Prop. 1985/86:98

Regeringens proposition 1985/86:98

om invandrarpolitiken

Prop, 1985/86:98

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har lagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprolokollet den 13 februari 1986 för de åtgärder och det ändamål som
framgår av föredragandenas hemställan.

På
regeringens vägnar

OlofPalme

Anita
Gradin

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås all de riktlinjer för invandrarpolitiken som antogs av
riksdagen år 1975 bör ligga fasl. Vissa preciseringar görs dock, särskill i
fråga om invandrares möjligheter lill kulturell valfrihet. Vidare framhålls
viklen av alt slävja alla uttryck för intolerans och etnisk diskriminering i
värt samhälle.

En omläggning föreslås av statsbidragen lill
invandrarnas riksorganisationer. Förslaget innebär all det nuvarande
verksamhetsbidraget, delar av det särskUda stöd som kan ulgå till tidningar på
andra språk än svenska saml vissa projektmedel, förs samman lill ett samlat
organisalionsstöd. Ett sådanl stöd ansluler bättre lill slödel lill
folkrörelser i övrigi,

1 propositionen lämnas förslag om en ny lag mot
etnisk diskriminering samt om inrättande av en särskild ombudsman mol etnisk
diskriminering. Ombudsmannen skall ha lill uppgift att genom olika åtgärder,
bl, a, rådgivning i enskilda ärenden, molverka diskriminering på etnisk grund,

I propositionen lämnas slutligen förslag till vissa
ändringar i brottsbalkens regler om olaga diskriminering, Slraffmaximum
föreslås höjas från fängelse i sex månader lill fängelse i ett år. En ändring i
skadeståndslagen med innebörden all ersällning för psykiskt lidande skall kunna
utgå, föreslås också.

Lagändringarna
föreslås träda i krafl den 1 juli 1986,

1 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 98

I Förslag till Prop, 1985/86:98

Lag mot etnisk diskriminering

Härigenom
föreskrivs följande,

Lagens
ändamål

1 §
Denna lag har lill ändamål alt molverka etnisk diskriminering. Med

etnisk diskriminering avses all en person eller en grupp av personer miss

gynnas i förhållande lill andra eller på annat säll utsätts för orättvis eller

kränkande behandling på gmnd av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt

ursprung eller trosbekännelse.

Ombudsman
mot etnisk diskriminering

2
§ Regeringen utser en ombudsman
som skall verka för att etnisk diskriminering inte förekommer i arbetslivet
eller på andra områden av samhällslivet,

3
§ Ombudsmannen skall genom råd
och på annat liknande sått medverka till alt den som utsatts för etnisk
diskriminering kan la lill vara sina rättigheter.

Ombudsmannen skall vidare genom överiäggningar med
myndigheter, förelag och organisationer saml genom opinionsbildning,
information och på annat liknande sätt ta initiativ lill ålgärder mol etnisk
diskriminering,

4 §
Ombudsmannen skall särskill molverka alt arbetssökande utsätts för

etnisk diskriminering. Ombudsmannen skall också i kontakt med arbetsgi

vare och berörda arbetstagarorganisationer främja ett gott förhållande

mellan olika etniska gmpper i arbetslivet.

Nämnd
mot etnisk diskriminering

5 §
Regeringen utser en nämnd mol etnisk diskriminering som skall bestå

av tre ledamöter. Ordföranden skall vara lagkunnig och ha erfarenhet som

domare.

Nämndens uppgifter år all ge ombudsmannen råd i
principiellt vikliga frågor om tillämpningen av denna lag och alt hos
regeringen föreslå de författningsändringar eller andra ålgärder som är ägnade
all molverka etnisk diskriminering. Nämnden skall vidare pröva ärenden enligt 7
§,

Förfarandet
hos ombudsmannen och nämnden

6 §
En arbetsgivare är på ombudsmannens uppmaning skyldig atl komma

till sådana överläggningar och lämna sådana uppgifter som berör arbetsgi

varens förhållande till arbetssökande och arbetstagare och som behövs för

ombudsmannens verksamhet på arbetslivets område. Genom uppgiftsskyl

dighelen får arbetsgivaren inte betungas onödigt. Föreligger särskilda skäl

är arbetsgivaren inte skyldig atl lämna ul uppgifter.

Även i övrigt bör arbetsgivare och andra komma lill
överläggningar och lämna upplysningar lill ombudsmannen, om ombudsmannen begär
del,

7 §
Om en arbetsgivare inte rättar sig efler ombudsmannens uppmaning

enligt 6 § försia siycket,
får ombudsmannen förelägga vite. Ombudsman- -,

nens beslul att förelägga
vite får överklagas hos nämnden mot etnisk Prop, 1985/86:98 diskriminering.
Nämndens beslul får inte överklagas. Talan om utdömande av vite förs vid
tingsrätt av ombudsmannen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986,

2 Förslag till Prop. 1985/86:98

Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs alt 9kap, 21 §
sekrelesslagen (1980: 100)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap, 21 § Sekretess gäller i ärende hos
jämställdhelsombudsmannen eller jäm-slälldhelsnämnden enligt lagstiftningen om
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan anlas alt den enskilde
lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller hos ombudsmannen
och nämnden mot etnisk diskriminering i ärende enligt lagen (1986:000) mol
etnisk diskriminering för uppgift om enskilds personliga etter ekonomiska
förhållanden, om del kan antas alt den enskilde lider skada eller men om
uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986,

Lagen omtryckt 1985: 1059,

3
Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 16 kap, 9
§ brottsbalken skall ha följande lydelse.

Prop.
1985/86:98

Nuvarande lydelse

16 kap Näringsidkare som i sin
verksamhet diskriminerar någon på gmnd av hans ras, hudfärg, nationella eller
etniska ursprung eller trosbekännelse genom att icke gå honom till hända på de
villkor näringsidkaren i sin verksamhei tUlämpar i förhållande lill andra,
dömes för olaga diskriminering liU böter eller fängelse i högst sex månader.

Vad i försia stycket sägs om näringsidkare
äger molsvarande lill-lämpning på den som är anställd i näringsverksamhet och
annan som handlar på näringsidkares vägnar saml på den som år anställd i allmän
Ijänsl, vari han har atl gå allmänheten lill hända.

Föreslagen lydelse . 9§'

En näringsidkare som i sin verksamhet
diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska
ursprung eller trosbekännelse genom atl inte gå honom till hända på de vUlkor
som näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, skaU
dömas för olaga diskriminering till böler eller fängelse i högsl ett år.

Vad som sägs i försia siycket om en
näringsidkare lillämpas också på den som är ansläUd i näringsverksamhet eller
annars handlar på en näringsidkares vägnar saml på den som är anställd i allmän
tjänst eUer innehar allmänt uppdrag.

För olaga diskriminering dömes även
anordnare av allmän sammankomst eller offentlig lUlställning och medhjälpare
lill sådan anordnare, om han diskriminerar någon på gmnd av hans ras, hudfärg,
nationella eller etniska urspmng eller trosbekännelse genom atl vägra honom
tillträde lill sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för
andra.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1986.

Senaste lydelse 1970:225.

4
Förslag till

Lag om ändring i skadeståndslagen (1972: 207)

Härigenom föreskrivs alt 1 kap, 3 §
skadeståndslagen (1972:207)' skaU ha följande lydelse.

Prop,
1985/86:98

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelsema
i denna lag om skyldighel att ersätta personskada tillämpas också i fråga om
lidande som någon tillfogar annan genom brott mol den personliga friheten,
genom annat ofredande som innefattar brott, genom brytande av post- eller
telehemlighel, inlrång i förvar eUer olovlig avlyssning eller genom
ärekränkning eller dylik brottslig gärning.

Beslämmelserna
i denna lag om skyldighel atl ersätta personskada lillämpas också i fråga om
lidande som någon tillfogar annan genom brott mol den personliga friheten,
genom annat ofredande som innefattar brott, genom brytande av post- eller
telehemlighel, inlrång i förvar, olovlig avlyssning eller olaga diskriminering
eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1986,

Lagen
omtryckt 1975:404,

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1986, Prop,
1985/86:98

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande och statsråden I, Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson, Göransson, Gradin, Dahl, R,
Carlsson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsråden Gradin, Göransson och Wickbom

Proposition om invandrarpolitiken

Statsråden
anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i underprolokollen
för resp, departement.

Statsrådet Gradin hemställer alt regeringen i en
proposition förelägger riksdagen vad hon, statsråden Wickbom och Göransson har
anfört för de ålgärder och ändamål de har hemställt om.

Regeringen ansluler sig lill föredragandenas
överväganden och beslular alt genom propositionen förelägga riksdagen vad de
har anfört för de åtgärder och ändamål de har hemställt om.

Regeringen beslutar alt de anföranden och förslag
som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen.

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1985/86:98

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 febmari 1986, Föredragande:
statsrådet Gradin

Anmälan till proposition om invandrarpolitiken 1 Inledning

Under
åren 1978 - 1984 har etl omfattande utredningsarbete ägl rum avseende
invandrarpolitiken,

Invandrarpolitiska kommittén

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 5 juni 1980 tillkallade dåvarande
statsrådet Karin Andersson en kommitté ( A 1980:04) för all göra en översyn av
frågor rörande invandringen och invandrarnas silualion i Sverige, Kommittén
antog namnet invandrarpolitiska kommittén (IPOK), Enligt direktiven (Dir,
1980:48) hade kommittén två huvuduppgifter. Den försia avsåg en översyn av 1968
års riktiinjer för den reglerade invandringen. Den andra innebar all överväga
den fortsatta inriktningen av ålgärder för invandrare och minoriteter i
Sverige i anslutning lill 1975 års riktlinjer för invandrar- och
minorilelspoliliken. Genom tilläggsdirektiv liU kommittén (Dir, 1983:39)
preciserade den nuvarande regeringen inriktningen av kommitténs arbete med uppdraget
atl utvärdera invandrar- och minorilelspoliliken. Bl, a, begränsades genom
direktiven kommitténs uppdrag till all gälla sådana frågor som inte utretts i
annan ordning.

Kommittén presenterade i belänkandet (SOU 1982:49)
Invandringspolitiken - Bakgrund en omfattande beskrivning av den förda
invandringspolitiken. Denna beskrivning låg till grund för IPOK: s förslag i
belänkandet (SOU 1983:29) Invandringspolitiken - Förslag, På grundval av kommitténs
överväganden lades en proposition (1983/84:144) fram våren 1984 i vilken
regeringen redovisade sin principiella syn på invandrings- och
flyk-tingpolUiken saml föreslog vissa ändringar i utlänningslagstiftningen.
Riksdagen godkände de föreslagna riktlinjema (SfU 30, rskr 410), I anslutning
härtill fattade riksdagen även beslul om etl nytt system för mottagande av
asylsökande och flyktingar i Sverige (prop, 1983/84: 124, SfU 27, rskr 295),

Invandrarpolitiska kommittén avlämnade ijuni 1984
sitt slutbetänkande (SOU 1984:58) Invandrar- och minorilelspoliliken, Ledamöler
när slutbelänkandet avlämnades var riksdagsledamoten Lahja Exner, ordförande,
kommunalrådet Conny Andersson, riksdagsledamoten Rune Backlund,
riksdagsledamoten Alexander Chrisopoulos, riksdagsledamoten Hans Göran Franck,
riksdagsledamoten Sten Svensson och domkyrkoadjunkten Lennart Widing, Kommittén
har i betänkandet utförligt belyst invandrar-

nas
situation inom olika samhällssektorer samt lagt fram vissa förslag. En Prop.
1985/86:98 sammanfattning av betänkandet bör fogas lill propositionen som
bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena
bör fogas till propositionen som bilaga 2.

Diskrimineringsutredningen

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 3 augusti 1978 tillkallade dåvarande
chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Rolf Wirtén, en särskild
utredare (A 1978:06), f, d, generaldirektören Kjell Öberg, med uppgift all göra
en utredning om fördomar och diskriminering i fråga om invandrare m,fl, (Dir,
1978:78), Utredningen antog namnet diskrimineringsulredningen (DU),

Diskrimineringsulredningen har avlämnat flera
betänkanden och rapporter. Förslag som har lagts fram av utredningen i två av
dess betänkanden har redan behandlats av riksdagen. I betänkandet (SOU 1981:
38) Om hels mol folkgrupp föreslog utredningen vissa ändringar i brottsbalken
och tryckfrihetsförordningen i syfle att ge invandrare ett bättre skydd mot hot
eller missaktning på etnisk gmnd. På grundval av regeringens proposition
(1981/82:58) har riksdagen beslutat om ändring i brottsbalken (JuU 41, rskr
222) och i iryckfrihetsförordningen (KU 24, rskr 221, KU 1982/83:1, rskr 1), I
betänkandet (Ds A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning föreslog
utredningen en ulmönslring av vissa lagregler som ulan tillräcklig motivering
negativt särbehandlar utländska medborgare, I en proposition (1985/86:7) har
regeringen föreslagit all kravel på svenskt medborgarskap i vissa sammanhang,
bl, a, för vissa befattningar och offentliga uppdrag, skall slopas. Riksdagen
har nyligen antagit förslagen (LU 1985/86:12, rskr 33),

I betänkandet (SOU 1983:18) Lag mot etnisk
diskriminering i arbetslivet har utredningen föreslagit ell förbud för
arbetsgivare atl diskriminera på etnisk grund. Utredningens sammanfattning av
betänkandet och lagförslag bör fogas till propositionen som bilaga 3 och 4.
Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena bör
fogas till propositionen som bilaga 5. Jag har under våren 1985 hafl tre överläggningar
med företrädare för arbetsmarknadens parter, invandrarorganisationer och berörda
myndigheter för atl få ytterligare underlag för en bedömning av utredningens
förslag. Inom arbetsmarknadsdepartementet har därefter upprättats en promemoria
(Ds A 1985:6) En ombudsman mot etnisk diskriminering. Promemorian bör fogas
till propositionen som bilaga 6. Promemorian har remissbehandlats. En
sammanfattning av remissvaren bör fogas lill propositionen som bilaga 7.

Diskrimineringsulredningen avlämnade i juni 1984
betänkandet Ds A 1984:7) Om olaga diskriminering saml slutbelänkandet (SOU
1984:55) I rätt riktning. Sammanfattningar av dessa betänkanden bör fogas lill
som bilaga 8 och 10. Betänkandena har remissbehandlats. Sammanfattningar av
remissyttrandena bör fogas till propositionen som bilaga 11 och 12.

Regeringen beslutade den 23 januari 1986 atl
inhämta lagrådels yttrande

över förslag till lag mol etnisk diskriminering. Förslaget hade upprättats i 9

arbetsmarknadsdepartementet
på gmndval av promemorian En ombuds- Prop. 1985/86:98 man mol etnisk
diskriminering och remissyttrandena. De lagförslag som remitterades lill
lagrådel bör fogas till propositionen som bilaga 13.

Lagrådel har i sitt yttrande, som bör fogas lill
propositionen som bilaga 14. i alll väsentligt godtagit förslagen men ansett
vissa redaktionella ändringar erforderliga.

Jag avser nu att la upp frågan om den fortsalla
inriktningen av invandrarpolitiken med utgångspunkt från invandrarpoUtiska
kommitténs och diskrimineringsutredningens betänkanden. Statsrådet Göransson
kommer senare all redovisa vissa förslag avseende stöd lill tidningar på andra
språk än svenska m, m,, och statsrådet Wickbom kommer därefter all redovisa sina
överväganden och förslag med anledning av diskrimineringsulredningens
belänkande Om olaga diskriminering. Innan jag redogör för mina överväganden
och förslag vill jag emeUertid erinra om atl regeringen redan i olika
sammanhang har faltal beslut i frågor som berörs i IPOK: s och diskrimineringsulredningens
slulbetänkanden. Del bör vidare erinras om att flera av de frågor som tas upp i
dessa betänkanden bereds med sikte på senare ställningstaganden från
regeringens sida. Jag vill mot denna bakgrund lämna följande redovisning.

Åtgärder som vidtagits under senare år

Riksdagen
beslutade hösten 1984 om en ny ordning för svenskundervisning för vuxna
invandrare (prop, 1983/84:199, UbU 1984/85:6, rskr 77), En särskild proposition
(1985/86:67) förelades riksdagen under hösten 1985 med förslag lill ny
lagstiftning för svenskundervisningen och med förslag till nytt
statsbidragssystem. Den nya ordningen, som skall gälla från den 1 juli 1986,
innebär ett statligt ramansvar för svenskundervisningen för invandrare men ett
kommunalt ansvar för genomförandet. Varje nyanländ invandrare kommer i del nya
systemet all få i genomsnitt 500 timmars grundläggande svenskundervisning och
200 limmars påbyggnadsundervisning.

Frågan om invandrarbarnens undervisning har
behandlats av regeringen i 1985 års budgetproposition (1984/85:100, bU, 10, s,
92-114), på grundval av etl betänkande (SOU 1983:57) Olika urspmng - Gemenskap
i Sverige av den särskilda utredaren (U 1981:04), generaldirektör Birgitta
Ulvhammar, med uppdrag alt göra en översyn av invandrarfrågor inom skolväsendels
och vuxenutbildningens område (språk- och kulturarvsutredningen). Regeringens
förslag, som riksdagen anslulU sig till, innebär bl, a, en precisering av
rällen till hemspråksundervisning saml särskilda åtgärder för finskspråkiga
elever, I regeringens proposition (1984/85:122) om reformerad grundutbildning
för lärare har förslag lagts fram om utbildning för bl, a, lärare i svenska som
andraspråk och utbildning för lärare i grundutbildning för vuxna. Riksdagen har
antagit dessa förslag (UbU 31, rskr 366),

Frågan om hemspråkslräning i förskolan för
invandrarbarn har likaså

behandlats av regeringen i 1985 års budgetproposition (1984/85:100, bil, 7,

s, 113 och 119) på grundval av betänkandet (SOU 1982: 43) Språk- och

kulturslöd för invandrar- och minoritelsbarn i förskoleåldern saml språk- 10

och
kullurarvsulredningens belänkande. Därvid preciserades målen för Prop,
1985/86:98 hemspråkslräningen samt fömtsättningarna för att erhålla
hemspråkslräning. Riksdagen har anslutit sig lill dessa förslag (SoU 17, rskr
236),

Regeringen har vidare (prop, 1984/85:141) lagt fram
förslag i fråga om slödel till utgivning av litteratur på invandrar- och
minoritetsspråk och slödel lill folkbibliotekens inköp av litteratur på
invandrar- och minoritetsspråk. Riksdagen beslutade våren 1985 i enlighel med
förslagen (KrU 21, rskr 392),

Enligt riksdagens beslul med anledning av
regeringens proposition (1984/85:132) om tolk- och översällamlbildning m, m,
inrättas ett tolk- och översällarinstilul vid universitetet i Stockholm den 1
juli 1986 (UbU 23, rskr 312), Institutet skall svara för atl högskolans tolk-
och översällarut-bildning genomförs mera samlat än hittills. Den nuvarande konlaktlolkut-bildningen
kommer även i fortsättningen all bedrivas av studieförbund och folkhögskolor,
men institutet får ansvar för pedagogiskt utvecklingsarbete m.m.

Jag vill vidare upplysa om atl förberedelser för en
ny avtalsperiod för Sveriges Radio-koncernen pågår, IPOK:s och
diskrimineringsutredningens förslag om radio- och TV-frågor behandlas i delta
sammanhang. Genom en proposition (1985/86:54) som nyligen har behandlats av
riksdagen (KrU 12, rskr 86) har tekniska och radiorätlsliga förutsättningar skapats
för försök med vidaresändningar av finländsk TV över Storstockholmsområdel,

Jag vill också erinra om atl jag med stöd av
regeringens bemyndigande i november 1984 har tillkallat en särskild utredare (A
1984:02) med uppdrag all göra en översyn av Stiftelsen Invandrartidningens
uppgifter inom ramen för samhällsinformationen lill invandrare. Utredaren
avser alt lämna sina förslag under våren 1986,

Mot bakgmnd av förslag från invandrarpolitiska
kommittén har regeringen i maj 1985 uppdragit åt statens invandrarverk (SIV)
att utreda förhållandena i bostadsområden med många invandrare. Utredningen
skall redovisas i april 1986, Jag vill vidare upplysa alt medel från arbetsmarknadsdepartementet
har ställts till förfogande för försöksverksamhet i etl anlal kommuner, med
anledning av kommitténs förslag i syfle all förbättra invandrarnas
arbetsmarknadssituation,

Regeringen
har i november 1985 tillsatt en arbetsgmpp inom civildepartementet med uppgift
atl se över reglerna om slatiigt stöd till invandrarnas trossamfund, bl, a, mol
bakgrund av invandrarpolitiska kommitténs förslag. Arbetsgruppen skaU redovisa
resultatet av sill arbete senast den 1 oktober 1986, Arbetsgmppen skall beakta
sambanden mellan invandrarnas trossamfund och invandrarorganisationerna. För att
underlätta för invand-rarsamfunden atl nå kontakt med sina medlemmar skall
arbetsgruppen bl, a, överväga olika former av stöd till samfundens centrala
organisalion. Regeringen har i 1986 års budgetproposition föreslagit vissa
förändringar vad gäller reglerna för stöd till ungdomsorganisationer i syfte
att förbättra möjligheterna för bl, a, invandrarnas organisationer alt få stöd
för central och lokal ungdomsverksamhet. Regeringen har vidare i årets
budgetpropo-

11

sition
föreslagit en betydande ökning av stödet till särskilda projekt inom Prop.
1985/86:98 invandraridrotten.

Jag vill slutligen erinra om att regeringen våren
1985 har tillsatt en kommitté (A 1985:01) med uppdrag atl utreda frågan om
dubbla medborgarskap, bl, a, med hänsyn lill möjligheterna att därigenom öka
invandrarnas inflytande i den demokratiska processen.

De frågor som behandlas i del följande är av olika
karaktär. En del kräver riksdagens ställningstagande och jag presenterar där
förslag tiU beslul. Andra frågor kräver inte beslul från riksdagens sida och
mina bedömningar är i dessa fall en information till riksdagen,

I samband med alt jag i kapitel 5 behandlar mina
lagförslag om en ombudsman mot etnisk diskriminering m, m,, kommer jag atl gå
in på lagrådets yttrande. Som kommer atl framgå ansluler jag mig till vad lagrådel
anfört och förordar alltså vissa ändringar i förslagel till lag mot etnisk
diskriminering, I övrigt skiljer sig proposUionens lagförslag från de remitterade
endast genom alt vissa språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.

2 Allmänna utgångspunkter 2.1 Statistisk översikt

Efterkrigstidens
invandring till Sverige har inneburit ell väsentligt tillskott lill den svenska
befolkningen. Antalet här bosatta i utlandet födda personer har ökat kraftigt
och uppgår nu lill 650000 personer. Av följande tablå framgår de länder från
vilka flest invandrare var bosalla i Sverige i början av år 1985:

Födelseland

Antal

%

Därav svenska medborgare

Finland

230000

35,7

122100

Norge

42400

6,6

23 600

Danmark

41400

6,4

23 000

Jugoslavien

38000

5,9

10200

Tyskland

37600

5,8

28 300

Polen

27400

4,2

13 200

Turkiet

18400

2,8

3 100

Estland

14000

2,2

13 700

Grekland

13900

2,2

6200

Ungern

13 500

2,1

11300

Chile

12 300

1,9

3 500

USA

11900

1,8

7400

Storbritannien

9400

1,4

2500

Tjeckoslovakien

7800

1,2

6400

Österrike

6800

1,0

4700

Övriga
länder

119800

18,6

61500

Samtliga

645 600

100

340800

Invandringen
har inneburit ett betydande befolkningslillskott även indirekt, dvs, genom de
barn som har fötls här lill invandrare. Hela antalet personer med
invandrarbakgmnd, dvs, att de själva eller deras föräldrar

12

eller
far- eller morföräldrar har kommit till Sverige under efterkrigstiden Prop.
1985/86:98 uppgår lill drygt en miljon människor.

En myckel slor del av invandrarna är numera väl
integrerade i del svenska samhället inte bara genom all ha boll här under en
lång lid utan även genom att de lever i hushåll tillsammans med infödda
svenskar. Av de utrikes födda personer som var samboende vid
folkräkningslillfällel 1980 hade 40 procent av männen och 47 procent av
kvinnorna en i Sverige född partner. Det vanligaste motivet för invandring av
ulomnordbor till Sverige har de senasie åren varit s, k. anknylningsinvandring.
Detta innebär vanligen giftermål (eller samboende) med en i Sverige bosatt
person, dvs. ofta en infödd svensk eller en tidigare invandrare som bott i
Sverige en längre lid. Även en stor del av de nyinvandrade har således en
naturlig anknytning lill det svenska samhället genom sin familj.

Detta blir särskilt tydligt vad gäller den s, k,
"andra generationen". Vid årskiflel 1984/85 fanns i Sverige 276400
barn med minsl en i utiandel född förälder. Ungefär hälften av alla
"invandrarbarn" i Sverige har en svensk förälder, I dessa siffror
ingår inte de utländska adoptivbarnen som ju vanligen bor i familjer med svensk
etnisk bakgmnd. Hela antalet från utlandet adopterade barn är drygt 25 000,

Genom invandringen har befolkningen i Sverige fått
etl stort tillskott av personer med nära släklskapsförbindelser med andra
länder och med kunskap om eller en bakgrund i andra kulturer än den traditionellt
svenska, I vad mån en sådan annorlunda bakgrund påverkar de enskUda individerna
i deras dagliga liv i Sverige, deras planer på återflyttning eller permanent
bosättning här, eller hur de själva upplever sig, är någonting som varje
individ själv måste avgöra. En slutsats man kan dra av den beskrivning av den
invandrade befolkningen som har getts här är dock alt del varken är riktigt
eller meningsfullt att generellt tala om "invandrarna" som en från
"svenskarna" klart avskild del av befolkningen,

2.2 Utvecklingen av invandrarpolitiken

En
gmndläggande utgångspunkt i svensk invandrarpolitik är alt de utländs

ka medborgare som har fått rätt all bosätta sig i Sverige skall omfattas av i

princip samma rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt.

Denna allmänna utgångspunkt var vägledande för 1968 års riktlinjer för

regleringen av invandringen till Sverige (prop, 1968:142, InU 196, rskr 405)

och den bekräftades och utvecklades genom 1975 års beslul om riktiinjer

för invandrar- och minoritetspolitiken (prop, 1975:26, InU 6, rskr 160),

Dessa riktlinjer formulerades med utgångspunkt från målen jämlikhet,

valfrihet och samverkan. Riktlinjerna innebar all politiken på detla område

bör präglas av en strävan atl skapa social jämlikhet mellan invandrare och

svenskar, och alt invandrare och etniska minoriteter bör ha möjlighel all,

inom ramen för den intressegemenskap som omfattar hela det svenska

samhället, ge uttryck för en egen språklig och kulturell identitet. Samtidigt

borde politiken inriktas på alt skapa samverkan mellan svenskar och

invandrare för all öka solidariteten mellan dem, och på all vidga möjlighe

terna för invandrarna atl aktivt delta i det poUtiska livet i Sverige, 13

Dessa riktlinjer var ett genombrott för etl nytt
synsätt vad gäller invand- Prop. 1985/86:98 rårnas roll i samhället. Även på
del internationella planet kom den svenska politiken på detta område alt ägnas
uppmärksamhet, I anslutning lill 1975 års principbeslut genomfördes en rad reformer,
bl, a, nya former för statligt stöd lill invandrarorganisationer och lill
tidningar och litteratur på minoritetsspråk. Vidare infördes år 1976 den s,k,
hemspråksreformen, varigenom kommunerna fick en skyldighet all undervisa
invandrarbarn i deras språk. Senare antogs även riktlinjer för hemspråksträning
i förskolan och för utbildning av hemspråkslärare. År 1976 genomfördes även den
s, k, röslrätlsreformen, genom vilken alla utländska medborgare som boll i
Sverige i mer än tre år fick rösträtt och blev valbara i kommunala val.
Sammanfattningsvis präglades liden efter 1975 års principbeslut av etl
omfattande reformarbete på invandrarpolitikens område.

Sedan 1975 års riktlinjer slogs fasl har flera
faktorer som är av betydelse för utformningen av invandrarpolitiken tillkommit.

Under den senare delen av 1970-talet ändrade
invandringen karaktär. Förändringen hade samband med försämringen av
världsekonomin. Inflyttningen av utiändska arbetare lill Västeuropas
industriländer minskade och ersattes av en invandring av anhöriga tiU dem som
tidigare hade kommit, I början av 1980-talel började antalet asylsökande från
utomeuropeiska länder all öka. För Sveriges del sjönk den årliga invandringen
av utländska medborgare från i genomsnitt ca 40000 personer under första
hälften av 1970-talet, till ca 35000 under andra hälften och ca 25000 i
genomsnitt under senare år. Invandringen från Finland har minskal väsentligt.
Den ulomnordiska invandringen har ökat, och utgörs i huvudsak av anhöriga lill
dem som bor i Sverige och av flyktingar från främst utomeuropeiska länder.
Invandringen beslår således numera lill slor del av människor som kommer från
avlägsna länder med andra kulturer och religioner.

Dessa förändringar i invandringens sammansättning
har inträffal samtidigt som den svenska arbetsmarknaden har omstrukturerats.
Arbeten som tidigare var tillgängliga för nykomna invandrare. I, ex, inom
tillverkningsindustrin, har i slor utsträckning ralionaliserals bort eller har
ersatts av ny processteknik som kräver särskild utbUdning, Även minskningen av
utbyggnadstakten av den offentliga sektorn, i vilken många invandrare arbetar,
har haft effekter för invandrarnas sysselsättning. Den registrerade
arbetslösheten hos utländska medborgare har under en lång följd av år varit
högre än för arbetskraften i övrigt, och invandrarnas andel av arbetsmarknadsutbildningen
och andra sysselsältningspolitiska ålgärder har varit betydligt störte än
deras andel av arbetskraften. Många invandrare som har varit verksamma i del
svenska näringslivet sedan 1960-lalel har inte klaral omställningen pä
arbetsmarknaden. De nödvändiga förändringarna i svenskt näringsliv har således
haft negativa effekter både för invandrare som verkat länge på den svenska
arbetsmarknaden och för de nykomna.

Samtidigt som dessa förändringar har inträffat har
ell generationsskifte

ägl rum. De människor som invandrat till Sverige under efterkrigstiden har

fått barn och barnbarn som är födda här. Ungefär hälften av invandrarnas i

Sverige födda barn har en i Sverige född förälder, och är därmed delaktiga i

en svensk gemenskap, samtidigt som de genom den andra föräldern kan ha 14

en
anknytning också till etl annat land. Invandrarnas barn måste självfallet
Prop. 1985/86:98 få samma möjligheter lill utbildning och arbete som andra
ungdomar och också åtnjuta respekt för sitt ursprung, utan all diskrimineras.

Det förhållandet atl så många människor i Sverige
har sitt ursprung i eller en anknytning lill andra länder och kulturer ulgör en
utomordentlig styrka för oss. Därigenom har vi tillförts nya kulturella
impulser och våra internationella kontakter och utvecklingsmöjligheter har
vidgats. De riktlinjer för invandrarpolitiken som antogs år 1975 innebär en
bekräftelse av all Sverige är på väg all bli ell mångkulturellt samhälle, och
all detla är all se som en positiv utveckling. Under de senaste tio åren har
samhället blivit än mer etniskt mångskiftande och nya kulturmönster har
etablerats. Men utvecklingen har samtidigt inneburit atl behovel av en för alla
grupper gemensam referensram och av ell gemensamt språk har ökat, och detta är
självfallel del svenska språket.

Jag vill slutligen peka på ytterligare några
faktorer som har varit kännetecknande för utvecklingen sedan år 1975, En
faktor är tendenserna tiU diskriminering av invandrare, t, ex, på
arbetsmarknaden. Dessutom har vissa organiserade yttringar av
främlingsfientlighet gjort sig gällande i Sverige under senare år. Dessa
yttringar är visserligen begränsade, men de utgör ell nytt och myckel
oroväckande inslag i del svenska samhällslivet. Samtidigt visar ingående
undersökningar, utförda av diskrimineringsutredningen, att del sedan början av
1970-lalet har sketl en markant förskjutning av den allmänna opinionen i
riktning mot större tolerans och större generositet mol invandrare i Sverige,
Denna glädjande ulveckhng förklaras med att allt fler människor i del svenska
samhället kommer i kontakt med invandrare och invandrarfrågor och därmed får
sådan kunskap och förståelse som leder tiU att fördomar minskar och toleransen
ökar. Denna utveckling bör ges alll stöd.

En
annan faktor av betydelse är all även om många av de invandrare

som kom under 1960- och början av 1970-lalel avsåg alt återvända efter

några år, så har en mycket stor del av dem bestämt sig för atl stanna här.

Ungefär 400000 invandrare har blivu svenska medborgare och har därmed

fulla politiska rättigheter. Men ell stort antal invandrare har boll här

mycket lång lid ulan all söka svenskt medborgarskap. De har genom 1976

års rösträltsreform blivit delaktiga i den demokratiska beslutsprocessen på

kommunal nivå, men trots all de varit bosatta här länge och är inriktade på

etl fortsatt liv i Sverige saknar de rösträtt lill riksdagen. Den nuvarande

regeringen har eftersträvat en lösning på detla problem, men del förslag

som lades fram av röslrättskommiltén (Ju 1983:02) i betänkandet (SOU

1984:11) Rösträtt och medborgarskap bedömdes inte komma all få tUlräck

ligl brett pariamenlariskl stöd i riksdagen. Eftersom möjligheten atl erhålla

svenskt medborgarskap är belydelsefull för invandrarnas integration i del

svenska samhället har regeringen, som jag nyss nämnt, tillsalt en kommitté

med uppgift atl utreda frågan humvida fler invandrare skuUe bli svenska

medborgare om Sverige i större utsträckning än för närvarande tillät att det

ursprungliga medborgarskapet bibehålls när man fär svenskt medborgar

skap.

En faktor som jag slutligen vUl uppmärksamma är den förändring som 15

skett
i heta Europa genom migralionen. Tiotals miljoner människor har Prop.
1985/86:98 som en följd av migralionen band till andra europeiska länder. För
Sveriges del har delta inneburit atl kontakterna med t, ex, Finland,
Jugoslavien och Grekland har utvecklats. Många invandrare som sedan länge är
fast bosatta i Sverige bibehåller i stor utsträckning nära och regelbundna kontakter
med ursprungslandet. Detta underlättas även genom utveckUngen på
kommunikationsområdet och genom olika samarbetsavlal vad gäller beskattning,
socialförsäkring etc. För utvecklingen av den svenska invandrarpolitiken är
även denna faktor av sttsr betydelse.

De förändringar som har inträffat sedan år 1975 vad
gäller invandrarnas situation i samhället ställer krav på nya ålgärder. En rad
reformer har mol denna bakgmnd genomförts sedan regeringen tillträdde hösten
1982, Jag vill här hänvisa till vad jag tidigare har anfört bl, a, vad gäller
regeringens förslag om reformer beträffande hemspråksundervisningen för invandrarbarn
och svenskundervisningen för vuxna invandrare. Jag vill även hänvisa lill de
initiativ som har lagils i syfle all finna en lösning på frågan om hur
invandrarnas medinflytande skall kunna öka. Jag viU vidare hänvisa lill de
åtgärder som har vidtagits inom ramen för arbetsmarknadspolitiken i syfte all
förbättra invandrarnas arbetsmarknadssituation samt lill ålgärder inom andra
områden.

En avgörande fråga är emellertid om de förändringar
som har präglat utvecklingen sedan mitten av 1970-talel föranleder en annan
inriktning av invandrarpolitiken, I såväl 1980 års direktiv lill
invandrarpolitiska kommittén som i 1983 års tilläggsdirektiv framhölls atl
kommittén skulle ulgå från atl 1975 års riktlinjer bör ligga fast, men all
vissa preciseringar är nödvändiga, framför allt vad gäller valfrihelsmålet.
Såväl invandrarpolitiska kommittén som diskrimineringsutredningen har i sina
slulbetänkanden ulföriigt behandlat frågan om den principiella inriktningen av
invandrarpolUiken, Jag anser alt de överväganden som görs där ulgör ell mycket
bra underlag för regeringens ställningstagande. Jag återkommer inom kort med
milt förslag i denna fråga. Dessförinnan vill jag emellertid göra följande allmänna
kommentarer.

De överväganden som redovisas i båda betänkandena
innebär all 1975 års riktlinjer i allt väsentligt bör ligga fast. Den
utveckling som har ägl rum sedan år 1975 ger enligt de båda utredningarna ingen
grund för en annan bedömning, Invandrarpolitiska kommittén har i några
sammanfallande formuleringar understrukit all de som får rätt atl invandra liU
Sverige måsle kunna bli ekonomiskt och socialt integrerade ulan all något krav
ställs på kuUurell assimUering i den bemärkelsen all den egna etniska
identiteten skulle uppges. Diskrimineringsutredningen har i första hand ägnat
sig ål alt bedöma utvecklingen med hänsyn lill de etniska relationerna i
Sverige, Utredningens analys visar atl dessa relationer klart har förbättrats,
trots förändringar av negativ karaktär i samhällsekonomin och på
arbetsmarknaden. Jämlikhet och samverkan mellan olika grupper förbättrar
förutsättningarna för goda etniska relationer, understryker utredningen.

För egen del anserjag att de utredningar som nu har
gjorts bekräftar all

den invandrarpolitik som den socialdemokratiska regeringen införde år '6

1975,
och som fick ett brett parlamentariskt stöd, bör ligga fasl. Del måsle Prop.
1985/86:98

vara
en gmndläggande utgångspunkt i svensk invandrarpolitik atl de som

får
bosätta sig här omfattas av samma rättigheter och skyldigheter, och

erbjuds
samma möjligheter, som övriga medborgare. Delta innebär atl den

gmndläggande
lagstiftning och de normer som gäller för vårt land och vårt

samhällssystem,
för värnet av demokratin och för mänsklig samlevnad,

måsle
genomsyra den svenska invandrarpolitiken. Jämlikhet mellan alla

människor
oavsett deras ursprung, kvinnors och mäns lika rättigheter,

tolerans
mellan olika befolkningsgrupper och respekt för den personliga

integriteten
hör tiU de värderingar som svensk invandrarpolitik måsle utgå

från.

Den invandrarpolitik som antogs år 1975 återspeglas
även i den nya regeringsformen, där det sägs alt "etniska, språkliga och
religiösa minoriteters möjligheter all behålla och utveckla ett eget kultur-
och samfundsliv bör främjas" (1 kap, 2 § RF), Invandrarpolitiska kommittén
har gmndligt analyserat minoriletsbegreppel och konstaterat att internationellt
sett anses beteckningen minoritet endasl kunna användas för grupper som sedan
mycket länge eller alltid har varit bosatta i landet i fråga, t, ex. för
Sveriges del samerna och lornedalsfinnarna. I förarbetena till de internationella
konventioner där minoriletsbegreppel förekommer har man således preciserat
detta liU alt avse urspmngliga (s, k, autoklona) minorUeter, och inte relativt
nyligen från andra länder invandrade gmpper. Minoritets-begreppet i den nu
nämnda betydelsen kan alltså inte sägas vara tiUämpligt på invandrarsituationen
i Sverige, Utgångspunkten för de invandrarpolitiska åtgärderna bör i första
hand vara de enskilda människornas förutsättningar och behov. Vad gäUer
föreningsverksamhet och religionsutövning är det emellertid naturiigt att
samhället ger bidrag till kollekliva verksamheter bland invandrare. Jag
återkommer lill delta i del följande när jag redovisar motiven tUl stödet för
invandrarorganisalionernas verksamhet.

Såväl invandrarpolitiska kommittén som
diskrimineringsutredningen har

lagt fram omfattande program med förslag till ytterligare åtgärder. Jag

återkommer inom kort till mina bedömningar av dessa förslag. Jag vill

emellertid redan nu understryka all genomförandet av invandrarpolitiken

är något som berör alla människor. Utvecklingen av Sverige i riktning mot

ell mångkulturellt samhälle kommer oundvikligen all innefatta svårigheter

och åven risker för konflikter. Diskrimineringsutredningen har genom sina

ingående undersökningar visat hur attityder till människor av annat ur

sprung uppkommer i ett växelspel mellan enskilda människor och mellan

samhällets institutioner och de enskUda människorna. Utredningen har

även visat på en rad metoder all främja en harmonisk utveckling av de

etniska relationerna i Sverige, Föregen del kanjag i allt väsentligt ansluta

mig till såväl utredningens allmänna bedömningar som till dess förslag om

opinionsbildande insatser inom olika områden i samhället. Del är, som

utredningen har understrukit, utomordentligt angeläget alt samhället ulla

lar sill skarpa fördömande av alla tendenser till fördomar och diskrimine

ring på etnisk grund. Ytterst handlar detta om att slå vakt om de grundläg

gande värderingar som vi bygger vårt samhällssystem på, I detta arbete har

alla medborgare en given uppgift, 17

2 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 98

3
Riktlinjer för invandrarpolitiken

Prop. 1985/86:98

Mitt
förslag: De invandrarpolitiska målen, som sedan år 1975 sammanfattas med
begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan, bör ligga fasl. Dessa begrepp bör
ges en sådan tolkning att de åsyftar lika rättigheter och möjligheter för
invandrare i förhållande lill den övriga befolkningen, respekt för den
enskildes idenlUel och integritet, möjligheter att utveckla det egna
kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som i vårt samhälle gäller
för mänsklig samlevnad saml ömsesidig tolerans, solidaritet och gemenskap
mellan människor av olika ursprung. Goda etniska relationer bör prägla vårt
samhälle och samhället bör markera sill avståndstagande från alla ullryck för
etnisk intolerans.

Utredningarna: IPOK: s och
diskrimineringsulredningens bedömningar överensstämmer i huvudsak med mina.
Såväl IPOK som diskrimineringsulredningen förordar alt begreppet valfrihet
preciseras på ett klarare säll, Diskrimineringsulredningen föreslår att del
ersätts av begreppet respekt.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har
kommenterat utredningarnas överväganden om invandrarpolitiken och ställer sig
bakom dessa. Många remissinstanser stöder IPOK: s definition av begreppet valfrihet
som kulturell valfrihet. Några remissinstanser, bl, a, Sveriges Frikyrkoråd och
Svenska ekumeniska nämnden, pekar på risken för kollisioner mellan svensk
gmndsyn och utiändska värderingar, t, ex, i trosfrågor, om valfriheten blir
för begränsad.

En bred samstämmighet råder bland remissinstanserna
om behovet av särskilda åtgärder inom olika områden för all invandrare skall
beredas med svenskar likvärdiga möjligheter.

Skälen för mitt förslag: De riktiinjer för
invandrarpolitiken som riksdagen antog år 1975 formulerades med utgångspunkt
från begreppen jämlik-hel, valfrihet och samverkan. Riktlinjerna gav uttryck
för en förändrad syn på invandrarnas möjligheter all bevara och vidareutveckla
sill språkliga och kulturella arv i Sverige,

Både IPOK och diskrimineringsutredningen har anfört
all riksdagens beslul år 1975 kännetecknas av bristande precision. Jag kommer
nu all redovisa min syn på målformuleringarna,

IPOK framhåller all jämlikhet som mål bör innebära
ett fortsatt arbete för atl invandrarna skall få samma möjligheter, rättigheter
och skyldigheter som befolkningen i övrigt, IPOK understryker atl del
gmndläggande vad gäller jämlikhelsmålet år alt ge alla invandrare möjlighet att
lära sig svenska och att få sådana kunskaper all de kan orientera sig i samhället
saml utnyllja de möjligheter till utbildning och vidareutbildning som finns.
Rätlen lill arbete och till goda villkor på arbetsmarknaden bör tillmätas en
ökad betydelse i delta sammanhang, framhåller IPOK, Ekonomisk och social
trygghet är även en nödvändig grund för atl invandrare, som jämbör-, diga med
befolkningen i övrigi, skall kunna vidmakthålla en egen kulturell

identitet
och leva i harmoni med sin omgivning. Diskrimineringsutredning- Prop.
1985/86:98 en pekar på den svenska tradition som tenderar all söka likformiga
lösningar, dvs, lösningar som syftar lill alt behandla olika individer på lika
säll. Om invandrarna skall få likvärdiga möjligheter erfordras ett annal och
mer flexibelt förhållningssätt, anför utredningen.

Tolkningen av jämlikhelsmålet har enligt min mening
den största betydelse för hur invandrarnas situation skall komma atl gestalta
sig på längre sikt, Målel inbegriper fortsatta åtgärder för att dels undanröja
formella hinder, dels öka invandrares möjligheter atl fulll ul få reell
tillgång lill utbildning och arbete i lika mån som den övriga befolkningen. När
det gäller utländska medborgares rättsliga ställning är de i de flesta fall jämställda
med svenska medborgare. Den mest framträdande skillnaden gäller fortfarande
rällen all delta i och vara valbar i riksdagsval. Riksdagen har (prop,
1985/86:7, LU 12, rskr 33) beslutat att ta bort kravet på svenskt medborgarskap
i flera av de fall där det ditintills varit uppställt. En mera medveten och
noggrann prövning av medborgarskapskravel i varje kommande
lagstiftningssammanhang bör ske.

Den andra aspekten på jämUkhelsmålel, nämligen
åtgärder för all skapa reellt likvärdiga villkor för invandrare, har den
största betydelse för såväl nya invandrare som för den andra och tredje
generationen, TUI sådana stödjande ålgärder hör Lex, hemspråkslräning och
hemspråksundervisning för barnen samt gmndulbildning och svenskundervisning
för de vuxna.

I
propositionen (1983/84:199) om svenskundervisning för vuxna invandrare
framhöll jag all invandrarpoUlikens jåmlikhelsmål bör vara en utgångspunkt för
denna undervisning och styra dess innehåU, Genom en effektiv svenskundervisning
skall nykomna invandrare ges möjlighel alt orientera sig i samhället, all
utnyttja möjligheterna lill utbildning och vidareutbildning saml atl få en fasl
förankring på arbetsmarknaden. Även om andelen personer med hög utbildning är
slor bland invandrarna, finns det i denna grupp även personer med extremt låg
utbildning, SamhäUets insatser måsle därför spänna över etl brett område, från
atl salsa betydande resurser på lågulbildade till all på ett betydligt bättre
säll än hittills ta tillvara de meriter och erfarenheter som invandrare fört
med sig lill Sverige-Begreppet jämlikhet bör enligt min mening bibehållas som
ell övergripande mål för invandrarpolitiken, Detla mål innebär
sammanfattningsvis en strävan alt dels uppnå lika rättigheter för invandrare i
förhållande lill den övriga befolkningen, dels åstadkomma likvärdiga
möjligheter. Det innebäratt invandrarna inom olika berörda samhällsområden
skall behandlas likvärdigt med befolkningen i övrigi, och all deras behov
skall mötas inom ramen för den generella politik som fastställts, i, ex, för
arbetsmarknaden, för bostadsmarknaden och för det sociala områdel. För alt
invandrare skall kunna behandlas likvärdigt med andra krävs ofta särskilda
ålgärder. Varje myndighei bör ha ett ansvar för all vidla sådana åtgärder när
de behövs.

Såväl IPOK som diskrimineringsutredningen anför all
begreppei valfri

het i många sammanhang har uppfattats som problematiskt. Eftersom det i 19

förarbetena
till 1975 års riktlinjer saknas en diskussion om valfrihetens Prop. 1985/86:98
innehåll, begränsningar och vUlkor har delta mål kommit alt tolkas på olika
sätt, IPOK framhåller alt valfrihelsmålet hos vissa grupper har lett till krav
på långtgående rättigheter som minoriteter i folkrätlslig mening trots all
traditionella minoritelskriterier inte har varit uppfyllda, Valfrihelsmålet har
vidare, konstaterar IPOK, åberopats som stöd för en rad olikartade
uppfattningar när del gäller undervisningen av invandrarelever inom skolväsendet,
Valfrihelsmålet har dessvärte också kommit atl tolkas som etl godtagande av
värderingar som starkt avviker från den gmndsyn i skilda frågor som kommer till
uttryck i svensk lagstiftning eller i andra politiska beslul,

I denna analys av valfrihelsmålet konstaterar IPOK
inledningsvis all en invandrare knappasl kan behålla sill livsmönster och sin
kultur oförändrade i etl nytt land, Efler hand utvecklas en ny identitet och
en ny känsla. Enligt kommitténs uppfattning kommer valfriheten i praktiken atl
gälla just nya kulturgemenskaper utvecklade här i landet på basis av
kulturarvet hemifrån. Kommittén konstaterar sedan alt först når gmnden för en
funktionell Ivåspråkighet är lagd, dvs, kunskaper både i svenska och modersmålet,
finns förutsättningar för en språklig och kulturell valfrihet, I den allmänna
debatten har valfrihelsmålet ofta kommit alt uppfattas som gällande hela
livsmönstret: normer, värderingar, seder och bruk. Kommittén framhåUer att det
finns gmndläggande värderingar om vilka det råder politisk enighet i Sverige,
t, ex, jämställdhet mellan kvinnor och män saml barns rättigheter också utöver
vad som är möjligt atl reglera i lag. Kommittén understryker atl sedvänjor som
strider mol svensk lagstiftning inte kan accepteras. Man bör heller inte
acceptera sedvänjor eller normer som avviker från vad statsmakterna i andra
sammanhang klart tagit ställning för, t, ex, i gmndskolans läroplan. Kommittén
ifrågasätter mot denna bakgrund om begreppei valfrihet kan behållas som ell
övergripande mål,

Diskrimineringsulredningen erinrar för sin del om
att statsmakterna redan med 1975 års beslut har uttalat sig mot en politik som
syftar till kulturell assimUering, Begreppei valfrihet kan emellertid ge upphov
till tolkningsproblem, framhåller utredningen, och föreslår alt begreppet valfrihet
som mål ersätts av t, ex, respekt.

Enligt min mening bör de som invandrar lill Sverige
ges goda möjligheter alt bli ekonomiskt och socialt integrerade i samhället.
Invandrarna bör som fulll integrerade samhällsmedlemmar kunna leva och verka i
den svenska kullurgemenskapen och samtidigt kunna utveckla sill kulturella arv.
Men valfriheten får inte tolkas så alt den innebär ell bortväljande av det
svenska språket och den intressegemenskap som omfattar hela del svenska samhället.

Del finns grundläggande värderingar om vilka del
råder enighet i Sveri

ge, t, ex, jämställdhet mellan kvinnor och män saml barns rättigheter.

Sådana grundläggande värderingar måsle hävdas i alla sammanhang. När

kulturkollisioner uppstår till följd av olika uppfattningar i grundläggande

frågor som t, ex, synen på familj, barnuppfostran, sexualitet och samlev

nad, kvinnans ställning eller frågor av livsåskådningskaraklär kan del

emellertid ofta vara lämpligt alt gå varsamt fram och söka praktiska lös- 20

ningar
i en generös anda i stället för alt hävda principer som motverkar Prop.
1985/86:98 eller förhindrar sådana praktiska lösningar.

Med beaktande av vad jag nu har anfört anserjag all
begreppet valfrihet även framdeles bör vara ell av rhålen för
invandrarpolitiken. Jag anser emellertid alt begreppei bör tolkas så att del
innefallar respekt för den enskildes identitet och integritet saml möjligheter
atl utveckla det egna kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som i
det svenska samhället gäller för mänsklig samlevnad.

Vad gäller begreppei samverkan har
diskrimineringsulredningen anmärkt atl detta snarare kännetecknar ell medel än
etl mål, men alt del ändå bör kunna kvarstå. Enligt min mening bör detta
begrepp kvarstå som övergripande invandrarpoliliskl mål. Ömsesidig tolerans,
solidaritet och gemenskap mellan människor av olika ursprung fömlsätler
samverkan mellan likvärdiga parter, I denna samverkan ligger också ett
gemensamt ansvar för del demokratiska samhällets utveckling.

De gångna årens erfarenheter av olika försök all
utveckla samverkan mellan svenskar och invandrare har visat all verklig
samverkan förutsätter att den sker på likvärdiga villkor och med utgångspunkt
från en gemensam intresseinriktning mellan befolkningsgrupperna. Många försök
till samverkan mellan svenskar och invandrare har misslyckats därför all de
skett på den ena parlens villkor och inte kommit lill stånd som ett uttryck för
en gemensam viljeinriktning. Jag anser del därför vara myckel angeläget alt
understryka atl en utgångspunkt för alla invandrarpolitiska ålgärder år alt
främja gemenskap.

Den invandrarpolitik som antogs år 1975 hade sin
utgångspunkt i tendenser till ökade klyftor i del svenska samhället lill följd
av invandringen. Det blev aUlmer uppenbart all del var nödvändigl att vidta
särskUda åtgärder för alt förbättra invandrarnas villkor i syfle att uppnå ökad
jämlikhet i del svenska samhället. Denna aspekt är lika viktig idag som för
tio år sedan. Samtidigt har insikten ökat om hur angelägel det är atl den
svenska invandrarpolitiken även ger uttryck för ett avståndstagande från alla
uttryck för etnisk intolerans,

I ell samhälle där olika grupper lever sida vid
sida finns den etniska konflikten som en latent risk. Ingen invandrarpolitik
kan bli framgångsrik om den inte utgår från en övergripande strävan all
bibehålla och utveckla goda etniska relationer och förebygga tendenser till
etnisk intolerans och öppen konflikt på etnisk gmnd. Vår invandrarpolitik måste
därför också präglas av en uttrycklig vilja atl utveckla goda etniska
relationer i det svenska samhället, så atl aUa grupper som bor här kan leva i
harmoni med varandra, och åtnjuta tolerans och respekt för sill ursprung.

Diskrimineringsulredningen hade regeringens uppdrag
alt analysera or

sakerna till etnisk konflikt. Utredningen konstaterade att orsakerna till

diskriminering och lill etnisk intolerans bl, a, slår all finna i ojämn makl-

och resursfördelning och bristande kontakter mellan befolkningsgrup

perna. Denna analys pekar tydligt, enligt min mening, på nödvändigheten

av atl även från denna utgångspunkt föra en jämlikhetspolitik och på

behovel av ålgärder som underlättar samverkan mellan befolkningsgrup

perna. Dämtöver är aktiva åtgärder nödvändiga, såväl vad gäller opinions- 21

bildning
och information som lagstiftning, i syfte atl avskaffa diskrimine- Prop.
1985/86:98 ring,

I regeringsförklaringen hösten 1985 angavs all en
särskild ombudsman kommer all inrällas för att molverka diskriminering på
etnisk grund. Utvecklingen har visat att de rättsregler som redan finns kan
behöva kompletteras med en sådan institution som genom rådgivning i enskUda
ärenden och olika generella åtgärder kan medverka lill ett bättre skydd för
invandrare. Jag återkommer i det följande lill detta förslag.

4 Genomförandet av invandrarpolitiken

Jag
har i föregående avsnitt redovisat mina förslag lill riktlinjer för invandrarpolitiken.
Jag övergår nu till att redovisa mina bedömningar i fråga om
invandrarpolitikens genomförande. Regeringen bör bereda riksdagen tillfälle
atl la del av denna redovisning. Jag bedömer atl några särskilda
ställningstaganden i denna del inte behöver begäras av riksdagen.

4.1 Ansvaret för åtgärder för invandrare

4.1.1
De statliga myndigheterna

Mina
bedömningar: Principen all varje fackmyndighet inom sill område har samma
ansvar för invandrare som för den övriga befolkningen bör ligga fast. Detta
innebär bl, a, all varje myndighei har ett ansvar för all särskilda ålgärder
vidtas för invandrare. En viss precisering av myndigheternas ansvar bör göras.
Någon skyldighet för myndigheterna all upprätta handlingsprogram för sitt
arbete med invandrare eller lämna årliga redovisningar av vilka särskilda ålgärder
som vidtagits för invandrare bör inte införas.

Statens
invandrarverk bör ha kvar ell ansvar för samordning och bevakning av
myndigheternas ålgärder för invandrare.

Utredningarna: IPOK betonar principen atl
respektive ansvariga fackmyndigheter behåller ansvaret för ålgärder för
invandrare inom sitt sakområde och för all erforderliga särskilda ålgärder
vidtas lill förmån för invandrare. Kommittén anser atl del bör övervägas all
lagfästa denna princip, I varje fall bör regeringen genom förordning bättre än
nu precisera kravet på de statliga myndigheterna. Det bör t, ex, innebära att
dessa årligen redovisar vilka särskUda åtgärder för invandrare och minoriteter
som vidtagits inom varje område,

Diskrimineringsulredningen
föreslår all nuvarande förordning (1976: 310) om ålgärder för invandrare m, fl,
upphävs och att en ny förordning ulfärdas som tydligare fastslår såväl
myndigheternas ansvar som SIV: s roll i arbetet för invandrare. Den nya
förordningen bör innehålla en precisering av de statliga myndigheternas ansvar,
etl krav på atl myndigheterna upprättar handlingsprogram för invandrar- och
minoritetsfrågor, ell

22

krav
på likvärdig behandling av invandrare saml en precisering av SIV: s Prop,
1985/86:98 roll i sammanhanget, SIV bör enligt utredningens mening i
förordningen få ett fastlagt tillsynsansvar för att de statliga myndigheterna
inom sina ansvarsområden behandlar invandrare och medlemmar av språkliga
minoriteter likvärdigt jämfört med befolkningen i övrigt.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans ifrågasätter
principen om varje myndighels ansvar för invandrare inom sill
verksamhetsområde. En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig i
frågan anser också all myndigheternas ansvar och SIV: s roll bör komma till
uttryck tydligare än i nuvarande förordning. Den av IPOK framförda tanken atl
lagfästa del statliga myndighetsansvaret avvisas dock av flera remissinstanser,
däribland SIV och socialstyrelsen, bl, a, med hänvisning till att ansvaret
inom flertalet områden följer redan av gällande lagstiftning för respektive
område, Endasl en remissinstans tillstyrker etl lagfäst ansvar.

Vad gäller innehållet i en ny lag eller förändrad
förordning har remissinstanserna olika uppfattning på flera punkter, Förslagel
all myndigheterna skall upprätta handlingsprogram får stöd av etl flertal av de
remissinstanser som har yttrat sig, men flera remissinstanser har också
invändningar. De motiv som anförs för all upprätta handlingsprogram år i
huvudsak desamma som utredningens. Några remissinstanser ger förslagel principiellt
stöd men anför ändå olika reservationer. Motiven för avstyrkande är bl, a, en
tveksamhet liU om verksamhelen skulle komma atl främjas av formella krav på
handlingsprogram,

Diskrimineringsulredningens förslag all
förordningen bör ange all de statliga myndigheterna skall gå invandrare och
medlemmar av språkliga minoriteter lill hända på villkor som är likvärdiga med
dem som lillämpas i förhållande till befolkningen i övrigi tillstyrks i alll
väsentligt av i stort sett alla de remissinstanser som tagit upp frågan. De
motiv som anges är desamma som utredningen anfört. Att likvärdig behandling i
sammanhanget många gånger är liktydigt med positiv särbehandling framhålls bl,
a, av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och skolöverstyrelsen (SÖ), SIV anseratt
myndigheternas ansvar för språklig service genom tolk, översättare och
Ivåspråkig personal särskUt bör anges i förordningen,

Ell övervägande anlal av de instanser som uttalat
sig i frågan är negativa lill en fastlagd lillsynsroll för SIV, De skäl som
anförs härför är främst den rollkonflikt som därigenom kan uppkomma för SIV.
bl, a, på så säll att verket skulle ulöva lillsyn även över sig självt,
Förslagel skuUe, enligt remissinstanserna, innebära ell avsteg från gällande
praxis om myndigheternas självständighet och jämställdhet i förhållande till
varandra. Statskontoret och Svea hovrätt pekar på att behovel av löpande lillsyn
redan i dag uppfylls genom JO-ämbetel, vars granskning även omfattar de kommunala
myndigheterna.

Skälen för mina bedömningar: De mål för
invandrarpolitiken som jag

inledningsvis har redovisat innebär atl samhällets ansvar i vissa avseenden

går längre än att ge invandrare den samhällsservice, befolkningen i allmän

het får. Det gäller inte bara på områden där åtgärderna är invandrarspeci-

fika, som t, ex, svenskundervisning och hemspråksundervisning, utan ock

så i andra sammanhang när särskilda ålgärder är en fömtsättning för atl 23

man
skall kunna närma sig målen. Denna i 1975 års invandrarproposiiion Prop.
1985/86:98 klart uttalade politik bör alltså gälla även framgent. Den måste
vara en utgångspunkt för alla samhäUsorgan i deras arbete.

En grundläggande princip i 1975 års riktlinjer för
invandrarpolitiken är all den fackmyndighet som har ansvar för viss verksamhei
i förhållande till svenskar även skall ha molsvarande ansvar i förhållande till
invandrare. Denna princip utvecklades sedan närmare av regeringen i
förordningen (1976:310) om åtgärder för invandrare m,fl,, i vilken bl,a, anges
att invandrares behov av samhällsservice alltid skall ingå bland de
omständigheter som inom ramen för tillgängliga resurser skall beaktas vid
planeringen av myndighetens verksamhei. Jag anser alt denna princip bör ligga
fast. Den innebär bl, a, atl respektive myndighet inom sitt sakområde har ell
ansvar för alt erforderliga positiva särålgärder vidtas till förmån för invandrare.
Dessa åtgärder skall ulgå från de enskilda individemas förutsättningar och
behov.

Några skäl för atl i en särskild lag fastslå denna
princip finns enligt min mening inte. Myndigheternas skyldigheter inom olika
områden följer i många fall direkt eller indirekt av gällande lagstiftning för
området. Vidare sker den styrning av myndigheternas verksamhet som del här är
fråga om normall i form av förordning,

Diskrimineringsulredningen har föreslagit en
omarbetning av förordningen (1976:310) om ålgärder för invandrare m,fl.
Översynen bör enligt utredningen leda till all myndigheterna ges klarare
riktlinjer. Del övervägande antalet remissinstanser är positiva lill
förslaget.

Jag delar uppfattningen att 1976 års förordning om
åtgärder för invandrare m,fl, nu bör ses över och ges en ny språklig
uiformning som tydligare klargör myndighetemas ansvar, I samband med en översyn
av förordningen bör också övervägas all precisera myndigheternas skyldighel
att samråda med den ombudsman mot etnisk diskriminering som jag senare kommer
att föreslå. Jag har i frågan om en översyn av förordningen samrått med chefen
för civildepartementet.

Jag vill i detla sammanhang påpeka atl inrättandet
av en ombudsman, vartill jag senare återkommer, inte förändrar den gmndläggande
principen om ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och om skyldigheten atl
ge invandrare en likvärdig service jämfört med befolkningen i övrigi.

Jag skaU nu la upp diskrimineringsutredningens
förslag alt alla myndig

heter bör upprätta handlingsprogram för arbetet med invandrar- och mi

noritetsfrågor och åriigen redovisa de särskilda ålgärder som vidtagits för

invandrare saml förslagel om ell fastlagt liUsynsansvar för SIV, Del kan

enligt min mening vara ändamålsenligt atl berörda myndigheter upprättar

särskilda handlingsprogram för sill arbete med invandrarfrågor. Flera

myndigheter, l.ex, AMS, har också under senare år utarbetat sådana

handlingsprogram för hela eller delar av sin verksamhet. Jag ser positivt på

denna utveckling och är av den uppfattningen atl myndigheternas hand

lingsprogram har bidragit lill den utveckling av samhällets insatser för

invandrare som har sketl under den senaste tioårsperioden. Jag vill emel

lertid samtidigt, i likhet med flera remissinstanser, framhålla alt särskUda

handlingsprogram av detta slag endasl är ett av de medel som kan använ- 24

das
för alt nå samma resultat, I vissa fall är del sannolikt lämpligare atl
integrera planeringen för invandrare i övrig planering som pågår inom
myndigheien, Behovel av en samlad planering av invandrarfrågor varierar också i
hög grad hos olika myndigheter. Min bedömning är mot denna bakgmnd all del inte
bör finnas några formella krav på all myndigheterna skall upprätta särskilda
handlingsprogram för arbetet med invandrarfrågor. Jag förutsätter samtidigt atl
sådana handlingsprogram vid behov upprättas och all invandrarnas behov
fortlöpande vägs in i myndigheternas ordinarie planeringsarbete.

Några krav bör inte heller generellt ställas på att
myndigheterna skall lämna en årlig redovisning av vilka särskilda åtgärder för
invandrare som vidtagits inom myndighetens område. Regeringen kan i stället vid
behov begära sådana redovisningar av en eller flera myndigheter.

Vad gäller IPOK: s förslag om en förstärkning av
statens kuUurråd i form av bl, a, invandrarrepresentation och särskilda medel
för kulturverksamhet bland invandrare vUl jag efler samråd med statsrådet
Göransson hänvisa tUl vad jag har anfört i del föregående rörande myndigheternas
ansvar atl i sill ordinarie arbete även beakta invandramas behov. Kulluren är
en fömtsättning för gemenskap i ett föränderligt samhälle. Detta gäller för
såväl gemenskapen inom invandrargmpperna som för allas vår gemenskap i Sverige,
Insatserna på kulturområdet bör därför också syfta till att underlätta för
invandrare alt få la del av del för vårt land gemensamma kulturarvet.

Såsom framgår av vad jag inledningsvis redovisat
avser en stor del av regeringens nya eller planerade insatser för invandrare
kulturområdet i vid mening. Det finns i detta sammanhang anledning all också
erinra om de möjligheter till kulturslöd som finns i dag och som del gäller all
slå vakt om. Jag tänker bl. a, på stödet till invandrarorganisalionernas
ungdomsverksamhet, till finsk teaterverksamhet, till litteratur- och
arkivverksamhet och på Sveriges Radios programverksamhet på invandrarspråk.
Bidrag kan också utgå till särskilda kulturprojekt för invandrare. Invandrarnas
delaktighet i olika former av kulturslöd bör kunna stärkas ytterligare genom
riktade informationsinsatser från kulturrådets sida till invandrarna och deras
organisationer i fråga om befintliga bidragsmöjligheter. Också kommuner och
landsting bör uppmärksammas på behovel av riktade informationsinsatser för invandrarna
och deras lokala föreningar vad gäller de slödmöjligheter som slår till buds.

Prop.
1985/86:98

4.1.2 Kommuner och
landsting

Min bedömning: Kommuner
och landsting har en central roll för genomförandet av invandrarpolitiken.
Ansvaret för alt invandrare får en med andra likvärdig behandling inom den
kommunala verksamhelen framgår av gällande lagstiftning. Särskilda
invandrarfunk-lioner spelar därutöver en viktig roll för samordning av ålgärder
och för vissa uppgifter inom kommunen som inte faller inom någon facknämnds
direkta ansvarsområde.

25

Utredningarna: Både IPOK och
diskrimineringsutredningen framhåller Prop. 1985/86:98 betydelsen av kommunernas
aktiva medverkan för alt invandrarpolitiken skall kunna genomföras, IPOK
betonar särskill atl del är viktigt all de olika facknämnderna i en kommun
strävar mot gemensamma mål, Ell invandrarpoliliskl program som fastställs av
kommunfullmäktige kan enligt IPOK vara ell sätt all uppnå en enhetlig kommunal
invandrarpolitik,

Diskrimineringsulredningen anser all kommuner och
landsting, på samma sått som utredningen föreslagU i fråga om de statliga
myndigheterna, bör upprätta konkreta handlingsprogram för ålgärder för
invandrare.

Remissinstanserna: Diskrimineringsutredningens
förslag om kommunala handlingsprogram tillstyrks av flertalet av de
remissinstanser som uttalat sig i frågan, däribland några kommuner. Svenska
kommunförbundel ser positivt på utvecklingen av handlingsprogram inom alll fler
förvaltningsområden och är för sin del berett atl på olika sätt stödja del
arbete som förekommer på lokal nivå. Landstingsförbundet anser att del är
naturiigt atl sådana program får växa fram då behov föreligger, Riksrevisionsverkel
avstyrker förslagel,

IPOK: s synpunkler i fråga om kommunernas och
landslingens roll vid genomförandel av invandrarpolitiken och
ansvarsfördelningen mellan fackförvallningarna inom en kommun delas av de få
remissinstanser som berör dessa frågor. Några remissinstanser framhåller i
delta sammanhang också viklen av samarbete meUan kommuner och mellan kommuner
och landsting.

Skälen för min bedömning: Del är i belydande
utsträckning kommunerna och landslingen som kan förverkliga den invandrarpolitik
som lagts fasl av regering och riksdag. Ansvaret för skola, socialtjänst och
hälso- och sjukvård ligger hos kommuner och landsting och del är i slor
utsträckning inom dessa områden som man har särskilt stort behov av samhällets
service. Principen om likvärdighet mellan invandrare och den övriga
befolkningen i fråga om samhällsservice innebär alt kommunerna inom vatje
verksamhetsområde har all beakta invandrares behov och vidla de särskilda
ålgärder som är erforderliga för atl invandrarna skall få en likvärdig
behandling.

Kommunerna har dessulom fått ell ökat ansvar för
vissa särskilda ålgärder som riktar sig liU invandrare. Jag avser härmed dels
mottagandet av flyktingar, dels svenskundervisning för vuxna invandrare. På
båda dessa områden har slalen etl ramansvar och ett ekonomiskt ansvar medan det
i försia hand år kommunerna som enligt riksdagens beslut har ansvar för det
praktiska genomförandet.

Kommunerna och landslingen har, inom de ramar som
lagstiftningen anger, frihet all själva organisera sina åtgärder för invandrare
efler de lokala fömlsätlningama. Vissa uppgifter ligger under särskilda facknämnders
verksamhetsområden, medan andra inte omedelbart kan hänföras lill en sådan
nämnd. Del gäller t, ex, tolk- och översättarservice samt allmän
informationsverksamhet. De flesta medelstora och större kommuner har särskilda
invandrarbyråer, som dessulom ofta har vissa samordningsuppgifter i kommunen.
Invandrarbyråerna kan också spela en viktig roll når del gäller alt utveckla
positiva etniska relationer i kommunerna.

Del
har under senare år blivit relativt vanligt med kommunala invandrar- 26

politiska program. Jag ser
positivt på denna utveckling eftersom jag tror alt etl programarbete av delta
slag många gånger kan vara av stor betydelse när de invandrarpolitiska målen
skall omsättas i praktiken. Liksom när del gäller de statliga myndigheterna
vill jag emellertid framhålla all behovel av handlingsprogram varierar. Del
bör, liksom hittills, ankomma på varje kommun att med utgångspunkt i kommunens
egna fömtsättningar bedöma om det år lämpligl alt upprätta särskilda
invandrarpolitiska program.

Prop.
1985/86:98

4,2 Information och opinionsbildning

Mina
bedömningar:

-
Invandrare bör få
samhällsinformation som är likvärdig med den som ges andra grupper. Ansvaret
bör liksom hittills ligga på staten, landstingen och kommunerna. Det nya
systemet för mottagning av flyktingar innebår all kommunerna kommer alt svara
för en större del av den grundläggande samhällsinformationen,

-
Grundläggande
samhällsinformation till nykomna invandrare bör nå aUa. Utgångspunkten bör vara
all information så långt möjligt ges på invandrarens eget språk,

-
Principen om varje
fackmyndighets ansvar för information inom sitt område bör ligga fast, SIV bör
liksom hittUls ha ett samordningsansvar, SIV bör uppmärksamt följa
utvecklingen och bistå myndigheter och kommuner med råd belräffande nya gmpper,
språk och metoder,

-
Ökade insatser bör göras för
all sprida saklig information om invandringen och invandrarna och för alt skapa
opinion som leder till ökad tolerans mellan olika befolkningsgrupper.

Utredningarna: Överensstämmer i huvudsak med mina
bedömningar, I fråga om närradioverksamhet anser IPOK alt särskill statligt
stöd för närradioverksamhel bör kunna ges till sådana invandrargrupper som inom
del aktuella spridningsområdet inte har tillgång lill radio- och TV-sändningar
eller som inte har tillgång till tidningar på sitt eget språk.

Remissinstanserna: Det råder en bred samstämmighet
bland remissinstanserna om behovel av samhällsinformation till invandrare.
Stiftelsen Invandrartidningen framhåller alt utgångspunkten bör vara all
invandrarna har samma behov av samhällsinformation som svenskar men atl de behöver
kompletterande information på grund av bristande kunskaper om del svenska
samhället och i del svenska språket.

Förslaget att ansvaret för samhällsinformation bör
ligga hos stat och kommun accepteras av alla, Förtydliganden behövs dock anser
Söderiälje kommun och Riksförbundet för invandrarbyråpersonal (RIB), De anser
del vara viktigt att det blir en klarare avgränsning mellan stat och kommun när
det gäller ansvaret för samhällsinformationen, Södertälje kommun anser vidare
atl informationsansvaret enligt sociahjänsilagen behöver preciseras och pekar
också på värdet av samarbete inom kommunen i fråga om samhällsinformationen.
Även andra remissinstanser betonar värdet av

samordning
såväl på statlig som på kommunal nivå, Malmö kommun Prop. 1985/86:98
rekommenderar en sådan samordning när det gäller myndigheters information lill
flyktingar, Göteborgs kommun anser att kommittén borde ha belyst de ekonomiska
konsekvenserna av de växande kraven på informationsinsatser på kommunal nivå.
Majoriteten av remissinstanserna anser atl varje fackmyndighet har ansvaret för
samhällsinformationen inom sill område och alt SIV har ell samordningsansvar.
Socialstyrelsen anser alt denna SIV: s uppgift kunde bli mera uttalad.

Centerns kvinnoförbund anser att alla myndigheter
bör få sill informationsansvar klariagt genom föreskrifter medan RIB går
längre och förordar lagstiftning. Samtidigt framhåller socialstyrelsen alt
anledningen till bristerna i informationen är dels osäkerhet om metoder för
all nå fram till invandrare, dels begränsade resurser för information. Bl, a.
informations-delegationen och AMS anser atl samhällsinformationen bör vara mera
individinriktad, Informalionsdelegalionen understryker SIV: s ansvar för atl
utveckla metoder och bevaka medieulvecklingen. Några remissinstanser har
invändningar mot IPOK: s förslag all prioritera nykomna invandrare,

IPOK:s förslag i fråga om närradioverksamhet
tillstyrks av statens kulturtåd, SÖ, närradiokommiltén och Italienska
riksförbundei. Statskontoret anser däremol alt finansieringen bör klaras inom
ramen för det organisalionsstöd som kan slå lill förfogande. Svenska
journalistförbundet anser att etl statligt stöd i stället bör kanaliseras till
riks- resp. lokalradion.

Skälen för mina bedömningar: Riksdagsbeslutet år
1975 om invandrarpolitiken innefattade riktlinjer för myndigheternas
information lill invandrare, I riksdagsbeslutet slogs fasl all alla
informalionsansvariga organ i samhället har etl ansvar för informationen lill
invandrare inom sina verksamhetsområden. Myndigheternas ansvar för invandrare
reglerades sedan av regeringen i förordningen (1976: 310) om åtgärder för
invandrare m, fl,, i vilken anges alt varie myndighet inom sitt område har etl
ansvar för all vidta åtgärder för invandrare. Som jag nyss har framhållit anser
jag all denna princip bör ligga fasl. Denna princip har en särskild betydelse
vad gäller samhällsinformationen liU invandrare. För alt individen skall kunna
fungera som samhällsmedborgare krävs grundläggande kunskapei" om
samhället, fortlöpande information om förändringar i samhäUel och om den
demokratiska processen samt tillgång till fördjupad och detaljerad information
i olika skeden av livet. Men om invandrare skall kunna få tillgång lill
samhällsinformation krävs andra metoder än de som tillämpas i fråga om den
övriga befolkningen.

Den grundläggande samhäUsinformalionen för nykomna
invandrare bör enligt min mening i försia hand ges på invandrarnas modersmål,
antingen i skriftlig eller i muntlig form: Informationen måsle kunna ges även
lill små grupper och omfatta s.k, små eller udda språk. Muntlig information är
ofta den enda utvägen för invandrare med bristande läs- och skrivförmåga på
sitt eget språk,

Invandrarpolitiska kommittén har i princip avvisat
tanken på atl sälla

upp lidsgränser för när samhällets särskilda insatser för en ny gmpp bör

upphöra. Jag instämmer i delta synsätt men vill samtidigt framhålla all 28

samhällsekonomiska
överväganden kan behöva göras som innebär alt Prop. 1985/86:98 vissa
gruppers informationsbehov måste prioriteras. T, ex, är
informa-lionssilualionen i regel svårare för dem som tillhör en mindre
språkgrupp och särskill en grupp som kommer från ell land med ett för svenska
förhållanden annoriunda samhälls- och kulturmönster.

Del är min bedömning alt informationen lill nykomna
flyktingar har förutsättningar all bli bättre och effektivare genom del nya
systemet för flyktingmottagande som trädde i kraft den 1 januari 1985, Den
grundläggande samhällsinformationen sker här inom ramen för det kommunala
mottagandet, I allt fler kommuner inrättas vidare särskilda invandrarbyråer,
som spelar en central roll såväl när del gäller atl förmedla information till
invandrare som lill andra myndigheter, t, ex om invandrarnas informationsbehov
eller om erfarenheter av olika informationsmeioder.

För invandrare som har vistats lång tid i landet
bör samhällsinformation i många fall kunna ges på svenska. Även för vissa små
språkgrupper kan information på svenska vara del enda realistiska alternativet.
Genom den nya ordning för svenskundervisningen för vuxna invandrare som enligt
riksdagens beslul skall genomföras fr, o. m, den 1 juli 1986 får majoriteten av
nykomna invandrare tidigt tillgång lill svenskundervisning. Riksdagen har
anslutit sig till det övergripande mål för svenskundervisningen som angavs i
prop, 1983/84:199, Genom målformuleringen slås fasl all syflel med
svenskundervisningen är att ge invandraren sådana kunskaper i svenska språket
saml om det svenska samhället och arbetslivet all invandraren kan ta vara på
sina rättigheter och påverka sin situation samt fullgöra de krav och
skyldigheter som del dagUga livet bjuder, Målel skall vara ell riktmärke för
samhällets insatser för svenskundervisningen.

När del gäller IPOK: s förslag om
närradioverksamhel vill jag erinra om atl riksdagen ånyo har faslställt den
tidigare fastlagda principen all föreningarna själva skall svara för kostnaderna
för närtadioverksamhet (prop, 1984/85:145, KrU 22, rskr 387), Jag är därför
inte beredd att förorda några avsteg från denna princip. Jag anser att det är
viktigt att varje organisation själv väljer i vilken form dess budskap skall
spridas. Jag vill i detta sammanhang också erinra om all
invandrarorganisalionernas närradioverksamhet särskilt behandlades i
propositionen om närradiOverksamhe-len (prop, 1981/82:127), Där framhölls atl
dessa organisationer med tanke pä sina speciella uppgifter kan ha behov av all
producera program centralt för sändning över flera närradiosändare och all
därför sådan central pro-gramproduklion bör vara tillåten. Denna princip
kvarstår oförändrad (jfr prop, 1984/85:145 s, 10),

Enligt direktiven till IPOK skulle kommittén ock.så
överväga om föränd

ringar borde göras av Stiftelsen Invandrartidningens verksamhei med hän

syn lill invandringens förändrade sammansättning och utvecklingen på

medieområdet. På grund av tidsbrist kunde kommittén inte lämna några

förslag ulan ansåg all den framlida utgivningen av en periodisk skrift på

invandrarspråk och på lätt svenska borde utredas i särskild ordning. Kom

mittén framhöll emellertid som sin principiella åsikt alt kontinueriig skrift

lig information på olika invandrarspråk och på lätt svenska också framöver

bör ha en huvudroll i den kontinuerliga informationsverksamheten. Som 29

jag redan angett har regeringen med anledning av IPOK: s
förslag tillkallat en särskild utredare med uppgift alt göra en översyn av
Stiftelsen Invandrartidningens uppgifter inom ramen för samhällsinformationen
för invandrare. Enligt direktiven (Dir, 1984:45) skall utredaren överväga
behovet av kontinuerlig skriftlig samhällsinformation för olika invandrade grupper
och vilket ansvar staten skall ha för denna,

Diskrimineringsulredningen har
utförligt i sina betänkanden och rapporter behandlat frågan om
opinionsbildning i syfte all uppnå ökad tolerans mellan olika
befolkningsgrupper. Utredningen har också tagit upp frågan om invandrarverkels
uppgifter när det gäller atl bland allmänheten sprida saklig information om
invandringen och invandrarna. Även jag anser atl invandrarverket har en viktig
roll i detla avseende. Jag vill här hänvisa lill den verksamhei som i detta
syfte bedrivs vid verkels informationsbyrå och till all regeringen i årets
budgetproposition föreslagit all invandrarverkets medel för
informationsinsatser räknas upp med nära 1,3 milj, kr, för budgetåret 1986/87,
Jag förutsätter att ell effektivt samarbete skall kunna utvecklas mellan verkel
och den föreslagne ombudsmannen med uppgift all molverka etnisk diskriminering,

I detla sammanhang spelar även
folkrörelserna en alltmer betydande roll. Invandrarverket har sedan flera år
hafl möjlighel atl genom projektbidrag stödja olika organisationers verksamhei
i syfte all skapa samverkan mellan invandrare och svenskar. Som jag förordar i
del följande bör denna möjlighel kvarstå. Jag vill även erinra om atl de
särskilda bidrag som kan ulgå lill kommuner enligt förordningen (1984:683) om
statlig ersällning för mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar kan
användas för all stimulera olika samverkansprojekl mellan kommuner och
frivilligorganisationer, I årets budgetproposition har föreslagits en väsentlig
ökning av de särskilda bidragen,

I budgetpropositionen har också
föreslagils att de medel som ställts till regeringens förfogande under
innevarande budgetår för opinionspåver-kande verksamhei i flyktingfrågor m, m,
för budgetåret 1986/87 ökas till 1 milj. kr. Dessa medel avses i slor
utsträckning användas i samverkan med olika folkrörelser. Jag har som en
inledning till denna opinionsbildande verksamhei i syfle all skapa ökad
förståelse för invandrare och flyktingar inbjudit etl stort anlal ledare för
svenska folkrörelser lill en konferens i mars 1986,

Prop,
1985/86:98

Mina
bedömningar:

- Den vägledande principen att
invandrarnas problem på arbetsmarknaden i huvudsak bör lösas genom den
allmänna arbetsmarknadspolitiken bör stå fast. Invandrarnas situation på
arbetsmarknaden är emellertid sädan att särskilda insatser måste göras för atl
åstadkomma jämlika möjligheter och vUlkor, Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas
invandrarungdomarnas och invandrarkvinnornas situation.

30

AMS
bör regelbundet göra en översyn av personalbehovet vid arbetsförmedlingar i
invandrartäta områden och göra de omprioriteringar och de utbildningsinsatser
för personalen som bedöms nödvändiga.

Diskrimineringen
av invandrare pä arbetsmarknaden bör molverkas genom nya ålgärder.

Den
försöksverksamhet som pågår med samordning mellan arbetsmarknadsmyndigheternas
och kommunernas insatser för att underiätla invandrares inträde på
arbetsmarknaden bör utvärderas och erfarenheterna bör kunna ligga till grund
för framtida modeller.

Den
utbildning och yrkeserfarenhet som invandrarna för med sig från
urspmngsländerna bör tillvaratas bättre på den svenska arbetsmarknaden.
Bedömning av invandrarnas yrkeskunskaper kan bl, a, ske vid AMU-cenler eller
arbetsmarknadsinstitut. Särskild uppmärksamhet bör ägnas invandrarungdomars
situation inom ramen för skolans uppföljningsansvar för 16- 17-åring-ar och
inom ramen för de allmänna insatserna för arbetslösa ungdomar,

SärskUda
insatser genom skolan bör göras för invandrade flickor inför utbildnings- och
yrkesval. Pågående projektverksamhet med t, ex dala- och eleklronikutbildning
bör utvärderas och ge underiag för ytterligare insatser.

Statens
industriverk och de regionala utvecklingsfonderna bör särskilt beakta de
problem som invandrare har när del gäller att starta och driva egna företag.

Prop.
1985/86:98

Utredningarna:
Såväl IPOK som diskrimineringsutredningen har särskill lagil upp
arbetsmarknadsfrågorna, IPOK har ulföriigt redovisat invandrarnas situation på
arbetsmarknaden och de särskilda ålgärder som vidtagits. Kommittén pekar bl, a.
på att de utländska medborgarnas situation på arbetsmarknaden är avsevärt sämre
än den övriga befolkningens. De utländska arbetslagarna har en från den övriga
befolkningen starkt avvikande yrkesfördelning, med en kraftig
överrepresentation i lUlverknings-och serviceyrken. Detta är en av orsakerna
till den högre arbetslösheten bland utländska medborgare. Dessa arbetar i
större utsträckning än den övriga befolkningen i branscher som år
konjunkturkänsliga och som utsatts för strukturomvandlingar samtidigt som de
har sämre möjligheter än övriga all förbereda sig för nya krav i arbetslivet.

Kommittén framhåller alt det redan finns etl
omfattande system av arbetsmarknads- och ulbildningspoliliska ålgärder som
syftar till att stärka kortutbildades och arbetslösas konkurrenskraft. Dessa
ålgärder har i hög grad kommit atl riktas lill invandrare. Enligt kommittén är
dessa ålgärder inte alltid tillräckliga för atl ge t, ex, kortulbildade
flyktingar med ett främmande kulturmönster möjlighet att hävda sig på den
svenska arbetsmarknaden. Kommittén anser att ytterligare insatser behöver
göras och föreslår bl, a, försöksverksamhet i kommuner med flyklingmollagning
med

31

syfte
att pröva kombinationer av åtgärder inom de utbildnings- och arbets- Prop.
1985/86:98 marknadspolitiska systemen. Exempel som kommittén nämner är en kombination
av arbete och praktik med grundutbildning för vuxna. Kommittén anser atl
åtgärderna bör vara mera individanpassade än i dag och atl de administrativa
begränsningar som kan finnas i systemen bör las bort, IPOK föreslår också all
en yrkesprovsinslilulion inrättas vid gymnasieskola eller AMU-cenler för att
invandrare där skall få sina yrkeskunskaper prövade och bedömda. Syftet med
delta skulle vara atl en mera individuell utbildningsplanering skuUe kunna
göras med den tidigare erfarenheten som grund.

Kommittén anser vidare atl arbetsförmedlingarna på
invandrartäta orter bör förslärkas och all AMS bör få i uppdrag all lill
regeringen redovisa vUka personalresurser som förmedlingarna behöver för atl ge
invandrare adekvat service och vilka möjligheter som finns all omfördela
personal för ändamålet.

Diskrimineringsutredningen har i sitt
slutbetänkande dels refererat invandrares vittnesmål om diskriminering i arbetslivet,
dels lämnat synpunkler på AMS arbete med invandrarfrågor. Av
diskrimineringsulredningens slora intervjuundersökning om diskriminering
(redovisad i rapporten Vittnesmål, Liber 1981) framgår all inget
samhällsområde drabbas av en så omfattande och samstämmig kritik som
arbetslivet. Mer än 60% av samtliga intervjuade har tagit upp händelser där de
anser sig ha blivit särbehandlade på arbetsmarknaden, I materialet belyses
många invandrares svårigheter all över huvud laget komma in på arbetsmarknaden
och deras svårigheter i kontakter med arbetsgivare och fackliga ombud. Många
invandrare har också kritiserat all utländska arbetsUvserfarenheler och
utländska utbildnings- och studiemeriler inte godias saml all vissa arbeten i
praktiken är slängda för invandrare. Men även arbetsförmedlingarna utsätts för
kritik av de intervjuade. Flera intervjuade hävdar all arbetsförmedlingarna
inte lar hänsyn liU de sökandes kvalifikationer ulan enbart hänvisar invandrare
till arbeten som inte kräver utbildning eller kvalifikationer.

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser understryker vikten av insal-

I ser
för att förbättra invandrarnas situation pa arbetsmarknaden. Ungdomarnas,
kvinnornas och de långlidsarbetslösas situation framhålls särskilt. Många har
också kommenterat frågan om värdering av högre utbildning, behovel av
flerspråkig kompelens på arbetsmarknaden och IPOK: s förslag om
försöksverksamhet,

SIV, Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet saml ell anlal kommuner anser del viktigt atl insatserna för
invandrare i högre grad än vad som gäller för övriga utgår från de enskilda
individernas behov.

SIV påpekar atl den försöksverksamhet som bedrivits
inom AMU med värvning av svenskundervisning för invandrare, teoretisk
utbildning och yrkesutbildning har visat sig framgångsrik och atl de centrala
myndigheterna för AMU bör få i uppdrag alt utforma utbildningen av invandrare
med ledning av försöksverksamheten, Södertälje kommun betonar nödvändigheten
av all väl genomförda försöksprojekt kan bli permanent verksamhei.

Statskontoret
påpekar atl man i olika sammanhang förespråkat en ökad 32

samverkan mellan samhällets olika utbildningsanordnare i
syfle att effekti- Prop. 1985/86:98 vera det samlade utbildningsutbudet och
framhåller all den nya organisationen för den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen m, m, kan förväntas frigöra vissa resurser hos AMU
som delvis skulle kunna utnyttjas för att förbättra yrkesutbildningen för
invandrare.

Skälen för mina bedömningar: Etl
övergripande arbelsmarknadspolitiskt mål är allas möjlighel till ell eget
arbete. Ett av invandrarpolitikens mål är all del skall råda jämlikhet mellan
invandrare och dem som är födda i Sverige, Som jag tidigare har anfört krävs
det i vissa fall speciella ålgärder för all möjligheter och villkor skall vara
jämlika mellan grupperna.

Invandrarna är koncentrerade lill
vissa yrkesområden och lill branscher som präglats av de senasie årens
strukturförändringar. Den minskade sysselsättningen inom delar av industrin,
liksom den dämpade expansionen inom den offentliga sektorn, slår hårt mot
invandrarna. Nytillkommande gmpper bland invandrarna - flyktingar, ungdomar
och kvinnor -har svårt alt få anstäUning direkt efter utbildning. Många
invandrare, som kom under 1950- och 60-lalens arbetskraftsinvandring, finner
sig i dag ställda utanför arbetsmarknaden. Många av dem är slitna av hårda,
monotona arbeten.

Invandringens sammansättning har
också betydelse för situationen på arbetsmarknaden. Tidigare rekryterades
arbetskraft med erfarenhet och utbildning som lätt passade in i den svenska
induslritraditionen. Tillgången på arbetstillfällen var dessutom så god all del
sällan förelåg svårigheter all erbjuda invandrare arbete, I dag har
arbetskraftsinvandringen ersatts av flyktinginvandring, i många fall från
avlägsna länder och kulturer. Skillnaderna i ulbildningsbakgmnd är större än
tidigare, från extremt lågulbildade lill mycket högt utbildade akademiker.
Många kommer dessulom från låginduslrialiserade länder och saknar sådan
yrkeserfarenhet och utbildning som efterfrågas på den svenska arbetsmarknaden,
11, ex, Stockholms län svarar ungdomar, äldre och utländska medborgare för
hälften av arbetslösheten. Man kan utgå från alt det bland äldre och ungdomar
också återfinns många invandrare som är svenska medborgare och som därför inte
kan urskiljas i statistiken,

Invandrarpolitiska kommitténs
utföriiga redovisning av invandrarnas arbetsmarknadssituation visar på flera
myckel oroväckande tendenser. Arbetslösheten bland utländska medborgare år
fortfarande ungefär dubbelt så hög som i hela befolkningen. Variationerna av
den relativa arbetslösheten i olika åldrar är generelll mycket lika för
svenska medborgare och utlänningar, men arbetslöshetstalen ligger på en högre
nivå för utländska medborgare. Den tidigare mycket höga arbetslösheten för
16-19-åringar har sjunkit kraftigt sedan verksamheten med ungdomslag påbörjades
den 1 januari 1984, Numera är det åldersgruppen 20-24 år som är mest utsatt.
Generellt sett är arbetslösheten betydligt högre för icke-nordiska medborgare
än för medborgare i de nordiska länderna. Särskilt påfallande är detta i de
yngre åldersgrupperna.

Jag anser all alla krafter måsle
mobiliseras för all hjälpa invandrarna in

på arbetsmarknaden saml för all förhindra ulslagningen. Nya vägar måste

prövas för atl stärka invandrarnas ställning inom utbildningen och i arbets- 33

3 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 98

livet.
Det krävs en kombination av åtgärder och ett effektivare utnyttjande Prop.
1985/86:98 av befintliga resurser för alt underiätla för invandrare på
arbetsmarknaden.

Jag har erfarit atl AMS under år 1985 har inlett
arbetet på etl handlingsprogram för invandrar- respektive flyktingfrågor inom
arbetsmarknadsområdet. Jag har tidigare, när jag redovisade mina överväganden
om de statiiga myndigheternas ansvar för invandrarålgärder, angett att det inte
bör föreligga någon skyldighel för myndigheterna atl upprätta sådana
handlingsprogram, ulan all behovel av handlingsprogram bör prövas av
myndigheien själv. När nu AMS på eget initiativ planerar alt skapa ell sådanl
underlag för sin riksomfattande verksamhei bör del hälsas med SärskUd
lUlfredsställelse.

Ansvaret för flyktingarnas placering i arbete, som
tidigare i huvudsak låg på länsarbelsnämderna, ligger sedan den 1 januari 1985,
då det nya systemet för flyktingmottagande infördes, primärt på
arbetsförmedlingarna i de kommuner som slutit överenskommelser med SIV om
mottagning av flyktingar. En del av dessa kommuner har inte tidigare lagil
emot invandrare och erfarenheterna av invandrarinriktat arbete hos
förmedlingarna är begränsade. Reformen har således slålll ökade krav på
arbetsförmedlingarnas insatser för flyktingar och vissa resurser har därför
tillförts verksamhelen. Reformen innebär också ett ökat ansvar för AMS när det
gäUer atl omprioritera resurser inom sin verksamhet. Den har också aktualiserat
behovel av utbildning av personal för arbete med olika språkgrupper. Jag
förordar mot denna bakgmnd, efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet,
atl AMS regelbundet gör en översyn av personalbehoven m,m, vid
arbetsförmedlingar i invandrartäta områden. Jag avser atl senare återkomma till
regeringen i denna fråga.

Som jag tidigare har nämnt beslår invandringen idag
i huvudsak av flyktingar och anhöriga till tidigare invandrade personer. Den
nordiska invandringen utgjorde år 1985 mindre än en tredjedel av den totala
invandringen. Majoriteten av de nya invandrarna är unga. De ulgör således ett
tillskott av arbetskraft på arbetsmarknaden. Samtidigt har de en bakgmnd som
gör atl de flesta behöver någol slags utbildning innan de kan få arbete i
Sverige, Senare års invandring har således inneburit ell ökat tryck på såväl
arbelsförmedlande ålgärder som arbetsmarknads- och utbildningspolitiska
insatser.

Som jag tidigare har redovisat har även tendenserna
lill diskriminering av invandrare på arbetsmarknaden ökat. Delta är mycket
oroväckande och olika insatser krävs nu för alt motverka delta. Jag återkommer,
mol bakgrund av diskrimineringsutredningens analyser och förslag belräffande
invandrarnas arbetsmarknadssituation, till denna fråga i samband med all jag
utvecklar mitt förslag om en ombudsman mol etnisk diskriminering.

Omfattande utvecklingsarbete har inletts för atl
finna lämpliga metoder

att anpassa de arbetsmarknads- och ulbildningspoliliska insatserna lill

olika invandrargruppers behov. Här kan nämnas del s, k. Kista-projektet,

som ulföriigt har beskrivits av IPOK, AMS har beslutat atl Kista-projek

tels arbetsformer skall föras ul lill alla kontor med många invandrare bland

de sökande. Erfarenheterna från projektet bör kunna ligga till gmnd för de 34

särskilda
insatser för flyktingar som kan komma att behövas inom ramen Prop.
1985/86:98 för del nya systemet för mottagning av flyktingar,

Invandrarpolitiska kommittén hävdar i sitt
slutbetänkande att del finns vattentäta skott mellan ulbildningspoliliska och
arbetsmarknadspolitiska ålgärder och att en samordning av dessa skulle kunna
innebära etl effektivare resursutnyttjande. Kommittén föreslår att berörda
myndigheter får möjlighet att bedriva försöksverksamhet så all de ulan
nuvarande administrativa begränsningar kan utnyttja resurser och pröva
kombinationer av ålgärder i de olika systemen. Kommittén anser alt det kan
gälla ålgärder som görs "parallellt" eller "i serier" där
en viss insats garanteras efter eller varvas med en annan. Del bör enligt kommittén
vara arbetsmarknadsmyndigheterna som initierar projekt medan kommunerna svarar
för genomförandel. Kommittén anser det lämpligt alt ett anlal av de kommuner
med vilka SIV sluter avtal om flyklingmollagning engageras i försöksverksamheten.
Kommittén föreslår vidare all del i anslutning lill försöksverksamheten bör
inrättas en lokal institution för prövning av nyinvandrades yrkeskunskaper. Del
skulle underlätta en riklig bedömning av deras kunskaper och behov av
kompletterande utbildning.

För all få en ytterligare belysning av invandrarnas
silualion på arbetsmarknaden inbjöd jag hösten 1984 till överläggningar med
företrädare för invandrarorganisationer, arbetsmarknadens parter, förelag,
myndigheter, kommuner och landsting,

AMS begärde i en framställning lill regeringen
våren 1985 all få extra resurser för personal, tolkar, utbildningsinsatser m,m,
i fem kommuner i syfle alt anordna sådan försöksverksamhet som IPOK har
föreslagit, I försöksverksamheten skulle de fem kommunerna, som föreslogs vara
Malmö, Norrköping, Södertälje, Uppsala och Örebro, också göra betydande egna
insatser. Framställningar har också kommit in från dessa kommuner lill
arbetsmarknadsdepartementet om vissa kompletterande resurser lill de kommunala
insatserna för all kunna bedriva en sådan försöksverksamhet.

Jag har efter samråd med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet bedömt del som mycket angeläget atl sådan
försöksverksamhet kan förverkligas. Den bör riktas inte endast lill flyktingar
eller nya invandrare ulan också lill de invandrare som boll längre lid i
Sverige och som har en utsatt situation på arbetsmarknaden, är arbetslösa eller
riskerar att bli det. De resurser och instrument som redan nu är tillgängliga
inom ramen för de arbelsmarknadspolitiska åtgärderna är omfattande. Inom ramen
för tilldelade resurser för t, ex, beredskapsarbeten och
arbetsmarknadsutbildning bör därför insatser för samordning av åtgärder för
flyktingar och andra invandrare kunna rymmas.

För atl underlätta försöksverksamheten har chefen
för arbetsmarknads

departementet och jag beslutat ställa vissa medel lill förfogande. De fyra

kommunprojekt (Malmö, Norrköping, Söderiälje och Örebro) som hittills

har fåll stöd från arbetsmarknadsdepartementet är alla olika i uppläggning

och arbetssätt. Gemensamt för samtliga är dock atl de skall främja ett

samarbete mellan kommunen och arbetsmarknadsmyndigheterna, som

skall syfta till alt slussa invandrare lill varaktigt arbete på arbetsmarkna- 35

den.
Malmöprojektet avser att erbjuda 400 arbetssökande invandrare för- Prop,
1985/86:98 stärkt stöd individuellt eller i grupper genom särskill avdelade
arbetslag med platsförmedlare, arbelsvägledare, lolkpersonal, socialsekreterare
och psykolog. Inom projektet finns bl, a, verksamheter som riktar sig uteslutande
lill invandrarkvinnor. Försöksverksamheten i Norrköping har nyligen startat, I
projektet erbjuds långtidsarbelslösa assyrier/syrianer individuellt anpassade
utbildningsinsatser och arbelspraklik, S,k, rullande antagning lillämpas för
de 30 plalserna, vilket innebär atl en ny deltagare kan skrivas in i projektet
så snart en tidigare deltagare t, ex, fått arbete. Försöksverksamheten skall
pågå i 8-12 månader, Söderläljeprojektels målgrupp är ulomnordiska invandrare,
främst assyrier/syrianer. Projektet bedrivs i huvudsak enligt AMI-modellen
(dvs, arbetsmarknadsinstitut) och målel är atl placera 100 arbetslösa
arbetssökande i arbete. För projektet har 50 arbetstillfällen ställts i utsikt
av kommunen och 50 av SAAB-Scania, Projektet i Örebro kommun erbjuder 25
nyanlända flyktingar svenskundervisning varvad med arbelsplatspraktik inom
ramen för en läroplan för AMU,

Erfarenheterna från projekten skall börja redovisas
redan under år 1986, Enligt min bedömning bör projekten bl, a, kunna visa vilka
möjligheter del finns all med gällande bestämmelser genomiföra sådana
kombinationer av arbelsmarknadspolitiska och ulbildningspoliliska insatser som
IPOK efterlyste i sitt betänkande och i vad mån bestämmelserna bör ändras.
Utvärderingen av projekten bör kunna ligga lill grund för framlida modeller
för samverkan i syfle all förbättra invandrarnas arbetsmarknadssituation.

Jag vill också i detta sammanhang erinra om del nya
systemet för svenskundervisning för vuxna invandrare. Den 1 juli 1986 införs en
kommunal skyldighet all anordna grundläggande svenskundervisning och möjligheter
all anordna yrkesinriktad svenskundervisning i anslutning till fortsatt
utbildning inom AMU. Reformen kommer enligt min bedömning all effektivisera
svenskundervisningen väsentligt och därmed bidra lill atl stärka invandrarnas
ställning på arbetsmarknaden. Diskrimineringsulredningen har framhållit atl
invandrare diskrimineras på arbetsmarknaden med den lagstiftning som nu gäller
för svenskundervisningen. Arbetsgivare har nämligen tvekat atl anställa
utländska medborgare eftersom del skulle kunna innebära extra löneutgifter då
undervisningen sker under betald arbetstid, I det nya systemet svarar staten
för de sludiesociala kostnaderna. Diskriminering till följd av reglerna om
svenskundervisning förutsätts således upphöra med det nya systemet. Det
förhållandel att svenskundervisningen företrädesvis skall föriäggas tiU tid
före inträdet i arbetslivet lorde också kunna öka invandrares möjligheter att
få arbete.

De unga invandrarnas problem på arbetsmarknaden bör
enligt min

mening ägnas särskild uppmärksamhet. Ungdomslagen har haft stor bety

delse också för invandrarungdomar. Inom regeringskansliet bedrivs en

särskild verksamhei i syfte alt bättre samordna åtgärder för åldersgruppen

16-20 år. Inom ramen för denna verksamhet pågår en översyn av den

yrkesinriktade utbildningen inom gymnasieskolan, vars syfte är all skapa

en mjukare övergång lill arbetslivet. Den arbetsgrupp inom utbildningsde

partementet som utför denna översyn väntas kunna presentera sina förslag 36

under
våren 1986, I årets budgetproposition föreslås vidare att gymnasie- Prop,
1985/86:98 skolan dimensioneras så alt alla ungdomar upp till 20 år kan
erbjudas en plals. Regeringen kommer således att ha etl omfattande material
till sitt förfogande för alt under våren 1986 ta ställning lill behovet av
förbättrade samlade insatser för ungdomsgrupperna.

Även invandrarkvinnornas situation på
arbetsmarknaden bör enligt min mening ägnas särskUd uppmärksamhet. Regeringen
har nyligen beviljat bidrag till vissa projekt som syftar lill att stärka
invandrarflickors och invandrarkvinnors ställning på arbetsmarknaden, bl. a.
arbetsmarknads-orienterande utbildning inom dataområdet för invandrarkvinnor.
Som jag nämnt i årets budgetproposition beräknas särskilda medel för
jämslälld-helsålgärder även för nästa budgetår. Invandrarkvinnornas situation
kommer särskill all beaktas vid fördelningen av dessa medel.

Invandrarverket har under budgetåren
1980/81-1984/85 bedrivit viss projektverksamhet bland invandrarkvinnor, I en
rapport (All världens kvinnor) som överlämnades till regeringen hösten 1985
redovisas erfarenheter och lämnas vissa förslag som främst avser invandrarkvinnors
sociala situation. Jag anser att SIV: s bevakningsarbete på detta område är
värde-fuUt och bör fortsätta. För alt ytterligare belysa invandrarkvinnornas
silualion samlade jag ijanuari 1986 representanter för invandrarorganisalionernas
kvinnoverksamhel till en överläggning. En utgångspunkt i diskussionerna var
den rapport om invandrarkvinnor (kvinnor och migration i ell europeiskt
perspektiv) som utgjorde etl av Sveriges bidrag till FN: s kvinnokonferens
1985 i Nairobi, Jag återkommer till invandrarkvinnornas situation när jag
behandlar sociala frågor.

Som IPOK, diskrimineringsutredningen och många
remissinstanser framhållit är det av största betydelse atl invandrares
kunskaper och kompetens, som de förvärvat i hemlandet eller i Sverige,
verkligen tillvaratas på svensk arbetsmarknad. Tvåspråkiga ungdomar har t, ex,
en erfarenhet av två kulturer som bör kunna användas på många arbetsplatser,
såväl inom den offentliga sektorn som inom näringslivet. Inom många samhällssektorer,
t, ex, skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen, bör kunskaper i andra språk än
svenska vara meriterande. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till all
ställningstaganden med anledning av det förslag som merit-utredningen (DsC
1983:16) lagt fram om meritvärdet av språkkunskaper vid tillsållning av
statliga tjänster har redovisats för riksdagen under våren 1985 i propositionen
(1984/85:219) om den statliga personalpolitiken. Regeringen har beslutat om
ändringar i bl,a, anställningsförordningen (1965:601, omtryckt 1984:127, ändrad
senast 1985:334) med innebörd bl, a, atl meritvärderingen tydligare kan
bestämmas av de skicklighelskrav en statlig Ijänsl ställer på innehavaren. Även
om språkunskaper redan tidigare kunnat beaktas vid bedömningen av skickligheten
uttalas i regeringens förordningsmoiiv (1985: 3) till anställningsförordningen
särskill all t, ex, språkkunskaper skall vägas in vid bedömningen, i den mån de
är relevanta för den sökta tjänsten.

Frågan om värdering av utländsk högre utbildning i
förhållande till

UtbUdning inom det svenska högskolesystemet har behandlats av universi

tets- och högskoleämbetet (UHÄ) i en rapport (1983:19), Under föregåen- 37

de
och innevarande budgetår har UHÄ bedrivit en försöksverksamhet i Prop. 1985/86:98
enlighel med de förslag till ålgärder som ämbetet föreslog i rapporten, Etl
stort anlal s, k, ekvivalensbedömningar har gjorts av enskilda individers
utbildning i olika länders högskolesystem. Försöksverksamheten skall enligt
planerna utvärderas under den närmaste tiden. Del är enligt min mening
angelägel alt arbetet i göriigaste mån även ger vägledning om hur mera
generella ekvivalensregler kan upprättas när det gäller alt bedöma utländska
examinas giltighet på den svenska arbetsmarknaden,

I delta sammanhang vill jag också nämna alt UHÄ på
regeringens uppdrag utreder hur tillgången på Ivåspråkig personal inom främst
socialtjänstens område saml inom sjuk- och hälsovården skulle kunna förbättras
genom utbildningsinsatser inom högskolan. Uppdraget skall redovisas lill
regeringen inom kort. En fyraårig försöksverksamhet inleddes höstterminen 1985
med intagning av tvåspråkiga elever inom vårdutbildning i gymnasieskolan.
Försöksverksamheten bör å ena sidan förbättra tvåsprå-kigas möjligheter till
vårdutbildning och å den andra tillgodose behovel av Ivåspråkig vårdpersonal.

Del är enligt min mening nödvändigt all statliga
myndigheter, kommuner och landsting ökar sina ansträngningar att la lill vara
del yrkeskunnande, den utbildning och de språkkunskaper som invandrarna i
Sverige har. Den av IPOK föreslagna yrkesprovsinstitutionen skulle ha detta
syfle. Som bl, a, SÖ och AMS framhåller behöver emellertid en sådan institution
inte inrättas eftersom prövning av yrkeskunnande och andra erfarenheter redan
görs eller kan göras inom ramen för AMU och arbetsmarknadsinstitutens
verksamhet. Jag vill understryka alt en noggrann prövning av invandrarnas
befintliga utbildning och yrkeserfarenhet innebär alt utbildningsinsatserna i
vissa faU bör kunna förkortas och därmed ge minskade kostnader för samhället.
Erfarenheter bör också kunna hämtas från den verksamhet med utbildning och
prakliktiänstgöring som sedan år 1980 bedrivs på uppdrag av länsarbetsnämnden i
Slockholms län. Verksamhetens syfle är att ge invandrare med akademisk eller
minst gymnasial utbildning i hemlandet och goda grundkunskaper i svenska viss
kompletterande utbildning med leknisk eUer ekonomisk inriktning och därigenom
underiätla för dem atl fä administrativt arbete inom den privata och den
offentliga sektorn. Det är enligt min mening ur både ekonomisk och mänsklig
synvinkel nödvändigt att invandrarnas utbildningsbakgrund från hemlandet
verkligen utnyttjas. Det är ytterst olillfredsslällande all kräva - som sketl i
vissa fall - att hela utbildningar måste göras om för all bli giltiga i
Sverige, Nödvändiga kompletteringar, särskilt vad beträffar speciellt svenska
förhållanden, bör vara tillräckligt bl, a, för alt den investering i utbildning
invandrarna gjort i sina hemländer inte skulle gå förlorad för dem själva och
för Sverige, Jag vill här åter hänvisa lill UHÄ: s pågående arbete med s, k,
ekvivalensbedömningar.

Riksdagens beslut med anledning av propositionen
(prop, 1983/84: 135,

NU 42, rskr 379) om industriell tillväxt och förnyelse innebar atl slalens

industriverk tillfördes vissa resurser för all främja ny företagandet, dels i

samverkan med de regionala utvecklingsfonderna, dels genom egna pro

jekt av rikskaraklär. Invandrare var en av de grupper som särskilt nämn- 38

des som potentiella
nyföretagare lill vilka insatser borde riktas. Hösten 1983 beviljade
arbetsmarknadsdepartementet medel till broschyrer på ell antal invandrarspråk
som skulle användas i denna verksamhei. Jag förutsätter alt industriverket i
del fortsatta arbetet med atl genomföra småföre-tagspoliliken beaktar de
särskilda problem som kan finnas för invandrare atl starta och driva företag i
Sverige, Jag har i denna fråga samrått med chefen för industridepartementet.

Prop.
1985/86:98

4.4 Sociala frågor

Mina
bedömningar:

-
För atl invandrare skall få en
med andra medborgare likvärdig service inom socialtjänsten och vårdsektorn i
övrigt är - förutom en väl fungerande lolkservice - tillgång till flerspråkig
personal och personal som har insikter och kunskaper om andra kulturer ofta av
stor betydelse. Det är också angelägel all del sker en metodutveckling inom
socialtjänsten för all möta invandrares särskilda behov,

-
I planeringen av barnomsorgen
är del angelägel alt kommunerna tar hänsyn lill såväl invandrarbarnens behov av
särskiU stöd som det förhållandet att barntUlsyn ofta är en förutsättning för
att invandrarkvinnor skall kunna delta i svenskundervisning och annan
utbildning,

-
Om etl barn i en
invandrarfamilj måste omhändertas är del viktigt att placering sker i en miljö
som inte är socialt eller kulturellt främmande för barnet. Placering i en miljö
där ingen talar barnels språk bör komma i fråga endast i undantagsfall. Om en
sådan placering inte kan undvikas måsle barnet på annal sätt få möjligheter
lill kommunikation med någon som talar barnets språk,

-
Inom äldreomsorgen bör
kommunerna i framtiden alltmer uppmärksamma de särskilda behov som äldre
invandrare har med hänsyn till språk och kulturbakgrund,

- Del är angelägel all de erfarenheter som har kunnat
vinnas genom de bidrag som utgått från bl. a, allmänna arvsfonden och
socialdepartementet lill verksamhei för all utveckla barnomsorg och ungdomsverksamhet
utvärderas så all generella slutsatser kan dras.

Utredningarna:
IPOK understryker starkt behovet av flerspråkig och kuUurkompetenl personal
inom socialtjänsten och vårdsektorn i övrigi samt betonar alt detla bör beaktas
i samband med rekrytering, utbildning och fortbildning. Ansvariga myndigheter
bör inom sill förvaltnings- eller upptagningsområde göra en analys av behovel
av ivåspråkig och kultur-kompetent personal och en kartläggning av redan
anställd personal med molsvarande kompelens som underiag för rekrytering,

I
sina överväganden om invandrarkvinnornas situation anser IPOK all

39

kommunerna
i planeringen av barnomsorgen bör la hänsyn lill behovet av Prop. 1985/86:98
barnomsorg så all de invandrarkvinnor som har låg utbildning och dåliga
kunskaper i svenska skall kunna delta i svenskundervisning, grundvux och annan
utbildning. Förtur till kommunal barnomsorg bör enligt kommitténs mening gälla
vid deltagande i sådan utbildning. Kommittén framhåller också alt det är
angelägel all kommunerna i sin planering av barnomsorgen lar hänsyn lill
behoven hos invandrarbarnen i kommunen av såväl plats i förskola som
hemspråksträning i olika former. Kommunen bör göra en plan för hur olika former
av hemspråkslräning skall komma invandrarbarnen lill del, genom förskola,
öppen förskola, lördagsverksamhel, före-ningsledd verksamhet osv.

Kommittén berör frågan om omhändertagande av barn
och anser all det i första hand gäUer alt undvika all familjer splittras. Om
barn måste omhändertas bör placering inte ske i en miljö som är socialt och
kulturellt främmande för barnet. Placering i familjer där ingen talar barnels
språk kan inte accepteras, framhåller IPOK,

Inom åldreomsorgen behövs enligt IPOK en bättre
planering för atl kommunerna skall kunna tillgodose de särskilda behov som
äldre invandrare med olika språklig och kulturell bakgrund har. Uppgifter om
både ullandsfödda och utländska medborgare bör ligga lUl grund för denna
planering. Samarbetet mellan kommun och landsting behöver utvecklas så all
äldre invandrare kan få hjälp genom vårdlag, där någon av de medverkande kan
invandrarnas språk.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser
ullalar sig om värdet och behovet av flerspråkig och kuUurkompetenl personal på
vissa tjänster, I några remissvar framhålls samtidigt all kravel på goda
kunskaper i svenska inte får åsidosättas och att del är orealistiskt atl länka
sig samhällsservice på alla språk i kommuner med många språk representerade.
Ett par remissinstanser påpekar att del måsle klarläggas vad som avses med
Ivåspråkighet och all del saknas inslmment för bedömning av språkkunskaper.
Några remissinstanser saknar en definition av begreppei kullurkompelens och en
remissinstans anser all begreppei bör ändras lill "insikter och
kunskaperom en kultur".

Vikten av alt barntillsyn kan erbjudas för all
invandrarkvinnor skall kunna delta i svenskundervisning och annan utbildning
betonas av fiera remissinstanser. Del är emellertid endasl en mindre del av
dessa som tillstyrker förslagel om förtur lill kommunal barnomsorg för barn
lill invandrarkvinnor som deltar i utbildning. Svenska kommunförbundet och
några kommuner anser all tillgången lill platser och andra faktorer också måsle
vägas in vid bedömningen av om förtur skall ges. Några remissinstanser
framhåller atl alternativa former av barnpassning många gånger kan vara ett bra
alternativ för alt invandrarkvinnor skall kunna delta i utbildning, Förslagel
att kommunen bör göra en plan för olika former av hemspråksträning för
invandrarbarn kommenteras endasl av ett fåtal remissinstanser, vilka alla
tillstyrker.

Majoriteten av de remissinstanser som har
kommenterat IPOK: s över

väganden rörande omhändertagande av barn instämmer i kommitténs syn

punkler. Några remissinstanser, bl, a, socialstyrelsen, länsslyrelsen i 40

Stockholms
län och Göteborgs kommun, anser dock att man inte alltid kan Prop. 1985/86:98
följa principen om placering i hem inom den egna språkliga och etniska gruppen.
Socialstyrelsen framhåller t, ex, all dessa principer i en akut silualion måsle
vika för atl barnets behov av skydd skall kunna tillgodoses. Rädda Barnen anser
alt det endast i yttersta undantagsfall skall vara möjligt att placera
invandrarbarn i ett svenskt hem och föreslår vidare alt invandrarbarnets rätl
all upprätthålla sin kulturella och språkliga tillhörighet även vid ett
omhändertagande bör lagfästas,

IPOK: s synpunkler vad gäller äldreomsorgen får
stöd av flertalet av de remissinstanser som yttrar sig i denna fråga. Några
remissinstanser påpekar särskilt viklen av samarbete över de kommunala
gränserna för att tillgodose äldre invandrares behov och invandrarföreningarnas
roll.

Skälen för mina bedömningar: Jag har tidigare, bl,
a, i mina bedömningar av arbetsmarknadsfrågorna, redovisat min allmänna syn på
utvecklingen mot etl samhälle med ökat inslag av fierspråkig personal inom
olika sam-häUssekiorer. Inte minst inom vårdsektorn kan det många gånger finnas
behov av personal med kunskaper i det aktuella språket för all en invandrare
skall få en med övriga medborgare likvärdig service. Del gäller särskilt vid
sådan rådgivning, vård eller behandling som förutsätter en god känslomässig
och intellektuell kontakt mellan personalen och invandraren. Inom såväl
socialtjänsten som hälso- och sjukvården är det också i vissa fall nödvändigl
med kunskap om invandrares kulturella bakgrund för all rätt kunna förslå och
bedöma deras hjälp- och vårdbehov.

På senare år har dessa frågor alltmer
uppmärksammals. Vad gäller statligt reglerade tiänster har regeringen genom de
tidigare redovisade ändringarna i anställningsförordningen föreskrivit atl
tjänstetillsättning främst skall ske på grundval av skicklighet. Även om
språkkunskaper redan tidigare kunnat beaktas vid bedömning av skickligheten,
uttalas i regeringens motiv lill anställningsförordningen särskilt all
språkkunskaper skall vägas in i bedömningen i den mån de är relevanta för den
sökta tiänsten. En del kommuner och landstingskommuner anställer planenligt
Ivåspråkig personal eller försöker att i verksamheten ta till vara de språkkunskaper
som redan anställda invandrare har, I allt fler kommuner och landstingskommuner
har utarbetats riktlinjer om all ivåspråkig personal bör rekryteras lill vissa
tjänster, SIV har under etl par år - i nära samarbete med fackmyndigheter och
andra sakkunniga — arbetat med frågor rörande flerspråkig offentlig service
och Ivåspråkig personal, SIV har i december 1984 lagt fram en rapport om erfarenheterna
av flerspråkig verksamhet i förskolan och en rapport om bedömning av
språkfärdigheter vid anställning av Ivåspråkig personal. En slutrapport med
mer generella erfarenheter av Ivåspråkig personal har redovisats i november
1985. Rapporterna är etl värdefullt underlag för planeringen och utvecklingen
av den fortsalla verksamhelen i kommuner, landstingskommuner och berörda
statliga organ.

Som jag tidigare har nämnt har regeringen gett UHÄ
i uppdrag all utreda

frågor om ökad tillgång inom vissa samhällsområden på ivåspråkig perso

nal med högskoleutbildning. De ulbUdningar som i försia hand anges i

uppdraget är sådana som förbereder för yrkesverksamhet inom sociahjäns- 41

len, mödra- och
barnhälsovården saml den psykiatriska vården.

Service direkt genom flerspråkig personal ger många
fördelar för alla Prop, 1985/86:98 inblandade. Del är dock bara för de största
invandrargrupperna som det är möjligt atl i någon väsentlig omfattning ordna
sådan service. Det gäller dessulom som regel endasl på större orter, eftersom
del förutsätter tillgång lill yrkeskunnig personal med kunskaper i relevanta
invandrarspråk, I ell stort anlal fall - och för de i Sverige små
språkgrupperna nästan undantagslöst - kommer del även i framliden att vara
nödvändigl med tolk inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården för alt ge
god vård, behandling och service till de invandrare som inte har tillräckliga
kunskaper i svenska. En ökad satsning på flerspråkig personal i kommuner och
landsting får därför inte innebära all tolkservicen eftersatts. Jag vill i
detta sammanhang hänvisa lill vad jag tidigare anfört angående inrättandet av
ett särskill tolk-och översättarinstilut.

Vid sidan av en fungerande tolkservice och tillgång
lill Ivåspråkig personal finns det, som jag tidigare har nämnt, inom hälso-
och sjukvården och socialtjänsten etl behov av kunskaper och insikter om de
kulturer som invandrarna kommer från. Beslul med vittgående konsekvenser för de
enskilda bör inte fallas ulan alt sådan kullurkompelens tillförts. Om sådan
kompelens inte finns inom den egna organisationen kan den förmedlas t, ex,
genom kommunens invandrarbyrå.

Jag vill i detta sammanhang också framhålla atl
personalen inom socialtjänsten och hälso- och sjukvårdssektorn ofta behöver
grundläggande kunskaper om invandrarnas - inte minst invandrarkvinnornas -
situation. Här har del skett en posiliv utveckling under senare år. Metoderna
för all möta invandrares särskilda behov inom sociahjänsten kan i vissa avseenden
behöva utvecklas och genomgå en successiv anpassning med hänsyn till en
förändrad etnisk sammansättning av den lokala befolkningen och de konsekvenser
delta får för socialt arbete. Det är för socialstyrelsen en viktig uppgift atl
stimulera en sådan metodutveckling.

Vad gäller hälso- och sjukvården har regeringen
nyligen i propositionen (1984/85:181) om utvecklingslinjer för hälso- och
sjukvården m,m, (SoU 1984/85:28, rskr 400) särskilt pekat på vikten av
flerspråkig och kuUurkompetenl personal och samtidigt understrukit behovel av
kunskaper om invandrares hälsoproblem och silualion inom hälso- och
sjukvården. Ett omfattande sådanl kunskapsunderlag finns i en delrapport från
det s,k, HS90-projeklet (SOU 1984:45), Där framgår bl, a, att invandrare - särskill
kvinnor - oftare än andra drabbas av ohälsa, I nyssnämnda proposition uttalade
föredragande statsrådet atl en utveckling vad avser det förebyggande arbetet,
utbyggnaden av primärvården och utvecklingen av den psykiatriska vården mol
öppnare former skulle komma alt förbättra invandrarnas situation i
hälsohänseende, I propositionen uttalades vidare atl det bör ankomma på
socialstyrelsen all ha huvudansvaret för den centrala bevakningen av
invandrarnas hälsofrågor och därvid bl, a, ta fram kunskapsunderlag och
handlingsprogram lill vägledning för landslingens insatser för invandrare.

Det kan i sammanhanget nämnas all vissa
undersökningar tyder på atl

andelen förtidspensionärer är större bland invandrare än bland befolkning

en i övrigt. Delegationen för invandrarforskning (DEIFO) har av arbets- 42

marknads-
och socialdepartementen fåll medel för all statistiskt belysa Prop. 1985/86:98
frågan, DEIFO: s undersökning visar att det finns mycket slora skillnader i
andelen förtidspensionerade mellan olika invandrargrupper, I ett par grupper
är andelen förtidspensionerade oroväckande hög och kan inte förklaras av de
olikheter i yrkessammansätlningen som finns mellan grupperna, DEIFO har i
samarbete med bl, a, delegationen för social forskning (DSF) och
riksförsäkringsverket i februari 1986 arrangerat ett seminarium där
förtidspensionering bland invandrare har diskuterats med avsikt all initiera
ytteriigare undersökningar.

Jag övergår nu lill atl behandla några särskilda
frågor rörande invandrarkvinnor och invandrarbarn samt äldre invandrare som
tagits upp av IPOK,

Många invandrarkvinnor är i behov av
svenskundervisning och kompletterande skol- och yrkesutbildning. En
förutsättning för all invandrarkvinnor skall kunna delta i svenskundervisning
och annan utbildning är i regel atl någon form av barntillsyn kan erbjudas. Del
är, som IPOK framhåller, angeläget all kommunerna i sin planering av
barnomsorgen lar hänsyn lill delta behov, IPOK anser atl förtur lill kommunal
barnomsorg börgälla för barn lill invandrarkvinnor som deltar i
svenskundervisning, grundvux eller annan utbildning. Det vore enligt min mening
naturligtvis önskvärt atl alla barn lill invandrarkvinnor som behöver delta i
utbildning ulan dröjsmål kunde erbjudas plals i den kommunala barnomsorgen.
Vissa kommuner har regler som innebär förtur för barn lill föräldrar som deltar
i grundvux. Med hänsyn lill alt kommunernas förutsättningar all erbjuda plats
varierar och på många häll i ett kortsiktigt perspektiv är begränsade är det
emellertid inte realistiskt att införa någon generell rätt lill förtur
utöverde bestämmelser som redan finns i socialtjänstlagen. Dessa bestämmelser
innebär all bam som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskill stöd
i sin utveckling skall anvisas plats i förskola före sex års ålder. Kommunerna
skall också bedriva uppsökande verksamhet. Många invandrarbarn behöver av
språkliga skäl särskill stöd och får därför redan idag förtur lill kommunal
barnomsorg.

Jag vill här också framhålla att behovel av
omvårdnad och tillsyn av barn i anslutning lill svenskundervisning och annan
utbildning som pågår under en begränsad tid ibland kan vara mindre omfattande
än vad som normalt erbjuds i förskolan. Del borde därför många gånger vara
möjligt med flexibla lösningar beträffande sådan barnverksamhet inom den kommunala
barnomsorgens ram. Det system för statsbidrag till kommunernas barnomsorg som
gäller fr, o, m. den I januari 1984 skapar enligt min mening förutsättningar
för flexibla lösningar. Jag vill här också hånvisa lill mina uttalanden om
barnomsorg i propositionen (1983/84:199) om svenskundervisning för vuxna
invandrare.

Samtidigt vill jag framhålla all riksdagens i
december 1985 fattade beslul

(prop, 1984/85:209, SoU 1985/86:5, rskr 27) om förskola för alla barn

medför ell utvidgat ansvar för kommunerna i fråga om barnomsorgen även

för invandrarbarn. Riksdagens beslut innebär all alla barn skall få rätt alt

delta i kommunal barnomsorgsverksamhet från ett och ell halvt års ålder

till dess de börjar skolan. Denna rätl skall avse plals i kommunalt daghem, 43

föräldrakooperativ
eller familjedaghem för de barn som har förvärvsarbe- Prop. 1985/86:98 lande
eller studerande värdnadshavare. För barn som har plats i familjedaghem eller
vars föräldrar är hemarbelande skall rätten gälla deltagande i öppen förskola
eller deltidsgrupp, Rällen lill plals inom barnomsorgen skall förverkligas
genom en successiv utbyggnad som innebär all barnomsorgen för alla barn är
fullt utbyggd senast år 1991, Allteftersom barnomsorgen byggs ut kan det
därför många gånger bedömas vara angeläget all olika åtgärder vidtas för all
möta t, ex, språkproblem hos invandrarbarn och för all främja invandrarbarnens
språkutveckling.

För alt främja målel om en aktiv ivåspråkighet hos
invandrarbarnen är hemspråkslräningen i förskolan och hemspråksundervisningen
och undervisningen i svenska i skolan av största betydelse. Både
hemspråkslräningen och hemspråksundervisningen syftar till all stödja barnels
språkutveckling med förankring i det egna språket. Från budgetåret 1985/86
gäller enligt riksdagens beslul (prop, 1984/85:100, bU, 7, SoU 17 rskr 236 och
prop, 1984/85: 100, bil, 10, UbU 12, rskr 149) som förutsättning för att få
hemspråkslräning resp, hemspråksundervisning att barnet har etl annal hemspråk
än svenska som dagligt umgängesspråk i hemmet med minsl en
förälder/vårdnadshavare, Språkstödel i förskolan bör även omfatta ell försia
språkstöd i svenska, Detla är särskilt viktigt i bostadsområden där svenska
inte ulgör del dominerande språket i den omgivande miljön,

I fråga om möjligheterna all fä ett bättre
planeringsunderlag i kommunerna för hemspråksinsalserna vill jag hänvisa till
del arbete som för närvarande pågår inom socialstyrelsen för all genom en
registrering av hemspråket inom mödra- och barnhälsovården få en bättre bild av
barns språkmiljö.

Del är, som IPOK har påpekat, även viktigt all
insatserna i förskolan och skolan blir bedömda i ell sammanhang. Delta
förutsätter att man på lokal nivå planerar hemspråksinsalserna utifrån en
samsyn mellan insatserna i förskolan och i skolan, Etl samarbete mellan
socialnämnd och skolstyrelse i dessa frågor är därför nödvändigl.

Inom barnomsorgen kan del liksom inom andra delar
av socialtjänsten i vissa fall vara angeläget att metodutveckling sker för alt
möta invandrares särskilda behov, I statsbidraget till den kommunala
barnomsorgen har årligen medel avsatts för lokall utvecklings- och
förnyelsearbete inom kommunernas barnomsorg. För budgetåren 1984/85 och 1985/86
har sammanlagt 60 milj, kr, anslagits för detta ändamål. Dessa medel fördelas
av regeringen efler beredning inom socialdepartementet. Under åren 1984 och
1985 har sammanlagt nära 3 milj, kr, fördelals som bidrag lill totalt 15
utvecklingsprojekt som rör invandrarbarn. Projekten avser bl, a, dokumentation
av arbete med olika språkligt sammansatta barngrupper, metodutveckling i
flerkullurella förskolor och fritidshem samt metodutveckling för
svenskspråksträning hos invandrarbarn, Ell projekt som syftar till förbättring
av barnomsorgens samverkan med invandrarföräldrar har också fåll stöd. Jag
vill också erinra om de omfattande forskningsinsatser som gjorts, t, ex, vid
universitetet i Göteborg, när del gäller invandrarbarnens språkutveckling,

44

Omhändertaganden av barn med invandrarbakgrund är
en fråga som Prop. 1985/86:98 har uppmärksammals alll mer under senare år. Del
har i debatten hävdats all en alll större del av de omhändertaganden som görs
gäUer invandrarbarn och atl vissa nalionalitelsgrupper är särskill starkt
rejjresenterade. Vidare har svårigheterna all rekrytera familjehem inom den
egna invandrargruppen och riskerna för alt ell invandrarbarn som omhändertas
för vård mister sin språkliga och kulturella identitet stått i fokus.

Någon aktuell statistik över i vilken utsträckning
barn från olika nationaliteter las om hand för vård finns inte. Inom statistiska
centralbyrån (SCB) pågår emellertid arbete inom detta område. Vidare arbetar
delegationen för social forskning med atl uppmärksamma forskning om orsaker
lill omhändertaganden av finska barn. Hithörande frågor har också uppmärksammats
i den svensk-finska arbetsgruppen rörande de finska invandrarnas situation
inom den svenska hälso- och sjukvården samt sociahjänsten.

När invandrarbarn måsle omhändertas är del myckel
angelägel alt de får hålla kontakt med sin kultur och sitt språk. Placering
inom den egna invandrargruppen bör därför eftersträvas. Inom somliga
invandrargrupper finns del emellertid mycket begränsade möjligheter atl finna
lämpliga familjehem. Det gäller inte minst för barn med mera djupgående
problem, eftersom familjehemmen särskilt i sådana fall måste vara kvalificerade
nog all möta en rad behov hos barnet utöver behovel av att få hålla kontakt med
sin kultur och sitt språk. Det innebär att det inte aUlid är möjligt med en
placering inom den egna språkliga och kulturella miljön. Vilken placering som
bör väljas måste avgöras efter en helhetsbedömning i varje enskilt fall, varvid
emellertid barnels språk och kultur självklart måste tillmätas myckel slor
betydelse. En placering i en miljö där ingen talar barnets eget språk bör
enligt min mening kunna komma i fråga endast i undantagsfall, t, ex, när del är
fråga om ett omedelbart omhändertagande. Även vid en sådan placering måste det
finnas möjligheter för barnet all kommunicera med någon som talar barnets
språk. Om en mer långvarig placering av någol skäl måsle ske i ell hem där man
inte talar barnels språk och inte har samma kulturella bakgmnd som barnet är
del ytterst viktigt all socialnämnden ser lill atl barnet på annal sätt ges
lillfälle all hålla kontakt med sin kultur och utveckla sitt modersmål, t, ex,
genom en kontaktperson från den egna etniska gruppen eller genom utvidgad
hemspråksundervisning.

Jag vill i detta sammanhang understryka behovel av
atl rekrytera lämpliga familjehem inom olika invandrargrupper. Socialstyrelsen
har utarbetat en broschyr, vilken översatts lill flera invandrarspråk, i syfle
alt underiätta sådan rekrytering, Invandrarorganisationerna bör också kunna
spela en väsentlig roll i strävandena all rekrytera lämpliga familjehem inom
den egna gruppen.

Antalet utrikes födda över 65 år väntas komma all
mer än fördubblas lill år 2000, Ell ökande anlal äldre invandrare innebär atl
äldreomsorgen i framtiden kommer att behöva anpassas till de särskilda behov
som äldre invandrare med olika språklig och kullureU bakgmnd har. Hänsynen till
invandrargruppernas särskilda behov och önskemål är viktig inte bara för alt
uppfylla de invandrarpolitiska målen ulan också när det gäller alt

45

uppfylla
socialtjänstens delmål för äldreomsorgen, nämligen normalisering Prop,
1985/86:98 och självbestämmande,

Invandrarpolitiska kommittén har i sitt belänkande
redovisat vissa åtgärder som vidtagits eller planeras av myndigheter och
kommuner för atl inom äldreomsorgen tillgodose invandrares särskilda behov och
lämnat vissa synpunkter på angelägna insatser. Intressanta kommunala projekt
har genomförts i bl, a, Slockholms och Olofslröms kommuner. Kommittén
understryker bl, a, behovel av förbättrad planering med utgångspunkt i
invandrarnas egna önskemål när del gäller äldreomsorg saml behovel av
Ivåspråkig personal och utbildnings- och informationsinsatser lill all personal.
Jag vill för egen del instämma i de synpunkler som IPOK redovisat. Många gånger
kan del vara så att berörda kommuner finner det lämpligt att i dessa frågor
samråda över kommungränserna för att åstadkomma lämpliga lösningar. På
motsvarande säll kan berörda kommuner och landsting finna alt samarbetet dem
emeUan i dessa frågor är viktigt.

Kommunerna har i ökad utsträckning börjat observera
frågan om äldre invandrare. Sedan budgetåret 1984/85 avsätts 30 milj, kr, per
budgetår lill lokala utvecklingsprojekt inom den sociala hemtjänsten. Medel
beviljas av regeringen efler ansökan. Medel har beviljats lill ett mindre anlal
kommunala projekt inom hemtjänsten riktade lill äldre invandrare. Del kan
också nämnas alt vissa frågor med anknytning lill äldre invandrare kommer all
behandlas i del belänkande som äldreberedningen kommer atl lägga fram under år
1986,

Jag vill vidare i detta avsnitt beröra ytterligare
några områden där slatiigt stöd har givils. Delta har i varierande omfattning
kommit invandrare lill del.

För alt stödja utvecklingsarbetet bland barn och
ungdom har regeringen för vissa ändmål anslagit medel ur allmänna arvsfonden.
Så har regeringen t, ex, i april 1984 anvisat 30 milj, kr, för
utvecklingsarbete inom idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet, 1
riktiinjerna för utvecklingsarbetet har bl, a, angetts all försök all i ökad
utsträckning engagera invandrarungdom bör göras, T,o,m, oktober 1985 har ca 17
milj, kr, fördelats, I flera av dessa projekt ingår försök att i ökad
utsträckning engagera invandrarungdom. Dessutom förekommer ett 20-tal
renodlade invandrarprojekt. Regeringen har också anvisat och fördelat 30 milj,
kr, för utvecklingsarbete vid fritidsgårdar (ungdomsgårdar), I riktlinjerna
för arbetet omnämns bl, a atl det borde ingå försök alt i ökad utsträckning
utnyttja fritidsgårdarna för invandrarungdomar. Inom ramen för dessa medel,
som numera fördelals, ingår flera projekt med denna inriktning.

Är 1985 var FN: s "världsungdomsår".
Regeringen beslöt därför att 30

milj, kr, skulle användas för all stödja insatser under världsungdomsåret.

Pengarna har fördelals av regeringen. Av de omkring 10 milj, kr, som har

utdelats lill försöks- och utvecklingsarbete i stalsbidragsberätligade barn-

och ungdomsorganisationer har ca 5,5% gått lill invandrarorganisationer.

Andra organisationer som arbetar med bam och ungdom har tilldelats

omkring 10 milj, kr, för projekt för att öka medvetenheten bland vuxna om

barns och ungdomars uppväxlvUlkor, Av dessa har ca 6% gått lill invand

rarorganisationer, Ytteriigare 10 milj, kr, har givits lill försöksverksamhet i 46

lokala
miljöer, dvs, projekt ämnade atl förbättra uppväxlvillkoren för barn och
ungdomar i närmiljöerna. Denna verksamhei har givelvis kommit även invandrare
lUl del.

För barn och ungdomar med invandrarbakgrund kan del
vara av värde att hålla kontakten med sina egna eUer sina föräldrars
ursprungsländer, Slalens ungdomsråd kan efler ansökan utbetala statsbidrag för
vissa ungdomsorganisationers ferieverksamhel för barn och ungdom, I flera faU
har sådant bidrag utgått för ferievislelse i ursprungsland,

Slalens ungdomsråd beslöt år 1982 alt t, o, m,
budgetåret 1986/87 bedriva en försöksverksamhet för och bland
invandrarungdomar med den övergripande målsättningen all skapa ell fungerande
samarbete mellan svenska föreningar och invandrarorganisationer saml alt
engagera invandramngdo-mar och fördjupa deras kontakter med andra ungdomar i
Sverige, För projekt inom denna verksamhei har omkring 2 milj, kr, använls.

Jag har vid mina överväganden om de sociala
frågorna samrått med chefen för socialdepartementet och med statsrådet Lindqvist,

Prop.
1985/86:98

4.5 Bostadsfrågor

Min bedömning:
Invandramas bostadsfrågor bör så långt möjligt lösas inom ramen för den
generella bostadspoUliken, Frågan om boendesegregation bör ägnas fortsatt
uppmärksamhet, varvid både de negativa och de positiva effekterna av viss
etnisk koncentration måste beaktas. Härvid bör också frågan om det svenska
språkets ställning i invandrartäta bostadsområden ägnas särskild uppmärksamhet.

Utredningsförslag: Invandrarnas boendefrågor bör
enligt IPOK lösas inom ramen för den allmänna bostadspolitiken,
Boendekoncentralioner av utländska medborgare bör emellertid ägnas speciell
uppmärksamhet också utanför bostadspolitikens ram, IPOK har föreslagit att
regeringen i särskild ordning lar initiativ lill en karlläggning av följderna
av hög koncentration av utländska medborgare lill vissa bostadsområden, I
kartläggningen bör ägnas särskild uppmärksamhet ål frågor inom barnomsorg,
skola saml kultur- och fritidsverksamhet.

Remissinstanserna:
Ell flertal remissinstanser pekar på såväl de positiva som de negativa
konsekvenserna av etniska boendekoncentralioner. Många uttalar alt det är genom
insatser inom den allmänna bostadspolitikens ram som invandrarnas
boendesiluation bör förbättras, atl en reell valfrihet i boendel bör
eftersträvas samt all åtgärderna för atl komma tillrätta med negativa följder
av etniska boendekoncentralioner bör ske på planeringsstadiet. Flertalet
remissinstanser är positiva lill den karlläggning av etniska
boendekoncenlrationer som IPOK föreslagit. Socialstyrelsen betonar behovet av
omedelbara åtgärder.

Skälen för min bedömning: De allmänna
bostadspolitiska målen syftar till att förse hela befolkningen med sunda,
rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bosläder av god kvalitet
lill skäliga kostnader, Skikt-

47

ningar
av de boende i olika bostadsområden skaU motverkas. En allsidig Prop,
1985/86:98 hushälls- och boendeslruklur är angelägen både från sociala och
samhällsekonomiska synpunkler. En sådan grundsyn bör styra den kommunala
planeringen.

Redan 1975 års beslul om invandrar- och
minorilelspoliliken slog fasl all invandrarnas bosladsförsör)ning skuUe lösas
inom ramen för den generella bostadspolitiken. Det har enligt min mening inte
sedan dess framkommit skäl atl ändra denna inriktning. De problem med etniska
boendekoncentralioner som har uppstått under senare år kräver att frågorna
behandlas utifrån en helhetssyn.

Den höga koncentrationen av invandrare till vissa
bostadsområden har under senare år kommit att diskuteras alll livligare. En rad
olika faktorer ligger bakom utvecklingen. De viktigaste förklaringarna lill
utvecklingen står sannolikt att finna i att lediga lägenheter funnits i vissa
bostadsområden och all människor har en naturlig önskan all bosätta sig i
närheten av sina landsmän. För nyanlända invandrare är en sådan önskan särskilt
förståelig.

Enligt den övergripande bostadspolitiken bör en
allsidig hushållssam-mansällning eftersträvas. Sådana strävanden kan dock inte
motivera all enskilda bostadssökande nekas att flytta in i ell område där de
önskar bosätta sig, Detla gäller invandrare likaväl som andra. En dom i högsta
domstolen (NJA 1985 s, 226) rörande ell mål om olaga diskriminering har slagit
fast alt man i del enskilda fallet inte kan särbehandla invandrare som söker
bostad bara för att de är invandrare. Domen är intressant mot bakgrund av den
diskussion som förs i kommunerna om möjligheterna all kvolera, dvs, dela upp
beståndet i delar lill vilka man i högre eller lägre grad vill styra
invandrarnas bosättning. Domen understryker behovel av att redan när man
planerar för ny bostadsbebyggelse eller för förändringar i befintliga
bostadsområden bygga in förutsättningar för en mer balanserad
hushållssamrnansällning, snarare än genom atl försöka uppnå samma mål genom alt
agera på ell visst sätt i del enskilda bosladsanvisningsfallel.

De negativa följderna av en koncentration av
invandrare lill vissa bostadsområden diskuteras ofta. Det finns dock, enligt
min mening, skäl all mer nyanserat gå igenom vilka dessa negativa följder år
och vad de egentligen beror på. Det år min uppfattning atl det inte är
koncentrationen i sig som är det största problemet: kanske är det snarare
antalet språkgrupper som ger upphov till svårigheterna inom t, ex, skola och
barnomsorg. Bostadsområden där det bor många invandrare är också ofta områden
dit en stor andel av de boende flyttat ganska nyligen. De svårigheter som nyanlända
invandrare upplever är väl kända. Det kan många gånger snarare vara den faktorn
än själva koncentrationen av invandrare, som ligger bakom de problem som man
kan uppleva i sådana områden,

Boendekoncentralionen har ibland utpekats som en
fara för de framlida

etniska relationerna. Spänningar och oroligheler mellan svenskar och in

vandrare har utpekats som en hotande utveckling. Den attitydundersök

ning som genomförts av diskrimineringsulredningen ger inte stöd för tan

ken att försämrade etniska relationer skulle vara all vänta i områden med

en hög andel invandrare. Både IPOK och flera remissinstanser framhåller 48

att
det även följer vissa positiva effekter av att invandrare bor i vissa Prop.
1985/86:98 områden. Jag instämmer i viss mån i detta. De förbättrade
möjligheterna alt inom barnomsorg och skola ge möjligheter till träning och
undervisning i hemspråket bör särskill framhållas. Möjligheterna att ge social
service på annat språk ån svenska och del bättre underlag för kultur- och
fritidsaktiviteter som följer av viss boendekoncenlralion år också
förhållanden som bör beaktas,

I detta sammanhang vill Jag särskilt ta upp frågan
om det svenska språkets stäUning i den lokala miljön, 1 ett mindre anlal
kommuner finns för närvarande bostadsområden där andelen invandrare är så hög
atl svenska språket i praktiken kommit atl bli ell minoritetsspråk. En sådan
utveckling är till allvariig skada både för invandrarbarnen i områdena och för
de svenska barnen. Två motioner till vårtiksdagen 1985 uppehåller sig vid denna
fråga. Med anledning av dessa motioner har riksdagen framhållit (UbU 12) all
den nu berörda frågan borde las upp i samband med arbetet med denna
proposition. Jag vill mol denna bakgrund framhålla all jag anser del vara av
slor vikt all förstärka det svenska språkels ställning i sädana bostadsområden,
främst genom insatser i områdenas skolor och barnomsorg, men även inom kultur-
och föreningsaklivileler,

Invandrarpolitiska kommittén har föreslagit alt
regeringen i särskild ordning tar initiativ till en kartläggning av följderna
av en hög koncentration av utländska medborgare liU vissa bostadsområden.
Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas åt frågor inom barnomsorg, skola samt
kullur-och fritidsverksamhet. Regeringen har mot denna bakgmnd i maj 1985 gett
SIV i uppdrag all, i samråd med bostadsslyrelsen, socialstyrelsen och
skolöverstyrelsen och i samverkan med berörda kommuner, sammanställa och
utvärdera de särskilda invandrarpolitiska insatser som gjorts i bostadsområden
med särskill hög andel invandrare. De erfarenheter som vunnits, såväl lokalt
som centralt, bör redovisas jämte de förslag som uppdraget lill invandrarverket
kan aktualisera, I uppdraget till invandrarverket ingår också atl belysa frågor
som hänger samman med det svenska språkets ställning i invandrartäta områden
och att lägga fram förslag lill åtgärder. Uppdraget skall redovisas senast i
april 1986,

En särskild fråga i delta sammanhang är behovet av
lokaler för invandrarnas föreningsliv och för de kultur- och
frilidsaklivileler som bör kunna komma lill stånd inom bostadsområdena. Från
invandrarorganisalionernas och från kommunernas sida understryks ofta dessa
behov. Jag vill här nämna att bostadslån för ny- och ombyggnad kan lämnas lill
närlokaler i bostadsområdena. Vidare finns vissa särskilda slödmöjligheter när
det gäller åtgärder i bostadsområden med oulhyrda lägenheter,

Avslulningsvis vill jag peka på den möjlighet som
på sikt erbjuds när det

gäller all få lill stånd en jämnare regional fördelning av invandringen som

följer av det nya systemet för flyklingmollagning. Det planeringsarbete

som sker i kommuner som i förväg erbjudit sig att ta emot ett visst antal

flyktingar borde skapa förutsättningar all förekomma åtminstone en del av

de problem som jag nu har berört. Del är också angeläget alt låta forskare

följa genomförandel av denna reform. Jag har därför genom delegationen

för invandrarforskning anvisat medel för utarbetandet av ett forsknings- 49

4 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 98

program
där frågor kring flyktingars bosättningsmönster och bostadsso- Prop,
1985/86:98 ciala situation tas upp.

Jag har inför mina överväganden om de
bostadspolitiska frågoma samrått med chefen för bostadsdepartementet.

4.6 Frågan om språkregistrering

Min bedömning:
Registrering av befolkningen efler modersmål bör ej införas i folkbokföringen.

Utredningsförslag: IPOK förordar en frivillig
registrering av annal modersmål än svenska och alt 1983 års
folkbokföringskommilté bör få i uppdrag att utreda frågan, I fråga om
invandring från Finland bör det vara möjligt all komplettera del inlernordiska
flyllningsbelygel med den språkuppgift som redan finns om personen i den
finska folkbokföringen.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser är
positiva lill förslagel om en frivillig registrering. De kommuner och statliga
organ som är positiva framhåller all registrering kan förbättra
planeringsunderlaget för olika ålgärder saml all möjligheterna all informera
invandrare på rätt språk då förbättras. De invandrarorganisationer som är
positiva framhåller främst alt en registrering ulgör något slags erkännande av
tillhörigheten lill viss grupp. Många instanser är dock negativa. Man
ifrågasätter om en frivillig registrering verkligen kan betraktas som ell
tiiiföriitligl planeringsunderlag, Inlegriletshänsyn, oklarhel om hur och av
vem uppgifterna skall användas åberopas också av dem som är skeptiska lill
förslagel.

Skälen för min bedömning: Flera remissinstanser är
negativa till förslaget på grund av tveksamhet om registreringens praktiska
användbarhet. Jag delar den tveksamheten. Behovet av förbättrat
planeringsunderlag kan knappast anses bli tillgodosett med en frivillig
registrering, åtminstone så länge det är oklart hur slor andel av invandrarna
som kommer all vilja registrera sin språklillhörighel.

Som vägande skål för alt införa registrering anför
IPOK alt sådana önskemål har framförts av flera invandrarorganisationer, främst
från finländare i Sverige, och all en sådan reform av många skulle upplevas
som ett officieUl erkännande av den egna gruppens existensberättigande. Samtidigt
mäste man beakta att remissopinionen bland del fåtal invandrarorganisationer
som yttrat sig i denna fråga inte är enhetlig. Även om språkre-gislrering
skulle upplevas som positivt av vissa organisationer och enskilda finns del
organisationer och säkeriigen många enskilda invandrare som skulle uppleva den
negativt,

I syfte atl undersöka detla beviljade jag i maj
1984 medel till Centrum för invandringsforskning vid universitetet i Stockholm
för en undersökning om benägenheten all delta i frivUlig språkregistrering.
Undersökningen har bedrivits i samverkan med delegationen för
invandrarforskning. Målgruppen för undersökningen har varit i Finland födda
personer, Svarsprocenlen har varit ganska låg. Bland de svarande är flertalet
positivt inställda till en språkregislrering, men även bland dem som i princip
är positiva är del

50

många
som själva inte skulle använda sig av möjligheten, I den mån Prop.
1985/86:98

resultaten
kan tolkas mer allmängiltigt lyder del pä att antalet personer

som
skulle registrera sig skulle bli betydligt lägre än antalet personer som

på
grund av sitt födelseland kan antas ha visst modersmål. De farhågor

som
många remissinstanser hyser om systemets effektivitet synes således

vara
välgrundade.

Del är vidare värt atl beakta att i de länder där
språkregislrering förekommer denna vanligen har någon administrativ betydelse.
Så är fallel i Finland där språkförhållandena i kommunema är beroende av
antalet medborgare som uppger sig ha finska resp, svenska som modersmål enligt
en obligatorisk uppgift i folkbokföringen. Enligt IPOK: s förslag skulle en
frivillig språkregistrering i Sverige inte ha några administrativa konsekvenser.
Jag vill i detta sammanhang erinra om all vi i Sverige redan idag har
tillfredsställande administrativa system för alt tillgodose individers behov av
samhällsservice och atl de barn som är i behov av hemspråksträning och
hemspråksundervisning får rätt till detta. Del föreligger således inget
administrativt behov av en språkregislrering för delta område.

Avgörande för min inställning lill förslagel om
språkregislrering är dock all jag inte anser en sådan vara förenlig med de
principer om gemenskap och om respekt för den personliga integriteten som den
svenska invandrarpolitiken bygger på. Det är mycket vanligt att invandrare i
Sverige lever i familjegemenskap med infödda svenskar. Detta gäller ungefär
hälften av alla samboende utrikes födda personer. Av de barn till invandrare
som har fölls i Sverige har flertalet i huvudsak en svensk bakgrund genom atl
en av föräldrarna är svensk och den andra invandrare. Vi har således redan nu,
och kommer i framliden atl i ännu högre grad ha, en situation där man har helt
olika styrka i sin anknytning lill en viss språkgrupp, Ell nytt syslem för
språkregislrering av del slag som IPOK har förordat skulle med hänsyn lill vad
jag nu har redovisat både sakna praktiskt värde och vara tveksamt ur
integriletssynpunkt.

Jag anser emellertid atl del kan vara av praktiskt
värde all i samband med prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd för
ulomnordiska medborgare även inhämta uppgift om modersmål. Invandrarverket gör
detla redan idag och sedan början av år 1986 registreras dessa uppgifter i
SIV:s dalasystem. Syftet är bl, a, att underlätta distributionen av grundläggande
samhällsinformation till nyanlända invandrare på deras eget språk. Om sådan
grundläggande samhällsinformation även skall kunna distribueras till nyanlända
invandrare från Finland, krävs atl del inlernordiska flyllningsbelygel för
finländska medborgare kompletteras med uppgift om modersmål. Härigenom skulle
en möjlighel införas för svenskspråkiga finländska medborgare att få
samhällsinformation på svenska och inte på finska språket. Vissa möjligheter
finns dock redan idag för svenskialande finländska medborgare att till
folkbokföringen anmäla om de vill undantas från utskick av informationsmaterial
på finska.

Jag avser mol denna bakgrund att senare föreslå
regeringen all ge

riksskatteverket i uppdrag all utreda tekniska frågor i samband med

nämnda komplettering av del inlernordiska nyltningsbetygel och dithö-

rande frågor som berör den svenska folkbokföringen. Jag har i denna fråga 51

samrått med chefen för
finansdepartementet.

5 En ombudsman mot etnisk diskriminering

5.1 Inledning

Jag
avser nu atl lägga fram ett förslag till lagstiftning mol etnisk diskriminering.
Förslaget bygger på tanken all det bör inrättas ett ämbete som ombudsman med
uppgift all genom olika åtgärder molverka etnisk diskriminering i arbetslivet
och på andra områden av samhällslivet. Först redovisar jag de allmänna
utgångspunkterna för den föreslagna lagstiftningen (avsnitt 5,2,1), Därefter
presenterar jag mina närmare överväganden och förslag under fem mbriker,
nämligen ombudsmannens verksamhetsområde och diskrimineringsbegreppet (avsnitt
5,2,2), ombudsmannens uppgifter och arbetsmetoder (avsnitt 5,2,3), nämnden och
dess uppgifter m, m, (avsnitt 5,2,4), organisation och kostnader (avsnitt
5,2,5) och sekreiess (avsnitt 5,2,6), Några ytterligare kommentarer i
sammanhanget redovisar jag i specialmoliveringen (avsnitt 5,4),

Prop.
1985/86:98

5.2 Allmän motivering 5.2.1 Allmänna utgångspunkter

Mitt förslag i
huvuddrag: Samhället måsle på olika sått bestämt motverka diskriminering på
etnisk grund. Lagstiftning har därvid en viktig funktion både för alt ge ell
skydd i del enskUda fallel och för alt påverka den allmänna insläUningen på
områdel, I svensk rätt finns också flera lagbestämmelser som är verksamma mol
etnisk diskriminering. Ytterligare lagstiftning, särskilt riktad mot etnisk
diskriminering i arbetslivet, har föreslagits och diskuterats ingående. Någon
godtagbar lösning med nya sanktionerade förbudsregler på arbetslivets område
föreligger dock inte. Nu föresläs i stället en lagstiftning med annan
inriktning, nämligen all en särskild ombudsman mol etnisk diskriminering
tillsätts med uppgift all från en central placering i samhället och med
särskild kompelens genom olika ålgärder molverka etnisk diskriminering i arbetslivet
och pä andra områden av samhällslivet. Uppgiften blir atl dels i individuella
fall ge råd, dels på ett generelll plan bl, a, genom överiäggningar ocn
information arbeta för att gällande rättsregler på området iakttas och för alt
kartlägga behovel av ytteriigare ålgärder mol etnisk diskriminering.
Statsmakterna bör reglera verksamhelen i lag för alt ge uttryck för den stora
vikt som tillmäts aktiva insatser mol etnisk diskriminering.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Den övervägande
delen av myndigheterna har tillstyrkt eller i allt fall inte motsatt sig
promemorieförslaget, Justitiekanslern (JK) har dock haft invändningar på flera
punkter främst därför all förslagel, enligt JK: s mening, inte tillgodoser
rättssäkerheten för den som påstås ha diskriminerat någon. Några myndigheter,
arbetsdomstolen (AD), jäm-

52

stålldhetsombudsmannen
(JämO) och näringsfrihetsombudsmannen (NO), Prop. 1985/86:98 har menat all
brislen på sanklionsregler kan medföra all effektiviteten blir lidande.
Fiertalel av de organisationer m.fl, som företräder arbetsgivare och
arbetstagare har tillstyrkt förslaget eller förklarat att de inte vill motsätta
sig delta, Fiertalel av de organisationer som företräder invandrare önskar i
stället andra, mer långtgående lagstiftningsåtgärder.

Skälen
för mitt förslag

Bakgrund

Att
människor är likaberättigade oavsett etnisk tillhörighet och att tolerans skall
råda meUan olika befolkningsgrupper hör till de gmndläggande värderingar som
den svenska samhällsordningen bygger på. En given utgångspunkt för svensk
invandrarpolitik är därmed all de som får bosätta sig i Sverige skall omfattas
av samma rättigheter och skyldigheter och erbjudas samma möjligheter som andra
invånare. Etnisk diskriminering i alla former är oacceptabel och skall
motarbetas.

Diskriminering är etl samlingsullryck för en rad
företeelser som strider mot principen om likvärdig behandling. Etnisk
diskriminering tar därvid sikte på sådan diskriminering som sker på etnisk
grund, dvs, beror på sådant som ras, hudfärg och nationellt eller etniskt
ursprung. Del kan sägas omfatta en mängd företeelser på livels alla områden -
såväl inom den offentliga och den enskilda sektorn av samhällslivet som i
privatlivet, I samhäUsdebalten i stort kan uttrycket användas i en vid mening
ulan närmare preciseringar. Människor har ändå ganska klara uppfattningar om
vad det är frågan om. Etnisk diskriminering blir däremot mångtydigt och svårt
att avgränsa och närmare bestämma när det ses som ell rättsligt begrepp i
lagsliflningssammanhang,

Etl ytterligare problem är all begreppei etnisk
diskriminering används både subjektivt och objektivt, I det ena fallet handlar
det om hur någon, med rätt eller orätt, har en upplevelse av att ha blivit
utsatt för etnisk diskriminering, I del andra fallet kan del vara fråga om alt
i ett rättsligt sammanhang fastslå atl diskriminering just på etnisk grund i
objektiv mening faktiskt ägl rum,

Begreppei kan också sägas omspänna företeelser av
mycket varierande svårighetsgrad, alltifrån etl känslomässigt gmndal handlande
på privatlivets område till ett allvarligt missgynnande från en offentlig
myndighels sida. Häri ligger också all begreppet.genomgår förändringar på grund
av det sociala livets utveckling.

Etnisk diskriminering är vidare anknuten både till
den behandling enskilda individer möler och till hela etniska gruppers
ställning i samhället i olika avseenden.

Etnisk diskriminering måste också betraktas med
utgångspunkt i den behandling som är eller påstås vara diskriminerande. Med
direkt diskriminering menas avsiktiigl konkret missgynnade direkt på etnisk
grund. Indirekt diskriminering handlar om alt uppställa krav eller villkor som
får ell missgynnande som effekt genom all vissa personer eller grupper i
prakti-

ken
diskvalificeras. Indirekt diskriminering kan vara både avsiktlig och Prop.
1985/86:98 oavsiktlig.

Till frågan om diskriminering hör också begreppet
positiv särbehandling. Det kan här sägas handla om sådana generella ålgärder
för att stärka en viss gmpps ställning i samhällslivet, som bygger på den
övergripande principen om likvärdig behandling,

I Sverige finns i gällande lagstiftning dels olika
regler som direkt riktar sig mol etnisk diskriminering, dels åtskilliga
ytterligare regler som innefattar ett skydd mol etnisk diskriminering men som
givils en större och generellare räckvidd. En viktig utgångspunkt för en
redogörelse för gällande lagstiftning på området är 1970 års
lagstiftningsärende angående godkännande av FN-konventionen om avskaffande av
alla former av rasdiskriminering m,m, (prop, 1970:87, 1 LU 41, rskr 261), Då
genomfördes en analys av vilka ändringar i svensk rätt som fordrades i
anledning av ratificeringen av FN-konventionen (SÖ 1971:40), Denna analys
resulterade i tillkomsten av slraffsladgandet i 16 kap, 9 § BrB mot olaga
diskriminering med vissa regler mot diskriminering i näringsverksamhet och i
det allmännas verksamhei. Arbetslivet lämnades år 1970 utanför lagrummets
tillämpningsområde, Detla beslul fattades mol bakgmnd av de ingående
överväganden som redovisas i förarbetena. Vad som därvid spelade in var bl, a,
arbetsmarknadens parters gemensamma roll att i stor utsträckning själva genom
avtal och på annal sätt ansvara för förhållandena på arbetsmarknaden,
arbetsdomstolens praxis om god sed i avtalsförhållanden och del då fattade
beslutet all utreda möjligheterna all stärka anställningsskyddet.

Vid sidan av den centrala straffrättsliga
bestämmelsen i 16 kap, 9 § BrB finns, som framgår av redogörelsen i promemorian
En ombudsman mol etnisk diskriminering, åtskilliga andra stadganden av
betydelse för atl hindra etnisk diskriminering i samhället. Här nämns
sammanfattningsvis följande,

Slalsmaklerna måsle iaktta förbudet i 2 kap, 15 §
regeringsformen (RF) mol etniskt diskriminerande inslag i lagstiftning och
annan normgivning. Den regeln leder, tillsammans med regler om atl myndigheterna
skall iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet och 16 kap, 9 § m,fl,
bestämmelser i BrB, till all statliga och kommunala befattningshavare i myndighetsutövning
och andra kontakter med allmänheten inte får utsätta någon för etnisk diskriminering.

Inom straffrätten finns åtskilliga bestämmelser som
kan bli tillämpliga i situationer där någon utsatts för diskriminerande
behandling på etnisk grund. Sådana regler år bl, a, bestämmelserna om förtal
och förolämpning i 5 kap, BrB och förargelseväckande beteende i 16 kap, 16 §
BrB, Atl sådana straffrättsliga regler kan lillämpas också på händelser inom
arbets-Uvel ligger i sakens natur och har i samband med ändringar i
brottsbalkens regler om hets mot folkgrupp särskilt framhållits av departementschefen,
se prop, 1981/82:58 s, 20 angående förolämpning av invandrare på arbetsplats.

Inom
civilrätten finns också åtskilliga regler, både generella klausuler

54

med
krav på iakttagande av god sed och speciella stadganden, Lex på Prop.
1985/86:98 boendeområdei, som kan verka lill skydd mot etnisk diskriminering.

Vad
gäller förhållandena inom arbetslivet kan följande nämnas,

I fråga om arbetssökande till slatiigt reglerad
tjänst garanteras saklighet i prövningen av anställningsärendet av regler i
regeringsformen (1 kap, 9 § och 11 kap, 9 §) och genom lagen (1976:600) om
offentlig anställning, Särskill med hänsyn lill innehållet i 1 kap, 9 § RF
lorde också kommunerna ha alt iaktta principen om saklighet i anslällningsärenden.

Någon allmän lagregel enligt vilken arbetsgivaren
är skyldig atl iaktta saklig grund för anställning finns inte på den privata
arbetsmarknaden, Anslällningsrällen är i princip fri. Detsamma gäller beslul om
befordran och utbildning, Lagen (1979:1118) om jämslälldhel mellan kvinnor och
män i arbetslivet (jämställdhelslagen), liksom lagen (1982:80) om anställningsskydd
(anställningsskyddslagen) och lagen (1974:13) om vissa anslällningsfrämjande
åtgärder (främjandelagen), innehåller dock regler som inskränker arbetsgivarens
frihei i nämnda hänseenden.

Genom lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet (medbestämmandelagen) ges vidare arbetstagarna genom sina
organisationer möjligheter atl - på både den offentiiga och den privata
arbetsmarknaden — utöva etl inflytande på personalpolitikens område, ell
inflytande som kan fa betydelse när del gäller bl, a, frågor om meritvärdering.

För offentlig arbetsgivare gäller nyssnämnda
sakligheiskrav även i anställningsförhållanden. Härtill kommer på hela
arbetsmarknaden den viktiga regeln i anställningsskyddslagen om saklig grund
för uppsägning från arbetsgivarens sida. Den på arbetsmarknaden gällande
principen om skyldighel för arbetsgivare all iaktta god sed i
anställningsförhållanden har vidare betydelse som skydd mot etnisk
diskriminering, se bilaga 6 lill propositionen, avsnitt 3,4,5, A 1,

I föreningslivet kan den enskilde åtnjuta ett skydd
mot etnisk diskriminering. Detta skydd är visserligen inte lagstadgal,
eftersom föreningarnas verksamhei väsentligen är reglerad i stadgar och inte i
lag. Flera avgöranden i rättspraxis visar dock att det finns rättsprinciper
som i olika avseenden utgör hinder mot atl organisationer behandlar enskilda
på etl godtyckligt säll.

Diskrimineringsutredningen (DU) har i tre
betänkanden behandlat olika frågor om lagstiftningsåtgärder m,m, mol etnisk
diskriminering bl, a, i arbetslivet. En redovisning av de här aktuella
förslagen från DU och av hur de logs emot av remissinstanserna finns i bilaga
3-6 lill propositionen, I bilaga 6 redovisas också resultatet av en serie
hearings som jag höll våren 1984, Det är mol denna bakgmnd som saken beretts
ytterligare inom arbetsmarknadsdepartementet och föranlett den tidigare nämnda promemorian,

DU har i sitt arbete kartlagt förekomsten av etnisk
diskriminering i

Sverige, Utredningen har behandlat frågan från skilda aspekter. Man har

studerat invandrarnas ställning mera generellt på arbetsmarknaden bl, a,

med hjälp av statistiska undersökningar. Utredningen har också undersökt

svenskars attityder lill invandrarna. Vidare har frågan behandlats utifrån

den enskildes egna upplevelser och känslor av all ha blivit utsatt för etnisk 55

diskriminering.
Slutligen har DU gått igenom de rättsregler som riktals mot Prop, 1985/86:98
eller eljest kan användas mot etnisk diskriminering samt studerat tillämpningen
av dessa regler,

DU har visat all del förekommer etnisk
diskriminering från såväl enskilda som från företag, organisationer och
institutioner. Utredningen har särskilt uppmärksammat förhållandena på
arbetsmarknaden.

Situationen på arbetsmarknaden för invandrare har
blivit alll kärvare. Många arbeten som tidigare väntade på nykomna invandrare
t, ex, inom tillverkningsindustrin har i slor utsträckning rationaliserats bort
eller ersatts av en ny teknik, som kräver speciell utbildning. Den minskade
utbyggnadstakten i den offentliga sektorn har också haft effekter på invandrarnas
sysselsättning. Under en lång följd av år har den registrerade arbetslösheten
hos utländska medborgare varit högre än för arbetskraften i övrigt. Del är
också en större andel av dem än tidigare som återfinns i
arbetsmarknadsutbildning eller omfattas av andra arbelsmarknadspolitiska
insatser.

Samtidigt som dessa förändringar ägl rum, har det
sketl ett generationsskifte inom invandrargmpperna. Många invandrare har nu
barn och barnbarn som är födda i Sverige, Denna andra och tredje generationens
invandrare har andra förväntningar än föräldragenerationen. De kräver
rättmätigt att få samma möjligheter lill utbildning och arbete som andra
ungdomar och all också möta respekt för sitt ursprung.

Del ligger i sakens natur atl etl samhällsproblem
som etnisk diskriminering med dessa många aspekter måsle angripas på flera
sätt, Altilydbild-ning genom utbildning och information är givelvis av
grundläggande betydelse. Lagstiftning är därvid viktig, därför att samhället
genom rättsreglerna ger uttryck för sin uppfattning. Men rättsreglerna måste
också vara effektiva och praktiskt gå att tiUämpa, Vidare måsle rättsreglerna
utformas så atl de tillgodoser kravet på rättssäkerhet i förfarandet. Den
lagstiftning som i dag är verksam mot etnisk diskriminering är inte minsl ett
uttryck för hur statsmakterna hiltUls sett på avvägningen mellan rättssäkerhet
och effektivitet. Frågan är nu om denna lagstiftning behöver kompletteras och
förbättras, Ell centralt problem är därvid behovel av ålgärder mol etnisk
diskriminering i arbetslivet,

I gällande rätl finns regler som i betydande
utsträckning ger ell skydd i arbetslivet mot olika former av diskriminering och
då bl, a, på etnisk grund. Men något rättsligt skydd mot diskriminering för
arbetssökande på den enskilda sektorn av arbetsmarknaden finns inte utom vad
gäller könsdiskriminering. På den privata arbetsmarknaden råder i stället
alltjämt principen om den fria anställningsrällen, låt vara atl
medbestämmandelagen kan öppna möjligheter för de fackliga organisationerna
till ett medinflytande i personalpolitiken.

Denna ordning har en läng tradition och har
väsentligen lämnais ombbad

även under 1970-lalels intensiva arbetsrättsliga lagstiftningsarbete. All

mänt kan sägas alt skyddet mot osaklig behandling på del individuella

planet förstärkts dels såvitt gäller redan beslående anställningar genom

reformerna på anställningsskyddets område, dels genom jämställdhelsla

gen. På ell mera generellt plan - för arbetstagarna som kollektiv - har i 56

första
hand systemet med förhandlingar och avlal på arbetsmarknaden Prop. 1985/86:98
inneburit ett skydd mot osaklig och diskriminerande behandling av arbetslagarna.
Denna ordning har givils ökad stadga genom medbestämmandelagen, Etl annat
inslag på det generella planet är de arbelsmarknadspolitiskt betingade
åtgärderna för all stödja äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga på arbetsmarknaden som kommit lill uttryck i främjandelagen. Den
lagen innehåller bl, a, vissa regler som begränsar den fria anställningsrällen.

Del nu sagda belyser all rättsliga åtgärder lill
skydd mol diskriminering på arbetsmarknaden kan vara individinrikiade och/eller
kollektivt inriktade,

Individinrikiade åtgärder genom lagstiftning kan
ske inom ramen för straffrätten eller arbetsrätten/civilrätten,

I båda fallen knyts konkreta rätlsföljder lill
materiella förbudsregler som verkar i enskilda konkreta fall, Råltsföljden
består av sanktioner: i straffrätten ell straff och eventuellt anknutet
skadestånd och i arbetsrätten skadestånd. Sanktionen att den diskriminerade
skall få anställningen har i Sverige diskuterats i anslutning till
jämställdhelslagen men har avvisats (jfr, bl, a, prop, 1984/85:60), 1 andra
länder finns sådana sanktioner.

Genom straffrätten uttrycker samhället sina
moraliska ställningstaganden. Med det straffrättsliga systemet är också
förenat starka rättsskyddsgarantier för den anklagade. Skäl kan tala för all
även etnisk diskriminering i arbetslivet skall kriminaliseras, trots all
tendensen för närvarande är en stark återhållsamhet med nykriminalisering. All
en kriminalisering inte föreslogs av DU beror bl, a, på atl DU tvivlade på all
en sådan reglering skulle ha önskad effektivitet: de stränga beviskraven i
straffrätten skulle för sällan leda liU fällande domar. Vidare beaktade DU
arbetsmarknadens parters ovilja mol en straffrältslig lösning på områdel.
Starka skäl kan också enligt min mening anföras för den ståndpunkten med hånsyn
lill alt rättsbildningen på detta område traditionellt sker genom kollektivavtal.

Från invandrarorganisalionernas sida har pekats på
atl diskriminering på etnisk grund förekommer i arbetslivet också bl, a, från
arbetskamraters sida och utan alt arbetsgivaren är ansvarig för del och all en
reglering borde omfatta åven sådana fall. Som här tidigare påpekats finns inom
straffrätten vissa regler som kan ge ell skydd i vissa sådana fall. Delta
straffrättsliga skydd kan byggas ut, om del anses nödvändigt. Som framgått
tidigare har emellertid någol förslag lill straffrältslig regel på området inte
framlagts av DU eller i promemorian. En sådan lösning fömtsätter ytterligare
utredningsarbete.

Inom arbetsrättens nuvarande systematik år del inte
möjligt med andra regler än sådana som gäller förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare/arbetssökande, Arbetsrättslig lagstiftning kan emellertid - i
motsats till straffrältslig - genom avtal mellan arbetsmarknadens parter
anpassas lill skilda förhållanden i arbetslivet. Lagregler av delta slag kan
kompletteras eller - om det år fråga om dispositiva regler - ersättas genom
avlalsregler. Bl, a, i anslutning till jämställdhelslagen har avlalsreglering
skell. En straffrältslig regel kan här inte ha samma bakgmndsfunklion men

57

kan
givetvis även den liksom en arbetsrättslig regel bilda utgångspunkt för
Prop. 1985/86:98 en uppförandekod som parterna förklarar sig vilja verka för.

En arbetsrättslig lösning ger, utöver vad nu sagts,
anledning lill följande synpunkter. Etnisk diskriminering är inte det enda
diskrimineringsproblem som diskuterats inom arbetsrätter., Etl annat gäller
behovel av regler för atl skydda arbetssökande mol diskriminering av
föreningsrällskränkande karaktär. Något skydd för arbetssökande mol
föreningsrätlskränkning infördes inte i samband med medbestämmandereformen och
rättsläget är oförändrat i dag, (Jfr nya arbetsrättskommitténs betänkande, SOU
1982:60, MBL i utveckling s, 285 ff,) Jämställdhelsreformen kan ses som ett
punklingripande mot en form av diskriminering i arbetslivet. Reglerna i
jämställdhelslagen har för sin effektivitet ansetts fordra bevisregler som
innebär all ett orsakssamband presumeras mellan missgynnande och könstillhörighet,
DU har bl, a, mot bakgrund härav föreslagit en bevispresum-lion i en lag mol
etnisk diskriminering i arbetslivet. Del förslaget har mötts med stark kritik
under remissbehandlingen.

Också i övrigi har åtskillig kritik framförts mol
DU: s lagförslag, såväl när det gäller den allmänna uppläggningen som i fråga
om olika delar. Kritikerna har bl, a, ansett alt en lag enligt förslagel, i hög
grad byggd på jämsläUdhelslagen, skulle föranleda mycket stora
lillämpningssvårigheler och därför inte kunna bli etl verksamt instrument mot
etnisk diskriminering, särskill inte i fråga om anställningsärenden på den
privata arbetsmarknaden. Under intryck av bl, a, dessa synpunkler har jag
kommit liU uppfattningen all DU: s lagförslag inte är en lämplig modell för
lagstiftning mol etnisk diskriminering. Även ell vid hearingarna framlagt
utkast lill en mer generalklausulsbelonad arbetsrättslig lagstiftning har mötts
med kritiska påpekanden från några myndighelsförelrädare och vissa av arbetsmarknadens
organisationer. Det kan konstateras att delta senare lagstifl-ningsalternativ i
varie fall skulle fordra omfattande överarbetning och en ytterligare
remissbehandling innan det skulle kunna föreläggas riksdagen. Detta alternativ
måste därför redan på grund härav nu anstå,

I sammanhanget bör åven nämnas all ratificeringen
av FN-konventionen mot rasdiskriminering inte kan ges innebörden av alt Sverige
därigenom påtagit sig en absolut skyldighel atl införa förbudslagsliflning vare
sig av den typ DU föreslagit eller av annal slag, jfr i denna fråga prop, 1970:
87, föredragande statsrådets uttalande i prop, 1971:125 s, 26 samt AD:s,
ILO-kommitténs och SAF:s remissyttranden över DU:s delbetänkande SOU 1983: 18
(se bilaga 5 till propositionen).

Sedan DU lagt fram sill delbetänkande har också
från andra håll väckts förslag om liknande skyddsregler inom arbetsrättens ram
för andra utsatta grupper.

Sådana lagstiftningsåtgärder som jag nu har
diskuterat bör också bedö

mas ur följande perspektiv. Skilda förbudsregler mol olika former av

diskriminering leder fram mol en ordning med ett generellt diskrimine

ringsförbud på hela arbetsmarknaden. En sådan ordning skulle - åtmins

tone i praktiken - innebära etl krav på saklig grund för alla anslällningsbe-

slut, alltså även sådana beslul som fattas av privata arbetsgivare. Detta

skulle medföra genomgripande förändringar på arbetsmarknaden, 58

Jag övergår nu lill alt diskutera mera kollektivt
inriktade myndighelsåi- Prop. 1985/86:98 gärder inom arbetslivet.

Genom förvaltningsrätten kan åtgärder vidtas för
atl möta mera generella problem på arbetsmarknaden soiri stalsmaktema önskar
ingripa mol. Både i jämställdhelslagen och i främjandelagen finns nämligen
regler enligt vilka en myndighet ges i uppgift atl mera aktivt ulöva tillsyn på
ell område. Myndighetens verksamhei garanteras genom vissa regler om
uppgiflsplikl för arbetsgivare. Där regleras också en skyldighel för
arbetsgivaren all vidta vissa av myndigheien angivna ålgärder i enlighet med
lagstiftningens syfle. Vidare förekommer viiessanktioner i sammanhanget bl, a,
för att ge eftertryck ål uppgiftsplikten och för atl säkerställa all
arbetsgivaren infinner sig lill överiäggningar eller förhandlingar, I
främjandelagen finns även straff och sanktionen arbetsförmedlingslvång. Del bör
här dock även nämnas att JämO:s uppgift all bevaka alt aktiva ålgärder vidtas
för jämställdhet från en arbetsgivares sida är begränsad lill de fall där inte
frågan reglerats genom kollektivavtal som slutits eUer godkänts av en central
arbetstagarorganisation.

Kollektivt inriktade ålgärder av denna typ är
viktiga inslag i arbetsmarknadspolitiken särskilt i perioder av hög
arbetslöshet, I ell förvaltningsrätls-ligt regelsystem finns utrymme för en god
samverkan mellan myndigheien och arbetsmarknadens parter. Mera sällan tillgrips
tvångsreglerna i myndighetens arbete.

Del är knappast kontroversiellt atl hävda atl mera
generelll inriktade aktiva åtgärder för atl molverka etnisk diskriminering i
arbetslivet kan vara myckel belydelsefulla. Del gäller sådant som åtgärder för
att molverka ohka lyper av s, k, indirekt diskriminering (uppställande av
vissa villkor som utesluter vissa kategorier sökande etc) och för atl
understödja sådana ålgärder som kan anses falla under begreppei posiliv
sårbehandling och som alltså inte kan sägas stå i strid mot principen om atl
undvika diskriminering. Arbete för atl finna riktlinjer som underlättar
merUvårderingen av l, ex, utbildningar i andra länder och av flerspråkighel är
andra exempel på generella åtgärder av betydelse också för atl molverka etnisk
diskriminering. Redan i dag har olika samhällsorgan ell ansvar för sådana och
liknande utvecklingsåtgärder. Men med främjandelagen och jämställdhetslagen
som förebilder kan ytterligare aktiva insatser i sådana frågor med fördel
initieras av ett specieUl samhällsorgan med särskild uppgift all vara verksamt
mot förekomsten av etnisk diskriminering. Ett sådant organs arbete borde på ett
smidigt sätt kunna förenas med andra myndigheters och parternas eget gemensamma
arbete på området.

Närmare
om milt förslag

Jag
bedömer del inte som möjligt atl nu införa sanktionerade förbudsregler

mot etnisk diskriminering i arbetslivet inom ramen för vare sig straffrätten

eller arbetsrätten, Ytteriigare lagstiftningsåtgärder av sådanl slag på ar

betsrättens område är förenade med svåra problem på centrala rättsområ

den. Det finns vidare ett behov att ytterligare undersöka om inte redan

gällande rätt på områdel i högre utsträckning än hittills kan användas som 59

ett
skydd mot etnisk diskriminering, Etl ställningstagande lill behovel av Prop.
1985/86:98 sådan lagstiftning, som nu diskuterats, måste därmed skjutas på
framliden. Samtidigt finns anledning atl se myckel allvarligt på sådana tecken
lill rasisliska eller etniskt diskriminerande attityder som tyvärr kan iakttas.
Det innebär all del likväl nu finns behov av atl pröva nya medel för all
molverka etnisk diskriminering. En lämplig utgångspunkt för en diskussion om
sådana medel år de genomgångar av gäUande rätl som DU: s betänkanden och
promemorian innehåller. Här belyses bestämmelsen i 16 kap, 9 § BrB och det
slora antalet stadganden på skilda rättsområden som tillsammans med vikliga
principer utvecklade i praxis bildar ett aUs inte oväsentligt, om än ej
heltäckande rättsligt skydd mot etnisk diskriminering i vårt samhälle, - Jag
vill här la fasta på de intryck denna redovisning ger. Slutsatsen blir atl det
med en så pass svår och omfattande reglering fordras myckel god överblick och
goda kunskaper för all de möjligheter liU rättsligt skydd mot etnisk
diskriminering som finns redan i dag skall kunna las lill vara,

DU: s förslag om aktiva åtgärder på arbetslivets
område har av remissinstanserna ansetts som viktiga inslag i arbetet all
motverka etnisk diskriminering, DU har också lagt fram förslag om utökade
uppgifter för SIV -mottagande av anmälningar, övervakning av handläggning hos
polis- och åklagarmyndighet och vägledning, bistånd och information m, m,
Förslagel om en reguljär lillsynsroll för SIV i förhållande lill andra
myndigheter har avstyrkts av många remissinstanser, Förslagel vad gäller
vägledning, bistånd och information har däremol fåll ell positivt mottagande.

Promemorieförslaget om inrättandet av en ombudsman
mot etnisk diskriminering bör ses i del nu angivna perspektivet, Fiertalel
myndigheter och arbetsmarknadsorganisationer är också beredda all ställa sig
bakom delta förslag, JK: s kritiska synpunkter avser jag atl strax la upp. Jag
har uppfattat invandrarorganisalionernas allmänna instäUning så alt de inte
tror alt en lag enligt promemorieförslaget kommer alt bli tillräckligt effektiv.
Jag kan ha förståelse för den ståndpunkten. Jag har dock i det föregående
redovisat skälen lill varför jag anser atl en mera långtgående lagstiftning nu
inte bör genomföras,

JK: s kritik går främst ul på all ombudsmannen
enligt promemorieförslaget skulle ha lill uppgift all genom uttalanden utpeka
personer som diskriminerande och atl detla år oacceptabelt därför all
ombudsmannens uttalanden inte kan bli rättsligt överprövade. Jag anser
emellertid inte alt förslaget i promemorian bör förslås på detta säll, I
stället bör den diskussion som där förs uppfattas som en beskrivning av hur
ombudsmannens verksamhet skall gestalla sig i de fall där någon enskild hos
ombudsmannen hävdar alt en arbetsgivare eller annan handlat diskriminerande, I
promemorian sägs därvid alt ombudsmannen i frågor som är eller kan väntas bli
föremål för domstols eller annan myndighels prövning inte bör föregripa en
sådan prövning genom atl ge uttryck ål ell eget ställningstagande i saken.

Denna ståndpunkt är för övrigt naturlig med hänsyn
just lill alt ombuds

mannen enligt förslagel inte skall ha en processförande roll och att något

överprövningsförfarande av ombudsmannens åtgärder i princip inte skall 60

finnas.
Jag ställer mig också bakom denna viktiga begränsning av hur Prop. 1985/86:98
ombudsmannen har tänkts arbeta liksom de synpunkler som i övrigt anförts i
promemorian på hur ombudsmannen skall kunna bemästra avvägningsproblem i
sammanhanget, Dét är också givet all ombudsmannen på det område där en
sanktionerad förbudsregel saknas, eller vad främst gäller arbetssökande på den
privata arbetsmarknaden, inte har någon laglig gmnd för alt göra uttalanden som
utpekar en enskild som diskriminerande. Tanken är i stället atl ombudsmannen på
det områdel skall kartlägga vad som förekommer, ge råd och på etl genereUt plan
ta olika initiativ. Jag avser atl i del följande närmare diskutera den tänkta
ombudsmannens uppgifter och de krav som får ställas på denne.

Med del nu sagda kan jag inte finna all JK: s
synpunkler bör ses som någol avgörande hinder mol ett genomförande av förslaget
om inrättandet av en ombudsman mot etnisk diskriminering.

Jag vUl här tillägga alt del förslag som lades fram
i promemorian om en ombudsman har mötts av remissinstanserna på två principieUt
olika säll. Många remissinstanser - och JO är en av dem - har uppfattat ombudsmannens
funktion som rådgivande och utredande, medan några få remissinstanser, främst
JK, har sett ombudsmannen mera som en tillsynsmyndighet. Den skiUnad som här
föreligger i uppfattningen av förslagets huvuddrag blir grundläggande för hur
förslagets detaljer sedan uppfattas. Den leder lill olika syn på frågan om
lagstiftningens uiformning, lagreglernas precision, kompelensförhållanden,
sanktioner och effekter av lagstiftningen. Min egen utgångspunkt är, och så
har jag också uppfatlat promemorieförslaget, all ombudsmannen skall ha en
rådgivande och utredande funktion. Därmed ger sig också ett naturligt mönster
för den närmare utformningen.

Ombudsmannen skall enligt min mening arbeta med ett
ganska fritt mandal men stödd av vissa av riksdagen i lagform angivna principer
för verksamheten, Etl nytt myndighelsorgan av den skisserade typen kan
åtminstone tills vidare inte ges någon processförande roll. Som framgått
tidigare finns inte förutsättningar för en lagstiftning med egentliga förbudsregler.
Inte heller förefaller det lämpligl att inom ramen för de gällande materiella
reglerna föra in någon ny processförande institution såsom en specialåklagare
eller exklusivt rältshjälpsbilräde etc. Med dessa utgångspunkter blir
konsekvensen atl vissa naturliga begränsningar måste göras når det gäller
ombudsmannens funktioner. Ombudsmannen bör genom individuell rådgivning och
olika pådrivande generella insatser verka på skilda samhällsområden. För
arbetslivets del föreslås dock i del följande särskilda befogenheter för
ombudsmannen främst för alt garantera denne insyn. En viktig uppgift,
slutligen, blir atl rapportera lill regeringen om behovel av ytteriigare
lagstiftning. Det är dock väsentligt atl tvekan om ombudsmannens roll i
görligaste mån undanröjs. Jag avser därför atl i del följande söka tillmötesgå
några av JK: s önskemål om preciseringar av lagtexten för all motverka risken
för intressekonflikter och problem med en alllför betungande uppgiftsskyldighel
för arbetsgivarna.

Det är mot nu redovisade bakgrund som jag föreslår
all ell myndighels

organ tillskapas med särskilda uppgifter all i bred kontakt med enskilda 61

och
samhällslivets olika offentliga och privata organ aktivt bekämpa etnisk
diskriminering i samhällslivet på både etl individuellt och kollektivt plan. En
sådan institution skulle kunna ges en viss likhet med de
ombudsman-nainstitulioner som redan finns i Sverige och i många andra länder.
Det bör här betonas atl inrättandet av etl sådanl organ givetvis inte innebär
någon förändring av del ansvar som alla myndigheter har på sina respektive
verksamhetsområden, jfr bl, a, förordningen (1976:310) om ålgärder för
invandrare m, fl. Alt varje myndighei har skyldighel all ål enskilda lämna
upplysningar och vägledning är också en viktig princip i förvaltningsrätten.
Men genom atl ombudsmannen placeras centralt och kan bidra med särskild
kompetens just i frågor om etnisk diskriminering bör den nya institutionen,
bl,a, i samråd med andra myndigheter, bli ett verksamt medel, bland andra, för
atl motverka etnisk diskriminering.

Den hår föreslagna tekniken, att en
myndighetsuppgift av här avsett slag delvis bedrivs ulan direkt stöd av någon
uttrycklig bakomliggande materiell förbuds- eller päbudsregel, är inte hell
okänd i svensk rätt. Den ursprungliga utformningen av 1953 års lag om
motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet är ell
exempel på sådan lagstiftningsteknik. Enligt den lagen hade
näringsfrihetsrådel i uppgift all genom förhandling söka undanröja skadlig
verkan av konkurrensbegränsning även av annal slag än sådan som uttryckligen
förbjudits i lagen (prop, 1953:103 jämförd med prop, 1966:13), Regelsystemet i
främjandelagen är uppbyggt efter delvis liknande mönster.

Utgångspunkten för ombudsmannens verksamhet blir
alliså de rättsregler som gäller i dag. Ombudsmannens verksamhei fordrar dock
lagstiftning, I de delar det gäller att ålägga arbetsgivare skyldighet att
lämna uppgifter lill och komma lill överläggningar med ombudsmannen - ålägganden
som får ses som särskUt vikliga i fråga om anslällningsärenden främst på den
privata arbetsmarknaden, där materiella regler mol etnisk diskriminering saknas
- fordras all reglerna ges lagform. Det är emellertid även i övrigt lämpligl
att genom lagstiftning ge ökat eftertryck åt även de kringliggande
bestämmelserna om ombudsmannens verksamhei. Genom en lag på områdel kan
statsmakterna tydligare ange sitt program eller fasta viljeinriktning alt med
olika medel aktivt motverka etnisk diskriminering i samhällslivet. Jag har dock
inte funnit det lämpligl att i lagen ta in en uttrycklig, ehum osanklionerad,
regel om etl förbud mot etnisk diskriminering, I stället föreslås en regel
formulerad som en ändamålsbeslämning i en inledande beslämmelse i lagen som ger
uttryck för statsmakternas bestämda avståndstagande mot etnisk diskriminering.

Prop.
1985/86:98

5.2.2
Ombudsmannens verksamhetsområde och diskrimineringsbegreppet

Mitt förslag:
Ombudsmannens verksamhetsområde avses spänna över hela samhällslivet, eller med
andra ord såväl den offentliga sektorn som de delar av samhällslivet där
privata verksamheter förekommer. Privatlivet omfattas inte. Ombudsmannen
föreslås ägna särskill uppmärksamhet ål en del av samhällslivel, nämligen

62

arbetslivet.
På verksamhetsområdet skall ombudsmannen genom olika ålgärder motverka etnisk
diskriminering, Begreppei etnisk diskriminering ges här samma principiella
innebörd som i bl, a, brottsbalkens bestämmelser om olaga diskriminering (16
kap, 9 §),

Prop,
1985/86:98

Promemorians förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Endasl etl mindre antal remissinstanser
har behandlat verksamhetsområdet och diskrimineringsbegreppel. Flera av dem
har varit positiva till det vida verksamhetsområde som föreslagils i promemorian.
Så är fallel med slalens invandrarverk (SIV), JämO, kammarrällen i Jönköping,
riksdagens justitieombudsmän (JO), Kommunförbundet och Kooperationens
förhandlingsorganisation (KFO), JK anser alt det inte behövs någol särskill
kontrollorgan för frågor om etnisk diskriminering inom den offentliga sektorn
och all beslämmelserna om verksamhetsområdet är alltför allmänt hållna och
oprecisa, JK menar bl, a att begreppei arbetslivet givits en alllför vid
innebörd för alt kunna läggas till grund för vilessanklionerade plikter för
arbetsgivare. Några remissinstanser, såsom JK, socialstyrelsen,
riksrevisionsverket (RRV), konsumentombudsmannen (KO) och JO, framhåller atl
del med ett sådant omfattande och icke närmare preciserat verksamhetsområde kan
uppkomma gränsdragningsproblem och kompelenskonflikler, KO och JO framhåller
dock atl den typen av problem bör kunna bemästras i samråd med berörda myndigheter,
SIV anser att ombudsmannens uppgifter när det gäller allmänna invandrarfrågor
bör begränsas lill direkta diskrimineringsfrågor för att dubbelarbete skall
undvikas. Förslaget om diskrimineringsbegreppet möts av positiva uttalanden av
socialstyrelsen, JämO och kammartälten i Jönköping, Kammarrällen, liksom
Advokatsamfundet, erinrar, såviti gäller rekvisitet trosbekännelse, om all det
ibland kan vara motiveral alt ta hänsyn till en människas religiösa uppfattning
i samband med anställning.

Skälen för mitt förslag

Verksamhetsområdet

DU betonade i sitt slutbetänkande vikten av insatser mot
etnisk diskriminering inom samhällslivels olika delar. Remissinstanserna
delade denna grundläggande värdering. Mot den bakgrunden föreslogs i
promemorian all ombudsmannens verksamhetsområde skulle spänna över hela samhällslivet.
Vid remissbehandlingen har promemorian mötts av etl i huvudsak positivt
gensvar i denna del.

Ombudsmannens verksarmhetsområde
bör mot denna bakgrund avse hela samhällslivet. En naturlig gräns bildas
därigenom mol privatlivet som helt bör hållas utanför den tänkta ordningen.
Uttrycket "samhällslivet" kan helt vissl te sig ganska oprecisl. Det
har dock tidigare förts in i svenskt författningsspråk, se 1 § försia stycket
socialtjänstlagen (1980:620), Med den uppläggning den nu aktuella
lagstiftningen har givits, ulan materiella förbudsregler, kanjag inte se något
hinder mot atl även här använda delta uttryck utan alt precisera det i
lagtexten. Inom verksamhetsområdet faller

63

naturiigen
statliga, kommunala och enskilda verksamheter inom samhälls- Prop.
1985/86:98 livet såsom skolan, boendel, föreningslivet, hälso- och sjukvården
och näringslivet, liksom arbetslivet, uppfattat i vid mening,

I promemorian föreslogs särskilda regler för all
betona viklen av alt arbetslivet och dess förhållanden skall ägnas särskild
uppmärksamhet av ombudsmannen. Remissinstanserna har överlag inte hafl någol
alt invända mot detta förslag. Jag anser att promemorieförslaget i denna del
bör genomföras. Härvid skall inte någon principiell skillnad göras mellan den
offentliga respektive den privata delen av arbetsmarknaden. Den närmare
innebörden av uttrycket arbetslivet kommer jag att diskutera i avsnitt 5,2,3,

Som framgått i del föregående kan ombudsmannens
arbete inom etl på delta sätt angivet verksamhetsområde lill myckel väsentlig
del bedrivas med utgångspunkt i gällande straffrältslig och civilrätlslig
lagsliflnirlg och de rättsliga principer som på olika sätt utgör hinder mot
etnisk diskriminering. Nuvarande rättsliga reglering läcker dock inte etnisk
diskriminering vad gäller arbetssökande på den privata arbetsmarknaden och inte
heller slora delar av föreningslivet. Även dessa delar av samhällslivet kan
dock på ell naturligt sätt inbegripas i ombudsmannens verksamhei med stöd av en
ändamålsbestämmelse om motverkande av etnisk diskriminering, som även knyter an
lill svenska konvenlionsålaganden på områdel.

Den offentliga sektorn slår under bl, a, JK: s och
JO:s lillsyn. Även då myndigheter uppträder som arbetsgivare omfattas de av
denna tillsyn. Några remissinstanser har hävdat alt tillskapandet av en
ombudsman mot etnisk diskriminering i fråga om den offentliga sektorn och dess
verksamhet kan leda lill kompelenskonflikler och JK har menat alt en sådan
ombudsman inte skulle fylla någon funktion vid sidan av de på denna sektor
verksamma tillsynsorganen,

I fråga om risken för kompetenskonflikter har JO
och KO dock anfört att

problemet bör kunna bemästras genom samråd mellan ombudsmannen och

andra berörda myndigheter. Jag delar denna uppfattning och vill framhålla

all del är meningen att ombudsmannen skall arbeta med bl, a, initiativ och

konlaktskapande verksamhei. Del är därvid ell av syftena bakom den

föreslagna institutionen all ombudsmannen skall arbeta med frågorna i

nära kontakt med andra myndigheter och bidra med sina erfarenheter i

fråga om diskrimineringsproblematiken som en komplettering lill de andra

myndigheternas egen sakliga kompetens. Detta gäller, som jag ser del,

självfallet även på del område som SIV svarar för, SIV: s allmänna verk

samhet är belydelsefull också för atl molverka diskriminering. För om

budsmannen bör del alltså vara en naturlig uppgift all. i samverkan med

SIV, bevaka diskrimineringsfrågor även på delta område, Atl tala om

kompelenskonflikler i ett sådanl sammanhang är egentligen inte rättvi

sande, I stället är del fråga om alt förhindra dubbelarbete och åtgärder som

motverkar varandra. Här kan ett samråd mellan ombudsmannen och be

rörda myndigheter ha en direkt posiliv betydelse för atl man skall nå goda

arbetsresultat. Det jag nu har sagt om relationen mellan ombudsmannen

och andra myndigheter gäUer naturiigtvis också förhållandet mellan om

budsmannen och olika kommunala organ, såsom t, ex, invandrarbyråerna, 64

Del
finns emellertid ytterligare skäl som talar för all problem mellan ombudsmannen
och andra myndigheter inte skall behöva uppkomma eller stå kvar olösta. En
ombudsman mol etnisk diskriminering, inordnad i systemet av statiiga
myndigheter, kommer, liksom bl. a, NO och JämO -som för övrigi har uppgifter på
både den offentliga och den enskilda sektorn - all vara underkastad JK:s och
JO: s lillsyn. JK: s och JO:s lillsyn av den offenllige arbetsgivaren är vidare
väsentligen inriktad på en ansvarsprövning av förfarandefrågor i individuella
ärenden. En ombudsman mol etnisk diskriminering måsle givetvis beakta de
prövningsmöjlig-heler som redan finns och får därför främst syssla med
rådgivning i individuella fall och med att initiera förändringar i generella
frågor i kontakt med myndigheterna, JK och JO har tillsynsuppgifler som
innefattar frågor av vill skilda slag inom hela den offentliga sektorn. Den nya
ombudsmannen skall som jag tidigare sagt inte vara en tillsynsmyndighet utan ha
rådgivande/utredande uppgifter och därigenom få möjlighet att koncentrera sig
på en fråga som fordrar alldeles särskilda insatser både i fråga om mål och
medel. Härigenom kan ombudsmannen få en viktig roll även inom hela den
offentliga sektorn.

Prop,
1985/86:98

Begreppet
etnisk diskriminering

I
promemorian föreslogs att ombudsmannens verksamhei mot etnisk diskriminering
skulle styras av ett diskrimineringsbegrepp som direkt motsvarar del som finns
i bl, a, bestämmelsen om olaga diskriminering i 16 kap, 9 § BrB, Förslaget har
inte mött någon egentlig erinran under remissbehandlingen. Jag anser alt
promemorian bör följas på denna punkt. Det innebär alt diskrimineringsgrundema
är ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Man
kan hysa ivekan inför all här låta begreppet etnisk diskriminering omfatta även
fall då någon diskrimineras för att han eller hon tillhör ell vissl trossamfund
eller en viss religiös gmpp. Diskriminering på grund av trosbekännelse
innefallar emellertid ofta någon form av etnisk diskriminering i egentlig
mening. Det ligger vidare ell stort värde i att använda diskrimineringsgmnder
som direkt knyter an lill gällande rätt. Vägledning kan därmed erhållas i
förarbetena till brottsbalkens bestämmelser i 16 kap, 8 och 9 §§ och i den
domstolspraxis som finns i anslutning lill dessa bestämmelser. Promemorian
innehåller en närmare redovisning av brottsbalkens bestämmelser och jag
hänvisar därför dit. Jag kommer även alt någol kommentera begreppei etnisk
diskriminering i specialmotiveringen i del följande. Där tar jag också upp den
av kammar-rätlen i Jönköping och Advokatsamfundet väckta frågan om rekvisitet
trosbekännelse.

5.2.3
Ombudsmannens uppgifter och arbetsmetoder

Mitt förslag:
Ombudsmannens uppgifter skall vara inriktade dels på individuella, dels på
generella frågor, I de individueUa fallen skall ombudsmannen genom bl, a, råd
och upplysningar medverka till att den som anser sig ha blivit diskriminerad
kan tillvarata sina rättighe-

65

5 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 98

ter. På ett generellt plan
skall ombudsmannen ta initiativ lill åtgärder mot etnisk diskriminering genom
överläggningar med myndigheter, förelag och organisationer och genom
opinionsbildning, information och på annat liknande säll. Arbetslivet skall
ägnas särskild uppmärksamhet, Pä det området skall ombudsmannen ha befogenhet
att vid vite förelägga arbetsgivare alt komma till överläggningar med och lämna
upplysningar till ombudsmannen. En viktig uppgift skall också vara alt
rapportera lill regeringen om behovet av ytteriigare lagstiftning eller andra
åtgärder.

Prop.
1985/86:98

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med
mitt förslag. Enligt promemorieförslaget ges dock inte ombudsmannen rätt att
själv förelägga vite, I stället föreslås atl frågor om vitesföreläggande för
arbetsgivare skall prövas av en sårskild nämnd mot etnisk diskriminering på
ombudsmannens begäran.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser uttalar sig mera allmänt om förslagel och behandlar
inte uttryckligen frågan om ombudsmannens uppgifter. Av dem som är tveksamma
till förslaget ifrågasätter några om ombudsmannens verksamhet kan bli effektiv
ulan stöd av sanktionerade förbudsregler, JK anser att del bör närmare
klarläggas hur omfattande och ingående ombudsmannens råd och upplysningar skall
vara och vilket ansvar som ombudsmannen skall ha för verksamheten, SIV påpekar
vikten av atl rådgivningen kommer nära dem som behöver den. Även JämO
framhåller betydelsen av alt rådgivningen bedrivs på ell lokall plan. Några
remissinstanser kommenterar den föreslagna vilesregeln. Vissa anser all regeln
inte bara bör gälla arbetsgivare ulan även andra, JK finner del
otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt att, som föreslås i promemorian,
ell beslut om vitesföreläggande inte skall kunna överklagas. Vissa frågor som
rör förfarandet hos ombudsmannen las upp av JK och JO, Del gäller bl, a, frågan
om hur etl enskilt ärende hos ombudsmannen bör avslutas.

Skälen
för mitt förslag

Bakgrund

Av
skäl som jag tidigare redovisat år en lagstiftning mol etnisk diskriminering i
arbetslivet med förbudsregler och sanktioner nu inte aktuell. Som vissa
remissinstanser påpekat finns det givelvis en risk alt ombudsmannens
verksamhei blir svårbemästrad och mindre efTektiv ulan stöd av förbudsregler
och ulan en uppgift för ombudsmannen som processförare. Som jag redan
framhållit är emellertid tanken med mitt förslag atl ombudsmannen skall ha en
rådgivande och utredande funktion.

Det
är alltså inte meningen all ombudsmannen skaU uppfattas som en
tillsynsmyndighet i egentlig mening med uppgift alt stämpla eUer peka ul
enskilda som diskriminerande. Om straff, sanktioner och rättslig prövning inte
i första hand förknippas med ombudsmannens verksamhei, kan denna ges en mer
renodlat konslmkliv inriktning, nämligen all hjälpa till rätta

66

dem
som känner sig missgynnade och att på olika säll bidra till en sam- Prop,
1985/86:98 hällsulveckling där rasism och diskriminering inte får någol
utrymme. Tanken är alt ombudsmannen genom metoder som uppfattas som positiva
skall öka insikten om gällande regler på områdel och de värderingar som dessa
bygger på, initiera förändringsprocesser ägnade att främja goda relationer mellan
människor med olika etnisk bakgrund och därmed förebygga etnisk diskriminering
och rasism. Målet med verksamhelen kan med andra ord beskrivas så alt
ombudsmannen ytterst skall sträva efler all samhälleliga ålgärder på området -
och därmed även ombudsmannen själv - inte längre behövs, - Även med en
verksamhei upplagd på delta sätt, kan det dock knappasl hell undvikas alt olika
ålgärder som ombudsmannen vidtar ibland - med rätt eller orätt - kan komma att
tolkas som kritik eller som ell påstående om all någon uppträtt klandervärt
eller olagligt. Problem av dessa slag är förenade med många myndigheters
verksamhet och bör inte överdrivas. Jag återkommer strax med ytterligare
synpunkter på hur sådana problem bör kunna bemästras.

Del bör här också framhållas alt ombudsmannen kan
sägas förfoga över en "sanklionsmöjlighel" nämligen den som ligger i
förslagel all ombudsmannen skall lämna rapporter lill regeringen om sin
verksamhei och därvid kunna föreslå lagändringar. Skulle ombudsmannens
verksamhei inte få avsedd effekt, är tanken all hans eller hennes erfarenheter
skall kunna läggas lill grund för framlida lagstiftningsåtgärder mot etnisk
diskriminering.

De
individidella faUen

När
del gäller ombudsmannens uppgifter i de individuella fallen är utgångspunkten
atl del i den svenska lagstiftningen finns åtskilliga rättsregler som verkar
lill skydd mol etnisk diskriminering. Dessa regler är emellertid rätt svåra all
överblicka, bl, a, därför alt de återfinns i olika rällskäUor, Från
invandrarorganisalionernas sida har med särskild skärpa framhållits behovel av
all ha någon instans dit man kan vända sig för all få råd. För invandrare i den
första generationen, med begränsade kunskaper i svenska, kan del vara en i del
närmaste omöjlig uppgift att själva skaffa sig tillräcklig kännedom om
rättsreglerna. För alt stärka bl, a, denna gmpps resurser fordras därför
särskilda insatser.

Ombudsmannen skall alltså kunna ge personer som
vänder sig lill honom

eller henne råd och information om hur den enskilde skall kunna ta till vara

sin rätl. Ombudsmannen skall därvid kunna ge grundläggande upplysning

ar om de regler som saken gäller och om hur man får rättshjälp. Vidare

skall ombudsmannen kunna hänvisa lill advokat, konsumenlrådgivare,

annan rådgivare eller kommunal invandrarbyrå etc. Även en rekommenda

tion att söka biträde hos den fackliga organisationen, hos hyresgästför

eningen etc, kan i en del fall ligga nära lill hands. Ombudsmannen skall

vidare kunna informera om hur en polisanmälan görs och vad man bör

överväga i det sammanhanget. Ombudsmannen bör också i en del fall ha

anledning all erinra om andra ombudsmäns och andra myndigheters pröv

ningsmöjligheter. Rådgivningen bör vara enkel och formlös men också ,,

aktiv.

JK har ansett det nödvändigt att närmare ange hur
omfattande och Prop. 1985/86:98 ingående råd som skall lämnas och vilket ansvar
som ombudsmannen har för verksamheten, JK menar bl, a, alt en aktiv rådgivning
kan föranleda skadeståndsskyldighel för staten och alt rådgivningen därför bör
begränsas lill atl avse hänvisningar till andra myndigheter m, m. Jag delar
inte JK: s uppfattning. Med den inriktning som mitt förslag har är det varken
lämpligt eller nödvändigt alt begränsa rådgivningsverksamheten på det sätt JK
förordat. För all verksamhelen skall ge avsedd effekt måsle den självfallet
bedrivas på ell sakligt och vederhäftigt sätt. Några preciserade direktiv för
hur rådgivningen skall bedrivas och hur ingående den skall vara, bör inte
lämnas. Detta får i stället bedömas med utgångspunkt i del enskilda fallel. Del
kan vara lämpligl all ombudsmannen utarbetar upplysningsbroschyrer med
bakgmndsmalerial som komplettering till etl mer eller mindre ingående brevsvar
eller lill ell telefonsamtal. Som SIV och JämO framhållit är del också viktigt
att ombudsmannen på olika sätt utvecklar ett nära samarbete med invandrarbyråer
och andra lokala rådgivare som därigenom får ökad möjlighet att ta hand om
rådgivning i diskrimineringsfrågor. Genom ell sådanl samarbete kan ombudsmannen
också utveckla rutiner för atl på bästa sätt utnyttja tillgängliga tolk- och
översällarresurser, rutiner som kan få slor betydelse för all verksamheten
skall bli effektiv,

I vissa fall av principiell vikt eller av större
betydelse för den enskilde kan ombudsmannen komma att behöva la kontakt med
myndigheter eller andra för all skaffa sig tillräckligt underlag för
rådgivningen. Del kan här röra sig om både all få information om del enskilda
fallel och om all inhämta mera aUmänt kunskapsmaterial.

En gmndläggande tanke är vidare alt den erfarenhet
som ombudsmannen får av arbetet med individuella fall skall utnyttjas i den
generelll inriktade verksamhelen. Även ulan all ha en ställning som en egentlig
tillsynsmyndighet skall ombudsmannen i del syftet på ell principiellt plan
kunna följa utveckUngen på olika samhällsområden. För denna uppgift bör
ombudsmannen hålla sig underrättad om vad som händer i viktiga enskilda
ärenden.

Ombudsmannen avses även i de enskilda ärendena
kunna la initiativ lill

överläggningar med den som påståtts ha agerat på ell diskriminerande säll

i syfte all få upplysningar i saken. Om han eller hon finner all den som

berörs av en anmälan ger uttryck för en vilja atl söka lösa problemet eller

på annal sätt gå den enskilde lill mötes bör ombudsmannen aktivt kunna

verka för någon form av uppgörelse mellan de berörda. Del kan också vara

naturligt all ombudsmannen i en sådan eller liknande silualion ställer sin

sakkunskap i diskrimineringsfrågor lill förfogande för alt på det sättet bidra

till all uppkomna motsättningar får sin lösning. Aktiviteter från ombuds

mannens sida i sådana sammanhang kan också vara ägnade atl undanröja

eventuella missförstånd. Den principiella utgångspunkten för överlägg

ningar av här angivet slag är frivillighet, även om det för arbetslivets del i

del följande föreslås en vilessanklionerad regel om arbetsgivares skyldig

heter i sammanhanget. En gmndlanke med den föreslagna lagstiftningen är

emellertid att enskilda och myndigheter på olika sätt deltar i strävandena

att molverka etnisk diskriminering i samhällslivel i stort. Delta bör komma 68

till
uttryck i lagtexten genom en erinran om atl inte bara arbetsgivare utan
Prop. 1985/86:98 även andra bör komma till överiäggningar som ombudsmannen
begär,

I motsats till JK finner jag alt det i vissa fall
kan vara naturiigt alt ombudsmannen anmäler misstanke om brott lill åtal när
det är fråga om brott som faller under allmänt åtal. Olaga diskriminering är
ett exempel på den typen av brott. Ombudsmannens bedömning av om en anmälan lUI
polis eller åklagare bör ske, får grundas på uppgifter från enskilda eller när
ombudsmannen eljest får veta något som tyder på att ett brott, med inslag av
etnisk diskriminering, ägt mm. En förutsättning för ålgärden är. som nyss
nämnts, alt brottet faller under allmänt åtal och vidare alt kända
omständigheter talar för all en förundersökning bör inledas. På molsvarande
sätt kan del någon gång vara naturiigt all ombudsmannen - i ett principiellt viktigt
faU - söker få en överprövning till stånd enligt de mtiner som gäller för detla
när en polisanmälan inte leder till åtal, jfr, prop, 1984/85:100 bilaga 4, s,
67 ff, JuU 30 och rskr 304, För dessa möjligheter fordras inte och bör inte ske
någon lagreglering. Såvitt gäUer brott, som inte faller under allmänt åtal,
inskränker sig ombudsmannens uppgifter lill alt ge råd i samband med en
förfrågan från den enskilde.

Ombudsmannens verksamhet är avsedd att bedrivas
efter vanliga förvaltningsrättsliga principer. Bestämmelserna i
förvaltningslagen blir därvid tillämpliga, I handläggningen av enskilda ärenden
bör i slor utsträckning etl formlöst förfarande användas.
Rådgivningsverksamheten bör sålunda ofta bedrivas med lelefonbesked och enkla
brevsvar. Ombudsmannens ålgärder i de enskilda ärendena skall givelvis
dokumenteras på samma säll som i övrigt gäller den svenska förvaltningen,

JO har påpekat alt det av promemorieförslaget inte
framgår hur ell ärende hos ombudsmannen som rör anmälan av enskild skall avslutas,
I anledning härav och även mol bakgrund av JK: s aUmänna inställning lUl
förslaget, vill jag åter understryka all del inte är meningen atl ombudsmannen
skaU uttala kritik mot enskilda eller utpeka dem som diskriminerande. Ett
enskilt ärende hos ombudsmannen skall inte avslutas genom beslut i sak eller
liknande som innefallar någon form av värdering av frågan i ärendet. Sedan
ombudsmannen lämnat råd eller vidtagit annan åtgärd av liknande slag, avslutas
ärendet på enklaste säll genom att läggas lill hand-Ungarna eUer genom beslut
om avskrivning.

De
generella åtgärderna

Ombudsmannen
avses enligt förslagel genom överläggningar med statliga

och kommunala myndigheter, förelag och organisationer saml genom opi-

nionsbUdning, information och på annat säll främja likvärdig behandling

med beaktande av etnisk tillhörighet. Ombudsmannen skall aUlså vara ett

samhällsorgan med uppgift att aktivt driva på utvecklingen på området i

önskad riktning och all förebygga missförhållanden på bred front. En

sådan funktion, som för övrigi inte är helt ny, är en viktig myndighetsupp

gift i dagens samhälle. Liknande funktioner finns inom flera samhällssek

torer. Här kan allmänt erinras om sådana organ som konsumentverket,

med den därtiU anknutna konsumentombudsmannen, och broHsförebyg- 69

gande
rådet. Även myndigheter av typ SI V med de uppgifter som angivits i Prop,
1985/86:98 verksinstruklionen och i förordningen (1976:310) om åtgärder för
invandrare m,fl, kan nämnas. Arbetslivet är ell viktigt område för ombudsmannen.
Därför är jämställdhelsombudsmannens funktioner och de funktioner som organ
inom arbetsmarknadsverket har enligt främjandelagen i vissa delar goda
förebilder för hur ombudsmannens uppgifter bör utformas.

Genom många olika medel på det generella planet kan
ombudsmannen få en bred kontaktyta i samhället. Opinionsbildning och
informationsverksamhet eller med andra ord atl delta i utbildning,
konferenser, möten och i massmediasammanhang är här naturliga inslag. En öppenhet
från ombudsmannens sida i förhållande lill massmedia, folkrörelser,
föreningslivet och utbildningsväsendets organ bör vara en av hörnstenarna i
verksamheten,

Etl centralt inslag i ombudsmannens verksamhei
avses också bli överläggningar med statliga myndigheter, kommuner, företag och
organisationer. Utgångspunkten år här frivillighet. Att myndigheterna och
övriga bör ställa upp på initiativ av ombudsmannen för överläggningar i
generella frågor, liksom i individuella fall, bör som tidigare sagts framgå i
lagtexten. För myndigheternas del bör viklen av samråd också anges i samband
med den överarbetning av förordningen (1976:310) om åtgärder för invandrare m,
fl, som det är naturiigt all regeringen gör i samband med reformen.

Överläggningar som ombudsmannen håller i generella
frågor kan tänkas ha flera olika funktioner. De kan tjäna lill
erfarenhetsutbyte, insamling av fakta och andra upplysningar, I mycket bör
sådana överläggningar också kunna vara allitydbildande. Vid överiäggningar med
organisationer av olika slag bör diskussionen ibland kunna gälla utvecklandet
av "uppförandekoder" eller rekommenderande program i olika frågor
som kan befordra likvärdig behandling med beaktande av etnisk.tillhörighet. På
olika områden finns sakkunniga myndigheter och organisationer som aktivt kan
bidra lill sådanl arbete. Ombudsmannen bör t, ex, i överlägg-iingar med
faslig-hetsägarnas och hyresgästernas organisationer kunna utarbeta rekommendationer
i syfte alt molverka etnisk diskriminering på bostadsmarknaden.

Samverkan med arbetsmarknadens parter bör
självfallet också vara en väsentlig uppgift för ombudsmannen. Det kan i delta
sammanhang nämnas all Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen
(LO) och Privattiänstemannakarlellen och SIV i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) för närvarande håller på all utforma en gemensam handledning
"Invandrarfrågorna i företaget". Uppföljningen av de principer och
riktlinjer som därvid utarbetas bör ombudsmannen naturiigen ulgå från i sina
kontakter med arbetsmarknadens parter och i sitt övriga arbete på arbetslivets
område.

Ombudsmannen bör också la initiativ till
förändringar när del gäller lagstiftning. Den uppgiften" är central och
bör inta en framskjuten plals i ombudsmannens verksamhei. Jag återkommer till
saken i del följande.

Sårskilt
om ombudsmannens uppgifter på arbetslivets område

I en
lagstiftning om åtgärder mol etnisk diskriminering är, som tidigare

framhållits, del viktigt
alt särskild uppmärksamhet ägnas arbetslivets för- 70

hållanden.

Till arbetslivet brukar i arbetsrätten räknas
förhållandet mellan arbeisgi- Prop. 1985/86:98 vare och arbetstagare, Begreppei
arbetslivet förekommer i medbestämmandelagen och i jämställdhelslagen, Jämställdhelslagen
gäller även förhållandet mellan arbetsgivare och arbetssökande. Under
remissbehandlingen av DU:s betänkande och särskilt vid hearingen med
invandrarrå-dets medlemmar har framförts synpunkten all regler mot etnisk
diskriminering på arbetslivels område inte bara borde gälla arbetsgivare ulan
även omfatta den enskildes relationer lill arbetskamrater och fackföreningar.
Inom ramen för den här föreslagna lagstiftningen är del naturiigt all söka
tillgodose dessa önskemål. Del kan ske genom alt begreppei arbetslivet här ges
en vidare innebörd som får innefatta, förutom relationen arbetsgivare -
arbetssökande och arbetstagare och alll som hör till arbetets organisation,
också sådant som förhållandena på arbetsplatsen rent generelll liksom arbetsförmedlingens
verksamhei och annan verksamhet knuten lill arbetslivet, såsom förenings- och
utbildningsverksamhet. Till arbetslivet bör även räknas förhållandet mellan
arbetstagare och grupper av arbetstagare.

Ombudsmannen avses i sin verksamhet med arbetslivsfrågorna
ha de uppgifter som beskrivits i del föregående såviti gäller samhällslivet i
stort. Härtill kommer alt del i lagen särskill bör anges två speciella frågor
på arbetslivets område som ombudsmannen särskill bör arbeta med, nämligen dels
atl arbetssökande inte diskrimineras på etnisk grund vid anställning, dels att
goda relationer i arbetslivet mellan etniska grupper främjas. Arbetsgivare bör
åläggas vissa i lagen angivna skyldigheter i ombudsmannens verksamhei.

Den första uppgiften, all molverka etnisk
diskriminering belräffande arbetssökande, är central. Den kan belräffande del
statliga och del kommunala områdel bedrivas mol bakgrund av lag och gällande
rättsprinciper. Där kan uppgiften främst inriktas på råd i enskUda faU,
kartläggning av fakta och arbete på ett generellt plan efler mönster av JämO: s
arbete och reglerna i främjandelagen. Inom den privata sektorn av
arbetsmarknaden är förhållandena annorlunda. Hår finns ell behov av en aktiv
bevakning från ombudsmannens sida även i enskilda fall. Delta gäller inte minsl
utanför det kollektivavtalsregierade området, där arbetsmarknadens parter inte
kan direkt påverka eller kontrollera regelbildningen. Ombudsmannen bör även här
ibland kunna nöja sig med att ge råd och sakupplysningar. Men inte sällan bör
ombudsmannen gå vidare och söka kartlägga vad som faktiskt hänt i det enskilda
fallet och skaffa in uppgifter om arbetsgivarens beslutsunderiag i ärendet och
liknande. Vidare bör ombudsmannen kunna hålla överläggningar med arbetsgivare
för atl erhålla information om och synpunkler på enskilda fall,

Överläggningsmöjlighelen med arbetsgivare i
individuella ärenden är

viktig inte minsl för all ombudsmannen skall kunna bedöma om gällande

ordning är tillräcklig för atl motverka etnisk diskriminering i arbetslivet

eller om ytteriigare åtgärder måsle övervägas. Del finns nämligen anled

ning — varför behöver inte utvecklas här - atl se allvarligt på tendenser lill

etnisk diskriminering inte minsl i anslällningsförfaranden. Samtidigt måsle

betonas all företeelser som av någon kan uppfattas som uttryck för etnisk '

diskriminering
inte behöver vara det, Lex. där del i stället varit kunskaper Prop, 1985/86:98
i svenska språket som utgjort en i del enskilda fallet fullt korrekt
urvals-grund. Om del i ombudsmannens verksamhei kommer fram alt arbetsgivare
konsekvent och utan all ta rättelse, bedriver en diskriminerande
ansläll-ningspolitik, måste ombudsmannen inskrida kraftfullt, t, ex, genom kontakt
med parterna på arbetsmarknaden eller på annal säll. Uppnås inte resultat pä
den vägen, återstår för ombudsmannen i sista hand att föreslå
lagstiftningsåtgärder.

För all på ett allmänt plan arbeta mot attityder av
nyss antytt slag är de generella åtgärderna givelvis av slor betydelse. Del
arbetet kan bedrivas i nära kontakt med arbetsmarknadens organisationer och
även, som jag tidigare varit inne på, med Lex, myndigheter som AMS och SIV,
Arbetet kan gälla både övergripande frågor som rör en särskild kommun eller
arbetsplats eller sakfrågor av typ meritvärdering av utländska utbildningar,
värdet av tvä- eller flerspråkighel, frågor kring svenskundervisningen etc. Här
är JåmO:s arbete en förebild. Även belräffande det generella arbetet bör ombudsmannen
ha rätt all påfordra uppgifter från och överiäggningar med arbetsgivaren, som
därför bör åläggas en skyldighet alt medverka på sådanl sätt. Överläggningarna
skall ha i syfle att av en arbetsgivare erhålla underlag för ålgärder av
generell betydelse. Här är främjandelagen i viss mån förebilden.

Mot angivna bakgrund föreslås en särskild lagregel
om vad arbetsgivaren har alt iaktta. Som kommer all framgå i del följande bör
den regeln utformas på ett någol annat sätt än i promemorian.

För all säkerställa ombudsmannens uppgifter på
områdel föreslogs i promemorian alt en särskild nämnd skulle ges befogenhet all
förelägga arbetsgivare vid vite all fullgöra sin överläggningsskyldighel och
skyldighet alt lämna erforderiiga upplysningar lill ombudsmannen. Jag anser
alt arbetsgivarnas vilessanklionerade skyldighet atl komma lill överläggningar
och lämna upplysningar bör begränsas någol i förhållande till promemorieförslaget.
Med en så vidsträckt definition av begreppet arbetslivet som milt förslag innefallar,
kan del knappasl anses rimligl alt låta arbetsgivarens skyldighet avse även
sådant som faller utanför det område som arbetsgivaren formellt är ansvarig för
t, ex, förhållanden mellan olika arbetstagare. Jag anser vidare - i motsats
till vad som uttalades i promemorian - all en uttrycklig regel bör ange all
den uppgiftspliklige inte får onödigt betungas och all uppgiftsskyldighelen
skall falla bort om del föreligger särskilda skäl alt låta ett motstående
inlresse väga över (jfr vad som i del följande sägs om sekretessfrågorna,
avsnitt 5,2,6), Med dessa ändringar tillgodoses vissa rättssäkerhetssynpunkter
som JK framfört. Jag vill framhålla att vilesregeln snarast skall ses som etl
ullryck för betydelsen av att arbetsgivare lojall följer de intentioner som
ombudsmannens verksamhet bygger på. Del är knappasl meningsfullt atl med hjälp
av vitesförelägganden försöka framtvinga ändrade beteenden hos arbetsgivare
som konsekvent vägrar all samverka med ombudsmannen. Skulle sådana fall inträffa
i någon störte omfattning bör dessa i stället läggas till gmnd för förslag om
ytterligare lagstiftningsåtgärder. Jag vill i sammanhanget betona

72

att
arbetsgivare även då någon skyldighet inte föreligger givelvis bör delta i
Prop. 1985/86:98 överläggningar och lämna upplysningar om ombudsmannen begär
del.

Någon anledning atl utsträcka uppgiflsskyldigheten
lill andra än arbetsgivare, som några remissinstanser föreslagit, anserjag,
med den inriktning mitt förslag har, inte föreligger,

I promemorian föreslogs all nämnden skulle
förelägga vite på begäran av ombudsmannen. Som JämO föreslagit anser jag atl
del är lämpligare all ombudsmannen själv ges befogenhet atl förelägga vite.
Därigenom får ombudsmannen en självständigare ställning i förhållande till
nämnden, någol som i enlighel med vad några remissinstanser framhåUit är ägnat
all stärka verksamheten. Om ombudsmannen beslular i vitesärenden kan nämnden
naturiigen ges i uppgift all, om arbetsgivaren begär del, överpröva sådana
beslut. Jag återkommer lill detta under nästa avsnitt (5,2,4),

JK har påpekat att lämnande av upplysningar och
framför alh inställelse tiU överläggningar kan medföra kostnader för den
enskUde, JK anser all förslagel bör kompletteras med en beslämmelse om
ersättning. Jag kan emellertid inte biträda JK: s förslag på denna punkt.
Ombudsmannens verksamhet är avsedd att bedrivas med utgångspunkt i sedvanliga
förvalt-ningsrälisliga principer. Inom förvaltningsrätten bmkar ersättning inte
betalas ut lill den som fullgör en skyldighel atl lämna uppgifter till
myndighei. Del finns heller inte skäl att tUlföra förslagel någon bestämmelse
om rätt tili ersättning för inställelse. I stället får den enskilde
arbetsgivarens inlresse beaktas med stöd av den nyssnämnda regeln om all
arbetsgivaren inte får onödigt betungas, I många fall bör del sålunda räcka med
formlösa kontakter t, ex, per telefon. Del kan vidare, beroende på
omständigheterna, ibland vara lämpligt all ombudsmannen håller överläggningar
på den ort där arbetsgivaren bedriver sin verksamhet.

Några
avslutande synpunkter på ombudsmannens uppgifter och arbetsmetoder

Del
ligger i sakens natur att uppgiften som ombudsman mol etnisk diskriminering är
myckel krävande och känslig. Ombudsmannen måsle uppträda så alt han eller hon
kan vinna förtroende och respekt både hos dem som ansett sig utsatta för
diskriminering och dem som påståtts ulöva diskriminering. Ombudsmannen har som
en uppgift alt aktivt ge den diskriminerade råd och annat stöd. Men den uppgiften
måste förenas med ett sakligt och objektivt uppträdande på del sätt som
föreskrivs i 1 kap, 9 § RF för alla myndighetsföreträdare. Vidare gäller, som
tidigare nämnts, att ombudsmannen kommer alt slå under JO: s och JK: s
lillsyn, JO och JK kan alltså ingripa om ombudsmannen skulle bedriva sin
verksamhet på ett olämpligt eller rent av rältsslridigt sätt.

Ombudsmannen kommer ofta att ställas inför känsliga
avvägningsprob

lem, I frågor som är eller kan väntas bli föremål för domstols eller annan

myndighels prövning bör ombudsmannen inte föregripa en sådan prövning

genom atl ge ullryck åt ell eget ställningslagande i saken, Hell allmänt

måste ombudsmannen i aU sin verksamhei la erforderlig hänsyn lill all del

kan föreligga motstående intressen i uppkommande frågor. Det nu sagda 73

betyder
å andra sidan inte att ombudsmannen i frågor av det här slaget skulle vara
förhindrad atl aktivt ge råd och information, göra egna undersökningar o,d.
Del ligger i sakens natur all del inte går atl närmare ange hur ombudsmannen
skall kunna bemästra de avvägningsproblem som uppkommer i verksamhelen. Frågan
är inte ny och bör inte överdimensioneras. Liknande avvägningar måste t, ex,
även JämO göra.

Ombudsmannens verksamhei i relation lill
myndigheterna måste bedrivas med iakttagande av del nu sagda. Även om
ombudsmannen alltså måsle beakta all den rättsliga kontrollen av myndigheternas
arbete sker i särskilt stadgade former, del må gälla en arbetsrättslig fråga
eller annal, skall myndigheterna givelvis respektera den uppgift ombudsmannen
ålagts och de medel han eUer hon fåll lill sitt förfogande. Dessa bör
självfallel lojall ställa upp på de syften som ligger bakom lagstiftningen och
bl, a, delta i de överläggningar som ombudsmannen önskar hålla. På arbetslivets
område, där ombudsmannens roll är central, får de offentiiga arbetsgivarna
samma förpliktelser som de enskilda, vilket också är kännetecknande för vårt
arbetsrättsliga regelsystem.

Prop.
1985/86:98

5.2.4
Nämnden och dess uppgifter m. m..

Mitt förslag: En
särskild nämnd mot etnisk diskriminering föreslås inrättad. Nämnden skall ha
tre ledamöter. Ordföranden skall vara lagkunnig och ha en erfarenhet som
domare. Nämnden skall ha tre uppgifter, pröva besvär över vite som ombudsmannen
förelagt, ge ombudsmannen råd i principiellt vikliga frågor och hos regeringen
föreslå författningsändringar eller andra åtgärder som är ägnade all molverka
etnisk diskriminering. Förelagt vite utdöms av domslol.

Promemorieförslaget överensstämmer med mitt utom i
fråga om vilesför-farandel där del i promemorian föreslogs bl, a, all nämnden
skulle pröva frågan om vitesföreläggande i försia och enda instans.

Remissinstanserna: Det är endasl etl mindre anlal
remissinstanser som uttryckligen behandlar denna del av promemorieförslaget,
SIV har tillstyrkt förslaget och kammarrällen i Jönköping har tillstyrkt
förslaget till sammansättning av nämnden, JK har däremol ifrågasatt behovet av
en nämnd och menat att nämnden i föreslagen sammansättning inte kan anförtros
vitesärenden, RRV anser att kompetensfördelningen mellan nämnden och
ombudsmannen är oklar, I likhet med statskontoret, KO och NO anser RRV att
nämnden inte bör ha till uppgift att föreslå författningsändringar.

Skälen för mitt förslag: I promemorian har anförts
all uppgiften som ombudsman mol etnisk diskriminering innehåller svåra
bedömningsfrågor, förutom i sak även vad gäller arbetets bedrivande. Starka
skäl talar därför för atl ombudsmannens verksamhet bör ges ökad tyngd genom att
en särskild nämnd mol etnisk diskriminering inrättas. Ombudsmannen bör inte
ställas ensam för all själv tolka innehållet i den ganska vidsträckta fullmakt
han eller hon ges genom den tänkta lagstiftningen. Det är rimligl

74

all
ombudsmannen får tillgång lill ett organ för formellt och informellt Prop.
1985/86:98 samråd. Del är vidare, enligt promemorian, nödvändigt all
ombudsmannen ges tillgång till kvalificerad juridisk kompelens.

Remissutfallet är knappast entydigt i fråga om
förslagel atl inrätta en nämnd. Många remissinstanser som tillstyrkt eller
förklarat sig inte vilja motsätta sig huvuddragen i promemorieförslaget har
dock inte uttalat sig särskill om nämnden.

Jag stöder promemorieförslaget på denna punkt och
vill framhålla vikten av all ombudsmannen, särskill i ell initialskede, inte
lämnas all ensam bygga upp verksamhelen. Ombudsmannen kommer all behöva stöd
särskilt om han eller hon inte själv är lagkunnig (jfr avsnitt 5,2,5), Även
för statsmakterna synes del mig ha ell värde alt genom en nämnd ge ombudsmannens
verksamhet ökad stadga. Även i fråga om nämndens sammansättning stöder jag
promemorieförslaget och delar kammarrättens i Jönköping uppfattning alt
särskUda partsintressen inte bör vara företrädda i nämnden. En sammansättning
av nämnden med företrädare för många av de berörda intressena förefaller mig
hell orealistisk. Nämnden bör vara liten. Ordföranden skall vara en högt
kvalificerad jurist med domarerfaren-hel. Nämnden bör ha två övriga ledamöler,
naturiigen med parlamentarisk förankring. Jag anser inte all del i ell
initialskede behövs några ersättare för nämndens ledamöter.

Jag går härefter över lill frågan om nämndens
uppgifter och tar därvid först upp nämndens rådgivande och initiativtagande
uppgifter.

Nämndens uppgift all ge ombudsmannen råd i
principiellt vikliga frågor avses gälla både frågor om lagens sakområde och
problem i samband med förfarandet. Råden skall gälla principiella frågor som
ombudsmannen lar upp och inte bestå i en prövning av individuella fall. Nämnden
skall inte, det är jag angelägen att understryka, överpröva ombudsmannens
verksamhet i enskilda ärenden, bortsett från viiesärenden som jag strax
återkommer lill. Inte heller skall nämnden vara någon uttolkare av vad som är
rätt i enskilda fall ulan etl organ som sysslar med rättsliga och i viss mån
eliska frågor av generell betydelse i arbetet all motverka etnisk
diskriminering i samhället. För att kunna öka tyngden i sin rådgivning bör
nämnden vid behov kunna samråda med andra myndigheter. Nämndens råd skall ges i
skriftlig form och vara offentliga. Vid sidan härav skall dock finnas ell
utrymme för ombudsmannen och nämnden till informellt samråd.

Nämnden, liksom ombudsmannen, föreslås ges en egen
initiativrätt eller

rätt all hos regeringen väcka frågor om lagsliflningsändringar och andra

åtgärder för att molverka etnisk diskriminering. För nämndens del bör

denna uppgift ges en framskjuten ställning och skrivas in i lagen, I fråga om

ombudsmannen kan saken regleras i instruktion. Såväl nämnden som

ombudsmannen bör vidare ha som uppgift att åriigen avge en berättelse

över sin verksamhet lill regeringen. Del ankommer på regeringen alt

besluta de föreskrifter som behövs om detla. Beredningen av viktigare

inilialivfrågor bör lämpligen ske i nämnden som därmed kan ge regeringen

tillgång till värdefullt material av betydelse för bedömningen av om den

föreslagna lagstiftningen är tillräcklig eller behöver skärpas. Farhågorna

från vissa remissinstanser om kompetenskonflikter mellan nämnden och 75

ombudsmannen
i fråga om initiativrätten kan jag inte dela. Jag utgår från alt saken kan
lösas i samråd mellan nämnden och ombudsmannen.

Det är också högsl naturligt atl nämnden, som
föreslogs i promemorian, får ställning som remissorgan åt regeringen och eljest
särskilt bevakar frågor om de internalioneUa konventionerna på området. Frågan,
som väcktes av DU, om inrättande av etl särskill nationellt organ för mottagande
och prövning av anmälningar från enskilda personer eller grupper av enskilda
som påslår sig ha blivit utsatta för kränkning av någon av de i FN: s
rasdiskrimineringskonvenlion angivna rättighelema och som uttömt tillgängliga
inhemska rättsmedel bör dock anstå ytterligare innan den prövas närmare.

Vad slutligen gäller nämndens uppgifter i fråga om
vitesärenden framgår det redan av föregående avsnitt (5,2,3) att jag, för att
liUmötesgå vissa synpunkler som kommit fram under remissbehandlingen, valt en
någol annan lösning än i promemorian. Ombudsmannen ges rätt att själv förelägga
vite för ändamål som nu bör preciseras någol närmare än som skell i
promemorieförslaget. Del är inte ovanligt alt föreläggande av s,k,
förfa-randeviien inte får överklagas. Exempel på motsatsen finns dock. Även i
delta fall bör en överklagningsmöjlighel finnas inte minst med hänsyn lill att
den föreslagna lagstiftningen innebär atl man slår in på en tämligen oprövad
väg. Jag menar också lill skillnad från JK alt nämnden bör ha goda möjligheter
och vara väl lämpad atl pröva om situationen är sådan all ett vite lagligen och
lämpligen skall föreläggas, Förfarandeviten utdöms som regel av den myndighei
som förelagt dem. Det finns dock av nyssnämnda skäl anledning atl stärka den
nya ordningen med all i sista hand föra in ett moment av domstolsprövning i
verksamheten. Det kan lämpligen ske genom att frågor om utdömande av vite
prövas i ett domslolsförfarande. Jag går närmare in på den saken i
specialmoliveringen till 7 §,

Prop.
1985/86:98

5.2.5
Organisation och kostnader

Mitt förslag:
Ombudsmannen och nämnden inrättas som två nya självständiga myndigheter. Någon
saklig anknytning lill SIV eller någon annan myndighei kommer därmed inte i
fråga. Däremot bör de båda myndigheterna såvitt gäller vissa rent
administrativa funktioner och lokalmässigl kunna knytas till någon nu
existerande myndighet, Någol formellt krav på all ombudsmannen skall vara
lagkunnig bör inte uppställas. Efter omkring tre år bör en utvärdering av den
nya verksamheten göras.

Promemorieförslaget
innehöll en annan administrativ lösning än den jag föreslagit, nämligen en
anknytning av ombudsmannen och nämnden till SIV, Frågan om en utvärdering av
verksamhelen berörs inte i promemorian, I övrigi överensstämmer
promemorieförslaget med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Många remissinstanser har uttalat sig negativt eller med tveksamhet om
förslaget atl i någon form knyta ombudsmannen lUl SIV, De understryker viklen
av alt den nya institutionen garanteras en

76

självständig
ställning, Etl par remissinstanser menar all ombudsmannen Prop. 1985/86:98
bör vara lagkunnig. Några menar all juridisk kompelens i allt fall måsle finnas
hos ombudsmannens kansli. Några remissinstanser, däribland statskontoret, RRV
och SIV, ifrågasätter om den i promemorian föreslagna resurstilldelningen är
tillräcklig.

Skälen för mitt förslag: De frågor som tas upp i
detta avsnitt är av renodlat organisatorisk karaktär. Jag avser atl här
behandla dem kortfattat. Flertalet av detaljfrågorna är av den karaktären all
de närmare beslämmelserna om dem bör meddelas av regeringen i särskild
instruktion. Till frågan om kostnaden för den nya verksamheten, en fråga i
vilken regeringen bör inhämta riksdagens godkännande, återkommer jag i det
följande.

Jag har tagit fasta på remisskritiken mot
promemorieförslaget i fråga om ombudsmannens och nämndens organisatoriska
inplacering. Någon som helst anknytning av de nya verksamheterna lill SIV är
därmed inte aktuell. Det är, som flera remissinstanser framhållit, av stor
betydelse att ombudsmannens och nämndens självständighet inte kan sältas i
fråga. Ombudsmannen och nämnden bör i stället inrättas som självständiga
myndigheter. Dessa myndigheter blir emellertid små och bör av
ekonomi-administrativa och lokalmässiga' skäl knytas till en värdmyndighet.
Denna bör ligga i Stockholmstrakten, De rent organisatoriska frågorna lar jag
inte upp här.

Jag föreslår alt regeringen inhämtar riksdagens
medgivande all inrätta en ijänsl som ombudsman mol etnisk diskriminering.
Ombudsmannen bör, som föreslogs i promemorian, förordnas av regeringen på viss
tid. Liksom för JämO bör förordnandetiden vara tre år. Jag vidhåller, trots
synpunkter från några remissinstanser, atl någol formellt krav på alt
ombudsmannen skall vara lagkunnig inte bör uppställas. Del förhåller sig
självfallet så alt juridisk kompelens på grund av verksamhetens natur måste
vara företrädd i ombudsmannens kansli och då gärna hos ombudsmannen själv. Det
bör dock finnas en formell möjlighel alt lill ombudsman förordna en person som,
utan atl vara jurist, har andra meriter och personliga egenskaper som gör honom
eller henne särskilt väl lämpad för tjänsten. Som jag tidigare nämnt avses
också högt kvalificerad juridisk kompelens bli företrädd i nämnden mol etnisk
diskriminering.

Flera remissinstanser har menat atl del i
promemorian föreslagils alllför små resurser för ombudsmannens verksamhei. Del
är emellertid inte möjligt all nu göra någon närmare bedömning av vilken
arbetsbelastning ombudsmannen kommer att möta varken i ett inledningsskede
eller på några års sikt. Del hårt ansträngda stalsfinansiella läget begränsar också
de resurser som kan avsättas för ändamålet. Därför bör bemanningen vara den som
föreslås i promemorian. Det innebär att ett kansli med en handläggare i
byrådirektörs/avdelningsdirektörs ställning och en assistent bör ställas lill
ombudsmannens förfogande. För nämndens arbete fordras en sekreterare på
bisysslebasis. Sekreteraren bör ha kompelens som fiskal i hovrätt eUer
kammarrätt. Ombudsmannens kansli bör biträda med nämndens kanslifunktioner. Jag
vill här också nämna att jag i min medelsberäkning, som jag återkommer lill,
har beaktat behovet av medel för tjänsteresor i samband med informationsmöten
och överläggningar saml för tolk- och

översättningsarbete. Efter
ell initialskede på omkring tre år bör den nya 77

verksamheten utvärderas.

5,2.6
Sekretess

Prop.
1985/86:98

Mitt förslag: I
den föreslagna lagstiftningen ingår som ett centralt inslag att enskilda skall
kunna vända sig till ombudsmannen och kunna lämna uppgifter med anknytning lill
påstådd etnisk diskriminering. Vidare föreslås en plikt för arbetsgivare all,
utom i vissa undanlagsfall, lämna uppgifter lill ombudsmannen av betydelse för
dennes verksamhei. Del kan i vissa fall länkas bli fråga om uppgifter av
känslig natur. Den nya lagstiftningen bör därför kompletteras med en
sekretessregel som systematiskt utformas i enlighel med den som gäller på
jämställdhelslagens område.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt
förslag. Del bör dock nämnas all milt förslag om arbetsgivares uppgiflsplikl
innebär vissa preciseringar och avgränsningar jämfört med promemorieförslaget
(jft avsnitt 5,2,3),

Remissinstanserna: Endasl JK har kommenterat
promemorieförslaget i denna del, JK har uttalat sig till förmån för en regel om
överföring av sekreiess mellan uppgiftslämnande myndigheter och ombudsmannen.

Skälen för mitt förslag: Del bör erinras om all
offentlighetsprincipen kommer att gälla för ombudsmannens och nämndens
verksamhet. För vissa av de uppgifter som kommer fram i verksamhelen kan del
finnas ett behov av sekretesskydd, Sekreiessen kan behövas när det i etl ärende
hos ombudsmannen eller nämnden gäller känsliga uppgifter om en enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden. Del kan Lex, undantagsvis förekomma
uppgifter i anslällningsärenden som kan behöva sekrelesskyddas av hänsyn lill
någon arbetssökande eller arbetsgivaren. En särskild regel om sekreiess hos
ombudsmannen mot etnisk diskriminering och nämnden mot etnisk diskriminering
bör därför las in i sekrelesslagen (1980: 100), SekrL, Bestämmelsen bör
utformas med den sekreiessregel som förebild som gäller i dag hos
jämslälldhetsombudsmannen och jäm-slälldhelsnämnden, se 9 kap, 21 § SekrL,

Någon regel om överföring av sekretess mellan
myndigheter, som JK föreslagit, bör inte komma i fråga. De iniressen JK önskar
skydda med en sådan regel bör i stället tillgodoses på ell annal säll,
Uppgiflsplikl enligt den föreslagna lagen mol etnisk diskriminering kommer i
fråga endasl för arbetsgivare. Känsliga uppgifter kan föreligga i samband med
all denna uppgiflsplikl aktualiseras. Undanlagsvis kan också känsliga uppgifter
länkas förekomma i klagomål lill ombudsmannen från arbetssökande eller
arbetstagare men troligen myckel sällan i andra sammanhang. Sekretessregeln
får därmed sin egentliga betydelse just på arbetslivets område. Det kan mol den
bakgrunden ligga nära lill hands atl följa den lösning som valts för atl
tillgodose behovel av sekreiess i JämO: s och jämslälldhelsnämn-dens verksamhet.
Där finns inte någon regel om överföring av sekreiess. Del finns dock
skillnader mellan JämO: s verksamhei och de här föreslagna åtgärderna mol
etnisk diskriminering bl, a, så liU vida all del i JämO: s verksamhei
regelmässigt är fråga om malerial som kan få betydelse i en

78

process,
medan ombudsmannen mot etnisk diskriminering behöver materi- Prop, 1985/86:98
alel för sina i huvudsak rådgivande och utredande funktioner.

Jag har, som framgått tidigare, vall atl begränsa
uppgifisplikten, dels lill omfång - arbetsgivaren får inte onödigt betungas -
dels i sak - arbetsgivaren skall när särskilda skäl föreligger inte behöva
lämna ul uppgifter till ombudsmannen. Den senare begränsningen är motiverad av
att det för både offentliga och privata arbetsgivare kan finnas ett behov av
atl i vissa situationer inte behöva lämna ut uppgifter om sin verksamhet lill
ombudsmannen. Så kan vara fallel med uppgifter som gäller utrikesljänslen, försvaret,
affärs- eller driftsförhållanden eller andra uppgifter där motstående intressen
är så starka att uppgiften inte bör lämnas ut. Genom en sådan begränsning av
uppgifisplikten ges en utgångspunkt för alt vid prövningen av vite* enligt den
föreslagna lagen mol etnisk diskriminering eller av besvär enligt 15 kap 8 §
SekrL göra en avvägning mellan motstående iniressen i del aktuella
sammanhanget. Det ligger i sakens natur alt ombudsmannens rått lill uppgifter
därvid kan få vika i vissa undanlagssituationer. Som regel bör emellertid även
då sådana upplysningar kunna lämnas lill ombudsmannen alt denne ändå får ell
tillräckligt bakgrundsmaterial för sin behandling av etl ärende,

5.3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättats förslag lill

1,
lag mol etnisk diskriminering

2,
lag om ändring i sekrelesslagen
(1980: 100)

Förslaget
under 2 har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.
Förslagen bör fogas lill propositionen som nr I och 2,

5.4 Specialmotivering

5.4.1
Förslaget till lag mot etnisk diskriminering

Lagrådets
synpunkter

Lagrådel
har i sitt yttrande ansett vissa redaktionella ändringar av lagtexten i
lagrådsremissens I -3 §§ nödvändiga och anfört bl, a, följande: Lagrådel
föreslår sålunda alt 1 och 2 §§ förs samman till en paragraf och atl ändamålet
helt kort anges till all molverka etnisk diskriminering. En förstärkning med
orden "varje form av" motverkar snarast sitt syfle och ger
förväntningar om närmare lagregler i det följande. Orden "i arbetslivet
och på andra områden av samhällslivet" kan med fördel föras över lill
paragrafen om ombudsmannen. Denna bör också förbättras språkligt genom att man
undviker atl upprepa orden etnisk diskriminering.

Jag ansluler mig lill vad lagrådel sålunda anfört
och föreslår att lagtexten

i de inledande paragraferna utformas i enlighet med lagrådets yttrande, I

övrigt har, som jag tidigare nämnt, endast vissa smärre redaktionella

ändringar gjorts i lagtexten, 79

Lagens rubrik Prop. 1985/86:98

Som
rubrik liU lagen har valls lag mot etnisk diskriminering. Även om lagens
huvudpunkt är just inrättandet av ett ämbete som ombudsman mol etnisk
diskriminering och en reglering av dennes uppgifter är det motiverat alt ge
lagen en mera allmänt syftande mbrik. Genom den inledande beslämmelsen i lagen
ges en direkt anknytning till de bestämmelser mot etnisk diskriminering som
finns i annan lagstiftning. Tanken är att lagen skall ses som ett ullryck för
en samlad insats från statsmakternas sida med bl, a, ell förebyggande syfte.

Lagens
ändamål

1
§ Denna lag har lill ändamål alt motverka etnisk diskriminering. Med etnisk
diskriminering avses all en person eller en gmpp av personer missgynnas i
förhållande till andra eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande
behandling på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt urspmng eller
trosbekännelse,

I denna paragraf anges ändamålet med lagen.
Bestämmelsen är avsedd som en programförklaring där statsmakterna uttrycker
sill bestämda avståndstagande från alla former av diskriminering som har sin
grund i någons etniska liUhörighet,

Paragrafens andra mening innehåller lagens
beslämning av begreppet etnisk diskriminering, Begreppei har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5,2,2), Avsikten är all definitionen skall
omfatta sådana handlingar som enligt bestämmelser i annan lag eller enligt
allmän rättsuppfattning ulgör etnisk diskriminering.

Etnisk diskriminering beslår i all någon missgynnas
eller särbehandlas i förhållande lill någon annan. Del kan också vara fråga om
atl missgynna en gmpp av människor. Ett missgynnande innebär alt någon får slå
tillbaka för någon annan eller får en sämre behandling än någon annan på
grunder som är osakliga. Diskriminering kan vara såväl direkt som indirekt. Med
indirekt diskriminering menas atl ett krav eller ett villkor uppställs som
formellt gäller aUa men vars effekt blir alt vissa missgynnas. Om någon blir
positivt särbehandlad på godtagbar grund anses det inte i någon mening
föreligga ell missgynnande.

Uttrycket missgynnande fömtsätter enligt normall
språkbmk en jämförelse mellan olika handlingssätt eller ålgärder. Etnisk
diskriminering kan emellertid även beslå i atl någon behandlas illa eller
kränkande utan all behandlingen direkt kan jämföras med hur någon annan blir
behandlad. För att läcka in även sådana fall har i denna paragraf angetts all
med etnisk diskriminering avses även atl någon utsätts för orättvis eller
kränkande behandling (pä grund av sin etniska tillhörighet). Med orättvis
behandling avses i delta sammanhang en behandling som naturiigen framstår som
osaklig eller orättfärdig.

Diskrimineringsgrunderna är ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ur

sprung eller trosbekännelse. Dessa diskrimineringsgrunder finns i bl, a,

brottsbalkens bestämmelser om olaga diskriminering och hels mot folk- gQ

grupp.
De knyter därmed an lill gällande rätt och blir lätta att förstå, I sak
Prop. 1985/86:98 skiljer sig diskrimineringsgrunderna från DU: s förslag
därigenom atl även trosbekännelse utgör en diskrimineringsgrund.

Jag vill här la upp en tillämpningsfråga i
anslutning till rekvisitet trosbekännelse, Kammarrällen i Jönköping och
Advokatsamfundet har erinrat om att det ibland kan vara motiveral att la hänsyn
lill en människas religiösa uppfattning i samband med anställning.

Jag vUl peka på atl en närliggande problemalik har
behandlats ingående i förarbetena till jämställdhelslagen. Där har anförts några
ganska enkla och drastiska men också rätt belysande exempel på skiljelinjen
mellan vad som i det sammanhanget är behörigt och obehörigt, godtagbart och
icke godtagbart. Man har t, ex, pekat på alt det inte gärna kan förbjudas all
en arbetsgivare kräver atl en skådespelare som skall spela en manlig roll är
man eller all den som skaU vara mannekäng vid visning av damkläder skall vara
kvinna. Det gäller här att göra en avvägning mellan motstående iniressen, I de
situationer där tillhörighet lill ett vissl kön kan sägas uigöra en särskUd
yrkeskvalifikation kan arbetsgivarens krav på sådan könslill-hörighet anses
vara etl uttryck för atl en person med den könstillhörigheten därmed också har
bättre sakliga fömtsättningar för arbetet än en person av motsatt kön.

Även på området för etnisk diskriminering kan ett
motsvarande resonemang föras, DU har också i delbelänkandet SOU 1983:18 s, 105
pekat på atl viss etnisk tillhörighet ibland kan vara alt anse som en särskild
yrkes-kvalifikation, DU har därvid exemplifierat med konstnärliga yrken och
arbete som består i atl företräda en minorileisorganisalion, I sådana fall kan
alltså ell av arbetsgivaren uppställt krav på viss etnisk lUlhörighel anses
sakligt grundat enligt DU, På molsvarande säll får enligt min mening del hår
nämnda fallel, liksom andra liknande fall där en verksamhet ställer särskilda
krav, bedömas.

Ombudsman
mot etnisk diskriminering

1
§ Regeringen utser en ombudsman som skall verka för all etnisk diskriminering
inte förekommer i arbetslivet eller på andra områden av samhällslivet,

I denna paragraf presenteras den särskilda
ombudsman vars uppgift är att genom sin verksamhet molverka etnisk
diskriminering i enlighel med lagens ändamål. Ombudsmannen utses av regeringen,
I stället för uttrycket "diskriminering på etnisk grund" i
promemorieförslaget har här valts uttrycket "etnisk diskriminering"
som är lagens gmndläggande begrepp.

Ombudsmannens verksamhetsområde skall vara
arbetslivet och samhällslivet i övrigi. Arbetslivet framhålls sårskilt
beroende på alt del inom detta område av samhällslivet är av särskild betydelse
atl ålgärder sätts in mot etnisk diskriminering. Skälen för detta har
utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5,2,3), Lagen innehåller i 4 §
bestämmelser om sådana särskilda ålgärder,

Begreppei
arbetslivet har här givils en mer vidsträckt innebörd än i

6 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 98

arbetsrättslig
lagstiftning. Till arbetslivsområdel hör enligt den nu föreslag- Prop.
1985/86:98 na lagen sådanl som är eller bmkar vara reglerat i avlal meUan
arbetsgivare och arbetstagare eller deras organisationer. All söka anställning
direkt hos en arbetsgivare eller genom arbetsförmedlingen hör lill arbetslivet.
Detsamma gäller relationen mellan arbetstagare och grupper av arbetstagare.
Fackföreningarnas verksamhei på arbetsplatserna är också en del av arbetslivet.

Med uttrycket samhällslivel avses, förutom
arbetslivet, även sådana verksamheter inom den offentliga eller enskilda
sektorn av samhället som t, ex, skolan, boendet, hälso- och sjukvården,
föreningslivet och näringslivet.

Utanför lagens tillämpningsområde faller sådanl som
hör lill privatlivet. Någon skarp gräns mellan samhällslivet och privatlivet är
svår atl dra. Med den konstruktion som lagen föreslås få är det dock inte
nödvändigt all närmare ange gränserna för tillämpningsområdet. Att privatlivet
hålls utanför betyder inte all samhället har en annan syn på den diskriminering
som kan förekomma där. Del kan emellertid inte anses rimligl alt lagen får
direkt tillämplighet på privata handlingar, 1 stället får man ulgå från att
åtgärder som syftar lill atl molverka diskriminering i samhällslivel får
indirekta återverkningar även i privatlivet. Det kan för övrigt tilläggas atl
vissa handlingar på privatlivets område med inslag av etnisk diskriminering
kan vara straffbelagda, t, ex, som ofredande eller som förolämpning.

Ombudsmannens funktion har beskrivits i den aUmänna
motiveringen (avsnitten 5,2,1-5,2,3), I likhet med vad som gäller för JämO, har
någol krav på all ombudsmannen skall vara lagfaren inte uppställts. Närmare
bestämmelser om ombudsmannen och dennes kansli avses alt ges i en av regeringen
beslutad instruktion. Ombudsmannens uppgifter anges i de följande två
paragraferna,

3
§ Ombudsmannen skall genom råd och på annal liknande sätt medverka lill alt
den som utsatts för etnisk diskriminering kan la lill vara sina rättigheter.

Ombudsmannen skall vidare genom överläggningar med
myndigheter, förelag och organisationer samt genom opinionsbildning,
information och pä annat liknande sätt ta initiativ till åtgärder mot etnisk
diskriminering.

Denna paragraf anger de arbetsuppgifter som
ombudsmannen skall ha på hela verksamhetsområdet. Saken har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5,2,3), Bortsett från några ändringar i
redaktioneUt syfte överensstämmer paragrafen med promemorieförslagels.

Enligt försia slyckel skall ombudsmannen hjälpa
enskilda som blivit

utsatta för etnisk diskriminering. En utgångspunkt för denna verksamhet

är den enskildes uppfattning av atl ha blivit diskriminerad. Även om

ombudsmannen inte delar denna uppfattning skall han ge erforderliga råd

och upplysningar eller på annat säll stödja dem som vänt sig lill honom

eller henne. Del kan många gånger finnas anledning för ombudsmannen att

göra närmare efterforskningar i etl visst ärende innan han eller hon tar

ställning till på vilket säll den enskilde bäst kommer till sin rätt. Lagtexten

har på gmnd av ell påpekande från Svea hovrätt ändrats så all uttrycket 82

"på
annal sätt" ändras tiU "på annat liknande sätt". Därigenom
förtydli- Prop. 1985/86:98 gas all ombudsmannens uppgifter inte omfattar t,
ex, sådanl som processföring.

Andra slyckel, där lagtexten också juslerals på
nyssnämnt sätt, anger vilka uppgifter ombudsmannen har på etl generelll plan.
Ombudsmannen skall bl, a, söka förmå statliga myndigheter, kommuner, företag,
organisationer och enskilda att själva motverka eller upphöra med sådant som
kan innefatta etnisk diskriminering. Ombudsmannen skall även initiera aktiva
åtgärder som förebygger diskriminering,

4
§ Ombudsmannen skall särskill molverka atl arbetssökande utsätts för etnisk
diskriminering. Ombudsmannen skall också i kontakt med arbetsgivare och
berörda arbetstagarorganisationer främja ett gott förhållande mellan olika
etniska gmpper i arbetslivet.

Denna paragraf, som endast redaktionellt skiljer
sig från promemorieförslagets, är etl uttryck för all arbetslivet är ell
område inom vilket det är av särskild betydelse all ombudsmannens verksamhei
når ut. Bakgrunden tUl detta har närmare angivits i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5,2,3), Begreppet arbetslivet har behandlats i specialmoliveringen
till 2 §,

Nämnd
mol etnisk diskriminering

5
§ Regeringen utser en nämnd mot etnisk diskriminering som skall beslå av tre
ledamöter. Ordföranden skall vara lagkunnig och ha erfarenhet som domare.

Nämndens uppgifter är all ge ombudsmannen råd i
principieUt viktiga frågor om tillämpningen av denna lag och atl hos regeringen
föreslå de författningsändringar eller andra ålgärder som är ägnade all
molverka etnisk diskriminering. Nämnden skall vidare pröva ärenden enligt 7 §,

Denna paragraf fordrar ingen särskild kommentar
ulöver vad som anförts i avsnitt 5,2,4,

Förfarandet
hos ombudsmannen och nämnden

6
§ En arbetsgivare är på ombudsmannens uppmaning skyldig all komma till sådana
överläggningar och lämna sådana uppgifter som berör arbetsgivarens förhåUande
till arbetssökande och arbetstagare och som behövs för ombudsmannens verksamhet
på arbetslivets område. Genom uppgiftsskyldigheten får arbetsgivaren inte
betungas onödigt. Föreligger särskilda skäl är arbetsgivaren inte skyldig all
lämna ul uppgifter.

Även i övrigi bör arbetsgivare och andra komma liU
överläggningar och lämna upplysningar lill ombudsmannen, om ombudsmannen begär
del.

Bestämmelsens innehåll och de förändringar - ulöver
ell par redaktionella ändringar - som sketl i lagtexten i förhållande lill
promemorieförslaget har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt
5,2,3 och 5,2,6),

I första Slyckel av paragrafen anges arbetsgivarens
skyldighet alt på

ombudsmannens uppmaning komma lill överläggningar och alt lämna upp- 83

gifter.
De uppgifter som här naturiigen kan komma i fråga är uppgifter från Prop.
1985/86:98

ansökningshandlingar
och andra uppgifter i ett anslällningsärende eller

uppgifter
om arbetsgivarens rekryleringspolitik, utbildningsplaner etc,

Uppgifisplikten,
som i princip bryter sekreiess, har dock begränsats sä alt

arbetsgivaren,
om han har särskilda skäl därtill, inte skall behöva lämna ut

uppgifter.
Del skall då vara fråga om ett överordnat inlresse som står mot

intresset
atl ombudsmannen skall få del av uppgiften, se exemplifieringen i

avsnitt
5,2,6, Vidare finns etl stadgande om all arbetsgivaren inte får

onödigt
betungas av uppgifisplikten. Om arbetsgivaren inte fullgör sina

skyldigheter
kan ombudsmannen ingripa enligt 7 §,

Andra slyckel är en erinran om alt ombudsmannens
önskemål om överläggningar och upplysningar även i övrigt bör respekteras av
arbetsgivare och andra,

7
§ Om en arbetsgivare inte rättar sig efler ombudsmannens uppmaning enligt 6
§ första siycket, får ombudsmannen förelägga vite. Ombudsmannens beslul all
förelägga vite får överklagas hos nämnden mol etnisk diskriminering. Nämndens
beslul får inte överklagas. Talan om uldömande av vite förs vid tingsrätt av
ombudsmannen.

Bestämmelsens innehåll har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5,2,3, 5,2,4 och 5,2,6), Beslämmelsen syftar
lill all inskärpa allvaret i fråga om ombudsmannens verksamhei på arbetslivels
område, I paragrafen läggs uppgiften atl förelägga vite inte som i
promemorieförslaget på nämnden utan på ombudsmannen, Ell vitesföreläggande som
ombudsmannen har beslutat får överklagas hos nämnden. Förfarandet hos
ombudsmannen och nämnden följer förvaltningslagens regler. Dessa och andra
rättsliga principer för s, k, förfarandeviten avses tillämpas. Som regel bör
förfarandet i vilesärendel vara skriftligt och några särskilda bestämmelser om
muntlig förhandling eller om ersättning lill arbetsgivaren för dennes
eventuella kostnader i ärendet synes inte motiverade.

Vitesreglerna bygger i huvudsak på viteslagen
(1985: 206), Trots att här är fråga om etl förfarandevile, bör emellertid
frågan om uldömande av vite bli föremål för domstolsprövning. Detta fordrar en
uttrycklig beslämmelse, som har lagils in i andra stycket, I promemorian
föreslogs atl mål om utdömande av vite skulle prövas av länsrätt i försia
instans enligt huvudreglerna i 6 § försia styckel viteslagen, Förfarandeviten
följer dock inte dessa huvudregler utan fordrar särskild reglering,
Vitessanklionen enligt detta lagförslag gäller endasl arbetslivets
förhållanden. Det finns därför skäl som talar för att välja samma lösning som i
jämställdhelslagen. Detta betyder all mål om uldömande av vite bör prövas av
tingsrätt i första instans. Lagförslaget har utformats i enlighel härmed.

5.4.2
Förslaget Ull lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

9
kap, 21 §

Sekretess
gäUer i ärende hos jämsläUdhetsombudsmannen eller jämställd-

helsnämnden enligt lagstiftningen om jämställdhet mellan kvinnor och män

i arbetslivet for uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållan- 84

den,
om del kan anlas alt den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs,

Sekreiess gäller hos ombudsmannen och nämnden mol
etnisk diskriminering i ärende enligt lagen (1986:000) mot etnisk
diskriminering för uppgift om enskUds personliga eller ekonomiska
förhållanden, om det kan antas alt den enskilde lider skada eUer men om
uppgiften röjs.

I
fråga om uppgift i allmän handling gäller sekreiessen i högsl tiugo år.

Den föreslagna regeln i promemorian har här
inarbetats som ett tillägg till 9 kap 21 § sekretesslagen (1980:100),
Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5,2,6), Den
innebär all sekretess gäller hos ombudsmannen och nämnden i ärenden enligt
lagen mol etnisk diskriminering, Sekreiessen avser uppgifter om enskildas såväl
personliga som ekonomiska förhållanden. Med enskilda avses både enskilda
fysiska och juridiska personer. Sekretessen skyddar alltså t, ex, känsliga
uppgifter som en invandrare lämnar lill ombudsmannen och även sådana uppgifter
från en privat arbetsgivare, Sekreiessen gäller om del kan antas all den
enskilde lider skada eller men om uppgiften i fråga röjs. Bestämmelsen har
alltså fått ell s, k, rakt skaderekvisii, vilket innebär all presumtionen är
för offentiighel, I den allmänna motiveringen (avsnitt 5,2,6) har särskilt
diskuterats frågor om utlämnande av uppgifter lill ombudsmannen från annan
myndighei och del behov av skydd för motstående intressen som därvid för vissa
fall måsle tillgodoses.

Prop.
1985/86:98

6 Statsbidrag till invandrarnas organisationer m.m. 6.1
Invandrarorganisalionernas roll

Mina
bedömningar:

— Invandrarorganisationerna har en betydelsefull
roll som folkrö

relser i Sverige för social och kulturell gemenskap. De skall

kunna verka i del svenska samhällslivet som andra folkrörelser

för atl demokratin fördjupas och för atl positiva etniska relatio

ner utvecklas mellan invandrare och svenskar och mellan olika

invandrargrupper,

- Invandrarorganisationerna har även en viktig
roll som företräda

re för sina gruppers iniressen, Invandrarorganisationerna bör

som talesmän för sina medlemmar kunna delta i samråd hos

myndigheter, Sådanl samråd bör inte formaliseras genom statlig

reglering ulan komma lill stånd efter behov. Del är angeläget att

invandrarorganisalionernas möjligheter alt delta i samråd under

lättas.

Utredningarna: IPOK: s bedömningar i fråga om
invandrarorganisalionernas roll överensstämmer i huvudsak med mina, IPOK
framhåller atl koncentrerade samråd i form av s, k, invandrartådslag eller
invandrardagar med rikstäckning skulle kunna vara en viktig plattform för atl
utveckla

kontakterna
mellan invandrarorganisationer och samhällsorgan, IPOK pe- Prop. 1985/86:98
kar också på att del är ett önskemål från invandrarorganisalionernas sida att
förtroendevalda får möjlighet all vara lediga från arbetet för att kunna
fullgöra sina uppdrag.

Remissinstanserna: En bred remissopinion instämmer
i IPOK: s synpunkler på invandrarorganisalionernas roll. Några
remissinstanser, bl, a, Västerås kommun, pekar på problemet med all en
organisalion inte alltid företräder en majoritet inom den nationella gruppen,
Sveriges frikyrkoråd anser all del finns en risk atl invandrarorganisationerna
utvecklas enligt svenska villkor och blir en del av den svenska maktapparaten i
stället för atl bibehålla den ursprungliga folkrörelsens traditionella form och
uppgift som myndighelskorrektiv.

Skälen för mina bedömningar: Invandrarpolitiska
kommittén har utförligt beskrivit framväxten av invandrarorganisationerna i
Sverige och deras roll i det svenska samhället. Den första finska föreningen
bildades redan år 1829, Efter andra världskriget har organisationsbildningen
inom de olika invandrargrupperna utvecklats snabbt och omfattar nu närmare 30
riksorganisationer med drygt 1500 lokala föreningar och uppskattningsvis
150000 medlemmar.

Dessa organisationer, som bildals på nationell,
språklig eller gemensamt hemlands gmnd, eller kombinationer därav, har flera
uppgifter. De ger en möjlighet för medlemmar av den egna gruppen all känna
trygghet och gemenskap. De bidrar till atl bevara och utveckla del egna språket
och kulturen, och därmed till att förslärka gruppens identitet. De verkar för
gruppens gemensamma iniressen i kontakterna med andra organisationer och med
samhällets institutioner och medverkar därmed i gruppens anpassning lill
förhållandena i del svenska samhället, Invandrarorganisationerna har också en
viktig roll som förmedlare av kultur och information mellan Sverige och
ursprungsländerna och har därför en inte oväsentlig betydelse i det
internationella samarbetet.

Framväxten av invandrarorganisationerna i Sverige
påminner om hur de traditionella svenska folkrörelserna bildades, när de
samlade människor för all gemensamt verka för politiskt inflytande och för
förändringar i samhället. Genom 1975 års beslul om invandrarpolitiken kom
invandrarorganisationerna också atl betraktas som en viktig del av den svenska
folkrörelsefamiljen. Under senare år har samarbetet mellan de traditionella
folkrörelserna och invandrarorganisationerna förstärkts, Invandrarorganisationerna
har också i ökad grad fått del av traditionellt folkrörelseslöd, Lex, för ungdoms-
och idrotlsverksamhel. Jag vill här erinra om den av civilministern och mig
hösten 1984 anordnade konferensen med invandrarorganisationer och svenska
folkrörelser, som bl, a, ägnades ål frågan om en aktivare samverkan mellan
dessa,

Invandrarorganisationerna skiljer sig emellertid
från övriga folkrörelser i

några vikliga avseenden. Till skillnad från de flesta övriga folkrörelser är

invandrarorganisalionernas verksamhet inte inriktad på ett visst område

ulan de arbetar över etl brett fält, med sociala och kulturella frågor,

information, utbUdning, barn-, ungdoms- och äldreverksamhet, idrott, reli-

gon och mycket annat. De har medlemmar i alla åldrar. Genom atl de flesta 86

av
organisationerna har etablerats relativt nyligen är verksamheten ofta Prop.
1985/86:98 sladd under uppbyggnad och utveckling. Många organisationer koncentrerar
sig i inledningsskedet på nyinvandrades behov och problem, men efler hand
ändrar verksamheten inriktning, Dessulom sker nu ell generationsskifte i
ledningen i många av organisationerna. Inom några av organisationerna pågår nu
en omprövning av organisationens roll och uppgifter. Del finns också, beroende
på de olika invandrargruppernas bosättningsmönster, stora lokala och regionala
variationer i organisationernas verksamhetjämfört med övriga folkrörelser.

Jag anser att det är angeläget alt invandrare, i
likhet med andra medborgare, ges goda möjligheter att engagera sig i
föreningslivet, I Sverige har folkrörelserna en grundläggande betydelse för
demokratin. Ett aktivt dellagande i föreningslivet skapar möjligheter till
gemenskap och samverkan med andra. Genom del samarbete som vuxit fram mellan
invandrarorganisationerna och de traditionella folkrörelserna främjas även
invandrarnas dellagande i folkrörelsearbelet i stort.

Jag anser också att föreningslivet bland invandrare
är en resurs för del svenska organisalionslivel i stort och för det svenska
samhället, Invandrarorganisationerna utför en rad värdefulla uppgifter och har
en slor betydelse för sina medlemmar. Ulöver de uppgifter som jag redan har
nämnt vill jag peka på organisationernas allt viktigare roll när del gäller all
utveckla positiva och harmoniska relationer mellan olika grupper i del svenska
samhället.

De senasie tio åren har kommunernas, landslingens
och slalens stöd till invandrarorganisationerna byggts ul. Del är angeläget atl
de även i fortsättningen får etl verksamt stöd från samhället, i likhet med
andra folkrörelser, I delta sammanhang vill jag understryka alt
invandrarorganisationerna själva enligt den svenska folkrörelsetraditionen har
atl bestämma inriktningen av sin verksamhet, och att detta bör vara
gmndläggande vid utformningen av stödet till organisationerna. Jag återkommer
inom kort med mitt förslag till statsbidragssystem avseende
invandrarorganisationerna.

De statsbidrag som organisationerna kunnat få för
sin verksamhei sedan år 1975 har underlättat bildandet av riksorganisationer.
Samverkan mellan invandrarorganisationerna och olika samhällsorgan har
etablerats i många former och på många nivåer, IPOK har gett exempel på sådanl
samråd både på riksnivå och på lokal nivå, IPOK anser alt sådant samråd bör
bedrivas i fastare former och ske med viss regelbundenhet i syfte atl öka
möjligheterna för invandrargrupper atl öva inflytande över beslut som har
betydelse för dem, IPOK framhåller vidare all förtroendevalda i invandrarorganisationerna
bör kunna få ledigt från arbetet för all delta i samråd.

Enligt min mening har del sketl en myckel posuiv
utveckling av samarbetet mellan samhällets institutioner och
invandrarorganisationerna. Insikten i samhället har ökat om nödvändigheten av
all utforma invandrarpolitiska ålgärder så alt de överensstämmer med
invandrargruppernas behov och förutsättningar. På central nivå har sedan länge
etablerats samrådsformer. Exempel på detta är del lill
arbetsmarknadsdepartementet knutna

87

invandrartådet
och SIV:s referensgrupp, I många av landels kommuner Prop. 1985/86:98 finns
också samarbelsorgan där invandraroganisationerna medverkar.

Del är enligt min mening angeläget atl sådanl
samråd som jag gett exempel på vidareutvecklas och får former som ökar
invandrarnas möjligheter lill medinflytande och aktivt deltagande i den
demokratiska processen. Sådant samråd bör vara en naturiig del av verksamhelen
hos varje myndighei som har befattning med invandrarfrågor. Jag är för egen del
även beredd alt pröva andra samrådsformer, t, ex, regelbundet återkommande
rikstäckande rådslag,

IPOK: s förslag alt de förtroendevalda inom
invandrarorganisationerna bör få ledigt från sina anställningar när de skaU
företräda sina organisationer vid överiäggningar med myndigheter o,d, är en
fråga för arbetsmarknadens parter. Problemet gäller för övrigi även för andra
folkrörelseorgani-salioner. Jag utgår från all frågan skall kunna lösas på ett
praktiskt sätt.

6,2 Statsbidrag till den centrala verksamheten vid
invandrarnas riksorganisationer

Mitt
förslag: Nuvarande stöd lill verksamhelen inom invandrarnas riksorganisationer
bör ersättas av ell nytt system för organisalionsstöd. Som statsrådet
Göransson senare kommer all föreslå bör del nuvarande stödet till tidningar på
annat språk än svenska föras samman med del bidrag som SIV fördelar lill
organisationernas centrala verksamhei. Denna samlade resurs ger
organisationerna etl ökat utrymme all själva välja sin verksamhetsinriktning
och sina arbetsformer. Stödsystemet bör vara så utformat all bidragsnivåerna
för de enskilda förbunden bättre än för närvarande ansluter lill förbundens
medlemsantal. Förslaget innebär atl en anpassning sker lill de allmänna
principerna för statligt stöd till folkrörelserna.

Utredningen: IPOK förordar en utbyggnad av det
statliga stödet till invandrarnas riksorganisationer dels genom ändriftgaf i
beslämmelserna om stöd lill ungdomsorganisationer och kvinnoorganisationer,
dels genom etl nytt syslem för stöd lill invandrarorganisalionernas centrala
verksamhet. Stödet bör vara automatiskt verkande och ulgå efler antalet
betalande medlemmar i form av ell gmndslöd och ell rörligt 3töd, De
grundläggande villkor som sedan år 1975 gäller för statsbidrag lill
invandrarorganisationer bör gälla även fortsättningsvis, IPOK föreslår följande
precisering av dessa allmänna villkor:

o
organisationen skall allmänt ta tillvara invandrares intressen på del invandrar-
och minorilelspoliliska området och bedriva verksamhei med allmän kulturell och
social inriktning, o organisationen skall hämta huvudparten av sina medlemmar
från invandrar- och minoriletsgmpper i Sverige, o organisationen skall vara
demokratiskt uppbyggd så atl varje medlem har en stadgeenlig möjlighet att
påverka besluten.

o organisationen skall vara riksomfattande med en
tilU"redsställande geo- Prop. 1985/86:98 grafisk spridning i de områden
där den invandrar- och minorilelsgmpp är bosatt som bildar organisationens
medlemsunderlag, o organisationens verksamhet skall vara huvudsakligen föriagd
lill Sverige, o organisationen skall bekosta en del av sin verksamhei genom
individuella medlemsavgifter och genom andra inkomster, o organisationen skall
kunna dokumentera sin verksamhei genom styrkta handlingar, t, ex, verksamhels-
och revisionsberättelser. Som villkor för att få automatiskt utgående stöd
föreslår IPOK dessulom att organisationen skall ha minsl 1 500 individuella
betalande medlemmar samt atl organisationen skall kunna dokumentera atl den har
haft verksam- . het under minsl två år, Grundslödel föreslås avse lön för
kanslipersonal m,m, och uppgå till mellan 0,1 och 1,0 milj, kr per år enligt
ell syslem med gmndstödsklasser som bygger på antalet medlemmar. Del rörliga
stödet föreslås uppgå till minst 10 kr per medlem och år. Förslaget innebär atl
totalkostnaden per budgetår för stödsystemet skuUe öka från nuvarande ca 4,6
milj, kr, till ca 7,5 milj, kr,

Belräffande villkoret all organisationen själv
skall svara för en del av sina kostnader anser IPOK att detta kan skärpas något
och förordar att målet bör vara atl 25 % av organisationens styrkta kostnader
skall utgöra egeninsats. Även diskrimineringsutredningen framhåller alt
egeninsatsen bör höjas,

IPOK har även föreslagit en utvidgning av del
särskilda stödet till tidningar på andra språk än svenska. För en redovisning
av förslagen i denna del far jag hänvisa till vad statsrådet Göransson senare
anför.

Remissinstanserna: lPOK:s förslag liU nytt syslem
för organisationsstöd tillstyrks av ell flertal av de remissinstanser som yttrat
sig i frågan, bl, a, SIV, slalens kulturtåd. Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO) och några kommuner. Några remissinstanser har emeUertid hafl principiella
invändningar mot förslaget. Statens ungdomsråd pekar på risken med all införa
ett nytt generelll bidragssystem, där bidrag kan ulgå lill samma medlemmar från
flera statliga myndigheter. Statskontoret avstyrker med motiveringen all
förslaget innebär att utgifterna kommer all stiga i takt med all nya
organisationer bildas och medlemsantalet ökar. En analys av utvecklingen saknas
enligt statskontoret. Bl, a, SIV, finska, jugoslaviska och turkiska
riksförbunden framhåller atl organisationerna överiag har ekonomiska problem
och tillstyrker IPOK: s förslag om en höjning av stödet. Jugoslaviska och turkiska
riksförbunden anser atl arbetet i riksorganisationerna är i samhällets Ijänsl
och hell borde finansieras av samhället,

IPOK: s förslag belräffande slödel till tidningar
på andra språk än svenska har mötts av en blandad remissopinion. Förslaget har
avvisats av bl, a, presslödsnämnden. Jag får här hänvisa lill statsrådet
Göranssons föredragning.

89

Skälen för mitt förslag: Jag har redan klargjort
atl jag anser atl invandrarorganisationerna har en viktig roU som en del av
folkrörelserna i Sverige och alt dessa organisationer även fortsättningsvis bör
få statligt stöd för sin verksamhei.

Invandrarpolitiska kommittén har föreslagit att
bestämmelserna för ung- Prop. 1985/86:98 domsorganisationernas centrala
verksamhet ändras. Jag vill här erinra om atl regeringen i 1986 års
budgetproposition (prop, 1985/86: 100, bil, 10, s, 476) har förordat ändringar
vilka i princip överensstämmer med IPOK: s förslag. Regeringen föreslår där all
lägsta medlemslal för alt få bidrag bör vara 1 500 medlemmar för
invandrarorganisalionernas del och att del bör räcka om invandrarorganisalionen
har lokalavdelningar i minsl sex av landels landstingskommuner. Regeringen har
också föreslagU all med avdelning av ungdomsorganisation bör jämställas
ungdomssektion av lokal invandrarförening. Delta förslag innebär bl, a, all
Estniska kommitténs ungdomsverksamhet även i fortsättningen kan erhålla
statsbidrag. Jag vill också erinra om alt regeringen i budgetpropositionen har
föreslagit alt Assyriska riksförbundei och Syrianska riksförbundei blir
slatsbidragsberättigade, utöver de fem riksorganisationer för invandrare som
redan är slalsbidragsberälligade ungdomsorganisationer,

Invandrarpolitiska kommittén har även föreslagit
all reglerna för statsbidrag lill kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
ändras. Jag är, efler samråd med civilministern, inte beredd all förorda en
sådan ändring i slatsbidragsbeslämmelserna som kommittén har förordat.

Vad gäller kommitténs förslag till nytt system för
statligt stöd till invandrarnas riksorganisationer och till deras tidningar
vill jag framhålla följande. Som framgår av vad jag tidigare har anfört har
remissopinionen varit splittrad. Många instanser har varit positiva, medan
andra har haft invändningar av principiell karaktär. Del gäller såväl
förslaget om stöd till organisationerna som förslagel om lidningsslöd.

Jag instämmer emellertid i IPOK: s allmänna
bedömning atl del är nödvändigl all reformera del nuvarande stödsystemet. Det
har varit i kraft i etl tiotal år. Många nya riksorganisationer har tillkommit
under denna lid samtidigt som resurserna för stöd har varit begränsade. Detta
har lett till att organisationerna i ökad utsträckning har byggt sin ekonomi på
bidrag av projektkaraktär. Därigenom har deras möjlighet att planera
inriktningen av sin verksamhei försvårats, TUl detta kommer all de nuvarande
beslämmelserna för stöd lill tidningar på andra språk än svenska har varit
svåra all tillämpa för organisationerna på grund av de naturliga skillnader som
föreligger mellan denna tidningsutgivning och annan utgivning,

Etl väsentligt syfle med del nuvarande
statsbidraget lill invandrarorganisationerna är bl, a, att underlätta för
organisationerna att bedriva en samordnande rikstäckande verksamhei genom etl
centralt kansli och genom andra centrala aktiviteter som organisationen själv
prioriterar. Detta bör även fortsättningsvis vara syftet med statsbidragen.

Jag har som en grundläggande utgångspunkt för mina
överväganden om

den fortsatta inriktningen av slödel lill invandrarorganisationer av rikska

raklär haft all stödet bör utformas i enlighel med stödet lill folkrörelserna i

övrigt. Detta innebär all statsbidragen till organisationerna, i likhet med

vad som tillämpas i fråga om folkrörelser i övrigi, bör utformas så all

organisationerna själva kan avgöra den närmare verksamhetsinriktningen

och inte genom bidragskonstmklionen bli bundna lill särskilda verksam

heter eller till vissa arbetsformer. Den grundläggande verksamhetsinrikt- 90

ningen
för invandrarorganisalionernas del hör vara att de allmänt tillvara- Prop.
1985/86:98 tar medlemmarnas/invandrarnas iniressen på del invandrarpolitiska
området samt alt de bedriver verksamhei i Sverige med allmän kulturell och
social inriktning. Med denna allmänna inriktning bör organisationerna utan
alltför detaljerade stalsbidragsföreskrifter vara fria att själva bedöma vilken
verksamhei man vill prioritera.

Jag anser vidare atl de allmänna villkor för statsbidrag
som riksdagen fastslog är 1975 bör gälla även i fortsättningen. Dessa villkor
innebär bl, a, att organisationen skall vara demokratiskt uppbyggd och all
bidrag bör utgå endast om organisationen slår för en del av kostnaderna för sin
verksamhei, IPOK har preciserat dessa och andra villkor i sju punkter som jag
nyss har redovisat. Jag ansluler mig till IPOK: s förslag i denna del och
förordar att dessa aUmänna villkor bör gälla för stödet till invandrarorganisationerna.

Jag kan emellertid inte ansluta mig lill IPOK: s
förslag lill statsbidragssystem. Som jag redan anfört har del mött kritik i
remissbehandlingen. Min utgångspunkt är, som jag tidigare nämnt, all
statsbidragssystemet utformas så all organisationerna ges möjlighet atl fritt
avgöra verksamhetsinriktningen. Jag anser samtidigt, i samråd med statsrådet
Göransson, alt allmänna nyhetstidningar på annat språk än svenska bör ges rätt
atl erhålla produktionsbidrag inom det allmänna presstödet enligt i huvudsak de
generellt verkande reglerna fördetta stöd.

Jag föreslår mol denna bakgrund att ett nytt stöd
lill invandrarorganisalionernas centrala verksamhet tillskapas genom en
sammanslagning av de resurser som invandrarverket för närvarande förfogar över
för verksamhetsbidrag lill invandrarorganisationer, merparten av del särskilda
stödet lill tidningar på andra språk än svenska som utgår via
utbildningsdepartementet saml vissa bidrag som nu utgår från invandrarverkels
anslag för avgränsade projekt. Som framgår av det följande beräknas del nya
slödel lill invandrarorganisationerna under budgetåret 1986/87 uppgå till
9650000 kr. Till projektbidragen återkommer jag i det följande.

Den av mig förordade förändringen innebär all del
särskilda slödel lill tidningar på andra språk än svenska avvecklas och alt de
resurser som därigenom frigörs i huvudsak används till det nya
organisationsstödet. Förändringen innebär vidare all sådana allmänna
nyhetstidningar, som hittills kunnat få bidrag både från del särskilda
lidningsslödet och från dagspresstödel skall ges möjligheter atl erhålla fullt
produklionsbidrag inom slödel till dagspressen. Statsrådet Göransson kommer
senare att anmäla sina förslag i denna del.

Särskilda överväganden behöver emellertid göras i
fråga om den publi-

kalionsverksamhet som sker inom invandrarföreningar som inte är riksför

bund eller inom andra lyper av sammanslutningar bland invandrare. Deras

informationsverksamhet erhåller för närvarande visst stöd från invandrar

verket enligt förordningen (1977:523) om stöd lill tidningar på andra språk

än svenska. Jag beräknar, med utgångspunkt i de senasie årens kostnader

härför, att kostnaden för delta stöd för bä 1986/87 kommer alt uppgå lill

140000 kr. Detta belopp bör tas upp under anslaget D3, Ålgärder för

invandrare, 91

Jag förordar att SIV bör svara för administrationen
av statsbidragen lill Prop. 1985/86:98 invandrarorganisationerna.

Jag övergår nu till alt närmare kommentera vissa av
de viUkor som bör gälla belräffande del nya organisationsstödet. Jag har redan
angett all jag ansluler mig till de av IPOK föreslagna gmndläggande villkoren
för organisalionsstöd.

Kravet på demokratisk uppbyggnad gäller i samtliga
statsbidragssystem för folkrörelser. Det bör tolkas så att alla medlemmar skall
ha en stadgeenlig möjlighel alt påverka de beslut som fallas inom
organisationen. Jag anser att del finns skäl all särskilt understryka atl
organisationens arbetsformer medger ett verkligt inflytande också för
ungdomsmedlemmar saml för den slora del av medlemmarna som är kvinnor. Verkliga
möjligheter lill inflytande härvidlag bidrar lUl en demokratisk fostran och
främjar en demokratisk samhällsutveckling.

Vad gäller kravet på rikstäckning vill jag framhåUa
följande. Kravet att en bidragsberälligad invandrarorganisalion skall kunna
anses vara en riksorganisation kan inte i alla delar gälla i samma omfattning
som molsvarande krav i statsbidragssystemen för övriga folkrörelser.
Invandrarnas koncentration till vissa orter eller regioner gör att någol
preciserat krav på geografisk fördelning av medlemsunderlagel inte går atl
ställa upp. Del bör därför som villkor ställas all organisationen har en
tillfredsställande geografisk spridning i de områden där den invandrargrupp är
bosatt som bildar organisationens medlemsunderlag.

Villkoret att organisationen själv svarar för en
del av sina kostnader gäller för allt folkrörelsestöd och bör naturligtvis
gälla också i fråga om invandrarorganisationerna, IPOK har övervägt faktiska
preciseringar på denna punkt. Kommittén har föreslagit atl ett visst angivet
belopp bör kunna faslslällas när del gäller den egeninsats som den enskilde
medlemmen via sin förening bidrar med tiU riksorganisationen, IPOK har även
föreslagit all 25% av organisationens kostnader skall uigöra egeninsats. Bl, a,
som en följd av min ambition all utforma slödel enligt de principer som eljesl
gäller för folkrörelseslöd anserjag all någol sådant belopp eller en sådan
procentandel inte bör faslslällas. Utvecklingen de senasie åren i fråga om
organisationernas självfinansiering har, enligt vad invandrarverket redovisat,
varit posiliv. Jag vill understryka all del är angelägel alt
invandrarorganisationerna uppnår samma självfinansieringsgrad som folkrörelserna
i övrigi och all invandrarverket i sina kontakter med organisationerna verkar
för detta. Jag vill i detla sammanhang också understryka all del av IPOK
föreslagna villkoret om god dokumentation av organisationens verksamhet och
medlemsutveckling, genom verksamhels- och revisionsberättelser, efterlevs och
alt SIV verkar för detta.

Kommittén har föreslagit alt slödel bör utgå i form
av gmndslöd och rörligt stöd. Min egen mening är alt del inte är nödvändigt alt
införa etl rörligt stöd av det slag som IPOK har föreslagit. Jag förordar i
stället ett system med enbart grundslöd som bygger på en indelning i
slödklasser efter organisationernas medlemslal. Därigenom blir det nya systemet
lätt alt administrera och överblicka för såväl SIV som för organisationerna,

I
detla sammanhang är frågan om hur antalet medlemmar beräknas och 92

hur
medlemsbegreppet definieras central. Huvudprincipen inom de övriga Prop.
1985/86:98 statsbidragssystemen för folkrörelsestöd är all man utgår från den
uppgift om antalet medlemmar som organisationens verksamhetsberättelse, styrkt
av dess revisorer, uppger. Jag anser att denna princip bör ligga till grund
även för slödel lill invandrarorganisationerna. Det grundläggande bör således
var atl slödel beräknas med utgångspunkt från antalet personer som själva
individuellt har visat all de vill tillhöra riksorganisationen, t, ex, genom
alt belala medlemsavgift till en förening som är ansluten lill organisationen.
Med tanke på ambitionen alt stimulera barn- och ungdomsverksamhet i
organisationerna finner jag del inte lämpligl all ställa upp några ålderskrav i
fråga om vilka som skall kunna inräknas i medlemsunderiagel. Även belräffande
barn- och ungdomsmedlemmar bör dock gälla att de bör fylla kravet att vara
betalande medlemmar i sin förening. Med tanke på att ändringar i
medlemsunderiagel kan förekomma över tiden vill jag förorda all del
bidragsgrundande medlemsunderiagel bör beräknas med hänsyn lill förhållandena
vid ulgången av organisationens verksamhetsår under del närmast föregående
bidragsåret. Det är angelägel att SIV bistår organisationerna med all
förbättra sin medlemsredovisning.

Det är även angelägel atl det sker en noggrann
prövning av all villkoren uppfylls innan organisationen medges rätt till
statsbidrag. Jag förordar mot denna bakgrund atl regeringen, efter förslag från
SIV årligen har att besluta om en organisalion skall vara berättigad till
statsbidrag.

Jag anser atl en utgångspunkt för del nya
stödsystemet bör vara alt i princip de riksorganisationer som idag får
statsbidrag bör kunna omfattas av del nya systemet, under förutsättning all de
uppfyller de allmänna villkoren för statsbidrag lill invandrarorganisationerna.
Jag har således utformat mitt förslag till stöd efter den medlemsstmklur som organisationerna
har idag. Denna har varit relativt stabil under senare år. En riksorganisation
som representerar färte än 1000 individuellt betalande medlemmar bör dock ej
kunna få stöd enligt det nya systemet. Jag föreslår atl stödet utgår i följande
omfattning:

Antal
medlemmar Bidrag per år

1000-
3499 250000

3500-
4499 400000

4
500- 6999 650000

7000-10999 800000

11000-14999 900000

15000-29999 1100000

30000- 1300000

Bland de riksorganisationer som idag får
verksamhetsbidrag från SIV

finns två som har invandrare från ett stort antal länder som medlemmar,

nämligen Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor

och Immigranternas Riksförbund, Jag anser att de även i fortsättningen bör

få statsbidrag, i den mån de uppfyller de allmänna kraven härför. Jag finner

del emellertid vara naturligt atl stödet till Riksförbundei Internationella

Föreningar för Invandrarkvinnor minskas med ett belopp som motsvarar

det stöd som utgår lill organisationen enligt de regler som gäller för slalsbi- 93

drag till
kvinnoorganisationer.

Med det system som jag nu har föreslagit kommer,
enligt mina beräk- Prop. 1985/86:98 ningar, var och en av del tjugotal
organisationer som idag erhåller verksamhetsbidrag, all totalt sett få större
statsbidrag än de får idag, under förutsättning alt de uppfyUer de allmänna
villkoren för bidrag och all deras medlemsantal är tiUräckligt stort.

Under
senare år har en diskussion förts om hur statens stöd lill folkrörelserna
skall kunna förenklas och samordnas, I delta syfle planeras en översyn av aUl
slatiigt folkrörelseslöd. Arbetet med en sådan översyn kommerati påbörjas i
civildepartementet under år 1986,1 samband med de förslag till förändringar som
en sådan översyn kan komma alt aktualisera är det naturligt atl även
konstruktionen av slödel lill invandrarorganisationerna kan komma atl
påverkas.

Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande av de
angivna grunderna för statsbidrag liU invandrarnas riksorganisationer,

6.3 Bidrag till avgränsade projekt

Utöver
verksamhetsbidrag lill riksförbundens centrala verksamhei beviljar SIV också
bidrag lill avgränsade projekt. Från denna anslagspost har sedan flera år
utgivits projektbidrag även till riksorganisationernas verksamhet. Medel har
också beviljats för de samverkansorgan som bildals mellan konstellationer av
riksförbund. Med de uppräkningar av bidragen lill riksförbunden som det nya
systemet leder till anserjag atl det framdeles bör vara organisationernas egen
uppgift all finansiera den samverkan som man finner behov av. Jag har därför
vid beräkningen av medelsbehovel för anslagsposten Bidrag lill avgränsade
projekt m, m, tagit hänsyn dels till all medel för samverkan mellan
riksförbunden inte längre behöver ulgå, dels lill atl de projektmedel i övrigi
som givils och som kommit lill användning i riksförbundens centrala verksamhei,
Lex, för föreningsombudsmän, inte längre behöver ulgå.

Av del jag nu har anfört följer alt delvis nya
regler måste komma atl gälla för invandrarverkels bidragsgivning lill
avgränsade projekt. Även andra skäl talar härför. Sedan år 1975 har, som
försöksverksamhet, stöd kunnat ulgå lill projekt i kommunal regi. Dessa har
givit värdefulla erfarenheter och bidragit tUl ökad samverkan mellan invandrare
och majoritetsbefolkningen. Samtidigt har del kommunala engagemanget för
invandrarfrågor ökat, bl, a, till följd av del förändrade systemet för
mottagning av asylsökande och flyktingar. Under år 1985 har dessulom
tillkommit en möjlighel för kommuner som deltar i flyktingmottagningen atl
erhålla särskUda bidrag, bl, a, för kommunall stöd lill folkrörelser som är
engagerade i flyk-tingmoltagningen. Totalt förfogar SIV under innevarande
budgetår över 8 milj, kr för särskilda bidrag lill kommunerna,

Mol denna bakgrund anserjag atl försöksverksamheten
med projektbi

drag lill kommuner med medel från denna anslagspost bör upphöra. Bidrag

bör framgent främst inriktas på samverkansprojekl och bör kunna utgå lill

invandrarorganisationer, svenska fackliga och ideella organisationer och

institutioner m, fl. Bidrag bör komma i fråga för lids- och koslnadsmässigt

klart avgränsade projekt som inte kan anses ingå i den bidragssökandes 94

ordinarie
verksamhet, SIV:s beslul i dessa ärenden bör ej kunna överklä- Prop.
1985/86:98 gas.

Jag förordar mol denna bakgrund all
anslagsposten tas upp med 1 800000 kr för budgetåret 1986/87,

Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande av de
angivna grunderna för bidrag till avgränsade projekt.

7 Statens invandrarverk

Min bedömning:
Statens invandrarverk bör ha kvar ett ansvar för samordning och bevakning av
myndigheternas ålgärder för invandrare. Verkets insatser bör dock anpassas
lill fackmyndigheternas ökade kunskaper om behovet av ålgärder och den
utveckling av åtgärderna som skett under den senaste tioårsperioden. Verkets
ambitionsnivå i fråga om bevakning och samordning bör vidare anpassas till de
krav som kommit all ställas på verket som en följd av det nya systemet för
flyklingmollagning.

Utredningarna: EnUgl diskrimineringsulredningens
mening bör SIV i förordning få ell fastlagt tillsynsansvar för all de statliga
myndigheterna inom sina ansvarsområden behandlar invandrare och medlemmar av
språkliga minoriteter likvärdigt med befolkningen i övrigi.

Remissinstanserna: Ett övervägande anlal av de
instanser som uttalat sig i frågan är negativa lill en fastlagd tillsynsroll
för SIV, De skäl som anförs härför är främst den rollkonflikt som SIV därigenom
uppges komma i bl, a, på så sätt all verkel skulle ulöva lillsyn även över sig
självt, Förslagel skuUe, enligt remissinstanserna, innebära ell avsteg från
gällande praxis om myndigheternas jämställdhet och självständighet i
förhållande lill varandra. Statskontoret och Svea hovrätt pekar på all behovel
av löpande tillsyn redan i dag är uppfyllt genom JO-ämbetet, vars granskning
även inrymmer de kommunala myndigheterna.

Även SIV är tveksamt lill att få en fastlagd
tillsynsroll och menar alt tillsynsfunktionen rimmar illa med intentionerna att
varje myndighei inom sitt ämnesområde har ansvar även för invandrarna. Man
pekar också på atl del skulle kräva en avsevärd resursförstärkning för SIV, Del
är enligt SIV lämpligare all verkel, i stället för en direkt tillsynsfunktion,
även i fortsättningen har sin nuvarande bevaknings- och samordningsroll.

Skälen för min bedömning: Liksom hittills bör SIV
ha en bevakningsroll i förhållande lill andra statliga myndigheter. Den av
diskrimineringsutredningen föreslagna förändringen med innebörd atl SIV bör få
ell fastlagt tillsynsansvar för all de statliga myndigheterna inom sina
ansvarsområden behandlar invandrare likvärdigt med befolkningen i övrigt år
enligt min mening inte motiverad. Bevaknings- och samordningsrollen har enligt
SIV:s bedömning hittills fungerat tillfredsställande. Den utveckling av
invandrarfrågorna som allmänt har sketl hos myndigheterna under den senasie
tioårsperioden talar inte heller för att SIV: s roll behöver stärkas, I

95

likhet med flertalet remissinstanser anser jag också all
del finns såväl Prop. 1985/86:98

principiella som praktiska skäl som talar mot all SIV
skall få en fastlagd

tiUsynsroll,

Invandrarverket bör således ha kvar
sill nuvarande bevaknings- och samordningsansvar i förhållande lill andra
statliga myndigheter. Jag vill nu lämna några synpunkter på SIV: s bevaknings-
och samordningsuppgifter.

Enligt sin instruktion skall SIV
bl, a, fortlöpande bevaka behovel av åtgärder för att främja invandrares
sociala och kullureUa silualion i Sverige samt efler samråd med berörda
myndigheter föreslå eller vidtaga åtgärder och verka för samordning av
åtgärderna. Verkels bevaknings-, inilierings-och samordningsarbete sker i olika
former. Med en rad myndigheter har verket kontinuerliga kontakter eller
samarbete i projektform i flera frågor, Påverkansarbetel sker också i hög grad
genom medverkan i kurser och konferenser. Vid verket finns en samordningsbyrå
som svarar för huvuddelen av detta bevaknings- och samordningsarbete. Byrån är
indelad i sektioner, som ansvarar för bevakningen av en eller flera samhällssektorer.

Invandrarverkels samordnings- och
bevakningsuppgifler har i stort varit oförändrade sedan år 1976, Sedan dess har
myndigheternas medvetande om behovel av särskilda åtgärder för invandrare
överlag ökat kraftigt och del har också skett en posiliv utveckling av
myndigheternas ålgärder för invandrare. Flera centrala myndigheter har numera
inom vissa funktioner myckel god egen "invandrarexpertis". Enligt min
mening har SIV: s initiativ- och päverkansarbete varit av slor betydelse för
denna positiva ulveckhng och del är viktigt att SIV även fortsättningsvis kan
ha möjlighel all spela en sådan roll. Ökat medvetande och ökade kunskaper i
invandrarfrågor i flertalet myndigheter innebär emellertid samtidigt att SIV:
s fortlöpande bevakning och initierande verksamhet behöver anpassas lill de
förändrade förutsättningar som råder, Behovel av anpassning kan gälla såväl arbetsformer
och organisalion som resurser.

Invandrarverket fick den 1 januari
1985 väsentligt utökade uppgifter då verket blev ansvarig myndighei för
mottagandet av flyktingar i Sverige, Det är i stor utsträckning fråga om
uppgifter som är hell nya för verket men det är också fråga om
uppföljningsarbete och initierande arbete som har nära samband med de
bevaknings- och samordningsuppgifter som verkel redan har för invandrare. De
nya uppgifterna kräver slor flexibilitet inom verkel på grund av alt arbetsbelastningen
är beroende av flyktinginvandringens storiek. Inom SIV har hittills under år
1985 en del av den personal som normalt arbetar inom samordningsbyråns
bevakningsfunklion arbetat med kommunkontakter för att få fram tillräckligt
antal mollagningsplalser för flyktingar, Kommunkontakler inom ramen för
flyklingverksamhelen kan också ge kunskaper som är värdefulla för den generella
bevakningen av ålgärder för invandrare. En fortsall samordning inom verket av
den allmänna bevakningen av åtgärder för invandrare och flyklingverksamhelen
är enligt min mening önskvärd, inte minst därför att den innebär goda
förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande.

Vid verket utreds för närvarande
frågan om hur samordningsbyrån fort

sättningsvis skall dimensioneras och organiseras för all kunna möta de nya 96

krav
som ställs på byrån. Jag är därför nu inte beredd atl lämna några mer Prop.
1985/86:98 detaljerade förslag rörande samordningsbyrån utan avseratt först ta
del av verkets kommande förslag och därefter eventuellt återkomma till regeringen
i denna fråga.

8 Forskningsfrågor

Mina
bedömningar:

-
Bland invandrarpoliliskl
angelägna forskningsområden vill jag särskilt framhålla behovel av forskning om
etniska relationer och etnisk diskriminering. Olika invandrargruppers -
särskill kvinnornas - arbetslivsförhållanden bör vidare ägnas ökad uppmärksamhet
inom forskningen. Det bör ankomma på delegationen för invandrarforskning att
utarbeta program för forskning inom dessa områden, Etl Iredje område som
förtjänar särskild uppmärksamhet är forskning om flyktingars förhållanden i
Sverige samt om det nya systemet för flyktingmottagning.

-
Centrumbildningar och liknande
tvärvetenskapliga miljöer vid universitet och högskolor, som särskill inriktat
sig på forskning om invandrare och etniska minoriteter, bör utvecklas och konsolideras,

- Del internationella och nordiska samarbetet på
migrations-forskningsområdel befrämjar den svenska utvecklingen på områdel.

Utredningsförslag m. m.: Diskrimineringsutredningen
har i sitt slutbetänkande lagil upp frågan om forskning och annat
kunskapsinhämlande. Utredningen konstaterar att forskning om etniska
relationer kommit igång sent och inte hunnit bli omfångsrik. Även om nya
möjligheter lill kunskapsuppbyggnad kommer att ges vid de instilutionsliknande
enheter av tvärvetenskaplig karaktär som på senare år har bildats vid flera
universitet är del enligt utredningen viktigt atl områdel ges ökad prioritet
vid anslagstilldelning och atl flera forskare stimuleras lill insatser.

Till angelägna forskningsuppgifter hör enligt
utredningen också de etniska minoritetsgmppernas rättsliga ställning,
uppföljning av utredningens studie av majoritetsbefolkningens attityder,
forskning om massmediernas roll i opinionsbildningen och studierom
språkkunskaper och språkbehandling som diskrimineringsgmnder.

Även av IPOK: s belänkande framgår att det finns
stora behov av ny kunskap inom flera områden.

Delegationen för invandrarforskning (DEIFO) har
våren 1985 överlämnat ell forskningsprogram till arbetsmarknadsdepartementet,
I programmet "Invandrare och etniska minoriteter - många angelägna
forskningsområden" har DEIFO pekat ul områden inom vilka del saknas
kunskaps-underiag och där del är angeläget med forskningsinsatser.

97

7
Riksdagen 1985186. I saml. Nr 98

Remissinstanserna: 1 fråga om
diskrimineringsulredningens avsnitt om Prop. 1985/86:98 forskning ullalar sig ett
femlontal remissinstanser och flertalet av dem tillstyrker utredningens
bedömning av behovel av ny kunskap på områdel. Även i yttrandena över IPOK: s
belänkande framhåller några remissinstanser behovet av forskning, DEIFO: s
forskningsprogram har inte remissbehandlats.

Skälen för mina bedömningar: Regeringen beslutade i
maj 1983 atl tillkalla en delegation (A 1983:01) för invandrarforskning.
Delegationens arbete innebär en fortsättning av de uppgifter som tidigare ålåg
expertgruppen för invandringsforskning (EIFO), inrättad år 1975, Delegationens
uppgifter är i huvudsak atl la initiativ lill forskning och all informera om
forskningens resultat, 1 delegationen ingår forskare och företrädare för
politiska partier, SIV m,fl. Samtidigt inrättades vid universitetet i Stockholm
ell centrum för invandringsforskning, lill vilket knutils bl, a, forskare från
den tidigare expertgruppen.

Som jag framhöll i den forskningspoliliska
propositionen (prop, 1983/84:107) är invandrarpolitiken ell angeläget och nytt
forskningsområde. Endast etl begränsat anlal forskare har hittills varit
engagerade inom området, DEIFO har nyligen lämnat en redovisning av genomförd
och pågående forskning inom invandrarområdel. Den visar all området är under
snabb utveckling och engagerar alll fler forskare. Ett av de större
forskningsprojekten under senare år rör invandringens långsiktseffekler (PIL),
som har genomförts med stöd främst från arbetsmarknadsdepartementet. Projektet
var knutet lill den tidigare expertgruppen för invandringsforskning och
fullföljs nu vid Centrum för invandringsforskning vid universitetet i
Stockholm, En preliminär slutredovisning av projektet har nyligen redovisats.
Delar av projektet har redan redovisats i rapportform, bl, a, en jämförelse
mellan sex europeiska länders invandrings- och invandrarpolitik,

Ell stort delprojekt inom PIL-projeklel rör den
andra generationens levnadsförhållanden. Resultaten från detta arbete är
intressanta och utgör ett viktigt underlag för den fortsatta inriktningen av
invandrarpolitiken. En iakttagelse som jag särskilt vill nämna år all
andrageneralionen i mycket hög grad tycks vara integrerad i det svenska
samhället. Forskningsresultaten visar också all skillnadema inom
andrageneralionen är myckel slora i fråga om många företeelser. Denna situation
gäller inom utbildningen och på arbetsmarknaden. Många barn till invandrare har
svårt atl hävda sig inom dessa områden, medan andra klarat sig mycket bra,

I den forskningspoliliska propositionen som lades
fram för riksdagen våren 1984 pekade jag på några forskningsområden som
föryänar särskild uppmärksamhet, DEIFO har med utgångspunkt från vad som
framhölls i propositionen utarbetat ell program för invandrarforskningen.
Programmet omfattar en bred beskrivning av olika samhällsområden inom vilka
del finns angelägna forskningsbehov. Delegationen har också prioriterat vissa
områden. Själv vill jag nämna tre forskningsområden som jag anser bör ha hög
prioritet under de närmaste åren.

Del finns ett stort behov av grundläggande forskning
om etniska relatio

ner, dvs, de ömsesidiga förhållningssätt som utvecklas mellan etniska 98

grupper inom samhällen, I anslutning härtill behövs
fördjupade kunskaper Prop. 1985/86:98 om etnisk diskriminering, särskill sådana
som tar sig institutionella former. Olika invandrargruppers
arbetslivsförhållanden är vikliga att belysa, inte minst de som avser
andrageneralionen. Arbetet är av central betydelse för flertalet människor och
påverkar i hög grad övriga livsvillkor. Jag anser del därvid vara särskilt
angeläget med forskning om de invandrade kvinnornas arbetslivssilualion, inte
minst med hånsyn lill de skillnader som finns mellan olika etniska grupper.

Inilativet alt bedriva forskning i
anslutning till reformen rörande ett lokalt mottagande av flyktingar och
asylsökande bör följas upp. Här finns flera viktiga frågeställningar.
Flyktingars framlida bosättningsmönster och boendeförhållanden är etl exempel;
relationerna mellan majoritetsbefolkningen, de redan etablerade invandrarna
och nyanlända flyktingar är etl annat. Även rena effektivitetsskäl talar för
alt en sä omfattande reform som denna bör bli föremål för forskning och
utvärdering.

Med hänsyn lagen lill
migralionsforskningens tvärvetenskapliga karaktär har vid flera universitet
och högskolor centrumbildningar eller liknande tvärvetenskapliga arrangemang
vuxit fram med särskild inriktning mol migralions- och elniciletsforskning. Vid
olika högskoleorter har olika sådana organisatoriska lösningar vuxit fram. Jag
anser atl dessa fora för forskning och utbildning är värda alll stöd och atl
deras verksamhei bör utvecklas och konsolideras. Vid Stockholms universitet
bildades år 1983 Centrum för invandringsforskning. Vid inrättandet beslöts all
verksamhelen skulle pågå i försia hand under en försöksperiod om fyra år, dvs.
Lo, m, budgetåret 1986/87, När försöksperioden närmar sig sill slut är del
väsentligt atl förfoga över ell underiag, varpå beslul kan fattas om den
fortsatta verksamhelen, dess inriktning och finansiering.

Under senare år har
invandrarkunskap blivit etl inslag inom flera utbildningslinjer, Detla har
inneburit all antalet studerande som på detta sätt kommer i kontakt med
invandrarfrågor ökar, vilket enligt min mening är mycket positivt. Delta kan
leda lill alt invandrarfrågorna också beaktas i forskningen inom ämnen där de
tidigare inte ägnats någon uppmärksamhet. Samtidigt breddas basen för
rekrytering av forskare till invandrarområdel.

Invandrarforskningen är ett område
som är väl ägnat för samarbete såväl bilateralt som multilateralt. Jag vill här
nämna atl samarbetet inom Norden vad gäller migralionsforskningen har
fördjupats under del senasie året. Samarbetet mellan Finland och Sverige inom
detta område har breddals under år 1985 i och med all ett gemensamt
arbetsprogram antagits av mig och den finske arbetskraftsministern.

Jag vill avslulningsvis nämna alt
frågor om invandrarforskning kommer att behandlas i den forskningspolitiska
proposition som regeringen planerar atl lämna lill riksdagen våren 1987,

Jag har vid mina överväganden om
forskningsfrågor samrått med statsrådet Ingvar Carisson och med chefen för
utbildningsdepartementet.

99

9
Internationella frågor

9,1 Allmänt

Prop.
1985/86:98

Min
bedömning: Sverige bör spela en aktiv roll i det internationella samarbetet på
migrationsområdet, Sverige bör låta sig vägledas av existerande internationella
normer vid utformningen av sin invandrarpolitik.

Utredningsförslag: Överensstämmer med min bedömning
(se SOU 1984:58 s, 336,340),

Remissinstanserna
har inte kommenterat förslagen.

Skälen för min bedömning: Sverige har hittills
verkat för att migralions-frågorna skall prioriteras högt i de internationella
organisationernas verksamhet saml medverkat lill en lämplig arbetsfördelning
mellan och inom organisationerna, alll efler dessas formella mandal och reella
kompelens.

På svenskt initiativ samlades inom Europarådets ram
den försia migra-lionsministerkonferensen. Likaså planerar OECD all våren 1986
genomföra en konferens på hög nivå om den framlida migralionen, Sverige
innehar för närvarande ordförandeskapet i OECD: s arbetsgrupp för migrationsfrågor.
Enligt min uppfattning bör Sverige fortsätta atl spela en aktiv roll i del
multilaterala samarbetet i syfle all främja dialogen mellan invandrings- och
ulvandringsländer. Därvid bör strävan vara atl omsätta de av riksdagen
fastlagda invandrarpolitiska målen också i internationella normer, t, ex, i den
FN-konvenlion om rättigheter för alla migrerande arbetare och deras familjer
som nu utarbetas,

I detta sammanhang vill jag anmäla atl frågan om
Sverige bör ansöka om medlemskap i Inlergovernmental Committee for Migration
(ICM) för närvarande bereds inom regeringskansliet.

9.2 Konventionsfrågor

Mitt förslag:
Sverige bör ansluta sig lill ILO-konvenlionen (nr 143) om migrerande
arbetstagare i dess helhet.

Utredningsförslag: Överensstämmer med mitt förslag
(se SOU 1984:58 s, 337-339),

Remissinstanserna:
ILO-kommitlén föreslår att synpunkler från ILO: s expertkommitté avvaktas innan
frågan om atl lyfta del svenska förbehållet mot konventionen tas upp på nytt,

ISkälen
för mitt förslag: Förutsättningarna för en svensk anslutning till
ILO-konvenlionen nr 143 har vid tre tillfällen redovisats för riksdagen (prop,
1975/76: 126, 1976/77:60 och 1981/82: 146), De ursprungligen konstaterade
eller befarade hindren mol ratifikation har successivt eliminerats.
Konventionen godkändes av riksdagen med förbehåll för del II och
ratificerades den 28 december 1982 (SÖ 1982:76), Del enda återstående

100

förmodade
hindret mot fullständigt godkännande syntes vara kravet på Prop. 1985/86:98
likabehandling i fråga om social trygghet enligt konventionens art 10,

Art. 10 i konventionen nr 143 handlar om att
utforma och genomföra en politik som syftar lill att främja och garantera
likställdhet (jämlikhet) mellan migrerande arbetstagare och den ratificerande
slalens egna medborgare. En sådan politik har Sverige antagit. Också i fråga
om genomförandel av politiken har Sverige kommit långt, Belräffande metoderna
att genomföra politiken medger konventionen slor frihei genom all de kan vara
"lämpade efler nationella förhållanden och sedvanor". Ingenting
hindrar alt politiken genomförs t, ex, genom all bilaterala överenskommelser
sluts,

ILO: s expertkommitté har slagit fasl att
omnämnandet av social trygg-hel i den citerade artikeln var avsett att bekräfta
en grundläggande princip ulan all gå in på de tekniska aspekterna av problemet.

Sedan 1975 års riktiinjer för invandrar- och
minorUelspoliliken antogs har Sverige bl. a, antagit principer för invandrares
rätt tiU folkpension vid bosättning här och slutit ett antal bilaterala
socialförsäkringskonventioner, varför en slor majoritet av i Sverige bosatta
utiändska medborgare omfattas av syslem för social trygghet, Dessulom har
Sverige år 1984 lillträtl ILO-konventionen (nr 157) om bevarande av rälligheter
inom den sociala tryggheten (prop, 1983/84:81, SfU 15, rskr 154),

Sammantagna erbjuder de vidtagna åtgärderna och
expertkommitténs tolkning av arl, 10 en tiUräcklig grund för att också det
sista påtalade hindret mol ratifikation av konventionen nr 143 skall kunna
anses undanröjt. Regeringen bör därför föreslå riksdagen all godkänna
konventionen även såvitt avser del II,

9.3 Nordiskt samarbete

Min bedömning:
Sverige bör verka för ett fördjupat nordiskt samarbete vad gäller migralions-
och invandrarfrågor.

Skälen för min bedömning: Under åren 1983 och 1984
har del nordiska samarbetet på migrationsområdet kartlagts av en särskild grupp
under svenskt ordförandeskap. Mot denna bakgmnd har Nordiska ministerrådet
under år 1985 lillkallal en särskild kontaktgrupp för del nordiska
migra-tionssamarbelet. Kontaktgruppen är knuten till Nordiska arbetsmarknadsutskottet.

Nordiska ministerrådet har efler förslag av
Nordiska rådet under år 1985 låtit kartlägga nordiska medborgares rättigheter
vid vistelse och bosättning i annal nordiskt land. Samtliga länder har
genomfört nationella kartläggningar. Den svenska rapporten är en uppföljning
av diskrimineringsulred-ninges arbete vad gäller utlänningars rättsliga
ställning. Den nordiska rapporten "Nordbors rättigheter" behandlas
vid Nordiska rådels session i mars 1986,

Del är enUgl min mening angelägel all del nordiska
samarbetet vad gäller invandrar- och migrationsfrågor fördjupas på grundval av
det arbete som har påböljats under senare år.

101

10 Hemställan Prop. 1985/86:98

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen föreslår riksdagen dels att

1, anta de av lagrådet granskade
lagförslagen med vidtagna änd

ringar,

dels alt

2,
godkänna de
riktlinjer för invandrarpolitiken som jag har förordat (avsnitt 3)

3,
godkänna de
grunder för organisalionsstöd till invandrarnas riksorganisationers centrala
verksamhei saml bidrag lill avgränsade projekt som jag har förordat (avsnitt 6)

4,
godkänna
ILO-konvenlionen (nr 143) om migrerande arbetstagare även såviti avser del II

5,
bemyndiga
regeringen att inrätta en tiänst som ombudsman mot etnisk diskriminering med
beteckningen p.

Vidare hemställer jag atl
regeringen bereder riksdagen tillfälle all la del av vad jag i övrigi har
anfört om invandrarpolitiken.

11 Anslagsfrågor för budgetåret 1986/87

Tionde huvudtiteln

D. Invandring m.m.

D 3. Åtgärder för invandrare

1984/85 Utgift 8 333 605

1985/86 Anslag 8584000

1986/87 Förslag 11590000

I prop, 1985/86:100 (bil 12 s, 161)
har regeringen föreslagit riksdagen all, i avvaktan på särskild proposition i
ämnet, lill Älgärder för invandrare för budgetåret 1986/87 beräkna ett
reservationsanslag av 8584000 kr. Jag anhåller nu all få la upp denna fråga.

Som jag tidigare har anfört bör ett
nytt stöd lill invandrarorganisalionernas centrala verksamhet tillskapas genom
sammanslagning av de resurser som invandrarverket för närvarande förfogar över
för bidrag till invandrar-och minoritetsorganisationers verksamhei och
merparten av det särskilda stödet till tidningar på andra språk än svenska som
utgår via åttonde huvudtitelns anslag G 10, Stöd lill tidningar på andra språk
ån svenska samt viss del av del anslag som invandrarverket disponerar för
bidrag till avgränsade projekt m, m. Jag beräknar de samlade resurserna för
stöd till invandrarorganisalionernas centrala verksamhet lill 9650000 kr.

Med hänvisning till vad jag
tidigare har anfört om bidrag till avgränsade

projekt beräknar jag 1 800000 kr, för detta ändamål. För bidrag lill publika-

lionsversamhel inom invandrarförening som inte är riksförbund eller inom

andra typer av sammanslutningar bland invandrare beräknar jag 140000 ..

kr.

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen Prop,
1985/86:98

all till Ålgärder för invandrare under tionde
huvudtiteln för budgetåret 1986/87 anvisa ett reservationsanslag av 11 590000
kr,

D 7. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

Nytt
anslag

1986/87
Förslag 1 653 000 kr.

Från
anslaget skall betalas kostnaderna för ombudsmannen mol etnisk diskriminering
med kansli och nämnden mot etnisk diskriminering. Det sammanlagda medelsbehovet
beräknar jag lill 1 653000 kr. Av detta belopp utgör 1 625000 kr, kostnader för
ombudsmannen mol etnisk diskriminering med kansli, varav 681 000 kr. avser
löner. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all lill Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
m.m. under tionde huvudtiteln för budgetåret 1986/87 anvisa ell förslagsanslag
av 1653000 kr,

103

Utbildningsdepartementet Prop. 1985/86:98

Utdrag
ur protokoU vid regeringssammaniräde den 13 februari 1986, Föredragande:
statsrådet Göransson

Anmälan till proposition om invandrarpolitiken 1 Inledning

Statsrådet
Gradin har i sin allmänna inledning redovisat de övergripande
ställningstaganden som ligger lill grund för förslagen om invandrarpolitiken.
Motiven för och utformningen av de invandrarpolitiska åtgärderna redovisas i
ett helhetsperspektiv. Som bakgrund till de förslag som presenteras i det
följande hänvisar jag därför lill inledningen.

Huvudtanken i den förevarande propositionen är att
statligt stöd lill invandrarverksamhel i fortsättningen bör inriktas pä
medlemsorganisationer och i mindre utsträckning gå tiU specifika verksamheter
och aktiviteter som organisationerna kan bedriva. Stödet lill organisationerna
förstärks. Förstärkningen finansieras delvis över de nu befintliga statliga
bidragen lill organisationernas olika aktiviteter.

Jag
har i denna fråga samrått med statsrådet Gradin,

2 Tidningar och tidskrifter

Under
utbildningsdepartementets huvudtitel finns uppfört ett förslagsanslag för stöd
till tidningar på andra språk än svenska (1985/86: VIII G 10,), Stödet infördes
år 1977 och motiverades med dessa tidningars betydelse för den demokratiska
processen i samhället, dvs, samma motiv som ligger till gmnd för slödel lill
dagspressen. Syftet med slödel var all skapa bättre fömtsättningar för
information, debatt och opinionsbildning bland invandrare i Sverige,

Med denna inriktning utbetalas för närvarande stöd
lill sådana tidningar för invandrare som huvudsakligen innehåller material om
svenska förhållanden. Vidare skaU en tidning eller tidskrift för att få stöd
ha sin huvudredaktion i Sverige samt ha sin huvudsakliga spridning inom
Sverige, Dessa krav syftar lill all garantera alt stöd endasl utbetalas lill
sådana tidningar som riktar sig lill invandrare i Sverige (jfr, prop.
1976/77:99 s, 57-60).

Slödel är till sin uiformning och allmänna
inriktning i allt väsentligt uppbyggt på samma sålt som stödet lill
fådagarsulgivna dagstidningar vilket utgår ur anslaget Stöd lill dagspressen
(1985/86: VIII G 6,), Ulöver ovannämnda särskilda villkor utgörs avvikelsema
genomgående av mer liberala regler vad gäller sådana faktorer som format,
upplaga och periodi-citet.

104

Iförordningen (1977:523) om stöd till tidningar på
andra språk än svens- Prop. 1985/86:98 ka finns tre slödkategorier upptagna.

Stöd lämnas till allmänna nyhetstidningar,
dvs,tidningar av dagspresskaraklär som i huvudsak innehåller nyheter och annan
information saml debatt och som kommer ul med minst 24 nummer per kalenderår.

Vidare lämnas stöd lill medlemslidskrifler,
dvs.bidrag kan lämnas lill en tidskrift som ges ul av riksorganisation för
invandrare eller för språklig minoritet som medlemsorgan för organisationen och
som kommer ut med minst fyra nummer per kalenderår.

Slutligen kan stöd lämnas i form av behovsprövat
bidrag till en tidskrift för invandrare som inte är en allmän nyhetstidning
eller en med-lemslidskrift i förordningens bemärkelse. En förutsättning för
bidrag är atl tidskriftens intäkter inte bedöms täcka kostnaderna och all
tillräckligt stöd för utgivningen inte erhålls eller kan påräknas frän annal
håll. Dessutom får, i mån av behov och tillgång på medel, ett tillägg lill
produk-lionsbidragel ges lill en publikation som utkommer på minsl två andra
språk än svenska.

För samtliga slödkategorier gäller i övrigt vissa
detaljbesiämmelser som bl, a, berör format och upplageförhållanden. Utöver stöd
i nu nämnda former kan vidare elableringsslöd lämnas under vissa förutsättningar.
Stöd vid ojämlika konkurrensförutsättningar kan också aktualiseras.

Slödel lill tidningar på andra språk än svenska
uppgår för innevarande budgetär lill totalt 5365000 kr. Stödet administreras av
statens invandrarverk.

En allmän nyhetstidning på annal språk än svenska
kan också få produklionsbidrag inom del statliga presstödet enligt reglerna i
förordningen (1981:409) om statligt stöd till dagstidningar. Ett villkor för
sådant stöd är alt tidningen uppfyller kraven för bidrag enligt förordningen om
stöd lill tidningar på andra språk än svenska och all bidraget inte medför risk
för ökad koncentration av tidningsutgivningen inom tidningens språkgrupp.

Om en tidning är berättigad till bidrag under båda
slödförordningarna skall del bidrag som lämnas enligt förordningen 1977:523
räknas av från produktionsbidraget enligt presslödsförordningen, så all
tidningen totalt får det bidragsbelopp som den har rätt lill enligt reglerna
för statligt presstöd,

Beslul om produktionsbidrag till allmän
nyhetstidning på annat språk än svenska under dagstidningsförordningen fattas
av presstödsnämnden, Sådanl bidrag lämnas som tidigare nämnis under anslaget
Stöd lill dagspressen, anslagsposten 1, Produklionsbidrag,

Vissa tidskrifter på andra språk än svenska
erhåller också kullurtid-

skriflsslöd i enUghet med reglerna i förordningen (1977:393) om statligt

stöd lill kulturtidskrifter, Detla stöd administreras av statens kulturtåd.

Vid fördelning av bidrag till invandrartidskrifter samarbetar kulturrådet

med slalens invandrarverk. Kulturrådet lämnar företrädesvis bidrag till

tidskrifter som inte är knutna till någon organisation eller förening. Invand

rarverket å sin sida ger i försia hand stöd lill lidskrifter som stöds av

föreningar, 1 detla avseende kan därför de två stödformerna sägas kom

plettera varandra, '05

3 F ö redragandens ö verv ä ganden

Prop.
1985/86:98

Mitt förslag:
Stödet till tidningar på andra språk än svenska avvecklas. Allmänna
nyhetstidningar på andra språk än svenska ges möjlighel all söka fulll
produktionsbidrag inom slödel lill dagspressen. Utöver de generella reglerna
gäller vissa särskilda bestämmelser för sådana tidningar.

Kommitténs förslag: Det särskilda stödet för icke
svenskspråkiga tidningar bör slopas och del allmänna presstödet i alla sina
former öppnas för tidningar på andra språk. Handläggningen av stödet bör
överföras till presstödsnämnden. Den särskilda möjligheten för allmänna
nyhetstidningar all få stöd för 14-dagarslidningar bör dock bestå och kravel
på abonnerad upplaga bör sältas till 1 000 exemplar i stället för huvudregelns
2000 exemplar. Produktionsbidraget bör höjas vid 5 000 exemplar i stället för
vid 10000 exemplar enligt den allmänna regeln. Övergångsbestämmelser bör
införas för atl ge 14-dagarslidningar möjligheter all klara upplage- och
prenumeralionsvillkoren. Under övergångsperioden bör invandrarverket
administrera slödel.

Även i fråga om medlemstidskrifler bör det
särskilda stödet slopas och tidskrifterna ges stöd genom presslödsnämnden inom
ramen för slödel lill organisalionslidskrifler. Medlemslidskrifler på andra
språk än svenska bör dock även fortsättningsvis erhålla ett högre exemplarslöd.
Stöd bör även kunna lämnas lill tidskrifter som ges ul på invandrarspråk av
andra organisationer ån invandrarorganisationer, t. ex, fackföreningar,
politiska partier och religiösa samfund,

Belräffande gällande särskilda regler om innehåll,
spridning m,m, bör inte någol preciserat krav ställas på invandrartidningarnas
innehåll. Kravet atl en tidning bör ha sin huvudsakliga spridning i Sverige bör
formuleras så all högsl 10% av den slödberälligade upplagan får spridas
utomlands. Den tillåtna annonsandelen i en medlemslidskrift bör höjas från nu
gällande 25% till 50% i överensstämmelse med vad som gäller för tidskrifter
inom organisalionslidskriflsstödel.

Förslagen beräknas kosta 4,35 milj, kr, och bör
finansieras genom nedläggning av del särskilda tidningsstödet. Resterande 1
milj,kr, bör få disponeras av invandrarverket för stöd lill udda tidskrifter
saml för stöd till närradioverksamhel och annan medieverksamhet för invandrare.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som
uttalat sig om kommitténs förslag i denna del tillstyrker etl flertal
förslaget all del allmänna presstödet bör öppnas för invandrartidningar, Lex,
slalens kulturråd, statens ungdomsråd, statens invandrarverk,
riksrevisionsverket, Göteborgs kommun. Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges frikyrkoråd.
Svenska fournalistförbundet (SJF) saml de invandrarorganisationer som yttrat
sig i frågan, TCO och SJF anser dock all liden inte är mogen all överföra
handläggningen av stödet till presslödsnämnden, Samma instanser tillstyrker -
i varierande grad och med delaljskillnader - kommitténs förslag om
regellälinader på vissa särskilda punkter.

106

Statskontoret anser att finansiering av sådana
medlemstidningar som Prop. 1985/86:98 inte kan få lidskriflsslöd bör klaras
inom del stöd som slår till resp, riksorganisations förfogande,
Presslödsnämnden noterar atl kommitténs förslag grundar sig på fortsalla
jämlikhelsslrävanden. Förslagen är dock inte mer konsekventa än alt kommittén
samtidigt föreslår en rad villkor som på ett positivt sätt särbehandlar
tidningar och tidskrifter på andra språk, Ell invandrarpoliliskl motiverat stöd
bör enligt nämnden regleras och administreras i särskild ordning och inte
inordnas i ell presstöd som ulformals från presspolitiska utgångspunkter.

Skälen för mitt förslag: Stödet till tidningar på
andra språk än svenska går till utgivning av tidningar och tidskrifter för
invandrare. Som jag nämnt i det föregående föreslås de statliga åtgärderna i
fortsättningen i större utsträckning inriktas på invandrares
medlemsorganisationer och mindre på olika, enskilda verksamheter för
invandrare.

Mot denna bakgrund anser jag att del särskilda
lidningsslödet bör avvecklas. Del bör ankomma på resp, invandrarorganisalion
all avgöra hur statsbidraget bör fördelas på olika ändamål inom den lolala
verksamhelen. De bidragsmedel som hitliUs avsett stöd till tidningar på andra
språk än svenska bör i huvudsak användas för finansieringen av den föreslagna
nya stödmodellen.

Den av mig förordade avvecklingen av det särskilda
tidningsslödel är således ett led i en nyordning där tonvikten läggs på
invandrares medlemsorganisationer, IPOK: s förslag i sammanhanget utgår från
delvis andra fömtsättningar. Förslagen syftar till ålgärder inom en avgränsad
verksamhet, nämligen utgivning av tidningar och tidskrifter för invandrare.
Mot denna bakgrund finner jag del mindre befogal atl närmare behandla kommitténs
förslag lill ändrad uiformning av de olika stödordningarna.

Vissa skäl talar dock enligt min mening för att etl
särskill stöd även fortsättningsvis bör lämnas till sådana publikationer som
har en mer speciell ställning vad gäller utgivningens karaktär eller
organisationsanknytning.

Som jag nämnt i del föregående kan en allmän
nyhetstidning på annal språk än svenska få produklionsbidrag inom del allmänna
dagspresstödel, förutsatt att angivna villkor uppfylls. En tidning som
uppfyller press-stödskraven rörande abonnerad upplaga, periodicilel m, m,
representerar ell ekonomiskt åtagande som är myckel omfattande i förhållande
till vad som normalt gäller för invandrarorganisalioners tidningsutgivning.

En allmän nyhetstidning riktar sig vidare till en
störte krets än andra, organisationsutgivna publikationer. Den har en bredare
inriktning och täcker etl stort informationsområde. Den svarar enligt
presstödsförordningens definition för reguljär nyhetsförmedling och/eller
allmän politisk opinionsbildning. Dessa förhållanden belyser den allmänna
nyhetstidningens särskilda betydelse för den demokratiska processen.

Av dessa skäl anserjag att allmänna nyhetstidningar
på andra språk än svenska även i fortsättningen bör kunna få slatiigt stöd. Det
sker lämpligen genom atl de ges rätl till fulll produklionsbidrag inom
dagspresstödel enligt

reglema för detla stöd,

107

Utöver de allmänna reglerna bör dock enligt min
mening vissa särskilda Prop. 1985/86:98 viUkor även fortsättningsvis gälla för
dessa tidningar. Särskilda regler har tillämpats på allmänna nyhetstidningar på
andra språk än svenska sedan lidningsslödet infördes år 1977, Motivet för dessa
regler är atl garantera all stöd endasl utgår till sådana tidningar som riktar
sig lill invandrare i Sverige, Reglerna tjänar stödels huvudsyfte, nämligen atl
skapa båttre fömtsättningar för information, debatt och opinionsbildning bland
invandrare i Sverige,

För alt komma i fråga för produklionsbidrag bör
således tidningens text i huvudsak vara skriven på annat språk än svenska.
Tidningen bör vända sig till invandrare och språkliga minoriteter i Sverige,
Tidningen bör ha sin huvudredaktion i Sverige och minsl 90% av upplagan bör
vara spridd i Sverige, Slutiigen bör tidningen till övervägande del innehålla
nyheter och annan information saml debatt om förhållanden i Sverige,

Förslaget att låta allmänna nyhetstidningar på
andra språk än svenska söka stöd ur del allmänna presstödet innebär atl
ansökningar om bidrag från sådana tidningar kommer atl behandlas i samma
ordning som ansökningar från svenskspråkiga dagstidningar, Förslagel medför
all de statliga stödåtgärderna för aUmänna nyhetstidningar samordnas och
förenklas och innebär därmed en ökad likställighet mellan olika lyper av
dagstidningar.

Jag föreslår atl stödet liU dagspressen höjs för
all lämna utrymme för fulll produktionsbidrag även till aUmänna nyhetstidningar
på andra språk än svenska. Jag beräknar ell medelsbehov för ändamålet på
sammanlagt 1,3 milj, kr, för budgetåret 1986/87,

I övrigi vill jag anföra följande, IPOK har bl, a,
föreslagit all invandrares medlemslidskrifler bör inordnas i stödet lill
organisalionslidskrifler. Regeringen har i budgetpropositionen 1986 (prop,
1985/86:100 bil, 10) föreslagit att detla stöd avvecklas, I anslutning till
förslagel har regeringen förordat atl slödel lill kuUurtidskrifler höjs med 7
milj, kr, för att bereda plals även för vissa organisationslidskrifter inom
stödet.

Som jag nämnt i del föregående får även
invandrartidskrifter kullurtid-skriflsstöd. En ökad bidragsram lämnar större
möjligheter för statligt bidrag till sådana tidskrifter som kulturrådet
bedömer vara i behov av stöd och som uppfyUer angivna slödvillkor,

IPOK har också föreslagit atl invandrarverket får
disponera 1 milj, kr, för stöd till särskilda tidskrifter, som inte kan få
bidrag ur befintliga tidnings- och tidskrU'tsslöd, och till annan
medieverksamhet. Medlen beräknas av IPOK under en post för information till
invandrare samt till mediestöd.

Jag vill i detla sammanhang nämna atl statsrådet
Gradin i det föregående bl, a, har föreslagit en fortsatt möjlighel lill
slatiigt stöd för vissa särskilda former av publikalionsverksamhet för
invandrare. Genom förslaget förstärks fömtsättningarna för en effektiv
information om och bland invandrare.

108

4
Hemställan Pp. 1985/86:98

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen all

1, godkänna vad jag förordat i fråga om
stödet lill tidningar på

andra språk än svenska,

2,
godkänna de av mig förordade
ändringarna i grunderna för stöd till dagspressen,

3,
liU Stöd liU dagspressen under
åttonde huvudtiteln för budgetåret 1986/87, ulöver vad som har föreslagils i
prop, 1985/86:100 bU, 10, anvisa etl förslagsanslag av 1 300000 kr.

109

Justitiedepartementet pp- 185/86:98

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13
februari 1986 Föredragande: statsrådet Wickbom

Anmälan till proposition om invandrarpolitiken 1 Inledning

Kampen mot diskriminering av invandrare och annan etnisk
särbehandling måsle föras på många olika sätt. Ett av dessa är lagstiftning.

Statsrådet Gradin har tidigare
översiktligt redogjort för hur man med lagstiftningens hjälp skall kunna
molverka diskriminering på etnisk grund. Hon har också nämnt atl jag återkommer
liU frågor med anknytning lill brottet olaga diskriminering i 16 kap, 9 §
brottsbalken (BrB),

Diskrimineringsulredningen
(sårskild utredare f, d, generaldirektören Kjell Öberg) lämnade pä sommaren
1984 över delbelänkandet (Ds A 1984:7) Om olaga diskriminering. Betänkandet
innehåller bl, a, förslag till ändringar i brottsbalkens bestämmelse om olaga
diskriminering och i skadeståndslagen (1972:207), Betänkandet har
remissbehandlats. Utredningens sammanfattning och lagförslag saml en
sammanställning av remisssvaren bör fogas lill propositionen som bilagorna 8,
8 A och 11. I en skrivelse till arbelsmarknadsdepartemenlel i november 1984
föreslog utredningen ytteriigare en ändring i straffbestämmelsen om olaga
diskriminering. Även skrivelsen har remissbehandlats. Skrivelsen bör som
bilaga 9 fogas tUl propositionen. En sammanställning över remissvaren över skrivelsen
finns intagna i propositionens bilaga 11,

Regeringen beslutade den 23 januari
1986 all inhämta lagrådets yttrande över förslag lill ändring i brottsbalken
m,m. Förslagen hade upprättats i justitiedepartementet på grundval av
diskrimineringsutredningens ovan redovisade belänkande och skrivelse. De
lagförslag som remitterats tiU lagrådet bör fogas tiU propositionen som bilaga
15 .

Lagrådel har i sitt yttrande, som
bör fogas till propositionen som bUaga 16, inte haft någon erinran mot de
föreslagna lagändringarna, I etl avseende har lagrådel emellertid förordat alt
förslagel kompletteras (se avsnitt 2,1,3),

Jag kommer här all la upp de nu
berörda lagförslagen. Några andra frågor som berörts av utredningen i
betänkandet har redan behandlats av statsrådet Gradin (avsnitt 4; hår avses
frågor om SIV: s roll och om information lill invandrare och svenskar). De
förslag i betänkandet som i övrigi rör rättsväsendet lar sikte på mindre
ändringar i rutinerna som inte påkallar någol ställningstagande av
slalsmaklerna. Jag skall emellertid i del följande någol beröra även dessa
frågor.

110

I fråga om gällande rätl och utredningens
karlläggning av tillämpningen Prop. 1985/86:98 av den lämnar jag
översiktliga uppgifter i del följande, I huvudsak får jag dock hänvisa lill
betänkandet och skrivelsen. Delsamma gäller i fråga om de närmare överväganden
som redovisas där.

2 Allmän motivering 2.1 Olaga diskriminering

2.1.1
Allmänt

Gällande
rätt

I
brottsbalken (BrB) finns två bestämmelser som direkt lar sikte på särbehandling
på etnisk grund.

Enligt 16 kap, 8 § BrB skall den som offentligen
eller eljest i uttalande eller annat meddelande som sprids bland allmänheten
hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av
personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung
eller trosbekännelse dömas för hels mol folkgrupp . Straffet är fängelse i
högsl två år eller, om brottet är ringa, böter. Brottet hets mol folkgrupp
finns också medtaget i tryckfrihetsförordningens uppräkning av
iryckfrihetsbrott (7 kap, 4 § 8),

Den aUmänna straffbestämmelsen om hels mol folkgmpp
tillkom år 1948, Den ändrades när brottsbalken infördes år 1965 och därefter år
1971 i samband med all Sverige tillträdde FN: s rasdiskrimineringskonvenlion.
Sin nuvarande lydelse fick beslämmelsen år 1982 efler ändringsförslag av
diskrimineringsulredningen (prop, 1981/82:58, JuU 41, rskr 222, KU 24, rskr
221, KU 1982/83: 1, rskr 1), I enlighel med önskemål som riksdagen uttalade i
1982 års lagstiftningsärende har frågan om utformningen av straffbestämmelsen
därefter på nytt övervägts av yltrandefrihetsulredningen, I sitt
huvudbetänkande (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten (s, 191) förordar
utredningen en viss ändring i beslämmelserna om hels mot folkgrupp. Vidare bör
nämnas att diskrimineringsulredningen i slutbelänkandet (SOU 1984:55) I rätl
riktning har återkommit lill brottsbalksbesläm-melsen rörande hels mol
folkgrupp. Utredningen föreslår där ell tillägg lill paragrafen som innebär atl
man straffbelägger bildande av eller deltagande i organisationer vars
verksamhet främjar eller uppmanar lill förföljelse på etnisk grund.

Del är min avsikt atl aktualisera frågan om
utformningen av broltsbeskrivningen avseende hels mol folkgrupp i samband med
den vidare beredningen av yilrandefrihetsulredningens belänkande. Jag tar
därför inte upp den frågan nu.

Den andra beslämmelsen i brottsbalken som
straffbelägger diskriminering på etnisk grund är föreskriften om olaga
diskriminering . Straffbestämmelsen, som är intagen i 16 kap, 9 § BrB, lyder:

Näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar nägon
på gmnd av

hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse

genom alt icke gå honom lill hända på de villkor näringsidkaren i sin 111

verksamhet
tillämpar i förhållande till andra, dömes för olaga diskrimine- Prop.
1985/86:98 ring lill böler eller fängelse i högsl sex månader.

Vad i försia stycket sägs om näringsidkare äger
molsvarande lillämpning på den som är anställd i näringsverksamhet och annan
som handlar på näringsidkares vägnar saml på den som är anställd i allmän
tiänst, vari han har atl gå allmänheten lill hända.

För olaga diskriminering dömes även anordnare av
allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan
anordnare, om han diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella
eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom alt vägra honom tillträde
lill sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

Straffbestämmelsen
infördes år 1971 när Sverige anslöt sig till rasdiskri-mineringskonvenlionen
(prop, 1970:87, ILU 41, rskr 261), Sveriges anslutning lill denna konvention
(texten finns intagen bl, a, i Ds A 1984:7 bilaga 2) föregicks av att en
särskild kommitté undersökte vilka krav på svensk lagstiftning mol rasdiskriminering
som konventionen ställde. På grundval av kommitténs betänkande (SOU 1968:68)
Lagstiftning mot rasdiskriminering beslutades dels, som förut berörts,
ändringar i beslämmelserna om hels mol folkgrupp, dels införandet i
brottsbalken av straffbestämmelsen om olaga diskriminering (ursprungligen i 16
kap, 8 a §, numera i 16kap, 9§),

Rällslillämpningen

Diskrimineringsulredningen
har undersökt handläggningen inom rättsväsendet av - i princip - alla
anmälningar som under liden den 1 januari 1973 — den 1 september 1983 har
kommit in lill polisen och där registrerats med hels mol folkgrupp eller olaga
diskriminering som huvudbroll. Del totala antalet sådana anmälningar var 385,
varav 133 gällde olaga diskriminering.

Utredningen har bl, a, konstaterat atl av
anmälningarna rörande olaga diskriminering endasl åtta fall lett lill åtal. Av
de 133 anmälningarna har 85 fall av polisen redovisats för åklagare som i sin
lur beslutat all inte väcka åtal i 77 av dessa fall. De siffror som gäller hets
mot folkgmpp företer en liknande bild,

Mol bakgrund av sin karlläggning kritiserar
utredningen polis och åklagare på flera punkter.

Mot polisens handläggning riktas främst den
anmärkningen all polismyndigheterna i belydande utsträckning har avskrivit
ärendena angående de aktuella brotten i stället för atl överiåla ledningen av
förundersökningen på åklagarmyndigheterna, när så enligt utredningens mening
borde ha skett. Enligt 23 kap, 3 § försia slyckel rättegångsbalken skall
nämligen ledningen av en förundersökning, som inletts av en polismyndighet,
överläs av åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet bl, a,
i del fallet atl saken inte år av enkel beskaffenhel. Utredningen framhåller
ocksä som sin uppfattning all handläggningsliderna hos polisen är långa.

Utredningens kritik mot åklagarna gäller främst
resultatet av åklagarnas

ätalsprövning, 1 ett antal beskrivna fall (betänkandet s, 98—107) anser .,j

utredningen
all åklagarens beslul all avskriva ärendet och alltså inte väcka Prop,
1985/86:98 åtal har varit felaktigt.

Vid remissbehandlingen har utredningens
karlläggning av rättstillämpningen lagils upp främst av berörda instanser inom
rättsväsendet. Rikspolisstyrelsen vitsordar all polismyndigheter ej bör falla
beslul om all lägga ned påbörjade förundersökningar på den grunden all en viss
handling inte bedöms utgöra brott eller med hänvisning till att etl brott inte
är styrkt, I övriga frågor har utredningens slutsatser av sin karlläggning
utsatts för stark kritik. Riksåklagaren har låtit göra en egen genomgång av de
mål i vilka utredningen riklat särskild kritik mol åklagarnas beslut. Han anför
att genomgången ger vid handen atl det visserligen kan finnas utrymme för annan
bedömning än den som kommit till ullryck i någol av fallen men också att
kritiken i långa stycken skjuter över målel.

För egen del har jag med inlresse lagil del av
utredningens kartläggning. Den visar atl antalet anmälningar är få och alt
antalet fall som går vidare till domslol är ännu myckel färre. Vidare ger den
uppslag lill tänkbara ändringar både vad gäller lagstiftningens uiformning och
i fråga om handläggningsrutiner.

Innan jag går över lill alt behandla de olika
lagförslag som utredningen lägger fram vill jag kort beröra utredningens kritik
mol polis och åklagare.

Huvudpunkten i utredningens kritik mot polisen är
att polisen sägs i en inte obetydlig omfattning felaktigt ha avskrivit ärenden
angående hets mot folkgmpp och olaga diskriminering i stället för att redovisa
dem för åklagare. Av utredningens redovisning framgår emellertid all
avskrivningsbeslulel i de flesta fallen (138 av 184) har fattals i form av
beslul alt inte inleda förundersökning. Om en polismyndighet, när den har atl
avgöra om förundersökning skall inledas, finner all en anmäld gärning inte är
brottslig, gäller ingen skyldighel all redovisa ärendet för åklagare före ell
avskrivningsbeslul, I överensstämmelse med vad rikspolisstyrelsen har angett i
sitt remissyttrande synes det däremol som regel inte ankomma på polisen ulan på
åklagare all besluta om atl lägga ned en påbörjad förundersökning med
hänvisning till att den aktuella gärningen inte bedöms som brottslig eller inte
anses vara tillräckligt bevisad (jfr även justitieombudsmannen -JO: s -
ämbelsberättelse 1982/83 s, 104),

Liksom utredningen vUl jag också gäma understryka
viklen av atl handläggningstiderna i de aktuella ärendena inte blir för långa
hos polisen. Det bör emellertid nämnas atl JO i sitt remissvar avgetl omdömet
alt handläggningstiderna i dessa ärenden enligt hans mening är överraskande
korta.

Såvitt gäller utredningens kritik mol åklagarna för
felbedömningar har riksåklagaren som nämnts efter en genomgång av de aktuella
ärendena funnit att kritiken skjuter över målel. Därvid har riksåklagaren bl,
a, framhållit atl utredningen ofta synes ha bortsett från processuella regler,
Lex, atl åtal inte kan väckas om tillräcklig bevisning saknas.

Sammanfattningsvis har jag svårt all se all del
tillgängliga materialet ger

underlag för någon mer allvarlig kritik mot handläggningen av ärenden

rörande etnisk diskriminering hos polis och åklagare. Jag vill emellertid

framhålla all ärenden om etnisk diskriminering ofta är känsliga och svåra

atl bedöma ur flera aspekter. Del kan därför vid prioriteringen av polisens 113

8 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 98

arbete
finnas en risk för att de bUr styvmoderiigt behandlade. Delta skulle Prop.
1985/86:98 givetvis inte vara godtagbart. Jag anser mig kunna utgå från alt så
inte kommer alt ske men kommer ändå all följa utvecklingen noga.

2.1.2
Det straffbara området (diskriminering i allmän tjänst)

Mitt förslag: Den
som år anställd i allmän tjänsl skall omfattas av straffbestämmelsen om olaga
diskriminering inte bara när del — som för närvarande — är fråga om sådan
Ijänsl i vilken denne har alt gå allmänheten lill hända. Avsikten med denna
utvidgning av del straffbelagda områdel är alt någon omotiverad skillnad i
ansvarshänseende inte skall råda mellan olika grupper av anställda i allmän
tiänst.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit
att orden "vari han har all gå allmänheten lill hända" byts ut mol
"när han går allmänheten lill hända", I sak överensstämmer det
förslaget väsentligen med mitt.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är
positiva lill förslagel i sak. Några anser atl den föreslagna lagtexten bör
justeras.

Skälen för mitt förslag: Brottet olaga
diskriminering i 16 kap, 9 § BrB kan begås av olika grupper av personer. Genom
försia styckel straffbeläggs atl en näringsidkare diskriminerar någon på etnisk
grund genom alt inte gå honom till hända på de villkor näringsidkaren i sin
verksamhet tillämpar i förhållande till andra. Enligt andra slyckel skall
molsvarande gälla den som är anställd i näringsverksamhet eller som annars
handlar på en näringsidkares vägnar. Vidare skall enligt andra slyckel
molsvarande gälla även den som är anställd i en sådan allmän Ijänsl, vari han
har alt gå allmänheten till banda, I tredje slyckel slutligen finns
bestämmelser om diskriminerande handlande från dem som anordnar allmänna sammankomster
eller offentiiga tillslällningar eller medhjälpare lill sådana anordnare,

Alla som är anställda i allmän Ijänsl träffas
alltså inte av slraffbudel. Detta är tillämpligt bara i den mån den anställde i
sin tiänsleulövning har alt på någol sätt gå allmänheten eller särskilda
personkategorier till banda, Beslämmelsen gäller tillhandahållande av tjänster
både av det slag som också näringsidkare erbjuder, exempelvis sjukvård, och av
den arl som endasl finns i allmän verksamhet, Lex, olika former av service inom
socialtjänsten eller vid domstolar. Del straffbara området är begränsat till
själva tjänsteutövningen. Avsikten med denna begränsning är atl interna
mellanhavanden i företag eller inrättningar, exempelvis sådana som rör
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, inte skall omfattas av
beslämmelsen (prop, 1970:87 s, 39 och 76),

Enligt diskrimineringsulredningen måsle del
betraktas som osäkert vilka offentligt anställda som kan freda sig mol
anklagelser om olaga diskriminering genom all hävda alt de i sin
tjänsteutövning inte har alt gå aUmänheten till hända, I den mån kontakter
uppstår mellan invandrare och offentligt

114

anställda
som inte har sådana uppgifter bör enligt utredningen ändå del Prop. 1985/86:98
kravel kunna ställas att de anställda inte skall diskriminera. Utredningen
nämner som exempel all en tjänsteman inte bör få vägra lämna en upplysning
lill en person endasl på grund av dennes etniska tillhörighet. För alt man
skall nå det åsyftade resultatet föreslår utredningen alt uttrycket "vari
han har att gå allmänheten lill hända" ersätts med "när han går
allmänheten lill hända".

För egen del vill jag framhåUa atl de som år
anställda i allmän tjänst enligt 15 kap, 4 § sekretesslagen (1980:100) i regel
är skyldiga alt gå enskilda till hända genom att lämna uppgifter ur allmänna
handlingar som förvaras hos myndigheien. Även av andra bestämmelser i
sekretesslagen (15 kap, 10-12 §§) och i andra författningar, t, ex,
förordningen (1980:900) om statliga myndigheters serviceskyldighel, framgår
skyldigheten för de offentligt anställda atl gå allmänheten lill hända genom
all lämna upplysningar och på annal sätt. Jag avser all senare i dag föreslå
regeringen alt framlägga en proposition med förslag till ny förvaltningslag i
vilken jag har ingående behandlat frågan om myndigheternas serviceskyldighel
och hur denna skall komma till ett ännu tydligare ullryck i lag.

Om man mol denna bakgmnd ser saken så all del
föreligger en generell skyldighel för offenlligansiällda alt gå allmänheten
lill hända, skulle en ändring enligt diskrimineringsulredningens förslag kunna
synas överflödig. Även den nuvarande bestämningen av paragrafens räckvidd i
aktuellt hänseende skulle i så fall kunna avvaras. Del är emellertid all märka
alt i de bestämmelser jag nämnt skyldigheten atl på olika säll hjälpa allmänheten
åläggs myndigheten som sådan, inte enskilda tjänstemän. På gmnd av den interna
arbetsfördelning som kan gälla år det naturligtvis ofta så att vissa tjänstemän
kan sägas ha alt gå allmänheten till hända, medan andra inte kan anses ha detta
som någon egentiig uppgift, Särskill när del gäller den mera allmänt håUna
förpliktelsen atl ge aUmänheten service i form av upplysningar kan gränsen i
detla hänseende mellan olika gmpper av anställda vara oklar.

Det nu sagda är ett skäl att utvidga
broltsbeskrivningen till att generellt gälla fall då den som innehar allmän
tjänsl på gmnd av någons ras, hudfärg eller liknande omständighet inte går
denne till hända på samma villkor som tjänstemannen tillämpar gentemot andra
och detla oavsett om tjänstemannen varit skyldig alt lämna service eller inte.
Jag delar nämligen självfallel utredningens ståndpunkt atl del i alla
situationer får anses hell oacceptabelt om en offentlig tiänsteman i sin
tjänsteutövning diskriminerar olika enskilda på etnisk grund.

Ett ytteriigare skäl för atl justera bestämmelsen i
den riktning utredning

en föreslår är alt enligt dennas undersökningar (se Lex, slutbelänkandet

SOU 1984:55 I rätt riktning, kap, 2) den diskriminering som invandrare

anser vara den mest påtagliga är den som uppfattas äga rum från myndig

heters sida. En justering i straffbestämmelsen om olaga diskriminering kan

mol denna bakgrund fylla en funktion genom att markera att diskrimine

ring på etnisk grund år generelll otillåten för alla som i allmän tjänst går

enskilda till hända. Jag ansluler mig alltså till utredningens förslag all

kriminaliseringen bör la sikte på de anställda i aUmän tjänsl som faktiskt ' '5

går
allmänheten till hända och alltså inte bara på dem som kan sägas ha detla som
en egentlig arbetsuppgift.

Enligt
min mening bör dock ändringen i lagtexten göras på ell annal sätt än
utredningen har förordat. Den straffbara handlingen beskrivs f, n, som
"atl inte gå någon till hända" på de villkor som lillämpas i
förhållande lill andra, dvs, en underiåtenhet. Enligt förarbetena (prop,
1970:87 s, 39) kan en sådan underlåtenhet manifestera sig på olika sätt. Den
kan komma lill uttryck genom "uttalande, åtbörd, våldshandling eller annat
positivt förfarande", varigenom den drabbade inte får den vara, Ijänsl
etc, som han önskar. Men underlåtenheten kan också ådagaläggas genom
passivitet.

Om
man vill slopa den begränsning som andra styckets bisats medför och samtidigt
vill undvika en lagtext som utesluter ansvar vid ren passivitet, bör man
enligt min mening låta bisatsen hell ulgå, ResuUalel blir då, när man släUer
samman försia och andra styckena, all diskrimineringsför-budet kommer all gälla
den som är anställd i allmän ijänsl och i tjänsten diskriminerar någon på grund
av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse
genom atl inte gå honom till hända på de villkor den anställde i tiänsten
tillämpar i förhållande lill andra. Jag förordar denna lösning.

Prop.
1985/86:98

2.1.3
Det straffbara området (diskriminering i "allmänt uppdrag")

Mitt förslag:
Kretsen av personer som kan begå brottet olaga diskriminering utvidgas lill
all omfatta även den som innehar allmänt uppdrag.

Utredningens
förslag: I sin särskilda skrivelse har utredningen förordat alt även politiskt
förtroendevalda skall vara underkastade ansvar för olaga diskriminering, om de
diskriminerar när de går allmänheten till hända.

Remissinstanserna:
Förslaget har i allt väsentligt fått ett positivt mottagande, Justitiekanslern
(JK) och kammartätten i Jönköping avstyrker dock förslaget med hänvisning till
bl, a, all de förtroendevalda bör handla under politiskt, inte straffrättsligt
ansvar.

Skälen
för mitt förslag: Av redogörelsen i del närmast föregående avsnittet har
framgått vilka grupper av personer som kan göra sig skyldiga lill brottet olaga
diskriminering. Av personer inom den offentliga verksamhelen kan bara den som
är "anställd" i allmän tiänst begå ett sådant brott, däremot inte den
som har någon form av offentligt uppdrag.

Den
nämnda skillnaden har uppmärksammats av diskrimineringsulredningen när
utredningen behandlat några fall av ifrågasatt diskriminering på
bostadsmarknaden. Likartat handlande bedöms här rättsligt på skilda sätt
beroende på vem som svarat för de diskriminerande åtgärderna.

Den
näringsidkare som ägnar sig åt alt hyra ul bosläder men som vägrar alt hyra ul
till en person på grund av dennes etniska tillhörighet gör sig skyldig till
olaga diskriminering (jfr rättsfallet NJA 1979 s, 657, som gällde
styrelseledamöter i en bostadsrättsförening). På molsvarande sätt torde

116

också
en tjänsteman på en kommunal bostadsförmedling som av angiven Prop.
1985/86:98 orsak vägrar atl anvisa någon en bostad göra sig skyldig till olaga
diskriminering. Om däremol samma beslul skulle fattas av en kommunal
boslads-förmedlingsnämnd, skulle detta förfarande inte vara straffbart,
eftersom nämndens ledamöler inte är "anställda" i allmän tiänst,

Diskrimineringsulredningen anser atl del inte är
godtagbart all en och samma handling är straffbar när den begås av en
tjänsteman men straffri när den begås av en förtroendevald politiker.
Utredningen föreslår därför alt straffbestämmelsen ändras så att olaga
diskriminering kan begås inte bara av den som är anställd i allmän ijänsl utan
även av den som "innehar allmänt uppdrag",

I lagrådsremissen redovisade jag en annan bedömning
än utredningen. Jag underströk där att jag naturligtvis delade utredningens
värdering all ett handlande från exempelvis en kommunal
bostadsförmedlingsnämnds sida som strider mot de värderingar som ligger till
gmnd för diskrimineringsförbudet inte är godtagbart. När del gäller beslul av
politiska organ ansåg jag all den principiella utgångspunkten dock måsle vara
all ledamölerna fattar besluten under poUliskl, inte straffrättsligt ansvar.
Del kunde visserligen finnas anledning all mera genereUt kartlägga behovel av
ålgärder för all stärka respekten för rättsordningens begränsningar av
kommunernas principiella frihet att besluta i sina egna angelägenheter. Jag
hänvisade också till atl chefen för civildepartementet inom kort avser all
anmäla frågan om all ge en särskUd utredare ell uppdrag av denna innebörd.
Vissa frågor med anknytning lill den antydda problemaliken lorde också komma
upp i anslutning lill riksdagens behandling av JO-ulredningens belänkande (SOU
1985:26) JO-ämbelet, Jag ansåg mol denna bakgrund alt man inte i del nu
aktuella lagstiftningsärendet lämpligen borde la upp frågan om all införa någon
ny straffbestämmelse som mer eller mindre direkt lar sikte på beslul som fattas
av politiskt valda instanser.

Jag erinrade vidare i sammanhanget om att ett
beslut av en kommunal nämnd av den innebörd diskrimineringsulredningen angett
som utredningen själv påpekat lorde kunna överklagas genom kommunalbesvär och
ändras med hänvisning lill all det vilar på orättvis grund (7 kap, 1 § försia
stycket 5 och 2 § kommunallagen, 1977:179, och 1 kap, 9 § regeringsformen).
Ytterligare påpekade jag atl de förtroendevalda i kommunerna -med undanlag för
ledamöler i beslutande församlingar som exempelvis kommunfullmäktige - är fulll
ut underkastade beslämmelserna om oriklig myndighetsutövning i 20 kap, 1 § BrB,
Vissa möjligheter finns aUtså, enligt vad jag framhöll i remissen, redan i dag
atl komma lill rätta med den typ av diskriminerande beslul som utredningen
avser,

Lagrådel har för sin del ansett milt
ställningstagande i den aktuella

krimininaliseringsfrågan mindre väl förenligt med det bestämda avstånds

lagande lill alla former av diskriminering på etnisk grund som kommit tUl

ullryck i såväl den nu aktuella lagrådsremissen som i remissen med förslag

tUl ålgärder för att motverka etnisk diskriminering, Lagrådel har påpekat

atl frågan visserligen har begränsad praktisk betydelse eftersom förtroen

devalda sällan lorde gå enskilda till hända på ett säll som är jämförligt med

vad som sker i näringsverksamhet, vilket är en förutsättning för att straff- 117

bestämmelsen
mot olaga diskriminering skall vara tillämplig. Enligt lagra- Prop. 1985/86:98
dels mening är den omständigheten all innehavaren av ett politiskt uppdrag
handlar under politiskt ansvar inte något skäl för all han skall undgå
straffrättsligt ansvar för handlingar som han företar mot enskilda. Inte heller
den kommande utredningen har lagrådet ansett vara ett avgörande argument för
all avslå från atl utvidga tillämpningsområdet av straffbestämmelsen.

Med anledning av lagrådels uttalanden vill jag
framhålla all straffansvar för politiskt förtroendevalda för ålgärder som
vidtagits i denna egenskap år en komplicerad fråga med många aspekter. Jag har
emellertid förståelse för lagrådels synpunkler. Del kan synas otillfredsställande
att i detta avseende skilja på del ansvar som kan drabba tjänstemän respektive
politiskt förtroendevalda för samma gärning, låt vara atl frågan, som lagrådel
påpekat, har begränsad praktisk betydelse.

Min utgångspunkt är - som framgått av del tidigare
- all all diskriminering på etnisk grund som förekommer från myndigheters sida
är oacceptabel, I och för sig har man givelvis anledning utgå från alt
exempelvis en kommunal nämnd även utan direkt straffansvar iakttar de
grundsatser som kommit till uttryck i rättsordningen genom beslämmelsen om
olaga diskriminering och dess lillämpning i praxis (jfr NJA 1985 s, 226), Skäl
kan också anföras för att avvakta den vidare belysning av vissa näraliggande
frågor som kan väntas komma lill stånd i de ärenden som jag angav i lagrådsremissen,
Lagrådel har emellertid funnit atl man inte bör avstå från all i detta
sammanhang utvidga tillämpningsområdet för straffbestämmelsen. Jag vill inte
motsätta mig delta förslag ulan förordar i enlighel härmed all krelsen av
personer som kan göra sig skyldiga till olaga diskriminering utvidgas lill all
omfatta även politiskt valda förtroendemän.

2.1.4
Straffskalan

Mitt förslag:
Straffmaximum för olaga diskriminering höjs från fängelse i sex månader lill
fängelse i ett år.

Utredningens förslag: Slraffmaximum för
normalbrollel höjs till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa, skall
påföljden vara böter.

Remissinstanserna: Förslaget har fåll ell blandat
mottagande. En rad instanser tillstyrker del men ungefär lika många avstyrker.

Skälen för mitt förslag: Straffet för olaga
diskriminering år för närvarande böler eller fängelse i högsl sex månader.
Straffet för hels mol folkgmpp är fängelse i högsl två år eller, om brollet år
ringa, böter.

Av förarbetena till beslämmelsen om olaga
diskriminering framgår all straffskalan för detla brott har fastställts bl, a,
efter jämförelse med straffskalan för förolämpning som är grov (prop, 1970:87
s, 76), Vidare uttalades dä all hels mol folkgrupp i regel lorde vara atl
betrakta som ell allvarligare brott än olaga diskriminering.

För min del vill jag instämma i
diskrimineringsulredningens uppfattning atl den nuvarande straffskalan är väl
låg i förhållande lill del slraffvärde

118

som rimligen bör anses
vara förenat med diskriminerande handlingar av det slag som är aktuellt här.
Det kan, som också har framhållits från flera håll under remissbehandlingen,
finnas anledning atl ytteriigare markera hur allvarligt samhället ser på
trakasserier mot medlemmar av etniska eller liknande minoriteter. Vad som i
1970 års lagstiftningsärende uttalades om all hels mot folkgrupp typiskt sett
är ett allvarligare brott än olaga diskriminering har dock alltjämt giltighet.
Med hänvisning lill del anförda förordarjag alt maximistraffet för olaga
diskriminering höjs lill ett års fängelse och att alltså straffskalan kommer
all omfatta böler eller fängelse i högsl ett år.

Prop.
1985/86:98

2.2 Ändring i skadeståndslagen

Mitt förslag: Den
som utsätts för brottet olaga diskriminering skall -förutom ersällning för
ekonomisk skada - kunna få ersättning för det psykiska lidande han har
tillfogats genom brottet (s, k, ideellt skadestånd). Ändringen sker genom atl
olaga diskriminering läggs till i skadeståndslagens uppräkning av brott som
berättigar lill sådan ersättning.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser har
lillslyrkl förslaget, JK och några andra instanser har avstyrkt det. Enligt JK
är den möjlighet som nu finns all döma ut ideellt skadestånd vid olaga
diskriminering tillräcklig.

Skälen för mitt förslag: Om olaga diskriminering
består i eller åtföljs av våld mot person eller skadegörelse, år den
skadelidande berättigad till ersällning, I 2 kap. 1 § skadeståndslagen
(1972:207) föreskrivs nämligen alt den som uppsåtligen eller av vårdslöshet
vållar person- eller sakskada skall ersätta skadan. Skadestånd för personskada
omfattar ersättning för ekonomisk skada beslående i sjukvårdskostnader och
andra utgifter saml inkomstförlust, men också för vissa icke-ekonomiska
(ideella) skador beslående i sveda och värk, lyte eller annal stadigvarande
men samt ölägenheter i övrigi till följd av skadan (5 kap, 1 §),

Skadestånd med anledning av sakskada omfattar bl,
a, ersättning för del skadade föremålels värde, inkomstförlust och annan
kostnad lill följd av skadan.

Den som utsätts för brottet olaga diskriminering
kan också i vissa fall få ersättning för s, k, ren förmögenhelsskada, dvs,
sådan ekonomisk skada som uppkommer ulan samband med atl någon lider person-
eller sakskada (1 kap, 2 § och 2 kap, 4 §),

Den som blir utsatt för vissa lyper av brott kan
ock,så få s,k, ideellt skadestånd även när skadan inte har samband med
personskada. Enligt 1 kap, 3 § skadeståndslagen skall nämligen lagens
bestämmelser om skyldighet all ersätta personskada lillämpas också i fråga om
hdande som någon tillfogar annan genom vissa typer av brottsliga gärningar. De
brottstyper som nämns i paragrafen är brott mot den personliga friheten, annal

119

ofredande som innefattar brott, brytande av post- eller
telehemlighel, Prop. 1985/86:98 inlrång i förvar eller olovlig avlyssning
eller årekränkning eller dylik brottslig gärning,

1 skadeståndslagens förarbeten
(prop, 1972:5 s, 568 ff,) har ulföriigt kommenterats vilka brottsliga gärningar
som avses i paragrafen och som alltså kan berättiga till ersättning för lidande,
Belräffande brotten hels mot folkgrupp och olaga diskriminering uttalas (s,
571) atl de i och för sig torde falla utanför regleringen i 1 kap, 3 § men alt
den brottsliga gärningen samtidigt kan innefatta ärekränkning av enskild person
och då omfattas av regleringen.

Frågan om den som utsatts för olaga
diskriminering har rätt till ersättning för psykiskt lidande har i etl fall
avgjorts av högsta domstolen, I det tidigare nämnda rättsfallet NJA 1979 s, 657
fann högsta domstolen atl styrelseledamöter i en bostadsrättsförening hade
gjort sig skyldiga till olaga diskriminering genom att i ell förhandsbesked
avstyrka atl en medlems bostadsrätt överläts till en turkisk medborgare. Men
högsta domstolen fann vidare atl det brottsliga förfarande som styrelseledamöterna
gjort sig skyldiga lill inte kunde anses innefatta en sådan kränkning av den
turkiske medborgaren personligen all det fanns grund för dennes yrkande om
ersällning för psykiskt lidande.

Med hänvisning bl, a, till utgången
i del nämnda rättsfallet har diskrimineringsulredningen föreslagit atl
förutsättningarna för all kunna döma ul ett ideellt skadestånd vidgas lUl all
omfatta alla faU där någon utsatts för brottet olaga diskriminering,

Atl diskriminera någon på gmnd av
hans eller hennes etniska tillhörighet är uppenbarligen ett handlingssätt som
ligger myckel nära de brottsliga handlingar som enligt gällande rätl grundar
rätt lill ersättning för psykiskt lidande. Sådan ersättning kan ju f,ö, redan i
dag utgå vid olaga diskriminering, om gärningen innefattar t, ex, ell sådanl
kränkande eller annal skymf-ligt beleende mot brottsoffret som avses i
brottsbalkens bestämmelser om ärekränkningsbrolt (5 kap,). Den utvidgning
utredningen har förordat ligger således väl i linje med de principer som hittills
tillämpats och med den nuvarande regleringen.

En regel som den föreslagna
framstår som jag ser del som en befogad markering av samhällets syn på den
aktuella brottsligheten. En sådan regel skulle också tillsammans med andra
åtgärder kunna bidra till all motverka brottet olaga diskriminering. För den
som ändå drabbas av brottet skulle ersättningen bidra till atl ge viss
upprättelse för del lidande som han har fått utslå.

Av de skäl som jag här nämnt
ansluter jag mig, liksom flertalet remissinstanser har gjort, till
utredningens förslag, I enlighel med vad utredningen har förordat bör ändringen
ske genom atl brottet olaga diskriminering läggs till i uppräkningen av brott i
1 kap, 3 § skadeståndslagen.

Jag vill tillägga alt motsvarande
ändring inte kan ske beträffande brollet

hels mol folkgmpp, eftersom någon målsägande inte kan finnas vid det

brottet (jfr NJA 1978 s, 3), Däremot kan naturligtvis en gärning som är

straffbar som hets mot folkgrupp också innefatta ell sådanl brott som

anges i 1 kap, 3 § skadeståndslagen och därför vara rättslig gmnd för atl 120

döma ut
ersällning för lidande.

2.3 Ikraftträdande Prop. 1985/86:98

Lagförslagen
bör träda i kraft den 1 juli 1986. Några övergångsbestämmelser lorde inte
behövas.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedeparlemenlel upprättats
förslag till

1,
lag om ändring i brottsbalken,

2,
lag om ändring i
skadeståndslagen (1972:207), Förslagen är fogade lill propositionen som nr 3
och 4,

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

16
kap, 9 §

1
paragrafen har gjorts tre sakliga ändringar (jfr avsnitten 2,1,2, 2,1,3 och
2,1,4 i den allmänna motiveringen), Dessulo;n har några redaktionella ändringar
gjorts,

\ försia stycket har straffskalan höjts från böler
eller fängelse i högst sex månader lill böler eller fängelse i högst ell år.
Ändringen lorde medföra bl, a, atl bölesnivån för de fall där böter även i
fortsättningen bedöms kunna komma i fråga kommer all höjas,

I andra stycket har två sakliga ändringar gjorts.
Den första innebär alt uttrycket "vari han har atl gå allmänheten till
hända" har utgått. Straffbestämmelsen träffar därför i fortsättningen
anställda i allmän tjänsl som faktiskt går allmänheten till hända. Mera
fullständigt uttryckt träffar bestämmelsen den som är anställd i allmän tjänsl
och i tjänsten diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella
eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom all inte gå honom lill banda
på de villkor den anställde i tjänsten tillämpar i förhållande lill andra,

I andra slyckel har vidare gjorts etl tillägg som
innebär atl den som innehar ett allmänt uppdrag omfattas av bestämmelsen. Det
medför atl politiskt valda förtroendemän i exempelvis en kommunal nämnd genom
beslut som de fatlat i denna egenskap kan göra sig skyldiga lill olaga
diskriminering. Frågan hur den straffbara handlingen kan komma till ullryck
har berörts i den allmänna motiveringen.

En gärning som är straffbar enligi detta slycke kan
också falla under straffbestämmelsen om myndighetsmissbruk i 20 kap, 1 § BrB,
Av sista slyckel i den paragrafen framgår att i etl sådanl fall beslämmelsen om
olaga diskriminering skall tillämpas.

De redaktionella ändringarna i paragrafens andra
slycke är avsedda endast som förtydliganden,

121

4.2 Förslaget till lag om ändring i skadeståndslagen Prop. 1985/86:98

(1972:207)

1
kap,3 §

Ändringen
innebär atl paragrafens bestämmelser om ersättning för lidande

blir tillämpliga också vid brollet olaga diskriminering enligt 16 kap, 9 §

BrB, '

Belräffande bl, a, frågor om hur ersällning för
lidande skall beräknas kan hänvisas lill uttalanden i förarbetena vid
paragrafens tillkomst (prop, 1972:5 s, 572),

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen atl anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna
ändringar.

122

Bilagal
Prop. 1985/86:98

Sammanfattning av invandrarpolitiska kommitténs
slutbetänkande (SOU 1984:58) Invandrar- och minoritetspolitiken

Inledning

Invandrarpolitiska
kommittén (IPOK) har tidigare lagt fram delbelänkan-dena (SOU 1982:49)
Invandringspolitiken - Bakgrund, (SOU 1983:29) och Invandringspolitiken —
Förslag, vilka innehåller en beskrivning av nuvarande principer, regler och
riktlinjer m, m, för den framtida invandringspolitiken. Förslagen har legal
lill gmnd för förslag i prop, 1983/84:144 om invandrings- och
flyktingpolitiken, vilken har antagits av vårriksdagen 1984,

I föreliggande slutbetänkande (SOU 1984:58) lägger
kommittén fram förslag lill ålgärder till stöd för dem som Sverige har lagil
och framdeles lar emot som invandrare.

Invandrar-
och minoritetspoiitikens grundprinciper

Enligt
direktiven skall målen jämlikhet, valfrihet och samverkan ligga fast. Dessa
faslslälldes genom riksdagsbeslutet om invandrar- och minoritets-politiken år
1975, De huvudsakliga kännetecknen för politiken bör enligt kommittén vara all
invandrarna ges likvärdiga möjligheter med befolkningen i övrigt samt
kulturell valfrihet. Likvärdiga möjligheter fömtsätter särskilda insatser från
samhällets sida för alt överbrygga språkhandikapp och undanröja andra
svårigheter för invandrare i den nya miljön. Kulturell valfrihet fömtsätter att
de som önskar vidmakthålla sill kulturarv ges samhällets stöd.

De
viktigaste förslagen

I
enlighel med direktiven har kommittén inriktat sitt arbete på all kartlägga och
ta fram förslag om stöd lill invandrar- och minoritetsorganisationer, tidningar
på andra språk än svenska och på kultursektorn. Detla sker mol bakgrund av en
koncentrerad genomgång av målfrågorna.

Därutöver har kommittén gjort en omfattande probleminventering
av olika samhällssektorer, pekat på ålgärder som behöver vidtas och även lagt
fram vissa förslag. Ökade insatser på invandrar- och minoritetspoiitikens
område måsle enligt kommittén generelll göras om del skall bli möjligt att
komma närmare de uppställda målen jämlikhet, valfrihet och samverkan.

Här redovisas kort huvudpunkterna i förslagen liU
organisations- och kulturstöd m, m. Därefter lämnas en redogörelse kapitelvis.

Kommittén föreslår:

— automatiskt verkande statligt stöd till invandrarnas riksorganisationer 123

med
stödbelopp i regel beroende på antalet betalande enskilda medlem- Prop.
1985/86:98 mar,

-
höjning av det lolala
organisationsstödet från ca 4,5 milj, kr, till 7,5 milj, kr,,

-
ökad satsning på kulturområdet,
vilket bl, a, innebär särskill stöd -ulöver vad som kan utgå enligt ordinarie
stödformer - för invandrares och minoriteters kulturverksamhet,

-
markering av kulturrådets roll
för invandrares och minoriteters kullurliv samt ökat inflytande för invandrare
inom kulturrådets ansvarsområde,

-
övergång liU del allmänna
presslödssyslemet för press på invandrarspråk - med en posUiv särbehandUng när
del gäller villkoren för stöd,

-
ökat stöd liU
invandrarföreningars närtadiosändningar samt till annan medieverksamhet.

Mål,
allmänna riktlinjer och ansvarsfördelning (kap 1), Invandrar- och
minoritetspolitik — definitioner, statistik och principer (kap 2)

Jämlikhelsmålet
innebår samma rättigheter och skyldigheter samt likvärdiga möjligheter för
invandrare som för befolkningen i övrigi, Diskrimineringsulredningen har
behandlat rättigheter och skyldigheter, Invandrarpolitiska kommittén
koncentrerar sig på att diskutera de likvärdiga möjlighetema. Grundläggande är
därvid att alla invandrare får goda svenskkunskaper, möjlighel till utbildning
och ett arbete som motsvarar önskemål och kvalifikationer,

Valfrihelsmålet innebär atl samhället ger de
invandrare som önskar del ett sådant stöd all de kan bibehålla och vidareutveckla
sitt språk och kulturarv, I praktiken innebär det enligt kommittén all man
utvecklar ett kulturliv med utgångspunkt i kulturarvet från hemlandet. De
praktiska och ekonomiska möjligheterna till en sådan utveckling varierar
beroende bl, a, på hur slor gruppen är i Sverige,

Kommittén pekar på att del i debatten ofta används
ett valfrihetsbegrepp som tar sikte på livets alla områden. Även om invandrare
och befolkningen i övrigt bör ha lika slor (eller begränsad) valfrihet i denna
vidare mening, är del större risk för konflikter när seder, bruk och
levnadssätt från andra länder finns med i bilden. Enligt kommittén kan man inte
acceptera sedvänjor som strider mol svensk lag och bör inte heller acceptera
sedvänjor eller normer som avviker från vad samhället klart har lagh ställning
för, t, ex, i grundskolans läroplan eller i fråga om demokrati. När
kullurkolli-sioner uppslår är del ofta olika uppfattning i frågor av
livsåskådningskaraklär som ligger bakom, I dessa situationer är det nödvändigl
för såväl samhällets representanter som medmänniskor i allmänhet alt gå varsamt
fram, ge avkall på former och söka praktiska lösningar i generös anda. Del
gäller all mera se liU innehåll och mål och inte konstmera principfrågor som
motverkar eller förhindrar lösningar.

Samverkan mellan invandrare och minoriteter och
övrig befolkning är

del Iredje invandrarpolitiska målel. Den tar sin början mellan individer i

vardagslivets sammanhang och kan fullföljas i del politiska livet och i

organisalionslivel i övrigi, t, ex, i samarbete mellan invandrarorganisalio- 124

nerna och
samhällsrepresentanier.

Kommittén anser vidare all del är en viktig
grundläggande princip all Prop. 1985/86:98 varje sakansvarig myndighei ocksä i
fortsättningen har ansvar för alla medborgare inom sitt område, oavsett vilket
medborgarskap de har. Detsamma bör gälla för kommuner och landsting och andra
samhällsorgan, t, ex, Sveriges Radio AB, "Normalt" ansvariga organ
bör alltså ha ansvaret och "ordinarie" administrativa ordning
lillämpas så långt som möjligt. Vad ansvaret innebär för statsmyndigheterna bör
komma lill uttryck i handlingsprogram. Detta bör bättre ån nu klargöras genom
författningsreglering,

I kapitel 2 lämnas en redovisning av invandringens
och invandrarnas fördelning på medborgarskap, ålder etc. Bl, a, pekar kommittén
på de demografiska förändringar som innebär att antalet invandrare i pensionsåldern
kommer all öka kraftigt de närmaste decennierna.

All analysera minoriletsbegreppel med hänsyn lill
den aktuella situationen i Sverige var ett av kommitténs uppdrag enligt
direktiven. Kommittén konstaterar all invandrarna i Sverige beslår av
människor som har flyttat hit under de senaste 40—50 åren. Även om många
grupper har byggt upp egna infrastmkturer är del uppenbart atl de inte kan
anses vara språkliga eller nationella minoriteter enligt internationellt
synsätt.

Kommittén har med sin referensgrupp, bestående av
representanter för 18 invandrarorganisationer, särskill ingående diskuterat
frågan om man skall göra åtskiUnad mellan invandrarpolitik och
minorilelspolilik. Kommitténs slutsals är alt någon uppdelning i invandrar-
och minorilelspolilik inte bör göras, ulan att begreppei också i fortsättningen
skall uppfattas som en enhet, invandrar- och minoritetspolitik, som är
sammansatt av olika delar. Dessa delar kan i skilda sammanhang behöva betonas,
men det ligger ingen fördel i atl skilja dem ät vare sig med tidsgränser eller
annan generell gränsdragning,

Ålgärder för invandrarnas integrering och för
kulturbevarande åtgärder bör alltså vara delar av en sammanhållen invandrar-
och minorilelspolilik. Avgörande för vilka insatser som skall göras bör vara
behovel av åtgärder.

Invandrar-
och minoritetsorganisationer (kap 3)

I
kapitlet finns en beskrivning av invandrarorganisalionernas framväxt och roll.
Enligt uppskattningar finns det i dag i Sverige drygt I 200 invandrar-och
minoritelsföreningar, varav den övervägande delen är organiserade inom ramen
för ell 30-tal riksorganisationer. Sammanlagt har de ca 175 000 medlemmar.
Finska riksförbundet är störst med för närvarande ca 54000 medlemmar.

Till skillnad från många andra folkrörelser är
invandrar- och minorilels-organisalionerna inte specialiserade på ell område
ulan arbetar med många frågor, sociala och kulturella, idrott och utbildning,
barn- och åldrefrågor och mycket annat. Deras medlemskårer omspänner alla
åldrar.

Kommittén
bedömer att invandrar- och minoritelsorganisationerna un

der överskådlig lid kommer all behålla sin roll som intresseorganisationer

med framför allt kulturell och social inriktning. Ekonomiska problem med

för emellertid ofta all de inte kan leva upp lill de ambitioner de har all 125

tillvarata sina medlemmars iniressen.

Medinflytande
och samverkan (kap 4) Prop. 1985/86:98

1
kapitlet ges en översikt över invandrarnas politiska rättigheter och roll i
partipolitiken, invandrar- och minoriletsorganisalionernas förhållande lill det
politiska systemet samt samhällets samråd med organisationerna.

Kommittén anser del viktigt all de politiska
partierna aktivt arbetar för atl invandrare och språkliga minoriteter skall få
praktiska möjligheter all delta i partiernas arbete på alla nivåer.

Invandrarnas föreningsliv framhålls i betänkandet
som ell viktigt komplement till arbetet i de politiska partierna. Kommittén
lägger fram förslag till en form av återkommande koncentrerade samråd mellan
organisationer, myndigheter och politiker i invandrar- och minoritelspoliliska
frågor.

Arbetsmarknadsfrågor (kap S)

I
kapitlet lämnas först en redovisning av invandrares situation på arbetsmarknaden
saml av de särskilda åtgärder som vidtagits. Kommittén pekar på att
arbetslöshet nu inte bara drabbar personer som nyligen kommit till Sverige ulan
även invandrare som boll här länge. Ofta beror detta på all de invandrare del
gäller har ensidiga arbetsuppgifter och saknar möjlighet all förbereda sig
inför de nya krav som arbetslivet ställer i samband med t, ex,
strukturrationalisering.

Etl omfattande system av arbetsmarknads- och
ulbildningspoliliska åtgärder syftar lill att göra lågulbildade och andra både
bland invandrare och befolkningen i övrigt mera konkurrenskraftiga. Kommittén
pekar emellertid på all ytterligare insatser behöver göras och föreslår bl, a,
försöksverksamhet i syfle atl ulöver vad som sker i dag kunna pröva
kombinationer av ålgärder inom de utbildnings- och arbelsmarknadspolitiska
ålgärdssysle-men. Arbete och praktik bör Lex, kunna kombineras med grundvux,
och en yrkeskurs inom AMU med praktik eller beredskapsarbete. Inom försöksverksamheten
bör individens behov vara styrande och de administrativa begränsningar som nu
finns kunna sättas ur spel. Försöksverksamheten föreslås ske i kommuner med
flyktingmoltagning.

Vidare uttalar kommittén att del är nödvändigt atl
förslärka arbetsförmedlingarna på invandrartäta orter, AMS bör få i uppdrag
all till regeringen redovisa vilka personalresurser som arbetsförmedlingarna
behöver för alt ge invandrare adekvat service och vilka möjligheter som finns
alt omfördela personal för ändamålet.

Bostadsfrågor
(kap 6)

Kommittén
redovisar kortfattat uppgUter om invandrares boende och tar upp problemet med
hög koncentration av många olika invandrargrupper i några kommuner i landet,

I diskussionen har betonats både positiva och
negativa effekter av att invandrare koncentreras till vissa bostadsområden.
Positivt kan vara atl barnomsorg och skola får bättre möjligheter alt ge
träning och undervisning i hemspråk och att kulturell och social verksamhei
inom invandrargrupperna får bättre underlag, om många invandrare bor inom
samma

bostadsområde.
En förutsättning är emellertid då all del inte rör sig om Prop. 1985/86:98
många olika invandrargrupper. Del finns emellertid i ell anlal bostadsområden
ett stort anlal invandrare från många olika länder och språkområden, vilka
tiUsammans ulgör en myckel slor del av befolkningen, I sådana fall uppkommer i
stället övervägande negativa konsekvenser, främst svårigheter alt ordna
tillfredsslällande barnomsorg eller skolgång för barngrupper med många olika
hemspråk.

Invandrarnas boendefrågor måsle enligt kommittén
lösas inom ramen för den allmänna bostadspolitiken. De faktorer kommittén lagil
upp innebär atl del mål inom bostadspolitiken som syftar lill atl skapa en
allsidig hushållssammansåttning äventyras och på vissa orter inte alls kan
uppfyllas. Delta bör uppmärksammas i den översyn av bostadspolitiken som pågår
genom bl, a, bostadskommilléns arbete.

Den koncentration av resurssvaga familjer och hög
andel utländska medborgare som skell lill vissa bostadsområden har emellertid
sådana allvarliga invandrarpolitiska konsekvenser atl de snarast bör ägnas
speciell uppmärksamhet också utanför bostadspolitikens ram. Del gäller ell
10-lal bostadsområden i främst Stockholm, Göteborg, Malmö, Botkyrka och
Södertälje,

Kommittén föreslår all regeringen lar initiativ
till en karlläggning av sådana bostadsområden. Inriktningen bör vara atl inte
bara kartlägga problemen ulan också all omgående vidla ålgärder under medverkan
av de aktuella kommunerna. Syftet bör vara att finna vägar att möta de
speciella svårigheterna för skolan och barnomsorgen och övrig service i dessa
områden. Kommittén anser atl åtgärderna bör kunna bekostas med medel avsedda
för utvecklingsverksamhet inom barnomsorgen och den sociala hemhjälpen saml av
medel från allmänna arvsfonden.

Sociala
frågor (kap 7)

I
kapitlet ges en översiktlig bild av invandrarfamiljen utifrån ell antal
aspekter. Ett ämne är barn- och ungdomsfrågor och en av de frågor som berörs är
omhändertagande av barn. Kommittén understryker vikten av atl socialarbetare
får tillgång lill den kullurkompelens som behövs och kan beakta skillnader i
livsmönsler när bedömningar skall göras. Del gäller i första hand att undvika
alt familjer splittras. Om bam måsle omhändertas bör placering inte ske i en
miljö som är socialt och kulturellt främmande för barnet. Placering i familjer
där ingen talar barnets språk kan inte accepteras.

Kommittén understryker starkt viklen av språk- och
kullurkompelent personal inom socialtjänsten och vårdsektorn i övrigt saml
betonar att delta bör beaktas både i samband med rekrytering, utbildning och
fortbildning.

Inom äldreomsorgen bör kommunerna planera sä att de
kan tillgodose de särskilda behoven hos äldre invandrare med olika språklig och
kulturell bakgrund. Uppgifter om både ullandsfödda och utländska medborgare
måsle ligga lill grund för denna planering,

I
detta kapitel tas även frågan om språkregislrering upp. Önskemål om 127

språkregistrering
har i olika sammanhang förts fram av invandrarorganisa- Prop. 1985/86:98
lionerna. Tanken har även funnit stöd från såväl olika svenska myndigheter som
representanter för den finska staten.

Kommittén anser alt språkregistrering kan visa att
samhället lar de språkliga minoritetsgrupperna på allvar och föreslår atl del i
folkbokföringen öppnas en möjlighel till frivillig anteckning om
språklillhörighel. En förutsättning för all genomföra förslaget är emellertid
all del sker i samband med en större förändring av folkbokföringen, vilket kan
komma all ■ föreslås av
folkbokföringskommiltén, I ell sådanl sammanhang bör lill-läggskoslnaderna
endasl bli marginella, Folkbokföringskommiltén bör få lill uppgift all överväga
frågan ytteriigare.

Utbildningsfrågor
(kap 8)

Invandrarbarnens
skolfrågor har nyligen utretts av språk- och kulturarvs-kommittén (SKU), Enligt
direktiven skall invandrarpoltitiska kommittén i sill arbete lägga huvudvikten
utanför skolans område,

I kapitlet beskriver kommittén i korthet de
insatser som skell på utbildningsområdet och diskuterar sedan några av de
förslag som SKU lagt fram. Ett sådanl förslag är all socialnämnd och
skolstyrelse i kommunen bör samarbeta för att utforma gemensamma
handlingslinjer för hemspråksstöd och hemspråksundervisning i förskola och
skola, Invandrarpolitiska kommittén instämmer i delta förslag samt
kompletterar del med atl kommunerna också bör få möjligheter alt göra egna
prioriteringar på de två områdena inom ramen för de samlade resurserna för
ändamålen.

Kommittén lar även upp frågan om undervisningen i
grundskola och gymnasium bör bedrivas på svenska eller på elevernas hemspråk.
Här instämmer kommittén med SKU atl elevernas behov och möjligheter lill
kunskapsinhämlning främst bör vara avgörande, I princip bör del emellertid
inte finnas hinder mot undervisning på elevernas modersmål även i andra fall,
under förutsättning atl undervisningen är likvärdig med svenskspråkig undervisning
i molsvarande skolform.

På högstadium och gymnasium är möjligheterna dock
ofta myckel små att bedriva undervisning på andra språk än svenska, eftersom
bl, a, tillgången på tvåspråkiga ämneslärare är begränsad. De praktiska
möjligheterna att ordna undervisning på finska är betydligt större än på andra
invandrarspråk, beroende bl, a, på större elevunderlag, fler behöriga lärare
och större tillgång lill ändamålsenliga läromedel.

Om undervisningen bedrivs på hemspråk, betonar
kommittén, måste undervisningen i svenska ges sådant utrymme och kvalitet atl
eleverna får goda kunskaper i språket. Träningen i svenska skall inte begränsas
lill särskilda lektioner utan vara ett successivt ökande inslag i all undervisning.
Inte minst inför övergången till fortsatt utbildning är det viktigt att
facktermer och ordförråd utvecklas så alt de i möjligaste mån motsvarar andra
jämnåriga elevers kunskaper.

128

Kulturstöd (kap 9) Prop. 1985/86:98

Sedan
år 1976 stadgar gmndlagen att etniska, språkliga och religiösa minoriteters
möjligheter atl bibehålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv skall
främjas,

KommUlén konstaterar atl det nu ur invandringen
växer fram minori-letskullurer som bygger på inflytande både från
ursprungslandet och från det svenska samhället. Utvecklingen bygger på
växelverkan och ömsesidigt inflytande och innebär också alt den svenska
kulluren påverkas av nya kulturdrag.

De riktlinjer som enligt 1974 års kullurpolitiska
beslul gäUer för den statliga kulturpolitiken innefattar också invandrare och
minoriteter. Dessa riktlinjer bör ligga fast, menar kommittén, som emellertid
betonar alt behovel av positiva särålgärder för all ge invandrare och
minoriteter likvärdiga möjligheter med befolkningen i övrigi bör särskilt
understrykas på kulturområdet.

Som en konsekvens av principen om all samma
fackmyndighet skall svara för service lill både invandrare och befolkningen i
övrigi betonar kommittén kulturrådets roll i sammanhanget. Kommittén föreslår
alt kul-turtådet får bättre möjligheter att främja invandrarnas kullurliv både
när del gäller all bevaka utveckUngen, ta initiativ tiU nya insatser och administrera
bidrag. Kommittén anser bl, a, all kulturrådets styrelse bör förslärkas med en
representant för invandrarinlressena.

Även om det statiiga kulturslödel i alla sina
former är och bör vara öppet för invandrare och språkliga minoriteter har deras
aktiviteter ofta svårt all konkurrera om medlen. Delta beror i många fall på
att stödformerna är avpassade för del svenska kullurlivets verksamhetsformer
och behov. Kommittén föreslår därför att del vid sidan av nuvarande stödformer
också anvisas medel för stöd till särskilda invandrarakliviteler. Här bör t,
ex. kulturfestivaler och kulturverksamheter under uppbyggnad kunna få stöd.
Till en början bör 1 milj kr avsällas för ändamålet.

De särskilda medlen bör enligt kommitténs förslag
fördelas av kulturrådets folkbildningsnämnd, som bör förslärkas så alt den får
båltre möjlighel alt ta tillvara invandrar- och minoritetsgmppernas iniressen
både inom och utom kuUurrådel, Både i nämnden och i en arbetsgmpp som bör
knytas lill nämnden bör finnas representanter för invandrargrupperna.

För utgivning av litteratur på invandrarspråk finns
redan en särskild slödordning. Kommittén föreslår all detta stöd ökas och atl
det görs mera likformigt med slödel lill svenskspråkig litteratur.

De
lolala kostnaderna för förbättringar av kulturrådets möjligheter alt ge stöd
till invandrarnas kullurliv beräknas lill 1,5 milj, kr. Medlen bör las fram i
försia hand genom ompriorilering inom hela kultursektorn.

Samhällsinformation
till invandrare och minoriteter (kap 10)

Samhällsinformationen
har stor betydelse för om invandrare skall kunna finna sig tillrätta och få
likvärdiga möjligheter i Sverige, Med hänsyn tiU all den nyinvandrade som regel
har myckel liten kunskap om del svenska

129

9 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 98

samhället
bör samhällsinformationen i del här sammanhanget få en vidare Prop.
1985/86:98 definition ån den traditionella. Den har nära beröringspunkter med
såväl undervisning som nyhetsförmedling.

Huvudprincipen om att varje samhällsorgan har
ansvar för informationen inom sitt område bör beslå, liksom SIV: s roll all
samordna informationsinsatserna och informera när ansvaret inte faller på
annan instans, SIV bör även fortlöpande analysera olika invandrargruppers
informationsbehov, medverka till atl metoderna alt föra ut information
utvecklas, bl, a, med avseende på nya medier, och ta initiativ lill bättre
samråd främst med Sveriges Radio AB och andra massmedier som arbetar gentemot
invandrarna. De mest nyanlända har i regel den svåraste
informationssitualionen och de bör därför prioriteras,

Sveriges Radio sänder i dag program på fem olika
invandrarspråk. Samhällsinformation och nyhetsförmedling för de störte
språkgmpperna sker också genom den statliga Invandrartidningen på elva invandrarspråk
och på lätt svenska. Enligt kommitténs uppfattning bör Sveriges Radios ansvar
för nyhetsförmedling och information lill invandrargrupperna accentueras och
en kontinueriig skriftlig information på invandrarspråk och på lätt svenska
finnas också i den överblickbara framliden.

Stöd
till invandrarpress (kap 11)

Presstödet
till tidningar på andra språk än svenska utgår i dag enligt särskilda
bestämmelser och fördelas av SIV, I huvudsak är stödet uppbyggt enligt samma
mönster som det allmänna presstödet. Det utgår till allmänna nyhetstidningar
och lill riksinvandrarorganisationernas medlemstidningar samt, efter
behovsprövning, lill övriga tidningar med riksspridning. Nyhetstidningar med
minst veckoulgivning kan även få stöd genom del allmänna presstödet, som
fördelas av presstödsnämnden.

Till skillnad från vad som gäller för svenskspråkig
press kan nyhetstidningar på andra språk än svenska få stöd också när de ges
ut var 14: e dag. Detta medges dock endasl om utgivaren är en
riksinvandrarorganisalion. Tidningen kan i delta fall också utges som
medlemsexemplar och behöver inte, som övriga nyhetstidningar, vara individuellt
prenumererad.

För samtliga tidningar på andra språk än svenska
gäller vissa särskilda krav. Bl, a, måsle de lill viss del ha ett innehåll som
berör förhållandena i Sverige, och de får i mindre omfattning än andra
tidningar spridas utomlands,

Samma krav på upplagans storlek gäller för
svenskspråkig och invandrarpress. Stödbeloppen låg när slödel infördes högre
för alla kategorier invandrartidningar än för svenskspråkig press, men de har
senare inte räknats upp i samma takt som stödet för denna. För medlemstidningar
på andra språk utgår dock fortfarande ell högre stöd än för molsvarande
svenskspråkiga tidningar.

Kommittén anser atl samma motiv som finns för del
allmänna presstödet

också bör gälla för tidningar på andra språk, I likhet med svenskspråkig

press fyller tidningarna en funktion i den demokratiska processen. De bör

därför bl, a, ha samma redaktionella frihei som svenskspråkig press. Sår- 130

skilda krav på
tidningarnas innehåll bör alltså inte ställas i framtiden.

Konsekvensen av det anförda bör enligt kommhlén bli
all den särskilda Prop. 1985/86:98 stödformen för invandrarpress slopas och all
del allmänna presstödet lill alla delar öppnas för tidningar på andra språk.
Del innebär all vissa nya stödformer tillkommer för dessa tidningar och all
möjligheter ges till höjning av stödet i samma takt som för svenskspråkiga
tidningar, Presslödsnämnden blir administrativt ansvarig för slödels
fördelning, vUkel bör innebära viss förenkling av ansökningsförfarande och
handläggning,

I några fall föreslås även i fortsättningen
särskilda regler för stödet tiU invandrartidningarna. Med hänsyn lill alt
läsamnderlaget generelll sett är begränsat bör stöd kunna utgå vid lägre
upplagor, del särskUda stödet för 14-dagarslidningar bör behållas och högre
stödbelopp ulgå för organisa-lionstidningar på andra språk än svenska. En
störte begränsning vad gäller ullandsspridning bör dock gälla.

Kommitténs förslag innebär i huvudsak följande för
de olika typerna av tidningar på andra språk än svenska:

AUmänna nyhetstidningar med minst veckoulgivning
får som i dag -men fördelat enbart av presslödsnämnden - produklionsbidrag som
motsvarar vad som utgår till svenskspråkig press. Som villkor för stöd bör en
upplaga på 1000 exemplar krävas med möjlighet lill höjning av stödet vid 5000
exemplar. För svenskspråkig press gäller 2000 respektive 10000 exemplar,

AUmänna nyhetstidningar med utgivning minsl var
fiortonde dag bör även i fortsättningen få presstöd, men enligt molsvarande
normer som gäller för nyhetstidningar med veckoulgivning. Del innebär stöd
oberoende av vem som är utgivare och alt endasl individueUl prenumererad upplaga
blir bidragsberälligad, Samma upplagekrav som för tidningar med veckoulgivning
bör gälla.

En övergångsbestämmelse föreslås som innebär all de
fyra organisationer som nu får stöd till icke prenumererade 14-dagarstidningar
får övergångsvis under högst 2 år behålla slödel så att de kan övergå lill ell
syslem med individuellt prenumererad upplaga eller till tidningsutgivning i
annan form.

Också medlemstidningar bör få stöd inom ramen för
del allmänna press-stödet vilket innebär alt de får stöd som
organisationslidskrifter. Ell högre stödbelopp bör som nu ulgå lill de icke
svenskspråkiga tidningarna. En konsekvens av all föra över medlemstidningarna
till del allmänna presstödet blir all också andra än invandrarnas
riksorganisationer får möjligheter lill stöd för tidningar på invandrarspråk.
Sådana utges i dag av fackliga, politiska och religiösa organisationer.

Tidningar som inte uppfyller kraven enligt
presstödsreglerna bör som nu också i fortsättningen kunna få stöd från SIV, efler
en prövning i varje särskill fall och utan den författningsreglering som gäller
nu.

En del av de medel som SIV disponerar för presstöd
bör föras över till en särskUd post för information till invandrare samt
mediestöd, avsedd bl, a, för nu senast angivna tidningsslöd saml för stöd lill
invandrarföreningars närradioverksamhet m,m, (Närradio behandlas i kapitel 12
och anslagsfrågan i kapitel 13 och 18,)

131

Radio
och television (kap 12) Prop. 1985/86:98

I
kapitlet ges en redovisning av Sveriges Radio AB:s verksamhei på invandrarspråk
saml av de krav som i radiolagen och avtalen med staten slälls på verksamhelen.
Kommittén tolkar dessa så att Sveriges Radios olika programförelag skall

-
inom ordinarie total verksamhei
verka för jämlikhet mellan invandrare och svenskar samt molverka fientlighet
mellan befolkningsgrupperna,

-
genom specialinriktade åtgärder
tUlgodose de språkliga minoriteternas behov av information, kunskaper och
upplevelser saml stödja deras strävanden all bevara och vidareutveckla sin
kultur i Sverige,

Radiolagens och avtalens innebörd på dessa punkter
har inte tillräckligt analyserats inom koncernen. Kommittén anser att ett
övergripande mål för hela koncernen bör utarbetas. För programverksamheten på
invandrarspråk bör klara riktlinjer utvecklas, som bl, a, medger kontinueriiga
sändningar på etablerade större gruppers språk samt tillfälliga sändningar på
mindre språk, exempelvis i samband med en period av nyinvandring. Ett
kontinuerligt samråd med SIV, kuUurrådel och andra organ på informations- och
kulturområdet saml med representanter för språkgrupperna bör ske når det gäller
all bedöma ohka gruppers behov av program i radio eller tv.

Inom koncernen måste vidare skapas en sådan
organisation att beslul om den lolala verksamhelen på invandrarspråk i
framliden kan las i etl sammanhang och att beslut på delområden inte kan fallas
ulan all helheten vägs in. Brislen på en sådan samordning har lett till vissa
dubbleringar vad gäller programinnehåll för några språkgmpper medan andra flera
större grupper inte har tillgång till vare sig radio- eller tv-sändningar.
Någon minskning av de sammantagna resurserna för minoriletsspråksprogram-men
bör inte ske, utan snarare en ökning med hänsyn lUl alt nya språkgrupper
fortlöpande tillkommer.

Även för det totala programutbudet bör målet
klarare preciseras med tanke på atl utbudet skall betjäna alla
befolkningsgrupper, spegla alla gruppers förhåUanden och iniressen saml
molverka invandrarfientiiga attityder, Sveriges Radio bör utarbeta ell
invandrarpoliliskl handlingsprogram och målmedvetet arbeta för all förverkliga
delta, I kapitlet redovisas några länkbara moment i etl sådanl
handlingsprogram. Bl, a, pekas på behovel av båltre rapportering från
invandrarnas urspmngsländer och av utbildning i invandrarfrågor av Sveriges
Radios personal samt på vikten av all anställa journalister ur olika
minoritetsgrupper.

Om avtalet med staten, som löper ul år 1986, är etl
hinder för all beakta de framförda synpunkterna bör en förändring av avtalel
förberedas så atl Sveriges Radios ansvar kan preciseras i önskad riktning.

I kapitlet redovisas även atl många
invandrarorganisationer har ell stort inlresse för närtadioverksamhet. Normall
bör för invandrarföreningarna gälla samma ekonomiska villkor som för svenska
föreningar, dvs, alt närtadioverksamhet skall ske ulan särskill samhällsstöd.
För vissa språkgmpper, som inte har tillgång lill radio- eller tv-sändningar
eller tidningar på del egna språket, bör emellertid som tidigare nämnts vissl
ekonomiskt stöd kunna ulgå från SIV,

Invandrartidningen,
vissa kostnader för samhällsinformationen tUl Prop. 1985/86:98

invandrare
(kap 13)

Stiftelsen
Invandrartidningen ger sedan år 1967 ul en informationstidning på olika
invandrarspråk. För närvarande ges tidningen ut i veckoupplaga på sex olika
språk och i månadsupplaga på fem språk. En edition på lätt svenska riktar sig
lill invandrare som inte kan la del av någon av editionerna på andra språk.
Den används också som låromedel i svenskundervisningen för invandrare.

Enligt direktiven skulle kommittén överväga om
förändringar bör göras vad gäller stiftelsens verksamhet bl, a, med hänsyn till
invandringens förändrade sammansättning och utvecklingen på medieområdet.

På grund av den begränsade lidsram som stått till
buds har del inte varit möjligt för kommittén atl tillräckligt överväga frågan.
Därför föreslås atl den framtida utgivningen av en periodisk skrift på lätt
svenska och invandrarspråk bör utredas i särskild ordning, där en möjlighel är
alt regeringen tillkallar en mediakunnig utredare. Huvudfrågorna som skall
utredas är språkval, periodicitet, finansiering och huvudmannaskap. Kommittén
konstaterar all ett grundläggande problem för Invandrartidningen är en vikande
ekonomi, som medför ständiga diskussioner om nedläggning av delar av
verksamheten utan alt möjligheter finns till ell konstruktivt tänkande.
Utredningen bör bl, a, pröva den av Invandrartidningens styrelse framförda
tanken att stiftelsen skulle kunna utvecklas också lill en servicebyrå för
produktion av samhällsinformation.

Medel för allmän samhällsinformation lill
invandrare anvisas under ett särskill anslag som gäller ålgärder för
invandrare. Under detta anslag finns medel för dels Invandrartidningen, dels
SIV:s informationsverksamhet både till invandrare och befolkningen i övrigi.

Den särskilda anslagspost för information till
invandrare och lill medie-slöd som kommittén föreslår bör las upp med 2,5 milj,
kr,, varav 1 milj, kr, från presstödsmedlen, 1,2 milj, kr, från SIV: s
nyssnämnda anslagspost lill informationsverksamhet saml 0,3 milj, kr, i ökat
anslag. Medlen bör disponeras för stöd till tidningar på andra språk än
svenska som inte får allmänt presstöd eller stöd som kulturtidskrift, stöd lill
närradioverksamhet, utvecklingsarbete på medieområdet saml medieslöd i övrigi
för att nå ut lill invandrare och minoriteter med angelägen allmän
samhällsinformation.

Stöd
till invandrar- och minoritetsorganisationer (kap 14)

I
kapitlet lämnas först en beskrivning av nu gällande syslem för stöd till
invandrar- och minoritetsorganisationer samt av de olika slag av andra
folkrörelsestöd som invandrar- och minoritetsorganisationer får del av för
närvarande. Stöd från kommuner och landsting nämns också.

Fem av invandrar- och minoriteternas
riksorganisationer är nu slatsbidragsberättigade ungdomsorganisationer och sex
åtnjuter stöd från statens ungdomsråd till sin ferieverksamhet bland barn och
ungdom. Kommittén föreslår atl lägre krav på anlal barn- och ungdomsmedlemmar
skall gälla, förslagsvis 1 500 medlemmar i stället för den anlalsmässiga gräns
på 3000

medlemmar
som vanligen tillämpas, Dessulom bör dispens kunna ges frän Prop.
1985/86:98 kravel på geografisk spridning. Stöd lill ferieverksamhel för barn
bör. som skell i enstaka fall, generelll kunna ulgå även lill organisationer
som inte är slalsbidragsberälligade ungdomsorganisationer,

Etl riksförbund bland invandrar- och
minorilelsorganisalionerna får stöd till sin centrala verksamhet som
kvinnoorganisation. Några riksförbund bedriver molsvarande verksamhei i
kvinnokommitléer eller särskilda kvin-nosektioner, men kan i dag inte få stöd
som kvinnoorganisation. Kommittén förordar atl reglerna ändras så all inte
bara invandrarkvinnors separata organisationer utan även kvinnokommittéer inom
ramen för invandrar-och minoritetsorganisationer kan få sådanl stöd. Dispenser
från kravet på lägsta antal medlemmar och geografisk spridning föreslås också.

Kommittén föreslår vidare ett nytt system för
organisalionsstöd lill invandrar- och minoriletsorganisalionernas centrala
verksamhet. Slödel skall vara neutralt, icke delaljreglerat och automatiskt
verkande för organisationer uppbyggda på språklig, nationell eller gemensamt
hemlands grund. Stödels storlek föreslås bli beroende av antalet betalande
medlemmar, SIV bör också i fortsättningen administrera stödet.

Det automatiskt verkande stödet bör ulgå i form av
grundstöd som varierar mellan 100000 - 150000 kr och I milj, kr. och ell
röriigi stöd på minst 10 kr per medlem och är. I praktiken betyder del alt
Riksförbundei Finska föreningar i Sverige, den största av organisationerna kan
beräknas få totalt ca 1,5 milj. kr, vid ell medlemslal av 54000, För en
organisalion med 1 500 medlemmar blir del automatiskt verkande stödet med
kommitténs förslag 115000 - 165000 kr, per år. Förslaget innebär alt
totalkostnaden ökar från ca 4,5 lill ca 7,5 milj, kr.

De allmänna krav som bör gälla för
organisationsstödet sammanfattas i följande punkter

-
organisationen skall allmänt la
tillvara invandrares iniressen på det invandrar- och minoriletspolitiska
området och bedriva verksamhei med allmän kulturell och social inriktning,

-
Organisationen skaU hämta
huvudparten av sina medlemmar från invandrar- och minoriletsgmpper i Sverige,

-
organisationen skall vara
demokratiskt uppbyggd så atl varje medlem har en stadgeenlig möjlighet atl
påverka besluten,

-
organisationen skall vara riksomfattande
med en tillfredsställande geografisk spridning i de områden där den invandrar-
och minorilelsgmpp är bosall som bildar organisationens medlemsunderlag,

-
Organisationens verksamhei
skall vara huvudsakligen föriagd lill Sverige,

-
Organisationen skall bekosta en
del av sin verksamhei genom uppburna, individuella medlemsavgifter och genom
andra inkomster,

-
Organisationen skall kunna
dokumentera sin verksamhei genom styrkta handlingar, Lex, verksamhets- och
revisionsberättelser.

För all bli delaktig av det automatiskt verkande
organisationsstödet skaU organisationen dessutom

- vara uppbyggd på
språklig, nationell eller gemensamt hemlands gmnd

eller
en kombination av dessa, 134

-
vara förankrad i lokalt
föreningsliv, Prop. 1985/86:98

-
ha minsl 1 500 betalande,
individuella medlemmar,

-
kunna dokumentera sin
verksamhei genom stadgar och verksamhetsberättelser från minsl två på varandra
följande verksamhetsår. Särskilda möjligheter bör som hittills vid sidan av
organisationsstödet

finnas
hos SIV atl fördela bidrag lill angelägna ändamål. Sådant behovsprövat
aktivitelsstöd bör Lex, kunna ulgå som elableringsslöd till nya
riksorganisationer som ännu inte kvalificerat sig för reguljärt organisalionsstöd.

Exempel på andra länkbara prioriteringar för
aktivitelsstöd, som del bör ankomma på SIV all besluta om, kan vara att

-
organisationen har etl stort
inslag av flyktingar som medlemmar eller annars bedriver belydande
flyklingverksamhel inom gruppen,

-
organisationen i huvudsak
hämtar sina medlemmar från grupper som kommer från miljöer och kulturer som
starkt avviker från de svenska,

-
en stor invandring medför atl
organisationen plötsligt får ell stort anlal nytillkomna medlemmar för vilka
den ännu inte får statsbidrag i form av reguljärt organisationsstöd,

-
organisationen bedriver barn-
och ungdomsverksamhet eller kvinnoverksamhet ulan all få statsbidrag från
respektive stödsystem.

Stöd
till invandrarnas trossamfund (kap 15)

Stödet
lill de religiösa samfunden nämns inte i direktiven men kommittén är
oförhindrad atl la upp frågan, I delta kapitel redovisas först översiktligt
invandrarsamfundens utveckling och silualion i Sverige, Av den framgår bl, a,
all antalet medlemmar i samfunden ökat väsentligt under de senasie tio åren. De
samfund del gäller - såväl lutherska, romersk-katolska, ortodoxa och
österländska kyrkor som icke kristna samfund - räknar i dag sammanlagt över
200000 medlemmar. De får ca 6 milj, kr, i statligt stöd för sitt
församlingsarbete från samma anslag som de svenska frikyrkorna.

Kommittén konstaterar att religion och
religionsgemenskaper har hamnat i utkanten av den svenska invandrarpolitiken.
En enkätundersökning som Religionssociologiska institutet i Stockholm gjort ger
vid handen att invandrarsamfunden uppfattar sig som negativt särbehandlade både
i förhållande till Svenska kyrkan och till de profana
invandrarorganisationerna. Möjligheterna atl få en ökad andel av del gemensamma
statsanslaget till frikyrkorna och invandrarsamfunden har hittills varit små.

Kommittén konstaterar all den enda möjligheten all
leva upp tiU jämlikhelsmålet är all ge etl kraftigt förbättrat stöd till
invandrarsamfunden och föreslär atl frågan om hur det skall ske utreds
förutsättningslöst, Etl bland andra alternativ att överväga är då alt ge de
samfund som så önskar hjälp med registrering av medlemmar - på helt frivilhg
basis - och med uppbörd av församlingsavgifter på molsvarande säll som Svenska
kyrkan har genom systemet med kyrkoskall.

135

Kommunernas
och landstingens ansvar (kap 16) Prop. 1985/86:98

I
kapitlet beskrivs i stort hur kommunerna organiserat sin service lill
invandrare och redovisas rådgivande information som Kommunförbundet resp.
Landstingsförbundet har gett ut.

Kommittén betonar vikten av alt kommuner och
landsting har och vidmakthåller en samlad och medveten invandrar- och
minorilelspolilik.

Enligt kommittén kan den information och service
som ges av Kommunförbundet och Landstingsförbundet uigöra en värdefull
stimulans för utvecklingen i riktning mol ell förverkligande av de
invandrarpolitiska målen, KommUlén förutsätter all förbunden uppmärksammar och
vidareutvecklar de synpunkler och idéer kommittén fört fram på etl anlal
samhällssektorer i det föregående, där behovet av Ivåspråkig och
kuUurkompetenl personal inom socialtjänst saml hälso- och sjukvård har
underslmkits särskUt,

Internationella
frågor (kap 17)

Kommittén
har låtit utarbeta en promemoria om internationella normer och internationellt
samarbete på migrationsområdet (Ds A 1984:10), I betänkandet redovisas etl
lilel urval av frågor från promemorian. Vad kommittén lar upp är en kort
redovisning av Sveriges lillämpning av internationella normer på invandrar-
och minoritetspoiitikens område samt det internationella samarbetet på
området.

Kommittén understryker bl, a, vikten av att i det
internationella regelsystemet skriva in materiella bestämmelser som
tillgodoser berättigade krav på skydd för invandrare och deras familjer.
Regeringen bör, i såväl normsamarbelel som i övrigt internationellt samarbete
på migrationsområdet, även i fortsättningen verka för att de av riksdagen
fastlagda invandrar-och minoritelspoliliska målen skall förverkligas också på
ell internationellt plan.

Kommittén konstaterar atl Sveriges invandrar- och
minorilelspolilik genom bl.a, sin inriktning på stöd tiU invandrarnas språk och
kultur underlättar för den enskilde som så önskar all flytta tillbaka till
hemlandet. Kommittén tar samtidigt uttryckligen avslånd från en politik i syfte
all stimulera till ålervandring, som bygger på ekonomiska eller andra incitament.
En sådan politik är enligt kommitténs uppfattning hell oförenlig med de
invandrarpolitiska målen,

Sverige var i början av 1950-lalel med om att bilda
Inlergovernmental Committee for (European) Migration (ICEM eller numera ICM)
men lämnade organisationen år 1962, Avgörande för utträdet var den successiva
minskningen av kommitténs flyklingverksamhel, som Sverige hade fäst avgörande
vikt vid. Under 1970-lalet skedde en ny omsvängning, först till följd av
flyklingulvandringen från Latinamerika och senare genom organisationens
växande engagemang för atl bistå flyktingar från Sydostasien,

Kommittén
har funnit atl del huvudskål som åberopats för Sveriges

utträde
ur organiationen har bortfallit, och att frågan om svenskt återin-

iräde som medlem nu bör
prövas på nytt,

136

Kostnads-
och finansieringsfrågor (kap 18)

I
de kapitel som behandlar olika siödfrågor och som enligt direktiven är
prioriterade finns förslag som medför direkta nya kostnader för staten via de
anslag som slår lill SIV: s, statens kulturråds och presslödsnämndens
disposition. Detta gäller kapitel 9-14, Övriga kapitel innehåller dels grundläggande
principiella resonemang, dels (i huvudsak) probleminvenleringar på olika
sektorer och synpunkter på lämpliga ålgärder, som i några fall är fortsall
utredningsarbete, och i etl faU försöksverksamhet. Förslagen i kapilel 9-14
framgår av följande sammanställning.

Prop.
1985/86:98

Kapitel

Andamål

Finnes

1984/85

Beräknad utgift enl, förslag

Ökning eller minskning enl, förslag

9

Litteraturstöd

0,9

1,1

+0,2

Särskild anslagspost

-

1,0

-(-1,0

En tjänst jämte administration

1/2 tjänsl

1 1/2 tjänst, arb, grupp

-1-0,3

11

Presstöd

5,365

ca 4,35

-1,0
(ca)

10, 11, 12, 13

Information till invandrare samt
mediestöd (bl a närradio)

1,2

2,5

+ 1,3

14

Organisationsbidrag Aktivitelsstöd

4,480 3,854

7,5 3,9

+3,0 (ca) ±0(ca)

13

Invandrartidningen

4,346

4,346

+ =

9-14

+4,8
(ca)

Den
kostnadsökning som faller på de prioriterade sektorerna uppgår, som framgått av
sammanställningen, liU avmndal 5 milj, kr,, varav 1,5 milj, kr, lill
kulturrådet. Utrymme för merkostnaden måste enligt kommitténs bestämda
uppfattning i första hand skapas genom en ompriorilering inom hela den statliga
kultursektorn, vars budget belöper på mer än 1 miljard kr.

En fömlsältning för att större delen av kommitténs
arbete inte skall stanna vid en probleminventering är all resurser finns för de
ålgärder som erfordras. När det gäller arbetsmarknads-, bostads-, social- och
utbildningsavsnitten pekar kommittén på ett antal önskvärda åtgärder och hävdar
atl de ökade resurser som krävs måsle sökas inom den ram som redan finns för
den sektor det gäller. Alternativ i dagens läge är alt det antingen inte blir
möjligt atl komma närmare de uppställda invandrarpolitiska målen eller all
detta möjliggörs med hjälp av medel från andra sektorer.

När
det gäller att genomföra de kostnadsberäknade förslagen måste intresset av att
bättre än nu kunna infria de invandrar- och minoritetspolitiska målen vägas
mot de mål som finns på andra samhällssektorer. Kommittén har emellertid inte
underiag för alt komma med förslag lill omfördelning för all kunna täcka de
aktuella kostnaderna. En utväg kan vara att ta i anspråk besparingar till följd
av kommitténs tidigare framlagda förslag. Del gäUer bl, a, förslag som efter
riksdagsbeslut nu skall genomföras och som bör leda till minskade väntetider
och därmed mindre kostnader.

137

Om de besparingar som kan göras inte är tillräckliga
och om en avväg- Prop. 1985/86:98 ning gentemot andra samhällssektorer inte
resulterar i en sådan omfördelning, all kostnaderna kan läckas, finns enligt
kommittén en annan möjlig finansieringsväg. Del gäller i så fall att genom
avgifter på några områden tillföra slalen inkomster som täcker den del av de
kostnader som återstår atl finansiera. Eftersom del inte ingår i uppdraget atl
föreslå avgifter nöjer sig kommittén med atl peka på ett par möjligheter, t,
ex, en höjning av viseringsavgiflerna för turistvisum och för visum för
affärsbesök saml alt avgift vid förvärv av svenskt medborgarskap återinförs.

Eftersom det är synnerligen angelägel att förslagen
på kulturområdet genomförs bör i sista hand också dessa kostnader kunna läckas
genom inkomstökning.

Reservationer
och särskilda yttranden

Reservationer
har avgivits av ledamöterna Alexander Chrisopolous och Sten Svensson,

Särskilda yttranden har avgivits av ledamoten Sten
Svensson samt av sakkunniga Hans-Göran Myrdal och Thord Palmlund,

138

Bilaga
2 Prop. 1985/86:98

Sammanställning av remissyttranden över invandrarpolitiska
kommitténs betänkande (SOU 1984:58) Invandrar- och minoritetspolitiken

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgells av justitiekanslern (JK),
rikspolisstyrelsen (RPS), socialstyrelsen (SoS), riksförsäkringsverket (RFV),
statens kulturråd (KUR), styrelsen för Sveriges författarfond, riksarkivet,
slalens ungdomsråd (SUR), presslödsnämnden, skolöverstyrelsen (SÖ),
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
slalens invandrarverk (SIV), Stiftelsen Invandrartidningen, ILO-kommittén,
bostadsslyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statistiska
centralbyrån (SCB), länsslyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Malmöhus
län, länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län, länsstyrelsen i Norrbottens län.
Ärkebiskopen tiUsammans med samarbelsnämnden för statsbidrag lUl trossamfund
och Sveriges Frikyrkoråd, 1983 års folkbokföringskommilté (Fi 1983:04),
närtadiokommitlén (U 1978:11), förskola-skola-kommillén (U 1981:01),
delegationen för invandrarforskning (EIFO, A 1983:03, fr,o,m, maj 1985 benämnd
DEIFO), bostadskommittén (Bo 1982:02), informalionsdelegalionen (B 1982:01), samerättsutredningen
(Ju 1983:05), socialberedningen (S 1980:07), Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Botkyrka kommun, Stockholms kommun, Södertälje kommun,
Uppsala kommun, Nortköpings kommun, Jönköpings kommun. Olofströms kommun, Malmö
kommun, Göteborgs kommun, Borås kommun, Västerås kommun, Stockholms läns
landsting. Älvsborgs läns landsting, Västmanlands läns landsting. Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Moderata
ungdomsförbundet (MUF), Folkpartiets ungdomsförbund (FPU), Moderata
samlingspartiels kvinnoförbund (MKF), Centerns kvinnoförbund (CKF),
Folkpartiets kvinnoförbund (FPK), Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund
(SSKF), Rädda Barnen, Svenska röda korset, Sveriges Frikyrkoråd,
Riksidrotlsförbundel, Riksförbundei Hem och Skola (RHS), Sveriges Radio AB,
Folkbildningsförbundet, Svenska Filminsiiiuiet, Sveriges författarförbund,
Riksförbundei för personal vid invandrarbyråer (RIB), Riksförbundei Finska
föreningar i Sverige (RFFS), Jugoslaviska Riksförbundei, Turkiska
Riksförbundei, Italienska Riksförbundei, Assyriska Riksförbundei,
Finlandssvenskarnas Riksförbund i Sverige (FRIS), Esternas Representation i
Sverige, Estniska kommittén. Kroatiska riksförbundet. Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund. Föreningen Sveriges socialchefer (FSS),
Riksförbundet för sexueUl likaberättigande (RFSL), Riksförbundet för
finskspråkigt församlingsarbete i Sverige, Talboks- och punktskriftsbiblioteket.
Svenska Journalistförbundet, Svenska Ekumeniska Nämnden, Invandrartidningens
journalistklubb, datainspektionen, radionämnden, Stockholms katolska stift,
Sveriges AUmännyttiga bostadsförelag (SABO) samt utrikesdepartemenlel(UD),

139

UHÄ har ingivit yttranden från universiteten i
Stockholm, Göteborg och Prop. 1985/86:98 Lund samt från högskolan för
lärarutbildning i Stockholm, UD har ingivit yttranden från ambassaderna i
Helsingfors och Ankara samt från delegationen i Geneve,

Remissynpunkterna
redovisas kapitelvis,

1
Mål, allmänna riktlinjer och ansvarsfördelning

Ell
flertal remissinstanser kommenterar inledningsvis utredningens direktiv och
arbete. Några är kritiska till de ekonomiska restriktioner som utredningen
arbetat under och som begränsat möjligheterna all lägga fram konkreta
ålgärdsförslag. Många är emellertid också positiva lill utredningens arbete
och anser atl utredningen gjort en ingående beskrivning av rådande förhållanden
och vidtagna ålgärder.

En majoritet av remissvaren behandlar på något säll
frågor med anknytning lill de invandrarpolitiska målen och flertalet ställer
sig oreserverat bakom de nu gällande målen. Några remissinstanser efteriyser
dock en diskussion om avvägningen mellan de olika invandrar- och minoritelspoliliska
målen,

I samband med behandlingen av jämlikhelsmålet har
SÖ, RHS, Svenska kommunförbundel, Landslingsförbundel och Olofslröms kommun
särskill framhåUit all utbildning i svenska måsle ses som en förutsättning för
atl likvärdighet befolkningsgmpperna emellan skall kunna uppnås,

SÖ pekar i sammanhanget på all jämlik behandling av
invandrare kräver god lolkservice och därmed lolkulbildningsinsalser,

Kommunförbundel betonar arbetets betydelse för
förverkligandet av jämlikhelsmålet.

Många remissvar har i likhet med utredningen
understrukit behovel av särskilda ålgärder inom olika områden för atl
invandrare skall beredas med majoritetsbefolkningen likvärdiga möjligheter.

Utredningens behandling av valfrihelsmålet har rönt
såväl positiva som kritiska kommentarer. Vissa remissinstanser anser all
utredningen inte tillräckligt preciserat valfrihetens gränser.

Kritiska mot utredningens behandling av
valfrihelsmålet är bl, a. Estniska kommittén, Assyriska Riksförbundei,
Kroatiska riksförbundei, Sveriges Frikyrkoråd, Svenska Ekumeniska Nämnden, RIB
och Rädda Barnen. Gemensamt för dessa är uppfattningen all valfrihelsmålet
måsle preciseras ytterligare, dock utifrån hell skilda bevekelsegrunder.

Kommitténs överväganden kring samverkansmålel har
föranlett endast ett fåtal synpunkler från remissinstanserna,

Fiertalel remissvar som berört de
invandrarpolitiska målen har också

kommenterat avsnittet om statens ansvar för invandrare och minoriteter.

Samtliga instanser som kommenterat delta ställer sig bakom principen om

positiva eller kompensatoriska åtgärder inom ramen för generella insatser.

Inställningen lill särskilda ätgärdsprogram för varje sak- och myndighels-

område är dock delad. Kritiska lill tanken på särskilda ätgärdsprogram är

bl, a, SoS och RRV. SIV och SÖ pekar på att del i vissa fall är lämpligl med

särskilda program, men atl delta måsle integreras i den allmänna plane- 140

ringen
och utformas utifrån de helt skilda förutsättningar och behov som Prop.
1985/86:98 råder inom olika sektorer.

Samtliga instanser som yttrat sig över frågan
ansluler sig lill principen all respektive fackmyndigheter behåller det fulla
sakansvarel. Del råder dock delade meningar om behovet att ytteriigare lagfästa
de statliga myndigheternas ansvar liksom om förslaget alt göra årliga
redovisningar av särålgärder för invandrare. Ett lagfäst ansvar tillstyrks av
Svenska Ekumeniska Nämnden, Kommunförbundet och Västerås kommun, men avstyrks
av SoS, RRV och SIV med hänvisning lill de redan fastiagda riktlinjerna för
invandrarpolitiken och för respektive område,

2
Invandrar- och minoritetspolitik — definitioner, statistik och principer

Etl
stort antal remissvar har lagil upp frågor i anslutning lill detta kapilel.
Utredningen har lagil stäUning för vissa principer, såsom atl invandrar-och
minorilelspoliliken skall uppfattas som en enhet, att behoven bör vara
avgörande för vilka insatser som skall göras och atl en minorilelsdefinilion
måsle vara subjektiv. Remissopinionen är splittrad när del gäller dessa frågor
och många uttrycker sig kritiskt när del gäller utredningens behandling av
frågorna i delta kapitel. Man påpekar bl, a, atl de definUioner och begrepp som
används i utredningen inte är tillräckligt klart definierade liksom att
behandlingen är för ytlig. Framförallt kritiseras utredningen för att inte
tillräckligt ha diskuterat minoritelsbegreppet och förutsättningarna för och
konsekvenserna av en minoritelspoUlik, Del påpekas att det finns flera
invandrargmpper som svarar mol den definition av minoriteter som utredningen
gör. Några remissinstanser påpekar också all de nordiska invandrarna intar en
särställning och att denna särställning borde ha analyserats,

RFFS anser det sakligt grundat all Sverigefinnar
utgör en minoritetsgrupp i Sverige och all det finska språkets ställning bör
ges ett officiellt erkännande som minoritetsspråk. Kroatiska riksförbundet och
Assyriska Riksförbundet anser all del finns behov av en uttalad
minorilelspolilik och alt många invandrargrupper uppfyller kriterierna som kan
ställas upp.

Flera svar uttrycker farhågor kring kommitténs
överväganden och begreppsapparat, TCO, RIB, SIV, Olofströms kommun anser atl
en utförligare analys borde ha gjorts. Centrum för invandringsforskning vid
Stockholms imiversUel anser all kommittén inte på långt när penetrerat hela
problematiken och all dess slutsatser knappasl är övertygande. Man påpekar atl
utredningen lämnar många frågor obesvarade och inte på allvar diskuterar
möjligheten av all gå in för en minorilelspolilik av dei slag som håller på alt
utvecklas i Nederländerna och möjligen i Australien,

Positiva lill kommitténs definition är Estniska
kommhlén och Sveriges Frikyrkoråd.

141