Prop. 1985/86:94

Regeringens proposition

1985/86:94 [W

om avgivande av förklaring enligt artikel 46 i

den europeiska konventionen angående '"'P-

skydd för de mänskliga rättigheterna och de 1985/86:94

grundläggande friheterna

Regeringen
föreslår riksdagen alt anla del förslag som har lagils upp bifogade utdrag ur regeringsprolokollet
den 20 februari 1986,

På
regeringens vägnar

OlofPalme

Sten
Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås all riksdagen godkänner all Sverige för ytterligare en
femårsperiod erkänner den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna
som behörig i fråga om tvister rörande tolkningen och till-lämpningen av den
europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.

1 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 94

Utrikesdepartementet Prop, 1985/86:94

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1986

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1, Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson, R, Carisson,
Holmberg, Hellström, Wickbom, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Andersson

Proposition om avgivande av förklaring enligt artikel 46 i
den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna

1 Föredraganden

Den
europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna ratificerades av Sverige den 4 febmari
1952 (prop, 1951:165, UU 11, rskr, 251), Senare har Sverige också ratificerat
åtta tilläggsprotokoll till konventionen (prop, 1953:32, 1964:87, 1983/84:31,
1984/85:123 och 1985/86:18), Genom del försia, fjärde, sjätte och sjunde
tilläggsprotokollet har antalet skyddade rättigheter utökats. Del andra
protokollet reglerar behörigheten för den europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna all avge rådgivande yttranden lill Europarådels ministerkommitté.
De Iredje och åttonde protokollen innefattar vissa förändringar i förfarandet
inför den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och domstolen
för de mänskliga rättigheterna. Del femte protokollet gäller sättet för
utseende av ledamöter i kommissionen och domstolen. Det sjunde och åttonde
protokollet har ännu inte trätt i kraft.

Den
15 juni 1966 deponerade Sverige hos Europarådels generalsekreterare en
förklaring enligt artikel 46 i konventionen av innebörd alt Sverige för en lid
av fem år räknat från den 13 maj 1966 och under förutsättning av ömsesidighel
erkände alt i alla frågor om tolkning eller lillämpning av konventionen saml av
del försia och del fjärde lilläggsprolokollel domstolens jurisdiktion skulle
vara tvingande i och för sig och ulan särskild överenskommelse (prop, 1966:33, UU
3, rskr, 152), Del svenska erkännandet av domstolens behörighet har senare
förnyats för ytteriigare femårsperioder (prop, 1971:13, 1975/76:120 och
1980/81:96) och utlöper således den 13 maj 1986, En motsvarande förklaring
gavs när Sverige deponerade ralifiklionsinslrumenlel avseende del sjunde
tilläggsprotokollet (beträffande del sjätte protokollet aktualiseras inte
frågan) hos Europarådets generalsekreterare den 8 november 1985, I fråga om
bakgrunden till den

svenska
förklaringen hänvisar jag lill vad dåvarande chefen för jusliliede- Prop,
1985/86:94 partemenlet anförde i prop, 1966:33,

Förutom
Sverige har aderlon stater avgetl förklaringar enligi artikel 46, nämligen
Belgien, Cypern, Danmark, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien,
Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien,
Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike, Endasl två av
Europarådets medlemsstater - Malta och Turkiel -har inte avgett förklaringar
enligt artikel 46, Del bör dock framhållas alt en av de stater som har erkänt
domstolens behörighet inte har godtagit rätten för enskilda personer enligt
artikel 25 i konventionen all anföra klagomål hos kommissionen. För denna stat
- Cypern - innebär därför en förklaring enligt artikel 46 inte mera än all en
anmälan som enligt artikel 24 i konventionen görs av en annan konvenlionsstal
kan efler behandling av kommissionen bli föremål för prövning av domstolen,

Irland,
Nederländerna och Schweiz har erkänt domstolens behörighet för obegränsad tid.
Del schwei;:iska godkännandet omprövas dock vart iredje år såvitt gäller den
enskilda klagorällen. Övriga stater har erkänt domstolens behörighet för
tidsperioder varierande mellan två och fem år, Danmark, Island och Norge har
liksom Sverige erkänt domstolens behörighet under en femårsperiod ål gången.
Flera stater har i likhet med Sverige dessutom uppställt ömsesidighetsvillkor.

Som
framgår av prop, 1980/81:96 hade domstolen t,o,m, år 1980 meddelat utslag i 31
mål, I 18 av dessa mål fann domstolen all vederbörande stat hade brutit mot
sina förpliktelser enligt konventionen, 1 två av målen riktades klagomål mot
Sverige, Båda målen avsåg rällen till föreningsfrihet. Domstolen fann
emellertid atl någon kränkning av konventionen inte förelegal i någol av målen.

Under
perioden 1981 -1985 har domstolen meddelat utslag i tre mål mot Sverige, Ell
mål gällde exproprialionslillstånd och byggnadsförbud (fallet Sporrong-Lönnrolh),
I del målel konstaterade domstolen i dom den 23 september 1982 alt Sverige
kränkt två av konventionens bestämmelser, nämligen den som skyddar äganderätten
och den som ger envar rätl alt få frågor som rör hans civila rättigheter och
skyldigheter prövade av domstol, I en efterföljande dom den 18 december 1984
förpliktades den svenska regeringen all betala skadestånd till följd av
kränkningarna.

De
två andra målen gällde frågan hur länge en person kan hållas anhållen eller
häktad innan han slälls inför domslol, 1 del försia fallet (fallet Skoog-slröm)
dröjde del sju dagar innan en person som gripits som misstänkt för brott
inställdes inför domslol för häktningsförhandling. Delta ansåg kommissionen
vara för lång tid. Målet gick vidare lill domstolen men avskrevs av domstolen
den 2 oktober 1984 efler del att förlikning träffats mellan den svenska
regeringen och klaganden,

I del andra målet (fallel
Mc Goff) var det fråga om en person som var

häktad i sin frånvaro och som utlämnades från annat land till Sverige, Efter

ankomsten till Sverige dröjde del 15 dagar innan han inställdes inför

domslol för omhäklning. Såväl kommissionen som domstolen-den senare

genom dom den 26 oktober 1984 - konstaterade alt detla var en alllför lång

lid, 3

Med anledning av de båda sislnämnda avgörandena förbereds
nu lagänd- Prop, 1985/86:94 ringar i Sverige, Vad beträffar fallet Sporrong-Lönnrolh
har regeringen i förklaring till ministerkommittén anfört bl, a, all målet
gäller tillämpningen av expropriationslagen i en äldre lydelse saml all den
gällande byggnadslagstiftningen skall ersättas med en ny plan- och bygglag.
Regeringen har därför gjort bedömningen att några lagändringar inte behöver
göras med anledning av domen. Denna förklaring har godtagits av ministerkommittén.

För närvarande är ell mål mot Sverige anhängigl i
domstolen. Målet gäller bl,a, tillämpningen av personalkonirollkungörelsen
(1969:446) och artikel 13 i konventionen.

Domstolen har nu avkunnat över 100 domar. Antalet avgjorda
mål är emellertid inte lika stort, eftersom domstolen ofta meddelar två domar i
ell och samma mål. Den ena avser frågan huruvida kränkning föreligger. Den
andra domen avser skadestånd i de fall kränkning konstaleras,

I delta sammanhang förtjänar också nämnas någol om
målutvecklingen i den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna.
Under konventionens snart ireltiofemåriga historia har antalet ärenden som
kommissionen hafl atl behandla ökat avsevärt. Under åren 1955-1984 hade kommissionen
all ta ställning lill 11 295 registrerade klagomål från enskilda personer.
Under den senaste tioårsperioden har antalet sådana klagomål uppgått till i
genomsnitt ca 430 per år. Under åren 1980-1985 var antalet klagomål 390, 404,
590, 499, 586 resp, 596,

Del bör emellertid noteras att inte alla klagomål
registreras. Kommissionen tillämpar ett summariskt förfarande i sådana fall då
framställningarna uppenbart inte kan komma under dess prövning, 1 sådana fall
läggs upp provisoriska akter. Antalet sådana akter uppgick lill 28 315 under
åren 1973-1984,

Av de inregistrerade klagomålen avser ell stort antal
Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland, För övriga stater har antalet
klagomål varit väsentligt lägre. För Sveriges del har antalet inregistrerade
klagomål inte brukat översliga tio per år. Här har emellertid under de senare
åren inträffat en kraftig ökning av antalet mål. Under åren 1980-1985 inregistrerades
sålunda 11,8, 18, 46, 51 resp, 64 klagomål mol Sverige,

Ett stort antal av de klagomål som har riktats mot Sverige
har prövats av kommissionen ulan all något brott mot konventionen konstaterats.
Några av klagomålen har också avvisats av kommissionen av formella skäl, I ell
par fall har klagomålen avskrivils av kommissionen sedan staten och den
klagande träffat överenskommelse i saken.

De klagomål mot Sverige som för närvarande är under
handläggning vid kommissionen gäller frågor av skiftande art. Som exempel kan
nämnas: omhändertagande av barn för samhällsvård, personalkontroll vid anställning
i befallning som är känslig från säkerhetssynpunkt, återkallelse av tillstånd
all bedriva viss yrkesmässig trafik, expropriation, byggnadstillstånd, utskänkningstillstånd,
straffprocessen, religionsundervisning, bidrag till privatskolor,

Efler
denna redogörelse återkommer jag lill frågan om förklaring enligt

artikel 46 i konventionen, 4

Sverige
har nu under nära 20 år varit underkastad domstolens jurisdik- Prop, 1985/86:94
tion. Antalet stater som har godtagit denna jurisdiktion härmed tiden ökat, och
endast två konvenlionsslaler har ännu inte avgett förklaringar enligt artikel
46 i konventionen. Det är enligt min mening naturligt alt Sverige, när den nu
gällande svenska förklaringens giltighetstid utlöper, avger en ny förklaring
enligt artikel 46, varigenom domstolens behörighet erkänns under en ny
femårsperiod. Erkännandet bör även i fortsättningen förknippas med ömsesidighetsvillkor
och avse domstolens behörighet enligt såväl konventionen som det försia, del fjärde
och del sjunde tilläggsprotokollet.

2 Hemställan

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen

all
godkänna all Sverige avger sådan förklaring som avses i artikel 46 i den
europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna med de begränsningar som jag nu har angett.

3 Beslut

Regeringen
ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslular atl genom
proposition föreslå riksdagen atl anla del förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986