Prop. 1986/87:116

Regeringens proposition 1986/87:116

om ändring i datalagen

Prop. 1986/87:116

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 19 mars 1987.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ändringar i datalagen (1973:289) i syfte att stärka skyddet
för den enskildes integritet. Den registeransvarige blir i ökad utsträckning
skyldig att rätta felaktiga uppgifter i ett personregister. Den
registeransvarige blir också skyldig att utse en eller flera kontaktpersoner som
skall bistå de registrerade vid misstanke om att en personuppgift är felaktig.
Vid dataintrång och annat brott som avses i datalagen skall den som har begått
brottet vara skyldig att betala skadestånd även för s. k. ideell skada. De nya
reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

1 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 116

Förslag till Prop. 1986/87:116

Lag om ändring i datalagen (1973:289)

Härigenom föreskrivs att 6, 8 och 23 §§ datalagen
(1973:289)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

6S Lämnas tillstånd till inrättande och förande av
personregister, skall datainspektionen, i den mån det behövs för atl förebygga
risk för otillbörligt intrång i personlig integritet, meddela föreskrift om

1.
inhämtande av
uppgifter för personregistret,

2.
vilka
personuppgifter som får ingå i personregistret,

3.
utförandet av
den automatiska databehandlingen,

4.
den tekniska
utrustningen,

5.
de
bearbetningar av personuppgifterna i registret som får göras med automatisk
databehandling,

6.
underrättelse
till berörda personer,

7.
de
personuppgifter som får göras tillgängliga,

8.
utlämnande och
annan användning av personuppgift,

9.
bevarande och
gallring av personuppgifter,

10. kontroll
och säkerhet. 10. kontroll och säkerhet,

//. rättelse och andra åtgärder i fråga om oriktiga och
missvisande uppgifter.

Vid bedömandet av om föreskrift behövs skall särskilt
beaktas huruvida registret innehåller personuppgift som utgör omdöme eller
annan värderande upplysning om den registrerade.

Föreskrift rörande utlämnande av personuppgift får icke
inskränka myndighels skyldigheter enligt tryckfrihetsförordningen.

8S

Förekommer anledning till miss- Förekommer anledning till miss

tanke att personuppgift som ingår i tanke att en personuppgift som in-

personregister är oriktig, skall den går i ett personregister är oriktig

registeransvarige utan dröjsmål vid- eller missvisande, skall den register-

taga skäliga åtgärder för att utröna ansvarige utan dröjsmål/orera 50-

uppgiftens riktighet och, om skäl lig utredning. En oriktig eller miss-

föreligger, rätta den eller utesluta visande uppgift skall rättas, ändras

den ur registret. eller utestutas, om det inte saknas

anledning att anta atl otUlbörligt intrång i den
registrerades personUga integrUet skall uppkomma. Har uppgift som rättas eller
utes- Har en uppgift som rättas, änd-lutes, lämnats ut till annan än
den ras eller utesluts lämnats ut till /lä-registrerade, skall den
registerans- gon annan än den registrerade, varige på begäran av den
registre- skall den registeransvarige under-rade underrätta mottagaren om
rät- rätta mottagaren om rättelsen, änd-telsen eller uteslutningen. Förelig-
ringen eller uteslutningen, om den ger särskilda skäl, får dock dalain- registrerade
begär det eller om det

Lagen omtryckt 1982:446.

Nuvarande
lydelse

spektionen befria den regisleran-svarige från sådan
underrättelseskyldighet.

Föreslagen lydelse

föreligger risk för otUlbörligt intrång i personlig
integritet.

En registrerad som har anmält en misstanke om atl en
personuppgift är oriklig eUer missvisande skall underrättas om vUken åtgärd
anmälan föranleder.

Den registeransvarige skall utse en eller fiera personer
som skall bistå de registrerade vid misstanke om oriklig eller missvisande personuppgift
och som skall lämna underrättelse enligl tredje styckel. Cppgift om vem som
har utsetts skall hållas tillgänglig för allmänheten.

Bestämmelserna
i denna paragraf gäller inle register som har överlämnats till en
arkivmyndighet förförvaring. Dalainspektionen får befria en registeransvarig
från skyldighet enligl paragrafen.

Prop.
1986/87:116

Om
registrerad tillfogas skada genom att personregister innehåller oriklig
uppgift om honom, skall den registeransvarige ersätta skadan. Vid bedömande om
och i vad mån skada har uppstått läges hänsyn även tUl lidande och andra omständigheter
av annan än rent ekonomisk betydelse.

Om registrerad tillfogas skada genom att personregister
innehåller oriktig eUer missvisande uppgift om honom, skall den
registeransvarige ersätta skadan.

Om någon tillfogas skada genom brott som avses i 20 §
första styckel eller 21 §, skall den som har gjort sig skyldig till brottet
ersätta skadan.

Vid bedömande om och i vad mån skada enligt första eller
andra Slycket har uppstått skall hänsyn även tas tUl lidande och andra omständigheter
av annan än rent ekonomisk betydelse.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

,tl Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 116

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:116

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987

Närvarande;
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström,
Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i datalagen 1 Inledning

Data-
och offentlighetskommittén (Ju 1984:06, DOK) tillkallades är 1984 för att
utreda användningen av personnummer inom den offentliga och den enskilda
sektorn. Kommittén fick i tilläggsdirektiv samma år uppdrag att utreda de
problem som är förenade med offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-upptagningar.

DOK
(kammarrättspresidenten Carl Axel Petri, f. d. riksdagsledamoten Lilly Bergander,
riksdagsledamoten Birgit Friggebo, ombudsmannen Hans-Eric Holmqvist,
riksdagsledamöterna Gunnar Hökmark, Kurt Ove Johansson och Olof Johansson samt
universitetslektorn Yngve Sundblad) avlämnade i april 1986 delbetänkandel (SOU
1986:24) Integritetsskyddet i informationssamhället I. I betänkandet föreslås
dels ändringar i data- och skadeståndslagstiftningen som gäller rättelse av fel
i personregister samt skadestånd vid fel i personregister och vid brott mot
datalagen dels en ändring i sekretesslagstiftningen som gäller patientuppgifter
i personregister.

Jag
skall i del följande ta upp de frågor om rättelse av fel i personregister och
om skadestånd vid brott mot datalagen som behandlas i betänkandet och som
kräver lagstiftningsbeslul av riksdagen. DOK:s förslag om ändring i
sekretesslagen bör däremot lämpligen tas upp tillsammans med förslag till vissa
andra ändringar i sekretesslagen, som f n. förbereds inom justitiedepartementet,
bl.a. på grundval av DOK:s belänkande (SOU 1986:46) Inlegritetsskyddet i
informationssamhället 2.

Till
protokollet bör som bilaga I fogas utredningens sammanfattning av sill
betänkande i de delar som skall behandlas vid detta tillfälle. Utredningens
lagförslag i dessa delar bör fogas till protokollet som bilaga 2. Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till
protokollet som bilaga 3. En sammanställning över remissyttrandena har
upprättats inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(875-86).

Regeringen
beslutade den 5 mars 1987 att inhämta lagrådels yttrande över förslag till lag
om ändring i datalagen. Det till lagrådet remitterade

förslagel
överensstämmer med lagförslaget i propositionen. Lagrådet har i Prop.
1986/87:116 sitt yUrande. som bör bifogas protokollet som /k/ bilaga 4, /-k/
inte haft någon erinran mol förslagel.

2 Allmän motivering

2.1 Mina allmänna utgångspunkter

Datateknikens utveckling och användning påverkar på många
sätt de nuvarande och framtida förhållandena i del svenska samhället. Till de
viktigaste frågorna hör otvivelakligl de som gäller integritetsskydd för
enskilda personer på området. Dessa frågor uppmärksammades också särskilt när
riksdagen på grundval av prop. 1984/85:220 fastställde riktlinjer för den
framtida dalapolitiken (FiU 1985/86:5, rskr. 88).

Själv gav jag i den angivna propositionen (s. 39 ff.) en
översikt över hur iniegritetsfrågorna har utvecklats på dataområdet. Jag
redovisade också (s. 38 f) del initiativ som regeringen tog i början av 1985
och som ledde till all datainspektionen meddelade allmänna råd till
myndigheterna i fräga om rättelser i deras register för automatisk databehandling
(ADB).

1 enlighet med vad som anförde? i propositionen har en
statsrådsgrupp för långsiktiga och övergripande dalafrågor bildats, i vilken
bl. a. jag ingår. Till denna statsrådsgrupp är knutna en samrådsgrupp för
sårbarhetsfrågor på ADB-området och en referensgrupp för datafrågor. Bland de
frågor som statsrådsgruppen och referensgruppen skall ägna sig ål ulgör
integritetsskyddsfrågorna en viktig del.

1 det jag nu har sagt ligger att regeringen tillmäter
frågan om skydd för den personliga integriteten stor vikt på dataområdet och
följer utvecklingen med stor uppmärksamhet. Det är angeläget att ha en hög
beredskap så atl åtgärder vid behov snabbi kan vidtas för att förbättra
integritetsskyddet och komma till rätta med eventuella missförhållanden på
området. Ett uttryck för denna ambition är alt DOK tillkallades med uppdrag att
se över personnummeranvändningen i samhället. Också det utvidgade uppdrag som
DOK senare har fått rör bl. a integritetsskyddsområdet.

Anledningen till alt integritetsfrågorna har sådan vikt på
ADB-området är att vår förmåga att skydda den personliga integriteten är av
avgörande betydelse för utvecklingen på området. En grundförutsättning för att
den nya tekniken skall kunna utnyttjas så att dess fördelar kan tas till vara
är att medborgarna kan följa och påverka utvecklingen och att de inte känner
främlingsskap och upplever tekniken som ett hot. Del är givet alt medborgarna
får svårt att hysa förtroende för en teknik, om de anser att denna hotar deras
personliga integritet.

Del är mot den bakgrund som jag nu har angett som jag
behandlar DOK:s förslag om rättelse vid fel i personregister och om skadestånd.
Förslagen innebär skärpningar på integritetsskyddets område och har i det stora
hela mottagits gynnsamt av remissinstanserna. Jag vill redan här anmäla att jag
delar uppfattningen att kommittéförslaget kan läggas till grund för sådana
ändringar och att lagstiftningen bör ändras så att skyddet

för den
enskildes personliga integritet förbättras i de här berörda hänseendena.

Jag vill
också erinra om att de nu aktuella förslagen bara är det första resultatet av DOK:s
arbete och att jag avser atl i samma anda som nu pröva också senare förslag på integriteisskyddeis
område.

Det är
alltså nu frågan om en av flera etapper i det arbete på att stärka skyddet för
den personliga integriteten som har satts igång. Enligt min mening är del inte
realistiskt alt räkna med atl man i ett slag kan förbättra integritetsskyddet
genom någon eller nägra stora reformer, utan man måste arbeta stegvis med
åtgärder som kan te sig ganska begränsade, om man ser dem var för sig. De
ändringar i datalagen somjag förordar i det följande utgör ett sådant steg på
vägen mot etl bättre inlegritelsskydd.

Prop. 1986/87:116

2.2 Rättelse av fel i personregister

Mitt förslag: Hos den som är registeransvarig för ett
personregister skall det finnas en eller flera befattningshavare
(kontaktpersoner), som bistår en registrerad vid misstanke om atl en
personuppgift är oriktig eller missvisande. Kontaktpersonerna skall också svara
för att registrerade som anmält fel i personregistret får underrättelse om
vilken åtgärd anmälan föranleder från den registeransvariges sida.

Den registeransvariges skyldighet att utreda och rätta
felaktiga registeruppgifter preciseras och skärps. Presumtionen skall vara att
en oriktig eller missvisande uppgift skall rättas. Dessutom skärps skyldigheten
att sända underrättelse om företagen rättelse till den som den felaktiga
uppgiften har lämnats ut till.

Reglerna om rättelse skall inte gälla register som har
överlämnats till en arkivmyndighet för förvaring. Datainspektionen skall i
undantagsfall kunna befria också en annan registeransvarig från rättelseskyldighet.

Datainspektionen skall kunna meddela föreskrifter om
tillämpningen av reglerna om rättelse av oriktig eller missvisande uppgift.

DOK:s förslag ligger i linje med mitt förslag men skiljer
sig från detta i främst följande avseenden: Kontaktpersonen benämns
dataansvarig och har vissa andra uppgifter än enligt mitt förslag. Kraven på
att den registeransvarige skall rätta en personuppgift är olika beroende på om
uppgiften är oriktig eller missvisande. En oriktig uppgift skall alllid rättas
och en uppgift som är missvisande utan att vara oriktig skall rättas om det är
motiverat av integritetsskäl. Datainspektionen kan inte befria en registeransvarig
från rättelseskyldighet. Inte heller kan datainspektionen meddela någon särskild
föreskrift om tillämpningen av reglerna om rättelse.

Remissinstanserna: Förslaget om dataansvarig tillstyrks av
de flesta remissinstanser. Några har dock synpunkter pä detaljer, bl. a.
benämningen "dataansvarig". En del instanser anser att ansvarsfördelningen
mellan den

registeransvarige
och den dalaansvarige är oklar eller atl en dataansvarig Prop. 1986/87; 116
bara behövs för vissa slag av register.

Alla remissinstanser som uttalat sig om obligatorisk rättelse
av oriktiga uppgifter är positiva till förslaget. Några menar dock atl
nuvarande ordning bör behållas för vissa slag av register, t. ex.
forskningsregister, staii-stikregister och kortvariga register. Förslaget om villkoriig
rättelse av missvisande uppgifter tillstyrks av de flesta instanser. JK och
datainspektionen önskar gå längre än förslaget när det gäller skyldighet att
rätta missvisande uppgifter, medan de tre kredilupplysningsföretag som ingår
bland remissinstanserna är starkt kritiska. Del förekommer olika åsikter om det
innebär en verklig eller bara en terminologisk nyhet alt föra in begreppet
"missvisande uppgift" i lagen.

De flesta som uttalat sig om obligatorisk underrättelse om
rättelse av uppgift är positiva till förslaget. JK, datainspektionen och LO
förordar en längre gående underrättelseskyldighet.

Inget remissorgan motsätter sig ett undantag från reglerna
om rättelse såvitt gäller register som har överlämnats lill arkivmyndighet.
Några påpekar atl begreppet arkivmyndighet i regel inle omfattar kommunala
arkiv.

Skälen för mitt förslag: Datalagen (1973:289, omtryckt
1982:446, ändrad senast 1986:1323) syftar till alt skydda den enskilde mot
sådant intrång i den personliga integriteten som kan bli följden av atl
personuppgifter registreras med hjälp av ADB. Lagens regler innebär bl. a. att
vissa särskilt integritetskänsliga personregister får inrättas endast efter
tillstånd av datainspektionen eller genom beslut av statsmakterna. För övriga
personregister utom sädana som en enskild inrättar eller för uteslutande för
personligt bruk krävs enbart anmälan till datainspektionen som utfärdar ett
särskilt bevis om anmälningen (licens).

Datainspektionen utövar tillsyn över alla personregister
och kan meddela föreskrifter för registren om det behövs för att förebygga
otillbörligt integritetsinträng. Föreskrifterna kan beslutas antingen i samband
med ett tillslåndsbeslut eller som ett led i datainspektionens
tillsynsverksamhet.

Lagen innehåller dessutom allmänna regler om bl. a.
skyldighet att rätta oriktiga uppgifter i personregister och om
registeransvarigas skadestånds-skyldighet. Med registeransvarig menas den för
vars verksamhet registret förs, om han förfogar över registret. Den registeransvarige
kan vara en fysisk eller en juridisk person eller en myndighet.

Reglerna om rättelse av personuppgifter finns i 8 §
datalagen. Reglerna gäller för alla register, alltså även dem som inte kräver
tillstånd för att inrättas. Reglerna innebär följande. Om del finns anledning
att misstänka att en personuppgift i ett personregister är oriktig, skall den
registeransvarige utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att ta reda på om
uppgiften är riktig. Om det föreligger skäl, skall den registeransvarige rätta uppgiften
eller utesluta den ur registret. Har en uppgift som rättas eller utesluts
lämnats ut till någon annan än den registrerade, skall den registeransvarige på
begäran av den registrerade underrätta mottagaren om rättelsen eller
uteslutningen. Datainspektionen får dock befria den registeransvarige från
underrättelseskyldigheten om det föreligger särskilda skäl.

Om en registeransvarig inte uppfyller de skyldigheter som
åvilar honom 7

n Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 116

enligt
lagen i fråga om t. ex. rättelse av oriktiga uppgifter kan datainspek- Prop.
1986/87:116 tionen som nämnts besluta föreskrifter av visst slag (18 § första
stycket datalagen). Inspektionen har vidare som nämnts på uppdrag av regeringen
utfärdat allmänna råd för myndigheter vid tillämpningen av 8 § datalagen (se
bilaga 6 i DOK;s betänkande).

Datalagen innehåller således regler för alt förebygga atl
personuppgifter, som visar sig vara oriktiga, står kvar i register och vållar
otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Reglernas tillämpning i
praktiken har dock visat sig vara förenad med en del problem. Erfarenheter från
datainspektionen, JO och JK ger vid handen att de registeransvariga inte
sällan saknar tillfredsställande rättelserutiner. Del kan vara svårt att snabbt
och enkelt få en rättelse till stånd när ett fel har upptäckts. Genom att
uppgifter i vissa fall överförs från ett register till ett annat kan en
felaktighet i ett register få svåröverblickbara återverkningar i andra
register. Bristerna har påpekats av såväl datainspektionen som JO.

Jag instämmer i DOK:s bedömning att de påtalade bristerna
i fråga om rättelseförfarandel bör åtgärdas genom att datalagens regler på
området skärps på flera punkter. Jag behandlar de olika delfrågorna var för sig
när jag i del följande närmare redovisar mina förslag till ändringar i reglerna
i dalalagen om rättelse av personuppgifter.

Kontaktperson m.m.

Personuppgifter av integritetskänsligt slag förekommer
särskilt i personregister som förs av vissa stora bolag och myndigheter. För
en enskild som misstänker att en uppgift om honom är felaktig kan det vara
svårt att orientera sig inom den registeransvariges organisation och att veta
vilken enhet eller vilka befattningshavare som misstanken bör anmälas till. Att
del i praktiken kan vara svårt för enskilda att få kontakt med rätt person hos
den registeransvarige har också visat sig i datainspektionens verksamhet.
Svårigheterna kan leda till att den enskildes felanmälan inte blir behandlad på
etl godtagbart sätt eller att den enskilde helt enkelt avstår från att anmäla
del misstänkta felet.

Förhållandena uppmärksammades i elt tidigare
lagstiftningsärende avseende datalagen. Föredragande statsrådet anförde därvid
atl del borde vara av stort värde, om den registeransvarige på utdrag från ett
dataregister angav telefonnummer till den enhet eller den tjänsteman som
handlade den aktuella frågan eller kunde lämna upplysningar i saken (prop.
1981/82; 189 s. 27). Någon särskild regel om detta togs dock inte in i lagen,
bl. a. därför atl saken inte ansågs vara tillräckligt utredd. Uppenbarligen har
motivuttalandena inte lett till all förhållandena förbättrats på något
avgörande sätt i praktiken.

Enligl min bedömning är svårigheterna för den enskilde att
få tag på rätt

person vid felanmälan den kanske största praktiska olägenheten med nuva

rande ordning i fråga om rättelse av personuppgifter. Jag anser att tiden nu

är mogen att genom lagstiftning undanröja dessa svårigheter. En register

ansvarig bör i fortsättningen vara skyldig att ha en eller flera kontaktper

soner, till vilka de enskilda kan vända sig med misstankar om fel i registret. 8

Den
enskilde skall alltså inte behöva råka ut för att hänvisas från person lill
Prop. 1986/87:116 person, utan skall direki kunna fä besked om vem som har hand
om felanmälningar i fråga om ett vissl register. Kontaktpersonen bör inte
endast fungera som en passiv mottagare av felanmälningar utan bör på ett aktivt
sätt bistå den enskilde med råd och upplysningar.

Inget bör hindra att en registeransvarig, som är en fysisk
person, själv fungerar som kontaktperson. Det vanliga torde dock bli att den
registeransvarige utser nägon eller några av sina anställda till
kontaktpersoner. Det är angeläget att den registeransvarige därvid väljer
personer med sådana kunskaper på området och en sådan ställning inom
organisationen, att de kan bistå de enskilda med tillräcklig kraft och
auktoritet. Bäst är givetvis om en kontaktperson själv har befogenhet att
besluta om atl rätta eller på annat sätt åtgärda fel som upptäcks. Att
generellt kräva sådana befogenheter för kontaktpersonen skulle dock föra för
långt. Förhållandena hos olika myndigheter, företag och andra
registeransvariga är så varierande att man bör undvika generella regleringar av
rent interna förhållanden.

Om en viss befattningshavare har till uppgift att själv
föra registret bör det i regel vara lämpligt att den befattningshavaren är
kontaktperson. Den ordningen torde bli det vanliga hos åtskilliga smärre
företag och föreningar. Hos myndigheter torde det i regel vara lämpligt att
anförtro kontaktpersonens uppgifter ål den eller de befattningshavare som
svarar för att lämna allmänheten upplysningar om myndighetens ADB-register (jfr
8 § allmänna verksstadgan 1965:600, 8 § ändrad senast 1982:274).

För vissa register finns flera gemensamt
registeransvariga. Ett exempel på detta är det statliga löneuträkningssystemet SLÖR,
för vilket statens löne- och pensionsverk är registeransvarig tillsammans med
de myndigheter som är anslutna till systemet. I sådana fall kan det ibland
vara lämpligt att de registeransvariga enas om atl använda sig av en eller
flera gemensamma kontaktmän, som utses av de registeransvariga. Särskilt i
system där registeransvariga saknar terminalanslutning kan en sådan ordning
vara naturiig.

Med hänsyn till de varierande förhållandena som råder hos
olika registeransvariga är det enligt min mening lämpligt att ge
datainspektionen befogenhet atl vid behov meddela föreskrifter för
tillämpningen av reglerna om kontaktperson. Eftersom sådana föreskrifter
meddelas individuellt för resp. register kan de utformas på det sätt som är
lämpligast med hänsyn till förhållandena i del särskilda fallet. Föreskrifterna
bör alltså kunna avse l.ex. en kontaktpersons befogenheter att besluta om eller
övervaka rättelse eller andra åtgärder eller om ansvarsfördelning mellan olika
kontaktpersoner. Datainspektionen bör vidare ha möjlighet att meddela
föreskrifter om rutiner i övrigl i fråga om rättelse av felaktiga
personuppgifter.

På en punkt anser jag att man direkt i dalatagen bör
bestämma en viss befogenhet för kontaktpersonerna. Det gäller ansvaret för att
den registrerade får besked om vilka åtgärder som har vidtagits med anledning
av hans eller hennes felanmälan. Jag går nu över till den frågan.

Datalagen innehåller i dag ingen regel om att den
registeransvarige skall

underrätta den registrerade om atl en registeruppgift som rör honom eller 9

henne
har rättats. I lagmotiven förutsattes att den registeransvarige i de fall Prop.
1986/87:116 en rättelse rör en omständighet som är av betydelse ur
integritetssynpunkt självmant skulle upplysa den registrerade om rättelsen så
att denne kan kräva att mottagare av den felaktiga uppgiften också underrättas (prop.
1973:33 s. 134). Det finns dock ingen undersökning om i vilken mån de registeransvariga
rättar sig efter motivuttalandet. Enligt DOK;s bedömning är det troligt att
personuppgifter då och då rättas utan att den registrerade får besked om
detta. Datainspektionen har i sitt remissyttrande anfört att en regel om
underrättelseskyldighet av detta slag bör tas in i datalagen.

Jag
delar datainspektionens uppfattning. En registrerad som vänt sig till den
registeransvarige med en misstanke om att en uppgift om honom är felaktig har
självfallet ett berättigat krav på att få underrättelse om vilken åtgärd hans
anmälan föranleder. Jag föreslår därför att man i datalagen tar in en regel om
att den registeransvarige i dessa fall har skyldighet att lämna underrättelse
till den registrerade.

I
detta underrättelseförfarande bör kontaktpersonerna kunna ha en naturlig roll.
Kontaktpersonerna kommer, enligt den ordning jag nyss föreslagit, att ta emot
de flesta felanmälningarna från enskilda. I arbetsuppgifterna ingår också att
på ett aktivt sätt ge råd och upplysningar till de enskilda. Det ligger i linje
med detta att också ålägga kontaktpersonerna att underrätta de enskilda som
anmält misstanke om fel om vilken åtgärd anmälan föranleder. Den föreslagna
regeln i datalagen om kontaktpersoner bör därför kompletteras med en föreskrift
om att en kontaktperson lämnar den enskilde en sådan underrättelse. Genom detta
åliggande får kontaktpersonen anledning att följa den fortsatta handläggningen
av en felanmälan som han tagit emot, även om han inte har befogenhet att
besluta om rättelse. Kontaktpersonen bör kunna uppdra åt någon annan att rent
faktiskt underrätta den enskilde på kontaktpersonens vägnar. Ytterst är det den
registeransvarige som svarar för att den enskilde verkligen underrättas.

När
det gäller kontaktpersoner föreslår jag alltså sammanfattningsvis att den
registeransvarige skall utse en eller flera personer, som bistår den registrerade
vid misstanke om att en personuppgift är oriktig eller missvisande och som
underrättar den registrerade om vilken åtgärd anmälan föranleder. Regeln bör
tas in bland övriga föreskrifter om rättelse i 8 § datalagen.

Mitt
förslag om kontaktpersoner ansluter ganska nära till DOK;s förslag att det hos
varje registeransvarig skall finnas en dataansvarig med uppgift bl.a. att bistå
de registrerade vid misstanke om fel i personuppgifterna i personregistret. Jag
har dock tagit intryck av kritik som framkommit under remissbehandlingen och
som går ut på att förhällandet mellan den dataansvarige och den
registeransvarige inte var helt klarlagt. Bl.a. skulle själva benämningen dataansvarig
kunna leda tanken till atl den dataansvarige har ett självständigt ansvar vid
sidan om den registeransvarige för att datalagens regler följs. Jag har därför
funnit att termen dataansvarig inte bör användas som benämning i det sammanhang
som det här gäller.

DOK
har föreslagit att den som är dataansvarig skall ha vissa ytteriigare

uppgifter. Det gäller bevakningen av att lämpliga rättelseruliner utformas, 10

uppsikten
över felfrekvens och tillämpningen av rättelserutiner, medver- Prop. 1986/87;
116 kan vid information och utbildning hos den registeransvarige och allmänt
bistånd åt allmänheten. Många gånger kan naturligtvis delta vara lämpligt. Jag
anser dock att några särskilda bestämmelser om detta inte bör meddelas utan
att den registeransvarige, med det ansvar som åvilar honom, själv bör få avgöra
om dessa uppgifter skall läggas på kontaktpersonen eller på nägon annan lämplig
person.

Förslaget om kontaktpersoner innebär inte att en
kontaktperson själv skall bära ett straff- eller skadeslåndsrättsligt ansvar enligl
datalagen. Kontaktpersonen bör ansvara för sina åtgärder enligl vanliga regler
om ansvar i arbetslagar- eller uppdragsförhållanden. Ansvaret enligt datalagen
för att reglerna i den lagen följs i fräga om ett visst personregister bör
däremot även i fortsättningen åvila den registeransvarige.

Det ligger i sakens natur atl den registeransvarige är
skyldig att instruera sin personal så att en enskild som vill anmäla elt
misstänkt registerfel snabbt och enkelt kan fä kontakt med en kontaktperson.
Särskilt viktigt är det givetvis att personalen i telefonväxeln och i eventuell
reception eller motsvarande vet vem eller vilka som är kontaktpersoner. Ofta
kan det också vara lämpligt att sätta ut kontaktpersoners namn i
telefonkatalogen och på registerutdrag eller andra handlingar som innehåller
uppgifter från personregistret. En bestämmelse bör därför införas som ålägger
den registeransvarige att hålla uppgiften om vem eller vilka som är kontaktpersoner
tillgänglig för allmänheten. Den blir då tillgänglig också för datainspektionen
och det behöver inle föreskrivas att uppgiften skall ingå i en sådan
förteckning som avses i 7 a § datalagen. Datainspektionen bör kunna meddela
föreskrifter om detta inom ramen för sin nyss föreslagna rätt att meddela
föreskrifter om rättelseförfarandet.

Skyldighet att utreda och åtgärda felaktigheter i ett
personregister

Om det finns anledning atl misstänka att en personuppgift
är oriktig, är den registeransvarige skyldig att utan dröjsmål vidta skäliga
åtgärder för att utröna om uppgiften är riktig. Om det föreligger skäl, skall
den registeransvarige rätta eller utesluta uppgiften ur registret (8 § första
stycket datalagen).

Den registeransvariges skyldigheter hänför sig alltså till
oriktiga personuppgifter. Innebörden av begreppet oriktig har inte berörts i
datalagens förarbeten. Olika meningar om den rätta innebörden har framkommit,
inte minst vid remissbehandlingen av DOK:s betänkande. Tveksamheterna gäller
bl. a. om en uppgift skall anses oriklig på grund av förhållanden, som inträtt
efter del att uppgiften registrerades. Det har även diskuterats om en uppgift
skall anses oriktig om den visserligen är riktig i och för sig men förekommer i
ett sammanhang där den gör etl missvisande intryck.

Utredningsmaterialet tillåter inte någon säker slutsats om
den exakta innebörden av begreppet oriktig uppgift. Rättsläget synes vara
oklart. Även om oklarheten inte tycks ha lett till nägra allvarligare problem
finns det enligt min mening skäl atl precisera lagen på denna punkt. Man bör
därvid utforma lagtexten sä att den täcker inte bara det fallet att en uppgift

i sig är felaktig ulan även det fallet atl intrycket blir
missvisande på grund Prop. 1986/87; 116 av det sammanhang i vilket uppgiften
förekommer. Delta har betydelse inle minst med tanke på de tillfällen då en
uppgift förs över till ett nytt register med annal ändamål än del register, där
uppgiften ursprungligen förekom. Den önskvärda klarheten bör uppnås, om man
kompletterar det redan befintliga begreppet oriktig uppgift med ett nytt
begrepp, missvisande uppgift. Den regisieransvariges skyldigheter enligt 8 §
första stycket datalagen bör alltså i fortsättningen hänföra sig lill de fall
då en uppgift i ett personregister är eller misslänks vara oriktig eller
missvisande. Om en uppgift skall anses vara oriktig eller missvisande, får
bedömas från fall till fall mol bakgrund bl.a. av registrets ändamål. Det bör i
princip vara likgiliigi om de förhållanden, som gör en uppgift oriktig eller
missvisande, förelåg redan då uppgiften registrerades eller har inträtt först
därefter. Ett undantag kan givetvis vara om registrets ändamål är att avspegla
förhållanden som rådde vid en viss tidpunkt eller att återge det exakta
innehållet i etl vissl dokumenl. Förhållanden som inträtt därefter bör i så
fall i regel inte göra atl de registrerade uppgifterna anses oriktiga eller
missvisande.

Med atl en uppgift är oriklig bör i första hand avses alt
uppgiften i sig är felaktig. Begreppet missvisande tar däremot främst sikte på
det intryck som uppgiften skapar i sill sammanhang. Eftersom rättsföljderna —
som strax skall framgå - enligt mitt förslag i princip är lika oavsett om en
uppgift är oriktig eller missvisande finns dock i regel inte. skäl att mera
exakt de*finiera gränsen mellan vad som är en oriktig och vad som är en
missvisande uppgift. Enligt min mening går det inte heller i praktiken att dra
en klar gräns mellan dessa två begrepp.

Ändringen får alltså till följd atl den registeransvarige
blir skyldig att företa skälig utredning om det finns anledning att misstänka
att en personuppgift i elt personregister är oriktig eller missvisande.

I fråga om den registeransvariges skyldigheter att rätta
en uppgift som har visat sig oriktig eller missvisande finns det enligt min
mening skäl att göra ytterligare lagändringar i syfte att stärka den enskildes
ställning. Den regisleransvarige skall i dag rätta eller utesluta en oriktig
personuppgift om skäl föreligger. Skyldigheten är alltså villkorlig. Avgörande
bör enligt lagförarbetena vara bl.a. uppgiftens betydelse från
integritetssynpunkt. Om uppgiften saknar belydelse från integritetssynpunkt bör
rättelse eller uteslutning kunna underlåtas, även om uppgiften är oriktig. Det
bör också vara av viss betydelse om den registrerade begärt att uppgiften skall
rättas eller uteslutas (prop. 1973:33 s. 132).

Den registeransvariges skyldigheter omfattar alltså nu
dels rättning, dels uteslutning av uppgiften. Till detta bör enligt min mening
fogas en skyldighet alt vid behov ändra uppgiften. Ändringen kan t.ex.
innebära att en missvisande uppgift ges ett innehåll eller kompletteras så att
man inte längre får ett missvisande intryck.

Rälielseåigärder skall enligt lagens nuvarande lydelse
vidtas när skäl

föreligger. Delta innebär att presumtionen är att rättelse inte skall ske. Om

utredningen inte visar atl skäl föreligger, behöver uppgiften alltså inte

rättas eller uteslutas. Detta tycks ha medfört att rättelse inte alltid har
skett

i önskvärd utsträckning. Datainspektionens rekommendationer i ämnet 12

har enligl
DOK inte alltid fungerat hos de regisleransvariga. Detta förhål- Prop.
1986/87; 116 lande bör enligt min mening inte längre godtas. Regeln om rättelseskyl-dighel
bör därför skärpas.

En möjlighet kunde därvid vara all göra räiielse
obligatorisk. Delta vore dock enligl min mening atl skjuta över målel. Del
finns fall då det uppenbarligen saknar belydelse ur integrilelssynpunkl alt en
registeruppgift är oriktig eller missvisande. En regel om obligatorisk rättelse
skulle också passa mindre väl för missvisande uppgifter. 1 fråga om dessa bör
finnas etl visst utrymme för olika bedömningar i fråga om åtgärder.

Jag föreslår i stället att regeln om rältelseskyldighet
ändras så. all en oriktig eller missvisande uppgift skall rättas, ändras eller
uteslutas, om del inle saknas anledning att anta att otillbörligt intrång i den
registrerades personliga integritet skall uppkomma. Detta innebär en presumtion
för all rätlelse skall ske. Rättelse får alltså underlåtas endast om
utredningen eller omständigheterna i övrigt klart visar att detta kan ske utan
otillbörlig! intrång i personlig integritet.

Möjligheten att underlåta atl räiia en felaktig uppgift
bör i första hand kunna användas när del gäller stavfel och andra liknande
misskrivningar. Beträffande felaktigheter som rör sakförhållanden finns däremot
mera sällan grund för att med säkerhet konstatera atl uppgiften saknar
betydelse från integritetssynpunkt. En sådan felaktighet bör därför rättas utom
i undantagsfall, såsom då den felaktiga uppgiften finns i ett tillfälligt
register och uppgiften dessutom framstår som helt harmlös. Rättelse bör i. ex.
kunna underlåtas när del gäller en oriktig adressuppgift i elt register för
forsknings- eller statistikändamäl eller en oriklig uppgift om bilinnehav i etl
tillfälligt direktreklamregister. Om den registrerade har begärt all en uppgift
skall rättas, ändras eller uteslutas, bör den registeransvarige endast i ännu
mer utpräglade undantagsfall kunna underlåta atl vidta rälielseåigärder i
fråga om en uppgift som befunnits oriktig eller missvisande.

I detta sammanhang vill jag beröra frågan om en rätielseåtgärd
bör dokumenteras, t. ex. genom en aktanteckning eller liknande. Rätlelse av
sakuppgifter av betydelse ur integrilelssynpunkl bör enligl min mening i regel
dokumenteras. Sä torde ocksä ske i dag. Jag instämmer i DOK:s bedömning att
någon uttrycklig regel om saken i dalalagen inte behövs. När del gäller
rättelse i myndigheters register följer dokumentalionsskyl-digheten i de flesta
fall redan av allmänna regler (jfr KU 1982/83:12 s. 22). För övrigt bör
datainspektionen vid behov kunna meddela föreskrifter om
dokumentationsskyldighet inom ramen för den tidigare föreslagna befogenheten
att meddela föreskrifter om rättelseförfarandel.

Underrättelse lill annan än den registrerade

Om en personuppgift, som rättas eller utesluts, har
lämnats ut till nägon annan än den registrerade, skall den registeransvarige på
begäran av den registrerade underrätta mottagaren om rättelsen eller
uteslutningen (8 § andra slycket datalagen).

Den föreskrivna underrättelseskyldigheten skall ses mot
bakgrund av att

uppgifter i ett personregister i vissa fall kan lämnas ut för att användas i etl 13

annal
personregister eller på annat sålt. En felaktighet i fråga om en viss Prop.
1986/87:116 registeruppgift kan på så sätt följa med till den som uppgiften
lämnas ut till. En underrättelse om atl en utlämnad uppgift är felaktig gör att
även mottagaren kan rätta uppgiften.

Underrättelseskyldigheten enligt datalagen gäller endast
om den registrerade har begärt all mollagaren av uppgiften skall underrättas.
1 datainspektionens allmänna råd för myndigheter vid tillämpningen av 8 §
datalagen rekommenderas myndigheterna alt vid behov lämna underrättelse även
om den registrerade inte har begärt detta.

Det föreliggande utredningsmaterialet utvisar inte atl
nuvarande ordning skulle ha gett upphov lill några egentliga missförhållanden.
Den av mig nyss föreslagna regeln om alt en registrerad som anmält ett fel
skall få besked om vilken åtgärd som anmälan föranleder bör också förbättra
förutsättningarna för de registrerade att kunna utnyttja rätten att begära att
mottagaren av registeruppgifter underrättas om företagna rättelser.

Trots detta instämmer jag i DOK;s bedömning all den
registrerades ställning bör stärkas ytterligare även på denna punkt. Det utbyte
av uppgifter mellan olika register som numera förekommer i inte obetydlig omfattning
har enligt min mening ökat behovet av atl felaktigheter som upptäcks i ett
register rättas även i andra register eller i andra sammanhang där uppgifterna
förekommer. Jag anser att det inte längre är rimligt att datalagen kräver en
åtgärd från den registrerade för atl så skall ske. Dalainspektionens
rekommendation till myndigheterna att vid integritetsrisk självmant underrätta
mottagare av registeruppgifter om rättelsen ligger bättre i linje med de krav
jag anser att man måste ställa på integritetsskyddet.

Jag förordar därför atl en regel som molsvarar
datainspektionens rekommendation tas in i dalalagen. Regeln bör gälla alla
register, oberoende av om de förs av en myndighet eller av en enskild
registeransvarig.

Datalagen innehåller i dag en regel som gör det möjligt
för datainspektionen att ge dispens från skyldigheten atl underrätta en uppgiflsmottagare
om alt en uppgift rättas. DOK har funnit att dispensregeln aldrig utnyttjas i
praktiken och därför kan upphävas. För min del anser jag, som strax kommer all
framgå, alt det behövs en möjlighet för datainspektionen att medge undantag
från bestämmelserna om rättelse m. m. i 8 § datalagen. Bestämmelsen bör omfatta
också underrättelseskyldigheten.

Undantag från rättelseskyldighet m. m.

Reglerna i 8 § datalagen om rättelse av oriktiga
personuppgifter gäller i dag

för alla personregister. De träffar därmed också register, som har överläm

nats lill en arkivmyndighet för förvaring. Sådana register skiljer sig dock

från andra personregister genom att de inte används för sitt ursprungliga

ändamål utan för mer begränsade syften. Detta har föranlett att register

som överiämnats till arkivmyndighet redan i tidigare sammanhang har

undantagils från lillslåndsplikl (2 a §), förteckningsskyldighel (7 a §) och

skyldighet att lämna underrättelse om registerinnehållet enligt 10 § data

lagen. I samband med dessa bestämmelsers tillkomst förklarade sig före- 14

dragande
statsrådet inle beredd att föreslå att arkivregister borde undantas Prop.
1986/87:116 från dalalagens tillämpning i ytterligare några
avseenden (prop. 1981/82; 189 s. 38),

DOK har nu föreslagil atl register som har överlämnats till
arkivmyndighet för förvaring skall undantas även från tillämpningen av
reglerna i 8 § dalalagen om rättelse m,m. Jag instämmer i detta. Genom att
register av delta slag inte längre är "aktiva" är risken för atl en
felaktig registeruppgift skulle vålla etl otillbörligt iniegritetsintrång
liten. Det skulle också te sig främmande för en arkivmyndighets funktion att ändra
i det historiska material som tagits emot för förvaring. En undantagsregel för
sådana register bör därför tas in i 8 § dalalagen.

Det bör emellertid betonas att datalagen avses gälla fullt
ut för t. ex. register som för särskilda forskningsprojekt byggs upp med hjälp
av uppgifter från arkivregister.

Begreppet arkivmyndighet är inte preciserat vare sig i
dalalagen eller dess förarbeten Ofr prop, 1981/82:189 s, 35 ff). Del får dock
anses klart att begreppet innefattar åtminstone riksarkivet, krigsarkivet och
landsarkiven saml stadsarkiven i Stockholm och Malmö (6 och 8—10 §§ allmänna
arkivstadgan 1961:590, 8 § ändrad senast 1978:778).

Under remissbehandlingen har från olika håll tagits upp
frågan om undantaget i 8 § datalagen bör omfatta även vissa andra register, säsom
register som överlämnats till etl annat kommunalt arkiv. Även register som
används endast för statislikframslällning eller forskning har nämnts i detta
sammanhang. Jag är emellertid inte beredd att nu föreslå ett generellt undantag
för andra register än dem som överlämnats till arkivmyndigheter (jft prop.
1984/85:133 s. 16).

Detta utesluter emellertid inle alt ett undantag kan vara miotiverat
i fråga om enstaka andra register. En möjlighet bör därför öppnas för datainspektionen
att medge undanlag från tillämpningen av 8 § datalagen för ett visst register.
Denna dispensmöjlighet bör kunna utnyttjas då ett undantag frän rätlelseskyldigheten
framstår som lika motiverat som i fråga om register som har överlämnats lill en
arkivmyndighet.

Datainspektionens uppgifter Ifråga om rättelse

Mina förslag i det föregående innefattar vissa nya
uppgifter för datainspektionen. Inspektionen skall kunna meddela föreskrifter
om rättelse och andra åtgärder i fråga om oriktiga eller missvisande uppgifter.
Föreskrifterna kan t. ex. avse kontaktmännens uppgifter och befogenheter eller
förfarandel i övrigt vid utredning, rättelse eller underrättelse enligt 8 §
datalagen. En bestämmelse om sådan föreskriftsrätt bör tas in i 6 § datalagen
bland övriga regler om datainspektionens föreskriftsrätt.

Det ankommer naturligtvis också på dalainspektionen atl
liksom hittills i

sin tillsynsverksamhet kontrollera att reglerna om rättelse efterlevs av de

regisleransvariga. I första hand bör inspektionen givetvis söka åstadkom

ma efterrättelse på frivillig väg. Om förandet av ett personregister har lett

till etl otillbörligt iniegriletsintrång eller om det finns anledning att anta
att

ett sådant intrång skall uppkomma, får dock inspektionen tillgripa de 15

åtgärder som avses i 18 §
datalagen. Dessa åtgärder är att meddela föreskrifter för registret eller att
ändra tidigare meddelade föreskrifter. Under vissa förutsättningar får inspektionen
också förbjuda fortsatt förande av registret eller återkalla ett meddelat
tillstånd för registret.

Prop.
1986/87:116

2.3 Skadestånd

Mitt
förslag: Skadeståndsskyldigheten enligt datalagen utvidgas till att avse skada
som vållats genom att ett personregister innehåller missvisande personuppgift.
En särskild föreskrift införs om atl ersättning för ideell skada skall kunna
utdömas vid brott som avses i datalagen.

Utredningens
förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Förslager om utvidgning av skadeståndsansvaret till fall där en personuppgift
varit missvisande tillstyrks av drygt hälften av de instanser som uttalat sig.
JK menar dock att datalagens skadeståndsregel skulle kunna upphävas eftersom
skadeståndslagen ger tillräckligt skydd. Några remissinstanser anser att den
föreslagna utvidgningen är oacceptabel. De flesta som uttalat sig om att
ersättning för ideell skada skall kunna utdömas vid brott mot datalagen är
positiva till förslaget.

Skälen för mitt
förslag: I 23 § datalagen finns regler om skadestånd för skada som tillfogas
genom att ett personregister innehåller en oriktig uppgift. Vid brott enligt 20
§ datalagen aktualiseras frågan om skadestånd enligt allmänna regler i
skadeståndslagen (1972:207, omtryckt 1975:404, ändrad senast 1986:445) om
skadestånd på grund av brott. Detsamma gäller beträffande dataintrång (21 §
datalagen). Jag skall i det följande behandla behovet av ändringar i reglerna
för bägge dessa former av skadestånd i datasammanhang.

Skadestånd enligl 23 §
datalagen

Om
en registrerad tillfogas skada genom att ett personregister innehåller oriktig
uppgift om honom skall den registeransvarige enligt 23 § datalagen ersätta skadan.
Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall man ta hänsyn även till
lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

En liknande
skadeståndsregel finns i 21 § kreditupplysningslagen (1973:1173, omtryckt
1981:737). I de fall eU kreditupplysningsregister förs med hjälp av ADB blir
dock även skadeståndsregeln i datalagen tillämplig (jfr prop. 1973:155 s. 122).

Skadeståndsregeln i 23 §
datalagen innebär att skadeståndsskyldighet föreligger även om den
skadeståndsansvarige inte har orsakat skadan avsiktligt eller genom
vårdslöshet. Ett sådant s. k. strikt skadeståndsansvar går utöver vad som
gäller i allmänhet enligt skadeståndslagen, enligt vilken skadeståndsskyldighet
som huvudregel förutsätter att skadan orsa-

16

kals avsiktligt eller genom vårdslöshet. Som motiv för att
införa ett strikt Prop. 1986/87; 116 skadeståndsansvar anfördes vid dalalagens
tillkomst bl.a. att skadeverkningarna av en oriklig registeruppgift kan bli
betydande genom den stora spridning av en uppgift som datatekniken möjliggör
och den särskilda tilltro som datauppgifter i många fall åtnjuter. Som ett ytteriigare
motiv anfördes att faktiska fel kan uppkomma i elt dataregister genom missöden
som inte kan låggas någon till last som vållande (prop. 1973:33 s. 148).

Kritik framfördes vid datalagens tillkomst mot att införa
en så långt gående skadeståndsskyldighel för den regisleransvarige. Bl.a.
framhölls alt det kan inträffa att en viss oriklighet i etl personregister inte
är hänförlig till den registeransvariges handläggning utan härstammar från
annat håll, t. ex. från elt annat personregister. Föredragande statsrådet ansåg
dock att skadeståndsansvaret gentemot den enskilde borde åvila den som sist
haft hand om uppgiften, dvs. den registeransvarige som lämnat ut den oriktiga
uppgiften eller på annal sätl orsakat skadan. En sådan registeransvarig kunde
enligt föredraganden i vissa fall ha rätt att regressvis återkräva utgiven
ersättning av annan (prop. 1973:33 s. 149).

Under de år som datalagen funnits synes skadeståndsregeln
i 23 § ha tillämpats ganska sällan. Viss kritik har i olika sammanhang riktats
mot regeln och dess tillämpning. Kritiken är dock inte entydig utan går i både
skärpande och lindrande riktning. En del av kritiken går ut på att de
skadeståndsbelopp som dömts ut varil alltför låga. Å andra sidan har röster
höjts för att skadeståndsregeln är alltför sträng mot en registeransvarig som
endast vidarebefordrat en oriklig uppgift från ett annat register.

Jag kan för min del inte finna att den framförda kritiken
eller utredningen i övrigt ger underiag för några genomgripande ändringar i
paragrafen. De motiv som åberopades vid datalagens tillkomst till stöd för
paragrafen har enligt min mening alltjäm.t bärkraft.

På en punkt finns dock skäl att komplettera reglerna om
ersättning för skada som tillfogas genom att en personuppgift är oriktig. Jag
har tidigare (avsnitt 2.2) föreslagit atl reglerna i 8 § datalagen om rättelse
ändras bl.a. så alt rätlelseskyldigheten omfattar både orikliga och missvisande
uppgifter. Mot bakgrund härav skulle skadeståndsregeln i 23 § datalagen bli
hallande om skadestånd endast skulle utgå för skada som orsakats av att en
uppgift är oriktig. Jag föreslår därför att regeln ändras sä, att den
registeransvarige skall ersätta skada som en registrerad tillfogats genom atl
ett personregister innehåller oriktig eller missvisande uppgift om den registrerade.

Skadestånd vid brott mot dalalagen

I 20 § datalagen finns regler om straff för överträdelser
av vissa bestämmelser i datalagen. Enligl första stycket döms till böter eller
fängelse den som uppsåtligen eller av oaktsamhel

1. inrättar eller för personregister utan licens eller
tillstånd enligt datala

gen, när detta erfordras,

2. bryter mot föreskrift eller förbud som datainspektionen
har meddelat

enligl 5,
6 eller 18 §, 17

3.
lämnar en
personuppgift i strid mot ullämnandeförbudet i 11 §, Prop. 1986/87; 116

4.
bryter mol
gallringsregeln i 12 §,

5.
lämnar en osann
uppgift vid fullgörande av skyldigheten atl lämna underrättelse enligl 10 §,

6.
lämnar en osann
uppgift i sådana fall som avses i 17 §.

Enligt andra stycket döms till böter den som uppsåtligen
eller av oaktsamhel bryter mot 7 a § första eller tredje stycket.

En straffbestämmelse finns också i 21 § dalalagen. Där
föreskrivs att den som olovligen bereder sig tillgång till en upptagning för
automatisk databehandling eller olovligen ändrar eller utplånar eller i ett
register för in en sådan upptagning skall dömas för dataintrång till böter
eller fängelse i högst tvä är, om inle gärningen är belagd med straff i
brottsbalken. Med upptagning avses här sedan den I juli 1986 (SFS 1986; 122)
även uppgifter som är under befordran via elektroniskt eller annat liknande
hjälpmedel för att användas vid automatisk dalabehandling. Brottet år
straffbart även på försöks- och förberedelsestadiet, om det inte är ringa.

Vid brott mol datalagen kan i princip skadestånd utgå
enligt allmänna regler i skadeståndslagen. Enligt dessa regler skall var och en
som avsiktligt eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada ersätta
skadan (2 kap. 1 § skadeståndslagen). När skadan har orsakats genom brott
ersätts även ren förmögenhelsskada (se 2 kap. 4 §).

Skadeståndsskyldighelen innebär alltså i första hand en
skyldighet att ersätta personskada, sakskada och ren förmögenhelsskada. Om
personskada föreligger kan vissa ideella skador som har samband med personskadan
ersättas (se 5 kap. I § skadeståndslagen). Däremot synes det inte vara hell
klart om ideell skada ulan samband med personskada kan ersättas vid brott mol
dalalagen eller vid dataintrång.

Regler om skyldighet alt ersätta ideell skada även om
personskada inle föreligger finns i 1 kap. 3 § skadeståndslagen. Där sägs att
bestämmelserna i skadeståndslagen om skyldighet att ersätta personskada också
tillämpas i fråga om lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den
personliga friheten, genom annal ofredande som innefattar brott, genom
brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar, olovlig avlyssning
eller olaga diskriminering eller genom ärekränkning eller dylik brottslig
gärning.

Föreskrifterna om ersättning för lidande togs vid
skadeståndslagens tillkomst in i 5 kap. 1 S. Uppräkningen av brott, vid vilka
ersättning för ideell skada ulgår, omfattade då ett mindre antal brottstyper än
vad som nu är fallet. I lagförarbetena uttalades att uppräkningen inte var
fullständig utan atl del fick ankomma på domstolarna att avgöra hur långt man
borde gå när det gäller atl genom skadeståndsansvar ingripa mot straffbara förfaranden,
som innefattar angrepp på den personliga integriteten (prop. 1972:5 s. 571). I
motiven till datalagen påföljande år anförde departementschefen dock atl han
inte var beredd alt utsträcka rätten till ersättning för ideell skada även till
fall då brottslig handling har begåtts med avseende på datalagrat material utan
att personuppgift fåll oriktigt innehåll (prop. 1973:33 s. 149).

Del är alltså oklart om de regler om ersättning för
lidande sOm numera

finns i I kap. 3 § skadeståndslagen ger rätt till ersättning för ideell skada 18

även vid brott som avses i datalagen.

Enligl min mening bör man nu bringa klarhet i rättsläget
genom atl Prop. 1986/87:116 uttryckligen föreskriva att ersättning för ideell
skada kan utgå vid brott som avses i datalagen. Möjligheten alt få ersättning
för en ideell skada är naturlig på ett område som detta, där skada ofta kan
drabba i form av intrång i den personliga integriteten. Atl ge rätt till
ersättning för ideell skada vid brott som avses i datalagen ligger också i
linje med den allmänna utvecklingen på skadeståndsräitens område.

Ersättning för ideell skada bör kunna utgå vid sådan
brottslighet som avses i 20 § första styckel och 21 S dalalagen. Däremot har
brotten enligt 20 § andra stycket karaktär av ordningsförseclser, vid vilka
skadestånd över huvud taget inle ulgår.

Med hänsyn till de intressen som datalagen är avsedd att
skydda torde det i första hand vara de registrerade som kan bli berättigade lill
ersättning för ideell skada vid brott som avses i nämnda lagrum. För atl
skadestånd skall utgå i ett konkret fall bör givelvis krävas att målsäganden
har blivit utsatt för en integriielskränkning som inte är obetydlig. En sådan
integritetskränkning kan t.ex. bestå i au en inlegritetskänslig uppgift om målsäganden
kommit till obehörigas kännedom genom det brottsliga förfarandet. Även en
påtaglig risk för detta bör kunna beaktas. Ett integritetsintrång av detta
slag torde kunna uppkomma t. ex. i vissa fall när ett register förs ulan
tillstånd (jfr 20 § första slyckel 1 datalagen) eller när en personuppgift
registreras, lämnas ut eller bevaras i strid med en bestämmelse i datalagen
eller en föreskrift som meddelats av datainspektionen (jfr 20 § första stycket
2-4). Motsvarande lorde kunna bli fallet om någon olovligen bereder sig
tillgång lill en personuppgift (jfr 21 §).

Ersättning för ideell skada bör också kunna utgå när den
registrerade genom det brottsliga förfarandet blir utsatt för en påtaglig risk
för atl bli föremål för felaktiga ingripanden från myndigheter eller för att
inte kunna tillvarata sina lagliga rättigheter i etl visst avseende. Ett sådant
integritetsintrång torde kunna uppkomma 1. ex. i vissa fall då någon olovligen
ändrar, utplånar eller för in en personuppgift i elt register (jfr 21 § datalagen).
Skadestånd bör också kunna utgå om en registrerad blir ur stånd att tillvarata
sin rätt i en angelägenhet på grund av att en registeransvarig har lämnat osann
uppgift vid fullgörande av sin skyldighet att lämna en underrättelse enligt 10
§ (jfr 20 § första slycket 5). Även i vissa andra fall torde ett brott mot
dalalagen kunna ge upphov lill etl integritetsintrång som berättigar till
ersättning för ideell skada. Särskilt gäller detta vid sådan s. k. wiretapping
som avses med den år 1986 utvidgade gärningsbeskrivningen i fråga om
dataintrång och som ligger brytande av telehemlighet nära (prop. 1985/86:65 s.
30 ff).

Det får ankomma på rättstillämpningen att bedöma
uppkommande ska-deständsfall mot bakgrund av allmänna skadeslåndsrältsliga
principer och de intressen som datalagen skall skydda.

DOK har föreslagil
att en regel om ersättning för ideell skada vid brott

som avses i datalagen tas in i I kap. 3 § skadeståndslagen. Skadeståndsla

gen bör dock enligt min mening i första hand reserveras för regler av mera

allmän räckvidd. Regler som endast berör elt speciellt område bör däremot

tas in i den särskilda lagstiftning som gäller för del området. Jag förordar 19

därför alt
en regel om ersättning för ideell skada vid brott som avses i Prop.
1986/87; 116 datalagen tas in i själva dalalagen. Bestämmelsen bör lämpligen
tas in i 23 S. som redan nu innehåller en regel om skadestånd på grund av
oriktig personuppgift.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jusliliedeparlemeniel
upprättals förslag lill lag om ändring i datalagen (1973:289).

4 Specialmotivering till förslaget till lag om ändring i
datalagen (1973:289)

6§

Paragrafen behandlar datainspektionens befogenhet att
meddela föreskrifter för ett personregister. Föreskrifterna får avse de ämnen
som räknas upp i första styckel.

Ändringen innebär att det i uppräkningen i första styckel
har lagts till en ny punkt 1 1. Enligt
denna får föreskrifter meddelas om rättelse och annat som avses i 8 §
datalagen. 1 den paragrafen behandlas rättelser och andra åtgärder i fråga om
orikliga och missvisande uppgifter. Ändringen har behandlats i avsnitt 2.2.

8§

Paragrafen behandlar rättelser och andra åtgärder i fräga om
oriktiga eller missvisande uppgifter i ett personregister. Ändringarna har
behandlats i avsnitt 2.2.

1 första stycket behandlas den registeransvariges
skyldighet atl utreda om en uppgift är oriktig eller missvisande samt, om så
visar sig vara fallet, rätta uppgiften eller vidta andra åtgärder. Att detta
gäller även missvisande uppgifter år en nyhet. Som framhållits i avsnitt 2.2
får frågan om en uppgift är missvisande bedömas från fall till fall mot
bakgrund av bl.a. registrets ändamål. Atl ett vissl sakförhållande har ändrats
sedan det registrerats behöver inte nödvändigtvis betyda att den registrerade
uppgiften anses missvisande. Ändringen i paragrafen är inle avsedd att innebära
någon förändring i exempelvis kreditupplysningsföretags rätt att behålla en
registrerad uppgift om en beialningsförsummelse även efter det att skulden har
betalats (jfr prop. 1980/81; 10 s. 64).

Andra slycket innehåller regler om skyldighet att i vissa
fall ge underrät

telse om vidtagen rättelse till den som tidigare har fått del av uppgiften.

Sådan underrättelse skall i fortsättningen ges även om den registrerade inte

har begärt det, förutsatt att det föreligger risk för otillbörligt
integritetsin

trång. En dispensregel i stycket har ersatts av en ny dispensregel i femte

stycket. 20

Tredje
stycket är nytt. Enligt detta stycke skall en registrerad som har Prop.
1986/87:116 anmält en misstanke om att en personuppgift är oriktig eller
missvisande underrättas om vilken åtgärd anmälan föranleder. Ansvaret för att
underrättelse ges åvilar givetvis den regisleransvarige. Rent praktiskt
ankommer del i princip på den i fjärde slycket omnämnda kontaktpersonen att
svara för underrättelsen. Underrättelsen kan ges muntligt eller skriftligt allt
efter omsländighetema. Det är inle nödvändigt att kontaktpersonen faktiskt
själv underrättar den registrerade. Han kan uppdra åt någon annan att göra det.
Det är också möjligt alt ordna det sä att underrättelsen sker automatiskt med
utnyttjande av tekniken. Om en registrerad exempelvis anmäler sin misstanke per
telefon och saken framstår som klar, är det naturligtvis inget som hindrar att
den registrerade redan vid det samtalet får besked om vilken åtgärd som kommer
att vidtas.

Enligt fiärde styckel, som är nytt, skall den
registeransvarige utse en eller flera befattningshavare med uppgift bl. a. att
bistå den registrerade vid misstanke om att en personuppgift är oriktig eller
missvisande. Den som utses skall alltså vara en kontaktperson, som de
registrerade kan vända sig till om de misstänker alt en personuppgift är
oriktig eller missvisande. Kontaktpersonen skall emellertid också ge bistånd på
ett aktivt sätt till dem som vänder sig till honom. Även skriftliga
felanmälningar bör handläggas av kontaktpersonen. Kontaktpersonen behöver inte
vara anställd e.d. hos den regisleransvarige utan kan t.ex. arbeta hos ett daiaserviceföreiag
som har hand om den tekniska bearbetningen av registret. Uppgift om vem eller
vilka som är utsedda till kontaktpersoner skall hållas tillgänglig för
allmänheten. Om inte datainspektionen meddelar en föreskrift om sättet (enligt
6 §), avgör den registeransvarige själv om uppgiften skall anges i
telefonkatalogen, pä anslagstavla osv.

Femte styckel är nyll och behandlar undantag frän
skyldigheterna i paragrafen. Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen tar den möjlighet alt meddela dispens som föreslås ankomma på
datainspektionen främst sikte på fall som sakligt sett är i det närmaste jämställda
med dem som avses i styckets första mening, dvs. då ett register har lämnats
till en arkivmyndighet för förvaring. Jag vill emellertid inte utesluta att
det kan förekomma andra mera särpräglade fall i vilka dispens kan vara
motiverad.

Datainspektionen får med stöd av den föreslagna nya regeln
i 6 § datalagen meddela föreskrifter om rättelse och annat som avses i 8 §.

23 §

Paragrafen reglerar skadeståndsansvar i vissa fall.

Enligl Jörsta stycket skall den registeransvarige ersätta
skada som registrerad tillfogas genom att ett personregister innehåller en
oriktig eller missvisande uppgift. Atl lagen anger att skadeståndsskyldighet
kan förekomma även då en uppgift är missvisande är en nyhet. Begreppet missvisande
har samma innebörd som enligt 8 § (jfr avsnitt 2.2). En bestämmelse om
ersättning för lidande har flyttats till det nya tredje stycket.

Andra styckel är nytt. Enligt detta stycke skall, om någon
tillfogas skada 21

genom
brott mot 20 § första stycket eller 21 § datalagen, den som gjort sig Prop.
1986/87:116

skyldig till brottet ersätta skadan. Regeln överensstämmer
med vad som

redan i
dag torde följa av skadeståndslagen. Genom att ta in regeln i

datalagen
får man möjlighet att - i därpå följande stycke — på ett enhetligt

sätt reglera frågan om ersättning för ideell skada vid
brott som avses i

datalagen
samt på grund av oriktig eller missvisande personuppgift.

Skadeståndsreglerna i första och andra styckena ger rätt lill
ersättning för personskada, sakskada och ren förmögenhelsskada. I det nya Iredje
stycket finns en särskild regel om atl man vid bedömande om och i vad mån skada
enligt paragrafens första eller andra stycke har uppstått skall ta hånsyn även
till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.
När del gäller ersättning för skada enligt första stycket innebär detta ingen
annan nyhet än alt regeln om ersättning för ideell skada har flyttats från
första stycket. Däremot är det en ny regel att ersättning för ideell skada kan
utgå enligt andra slycket, dvs. vid brott som avses i datalagen.

Att skadestånd i ett visst fall skall utgå enligl
paragrafens andra stycke behöver inte utesluta att skadestånd kan utgå även
enligt första stycket för samma förfarande. Som exempel kan nämnas att en regisleransvarig
registrerar en personuppgift, som dels är oriktig eller missvisande och dels
inte får registreras enligt vad datainspektionen föreskrivit för registret. Att
uppgiften är oriktig eller missvisande kan grunda skadeståndsskyldighet enligt
23 § första stycket datalagen. Brottet mot datainspektionens föreskrift faller
under straffbestämmelsen i 20 § första stycket datalagen och kan grunda
skadeståndsskyldighet enligt 23 § andra stycket. I bägge fallen kan ersättning
utgå även för ideell skada enligt tredje stycket.

Ikraftträdande

Ändringarna i datalagen innebär bl.a. att de
registeransvariga i vissa fall måste utarbeta nya rutiner för rättelse av
felaktiga uppgifter. Bl.a. skall kontaktmän utses och deras verksamhet
organiseras. Detta motiverar att de registeransvariga får en relativt lång
förberedelsetid, nämligen till den 1 januari 1988, innan ändringarna träder i
kraft.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att anta
förslaget till lag om ändring i datalagen (1973:289).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen atl anta det förslag som
föredraganden har lagt fram.

22

Bilaga
I Prop. 1986/87:116

Data- och offentlighetskommitténs sammanfattning av
betänkandet (SOU 1986:24) Integritesskyddet i informationssamhället 1

våra förslag i korthet

Inledning

Dala- och offentlighetskommitténs uppdrag omfattar elt slort
anlal frågor. Vi har därför funnit att det är lämpligt att presentera våra
förslag i form av delbetänkanden.

Vi lägger i vårt första delbetänkande fram förslag till
ändringar i datalagen, skadeståndslagen och sekretesslagen. Förslagen gäller bl.a.
den enskildes möjligheter att få rättelse och skadestånd när datorbaserade personregister
innehåller uppgifter som är oriktiga eller missvisande. Förslagen gäller också
bl. a. den enskildes skydd när patientuppgifter lämnas till olika personregister
inom hälso- och sjukvården.

Rättelse

De föreslagna lagändringarna syftar till att göra del läitare
för den som är registrerad i etl personregister som förs med hjälp av ADB att
få rättelse när uppgifter som rör honom är felaktiga.

Vi föreslår att det hos varje regisleransvarig skall
finnas en dataapsvarig som allmänheten kan få kontakt med. Den dalaansvarige
skall hjälpa de registrerade att få rätlelse vid fel i registren. Vidare skall
han övervaka rättelseruliner. Den dataansvarige skall också se lill all
allmänheten fär behövlig information.

Vi föreslär även atl den regisieransvariges skyldighet atl
rätta oriktiga uppgifter skall skärpas till den registrerades förmån. Bl. a.
skall en oriktig uppgift alltid rättas i fortsättningen. Någon sådan skyldighet
föreligger inte i dag. Dessutom skall uppgift som är missvisande utan atl vara
oriktig, som hittills, rättas om det är motiverat med hänsyn till den
registrerades personliga integritet. Förslaget innebär också atl den regisleransvarige,
i större omfattning än hittills, skall underrätta den eller de som har fåll en
oriktig uppgift frän registret.

Skadestånd

Vi föreslår ett tillägg i skadeståndslagen för att
säkerställa möjligheten för den som blir utsatt för databrotl atl få ersättning
för lidande m. m., dvs. ideellt skadestånd.

23

Bilaga 2 Prop. 1986/87; 116

Data- och offentlighetskommitténs lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i datalagen (1973:289)

Härigenom
föreskivs au 8 § datalagen (1973:289)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Förekommer anledning till misstanke att personuppgift som
ingår i personregister är oriktig, skall den regisleransvarige utan dröjsmål
vidtaga skäliga åtgärder för att utröna uppgiftens riktighet och, om skäl
föreligger, rätta den eller utesluta den ur registret.

Har uppgift, som rättas eller uteslutes, lämnats ut till
annan än den registrerade, skall den registeransvarige på begäran av den
registrerade underrätta mottagaren om rättelsen eller uteslutningen. Föreligger
särskilda skäl, får dock datainspektionen befria den registeransvarige från
sådan underrättelseskyldighet.

8§

Föreslagen lydelse

Förekommer anledning till misstanke att personuppgift som
ingår i personregister är oriktig eller missvisande skall den
registeransvarige utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att utröna
uppgiftens riktighet och tjänlighet för sitt ändamål. Oriklig uppgift skall
rättas eller uteslutas. Missvisande uppgift skall rättas, ändras eller
uteslutas om risk för olillböriigt intrång i personlig integritet föreligger.

Har uppgift, som rättas, ändras eller utesluts lämnats ut
till annan än den registrerade, skall den registeransvarige pä begäran av den
registrerade underrätta mottagaren om rättelsen, ändringen eller uteslutningen.
Om risk för otillbörligt intrång i personlig integritet förehgger skaU sådan
underrättelse alllid ske.

Hos den
registeransvarige skall finnas en dataansvarig som bistår den registrerade vid
misstanke om att personuppgift i personregister är oriktig eller missvisande
och som övervakar att rättelse, ändring eller uteslutning enligt första stycket
kommer till stånd.

Bestämmelserna
i denna paragraf gäller inle register som har överlämnats till arkivmyndighet
för förvaring.

Om
registrerad tillfogas skada genom atl personregister innehåller oriktig
uppgift om honom, skall den

Om
registrerad tillfogas skada genom att personregister innehåller oriktig eller
missvisande uppgift om

Lagen omlryckl
1982:446.

24

registeransvarige
ersätta skadan. Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått läges hänsyn
även till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk
betydelse.

honom,
skall den registeransvarige ersätta skadan. Vid bedömande om och i vad män
skada har uppstått läges hänsyn även till lidande och andra omständigheter av
annan än rent ekonomisk betydelse.

Prop. 1986/87:116

Denna lag träder i kraft den Ixxx 198x.

2 Förslag till

Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Bestämmelserna
i denna lag om skyldighet att ersätta personskada tillämpas också i fråga om
lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten,
genom annat ofredande som innefattar brott, genom brytande av post- eller telehemlighet,
intrång i förvar eller olovlig avlyssning eller genom ärekränkning eller dylik
brottslig gärning. Lag (1975:404).

Bestämmelserna
i denna lag om skyldighet att ersätta personskada tillämpas också i fråga om
lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten,
genom annat ofredande som innefattar brott, genom brytande av post- eller telehemlighet,
inträng i förvar eller olovlig avlyssning eller genom ärekränkning eller dylik
brottslig gärning, eller genom brott mot datalagen.

Denna
lag träder i kraft den Ixxx 198x.

Lagen omlryckl
1975:404.

25

Bilaga
3 Prop. 1986/87:116

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över data-
och offentlighetskommitténs betänkande (SOU 1986:24) Integritetsskyddet i
informationssamhället 1

Remissyttranden har avgelts av justitiekanslern (JK), Göta
hovrätt, kammarrätten i Slockholm, Malmö tingsräu. dalainspeklionen.
socialstyrelsen, riksskattéverket, riksarkivet, statskontoret, statistiska
centralbyrån, länsstyrelserna i Värmlands län och Norrbollens län, riksdagens
ombudsmän (JO). Svenska kommunförbundet, Göteborgs kommun, Malmö stad.
Landstingsförbundet, Stockholms läns landsting, landslingei i Älvsborg,
Landsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges Industriförbund/ Svenska
Arbetsgivareföreningen. Svenska Läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund.
Medicinska Forskningsrådei (MFR), Karolinska Institutet, Handikappförbundens Centralkommillé.
Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH), Esselte Soliditet AB, UC
Upplysningscentralen AB, AB Svensk Upplysningsijänsl, Föreningen Arkivverksamma
i Landsting och Kommun, Synskadades Riksförbund (SRF) och
Medborgarrätts-rörelsen (MRR).

Riksarkivet har bifogat yttranden av landsarkiven i
Uppsala, Visby och Härnösand samt Stockholms stadsarkiv.

26

Bilaga
4 Prop. 1986/87:116

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanlräde 1987-03-13

Närvarande: f d. justitierådet Hesser. regeringsrådet Voss,
jusiiiierådei Broomé.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1987
har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till om ändring i dalalagen (1973; 289),

Förslagel har i lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Claes Kring.

Lagrådet lämnar förslaget ulan erinran.

27

Sid. Prop. 1986/87:116

Innehållsförteckning

Proposition......................................................................... ...... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll................................ ...... I

Propositionens
lagförslag................................................... ..... 2

Utdrag ur
protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 , , . . 4

1
Inledning......................................................................... 4

2
Allmän
motivering............................................................ 5

2.1 Mina allmänna utgångspunkter................................. ..... 5

2.2 Rättelse av fel i personregister.................................. ..... 6

2.3 Skadestånd............................................................... ... 16

3
Upprättat
lagförslag........................................................ 20

4
Specialmotivering............................................................ ... 20

5
Hemställan...................................................................... ... 22

6
Beslut.............................................................................. ... 22

Bilaga I DOK;s sammanfattning ...................................... ... 23

Bilaga 2 DOK:s lagförslag................................................... ... 24

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser......................... 26

Bilaga 4 Lagrådets yttrande ............................................ ... 27

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1987 28