Prop. 1986/87:101

Regeringens proposition 1986/87:101

om ändring i bokföringslagen (.1976:125)

Prop. 1986/87:101

Regeringen
föreslår riksdagen alt anla det förslag som har lagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsproiokollet den 26 februari 1987.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att dispensregeln i 12 § första styckel bokföringslagen
(1976:125) ändras så att man vidgar möjligheterna i vissa speciella fall att
efter dispens få använda en annan redovisningsperiod än de som föreskrivs i
bokföringslagen. Dispens skall sålunda kunna meddelas om det med hänsyn till
det allmännas ekonomiska intresse eller andra omständigheter finns synnerliga
skäl för det.

Lagändringen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

1 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 101

Propositionens lagförslag Prop. 1986/87: loi

1 Förslag till

Lag om ändring i bokföringlagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att 12 § bokföringslagen (1976:125)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §'

Räkenskapsåret skall omfatta Räkenskapsåret skall omfatta

tolv månader. Annat räkenskapsår tolv månader. Annat räkenskapsår

än kalenderår (brutet räkenskapsår) än kalenderår (brutet räkenskapsår)

skall omfatta tiden den 1 maj - den skall omfatta fiden den 1 maj - den

30 april, den I juli - den 30 juni 30 april, den 1 juli - den 30 juni

eller den 1 september — den 31 au- eller den 1 september — den 31 au

gusti. Föreligger synnerhga skäl, gusti. Om det med hänsyn till det

kan regeringen eller myndighet som allmännas ekonomiska intresse el-

regeringen bestämmer medge att ler andra omständigheter finns syn

annan period av tolv hela månader nerliga skäl, kan regeringen eller

skall utgöra räkenskapsår. myndighet som regeringen bestäm-

mer medge att annan period av tolv hela månader skall
utgöra räkenskapsår.

När bokföringsskyldighet inträder eller räkenskapsåret lägges
om, får räkenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas att
omfatta högst aderton månader. Avkortning av räkenskapsåret får också göras om
bokföringsskyldigheten upphör.

Tillämpas brutet räkenskapsår, får omläggning av
räkenskapsåret ske till kalenderår. 1 annat fall får omläggning av
räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill ges av länsstyrelsen.

Den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser
skall använda samma räkenskapsår för dessa. Föreligger synnerliga skäl, kan
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att olika
räkenskapsår får användas. För att få samma räkenskapsår för flera rörelser får
omläggning av räkenskapsår ske utan särskilt fillständ.

Fjärde stycket äger motsvarande tillämpning på
räkenskapsår inom koncern.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Senaste lydelse 1976:991.

Justitiedepartementet '■''P-
1986/87: i oi

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 febmari 1987

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Gustafsson, Hjelm-Wallén,
Bodström, Gradin, R. Carisson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i bokföringslagen (1976:125)

1 Inledning

I
12 § bokföringslagen (1976:125) finns bestämmelser om räkenskapsår. Ett
räkenskapsår skall omfatta tolv månader under vissa i lagen angivna perioder.
Föreligger synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer medge att annan period om tolv månader än som anges i lagen skall
utgöra räkenskapsår.

Med
anledning av en motion fill 1985/86 års riksmöte (mot. I985/86:L239) förklarade
riksdagen att regeringen borde överväga att ändra dispensregeln i 12 §
bokföringslagen sä att den svenska spannmålshandeln fick möjlighet alt använda
en annan redovisningsperiod än de som föreskrivs i bokföringslagen.

Regeringen
beslöt den 19 febmari 1987 att inhämta lagrådets yttrande över ett inom jusfitiedepartementet
upprättat förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125). Förslaget
är likalydande med det som nu läggs fram. Lagrådet lämnade förslaget utan
erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga .

2 Gällande ordning

2.1 Bokföringslagen

Bestämmelser
om räkenskapsår finns i 12 § bokföringslagen (1976:125). Räkenskapsåret skall
omfatta tolv månader. Enligt huvudregeln skall det sammanfalla med
kalenderåret. Annat räkenskapsår (bmtet räkenskapsår) får användas men skall då
omfatta tiden den I maj - den 30 april, den I juli - den 30 juni eller den 1
september - den 31 augusti. Såväl huvudregeln som de begränsade möjligheterna
till bmtet räkenskapsår motiveras främst av behovet att underiätta
taxeringskontrollen (prop. 1975:104 s. 150 f).

Föreligger
synnerliga skäl kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge
att annan period om tolv månader än som anges i lagen skall utgöra räkenskapsår
(12 § första stycket bokföringslagen). Re-

tl
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 101

geringen har delegerat
beslutanderätten i dessa ärenden till riksskatlever- Prop. 1986/87:101 ket.

Denna
dispensmöjlighet tillkom under riksdagsbehandlingen på lagutskottets initiativ
för att tillgodose de extraordinära behov av en annan tidsperiod för brutet
räkenskapsår som kunde föreligga vid vissa internationella samarbetsavtal (LU
1975/76:15 s. 33 f).

2.2 Dispensansökningar

Till
riksskatteverkel inkommer numera årligen ett 60-tal dispensansökningar enligt
12 § första slyckel bokföringslagen. Flertalet ansökningar härtör från svenska
dotterbolag i utländska koncerner. Dotterbolagen medges dispens i de fall
omsättningen är av sädan omfattning atl det är förenat med ett beaktansvärt merarbete
att upprätta dubbla bokslut. Dispens medges också i de fall det i
moderbolagets hemland finns tvingande lagstiftning om gemensamt räkenskapsår
inom koncernen.

Dispensansökningar
frän förelag som saknar internationell anknytning har under senare år varit få.
Tidigare praxis visar att dispens har getts i mycket begränsad omfattning,
exempelvis då detta har krävts med hänsyn till gällande speciallagstiftning (flotlningsföreningar).
Säsongvariationer, arbetsbelastning eller bokföringsmässiga omständigheter har
inte ansetts utgöra synnerliga skäl, och dispens har därför vägrats i dessa
fall.

Riksskatteverkets
avslagsbeslut kan överklagas till regeringen. Under senare år har endast ett
fåtal beslut överklagats.

3 Tidigare riksdagsbehandling

3.1 1979/80 års riksmöte

I
mot. 1978/79:859 yrkades att bokföringslagen ändrades så att brutet
räkenskapsår kunde omfatta tiden den 1 november — den 31 oktober. Till grund
för detta yrkande låg önskemålet att skapa gynnsammare möjligheter till
lagernedskrivning i spannmålshandel. I motionen framhölls att spannmålsföretagens
lager är som störst under hösten och att företagen skulle kunna göra maximala
lagernedskrivningar vid beskattningen, om räkenskapsåret fick sluta per den 30
september eller per den 31 oktober. I sitt av riksdagen godkända belänkande (LU
1979/80:15) avstyrkte lagutskottet motionen och erinrade om att ett viktigt
syfte med bestämmelsen om en begränsning i rätten att använda bmtet
räkenskapsår hade varit att få till stånd en bättre skattekontroll. De skäl som
hade motiverat en begränsning till tertial och halvår kvarstod enligt
utskottets mening.

Utskottet
anförde vidare att det enligt dess mening inte fanns någon anledning att i
bokföringslagen införa ytterligare en redovisningsperiod enbart för att
tillgodose en viss branschs intressen. Om man skulle vilja nä det resultatet
att nedskrivning alltid skall få göras vid den tidpunkt då lagret är störst,
måste man enligt utskottet helt slopa begränsningarna i rätten att använda
brutet räkenskapsår.

3.2
1985/86 års riksmöte Prop. 1986/87:101

I
mot. I985/86:L239 påpekades atl spannmälshandeln är mycket kapital-krävande och
all företagen behöver stora bankkrediter. Soliditeten är låg jämfört med andra
branscher. Det föreligger dessutom påtagliga risker för föriusler genom
kvalitetsskador på spannmålspartier. Detta har lett till att bankerna fordrat
för sin kreditgivning atl företagen har haft en hög lagerreserv. Behovet av en
hög lagerteserv vid räkenskapsårets utgång leder, på grund av bokföringslagens
regler om hur räkenskapsåret skall föriäggas i tiden, till att det organ som
omhändertar spannmålsöverskottet (se avsnitt 4) inte får loss de kvantiteter
som man önskar för export under november och december månader.

Mol
denna bakgrund hemställdes i mofionen att 12 § bokföringslagen ändrades
antingen så att brutet räkenskapsår även medges omfatta tiden I november - 31
oktober eller så att riksskatteverkel ges möjlighet att medge annan
räkenskapsperiod när särskilda - i stället för synnerliga -skäl föreligger.

1
lagutskottels betänkande över motionen (LU 1986/87:6) uttalade utskottet,
efter att ha hört jordbruksutskottet, att starka skäl talade för att
spannmålshandeln gavs möjlighet alt använda ett annat räkenskapsår än det som
föreskrivs i bokföringslagen. Lagutskottet avvisade tanken att i
bokföringslagen införa ytterligare en redovisningsperiod för att tillgodose en
viss branschs intressen. I stället tillstyrkte utskottet att dispensregeln i 12
§ första stycket bokföringslagen ändrades så att en möjlighet öppnades för spannmälshandeln
att få använda en annan redovisningsperiod än de som föreskrivs i
bokföringslagen. Del borde enligt utskottet ankomma på regeringen alt närmare
överväga hur en sådan ändring lämpligen borde genomföras. Med hänsyn till
vikten av att en omläggning av räkenskapsåret för spannmålshandeln kunde genomföras
före hösten 1987 borde enligt utskottet en proposition i ämnet framläggas i
sådan tid att lagstiftningen kunde träda i kraft under första halvåret 1987.

Riksdagen
beslöt i enlighet med vad utskottet hemställt (rskr. 1986/87:21).

4 Förhållandena på spannmålsmarknaden

I
Sverige har under en lång följd av år producerats mer spannmål (vete, råg, korn
och havre) än som förbrukas inom landet.

Svensk
spannmålshandel ekonomisk förening (SSH), som är en regleringsförening på jordbmkets
område, har enligt riksdagens och regeringens beslut och efter närmare direktiv
av statens jordbruksnämnd fill uppgift att direkt eller genom sina medlemmar
ombesörja marknadsreglerande åtgärder för spannmål och fodermedel. Syftet är bl.a
att till lägsta möjliga kostnad omhänderta och nyttiggöra spannmålsöverskottet.
SSH:s verksamhet omfattar lagring, köp och försäljning av spannmål inom landet
samt import och export. Verksamheten är reglerad i lagen (1967:340) om pris-

reglering på jordbrukets område,
i förordningen (1984:62) med samma Prop. 1986/87:101 namn samt i direktiv
av statens jordbruksnämnd.

1
landet bedrivs en kommersiell spannmålshandel av ett 20-tal ekonomiska
föreningar med anknytning till Svenska Lantmännens Riksförbund. Dessa
föreningar inom jordbrukskooperationen tar hand om ca 80 % av den totala
spannmålsproduktionen. Ett trettiotal privata företag svarar för återstoden. 1
ett tiotal av dessa företag är verksamheten av större omfattning.

Överskottsproduktionen
av spannmål har de senaste åren uppgått till i mnt tal 1,2 miljoner ton per år.
Som jämförelse kan nämnas att den totala spannmålsproduktionen under dessa år genomsnitfiigt
uppgått till 5,8 miljoner ton per är.

SSH
är skyldig atl den I mars året efter skördeåret lösa in spannmålsöverskottet,
dvs. i realiteten det överskott som finns lagrat inom den kooperativa och
privata spannmälshandeln. Det är emellertid inte praktiskt möjligl att vid en
enda tidpunkt ta hand om hela överskottet. En strävan är därför atl en
betydande del av det preliminärt beräknade överskottet skall successivt fram fill
den I mars hembjudas till SSH.

Hembjudna
kvantiteter löses in efter en prisskala som fastställs av SSH under hösten det
aktuella skördeåret. Eftersom SSH saknar egen lagringskapacitet, är prisskalan
så konstmerad att spannmålshandeln utöver ersättningen för spannmålet även får
ersättning för tillkommande lagrings-och räntekostnader. Inlösenpriset stiger
sålunda successivt och är högst den I mars. Styrande för inlösenpriset är bl.
a. skördeutfallet, världsmarknadspriset samt de regleringsmedel som står till
förfogande. Regleringsmedlen utgörs främst av förmalningsavgifter,
handelsgödsel- och bekämp-ningsmedelsavgifter samt införselavgifter.
Statsmakterna har vidare genom riksdagsbeslut under våren 1985 iklätt sig ett
delansvar för överskottsarealens kostnader (JoU 1984/85:33 s. 36 f, rskr.
393).

Spannmålsodlarna
levererar normalt in ca 65 % av skörden fill de privata och kooperativa
spannmålsföretagen före årsskiftet. Men spannmålsföretagen hembjuder under
samma tid inte en motsvarande andel av överskottet till SSH.
Erfarenhetsmässigt är fömtsättningarna för spannmålsexport bäst under det
tredje och det Qärde kvartalet. Bl. a. är världsmarknadspriset dä högre än
under övriga delar av året. Normalt påverkas då inte heller
utskeppningsmöjligheterna av isförhållandena.

5 F ö redragandens ö verv ä ganden

Bokföringslagen
är avsedd att bl.a. skapa goda möjligheter för näringsidkaren själv, i
rörelsen anställd personal sarht borgenärer och andra att bedöma och överblicka
den bokföringspllktigä rörelsens utveckling och ställning. Avsikten är också
att tillgodose det allmäntias behov av tillförlitliga uppgifter för
fastställande av skatter, avgifter och att säkerställa en sådan ordning att en
ändamålsenlig taxeringskontroll kan genomföras.

De
allmänna intressena blir svårare att tillgodose, om räkenskapsåret avviker från
kalenderåret. Från strikt företagsekonomiska utgångspunkter

kan det emellertid ibland
vara motiverat att välja annan tidsperiod än Prop. 1986/87:101 kalenderåret
som räkenskapsår. Det kan exempelvis vara lämpligare alt låta räkenskapsåret sluta
när den ekonomiska aktiviteten är låg eller att låta räkenskapsåret omfatta en
obruten säsong.

Genom
atl bokföringslagen medger alt räkenskapsåret utöver kalenderår också fär
omfatta tolvmänadersperioder som slutar vid halvårsskiftet eller i och med
utgången av första eller andra tertialel har i rimlig utsträckning de
företagsekonomiska skälen för elt brutet räkenskapsår beaktats, samtidigt som
de allmänna intressena i huvudsak lillgodosetls.

Några
nya skäl som motiverar en generell omprövning av grunderna för det brutna
räkenskapsåret har enligt min mening inte framkommit i detta lagstiftningsärende.
De krav pä en ändring av bokföringslagen som spannmålshandelns problem har
gett upphov till är av mycket speciell karaktär och bör, som riksdagen har
anfört, i stället lösas inom ramen för det dispensförfarande som gäller enligt
lagen.

Dispensgivningen
enligt 12 § första stycket bokföringslagen har varit restriktiv, i enlighet med
vad som förutsattes vid lagens tillkomst. Dispens har förekommit endast i
mycket speciella och klart avgränsade fall, huvudsakligen med internationell
anknytning. Dispensansökningar från spannmålsföretagen har inte i något fall
bifallits.

De
skäl som vid bokföringslagens fillkomst åberopades för en starkt begränsad dispensgivning
äger allQämt giltighet. Nägon allmän uppluckring av dispenskravel bör alltså inle
komma i fråga. Däremot finns det anledning att ifrågasätta den ensidiga
inriktning som dispensprövningen har fått i praxis. Även i andra fall än dä det
rör sig om internationella förhållanden kan omständigheterna vara sä
exceptionella att dispens med hänsyn lill den totala samhällsnyttan bör medges.
Så kan vara fallet om de fasta tiderna för räkenskapsåret utgör en allvarlig
belastning för en bransch som är av ekonomisk betydelse för landet.

Den
nuvarande ordningen innebär att det saknas incitament för de kooperativa och
privata företagen inom spannmålshandeln att hembjuda spannmålsöverskottet till
regleringsföreningen Svensk spannmålshandel innan del räkenskapsår som omfattar
skördeåret har avslutals. För spannmålshandeln är det nämligen av intresse all
lagerreserven är så stor som möjligt vid räkenskapsårets slut. Om
räkenskapsåret kunde avslutas under tredje tertialel i stället för vid
årsskiftet, skulle överskottet sannolikt komma att hembjudas tidigare. Detta
skulle avsevärt förbättra regleringsföretagets exportmöjligheter och därmed
minska samhällets kostnader för spannmålsöverskottet. Från samhällsekonomisk
synpunkt skulle det alltså vara fördelaktigt om spannmålshandeln gavs möjlighet
att fillämpa ett bmtet räkenskapsår som inte är bundet till de fasta
tidsperioderna. Eftersom endast ett starkt begränsat antal företag är
verksamma inom spannmålshandeln, skulle en dispensgivning för dessa i enlighet
med vad jag nu har anfört inte motverka de intressen som har förestaval
ordningen med fasta tidsperioder.

Mot
bakgmnd av det anförda anser jag att den aktuella dispensregeln bör mjukas upp
så att den kan tillämpas även i sådana fall som avses i motionen, liksom i
andra liknande fall som kännetecknas av att en dispens skulle

medföra en betydande vinst
för del allmänna. En begränsad uppmjukning Prop. 1986/87:101 av
dispensmöjligheterna av delta slag bör komma till uttryck i 12 § första stycket
bokföringslagen. Av bestämmelsen bör framgå att dispens kan lämnas om del med
hänsyn till del allmännas ekonomiska intresse eller andra omständigheter finns
synnerliga skäl därtill.

Jag
vill understryka att det inle är min avsikt alt denna ändring skall leda till
någon mera generell uppmjukning av dispensregeln i förhållande till den praxis
som har utbildat sig.

Den
föreslagna lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1987.

6 Upprättat lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom jusfitiedepartementet upprättals ett förslag till
lag om ändring i bokföringslagen (1976:125).

7 Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådei granskade
förslaget till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125).

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Bilaga Prop.
1986/87:101

Lagrådet

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1987-02-19

Närvarande:
justitierådet Knutsson, f. d. justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 19 februari 1987 har regeringen på
hemställan av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag lill

lag
om ändring i bokföringslagen (1976:125).

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bertil Kallner.

Lagrådet
lämnar förslaget utan erinran.

Innehåll Prop. 1986/87:101

Propositionens
huvudsakliga innehåll ........................ ..... I

Propositionens
lagförslag ....................................... 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 febmari 1987 .. 3

1
Inledning ......................................................... .... 3

2
Gällande ordning ............................................... .... 3

2.1
Bokföringslagen............................................. 3

2.2
Dispensansökningar ....................................... 4

3 Tidigare
riksdagsbehandling ................................. .... 4

3.1
1979/80 års riksmöte .................................... 4

3.2
1985/86 års riksmöte .................................... ... 5

4
Förhållandena på
spannmålsmarknaden .................. ... 5

5
Föredragandens överväganden.............................. 6

6
Upprättat lagförslag .......................................... ... 8

7
Hemställan........................................................ 8

8
Beslut ............................................................. 8

Bilaga
Utdrag ur lagrådels protokoll den 19 februari 1987 9

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987