Prop. 1986/87:114

Regeringens proposition 1986/87:114

om en särskild ersättning till sjukvårdshuvudmän

nen för att Öka operationskapaciteten inom !'986/87114

sjukvården

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet
den 5 mars 1987 för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

På
regeringens vägnar

G.
Sigurdsen

Bengt Lindqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas förslag om en särskild ersättning till sjukvårdshuvudmännen
för att öka kapaciteten att utföra operationer inom sjukvården.

Ersättningen,
som avses utgå fr.o.m. den 1 juli 1987, beräknas till 70 milj. kr. för är 1987.
I samband med förhandlingar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om vissa
ersättningar från sjukförsäkringen, som avser tiden fr.o.m. år 1988, skall
ersättningen omprövas.

I
propositionen föreslås att riksdagen under femte huvudtiteln för budgetåret
1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 70 milj. kr. Ull Bidrag för viss operationsverksamhet
inom allmän sjukvård.

1
Riksdagen 1986/87. l:a saml. Nr 114

Socialdepartementet Prop. 1986/87:114

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1987

Närvarande:
Sigurdsen, ordförande, och statsråden Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Wickbom,
Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Sigurdsen

Proposition om en särskild ersättning till sjukvårdshuvudmännen
för att öka operationskapaciteten inom sjukvården

1 Särskild ersättning till sjukvårdshuvudmännen för att
Öka operationskapaciteten inom sjukvården

Med
det nya system för ersättningar från den allmänna sjukförsäkringen Ull sjukvårdshuvudmännen,
som infördes fr.o.m. år 1985, togs ett vikUgt steg mot en jämnare fördelning av
sjukvårdsresurserna över hela landet. Fortfarande råder dock skillnader i
vårdutbudet beroende på var i landet en patient är bosatt. Hälso- och
sjukvårdslagens mål om en god hälsa och en vård på lika villkor för landets
alla invånare är ännu inte uppfyllt.

Ett
problem i sjukvården, som har debatterats mycket under det senaste året, är de
långa väntelider, som finns pä vissa håll i landet främst till operationer för
nya höftleder, mot grå starr och mot kranskärlsförträngning. Det är inte
acceptabelt att människor skall behöva vänta i långa tider på operationer som
skulle ge dem möjlighet att leva ett fullvärdigt och självständigt liv. Jag
vill också peka på det starka samband som finns mellan dessa operationer och
äldres möjligheter att välja ett eget boende framför instituUonsvård.

Människor
som är i behov av denna typ av operaUoner skall i princip inte behöva vänta mer
än den tid som behövs för en effektiv planering av vården. Sjukvårdshuvudmännen
har också vidtagit åtgärder för att genom resurstillskott och effektivisering
av vården reducera väntetiderna. Kapaciteten har således kunnat ökas betydligt
vad gäller dessa operaUoner under de senaste åren. Detta arbete måste dock
vidareutvecklas och intensifieras för att ope-raUonskapaciteten ytterligare
skall kunna ökas och väntetiderna minskas. Omstruktureringen av hälso- och
sjukvården måste också påskyndas så att primärvården bättre än i dag avlastar
den specialiserade sjukvården.

Långa
vänteUder inom sjukvården kan uppslå av olika skäl. De kan t.ex. uppstå som en
följd av den snabba medicintekniska utvecklingen som medför att många
undersökningar och behandlingar som Udigare varit komplicerade och smärtsamma
nu kan göras på ett relativt enkelt och skonsamt sätt. Bland annat har fler
äldre därvid fått nya möjligheter alt botas. Som exempel

kan nämnas
prostataoperation, rekonstmktiv ledkirurgi (nya höftleder), Prop.
1986/87:114 linsoperationer och glaskroppskirurgi i ögat m.m.

När
en ny teknik kommer fram och kunskap om denna sprids, ökar efterfrågan
plötsligt och kan till att börja med inte tillgodoses. Detta är en förklaring till
de senaste årens väntetider inom ortopedi och ögonsjukvård.

En
viss väntetid är dock ofta planerad. En s.k, vårdplaneringskö behövs för att
sjukvården skall kunna utnyttja resurserna effektivt, för att variationer i
utnyttjandet av vårdresurser skall kunna utjämnas samt för att patienterna
skall kunna ordna praktiska förhållanden inför sjukhusvistelsen.

Vidare
kan länga väntetider ibland redovisas som ett argument för resursförstärkning.
Detta är enligt min mening oacceptabelt. Ibland kan väntelistor vara
slentrianmässigt uppsatta och inte "rensade". Jag anser att det är av
stor vikt alt planeringen inför operationer blir mer effektiv än i dag. Väntelistor
bör kontinuerligt uppdateras och det bör finnas klara riktlinjer för när en
patient skall föras upp på listan.

De
långa väntetider som i dag kan finnas för vissa operationer skall ses mot
ovanstående bakgrund men måste också ställas i relation till verksamhetens
totala volym och utveckling.

Det
är svårt alt bedöma den framtida medicintekniska utvecklingen och dess
konsekvenser för sjukvården. Sannolikt kommer det att uppslå nya bristsituaUoner
och underförsörjda områden där efterfrågan under en över-gångsUd blir större än
vad sjukvården förmår att möta. Den synliga följden härav blir resursbrist och
länga väntetider. Det är därför viktigt att sjukvården för alt långa och
oönskade väntetider inte skall uppslå kan förutse och Udigt uppmärksamma dessa
områden, vara flexibel och ha en beredskap Ull omdisponering av resurser.

För
att stimulera sjukvårdens omstrukturering och få ett effekUvare vårdutnyttjande
anser jag att ett särskilt statligt bidrag bör betalas ut med syfte att öka
genomströmningen vid gråstarroperationer, operaUoner för nya höftleder och hjärtkärloperationer.
Min avsikt är att ersättning skall betalas efter riktlinjer som utarbetas av en
särskild arbetsgrupp inom socialdepartementet med representanter bl.a. från
socialstyrelsen och landstingsförbundet. Arbetsgruppen kommer också alt få i
uppdrag att följa upp bidragets användning.

Antalet
starroperationer under år 1985 uppgick enligt socialstyrelsen till ca 16 500
(uppskattat behov ca 28 000). Motsvarande siffror för höftledsope-raUoner var
ca 7 800 år 1985 (uppskattat behov ca 10 800) och för hjärtkäri-förträngning 2
000 operaUoner år 1985 (uppskattat behov 4 500). En ökning vad avser dessa
operationer har skett under 1986. Det uppskattade behovet avser 1987 och
inkluderar därmed den "puckel" som bildats genom att den snabbt ökade
efterfrågan på dessa operationer ej har kunnat Ullgodoses. Det permanenta
behovet bör således vara lägre. Det är min förhoppning att den här förordade
ersättningen skall stimulera Ull en krafUg ökning av opera-Uonsvolymen.

Ett
villkor för att statsbidrag ska kunna utgå är att överenskommelse träf

fas med sjukvårdshuvudmännen om riktlinjer för utbetalningen med följan

de inriktning. Utbetalning av den särskilda ersättningen skall - utöver att

vara en stimulans Ull omorganisation och större effektivitet inom de enskilda 3

landstingen
- också möjliggöra en utjämning i väntetider mellan landstingen Prop.
1986/87:114 genom att hela landet görs till ett upptagningsområde för de tre
operationstyper jag här diskuterat, 1 arbetsgruppens uppdrag bör också ligga
att precisera vilka indikaUoner som skall gälla för att en patient skall komma
ifråga för operation och hur prioriteringarna skall göras. Vidare bör närmare
övervägas hur patienternas frihet att välja vilken klinik och vilket sjukhus
som skall utföra operationen skall kunna ökas. Vid vård utom det län där patienten
är bosatt bör hemlandstinget betala ersättning till det landsting där ingreppet
utförs. Det är en förutsättning att landsUngen kan finna lämpliga former för
detta t.ex. på liknande sätt som vid akut insjuknande i annat landsting än det
egna genom ett rikstäckande avtal.

Statens
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen för år 1987 är
fastlagda (prop. 1985/86:167, SfU 1986/87:1, rskr. 9). Överiägg-ningar pågår
avseende de närmaste kommande åren. Jag föreslår emellertid, mot bakgrund av
diskussioner i bl.a. socialdepartementets hälso- och sjukvårdsberedning, att
ett särskilt bidrag till sjukvårdshuvudmännen med syfte att öka
operationskapaciteten inom sjukvården utgår redan fr.o.m. den 1 juli 1987. Jag
beräknar delta bidrag till 70 milj. kr. för andra halvåret 1987. För tid
därefter förutsätts att medel för detta ändamål skall lämnas inom ramen för
sjukförsäkringsersättningarna till sjukvårdshuvudmännen. För ändamålet
erfordras ett nytt reservationsanslag under femte huvudUteln för budgetåret
1987/88, som bör benämnas E 23. Bidrag för viss operationsverksamhet inom
allmän sjukvård, varifrån bidraget kan utbetalas. Jag beräknar medelsbehovet
under anslaget till 70 milj. kr.

Mitt
förslag syftar till alt i ett kort perspektiv påskynda sjukvårdshuvudmännens
åtgärder för att öka antalet operationer av gråstarr, nya höftleder och
kranskärlförträngning. Jag har erfarit att parterna på arbetsområden som berörs
har för avsikt att ta upp överläggningar om arbetstider, jouravtal m.m, för att
nå ett effektivare utnyttjande av resurserna än vad som är fallet i dag.

2 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag här har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

till
Bidrag för viss operationsverksamhet inom allmän sjukvård för budgetåret
1987/88 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 70 000 000
kr.

Jag
hemställer vidare all regeringen bereder riksdagen tillfälle att la del av vad
jag i övrigt har anfört om en särskild ersättning för att öka
operationskapaciteten inom sjukvården.

3 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposiUon
förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och det
ändamål som föredraganden har hemställt om.

gotab Stockholm 1987 86034