Prop. 1986/87:121

Regeringens proposition 1986/87:121

om lag om fritidsbåtsregister, m. m.

Prop. 1986/87:121

Regeringen
föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel
den 19 mars 1987.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Ulf
Lönnqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram elt förslag till en lag om fritidsbåtsregister. Enligt
förslaget skall bålar som drivs med segel eller motor och vars skrov har en
största längd av minst 5 meter registreras. Dessutom skall båtar, som drivs med
motor vars effekt överstiger 10 kilowatt, registreras. Registret skall föras
med hjälp av automatisk databehandling och skall finansieras genom en årlig
avgift för varie registrerad bål. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1
januari 1988.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 121

Propositionens
lagförslag Prop. 1986/87; 121

1 Förslag till

Lag om
fritidsbåtsregister

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1
§ Registrering
av båtar enligt denna lag sker i det fritidsbålsregister som avses i 2 § andra slyckel
sjölagen (1891:35 s. I). Registret
förs av sjöfartsverket och länsstyrelserna med hjälp av automatisk databehandling.

2
§ Fritidsbätsregislret
har till ändamål atl ge underlag för

1.
kontroll av
ordning och säkerhet till sjöss,

2.
planering av
trafiken med fritidsbåtar. Registret får även användas som underlag för

1. planering som avser turism, friluftsliv och naturvård,

2. utredningar rörande skatter, tullar och indrivning.

3
§
Polismyndighet, tullmyndighet, riksskattéverket, länsskattemyndighet, lokal
skattemyndighet och kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till
fritidsbåtsregistret.

4
§ Vid
tillämpningen av denna lag skall som ägare av en båt anses även den som innehar
båten på grund av förvärv med förbehåll om återtagande-rätt.

Bestämmelserna i denna lag om ägare av en båt gäller också
den som äger andel i en bål.

Registrering och anteckning av förvärv m. m.

5 § Varje svensk båt som inte skall registreras enligt
lagen (1979:377) om

registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. och som vanligen är

förlagd i Sverige skall registreras i fritidsbätsregislret om

1.
båten drivs med
segel eller motor och skrovet har en största längd av minst fem meter eller

2.
båten drivs med
en motor vars propelleraxeleffekt eller motsvarande överstiger tio kilowatt
eller med flera motorer vilkas sammanlagda effekt överstiger nämnda tal.

Registreringsplikten inträder då båten första gången
sjösätts eller då den därefter utrustas med segel eller motor.

Första och andra styckena gäller även utländsk båt vars
ägare är bosatt i Sverige.

6
§ Även en annan
svensk bål än en sådan som avses i 5 § får pä begäran av ägaren föras in i fritidsbåtsregislret,
om del med hänsyn till båtens typ och användning eller annars finns särskilda
skäl för att den registreras.

7
§ Den som äger
eller förvärvar en båt, som inte är men skall vara registrerad, skall
skriftligen till en länsstyrelse anmäla båten för registrering inom en vecka
från det att den förvärvades eller registreringsplikl inträdde.

8 § Den
som förvärvar en registrerad bål och själv är skyldig att ha den Prop.
1986/87:121

registrerad skall inom en vecka skriftligen anmäla förvärvet lill en länssty

relse för anteckning i fritidsbåtsregislret. Vid förvärv genom arv, bodel

ning eller testamente skall tiden räknas från arvskiftet eller bodelningen.

Om arvskifte eller bodelning inte behövs skall tiden
räknas, vid testamente, från det detta kom atl stå fast och i annat fall från
det bouppteckning efter den avlidne avslutades eller dödsboanmälan gjordes.

Övergår äganderätten lill en registrerad bål på annal säll
än genom arv, bodelning eller testamente, är även den förre ägaren skyldig alt
inom en vecka frän den nye ägarens förvärv göra anmälan därom till en
länsstyrelse.

9 § Regeringen föreskriver vilka uppgifter i övrigl som
ägaren till en

registrerad båt skall anmäla för anteckning i frilidsbåtsregistret.

Avregistrering

10 § En båt skall avregistreras om den

1. förolyckats, huggits upp eller förstörts,

2.
inte längre
vanligen är förlagd i Sverige eller på grund av överlåtelse inte längre skall
vara registrerad i fritidsbåtsregistret,

3.
försvunnit
eller övergetts till sjöss och sedan inte anträffats inom tre månader,

4.
frånhänts
ägaren genom brott och inte anträffats inom två år därefter,

5.
har
registrerats enligl lagen (1979:377) om registrering av bålar för yrkesmässig
sjöfart m. m.,

6.
i annat fall än
som sägs i 1-5 sedan minst ett år inte skall vara registrerad enligt 5 §,

7.
är registrerad enligl
6 § och anmäls för avregistrering.

11 § Om en båt skall avregistreras enligl 10 § 1-6 är
ägaren skyldig att

ulan dröjsmål till en länsstyrelse skriftligen anmäla bålen för avregistre

ring.

Om en länsstyrelse får kännedom om omständighet som avses
i 10 § 1-6, får länsstyrelsen självmant avregistrera bålen.

Registeravgift

12 § Regeringen fär meddela föreskrifter om
skyldighet att betala en årlig

registeravgift.

Avgiftsskyldig för en viss båt är ägaren av båten. Som
ägare av en registrerad bål anses den som är antecknad i fritidsbätsregislret
som ägare när avgiften skall tas ut. Om flera ägare är antecknade är de
solidariskt betalningsansvariga.

13
§ Om en bål frånhänts
ägaren genom brott, är denne inle skyldig att belala regisleravgifl.

14
§
Registeravgiften påförs genom automatisk databehandling på grundval
av uppgifter i frilidsbåtsregistret utan att beslut meddelas.

15
§ Den som
har påförts registeravgift enligt 14 § får begära beslut om avgift.

Begäran skall ha kommit in till en länsstyrelse senast 30
dagar efter den

dag då avgiften senast
skulle ha betalats. Har krav på avgiften tagits emot Prop. 1986/87; 121 först
sedan denna skulle ha betalats, räknas dock tiden från mottagningsdagen.

16
§ Betalas inte registeravgiften inom föreskriven tid får verksiällighet ske enligl
utsökningsbalken.

Ansvars-
och överklagandebestämmelser m. m.

17
§ Den som underlåter att
fullgöra sin skyldighet enligt 7 § döms till böter.

18
§ Den som underlåter att
fullgöra sin skyldighet enligt 8 § och 11 § första stycket döms till böter,
högst ettusen kronor.

Är
såväl förutvarande som ny ägare skyldig atl göra anmälan enligt 8 § första och
andra styckena och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter, är dock den andre
fri från ansvar.

19
§ I fråga om båt som ägs av
bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan
inrättning eller av flera personer med samäganderält kan en länsstyrelse på
begäran av samfundet, inrättningen eller samtliga delägare i frilidsbåtsregistret
godta viss person som bärare av ägares skyldigheter och ansvar enligt denna
lag. Vad som i lagen sägs rörande skyldigheter och ansvar för ägare av båt
gäller därefter denne.

20
§ Regeringen eller efler
regeringens bemyndigande sjöfartsverket fär i det särskilda fallet eller genom
föreskrift medge undantag från bestämmelserna om registreringsplikt och
avgiftsskyldighet i denna lag.

21
§ En registermyndighets beslut
i det särskilda fallet får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Föreskrift
om överklagande av sjöfartsverkets beslut med stöd av bemyndigande enligt 20 §
meddelas av regeringen.

Påkallas
beslut av en länsstyrelse enligt 15 § eller överklagas ett sådant beslut till
domstol, befriar detta inte den avgiftsskyldige från att i behörig ordning
betala avgift som påförts honom eller fastställts genom beslutet. Detta gäller
inte om annat förordnas av länsstyrelsen eller domstolen.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2.
Registreringsplikl inträder vid
lagens ikraftträdande för en båt som då är sjösatt eller som tidigare har varit
sjösatt. I stället för den i 7 § cingivna tidsfristen skall gälla att anmälan
för registrering skall ske senast den 1 april 1988.

3.
En båt som vid ikraftträdandet
är införd i det båtregister som förs enligt lagen (1979:377) om registrering av
båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. och som skall vara registrerad i
fritidsbåtsregistret, skall genom sjöfartsverkets försorg utan dröjsmål
överföras lill detta register.

4.
En båt som har upptagits i
skeppsregistret enligt punkt 5 övei'gångs-beslämmelserna till lagen (1973;
1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall ej införas i fritidsbåtsregislret.
Avförs bålen ur skeppsregistret enligl denna föreskrift skall den införas i frilidsbåtsregistret,
om den skall vara registrerad enligl denna lag.

2 Förslag
till

Lag om
ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs alt 2 § sjölagen (1891:35 s. I) skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:121

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

2 § '

Fartyg,
vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av
minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas bål.

Över
svenska skepp föres elt skeppsregister. Över båtar föres ett bålregister enligl
bestämmelser i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig
sjöfart m.m. Över skepp under byggnad i Sverige föres etl skeppsbyggnadsregister.

Skepps- och båtregislren samt skeppsbyggnadsregistret
föras av myndighel, som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten
förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter
regeringens förordnande/å registren föras med användning av automatisk databehandling.

Över
svenska skepp förs elt skeppsregister. Över båtar förs ett båtregister enligt
bestämmelser i lagen (1979:377) om registrering av bålar för yrkesmässig
sjöfart m.m. och ett fritidsbåtsregister enligl bestämmelser 1 lagen (1987:00)
om fritidsbålsregister. Över skepp under byggnad i Sverige förs etl
skeppsbyggnadsregister.

Skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret
förs av den myndighet, som regeringen bestämmer (registermyndigheten).
Registermyndigheten föreslås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara
lagfaren. Efler regeringens förordnande/år registren föras med användning av
automatisk databehandling.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

Senasie lydelse 1979:378.

3 Förslag
till

Lag om
ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtcir

för
yrkesmässig sjöfart m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

dels alt 5 § skall upphöra alt gälla,

dels alt I, 4, 7-9 §§ och övergångsbestämmelserna till
lagen skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:121

Nuvarande
lydelse

I Registrering enligl denna lag sker i det båtregister som
avses i 2 § sjölagen (1891:35 s. 1).

§

Föreslagen
lydelse

Registrering enligt denna lag sker i det båtregister som
avses i 2 § andra stycket sjölagen (1891:35 s.l).

Båtregisterärenden är ärenden om

1. registrering eller avregislrering av båt,

2.
anteckning av båtförvårv,

3.
annan införing
i båtregistret, som sker på grund av föreskrift i lag eller annan författning.

4 §

I
båtregistret skall införas varie svensk båt, som används yrkesmässigt lill
befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, lill fiske
eller annan fångst (' saltsjön eller till uthyrning till allmänheten och vars
skrov har en största längd av minst sex meter. Även mindre passagerarbåt skall
införas i båtregistret, om den är konstruerad sä att den kan föra fler än tolv
passagerare.

I
båtregistret skall införas varie svensk båt, som används yrkesmässigt till befordran
av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller
annan fångst eller till uthyrning till allmänheten och vars skrov har en
största längd av minst fem meter. Även mindre passagerarbåt skall införas i
båtregistret, om den är konstruerad så att den kan föra fler än tolv passagerare.

Första slycket gäller också utländsk båt, som vanligen är
förlagd till svensk hamn och vars ägare är bosall i Sverige.

Regeringen får efter överenskommelse med främmande makt
förordna om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första slycket.

7S

Båt skall avregistreras, om den

1.
förolyckats,
huggits upp eller förstörts,

2.
på grund
av överlåtelse eller eljest ej längre är registreringsbar,

3.
försvunnit
eller övergivits till sjöss och sedan ej hörts av under tre månader.

4. ej är registreringspliktig och

av ägaren anmäls för avregistre

ring.

Båt skall avregistreras, om den

1.
förolyckats,
huggits upp eller förstörts,

2.
på grund
av överlåtelse eller eljest ej längre skall vara införd i båtregistret,

3.
försvunnit
eller övergivits till sjöss och sedan ej hörts av under tre månader.

Nuvarande lydelse

Anmälan om avregislrering skall ske skriftligen.

Skall båt avregistreras enUgt 7 § 1-3 är ägaren skyldig atl
inom en månad hos registermyndigheten anmäla båten för avregistrering. Upphör
registrerad båt genom överlåtelse att vara registreringsbar, svarar
förutvarande ägaren jämte förvärvaren för att båten anmäls för avregistrering.

Den som
underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt andra stycket skall dömas till
böter, högst femhundra kronor.

8§

Föreslagen
lydelse

Anmälan om avregistrering skall ske skriftligen.

Skall bål
avregistreras är ägaren skyldig atl inom en månad hos registermyndigheten
anmäla båten för avregistrering. SkaU en bål på grund av överlåtelse ej längre
vara införd i båtregistret, svarar förutvarande ägaren jämte förvärvaren för
att båten anmäls för avregistrering.

Den som underiåler att fullgöra sina skyldigheter enligt
andra stycket skall dömas till böter, högst ettusen kronor.

Prop. 1986/87:121

Föreligger
sådana omständigheter att bål skall avregislreras enligt 7 § 1 -3, får
registermyndigheten självmant låta avregistrera båten.

Föreligger
sådana omständigheter atl båt skall avregistreras får registermyndigheten
självmant låta avregistrera båten.

Denna lag' träder i kraft den 1 juli 1979. Genom lagen
upphävs båtregis-treringslagen (1975:604).

Beror
förvärv av villkor, som innefattar förbehåll om återtaganderätt, skall frist
för anmälan av förvärvet ej i något fall räknas från dag före ikraftträdandet.
Motsvarande gäller i fräga om frist för anmälan för registrering av nybyggd
båt eller av sådan utländsk båt som avses i 4 § andra stycket eller av båt som
utgör tillbehör till annat fartyg.

Båt som
har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till
lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891; 35 s. 1) skall ej införas i
båtregistret. Avförs båten ur skeppsregistret enligl denna föreskrift, skall
den införas i bålregistret, om den är registreringspliktig enligt denna lag.
Är den icke registreringspliktig, skall den ändå införas i båtregistret, om ej
ägaren har begärt annat.

Båt som
har upptagits i skeppsregistret enligl punkt 5 övergångsbestämmelserna till
lagen (1973; 1064) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) skall ej införas i
båtregistret. Avförs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift, skall
den införas i båtregistret, om den är registreringspliktig enligt denna lag.

Denna lag- träder i kraft den 1 januari 1988.

1979:377. 1987:00.

4 Förslag
till

Lag om
ändring i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i

allmän
hamn

Prop. 1986/87; 121

Härigenom
föreskrivs att 6 § lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn skall
ha följande lydelse.

6§

Nuvarande
lydelse

I fråga om fartyg som är införda i skepps- eller
båtregistret enligt 2 § sjölagen (1891:35 s.l) eller i motsvarande utländskt
register skall vid tillämpningen av denna lag den som är antecknad i registret
anses som ägare. Har etl förvärv av skepp skrivits in i skeppsregistret med stöd
av 14 § tredje stycket första meningen sjölagen, anses förvärvaren som ägare.
Vad som sägs om ett fartygs ägare gäller i övrigl innehavaren i fråga om fartyg
som innehas på grund av förvärv med förbehåll om ålertaganderätl.

Föreslagen lydelse

I fråga om fartyg som är införda i skeppsregistret,
båtregistret eller frUidsbåtsregistret enligt 2 § andra stycket sjölagen
(1891:35 s. 1) eller i motsvarande utländskt register skall vid tillämpningen
av denna lag den som är antecknad i registret anses som ägare. Har ett förvärv
av skepp skrivits in i skeppsregistret med stöd av 14 § tredje stycket första
meningen sjölagen, anses förvärvaren som ägare. Vad som sägs om ett fartygs
ägare gäller i övrigt innehavaren i fråga om fartyg som innehas på grund av förvärv
med förbehåll om återtaganderätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Jordbruksdepartementet Prop. 1986/87; 121

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars
1987

Närvarande; statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, S.Andersson, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist

Föredragande; statsrådet Lönnqvist

Proposition om lag om fritidsbåtsregister, m. m. 1
Inledning

Enligt sjölagen (1891; 35 s. I) delas fartyg in i två kategorier. Till den första
gruppen, som betecknas skepp, hör fartyg vars skrov har en största längd av
minst 12 meter och en största bredd av minst 4 meter. I den andra kategorin
ingår alla andra fartyg, vilka kallas båtar. I svensk lagstiftning finns vissa
bestämmelser om registrering av fartyg. Svenska skepp skall sålunda enligl
sjölagen registreras i ett särskilt skeppsregister. Genom registreringen kan
skeppen användas som kreditsäkerhet. Registreringen erbjuder vidare underlag
för samhällets tillsyn av yrkessjöfarten. Även vissa båtar skall registreras
enligt bestämmelser i lagen (1979:377) om registrering av bålar för yrkesmässig
sjöfart m. m. Denna registrering i ett båtregister avser huvudsakligen svenska
båtar, som används för yrkesmässig sjöfart. Syftel med båtregistret är främst
att bokföra yrkesmässigt använda båtar för tillsyn. Nämnda skepps- och
båtregister förs av en särskild myndighet, sjöfartsregistret, som utgörs av en
särskild enhet vid Stockholms tingsrätt.

Under vissa förutsättningar får även båtar som används för
fritidsändamål registreras i båtregistret. Bestämmelser om en allmän
registreringsplikt beträffande fritidsbåtar saknas emellertid i svensk
lagstiftning.

I samband med tillkomsten av sjöfartsförordningen
(1962:50) togs frågan om bl.a. en särskild registrering av fritidsbåtar upp. I prop.
1962:94 med förslag till sjöfarlsförordning uttalade föredragande
departementschefen atl han inte ansåg behovet vara mera framträdande och att
ytterligare erfarenhet av trafiken till sjöss borde avvaktas innan frågan om
registrering närmare prövades. Riksdagen följde departementschefens förslag.

Frågan om registrering av fritidsbåtar togs åter upp i
fritidsbåtutredningens betänkande (SOU 1974:95) Bålliv - Samhället och
fritidsbåtarna. För all vidare utreda vissa frågor rörande registrering av
fritidsbåtar tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, efter
bemyndigande av regeringen, en särskild sakkunnig som i juni 1977 avlämnade
belänkandet (SOU 1977:25) Båtliv 2 - Registerfrågan.

Betänkandena SOU 1974:95 och 1977:25 har remissbehandlats.
Nägon lagstiftning på grundval av utredningarna har inte kommit till stånd.

Den
7 juni 1984 uppdrog regeringen ål irafiksäkerhetsverket (TSV) att Prop.
1986/87:121 utarbeta ett förslag till införande och utformning av etl särskilt register
för fritidsbåtar. TSV skulle enligt uppdraget bl.a. utreda möjligheten och lämpligheten
av alt låta registret omfatta i första hand alla motor- och segelbåtar med en
största längd av 5 meter eller mera och som inle används yrkesmässigt. Med anledning
av regeringens uppdrag lämnade TSV den 4 oktober 1984 ett förslag till
utformning av elt båtregister. Rapporten har remissbehandlats. Rapportens
lagförslag och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2. Regeringen beslulade den 5
februari 1987 att inhämta lagrådels yttrande över förslag till lag om fritidsbålsregister,
m. m. De förslag som remitterades till lagrådet bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 3. Regeringen anmodade samma dag datainspektionen att
avge yttrande enligl 2a § dalalagen (1973:289) över det förslag som
remitterats till lagrådet. Lagrådels och dalainspektionens yttranden bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 4 resp. bUaga 5.

Jag
återkommer till lagrådets och datainspektionens yttranden i den allmänna
motiveringen angående terminalåtkomst (avsnitt 3.2.2) och i specialmotiveringen
lill förslagen lill lag om frilidsbåtsregisler (avsnitt 5.1) och lag om ändring
i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.
(avsnitt 5.3).

2 Bakgrund

2.1 Båtliv och organisationer

Sverige
har ca 14 300 km fastlandskusl. Till vissa delar av denna kust hör en
omfattande och vidsträckt skärgård, där enbart Stockholms skärgård innehåller
ca 25 000 öar med ca 3800 km östrand. Landet har vidare ca 100000 större eller
mindre sjöar och ca 60000 km rinnande vallendrag av vilka en betydande del är farbara
med båt. Sverige har således unika förutsättningar för etl rikt och differentierat
båtliv.

Begreppet
båtliv är betydligt vidare än begreppet fritidsbälstrafik. Trafikmomentet i
sig utgör en viktig men tidsmässigt begränsad del av det totala båtlivet.
Betydligt mera omfattande är den del av tiden dä fritidsbåten används som fritidsbostad,
som baspunkt för naturvistelse, utflykter och olika former av rörligt
friluftsliv eller som hjälpmedel vid fiske. Härtill kommer vidare de länga
perioder när båten är stadigvarande förtöjd i hemmahamnen eller upplagd under
vinterhalvåret, vilka perioder också rymmer inslag av verksamhet och
rekreation.

Det
har gjorts inventeringar av det svenska fritidsbåtsbeståndel. Enligt

1971 års fritidsbåtsundersökning, som gjordes på uppdrag av fritidsbåt-

utredningen, fanns det då ungefär 500000 fritidsbåtar i landet. Undersök

ningen visade att roddbåtar var den vanligaste typen av fritidsbåt. Nästan

lika vanlig var den öppna båten med en motor på mindre än 10 hästkrafter.

Tillsammans svarade dessa två båttyper för mer än tre fjärdedelar av hela

båtbeståndet. Enligl utredningen lorde ungefär 70000 båtar vara lämpliga 10

för övernattning. Del
beräknades vidare finnas ungefär 65000 motorbåtar Prop. 1986/87:121 utrustade
med starkare motor än 10 hästkrafter.

Våren
1984 utfördes på begäran av Svenska Bålunionen, Sweboat och Svenska Seglarförbundei
en undersökning rörande frilidsbåtsbeslåndet. Enligl undersökningen hade båtbeslåndel
sedan år 1971 fördubblats och antalet fritidsbåtar uppgick nu till ungefär 1,1
miljon. Av dessa beräknades ungefär 170000 vara användbara för övernattning. Enligl
utredningen fanns det därutöver ungefär 155000 motorbålar utrustade med
starkare motor än 10 hästkrafter.

Båtlivet
har på många håll tidigt föranlett bildande av lokala och centrala organisationer.

På
riksplanet finns i dag bl. a. Svenska Seglarförbundei (bildat år 1905), Svenska
Kryssarklubben (bildad år 1923) och Svenska Båtunionen (tidigare Sveriges Moiorbålsunion,
bildad år 1928), vilka tillsammans bildat Sjösportens Samarbetsdelegation (SSD),
som gemensamt remissorgan och samarbetsforum.

Svenska
Seglarförbundei utgörs av 22 distriklsseglarförbund med 550 klubbar eller,
sällskap med sammanlagt 140000 medlemmar. Svenska Kryssarklubben omfattar på
riksplanet 28000 direktanslutna medlemmar. Svenska Båtunionen är en
sammanslutning av 22 regionala båtförbund med 600 klubbar och 112000 medlemmar.
Organisationen arbetar som en samlad union för anslutna klubbar och förbund.
Målsättningen är att centralt, regionall och lokall främja båtlivels
gemensamma intressen.

De
olika riksorganisationernas verksamhet spänner i princip över hela det svenska
bållivet. Säkerhets-, trygghets- och utbildningsfrågor samt tekniska frågor
utgör i siörre eller mindre utsträckning inslag i samtliga förbunds arbete.
Därtill kommer tävlingsfrågor - särskilt för Svenska Kanotförbundel, Svenska Kanotseglarförbundet,
Svenska Racerbålför-bundet. Svenska Roddförbundet, Svenska Seglarförbundei och
Svenska Vattenskidförbundet.

För
de lokala båtklubbarna utgör ofta hamn- och uppläggningsfrågorna de dominerande
arbetsuppgifterna.

2.2 Betänkandet (SOU 1974:95) Båtliv - Samhället och fritidsbåtarna

Fritidsbåtulredningen
redovisade en rad förslag i frågor som hör samman med den växande frilidsbåtstrafiken.
De statliga och kommunala insatserna för fritidsbåtarna kartlades och en
bedömning av servicebehovet gjordes. Utredningen skulle — i syfte att förbättra
möjligheterna att identifiera och övervaka fritidsbåtar - enligl sina direktiv
ävenuireda frågan om obligatorisk registrering av vissa fritidsbåtar och lägga
fram förslag till utformning av ett frilidsbåtsregisler.

Utredningen
redovisade från samhällssynpunkt positiva aspekter på båt

livet och även de problem - främst avseende säkerhet, miljö och ekonomi

— som.båtlivet medför eller kan komma atl medföra vid en fortsatt utveck

ling. Utredningen visade också att båtlivet utgör en av våra mest utbredda 11

och populära
fritidssysselsättningar med stark karaktär av familjeaktivitet Prop.
1986/87; 121 och stor spridning bland alla medborgar- och åldersgrupper.

Utredningen
konstaterade bl.a. atl en registrering av fritidsbåtar skulle ge del
erforderliga planeringsunderlaget för byggande av småbåtshamnar. Registreringen
och den därmed sammanhängande numreringen av vissa fritidsbåtar skulle vidare
underlätta spaning efter t. ex. saknade båtar, möjliggöra uppföljning av en
frivillig förarutbildning och öppna en möjlighel till direklinformalion till
båtägarna i l.ex. sjösäkerhets- och sjötrafikfrågor.

Utredningen
föreslog registrering av alla motordrivna båtar och segelbåtar inom svenskt
sjöterritorium om båtarnas ägare hade hemvist i Sverige eller båten hade
hemmahamn i riket. Antalet registreringspliktiga båtar uppskattades till ca
360000. Vissa detaljfrågor avseende båtregistrets utformning m. m. borde
enligt utredningen överlämnas till en särskild arbetsgrupp.

Drygt
60 remissinstanser yttrade sig över fritidsbålutredningens betänkande.
Flertalet remissinstanser tillstyrkte i princip en registrering, men de flesta
framförde erinringar mot utredningens förslag.

2.3 Betänkandet (SOU 1977:25) Båtliv 2 - Registerfrågan

Utredningen
om registrering av fritidsbåtar redovisade sammanfattningsvis tre regislreringsalternativ
och förordade elt. Enligt detta erfordrades inte något register över
fritidsbåtar utan endast etl enkelt adressregister för avgiftsavisering, om
båtavgift skulle erläggas.

Mol
bakgrund av sitt förordade registerlösa alternativ föreslog utredningen vissa
kompletterande åtgärder beträffande planering och identifiering av båtar. Bl.a.
föreslogs att en riksomfattande statistisk undersökning av hela beståndet
skulle genomföras med lämplig tidsintervall.

Utredningens
betänkande gavs en bred remiss. Ett mindre antal remissinstanser tillstyrkte i
huvudsak en uppläggning enligt det förslag som utredningen lagt fram. Flertalet
remissinstanser avstyrkte dock förslaget och förordade en mera omfattande registrering.

2.4 Trafiksäkerhetsverkets förslag till ett register för
båtar

Sammanfattningsvis
föreslår trafiksäkerhetsverket ett registreringssystem för bålar analogt med
det befintliga bilregistret. TSV föreslår att registret skall föras med hjälp
av automatisk databehandling (ADB) och omfatta alla sjösatta motor- och
segelbåtar vars skrov har en största längd av 5 meter eller mera eller drivs
med motor som är starkare än 13 kilowati; vilket motsvarar ca 18 hästkrafter.
Både fritidsbåtar och yrkesmässigt använda båtar skall således ingå i
registret.

Registret
skall enligt förslaget inte omfatta båtar som till hälften eller

mer ägs av utländska fysiska personer som är bosatta ulomlands eller av

utländska juridiska personer. Båtar som tillhör staten och är avsedda

uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift skall inte heller regi- 12

streras. Vidare skall
registrerade båtar tilldelas en särskild identifierings- Prop. 1986/87; 121
beteckning som skall anbringas på skrovets båda sidor.

Registret
skall finansieras genom en ärlig avgift för varje registrerad båt.

Registret
skall innehålla vissa persondata om ägaren och vissa uppgifter om bålen.
Uppläggningen av registret föreslås ske uteslutande med hjälp av bålägarens
egna uppgifter.

Som
central registermyndighet föreslås TSV, bl.a. eftersom befintligt bil- och
körkortsregister avses utnyttjas. Länsstyrelserna föreslås som regionala
registermyndigheter.

Kostnaden
för att upprätta registret beräknas till drygt 12 milj. kr. i 1984 års
prisnivå. De årliga driftskostnaderna beräknas till drygt 7,6 milj. kr. i 1984
års prisnivå. Om de avgifisskyldiga båtägarna betalar hela kostnaden för
registeruppläggningen blir avgiften ca 30 kr. per båt. Till detta kommer driftskostnader
per båt med ca 20 kr. Den som äger en registreringspliktig båt skulle således
få betala ca 50 kr. det första året och följande år ca 20 kr. Periodisering av
uppläggningskostnaden under en femårsperiod medför en årlig kostnad de första
fem åren om ca 25 kr. per år.

2.5 Gällande bestämmelser om registrering av båtar

Enligt
lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. skall
vissa bålar införas i bålregistret om de används yrkesmässigt till befordran av
gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, lill fiske eller annan
fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten. Registreringsplikten
omfattar alla svenska bålar som har en största längd av minst 6 meter. Även
mindre passagerarbåtar skall registreras om de är konstruerade för alt föra
fler än tolv passagerare. Registreringsplikten gäller även utländsk båt som
vanligen är förlagd till svensk hamn och vars ägare är bosatt i Sverige. Lagen
innehåller även en bestämmelse om frivillig registrering. Enligt denna regel
får en icke registreringspliktig svensk båt föras in i registret om dess skrov
har en största längd av minst 6 meter eller om det med hänsyn till båtens typ
och användning, dess tilldelning av anropssignal för radiostation eller eljest
finns särskilda skäl alt den registreras.

Enligt
lagen gäller vidare att en båt skall avregistreras om den

1. förolyckats,
huggits upp eller förstörts,

2.
på grund av överlåtelse eller
eljest ej längre är registreringsbar,

3.
försvunnit eller övergetts lill
sjöss och sedan ej hörts av under tre månader, eller

4.
ej är registreringspliktig och
av ägaren anmäls för avregistrering.

1
september 1986 upptog båtregistret ca 5600 båtar, varav ca 4 200 fiskebålar. Av
de återstående ca 1 400 båtarna år ca 800 frivilligt registrerade
fritidsbåtar.

Syftel
med båtregistreringen är, i första hand, att tillgodose ett offentli-

grätlsligt behov av atl registrera de båtar som står under samhällets tillsyn.

Till skillnad från registreringen av skepp har bätregistreringen inte någon

privairättslig belydelse. 13

Båtregistret förs för hela
landet av sjöfartsregistret, som är en särskild Prop. 1986/87:121 enhet vid
Stockholms tingsrätt. Registret förs med hjälp av ADB.

3 Allmän motivering

3.1 Allmänna utgångspunkter

Sverige
har utomordentliga naturliga förutsättningar för ett stort och varierande
båtliv. Fritidsbåten öppnar eller vidgar möjligheterna till en rad aktiviteter
med stor attraktionskraft såsom naturupplevelser, bad, fiske, dagsutflykter,
weekend- och långturer och tävlingsverksamhet av olika slag. Intresset för
båtar och båtliv har tidigt vuxit fram i Sverige. I takt med den allmänna
välståndsutvecklingen har ocksä antalet båtar och utövare av båtliv ökat
snabbt. Antalet fritidsbåtar i vårt land beräknas ha fördubblats under de
senaste femton åren. I dag beräknas över två miljoner människor spridda över
hela landet utöva båtliv i någon form.

Med
den utveckling som varit mäste bållivet nu ses som en betydelsefull rekreationsform
och fritidssysselsättning i vårt land. Båtlivet är till stor del en
rekreationsform för hela familjen och engagerar människor ur alla åldrar och
samhällsgrupper. Skötseln av båten och medverkan i föreningsverksamhet är för
många människor en av de viktigaste fritids- och hobbyverksamheterna. Det är
också en aktivitet som i stor utsträckning intresserar och engagerar barn och
ungdomar. Sammantaget fyller därför båtlivet enligt min uppfattning en viktig
social funktion.

Också
från turistsynpunkt är båtlivets utveckling av intresse. Enligt vissa
uppskattningar uppgår det totala antalet bäddnätler under en båtsäsong till ca
10 miljoner. Därtill kommer dagsutflykter av mycket stor omfattning. För bl. a.
många kustkommuner är därför båtlivet en semesterform som är av ökande
turistisk belydelse. För den enskilde kan bätsemes-tern ha ett attraktionsvärde
genom att den är en semesterform som i många fall är relativt billig. Ett ökat båtsemestrande
i Sverige - såväl genom att svenskar väljer denna semesterform i stället för en
utlandsresa som genom att utländska båtturister lockas till svenska farvatten -
har också betydelse för turistbalansen och därmed för handelsbalansen.

Jag
har här kortfattat berört några av de värden båtlivet har från allmän synpunkt.
För många enskilda människor ligger båtlivets värde till stor del i möjligheten
till nära kontakt med naturen, till ostördhet och till en känsla av frihet. Vår
rikedom pä sjöar, vattendrag och kustvatten gör atl dessa värden i stor
utsträckning kan bibehållas trots båtlivets expansion.

Samtidigt
är det ofrånkomligt att båtlivet i många områden, särskilt de attraktiva kust-
och skärgårdsområdena och områden nära storsläder, fält en annan karaktär än
tidigare. Den tekniska utvecklingen när det gäller båtar och utrustning har
ändrat förutsättningarna för båtlivet. Det kraftigt ökande båtanlalet gör det
nödvändigt för dem som vistas i båtar att i ökad utsträckning anpassa sig och
ta hänsyn till varandra, till den bofasta befolkningen saml lill behovet av
skydd av natur och miljö.

Båtlivets
snabba utveckling ställer krav säväl pä dess utövare som pä 14

samhället. Från samhällets
sida har också gjorts successivt ökade insatser för att främja båtlivet. Genom
insatser för bl.a. provning av båtar och utrustning, förbättrad utprickning,
utbildning och information, väderprognoser samt sjöräddning har säkerheten
till sjöss kunnat öka trots den kraftigt ökade frilidsbåtstrafiken. Genom
insatser för naturvärd, friluftsliv och renhållning har attraktiva områden för
båtlivet kunnat bibehållas och utvecklas och nedskräpningen minskat.

Jag ser det som angelägel
att bållivet kan fortsätta atl utvecklas. Allt flera människor bör få
möjligheter att ta del av de värden i form av friluftsliv och naturupplevelser
som båtlivet erbjuder. Detta innebär emellertid ytterligare ökade krav såväl
på utövare som på samhället. För alt en fortsatt positiv utveckling skall kunna
underlättas behövs bl. a. förbättrade möjligheter till tillsyn och service samt
till överblick över bådivets utveckling som underlag för planering i olika
avseenden. I detta sammanhang är frågan om registrering av vissa fritidsbåtar
av central vikt. Som framgått av min tidigare redogörelse har denna fråga
utretts och diskuterats under en lång tid. Jag ser det som angeläget att frågan
nu tas upp till avgörande.

Prop.
1986/87:121

3.2 Förslag till ett fritidsbåtsregister 3.2.1 Registrets ändamål och Innehåll

Mitt förslag: Ett
fritidsbåtsregister inrättas. Registret, som skall föras med hjälp av ADB,
skall ha till huvudsakligt ändamål att tjäna som underlag för kontroll av
ordning och säkerhet till sjöss samt planering av trafiken med fritidsbåtar.
Registret skall också kunna användas vid planering som avser turism,
friluftsliv och naturvård samt för utredning rörande skatter, tullar och
indrivning. Registerfrågorna skall i sina huvuddrag regleras i en ny lag om
fritidsbåtsregister.

TSV:s
förslag: Se redogörelsen i avsnitt 2.4.

Remissinstanserna:
Allmänt sett är remissopinionen splittrad. Bland remissvaren finns synpunkter
på både behovet av ett båtregister och TSV:s förslag i sak.

Beträffande
de instanser som har uttalat sig i sak rörande TSV:s förslag kan
sammanfattningsvis sägas att de flesta är i huvudsak positiva. Den kritik som
förs fram gäller enskildheter i förslaget. Bland de i huvudsak positiva
remissinstanserna kan nämnas rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen, försäkringsinspeklionen,
riksskattéverket, statens naturvårdsverk, en majoritet av länsstyrelserna saml
landstingsförbundet.

Bland de remissinstanser
som avvisar förslagel eller är övervägande negativa kan nämnas sjöfartsregistrel,
sjöfartsverkel, datainspektionen, fiskeristyrelsen, sjösäkerhetsrådet, flera
länsstyrelser samt Sjösportens Samarbetsdelegation. Kritiken gäller dels
registersystemets uppläggning i stort, dels enskilda bestämmelser i
lagförslaget. Fiskeristyrelsens invändningar gäller förslaget att registrera
fiskebåtar tillsammans med fritidsbåtar.

15

Skälen för mitt förslag: Liksom fritidsbåtulredningen
finner jag att det Prop. 1986/87:121 finns åtskilliga skäl för atl inrätta ett
register för fritidsbåtar. Framför allt anser jag att ett register skulle kunna
vara till stor nytta för de myndigheter som är verksamma i kontrollen av
ordningen och säkerheten till sjöss. Ett register kan underlätta för
kustbevakningen, sjöpolisen m. fl. att identifiera båtar som framförs eller
nyttjas pä otillåtet sätl samt underlätta spaning efter försvunna eller stulna
båtar. Även ägaren till en observerad bål kan identifieras genom etl register.
Registret kan vidare användas i samband med fisketillsyn.

Det finns utöver kontrollen av ordningen och säkerheten
till sjöss många andra verksamhetsområden i vilka elt fritidsbålsregister med
stor fördel skulle kunna användas.

Fritidsbåtulredningen konstaterade att behovet av
statistiskt material rörande fritidsbåtar är slort. Det är enligt utredningen
viktigt atl sådant material kontinuerligt förnyas så att utvecklingen av båtbeslåndel
— vad avser omfattning, struktur och lokalisering - väl kan följas. Del
statistiska malerialel kan tjäna som planeringsunderlag i frågor som rör trafik
med fritidsbåtar. Registret kan vidare användas i planeringen av hamnbyggnationer
och annan samhällelig båtservice. Utredningens synpunkter äger enligt min
mening alltjämt giltighet. Tillgång lill statistiska uppgifter är således
värdefull som planeringsunderlag för åtgärder inom flera viktiga områden. Bl.a.
kan nämnas åtgärder som avser säkerhet och trafik samt turism, friluftsliv
(inkl. fritidsfiske) och miljö- och naturvård. Genom en registrering av
fritidsbåtar kan det statistiska materialet erhållas på ett enkelt och
rationellt sätl.

Enligt den nyligen beslutade lagen (1986:371) om flyttning
av fartyg i allmän hamn får ett fartyg i allmän hamn flyttas av
hamninnehavaren, om fartyget hindrar hamnens behöriga nyttjande eller varaktigt
ligger på ett sätl som strider mol gällande föreskrifter. Lagen kan även
tillämpas på fritidsbåtar. Enligt lagen är båtens ägare skyldig att ersätta
kostnaderna för flyttningen. I fråga om fartyg som är införda i nuvarande
skepps- eller båtregister skall den som är antecknad i registret anses som
ägare. När det gäller fritidsbåtar medför gällande ordning atl det i varie
särskilt fall måste utredas vem som är ägare. Etl fritidsbåtsregister skulle
underlätta tillämpningen av bestämmelserna om betalningsansvar.

I framtiden kan säkerhets- och nalurvårdsskäl komma att
aktualisera behovet av speciella bestämmelser avseende hastighet m. m. för
vissa båt-och motortyper eller för vissa regioner. Ett fritidsbålsregister bör
göra det möjligt att ur denna aspekt överblicka fritidsbåtsbeståndel och dess
sammansättning samt att begränsa eventuella bestämmelser till att gälla enbart
de båtar och regioner där sådana bestämmelser erfordras. Etl fritidsbåtsregister
bör även medge direkt informalionskontakt med berörda båtägare i en sådan
situation.

Ansvarsförsäkring är inte obligatorisk för fritidsbåtar.
Frågan har flera

gånger behandlats i riksdagen med anledning av väckta motioner. I LU

1985/86:26 s. 13 har sålunda lagutskottet anfört att det i hög grad är

angeläget atl den som skadas vid en sjöolycka kan få fullgod ersättning och

att detta med någorlunda säkerhet endast kan garanteras om samtliga 16

bälförare
har en ansvarsförsäkring. Innan frågan om en obligatorisk an- Prop.
1986/87; 121

svarsförsäkring
övervägs måste dock enligl utskottet registreringsfrågan

lösas.

Som riksdagen har anfört torde en förutsättning för en
obligatorisk ansvarsförsäkring vara att registreringsfrågan har lösts på ett
tillfredsställande sätt. 1 enlighet med vad riksdagen vidare uttalat har
frågan om ansvarsförsäkring därför vilat i avbidan på att förevarande
lagstiftningsärende skall slutföras. Försäkringsfrågan kommer fortsatt atl
övervägas inom regeringskansliet. Det kan även finnas anledning all ta upp
frågan inom ramen för det nordiska lagstiflningssamarbetel.

Som tidigare nämnts är båtlivet en av våra mest utbredda
och populära fritidssysselsättningar. För atl underlätta och effektivisera
planering och insatser är det värdefullt atl genom enkäter inhämta information
från bålägarna om vanor, önskemål m. m. Ett register borde göra det möjligt all
nå bålägarna i detta syfte. Registret kan även användas för atl nä enskilda
bålägare med information om bl.a. aktuell lagstiftning, sjösäkerhelsfrågor och naturvårdsinformaiion.

Uttjänta fritidsbålar som övergivits vid stränderna eller
sänkts på grunt vallen har i mänga fall utgjort etl miljöproblem. Genom atl trä
fram till mitten av 1960-talel varit det dominerande skrovmaterialet har dock
båtarna i regel inom relativt kort tid förintats eller utan större olägenhet
kunnat brännas eller på annat sätt förstöras eller användas. Genom plastens
genombrott har emellertid situationen förändrats. Även de tidigast tillverkade
plastbålarna lorde i betydande omfattning ännu vara i bruk, men förr eller
senare kommer självfallet den tidpunki då även en plaslbåt betraktas som
uttjänt och färdig atl skrotas. Problemet uppslår då hur destruktionen skall
ske. Återanvändning av materialet förekommer inte och alt bränna upp skrovet
skapar miljöproblem i form av luftföroreningar. För närvarande saknas i de
flesta fall möjlighel alt spåra ägaren till en övergiven bål. Elt båtregister
bör kunna ge god information om avgången av uttjänta bålar. Samhället får
härigenom bättre möjligheter alt kontrollera och styra hanteringen av ulljänta
båtar.

Under senare år har tull och polis kunnat konstatera en
ökning av i landet insmugglade fritidsbåtar. Härigenom har statskassan undandragits
skatt och tullavgifter. Ett fritidsbålsregister skulle kunna fä stor betydelse
för kontrollen av denna införsel.

Del svenska fritidsbåtsbeståndet representerar ett
betydande värde. Det är inle otroligt atl en del fritidsbåtar undandras
förmögenhetsbeskattning. Båtar kan även tjäna som investeringsobjekt för
obeskattade inkomster. En registrering av fritidsbåtarna skulle därför kunna
möjliggöra en mera verksam inkomst- och förmögenhetsskallekontroll. Vidare
skulle kronofogdemyndigheternas indrivningsverksamhet kunna göras effektivare.

Med stöd av del anförda anser jag atl del nu finns skäl
för all inrätta etl

frilidsbåtsregisler. Registret bör föras med hjälp av ADB. Registrets hu

vudsakliga ändamål skall vara all tjäna som underlag för kontroll av

ordning och säkerhet till sjöss saml för planering av trafiken med fritidsbå

tar. Det är dessa cenlrala användningsområden som skall vara bestämman

de för införande och lagring av uppgifter i registret, dvs. för själva
register- 17

föringen.

2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 121

De grundläggande bestämmelserna om frilidsbåtsregistret
bör tas in i en ny lag, lag om frilidsbåtsregisler.

Av min redogörelse rörande behovet av ett fritidsbålsregister
framgår atl uppgifterna i elt regisler kan ha stor betydelse inom många andra
områden än de som jag angett som registrets huvudsakliga användningsområden.
Främst syftar jag på del vidare planeringsarbete beträffande fritidsbåtar som
bör ulföras utöver planeringen av fritidsbåtstrafik i inskränkt mening. Detta
vidare arbete bör enligl min mening omfatta frågor om turism, friluftsliv
(inkl. fritidsfiske) och naturvård. Tillgång lill frilidsbålsiegislrel lorde
vara myckel värdefull i etl sådant planeringsarbete. Registret bör vidare, somjag
nyss berört, kunna användas i utredningar rörande skatter och tullar samt i
samband med indrivningsverksamhet.

1 lagen om fritidsbålsregister bör slås fasl atl registret
får användas i nu berörda verksamheter.

Del bör i detta sammanhang framhållas att uppgifterna i etl
frilidsbåtsregisler i enlighet med offentlighetsprincipen är tillgångliga för
var och en, med de inskränkningar som följer av sekretesslagen (1980:100). Min
beskrivning av registrets användningsområden är således inle fullständig.

Jag går härefter in på vilket innehåll regislret
huvudsakligen bör ha. Med hänsyn till registrets ändamål bör till att böria med
uppgifter om båtens ägare finnas registrerade. Beträffande båten bör följande
uppgifter ingå i registret: båtens namn, båtslag, fabrikat och typ,
tillverkningsnummer, skrovets yttre mått och färg, byggnadsår,
byggnadsmaterial, moloreffekt samt förvärvsdatum. För att båten skall kunna
identifieras måste ocksä en idenlitelsbeteckning registreras. Del bör ankomma
på regeringen .ill närmare föreskriva vilka uppgifter som skall registreras.

Mol de för samhället och den enskilde positiva effekterna
av en registrering skall ställas de besvär och obehag samt kostnader en
registrering kan komma atl vålla båtägare.

De uppgifter som är tänkla all ingå i registret kan enligl
min mening knappast anses på ett otillbörligt sätt kränka den personliga
integriteten. Det torde inle heller för de allra flesta båtägare medföra något
besvär att lämna uppgifterna. Efter den första registreringen inskränks
dessutom bålägares medverkan till en skyldighet att anmäla eventuella
förändringar av de registrerade uppgifterna.

Vad härefter gäller kostnaderna för registreringen anser
jag atl dessa inle kommer alt bli särskilt betungande i förhållande till de
fördelar ett register kan medföra. En närmare redogörelse rörande kostnaderna
för registreringen lämnas i avsnitt 3.2.5.

Prop. 1986/87:121

3.2.2
Registeransvar m. m.

Mitt
förslag: Registreringen av fritidsbåtar skall ske efter mönster i bil- och körkortsregistersystemel.
Sjöfartsverket skall vara central registermyndighet och länsstyrelserna
regionala registermyndigheter.

18

TSV:s
förslag: Registreringen av fritidsbåtar skall ske med utnyttjande Prop.
1986/87; 121 av nuvarande organisation för bil- och körkortsregislreringen. TSV
skall vara central registermyndighet och länsstyrelserna regionala registermyndigheter.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har
yttrat sig i denna del har tillstyrkt förslaget. Dalainspektionen har dock
ifrågasatt förslagets förenlighet med datalagen (1973:289). Inspektionen
påpekar bl. a. all datalagen bygger på den förutsättningen att ett
personregister som förs med stöd av ADB skall vara etl hjälpmedel i den
registeransvariges verksamhet. I förslaget finns inget underlag för all TSV
skulle bedriva en verksamhet i vilket fritidsbåtsregislret kan användas som
hjälpmedel. Datainspektionen menar därför att TSV inte kan vara regisleransvarig!
på det sätt datalagen förutsätter. Datainspektionen anser med hänsyn härtill
att frågan om ändamål och registeransvar bör övervägas ytterligare.

Skälen för mitt förslag:

Regisleransvariga myndigheter

Enligl 1 § dalalagen är den registeransvarig för vars
verksamhet etl personregister förs, om han förfogar över registret. I den av TSV
föreslagna ordningen är TSV registeransvarigt. TSV skall dessutom förfoga över
registret. Enligt datainspektionen kan emellertid inle TSV enligl dalalagen
fungera som registeransvarig, eftersom regislret inte skall föras för TSV;s
räkning.

Jag har övervägt frågan om någon annan myndighet lämpligen
bör anförtros uppgiften atl vara central registermyndighet. Jag har därvid,
efter samråd särskilt med chefen för kommunikationsdepartementet, funnit atl
sjöfartsverket bör vara registeransvarigt av främst följande skäl. Den centrala
myndighet som har de mest omfattande kontakterna med och därmed kunskaperna om fritidsbålsfrågor
är sjöfartsverket. I dess verksamhet ingår en rad uppgifter som rör
fritidsbålar. Som exempel kan nämnas alt sjöfartsverket

-
svarar för
fyrbelysning och utmärkning av farleder, däribland även särskilda fritidsbätsleder,

-
svarar för sjöråddningsljänst,
som lill helt övervägande del betjänar fritidsbåtarna,

-
har initierat
och bekostat säkerhetshöjande åtgärder med sikte främst på fritidsbåtarna, t.ex.
väderprognoser,

-
handhar den
frivilliga säkerhetsmässiga typprovningen av fritidsbåtar,

-
utger sjökort
och båisportkort samt olika nautiska publikationer,

-
har tillsammans
med båtorganisationerna utvecklat och förenklat frågorna rörande utbildning av
friiidsbåisförare genom Nämnden för båt-livsulbildning.

Mot den här bakgrunden och med beaktande av hur registerändamålet
har utformats ter det sig naturligt att sjöfartsverket blir huvudansvarigt för
fritidsbåtsregistret.

Regislret bör enligt min mening byggas upp på samma säll
som bilregis

tret. Registrering av motordrivna fordon, släpfordon och terrängsläp sker i 19

ett för
landet gemensamt bilregister. Registret förs genom ADB av TSV Prop.
1986/87; 121 som central registreringsmyndighet. Länsstyrelserna fungerar som
regionala registreringsmyndigheter. Genom de senare tillgodoses bilägarnas
behov av service i registerfrågor.

En motsvarande modell för fritidsbåtsregistreringen skulle
innebära att sjöfartsverket är central registermyndighet. Länsstyrelserna blir
regionala registermyndigheter. Liksom i bilregistersystemet är del
länsstyrelserna som skall handlägga registerärendena och ha den egentliga
kontakten med de registreringsplikliga. Det är betydelsefullt atl båtägarnas
behov av service i registerfrågor kan tillgodoses genom den regionala
organisationen.

Sjöfartsverket och länsstyrelserna skall förfoga över hela
frilidsbåtsregistret. Dessa myndigheter blir gemensamt ansvariga för
registret.

TSV:s datasystem för bilregistret utnyttjas

För bilregistreringen finns ett väl fungerande
kommunikationssystem och ett etablerat samarbete mellan TSV och
länsstyrelserna. Organisationen är utbyggd och det finns ett effektivi system
för bearbetning, kommunikation och lagring av dala samt för produktionen och
distributionen av utskrifter m. m.

Fritidsbåtsregislret bör enligt min mening byggas upp med
utnyttjande av existerande datasystem. På så sätt har man möjlighel atl hålla
kostnaderna nere. Av stor betydelse är även att etl syslem väljs som har goda
utvecklingsmöjligheter. Framtida behov av andra uppgifter av vikt för t. ex.
samhällets planering bör nämligen, utan att registreringsulformning-en skall
behöva ändras, kunna tillföras registret.

Genom elt särskilt avtal mellan sjöfartsverket och TSV bör
TSV;s datakapacitet kunna utnyttjas. Genom avtalet bör TSV ges uppdraget att
tillhandahålla datakapacitet och ombesörja registrering och avgiftsuppbörd.
Detta avtal bör även omfatta kostnads- och ansvarsfördelning mellan
sjöfartsverket och TSV.

Terminalåtkomst till registret

Sjöfartsverket och länsstyrelserna skall, enligl vad jag
tidigare har föreslagit, som ansvariga registermyndigheter ha förfoganderätt till
hela fritidsbåtsregistret. Härav följer atl myndigheterna också bör ha lerminalåtkomst
till registret. Som nämnts skall fritidsbåtsregistrel bl. a. ha till ändamål
alt ge underlag för kontroll av ordning och säkerhet till sjöss. Polismyndigheterna
är verksamma inom dessa områden. Också de bör därför ha terminalåtkomst till regislret.

Jag har också framhållit att ett fritidsbålsregister
rutinmässigt bör kunna användas för utredningar rörande skatter, tullar och
indrivning. Det är därför lämpligt alt också ge tullmyndighet, riksskattéverket,
länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet och kronofogdemyndighet möjlighet atl
få terminalålkomsl lill fritidsbåtsregistrel.

Möjligheten lill terminalåtkomst för de myndigheter jag nu
angell inne- 20

bär alt de kan få direki tillgång lill registrerade
uppgifter. Terminalåtkomsten medför naturligtvis inle rätt alt förändra
registrets innehåll. Sådan rätt har endast de myndigheter som förfogar över
registret, dvs. sjöfartsverkel och länsstyrelserna.

I avsnitt 3.2.1 har jag nämnt att uppgifterna i
fritidsbåtsregistret bör kunna användas i planeringsarbetet rörande turism och
friluftsliv inkl. fritidsfiske. Sveriges turistråd har huvudansvaret för frågor
om turism och rekreation. Enligl min mening borde turistrådet ha stor nytta av
del statistiska underlag som ett fritidsbåtsregister ger möjligheter till. Som
jag tidigare nämnt bör ett frilidsbåtsregisler även kunna användas som underlag
för planering på naturvårdens och fiskevårdens områden. Statens naturvårdsverk
och fiskeristyrelsen är ansvariga myndigheter inom nämnda områden. För alt
tillgodose dessa myndigheters och turistrådets behov av uppgifter från fritidsbåtsregistrel
föreslog jag i lagrädsremissen alt de skulle ges möjlighet till
terminalåtkomst lill registret.

Datainspektionen har i sitt yttrande enligt 2a § datalagen
anfört att syftel med terminalålkomsl till fritidsbåtsregistret i flertalet
fall är alt möjliggöra övervakning och kontroll. Inspektionen har inte kunnat
finna att terminalåtkomst är påkallad för naturvårdsverket, Sveriges turisträd
eller fiskeristyrelsen. Enligl datainspektionen skulle registrel i nämnda fall
vara av värde främst för planeringsändamål. Detta syfte bör enligt inspektionen
tillgodoses i annan ordning.

Lagrådet har förklarat sig dela datainspektionens
uppfattning angående lerminalåtkomst för statens naturvårdsverk, Sveriges
turistråd och fiskeristyrelsen.

Somjag tidigare framhållit kommer naturvärdsverket,
Sveriges turistråd och fiskeristyrelsen främst ha nytta av fritidsbåtsregistret
för planeringsändamål. Jag kan därför biträda datainspektionens och lagrådets
bedömning atl deras behov av uppgifter bör kunna tillgodoses i annan ordning än
genom terminalålkomsl till registret. Genom att vända sig lill sjöfartsverket
bör naturvårdsverket och fiskeristyrelsen och Sveriges turistråd kunna få del
av de uppgifter eller de statistiska sammanställningar de önskar. Del bör ingå
i sjöfartsverkets uppgifter som registeransvarig att tillhandahålla de nämnda
myndigheterna och rådet de uppgifter och sammanställningar som krävs för
planeringen.

Prop. 1986/87:121

3.2.3 Registrets tillämpningsområde

En eller två båtregister?

Mitt förslag: Registrering av båtar skall ske i två
register. Medan fritidsbåtar skall registreras i det föreslagna nya registrel
skall liksom hittills bålar som används för yrkesmässig sjöfart registreras i
det särskilda båtregistret som ingår i sjöfartsregistret.

TSVis förslag: Fritidsbåtar och yrkesmässigt använda båtar
skall registreras i ett och samma regisler.

Remissinstanserna: TSV;s förslag i denna del har fått ett blandal
motta- Prop. 1986/87:121 gande. Bland de instanser som är negativa kan nämnas
sjöfartsverket, fiskeristyrelsen och Sjösporlens Samarbetsdelegation. Det har bl.a.
påpekats all registreringen av yrkesmässigt använda båtar fyller en annan
funktion än en registrering av fritidsbåtar. Registreringen vid sjöfartsregistrel
avser lillsynskrävande båtar och det är naturligt att behålla denna
registrering. Fiskeristyrelsen har påpekat atl registreringen av fiskefartyg
skulle bli myckel splittrad om TSV:s förslag genomförs. I stället för två regisler
vid en myndighel (skepps- och båtregistret vid sjöfartsregistret) skulle man få
24 nya registermyndigheter utöver sjöfartsregistret.

De remissinstanser som är positiva till TSV:s förslag
nämner särskilt atl del skulle vara rationellt att behandla alla båtar i ett
register.

Skälen för mitt förslag: Man kan inte bortse från att ett
enda båtregister skulle erbjuda flera fördelar. Den främsta är att del skulle
vara rationellt att registrera fartyg av samma slag i ett register. Enligt min
mening finns det emellertid åtskilligt som lalar för att man behåller det
särskilda registret för yrkesmässigt använda båtar.

Fartyg inom yrkessjöfarten står under
sjöfartsinspektionens tillsyn. Den nuvarande registreringen av yrkesmässigt
använda fartyg sker främst för atl erbjuda underlag för tillsynen.
Registreringen görs i två register och administreras av en myndighel, sjöfartsregistrel.
Gällande ordning är väl beprövad och rutinerna är inarbetade. Som framgår av
vad jag tidigare har anfört, se avsnitt 3.2.1, har registreringen av
fritidsbåtar i huvudsak andra ändamål. Del måste också tas i beaktande atl de
yrkesmässigt använda båtarna till sin typ regelmässigt avviker från
fritidsbålarna. Den övervägande delen av de yrkesmässigt använda båtarna - ca
4 200 av 5 600 - är fiskebåtar. Dessa är oftast byggda i etl fåtal exemplar av varie
typ och de har kvalificerad utrustning. Fritidsbåtar byggs ofta i större
serier. Fiskebåtarna avviker vidare från fritidsbåtarna så till vida att de
har elt särskilt idenlifieringssystem genom dislriktsbeteckningar som är baserade
på kommuner.

En organisation enligt TSV;s förslag medför att 24
regionala och en central myndighet skulle handha registreringen av yrkesmässigt
använda båtar. Dessutom skulle yrkesmässigt använda skepp registreras av
ytterligare en myndighet, sjöfartsregistrel. Enligl min mening skulle en sådan
ordning leda till onödig splittring av registreringsverksamheten. Särskilt
beträffande fiskefartyg skulle splittringen bli påtaglig eftersom fiskeskeppen
alltjämt skulle registreras av sjöfartsregistrel medan fiskebåtarna skulle
delas upp på 24 länsstyrelser. Mot bakgrund av del anförda bör registreringen
av yrkesmässigt använda fartyg koncentreras så mycket som möjligt.

En annan omständighet som talar mot TSV;s modell är all
registrering

av bätbyggnadsförskott skall ske hos Stockholms tingsrätt, dvs. samma

domstol som för sjöfartsregistrel. Enligl lagen (1975:605) om registrering

av bålbyggnadsförskott kan den som har beställt en båt och lämnat eller

utfäst sig all lämna tillverkaren förskott av pengar eller byggnadsämnen

låta la in avtal i protokollet hos Stockholms tingsrätt. På det sättet vinner

beställaren förmånsrätt i byggnadsämnen och vad som för hans räkning 22

tillverkats med förskottet i den händelse tillverkaren
kommer på obestånd.

1 valet
mellan elt system med eil enda bålregister och den av mig förordade ordningen
vill jag slutligen nämna en praktisk fråga av viss belydelse. I nuvarande
båtregister finns ca 5600 båtar registrerade varav ca 4 800 är yrkesmässigt
använda bålar. En övergång till elt enda båtregister skulle alltså kräva all
ca 4800 båtar omregistreras i elt nytt regisler med de praktiska konsekvenser
del kan medföra. Om det nuvarande systemet för registrering av yrkesmässigt
använda båtar behälls, kommer endast ca 800 båtar atl föras över lill det nya
systemet.

Prop. 1986/87; 121

Registrets omfattning vad gäller bålstorlek m.m.

Mitt
förslag: Varie svensk fritidsbåt som vanligen är förlagd i Sverige skall
registreras i frilidsbålsregislrel om bålen har en största längd av minst 5
meter och drivs med motor eller segel eller om båten drivs med motor vars
effekt överstiger 10 kilowatt. Under samma förutsättningar skall även utländsk
fritidsbåt vars ägare är bosatt i Sverige registreras.

TSV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag
vad gäller avgränsningen mot de mindre bålarna, som inte skall omfattas av
registreringsplikt. Registreringsskyldighet skall inte gälla båtar som till
hälften eller mer ägs av utländska fysiska personer som är bosatta ulomlands
eller av utländska juridiska personer och inte heller båtar som tillhör staten
och är avsedda uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift.

Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har yttrat
sig rörande TSV;s förslag till gränsdragning mot mindre, icke
registreringspliktiga bålar. Statens naturvårdsverk har t.ex. påpekat all
endast ca hälften av landets fritidsbålar kommer att ingå i registrel och att
det ur naturvårdsverkels synvinkel är önskvärt alt registrera åtminstone alla
båtar som framdrivs på annal sätl än genom handkraft. Sjösäkerhetsrådet och
Sjösportens Samarbetsdelegation har påpekat bl.a. att förslaget kan medföra
risk för konstruktion av s. k. paragrafbåtar, dvs. höga och korta båtar med
motorstyrka under den föreslagna gränsen. Man pekar vidare på att förslaget
inte kommer all omfatta de mest olycksdrabbade båtarna i kategorin under 5
meter.

Skälen för mitt förslag: Mitt förslag rörande registrets
omfattning bör ses mot bakgrund av vad jag anfört beträffande registreringens
ändamål.

Syfiet med
registreringen är som nämnts främst atl ge underlag för kontroll av ordning och
säkerhet till sjöss samt planering av trafiken med fritidsbåtar. Registret
skall vidare bl.a. kunna användas som underlag för planering som avser turism,
friluftsliv ochnalurvård. För att uppfylla syftel med registreringen är del enligl
min mening tillräckligt att låta registreringen avse båtar som används på
svenskt sjöterritorium. En vidare omfattning av registreringen lorde möta
praktiska och rättsliga problem med tanke på den registreringsplikl som kan
råda i andra länder. Man bör också beakta svårigheten att kontrollera att
registreringsplikten efterlevs i utlandet.

23

Även med hänsyn till att det övervägande antalet båtar som
skall ingå i Prop. 1986/87:121 registret uteslutande används här i landet
förefaller det naturligt att begränsa registreringsplikten till bålar som är
förlagda i Sverige. När det gäller svenska båtar bör ägarens hemvist sakna
betydelse. Med svensk bål avser jag detsamma som i I § sjölagen, nämligen att
båten till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk
person. Så snart en sådan båt vanligen är förlagd i Sverige skall den
registreras i frilidsbålsregisiret. När det gäller utländska båtar har jag
funnit det lämpligt att i viss mån begränsa regislreringspliklen. En sådan bål
bör endast registreras om dess ägare är bosatt i Sverige. Motiven till denna
bestämmelse redovisar jag senare i avsnittet rörande samordningen med
registreringen av yrkesmässigt använda båtar.

Vad härefter gäller registreringens begränsning till bålar
av en viss minsta storlek m. m. vill jag anföra följande.

Båtar för fritidsändamål finns av alla storlekar - från de
minsta roddbåtar, som används inom ett begränsat område, till bålar som närmar
sig kategorien skepp och som lämpar sig för långa förflyttningar. Fritidsbåtarna
utgör även en mycket heterogen grupp vad gäller framdrivningssättet. Inom
gruppen återfinns allt från handdrivna bålar lill mycket snabba motorbålar.
Några av syftena med registreringen, t. ex. statislikinsamling, skulle vinna på
en så vidsträckt registreringsplikl som möjligt. När det gäller andra syften, t.ex.
sjöräddning och förmögenhetskontroll, har en alltför omfattande registreringsplikl
mindre betydelse. Enligt min mening bör av praktiska skäl registreringen
begränsas till bålar av en viss minsta storlek.

När man fastställer gränsen för registreringsplikt bör
följande omständigheter beaktas. Regislreringspliklen måste utformas så
entydigt som möjligt. Den enskilde båtägaren skall själv utan större svårighet
kunna avgöra om en bål år registreringspliktig eller ej. Registreringsplikten
bör därför inte bestämmas genom formler som kräver mer eller mindre avancerade
mätningar av båten. Rent praktiskt mäste även beaktas att endast sädana bålar
tas med som kan förses med tydliga identifieringsymboler.

Dessa utgångspunkter tillsammans med vad som angetts
rörande registreringens ändamål har föranlett mig att föreslå atl
registreringen i princip skall omfatta alla sjösatta motor- och segelbåtar vars
skrov har en största längd av 5 meter eller mera.

Med långdregeln torde de flesta båtar nås som är
övernattningsbara eller som är byggda och utrustade för att kunna användas för
längre förflyttningar. Enligt min mening är det angeläget att sådana båtar
omfattas av registreringen.

1 längdintervallet närmast under 5 meter ryms ett stort
antal båtar som

med hänsyn till ändamålen med registreringen borde vara registrerade.

Härmed avser jag sådana bålar som kan framföras med relativt hög hastig

het. Tillgänglig statistik visar atl del finns åtskilliga båtar som är kortare
än

5 meter men som är utrustade med förhållandevis starka motorer. Dessa

bålar kan således framföras med relativt hög hastighet och i de flesta fall

åven användas för längre förflyttningar. Utöver båtens längd behövs där

för ett ytterligare urvalskriterium, nämligen båtens motorstyrka. Av prak- 24

tiska skäl
bör gränsen för minsta motorstyrka sättas ganska högt. Jag Prop. 1986/87;
121 föreslår en propelleraxeleffekt om 10 kilowatt, vilket motsvarar ungefär 14
hästkrafter, som en lämplig gräns.

Den föreslagna avgränsningen mot mindre båtar torde
innebära att ungefär 400000 båtar av det nuvarande båtbeslåndel blir
registreringspliktiga.

Enligt gällande bestämmelser om bålregislrering
kompletteras reglerna om registreringsplikl av en regel rörande rätt till
registrering. Annan svensk bål än sådan som omfattas av plikten att registreras
enligt lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. får under
vissa förutsättningar föras in i registrel. Bestämmelserna tillkom bl. a. för atl
ge båtägare möjlighel atl erhålla nationalitetshandling för sin båt. En sådan
handling kan vara betydelsefull vid resa utomlands. Ett annat skäl för rätt
till frivillig registrering som åberopades vid bestämmelsens tillkomst (prop.
1975:68, s. 42) var atl televerket som villkor för atl tilldela anropssignal
för radiostation på båt kan kräva all bålen är registrerad så att verket i regislret
kan följa båtens eventuella omsättning.

Motiven för en frivillig registrering har alltjämt
aktualitet. Under samma förutsättningar som hittills bör därför icke registreringsplikliga
båtar kunna registreras. Sådan frivillig registrering bör av praktiska skäl
endast ske i ett av båtregislren. Enligl min mening är det lämpligt att
bestämmelsen förs in i den nya lagen om frilidsbåtsregisler. Registreringen kan
däremot avse såväl fritidsbåtar som yrkesmässigt använda båtar.

Samordning med registreringen av yrkesmässigt använda
bålar

Enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m.m. skall, som nämnts i avsnitt 2.5, varie svensk båt
registreras som används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare, lill
bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst i saltsjön eller till
uthyrning till allmänheten. Regislreringspliklen gäller bålar vars skrov har en
största längd av minst 6 meter. Även mindre passagerarbåtar skall föras in i
registret om de är konstruerade så att de kan föra fler än tolv passagerare. Registreringsskyldighel
gäller även utländsk bål, som vanligen är förlagd till svensk hamn och vars
ägare är bosatt i Sverige. Somjag tidigare nämnt skall yrkesmässigt använda
bålar även i fortsättningen registreras i det särskilda båtregistret för
yrkesmässig sjöfart. Andra båtar skall registreras i fritidsbåtsregislret om
övriga förutsättningar är uppfyllda.

Genom denna gränsdragning i förhållande till yrkesmässigt
använda

båtar uppnås alt i stort sett endast fritidsbåtar registreras i det nya regist

ret. Utöver frilidsbålarna skulle emellertid med en sådan ordning vissa

yrkesmässigt använda bålar bli registreringspliktiga enligt den nya lagen.

Jag syftar härvid på bålar som är kortare än 6 meter men längre än 5 meter

saml på båtar som används för fiske eller annan fångst i insjövatten.

Fritidsbåtsregistrel bör som jag tidigare berört i möjligaste mån endast

omfatta fritidsbåtar. De båda registerlagarna bör därför enligt min mening

samordnas på följande sätt. Liksom i registrel för yrkesmässigt använda

båtar bör i fritidsbåtsregistrel endast sådana utländska båtar vars ägare är

bosatta i Sverige registreras. Såväl utländska fritidsbåtar som utländska 25

yrkesmässigt använda bålar
vars ägare är bosatta utomlands faller därmed utanför fritidsbåtsregistrel.
Vidare bör en gemensam nedre gräns för registreringsplikt gälla. Man kan
härvid antingen sänka gränsen i lagen om registrering av bålar för yrkesmässig
sjöfart m. m. eller höja gränsen för registreringsplikl i frilidsbålsregislrel.
Del senare alternativet skulle medföra atl etl stort antal fritidsbåtar inte blir
registrerade i frilidsbåtsregistret. Jag anser därför all gränsen för registreringsplikl
i lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. bör sänkas till
5 meter. För atl uppnå den eftersträvade samordningen mellan lagarna bör vidare
registrerings-plikten för yrkesmässigt använda fiskebåtar utvidgas till atl
omfatta även sådana som används i insjövatlen. Med den nu valda lösningen
kommer fritidsbåtsregistrel alt så gott som uteslutande omfatta fritidsbåtar.

Vissa typer av bålar kan
varken sågas vara yrkesmässigt använda båtar eller egentliga fritidsbåtar. Etl
exempel är de bruksbåtar som skärgårdsbefolkningen använder för privata
persontransporter. Med den valda regleringen skall sådana bålar registreras i fritidsbåtsregistrel.

Prop. 1986/87; 121

3.2.4
IdentiHering och märkning

Mitt förslag:
Båtarna skall registreras under en särskild registerbeteckning, bestående av
bokstäver och siffror. Närmare föreskrifter härom skall meddelas av regeringen.

TSV:s
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i dessa frågor. Några anser all
enhetliga idenlifieringsbeteckningar bör framställas centralt och att
bålägarna själva bör anbringa dessa. Andra remissinstanser, som förordar TSV:s
förslag, menar att man bör undvika onödiga kostnader och eftersträva mindre
byråkrati.

Skälen för mitt förslag:
För närvarande gäller enligt 8 § sjölagen jämfört med förordningen (1975:929)
med vissa bestämmelser om fartygs identifiering att registrerade skepp och
båtar skall ha en igenkänningssignal. Registerbeteckningen skall såvitt möjligt
överensstämma med igenkänningssignalen som väljs ur vissa för Sverige
internationellt reserverade bokstavskombinationer bestående av en fyrställig bokslavsgrupp
för skepp. För bålar skall igenkänningssignalen bestå av en treställig bokstavsgrupp
eller siffer- och bokstavsgrupp åtföljd av fyra siffror av vilken den första
skall vara siffran 2 eller högre. Genom samråd mellan sjöfartsregistret och
televerket säkerställs atl igenkänningssignalen överensstämmer med den
anropssignal som fartygets radiostation tilldelals av televerket.

Systemet
med gemensam igenkänningssignal, anropssignal och registerbeteckning har belydelse
för yrkessjöfarten och yrkesfisket. Fördelarna med systemet sammanhänger med
att fartyg som används för yrkesmässig sjöfart regelmässigt är utrustade med en
radioanläggning. Bland fritidsbåtarna råder inte samma förhållande. För
närvarande har ca 2000 fritidsbåtar tilldelats anropssignal enligl det nyss
nämnda internationella systemet.

26

Även om alll
fler bålägare utrustar sina båtar med radio, torde det för det stora flertalet
bålägare vara utan intresse om etl system med gemensamma anropssignaler och
registerbeteckningar används. I detta sammanhang bör även nämnas alt det
internationella systemet för anropssignaler är under omarbetning och alt ett
nytt syslem troligen kommer att införas under 1990-talel.

Mol
bakgrund av det sagda föreslår jag atl de registrerade fritidsbåtarna tilldelas
en särskild registerbeteckning enligt ett annal syslem än del som används för
den yrkesmässiga sjöfarten. Registerbeteckningen bör bestå av en kombination av
bokstäver och siffror. Med slöd av 8 S andra styckel sjölagen kan regeringen i
administrativ ordning närmare föreskriva vilken kombination som skall väljas.
Med exempelvis tre bokstäver åtföljda av två siffror erhålls ca 900000
kombinationer vilket lorde vara tillräckligt för en överskådlig tid.

Märkning
av bålar kan ske med skyltar eller motsvarande som tillhandahålls av en
myndighet på sätt som sker beträffande motorfordon. Alternativt kan märkningen
överiålas lill båtägarna som då kan måla, fästa själv-häftande tecken eller på annal
sätl tydligt märka båtarna. Närmare föreskrifter härom får meddelas av regeringen.

Prop. 1986/87; 121

3.2.5 Kostnader för registreringen m. m.

Mitt
förslag: Kostnaderna för registreringen skall bäras av båtägarna genom en
särskild årlig avgift.

TSV:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte hafl
något att erinra mot principen att båtägarna skall bära kostnaderna för
registreringen.

Skälen för mitt förslag: Enligt bilregisterkungörelsen
(1972:599) bidrar fordonsägarna till kostnaderna för registreringen genom all
erlägga dels skyltavgift när fordonet registreras, dels en i princip årlig
registerhållningsavgift. Samma finansieringsprincip bör enligt min mening
tillämpas beträffande fritidsbåtarna.

Kostnaderna för elt frilidsbåtsregisler kan grovt indelas
i initialkostnader samt åriiga driftskostnader. Till den första kategorin hör
i huvudsak kostnader av engångskaraktär. Den totala koslnaden för uppläggning
av registrel uppskattades år 1984 av TSV till drygt 12 milj. kr. Driftskostnaderna
beräknades lill drygt 7,6 milj. kr. per år.

Enligt TSV;s förslag har den genomsnittliga avgiftsnivån
salts till 25 kr. per båt i 1984 års prisnivå vid ett beräknat antal av 425000
båtar. Beräkningarna bygger dels på alt samtliga båtar blir registrerade vid
första registreringstillfällel, dels på en periodisering av initialkostnaderna
under en period av fem år. Avgiften för registrering skulle komma atl sjunka
med 8 kr. på det sjätte året om man bortser från förändringar i kostnadsnivån.
Om registreringen av olika skäl - l.ex. att informationen om registreringen
inte skulle komma atl nå samtliga registreringsplikliga - inte blir

27

fullständig blir kostnaden
per bål högre än 25 kr. Dessutom råder viss Prop. 1986/87; 121 osäkerhet om
båtanlalet verkligen uppgår till 425 000. Om antalet är ett annat påverkas
självfallet nivån på registeravgiflen. Detta kan också inträffa vid en senare
lidpunkt om t. ex. förändringar skulle ske av sammansättningen av del
nuvarande båtbeslåndel.

Kostnaderna
för registreringen är svåra all pä förhand exakt beräkna. Enligl min
uppfattning bör man i huvudsak kunna utgå från TSV;s beräkningar. Ett flertal
länsstyrelser har dock ställt krav på ytterligare resurser avseende såväl
arbetskraft som teknisk utrustning. Detta gäller också sjöfartsverket för
verkets nya uppgift som huvudansvarig för registret. Sjöfartsverkel bör som
registeransvarig myndighet genom avtal med TSV närmare precisera de resurser
som krävs för såväl uppläggningen av registret som den löpande driften. TSV
bör också inför avtalel precisera särkost-naderna för bil- och båtregislren. De
av TSV redovisade kostnadsberäkningarna, drygt 12 milj. kr. för registrets
uppläggning resp. drygt 7,6 milj. kr. årliga driftskostnader i 1984 års
prisläge, torde inte drastiskt förändras av de ytterligare resursanspråken
eller anpassningen lill 1988 års prisnivå. Däremot kan en inledningsvis svag
anslutning till registret eller felbedömningar i antalet registreringsplikliga
bålar mer påtagligt förändra registeravgiften. Del bör ankomma på
sjöfartsverket att på grundval av uppgifter från TSV och länsstyrelserna
årligen redovisa alla kostnader för registreringen.

Efter
samråd med cheferna för kommunikations-, finans- och civildepartementen
föreslår jag att en åriig avgift tas ut för varie registrerad båt. Avgiften bör
beslutas av regeringen. Avgiften skall täcka kostnaderna för
registeruppläggning, drift, underhåll och administration av fritidsbåtsregistrel.
Avgiftens storlek avvägs mot samtliga kostnader för registrel. Vid
fastställandet av avgiftsbeloppet måste bl. a. beaktas de nämnda osiikerhe-terna
om antalet registreringsobjekt. Som ett exempel skulle ett registreringsbortfall
av 50000 båtar innebära ca 3 milj. kr. lägre kostnadstäckning. Förutsatt att
registreringen i huvudsak får den omfattning som TSV har beräknat torde registeravgiflen,
efter kostnadsanpassning till aktuell kostnadsnivå, inte överstiga 30 kr. per
bål. Detta skulle vid 425 000 bålar innebära avgifter om knappt 13 milj. kr.
årligen till att täcka samtliga kostnader för registreringen.

Budget-
och anslagsfrågor

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den I januari 1988. Genom en särskild

övergångsbestämmelse, som jag återkommer till i specialmoliveringen,

föreslås att nuvarande båtbestånd skall registreras senast den 1 april 1988.

Avgiftsuppbörd föresläs ske genom sjöfartsverkets försorg med börian

under första delen av år 1988. Avgifter flyter därvid in huvudsakligen under

månaderna mars och april i samband med registreringen av del nuvarande

båtbeslåndel. Avgifterna tas till uppbörd i statens verksamhet genom

direkt avisering av bålägaren för täckande av kostnaderna för registrering

en. Avgiftsuppbörden disponeras därvid inle av registermyndigheterna

annat än genom rekvisition på grundval av verifierade kostnader. 28

Intäkterna
genom avgifter bör därför redovisas över en ny inkomsttitel i Prop.
1986/87:121 statsbudgeten. Medel förs till sjöfartsverket för täckande av
verkets kostnader saml de avtalade kostnaderna vid TSV.

Efler samråd med chefen för finansdepartementet föreslår
jag vidare alt sjöfartsverket tillåts disponera en rörlig kredit av 12 milj.
kr. i riksgälds-kontoret under en tvåårsperiod för de resursbehov som uppkommer
i ett inledningsskede av registreringen. Den rörliga krediten bör vara
tillgänglig redan under budgetåret 1987/88. Somjag redovisat torde avgifter för
registreringen börja flyta in under första lertialet år 1988. Kostnaderna för
uppbyggnaden av registrel kommer därför inledningsvis och under budgetåret
1987/88 i stor utsträckning att finansieras med hjälp av den rörliga kredit
sjöfartsverket föreslås disponera. Först under kalenderåret 1989 lorde mer
exakt kunskap föreligga om registreringens omfattning samt intäkterna och
kostnaderna.

Länsstyrelsernas kostnader för registreringen föreslår jag
efter samråd med chefen för civildepartementet bli läckta genom ordinarie
anslag över statsbudgeten. Länsstyrelsernas löpande kostnader sedan registret
efter en uppbyggnadsperiod är i drift får prövas årligen och redovisas till
sjöfartsverket. Såväl kostnaderna för registeruppbyggnad som de åriiga löpande
resursbehoven skall finansieras genom medel redovisade under den föreslagna
inkomsttiteln på statsbudgeten.

Med den föreslagna ordningen blir del möjligt att
fortlöpande för varje budgetår bestämma vilka kostnader som belastar
registreringen av fritidsbåtar. På detta sätl kan en korrekt avpassad avgift
tas ut av ägarna till de registrerade fritidsbåtarna.

3.3 Följdändringar i annan lagstiftning

Den föreslagna nya lagen om frilidsbåtsregisler medför
följdändringar i sjölagen (1891:35 s. 1), lagen (1979:377) om registrering av
båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. saml lagen (1986:371) om flyttning av fartyg
i allmän hamn.

Följdändringarna behandlas i specialmoliveringen, se
avsnitt 5.2, 5.3 och 5.4.

4 Upprättade lagförslag

På grund av del anförda har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till

1.
lag om fritidsbålsregister,

2.
lagom ändring i
sjölagen (1891:35 s. 1),

3.
lag om ändring
i lagen (1979:377) om registrering av bålar för yrkesmässig sjöfart m. m.,

4. lag om ändring i lagen (1986:371) om flyttning av
fartyg i allmän hamn.

Förslagen under 2 och 3 har upprättals i samråd med chefen för justilie-

departementel och förslaget under 4 i samråd med chefen
för kommunika-

lionsdeparlementel. 29

5
Specialmotivering Prop. 1986/87:121

5.1 Förslaget till lag om fritidsbåtsregister

Den nya lagen bygger på TSV;s förslag lill en lag om
registrering av båtar. 1 enlighet med TSV;s förslag skall således båtar som
drivs med segel eller motor och vars skrov har en största längd av minst 5
meter registreras. Enligt TSV:s förslag skall dessutom båtar som drivs med en
motor vars effekt överstiger 13 kilowatt registreras. En motsvarande
bestämmelse återfinns i den nya fritidsbåtsregisleriagen. Motoreffekten har
dock beslämts till minst 10 kilowatt. I enlighet med TSV:s förslag skall regislreringspliklen
inträda då bålen första gången sjösätts.

En avgörande skillnad i förhällande till TSV:s förslag är
att fritidsbåtsregislret inle skall omfatta båtar för yrkesmässig sjöfart. De
flesta olikheter mellan lagförslagen sammanhänger med detta förhållande.

Liksom hittills skall båtar som används för yrkesmässig
sjöfart registreras i det båtregister som förs enligl lagen (1979:377) om
registrering av bålar för yrkesmässig sjöfart m. m. Båtar som inte är
registreringspliktiga enligl den lagen skall, om övriga förutsättningar är
uppfyllda, registreras i fritidsbätsregislret. Genom denna gränsdragning kommer
i princip endast fritidsbåtar all registreras i det nya registrel. Den nya
lagen berör inte skeppsregistreringen. Ett skepp som används för fritidsändamål
skall således även i framtiden vara registrerat i skeppsregistret.

För att undvika förväxling mellan de båda båtregistren har
det nya registret fält benämningen "frilidsbåtsregisler". Namnet är naturiigt
med tanke pä atl i stort sett endast fritidsbåtar skall ingå i regislret.

Enligt TSV:s förslag skall registreringsplikten inte gälla
båtar som till hälften eller mer ägs av utländska fysiska personer som är
bosatta utomlands eller av utländska juridiska personer. I milt förslag har
lagens tillämpningsområde vad gäller ägarens nationalitet bestämts på ett
annat sätt.

Avsikten är att med registreringsplikt nä de bålar som
huvudsakligen används inom svenskt territorialvatten. Enligt lagen skall denna
målsättning uppnås genom att man låter regislreringspliklen bero på var båten
vanligen förvaras. Enligl lagen skall samtliga svenska fritidsbålar som
vanligen är förlagda i Sverige registreras i fritidsbåtsregistret. Svenska
ägares hemvist saknar således belydelse för registreringsplikten. När det
gäller utländska båtar gäller registreringsplikt om båten vanligen förvaras i
Sverige och dess ägare är bosall i Sverige. Med ägare avses härvid ägare av en
eller flera andelar i båten. Lagen omfattar både båtar som ligger i hamnar och
båtar som förvaras på land.

I motsats till TSV;s förslag innehåller den nya lagen en
bestämmelse om rätt till registrering av båtar som i och för sig inte är
registreringspliktiga. Bestämmelsen har utformats efler mönster av lagen om
registrering av bålar för yrkesmässig sjöfart m. m.

Pä förslag av lagrådet har jag låtit 3, 7 och 22 §§ i det
remitterade

lagförslaget utgå. Paragrafnumreringen i specialmotiveringen blir därför en

annan än i del remitterade förslagel. 30

I samband med atl jag behandlar 1-3, 6-9, 12, 16-17 och 19
§S enligt Prop. 1986/87; 121 propositionens paragrafnumrering och
övergångsbestämmelserna kommer jag atl gå in på lagrådets synpunkter.
Datainspektionens yttrande berörs i anslutning till 1 och 3 §§, De ändringar i
det remitterade förslaget som datainspektionens och lagrådels yttranden
föranlett framgår av moiive-ringen lill nämnda paragrafer.

Utöver ändringar föranledda av datainspektionens och
lagrådets synpunkter har en smärre ändring gjorts i 5 S enligt propositionens
paragrafnumrering. Ändringen innebär atl begreppet
"propelleraxeleffekt" kompletterats med uttrycket "eller
motsvarande".

I övrigt skiljer sig propositionens lagförslag från del
remitterade endast genom atl vissa språkliga och redaktionella ändringar har
gjorts.

Inledande bestämmelser

1 S Registrering av bålar enligl denna lag sker i del fritidsbålsregister

som avses i 2 § andra slyckel sjölagen (1891:35 s. 1), Registret förs av

sjöfartsverkel och länsstyrelserna med hjälp av automatisk databehand

ling.

Paragrafens andra mening har formulerats på förslag av
datainspektionen och lagrådet.

Med uttrycket bålar avses delsamma som i 2 § första slyckel
andra meningen sjölagen (1891:35 s. I).

Omfattningen av registreringsplikten anges i 5 §.
Huvudprincipen är atl sådana bålar som inte används för yrkesmässig sjöfart
skall registreras i fritidsbåtsregistrel. Båtar som används yrkesmässigt skall
liksom hittills registreras i det båtregister som förs av sjöfartsregistrel vid
Stockholms tingsrätt.

2 § Fritidsbåtsregistret har till ändamål att ge underiag
för

1.
kontroll av
ordning och säkerhet till sjöss,

2.
planering av
trafiken med fritidsbålar. Registret får även användas som underiag för

1.
planering som
avser turism, friluftsliv och naturvård,

2.
utredningar
rörande skatter, tullar och indrivning.

3 § Polismyndighet, tullmyndighet, riksskattéverket, länsskattemyn-

dighel, lokal skaltemyndighet och kronofogdemyndighet får ha terminalåt

komst till fritidsbåtsregistret.

Paragraferna, som behandlar frilidsbälsregistrets ändamål
och terminalåtkomst lill registrel, har kommenterats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 3.2.1).

På förslag av lagrådet och datainspektionen har 2 § andra
stycket i del remitterade förslagel formulerats om och flyttals till 1 § andra
meningen. Den ändrade paragrafnumreringen innebär atl 3 § motsvarar 4 § i det
remitterade förslaget.

31

4 § Vid
tillämpningen av denna lag skall som ägare av en båt anses även Prop.
1986/87; 121 den som innehar båten på grund av förvärv med förbehåll om återtaganderätt.

Bestämmelserna i denna lag om ägare av en bål gäller också
den som äger andel i en bål.

Första stycket motsvarar 2 § lagen om registrering av
båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

Enligt 7—9 och 11 §§ är en båtägare skyldig atl göra
anmälningar till fritidsbåtsregislret rörande registrering, överlåtelser, andra
förändringar i registrerade uppgifter saml avregislrering. Av andra stycket i
förevarande paragraf framgår alt även en ägare av en andel i en bål är skyldig
all göra sådana anmälningar till fritidsbåtsregistrel. Av delta följer atl
samtliga delägare till en båt har ägarens skyldigheter gentemot fritidsbåtsregislret.
Genom att utnyttja möjligheten enligl 19 § att låla en delägare svara för
skyldigheterna kan dock uppgiftslämnandet fullgöras på etl smidigare sätt.

Registrering och anteckning avförvärv m. m.

5 § Varje svensk båt som inte skall registreras enligl
lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. och som
vanligen är förlagd i Sverige skall registreras i frilidsbåtsregistret om

1.
båten drivs med
segel eller motor och skrovet har en största längd av minst fem meter eller

2.
båten drivs med
en motor vars propelleraxeleffekt eller motsvarande överstiger lio kilowatt
eller med flera motorer vilkas sammanlagda effekt överstiger nämnda tal.

Regislreringspliklen inträder då bålen första gången
sjösätts eller då den därefter utrustas med segel eller motor.

Första och andra styckena gäller även utländsk bål vars
ägare är bosatt i Sverige.

1 paragrafen anges omfattningen av regislreringspliklen
samt den tidpunkt då denna inträder.

Av den allmänna motiveringen framgår all registreringen av
fritidsbåtar skall omfatta de båtar som främst används inom svenskt
territorialvatten. För att från registreringsplikl utesluta båtar som bara
tillfälligt är förlagda i Sverige anges i paragrafen atl båten vanligen skall
vara förlagd i Sverige. Härmed avses förvaring av båten antingen i en hamn
eller på land. Registreringsplikl förutsätter således en mera stadigvarande basering
i Sverige. För svenska bålar saknar del belydelse om ägaren är bosatt i landet.
När det gäller utländska bålar däremot krävs för registreringsplikt atl ägaren
är bosatt i Sverige. Av 4 § andra styckel följer att en utländsk bål blir registreringspliktig
så snarl en delägare - oavsett andelens storlek - är bosatt i Sverige. Som
närmare utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.2.3, har regeln belräffande
utländska bålar tillkommil för att samordna bestämmelserna om frilidsbålsregistrering
med reglerna om registrering av yrkesmässigt använda båtar.

Enligt paragrafen skall endast bålar som drivs med segel
eller motor och

vars skrov har en största längd av minst 5 meter registreras. Även mindre 32

motorbåtar som drivs med
motor vars effekt överstiger 10 kilowati skall Prop. 1986/87; 121
registreras.

Uttrycket
"vars skrov har en största längd av" överensstämmer med sjölagens
terminologi (2 §). Skrovets största längd brukar ibland i direkt översättning
från en engelsk term betecknas som "längd över allt". Vid beräkning
av skrovmått skall hänsyn inte tas till bogspröl och avvisare. Även roder och roderskädda
skali lämnas ur räkningen. De lorde för övrigt inle höra till skrovet.

Med
propelleraxeleffekt förslås effekten på propelleraxeln i en fullt utrustad
motor. Effekten 10 kilowatt motsvarar ca 14 hästkrafter. Uttrycket "eller
motsvarande" syftar på de fail då begreppet propelleraxeleffekt inte är
tillämpligt.

Grundläggande
för registreringsplikl i frilidsbålsregislrel är att bålen inte skall
registreras enligl lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig
sjöfart m. m. Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen bör fritidsbåtsregislret
i möjligaste mån endast omfatta fritidsbåtar. Det är mot denna bakgrund som
nyss nämnda lag föreslås ändrad vad gäller registreringsplikt. Enligt
förslaget, som motiveras i avsnitt 3.2.3, skall båtregisterlagarna samordnas
bl. a. på så sätt atl gränsen för registrering av yrkesmässigt använda båtar
sänks från 6 till 5 meter.

I
andra stycket anges när registreringsplikt inträder. Enligl lagen om
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. är det den faktiska användningen
som avgör när bålen blir registreringspliktig. En sådan ordning är mindre
lämplig för fritidsbåtar. Såväl från de övervakande myndigheternas som den
enskilde båtägarens synpunkt torde ett mer påtagligt kriterium än användningen
av båten vara den första sjösättningen. Ägaren blir således skyldig atl
registrera båten så snart den sjösätts om övriga förutsättningar för
registrering är uppfyllda. För registreringsplikten saknar det betydelse om
båten är klar för bruk eller inte.

Regleringen
innebär att nya båtar, som uppfyller samtliga krav för registrering, blir
registreringspliktiga vartefter de sjösätts. För båtar som då lagen böriar
gälla redan är eller varit sjösatta - dvs. nuvarande båtbestånd - inträder registreringsplikl
omedelbart vid ikraftträdandet den I januari 1988. Av punkt 2 i
övergångsbestämmelserna framgår dock alt sådana båtar inte behöver registreras
förrän senast den 1 april 1988.

Registreringsplikt
kan endast upphöra med slöd av någon av avregistre-ringsgrunderna i 10 §. Delta
medför bl.a. alt en bål som en gång varit sjösatt inte kan avregistreras
omedelbart på grund av byte till svagare motor eller till följd av att den inte
alls är utrustad med motor längre. I sådana fall kan avregistrering ske
tidigast inom ett år.

Den
valda konstruktionen innebär vidare all registreringsplikten inte upphör enbart
beroende på att bålen tas upp på land och inte längre används.

Det
andra ledet i andra stycket avser sådana bålar som först efter

sjösättningen utrustas på så sätt atl de då blir registreringsplikliga i
enlighet

med första stycket. Detta gäller bl.a. båtar under 5 meter som inte från

börian är utrustade med motor över 10 kilowati. Registrering skall i dessa

fall ske vid den tidpunkt då båten förses med sådan kompletterande utrust- 33

ning
som medför registreringsplikt.

3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 121

Bestämmelser
om fartygs nationalitet finns i sjölagen. Enligt I § anses Prop. 1986/87; 121 ett
fartyg som svenskt om del lill mer än hälften ägs av svensk medborgare eller
svensk juridisk person. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande
sjöfartsverket kan vidare medge alt annat fartyg, vars drift står under
avgörande svenskt inflytande och vars ägare har fast hemvist i Sverige, skall
anses som svenskt.

6
§ Även en annan svensk bål än en sådan som avses i 5 § får på begäran av ägaren
föras in i fritidsbåtsregistret, om det med hänsyn till båtens typ och
användning eller annars finns särskilda skäl för alt den registreras.

Paragrafen,
som motsvarar 8 § i del remitterade förslaget, behandlar möjligheten lill
frivillig registrering i fritidsbåtsregislret.

Bestämmelsen
har motiverats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.3).

Frivillig
registrering har hittills kunnat ske enligt 5 § lagen om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m. m. Avsikten är all frivillig registrering i
framtiden endast skall kunna ske enligt förevarande bestämmelse.

Lagrådet
har framhållit alt det inle av lagtexten eller motiven framgår hur man skall se
på situationen då flera äger en båt gemensamt. Par.igrafen skall enligt
lagrådet läsas i samband med förslagets bestämmelse om avregistrering av en
frivilligt registrerad båt. Lagrådet utgår från att det inte skall krävas någon
äganderättsutredning med behörighetshandlingar m. m. och ställer frågan vad som
skall gälla om ägarna inle är eniga.

Som
lagrådet påpekar skall det inte krävas någon äganderättsutredning i samband med
registrering i fritidsbåtsregistrel. Länsstyrelsen har alltså alt i princip
godta en anmälan om registrering från den som uppger sig vara ägare. Av
paragrafen jämförd med 4 § andra stycket följer alt den som äger en andel i en
båt skall kunna påkalla registrering. Avsikten är således att varie delägare
som så önskar skall kunna begära registrering. Registermyndigheten har inte
anledning att efterforska huruvida delägarna är överens om åtgärden. Samma
förhållande bör gälla i fråga om avregistrering av en båt som registrerats
enligt förevarande paragraf. Registermyndigheten behöver inte heller då efterforska
huruvida enighet råder om att båten skall avregistreras. En förutsättning måste
emellertid vara atl den ägare som begär avregistrering finns antecknad som
ägare i registret.

Den
ordning jag nu beskrivit är en följd av atl samtliga ägare till en båt enligt
mitt förslag jämställs (4 § andra stycket). Enligt min mening torde man inte
behöva befara atl konstruktionen leder lill olägenheter. Jag grundar denna
ståndpunkt på atl frivillig registrering med stor sannolikhet kommer atl bli en
relativt ovanlig företeelse. Utrymmet för frivillig registrering blir nämligen
betydligt mindre i framliden beroende på registrerings-pliktens omfattning. Man
lorde vidare kunna utgå från atl de allra flesta båtägare är överens inbördes i
frågor om frivillig registrering av den samägda bålen.

7
§ Den som äger eller förvärvar en bål, som inte är men skall vara

registrerad, skall skriftligen till en länsstyrelse anmäla bålen för registre

ring inom en vecka från det att den förvärvades eller registreringsplikl 34

inträdde.

Paragrafen
molsvarar 9 § i det remitterade förslaget. Prop. 1986/87; 121

Lagrådet
anför att 9 och 10 §§ i det remitterade förslaget avhandlar dels registreringsplikt,
dels skyldighet att anmäla ägarförändringar. Enligt lagrådet bör dessa ämnen
skiljas ål genom atl 10 § andra stycket i det remitterade förslaget arbetas in
i 9 § remissförslaget.

Jag
ansluter mig till lagrådets uppfattning och föreslår att 7 § formuleras i
enlighet med lagrådels förslag.

Enligl
paragrafen kan anmälan för registrering ske lill vilken länsstyrelse som helst
i landet.

Med
uttrycket ägare skall enligt 4 § förstås även den som förvärvar en andel i en
bål. Motsvarande gäller enligt lagen om registrering av båtar för yrkesmässig
sjöfart m.m. För alt förenkla regislreringsförfarandet kan enligt 19 §
delägarna ange viss person som ansvarig i förhällande till registermyndigheten.

Medan
tidsfristen rörande yrkesmässigt använda båtar är en månad har i förevarande
bestämmelse tiden satts till en vecka. En veckas tidsfrist torde vara
tillräcklig generellt sett. För det nuvarande registreringspliktiga båt-beståndet
innebär paragrafen jämförd med punkl 2 i övergångsbestämmelserna att ägarna
till dessa båtar skall göra registeranmälan senasl den I april 1988.

8
§ Den som förvärvar en registrerad båt och själv är skyldig att ha den registrerad
skall inom en vecka skriftligen anmäla förvärvet till en länsstyrelse för
anteckning i fritidsbåtsregistret. Vid förvärv genom arv, bodelning eller
testamente skall tiden räknas från arvskiftet eller bodelningen. Om arvskifte
eller bodelning inte behövs skall tiden räknas, vid testamen-le, från del detta
kom atl stå fast och i annat fall frän det bouppteckning efter den avlidne
avslutades eller dödsboanmälan gjordes.

Övergår
äganderätten till en registrerad båt på annat sätt än genom arv, bodelning
eller testamente, är även den förre ägaren skyldig att inom en vecka från den
nye ägarens förvärv göra anmälan därom till en länsstyrelse.

Paragrafen
motsvarar 10 § första stycket i det remitterade förslaget.

Paragrafen
behandlar förvärv av registrerad båt. En motsvarande bestämmelse återfinns i
lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. Till skillnad mot
vad som gäller beträffande yrkesmässigt använda båtar är enligt paragrafen även
den förre ägaren skyldig att anmäla den nye ägarens förvärv.

Av
förevarande paragraf jämförd med 4 § följer att samtliga delägare vid samäganderätt
är skyldiga att göra anmälan till fritidsbåtsregistrel. För att förenkla
registreringsförfarandet kan i sädana fall enligt 19 § delägarna ange viss
person som ansvarig i förhållande lill registermyndigheten.

Lagrådet
har anfört alt bestämmelserna i 10 § första stycket remissförslaget berör bl.a.
successionsrällsliga förvärv. Vid förvärv genom arv räknas successionen från arvlåtarens
död. Egendomen blir emellertid underkastad särskild förvaltning -
dödsboförvaltning - till dess den genom arvskifte fördelas bland arvingarna.
Såväl dödsfallet som fördelningen av arvet ger således tidpunkter av betydelse
för förvärvet. Finns det bara en arvinge bortfaller dock det senare ledet,
eftersom något skifte då inte

behövs. Motsvarande förhållanden kan uppkomma vid förvärv
på grund av Prop. 1986/87; 121 testamente. Efleriämnar den avlidne även en
make, kan dessutom förvärv genom bodelning komma i fråga. Lagrådet påpekar atl
dessa för de successions- och familjerältsliga förvärven speciella
förhållandena har beaktats vid motsvarande reglering i 51 §
bilregisterkungörelsen (1972:599). Efter huvudregeln — också den föreskriver
anmälan inom en vecka från förvärvet - sägs där att, då äganderätten övergått
genom arv, bodelning eller testamente, liden dock skall räknas från det
arvskifte hölls eller bodelning skedde; fordras ej arvskifte eller bodelning
skall tiden räknas, vid testamente, frän det detta blev ståndande och i annat
fall frän det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. Enligt lagrådet är
det inte helt klart hur anmälningstiderna skall räknas i motsvarande fall
enligt det remitterade förslagel. Endast huvudregeln är tillämplig och det enda
undantag som görs tar sikte på den ägarväxling som del innebär när vid dödsfallel
egendomen övertas till förvaltning av den avlidnes dödsbo. Regleringen är
utformad på samma sätl som enligl 6 § andra styckel lagen (1979:377) om
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. Det får emellertid enligt
lagrådet antas alt förvärv av bålar genom arv, bodelning och testamente kommer
att bli betydligt vanligare när fråga är om fritidsbåtar än när del rör sig om
båtar för vilka 1979 års lag varil i första hand avsedd. Behovet av en
klargörande reglering måste därför anses siörre i fråga om fritidsbåtar.
Enligt lagrådet kan bestämmelsen lämpligen utformas med förebild i 51 §
bilregisterkungörelsen.

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning och föreslår
att paragrafen formuleras i enlighet med lagrådets förslag.

9 § Regeringen föreskriver vilka uppgifter i övrigt som
ägaren till en registrerad båt skall anmäla för anteckning i
fritidsbåtsregistret.

Enligt ll § i det remitterade förslaget åläggs ägare av en
bål att göra anmälan lill fritidsbåtsregistrel om andra ändrade förhållanden än
äganderättsövergång eller avregistrering.

Lagrådet har konstaterat all förslaget inte anger vilka
uppgifter som skall införas i frilidsbålsregislrel utan förutsätter atl delta
skall bestämmas av regeringen i en förordning. Som en följd härav blir enligt
lagrådet innebörden av den föreslagna 11 § att regeringen kommer att kunna
besluta åligganden för enskilda. Med hänsyn till 8 kap. 3 § regeringsformen
bör paragrafen enligt lagrådet därför innehålla etl uttryckligt bemyndigande.

Jag ansluter mig till vad lagrådet anfört och föreslår atl
paragrafen utformas i enlighet med lagrådets förslag.

Avregistrering

10 § En båt skall avregislreras om den

1.
förolyckats,
huggits upp eller förstörts,

2.
inte längre
vanligen är förlagd i Sverige eller på grund av överlåtelse inte längre skall
vara registrerad i fritidsbåtsregistret,

3.
försvunnit
eller övergetts till sjöss och sedan inte anträffats inom tre

månader, 36

4.
frånhänts ägaren
genom brott och inte anträffats inom två år därefter, Prop. 1986/87:121

5.
har
registrerats enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig
sjöfart m.m.,

6.
i annat fall än
som sägs i 1-5 sedan minst ett år inte skall vara registrerad enligt 5 §,

7.
är registrerad
enligt 6 § och anmäls för avregistrering.

Avregislreringsgrunderna i punkterna 1 -3 överensstämmer
huvudsakligen med de som gäller enligt 7 § punkterna 1-3 lagen om registrering
av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

Avregistreringsgrunden i punkt 4 har tillkommit med
bilregisterkungörelsen (1972:599) som förebild.

Avsikten med punkt 5 år att förhindra dubbelregistrering.

Avregislreringsgrunderna enligl punkterna 1-5 lar sikte på
speciella situationer. Bestämmelsen i punkt 6 omfattar ändringar i övrigt som
medför atl registreringsplikten skall upphöra. Hil hör de fall som har berörts
i anslutning till 5 §. Som exempel kan nämnas atl en båt upphör att vara registreringspliktig
på grund av byte till en svagare motor eller till följd av att motor inte alls
används. Del är uppenbart atl ett båtregister inte kan vara uppbyggt på så sätt
att sädana förändringar får omedelbar verkan vad gäller registreringsplikt. För
atl registret skall vara så tillförlitligt som möjligt måste viss tid förflyta
innan avregislrering kan ske. Samma regel gäller då avregistrering skall ske
enligt punkterna 3 och 4. Avregislreringsgrunderna i punkterna 1, 2 och 5 är
dock av sådan karaktär att de kan medföra omedelbar avregistrering ulan att
registrets lillföriitlighel rubbas.

Enligt 6 § kan i vissa fall frivillig registrering ske i
fritidsbåtsregistret. Avregistreringsgrunden i punkl 7 tar sikte på sådan
registrering.

Som berörts i den allmänna motiveringen kan en båt endast
avregistreras med stöd av avregislreringsgrunderna i förevarande paragraf. Den
omständigheten att en registrerad båt under läng tid inte brukas eller
förvaras på land är således inte någon giltig avregistreringsgrund.

11 § Om en båt skall avregistreras enligt 10 § 1-6 är
ägaren skyldig atl utan dröjsmål till en länsstyrelse skriftligen anmäla båten
för avregistrering.

Om en länsstyrelse får kännedom om omständighet som avses
i 10 § l-6, får länsstyrelsen självmant avregistrera bålen.

Enligt paragrafen skall anmälan om avregislrering ske
skriftligen av ägaren. En sådan anmälan skall göras utan dröjsmål.

Registermyndigheten kan, även utan anmälan från ägaren, avregislrera
en bål enligt punkterna I -6. Möjligheten att avregistrera trots att anmälan ej
har gjorts har införts efter mönster av bilregisterkungörelsen (1972:599).

Registeravgift

12 § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet atl
betala en åriig registeravgift.

Avgiftsskyldig för en viss båt är ägaren av båten. Som
ägare av en 37

registrerad båt anses den
som är antecknad i fritidsbåtsregislret som ägare Prop. 1986/87; 121 när
avgiften skall tas ut. Om flera ägare är antecknade är de solidariskt betalningsansvariga.

I
paragrafen, som motsvaras av 14 § i det remitterade förslaget, behandlas den
ärliga regisleravgifl som skall finansiera registreringen. Den som är antecknad
som ägare av en båt dä avgiften skall tas ut är enligt andra stycket skyldig att
betala avgiften. Om flera ägare är antecknade är de solidariskt
betalningsansvariga. Genom denna konstruktion kan man enkelt och objektivt
fastställa vem som skall betala avgiften.

I
första stycket bemyndigas regeringen att fastställa avgiftens storlek och att
meddela närmare föreskrifter om uppbörden av registeravgiften.

1
lagrådsremissen föreslogs all det skulle vara förbjudet atl bruka en båt för
vilken avgiften inle har betalats. Lagrådet har funnit det slötande att en så
pass liten förseelse skall kunna leda lill en så pass allvarlig påföljd som förbud
att bruka båten och har därför föreslagit att förbudsbestämmelsen ulgår.

Jag
vill inte motsätta mig lagrådels förslag och har därför i förevarande paragraf
inte tagit upp någon bestämmelse om brukandeförbud vid utebliven betalning.

13 §
Om en båt frånhänts ägaren genom brott, är denne inte skyldig atl

belala registeravgift.

Om
en båt frånhänts ägaren genom brott och därefter inte kommer till rätta kan den
enligt 10 § punkt 4 inle avregistreras förrän två år har förflutit. Som
anmärkts i anslutning till nämnda stadgande har bestämmelsen tillkommil för
att öka registrets tillförlitlighet. Ägaren till den stulna båten bör emellertid
inte under tvåårsperioden vara skyldig att betala registeravgift. För att
befrias från avgift måste ägaren underrätta en länsstyrelse om att båten frånhänts
honom genom brott. Till en sådan anmälan bör bifogas en kopia av gjord
polisanmälan.

14
§ Registeravgiflen påförs genom
automatisk databehandling på grundval av uppgifter i fritidsbåtsregistret utan
att beslut meddelas.

15
§ Den som har påförts
registeravgift enligt 14 § får begära beslut om avgift.

Begäran
skall ha kommit in till en länsstyrelse senasl 30 dagar efler den dag då avgiften
senast skulle ha betalats. Har krav på avgiften tagits emot först sedan denna
skulle ha betalats, räknas dock tiden från mottagningsdagen.

Etl
ADB-baserat register erbjuder möjligheten att med maskinella rutiner snabbi och
enkelt påföra avgiften. Någol beslut i egendig mening fattas inte. Den som
påförts avgift skall dock ha möjlighet alt få frågan prövad genom atl han
påkallar ett beslut som kan överklagas. Rutinen överensstämmer delvis med vad
som gäller vid påföring av vägtrafikskatt.

Den
omständigheten att ett beslut påkallas eller överklagas befriar inte

enligt 21 § från skyldighet att betala avgiften. Länsstyrelsen eller domstol

kan dock förordna annal. 38

16 §
Betalas inte registeravgiften inom föreskriven tid får verkställighet Prop.
1986/87:121 ske enligt utsökningsbalken.

Paragrafen innehåller en regel om verkställighet som
behövs med hänsyn till bestämmelsen i 3 kap. 1 § utsökningsbalken. Åtgärden atl
påföra avgift enligl 14 § skall alltså ses som en exekutionstitel på grund av
vilken verkställighet enligl utsökningsbalken får äga rum.

Paragrafen molsvarar 18 § i del remitterade förslaget. I
den bestämmelsen föreslogs att den betalningsskyldige vid försummelse atl
erlägga regisleravgifl inom föreskriven tid skall fä en betalningsanmaning med
en ny lid angiven. Enligl lagrådet är det med hänsyn till det ringa belopp del
är fråga om onödigt atl lagbinda förfarandet då avgift inte betalats i tid. Man
fär enligt lagrådet förutsätta atl del utvecklas ändamålsenliga rutiner som
beaktar bäde de enskildas och de berörda myndigheternas intressen. Jag ansluter
mig till lagrådets uppfattning och föreslår att paragrafen fär den lydelse som
lagrådet föreslär.

Ansvars- och överklagandebestämmelser m. m.

17 § Den som underiåter att fullgöra sin skyldighet enligt
7 § döms till böter.

Straffbestämmelsen, som motsvarar 19 § i det remitterade
förslaget, avser den som underlåter att anmäla en båt för registrering.

Som jag tidigare angett i anslutning till 12 § och
lagrådets yttrande i anslutning till den paragrafen skall det inte vara
förbjudet att bruka en bål för vilken avgift inte erlagts. Därmed utgår
motsvarande straffbestämmelse i det remitterade förslagel.

Lagrådet har vidare beträffande ansvarsbestämmelserna i
det remittera

de förslaget påtalat att dessa medför dubbla påföljder för underiåtenhel att

fullgöra registreringsplikten: dels blir denna underlåtenhet i och för sig

straffbelagd, dels medför den ett särskilt straff sanktionerat förbud att

bruka bålen. Enligl lagrådets mening går dessa förslag för långt och en

effektiv ordning bör kunna åstadkommas med mindre ingripande medel.

Lagrådet anser att den mest verksamma påföljden torde vara förbudet att

bruka båten, särskilt om detta i enlighet med förslagel riktar sig inte bara

mol ägaren själv ulan även mot annan brukare. Lagrådet finner att denna

påföljd kan godtas men att den också bör vara tillräcklig. Enligl lagrådet

föreligger del knappast något bärande motiv att därutöver som en särskild

förseelse straffbelägga underlåtenheten alt registrera. Det enda skäl som

synes kunna anföras torde vara att man utan en sådan regel blir tvungen att

i händelse av ägarens bestridande visa att han har brukat båten. Enligt

lagrådet kan detta i praktiken knappast innebära någon större nackdel. Om

erfarenheterna efter någon tid skulle visa att det föreligger ett praktiskt

behov av atl skärpa påföljdsreglerna, eller om registrel längre fram skulle

ges en vidare funktion kan frågan enligt lagrådet las upp till ny prövning.

Lagrådet föreslår således att endast brukande av oregistrerad båt skall 39

vara straffsanktionerai.
Det bör samtidigt enligt lagrådet anges i motiven Prop. 1986/87; 121 vad
som avses med att bruka en båt.

Den
främsta anledningen till all jag i del remitterade förslagel valde ett system
som straffbelägger såväl underiåtenhel att registrera som brukande av en
oregistrerad båt var att därmed ge lagen en effektiv och lältillåmpad sanktionsordning.
Jag är emellertid beredd atl hålla med lagrådet om att det i vart fall för
närvarande kan vara tillräckligt att straffbelägga antingen underlåtenheten alt
registrera en båt eller brukandet av en oregislrerad båt. Jag delar emellertid
inte lagrådets uppfattning all ett påföljdssystem med straff för olovligi
brukande bör väljas. En sådan ordning är visserligen, som lagrådet påpekar,
verksam så till vida alt den inte bara riktar sig mol ägaren själv ulan även mol
annan brukare. Enligt min mening är det dock från bl.a. konlrollsynpunkl
lämpligare alt i stället endast straffbelägga underiåtenhel alt fullgöra registreringsplikl.
Med detta allernativ behöver det inte råda någon tvekan om vid vilken tidpunki
straffansvar kan inträda. Detta framgår nämligen av vad som i 5 § sägs om rcgistre-ringsplikiens
inträde.

Milt
förslag innebär således atl 20 § i det remitterade förslagel angående straff för
brukande av en oregistrerad båt utgår.

18 §
Den som underiåler atl fullgöra sin skyldighet enligt 8 § och 11 §

första styckel döms till böter, högst ettusen kr.

Är
såväl förutvarande som ny ägare skyldig atl göra anmälan enligl 8 § första och
andra styckena och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter, är dock den andre
fri från ansvar.

Straffbestämmelsen
avser anmälan om äganderätlsövergång och anmälan om avregistrering.

Andra
stycket har en direki motsvarighet i 90 § andra stycket bilregisterkungörelsen
(1972:399).

19 §
1 fråga om båt som ägs av bolag, förening eller annat samfund eller

stiftelse eller annan sådan inrättning eller av flera personer med samägan

derält kan en länsstyrelse på begäran av samfundet, inrättningen eller

samtliga delägare i fritidsbåtsregistret godta viss person som bärare av

ägares skyldigheter och ansvar enligt denna lag. Vad som i lagen sägs

rörande skyldigheter och ansvar för ägare av båt gäller därefter denne.

Bestämmelsen,
som motsvarar 23 § i det remitterade förslaget, har införts efter mönster av
vägtrafiklagstiftningen. Motsvarande regel återfinns i vägtrafikkungörelsen
(1972:603), fordonskungörelsen (1972:595), bilavgaskungörelsen (1972:596) och
bilregisterkungörelsen (1972:599). 1 förhållande till vägtrafiklagstiftningen
har det tillägget gjorts, alt också vid samäganderätt viss person kan utses
som ansvarig för ägares skyldighet enligt lagen.

Enligt
lagrådet torde bestämmelserna visserligen i de flesta fall leda till

en ändamålsenlig ordning, men det finns en risk för atl reglerna kan

missbrukas och leda till otillfredsställande resultat i enskilda fall, t.ex.

beträffande det straffrättsliga ansvaret. Man kan också enligt lagrådet

fräga sig om verkligen betalningsansvaret för registeravgiflen bör läggas på 0

en
särskild person. Lagrådet anser del bäst atl inte reglera dessa frågor i Prop.
1986/87:121 lagen.

Med tanke på att bestämmelserna i lagen om ägare av en båt
även gäller den som äger andel i en båt bör förevarande paragraf bli
betydelsefull för alt förenkla regislreringsförfarandet. Jag har i anslutning lill
4, 7 och 8 §§ framhållit just denna omständighet. I motsats lill lagrådet anser
jag att bestämmelsen bör kvarstå. På lagrådels inrådan har jag dock i lagtexten
infört ett krav på alt länsstyrelsen skall godta den person som anvisas som
bärare av ägarens skyldigheter och ansvar. Med den kompletteringen behöver
enligt min mening inte några särskilda ölägenheter med regeln befaras,

20 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande
sjöfartsverket får i

det särskilda fallet eller genom föreskrift medge undantag från bestämmel

serna om registreringsplikl och avgifisskyldighel i denna lag.

Enligl paragrafen ges regeringen eller efter regeringens
bemyndigande sjöfartsverket rätt atl meddela undanlag från lagens bestämmelser.
Undanlag kan medges antingen i det särskilda fallet eller genom normgivning.
Vid tillämpning av bestämmelsen skall fritidsbåtsregisirets ändamål och användningsområden
beaktas. Undantag från registreringsskyldighel skulle t. ex. kunna medges då
det med hänsyn lill båttyp och användningsområde framstår som olämpligl eller
onödigt med registreringsskyldighet. Avsikten är atl bestämmelsen endast skall
tillämpas i undantagsfall.

21 § En registermyndighets beslut i det särskilda fallet
får överklagas hos

kammarrätten genom besvär. Föreskrift om överklagande av sjöfartsver

kets beslut med stöd av bemyndigande enligl 20 § meddelas av regeringen.

Påkallas beslut av en länsstyrelse enligt 15 § eller
överklagas ett sådant beslut lill domstol, befriar delta inte den
avgiftsskyldige från all i behörig ordning betala avgift som påförts honom
eller fastställts genom beslutet. Detta gäller inte om annat förordnas av
länsstyrelsen eller domstolen.

Enligl paragrafen överklagas beslut i särskilda fall av en
länsstyrelse och sjöfartsverket till kammarrätt. Rätten att överklaga beslut
med slöd av bemyndigande regleras i den förordning som innehåller bemyndigandet.

Av andra styckel framgår att skyldighet att betala regisleravgifl
kvarstår trots att beslut enligt 15 § påkallats eller besvär anförts över
sådant beslut. Länsstyrelsen eller domstol kan dock förordna att
avgiftsskyldigheten tills vidare ej skall gälla.

Övergångsbestämmelser

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1988.

2.
Registreringsplikl
inträder vid lagens ikraftträdande för en bål som då är sjösatt eller som
tidigare har varit sjösatt. I stället för den i 7 § angivna tidsfristen skall
gälla att anmälan för registrering skall ske senast den 1 april 1988.

3.
En båt som vid
ikraftträdandet är införd i det båtregister som förs 41

enligt lagen (1979:377) om
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart Prop. 1986/87; 121 m. m. och
som skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret, skall genom sjöfartsverkets
försorg utan dröjsmål överföras till detta register.

4.
En båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna
till lagen (1973; 1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall ej införas i
fritidsbåtsregistrel. Avförs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift
skall den införas i fritidsbåtsregistret, om den skall vara registrerad enligt
denna lag.

Enligt
5 § andra stycket i den nya lagen inträder registreringsplikt da en båt första
gången sjösätts. Punkt 2 i övergångsbestämmelserna tar sikte på sådana båtar
som redan är eller varil sjösatta vid ikraftträdandet. Till denna grupp hör
alla de båtar som tidigare varit sjösatta men som förvaras på land vid
ikraftträdandet.

Lagrådet
har belräffande punkl 2 påpekat att bestämmelsen leder till att även båtar som
har tagits ur bruk kommer att omfattas av regislreringspliklen. Detta kan i en
del fall föranleda onödigt krångel och berättigad irritation hos enskilda
båtägare. Med hänsyn lill registrets syfte enligt 2 § synes del också enligt
lagrådet vara fel att registrera andra båtar än sådana som faktiskt används.
Lagrådet förordar därför den ändringen att registreringsplikten beträffande en
båt som inte är men tidigare varit sjösatt inträder först en vecka efter
sjösättningen.

Enligl
min mening är del, för att syftet med registret skall uppnås, väsentligt att
det nuvarande båtbeståndet så snart som möjligt efter lagens ikraftträdande
blir registrerat i fritidsbätsregislret. Vid den tidpunkt dä lagen träder i
kraft är de flesta båtar upplagda på land för vinterförvaring. Även om
registreringsplikten i princip bör inträda då lagen träder i kraft för båtar
som då redan är sjösatta eller som varit sjösatta är det enligt min uppfattning
tillräckligt om det befintliga båtbeståndet hinner registreras före
sjösättningen våren 1988. De föreslagna övergångsbestämmelserna ger därför en
tidsfrist till den 1 april 1988 för registrering av dessa båtar. Denna
övergångstid bör också underlätta registermyndigheternas arbete. Reglerna
kommer visserligen att innebära att registreringsskyldighet inträder också för
ett begränsat antal båtar där det kan råda oklarhet om de kommer att användas
igen. Ägarna till dessa båtar kan självfallet uppleva registreringsskyldigheten
som onödig. De förhållandevis måttliga olägenheterna för vissa båtägare
uppvägs dock enligt min mening av fördelarna med en regel som underlättar
registreringen av det nuvarande båtbeståndet. Till skillnad från lagrådet
anser jag således att övergångsbestämmelsen i punkt 2 bör utformas i enlighet
med det remitterade förslaget.

Genom
den nya lagen införs ett registreringssystem som innebär alt

endast båtar som är registreringspliktiga enligt lagen om registrering av

båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. skall registreras i det båtregister som

förs av sjöfartsregistret vid Stockholms tingsrätt. Möjligheten atl frivilligt

registrera båtar i båtregistret upphör. Punkt 3 i övergångsbestämmelserna

avser sädana bålar som skall registreras enligt den nya lagen och som

redan är registrerade i sjöfartsregistret på begäran av båtägarna. För att

underlätta övergången till den nya registreringsordningen föreskrivs att 42

sjöfartsverket skall ombesöria
överföringen till fritidsbåtsregistret. Ägarna Prop. 1986/87:121

av de aktuella båtarna
behöver således inle anmäla båtarna till del nya

registrel.

Punkl
4 i övergångsbestämmelserna avser de fritidsbåtar som är inleck-nade enligt
äldre bestämmelser. Dessa båtar skall enligt nämnda övergångsbestämmelser till
ändringen i sjölagen vara registrerade i skeppsregistret så länge de besväras
av inteckning.

5.2 Förslaget till ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Ändringen
i 2 § sjölagen är av redaktionellt slag föranledd av att ett särskilt fritidsbålsregister
införs. Jag vill påpeka att det nuvarande bemyndigandet i 8 § andra slycket för
regeringen alt meddela föreskrifter om fartygs identifiering och märkning också
kommer att gälla båtar som registrerats i det nya fritidsbåtsregistrel.

5.3 Förslaget till ändring i lagen (1979:377) om
registrering

av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

Ändringen
innebär alt 5 § upphävs samt att lydelsen ändras av 1,4, 7-9 §§ samt fjärde
stycket av övergångsbestämmelserna lill lagen.

Ändringen
av 1 § är av redaktionell karaktär.

Enligt
4 § i dess nuvarande lydelse skall yrkesmässigt använda båtar vars största
längd överstiger 6 meter registreras. I fråga om båtar som används till fiske
eller annan fångst gäller registreringsplikl endast sådana båtar som används i
saltsjön. Ändringen innebär dels atl båtar vars största längd överstiger 5
meter i fortsättningen skall registreras och dels att också båtar som används till
fiske eller annan fångst i insjövatten skall registreras.

Enligl
5 § har under vissa förutsättningar frivillig registrering kunnat ske i
båtregistret. Som anförts i anslutning till 6 § lagen om frilidsbåtsregisler skall
frivillig registrering i framtiden ske endast i fritidsbåtsregistret under samma
förulsällningar som hittills.

På
förslag av lagrådet har vissa redaktionella ändringar gjorts i 7 §, 8 § andra styckel
och 9 §. Ändringarna är främst föranledda av att 5 § upphävs.

Ändringen
i 8 § iredje styckel är föranledd av prop. 1980/81:38 om ändring i
brottsbalken, m. m. (bötesstraffen). 1 propositionen (s. 16) uttalas att
maximum för penningböter inom specialstraffrätten regelmässigt bör justeras
till att omfatta högst 1 000 kronors böter samt att frågan bör beaktas i
samband med all ändringar görs i de aktuella författningarna av andra skäl.

Fjärde
styckel i övergångsbestämmelserna har sin motsvarighet i punkt

4 övergångsbestämmelserna till lagen om fritidsbåtsregister. Bestämmel

sen avser således de båtar som är intecknade enligt äldre bestämmelser.

Med hånsyn till att frivillig registrering inte längre skall kunna ske i regisl

ret för yrkesmässigt använda båtar har övergångsbestämmelsen ändrats.

Om en tidigare inlecknad båt avförs ur skeppsregistret skall enligt den nya 43

lydelsen frivillig
registrering inte kunna ske i registrel för yrkesmässigt Prop. 1986/87; 121
använda båtar.

Ändringarna
i förevarande lag innebär som nämnts en viss utvidgning av registreringsplikten.
En båt som på grund av ändringarna skall registreras och som används
yrkesmässigt vid lagens ikraftträdande den I januari 1988 skall till följd av
regeln i 6 § första styckel samma lag anmälas för registrering senast den I
februari 1988. En båt som blir registreringspliktig - dvs. används yrkesmässigt
— efter ikraftträdandet skall enligt 6 § första stycket anmälas för
registrering inom en månad från del bålen blev registreringspliktig.

I
anslutning lill 8 § lagen om fritidsbåtsregister har jag anfört atl paragrafen
på förslag av lagrådet har utformats med förebild i 51 § bilregisterkungörelsen
(1972:599). Enligl min mening finns del inte anledning att, som lagrådet
ifrågasatt, göra motsvarande ändring i 6 § andra stycket lagen (1979:377) om
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart.

5.4 Förslaget till ändring i lagen (1986:371) om flyttning
aiv fartyg i allmän hamn

Vid
tillämpning av lagen om flyttning av fartyg i allmän hamn skall den som är
antecknad i skeppsregistret resp. nuvarande båtregister anses som ägare av
fartyget. Ändringen innebär att bestämmelsen (6 §) kompletteras med en
hänvisning även till fritidsbåtsregistret. Vid tillämpning av lagen om
flyttning av fartyg i allmän hamn skall således även den som är antecknad i fritidsbåtsregistrel
anses som ägare.

6 Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen atl anta förslagen till

1. lag
om fritidsbålsregister,

2.
lag om ändring i sjölagen
(1891:35 s. 1),

3.
lag om ändring i lagen
(1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.,

4.
lag om ändring i lagen
(1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

44

BUaga 1 Prop.
1986/87; 121

Trafiksäkerhets-

verkets
lagförslag

Förslag till

Lag om registrering av båtar

Härigenom föreskrivs följande

1 § Denna lag gäller registrering av bålar i del båtregister
som avses i 2 §

sjölagen (1891:35 s. 1).

Lagen gäller dock inte båtar som till hälften eller mer
ägs av utländska fysiska personer som är bosatta ulomlands eller av utländska
juridiska personer eller som tillhör staten och är avsedda uteslutande för
statsändamål och inle för affärsdrift.

2
§ Båtregistret
skall användas för statistikändamål och för identifiering och kontroll av
båtar. Registrel skall föras genom automatisk dalabehandling av myndighet som
regeringen bestämmer.

3
§
Bestämmelserna i denna lag om en ägare av en båt gäller i fråga om en bål som
innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt innehavaren.

4
§ 1
båtregistret skall införas varie sjösatt båt

1. vars skrov har en största längd av minst fem meter
och drivs med

segel eller motor, eller

2. som drivs med en motor vars effekt överstiger 13 kilowati.

5
§ En ägare av
en bål skall skriftligen anmäla båten för registrering inom en vecka från del
att den blev registreringspliktig.

6
§ I samband med
registreringen skall båten tilldelas en registerbeteckning.

7
§ En båt
avregistreras efter skriftlig anmälan av ägaren

1.
om båten
förolyckats, huggits upp eller förstörts,

2.
om båten på
grund av ändrade äganderättsförhållanden inte längre är registreringspliktig,

3.
om båten
försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan inte hörts av under tre
månader,

4.
om båten på
grund av ombyggnad inte längre är registreringspliktig enligl denna lag,

5.
om båten frånhänts
ägaren genom brott och inte anträffats inom två år därefter,

6.
om båten i
annat fall än som sägs i 1-5 sedan minst ett år inte är registreringspliktig.

Får registreringsmyndigheten kännedom om omständighet som
avses i första stycket 1-5 får myndigheten självmant avregistrera båten.

8
§ För en
registrerad båt utgår en registerhållningsavgift. Avgiften utgår för hell
kalenderår.

9
§ Skyldig atl belala
registerhållningsavgiften är den som är antecknad i båtregistret som ägare till
båten vid ingången av den månad under vilken avgiften skall påföras. Har en båt
flera ägare är de solidariskt betalningsansvariga.

45

10
§ Registerhållningsavgiften
påförs av registreringsmyndigheten ge- Prop. 1986/87; 121 nom automatisk
databehandling utan alt särskilt beslut meddelas.

11
§ Anser någon alt registerhållningsavgifi
oriktigt har påförts honom får han inom 30 dagar efter den dag då kravet på
avgiften mottogs påkalla beslut om fastställelse av avgiften hos registreringsmyndighelen.

Påkallas
ett sådant beslut befriar detta inte den betalningsskyldige från att inom
föreskriven tid betala avgiften.

Registreringsmyndigheten
får besluta om fastställelse av regislerhäll-ningsavgiften utan att något
beslut har påkallats, om det föreligger särskilda skäl.

12
§ Betalas inte
registerhållningsavgiften inom föreskriven tid skall den belalningsskyldige
åläggas alt inom viss tid betala avgiften. Följs inte åläggandel skall avgiften
indrivas. Regeringen får föreskriva om avgiftshöjning i samband med
indrivningen.

13
§ För registerhållningsavgifien
gäller vad som sägs i uppbördslagen (1953:272) om indrivning, avkortning och
avskrivning av skatt.

14
§ Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter i de
avseende som anges i denna lag och föreskrifter om undanlag frän lagen.
Detsamma gäller föreskrifter om uppgifter som behövs för tillämpningen av lagen
och om skyldighet att anmäla ändring av sådana uppgifter.

Regeringen
fastställer registerhållningsavgiften och meddelar föreskrifter om besvär över
beslut enligt denna lag.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får i e nskilda fall medge undantag
från lagen.

15 §
Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligl 5 § döms till

böter, högst ettusen kronor.

Den
som utan lov brukar en annans båt och båten därigenom blir registreringspliktig
döms i ägarens ställe enligl första stycket.

1. Denna
lag träder i kraft den I mars 1986.

2.
Genom lagen upphävs lagen
(1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

3.
Ulan hinder av ikraftträdandet
skall en båt som inle är registreringspliktig enligt lagen (1979:377) om registrering
av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m., registreras enligl denna lag om anmälan
därom görs efter utgången av augusti månad 1985.

1
fråga om sådana båtar skall bestämmelserna i denna lag, ulom såvitt avser 5 §,
8-13 §§ och 15 §, tillämpas från denna lidpunkt.

4.
Bålar som vid ikraftträdandet
är införda i det båtregister som förs av sjöfartsregistret och som är
registreringspliktiga enligt 4 §, skall genom regislreringsmyndighelens försorg
föras in i det båtregister som sägs i denna lag.

5.
Avförs båt som har upptagils i
skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973; 1064)
om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall den föras in i bålregistret om den
är registreringspliktig enligt denna lag.

6.
Regeringen meddelar de
ytterligare övergångsbestämmelser som behövs.

46

Bilaga
2 Prop. 1986/87; 121

Remissammanställning - trafiksäkerhetsverkets (TSV)
rapport den 4 oktober 1984 Förslag till utformning av ett register för båtar.

1 Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden kommit in från domstolsverket (DV), rikspolisstyrelsen,
Stockholms tingsrätt, datainspektionen, sjöfartsverket, generallullstyrelsen,
sjösäkerhetsrådet, försäkringsinspeklionen, riksskattéverket (RSV), fiskeristyrelsen,
statens naturvårdsverk, statskontoret, riksrevisionsverket, länsstyrelserna i
Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län,
landstingsförbundet. Sjösportens samarbetsdelegation (SSD) saml Båtsak (samarbetsorgan
för de kommunala fritidsbåishamnföreningarna i Göteborg). Dessutom har
yttranden kommit in frän Sweboat, Bengt Örne, Svenska kanotseglarförbundet.
Västra Mälarens båtförbund, Kristianstads kommun, Sveriges fiskares riksförbund.
Svenska racerbåtförbundet, Bohusläns skärgårdsråd samt Svenska insjöfiskarnas
centralförbund.

Länsstyrelsen
i Kalmar län har bifogat yttrande från Kalmar läns båtförbund. Länsstyrelsen i
Kristianstads län har bifogat yttrande från Båstads kommun. Sjösportens samarbetsdelegation
har bifogat yttranden från Bottenvikens, Västerbottens, Västernorrlands,
Dalarnas, Gästriklands, Värmlands, Roslagens, Saltsjön-Mälarens, Lidingö,
Östergötlands, Östra Vänerns, Vänern väst Dalslands kanals, Kalmar läns, Skånes
och Blekinge båtförbund, Värmlands bergslags båtsportförbund, Kungl.
motorbåtsklubben, Smålands, Skånes, Hälsinglands och Norrbottens seglarförbund,
Limhamns Yacht Club, SXK;s Uppsalakrels, SXK:s Skellefteäkrets, SXK:s
Stockholmskrets, SXK:s Sörmlandskrets och professor Hugo Ti-berg.

2 Allmänna synpunkter

2.1
Rikspolisstyrelsen: En
registrering av fritidsbåtar medför otvivelaktigt vissa fördelar ur polisiär
synpunkt. Polisens möjligheter att verka effektivt vid bl.a. sjötrafikövervakning,
sjöräddning, spaning efter stulna och försvunna båtar saml identifiering av
omhändertagna bålar och liknande skulle avsevärt förbättras.

2.2
Stockholms tingsrätt
(Sjöfartsregistret): Någon utredning har inte presenterats som visar att en allmän
bålregislrering är nödvändig för att uppnå

de
mål direktiven eller TSV:s skrivning i lagförslagets 2 § förutsätter som 47

önskvärda. Dessa mål kan
kanske nås på ett enklare och för båtägarna och Prop. 1986/87; 121 samhället
mindre betungande sätl.

Sjöfartsregistrel
har existerat i snart nio år. Det har varil svårt att hos allmänheten få
förståelse för den ändring som innebar atl sjöfartsverket och de lokala
tullmyndigheterna inle längre hade hand om registreringen. När sjöfartsregistrel
nu äntligen böriar tränga in i fartygsägarnas medvetande skulle tillkomsten av
ännu ett register säkerligen skapa osäkerhet och förvirring hos den berörda
allmänheten.

2.3
Datainspektionen: Ett personregister skall inrättas och föras för att t.ex. en
myndighet skall bedriva en viss verksamhet med slöd av ADB. Datalagen
(1973:289) bygger också på den förutsättningen atl ADB skall vara ett
hjälpmedel i den registeransvariges verksamhet.

I
rapporten finns inget underlag för att TSV skulle bedriva en verksamhet i
vilken ifrågavarande personregister skulle användas som hjälpmedel.

I
rapporten föreslås alt TSV skall vara registeransvarigt. De nuvarande bil- och
körkortsregistren inrättades innan datalagen utfärdades. Det kan konstateras atl
del varit svårt atl tillämpa datalagen på den redan etablerade verksamheten.
Skälet härtill är bl. a. att TSV tilldelats ett registeransvar vilket inte
överensstämmer med del verkliga förhållandel. I stället borde TSV endast vara
en servicebyrå åt framför allt länsstyrelserna och länsstyrelserna borde vara
registeransvariga. Systemuppbyggnaden med avseende på aktuella personregister
hos TSV motsvarar inte regleringen i de författningar som rör bil- och
körkortsregistreringen.

Datainspektionen
har vid flera tillfällen funnit det omöjligt för TSV att fullgöra sill åtagande
som registeransvarig enligt datalagen när felaktig information uppstått på
grund av andra myndigheters verksamhet (länsstyrelsen, polisen m.fl.).

I
olika sammanhang har ansvaret mellan länsstyrelsen och TSV diskuterats.
Datainspektionen har valt att i den uppkomna situationen avvakta när det gäller
frågan om en eventuell förändring av nuvarande reglering på bil-och körkortsområdet.
Systemuppbyggnaden hos TSV är redan nu mycket komplex. Vid en eventuell
omorganisation bör datalagens krav pä klara ansvarsgränser tillgodoses.

Nu
aktuellt förslag om båtregister innebär en utbyggnad och fortsatt låsning av en
systemuppkonstruktion som redan är betänklig.

Huvudanvändarna
av det tilltänkta båtregistret synes bli skattemyndigheterna och
kronofogdemyndigheterna. Enligl datainspektionens mening kan TSV inte vara registeransvarigt
på det sätl datalagen förutsätter. Frågan om ändamål och registeransvar bör
övervägas med hänsyn härtill.

Detta
bör beaktas vid ställningslagande till upprättandet av ett ev. båtregister.

2.4
Sjöfartsverket: Sjöfartsverkel har i tidigare remissyttranden avseende

fritidsbålsutredningens betänkanden SOU 1974:95 och SOU 1977:25 utta

lat sig negativt om tanken på införandel av ett båtregister, som innefattar

fritidsbåtar. Skälet till denna inställning har varit atl det inle förebragts

skäl som varit starka nog att motivera införandet av elt register. 1 rege- 48

ringsbeslutel, varigenom trafiksäkerhetsverket gavs i
uppdrag atl utarbeta Prop. 1986/87; 121 del nu redovisade förslaget, angavs bl.a.
vilka ändamål registret skall ha. Av dessa ligger planering avseende säkerhets-
och trafikåtgärder samt möjliggörande av identifiering l.ex. i samband med
sjöräddning inom verkets ansvarsområde. Sjöfartsverkel anser dock att
båtregistret, såsom förslaget utformats, inte tillgodoser de angivna ändamålen
i sådan utsträckning att de motiverar vare sig kostnaderna eller
arbetsinsatserna för uppbyggande och bibehållande av elt bålregister.

2.5--------------------------- Generaltullstyrelsen: Generaltullstyrelsen
har tidigare i yttrande

över fritidsbålutredningens belänkande (SOU 1974:95)
Bålliv, samhället och fritidsbålarna ansett det från övervakningssynpunkt
angelägel alt någon form av registrering av fritidsbåtar införs och att en på
avstånd väl synlig registreringsbeteckning anbringas på båten. För att det nu
angivna syftet med en bålregislrering, nämligen atl en ändamålsenlig
tullkontroll skall möjliggöras, måste emellertid vissa grundläggande krav på
registret ställas. Del viktigaste kravet är alt en bål som införts lill landet
skall vara förtullad för alt få vara införd i bålregistret. Delta är enligl
styrelsens mening en självklarhet särskilt mot bakgrund av all för båt införd i
registret skall pä begäran kunna utfärdas svenskt nalionalitetsbevis.

2.6 Försäkringsinspektionen tillstyrker
förslaget.

2.7 Riksskatteverket:--- etl införande
av ett bålregister enligt TSVs

modell är lill nytta för såväl indrivningsverksamheten som
skattekontrollen. Ur dessa synpunkter är det dock en brist att den föreslagna
registerutformningen inte gör det möjligt alt ta in uppgifter om bålarnas
försäkringsvärden.

2.8 Statens naturvårdsverk: Enligl
förslaget kommer uppskattningsvis 425000 båtar atl ingå i regislret med de
kriterier som föreslås. I Sverige finns uppskattningsvis 1,1 miljoner båtar
varför inte ens hälften kommer atl ingå i registrel. Från de synpunkter
naturvårdsverket har att beakta kan etl register vara till nytta i tre fall,
dels vid planering av hamnar, renhållningsanordningar m.m., dels vid
övervakning av olika miljöskyddsregler och dels vid sjöräddningsinsatser. För
att ett register därvid skall fylla sin uppgift bör det omfatta så många båtar
som möjligt och enligt verkets uppfattning åtminstone alla bålar som framdrivs
på annat sätt än genom handkraft.

2.9 Statskontoret: Statskontoret har
inget alt invända mol utredningens förslag vad gäller organisation,
registeruppläggning, regislerkoslnader och registerhållningsavgifter. Enligl
statskontorets uppfattning är det i stort möjligt atl införa och driva ett
register enligt förslagel.

2.10 Länsstyrelsen i Kalmar län: Vad gäller frågan om
syftet med förslaget

har länsstyrelserna för närvarande knappast några planeringsuppgifter där

elt båtregister skulle vara användbart som
statistikunderlag. Länsstyrel- 49

4 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 121

serna
handlägger visserligen vissa ärenden enligt sjölrafikförordningen där Prop.
1986/87; 121

en bättre
kunskap om båtbeståndet i ett område skulle kunna vara till

nytta. Det
är då en nackdel att större delen av båtbeslåndel inle föreslås

komma med
i registret. Då en registrering bland annal bidrar lill minskad

anonymitet
på sjön bör emellertid efterlevnaden av föreskrifterna i viss

mån öka.
Länsstyrelsen anser att det, mot bakgrund av den begränsade

nytta som
man kan förvänta sig av ett båtregister, inte föreligger något

behov
därav för länsstyrelsens del.

2.11 Länsstyrelsen i Gotlands län:
Länsstyrelsen godtar förslagets tekniska utformning.

2.12 Länsstyrelsen i Blekinge län:
Länsstyrelsen finner atl de ändaimål för etl bålregister som angivits i
regeringens direktiv till trafiksäkerhetsverket, år av sådan angelägenhetsgrad atl
de utgör tillräcklig motivering för inrättande av etl sådant register.
Länsstyrelsen har därför i princip ingen erinran mot den föreslagna lagen om
registrering av båtar.

2.13 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen
anser all ett båtregister skulle vara av slort värde för samhället.

2.14 Länsstyrelsen i Västmanlands län:-------- Trafiksäkerhetsverkels
rapport synes vara väl genomtänkt och länsstyrelsen vill i huvudsak ansluta
sig till förslagen däri.

2.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län:
Länsstyrelsens yttrande avser endast utformningen av bestämmelserna och länsstyrelsen
har intet att invända mot trafiksäkerhetsverkets förslag härom.

2.16 Landstingsförbundet: Etl rätt
upplagt båtregister, framför alll vad avser fritidsbåtar, kan ge värdefullt
statistiskt underlag all användas vid planering av turism, miljö- och
naturskydd saml sjösäkerhelsåtgärder. Dessutom kan en registrering också
underlätta identifiering av bålar 1. ex. i samband med sjöräddning.

2.17 Sjösportens samarbetsdelegation: SSD
har tidigare till regeringen uttryckt atl en sådan båtregistrering som
beställts i direktiven inte motiveras av något verkligt påvisat behov. Del nu
framförda förslaget bekräftar denna uppfattning.

Det första av direktivens tre motiv för registrering år
alt man vill ha statistiskt underlag för planering av båtlivet. SSD anser inte atl
etl register begränsat till delar av båtlivet fyller det ändamålet. Det
föreslagna registrel omfattar mindre än hälften av landels båtar och utesluter bl.a
de mest olycksdrabbade, nämligen mindre öppna småbåtar och kanoter.

Del andra motivet för registrering skulle närmast vara
behovet för kust

bevakning, sjöpolis och försäkringsväsendet av identifiering. Även här vill 50

SSD
framhålla att förslaget omfattar bara en mindre del av båtbeslåndel, Prop.
1986/87:121 och därtill båtar som är lätta alt identifiera.

Det tredje motivet är etl påslåti behov av fiskal
kontroll. Det rör sig om införsel-, inkomst- och förmögenhetskonlroll och om
indrivning av fordringar. SSD finner all elt register, i synnerhet sådant som
del föreslagna, lämnar så uppenbara möjligheter till kringgående att det inte
kan tillgodose det avsedda syfiet.

SSD har inhämtat synpunkter från distrikts- och
klubborganisationer. Svaren lar enhälligt avstånd från förslaget.

3 Registreringens omfattning

3.1 Domstolsverket: DV delar trafiksäkerhets verkets
bedömning att båtre

gistret bör omfatta även de båtar som idag registreras pä grund av yrkes

mässig användning enligt lagen (1979:377).

Sveriges Skeppslista är en publikation som ges ut av DV
med slöd av 8 § fartygsregisterförordningen (1975:927) i en upplaga av cirka
900 ex./år. Listan upptar såväl skepp som bålar införda i fartygsregister.
Båtarna utgör cirka 5/8 av innehållet i skeppslislan. Om skeppslislan även
fortsättningsvis skall ha samma omfattning, måste uppgifterna om båtar i yrkesmässig
sjöfart vara urskiljbara i del nu föreslagna båtregistret, till exempel genom
sökbar bokstavskod. Man bör också ta ställning till om skeppslislan även
framgent skall uppta båtar och vem som i så fall skall svara för den fortsatta
utgivningen av skeppslistan.

3.2----------------------------------------------- Stockholms
tingsrätt (Sjöfartsregistret): De direktiv TSV erhållit

innefattar bl. a uppdraget att överväga avgränsningen mot
den registrering som sker i skepps- och båtregistren vid Stockholms tingsrätt. TSV
har nu föreslagit etl överlagande för verkels del av all bålregislrering. Som
tingsrätten ser det är TSVs ståndpunkt konsekvent. Eftersom bålregislrering -i
vart fall för närvarande - endast är en offentligrättslig åtgärd är den
egentligen inte en domslolsuppgifl och atl lägga all nu föreslagen bålregistrering
på sjöfartsregistrel får anses uteslutet även av administrativa skäl.

Om lagstiftningen nu helt har avstått från tanken på att
ge bålregistrering

en sakrältslig innebörd finns intet atl invända mot TSVs förslag ur strikt

juridisk synvinkel. En annan avgränsning emellan registren skulle sanno

likt vara svårare att genomföra och skulle kunna föra med sig dubbelregis

treringar i vissa fall. När det gäller avgränsningen gentemot skeppsregis

tret synes självklart att detta även fortsättningsvis bör handhas av sjöfarts

registret. En, kanske mindre, komplikation föreligger dock: Det finns etl

antal (f.n. 105) båtar, som är intecknade enligt äldre bestämmelser och

som därför är införda i skeppsregistret. (Av dessa båtar är 59 fritidsbåtar,

27 fiskebåtar och 19 yrkesmässigt använda båtar i övrigl.) TSVs förslag 51

innebår atl dessa bålar skall ligga kvar i
skeppsregistret, men atl, om en Prop. 1986/87; 121 sådan bål blir inieckningsfri,
den skall införas i det föreslagna båtregistret. Mot detta förslag finns inget
all invända juridiskt sett. Men för övervakande myndigheter och andra
intresserade kan det bli svårt alt förstå varför dessa båtar - de med distriktsbeleckning
försedda fiskebåtarna undantagna - inte har sådan märkning som TSV föreslagit.
(Ett likartat problem uppslår i gränsområdet mellan mindre skepp och större
båt.) Tilläggas bör kanske atl inte endast skeppen ulan även de inlecknade
båtarna har försetts med nationalitetscertifikal.

Del stora antalet bålar mellan 5-6 meter är av ringa
kapitalvärde, varför skäl alt registrera dem inle föreligger.

3.3 Sjöfartsverket:--- När det gäller
registreringsplikten är denna sannolikt inte hell genomtänkt. Förslagel
innebär jämfört med I § sjöhigen att utomlands bosatta svenskar kan tvingas
registrera den båt de har utomlands i det svenska båtregistret. Det kan
knappast vara någon mening att registrera dessa båtar, särskilt med tanke på atl
de dessutom kanske måste registreras i ett utländskt register ocksä. Däremot
kan del mot bakgrund av de i uppdraget angivna ändamålen finnas själ att låta i
landet inte bosatta utlänningar som stadigvarande har båtar här i landet
registrera dem här. Del förefaller sjöfartsverket felaktigt att placera
föreskrifterna om registreringsplikt i en förordning. Sådana bestämmelser bör
ges i lag.

3.4 Generaltullstyrelsen: Del är inte
ovanligt atl personer bosatta i

Sverige äger båtar som huvudsakligen förvaras och används
utomlands. Det är heller inle ovanligt atl en person bosatt utomlands äger en
båt som förvaras och brukas uteslutande i svenska vatten. Del är enligt
styrelsens mening angeläget alt registreringspliktens omfattning klargörs i sådana
och liknande fall. Om registreringsplikten knyts ihop med kravet på förtullning
och undantaget från registreringsplikl knyts till innehav med temporär
tullfrihet torde klarare avgränsning av registreringsplikten kunna åstadkommas.

3.5 Sjösäkerhetsrådet: Sjösäkerhetsrådet har
granskal det i rapporten fram

förda förslaget ur strikt sjösäkerhetssynpunkt och härvid kommit till att

förslagel kan medföra risk för konstruktion av "paragrafbåtar", det
vill

säga höga och korta båtar med motorstyrkor under 13 kW, för att undgå

registrering. Båtar i kategorin under fem meter är idag de mest olycksdrab

bade och kommer enligt förslaget ej att omfattas av registreringsplikt. En

sådan utveckling slår i strid med sjösäkerhetsrådets strävan atl höja sjö

säkerheten för fritidsbåtarna.

3.6 Riksskatteverket: RSV
har från sina utgångspunkter inget att

erinra mol atl även bålar i yrkesmässig sjöfart ingår i
registret och iitl även

motorstyrkan utgör en variabel som påverkar
registreringsplikten

TSVs förslag bygger på att alla båtägare förser sina
registrerade bålar med

korrekt registerbeteckning. Att registerbeteckningen är
korrekt och fortfa- 52

rande aktuell kan konstateras endast efter regisierkontroll
och fysisk kon- Prop. 1986/87; 121 troll. Mot bakgrund av de erfarenheter som
finns från det tidigare bilregis-lersystemet, då var och en kunde köpa bokstäver,
siffror m. m. och göra registreringsskylten själv, vill RSV ifrågasätta om inte
utformningen och tillhandahållandet av registreringsbeteckningar bör ställas
under statlig kontroll. Av registreringsbeteckningarna bör framgå
registreringsnummer samt grunddata för bålen.

3.7 Fiskeristyrelsen:- Styrelsens synpunkter på förslaget
är begränsat

till båtar som användes för yrkesmässigt fiske.

Fiskebåtar år ofta byggda i ett fåtal exemplar av varie
typ, de har en kvalificerad utrustning som varierar beroende på var man fiskar
osv. En modern fiskebåt kan idag kosta över en miljon kronor, vanligen ligger
priset för en 10-12 meters båt mellan 500000-1 miljon kr. Fiskebåtarna skall,
till skillnad frän fritidsbåtarna, också förses med distriktsbeleckning, vilket
sker genom tingsrättens försorg. Beroende bl.a. på att fiskarens redskap är
märkt med båtens distriktsbeleckning är han också mån om alt få behålla samma
beteckning även vid bålbyte. För detta ändamål kan fiskaren reservera distriktsbeleckning
i samband med avregistrering av den gamla bålen.

Tingsrätten reserverar även distriktsbeteckning som
fartygsägaren vill ha ensamrätt till.

1 förslaget till registrering hävdar trafiksäkerheisverket
alt det skall gå smidigt atl överföra båtarna från tingsrättens register (även
de som drivs yrkesmässigt) till landets länsstyrelser. Jämförelser göres med
bilregistret och den hantering som dessa ärenden är föremål för.

Fiskeristyrelsen är inle beredd alt tillstyrka en
överföring av fiskebålarna till det föreslagna båtregistret av bl. a. följande
skäl. I det nya regislret räknar trafiksäkerheisverket med ca 425000 båtar. När
jämförelse göres med bilar bör erinras om att dessa är tillverkade i mycket
stora serier med alla dala om bilarna väl dokumenterade av biltillverkarna.
Båtar, i synnerhet fiskebåtar, är ofta unika eller tillverkade i begränsade
serier, vilket kräver betydligt mera komplicerade uppgifter för beskrivning av
typ och data. Personalen på tingsrätten har genom åren byggt upp ett stort
kunnande. Vid sjukdom, semester osv. finns ändå kunnig personal kvar alt handlägga
inkomna ärenden. Bedömningsfrågor blir mera enhetligt behandlade. På
länsstyrelserna kommer sammanlagt atl behövas 15 årsarbetskrafter för driften
av registret enligt förslagel. Styrelsen menar att länsstyrelserna kommer att
behöva en lång inkörningsperiod för inlärning av rutiner. Därefter kommer elt
fåtal personer på varie register att kunna något om båtregistrering. Vid
semester, sjukdom m. m. blir del orutinerad personal som handlägger inkommande
ärenden, sannolikt med fördröjning av handläggningen. Möjligheterna lill
felaktiga beslut ökar.

Den nuvarande dislriklsbeleckningen är baserad på
kommuner, som

exempel kan nämnas GG-distriktet, huvudsakligen i Göteborgs och Bohus

län men som också omfattar Kungsbacka kommun i Hallands län. För

länsstyrelsens regisler i Hallands, respektive Göteborgs och Bohus län kan 53

delta ställa lill problem,
likaså för sökanden. Ytterligare aspeklei- som är Prop. 1986/87; 121 unika
för fiskebåtar, är atl dessa erhåller yrkesfiskelicens, vilken tingsrätten kan
använda i sill beslutsunderlag för om en båt skall få distriktsbeleckning
eller inle.

Nästan
alla fiskebålar har radiotelefon i någon form och är tilldelade igenkänningssignal,
lika med registerbeteckningen, som användes vid kommunikation med kustradioslalioner
bl.a. Del får inle finnas skuggan av tvivel om vad som är rält signal när
fiskebålar, ofta långt ute till havs, kan behöva kontakt med kustradioslationerna.
Utredarna hävdar alt en anropssignal för radio kan tilldelas oberoende av
igenkänningssignal.

En
annan aspekt, som inle utredningen berör, är licenser för fiskebålar i utländsk
zon. Som exempel kan nämnas gotländska fiskebålar, vilka fiskar i sovjetisk och
polsk zon (laxfiskare). Fiskeristyrelsen anmäler dessa månadsvis lill
respektive land med uppgift om registerbeteckning, signal, längd, hkr m. m, Fiskeristyrelsen
anser att risken för missförstånd av olika slag ökar avsevärt vid kommunicering
med andra stater om fiskebåtarna blandas in bland 425 000 fritidsbåtar,
hanterade av 24 länsstyrelser,

3.9------------------------- Länsstyrelsen
i Blekinge län: Trafiksäkerheisverket har ålagts alt

överväga
avgränsningen mot det båtregister som för närvarande förs vid Stockholms
tingsrätt och som avser bålar för yrkesmässig sjöfart. Verket har löst frågan
genom att föreslå att alla registreringspliktiga båtar skall registreras i
endast ett register. Eftersom i stort sett samma uppgifter avses ingå i del nu
föreslagna registrel som redan finns i registret för yrkesmässig sjöfart,
finner länsstyrelsen verkets lösning väl avvägd och tillstyrker densamma.

3.10--------------------------------------------------- Länsstyrelsen
i Kristianstads län: Om ändamålet med registret------------------------------------------------

hell
skall kunna tillgodoses anser länsstyrelsen att även båtar som tillhör staten
skall ingå i registret. Ett eventuellt båtregister med föreslaget innehåll
måste anses värdefullt för civila och militära myndigheter som ingår i försvarsorganisationen.
Även polis- och tullmyndigheter får, ur sjörädd-ningssynpunkl och i spaningssyfle,
anses ha ett större behov av ett så fullständigt register som möjligt.
Självfallet skulle härvid bålar som uteslutande tillhör försvarsmakten vara
undantagna.

3.11
Länsstyrelsen i Malmöhus län: TSV
har i sitt förslag avvikit från i uppdraget givna direktiv och föreslagit att
även yrkesmässigt använda båtar skall införas i båtregistret. Det kan enligl
länsstyrelsens mening inte anses motiverat atl dessa båtar skall införas i
ytterligare ett register endast av del skälet att alla båtar bör vara samlade i
ett båtregister. Den distrikts-registrering som fiskebålar har är delvis knuten
till båtägaren. Nämnas bör att även redskapen är uppmärkta med båtens nummer.
Förekomsten av dubbla nummer är ägnat alt medföra komplikationer. Hur detta
skall lösas har inte uppmärksammats av TSV.

3.12
Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län: Fiskefartygen är i dag

registrerade
i sjöfartsregistret. 1 samband med registreringen tilldelar sjö- 54

fartsregisirel
fartygen igenkänningssignal och distriktsbeleckning.

I
rapporten har föreslagits atl fiskebåtar skall brytas ul ur sjöfartsregis- Prop.
1986/87:121

trel. Båtarna skall i stället finnas registrerade i det av TSV förda båtregis

tret. ----- Länsstyrelsen är någol tveksam lill den konstruktionen men

tillstyrker ändå med den förhoppningen att del
fortsättningsvis på elt bättre sätl än nu går alt definiera vad som krävs för
all en bål skall få

antecknas
som fiskebål.- Förslaget innebär alt fiskeskepp respektive

fiskebålar kommer au föras i separata regisler av två
olika myndigheter. Företrädare för samma yrkeskår kommer således all ha
fartygen registrerade i olika regisler liksom atl en person kan komma att få
båtar i olika regisler. Denna konstruktion kan synas någol märklig bland annal
därför att del endasi blir fartygets storlek och inte dess yrkesmässiga användning
som blir avgörande för vilket register fartyget skall tillhöra.

Till nackdelarna kan också läggas dels atl bålarna vid elt
eventuellt överförande till nyll regisler måste byta registerbeteckning och
dels all två register över distriklsbeleckningar måste föras, nämligen etl hos
Stockholms tingsrätt och etl hos TSV.

En fördel från registersynpunkl med att ha bålar i elt
register och skepp i etl annal är alt det underlättar anmälningsförfarandet då
bålar övergår från att vara fiskebåt till fritidsbål eller tvärtom. Anmälan kan
då göras till det register i vilket bålen redan finns införd.

Eftersom det i praktiken blir länsstyrelse, som kommer att
pröva om båt skall antecknas som fiskebåt, anser länsstyrelsen det angeläget
att det närmare preciseras vad som skall utgöra underiaget för ifrågavarande
anteckning.

3.13 Länsstyrelsen
i Skaraborgs län: Som TSV framhållit är del

angelägel atl inte bara båtar vars skrov är fem meter
eller längre registreras, utan även alla motorbålar med stor motorstyrka
oavsett längd. En lämplig motorstyrka har enligt förslaget ansetts vara 13 kw
eller drygt 18 hästkrafter. Av ulombordsmotorer finns del på marknaden endast
något enstaka fabrikat med denna motorstyrka. Den vanligaste i denna storleksklass
är antingen 15 eller 20 hästkrafter. Man kan inte hell utesluta alt motorer,
som egentligen är starkare, kan komma atl anpassas och saluföras som
"starka" 18 hästkrafter och på såsätt falla utanför registreringsplikten.
Resultatet blir då, all del fortfarande kommer atl finnas oregistrerade myckel
små båtar med kraftiga motorer som kan framföras med relativt hög hastighet.
Det finns därför skäl atl sänka gränsen till atl omfatta motorer starkare än 15
hästkrafter. En sådan gräns skulle bättre förhindra en oönskad utveckling.

3.14 Länsstyrelsen
i Värmlands lan: Länsstyrelsen anser atl del

många gånger kan bli svårt alt avgöra om båtmotorns effekt
överstiger 18 hästkrafter eller ej. För kontrollen och efterlevnaden av lagen
kan det ifrågasättas om detta kriterium inle bör utgå speciellt som uppgiften
om effekt inte ingår i de uppgifter om bålen som skall registreras. Jfr vidare avregistreringsgrunden
i 7 § 4 p där del ej klart framgår om en minskning

av motoreffekten kan innebära en avregistreringsgrund. 55

3.15---------------------------------- Länsstyrelsen i
Örebro län: Avgränsningen av registret liksom Prop. 1986/87; 121

båtarnas identifiering enligt förslaget anser
länsstyrelsen acceptabel. Skall

ett båtregister tillskapas bör det ske med utnyttjande av
nuvarande ADB-organisation för bil- och körkortsregistrering.

3.16------------------------------------------ Länsstyrelsen
i Västmanlands län: Eftersom registret skall ha

till syfte atl ge underiag för viss samhällsplanering och
att underlätta identifiering av båtar vill länsstyrelsen dock ifrågasätta om
inte alla båtar, som brukas i Sverige, bör vara registrerade åven om de ägs av
utlänningar, som inle är fast bosatta i Sverige.

3.17-------------------------------------- Länsstyrelsen i
Gävleborgs län: Trafiksäkerhets verkets förslag

anger båtens sjösättning som kriterium för registreringspliklens
inträde. Trafiksäkerhetsverket har närmare redogjort för vad som skall avses
med begreppet sjösättning och har därvid föreslagit att en provtur som sker i
avsikt att ta upp bålen omedelbart inte skall medföra registreringsplikt.
Exemplet ger utrymme för skilda uppfattningar om en båtfärd skall anses som
provtur eller ej.

Värdet på en bål som en del i en förmögenhet torde inte
vara beroende • av huruvida båten är sjösatt eller ej.

Länsstyrelsen föreslår att en båt skall anses registreringspliktig
från den tidpunkt när äganderätten till den övergår frän
tillverkare/återförsäljare till fysisk eller juridisk person vars huvudsakliga
avsikt med förvärvet är att begagna båten för fritidsändamål.

3.18---------------------------------------- Sjösportens samarbetsdelegation: Enligt
direktiven skall regist

ret ha till syfte att ge statistik och möjliggöra identifiering och kontroll av

båtar. Det uppdras åt TSV att utreda om bållängden 5 m och egenskapen

att ha segel eller motor som drivkraft kan vara lämpliga avgränsningskri-

terier för atl nå dessa syften. TSV svarar i rapporten endasi att inga

avgörande skäl talar mol femmetersgrånsen. Verket anger däremot tre

egna kriterier som skulle leda mol de uppställda syftena, nämligen att de

registrerade båtarna bör vara övernatiningsbara, byggda/utrustade för

längre förfiyitningar och/eller snabba. Det sägs ej vari lämplighet för

längre förflyttningar skulle yppa sig, men man menar atl stor motorstyrka

skulle vara ett moment i den riktningen.

Varför just de nämnda faktorerna skulle vara avgörande för
att nå de givna syftena utvecklas ej i rapporten, och det förefaller som om
både

----- större precision borde ha erfordrats och att de
valda kriterierna inte

är de i alla avseenden mest relevanta. Det är tydligt atl
någon systematisk studie av båtbeståndet inte har gjorts.

Även om del hade kunnat sägas att de av TSV uppställda
kriterierna varit lämpliga för de syften registret skulle fylla enligt
utredningsuppdraget, tycks den slutligen gjorda gränsdragningen — motor- och
segelbålar över fem meter och kortare motorbåtar över 18 hkr — vara gjord på
måfå, och den tillgodoser varken på etl adekvat sätt de av TSV självt ställda
kriterierna eller de i direktiven angivna syftena.

Belräffande långdgränsen mäste först konstateras att varie
sädan gräns 56

är ägnad atl
driva fram "paragrafbåtar". Del går att bygga beboeliga båtar Prop.
1986/87:121 under fem meter, men de blir för korta, breda och höga för
sjösäkerhetens krav. Amerikanska regler har visat sig leda till en farlig
utveckling på motorbåissidan av sådana skäl.

Valet av just fem meter är vidare ogynnsamt därför atl del
avviker från nu gällande sexmetersgräns för registrering i båtregister. Det
arbete som nedlagts för atl finna och avgränsa yrkesbälar ner lill den längden
kan sålunda inte undvara en komplettering. Delta hade väl kunnat accepteras om femmetersgrånsen
framställ som särskilt ägnad atl både utpeka de båtar som uppfyller de angivna
syftena eller TSV;s kriterier och samtidigt utesluta båtar som inte gör det.
Gränsen kan inte anses välvald från sådana utgångspunkter. Inte heller verkar
gränsen 18 hkr atl vara grundad på några ingående överväganden om vad som kan
tänkas främja de uppställda syftena.

Om man först ser till de valda gränsernas positiva
täckningsområde, är del nog troligt atl man lyckats få med bålar som uppfyller
verkets egna kriterier övernattningsbarhei, förflyllningsbenägenhei och
snabbhet. De i utredningsuppdraget nämnda syftena skulle däremot kräva ett
vidare täckningsområde; för det angivna syftet statistikinsamling borde alla
båtar ingå, vilket bara visar att registrering inte är rätt metod. Inte heller identi-fieringssyflel
uppfylls, eftersom bl.a. mänga stöldbegäriiga båtar torde falla utanför
förslagels registrering.

Svårigheterna att med en enkel gräns tillgodose alla de i
direktiven angivna syftena och samtidigt få med de båtar som måste registreras
av andra skäl sätts på sin spels då man samtidigt skall beakta registreringsgränsens
begränsande funktion, ty en adekvat gräns bör också i rimlig grad utesluta
sådant som inte har i registret att göra. I del avseendet slår förslaget helt
fel. Vad beträffar femmetersgrånsen kan konstateras att en mängd båtar kommer
med som inte fyller något angivet registreringssyfle. Hil hör bl. a. flera
roddbåtar som kan förses med motor, segeljollar som är rena idrottsredskap,
såsom Flying Dutchman och 505, och t. o. m. åtskilliga kanoter som kan förses
med segel. Samtidigt framstår 18 hkr-gränsen som gripen ur luften. TSV anger
självt atl med den avses att undvika registreringsplikl för båtar som används
inom ett begränsat område — det kan förmodas all man tänkt exempelvis på båtar
för fiske eller passbåtar till sommarställen. Men när man väljer motorstyrkan
som begränsningskriterium, är det etl misstag att tro au man träffar
förflyttningsbenägenheten. Små snabba båtar används som passbåtar, men de har
normalt inte den sjövärdighet och bekvämlighet som erfordras för långfärder. Om
man skall välja en gräns, bör man anknyta till någol mer påtagligt.

/ nationalitets- och lokaliseringshänseende tycks av
direktiven framgå alt registret endast skall omfatta båtar som hör hemma i
Sverige. Förslaget har ingen sådan begränsning, och de angivelser som finns är
över huvud laget egendomliga, både lill form och innehåll.

I sak innebär förslagel att svenskars båtar utomlands
faller under regis- 57

Ireringspliklen
och täcks av anslutande regler om märkning m.m. På Prop. 1986/87; 121 samma säll
kommer här boende utlänningars bålar som är baserade utomlands att läckas av regislrerings/märkningsplikt.
Hur man skall föriara når båtarna är underkastade registreringsplikt i
värdlandet har inle klargjorts. Inte heller har man gjort undantag i
märkningsplikten för del fall atl värdlandet kräver märkning av där baserade
båtar. Är del meningen alt båtarna skall ha dubbel märkning, och hur skall den
svenska märkningen ske i förhållande till den lokala?

Förslaget
innebär å andra sidan ingen registreringsplikl för utlänning som bor utomlands
men har bål här, eller för utländsk juridisk person över huvud tagel. Detta
gäller även om båten används i yrkesverksamhet här i landet och sålunda är registreringspliktig
här enligt nu gällande regler.

Båtar
som är tillbehör lill andra fartyg har observerats bara i fråga om fiskefartyg,
och där endasi i fråga om märkningen, i förslagel lill identifieringsförordning.
Det gäller livbålar och barkasser, och en del hjälpbåtar till fiske. Enligt
nuvarande regler kan sådana båtar inte införas i båtregistret, och en sådan
regel är nödvändig även för ett allmänt båtregister.

Med
de gjorda avgränsningarna kan det hända alt en del båtar som behöver
nationalitetsbevis för utländsk resa inte kan få sådant, eftersom utfärdandet
av sådant bevis enligt både gällande regler och de föreslagna är knutet lill
registrering. Det är tänkvärt atl bålar som tranporleras ulomlands, eventuellt
på trailer, men som varken har föreskriven längd eller motorstyrka nog för alt
vara registreringspliktiga kan behöva sådant bevis för atl kunna fritt användas
i utlandet. Reglerna om registreringsplikt bör därför kompletteras med regler
om registreringsrätt. Sådana bestämmelser fordrar dock en delvis annan
reglering än vad som föreskrivits för registreringsplikt, bl. a. i fråga om avregislrering.

TSV
kan inte anses lämpat att som enda myndighet handha all båtregistrering i
landet. Om TSV skall åläggas registreringen enligt de nya principerna, bör
båtregistreringen vid sjöfartsregistrel ändå behållas, medan däremot sjöfartsregistrel
kunde tänkas säsom enda myndighel för båtregistrering enligt det nya systemet.
Den bedömningen grundar sig främst på följande omständigheter.

Sjöfartsregistrel
(båt- och skeppsregislren) fyller elt annat syfte än det

nu föreslagna registret, och etl syfte som TSV ej väl kan fylla. Del avser

registrering av lillsynskrävande båtar, och båtregistret är sålunda liksom

skeppsregistret etl komplement till sjöfartsverket. Atl upplösa detta för

hållande beträffande båtar skulle leda till onödig splittring och till behov
att

upprätthålla kompetens och kommunikation på två ställen. Sjöfartsregis

trel avser vidare registrering på grund av folkrättsligt åtagande, där regis

trets utvecklade förbindelser med främmande regislreringsmyndigheter får

särskild belydelse. Av intresse för nöjesbåtsägarna är särskilt att sjöfarts

registret redan är känt ulomlands som den myndighel vilken utställer

nalionalitetsbevis som flera länder kräver, och ett stort antal båtar har

frivilligt registrerats vid sjöfartsregistret av den anledningen. 58

4
Identifiering och utmärkning Prop. 1986/87; 121

4.1 Sjöfartsverket:--- Förslagel
innebär alt sjöfartsregistrel skall tilldela fiskeskepp registerbeteckning
medan båtregistret skall lilldela fiskebålar sådan beteckning. Det är i
rapporten inle sagt något om hur del nödvändiga samarbetet för all undvika
förvirring avseende dessa farlygsbeteckningar skall tillgå.

4.2 Länsstyrelsen i Södermanlands län:
Förslaget att båtägarna själva skall få utmärka bålarna med tilldelad
identifieringsbeteckning avstyrks. Länsstyrelsen anser all ideniifieringsbeieckningarna
skall vara enkla men likformiga. Får båtägarna själva utmärka bålarna kommer etl
slort antal typer av märkning atl förekomma. Tydligheten kommer inte all vara
avgörande vid ulmärkningen. Delta medför svårigheter för de övervakande myndigheterna
i arbetet med bl.a. tillsynen av alt registreringsbeslämmelserna följs.

Med den teknik som nu finns torde det vara lätt atl
framställa t.ex. självhäfiande identitetsbeteckningar. Vill man ha en synlig
kontroll på att båtägaren erlagt registerhållningsavgift kan identitetsbeteckningar
las fram åriigen med skifte av färg som nu sker med fordons kontrollmärken. Den
plats på skrovet där identiietsbeteckningarna skall placeras väljs lämpligen av
båtägaren.

4.3------------------------------------- Länsstyrelsen i
Blekinge län: Trafiksäkerhetsverket har i fråga

om utmärkning av båtarna föreslagit att denna överlåts åt
bålägarna själva, som då får märka båtarna på del sätt de själva finner lämpligt.
Alternativet skulle vara att någon myndighet tillhandahåller enhetliga skyltar.
Med tanke på de ändamål som ett bålregister skall tillgodose förefaller det
rimligt all bålarna förses med enhetliga skyltar. Regeringen har i sina
direktiv också förutsatt att kostnaderna för idenlifieringsanordningar skall
ingå bland de kostnader som skall bilda underlag för en regislreringsavgift.
Länsstyrelsen vill därför förorda alternativet med enhetliga skyltar.

4.4 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län: Det alternativ beträffande utmärkning, som innebär att båtägarna själva
får svara för att registerbeteckningen av fastställd storlek och färg sätts på
bålarna, anser länsstyrelsen vara det mest tilltalande och tillstyrker därför
detsamma.

4.5 Länsstyrelsen i Alvsborgs län: Länsstyrelsen
förordar del alternativ där båtägarna själva svarar för ulmärkningen.
Beträffande fiskebåtar framgår det inte klan om identifiering och utmärkning
skall ändras om t.ex. användningssättet ändras eller om båten överlåtes till en
ny ägare som inte är fiskare.

4.6 Länsstyrelsen i Kopparbergs län:-- Samtliga
båtar bör enligt länsstyrelsens mening förses med särskild registerbeteckning,
således även fiskebåtar även om dessa enligt särskilda regler måste vara försedda
även

med en distriktsbeleckning. Atl de dessutom bör ha
registerbeteckning 59

följerav att dessa båtar
ofta. efter alt ha tjänat ut som yrkesbåtar, omvänd- Prop. 1986/87; 121 las
till fritidsbåtar.

Registerbeteckningen
bör kunna anförtros båtägarna själva. Dock bör i enhetlighetens intresse i
författning eller tillämpningsföreskrifter intagas uppgifter om storlek och
typsnitt på de siffror och bokstäver som får komma till användning.

4.7
Sjösportens samarbetsdelegation: I 7 § registreringslagförslaget

står
atl båten skall tilldelas en registerbeteckning. I registreringsförord-ningsförslagels
6 § finns bestämmelse om registerbeteckningen. Del framgår atl man överger den
hittills använda metoden med gemensam igenkänningssignal, anropssignal och
registreringskod, vilket förefaller atl ha varit ett enkelt och vålbelänkl
system. Motivet för ändringen är att nummerserierna enligt gällande syslem
skulle vara begränsade. Uttalandet förvånar, då det i PM om del sjörältsliga
registreringsväsendet Ju 1971:6 på s. 148 sagts alt systemet skulle möjliggöra elt
så stort anlal variationer att inte ens en allmän bålregislrering skulle göra
det nödvändigl alt ändra systemet. Det förefaller önskvärt med en redovisning
av rätta förhållandel.

5 Registerinnehåll

5.1 Domstolsverket:-- Riksskatteverket
hade föreslagil att ägaren

skulle
uppge försäkringsbolag och försäkringsvärde i de fall då båten är försäkrad.
Sådan uppgift har värde från konlrollsynpunkl. Kontrollen av båtar är enligt
ändamålsparagrafen elt viktigt skäl all införa bålregistret. Enligt DV;s mening
är TSV;s framlagda skäl för atl avfärda förslaget mot den bakgrunden mindre väl
genomtänkta.

5.2 Länsstyrelsen
i Södermanlands län: 1 likhet med RSV anser

länsstyrelsen
alt uppgift om försäkringsbolag där bålen är försäkrad samt båtens
försäkringsvärde skall finnas i båtregistret. Uppgiften om försäkringsvärde
torde vara lill stor nytta för skattemyndigheterna i deras taxeringsarbete.
Eftersom försäkring inle krävs för bålar kan uppgiften inte vara obligatorisk.
Bålägarna bör dock ges möjlighet att lämna sådana uppgifter samtidigt som
kanaler till försäkringsbolagen skapas för rapportering av
försäkringsuppgifter.

5.3 Länsstyrelsen
i Östergötlands län: Enligt förslaget skall var och

en
som äger en femtedel eller mera av en registrerad båt antecknas i registret som
ägare. De skall alla enligt förslagel till 9 § båtregisierlagen solidariskt
ansvara för de avgifter som är knutna till systemet, Enligl länsstyrelsens
mening kräver en rationell hantering av rutinerna för uttag av avgifter och reslföring
att en ägare registreras som ansvarig gentemot registret. En särskild anmälan
om delta ansvar bör ske och uppgifterna om eventuella andra ägare bör finnas i
en separat transaktion i registrel.

I
förslaget till 3 § båtregisterförordningen anges, all fråga om registre

ring skall prövas av länsstyrelsen i det lån där båten har sin hemmakom- 60

mun om
anmälningar rörande samma bål har gjorts till flera länsstyrelser. Prop.
1986/87:121

Enligt
länsstyrelsens uppfattning år det bättre all från börian försöka styra

anmälningarna
till en myndighel genom all i författningen ange vilken

länsstyrelse
som är registreringsmyndighei för bålen. I enlighet med vad

som ovan
har sagts om regisleransvarig ägare föreslår länsstyrelsen atl

länsstyrelsen
i det län där den regisleransvarige ägaren har sin hemvist blir

registreringsmyndighei.

5.4 Länsstyrelsen
i Kalmar län: Då del gäller uppläggningen i slort

av förslaget till båtregister förefaller detta väl avvägt.
De föreslagna uppgifterna i registrel synes i huvudsak överensstämma bland annal
med dem som finns i Svenska Kryssarklubbens bålregister och som har fungerat
väl i många år. Det borde dock vara av värde med uppgift om den radiosändar-utruslning,
som finns ombord, båtens djupgående och vilken segelfri höjd den fordrar.

5.5 Länsstyrelsen
i Kristianstads län: Av förslagel framgår atl den

som förvärvat en registrerad båt skall anmäla delta lill
registret inom viss tid. Även förre ägaren har samma skyldighet. Det senare
gäller dock endast om han är antecknad i registret. Länsstyrelsen anser atl
denna bestämmelse bör ulgå då den kan skapa oklarhet i skyldigheten att vara
registrerad.

5.6 Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen är av

den uppfattningen att många båtägare inte känner annan
motorstyrka i sina båtar än vad som uttrycks i hästkrafter (hk). Vid anmälan om
registrering av bål med motor bör därför motorstyrkan kunna ges uttryckt i hk.
Det är inte lämpligt atl anmälningsblanketterna förses med omräkningsfaktor så
att båtägarna själva får räkna fram effekten till Kw. Etl sådant förfarande
förutsätter atl uppgiften måste kollas på länsstyrelsen före registrering.
Beräkningen bör göras i systemet i samband med noteringen i registret. Utfärdat
registreringsbevis bör innehålla uppgift om såväl hk som Kw.

5.7 Länsstyrelsen
i Värmlands län: Länsstyrelsen finner det angelä

get atl registret inle belastas med onödiga eller alltför många dellaljupp-

gifter om bålen eller ägaren. Det kan ifrågasättas varför skrovets färg skall

anges? Innebär detta att varie ommålning skall anmälas till regislret?

Vidare kan ifrågasättas varför ägarens hemortsförsamling och hemlän skall

anges när ändå hemmakommun anges. Se vidare 4 § förslag till förordning

om registrering av båtar om vad en anmälan skall innefatta jämfört med

vad som enligt i bilagan till förordningen föreslås skall införas i båtregis

tret.

5.8----------------------------------- Länsstyrelsen i
Örebro län: I motsats lill förslaget anser länssty

relsen i den mån båtarna är försäkrade att uppgift härom bör finnas i

registret. Det bör vara av värde för både myndigheter och försäkringsbolag

atl veta vilket försäkringsbolag som svarar för bålen, när sådana uppgifter

erfordras, bl. a. i samband med försäkringsbedrägerier. 61

5.9
Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Eftersom registret enligl nu Prop.
1986/87; 121

föreliggande förslag är avsett atl användas uteslutande
för statistikändamäl

och för identifiering och kontroll av bålar synes för fullståndighelens skull

även slatens båtar böra registreras liksom även båtar som ännu inte sjö

satts. ---- På sikt bör även kunna framgå av registret om en båt i

förekommande
fall föriullats eller ej.

6 Organisation m. m.

6.1 Domstolsverket:--- Det förefaller
rationellt atl för båtregistret utnyttja den organisation som finns för bil-
och körkortsregistrering, anläggningar, programvara etc. Många person- och
adressuppgifter bör också vara gemensamma. Med länsstyrelserna som regional
organisation framstår det som naturligt atl TSV utgör central registreringsmyndighei.

6.2 Länsstyrelsen i Stockholms län: Insamling
av grundmaterial saml

dalaregistrering av detta kommer, som också konstateras i
förslaget, atl bli det mest omfattande inslaget i registeruppläggningen.

Länsstyrelsen vill därför understryka vikten av all registerorganisa-lionen
saml utbildningen av bilregisterpersonalen är genomförd i god tid innan
uppbyggnaden av registret påbörias. För att den båtägande allmänheten skall
kunna erhålla kunskap om sina skyldigheter erfordras, förutom den information
som framhållits i förslaget, att denna skall kunna ställa frågor till registreringsmyndighelen
per telefon. De resurser som länsstyrelsen besitter i dag i vad avser
telefonupplysning lill allmänheten om registrerade fordon, vägtrafikskatl med
mera, är klart underdimensionerad och skulle, om den ytterligare belastades med
frågor om bålregislrering, hota att totalt bryta samman.

6.3 Länsstyrelsen
i Kalmar län: Länsstyrelsen finner det naturligt att

länsstyrelserna som har erfarenhet som regional myndighet
från registrering av motorfordon även föreslås handlägga det föreslagna
båtregistret. De bålar, som enligt förslaget skall registreras, synes komma att
utgöra etl relativt litet antal i förhållande lill antalet registrerade
motorfordon. Dessutom lorde antalet ägarbyten etc. när det gäller båtar vara
betydligt lägre än då del gäller motsvarande antal motorfordon. Ägarbyten då
del gäller bålar är dessutom erfarenhetsmässigt koncentrerade till höst och
vår. Några arbetsmässiga problem atl klara av de nya uppgifterna bör därför inle
uppslå.

6.4 Länsstyrelsen i Kristianstads län:-- Länsstyrelsen
vill påpeka

svårigheterna med alt få in de uppgifter som skall ingå i
ett eventuellt båtregister. Det handlar om drygt 400000 båtar. Av trafiksäkerhetsverkels
utredning framgår att hälften av dessa är åtkomliga på olika sätt genom
organisationer, försäkringsbolag, båttidningar m.fl. Den andra hälften, ca
200000, måste nås genom en intensiv central och regional kampanj. Del

måste antas att många båtägare inle kommer all svara inom
den för 62

omläggningen avsedda
tiden. Del kommer att medföra extra belastning på Prop. 1986/87:121 länsstyrelsen
i omläggningsskedet, en belastning som även kommer all märkas i fortsättningen
genom etl nytt regisler.

6.5
Länsstyrelsen i Hallands län: Föreslagen organisation för båtre

gistret är lämplig. Trafiksäkerheisverket anger atl organisationen och an

läggningarna endasi kräver marginell utbyggnad. Länsstyrelsen bedömer

all både personal och lerminalförstärkning erfordras. Personalförsiärk-

ningen behövs så fort beslut om bålregislrering faltals. Länsstyrelsens

bilregister har redan hård belastning på telefonlinjenätet. För att möta den

ökade belastningen fordras en väl utbyggd information lill båtägarna. In

formationen bör gå ul centralt.

7 Kostnader m. m.

7.1---------------- Domstolsverket: DV
kan dock inle låla bli alt uppmärksamma

frågan
huruvida det är försvarbart all för en kostnad av drygt 12 milj. kr. bygga upp
och för en årlig kostnad av drygt 7 milj. kr, driva ett register som enbart har
till ändamål alt redovisa statislik, att kunna identifiera bålar samt för
kontroll, särskilt som det inle anges vem som skall svara för och ulföra identifieringen
och kontrollen.

7.2--------------------------------- Stockholms
tingsrätt (Sjöfartsregistret): Den kostnadskalkyl som

TSV
presenterat för verkets egen del förefaller modest. Även om den skulle visa sig
hålla streck kan den omöjligen utgöra hela sanningen vad de totala kostnaderna
beträffar. Länsstyrelsernas utökade uppgifter skulle kräva viss förstärkning av
sakkunnig personal. Kustbevakningens och sjöpolisens insatser måste sannolikt
göras större.

8 Registerhållningsavgift

8.1---------------- Domstolsverket: En
avgift skall vara vederlag för en tjänsl eller

vara,
som del allmänna tillhandahåller (prop. 1973:90 s. 219). DV sätter ifråga om
den enskilde båtägaren får någonting i utbyte av atl hans båt registreras.
Ändamålet med registret tyder närmast på atl det enbart är allmänna intressen
som tillgodoses med registrel. Eftersom den enskilde inte fär nägon
motprestation för den regislerhållningsavgifl som han eriäg-ger bör avgiften
likställas med skall, som tillhör det primära lagområdel. Behörigheten atl
besluta om avgiftens storlek torde därvid inte kunna delegeras från riksdagen
till regeringen.

8.2------------------------------ Länsstyrelsen
i Västmanlands län: Eftersom registrel inte skall

ha lill syfte alt utgöra
underlag för en beskattning av bålar, synes de

föreslagna reglerna för ändring av uppgifter i registret och av de pä grund

därav påförda avgifterna vara onödigt komplicerade med hänsyn till belop

pens ringa storlek. Det måste kunna räcka med ett enkelt rättelsebeslul av 63

länsstyrelsen
och man kan även ifrågasätta om del skulle behövas någon Prop. 1986/87; 121
besvärsrätt beträffande elt sådant beslut.

Länsstyrelsen vill även hävda att det måste bli orimligt
dyrt och opraktiskt att varie år ta ul en avgift om endasi 25 kronor. All vid
del första tillfälle, då en båt registreras, samtidigt ta ul hela kostnaden för
bäde registreringen och all framtida registerhållning vore väl mest tilltalande
men etl sådant system skulle sannolikt leda till atl ägarbyten inte anmäldes
och alt registret därför inte kunde hållas aktuellt. Enligt länsstyrelsens
mening borde man däremot kunna debitera och ta ut avgifter vart tredje eller
kanske hellre vart femte är, utan atl registrets tillförlitlighet därigenom
allvarligt påverkades.

8.3 Länsstyrelsen
i Gävleborgs län: Länsstyrelsen anser att

påkallande av beslut om fastställelse av registerhållningsavgifien
skall ske skriftligen inom 30 dagar efter det att avgiften skulle ha betalats,
att påkallande skall ske hos länsstyrelsen i det län där ägaren har sin adress enligl
båtregistret, att länsstyrelsen utan att särskilt beslut meddelas skall kunna
korrigera en avgift som uppenbart påförts orikligt, att länsstyrelsen skall ges
möjlighet atl medge anstånd med inbetalning av registerhållnings-avgift sai7ii
all regislerhållningsavgiflerna skall påföras/debiteras under en tid på året
när belastningen på bilregistret är lägre än under vårmånaderna mars-maj.

8.4 Länsstyrelsen
i Västernorrlands län: Enligl länsstyrelsens erfa

renhet vållar tillämpningen av 23 § vägtrafikskattelagen ofta problem när

fordonsägaren påkallar beslut av länsstyrelsen om fastställelse av skatten,

genom att denne därvid påstår atl han mottagit skattekravet först efter den

dag den senasl skulle ha betalts. Med den utformning förslaget till lag om

registrering av båtar fått i 11 § befarar lånsstyrelsen därför atl samma

problem kommer att uppslå vid tillämpningen av båtregisierlagen. Med

hänsyn härtill föreslår länsstyrelsen atl samma beräkningssätt för påkal

lande av beslut användes här som i 23 § första slycket punkt 1 väg;lrafik-

skattelagen. Förslagel kan ges följande lydelse; "Anser någon atl register

hållningsavgift oriktigt har påförts honom, får han inom 30 dagar efler den

dag då avgiften senast skulle ha betalats, påkalla beslut om fastställelse av

avgiften hos registreringsmyndighelen."

Registerhållningsavgifien påförs av trafiksäkerhetsverket
och detta skall ske under mars respektive oktober månad. Med hänsyn till att
arbetsbelastningen på bilregistret är särskilt stor under värmånaderna
föreslår länsstyrelsen all första perioden för påförande av avgift enligl 14 § förslagel
till förordning om registrering av båtar ändras från mars till januari månad.

8.5----------------------------------------- Sjösportens samarbetsdelegation: 1
registreringslagförslagets 7 §

pkl 5 slår all om registrerad båt frånhänts ägaren genom broll
och bålen

inte anträffas inom två år därefter, skall bålen avregistreras. Bestämmel

sen i 9 § om ägaransvar medför att ägaren är skyldig atl betala regisler

hållningsavgifl under den tid han sålunda inle har båt men ändå formellt 64

måste slå som dess ägare. Det synes riktigast att han befrias från avgiften.

I 9 §
slåratt flera ägare som gemensamt har bål blir solidariskt ansvariga Prop.
1986/87; 121 för registerhållningsavgifien. Del framstår i partrederiförhållandcn
som ett omotiverat avsteg från den gällande regeln om delat ansvar, och regeln
bör förses med reservation för del fallet.

I 11 § registreringslagförslaget stadgas att den som vill
klaga på påförd registerhållningsavgift har att påkalla fastställelse av
avgiften genom beslut. Även om avsikten framgär av lagmotiven, måste
bestämmelsen framstå som ytterligt dunkel för båtägare i gemen, och syfiet -
att bålägaren skall få ett beslut som kan överklagas — borde klargöras i
lagtexten.

9 Författningsreglering

9.1------------------------- Rikspolisstyrelsen: I
förslaget till lagens 4 § p 2 sägs att registre

ringsskyldighet föreligger om bålen drivs med en motor vars effekt över

stiger 13 kilowatt. Då det inte går alt bortse från att en båt kan förses med

flera motorer bör i stället anges att registreringsplikt inträder när den

sammanlagda motorstyrkan överstiger en viss nivå.

Enligl 5 § lagförslaget föreskrivs atl en ägare av en båt
skall anmäla bålen för registrering. Om han underlåter delta kan han straffas.
Varken av lagen eller förordningen framgår vem som blir slraffansvarig om en
bål har flera ägare.

9.2----------------------------------------------- Stockholms
tingsrätt (Sjöfartsregistret): I § 2 st: Hänsyn har inle

tagits till den dispensmöjlighet som finns angiven i 1 § 2
st sjölagen. Även om det kanske inte är särskilt ofta förekommande att båtar,
vilka ägs av utländska fysiska personer som är bosatta ulomlands eller av
utländska juridiska personer, står under avgörande svenskt inflytande och
därför kan få dispens att anses som svenska och föra svensk flagg, kan denna
möjlighet inte uteslutas. - Hur har man för övrigt tänkt sig att lösa den
sannolikt inte ovanliga situationen att en svensk medborgare är bosatt i
utlandet och har sin båt där? Skall båten vara registreringspliktig och ha
svensk registerbeteckning? Och detta även om det främmande landels lag
föreskriver registreringsplikl eller regislreringsrätl (ev med förbud mot att
anbringa beteckning, som kan förväxlas med registerbeteckningen i del landet)?
Del förefaller inle som om TSV tagit någon hänsyn till risken för kollision med
andra länders lagar.

Det aktuella lagförslaget innehåller varken i sin 4 §
eller eljest någon bestämmelse om regislreringsrätl. En sådan är emellertid av
behovet påkallad, inte endasi när del gäller icke-kommersiella statsägda bålar
utan framför allt för fritids- och fiskebåtar. Även ägare av små fritidsbålar,
t. ex. tävlingsbåtar, kan bli nödsakade atl ansöka om nationalilelsbevis och
ett sådant förutsätter registrering. Också för fiskebålarnas del borde - oavsett
hur längdgränsen bestäms — finnas möjlighet till frivillig registrering.

5 §: En lidsfrist på endast en vecka för registrering är
erfarenhetsmässigt

alldeles för kort. Enligt gällande lag är tiden en månad.
- Bestämmelser 65

5 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 121

mässig
sjöfart. Dessa register omfattar fartyg som är utrustade med någon Prop.
1986/87:121

form av
kommunikationsanläggning varför uttrycket "hörts av" här kan

anses
motiverat utifrån den belydelse ultrycket har i normalt språkbruk.

Fritidsbåtar
saknar vanligtvis radioanläggning och därför möjlighet atl

"höra av sig". Uttrycket bör ersättas med det
mer adekvata "anträffats"

vilket
också används i 5 p samma paragraf.

11 §; Någon form av tidsgräns för möjligheten att
fastställa avgiften enligt 11 § 3:e styckel borde finnas - i annat fall kan
myndigheten bli tvungen att pröva frågan i sak efler kanske mer än 10 år. I 23
§ andra slycket Vägtrafikskattelagen har motsvarande tidsgräns salts lill tvä
år. Denna tidsgräns har i vissa fall visat sig vara väl kort. Jämförelser kan
också göras med vad som gäller för fastställelse av skatt enligt lagen (1984;
151) om punktskatter och prisregleringsa vgifter (3 år) och enligl mervärdeskatielagen
(1968:430) (6 år).

15 §; RSV anser au underlåten anmälan inle bör beläggas
med straff i större onifaltning än syfiet med anmälningsplikten kräver. Detta
syfte tillgodoses genom bestämmelsen i första stycket om sanktionsmöjlighet mot
försumliga registeranmälare. Bestämmelsen i andra styckel dikteras emellertid
inte av detta syfte ulan utgör en ytterligare reaktion på ett i och för sig
redan straffsanktionerai förfarande. RSV anser inte alt denna form av
"dubbelbestraffning" är motiverad och föreslår därför alt andra
stycket utgår.

9.4 Länsstyrelsen
i Kronobergs län: 4 §; Enligt förslagel inträder

registreringsplikt när bålen sjösätts. Av
specialmotiveringen framgår att avgränsningsproblem till begreppet sjösättning
kan uppstå. Enligt länsstyrelsens mening är det enklast alt låta dagen för
förste ägarens förvärv vara utgångspunkt för atl beräkna när registreringsplikt
inträder.

7 §; Punkten 6 i paragrafen synes inbjuda till
gränsdragningsproblem.

Länsstyrelsen föreslår att den ulgår. 1 stället kan punkten 4 erhålla lydel

sen "----- på grund av ombyggnad eller ändring inte längre "

9.5 Länsstyrelsen
i Älvsborgs län: Lag om registrering av båtar

4 § 1; "Skrov" bör förtydligas.---- Ingår
exempelvis utanpåliggande

roder och bogspröl i skrovet är frågor som bör klaras ut. Vidare

föreslås följande formulering "vars skrov har en
längd av fem meter eller mer".

11 §; Båtägaren kan enligl denna paragraf påkalla beslut
hos registrerings

myndigheten. Enligt 4 § förordningen om registrering av båtar skall beträf

fande bålar uppgift om bålens hemmakommun uppges. Dä det är av

avgörande betydelse vilken myndighel som är att anse som registrerings-

myndighet och båtar flyttas mellan olika hamnar efterlyser länsstyrelsen

en förklaring av vad som avses med "bålens hemmakommun". 68

13 §; Under avsnitt 7
"Registerhållningsavgift" efteriyser länsstyrelsen en Prop.
1986/87; 121 bestämmelse om vilken lägsta beloppsgräns som skall gälla för atl etl
ärende skall bli föremål för indrivning.

Sjölagen

2 §;
Eftersom denna paragraf föreslås bli ändrad, vill länsstyrelsen föreslå att
första meningen ändras till "Fartyg, vars skrov har en längd av tolv meter
eller mer och en bredd av fyra meter eller mer, betecknas skepp".

9.6
Sjösportens samarbetsdelegation: I registreringslagförslagets 5 §

föreskrivs
skyldighet för ägare av en registreringspliktig båt atl anmäla bålen lill
registrering. Däremot saknas bestämmelser om förvärvsanmälan, fastän moiivuttalandet
till paragrafen visar att man trott sig ha föreskrivit detta genom regislreringspliklen.
Registreringslagen framstår härigenom som ofullständig, och den måste
kompletteras på den här punkten av regislreringsförordningen, som regeringen
skall utfärda.

69

Bilaga
3

De
remitterade

förslagen

Prop.
1986/87; 121

1 Förslag till

Lag om fritidsbåtsregister

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1
§ Registrering av bålar enligt
denna lag sker i det frilidsbåtsregisler som avses i 2 § andra stycket sjölagen
(1891:35 s. 1). Registrel skall föras med hjälp av automatisk databehandling.

2
§ Fritidsbåtsregistrel har lill
ändamål att ge underiag för

1.
kontroll av ordning och
säkerhet till sjöss,

2.
planering av trafiken med
fritidsbålar. Registrel fär även användas som underlag för

1.
planering som avser turism,
friluftsliv och naturvård,

2.
utredningar rörande skatter,
tullar och indrivning.

Regislret
förs av sjöfartsverkel som central registermyndighet och av länsstyrelserna som
regionala registermyndigheter.

3
§ Sjöfartsverket och
länsstyrelserna förfogar över och har lerminalåtkomst lill fritidsbåtsregistrel.

4
§ Polismyndighet,
tullmyndighet, riksskattéverket, länsskatlemyn-dighel, lokal skattemyndighet,
kronofogdemyndighet, statens naturvårdsverk, Sveriges turistråd och fiskeristyrelsen
får ha terminalåtkomst till fritidsbåtsregistret.

5
§ Vid tillämpningen av denna
lag skall som ägare av en båt anses även den som innehar båten på grund av
förvärv med förbehåll om återtaganderätt.

Bestämmelserna om
skyldigheter enligt denna lag för ägare av en bål gäller ocksä ägare av en
eller flera andelar i en bål.

Registrering och anteckning
av förvärv m. m.

6
§ Varje svensk bål som inte skall registreras enligt lagen (1979:377) om registrering
av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. och som vanligen är förlagd i Sverige
skall registreras i fritidsbåtsregistret om

1.
båtens skrov har en
största längd av minst fem meter och drivs med segel eller motor eller

2.
båten drivs med en motor
vars propelleraxeleffekt överstiger tio kilowatt eller, om båten drivs med
flera motorer, den sammanlagda propelleraxeleffekten överstiger tio kilowatt.

Registreringsplikten
inträder då båten första gången sjösätts eller då den därefter utrustas med
segel eller motor.

Första
och andra stycket gäller även utländsk båt vars ägare är bosatt i Sverige.

70

7
§ En båt
anses som svensk om den lill mer än hälften ägs av svensk Prop. 1986/87;
121 medborgare eller svensk juridisk person.

8
§ Även en annan
svensk båt än en sådan som avses i 6 § får på begäran av ägaren föras in i
fritidsbåtsregistret, om det med hänsyn till båtens typ och användning eller
annars finns särskilda skäl för atl den registreras.

9
§ Ägaren av en
bål skall skriftligen till en länsstyrelse anmäla båten för registrering inom
en vecka från det atl den blev registreringspliktig. Görs inte en sådan anmälan
får bålen inle brukas.

10 § Den som har förvärvat en registrerad båt, som i
förvärvarens hand

är registreringspliktig, skall skriftligen till en lånsstyrelse inom en vecka

från förvärvet anmäla detta för anteckning i fritidsbåtsregislret. Ett dödsbo

år inte skyldigt all anmäla förvärv från den avlidne. Övergår äganderätten

till en registrerad bål på annat sätl än genom arv, bodelning eller testamen

te, är även den förre ägaren skyldig alt inom en vecka från den nye ägarens

förvärv göra anmälan därom lill en länsstyrelse.

Avser förvärvet en oregistrerad bål skall inom samma tid
bålen anmälas för registrering. Görs inte en sådan anmälan får bålen inle
brukas.

11 § Inträder eller ändras elt förhållande som skall
redovisas i fritidsbåts

registrel och rör förhållandel annat än äganderätlsövergång eller avregis

trering, skall ägaren utan dröjsmål anmäla förändringen till en länsstyrelse.

Avregistrering

12 § En bål skall avregistreras om den

1. förolyckats, huggits upp eller förstörts,

2.
ej längre
vanligen är förlagd i Sverige eller på grund av överiålelse ej längre skall
vara registrerad i frilidsbålsregislrel,

3.
försvunnit
eller övergetts till sjöss och sedan inle anträffats inom tre månader,

4.
frånhänts
ägaren genom brott och inte anträffats inom två år därefter,

5.
skall
registreras enligl lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig
sjöfart m. m.,

6.
i annat fall än
som sägs i I -5 sedan minst ett år inle är registreringspliktig,

7.
har förts in i
registret med stöd av 8 § och den anmäls för avregislrering.

13 § Om en bål skall avregistreras enligt 12 § 1-6 är
ägaren skyldig att

utan dröjsmål lill en länsstyrelse skriftligen anmäla båten för avregistre

ring.

Om en länsstyrelse får kännedom om omständighet som avses
i 12 § I- 6, får länsstyrelsen självmant avregislrera
båten.

Registeravgift

14 S Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet
all belala en ärlig registeravgift.

Avgiftsskyldig för en viss båt är ägaren av båten. Som
ägare av en

registrerad båt anses den som är antecknad i fritidsbåtsregistrel som ägare 71

när
avgiften skall tas ut. Om flera ägare är antecknade är de solidariskt Prop.
1986/87; 121 betalningsansvariga. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid,
får båten inte brukas.

15
§ Om en bål frånhänts
ägaren genom brott, är denne inte skyldig att betala regisleravgifl.

16
§ Regisleravgiften
påförs genom automatisk databehandling pä grundval av uppgifter i
fritidsbåtsregistret utan atl beslut meddelas.

17
§ Den som har
påförts regisleravgifl enligl 16 § får begära beslut om avgift.

Begäran skall ha kommit in till en länsstyrelse senast 30
dagar efter den dag då avgiften senasl skulle ha betalats. Har krav på avgiften
tagits emot först sedan denna skulle ha betalats, räknas dock liden från
mottagnings-dagen.

18 § Betalas inte registeravgiften inom föreskriven tid
skall den betal

ningsskyldige åläggas att inom viss tid betala avgiften. 1 fråga om en påförd

avgift får verkställighet ske enligt utsökningsbalken.

Ansvars- och överklagandebestämmelser m. m.

19
§ Den som
underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 9 § och 10 § andra stycket döms
till böter.

20
§ Brukas en båt
i strid mot 9 §, 10 § andra stycket eller 14 § tredje stycket döms ägaren till
böter.

Visar ägaren att han gjort vad på honom ankommer för att
hindra att båten brukas är han fri från ansvar.

Första stycket gäller även annan brukare än ägaren, om han
kände till eller borde ha känt till att båten inte fick brukas.

21 § Den som underlåter atl fullgöra sin skyldighet enligt
10 § första

stycket, 11 § eller 13 § första stycket döms till böter, högst 1000 kronor.

Är såväl förutvarande som ny ägare skyldig att göra
anmälan enligt 10 § första styckel och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter,
är dock den andre fri från ansvar.

22
§ I fråga om
båt som ägs eller brukas av oskiftal dödsbo, konkursbo, bolag, förening eller
annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning gäller
bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare den eller dem som har rätt alt
företräda boet, samfundet eller inrättningen.

23
§ I fråga om
båt som ägs av bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan
sådan inrättning eller av flera personer med samäganderätt skall en
länsstyrelse på begäran av samfundet, inrättningen eller samtliga delägare i
fritidsbåtsregistret ange viss person som bärare av ägares skyldigheter och
ansvar enligl denna lag. Vad som i lagen sägs rörande skyldigheter och ansvar
för ägare av båt gäller därefter denne.

24 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande
sjöfartsverket får i

det särskilda fallet eller genom föreskrift medge undantag från bestämmel

serna om registreringsplikl och avgiftsskyldighet i denna lag. 72

25 § En
registermyndighets beslut i del särskilda fallet får överklagas hos Prop.
1986/87; 121 kammarrätten genom besvär. Föreskrift om överklagande av
sjöfartsverkets beslut om föreskrift enligl 24 § meddelas av regeringen.

Påkallas beslut enligl 17 § eller överklagas ett sådant
beslut, befriar detta inte den avgiftsskyldige från au i behörig ordning betala
avgift som påförts honom eller fastställts genom beslutet. Detta gäller ej om
annat förordnas av den länsstyrelse som har meddelat beslutet eller av domstol
som prövar överklagandet.

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1988.

2.
Registreringsplikt
inträder vid lagens ikraftträdande för en båt som då är sjösatt eller som
tidigare har varil sjösatt. 1 stället för den i 9 § angivna lidsfristen skall
gälla all anmälan för registrering skall ske senast den I april 1988,

3.
En båt som vid
ikraftträdandet är införd i det båtregister som förs enligt lagen (1979:377) om
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. och som skall vara
registrerad i frilidsbåtsregistret, skall genom sjöfartsverkets försorg utan
dröjsmål överföras till detta register.

4.
En båt som har
upptagils i skeppsregistret enligl punkl 5 övergångsbestämmelserna till lagen
(1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall ej införas i fritidsbätsregislret.
Avförs bålen ur skeppsregistret enligt denna föreskrift skall den anmälas för
registrering i fritidsbåtsregislret, om den är registreringspliktig enligt
denna lag.

73

6 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 121

2 Förslag
till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs atl 2 § sjölagen (1891:35 s. lydelse.

1) skall ha följande

Prop. 1986/87; 121

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Fartyg,
vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av
minst fyra meter, betecknas skepp. Annal fartyg kallas

båt

Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar
föres etl bålregister enligt bestämmelser i lagen (1979:377) om registrering
av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Över skepp under byggnad i Sverige föres
ett skeppsbyggnadsregister.

Skepps- och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret
föras av myndighet, som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten
förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter regeringens
förordnande få registren föras med användning av automatisk databehandling.

Över svenska skepp förs ett skeppsregister. Över båtar
förs ett bålregister enligt bestämmelser i lagen (1979:377) om registrering av
båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. och ett frilidsbåtsregisler enligt bestämmelser
i lagen (1987:00) om frilidsbåtsregisler. Över skepp under byggnad i Sverige
förs ett skeppsbyggnadsregister.

Skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret
förs av den myndighet, som regeringen bestämmer (registermyndigheten).
Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara
lagfaren: Efter regeringens förordnande/år registren föras med användning av
automatisk databehandling.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1988.

Senaste
lydelse 1979:378.

74

3 Förslag
till Prop. 1986/87; 121

Lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

dels att 5 S skall upphöra atl gälla,

dels all I, 4§ och övergångsbestämmelserna till lagen
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l§

Registrering enligt denna lag sker Registrering enligl denna lag sker

i del båtregister som avses i 2 § sjö- i det bålregister som avses i 2 §

lagen (1891:35 s. 1). andra stycket sjölagen (1891:35 s.

I).

Bålregisterärenden är ärenden om

1. registrering eller avregislrering av båt,

2.
anteckning av
båtförvärv,

3.
annan införing
i bålregistret, som sker på grund av föreskrift i lag eller annan författning.

4§

I bälregistret skall införas varie 1
båtregistret skall införas varie

svensk båt, som används yrkes- svensk
båt, som används yrkes

mässigt till befordran av gods eller mässigt till befordran av gods eller

passagerare, till bogsering eller passagerare,
till bogsering eller

bärgning, lill fiske eller annan bärgning,
till fiske eller annan

fångst / saltsjön eller lill uthyrning fångst
eller till uthyrning till allmän

till allmänheten och vars skrov har heten och vars skrov har en största

en största längd av minst sex meter. längd
av minst fem meter. Även

Även mindre passagerarbåt skall mindre
passagerarbåt skall införas i

införas i båtregistret, om den år båtregistret,
om den är konstruerad

konstruerad så alt den kan föra fler sä
att den kan föra fler än tolv pas-

än tolv passagerare. sagerare.

Första stycket gäller också utländsk båt, som vanligen är
förlagd till svensk hamn och vars ägare är bosatt i Sverige.

Regeringen får efler överenskommelse med främmande makt förordna
om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första styckel.

Denna lag' träder i kraft den I juli 1979. Genom lagen
upphävs båtregistreringslagen (1975:604).

Beror förvärv av villkor, som innefattar förbehåll om återtaganderätt,
skall frist för anmälan av förvärvet ej i något fall räknas från dag före
ikraftträdandet. Motsvarande gäller i fråga om frist för anmälan för registrering
av nybyggd båt eller av sådan utländsk båt som avses i 4 § andra styckel eller
av båt som utgör tillbehör till annat fartyg.

1979:377. 75

Nuvarande
lydelse

Båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5
övergångsbestämmelserna till lagen (1973; 1064) om ändring i sjölagen (1891:
35 s. 1) skall ej införas i båtregistret. Avförs bålen ur skeppsregistret enligl
denna föreskrift, skall den införas i båtregistret, om den år registreringspliktig
enligt denna lag. Är den icke registreringspliktig, skall den ändå införas i
båtregistret, om ej ägaren har begärt annal.

Föreslagen
lydelse

Båt som har upplagits i skeppsregistret enligl punkl 5
övergångsbestämmelserna till lagen (1973; 1064) om ändring i sjölagen (1891;
35 s. 1) skall ej införas i båtregistret. Avförs båten ur skeppsregistret
enligt denna föreskrift, skall den införas i båtregistret, om den är registreringspliktig
enligt denna lag.

Prop.
1986/87; 121

Denna
lag tråder i kraft den I januari 1988.

4 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i
allmän hamn

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1986:371) om flyttning
av fartyg i allmän hamn skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87; 121

Nuvarande lydelse

1 fråga om fartyg som är införda i skepps- eller
båtregistret enligt 2 § sjölagen (1891:35 s. I) eller i motsvarande utländskt register skall vid
tillämpningen av denna lag den som är antecknad i registret anses som ägare.
Har ett förvärv av skepp skrivits in i skeppsregistret med stöd av 14 § tredje slycket
första meningen sjölagen, anses förvärvaren som ägare. Vad som sägs om ett
fartygs ägare gäller i övrigt innehavaren i fråga om fartyg som innehas på
grund av förvärv med förbehåll om ålertaganderätl.

Föreslagen lydelse

6§

I fråga om fartyg som är införda i skeppsregistret,
båtregistret eUer frUidsbåtsregistret enligl 2 § andra styckel sjölagen
(1891:35 s. I)
eller i motsvarande
utländskt regisler skall vid tillämpningen av denna lag den som är antecknad i registrel
anses som ägare. Har ett förvärv av skepp skrivits in i skeppsregistret med
stöd av 14 § tredje stycket första meningen sjölagen, anses förvärvaren som
ägare. Vad som sägs om ett fartygs ägare gäller i övrigt innehavaren i fråga om
fartyg som innehas på grund av förvärv med förbehåll om återtaganderätt.

Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1988.

77

BUaga
4 Prop. 1986/87; 121

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-02-25.

Närvarande; justitierådet Knulsson, f. d. justitierådet Sterzel,
regeringsrådet Totlie.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari
1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Lönnqvist beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om
fritidsbåtsregister,

2.
lag om ändring
i sjölagen (1891:35 s. I),

3.
lag om ändring
i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.,

4.
lag om ändring
i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Mals Jender.

I anslutning till föredragningen har lagrådet tagit del av
det yttrande enligt 2 a § datalagen som datainspektionen avgett den 23 februari
1987 över förslaget till lag om fritidsbåtsregister.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om fritidsbåtsregister

1-4 §§

Lagrådet ansluter sig till de förslag som datainspektionen
har fört fram rörande dessa paragrafer i sill ovannämnda yttrande. Det behov av
uppgifter, som fiskeristyrelsen, naturvårdsverket och Sveriges turistråd kan
ha, bör som dalainspektionen anför tillgodoses i annan ordning. I enlighet med
det sagda förordar lagrådet att 2 § tredje stycket och 3 § utgår och att 1 och
4 §§ - som alltså blir I och 3 §§ — ges följande lydelser:

"I § Registrering av båtar enligt denna lag sker i
det fritidsbåtsregister som avses i 2 § andra stycket sjölagen (1891:35 s. 1). Regislret
förs av sjöfartsverket och länsstyrelserna med hjälp av automatisk databehandling.

3 § Polismyndighet, tullmyndighet, riksskattéverket, länsskattemyn-dighel,
lokal skattemyndighet och kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till
fritidsbåtsregistret."

7 §

I specialmoliveringen sägs att paragrafen överensstämmer
med 1 § sjöla

gen. Den svarar emellertid endast mot första meningen i nämnda lagrum.

Avsikten torde vara att även andra meningen skall kunna tillämpas. Under

den förutsättningen föreslår lagrådet att 7 § utgår; I § sjölagen blir då -jg

automatiskt
tillämplig.

8§ Prop. 1986/87; 121

Om 3 och 7 §§ utgår, blir detta 6 § och hänvisningen skall
avse 5 §. Det framgär inte av lagtexten eller motiven hur man skall se på
situationen då flera äger en båt gemensamt. Paragrafen skall läsas i samband
med förslagets 12 § punkten 7 som handlar om avregistrering i motsvarande
fall. Lagrådet utgår från att det inle skall krävas någon äganderättsutredning
med behörighetshandlingar etc. Frågan är vad som skall gälla om ägarna inte är
eniga. Etl klargörande bör ske, åtminstone i ett motivuttalande.

9 och 10 §§

1 dessa paragrafer avhandlas dels registreringsplikt, dels
skyldighet att anmäla ägarförändringar. Enligt lagrådets mening bör dessa ämnen
skiljas åt genom atl andra stycket i förslagets 10 § arbetas in i 9 §.

Bestämmelserna i förslagels 10 S första stycket berör bl.
a. successionsrättsliga förvärv. Vid förvärv genom arv räknas successionen
från arvlåtarens död. Egendomen blir emellertid underkastad särskild
förvaltning — dödsboförvaltning - till dess den genom arvskifte fördelas bland
arvingarna. Såväl dödsfallet som fördelningen av arvet ger således tidpunkter
av betydelse för förvärvet. Finns det bara en arvinge bortfaller dock det
senare ledet, eftersom något skifte då inte behövs. Motsvarande förhållanden
kan uppkomma vid förvärv på grund av testamente. Efterlämnar den avlidne även
en make, kan dessutom förvärv genom bodelning komma i fråga.

Dessa för de successions- och familjerättsliga förvärven
speciella förhållanden har beaktats vid motsvarande reglering i 51 §
bilregisterkungörelsen (1972:599). Efter huvudregeln - också den föreskriver
anmälan inom en vecka från förvärvet - sägs där att, då äganderätten övergått
genom arv, bodelning eller testamente, tiden dock skall räknas från det
arvskifte hölls eller bodelning skedde; fordras ej arvskifte eller bodelning
skall tiden räknas, vid testamente, från det detta blev ståndande och i annat
fall frän det bouppteckning efler arvlåtaren avslutades.

Hur anmälningstiderna skall räknas i motsvarande fall
enligt förevarande paragraf är inte helt klart. Endast huvudregeln är
tillämplig och det enda undantag som görs tar sikte på den ägarväxling som det
innebär när vid dödsfallet egendomen övertas lill förvaltning av den avlidnes
dödsbo. Regleringen år utformad på samma sätt som enligt 6 § andra stycket
lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Det får
emellertid antas alt förvärv av båtar genom arv, bodelning och testamente
kommer att bli betydligt vanligare när fråga är om fritidsbåtar än när det rör
sig om båtar för vilka 1979 års lag varit i första hand avsedd. Behovet av en
klargörande reglering mäste anses större i nu förevarande sammanhang.

Lagrådet, som finner att lagens 10 § kan utformas med
förebild i 51 § bilregisterkungörelsen, föreslår att 9 och 10 §§ - som med
lagrådets förslag beträffande 3 och 7 §§ blir 7 och 8 §§ - får följande
lydelser;

"7 § Den som äger eller förvärvar en båt, som inte är
men skall vara

79 registrerad, skall skriftligen till en länsstyrelse
anmäla båten för registre-

ring inom
en vecka från det atl den förvärvades eller registreringsplikl Prop.
1986/87; 121 inträdde. Görs inle en sådan anmälan, får båten inte brukas.

8 § Den som förvärvar en registrerad båt och själv är
skyldig all ha den registrerad skall inom en vecka skriftligen anmäla förvärvet
lill en länsstyrelse för anteckning i frilidsbåtsregistret. Vid förvärv genom
arv, bodelning eller leslamenie skall tiden räknas från arvskiftet eller
bodelningen. Om arvskifte eller bodelning inle behövs skall tiden räknas, vid
testamente, från det detta kom att stå fasl och i annal fall från det
bouppteckning efter den avlidne avslutades eller dödsboanmälan gjordes.

Övergår äganderätlen till en registrerad båt på annat sätl
än genom arv, bodelning eller testamente, är åven den förre ägaren skyldig atl
inom en vecka från den nya ägarens förvärv göra anmälan därom till en
länsstyrelse."

11 §

Lagförslaget anger inle vilka uppgifter som skall införas
i frilidsbålsregislrel utan förulsälter. alt delta skall bestämmas av
regeringen i en förordning. Som en följd härav blir innebörden av den
föreslagna 11 § all regeringen kommer alt kunna besluta åligganden för
enskilda. Med hänsyn till 8 kap, 3 § regeringsformen bör paragrafen därför
innehålla elt uttryckligt bemyndigande. Lagrådet föreslår alt stadgandet — som
med förslaget beträffande 3 och 7 §§ blir 9 § - ges följande lydelse:

"9 § Regeringen föreskriver vilka uppgifter i övrigl
som ägaren till en registrerad båt skall anmäla för anteckning i
fritidsbåtsregistret."

14 §

Avgiften kommer enligt vad som sägs i remissen att bli
ringa. Av 8 kap. 3 och 7 §§ regeringsformen följer all höjningar som går utöver
självkostnaden för registret måste beslutas genom lag. Mol denna bakgrund kan
invändningar riktas mot regeln i tredje stycket. Det ter sig stötande att en så
pass liten förseelse skall leda till en så allvarlig påföljd som förbud att
bruka bålen, elt förbud som dessutom skulle vara särskilt straffbelagt enligt
förslagets 20 §. Lagrådet föreslår atl tredje stycket utgår.

18 §

Innebörden är atl den betalningsskyldige vid försummelse atl
erlägga registeravgift inom föreskriven tid skall få en betalningsanmaning med
en ny tid angiven. Med hänsyn lill de ringa belopp det är fräga om - lagrådet
hänvisar till vad som nyss anförts i anslutning till 14 § - är del onödigt att
lagbinda förfarandet då avgift inte betalas i tid. Man får förutsätta att det
utvecklas ändamålsenliga rutiner som beaktar både de enskildas och de berörda
myndigheternas intressen. Lagrådet föreslår att paragrafen - som med dess
förslag belräffande 3 och 7 §§ blir 16 § - får följande lydelse;

" 16 § Betalas inte registeravgiflen inom föreskriven
tid får verkställighet ske enligt utsökningsbalken."

80

19 och 20 §§ Prop. 1986/87; 121

Lagrådets förslag i det föregående skulle leda till att
båda dessa paragrafer endast hänvisar till den grundläggande regeln om
registreringsplikt. Även enligl remissen är del väsentliga sanktionerna vid
åsidosättande av denna skyldighet.

Bestämmelserna medför dubbla påföljder för underlåtenhet atl
fullgöra registreringsplikten: dels blir denna underlätenhet i och för sig
straffbelagd, dels medför den etl särskilt straffsanktionerai förbud att bruka
båten. Enligt lagrådets mening går dessa förslag för långt. En effektiv ordning
bör kunna åstadkommas med mindre ingripande medel.

Den mest verksamma påföljden torde vara förbudet atl bruka
båten, särskilt om detta i enlighet med förslaget riktar sig inte bara mot
ägaren själv utan även mol annan brukare. Lagrådel finner att denna påföljd kan
godtas. Den bör emellertid också vara tillräcklig. Något bärande motiv för att
därutöver som en särskild förseelse straffbelägga underlåtenheten att
registrera föreligger knappast. Det enda skäl som synes kunna anföras torde
vara att man utan en sådan regel blir tvungen att i händelse av ägarens bestridande
visa att han har brukat båten. Lagrådet kan inte föreställa sig att detta i
praktiken skulle innebära nägon större nackdel. Det är angelägel atl inle driva
effektivitetssynpunkterna för långt. Om erfarenheterna efter någon tid skulle
visa, att det föreligger ett praktiskt behov av alt skärpa påföljdsreglerna,
eller om registret längre fram skulle ges en vidare funktion än enligt
remissens förslag, kan frågan tas upp till ny prövning.

Lagrådet föreslår således att 19 § utgår. Däremot kan 20 §
godtas med endast de jämkningar som följer av de tidigare förslagen; paragrafen
blir 17 § och hänvisar endasi till 7 §. Emellertid mäste tilläggas att det bör
anges i motiven vad som avses med att bruka en båt. Enligt lagrådets
uppfattning måste det krävas att man på något sätt färdas till sjöss med bålen.
Endasi att den läggs i sjön eller atl den begagnas förtöjd - eller givetvis än
mindre upplagd på land - bör inte kunna inrymmas i ordel bruka i detta
sammanhang.

21 §

Dessa
bestämmelser avser rena ordningsförseelser, som är fristående från den
grundläggande registreringsplikten och som inte kan medföra förbud atl bruka
båten. Mot dessa regler har lagrådet ingen erinran. Med lagrådets förslag i det
föregående blir detta 18 § och hänvisningarna till andra lagrum blir ändrade.
Eftersom regeringen med stöd av bemyndigandet i den nya 9 § kan föreskriva
bötesstraff, erfordras i detta sammanhang hänvisningar endast till 8 § och 11 §
första stycket.

22 och 23 §§

Dessa paragrafer bör enligl lagrådets mening utgå. Vad som
sägs i 22 § följer av sakens natur. Bestämmelserna i 23 § torde visserligen i
de flesta fall leda till en ändamålsenlig ordning, men det finns en risk för
att reglerna

81

kan missbrukas och leda lill otillfredsställande resultat
i enskilda ftill, t. ex. Prop. 1986/87; 121 beträffande det straffrättsliga
ansvaret. Man kan också fråga sig om verkligen betalningsansvaret för avgiften
bör läggas på en särskild person. Det synes därför bäst alt inte reglera dessa
frågor i lagen. I vart fall måste lagtexten tala om en person som "kan
godtas som" bärare av ägarens skyldigheter och ansvar.

Övergångsbestämmelserna

Punkten 2 leder lill alt åven bålar som har tagits ur bruk
kommer att omfattas av registreringsplikten. Delta kan i en del fall föranleda
onödigt krångel och berättigad irritation hos enskilda båtägare. Med hänsyn
till registrets syfte enligl 2 § synes del också vara fel atl registrera andra
båtar än sädana som faktiskt används. Lagrådet förordar därför den ändringen
att regislreringspliklen beträffande en båt som inle är men tidigare varit
sjösatt inträder först en vecka efter sjösättningen. En sådan ändring skulle i
och för sig medföra ett mindie uppskov med registreringen även av en del båtar
som endast är upplagda över vintern. Någon egentlig olägenhet torde dock inte
följa av detta; man lär kunna räkna med att flertalet båtägare inte kommer att
dröja med registreringen till sjösättningen.

Förevarande punkt skulle enligl lagrådets förslag kunna
ges följande lydelse:

"2. Registreringsplikt inträder vid lagens
ikraftträdande för en båt som då är sjösatt. I stället för den i 7 § angivna
tidsfristen skall gälla att anmälan för registrering skall ske senast den 1
april 1988.

För en båt som inte är men tidigare varit sjösatt inträder
registreringsplikt en vecka efter ny sjösättning."

Förslaget till lag om ändring i lagen om registrering av
båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

Om lagrådets förslag till ändrad lydelse av 10 § i det
remitterade förslaget till lag om fritidsbålsregister godtas kan motsvarande
ändring i 6 § andra stycket i förevarande lag förtjäna övervägas.

Upphävandet av 5 § bör föranleda vissa följdändringar i
bestämmelserna om avregistrering. Punkten 4 i 7 § blir överflödig och bör
slopas. Punkten 2 bör ges formuleringen "på grund av överlåtelse eller
eljest ej längre skall vara införd i bålregistret". 1 8 och 9 §§ kan orden
"enligt 7 § 1-3" utgå, och andra meningen i 8 § andra stycket kan
lämpligen ändras till "Skall en båt på grund av överlåtelse inte längre
vara införd i båtregistret, svarar

----- ". I detta sammanhang torde även bötesmaximum
i 8§ tredje

stycket böra höjas till I 000 kr. (jfr prop. 1980/81 ;38 s.
16).

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

82

Bilaga
5 Prop. 1986/87:121

DATAINSPEKTIONEN 1987-02-23

Till Regeringen

Yttrande enligt 2a § datalagen över förslag till fritidsbåtsregister

I det remitterade förslaget har datainspektionens tidigare
framförda synpunkter vad gäller ändamål, registeransvarighet och behovet av
lagreglering av terminalåtkomsten beaktats.

När det gäller lagtexten anser datainspektionen att 2 §
tredje styckel bör utgå eftersom vad som sägs där kan medföra oklarhet
beträffande registeransvarigheten. I stället bör I § ges följande lydelse.

"I § Registrering av båtar enligl denna lag sker i
del fritidsbålsregister som avses i 2 § andra slyckel sjölagen (1891:35 s. I). Registret förs av sjöfartsverket
och länsstyrelserna med hjälp av automatisk databehandling."

Den nu föreslagna lydelsen innebär att sjöfartsverkel
jämte länsstyrelserna blir registeransvariga enligt datalagen. Härav följer
att de får förfoga över registret och ha terminalålkomsl lill det. Även 3 § kan
därför utgå.

Beträffande rätten till lerminalåtkomst för andra
myndigheter än de registeransvariga vill dalainspeklionen säga följande.

Det är ett allmänt intresse alt myndigheter på ett
rationellt sätt kan fullgöra de uppgifter som har ålagts dem. Sett från den
utgångspunkten kan man knappast resa några invändningar mot att myndigheterna i
allt större utsträckning ges möjlighet atl utnyttja modern teknik i sin
verksamhet. En förutsättning måste dock vara atl deras tillgång till
information om enskilda begränsas till vad som är nödvändigl för att
myndigheterna skall kunna utföra sina uppgifter.

I det remitterade förslaget ges ett stort anlal
myndigheter rätt till terminalåtkomst till fritidsbåtsregislret. I flertalet
fall är syfiet med terminalåtkomsten att möjliggöra övervakning och kontroll.
Om statsmakterna anser att ett register bör upprättas för delta ändamål, är det
svårt att av rationella skäl motsätta sig att de myndigheter som ålagts sådana
arbetsuppgifter får ha terminalåtkomst till registret. Dalainspektionen vill
dock framhålla att både ändamålet med registret och den omfattande terminalåtkomst
som övervägs av många människor kommer att uppfattas som ett stort steg mot ett
övervakningssamhälle. Därvid har det säkeriigen stor betydelse alt åtgärderna
är inriktade mot de registrerades fritidsverksamhet, ett område där det finns siörre
anledning än annars atl respektera människors behov av alt få vara i fred.

Datainspektionen kan inte finna atl terminalåtkomst är
påkallad för

fiskeristyrelsen, naturvårdsverket eller Sveriges turistråd. För dessa myn

digheter kommer registret all vara av värde främst för planeringsändamål.

Detta syfte bör tillgodoses i annan ordning. Om dessa myndigheter ändå 83

anses böra få
terminalåtkomst till registret, bör deras möjligheter atl ta del Prop.
1986/87:121 av informationen begränsas till statistikuppgifter.

Om
registret inrättas kommer datainspektionen att i samband med att det anmäls
meddela de föreskrifter i fråga om behörighetssystern m. m. som behövs.

Yttrandet
har beslutats av undertecknad generaldirektör i närvaro av byråchefen Berg och
avdelningsdirektören Björklund, föredragande.

Mats
Börjesson

Mats Björklund

84

Innehållsförteckning Prop. 1986/87:121

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Propositionens lagförslag ...................................... .... 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 19 mars 1987 ... 9

1
Inledning ........................................................ .... 9

2
Bakgrund ...................................................... .. 10

2.1
Båtliv och organisationer .............................. .. 10

2.2
Betänkandet (SOU 1974:95)
Båtliv - Samhället och fritidsbåtarna 11

2.3
Betänkandet (SOU 1977; 25) Båthv
2 - Registerfrågan 12

2.4
Trafiksäkerhetsverkets förslag till
ett register för båtar 12

2.5
Gällande bestämmelser om
registrering av båtar . 13

3 Allmän motivering ............................................ .. 14

3.1
Allmänna utgångspunkter ............................... 14

3.2
Förslag till ett
fritidsbåtsregister ..................... .. 15

3.2.1
Registrets ändamål och
innehåll .............. 15

3.2.2
Registeransvar m.m............................ ....... 18

3.2.3
Registrets tillämpningsområde
................. 21

3.2.4
Identifiering och märkning......................... 26

3.2.5
Kostnader för registreringen m.m................ 27

3.3 Följdändringar
i annan lagstiftning 29

4
Upprättade lagförslag ....................................... .. 29

5
Specialmotivering ............................................ 30

5.1
Förslaget till lag om
fritidsbåtsregister .............. .. 30

5.2
Förslaget till ändring i
sjölagen (1891; 35 s. 1) 43

5.3
Förslaget till ändring i lagen
(1979; 377) om registrering av båtar

för
yrkesmässig sjöfart m.m............................. .. 43

5.4............................................................. Förslaget
till ändring i lagen (1986; 371) om flyttning av fartyg i

allmän hamn .............................................. .. 44

6
Hemställan ..................................................... 44

7
Beslut .......................................................... 44

Bilaga
1 Trafiksäkerhetsverkets lagförslag ........... 45

Bilaga
2 Remissammanställning - trafiksäkerhetsverkets (TSV) rap

port den 4 oktober 1984 Förslag till utformning av ett regis

ter för båtar ......................................... .. 47

Bilaga 3 De remitterade
förslagen ...................... .. 70

Bilaga 4 Lagrådets
yttrande .............................. .. 78

Bilaga 5
Datainspektionens yttrande .................... .. 83

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 85