inkopplas och överta ansvaret för tvångsåtgärden, vUket inte

utesluter att den omhändertagne förvaras hos militärmyndigheten tills han

transporteras därifrån. I övrigt förutsätter föreningen att förfarandereg-

lema i stort kommer att överensstämma med vad som gäller omhänderta- 169

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 gande enligt lagen om tillfälligt omhändertagande och lagen om
omhändertagande av berasade personer m. m.

Föreningen
Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer påpekar att det
under krigsförhållanden torde vara svårt, särskilt i övre Norrland, att
tillämpa den föreslagna 24-timmarsregeln. Bestämmelserna om
överlämnandeskyldigheten bör där utformas på annat sätt.

1.2.10
Klagan över beslut om disciplinpåföljd

JO
ifrågasätter om något av MAK: s alternativ till fullföljd bör genomföras. JO
menar att det finns skäl att i stället göra en åtskillnad mellan gärningar som
utgör brott och övriga gärningar. För den förra typen av gärningar skuUe man
kunna medge fullföljdsrätt tUl allmän domstol medan man skulle kunna låta
övriga gärningar överprövas enbart inom ett rent militärt fullföljdssystem. När
det gäller fullföljden tiW domstol skulle man i så fall kunna i huvudsak följa
kommitténs förslag. Fullföljden inom den militära hierarkin skulle kunna gå via
militärbefälhavaren tiU överbefälhavaren. JO föreslår att en ensamdomare bör
kunna pröva alla disciplinärenden som förs till domstol. JO förordar också
möjligheten att överklaga ett beslul om disciplinpåföljd — som ju kan innebära
ett visst mått av frihetsberövande — till högsta domstolen.

RÅ
anser att det är möjligt att inom det mUitära systemet skapa ett enkelt och
samtidigt rättssäkert system för överklaganden av disciplinära förseelser.

Lånsåklagarmyndigheten
i Östergötlands län anser all kommitténs disciplinnämndsförslag med en nämnd i
varje militärområde och en sista instans i försvarsstaben är att föredra.

Åklagarmyndigheten
i Linköpings åklagardistrikt förordar också kommitténs diciplinnämndsalternativ.

Länsåklagarmyndigheten
i Norrbottens län anser att den föreslagna lösningen med allmän domstol och
begränsad övérklagningsrätt är lämpligast.

Domstolsverket
framhåller att det bör vara möjligt att flytta över ett överklagat beslut till
en annan domstol än den som normalt skaU vara rätt domstol för förbandet.
Domstolsverket föreslår vidare att åklagare skaU vara berättigad fullfölja
talan mot beslut i disciplinmål.

Försvarets
civilförvaltning finner att vid valet av fullföljdsalternaliv nämndorganet är
att föredra. Som skäl anförs alt kommittén inle visat att kostnaderna är högre
för nämnd än för domstolsaltemativet. Också från rättssystematisk synpunkt är
det enligt civilförvaltningen mer följdriktigt att fuUföljdsorganet i ett förvaltningsrättsligt
system utgörs av nämnd. Vidare tillgodoser även disciplinnämnden höga krav på
rättssäkerhet. TiU slut bedömer civilförvaltningen att möjligheterna att få
fram vägledande auktoritativa avgörande i högre instans är större i ett
nämndsystem.

Svea
hovrätt avstyrker förslaget att även mindre disciplinärenden skall

få fullföljas Ull allmän domstol. För alt minska de allmänna domstolarnas

arbetsbörda bör det enligt hovrätten övervägas att som enda fullföljdsin-

170 stans inrätta en central discipUnnämnd.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Hovrätten
över Skåne och Blekinge föreslär att orden "beslut om disci- Prop.
1985/86: 9 plinpåföljd" i förslaget till inhibitionsbestämmelse byts ut
mot "beslutet" för alt del lättare skall framgå att paragrafen endast
avser beslut av chefer. Hovrätten anser också att det inte kommit till tydligt
uttryck i förslaget till lagtext att beslul av bataljons- och kompanichefer
inte skall kunna överklagas direkt vid tingsrätt.

Hovrätten
föreslår att uttrycket "med nämnd" byts ut mot "och nämndemän"
i förslaget tiU domförhetsregler för tingsrätten.

Sveriges
domareförbund anser inte att lagen om handläggning av domstolsärenden är
ändamålsenlig vid klagan över beslut om disciplinpåföljd. För gärningar som
ligger på gränsen mellan disciplinär och straffrättslig hantering kan det
uppstå olägenheter om domstolen inte har tillgång UU disciplinpåföljderna.
Domstolen kan t. ex. finna sig vara tvungen att döma UU fängelse i stället för
ett kraftigt verkande utegångsförbud, vilken påföljd hade kunnat Ullgripas om
handläggningen varit disciplinär. En liknande skualion kan enligt förbundet
uppkomma vid åtal för en relaUvt lång utevaro. I vissa sådana fall torde tjänstgöringsförhåUandena
eUer omständigheterna i övrigt vara sådana att den långa utevaron inte kan
anses vara ägnad att medföra avsevärt men för utbildningen eller för tjänsten i
övrigt. Ansvar kan då inte komma i fråga, eftersom domstolen inte kan ålägga
påföljd för vad som nu betecknas som undanhållande. Denna gränszon har enligt
domareförbundet inte behandlats av utredningen.

Rättegångsutredningen
föreslår att det militära disciplinansvaret i domstolarna hanteras efter de
straffrättsliga reglerna och inte enligt ärendelagen. Ärendelagen är enligt
utredningen så konstruerad att den inte passar straffrättsliga frågor.
Rättegångsutredningen medger att ärendelagen erbjuder vissa fördelar jämfört
med rättegångsbalken. Utredningen erinrar om att man föreslagit vissa ändringar
i rättegångsbalken som innebär att man kan uppnå i stort sett samma fördelar
vid en hantering enligt rättegångsbalken. I fråga om rätten till fullföljd
anser utredningen att betydande fördelar kan nås om högsta domstolen görs till
slutinstans. Bland fördelarna nämner utredningen möjligheterna till enheUig
rättstillämpning och en enklare hantering av svårbedömda faU.

Föreningen
Sveriges auditörer delar MAK:s uppfattning att det kan vara lämpligt att det i
omprövningsärendet finns möjlighet göra avsteg från de formeUa handläggningsralineraa.
EnHgt föreningen bör emeUertid denna möjlighet komma tUI direkt uttryck i
lagtexten.

Föreningen
Sveriges åklagare påpekar att utredningen inte konsekvent förmått göra
disciplinförfarandet tUl ett rent förvaltningsförfarande, enär allmän domstol
enligt förslaget skall bli fullföljdsinstans. Föreningen frågar sig varför inte
åklagare och domstol redan från början skall få ta hand om de bestridda målen.
Därigenom skulle man enligt föreningen sannolikt kunna nedbringa antalet
fullföljda mål och öka rättssäkerheten.

JUSEK
anser att del bör övervägas om inte rättegångskostnadsregler

behövs motsvarande dem som nu gäller i militära rättegångslagen. Det bör

enligt JUSEK också göras möjligt för åklagare att med polismyndighetens

hjälp komplettera utredningen så att ärendet kan beredas för avgörande i

ett sammanhang utan att uppskov skall behöva meddelas. Domstolens roU 171

som
rättsskipande instans renodlas därvid.

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9 Kustartilleriets
reservofficersförbund anser att del klart skaU framgå att

ett
beslut av kompanichefen i ett disciplinärende av enklare beskaffenhet bör, vid
ett överklagande, först prövas av bataljonschefen, innan den vämpliktige
tillåts att klaga hos myndigheten. Detta torde enligt förbundet föra med sig en
jämn rättstillämpning och en avlastning i fråga om besvär över beslut av
enklare beskaffenhet.

Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund hävdar att överklagnings-liden gjorts
orimligt kort. De speciella regler som gäller under värnplikten gör att den
värnpliktige behöver möjlighet att studera gällande regler och konsukera
sakkunniga innan han avgör om han vill överklaga. Att verkställigheten ändock
skall kunna ske efter två dagar är enligt förbundet märkligt.

1.3 Det straffrättsliga ansvaret

1.3.1 AUmänna
utgångspunkter

Några
remissinstanser ifrågasätter om inle vissa yllerHgare gärningstyper bör vara
straffbelagda i fredstid.

Svea
hovrätt anser sig sålunda ha svårt att bedöma konsekvenserna av en avkriminalisering
i fredstid av brotten ohörsamhet mot vakt, missbrak av förmanskap (utom grova
fall), obehörig befälsutövning, våld eller hot mot krigsman, missfirmelse mot
krigsman, oskickligt beteende, undanhållande, övergivande av post, onykterhet
i tjänsten, förargelseväckande beteende och tjänstefel (utom grova faU). Det
hade enligt hovrätten varit värdefullt, om utredningen lagt fram statistik
utvisande i vilken omfattning de nuvarande straffbestämmelserna tillämpas.
Utredningens motiv är i denna del också ganska kortfattade påpekar hovrätten.
Det är enligt hovrättens mening inte uteslutet att de principieUa
ställningstaganden som utredningen gjort här har lett till förslag till ändring
som blivit alltför långtgående och som i praktiken kan medföra negativa
konsekvenser för disciplinen och effektiviteten inom försvarsmakten. Hovrätten
anser också att det lagtekniska system som MAK valt är svåröverskådligt.

1.3.2 Straffansvaret
i fred

RÅ
ställer sig tveksam till att rabricera svårare vägrans- och utevarobrott som
värnpliktsbrott. Enligt RA: s mening bör en mer adekvat och beskrivande
benämning övervägas. RÅ ifrågasätter även lämpligheten av all sänka
straffmaximum för värnpliktsvägran. En följd kan bli att ett mildare synsätt
läggs på ifrågavarande brott utan att några direktiv getts i en sådan riktning.

Överåklagaren
i Göteborgs åklagardistrikt påpekar att MAK: s förslag

innebär att de som vägrar vapenfri tjänst kan dömas till längre straff än de

som vägrar vämplikt. Vidare påpekar överåklagaren att enligt nu gällande

regler i rättegångsbalken kan brott för vilka är stadgat fängelse i högst sex

månader avgöras av ensamdomare. Enligt överåklagaren kan det knappast

172 vara meningen att så allvarliga brott som vägran
att göra vämplikt skall

s. 173 Kontrollera mot PDF

kunna avgöras av en
person. Med hänsyn härtUl och till att straffmaximum Prop. 1985/86: 9 bör
vara samma som i 16 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst föreslår
överåklagaren alt värnpliktsbrott bestraffas med böter eller fängelse i högst
ett år.

Lånsåklagarmyndigheten
i Östergötlands län ställer sig tveksam till den i 39 § vämpliktslagen
föreslagna allmänna bestämmelsen "eller pä annat sätt åsidosätter vad som
åligger honom i tjänsten". Formuleringen är enligt åklagarmyndigheten allför
svepande och borde helt kunna uteslutas. För att komma till rätta med
underlåtenhet att rätta sig efter beslut om åläggande av disciplinpåföljd bör
enligt myndigheten istället särskUd påföljd stadgas. Åklagarmyndigheten
diskuterar också om brottsbenämningen värnpliktsbrott är lämplig.
Länsåklagarmyndigheten kan i stället tänka sig beteckningen orderbrolt.

Åklagarmyndigheten
i Linköpings åklagardistrikt förordar att brotten rymning och lydnadsbrott står
kvar i brottsbalken, särskik som samma brott i krigstid föreslås stå kvar där.
Benämningarna rymning och lydnads-brott bör kvarstå, då beteckningen
värnpliktsbrott enligt åklagarmyndigheten är intetsägande och kanske
missvisande. Åklagarmyndigheten noterar att i den föreslagna 39 § vämpliktslagen
straffbeläggs även faU dä den värnpliktige "på annat sätt åsidosätter vad
som åligger honom i tjänsten". En så allvarlig uppsåtlig gäming att den är
ägnad att medföra avsevärt men för utbildningen eller för tjänsten i övrigt
skall enligt åklagarmyndigheten vara definierad i lagtexten. Denna föreskrift
föreslås utgå då det är angeläget att det klart finns utsagt vad som är otUlålet,
särskUt för de i regel unga värnpliktiga utan större livserfarenhet.

Östersunds
polisdistrikt anser att orden "är ägnad" i förslaget till 39§ värnpliktslagen
bör ersättas med begreppet "medfört eller kunnat medföra", eftersom
sistnämnda uttryck på ett bättre sätt omfattar de beskrivna gärningama. Orden
"är ägnad" implicerar ett uppsåt hos den värnpliktige och
polisdistriktet frågar sig om det varit lagstiftarens avsikt.

Svea
hovrätt avstyrker förslaget att sätta ner straffmaximum för de svåra lydnads-
och rymningsbrotten. Under inga omständigheter bör slraffmaximun sättas lägre
än ett års fängelse anser hovrätten. Det bör beaktas vid bestämmande av strafflaUtuderna
att häklningsmöjlighet måste finnas vid upprepade rymningar framhåller
hovrätten. Om de föreslagna sanktionerna för vägran att lyda förmans order
införs anser hovrätten att motsvarande bestämmelser i vapenfrkjänstlagen och
civilförsvarslagen bör ses över.

Också
hovrätten över Skåne och Blekinge anser att den föreslagna straffskalan för
värnpliktsbrott ger en felaktig bild av brottets straffvärde. Straffskalan för
värnpliktsbrott bör i stället enligt hovrätten uppta böter och fängelse i högst
två år.

Sveriges
advokatsamfund noterar att straffbarheten föreslås bli av-

hängig av om gärningen "är ägnad att medföra avsevärt men för utbild

ningen eller för tjänsten i övrigt". Detta kommer enligt advokatsamfundet

att leda till att gränsen mellan det straffbara och det straffria området blir

oklart. Samfundet avstyrker förslaget i sin helhet och förordar att det

nuvarande systemet bibehåUs. 173

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86: 9 Sveriges
domareförbund framhåller att placeringen av reglerna om

straffansvar
för brott under militärtjänstgöringen i en samlingsparagraf i vämpliktslagen
inte är tillfredsställande. Regleringen är enligt förbundet så central att dess
plats alltjämt bör vara i brottsbalken. Vidare är förslaget i denna del
olämpligt ur pedagogisk synvinkel och möjlighet ges inte till en Ullfredsställande
nyansering av påföljderna. Förbundet föreslår att i vart fall nuvarande
tjänstefel bör brytas ut tUl särbehandling.

Överbefälhavaren
ifrågasätter om inte den föreslagna bestämmelsen i 39 § vämpliktslagen bör
göras tillämplig på kvinnor som genomgår mUitär grandutbUdning.

Värnpliktsverket
anser att det bör övervägas att i 36 § värnpliktslagen Ullföra en bestämmelse
om påföljd i de fall då en värnpliktig underlåter att anmäla hinder som utgör laga
förfall för honom att instäUa sig tiU tjänstgöring. 1 anslutning till
förslaget rörande 38 § vämpliktslagen påpekar verket att det inte finns någon
saklig grund för att uppsåtlig utevaro från en inskrivningsförrätlning skall
vara mindre klandervärd än oaktsam utevaro från en kortare tids tjänstgöring.
Verket påminner om att det inte anses möjligt att UU tjänstgöring - i vaije
fall inte tiU värnpliktsutbildning - kalla in en värnpliktig som inte blivk
inskriven. Det finns följakUigen risk för att den som vill komma ifrån
tjänstgöringen ser del som fördelaktigt att utebli från
inskrivningsförrättningen. Därför bör det enligt verket övervägas att i
påföljdsavseende likstäUa Underlätelse att inställa sig i de båda fallen och
föreskriva dagsböter även för den som inte efterkommer kallelse tUl inskrivningsförrättning.

JO
föreslår som alternativ UU kommittéförslaget att brotten lydnads-brott, grovt
lydnadsbrott och rymning behålls i fredstid. JO påpekar att även ett passivt
lydnadsbrott som begås gemensamt av flera krigsmän blir straffbart som myteri
då uttrycket med förenat våld fått utgå ur bestämmelsen. JO ifrågasätter om en
sådan ändring har varit avsedd. JO ställer sig tveksam till förslaget att för
krigsförhållanden införa ett särskilt straffstadgande för våld eller hot mot
krigsman när brotten är riktade mot förman eller vaktpost. JO föreslår i
stället att de straffskärpningsgrander som framgår av tredje stycket i
förslaget lill 21 kap. 6 § brottsbalken kommer UU uttryck i 17 kap. 1 § samma
balk. JO ifrågasätter vidare om inte bestämmelserna om ryktesspridning till
fara för rikels säkerhet och om försummande av krigsförberedelse bör vara
tillämpliga även under beredskapstillstånd. Slutligen anser JO att 22 kap.
brottsbalken bör reserveras för slraffbud som skall Ullämpas under beredskaps-
eller krigstUlstånd. Bland annat bör alltså de straffbestämmelser som inte
föreslås upphävda finnas kvar i 22 kap. brottsbalken.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge påpekar också att den språkliga

moderniseringen av myteribestämmelsen i förslaget till 16 kap. 2 a § brotts

balken får till följd att del inle klart framgår av lagtexten att uppsåtet
skall

avse samfälld våldsutövning. Orden "med våld" bör därför inskjutas
mel

lan "hotar alt" och "sätta sig upp". Enligt hovrättens
mening bör för

brottet våld eUer hot mot förman enligl 21 kap. 6§ brottsbalken stadgas

strängare straff än för motsvarande brott mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 §

174 brottsbalken, vUket lagrum föreslås bli tillämpligt
på våld eUer hot mot

s. 175 Kontrollera mot PDF

mUitära
förmän under fredsförhällanden. Vid bedömande av huravida Prop. 1985/86: 9
grovt brott föreligger skall - liksom i fråga om grovt lydnadsbrott -särskilt
beaktas, om gärningen begåtts under strid eller i övrigt medfört särskild fara
för krigslydnaden. Att under sådana förhåUanden braka våld mot förman eller
hota därmed framstår för hovrätten som minst lika straffvärt som ordervägran i
dylika fall. Fängelse på livsUd bör ingå i straffskalan för grovt brott, i
överensstämmelse med vad som föreslås beträffande lydnadsbrott. Hovrätten anser
vidare att avkriminaliseringen av försök, förberedelse och stämpling lill våld
eller hot mot förman framstår som egendomlig mot bakgrund av att försök och
förberedelse tUl de närbesläktade brotten misshandel och våld eUer hot mot
tjänsteman är strafflelagda enligt 3 kap. 10 § resp. 17 kap. 16 § brottsbalken.
Hovrätten anför att det inte förefaller rimligt att se mildare på gärningar som
under krigstid begås mot överordnade än på motsvarande gärningar som förövas
under fredsförhållanden eller som riktar sig mot vederiikar eller underlydande.
Hovrätten anser att i vart fall försök och förberedelse till våld eUer hot mot
förman bör straffbeläggas i 21 kap. 12 § brottsbalken.

Övergivande
av post i 21 kap. 13 § brottsbalken bör enligt hovrätten bibehållas dä
straffskalan för tjänstebrott - fängelse i högst 2 år - inte kan anses
tillräckligt. Beträffande ryktesspridning till fara för rikets säkerhet i 22
kap. 5 § påpekar hovrätten att paragrafen har jämkats i redaktionellt hänseende
utan att någon saklig ändring varit åsyftad. Att orden rykte och påstående
skrivits i pluralis, kan emellertid enligt hovrätten lätt tolkas så att
spridande av enstaka falska rykten inte träffas av kriminaliseringen. Singularformen
bör därför bibehållas.

Svenska
officersförbundet anser att den föreslagna avkriminaliseringen av undanhåUande
kan vara till nackdel om en värnpliktig sätter upprepade kortare undanhållanden
i system. UtbUdningen kan spolieras inte bara för den värnpliktige utan även
för utbildningsenheten, om han har en nyckelposition. Gränsdragningen tUl
straffbelagd olovlig utevaro bör klarläggas så att missbruk av undanhållande
kan ses som sådan eller t. ex. som allvarligare lydnadsbrott.

1.3.3
Straffansvaret i krig

Svea
hovrätt anser att brotten övergivande av post och överlöpande UU fienden bör
behållas som särskilda brott liksom det särskilda stadgandet för svensk
medborgare i 22 kap. 3 § andra stycket brottsbalken.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge motsätter sig att förbudet mot samröre med fienden
flyttas tUl tjänstereglementet för försvarsmakten. Som skäl anförs att det
nuvarande i brottsbalken intagna förbudet mot sådant samröre innebär en
inskränkning av den yttrandefrihet och informationsfrihet som 2 kap. 1 § 1 och
2 regeringsformen tillförsäkrar varje medborgare gentemot det allmänna. Denna
frihet får - med vissa undantag som inte är berörda här - begränsas endast
genom lag, framhåller hovrätten. Straffbestämmelsen i 22 kap. 4§ brottsbalken
kan aUtså enligt hovrättens mening inte ersättas av reglementariska
föreskrifter.

De
i betänkandet anförda skälen för upphävande av stadgande rörande 175

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 olovlig sammankomst verkar inte övertygande, hävdar hovrätten vidare.
All man utan särskilt förfaltningsstöd kan ingripa mot sammankomster inom de mUitära
förbanden, innebär inte enligt hovrättens uppfattning att ifrågavarande
bestämmelse är obehövlig. Möjlighet måste nämligen finnas alt hindra dylika
sammankomster också utanför de mihtära anläggningarna, anser, hovrätten. Den
under rådande fredsförhållanden mer öppna attityden tiU mötesverksamhet inom
förbanden kan inte gärna tas UU intäkt för att man bör avhända sig möjligheten
att i krigstid utnyttja straffhot som ett medel att stävja skadlig
mötesverksamhet. Hovrätten avstyrker sålunda förslaget att avskaffa
bestämmelsen om olovlig sammankomst. Hovrätten framhåller dock att det kan
finnas skäl att se över stadgandet i syfte att utmejsla brottsrekvisiten tydligare.

Hovrätten
tUlstyrker att brottsbeteckningen dagtingan ändras UU obehörig kapitulation. I
den nya lydelsen har emellertid ordet obehörigen fått en sådan placering att
det enligt den närmast till hands liggande språkliga tolkningen inte syftar på
det andra ledet av villkorsbisatsen ("ger sig och sin avdelning åt
fienden") hävdar hovrätten. I tydlighetens intresse bör därför enligt
hovrätten den nuvarande avfattningen av stadgandet bibehållas eller ordet obehörigen
upprepas i beskrivningen av den andra gärningsformen.

Bestämmelsen
om förmans ansvar för folkrättsbrotl begånget av underlydande har enligt
hovrättens mening i MAK: s förslag fått ett i oUka hänseenden alltför begränsat
tillämpningsområde. För det första tar stadgandet sikte endast på brott av
underordnade krigsmän. Härigenom utesluts från det straffbara området
underlåtenhet av utländska krigsdeltagare att hindra underlydande
folkrättsstridiga handlingar. Med krigsman torde nämligen enligt definkionen i
förslaget tiU 21 kap. 2§ brottsbalken avses endast den som är
tjänstgöringsskyldig vid den svenska försvarsmakten. Från krigsfångar och
därmed jämställda kan bortses, menar hovrätten. I första och andra styckena
kriminaliseras bl. a. uUändska krigsdeltagares folkrätlskränkningar. Del bör
därför enligt hovrättens uppfattning finnas möjlighet att utdöma ansvar också
av de utländska gämingsmännens överordnade.

För
det andra — anser hovrätten — bör inte bara underlåtenhet alt

förhindra folkrättsbrott straffbeläggas utan också underlåtenhet alt beivra

sådant brott. Visserligen kan enligt den av kommktén föreslagna ordning

en svenska militära befattningshavare inskrida med påföljder endast mot

sådana folkrättskränkningar som faller utanför det kriminaliserade områ

det. Enligt vad hovrätten utvecklat i det föregående bör stadgandet i tredje

stycket dock utvidgas att gälla också för medlemmar av främmande krigs

makt med ett till äventyrs annorlunda utformat militärt ansvarssystem. För

del tredje innebär kravet att förmannen skall ha haft möjlighet att föralse

brottet en alltför kraftig inskränkning av ansvarsområdet. Som en alterna

tiv ansvarsgrund bör upptas att vederbörande känt lill att brottet begicks

anser hovrätten. För det Qärde framstår uttrycket "vad som ankommit på

honom" som alltför begränsande, hävdar hovrätten. Det förefaller närmast

ta sikte på rent formella tjänsteåligganden och bör lämpligen utbytas mot

176 "vad som stått i hans makt", vilket
uttryck nära ansluter till konventions-

texten.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Hovrätten föreslår därför
att tredje stycket får följande lydelse: "Har Prop. 1985/86: 9
folkrättsbrott förövats, skall också gärningsmannens överordnade dömas, i den
mån denne känt tiU eller kunnat föratse brottet men icke gjort vad som stått i
hans makt för att hindra eUer beivra detta."

Beträffande
förslagen rörande 21 kap. 1 § och 22 kap. 10 § brottsbalken påpekar hovrätten
att dessa lagrum delvis motsvarar nuvarande 22 kap. 16 §. Av formuleringen av
det sistnämnda lagrammet framgår, att vid krigsfara eller motsvarande
förhållanden inle samtliga bestämmelser i resp. kapitel behöver sättas i kraft
på en gång. Det möter alltså inte hinder att regeringen meddelar förordnande
angående endast visst eller vissa av stadgandena. Denna nyans har inte kommit tiU
uttryck i den föreslagna lagtexten framhåller hovrätten.

I
andra stycket i förslaget UU 22 kap. 10 § bör enligt hovrättens mening orden
"krigsfara enligt" bytas ut mot det adekvata uttrycket
"föreligger sådana förhållanden som avses i". Hovrätten hänvisar därvid
UU 21 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken.

Länsåklagarmyndigheten
i Norrbottens lån ifrågasätter om en särskild bestämmelse behövs vid våld eller
hot om våld under krigsförhåUanden. Straffskalan i 17 kap. 1 § brottsbalken med
ett maximum av fyra års fängelse synes tillräcklig även under
krigsförhållanden, anser länsåklagarmyndigheten. Hänsynen till försvarsmaktens
effektivitet motiverar enligt myndighetens mening inte heller en särbestämmelse
under krig.

ÖB
anför att del med hänsyn lill den stora betydelse posttjänsten har under
krigsförhållanden och med särskilt beaktande av de allvarliga verkningar som
kan uppkomma med avseende på såväl personal som egendom det är helt nödvändigt
att i framUden behålla övergivande av post som ett självständigt brott. En
bestämmelse motsvarande den som nu finns i 21 kap. 13 § brottsbalken bör
sålunda finnas kvar anser ÖB.

Östersunds
polisdistrikt påpekar att den föreslagna utformningen av paragrafen om våld
eller hot mot förman i motsats till den gamla inte anger vad som bör gälla vid
fall av våld eller hot mot likvärdig krigsman. Vad avser brottet onykterhet i
tjänsten kan poUsstyrelsen inte dela kommkténs uppfattning. Den militära
situationen är så specifik att straffsanktioner är starkt motiverade, hävdar
polisstyrelsen.

Föreningen
Sveriges åklagare motsätter sig den föreslagna sänkningen av slraffmaximum för
rymning och lydnadsbrott, på grund av alt den inle återspeglar någon ändrad syn
på straffvärdet hos dessa brottstyper. Förslaget skulle försvaga möjligheterna
att använda straffprocessuella tvångsmedel för ett effektivt ingripande emot
sådana brott.

Riksrevisionsverket
ifrågasätter kommitténs förslag att avskaffa av brottet missbrak av förmanskap
i 21 kap. 5 § brottsbalken. Verket anför att de värnpliktiga intar en svagare
ställning i förhållande tUl sina chefer än anställd personal. Genom kommitténs
förslag skuUe de värnpliktigas ställning försämras. Den nuvarande fyUiga
gärningsbeskrivningen kan enligt verket antas avhålla från missbruk av förmanskap.

Svea
hovrätt tar upp frågan om den författningsmässiga regleringen av

MAK: s förslag. Hovrätten hävdar att det lagtekniska system som utred

ningen valt är svåröverskådligt. Hovrätten nämner som exempel bestäm- 177

12 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 melsen om lydnadsbrott. Genom den stränga boskUlnad som utredningen
gjort mellan brott och förseelser - en distinktion som inte är alldeles klar
och som saknar motsvarighet inom specialstraffrätten - och genom att
utredningen velat utmönstra de fredstida militära brotten ur brottsbalken, har
sanktionen för vägran att i fred lyda förmans order införts såväl i
disciplinansvarslagen som i värnpliktslagen. Samtidigt har utredningen ansett
det nödvändigt att behålla det militära brottsbegreppet för krigsförhåUanden, vUket
beträffande lydnadsbrottet medfört en hänvisning tUl brottsbalken i discipUnansvarslagen.
Bestämmelserna är inte alldeles lätta att genomskåda för den som förväntas ta
ställning till om en ordervägran är ett brott eUeren disciplinförseelse, anför
hovrätten. Hovrätten tillfogar att det knappast förefaller motiverat att ha två
kapitel i brottsbalken som hänför sig till brott av krigsmän under
krigsförhållanden. Om utredningens förslag anses skola genomföras föreslår
hovrätten att alla bestämmelser om brott och förseelser, även de processueUa,
samlas i en särskild lag.

1.3.4
Straffrättsliga påföljder

Ingen
remissinstans kommenterar särskilt MAK: s förslag att disciplinstraffet för
krigsmän skall utmönstras som brottspåföljd.

1.4 Skadeståndsansvaret för försvarsmaktens personal

JO
anser att kommitténs förslag om särbehandling av värnpliktiga i skadeståndshänseende
är diskutabelt. Som skäl anför JO att de värnpliktiga arbetar under speciella
förhållanden samt utgör en resurssvag grupp i detta sammanhang. Enligt JO bör
möjligheten att förbättra materieldisciplinen genom disciplinära ingripanden
undersökas närmare innan man slutligt bestämmer sig för en särlagsliftning.

Skövde
tingsrätt anser att en särreglering i skadeståndshänseende av de värnpliktiga
är slötande med tanke på att den riktar sig mot personer som under tvång har
att fullgöra en tjänstgöring under inte obetydliga umbäranden i bl. a.
ekonomiskt hänseende. Ett tillräckligt verksamt medel för ändamålet torde vara
att ålägga ansvar för disciplinförseelse vid försummelse. I fråga om
kommitténs hänvisning Ull en förväntad kostnadsbesparing pekar tingsrätten på
att vissa av ÖB redan beordrade åtgärder torde verksamt bidra till en
reducering av materielföriusterna. För den händelse att det anses påkallat att
skärpa skadeståndsansvaret bör en lagändring omfatta arbetstagare överiag,
framhåller tingsrätten. Beträffande kommitténs förslag till lydelse av 32 a §
värnpliktslagen anmärker tingsrätten att det i betänkandet angivna undantaget
för ringa oaktsamhet bör uttryckas i lagtexten.

SSU
motsätter sig också kommitténs förslag tiU skärpt skadeståndsansvar för
värnpliktiga och stäUer sig uttryckligen bakom reservationen i
kommittébetänkandet.

Svea
hovrätt tillstyrker utredningens förslag att utvidga skadeståndsan-

178 svaret för värnpliktiga. Med värnpliktiga bör enHgt
hovrätten jämställas de

s. 179 Kontrollera mot PDF

personalkategorier som
avses i förslaget liU 2 § disciplinansvarslagen, var- Prop. 1985/86:9 vid reglema
om skadeståndsansvar kan samlas i en enda lag.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge tillstyrker också förslaget om utvidgat
skadeståndsansvar för värnpliktiga.

Sveriges
domareförbund tillstyrker i princip förslaget beträffande skadeståndsansvar
för militär personal, men har invändningar mot att ansvaret endast omfattar
materiel som har utlämnats till den värnpliktige för personligt brak. Den
lagtekniska utformningen av de föreslagna bestämmelserna är enligt förbundet otillfredsstäUande.
Avsikten är att ansvar enligt den föreslagna 32 a § värnpliktslagen skall gälla
vid sidan av ansvar enligt 4 kap. 1 § jämförd med 6 kap. 4 § 1
skadeståndslagen. Den föreslagna 32 a § kan enligt förbundet tolkas som om den
exklusivt reglerade ansvaret för VärnplikUga. Förbundet anser vidare att det är
olyckligt att värnpliktigas skadeståndsansvar regleras i två olika lagar.

Polisstyrelsen
i Östersunds polisdistrikt anser att även s.k. gemensam utrastning, t. ex. förbandsutrastning,
som lämnats ut mot personlig kvittens bör omfattas av det utvidgade
skadeståndsansvaret.

JUSEK
anser att det bör komma till uttryck i lagtexten att ansvar inte skall inträda
vid ringa oaktsamhet.

Försvarets
civilförvaltning är positiv till kommitténs förslag rörande de vämpliktigas
skadeståndsansvar. Civilförvaltningen påpekar emellertid att klara och entydiga
bestämmelser måste utfärdas om vilken materiel som omfattas av det utvidgade
skadeståndsansvaret. Därigenom uppfylls kravet på rättssäkerhet bättre, anser
civilförvaltningen. Civilförvaltningen ansluter sig till förslaget att
förvaltningen skall vara fullföljdsinstans i ersättningsärendena.

JK
avstyrker förslaget att göra försvarets civilförvaltning UU fuUföljdsin-stans i
ersättningsmålen. JK pekar också pä att de nya ersättningsreglerna kan
kritiseras då de endast omfattar värnpliktig personal. Detta intryck av
ojämlikhet kan enligt JK för en utomstående förstärkas av att ärendena
överprövas av civilförvaltningen, som i den värnpliktiges ögon kommer att
uppfattas som en företrädare för disciplinmyndigheten. JK föreslår i stället
att allmän domstol görs tiU klagoinstans enligt den ordning som föreskrivs för s.
k. förenklade tvistemål.

Överåklagaren
i Stockholm föreslår att den som har ålagts ersättningsskyldighet ges
möjlighet att få sin sak prövad av aUmän domstol med civUförvaltningen som eventueU
motpart.

Åklagarmyndigheten
i Bodens åklagardistrikt anser att det kan ifrågasättas om civilförvaltningen
bör vara besvärsinstans i ersättningsmålen då förvaltningen har att föra
statens talan i samma mål.

ÖB
ställer sig bakom förslaget om ett utvidgat skadeståndsansvar för de

värnpliktiga. Han framhåller dock att det av lagtexten bör framgå att

ersättningsskyldighet inte skall åläggas, om det varit fråga om ringa oakt

samhet. ÖB föreslår också att bestämmelser utfärdas om handläggning vid

myndigheten med avseende på utredning, avskrivning, överlämnande tiU

central myndighet och beloppsgränser. ÖB föreslår vidare att del i lag bör

läggas fast vUken beloppsgräns som gäller för de lägre chefernas rätt att

handlägga ersättningsärenden. ÖB ifrågasätter om inte en regel motsvaran- 179

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 de den som föreslås angående omprövning av bataljons- och
kompanichefs beslut i disciplinärendena bör finnas även beträffande ersättningsärendena.

Riksrevisionsverket
ifrågasätter om det föreslagna förfarandet i ersättningsärendena kommer all
fungera tillfredsställande. Riksrevisionsverket pekar också pä att
civilförvaltningen uppfattas som företrädare för staten. Verket föreslår att
man vid den fortsatta beredningen överväger om inte möjligheten att överklaga
Ull domstol bör behållas. Alternativt kan del enligt verket övervägas om
kommitténs förslag kan kompletteras med en möjlighet för den värnpliktige att
på ett enkelt sätt genom ansökan inom viss tid frän det utmätning ägt rum eller
betalning under förbehåll skedde få ersättningsfrågan hänskjuten till prövning
av domstol utan att förfarandet med fastställesetalan behöver tUlgripas.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge föreslår att en möjlighet till omprövning av ett
ersättningsärende bör finnas, dels i syfte att främja en jämn rättsUllämpning
inom förbanden, dels för att fullföljdsordningen skaU överensstämma med vad
som gäller i fråga om disciplinpåföljder.

Stockholms
tingsrätt påpekar att civUförvaltningen agerar både som företrädare för staten
och som domare. Tingsrätten förordar att den värnpliktige får möjlighet all
begära domstolsprövning utan att behöva använda sig av det invecklade faststäUelseinstitutel.

Skövde
tingsrätt anser att de allmänna domstolarna bör bli fullföljdsor-gan i stället
för försvarets civilförvaltning, varvid talan bör behandlas som tvistemål. Som
skäl anförs att det är en fördel att enhetliga regler gäller för disciplin- och
ersättningsmål. Vidare är det också ur rättssäkerhetssynpunkt av värde att
klaganden bereds möjlighet att framföra sin sak muntligt och att han får den
prövad av en fristående instans.

Sollefteå
tingsrätt anser det också olämpligt att försvarets civilförvaltning blir fullföljdsinstans
i ersättningsmål.

Föreningen
Sveriges auditörer anser alt det i lagtexten bör anges att rätten för den
värnpliktige att väcka talan vid domstol skall avse den domstol inom vars
domkrets den myndighet som ålagt ersättningsskyldigheten är lokaliserad med
möjlighet att flytta över ersältningsmälet tiU en annan domstol.

1.5 Handläggningen vid domstol av mål med militär
anknytning

RÅ
biträder kommitténs förslag att avskaffa den särskUda krigsrättsorganisationen.
En eventuell lagstiftning bör emellertid enligt RÅ föregås av en genomgripande
översyn av de allmänna domstolarnas organisation, i syfte att skapa föratsättningar
för ett effektivt domstolsväsende i krig. Den föreslagna förändringen föratsätter
enligt RÅ likaså en översyn av krigsorganisationen för polis och åklagare. SärskUd
uppmärksamhet måste därvid ägnas förundersökningsförfarandet.

Domstolsverket biträder i
huvudsak kommitténs förslag. Man förordar

dock att
tingsrättsorganisationens funktion planeras redan i fredstid samt

180 föreslår att förstärkningsenheter organiseras för att i krigstid ingå
i vissa

s. 181 Kontrollera mot PDF

Ungsrättens
organisationer. Enheterna kan enligt domstolsverket förmo- Prop. 1985/86:9 das
fylla vissa krav på rörlighet utan att för den skull behov föreligger av en organiserad
anknytning till fältförbanden.

Bristerna
i kommitténs förslag är enligt domstolsverket påtagliga, då det gäller den brottsutredande
verksamheten med anknytning till fältförhållanden. Enligt verket framstår det
som en helt otillräcklig lösning alt den brottsutredande verksamheten i krig
skulle ske inom ramen för ett krigsorganiserat civilt polis- och
åklagarväsende. Starka skäl, såsom möjligheterna till förhör, säkrande av
bevisning m. m. talar med styrka för att det i en framlida krigsorganisation
måste finnas polis- och åklagarresurser direkt kopplade tiU fälIförbanden. Om
en sådan lösning kommer att övervägas i den fortsatta beredningen av kommitténs
förslag, viU domstolsverket även peka på att fördelar ur
personalbesparingssynpunkt torde stå att finna genom att åklagare regelmässigt
förordnas till krigsauditörer vid fallförbanden. Domstolsverket menar också
att kommittén inte närmare har behandlat de frågor ur rättssäkerhetssynpunkt
som kan uppkomma för s. k. detacherade avdelningar. Enligt verket bör dessa
frågor uppmärksammas i det fortsatta beredningsarbetet av kommitténs förslag.
Vad angår det processueUa förfarandet i krigstid pekar domstolsverket på att
MAK i betänkandet har angett att vissa särskilda bestämmelser i stora delar
torde ersätta vissa specialbestämmelser som nu finns i 15 kap. militära rätlegångslagen.
Enligt domstolsverket hade det varit önskvärt med närmare analys av de följder
som är förenade med upphävandet av bl. a. 14 och 15 kap. militära rättegångslagen.

ÖB
motsätter sig kommitténs förslag att avskaffa krigsrättsorganisationen. Han
anser att krigsrättsorganisationen, med förstärkning på utredningssidan och
mindre justeringar i övrigt, har goda förutsättningar att fungera i ett
krigsläge. ÖB framhåUer vikten av en skyndsam handläggning av brottmålen med
hänsyn tiU disciplinen och ordningen inom försvarsmakten. Ur allmänpreventiv
synvinkel är det också viktigt att vissa former av brottslighet åtgärdas så
snabbt som möjligt, anför ÖB. Han påpekar vidare att det ur
kommunikationssynpunkt måste vara enkelt alt nå domstolen eftersom förbandens
transportresurser är begränsade.

Om
statsmakterna ändå skulle finna att övervägande skäl talar för den föreslagna
förändringen är det ett bestämt krav från överbefälhavarens sida att man ser
över krigsorganisationen för domstols-, åklagar- och polisväsendet. En sådan
översyn måste innebära att planering och samordning mellan berörda myndigheter
sker i fredstid, framhåller ÖB. Han hävdar också att en förändring nödvändigtvis
måste innebära, att personal från de rätts vårdande myndigheterna måste kunna
disponeras inom de delar av landet där befolkningsunderlaget genom militära trappkoncentra-tioner
kan förväntas öka i förhållandevis stor omfattning. Det krävs vidare att polis-
och åklagarpersonal förses med sådana resurser att de har möjlighet att snabbt
och effekUvt verka inom stridsområdena. Vid domstolarna måste finnas en i
förväg organiserad avdelning som med kort varsel kan förflytta sig och hålla
förhandling utom kansliorten.

Svea
hovrätt erinrar om att det i samband med 1948 års lagstiftning om

krigsrätterna ansågs ligga i öppen dag att man i krig måste ha tillgång till 181

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 rörliga krigsdomstolar. Hovrätten framhåller att det inte kan uUäsas
av MAK: s betänkande huravida detta uttalande har förlorat sin giltighet.
Hovrätten ställer sig därför mycket tveksam Ull förslaget om krigsrättens
avskaffande.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge påminner också om departementschefens yttrande i 1948
års lagstiftningsärende rörande vikten av rörliga krigsdomstolar. Även
hovrätten över Skåne och Blekinge anser att man inte kan lämna dessa yttranden
utan beaktande. De moderna krigsförbandens ökade rörlighet och den betydande
flexibiliteten i nutidens operativa planläggning har enligt hovrättens mening
snarare understrakit behovet av dyUka domstolar. Hovrätten pekar pä de problem
som kan uppstå då de militära förbanden koncentreras tUl delar av Sverige med
oförberedd och dåligt utbyggd domslolsorganisation. En domstolsorganisation som
dessutom har kvar en betydande del av sina fredsmässiga uppgifter. Handläggningen
av de däratöver tillkommande militära målen kan, befarar hovrätten, bh lika
summarisk och mindre skyndsam än vid en krigsrätt. Hovrätten anser det inle
vara lämpligt att låta den dömande verksamheten anstå UU stridshandlingarna
upphört. En sådan lösning skulle enUgt hovrättens mening inge starka
betänkligheter frän såväl rättssäkerhets- som effektivitetssynpunkt. Hovrätten
finner sig aUtså inte kunna tUlstyrka förslaget att avskaffa krigsrätterna.
Däremot bör enligt hovrätten dessas sammansättning och arbetsformer ses över
med beaktande av de i betänkandet framförda synpunkterna.

Sveriges
domareförbund tillstyrker MAK: s förslag men föreslår att domstolarna i krig
tillförsäkras militär sakkunskap.

1.6
Rättsvården vid de svenska FN-förbanden

Österunds
polisdistrikt framhåller särskUt alt den av MAK förordade lösningen rörande
den militära rättsvården vid de svenska FN-förbanden är ändamålsenlig.

182

s. 183 Kontrollera mot PDF

Bilaga4
Prop. 1985/86:9

MAK:s lagförslag

1 Förslag till

Lag om disciplinansvar för värnpliktiga

Härigenom
föreskrivs följande

Lagens
tillämpningsområde

1 § Denna lag tillämpas pä värnpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga
enligt värnpliktslagen (1941:967).

2 i Vad som i lagen sägs om värnpliktiga skall också Ullämpas på

1. kvinnor som utbildas enligt lagen (1980:1021) om
militär grundutbildning för kvinnor,

2. dem som genomgår utbildning vid förberedande officersskola
eller annan utbildning för att få anställning som officerare vid
försvarsmakten,

3. hemvärnsmän under den Ud dä de är
tjänstgöringsskyldiga,

4. dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat
särskilt avtal åtagit sig att frivilligt tjänstgöra i befattning inom
försvarsmaktens krigsorganisation under den tid då de i sådan egenskap är
tjänstgöringsskyldiga,

5. dem som är anställda i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst
vid tjänstgöring utom riket.

3 §
Då riket är i krig skall vad som sägs om värnplikUga gälla för

1. var och en som är tjänstgöringsskyldig vid
försvarsmakten,

2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga
vid försvarsmakten är skyldiga att delta i rikets försvar,

3. skyddsvakter som förordnats med stöd av 10 § lagen
(1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.,

4. sådan personal inom civilförsvaret som enligt
regeringens förordnande är skyldig att utöva samma verksamhet som
försvarsmaktens personal,

5. alla som annars vistas vid avdelningar av
försvarsmakten, när avdelningarna är i fält eller verkar under liknande
förhållanden.

4 §
Regeringen får förordna att vad som sägs i 3 § skall tillämpas, om riket är

i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är

föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig.

183

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9 S§
Vad som sägs om värnpliktiga skall också gälla för

1. krigsfångar,

2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under
vilket riket är neutralt,

3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller
krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård.

6§
Om det ej längre föreligger förhållanden som aves i 3 eller 4§, skall
regeringen föreskriva att tillämpningen av bestämmelserna i nämnda paragrafer
skall upphöra.

Åtalsanmälan

7 § En värnpliktig, som är skäligen misstänkt för ett brott som avses i
20 kap. 1-3 §§ brottsbalken eller ett annat brott varigenom han har åsidosatt
vad som åligger honom i tjänsten, skall anmälas till åtal för brottet om inte
annat följer av8§.

8 § Åtalsanmälan får underlåtas och disciplinförfarande i stället
användas i fråga om

1. brott för vilka svårare straff än böter ej
föreskrivs,

2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande
(4 kap. 7 §), snatteri (8 kap. 2 §),egenmäkUgt förfarande (8 kap. 8 §),
bedrägligt beteende (9 kap. 2 §), undandräkt (10 kap. 2 §), olovligt förfogande
(10 kap. 4 §), olovligt brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt (18
kap. 6 §), lydnadsbrott (21 kap. 3 §) och rymning (21 kap. 5 §).

Åtalsanmälan
skall dock allUd göras om

1. brottet riktar sig mot någon person utanför
försvarsmakten,

2. målsäganden har förklarat att han avser att föra
talan om enskilt anspråk,

3. det finns skäl att anta att straffet inte kommer
att stanna vid böter.

Disciplinansvar

9 §
En värnpliktig som uppsåUigen eUer av oaktsamhet åsidosätter vad han

på grund av reglementen, instruktioner, förmäns order eller i övrigt skall

iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse.
Påföljd

skall dock ej åläggas om felet är ringa.

10 § Disciplinpåföljd får åläggas även om den värnpliktige ej är i tjänst
vid tiden för beslutet.

11 § Om en åtgärd har vidtagits för att åtala en värnpliktig, får
disciplinärt förfarande ej inledas eller fortsättas i fråga om den förseelse
som avses med åtgärden.

12 $ Disciplinpåföljd får inte åläggas senare än två år efter förseelsen
om inte den värnpliktige dessförinnan underrättats enligt 25 § om vad som
anförs mot

184

s. 185 Kontrollera mot PDF

honom
eller erhållit motsvarande underrättelse från riksdagens ombudsmän Prop.
1985/86: 9 eller justitiekanslern.

Disciplinpåföljder

13 § Disciplinpåföljder är varning, extratjänst, löneavdrag och utegångsförbud.

14 § Varning skall meddelas skriftligen.

15 § Extratjänst innebär att den värnpliktige vid högst fyra tillfällen
utöver den vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan
särskild uppgift. Vid varje tillfälle får högst fyra timmar tas i anspråk för
uppgiften.

16 § Löneavdrag åläggs för högst trettio dagar och innebär avdrag på
dagersättning eller motsvarande. Kan sådant avdrag ej ske, skall mot avdraget
svarande belopp erläggas av den värnpliktige. Om storleken av löneavdrag
föreskriver regeringen.

17 § Utegångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom kasernområde,
läger eller motsvarande område att under bestämd tid, minst en och högst femton
dagar, på fritid vistas utanför ett sådant område som är upplåtet åt en viss
avdelning eller utanför en del av ett sådant område.

För
den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet avse förbud att
lämna fartyget.

18 §
Löneavdrag får åläggas jämte utegångsförbud om det särskilt krävs av

hänsyn till ordningen inom försvarsmakten.

Beslutande
myndigheter

19 § Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndighet
vid vilken den värnpliktige tjänstgör eller senast tjänstgjort, om regeringen
ej föreskriver annat.

20 8 Den som på myndighetens vägnar prövar ärenden som avses i 19 § skall
inneha lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad eller tjänsteklass.

21 § Utan hinder av vad som sägs i 20 § får bataljonschefer eller kompanichefer
eller motsvarande chefer pröva förseelser av underställd personal,

1. om förseelsen inte utgör brott och

2. om förseelsen har erkänts och ej bör medföra
svårare påföljd än varning, extratjänst, löneavdrag i högst tio dagar eller utegångsförbud
i högst fem dagar.

185

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 22 § För att biträda de myndigheter som har att handlägga
disciplinärenden skall finnas auditörer.

Auditörema
skall vara lagfarna. De förordnas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

23 §
Innan disciplinpåföljd beslutas eller åtalsanmälan sker skall yttrande

inhämtas från auditören. Sådant yttrande behövs dock ej i fråga om beslut

som meddelas av chefer enligt 21 §.

Auditören
är medansvarig för beslut som myndigheten fattar på tillstyrkan av honom.

Handläggning
av disciplinärenden

24 § Om det genom anmälan eller på annat sätt uppkommer fråga om
disciplinansvar skall myndigheten skyndsamt utreda saken.

25 § Den värnpliktige skall vid muntligt förhör underrättas om vad som
anförs mot honom och höras i saken. Om det är lämpligare får underrättelsen ske
skriftligen, varvid den värnpliktige skall uppmanas att yttra sig över vad som
anförs mot honom.

Om
det behövs skall även anmälaren och andra som kan lämna uppgifter i saken höras
muntligen eller skrifUigen. Över förhören skall föras protokoll.

26 § Vid förhöret med den värnphktige skall ett förhörsvittne om möjligt
närvara.

27 § Om myndigheten finner att ett vittne eller en sakkunnig behöver
höras vid domstol eller att någon behöver föreläggas att förete en skriftlig
handling eller ett föremål som bevis, skall myndigheten ansöka om detta hos den
allmänna underrätt inom vars område den person vistas som skall höras eller på
annat sätt berörs av åtgärden. 1 fråga om sådana åtgärder skall i Ullämpliga
delar gälla vad som föreskrivs i rättegångsbalken om bevisupptagning utom
huvudförhandling.

28 § Den värnpliktige skall innan ett ärende avgörs ha fått del av det
som framkommit under utredningen om det ej är uppenbart obehövligt.

29 § Myndighetens beslut skall grundas på vad som framkommit under
utredningen.

Av
beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.

30 § Den värnpliktige skall underrättas om myndighetens beslut och auditörens
yttrande. Han skaU även underrättas om hur han skaU göra om han vill begära
ändring av beslutet. Underrättelse får ske genom delgivning.

31 § Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd får
ärendet avskrivas.

186

s. 187 Kontrollera mot PDF

Verkställighet av
disciplinpåföljd Prop. 1985/86: 9

32 §
Beslut om disciplinpåföljd skall verkställas så snart det kan ske sedan

beslutet har vunnit laga kraft.

Om
det behövs av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten eller av annan särskild
anledning, får i beslutet förordnas att extratjänst eller utegångsförbud skall
verkställas fastän beslutet ej har vunnit laga kraft.

33 § Extratjänst och utegångsförbud om högst fem dagar får ej verkställas
på tjänstefria dagar.

34 § Verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får uppskjutas
eller avbrytas om det finns särskilda skäl. Den dag då avbrottet sker skall i
sin helhet räknas som verkställighetstid.

35 § Om flera beslut om utegångsförbud skall verkställas samtidigt, skall
påföljderna läggas samman med varandra. Den sammanlagda verkställighetstiden
får dock ej överstiga tjugofem dagar.

Vid
beslutet om sammanläggning skall den Ud avräknas under vilken påföljden redan
verkställts.

36 § Blir den som har ålagts utegångsförbud slutligen ålagd löneavdrag i
högre instans skall avräkning ske för den tid under vilken förbudet redan har
verkställts. En dags utegångsförbud skall motsvara två dagars löneavdrag.

37 § Extratjänst bortfaller om den ej verkställts innan den vämphktiges
tjänstgöringsskyldighet har upphört.

Utegångsförbud
får ej verkställas efter det att den värnpUktiges tjänstgöringsskyldighet har
upphört.

Kan
utegångsförbud ej verkställas skall det omvandlas till löneavdrag. Vad som sägs
i 36 § skall då tillämpas.

Kan
löneavdrag ej ske och erläggs ej motsvarande belopp gäller om verkställighet
vad som är föreskrivet om bötesstraff Obetalda belopp får dock ej förvandlas
till fängelse. Löneavdrag bortfaller om det ej verkställts inom tre år från det
beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft.

Tvångsmedel

38
§ En förman får omhänderta en värnplikUg som inom ett område eller ett utrymme
som nyttjas av försvarsmakten eller som iklädd militär tjänstedräkt på allmän
plats

1. anträffas så berusad att han är ur stånd att ta
vård om sig eller i övrigt utgör en fara för sig själv eller annan,

2. uppträder så att han stör den allmänna ordningen eUer
ordningen inom försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.

Omhändertagandet
får ske endast om det inte räcker med mindre ingripande åtgärder.

187

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86: 9 39 § En förman som har omhändertagit en värnpliktig skall skyndsamt
anmäla detta tUl den myndighet som anges i 19 §. Om omhändertagandet ej redan
har upphört, skall myndigheten omedelbart pröva om åtgärden skall bestå.

40 § Om omhändertagandet föranletts av berusning och den omhändertagnes
tillstånd ger anledning till det, skaU han underkastas läkarundersökning så
snart det kan ske.

41 § Den omhändertagne skall förhöras så snart som möjligt och
underrättas om anledningen Ull omhändertagandet.

42 § Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för
honom själv och så snart det inte längre finns anledning att omhänderta honom.
Frigivandet skall dock alltid äga rum senast åtta timmar efter
omhändertagandet, om det ej uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes
eget intresse att han får kvarstanna kortare tid därutöver.

Om
den omhändertagne på sannolika skäl är misstänkt för brott, för vilket kan
följa fängelse i minst ett år, får han hållas kvar tills han kan överlämnas Ull
pohsmyndighet, dock inte längre än 24 Ummar efter omhändertagandet.

43 §
AlkoholhalUga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos

den som har omhändertagits på grund av berusning skall fråntas honom om

det inte finns särskilda skäl mot detta. Beslut härom meddelas av den förman

som har omhändertagit den berasade.

Med
egendomen skall förfaras på det sätt som föreskrivs i 3 § lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhalUga drycker m. m. Beslut angående fråntagen egendom
meddelas av den myndighet som anges i 19 §. Belopp som har erhållits vid
försäljning av egendomen tillfaller staten.

Första
och andra styckena får tillämpas även i fråga om injektionssprutor eller
kanyler som kan användas för inspratning i människokroppen.

Klagan
över beslut om disciplinpåföUd

44 §
En värnpliktig som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som avses i 21 §

får hos myndigheten begära omprövning av beslutet. En sådan begäran skall

göras skrifUigen och ha inkommit Ull myndigheten senast fem dagar efter det

att den värnpliktige fick del av beslutet.

En
för sent inkommen begäran om omprövning tas inte upp till prövning.

Dä
myndigheten omprövar ett beslut, skall bestämmelserna i 20 och 23-31 §§
tillämpas.

45 § Myndigheten får förordna att vidare verkställighet av beslut om disciphnpåföljd
Ulls vidare ej får ske, om det finns skäl till det.

46 § Myndighetens beslut om disciplinpåföljd får av den värnpliktige
överklagas genom besvär hos den tingsrätt inom vars domkrets myndigheten

188

s. 189 Kontrollera mot PDF

är lokaliserad. Om
myndigheten saknar fast lokalisering bestämmer rege- Prop. 1985/86: 9
ringen vilken tingsrätt som är behörig.

47 §
Beslutet överklagas genom att en besvärshandling tillställs den myn

dighet som har meddelat beslutet. I besvärshandlingen skall anges det beslut

som överklagas.

Besvärshandlingen
skall ha inkommit till myndigheten inom fem dagar från den dag då klaganden
fick del av beslutet.

Tingsrätten
skall pröva om besvärshandhngen har inkommit i rätt tid. För sent inkomna
besvär skall avvisas.

48 § Vid prövning av besvär Ullämpas lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden. Därvid gäller vad som i den lagen sägs om ansökan.

49 § Tingsrättens beslut får överklagas genom besvär i hovrätten. Hovrättens
beslut får ej överklagas.

50 § I domstolarna förs det allmännas talan av allmän åklagare.

51 § Tingsrätten skall vid avgörande av saken bestå av en lagfaren domare
med nämnd. Vid handläggning i övrigt av ärendet är tingsrätten domför med en
lagfaren domare.

52 § Domstolen får förordna att vidare verkstälUghet av beslut om
disciplinpåföljd Ulls vidare ej får ske, om det finns skäl UU det.

Handläggning
av ersättningsärenden

53 §
Myndigheter som avses i 19 § får besluta om ersättningsskyldighet enligt

32 a § värnpliktslagen (1941:967). Vad som sägs i 20 § skall tillämpas.

Är
fråga om förluster eller skador som sammanlagt ej uppgår till visst belopp som
regeringen bestämmer får ärendet dock handläggas av chefer som avses i 21 §.

Innan
ersättningsskyldighet åläggs skall yttrande inhämtas från auditören. Sådant
yttrande behövs dock ej i fråga om beslut som meddelas enligt andra stycket.

54 § Bestämmelserna i 24-31 §§ gäller vid handläggningen av ersättningsärenden.

55 § Myndighetens beslut om ersättningsskyldighet får överklagas till
försvarets civilförvaltning genom besvär. Civilförvaltningens beslut får ej
överklagas.

Den
värnpliktige är dock oförhindrad att väcka talan mot staten vid allmän domstol.

189

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86: 9 56 § Beslut om ersättningsskyldighet får ej verkställas förrän de
har vunnit laga kraft. I övrigt gäller om verkställighet av sådana beslut vad
som sägs om verkställighet av domstols dom.

Denna
lag träder i kraft den Genom lagen upphävs

1. militära rättegångslagen (1948:472)

2. lagen (1948:473) om införande av militära
rättegångslagen

3. lagen (1973:18) om discipUnstraff för krigsmän.

Har
beslut i ersättningsmål meddelats före ikraftträdandet skall militära
rättegångslagen tillämpas angående fuUföljd av talan mot beslutet. I fråga om
verkställighet av discipUnstraff eller beslut om tillrättavisning, vilka ålagts
före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser.

Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning Ull föreskrift som har ersatts genom
bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2
Förslag till

Lag
om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels
att 21 kap. 13-14, 16 och 18-22 §§, 22 kap. 2a § och 13-18 §§, 32 kap. och 35
kap. 11 § skall upphöra att gälla,

dels
att 1 kap. 3 och 4 §§, 2 kap. 3 och 5 §§, 16 kap. 5 och 17 §§, 20 kap. 2 §, 21
kap. 1-12 §§, 22 kap. 1-12 §§, 24 kap. 2,3 och 6 §§, 27 kap. 1 §, 33 kap. 5 och
9 §§ samt 34 kap. 11 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att rabriken till 22 kap. skall lyda "Om landsförräderi m. m.",

dels
att i balken skaU införas en ny paragraf, 16 kap. 2a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap.

3§'

Med påföljd för brott förstås i Med påföljd för brott förstås i

denna
balk: denna balk:

de
allmänna straffen böter och de allmänna straffen böter och

fängelse, fängelse, samt

disciplinstraff för krigsmän, samt

villkorlig
dom, skyddstillsyn och villkorlig dom, skyddstillsyn och

överlämnande
Ull särskild vård. överlämnande Ull särskild vård.

4 §2 Om
användningen av straffen gäller i allmänhet vad i bestämmelserna om de
särskilda brotten är stadgat. Övriga påföljder må, enligt vad därom är

'Senaste
lydelse 1981:211. 2 Senaste lydelse 1975:667.

190

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:9

föreskrivet, tillämpas ändå att de ej äro nämnda i dessa
bestämmelser.

Fängelse
är att anse som svårare Fängelse är att anse som svårare påföljd än
böter och disciplinstraff. påföljd än böter.

2 kap. 3§'

För brott
som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk
lag och vid svensk domstol,

1. om
brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om det
begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen å
sådant fartyg.

2. om brottet begåtts av krigsman å område där avdelning
av krigsmakten befann sig eller om det begåtts av annan än krigsman å sådant
område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning.

3.
om brottet
förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän
inrättning,

4. om brottet begåtts inom område som
ej tillhör någon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning
eller enskild inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige.

5.
om brottet är kapning
av luftfartyg, luftfartssabotage eller folkrättsbrott eller försök till kapning
av luftfartyg eller luftfartssabotage, eller

6.
om det
lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra
år eller däröver.

För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall
än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats å svenskt
fartyg eller luftfartyg, så och eljest om det begåtts i tjänsten av befälhavaren
eller någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,

2. om brottet begåtts av någon som är
anställd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst vid tjänstgöring utom riket,

3. om brottet i annat fall begåtts av
någon som tillhör försvarsmaktens militära eller civilmilitära personal å
område där avdelning av försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av
någon annan å sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än
övning,

4. om brottet förövats mot Sverige, svensk
kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom område som
ej tiUhör någon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning
eller enskild inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning av luftfartyg,
luftfartssabotage eller folkrättsbrott eller försök till kapning av luftfartyg
eller luftfartssabotage, eller

7. om det lindrigaste straff som i
svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

' Senaste
lydelse 1973:342.

191

Prop.
1985/86:9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

5§' Åtal
för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg av
utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget eller
eljest medföljde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse,
må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av regeringen eller den
regeringen bemyndigat därtill.

Åtal för brott, som förövats utom riket, må väckas
allenast efter förordnande som i första stycket sägs. Utan dylikt förordnande
må dock åtal väckas, om brottet förövats

1. å svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av
befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,

2. av krigsman å område där avdelning av krigsmakten
befann sig.

3. i Danmark, Finland, Island

eller Norge eller å fartyg eller luft

fartyg i reguljär trafik mellan orter

belägna i Sverige eller någon av

nämnda stater, eller

4. av svensk, dansk, finsk,

isländsk eller norsk medborgare mot

svenskt intresse.

Åtal för brott, som förövats utom riket, må väckas
allenast efter förordnande som i första stycket sägs. Utan dylikt förordnande
må dock åtal väckas, om brottet förövats

1. å svenskt fartyg eller luftfartyg

eller i tjänsten av befälhavaren eller

någon som tillhörde besättningen å

sådant fartyg,

2.
av
någon som är anställd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst vid tjänstgöring
utom riket,

3.
av någon annan
som tillhör försvarsmaktens militära eller civilmilitära personal å område där
avdelning av försvarsmakten befann sig,

4.
i Danmark,
Finland, Island eller Norge eller å fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik
mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller

5. av svensk, dansk, finsk,

isländsk eller norsk medborgare mot

svenskt intresse.

21
kap. 3§ Ådagalägger samling av krigsmän uppsåt att, med förenat våld, sätta sig
upp mot förman, dömes för myte-r i, anstiftare och anförare till fängelse i
högst sex år samt annan deltagare till disciplinstraff eller fängelse i högst
fyra år.

Hava deltagare i myteri gått till förenat våld å person
eller egendom.

16 kap. 2a S

Om en samling av personer som tillhör
försvarsmaktens militära eller civilmilitära personal gemensamt hotaratt sätta
sig upp mot förmän, skall dömas för myteri till böter eller fängelse i högst
fyra år. Anstiftaren och anföraren skall dock dömas till fängelse i högst sex
år.

Har deltagarna i ett myteri gemensamt brukat våld mot
personer eller

192

' Senaste
lydelse 1974:565.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1985/86:9

dömes anstiftare och anförare till fängelse i högst
tio år eller på livstid och annan deltagare till fängelse i högst sex år.

Förövas myteri då riket är i krig och sker det under strid
eller eljest vid tillfälle då brott mot krigslydnaden medför särskild fara, dömes
till fängelse i högst tio år eller pä livstid.

egendom, skall deltagarna dömas till fängelse i
högst sex år. Anstiftaren och anföraren skall dock dömas till fängelse i högst
tio år eller på livstid.

Om brottet annars är att anse som grovt, skall dömas till
fängelse i högst tio år eller på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt
skall särskilt beaktas om gärningen har begåtts under strid eller i övrigt
medfört särskild fara för krigslydnaden.

5S'
Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller
utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten uppmanar eller
eljest söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgeriig
skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, dömes för uppvigling till böter
eller fängelse i högst sex månader.

s. 17 Kontrollera mot PDF

tjänsten.

I ringa
fall skall ej dömas till ansvar. Vid bedömande huruvida ringa fall föreligger
skall särskilt beaktas, om det förelegat endast obetydlig fara för att
uppmaningen eller försöket skulle leda till efterföljd.

Är brottet med hänsyn till att gärningsmannen sökt
förleda till allvarligt brott eller eljest att anse som grovt, skall dömas
till fängelse i högst fyra år.

21
kap. 10 § Krigsman som muntligen inför samling av krigsmän eller eljest i
meddelande till krigsmän uppmanar eller annorledes söker förleda till
lydnadsbrott eller annan gärning, varigenom krigsman åsidosätter sin
tjänsteplikt, dömes för uppvigling av k r i g s m ä n till disciplinstraff
eller fängelse i högst ett år.

För uppvigling skall dömas även den som muntligen inför en
samling av personer som tillhör försvarsmaktens militära eller civilmilitära
personal eller i meddelande till sädana personer uppmanar eller på annat sätt
söker förleda dem till en handling eller underlåtenhet som innebär an de
åsidosätter vad som åligger dem i

17 S

För
försök eller förberedelse till grovt dobbleri dömes till ansvar enligt vad i
23 kap. stadgas.

FöT
förberedelse eller stämpling till eller underlätenhet att avslöja myteri dömes
till ansvar enligt vad som sägs i 23 kap. Detsamma skall gälla för försök eller
förberedelse till grovt dobbleri.

s. 13 Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse 1970:225. 2 Senaste lydelse 1972:222.

13 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9

193

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

s. 15 Kontrollera mot PDF

20 kap. 2§'

Arbetstagare
som mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig
belöning för sin tjänsteutövning, dömes för mufbrof t till böter eller
fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren begått
gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat densamma.
Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

Vad i första stycket sägs om Vad i första stycket sägs om

arbetstagare äger motsvarande till- arbetstagare
äger motsvarande till-

lämpning på lämpning på

1. ledamot av styrelse, verk,

nämnd, kommitté eller annan sådan

myndighet som hör till staten eller

till kommun, landstingskommun,

kommunalförbund, kyrklig samfäl

lighet, allmän försäkringskassa eller

till någon sådan arbetsgivare som

avses i 1 kap. 1 § 3 lagen (1976:600)

om offentlig anställning,

2. den som utövar uppdrag som är
reglerat i författning,

3. krigsman eller annan som fullgör lagstadgad
tjänsteplikt.

4. den som utan att inneha anställ

ning eller uppdrag som nu har sagts

utövar myndighet och

5. den som i annat fall än som

avses i 1-4 på grund av förtroende-

ställning såsom syssloman eller eljest

fått att för annan sköta rättslig eller

ekonomisk angelägenhet eller öva

tillsyn å skötseln av sådan angelä

genhet.

1. ledamot av styrelse, verk,

nämnd, kommitté eller annan sådan

myndighet som hör till staten eller

till kommun, landstingskommun,

kommunalförbund, kyrklig samfäl

lighet, allmän försäkringskassa eller

till någon sådan arbetsgivare som

avses i 1 kap. 1 § 3 lagen (1976:600)

om offentlig anställning.

2. den som utövar uppdrag som är

reglerat i författning,

3. värnpliktig eller annan som

fullgör lagstadgad tjänsteplikt samt

den som utan att vara arbetstagare

eller värnpliktig omfattas av lagen

(1900:0000) om disciplinansvar för

värnpliktiga,

4. den som utan att inneha anställ

ning eller uppdrag som nu har sagts

utövar myndighet och

5. den som i annat fall än som

avses i 1-4 på grund av förtroende-

ställning såsom syssloman eller eljest

fått att för annan sköta rättslig eller

ekonomisk angelägenhet eller öva

tillsyn å skötseln av sådan angelä

genhet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

22 kap. 16 §

/ den mån det med hänsyn till krigsfara, vari riket
befinner sig, eller

21
kap. 1§ Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas när riket är i
krig.

Regeringen får förordna att bestämmelserna skall
tillämpas, om

194

Senaste
lydelse 1982:102.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1985/86:9

andra
av krig föranledda utomordentliga förhållanden finnes påkallat, äger
regeringen förordna, alt vad i 19 och 21 kap. samt i detta kapitel stadgas för
det fall att riket är i krig skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande
brott som förövas under annan tid.

riket
är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig.

Om det inte längre föreligger förhållanden som avses i
första eller andra stycket, skall regeringen förordna att tillämpningen av
bestämmelserna i detta kapitel skall upphö-

22 kap. 14 §'

Under
beredskapstillstånd och då riket är i krig skall såsom krigsman anses, förutom
den som på grund av 21 kap. 20 § eller med stöd därav givna bestämmelser är
krigsman, jämväl envar annan som är tjänstgöringsskyldig vid försvarsmakten, i
den mån ej regeringen annorlunda förordnar. Vad som sägs om krigsman skall, dä
riket är i krig, äga motsvarande tillämpning å polisman vilken, utan att vara
tjänstgöringsskyldig vid försvarsmakten, är skyldig att deltaga i rikets
försvar, å skyddsvakt som har förordnats med stöd av 10 § lagen (1940:358) med
vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. samt å den som tillhör sådan
tjänstegren inom civilförsvaret, vars personal jämlikt regeringens
förordnande är skyldig an utöva verksamhet som åvilar försvarsmakten.

Den som eljest under beredskapstillstånd eller då riket
är i krig vistas vid avdelning av försvarsmakten, som är i fält eller tjänstgör
under liknande förhållanden, skall ock

2§

Krigsmän är alla som är skyldiga att tjänstgöra vid
försvarsmakten.

Vad som sägs om krigsmän skall också tillämpas pä

1.
polismän
som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten är skyldiga att
delta i rikets försvar,

2.
skyddsvakter
som förordnats med stöd av 10 § lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till
skydd för försvaret m. m.,

3. sådan personal inom civilförsvaret
som enligt regeringens förordnande är skyldig att utöva samma verksamhet som
åvilar försvarsmaktens personal samt

4. dem som annars vistas vid avdelningar
av försvarsmakten, när avdelningarna är i fält eller verkar under liknande
förhållanden.

Senaste
lydelse 1980:579.

195

Prop.
1985/86: 9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

anses
såsom krigsman.

Beträffande
krigsfånge, khgsdelta-gare som internerats vid krig under vilket riket är
neutralt och utländsk man som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdeltagare
för att utöva sjukvård eller andlig vård skall i tillämpliga delar gälla vad
för krigsman är stadgat.

Bestämmelserna om krigsmän skall i tillämpliga delar gälla
också för krigsfångar och krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket
riket är neutralt samt för utlänningar som vistas bland krigsfångar eller
internerade krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård.

1§
Vägrar eller underlåter krigsman att lyda förmans befallning eller uppehåller
han otillbörligen befallningens fullgörande, och är det ej uppenbart au
befallningen icke angår tjänsten, dömes för lydnads-brott till disciplinstraff
eller fängelse i högst ett år.

3§
Vägrar eller underlåter krigsman au lyda en förmans order eller dröjer han otillbörligen
med att fullgöra ordern, skall dömas för lyd nåds -brott till böter eller
fängelse i högst två är. För lydnadsbrott skall dock inle dömas om det är
uppenbart att ordern inte angår tjänsten.

2§

Är
brott som i 1 § sägs au anse som grovt, skall för g r o v t lydnadsbrott dömas
till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall
särskilt beaktas, om befallningen avsett tjänsteåtgärd av större vikt eller om
brottet sken inför samlad trupp eller förövats av flera i samråd.

Var riket i krig och förövades brottet under strid eller
eljest vid tillfälle då brott mot krigslydnaden, medför särskild fara, dömes
till fängelse i högst tio år eller på livstid.

4§ Om
brottet enligt 3 § är grovt skall dömas för g rov t lydnadsbrott tdl fängelse i
högst tio år eller på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt
beaktas, om gärningen har begåtts under strid eller i övrigt medfört särskild
fara för krigs-Ivdnaden.

11§

Avviker
eller utebliver krigsman oiovligen från avdelning av krigsmakten vid vilken
han skall tjänstgöra eller vistas eller, om han skall tjänstgöra annorstädes
än vid avdelning av krigsmakten, från tjänstgöringsstället, dömes för
undanhållande till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader.

För undanhållande under hered-

5§

En krigsman, som oiovligen avviker eller uteblir frän
tjänstgöringsstället, skall dömas för rym, ning till böter eller fängelse i
högst två år.

År
brottet att anse som grovt skall dömas till fängelse i högst tio år eller på
livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om
gärningsmannen avvikit under eller i anslutning lill strid eller om gärnings-

Nuvarande lydelse

skapstillstånd eller dä riket är i krig dömes till
disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

12 §

Om
undanhållande med hänsyn till den tidrymd, under vilken gärningsmannen hållit
sig undan eller avsett att hålla sig undan, eller till arten av hans
tjänstgöring medfört eller kunnat medföra väsentligt avbräck i utbildningen
eller annat avsevärt men för tjänsten, dömes för rymning till disciplinstraff
eller fängelse i högst två år.

För rymning under beredskapstillstånd dömes till fängelse
i högst två år. Var riket i krig, dömes till fängelse i högst tio år.

22 kap. 3§ Krigsman som, då riket är i krig, går över till
fienden eller eljest frivilligt överlämnar sig åt denne, dömes föröver löpande
t ill fienden till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på
livstid.

7§

Förgriper sig krigsman med våld eller hot om våld å
krigsman i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra
honom från tjänsteåtgärd eller eljest med anledning av hans tjänst, dömes för
våld eller hot mot krigsman tdl disciplinstraff eller fängelse i högst tvä år
eller, om brottet är ringa, till disciplinstraff eller fängelse i högst sex
månader. Är brottet med hänsyn till att det inneburit fara för krigslydnaden
eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra är.

Förövar krigsman, då riket är i krig, bron som nu sagts
mot förman

Föreslagen lydelse

mannen gått över till fienden eller i övrigt frivilligt
överlämnat sig till denne.

6§

En
krigsman, som med våld eller hot om våld förgriper sig påförman i dennes
tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från att
utföra en tjänsteåtgärd eller någon annan åtgärd med anledning av hans tjänst,
skall dömas för våld eller hot mot förman till böter eller fängelse i högst två
år.

Med
förman likställs vaktposter eller andra krigsmän som tjänstgör för bevakning
eller upprätthållande av ordning.

Är brottet att anse som grovt skall dömas till fängelse i
högst sex är. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om
gärningen har

Prop. 1985/86: 9

Prop.
1985/86:9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

eller
mot vaktpost eller annan krigsman som tjänstgör för bevakning eller
upprätthållande av ordning, dömes till fängelse i högst tio år eller, om
brottet är ringa, till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader. Sker
det under strid eller eljest vid tillfälle då brott mot krigslydnaden medför
särskild fara, må dömas tdl fängelse på livstid.

begåtts
under strid eller i övrigt medfört särskild fara för krigslydnaden.

22 kap.
5§ Därest, dä riket är i krig, krigsman under strid eller eljest vid tillfälle
då brott mot krigslydnaden medför särskildfara råder krigsmän an giva sig åt
fienden eller annorledes i krigsmäns närvaro obehörigen företager något som är
ägnat att framkalla trolöshet eller modlöshet, dömes för undergrävande av
stridsviljan till fängelse pä viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på
livstid. Var faran ringa dömes tdl fängelse i högst sex år.

7§ En krigsman, som under en strid eller en liknande tillfälle
råder krigsmän alt ge sig ål fienden eller på annat sätt i krigsmäns närvaro obehörigen
företar något som är ägnat att framkalla trolöshet eller modlöshet, skall
dömas för undergrävande av strids v il jan till fängelse i högst tio år eller
på livstid.

22 kap. 8§

Underlåter
krigsman, under beredskapstillstånd eller då riket är i krig, uppsåtligen
eller av oaktsamhet att i vad pä honom ankommer sätta försvarsanstalt i
stridsberedskap, bringa avdelning i stridbart skick, anskaffa förnödenheter
eller eljest förbereda krigsföretag, dömes för försum-manäe av krigsförberedel-s
e till fängelse i högst sex år.

Är uppsåtligen begånget bron, som nu sagts med hänsyn till
att därigenom framgången av krigsföretag satts i fara eller eljest att anse
som grovt, skall dömas till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år,
eller på livstid.

8S En krigsman, som underlåter att fullgöra sin skyldighet
att sätta en försvarsanläggning i stridsberedskap, göra en avdelning
stridsberedd, anskaffa egendom eller på annat sätt förbereda en krigshandling
skall dömas för försummande av kr' g "fö rberedelse till fängelse i högst
tio år eller på livstid.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1985/86: 9

22
kap. 9§ Därest, då riket år i krig, krigsman vilken tjänstgör såsom chef för
avdelning av krigsmakten, utan att tillgängliga medel och utvägar till försvar
utnyttjats, föreskrivna förstörelseåtgärder vidtagits eller särskilt anbefallt
motstånd utförts, till fienden överlämnar stridsställning, krigsmateriel
eller annat som har avsevärd betydelse för krigföringen eller giver sig och sin
avdelning åt fienden, dömes för dagtingan till fängelse på viss tid, lägst sex
år och högst tio år, eller på livstid.

9§ Om en krigsman, som tjänstgör som chef för en avdelning
av försvarsmakten, obehörigen till fienden överlämnar en stridsställning,
krigsmateriel eller annat som har avsevärd betydelse för krigföringen eller
ger sig och sin avdelning åt fienden, skall dömas för obehörig kapitulation
till fängelse i högst tio år eller på livstid.

22 kap. 10 §

Underlåter
krigsman, dä riket är i krig, uppsåtligen eller av oaktsamhet under eller i
anslutning lill strid att till det yttersta uppfylla sin plikt att främja
krigföringen, dömes för strids för sum I i g h e t till fängelse i högst sex
år.

Är uppsåtligen
begånget brott som nu sagts med hänsyn till att därigenom framgången av
krigsföretag satts i fara eller att gärningsmannen innehade ansvarsfull
ställning eller ock eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse på
viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

10 § En krigsman, som under eller i anslutning till strid
underlåter att till det yttersta uppfylla sin plikt att främja krigföringen,
skall dömas för stridsförsumlighet till fängelse i högst tio år eller på
livstid.

18 §' Åsidosätter krigsman av försummelse, oförstånd
eller oskicklighet vad honom åligger enligt reglementen, instruktioner eller
andra aUmänna bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjänstens
beskaffenhet, dömes, om ej gärningen eljest är sårskilt belagd med straff, för
tjänstefel till disciplinstraff.

' Senaste lydelse 1975:667.

11 § En krigsman, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
åsidosätter vad som åligger honom i tjänsten, skall, om felet är av allvarlig
natur och om gärningen ej är särskilt belagd med straff, dömas för tjänstebrott
till fängelse i högst två år.

Prop.
1985/86:9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

År felet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.

Som tjänstefel anses icke i något fall att krigsman, som
är anställd vid försvarsmakten, deltager i strejk eller därmed jämförlig
stridsåtgärd.

12
§ För försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att
avslöja rymning skall dömas till ansvar enligt 23 kap.

22 kap.

Krigsartiklar

Den som. då riket är i krig,

1. hindrar, missleder eller förråder
krigsfolk eller andra som äro verksamma för försvaret av riket eller förleder
dem Ull myteri, trolöshet eller modlöshet.

2. iörtkdex, fördärvar eller skadar
befästning, krigsmateriel, fabrik, förråd, kraftanläggning, trafikled, fartyg
eller annat av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen,

3. genom osann framställning sprider
misströstan bland allmänheten,

4. åt fienden anskaffar krigsfolk,

tjänstbarheter, förnödenheter eller

understöd, eller

5. begår annan dylik förrädisk

gärning, dömes, om gärningen är

ägnad att medföra avsevärt men för

rikets krigsmakt eller eljest för försva

ret av riket eller för folkförsörjningen

eller innefattar avsevärt bistånd åt

fienden, för lan ds förräderi till

fängelse på viss tid, lägst fyra och

högst tio år, eUer på livstid.

År gärning som i första stycket sägs endast i mindre mån
ägnad att medföra men för försvaret av riket eller för folkförsörjningen eller
innefattar den ringare bistånd åt fienden än där sägs, dömes för landssvek
till

Om landsförräderi m. m.

Den som, då riket är i krig,

1. hindrar, missleder eller förråder
dem som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri,
trolöshet eller modlöshet,

2.
förråder,
förstör eller skadar egendom som är av betydelse för totalförsvaret.

3.
åt fienden
anskaffar krigsfolk, egendom eller tjänster, eller

4.
begår annan
liknande förrädisk gärning,

skall, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för
totalförsvaret eller innefattar avsevärt bistånd åt fienden, dömas iör lands-förräderiliW
fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

2 §

Om en gärning enligt 1 § endast i mindre mån. är ägnad att
medföra men för totalförsvaret eller om den

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:9

fängelse i högst sex år. Bestod gärningen i anskaffande
av tjänstbarheter eller förnödenheter eller i annan tjänst åt fienden inom
område som var besatt av denne, och kunde gärningen med hänsyn till
befolkningens behov, gärningsmannens försörjning eller andra särskilda
förhållanden ej anses otillbörlig, skall ej dömas till ansvar.

innefattar
ringare bistånd åt fienden än som där sägs, skall dörruis för landssvek till
fängelse i högst sex år.

2§
Begår någon av oaktsamhet gärning som avses i 1 § dömes för landsskadlig
vårdslöshet lill fängelse i högst fyra år.

3§
Begår någon av oaktsamhet en gärning enligt 1 eller 2 § skall han dömas för landsskadlig
vårdslöshet till fängelse i högst fyra år.

4 §

Består en gäming enligt 1-3 §§ i anskaffande av egendom
eller tjänster åt fienden inom ett område som är besatt av denne och kan
gärningen med hänsyn tdl befolkningens behov, gärningsmannens försörjning eller
andra särskilda förhållanden ej anses otillbörlig, skall ej dömas till ansvar.

2a §'
Om någon under beredskapstillstånd eller dä riket är i krig bland allmänheten
sprider eller till främmande makt framför eller låter framkomma fabkt rykte
eller annat osant påstående som är ägnat att framkalla fara för rikets
säkerhet, dömes för ryktesspridning till fara för rikets säkerhet till böter
eller fängelse i högst två år.

6§ Krigsman som, då riket år i krig, bland krigsmän
sprider falskt rykte eller annat osant påstående, ägnat att

5§

Om någon, då riket är i krig, bland allmänheten
sprider eller till främmande makt framför eller låter släppa fram falska
rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla fara för
rikets säkerhet, skall han dömas för ryktesspridning till fara för rikets
säkerhet till böter eller fängelse i högst två år.

Detsamma skall gälla om någon bland krigsmän sprider
falska rykten eller andra osanna påståenden, som är ägnade att framkalla
trolöshet eller modlöshet.

•
Senaste lydelse 1976:509.

201

Prop.
1985/86: 9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

framkalla
trolöshet eller modlöshet, dömes för försvarsskadlig ryktesspridning till
disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

11 §
Den som vid krigföring, genom att använda stridsmedel ägnat att förorsaka
onödigt lidande eller genom att missbruka kännetecknet röda korset eller annorledes,
förfar på sätt som står i strid mot gällande avtal med främmande makt eller
allmänt erkända folkrättsliga grundsatser, dömes för folkrättsbrott till
fängelse i högst fyra år; är brottet ringa, må dömas till böter eller, om han
är krigsman, till disciplinstraff. För folkrättsbrott dömes jämväl den som i
annat fall än vid krigföring åsidosätter vad som skall iakttagas enligt sådana
avtal eller grundsatser angående skydd för sårade, sjuka och skeppsbrutna vid
stridskrafter i fält eller till sjöss, krigsfångar eller civilpersoner under
krigstid eller eljest angående ockupation, och därigenom orsakar skada ä
person, kroppsligt eller själsligt lidande eller ock annan skada eller
olägenhet som ej är ringa.

6§ Den som gör sig skyldig till en svår överträdelse av
något sådant avtal med främmande makt eller någon sådan allmänt erkänd
grundsats som rör den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter,
skall dömas för folkrättsbrott till fängelse i högst fyra år. Sådana svåra
överträdelser är bland andra

1. att använda stridsmedel som är
förbjudna enligt folkrätten,

2. att missbruka kännetecknet röda
korset. Förenta Nationernas kännetecken, civilförsvarets internationella
kännetecken, parlamentära flaggor eller andra internationellt erkända
kännetecken eller att med hjälp av förrädiskt förfarande av något annat slag
döda eller skada en motståndare,

3. att anfalla civilbefolkning, civilpersoner
eller den som är försatt ur stridbart skick,

4. att folkrättsstridigt inleda ett

urskillningslöst anfall med vetskap

om att anfallet kommer att förorsaka

synnerligen svåra förluster eller ska

dor på civilpersoner eller civd egen

dom,

5. att inleda anfall mot anläggningar
eller installationer som åtnjuter särskilt folkrättsligt skydd,

6. att tillfoga av folkrätten särskilt
skyddade personer allvarligt lidande, att tvinga krigsfångar eller civilpersoner
att tjänstgöra hos deras motparts väpnade styrkor eller att i strid mot
folkrätten beröva civilpersoner friheten,

7. att, i andra fall än som har sagts
förut, godtyckligt och i stor omfatt-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1985/86:9

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse pä viss tid,
lägst två och högst tio är, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om det förövats genom ett stort antal skilda
handlingar eller om därigenom eljest många människor dödats eller skadats
eller omfattande egendomsförlust uppkommit.

ning förstöra eller tillägna sig egendom som åtnjuter ett
särskilt folkrättsligt skydd.

Är
brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst tio år eller pä livstid. Vid
bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har förövats genom
ett stort antal skilda handlingar eller om i övrigt människor dödats eller
skadats eller omfattande egendomsförlust uppkommit på grund av brottet.

Om ett folkrättsbrott har begåtts av den som är krigsman,
skall också hans förman dömas i den män denne haft möjlighet att förutse
brottet, men inte gjort vad som ankommit pä honom för att förhindra detta.

12 §

För
försök, förberedelse eller stämpling till landsförräderi, landssvek eller
överlöpande till fienden dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Som stämpling
skall även anses att träda i förbindelse med fienden för att förbereda,
möjliggöra eller underlätta att brott som nu sagts må förövas. För förberedelse
eller stämpling under tid, då riket hotas av krig, ockupation eller andra
fientligheter, dömes till ansvar ändå att fientligheter icke utbrutit.

Den som underlåter att avslöja landsförräderi, landssvek
eller överlöpande till fienden, dömes ock till ansvar enligt vad i 23 kap.
sägs; och skall till sådant ansvar dömas jämväl om han icke insett men bort
inse att brottet var å färde.

7§
För försök, förberedelse eller stämpling till landsförräderi eller landssvek
skall dömas till ansvar enligt 23 kap. Som stämpling skall även anses att träda
i förbindelse med fienden för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att
brott som nu sagts förövas. För förberedelse eller stämpling under tid, då
riket hotas av krig, ockupation eller andra fientligheter, skall dömas till
ansvar trots att fientligheter icke utbrutit.

Den som underlåter att avslöja landsförräderi eller
landssvek, skall också dömas till ansvar enligt 23 kap. Till sådant ansvar
skall han dömas även om han inte insett men bort inse att brottet höll på att
ske.

13 §
Har under krig brott förövats av någon som därvid icke saknat anledning antaga
att gärningen enligt krigsbruk var tillåten, må dömas till lindrigare straff
än för gärningen är stad-

8§
Har brott förövats av någon som därvid icke saknat anledning att anta att
gärningen enligt krigsbruk var tillåten, får dömas till lindrigare straff än
för gärningen är stadgat. Är

Prop.
1985/86:9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

gat.
Äro omständighetema synnerligen mildrande, skall ej dömas till ansvar.

omständigheterna
synnerligen mildrande, skall ej dömas till ansvar.

15 §

Därest, dä riket är i krig, gärning som avses i 21
kap. eller i detta kapitel förövas mot stat, vilken år förbunden med riket, mot
sådan stats krigsmakt eller mot någon som tillhör denna, skall vad som är
stadgat om enahanda gärning mot riket, dess krigsmakt eller krigsman äga
motsvarande tillämpning.

16 §'

9§ Om en gärning enligt 21 kap. eller enligt detta
kapitel förövas mot en stat som är förbunden med riket, mot en sådan stats
försvarsmakt eller mot någon som tillhör denrut, skall vad som är stadgat om
sådana gärningar mot riket, dess försvarsmakt eller krigsmän tillämpas.

10 §

Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari
riket har befunnit sig får regeringen förordna att vad som sägs i 19 kap. och
detta kapitel för den händelse att riket är i krig även skall tillämpas i dessa
fall.

Om det inte längre råder krig eller krigsfara enligt
första stycket skall regeringen förordna att tillämpningen av dessa
bestämmelser skall upphöra.

Om riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat
av främmande makt utan att militärt motstånd förekommer, skall likaledes
beträffande brott som förövas under sådan tid i tillämpliga delar gälla vad i
de nämnda kapitlen finnes stadgat för det fall att riket är i krig. Därvid
skall vad som sägs om rikets försvar äga tillämpning å motståndsverksamheten
och vad som sägs om fienden äga tillämpning ä ockupationsmakten.

11 §
Om riket är helt eller delvis ockuperat av främmande nuikt utan att militärt
motstånd förekommer, skall vad som sägs i 19 och 21 kap. samt i detta kapitel
om rikets försvar tillämpas på motståndsverksamheten; vad som sägs om fienden
skall tillämpas pä ockupationsrruikten.

204

t
Senaste lydelse 1974:565.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:9

17 § Med fiende
likställes i detta kapitel främmande makt med vilken riket ej är i krig, om
fara år att krig med den makten kan uppkomma.

12 § Med fiende
likställs i 21 kap. och detta kapitel främmande makt med vilken riket ej är i
krig om fara är att krig kan uppkomma med den makten.

24 kap. 2§'

Om polisman, som
skall verkställa tjänsteåtgärd, mötes eller angripes med våld eller hot om
våld, må han för åtgärdens genomförande braka det våld som med hänsyn tUl
omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma gäller sådan vaktpost eller
annan krigsman eller civilförsvarspersonal under civilförsvarsberedskap,
som fullgör polisuppgift eller tjänstgör för bevakning eller för att
upprätthålla ordning.

Om
polisman, som skall verkställa tjänsteåtgärd, mötes eller angripes med våld
eller hot om våld, må han för åtgärdens genomförande bruka det våld som med
hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma gäller sådan
vaktpost eller annan som tjänstgör vid avdelning avförsvarsmakten eller
civilförsvarspersonal under civilförsvarsberedskap, som fullgör polisuppgift
eller tjänstgör för bevakning eller för att upprätthälla ordning. Rymmer fånge
eller den som är häktad, anhållen eller eljest berövad friheten eller sätter
han sig med våld eller hot om våld till motvärn eller gör han på annat sätt
motstånd mot någon under vars uppsikt han står, då denne skall hålla honom Ull
ordningen, må ock till rymningens hindrande eller ordningens upprätthållande
brukas det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Om
någon som skall häktas, anhållas eller eljest berövas friheten söker undkomma
eller hindra den som äger verkställa åtgärden, må jämväl brukas våld enligt vad
nu är sagt. Detsamma skall gälla därest, i fall som avses i detta stycke,
motstånd övas av annan än förut nämnts.

Om
en polisman eller annan som avses i första stycket eller den, som med stöd av
lag eller annan författning har förordnats av myndighet att medverka Ull att upprätthälla
allmän ordning eller säkerhet eller att utföra bevakning eller annan tillsyn,
skall med laga rätt avvisa eller avlägsna någon från ett visst område eller
utrymme, får han, om han möts av motstånd, även i andra fall än som sägs i
första och andra styckena för att genomföra åtgärden bruka det våld som med
hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma gäller när någon
som nu nämnts eller annan i myndighetsutövning med laga rätt skall verkställa kroppsvisitation,
kroppsbesiktning, husrannsakan eller beslag eller annat omhändertagande av
egendom.

Har någon enligt denna
paragraf rätt att braka våld, äger envar som kommer honom till hjälp samma
rätt.

• Senaste lydelse
1980:579.

205

Prop. 1985/86: 9
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 § '

Vid
myteri eUer under strid, så ock eljest vid tillfälle, då brott mot krigslydnaden
medför särskild fara, må krigsman mot underlydande som visar ohörsamhet bruka
det våld som är nödigt för att upprätthålla krigslydnaden.

I fall som nu avses skall
vad i 2 § UUämpning.

Vid myteri eller under
strid, så ock eljest vid tillfälle, då brott mot krigslydnaden medför särskild
fara, får förman inom försvarsmakten mot underlydande som visar ohörsamhet
bruka det våld som är nödigt för att upprätthålla krigslydnaden, fjärde stycket
sägs äga motsvarande

Gärning
som någon begått på befallning av den under vars lydnad han står skall ej
medföra ansvar för honom, om han med hänsyn Ull lydnadsförhållandets art,
gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt hade att efterkomma
befallningen.

6 §

Gärning
som någon begått på order av den under vars lydnad han står skall ej medföra
ansvar för honom, om han med hänsyn Ull lydnadsförhållandets art, gärningens
beskaffenhet och omständigheterna i övrigt hade att lyda ordern.

27
kap. 1§ Villkorlig dom må meddelas för brott vara kan följa fängelse, om det
med hänsyn främst UU den tilltalades karaktär och personliga förhåUanden i
övrigt finnes grandad anledning antaga att övervakning eller annan mera
ingripande åtgärd ej erfordras för att avhålla honom från vidare brottslighet.

Villkorlig
dom må ej meddelas. Villkorlig dom må ej meddelas,

om på grand av brottets
svårhet eller om på grand av brottets svårhet eller

eljest hinder möter
av hänsyn till allmän laglydnad. I fråga om brott av krigsmän må villkorlig
dom ej brukas, med mindre det finnes kunna ske utan fara för krigslydnaden
och ordningen inom försvarsmakten.

eljest hinder
möter av hänsyn till allmän laglydnad. I fråga om brott av krigsman må
villkorlig dom ej brukas, med mindre det finnes kunna ske utan fara för
krigslydnaden och ordningen inom krigsmakten.

33 kap.

5§

Dömes någon till fängelse
på viss tid eller förordnar rätten, med till-lämpning av 34 kap. 1 § 1, att
sådan påföljd skall avse ytterHgare brott, och har den dömde med anledning

Dömes någon till fängelse
på viss Ud eller förordnar rätten, med till-lämpning av 34 kap. 1 § 1, att
sådan påföljd skall avse ytterUgare brott, och har den dömde med anledning

206

1 Senaste lydelse
1980:579.

2 Senaste lydelse
1981:211.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:9

vandet.

Undanröjes
villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället Ull fängelse på viss
tid, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihetsberövande, som
föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom
förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även
ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke
tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Dömes någon till böter
eller disci- Dömes någon till böter och har plinstraffoch har han med
anledning han med anledning av misstanke om

av misstanke om brott, som
prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra
timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest
eller intagen på rättspsykiatrisk kUnik enligt 9 § lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet. Ull den del därander
icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under
vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen
angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt
fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet
skall anses helt verkställt genom frihetsberö-

av misstanke om brott, som
prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i första
stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd
genom frihetsberövandet.

av misstanke om brott, som
prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra
timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad eller intagen på rättspsykiatrisk
klinik enligt 9§ lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål,
skall tiden för frihetsberövandet, till den del därander icke samUdigt skett
verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda
påföljden verkstäUts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar
påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet
ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

brott, som prövats genom
dom i målet, varit berövad friheten pä sätt som angives i första stycket, må
förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

9§'

Vid
bestämmande av straff för brott av arbetstagare må hänsyn tagas till avskedande
eller annan följd av brottet som är medgiven enhgt arbetsavtalet eller enligt
författning, som gäller för anställningsförhållandet, och må böter eller

Vid
bestämmande av straff för brott av arbetstagare må hänsyn tagas till avskedande
eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet eller enligt
författning, som gäller för anställningsförhållandet, och må böter som

■ Senaste lydelse
1975:667.

207

Prop. 1985/86:9
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

disciplinstraff
som eljest skolat eljest skolat ådömas helt eftergi-

ådömas helt eftergivas. vas.

Med
arbetstagare likställes den som utövar uppdrag åt annan.

Vad
som i första stycket sägs skall i tillämpliga delar även gälla den som omfattas
av lagen (1900:0000) om disciplinansvar för värnpliktiga.

34
kap. 11 §•

Förekommer
till verkställighet pä Förekommer till verkställighet på

en gäng dom på fängelse pä livstid en gäng dom på fängelse på livstid

och dom pä böter, förvandlingsstraff och dom på böter, förvandlingsstraff

för böter, fängelse på viss tid, viU- för böter, fängelse på viss tid, vill

korlig dom, skyddstillsyn eller disci- korlig dom eller skyddstillsyn skall

plinstraff skall Uvstidsstraffet träda i livstidsstraffet träda i stället för den

stället för den andra påföljden. andra påföljden.

Om
en dom på fängelse pä viss tid i Om en dom på fängelse på viss tid i

minst två år och en dom på böter minst två år och en dom på böter som

eller disciplinstraff som har medde- har meddelats innan
fängelsestraffet

lats innan fängelsestraffet har börjat har börjat avtjänas
förekommer till

avtjänas förekommer till verkställig- verkställighet på en
gång, skall fäng-

het på en gäng, skall fängelsestraffet elsestraffet träda i
stället för böter-

träda i stället för böterna eller disci- na.

plinstraffet.

Denna
lag träder i kraft den

Efter
ikraftträdandet får ej dömas Ull disciplinstraff. Vid tillämpning av äldre
straffbestämmelser skall vad som sägs om disciplinstraff i stället avse böter.

I övrigt skall 5 § första
och andra styckena lagen (1964:163) om införande av brottsbalken tillämpas.

208

3
Förslag till

Lag om
ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom
föreskrivs i fråga om värnpUktslagen (1941:967) att i lagen skall införas en ny
paragraf, 32a §, av nedan angivna lydelse och att 31, 32,38 och 39 §§ skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

31
§2

Värnpliktig inkallas tiU tjänstgö- VärnpUktig inkallas til! tjänstgö-

ring genom personlig
order. Inkal- ring genom personlig order. Inkal-

1 Senaste
lydelse 1981:211.

2 Senaste
lydelse 1975":555.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:
9

lelse må
dock, där regeringen så förordnar, ske på annat ändamålsenligt sätt.

lelse må dock, där regeringen så förordnar, ske på annat
ändamålsenligt sätt.

Värnpliktig
skall efterkomma kallelse till tjänstgöring. År han av laga förfall hindrad
att inställa sig, skall han så snart del kan ske anmäla förfallet till den som
utfärdat kallelsen.

32 § '

Värnpliktig
skall efterkomma kallelse till tjänstgöring. Är han av laga förfall hindrad
att inställa sig, skall han så snart det kan ske anmäla förfallet till den som
utfärdat kallelsen.

Vämpliktig skall ställa sig till efterrättelse de
tjänstgöringsföreskrifter som meddelas honom.

Värnpliktig
skall lyda de order som en förman ger honom, om det ej är uppenbart att ordern
inte angår tjänsten.

Värnpliktig skall även i övrigt rätta sig efter de
tjänstgöringsföreskrifter som gäller för honom.

32a §

Värnpliktig skall vårda och ansvara för materiel som han
har hand om. Han är skyldig att ersätta förlust eller annan skada som han uppsåtligen
eller av oaktsamhet vållar i fråga om materiel, som har utlämnats till honom
för personligt bruk.

38 §2

Värnpliktig, som av oaktsamhet underlåter att
efterkomma kallelse till tjänstgöring, döms tdl böter.

39 i

Värnpliktig, som oiovligen avviker eller uteblir
från tjänsten, vägrar eller underlåter att lyda en förmans order eller på annat
sätt åsidosätter vad som åligger honom i tjänsten, döms, om gärningen är ägnad
att medföra avse-

' Senaste lydelse 1969:378.

2 Förutvarande 38 § upphävd genom 1969:378.

Fönirvarande
39 § upphävd genom 1969:378.

14 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9

209

Prop.
1985/86:9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

värt men jC' utbildningen eller för tjänsten i
övrigt, för värnplikts-brott lill böter eller fängelse i högst sex månader.

Ansvar enligt första stycket inträder ej om gärningen är
belagd med straff enligt brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom
föreskrivs att 7 kap. 8 § och 10 kap. 4 I lagen (1976:600) om offentlig
anställning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

7 kap. 8§

Om förflyttning av den som är utnämnd Ull ordinarie
domare föreskrives i regeringsformen.

Arbetstagare
hos staten som är anställd med fullmakt får förflyttas till annan statlig
tjänst, som tillsättes med fullmakt. Inom försvarsmakten får dessutom
arbetstagare, som är krigsman och anställd med förordnande Ulls vidare,
förflyttas till annan anställning avsedd för krigsman enligt de närmare
föreskrifter som regeringen meddelar.

Arbetstagare
hos staten som är anställd med fullmakt får förflyttas till annan statlig
tjänst, som tillsättes med fullmakt. Inom försvarsmakten får dessutom
arbetstagare som har militär eller civilmilitär tjänst och som är anställd med
förordnande tills vidare, förflyttas till annan sådan tjänst enligt de närmare
föreskrifter som regeringen meddelar.

10 kap.

4§'

Disciplinpåföljd som avses i 1-3 §§ får ej åläggas

1.
krigsman, som är underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken,

I Senaste lydelse 1980:18.

Disciplinpåföljd som avses i 1-3 §§ får ej åläggas

1.
den som lyder under lagen (1900:0000) om disciplinansvar för värnpliktiga.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:9

2.
hälso-
och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens tiUsyn,
för förseelse i denna yrkesutövning av sådan beskaffenhet att den skall prövas
av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,

3.
veterinär,
som står under lantbruksstyrelsens inseende, om förseelsen har skett i
utövning av veterinäryrket.

2.
hälso-
och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens
tillsyn, för förseelse i denna yrkesutövning av sådan beskaffenhet att den
skall prövas av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,

3.
veterinär,
som står under lantbruksstyrelsens inseende, om förseelsen har skett i
utövning av veterinäryrket.

Denna lag träder i kraft den

5 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1980:1021) om militär grundutbildning

för
kvinnor

Härigenom
föreskrivs att 6 § lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Sedan en kvinna har antagits till grundutbildningen gäller
34, 35 och 37 §§ värnpliktslagen (1941:967) för henne tills utbildningen
slutar.

6§

Sedan en kvinna har antagits Ull grundutbildningen gäller J2,
32a, 34, 35 och 37 §§ värnpliktslagen (1941:967) för henne tills utbildningen
slutar.

Denna lag träder i kraft den

6 Förslag till

Lag om
ändring i rättegångsbalken

Härigenom
föreskrivs att 2 kap. 2 §, 24 kap. 22 § samt 48 kap. 5 och 15 §§
rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

2 kap.

2§'

Hovrätt tillkommer att som första Hovrätt tillkommer att som första

domstol
upptaga mål om ansvar eller domstol upptaga mål om ansvar eller

' Senaste lydelse 1974:573.

211

Prop. 1985/86:9 Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

enskilt
anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts
av domare i allmän underrätt eller krigsrätt eller av konkursdomare,
inskrivningsdomare eller annan som vid inskrivningsmyndighet har förordnats
att handlägga inskrivningsärende.

Hovrätt är i övrigt första
domstol i lag.

enskilt anspråk på grund
av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av domare i allmän
underrätt eller av konkursdomare, inskrivningsdomare eller annan som vid
inskrivningsmyndighet har förordnats att haiidlägga inskrivningsärende, mål,
beträffande vilka så föreskrives i

212

24
kap. 22 §'

Den som är häktad skall
utan Den som är häktad skall utan dröjsmål föras till allmänt häkte,
dröjsmål föras till allmänt häkte. Häktad krigsman må dock i stället föras till
militärhäkte.

Rätten
eller åklagaren får även besluta att den häktade, sedan han överförts till
häkte, skall för förhör eller annan åtgärd inställas på en plats utom häktet.

Om
förvaring av häktad som undergår eller undergått rättspsykiatrisk undersökning
gäller särskilda bestämmelser.

48
kap. 5 §2

Strafföreläggande
får icke utfärdas,

om
föratsättningar för allmänt åtal ej föreligga,

om i
föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens
vetskap föreligga Ull bedömning,

om
målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning
av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas.

I
fråga om villkor för användning av strafföreläggande i militärt brottmål gälla
särskilda bestämmelser.

15
§2

Föreläggande
av ordningsbot får Föreläggande av ordningsbot får

icke
utfärdas, icke utfärdas,

om
den misstänkte förnekar gär- om den misstänkte förnekar gär-

ningen, ningen.

'Senaste
lydelse 1981:1294. 2 Senaste lydelse 1975:670.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:9

om i föreläggandet ej
upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt polismannens vetskap
föreligga till bedömning, eller

om det föreligger
anledning att antaga att talan om enskilt anspråk kommer att föras.

om
i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt
polismannens vetskap föreligga till bedömning,

om
det föreligger anledning att antaga att talan om enskilt anspråk kommer att
föras, eller

om det föreligger anledning att antaga ati brottet bör föranleda disciplinstraff
för krigsman.

Föreläggande
bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara påkallat att åklagare
prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brottet.

Denna
lag träder i kraft den

7 Förslag till

Lag om
ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom föreskrivs att 3
kap. 10 § skadeståndslagen (1972:207) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

10
§'

Talan om ersättning enligt
2 § med anledning av dom eller beslut av högsta domstolen, regeringsrätten,
hovrätt, allmän underrätt eller krigsrätt väckes vid den domstol som enligt 2
kap. 2 § eller 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behörig att upptaga där angivna
mål på grund av brott av domare vid den domstol som meddelat domen eller
beslutet. Motsvarande gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med
anledning av beslut eller åtgärd av någon som anges i nämnda lagrum i
rättegångsbalken. Sådan talan med anledning av beslut av riksdagen eller
regeringen väckes i högsta domstolen.

Talan om ersättning enligt
2 § med anledning av dom eller beslut av högsta domstolen, regeringsrätten,
hovrätt eller allmän underrätt väckes vid den domstol som enligt 2 kap. 2 §
eller 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behörig att upptaga där angivna mål på
grund av brott av domare vid den domstol som meddelat domen eller beslutet.
Motsvarande gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med anledning av
beslut eller åtgärd av någon som anges i nämnda lagrum i rättegångsbalken. Sådan
talan med anledning av beslut av riksdagen eller regeringen väckes i högsta
domstolen.

Denna lag träder i kraft
den ' Senaste lydelse 1974:576.

213

Prop.
1985/86:9

8 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1974:515) om
ersättning vid frihetsinskränkning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Den som på grund av misstanke om flera brott har utsatts
för en sådan frihetsinskränkning som avses i första stycket har rätt till
ersättning av staten, om det beträffande något av brotten inträffar en
omständighet som nämnts i första stycket 1-3 och det är uppenbart att
frihetsinskränkningen inte skulle ha beslutats endast för den övriga
brottsligheten.

1§'

Den som har varit häktad pä grund av misstanke om ett
eller flera brott eller som till följd av sådan misstanke under mer än 24
timmar i sträck har varit anhållen, underkastad reseförbud, intagen på rättspsykiatrisk
kUnik, tagen i förvarsarrest eller tagen i förvar genom beslut av befälhavare
pä fartyg eller luftfartyg eller av beskickning eller konsulat har rätt till
ersättning av staten, om

1. frikännande dom meddelas,

2. åtalet avvisas eller avskrivs,

3. förundersökning avslutas utan att
åtal väcks eller, såvitt gäller förvarsarrest, beslutet härom upphävs utan att
målet hänskjuts till rättegång eller disciplinstraff åläggs, eller

Den som har varit häktad på grand av misstanke om ett
eller flera brott eller som till följd av sådan misstanke under mer än 24
timmar i sträck har varit anhållen, underkastad reseförbud, intagen pä rättspsykiatrisk
klinik eller tagen i förvar genom beslut av befälhavare på fartyg eUer
luftfartyg eller av beskickning eller konsulat har rätt till ersättning av
staten, om

1.
frikännande dom
meddelas,

2.
åtalet avvisas
eller avskrivs,

3.
förundersökning
avslutas utan att åtal väcks, eller

4. beslutet om frihetsinskränkning genom avslag på häktningsframstält-ning
eller efter överprövning, fullföljd av talan eller anlitande av särskilt
rättsmedel upphävs eller ersätts av beslut om mindre ingripande åtgärd eller
undanröjs utan förordnande om ny handläggning.

214

' Senaste
lydelse 1980:422.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:9

straffbestämmelse
och det är uppenbart att frihetsinskränkningen vid en sådan bedömning inte
skulle ha beslutats.

2 § '

Den som har undergått fängelse, förvandlingsstraff för
böter eller fritidsstraff har rätt till ersättning av staten, om efter
fullföljd av talan eller anlitande av särskilt rättsmedel frikännande dom
meddelas eller mindre ingripande påföljd ådömes eller dom eller beslut som
legat till grund för verkställigheten undanröjes utan förordnande om ny handläggning.
Detsamma gäller den som efter förordnande av domstol enligt 31 kap. 3 §
brottsbalken har undergått sluten psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus
för psykiskt utvecklingsstörda.

Den som har undergått fängelse, förvandlingsstraff för
böter eller utegångsförbud har rätt till ersättning av staten, om efter
fullföljd av talan eller anlitande av särskilt rättsmedel frikännande dom
meddelas eller mindre ingripande påföljd ådömes eller dom eller beslut som
legat till grund för verkställigheten undanröjes utan förordnande om ny handläggning.
Detsamma gäller den som efter förordnande av domstol enligt 31 kap. 3 §
brottsbalken har undergått sluten psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus
för psykiskt utvecklingsstörda.

Denna lag träder i kraft den

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser

till
skydd för försvaret m. m.

Härigenom
föreskrivs att 11 § lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för
försvaret m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

11 §2

Krigsmän
och polismän som bevakar skyddsföremål samt skyddsvakter får, i den
utsträckning som krävs för att bevakningsuppgiften skall kunna fuUgöras,

1. begära att var och en som försöker fä tillträde till
eller uppe-

Personal
inom försvarsmakten och polismän som bevakar skyddsföremål samt skyddsvakter
får, i den utsträckning som krävs för att bevakningsuppgiften skall kunna
fullgöras,

1. begära
att var och en som försöker få tillträde till eller uppe-

' Senaste
lydelse 1981:220. 2 Senaste lydelse 1980:585.

215

Prop.
1985/86:9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

från skyddsföremålet.

De befogenheter som anges i första och andra styckena
tillkommer även gränsövervakningsmän som avses i lagen (1979:1088) om
gränsövervakning i krigm. m. Råder civilförsvarsberedskap, tUlkommer
befogenheterna all civil bevakningspersonal vid skyddsföremålet.

håller sig vid skyddsföremålet skall lämna uppgift om
namn, födelsetid och hemvist samt kroppsvisitera denne och undersöka egendom
som han för med sig och som inte utgör brev eller annan enskild handling,

2. avvisa eller avlägsna eller, om en sådan åtgärd ej är
tillräcklig, tillfälligt omhänderta en person vid skyddsföremålet eller egendom
som denne medför, om han

a. överträder något förbud som

har meddelats med stöd av denna

lag,

b. vägrar att på begäran lämna

uppgift om namn, födelsetid eller

hemvist eller lämnar uppgift därom

som skäligen kan antas vara orik-

Ug,

c. vägrar att underkasta sig

kroppsvisitation eller undersökning

av medförd egendom.

Krigsmän som avses i första stycket och skyddsvakter har
dessutom inom skyddsföremålet eller i dess närhet samma befogenhet som polismän
att gripa den som det finns skäl att anhålla för spioneri, sabotage eller
förberedelse till sådant brott samt att lägga beslag på föremål som han för med
sig. Vad som har sagts nu gäller också om den misstänkte är på flykt från
skyddsföremålet.

häller sig vid skyddsföremålet skall lämna uppgift om
namn, födelsetid och hemvist samt kroppsvisitera denne och undersöka egendom
som han för med sig och som inte utgör brev eller annan enskild handling,

2. avvisa eller avlägsna eller, om en sådan åtgärd ej är
tillräcklig, tillfälligt omhänderta en person vid skyddsföremålel eller egendom
som denne medför, om han

a. överträder något förbud som

har meddelats med stöd av denna

lag,

b. vägrar att på begäran lämna

uppgift om namn, födelsetid eller

hemvist eller lämnar uppgift därom

som skäligen kan antas vara orik

tig.

c. vägrar att underkasta sig

kroppsvisitation eller undersökning

av medförd egendom.

Sådan personal inom försvarsmakten som avses i första
stycket och skyddsvakter har dessutom inom skyddsföremålet eller i dess närhet
samma befogenhet som polismän att gripa den som det finns skäl att anhålla för
spioneri, sabotage eller förberedelse UU sådant brott samt att lägga beslag på
föremål som han iör med sig. Vad som har sagts nu gäller också om den
misstänkte är på flykt

216

Denna lag
träder i kraft den

10 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid

m. m.

Härigenom
föreskrivs att 4, 6, 9, 10 och 13 §§ lagen (1974:202) om beräkning av strafftid
m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Prop.
1985/86:9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 § '

Den som är häktad får
avge nöjd-förklaring inför styresmannen vid den kriminalvårdsanstalt där han
är intagen eller föreståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsykiatriska
klinik där han förvaras. Är den som sålunda äger mottaga nöjdförklaring ej
närvarande, får förklaringen avges inför inför den som är i hans ställe. I
fråga om häktad som förvaras på rättspsykiatrisk klinik kan regeringen
förordna att nöjdförklaring i vissa fall skall avges inför närmaste
polismyndighet.

Den
som är häktad får avge nöjdförklaring inför styresmannen vid den
kriminalvårdsanstalt där han är intagen eller föreståndaren för det häkte eller
chefen för den rättspsykiatriska klinik där han förvaras eller, om han hålles
i militärhäkte, inför den befattningshavare som har uppsikt över häktet. Är den
som sålunda äger mottaga nöjdförklaring ej tillstädes, får förklaringen avges
inför den som är i hans ställe. I fråga om häktad som förvaras på rättspsykiatrisk
klinik kan regeringen förordna att nöjdförklaring i vissa fall skall avges
inför närmaste polismyndighet.

Nöjdförklaring som avses i
första stycket gäller endast om den som mottager förklaringen har tillgång till
domen eller rättens bevis om målets utgång, såvitt rör den dömde (domsbevis),
samt den dömde haft betänketid till andra dagen efter den då domen avkunnades
för honom vid rätten eller pä annat sätt delgavs honom. Den dömde skall om
möjligt beredas tillfälle att under betänketiden samråda med sin försvarare.

Den
som får taga emot nöjdförklaring enligt första stycket skall så snart det kan
ske erinra den dömde om hans rätt att avge nöjdförklaring samt upplysa den
dömde om när och hur det kan ske. Det åligger honom vidare att den dag, då
nöjdförklaring först kan avges, efterhöra om den dömde vill avge sådan
förklaring.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 § '

Den
som icke är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt får avge nöjdförklaring
inför styresman vid kriminalvärdsanstalt eUer föreståndare för allmänt häkte
eller den som är i sådan befattningshavares ställe eller inför
polismyndighet.

I
Senaste lydelse 1979:692.

Den
som icke är häktad eUer intagen i kriminalvärdsanstalt får avge nöjdförklaring
inför styresman vid kriminalvärdsanstalt eller föreståndare för allmänt häkte
eller den som är i sådan befattningshavares ställe eller inför polismyndighet.

Prop.
1985/86: 9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Den som fullgör militärtjänstgöring får avge
nöjdförklaring även inför befattningshavare vid försvarsmakten, som har
bestraffningsrätt över honom i disciplinmål.

Nöjdförklaring enligt första stycket får avges endast om
den som vill avge förklaringen överlämnar dom eller domsbevis Ull den som skall
taga emot förklaringen.

9§'

Är
den som skall undergå fängelse häktad eller är han intagen i kriminalvårdsanstalt
för undergående av påföljd i annat mål när domen får verkställas, skall
styresmannen vid den kriminalvårdsanstalt där han är intagen eller
föreståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsykiatriska klinik
där han förvaras omedelbart befordra domen till verkställighet.

Är den som skall undergå fängelse häktad eller är han
intagen i kriminalvärdsanstalt för undergående av påföljd i annat mål när domen
får verkställas, skall styresmannen vid den kriminalvårdsanstalt där han är
intagen eller föreståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsykiatriska
klinik där han förvaras eller, om han hålles i militärhäkte, den
befattningshavare som har uppsikt över häktet omedelbart befordra domen till verkstäUighet.

Förvaras den som är häktad i målet ej i kriminalvärdsanstalt,
skaU han för verkställighet förpassas till sådan anstalt.

Är den dömde häktad i annat mål när domen får verkställas
och förvaras han ej i kriminalvårdsanstalt, får verkställigheten påbörjas där
han förvaras.

10 §'

Är den som skall undergå fängelse icke häktad eller
intagen i kriminalvårdsanstalt när domen enligt 2 § första stycket får verkställas,
skaU kriminalvårdsstyrelsen förelägga honom att senast viss dag inställa sig
vid den kriminalvärdsanstalt, där domen skall verkställas.

Kan det befaras att den dömde avviker eller efterkommer
han icke föreläggande enligt första stycket, skall poUsmyndigheten i den ort
där han vistas på begäran av kriminalvårdsstyrelsen låta förpassa honom Ull
anstalten.

218

■Senaste
lydelse 1981:212.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1985/86:9

dömde nöjdförklaring
inför polismyndighet, skall den som tager emot förklaringen låta förpassa
den dömde till kriminalvårdsanstalt enligt bestämmelser som kriminalvårdsstyrelsen
meddelar.

dömde
nöjdförklaring inför polismyndighet eller befattningshavare vid
försvarsmakten, skall den som tager emot förklaringen låta förpassa den dömde
till kriminalvårdsanstalt enligt bestämmelser som kriminalvårdsstyrelsen
meddelar. Befattningshavare vid försvarsmakten skall begära biträde av polismyndigheteri
i orten för att verkställa förpassningen.

Om
det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får polismyndigheten
förelägga honom att inställa sig vid kriminalvärdsanstalten i stället för att
förpassa honom dit.

13 §'

Visar den som har dömts
till fängelse att en ansökan om att han av nåd skall befrias från straffet
eller få detta utbytt mot böter eller disciplinstraff, villkorlig dom,
skyddstillsyn eller överlämnande till särskild vård har getts in till
regeringen sist den dag då han enligt 10 § första stycket senast skulle ha
inställt sig vid kriminalvårdsanstalt, skall verkställigheten anstå i
avvaktan på regeringens beslut med anledning av ansökningen. Detta gäller dock
inte om den dömde är intagen i häkte eller kriminalvärdsanstalt, om nåd
tidigare har sökts i målet eller om det finns skälig anledning antaga att den
dömde avviker.

Visar den som har dömts
till fängelse att en ansökan om att han av nåd skall befrias från straffet
eller få detta utbytt mot böter, villkorlig dom, skyddstillsyn eller överlämnade
till särskild vård har getts in till regeringen sist den dag då han enligt 10 §
första stycket senast skulle ha inställt sig vid kriminalvårdsanstalt, skall
verkställigheten anstå i avvaktan pä regeringens beslut med anledning av
ansökningen. Detta gäller dock inte om den dömde är intagen i häkte eller kriminalvärdsanstalt,
om nåd tidigare har sökts i målet eller om det finns skähg anledning antaga att
den dömde avviker.

Denna
lag träder i kraft den

I
Senaste lydelse 1982:364.

219

Prop. 1985/86:9

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen
(1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning

Härigenom
föreskrivs att lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Skydd
som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken skall tillkomma

1. befattningshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid
kanal- eller slussverk eller järnvägsanläggning eller allmän flygplats eller
godkänd enskild flygplats;

2. den som utan au vara krigsman för försvaret fullgör bevaknings-eller
ordningsuppgift och därvid bär uniform eller märke som tydligt utvisar denna
uppgift.

Skydd
som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken skall tillkomma

1. befattningshavare
som handhar

säkerhets- eller ordningstjänst vid

kanal- eller slussverk eller järnvägs

anläggning eller allmän flygplats

eller godkänd enskild flygplats;

2. den
som för försvaret fullgör

bevaknings- eller ordningsuppgift

och därvid bär uniform eller märke

som tydligt utvisar denna uppgift.

Denna
lag träder i kraft den

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m.

Härigenom föreskrivs
att 1§ lagen (1958:205) om förverkande alkoholhaltiga drycker m.m. skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Alkoholhaltiga
drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas hos den som gör sig
skyldig till gärning som avses i 21 kap. 13 eller 14 § brottsbalken och därvid
är berusad, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, skola vara förverkade,
om ej särskilda skäl äro däremot.

! § '

Alkoholhaltiga
drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas hos den som brutit mot 4
§ lagen om straff för vissa trafikbrott, 13 kap. 6 § luftfartslagen eller 325 §
sjölagen skall vara föreverkade om det inte finns särskilda skäl mor detta.

220

1 Senaste lydelse
1977:297.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 9

25
§'

I
angelägenhet, som ej handlägges I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän
domstol, bostadsdomsto- vid allmän domstol, bostadsdomstolen,
marknadsdomstolen, arbets- len, marknadsdomstolen eller ar-domstolen eller
krigsrätt, beslutar betsdomstolen, beslutar rättshjälps-rättshjälpsnämnden om
utredning nämnden om utredning av mindre av mindre omfattning. Samma befo-
omfattning. Samma befogenhet tillgenhet Ullkommer skiftesman som kommer
skiftesman som förordnats i förordnats i ärende om bodelning. ärende om
bodelning.

Denna
lag träder i kraft den

14 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom
föreskrivs att 5 § lagen (1957:668) om utlämning för brott skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydeke Föreslagen lydelse

5§

För
gärning, varom förmäles i För gärning, varom förmäles i 21

sådan
bestämmelse i 21 eller 22 kap. kap. brottsbalken, må utlämning ej
brottsbalken som avser brott av medgivas. krigsman, må utlämning ej
medgivas.

Vad
nu sagts utgör ej hinder att, om gärningen innefattar jämväl brott för vilket
utlämning eljest må ske, uUämna personen för det brottet.

Denna
lag träder i kraft den

1 Senaste
lydelse 1979:240.

2 Senaste lydelse
1964:176.

221

Prop. 1985/86: 9
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

s. 4 Kontrollera mot PDF

Samma
lag vare, om sädana drycker eller berusningsmedel påträffas hos den som brutit
mot 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott, 13 kap. 6 § luftfartslagen eller
325 § sjölagen eller hos någon som medföljt vid Ullfället, såframt
berusningsmedlen må antagas-hava varit avsedda även för den som begått
gärningen.

Medför
någon i strid mot gällande starköl vid offentlig tillställning skola stycket
sägs.

Detsamma
skall gälla om sådana drycker eller andra berusningsmedel påträffas hos den som
medföljt vid tillfället, om berusningsmedlen kan antas ha varit avsedda även
för den som begått gärningen.

bestämmelser
spritdrycker, vin eller de ock vara förverkade som i första

s. 5 Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den

13 Förslag till

Lag om ändring i rättsjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att
5b, 24 och 25 §§ rättshjälpslagen (1972:429) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5b §'

Med domstol förstås i
denna lag allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, bostadsdomstolen, försäkringsöverdomstolen,
försäkringsrätt, marknadsdomstolen, patentbesvärsrätten , arbetsdomstolen, mellankommunala
skatterätten och krigsrätt. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla
arrendenämnd, hyresnämnd och statens va-nämnd.

Med domstol förstås i
denna lag allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, bostadsdomstolen, försäkringsöverdomstolen,
försäkringsrätt, marknadsdomstolen, patentbesvärsrätten , arbetsdomstolen och
mellankommunala skatterätten. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla
arrendenämnd, hyresnämnd och statens va-nämnd.

24 § 2

I den män ej särskilda
föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevisning i mål eller ärende vid
allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eller
krigsrätt med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande.

■Senaste
lydelse 1981:830. 2 Senaste lydelse 1979:240.

I den mån ej särskilda
föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevisning i mål eller ärende vid
allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen med
skäligt belopp enligt domstolens bestämmande.

IS Förslag till

Lag om ändring i lagen
(1953:770) om folkrättsliga reglers

iakttagande i fråga om
ansvar för brott av vissa utlänningar

Härigenom
föreskrivs att lagen (1953:770) om folkrättsliga reglers iakttagande i fråga om
ansvar för brott av vissa utlänningar skaU ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1985/86:9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Är någon, som avses i 27/cap.
14 § tredje stycket strafflagen, eller annan utlänning, som internerats dä
riket är i krig, misstänkt för brott, skall vid rättsligt förfarande med
anledning därav samt vid påföljds ådömande och verkställande iakttagas vad som
bestämts i gällande avtal med främmande makt eller följer av allmänt erkända
folkrättsliga grundsatser.

Är någon, som avses i 21
kap. 2 § tredje stycket brottsbalken, eller annan utlänning, som internerats då
riket är i krig, misstänkt för brott, skall vid rättsligt förfarande med
anledning därav samt vid påföljds ådömande och verkställande iakttagas vad som
bestämts i gällande avtal med främmande makt eller följer av allmänt erkända
folkrättsliga grandsatser.

Denna
lag träder i kraft den

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:132) med särskilda
bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.

Härigenom
föreskrivs att 9 § lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående
domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.m. skall ha nedan
angivna lydelse.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §

Konungen äger beträffande
riket i dess helhet eller viss del därav förordna om förlängning av Udsfrist,
som enligt lag eller författning skall iakttagas för ingivande av inlaga eller
vidtagande av annan åtgärd för bevakande eller fullföljd av talan hos domstol
eller domare annorledes än genom särskilt rättsmedel. Kungörelse om krigsUllstånd
skaU anses innefatta dylikt förordnande för en Ud av två veckor från
kungörelsens utfärdande, om ej Konungen bestämmer annorlunda.

Vad
i denna paragraf är stadgat äger icke tillämpning vid fullföljd av

223

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:9
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

talan
mot beslut i militära disciplinmål eller mot dom eller beslut av krigsrätt i
militära brottmål.

Denna
lag träder i kraft den

17 Förslag till

Lag om ändring i Sägen (1942:87) med särskilda
bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid
krig eller krigsfara m. m.

Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1942:87) med särskilda bestämmelser angående stats-
och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§'

Befinner
sig riket i krig, skola bestämmelserna i 2-13 §§ äga tillämpning. Vid
krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden äger Konungen förordna, att nämnda bestämmelser skola Ullämpas.

Denna
lag äger ej tillämpning Denna lag äger ej tillämpning

beträffande
riksdagen eller allmän- beträffande riksdagen eller aUmän

na kyrkomötet, deras avdelningar, na kyrkomötet, deras avdelningar,

utskott, nämnder, deputerade, revi- utskott, nämnder, deputerade, revi

sorer, ombudsmän och verk eller i sorer, ombudsmän och verk eller i

fråga om krigsrätter eller myndighe- fråga om myndigheter, som avses i

ter, som avses i lagen med särskilda lagen med särskilda bestämmelser

bestämmelser angående domstolar- angående domstolarna och rätte-

na och rättegången vid krig eller gången vid krig eller krigsfara

krigsfara m.m., eller beträffande m.m., eller beträffande mål eller

mål eller ärende varom stadgats i ärende varom stadgats i nämnda

nämnda lag. lag.

•Senaste
lydelse 1953:51.

224

s. 225 Kontrollera mot PDF

Med den begränsning, som framgår av näst föregående
stycke, förstås i Prop. 1985/86: 9 denna lag

med statsmyndighet: alla till statens förvaltning hörande
myndigheter och inrättningar, nämnder, kommissioner och kommittéer; samt

med kommunalmyndighet: alla till kommunal styrelse eller
förvaltning hörande stämmor och representationer, myndigheter, styrelser,
kollegier, nämnder, råd, kommissioner, revisorer, utskott och kommittéer jämte
underlydande verk och inrättningar.

Denna lag träder i kraft den

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1067) med instruktion för

justititeombudsmännen

Härigenom föreskrivs att 2 och 21 §§ lagen (1975:1067) med
instraktion för justitieombudsmännen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Under ombudsmännens tillsyn står

1. statliga och kommunala myndigheter,

2.
tjänstemän och
andra befattningshavare vid dessa myndigheter, samt

3.
annan som
innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser
denna hans verksamhet.

I fråga om krigsmän omfattar I fråga om militär och civilmilitär

tillsynen dock endast befäl av lägst personal vid
försvarsmakten omfat-

överfurirs grad och dem som innehar tar Ullsynen dock endast befäl av

motsvarande tjänsteställning. lägst överfurirs
grad och dem som

innehar motsvarande tjänsteställning. Ombudsmännens
tillsyn omfattar ej

1. riksdagens ledamöter,

2. riksdagens förvaltningsstyrelse,
riksdagens valprövningsnämnd, riksdagens besvärsnämnd eller
kammarsekreteraren,

3. riksbanksfullmäktige,
riksbankschefen och vice riksbankschefen, utom såvitt avser deltagande i
utövning av riksbankens beslutanderätt enligt valutalagen (1939:350),
riksbankens direktion, fullmäktige i riksgäldskontoret eller
riksgäldsdirektören.

4. regeringen eller statsråd,

5. justitiekanslern,

6. ledamöter av beslutande kommunala församhngar.

Ombudsmännen står ej under tillsyn av varandra.

Med befattningshavare förstås i denna lag person som står
under ombudsmännens tillsyn.

225

15 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9

Prop.
1985/86:9 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse