Prop. 1986/87:122

Regeringens proposition 1986/87:122

om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

Prop.

■- 1986/87:122

Regeringen
föreslär riksdagen atl anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 19 mars 1987.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Mats
Hellström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås flera ändringar i jordförvärvslagen (1979:230) när det
gäller möjligheterna att få förvärvstillstånd. Bl.a. ändras lagens bestämmelser
om prisprövning och om avslag av rationaliseringsskäl sä att del blir lättare
alt få förvärvstillslånd. 1 lagförslaget framhålls dessutom den belydelse
tillståndsprövningen enligt jordförvärvslagen kan ha för att främja de
regionalpolitiska strävandena. Vidare föreslås ändringar i lagen (1979:425) om
skötsel av jordbruksmark i fråga om förutsättningarna för atl la jordbruksmark
ur produktion.

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
- förutom själva lagförslaget - tre huvuddelar; lagrådsremissen (s. 11),
lagrådels yttrande (s. 37) och beslutet om proposition (s. 40).

1 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 122

1 Förslag till Prop. 1986/87; 122

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

Härigenom
föreskrivs i fråga om jordförvärvslagen (1979:230)

dels
att nuvarande 1 och 2 §§ skall betecknas 2 och 3 §§ samt att nuvarande 3 §
skall betecknas 1 §,

dels
au de nya 1 och 3 §§ saml 4, 5, 7, 8, 11, 12, 14 och 16-18 §§ skall ha följande
lydelse,

dels
all rubriken närmast före nya 3 § skall sättas närmast före 4 §.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3§ l§

Vid
prövning av fråga omför- Syftel med denna lag är atl främ-

värvstillstånd skall beaktas att upp- Ja en från allmän synpunkt
lämplig

komsten och utvecklingen av ra- utveckling avföretag inomjordbru-

tioneUa företag inom jordbruket, kel, skogsbruket och trädgårdsnä-

skogsbruket och trädgårdsnäringen ringen (lantbruksföretag). Vid till-

(lanibruksförelag)främjas. lämpningen skall eftersträvas att

från regionalpolitisk synpunkt ändamålsenligaföretag bildas.

2§' 3§

Förvärvstillslånd
enligt 1§ be- Förvärvstillstånd enligt 2§ be

hövs inte, hövs inte,

1. om
egendomen förvärvas frän staten genom överlåtelse av lantbruks

nämnd eller lantbruksstyrelsen,

2. om
egendomen förvärvats av staten genom annan myndighet än

statens affärsdrivande verk,

3. om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt
enligt förköpslagen (1967:868),

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enligt
reglemente eller bolagsordning, som regeringen har fastställt, är skyldig alt
åter avyttra egendomen,

5. om förvärvaren är gift med överiåtaren och inle heller om förvärvaren
eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling,
alll under förutsättning alt överlålaren inle är skyldig atl avyttra egendomen
enligt 16 § eller enligt 3 kap. I § lagen (1982:618) om utländska förvärv av
fast egendom m. m.,

6. om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fast
egendom m. m.,

7. om egendomen enligt detaljplan eller områdesbestämmelser är avsedd för
annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

8. om förvärvet omfattar område som är avsett för
annal ändamål än jordbruk eller skogsbruk eller sådan fastighet som har
nybildats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk och som därefter inte
har undergått taxering,

9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan
äger lill samma taxeringsenhet hörande andel i fasligheten och som inle är
skyldig atl avyttra sistnämnda andel enligl 16 §,

10. om
förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1985/86:90
föreslagna lydelsen.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:122

Förvärvstillstånd skaU vägras, /. om köpeskillingen eller
annan ersättning inle endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn
tiU dess avkastning och övriga omständigheter,

2. om det kan antas att förvärvet

sker huvudsakligen för kapitalpla

cering,

3. om
egendomen behövs för

jordbrukets eller skogsbrukets ra

tionalisering,

4.
om förvärvet
kan antas medföra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara
lantbruksförelag, som bör förbli självständiga, förs samman till ett företag,

5.
om förvärvet
kan antas medföra att utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag, som
bedrivs på mer än en fastighet, delas upp och uppdelningen medför olägenhet av
någon betydelse för företaget.

Första stycket / gäller inte i fråga om tillstånd att
förvärva egendom på offentlig auktion enligt 17 § eller enligl 3kap. 3§ lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fasl egendom m. m.

Utöver vad som följer av andra stycket får
förvärvstillstånd lämnas utan hinder av jörsta stycket, om särskilda skäl
föreligger.

Förvärvstillstånd/år vägras.

1. om del är av allmänt intresse

att egendomen tas i anspråk för

jordbrukels eller skogsbrukets ra

tionalisering,

2. om förvärvet kan antas medföra atl
två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag, som bör
förbli självständiga, förs samman till ett förelag,

3. om förvärvet kan antas medföra att
utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag, som bedrivs på mer än en
fastighet, delas upp och uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för
företaget,

4. om det är uppenbart att köpeskillingen
eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde.

Första styckel 4 gäller inte i fråga om tillstånd att
förvärva egendom på offentlig auktion enligl 17 § eller enligt 3 kap. 3§ lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Juridisk person får utöver vad som följer av 4 § lämnas
förvårvs-tillslånd endast om

5§

Juridisk person får lämnas förvärvstillslånd endasi om

1. förvärvaren avstår eller kan antas
komma att avstå egendom som år av betydelse för jordbrukets eller skogsbrukets
rationalisering och i storlek eller värde ungefär motsvarar den egendom som
avses med förvärvet,

2. förvärvet medför alt egendom som
redan tillhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig,

3. egendomen är avsedd för annat
ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

4. annat särskilt skäl föreligger.

- Senaste lydelse 1982:630,

Nuvarande
lydelse

Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren
juridisk person som bedriver skogsindustrien verksamhet i vilken egendomens
virkesavkastning behövs, får utan hinder av första slycket tillslånd lämnas,
om inle egendomen med hänsyn till orisförhållandena bör ägas och brukas av
någon som är bosatt på orten.

Fysisk person som bedriver industriell verksamhet som
avses 1 andra Slycket får, om förvärvet avser huvudsakligen skogsmark och sker
för verksamheten, lämnas förvärvstillstånd endast på de i första och andra
styckena angivna grunderna.

Föreslagen
lydelse

Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren
juridisk person som bedriver skogsindustrien verksamhet i vilken egendomens
virkesavkastning behövs, får utan hinder av första stycket tillstånd lämnas,
om inte egendomen bör ägas och brukas av någon annan juridisk person som redan
bedriver skogsinduslriell verksamhet på orten av betydelse för sysselsättningen
där.

TiUstånd enligl andra styckel får inte meddelas om egendomen
med hänsyn liU ortsförhåUandena bör ägas och brukas av en fysisk person som är
bosatt på orten.

Prop. 1986/87; 122

Om del
är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får utöver vad som
följer av 4 och 5 §§ tillslånd vägras till förvärv av egendom på vilken inte
drivs etl utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag,

1.
om
egendomen behövs för att stärka annal sådant lantbruksföretag på orten,

2.
om
egendomen behövs för atl främja sysselsättningen för någon som är bosatt på
orten.

Om del
är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får tillstånd lill
förvärv vägras om egendomen behövs för all främja sysselsättningen på orten.

Kommun får
inte vägras lillstånd lill förvärv av sädan fast egendom som med hänsyn till
den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande
anordning.

Kommun får
inle vägras lillstånd till förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till
den framtida utvecklingen till någon del krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande
anordning.

Tillståndsmyndigheten
kan i beslut om förvärvstillslånd ålägga förvärvaren atl inom viss lid ansöka
om viss fastighetsbildning som berör den egendom som avses med förvärvet eller
alt vidia åtgärd som behövs för att förbättra egendomen.

Tillslåndsmyndigheten
kan i beslut om förvärvstillstånd ålägga förvärvaren atl inom viss tid ansöka
om viss fastighetsbildning som berör den egendom som avses med förvärvet eller
att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till naturvården eller skogsvården.

Fullgör inte förvärvaren vad som åligger honom enligt
första slycket, kan lantbruksnämnden förelägga honom vile.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Har föreläggande meddelats enligt första stycket och
övergår egendomen till ny ägare, gäller åläggandet i stället denne. Vite som
har förelagts gäller inte mot den nye ägaren, men lantbruksnämnden får sätta ut
vite för denne.

Tillståndsmyndighet
som meddelar åläggande enligl första stycket skall genasi sända sitt beslut
till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.

I2§' Förvärvstillslånd skall sökas inom tre månader från
del förvärvet skedde, om inte frågan om förvärvstillstånd enligt 10 kap. 3§
andra stycket fastighelsbildningslagen (1970:988) skall underställas tillslåndsmyndigheten
av fastighelsbildningsmyndigheten.

Prop.
1986/87:122

Fråga om
förvärvstillslånd får ej prövas förrän förvärvet skett utom i fall som avses i
/§ 2-4. Ansökan beträffande förvärv som skett genom köp eller byte fär ej
heller prövas eller på grund av återkallelse avskrivas innan det avgjorts huruvida
förköp enligt förköpslagen (1967:868) äger rum, om det inte är uppenbart att
förköpsrätl inte kommer alt utövas. Tillslånd att förvärva egendom pä
offentlig auktion enligt 17 § eller enligt 3 kap. 3§ lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m. m. lämnas före auktionen.

Fråga om
förvärvstillslånd får inte prövas förrän förvärvet skett utom i fall som avses
i 2§ 2-4. Ansökan beträffande förvärv som skett genom köp eller byte får inte
heller prövas eller på grund av återkallelse avskrivas innan det avgjorts
huruvida förköp enligt förköpslagen (1967:868) äger rum, om det inte är
uppenbart att förköpsrätt inte kommer att utövas. Tillslånd att förvärva
egendom på offentlig auktion enligt 17 § eller enligt 3 kap. 3§ lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. lämnas före auktionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Blir köp
ogiltigt till följd av atl förvärvstillstånd vägras enligt 4 § första stycket
/ eller 7§ år staten skyldig att lösa egendomen till det pris som har
avtalats, om säljaren begär det. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om
köpeskillingen eller annan ersättning inte endast obetydligt överstiger
egendomens värde med hänsyn lill dess avkastning och övriga omständigheter
eller om avtalsvillkoren i övrigt är oskäliga.

Blir köp ogiltigt till följd av att förvärvstillslånd
vågras enligt 4§ första stycket 3 eller 7 § /, är staten skyldig att lösa
egendomen till det pris som har avtalats, om säljaren begär del. Sådan
skyldighet föreligger dock inte, om köpeskillingen eller annan ersäUning inle
endasi obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning
och övriga omständigheter eller om avtalsvillkoren i övrigl är oskäliga.

Begäran om inlösen skall framställas hos lantbruksnämnden
inom tre månader efter del att avslagsbeslutet vunnit laga kraft. Talan om
inlösen skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är
belägen inom sex månader från nämnda tidpunkt. Har säljaren fått del av beslutet
först sedan delta vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna frän dagen för
delfäendet. Iakttar inte säljaren vad som har sagts nu, förlorar han sin talan.

' Senasie lydelse 1982:630.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87; 122

I6§

Egendom som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion
under sådana förhållanden atl förvärvstillslånd skulle ha krävts vid vanligt
köp skall åler avyttras inom två år efler det all auktionen vunnit laga kraft,
om inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått
tillstånd atl behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran, för
vilken inroparen har panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet som är
inskriven i den, får länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd med
avyttrandet, om del är sannolikt all förlust annars skulle uppkomma för
inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen
på framställning av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas av
kronofogdemyndigheten på offentlig auktion enligl 17 §.

Anteckning
om bestämmelserna i första styckel skall göras i del köpebrev som utfärdas med
anledning av den exekutiva auktionen och, när lagfart söks, införas i
fastighetsboken, om inte sökanden visar att avytt-ringsskyldigheten har
upphört.

1 fråga om
tillstånd att behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om
förvärvstillslånd i i—8 §§ med undantag av 4 § första stycket / samt i 10 och
11 §§.

I fråga
om tillstånd atl behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om
förvärvstillstånd i '-8§§ med undantag av 4§ första styckel 4 samt i 10 och 11
§§. , Om en ansökan att behålla egendomen har avslagits, skall 4 § första
stycket 4 inte tillämpas om inroparen säljer egendomen inom två år efter det att
auktionen har vunnit laga kraft.

17 §5

Har
länsstyrelsen förordnat om auktion enligt 16 § och har inroparen dessförinnan
eller senare avyttrat egendomen, skall förordnandet trots detta gå i
verkställighet, om inte lantbruksnämnden återkallar sin framställning i
ärendet.

I övrigt
skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras som om
egendomen hade blivit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt efter sådana
rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som
har företräde framför alla be-findiga fordringar. Även om det i enlighet härmed
bestämda skyddsbeloppet täcks, får försäljning inte ske, om ej den bjudna
köpeskillingen täcker även det värde som i ärendet har åsatts egendomen enligt
12 kap. utsökningsbalken eller, om ägaren eller innehavare av ford-

I
övrigt skall så anses
och med ärendet i tillämpliga delar sä förfaras som om egendomen hade blivit
utmätt för fordran med bästa förmånsrätt efter sådana rättigheter som besvärade
egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som har företräde framför alla
befintliga fordringar. Även om det i enlighet härmed bestämda skyddsbeloppet
täcks, får försäljning inte ske, om inte den bjudna köpeskillingen täcker även
det värde som i ärendet har åsatts egendomen enligt 12 kap. utsökningsbalken
eller, om ägaren eller innehavare av ford-

" Senaste lydelse 1981:786. ' Senaste lydelse
1981:786.

Nuvarande lydelse

ran som är förenad med panträtt i egendomen i god tid före
auktionen har påkallat särskild värdering, det värde vartill egendomen kan uppskattas
av värderingsmän som länsstyrelsen utser. Egendomen får säljas endast lill
den som har fåll förvärvstillslånd eller enligt 2 § 1,2,4 eller 9 får förvärva
egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktionen bud som sålunda får
antas, skall försäljning ske, även om innehavare av fordran bestrider det.

Föreslagen lydelse

ran som är förenad med panträtt i egendomen i god lid före
auktionen har påkallat särskild värdering, det värde vartill egendomen kan uppskattas
av värderingsmän som länsstyrelsen utser. Egendomen får säljas endasi till
den som har fått förvärvstillslånd eller enligt i § 1,2,4 eller 9 får förvärva
egendomen utan sådant tillslånd. Avges vid auktionen bud som sålunda får
antas, skall försäljning ske, även om innehavare av fordran bestrider det.

Prop. 1986/87:122

Kommer försäljning inte till stånd vid auktionen får
lantbruksnämnden inom två är efter det att auktionen har vunnit laga kraft hos
länsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. Framställs inte sädan begäran
inom föreskriven tid eller avges inte heller vid den senare auktionen bud som
får antas, är frågan om försäljning av egendomen förfallen.

Kostnad i samband med auktion som inle har lett till
försäljning betalas av statsmedel.

18§

Talan
mot lantbruksnämndens beslut enligt denna lag förs hos lantbruksstyrelsen genom
besvär. Mot lantbruksstyrelsens beslut förs talan hos regeringen genom be-

Lantbruksnäinndens
beslut enligt denna lag får överklagas hos lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsens
beslut får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den Ijuli 1987. De nya
bestämmelserna skall tillämpas i ärenden om förvärvstillstånd som inte är
sludigt avgjorda den Ijuli 1987.

2 Förslag till Prop. 1986/87; 122

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark

Härigenom föreskrivs att 4, 5 och 9a§§ lagen (1979:425) om
skötsel av

jordbruksmark skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Jordbruksmark som avses i 3§ Jordbruksmark får inte tas ur
får inte tas ur jordbruksproduktion jordbruksproduktion utan tillstånd, utan
tillstånd. Tillstånd behövs Tillstånd behövs dock inte när ål-dock inle när
åtgärden uppenbarli- gärden är av ringa belydelse för gen 5a/:/iflr betydelse
för jordbruket jordbruket på brukningsenheten el-på brukningsenheten eller när
mar- ler när marken tas i anspråk för fö-ken las i anspråk för företag vars
retag vars tillådighet prövas i sår-tillåtlighet prövas i särskild ord- skild
ordning, ning.

På jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduktion
får läkt av matjord för annat ändamål än markinnehavarens husbehov inte ske
utan lillstånd.

5§

Tillstånd enligt 4 § får lämnas en- Tillstånd enligt 4 § får inte läm-

dasl när marken på grund av sär- nas,

skilda omsländigheler inte bör be- I. om marken behövs för ett ut-

håUas för jordbruksproduktion. vecklat eller utvecklingsbart lant-

bruksföretag,

2.
om
marken behövs för sådan egendom som avses i 7§ jordförvärvslagen (1979:230),

3.
om det
finns andra särskilda omständigheter.

Tillstånd får förenas med villkor.

9a§'

Lantbruksnämnden får meddela Lantbruksnämnden får meddela

föreläggande eller förbud som be- föreläggande eller
förbud som be

hövs för att föreskrifter som med- hövs för atl viUkor som avses i 5 §

delats med stöd av 6a § skall efler- andra styckel eller föreskrifter som

levas. meddelats med stöd av 6a§ skall

efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har
visat sig atl lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har följts. I
brådskande fall eller när del annars finns särskilda skäl, får dock
föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

I beslut om föreläggande eller förbud får lantbruksnämnden
sätta ul vite.

Lantbruksnämnden får förordna atl dess beslut skall gälla
omedelbart.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Senaste lydelse 1984:197.

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs alt ll§ lagen (1904:48 s. 1) om
samäganderält skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1986/87:122

Gode
mannen dragé försorg, att försäljningsvillkoren ävensom tid och ort för
auktionen varda på lämpligt sätt kungjorda.

Gode
mannen skaU på lämpligt

sätt kungöra försäljningsvillkoren

samt tid och plats för auktionen.

Avser auktionen hyreshusenhet el

ler Jordbruksfastighet skall gode

mannen vid auktionen erinra om

reglerna i lagen (1975:1132) om

förvärv av hyresfastighet m.m.

respektive Jordförvärvslagen

(1979:230).

Denna lag träder i kraft den Ijuli 1987.

4 Förslag
till Prop. 1986/87:122

Lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt
att förvärva arrendestället

Härigenom föreskrivs atl 7§ lagen (1985:658) om
arrendatorers rätt att

förvärva arrendestället skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Har ett hembud antagits men har Har ett hembud antagits
men har

förvärvet blivit ogiltigt till följd av förvärvet blivit ogiltigt till följd av

atl förvärvstillstånd vägrats enligt att förvärvstillstånd vägrats enligt

4 § första stycket 1 jordförvärvsla- 4 § första styckel 4 jordförvärvsla

gen (1979:230) eller enligt Ikap. 8§ gen (1979:230) eller enligt 1 kap. 8§

lagen (1982:618) om utländska för- lagen (1982:618) om utländska för

värv av fast egendom m.m. jäm- värv av fasl egendom m.m. jäm

förd med nämnda bestämmelse förd med nämnda bestämmelse

kvarstår alltjämt hembudsskyldig- kvarstår alltjämt hembudsskyldig-

heten enligt 5§ under den tid sam- heten enligt 5§ under den tid sam

ma intresseanmälan gäller. ma intresseanmälan gäller.

Har elt förvärv blivit ogiltigt till följd av att begärd
fastighetsbildning inte har kunnat ske föreligger ändå fortfarande
hembudsskyldighet om ett hembud skäligen bör kunna omfatta så mycket av
jordägarens fasta egendom, innefattande arrendestället eller huvuddelen därav,
som behövs för atl bestämmelsema i fastighetsbildningslagen (1970:988) inte
längre skall medföra hinder för ett giltigt förvärv.

Frågor om hembudsskyldighet enligt andra stycket prövas av
arrendenämnden. Intill dess sädan prövning har skett gäller det i 5 § första
stycket angivna överiåtelseförbudet.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

Jordbruksdepartementet Prop. 1986/87:122

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1987

Närvarande:
statsrådet Sigurdsen, ordförande, och statsråden Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson,
Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande;
statsrådet Hellström

Lagrådsremiss om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),
m.m.

1 Inledning

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 18 juni 1986 Ullkallade dåvarande chefen
för jordbruksdepartementet en särskild utredare (f.d. generaldirektören Ingvar
Widén) med uppdrag atl se över jordförvärvslagstiftningen. Utredaren avlämnade
den 30 oktober 1986 betänkandet (Ds Jo 1986: 5) Översyn av jordförvårvslagen.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens sammanfattning
av betänkandet som bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet
som bUaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning
av remissyttrandena som bUaga 3.

2 Allmän motivering 2.1 Allmänna överväganden

Jordbruk
och skogsbruk har som enskilda näringar kommit att svara för en allt mindre del
av den samlade produktionen i vårt land. De utgör ändå fortfarande
betydelsefulla basnäringar. Jordbruket bildar grunden för vår
livsmedelsförsörjning och skogsbruket utgör basen för en av våra viktigaste
exportnäringar. Den naturiigt geografiskt spridda verksamheten i näringarna är
en av förutsättningarna för en levande landsbygd och ett levande
kolturlandskap. Utan jordbruk och skogsbruk skulle stora delar av vårt land
sakna underlag för bosättning och nödvändig samhällsservice. Näringarna var för
sig, i kombination med varandra eller i kombination med andra verksamheter är
sålunda viktiga delar i vårt svenska samhälle. Sedan länge har jordbruket och
skogsbruket rationaliserats fortlöpande i syfte alt öka produktionen och hålla
kostnaderna på en rimlig nivä. Samtidigt har rationaliseringen i jordbruket
varit viktig för att hålla nere priserna på livsmedel och för att tillförsäkra
dem som är sysselsatta i jordbruket en

med
andra grupper likvärdig standard. Staten medverkar på olika sätt i Prop.
1986/87; 122

denna
rationalisering. Därmed markeras det allmänna intresset av ett

effektivt
jordbruk och skogsbruk till gagn inte bara för dem som äger

jordbruks- och skogsmarken
utan också för hela vårl samhälle. De statliga

medlen
i rationaliseringspoliliken är flera. Elt medel som är gemensamt för

både
jordbruket och skogsbruket är jordförvärvslagstiftningen somjag nu

har
för avsikt atl behandla närmare.

Jordbruket
i vårt land kännetecknas numera av en totalt setl hög produktivitet.
Sammantagen är den traditionella jordbruksproduktionen så stor att kostsamma
överskott uppstår. Därmed är behovet av storleksrationalisering inte lika
stort som tidigare. Produktionen är emellertid ojämnt fördelad i landet. I de
delar av landet där jordbruket och skogsbruket har en väsentlig betydelse för
sysselsättningen börjar främst jordbruket att svikta lill följd av
förhållandevis sämre naturiiga förutsättningar än i andra delar av landet.
Jordbruksfastigheten kan ofta inte längre ensam försöria en familj.

Allt
fler jordbruks- och skogsfasligheter ägs av äldre personer, av dödsbon, i
samägandeskap eller av människor som inte är beroende av avkastningen från
fastigheten för sin försörining. En sådan ägarstruktur gör tillsammans med en i
vissa områden dålig ägostruktur alt fastigheterna inte kan utnyttjas
rationellt. Ägarstrukturen medför särskilt i glesbygden svårigheter för
befolkningen alt förvärva fastigheterna och därmed skaffa sig kompletterande
sysselsättning.

Ett
rationellt utnyttjande av jordbruks- och skogsmarken är ett samhällsintresse.
Jordbruksmarken kan förutom livsmedelsråvaror även ge en mängd andra
nyttigheier som t.ex. energi- och industriråvara. Skogsmarken producerar
råvara till skogsindustrin som ger oss stora exportinkomster. Mot denna
bakgrund är det nödvändigl att fortlöpande förbättra ägo-och ägarförhållandena
i jordbruket och skogsbruket. En modernisering av jordförvärvslagen är i det
sammanhanget viktig. Det utredningsförslag som nu föreligger och
remissyttrandena över förslaget utgör enligt min mening ett bra underlag för en
sådan modernisering. Mina förslag i det följande tar sikte på att
jordförvärvslagen skall slå vakt om familjelantbruket, främja främst
skogsbrukels rationalisering, begränsa juridiska personers förvärvsrätt och
göra del möjligt atl i glesbygderna ta till vara sysselsättningsmöjligheterna
i jordbruket och skogsbruket. Enligt min mening kan dessa syften förenas med
lättnader i möjligheterna att få förvärvstillslånd. Detta bör stimulera lill en
ökad omsättning av fastigheter. Härigenom skapas förutsättningar för att hålla
landsbygden levande. Vidare avser förslagen att förenkla prövningen av
förvärvsärenden.

Jordförvärvslagen
påverkar i sin nuvarande utformning endast en mind

re del av det totala antalet överlåtelser av jordbruks- och skogsfastigheter.

Endasi ca 30% av samtliga överlåtelser prövas enligt lagen. Inte heller i

fortsättningen kan jordförvärvslagen ensam väntas vara tillräcklig för alt

skapa en god ägar- och ägostruktur i jord- och skogsbruket. Som flera

remissinstanser har påpekat är det många andra problem som måste lösas

för all l.ex. fä till stånd ett aktivt skogsbruk. Förutom de åtgärder som

riksdagen förra året beslulade som en följd av regeringens förslag i kom- 12

pleiteringspropositionen
och som följs upp i årets budgetproposition vill jag särskilt peka på de
förslag som nyligen har lämnats av kommittén om ställföreträdare för dödsbo i
vissa fall m.m. i betänkandet (SOU 1987:2) Dödsboägande och samägande av
jordbruksfastighet m.m. Utredningens förslag som nu skall remissbehandlas
syftar bl. a. lill en effektivare förvaltning av dödsboägda och andra samägda
fastigheter saml till en snabbare upplösning av dödsbon. För benägenheten atl
avyttra fastigheter har även skattelagstiftningen en stor betydelse. Viktiga i
sammanhanget är vidare de genomgripande fastighetsregleringar som bedrivs i de
mest ägosplitlrade områdena i t.ex. Kopparbergs och Väslernorrlands län i syfte
alt åstadkomma en allmän förbättring av fastighetsbeståndet.

Prop.
1986/87:122

2.2 Jordförvärvslagens ändamål och effekter

Mitt förslag:
Jordförvärvslagens syfte skall komma till uttryck i en inledande bestämmelse.
Denna skall ange att utvecklingen av förelag inom jordbruket, skogsbruket och
trädgårdsnäringen (lantbruksföretag) skall främjas vid förvärv av
jordbruksfastighet. Vid tillämpningen av lagen skall särskilt eftersträvas atl
det bildas företag som är ändamålsenliga från regionalpolitisk synpunkt. En
sådan bestämmelse skall ersätta nuvarande stadgande i 3 § om vad som skall
beaktas vid prövning av förvärvstillstånd.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt förslag.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det
utan erinran. Säväl lantbrukssiyrelsen som skogsstyrelsen ifrågasätter dock
sänkningen av ambitionsnivån når det gäller slor-leksrationaliseringen. Enligt
Svenska sparbanksföreningen bör lagen också i fortsättningen ha till syfte att
medverka till bildandet av ändamålsenliga eller rationella företag, förbättrad
arrondering etc. Den föreslagna I § svarar enligt Sparbanksföreningen dåligt
mot ett sådant syfte. Enligl lantmäteriverket uttrycker den föreslagna
paragrafen inte lagens syfte på ett klart sätt. Malmö tingsrätt anser att
programförklaringen liksom hittills bör finnas i 3 §. Lantbrukarnas riksförbund
finner den föreslagna formuleringen av jordförvärvslagens syfte
tillfredsställande.

Skälen för mitt förslag:
Principerna för tillämpningen av jordförvårvslagen anges för närvarande i 3 §
lagen. Enligt den paragrafen skall vid prövning av fråga om förvärvstillstånd
beaktas att uppkomsten och utvecklingen av rationella förelag inom jordbruket,
skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruksföretag) främjas. Syftet med lagen
knyts följaktligen till tillståndsprövningen. De grundläggande principerna har
emellertid belydelse också vid tillämpningen av andra bestämmelser i lagen. Jag
tänker i detta sammanhang närmast på vissa bestämmelser i 14-17 §§ om inlösen
och exekutiv auktion m. m. Utredningen har funnit atl lagen liksom tidigare bör
innehålla grundprinciperna för tillämpningen men att dessa bör få formen av en
inledande portalparagraf. Jag är för min del av samma

uppfattning som utredningen. Som framgår av vad jag nyss
anfört innebär delta å ena sidan att det grundläggande syftet skall beaktas i
alla sammanhang när lagen tillämpas. Å andra sidan markeras på detta sätt atl
ändamålsbestämmelsen inte är bindande i och för sig utan först i kombination
med någon eller några av de övriga bestämmelserna i lagen.

Jämfört
med den nuvarande 3 § får den av mig föreslagna ändamålsparagrafen ett delvis
annat innehåll. Det övergripande samhällsintresset atl lagen skall främja
jordbrukets och skogsbrukets utveckling bör sålunda framgå tydligare av
lagtexten. Till rationaliseringsfrågan, som särskilt markeras i nuvarande 3 §,
återkommer jag i avsnitt 2.5. Jag vill dock redan nu framhålla att ett syfte
med lagen även i fortsättningen bör vara atl främja en ändamålsenlig utveckling
av lantbruksföretagen. Vidare vill jag poängtera att jordförvärvslagen
fortfarande bör vara ett styrmedel när det gäller att påverka ägoslrukluren i
vissa delar av landet.

Företagsbegreppei diskuterades ingående bl. a. vid
lagrådsbehandlingen av den gällande lagen. Några påtagliga nackdelar med den
gällande terminologin har inte framkommit.

I likhet med utredningen finner jag skäl att med särskild
kraft understryka lagens regionalpolitiska betydelse och därmed peka på
möjligheten att i glesbygderna ta till vara sysselsättningsmöjligheterna i
jordbruket och skogsbruket. Härigenom förstärks ytterligare den hänsyn till
regionalpolitiken som redan föreskrivs i 7 § lagen och som betonas än mer i
mitt förslag till ändring av den paragrafen. Till detta förslag återkommer jag
i avsnitt 2.8.

Prop. 1986/87; 122

2.3 Undantag från lagens tillämpningsområde

Mitt
förslag: Jag föreslår ingen ändring i det i I och 2 §§ angivna
tillämpningsområdet. Däremot bör undantagsregeln i 8 § angående kommunala
förvärv vidgas något.

Utredningens förslag: Utredningen har inte föreslagit
någon ändring i fräga om kommunala förvärv. 1 övrigl överensstämmer
utredningens förslag med milt.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser instämmer i utredningens förslag eller lämnar del
utan erinran. Luleå tingsrätt anser dock att det med en lämplig avvägning av
gränsen för areal eller taxeringsvärde lorde vara möjligt att åstadkomma
fungerande undantagsregler för mindre fastigheter. Detta utan all de olika
intressen, som förvärvsprövningen avser all skydda, åsidosätts i alltför hög grad.

Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen anser alt
fastigheter där skogsbruket är dominerande för ekonomin bör kunna få förvärvas
på en fri marknad. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser att
utredningen lämnat frågan om undanlagsregler för renodlade skogsfastigheter
eller mycket stora sådana fastigheter med en svag motivering och

utan grundläggande analys.
För de kyrkliga kommunernas vidkommande Prop. 1986/87; 122 skulle en sädan
undantagsregel vara till stort gagn.

Riksskatteverket
anser liksom utredningen att småjordbruksfastigheter som saknar inlresse från
jordbruks- och skogspolitisk synpunkt bör kunna laxeras som annan fastighet vid
fastighetstaxeringen. Frågan bör dock enligl verket övervågas ytteriigare.

Bl.a.
länsstyrelsen i Örebro län föreslår att frikretsen i 3 § 5 åter får omfatta
även syskon och syskons avkomling. Svenska kommunförbundet anser att kommunerna
bör befrias från skyldigheten atl söka förvärvstillstånd.

Skälen
för mitt förslag: Med hänvisning företrädesvis till besväriiga
gränsdragningsproblem har utredningen gjort den bedömningen atl undantagsregler
inte bör grundas på uppgifter som finns i fastighetstaxeringslängderna och
liknande. Liksom de flesta remissinstanserna delar jag utredningens bedömning.

Som
utredningen anför finns det dock ett betydande antal fastigheter som är
taxerade som jordbruksfastigheter men vars huvudsakliga värde och användning
hänför sig lill att de är bosladsfastigheter för permanent-eller fritidsboende.
Tillhörande mindre arealer jordbruksjord eller skogsmark torde i allmänhet
sakna intresse från jordbruks- och skogspolitisk synpunkt. De senaste åren har
antalet förvärvstillstånd av detta slag uppgått till omkring 700 per år. Ett
sätt att minska antalet sådana ärenden är att ändra laxeringsnaturen på dessa
fasligheter från jordbruksfastighet till annan fastighet. På grund av att
frågan är av komplicerad natur anser jag dock, efter samråd med chefen för
finansdepartementet, att den bör övervägas ytterligare.

Enligt 2 § 3
jordförvårvslagen gäller att förvärvstillstånd inte behövs om

en kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt

enligt förköpslagen (1967:868). Vidare gäller enligl 8 § alt en kommun inte

får vägras tillstånd till förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till

den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed samman

hängande anordning. 1 andra fall krävs tillstånd även för kommunala

förvärv. Skyldigheten för kommuner att ansöka om förvärvstillstånd inför

des år 1979 när den nuvarande lagen tillkom. Bestämmelsen tillstyrktes av

bl.a. kommunförbundet. Av prop. 1978/79:85 med förslag till jordför

värvslag, m.m. s. 18 framgår all främst strukturrationaliseringsskäl inom

jordbruket har legal till grund för alt införa de bestämmelser som gäller för

kommunala förvärv. I förevarande ärende har bl.a. kommunförbundet

hemställt atl kommunernas förvärv inle skall tillståndsprövas. Enligt vad

jag har förordat i det föregående bör lagen även i fortsättningen främja

jordbrukets och skogsbrukels utveckling. I sådana fall då kommunen inle

förvärvar egendomen genom alt utöva sin förköpsrätt enligt förköpslagen

finns det därför fortfarande motiv för förvårvsprövning. Därför bör 2 § 3

inle ändras. I fall som avses i 8 § förutsätts i prop. 1978/79:85 att om en del

av den fasta egendomen inte behövs för sådant ändamål som sägs i para

grafen, den delen avslås till lantbruksnämnden eller används på sådant sätt

som nämnden önskar. Enligl min mening bör en kommun inle få vägras

lillstånd lill förvärv om den inköpta egendomen lill någon del skall använ- 15

s. 14 Kontrollera mot PDF

das för
sådant ändamål som sägs i 8 §. Detta bör framgå tydligt av lagtexten.
Fortfarande bör dock gälla att kommunen bör vara beredd att tillgodose
lantbruksnämndens önskemål i den mån marken inle behövs för tätbebyggelse
eller därmed sammanhängande anordning. Till kommunemas möjligheter att påverka
inriktningen av förvärvsprövningen återkommer jag i det följande.

Några remissinstanser har föreslagit ändringar i reglerna
om slåktför-värv. Dessa förslag bör enligt min mening inte tas upp i detta
lagstiftningsärende utan behandlas i samband med att frågorna om fler- och
dödsboägande övervägs på det sätt jag tidigare har redovisat.

Prop. 1986/87; 122

2.4 Förvärvshinder på grund av för högt pris och
kapitalplacering

Mitt
förslag: Förvärvstillslånd skall få vägras om det är uppenbart atl
köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens värde. Värdegränsen enligl 14 §
vid inlösen ändras inte.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att nuvarande
prisprövnings-regel upphävs. Förvärvstillstånd skall få vägras om det kan antas
att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering på grund av att köpeskillingen
eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde.
Värdegränsen enligt 14 § för inlösenskyldighet föreslås bli ändrad på
motsvarande sätt.

Remissinstanserna: De flesta finner en uppmjukning av
nuvarande pris-prövningsregel befogad. Åsikterna går dock isär i frågan om hur
en ändring bör ske.

Utredningens
förslag godtas eller tillstyrks av lantbruksstyrelsen, slatens jordbruksnämnd,
länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Örebro, Jämtlands och Norrbottens län,
Torsby och Ljusdals kommuner. Lantbrukarnas riksförbund. Landsorganisationen i
Sverige, Svenska sparbanksföreningen. Småbrukare i Väst, Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.
Sågverkens råvaru-förening och Trädgårdsnäringens riksförbund.
Lantbrukssiyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands län. Ljusdals kommun och Lantbrukarnas
riksförbund har synpunkter på den närmare utformningen av förslaget. Länsstyrelsen
i Örebro län avsiyrker föreslagen ändring i 14 §. Även övriga instanser som
tillstyrkt en ändring av prisprövningen har hafl invändningar mol utredningens
förslag.

Riksrevisionsverket, Luleå tingsrätt, länsstyrelserna i
Kronobergs, Kristianstads och Västerbottens län, Sveriges industriförbund.
Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen. Svenska bankföreningen, Sveriges
allmänna hypoleksbank och Sveriges jordägareförbund anser alt
prispröv-ningsregeln bör avskaffas.

Äsikten alt prisprövningsregeln bör upphävas men all den
nuvarande kapitalplaceringsregeln bör behållas framförs av hovrätten för övre
Norr-

s. 16 Kontrollera mot PDF

land, statens lantmäteriverk och domänverket. Lantmäteriverket
anser att Prop. 1986/87:122 man bör överväga att samtidigt återinföra
möjligheten för en förvärvare att söka förhandstillstånd.

Kammarkollegiet har inget att erinra mot att principen för
värdeuppskattningen ändras men föreslår atl begreppet kapitalplacering ersätts
av ett annat ord som bättre anger de omständigheter som bör föranleda att
förvärvstillstånd vägras.

Kammarrätten i Jönköping påpekar att förslaget att regeln
skall vara av fakultativ karaktär, dvs. att tillstånd "får" vägras,
innebär att prövningen blir än mer oförutsägbar. Länsstyrelsen i Kristianstads
län biträder däremot denna ändring.

Ett bevarande av nuvarande reglering förordas av
länsstyrelsen i Värmlands län samt Dals-Eds, Storumans och Pajala kommuner.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att förvärvstillstånd
skall få vägras om förvärvet avser ett utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag och det kan antas att det sker huvudsakligen för
kapitalplacering.

Skälen för mitt förslag: Enligt 4 § 1 i gällande lydelse
skall förvärvstillstånd vägras om priset inte endast obetydligt överstiger
värdet med hänsyn till egendomens avkastning och övriga omständigheter. Av 4 §
2 följer att förvärvstillstånd inte skall ges om det kan antas att förvärvet
sker huvudsakligen för kapitalplacering. I likhet med utredningen och
remissinstanserna anser jag att den nuvarande prisprövningen bör mjukas upp.
Sä långt det är möjligt och rimligt bör det finnas en avtalsfrihet mellan
köpare och säljare. Undantag från denna princip har dock fått göras genom
bestämmelser i olika lagar. Undantagen har föranletts av angelägna allmänna
intressen eller av atl parternas inbördes förhållande varit sådant att en
jämkande lagstiftning framstått som nödvändig. Prisprövningsregeln infördes
för att bryta den dåvarande onormala prisutvecklingen och för att nå en bättre
anpassning av fastighetsprisernas utveckling till förändringama i den allmänna
prisnivån. Den dåvarande jordbruksministern ansåg det vara en fördel att ge
regeln en förhållandevis snäv utformning. Utredningens bedömning är att
förhållandena nu har ändrats så att prisprövningsregeln inte längre behövs.
Enligt tillgänglig statistik ligger priserna på jordbruksfastigheter nominellt
på ungefär samma nivå som år 1979. Realt sett motsvarar priserna 1970 års
nivå. Räknad i fasta priser är nedgången sedan slutet av 1970-talel ungefar
80%. Av utredningen framgår vidare att kapitalplaceringsregeln har tillämpats
i mycket liten utsträckning. Flera remissinstanser framhåller dock den fara
för snabba prisstegringar som ett genomförande av utredningens förslag
innebär.

När det gäller jordbruksmarken är förhållandena inom
näringen enligt

min bedömning för närvarande sådana att farhågorna för snabba prissteg

ringar generellt sett kan anses överdrivna. Det finns inte heller anledning

att anta att prisstegringarna i fråga om skogsmark blir av sådan omfattning

att lagens syfte äventyras. När det gäller skogsfastigheterna innebär .flera

av de förslag som utredningen har lagt fram och som jag biträder att en

ökad omsättning av sådana fastigheter skall stimuleras. En sådan ökad

omsättning skulle enligt min mening motverkas om den nuvarande pris-

prövningsbestämmelsen behålls oförändrad. 17

2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 122

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jag
anser därför, liksom majoriteten av remissinstanserna, att prisprövningsregeln
inle bör behällas i sin nuvarande utformning. För att motverka förvärv som görs
i kapitalplaceringssyfte och för att motverka en osund allmän prisstegring bör
det dock finnas kvar en möjlighet att avslå en ansökan om tillstånd, om del är
uppenbart att det avtalade priset avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde.
Avslagsgrunden bör dock inte vara obligatorisk och någon priskontroll skall
enligt min mening inte behöva göras regelmässigt utan endast i uppenbara fall
och med hänsyn till alla omständigheter som föreligger i det enskilda fallet.
Fastighetens värde bör vid tillämpningen av den nya bestämmelsen bedömas enligt
samma grunder som i annan lagstiftning. Jag kan här hänvisa till 4 kap. 1 §
expropriationslagen (1972:719) och 5 kap. fastighetstaxeringslagen (1979;
1152).

Åtskilliga
remissinstanser har gjort invändningar mot utredningens uttalande att
förutsättningar för att tillämpa bestämmelsen bör finnas när det avtalade
priset överstiger den normala prisnivån i orten med mer än 50 procent. Även om
en sådan prisnivå också enligt min mening bör medföra avslag, anser jag alt det
vore olyckligt att fastslå en bestämd gräns, särskilt när den är så högt satt.
Begreppet "avsevärt överstiger" bör därför inle fixeras till något
bestämt procenttal ulan vid den praktiska tillämpningen bestämmas utifrån olika
faktorer, såsom fastighetstyp, läge i landet samt fastighetens beskaffenhet i
övrigt.

Jag
vill tillägga att den av mig nu föreslagna bestämmelsen inte är den enda som
motverkar kapitalplaceringar som strider mol lagens syfte. I detta sammanhang
kan jag särskilt peka på de begränsningar som enligt 5 § gäller för förvärv av
juridiska personer samt de krav på bosättning, brukande och yrkeskunskaper som
gäller enligt 6 § och som enligt min mening, se avsnitt 2.7, bör gälla även i
fortsättningen.

Den
nuvarande kapitalplaceringsbestämmelsen inryms i den av mig föreslagna regeln
om priskontroll.

I
likhet med de remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser jag, med hänsyn
främst till intresset att bevara verksamheten med jordfonden, att vårdegränsen
enligt 14 § för inlösen inte bör ändras.

Prop. 1986/87:122

s. 18 Kontrollera mot PDF

2.5 Förvärvshinder på grund av att fastigheten behövs för
jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering

Mitt
förslag: Förvärvstillstånd får vägras om det är av allmänt intresse att
egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukels rationalisering.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
En klar majoritet av remissinstanserna redovisar en positiv inställning till
utredningens förslag.

Lantbrukssiyrelsen
finner anknytningen mellan allmänt intresse och rationaliseringsaspekten
riktig. Innebörden av begreppet allmänt intresse anser styrelsen bör preciseras
i länsvisa program för jord- och skogsbru-

s. 19 Kontrollera mot PDF

ket. Flera andra
remissinstanser finner uttrycket "allmänt intresse" Prop.
1986/87:122 oklart.

Skogsstyrelsen
anser, om utredningens förslag genomförs, att rekvisitel "allmänt
intresse" bör kompletteras med tillämpningsanvisningar som innebär en
mindre snäv tolkning än den utredningen anvisat.

Sveriges
jordbruksarrendatorers förbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
avstyrker ändring i rationaliseringsbestämmelsen.

Lantbrukarnas
riksförbund anser att utredningens förslag innebär att de preciserade
förvärvshindren försvagas. Förvärvsprövning måste grundas på obligatoriska
avslagsgrunder. Förbundet instämmer visserligen i utredningens överväganden om
rationaliseringsbestämmelsens utformning men anser atl utredningens förslag
inger osäkerhet om tillämpningen.

Skälen
för mitt förslag: Den nuvarande bestämmelsen om avslag av rationaliseringsskäl
innebar en skärpning jämfört med den bestämmelse som fanns i 1965 års lag,
bl.a. såtillvida atl avslag blev obligatoriskt om egendomen behövdes av
rationaliseringsskäl. Av utredningen framgår att denna avslagsgrund är den
oftast använda när en ansökan om förvärvstillstånd avslås.

I
fråga om jordbruket har målet för tillämpningen av rationaliseringsbestämmelsen
varit dels att åstadkomma en storleksrationalisering av jordbruksföretagen,
dels att förbättra dessa förelags arrondering. Vid storleksrationaliseringen
har eftersträvats att bygga upp utvecklade företag, som har jordbruksjord i
sådan omfattning att en effektiv produktion är möjlig och som - eventuellt
tillsammans med i företagen ingående skogsmark -ger brukaren
heltidssysselsäUning.

Den
kritik som riktats mol lagstiftningen och dess tillämpning på denna punkt har
främst avsett storleksrationaliseringen. Denna har ansetts försvåra för
personer som har varit intresserade av deltidsjordbmk att få förvärva mindre
jordbruk. Härigenom anses också att lagen har bidragit till att minska
befolkningsunderiagel i glesbygden och därmed underlaget för en
tillfredsställande samhällsservice.

Under
efterkrigstiden har det skett en fortlöpande storleksrationalisering av
jordbruksföretagen genom förvärv av lillskottsmark och genom
tillskottsarrenden. Brukningsenheternas medelareal uppgår för närvarande till
26 ha åker. Arealen är större i de bättre jordbruksbygderna och mindre i
Norrland och skogslänen i övrigt. Det kan antas att jordförvärvslagstiftningen
hafl en väsentlig betydelse för denna utveckling.

Produktionsresurserna
inom svenskt jordbmk överstiger betydligt den

lönsamma efterfrågan på jordbruksprodukter. För livsmedelsproduktion

behöver vi för närvarande ca 400000 ha åker mindre än som finns. Det är

inte heller möjligt att under överskådlig tid utnyttja överskotlsarealen för

en siörre animalieproduktion. Mol denna bakgrund är det från allmän

synpunkt sett inte längre lika angeläget att genom storleksrationalisering

bygga upp nya jordbruksföretag som är så stora all de ger den huvudsakli

ga sysselsättningen och försöriningen för bmkaren. I vart fall bör detta

gälla där det krävs stora investeringar både i byggnader och markanlägg

ningar för att av ett antal mindre jordbruk bilda sådana företag. I sådana

fall bör jordförvärvslagen i fortsättningen inle hindra en köpare alt förvår- 19

s. 20 Kontrollera mot PDF

va
mindre jordbruk i syfte att driva jordbruk i begränsad skala på deltid Prop.
1986/87; 122 eller vid sidan av annan sysselsättning. 1 Götalands och Svealands
slättbygder är det fortfarande av allmänt intresse atl ett företag kan bedriva
sä stor vegelabilieproduktion att brukaren får sin huvudsakliga inkomst och
sysselsättning från del. I annat fall måste jordbmkaren komplettera
vege-tabilieproduktionen med ny eller ökad animalieproduktion. Den ökning av
animalieproduklionen som på sikt kan bli möjlig behövs i mellan- och
skogsbygderna.

Även
när mark, som arrenderas av ägaren till den fastighet lill vilken marken från
jordbrukspolitisk synpunkt bör läggas, har förvärvats av annan än arrendatorn
kan det vara motiverat att ingripa med stöd av rationaliseringsbeslämmelsen.
Detta gäller särskilt om marken är av väsentlig betydelse för
brukningsenheten. Samma motiv kan finnas i områden med relativt små
jordbmksfastigheter där en genomgripande fastighetsreglering väntas komma atl
ske inom överskådlig tid. Det kan också gälla områden där lantbruksnämnden
genom förvärv av mark eller tidigare avslag pä förvärvstillstånd planerat en
mer omfattande förbättring av ar-ronderingen.

I
fråga om skogsbruket har rationaliseringsbestämmelsen i jordförvårvslagen
syftat till att främja tillskottsförvärv av skogsmark till kombinerade jord-
och skogsbruksföretag, till uppbyggnaden av skogsbmksföretag med aktiva bmkare
och till strukturrationalisering av skogsfastigheterna.

Skogsmark
är ett betydelsefullt komplement till många jordbmksföretag i främst skogs- och
mellanbygderna. När sämre jordbmksmark tas ur produktion kan således vissa
kombinerade företag behöva förstärkas med skogsmark. För alt detta skall kunna
ske bör förvärvshinder inte uppställas då ägare av sådana jordbruksföretag
själva förvärvar skogsmark som tillskott.

Huvuddelen
av de skogsfasligheter som ägs av fysiska personer har för liten areal
skogsmark för att brukaren skall kunna ha sin huvudsakliga sysselsättning och
försörjning av skogsbruket. Givetvis är det positivt om ytterligare skogsmark
kan tillföras dessa fastigheter så att fömtsättningarna för elt aktivt
brukande av dem förbättras. Om en ägare av en skogsfastighet själv köper
ytterligare skogsmark bör detta inte hindras med stöd av jordförvärvslagen.
Tvärtom är det angeläget att lantbmksstyrelsen verkar för alt dessa skogsägare
får kännedom om lämpliga fastigheter som är till salu. Förvärvshinder med stöd
av jordförvärvslagens rationaliseringsbestämmelse bör således inte föreligga
vid förvärv av skogsbmksfastigheter såvida det inte från allmän synpunkt finns
starka skäl som talar härför. Ett sådant skäl kan vara att marken behövs för
att förbättra ägostmkturen.

I
bl.a. struktumtredningens betänkande (SOU 1983:71) redovisas att

det finns ett betydande antal brukningsenheter som har så liten areal eller

sådan arrondering atl det är svårt att på dem driva ett skogsbmk som tar

till vara markens produktionsförmåga. Särskilt vanligt är detta inom vissa

delar av Kopparbergs, Värmlands och Västernorrlands län. Även inom

andra delar av landet förekommer emellertid områden med myckel dålig

arrondering av skogsmarken. Pågående arbete att genom fastighetsregle

ring och successiv strukturrationalisering förbättra fastighetsindelningen i 20

s. 21 Kontrollera mot PDF

skogsmarken inom angivna
områden bör enligt min mening fortsätta. Jord- Prop. 1986/87:122
förvärvsiagens rationaliseringsbestämmelse bör kunna användas för att styra
förvärven så att ett effektivt skogsbmk främjas i dessa områden. Tillgängliga
resurser för denna långsiktiga strukturrationalisering måste dock koncentreras
till de mest splittrade områdena.

Sammanfattningsvis
innebär det anförda att förvärvshinder av rationaliseringsskäl bör såväl i
fråga om jordbruksmark som skogsmark ställas upp endast om det är angeläget
från allmän synpunkt. Nu gällande bestämmelse bör ändras så atl
förvärvstillslånd får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i
anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering. Det allmänna
intresset bör belysas i länsprogram för strukturrationaliseringen eller andra
länsvisa program för jordbruket och skogsbmket som bygger bl.a. på planer som
utarbetats av kommunerna själva. Därmed bör del vara möjligt atl tillämpa
bestämmelsen allt efter de skilda förutsättningarna i olika delar av landet.
Jag vill särskilt framhålla att arronderingsförbättrande ätgärder i fräga om
starkt ägar- och ägosplittrade skogsmarker regelmässigt bör anses vara av
allmänt intresse.

Med
denna utformning av lagen och med en tillämpning enligt de riktlinjer som
anges i det föregående bör antalet fall då förvärvstillstånd vägras bli färre.
Därtill kommer att handläggningen i tillståndsärenden bör kunna förenklas
avsevärt. Eftersom det är det allmänna intresset av rationalisering som skall
vara avgörande för bedömningen, bör denna i mänga fall kunna ske på underlag
som är tillgängligt för lantbmksnämnden utan besök på förvärvsegendomen. Finns
del inte något allmänt intresse av rationalisering bör det inle heller vara
nödvändigt att utreda särskilt om det eventuellt finns andra intressenter av
förvärvsegendomen eller att inhämta yttrande från lantbmksnämndens ortsombud.
Det bör då vara möjligt att tämligen omgående bifalla en ansökan om
förvärvstillstånd. I vissa fall kan det givetvis finnas anledning för
lantbmksnämnden att rådgöra med ortsombudet i fråga om eventuella allmänna
intressen. Lantbmksstyrelsen bör i sina allmänna råd upplysa lantbruksnämnderna
om hur en förenklad handläggning i här åsyftade förvärvsärenden bör ske.

Liksom
den nya priskontrollregel som jag nyss har föreslagit bör bestämmelsen om
avslag av rationaliseringsskäl och övriga i 4 § upptagna avslagsgmnder vara av
fakultativ karaktär. Förvärvstillstånd bör alltså få vägras när ett
avslagsbeslut är i överensstämmelse med de syften som gäller för lagen. Samma
konstmktion fanns i 1965 års lag och finns sedan tidigare i 6 och 7 §§.

I
och med att avslagsgmnderna i 4 § inte längre bör vara obligatoriska finns inte
behov av den nuvarande undantagsbestämmelsen om särskilda skäl i paragrafens
tredje stycke.

2.6
Träförädlande företags förvärv

Prop.
1986/87:122

Mitt förslag:
Träförådlande företag som redan bedriver skogsindustrien verksamhet av
betydelse för sysselsättningen på en ort skall vid förvärv av skogsmark kunna
ges företräde framför sådana träförådlande företag som inte har sin
industriella verksamhet på orten. Vad som nu sagts skall dock inle påverka
fysiska personers förvärv. Nuvarande restriktioner i fråga om förvärv som görs
av fysiska personer som bedriver skogsindustrien verksamhet skall upphävas.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag såvitt gäller lokalt anknutna
träförådlande företag i förhållande till andra juridiska personer men
innehåller inget förslag till förmån för fysiska personer.

Remissinstanserna:
Av de 39 remissinstanser som har yttrat sig i denna del tillstyrker 23
förslaget. Tolv avstyrker och fyra ställer sig tveksamma. Bland dem som
tillstyrker finns lantbmksstyrelsen. Landsorganisationen i Sverige och
glesbygdsdelegationen.

Förslaget
avstyrks av bl.a. Lantbmkarnas riksförbund, domänverket. Svenska cellulosa- och
pappersbruksföreningen, Sveriges jordbruksarrendatorers förbund och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund.

Lantbrukarnas
riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund finner att en
förenkling av prisprövningsregeln och en vidgning av kretsen fysiska personer
som kan få förvärva skogsmark kräver en inskränkning av juridiska personers
förvärvsmöjligheter i förhållande till nu gällande bestämmelser. Liknande
synpunkter anförs av Sveriges jord-bmksarrendatorers förbund. Länsstyrelsen i
Jämtlands län, glesbygdsdelegationen och Bräcke kommun föreslår att den av
utredningen föreslagna bestämmelsen kompletteras med en regel om
hembudsskyldighet.

Svenska
cellulosa- och pappersbruksföreningen finner det felaktigt att på föreslaget
sätt diskriminera stora skogsindustrier som måste hämta sin råvara frän ett
siörre område. Att ensidigt gynna lokal industri i förvärvshänseende är enligt
föreningen oacceptabelt och kan på sikt få negativa konsekvenser för
skogsnäringens utveckling.

Skälen
för mitt förslag: Fömtom avslagsgrunderna i 4 § gäller enligt 5 §
jordförvärvslagen för främst juridiska personer vissa ytterligare fömtsättningar
för att förvärvstillstånd skall lämnas. Dessa inskränkningar behöver enligt
paragrafens andra stycke dock inte gälla om förvärvet huvudsakligen avser
skogsmark och förvärvaren bedriver skogsindustrien verksamhet i vilken
egendomens virkesavkastning behövs och egendomen med hänsyn lill
ortsförhållandena inte bör ägas och bmkas av någon fysisk person som är bosatt
på orten. De företag som avses är sågverk, massafabriker, pappersbruk och
fabriker för tillverkning av fiberskivor, spånskivor eller plywood. Tredje
stycket jämställer fysisk person som driver skogsindustrien verksamhet som
nyss nämnts med de juridiska personer som driver sådan verksamhet. Härmed avses
bl.a. sågverksföretag som inte drivs i bolagsform.

Vissa
mindre träförådlande företag - i första hand sågverk - kan genom

sin
lokalisering i glesbygd ha stor belydelse för sysselsättningen på orten. I
allmänhet äger dessa företag endast mindre arealer skogsmark. De får i huvudsak
sin råvara genom köp av rotposter och leveransvirke. Vid högkonjunkturer kan
detta bidra till allmänna stegringar av virkespriserna. Sådana företag har
intresse av att kunna förvärva skogsmark för att få en bättre bas för sin
verksamhet. Företagen anser sig ha behov av tillgång till en del av råvaran
från egen skog för att överbrygga svackor i råvamtill-gången. Vidare har de
behov av en viss egen areal skogsmark som underlag för en skogsavdelning. Den
behövs för den service i fråga om skogsvårdsåtgärder som skogsägare numera i
allt högre grad efterfrågar. Dessa omständigheter bör såsom utredningen
framhåller beaktas vid prövningen av dessa företags ansökningar om
förvärvstillstånd.

Vid prövningen enligt
andra stycket i 5 § skall för närvarande avgöras om egendomen i första hand bör
ägas av någon som är bosatt på orten. Starka skäl lalar enligt min mening för
att träförådlande företag som redan bedriver skogsindustrien verksamhet av
betydelse för sysselsättningen på orten bör kunna ges företräde framför andra
träförädlande företag, om en sådan prioritering har betydelse för
sysselsättningen på orten. En lantbrukare som är bosatt på orten och som vHl
komplettera sitt företag med skogsmark bör dock ha företräde framför juridiska
personer om hänsynen till ortsförhållandena föranleder det.

Bestämmelsen
i tredje stycket som jämställer fysiska personer som bedriver träindustrien
verksamhet med juridiska personer med sådan verksamhet fyller enligt min
mening ingen direkt funktion utan bör upphävas.

I den allmänna debatten
kring utredningens förslag har farhågor uttryckts för att små bygdesågverk
skulle förvärva stora arealer skogsmark. Aktierna i sådana bolag skulle sedan
kunna komma att utan prövning köpas upp av storskogsbmket eller av
spekulationsintressen. Sådana köp sker utan prövning enligt jordförvärvslagen.
Flera remissinstanser har därför föreslagit att regler om hembudsskyldighet
skall införas. Jag vill påpeka att denna fråga är av generell natur när
juridiska personer ges tillstånd att förvärva fastigheter både enligt
jordförvärvslagen och enligt andra lagar. Jag bedömer dessutom att intresset
från bygdesågama är koncentrerat till fastigheter med god tillgång på
avverkningsmogen skog. De ekonomiska möjligheterna för bygdesågarna att köpa
stora arealer skog torde också vara begränsade. De nu redovisade farhågorna
innebär därför enligt min mening inget hinder mot att genomföra den av mig
föreslagna möjligheten för bygdesägar m. 11. att förvärva skogsmark. Frågan är
dock av sådan natur att utvecklingen bör noggrant bevakas.

Prop. 1986/87; 122

2.7
Särskilda krav på fysiska personer

Mitt
ställningstagande: Bestämmelserna i 6 § jordförvärvslagen med särskilda
avslagsgrunder avseende fysiska personers förvärv bör behållas oförändrade.

Utredningens
förslag: Bestämmelserna i 6 § ändras så att de endast avser utvecklade eller
utvecklingsbara företag inom jordbmket eller trädgårdsnäringen (inte skogsbmket)
och så att bosättningskravet gäller orten där egendomen finns och inte själva
egendomen.

Remissinstanserna:
Remissopinionen i fråga om utredningens förslag till ändringar i 6 § är
splittrad.

Förslaget
att skogsbmksföretag skall undantas tillstyrks av bl.a. lantbruksstyrelsen.
Svenska cellulosa- och pappersbmksföreningen. Landsorganisationen i Sverige
och Sågverkens råvamförening. Förslaget i denna del avstyrks av bl.a.
Lantbmkarnas riksförbund, åtskilliga länsstyrelser och kommuner.

Skogsstyrelsen
säger sig vara "mycket tveksam" till förslaget.

Ett
flertal remissinstanser är kritiska till förslaget om ändrat bosättningskrav.
Åtskilliga påpekar att det är oklart vad som menas med bosättning på Orten.

Skälen
för mitt ställningstagande: Avslagsgrunderna i 6 § jordförvärvslagen innebär
att fysisk person får vägras Ullstånd till förvärv om han inte bosätter sig på
egendomen eller yrkesmässigt brukar den. Avslag kan vidare meddelas om
förvärvaren saknar behövliga yrkeskunskaper. Av utredningen framgår alt dessa
avslagsgrunder endast sällan tillämpas som ett huvudsakligt skäl när tillstånd
vägras. Av åtskilliga remissinstanser framhålls dock atl det kan finnas ett
behov av att avslagsgmnderna finns kvar i lagen och detta även i fråga om
förvärv av skogsfastigheter. Lagtexten har en sådan utformning att en flexibel
tillämpning är fudt möjlig och i många fall lämplig. För att ta ett exempel bör
det enligt min mening inte bli aktuellt att enligt paragrafen vägra tillstånd
till förvärv av en skogsfastighet om förvärvaren redan bor på orten. Flera
remissinstanser synes vidare anse alt utredningens förslag på denna punkl står
i viss motsatsställning till de av utredningens förslag som har en klar
regionalpolitisk inriktning. Jag hyser förståelse för den synpunkten. Även om
jag i betydande utsträckning kan instämma i tankarna bakom utredningens förslag
anser jag mot bakgrund av vad jag nu har anfört att det inte finns
tillräckligt behov av att genomföra utredningens förslag i denna del.

Prop.
1986/87:122

2.8 Regionalpolitiska hänsynstaganden

Mitt förslag: Om
det är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får tillstånd till
förvärv vågras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten.

Utredningens förslag:
Överensstämmer med mitt förslag men med tillägget att regeringen i särskilda
föreskrifter skall ange i vilka kommuner den regionalpolitiska avslagsgmnden
skall gälla.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna är i allmänhet positiva till ett ökat regionalpolitiskt
hänsynstagande. Så gott som samtliga remissinstanser anser dock att
bestämmelsen skall kunna illämpas i glesbygder i hela

landet. En bred
remissopinion anser att länsstyrelserna bör få ansvaret att Prop.
1986/87:122 ange i vilka kommuner de särskilda regionalpolitiska hänsynstagandena
bör gälla. Därvid bör särskilda program utformas för varie län. Enligt
skogsstyrelsen är en tänkbar lösning att utvidga bestämmelserna till områden
där glesbygdsstöd kan utgå.

Arbetsmarknadsstyrelsen
framhåller att man genom bestämmelsen inte bör främja en övergång från
heltidsanställning till deltidsjordbmk förrän den förvärvssökande erhållit
möjlighel till kompletterande sysselsättning.

Lantbrukarnas
riksförbund och några andra remissinstanser anser att bestämmelserna i 14 § om
inlösen bör gälla också när avslag meddelats enligt 7 §.

Skälen för mitt förslag:
Om det är av särskild betydelse från regionalpoli

tisk synpunkt får enligl 7 § tillslånd vägras till förvärv av egendom på

vilken inle drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag om

egendomen behövs för att stärka annat sådant lantbruksföretag på orten

eller för atl främja sysselsättningen för någon som är bosatt på orten.

Enligt utredningen har dessa bestämmelser tillämpats relativt sällan som

avslagsgrund. I glesbygden är del dock angeläget atl del tillgängliga syssel-

sättningsunderlagei inom jordbmket och skogsbruket kan tas till vara så

långt det är möjligt. Ofta bör detta ske genom kombination med annan

sysselsättning eftersom både jordbruks- och skogsfastigheterna i dessa

bygder i allmänhet är alltför små för att ge tillräcklig sysselsättning. Av

stor betydelse för möjligheterna att upprätthålla en levande landsbygd med

tillfredsställande samhällsservice är givetvis att de som är sysselsatta inom

jordbruket och skogsbmket är bosatta på orten. Enligt min mening möter

det från jordbmkspolitisk synpunkt inte hinder mot en intensifierad jord

bruksproduktion i dessa bygder. Ansträngningar att där främja sysselsätt

ningen i skogsbruket sammanfaller också väl med skogspolitikens mål att

främja skogsvård, avverkning och hög virkesproduktion. Mot denna bak

grund finns det, som utredningen anser, skäl alt genom en ändring i lagens

7 § ytterligare betona jordförvärvslagens betydelse i det regionalpolitiska

sammanhanget. 1 likhet med utredningen anser jag att ett avgörande skäl

när det blir fråga om avslag på regionalpolitiska grunder bör vara hänsynen

till sysselsättningen på orten. Bestämmelsen bör gälla som en särskild

avslagsgmnd i sådana glesbygder där en jordförvärvspolitisk styrning har

en direkt och påvisbar effekt på sysselsättningen. Utvecklingen kan föra

med sig behov av fortlöpande ändringar i fråga om hänsynen till regional

politiken. Det bör därför inle läggas fast i lagen inom vilka områden den

särskilda regionalpolitiska avslagsgrunden får tillämpas. Utredningen före

slår att regeringen skall få föreskriva i vilka kommuner eller delar av

kommuner som bestämmelsen skall gälla. Detta förslag har mött ett starkt

motstånd från remissinstansema som anser att även sådana föreskrifter

skulle förhindra en önskvärd flexibilitet. Det stora flertalet av remissin

stanserna anser att bestämmelsen skall kunna tillämpas i glesbygder i hela

landet utan att nägra särskilda regeringsföreskrifter meddelas. För min del

är jag i denna fråga av i huvudsak samma uppfattning som remissinstanser

na. Flera remissinstanser anser att vägledande för tillämpningen av be

stämmelsen bör vara i vad mån länsstyrelsen har förordnat om att stöd tin 25

företag
i glesbygder skall kunna lämnas. Detta är också enligt min mening ett naturiigt
synsätt. Grunden för stödet enligt förordningen (1985:619) om glesbygdsstöd och
för den regionalpoliliska anpassningen av jordförvärvslagen är i stort
densamma och en sådan samordning är därför enligt min mening konsekvent.

Den
föreslagna bestämmelsen bör kunna tillämpas för atl vägra tillstånd lill
förvärv om egendomen behöver användas i kombination med annan verksamhet. Det
bör också vara möjligt att med stöd av bestämmelsen vägra tillstånd till
förvärv om egendomen behövs för att stärka sysselsättningsunderlaget för en
redan etablerad jord- eller skogsbruksföretagare pä orten. Vidare bör
förvärvstillständ kunna vägras i fräga om såväl jordbmks- som skogsfastigheter
om förvärvaren inte avser att själv bruka egendomen och egendomen behövs av
sysselsättningsskäl.

För
att vid tillämpningen av 7 § nå en god överensstämmelse med länsstyrelsens och
kommunens program för sysselsättningen inom jordbmket, trädgårdsnäringen och
skogsbruket är det enligt min mening lämpligt atl sådana program ingår i
lantbruksnämndens underlag vid prövningen av förvärvsärenden.

Vid
avslag på förvärvsansökan med stöd av 7 § 1 gällande lag är staten enligl 14 §
skyldig att lösa egendomen om säljaren begär det. Utredningen anser att skäl för
skyldighet till inlösen inte föreligger vid avslag enligt 7 § i dess föreslagna
lydelse. Flera remissinstanser, bl.a. arbetsmarknadsstyrelsen och
Lantbrukarnas riksförbund, har motsatt sig detta förslag. Jag är för min del av
samma uppfattning som dessa remissinstanser. Som jag framhållit i avsnitt 2.4
bör gällande värdegräns för inlösen inte ändras.

Prop.
1986/87; 122

2.9 Föreskrifter om bosättning och brukande

Mitt
ställningstagande: Bestämmelserna i 10 § jordförvärvslagen som gör det möjligt
att meddela föreskrifter om bosättning och brukande bör inte ändras.

Utredningens
förslag: Föreskrifter enligt 10 § jordförvärvslagen om bosättning och brukande
skall kunna meddelas endast i fråga om utvecklade och utvecklingsbara företag
inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Skogsbruksföretag undantas.

Remissinstanserna: De
flesta remissinstanser lämnar utredningens förslag utan erinran eller
tillstyrker det. Avstyrker gör dock Lantbrukarnas riksförbund som anser att
bosättningskravet bör omfatta samtliga jordbruksfastigheter men med möjlighet
till undantag om bostad saknas på egen mark. Brukningskravet bör enligl
förbundet kunna modifieras med hänsyn till produktionsförhållandena.
Glesbygdsdelegationen anser att sambanden mellan ägande, brukande och boende
bör markeras redan i jordförvärvslagens inledning. Sveriges jordägareförbund
anser atl bestämmelserna om bosättning och brukande kan slopas helt.

Skälen
för mitt ställningstagande: Jag har i avsnitt 2.7 angett att bestäm-

melserna i 6 § med särskilda
krav på fysiska personer inte bör ändras. 1 konsekvens med detta bör inte
heller bestämmelserna i 10 § ändras.

Prop.
1986/87; 122

2.10 Andra ålägganden

Mitt förslag:
Reglerna i 11 § utformas så alt en förvärvare kan åläggas att vidta åtgärder
som behövs med hänsyn till naturvården eller skogsvården.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna redovisar huvudsakligen en kritisk inställning till
förslaget. Lantbmksstyrelsen, länsstyrelserna i Gotlands och Norrbottens län,
Torsby kommun och Landsorganisationen i Sverige tillstyrker visserligen
förslaget. Lantbruksstyrelsen betonar emellertid att ett åläggande som behövs
med hänsyn till landskapsvården inte bör vara mer omfattande än vad som kan
vara motiverat med hänsyn till egendomens naturliga förutsättningar och till
förvärvarens avsikter med förvärvet. Skogsstyrelsen anser att bestämmelsema om
föreläggande angående landskapsvård och skogsvård kan slopas. Skälet är att
krav på att sådana ätgärder skall utföras finns i annan lagstiftning. Liknande
åsikter framförs av domänverket, hovrätten för övre Norrland, länsstyrelsen i
Kalmar län, Lantbmkarnas riksförbund. Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen,
Sveriges jordägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och
Sågverkens råvamförening.

Naturvårdsverket
saml länsstyrelserna i Östergötlands och Skaraborgs län anser att ordet
"landskapsvård" i den föreslagna lagtexten bör bytas mot
"naturvård", bl.a. därför att innebörden av begreppet "landskapsvård"
är oklar.

Luleå
tingsrätt anser att den kostnadskrävande proceduren med ålägganden, kontroll
och vitesförelägganden bör kunna undvaras när det gäller små fastigheter med
begränsade arealer.

Länsstyrelsen
i Jämdands län anser att möjlighetema att kräva förbättringsåtgärder även i
jordbruksdelen bör finnas kvar.

Bräcke
kommun anser att det skall vara möjligt att ålägga förvärvare av skogsmark att
skaffa sig viss basutbildning om skogsbmk.

Skälen för mitt förslag:
Produktionsutvecklingen i jordbmket har lett till en överskottsproduktion av
jordbmksprodukter. I ett sådant läge är, såsom utredningen anfört, behovet att
kunna ålägga förvärvare att förbättra egendomen i syfte att öka
jordbmksproduktionen inte längre så angeläget från allmän synpunkt. Det är inte
heller nödvändigt att med stöd av jordförvärvslagen kunna ålägga förvärvare att
förbättra bostadshus på förvärvad egendom.

Den
nuvarande bestämmelsen om åtgärd för att förbättra egendomen kan avse ett
åläggande för en förvärvare av skogsmark att upprätta och fullfölja en
skogsbruksplan. I proposition 1985/86:150 uttalades att det är angeläget att
lantbruksnämnderna tillämpar denna möjlighet. Riksdagen

anslöt sig Ull detta uttalande (JoU 1985/86:26, rskr.
366). Jag anser mot denna bakgmnd atl i lagen bör anges alt förvärvare kan
åläggas att vidta åtgärd som behövs med hänsyn till skogsvården.
Skogsvårdslagens bestämmelser anger endasi de minimikrav som kan ställas för
skogsvård och avverkning. Del är ett allmänt intresse att aktiviteten i
skogsbruket ökas. Mot den bakgrunden bör del vara möjligt alt i samband med ett
förvärv föreskriva en snabbare upprustning av en skogsfastighet än vad skogsvårdslagens
minimigränser anger. Detsamma bör kunna gälla i fråga om tiden för avverkningsskyldighetens
fullgörande.

Utredningen
föreslår vidare alt 11 § ändras så att förvärvare också kan åläggas att vidta
åtgärd som behövs för landskapsvården. Från landskaps-vårdssynpunkl är det inom
vissa områden angeläget att nuvarande landskapsbild med åker- och hagmarker
såvitt möjligt bevaras. Tidigare har jag föreslagit ökade möjligheter för
personer som inte är beroende av jordbruk för sin försörining atl få tillstånd
atl förvärva mindre jordbmksfastigheter. Syftet med förvärvet anges ofta vara
atl fortsätta jordbruksdriften. Atl detta sker kan också vara angeläget med
hänsyn till naturvårdens liksom kulturminnesvårdens intressen. Det kan då vara
befogat från allmän synpunkt att kunna se lill att avsikterna med förvärvet
fullföljs. Möjlighet bör därför finnas att ålägga förvärvaren att upprätta och
följa en skötselplan för hela eller delar av egendomen. Mot bakgmnd av det nu
anförda anser jag att de krav som utredningen föreslagit är väl avvägda.
Skötselplanen bör vara en konkret beskrivning av det hänsynstagande till
naturvårdens intressen som följer av bestämmelserna i 6a § i skötsellagen.
Planen får således inte vara mera ingripande än vad som följer av nämnda
bestämmelse. För att uppnå en bättre överensstämmelse med annan lagstiftning
bör såsom några remissinstanser har föreslagit ordet landskapsvård i utredningens
förslag bytas ut mot naturvård. Jag erinrar härvid om att föreskrifter kan
användas också för att tillgodose sädana intressen för kulturminnesvården som
avses i 6 a § skötsellagen.

Prop. 1986/87:122

2.11 Exekutiv auktion m. m.

Mitt
förslag: Avyttringsfristen enligt 16 § jordförvärvslagen förkortas till ett
år. Prisprövning skall inte ske i fråga om frivillig försäljning under
avyttringsfristen. Vid auktion enligt samäganderättslagen skall
auktionsförrättaren upplysa om tillståndsförfarandet enligt bl. a.
jordförvärvslagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Förslaget lämnas utan erinran eller tillstyrks av en klar majoritet av
remissinstanserna. Bl. a. lantbmksstyrelsen och riksskattéverket efterlyser
dock en genomgripande översyn av jordförvärvslagens regler om exekutiv auktion.
Riksskatteverket menar bl. a. att det bör finnas möjlighet till
förhandstillstånd. Skogsstyrelsen, kammarrätten i Jönköping och länsstyrelsen
i Jämtlands län anser att förslaget inte på nägot

sätt
löser de svåra frågor som är förknippade med försäljning av jordbmksfastigheter
vid exekutiv auktion. Sågverkens råvamförening anser att den nuvarande tvåårsregeln
bör behållas.

Skälen för mitt förslag:
Med hånsyn lill de skäl som anförts i utredningens betänkande (s. 81-87) och
remissinstansernas yttranden finns enligt min mening tillräckligt underiag för
all förkorta fristen för avyttring enligt 16 § jordförvärvslagen till ett år.
Vidare bör den nya regeln mot överpriser inte gälla vid frivillig försäljning
under avyttringsfristen sedan ansökan att behålla egendomen avslagits.
Tillräckliga skäl för att nu ytterligare utreda jordförvärvslagens bestämmelser
om exekutiva auktioner har enligt min mening inte framkommit.

Förslaget
till ändring i samäganderättslagen har inte mötts med nägra invändningar från
remissinstanserna. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet har jag
funnit att förslagel bör genomföras med vissa redaktionellajusteringar.

Prop.
1986/87:122

s. 29 Kontrollera mot PDF

2.12 Instansordningen i jordförvärvsärenden

Mitt
förslag: Jag föreslår ingen ändring i sak av gällande ordning. 18 §
jordförvärvslagen bör dock ändras redaktionellt.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer i sak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna lämnar utredningens förslag utan erinran.

Skälen
för mitt förslag: Jag instämmer i utredningens överväganden vilka innebär att
de nuvarande reglerna om överklagande behålls i sak oförändrade. Till följd av
den nya förvaltningslagen bör emellertid 18 § jämkas redaktionellt.

Beslut
enligt jordförvärvslagen överklagas alltså i sista hand till regeringen.

2.13 Lagen om skötsel av jordbruksmark

Mitt förslag:
Jordbruksmark får, liksom tidigare, inte tas ur produktion utan tillstånd.
Tillstånd behövs dock inte när åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på
bmkningsenheten. Tillstånd skall inte få lämnas om marken behövs för etl
utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretags verksamhet eller för sådan
egendom som avses i 7 § jordförvärvslagen eller i övrigt om andra särskilda omständigheter
föreligger. Ett lillstånd får förenas med villkor och lantbruksnämnden får
meddela föreläggande eller förbud som behövs för att sådana villkor skall
efterievas.

Utredningens förslag:
Överensslärnmer med mitt förslag. Remissinstanserna: En klar majoritet av
remissinstanserna tillstyrker

s. 30 Kontrollera mot PDF

utredningens förslag.
Planverket ställer sig dock kritiskt till förslaget. Prop. 1986/87; 122
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att avgränsningen mol naturvårdslagens
tillämpningsområde bör övervägas närmare. Domänverket avstyrker att tillstånd
får förenas med villkor.

Lantbrukarnas
riksförbund påpekar atl utredningens förslag kan innebära att utbo- eller
dödsboägare kan ha intresse av att lägga ned åkermark som disponeras som
sidoarrende av bofasta i bygden. Det är därför väsentligt att vid tillstånd
till nedläggning hänsyn tas till hur ifrågavarande mark disponeras.

Skälen
för mitt förslag: Produktivitetsutvecklingen inom jordbruket har fört med sig
att landets nuvarande areal åkermark är för stor i förhållande till
möjligheterna att på ett lönsamt sätt avsätta delar av jordbruksproduktionen.
Detta förhållande kan bedömas bestå under relativt lång tid. De priser som kan
erhållas på världsmarknaden vid export av jordbruksprodukter läcker inte ens
de rörliga kostnaderna för produktionen. Med hänsyn härtill är det inte
skäligt att jordbruksföretagarna skall vara skyldiga att hålla all den
nuvarande åkermarken i jordbruksproduktion. Det är inte heller från
samhällsekonomisk synpunkt motiverat att upprätthålla kravet på produktion av
livsmedelsråvaror på hela den nuvarande arealen.

I
vissa delar av landet har sysselsättningen inom jordbruket stor regionalpolitisk
betydelse. Från landskapsvårdssynpunkt är det angeläget att det öppna landskap
som jordbmket skapat i betydande utsträckning kan behållas. Därför bör det
alltjämt krävas tillstånd för att ta jordbruksmark ur produktion. Möjlighetema
atl lämna tillstånd till nedläggning bör emellertid ökas i förhållande till
gällande lag.

Det
är angeläget att jordbruksmark som inte längre behövs för livsmedelsproduktion
även i fortsättningen kommer alt utnyttjas effektivt i syfte att nå en
långsiktig och samhällsekonomiskt lönsam hushållning med dess
produktionsförmåga. Det finns möjligheter att använda jordbruksmark för
produktion av grödor för energiändamål och annan industriell användning.
Övergång till sådan jordbruksproduktion kräver inte tillstånd enligt skötsellagen.
Detta bör även gälla energiskogsodling som bör betraktas som en jordbruksgröda.
Självfallet är 6a § skötsellagen tillämplig även på jordbruksproduktion av
nämnt slag. Detta innebär att hänsyn måste las till naturvårdsintressen vid
produktionen.

Det
är vidare angeläget att jordbruksmark som fär läggas ned så snart som möjligt
används för annan produktion. Denna lorde i de allra flesta fall komma alt
utgöras av skogsproduktion. Tillstånd att ta mark ur jordbruksproduktion bör
därför enligt utredningens mening kunna förenas med villkor om skogsplantering
inom viss tid. Visserligen åligger det enligt skogsvärdslagen ägaren till
nedlagd jordbruksmark att plantera skog på denna. Både i det allmännas och
markägarens intresse bör dock ligga att skyldigheten att skogsplantera kommer
lill uttryck redan i samband med beskedet om tillstånd till nedläggning.

Mot
denna bakgrund föreslår jag atl 4 § skölsellagen ändras så att

tillstånd att ta jordbruksmark ur produktion inte behövs när åtgärden är av

ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten. Härmed avser jag

åtgärder som ingår i jordbruksdriften, t.ex. byggnation, anläggande av 30

s. 31 Kontrollera mot PDF

vägar
men också nedläggning av mindre arealer i samband med ändrad Prop. 1986/87;
122 fältindelning m. m.

För
närvarande gäller tillståndskravet enligt 4 § skötsellagen sådan jordbruksmark
som avses i 3 § lagen, dvs. jordbruksmark som med hänsyn till läge,
beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion.
Milt förslag innebär att all jordbruksmark som enligt 1 § omfattas av
skötsellagen blir föremål för tillståndsplikt. Med jordbmksmark avses enligl 1
§ sådan åkermark och kultiverad betesmark som ingår i faslighet som är taxerad
som jordbruksfastighet.

I
5 § bör anges när tillstånd atl ta jordbruksmark ur produktion inle får lämnas.
Så bör vara fallet om marken behövs i elt utvecklat eller utvecklingsbart
företag. Detta får i allmänhet anses gälla väl belägen och välar-ronderad mark
med god produktionsförmåga.

Det
bör inte föreligga något hinder mot att få lägga ned från bruknings-centrum mer
avlägsen åker vars avkastning inle har väsentlig betydelse för
lanlbmksföretaget. Mark som ligger i anslutning till utvecklade eller utvecklingsbara
företag och som behövs för dessa företag bör dock inte få läggas ner. Detta
gäller särskilt i större sammanhängande områden med åkermark.

Jag
har i det föregående föreslagit ändringar i 7 § jordförvärvslagen för alt
tingodose det regionalpolitiska intresset att i glesbygderna ta tillvara de
sysselsättningsmöjligheter som finns i jordbruket. I dessa bygder kan den
nuvarande arealen jordbmksmark oavsett läge och beskaffenhet behövas för
fortsatt jordbmksproduktion. Tillstånd bör därför inte få lämnas att ta
jordbmksmark ur produktion om marken behövs för sådan egendom som avses i 7 §
jordförvärvslagen.

Härutöver
bör det finnas möjlighel atl vägra tillstånd när andra särskilda omständigheter
föreligger. Detta kan t. ex. vara fallet då jordbruksproduktionen bör fortgå
av hänsyn till naturvården eller kulturminnesvården. I denna fräga bör samråd
ske mellan lantbruksnämnden och länsstyrelsen. En annan omständighet kan vara
att en nedläggning med efterföljande skogsplantering skulle medföra stort men
för en intilliggande bmkningsenhet. Det kan också röra sig om sidoarrenden som
är av stor betydelse för sådana lantbruksföretag som faller utanför begreppen
utvecklade eller utvecklingsbara lantbmksföretag.

I
5 § bör också, i överensstämmelse med vad jag tidigare anfört, införas en
bestämmelse att tillstånd att ta jordbruksmark ur produktion får förenas med
villkor. Så bör ske när marken i fortsättningen lämpligen bör användas för
skogsproduktion. Samråd om den närmare utformningen av villkoren bör ske
mellan lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen. Därvid kan bl.a. fråga
uppkomma om villkoren bör avse skogsplantering med vissl trädslag. Från
naturvårdssynpunkt kan del i vissa fall vara önskvärt att plantering helt eller
delvis sker med lövträd.

s. 32 Kontrollera mot PDF

3
Upprättade lagförslag Prop. 1986/87; 122

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbmksdepartementet upprättats
förslag till

1. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

2. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbmksmark,

3. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om
samäganderätt,

4. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers
rätt att förvärva arrendestället.

Förslagen
under 3 och 4 har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.

Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga4.

4 Specialmotivering 4.1 Jordförvärvslagen

l-3§§

I
de inledande bestämmelserna (1 och 2 §§) i jordförvärvslagen anges för
närvarande för vilka slags förvärv som det krävs respektive inte krävs
förvärvstillstånd.

Enligt
den nya 1 §, tidigare behandlad i avsnitt 2.2, inleds jordförvärvslagen med en
bestämmelse som anger syftet med lagen. Paragrafens första mening har förts
över från den nu gällande 3 §. Innebörden i bestämmelsen är väsentligen
oförändrad; dock märks skillnad i två avseenden. Jämfört med den tidigare 3 §
har rationaliseringsaspekten tonats ned. I stället anges syftet med lagen rent
allmänt vara att vid förvärv av jordbruksföretag främja utvecklingen av företag
inom jordbmket, skogsbmket och trädgårdsnäringen, liksom tidigare med en
gemensam benämning kallade lantbruksföretag.

Vid
tillämpningen av lagen skall eftersträvas att från regionalpolitisk synpunkt
ändamålsenliga företag bildas.

Överföringen
av lagtext från 3 § till 1 § har i sin tur medfört att nuvarande I och 2 §§
betecknas 2 och 3 §§ samt att en ändring av redaktionell natur görs i den nya 3
§.

4 §

För
närvarande gäller enligt paragrafens första stycke att förvärvstillstånd skaU
vägras om prisei är för högt, om förvärvet sker huvudsakligen för
kapitalplacering, om egendomen behövs av rationaliseringsskäl, om förvärvet
medför en olämplig sammanslagning av flera förelag samt om förvärvet medför en
olämplig uppdelning i flera företag. Även om en avslagsgrund enligt första
styckel föreligger får enligt iredje styckel förvärvstillstånd meddelas om
särskilda skäl föreligger.

I
fortsättningen blir avslag inte obligatoriskt när något av de i paragrafen

angivna skälen föreligger. Som en följd därav upphävs undanlagsbestäm- 32

s. 33 Kontrollera mot PDF

melsen i paragrafens
tredje stycke. Frågan om lantbmksnämnden skall Prop. 1986/87:122 avslå en
ansökan på något av de i paragrafen angivna skälen skall givetvis bedömas mot
bakgrund av vad som sägs i 1 § om syftet med lagen.

Vidare
genomförs ändringar i vissa av avslagsgrunderna. Bestämmelserna om
prisprövning och om kapitalplacering i nuvarande första stycket 1 och 2 blir i
fortsättningen en fjärde punkt i paragrafens första stycke. Skälen för
förslaget har behandlats i avsnitt 2.4.

Rationaliseringsbestämmelsen
i nuvarande 4 § första stycket 3 kommer atl utgöra den första avslagsgrunden
enligt paragrafen. Enligt den nya lydelsen får tillstånd vägras om det är av
allmänt inlresse att egendomen las i anspråk för jordbrukets eller skogsbmkets
rationalisering. Skälen till stadgandet har utvecklats i avsnitt 2.5.

I
övrigl har inga ändringar gjorts i de enligt paragrafen gällande avslagsgrunderna.

5§

I
paragrafens första stycke anges att särskilda krav skall ställas på juridiska
personer för att förvärvstillstånd skall lämnas. Enligt andra stycket i dess
nuvarande lydelse behöver dessa krav under vissa omständigheter inte vara
uppfyllda om förvärvaren bedriver skogsindustrien verksamhet, om inte egendomen
med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och bmkas av någon som är bosatt på
orten.

I
första styckel har gjorts en ändring av redaktionell art.

Andra
styckel har ändrats så att förvärvstillstånd kan vägras om egendomen bör ägas
och bmkas av annan juridisk person som redan bedriver skogsindustrien
verksamhet på orten av belydelse för sysselsättningen där. Givetvis bör ett
hänsynstagande enligt bestämmelsen till ett lokalt verksamt företag medföra en
gynnsam effekt på längre sikt för sysselsättningen.

I
tredje stycket föreskrivs företräde för fysiska personer som är bosatta på
orten framför juridiska personer som avses i andra styckel.

7 §

I
paragrafen anges för närvarande som en ytterligare avslagsgrund att lillstånd
får vägras till förvärv av en egendom på vilken del inte drivs ett utvecklat
eller utvecklingsbart lantbruksförelag, om egendomen behövs för att stärka
något annat sådant lantbruksföretag på orten eller för att främja
sysselsättningen för någon som är bosatt på orten. En förutsättning för
tillämpningen är att det är av särskild belydelse från regionalpolitisk
synpunkt.

Ändringen
i paragrafen, som har motiverats i avsnitt 2.8, innebär en

tydligare avgränsning av de fall i vilka det kan komma i fråga atl avslå en

ansökan om förvärvstillstånd på grund av regionalpolitiska skäl. Tillslånd

får vägras endast av sysselsättningsskäl. 33

3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 122

s. 34 Kontrollera mot PDF

8§ Prop. 1986/87; 122

Ändringen
i paragrafen har behandlats i avsnitt 2.3. I fortsättningen är det ingen
förutsättning för förvärvstillslånd atl all den fasta egendom som ingår i
försäljningen är av den beskaffenhet som anges i paragrafen. Om någon del av
egendomen krävs för tåtbebyggelse och därmed sammanhängande anordningar, har
kommunen rått att få förvärvstillstånd och detta omfattar egendomen i dess
helhet.

Il §

Enligt
paragrafens första stycke i dess gällande lydelse kan tillsländsmyn-dighelen i
beslut om förvärvstillstånd ålägga förvärvaren alt inom viss lid ansöka om viss
fastighetsbildning som berör den egendom som avses med förvärvet eller att
vidta åtgärd som behövs för att förbättra egendomen.

Ändringen
innebär inskränkningar och preciseringar i förhållande till gällande bestämmelser.
De förbällringskrav som kan ställas avser endast naturvårdsåtgärder och
skogsvårdande åtgärder. Exempel på sådana ål-gärder nämns i avsnitt 2.10.

12 §

I
paragrafens andra stycke görs en följdändring lill den ändrade indelningen av
paragraferna i börian av lagen.

14
§

Ändringarna,
som har berörts i den allmänna motiveringen, innebär att säljaren i
fortsättningen kan begära inlösen vid avslag enligt rationaliseringsbeslämmelsen
i 4 § I och vid avslag av regionalpoliliska sysselsättningsskäl enligt 7 §.

16 §

Den
i första styckel föreskrivna avyttringsfristen förkortas från två till ett år.

Vidare
tillförs paragrafen ett nytt fjärde stycke. Enligt detta stycke skall den nya
bestämmelsen i 4 § första slycket 4 inte tillämpas om ansökan om tillstånd atl behålla
egendomen har avslagits och inroparen säljer fastigheten under den
avyttringsfrisl som gäller enligt paragrafens första stycke.

17 §

Ändringen
är en följd av den ändrade paragrafindelningen i börian av lagen.

18 §

Paragrafen
har ändrats i redaktionellt hänseende. 34

s. 35 Kontrollera mot PDF

övergångsbestämmelserna Prop. 1986/87:122

De
nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 1987. En ansökan om
förvärvstillslånd som har getts in före ikraftträdandet men som inte har
slutligt avgjorts skall dock prövas enligl de nya bestämmelserna.

Övergångsbestämmelserna
innebär, såvitt gäller fristen för avyttring efter inrop på exekutiv auktion,
att den nya ettärsfrislen gäller endast för inrop på exekutiv auktion som
gjorts vid auktioner som vunnit laga kraft efler de nya bestämmelsernas
ikraftträdande. Den nya bestämmelsen i 16 § sista styckel gäller dock även om
inroparen har en tvåårig avyttringsfrisl till följd av alt inrop har gjorts vid
en auktion som har vunnit laga kraft före ikraftträdandet.

Ändringarna
i lillslåndsbestämmelserna innebär, jämfört med gällande regler, att det blir
lättare alt få förvärvstillslånd. Det är därför lämpligt atl dessa regler
tillämpas även på ansökningar som har gjorts före de nya reglernas
ikraftträdande.

4.2 Lagen om skötsel av jordbruksmark

4 §

Enligt
3 § skall jordbruksmark, som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga
omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion, brukas så att markens
produktionsförmåga tas till vara på ett ändamålsenligt sätl. I 4 § i nuvarande
lydelse föreskrivs i första stycket att jordbruksmark som avses i 3 § inte får
tas ur produktion ulan tillstånd. Tillstånd behövs dock inte när åtgärden
uppenbariigen saknar belydelse för jordbruket på brukningsenheten eller när
marken las i anspråk för förelag vars tillåtlighet prövas i särskild ordning.

Ändringen
i paragrafen har behandlats i avsnitt 2.13. Den innebär atl del principiella
förbudet att ta marken ur produktion utan tillstånd skall gälla oavsett om
marken är av sådan beskaffenhet som anges i 3 § eller inte. Ändringen gör det
lättare för markägaren att bedöma om skyldighet att söka tillstånd föreligger.
Samtidigt utvidgas undantagsbestämmelsens till-lämpningsområde så atl tillstånd
inte behöver sökas när åtgärden är av ringa belydelse för jordbruket på
brukningsenheten. Det ankommer på lantbrukssiyrelsen att meddela de allmänna
råd som behövs för tillämpningen.

5§

I
paragrafen anges förutsättningarna för tillstånd att ta jordbruksmark ur
produktion. Enligt paragrafen i dess gällande lydelse kan lillstånd meddelas
endast när marken pä grund av särskilda omständigheter inte bör behållas för
jordbmksproduktion. Förslaget innebär att tillstånd skall meddelas såvida inte
någon av de i paragrafen särskilt angivna förutsättningarna föreligger.

Den
första avslagsgmnden är att marken behövs för ett utvecklat eller

utvecklingsbart lantbruksföretag. Innebörden i dessa begrepp är densam

ma som enligt jordförvärvslagen. 35

s. 36 Kontrollera mot PDF

Avslag skall vidare
meddelas om marken behövs för sådan egendom Prop. 1986/87; 122 som avses i 7
§ jordförvärvslagen. Den närmare innebörden i denna avslagsgmnd framgår alltså
av den nya lydelsen av 7 § jordförvärvslagen.

Enligt
den tredje och sista avslagsgrunden skall tillstånd vägras om särskilda
omständigheter föreligger. Innebörden i denna bestämmelse har behandlats i
avsnitt 2.13.

I
ett nytt andra stycke föreslås atl tillstånd skall fä förenas med villkor. Även
denna bestämmelse har behandlats i avsnitt 2.13.

9a§

I
paragrafen införs det tillägget att lantbmksnämnden skall få meddela vitesföreläggande
för att villkor enligt 5 § andra stycket skall efterievas.

4.3 Samäganderättslagen

ll §

Ändringen,
som har behandlats i avsnitt 2.11, innebär i sak det tillägget att den som i
egenskap av god man enligt samäganderättslagen skall ombesöria en auktion,
blir skyldig atl vid auktionen meddela om det behövs tillstånd för att förvärva
eller behålla den egendom som avses med auktionen. Därigenom kan den som avser
att vid en sådan auktion förvärva en jordbmksfastighet få besked om den
prövning som skall ske enligt jordförvärvslagen.

Vidare
har paragrafen moderniserats från språklig synpunkt.

4.4 Lagen om arrendatorers rätt att förvärva
arrendestället

7 §

Paragrafen
har ändrats som en följd av den ändrade utformningen av 4 § jordförvärv slagen.

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

2. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

3. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderält,

4. lag
om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att

förvärva arrendestället.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Lagrådet Prop. 1986/87:122

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1987-03-13

Närvarande:
f.d. regeringsrådet Wieslander, justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1987 har regeringen på
hemställan av statsrådet Mats Hellström beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Ulf Andersson.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Jordförvärvslagen

1§

Avsikten
med att flytta över ändamålsbestämningen från 3 § till den inledande I § och
ge den en mera allmän avfaltning är att markera att de grundläggande
principerna skall beaktas i alla sammanhang när lagen tillämpas. Vid
utformningen av den nya paragrafen har man valt att tona ner
rationaliseringsaspekten men har samtidigt särskilt framhållit att den regionalpolitiska
utvecklingen skall främjas. Det är från systematisk synpunkt inte
tillfredsställande att i en portalparagraf som anger syftet med en lag också
tala om tillämpningen av lagen. Det regionalpolitiska syftet kommer på så sätt
att överbetonas i förhållande till de andra allmänna intressen som lagen skall
tillgodose. Med beaktande härav kan portalparagrafen lämpligen formuleras på
följande sätt.

"Syftet
med denna lag är att främja sädan utveckling av företag inom jordbruket, skogsbruket
och trädgårdsnäringen (lantbruksföretag) som är av allmänt intresse för
jordbrukets rationalisering och den regionalpolitiska utvecklingen."

ll§

I
remissen anges att ändringen innebär inskränkningar och preciseringar i

förhällande till gällande bestämmelser enligt vilka tillståndsmyndigheten i

beslut om förvärvstillstånd kan ålägga förvärvaren att bl. a. vidtaga åtgärd

som behövs för att förbättra egendomen. I förarbetena till gällande lag

(prop. 1978/79:85 s.49) anges att paragrafens första stycke ger möjlighet

att ålägga förvärvaren att inom viss tid vidta åtgärd för att förbättra

produktionsfömtsättningarna för jordbruket eller skogsbmket på egendo

men och som exempel på åtgärder som avses nämns dikning och täckdik

ning av åkerjord, förbättring av byggnad som används i lantbruket, upprät

tande av skogsbruksplan, utförande av skogsförbättringsåtgärder m.m.

Frågor om naturvärd nämns inte uttryckligen i sammanhanget. Den före- 37

s. 38 Kontrollera mot PDF

slagna
ändringen kan mot denna bakgrund knappast anses som någon Prop. 1986/87; 122
inskränkning eller precisering av vad som redan gäller såvitt avser naturvården.
I stället öppnar förslaget möjlighel för tillståndsmyndigheten att vid vile
föreskriva åtgärder som kan gå vida utöver vad som är möjligt enligl naturvårdslagen
eller skötsellagen. Det kan därför starkt ifrågasättas om en sådan möjlighet
bör införas vid sidan av naturvårdslagen och skötsellagen. Skall förslaget
genomföras i denna del bör det i lagtexten preciseras vilka naturvårdande
åtgärder som kan komma i fråga exempelvis genom hänvisning till 6a § i
skötsellagen. Motsvarande resonemang skulle kunna föras om skogsvården men på
det områdei föreligger redan enligt gällande ordning möjligheter alt vid
tillståndsgivningen föreskriva skogsvårdande åtgärder. Del lämpligaste synes
vara att behålla gällande lydelse av paragrafen men att i motiven klargöra att
till förbättrande ätgärder även hör vad som kan behövas med hänsyn till
intresset av att nuvarande landskapsbild med åker- och hagmarker såvitt möjligt
bevaras.

Redan
när regler om förvärv genom inrop pä exekutiv auktion år 1951 första gången
upptogs i den då gällande jordförvärvslagen, anmärkte lagrådet på den skillnad
i fråga om avyttringsfristens längd som skulle komma att råda mellan
jordförvärvslagen, å ena sidan, och bl.a. lagen (1916:156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gm va eller aktier i
vissa bolag, å den andra. Lagrådet påpekade bl. a. att det orimliga
förhållandet kunde uppstå att bland dem, som enligt lag måste åter avyttra fast
egendom som de inköpt på exekutiv auktion, uUänningar och bolag skulle komma
att inta en privilegierad ställning, i det de utan att äventyra
tvångsförsäljning kunde behålla egendomen längre än svenska medborgare (NJA II 1952
S.26 O- I samband med ändringar år 1967 i båda lagarna ändrades 1916 års lag —
som också i andra hänseenden hade från jordförvärvslagen avvikande
bestämmelser om vad inroparen hade att iaktta — så att den fick samma
avyttringsfrisl som jordförvärvslagen och i övrigt pä denna punkt ett
motsvarande innehåll (NJA II
1967,s. 464). 1916 års lag har numera
avlösts av lagen (1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m. m., som
föreskriver samma tvåårsfrist (3 kap. 1 §).

Mot
bakgrund av det sagda framstår förslaget om en avkortad frist för förvärv
enligt jordförvärvslagen som ett steg tillbaka. Frågan arom olägenheterna av
den gällande ivåårsfristen är så stora att de motiverar att likformigheten
bryts.

I
remissprotokollet hänvisas blott till vad utredningen och remissinstanserna
anfört. Sammanfattningsvis framgår därav att vad som skapat problem i
tillämpningen har varit de olika mått och steg som inroparen hinner vidta med
fastigheten under fristen och de ändrade fömtsättningar för
tillståndsprövningen som inroparen på så sätt kan hinna åstadkomma.

Olika
uppfattningar kommer emellertid till synes i yttrandena över ut

redningens förslag. Flera av de remissinstanser som tillstyrker en avkort

ning framhåller vidare att förslaget kan väntas få blott marginell betydelse, 3g

s. 39 Kontrollera mot PDF

eftersom
åtskilligt kan åstadkommas i illojalt syfte redan under loppet av Prop.
1986/87; 122 ett år. Del antyds även atl den mest rationella lösningen är att
låta förvärv vid exekutiv auktion bli underkastat tillståndstvång, något som
dock inte kunnat utredas i förevarande sammanhang.

Lagrådet finner det på föreliggande underlag tveksamt om
en avkortning av fristen kommer att medföra de vinster som eftersträvas och som
skulle kunna motivera all man återinför skilda frister i de närbesläktade lagarna.
Härtill kommer atl remissen inte alls belyser vilka följder förslagel kan få
för den inropare som handlar helt utan något illojalt syfte och som under
fristen skall söka tillstånd atl behålla egendomen, eventuellt efter fullföljd
till högsta instans, och efter ett avslag hinna förbereda och genomföra en
vidareöverlåielse. Lagrådel anser sig därför inte kunna tillstyrka förslaget i
denna del.

Lagen om samäganderätt

Förslaget är alltför vitt formulerat och kommer att
omfatta alla situationer då tillstånd krävs för att förvärva fast egendom både
då detta beror pä egendomens natur och pä förvärvarens person. Gode mannen kan
inte rimligen förutse vilka köparna blir. För att uppnå det omedelbara syftet
med lagändringen bör anges atl skyldigheten att vid auktionen upplysa om det
krävs sårskilt lillstånd för att förvärva eller bibehålla egendomen skall avse
om del krävs lillstånd enligt jordförvärvslagen. Om skyldigheten skall omfatta
även andra fall då tillstånd krävs bör dessa anges i lagtexten. Jämför I2kap.
25 § utsökningsförordningen.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Jordbruksdepartementet Prop. 1986/87:122

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson,
Leijon, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg,
Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande;
statsrådet Hellström

Proposition om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 5 mars 1987) över förslag till

1. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

2. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

3. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderält,

4. lag om ändring i lagen (1985: 658) om arrendatorers rätt att förvärva
arrendestället.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jordförvärvslagen

1§

Lagrådet
har funnit att utformningen av paragrafen i det remitterade förslaget medför
att det regionalpolitiska syftet överbetonas i förhällande till andra allmänna
intressen som lagen skall tillgodose. Jag vill för min del framhålla atl
förslaget har ett uttalat regionalpolitiskt syfte. Detta bör givetvis komma
till uttryck i lagtexten. Det regionalpolitiska syftet bör generellt beaktas
vid tillämpningen av lagen. Det kan enligt min mening inte anses olämpligt att
detta syfte markeras på det sätt som skett i det remitterade förslaget. Som
lagrådet framhållit skall emellertid lagen tillgodose även andra allmänna
intressen än regionalpolitiska mål. Jag vill därför inte motsätta mig atl detta
kommer till tydligare uttryck i lagtexten.

Jag
förordar att lagtexten omarbetas efter de rikUinjer som jag nu har angivit.

11§

Som
lagrådet funnit syftar paragrafen för närvarande till att ge möjlighet att

förbättra
produktionsförutsättningarna på en förvärvad egendom. Därmed 40

s. 41 Kontrollera mot PDF

inryms
det hänsynstagande lill naturvårdens intressen som föreslås i del Prop.
1986/87; 122 remitterade förslaget inte i den gällande lagtexten. Jag instämmer
därför i lagrådets ståndpunkt alt den föreslagna lagändringen inte kan anses
innebära enbarl inskränkningar och konkretiseringar i förhållande till gällande
lag. Den avgränsning av utrymmet för att meddela förelägganden som det
remitterade förslaget innehåller är likväl enligt min mening väl avvägd. Av
lagrådsremissen framgår också att det tilltänkta tillämpningsområdet för
hänsynstagandet till naturvården inte skall sträcka sig längre än vad som
följer av 6a § lagen om skötsel av jordbmksmark. Min slutsats blir därför att
paragrafen ändå bör få den lydelse som har föreslagits i lagrådsremissen.

16§

Jag
vill i sammanhanget påpeka att frågan om en förkortad avyttringsfrisl enligt
16§ nu tagits upp delvis mot bakgrund av ett uttalande av lagrådet i 1979 års
lagstiftningsärende (prop. 1978/79:85 s. 115). En utredning, som lagrådet då
efterlyste, som gmnd för en förkortad avyttringsfrisl har nu utförts och har i
huvudsak bemötts positivt av remissinstanserna. Ett ytterligare skäl för en
kortare avyttringsfrist är att enligt förslaget i lagrådsremissen frivillig
försäljning under avyttringsfristen får ske utan att den nya priskontrollregeln
i 4§ första stycket 4 tillämpas. En lång avyttringsfrist ökar under sådana
omständigheter risken för spekulativa inrop som strider mot lagens syfte.

Samtidigt
talar, som lagrådet anfört, starka skäl för en samordning mellan de berörda
lagarna. Av denna anledning kan jag biträda lagrådets ändringsförslag. Som en
följd av detta bör även tidsfristen i paragrafens nya fjärde stycke bestämmas
till två år. Detta innebär att vad jag i lagrådsremissen i anslutning lill
övergångsbestämmelserna anfört om avyttringsfristen kommer att sakna
betydelse.

Lagen
om samäganderätt ll§

Med
hänsyn till vad lagrådet anfört förordar jag att den ifrågavarande bestämmelsen
utformas med 12 kap. 25 § utsökningsförordningen (1981:981) som mönster. Jag
har i denna fråga särskilt samrått med chefen för justitiedepartementet.

Utöver
vad jag nu anfört bör vissa ändringar av redaktionell natur göras i förhållande
till det remitterade förslaget.

2 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslär riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med

vidtagna ändringar. 41

s. 42 Kontrollera mot PDF

3 Beslut Prop. 1986/87; 122

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen all anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bilaga 1 Prop.
1986/87; 122

Utredningens sammanfattning av betänkandet (Ds Jo 1986:5)
Översyn av jordförvärvslagen

Utredningen
har redovisat utvecklingen inom jordbruket och skogsbmket samt sökt belysa nu
gällande jordförvärvslags effekter. Det är enligt utredningens mening
angeläget att anpassa jordförvärvslagen med hänsyn till de ändrade
fömtsättningarna inom jordbruket och skogsbruket samt till den ökande
betydelsen av en aktiv glesbygdspolitik. Alltjämt finns från samhällets
synpunkt behov av en jordförvärvslag som slår vakt om familjejordbruket,
främjar främst skogsbrukets rationalisering, begränsar juridiska personers
förvärvsrält och gör det möjligt att i utpräglade glesbygder ta Ull vara
sysselsättningsmöjligheterna i jord- och skogsbmket. Det bör emellertid vara
möjligt alt med hänsyn till utvecklingarna utan atl ge avkall på de
grundläggande syftena med lagstiftningen begränsa de förvärvshinder som
nuvarande lag uppställer. Utredningen föreslår att i lagens inledning anges att
syftet är att främja utvecklingen av företag inom jordbmket, skogsbruket och
trädgårdsnäringen och atl vid tillämpningen av lagen särskilt skall beaktas den
regionalpolitiska utvecklingen.

Med
hänsyn till att en sådan prisutveckling på jordbmksfastigheter som skedde under
1970-talet ej längre befaras föreslär utredningen att prisprövningsregeln i 4
§ första stycket 1 slopas. Det är dock fortfarande angeläget att kunna ingripa
mot sådana överpriser som närmast är att betrakta som spekulation eller
kapitalplacering. Enligt en ny bestämmelse ges därför möjlighet att vägra
förvärvstillständ om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för
kapitalplacering på grund av att köpeskUlingen eller annan ersättning avsevärt
överstiger egendomens marknadsvärde.

Produktionsresurserna
i det svenska jordbruket överstiger betydligt den lönsamma efterfrågan pä
jordbruksprodukter. Därför är behovet ej längre så framträdande atl genom
storleksrationalisering bygga upp ytterligare jordbmksföretag av sådan
omfattning att de ger brukaren sin huvudsakliga sysselsättning och försörjning.
Endast en mindre del av den skogsmark som ägs av enskilda personer behöver tas
i anspråk för att förstärka jordbmksföretag. Utredningen föreslår att nuvarande
bestämmelse om avslag i rationaliseringssyfte på ansökan om förvärvstinstånd
ändras så att tillstånd får vägras endast om det är av allmänt intresse att
egendomen tas i anspråk för rationalisering. Detta bör innebära att det blir
lättare för enskilda personer att få tillstånd att förvärva mindre jordbmksfastigheter
för deltids- och fritidsjordbmk och skogsbmksfastigheter.

I
5 §, som reglerar juridiska personers förvärv, föreslår utredningen endast ett
tillägg till paragrafens andra stycke. Tillägget innebär alt vissa
träförädlande företag, i första hand sågverk, får företräde framför andra
företag som bedriver skogsindustrien verksamhet. Skälet härför är att dessa
mindre företag genom sin lokalisering i glesbygd kan ha stor betydelse för
sysselsättningen pä orten.

Med
hänsyn till utvecklingen i skogsbmket föreslår utredningen en

ändring i 6 §. Denna innebär atl tillstånd till förvärv av skogsbmksföretag 43

s. 44 Kontrollera mot PDF

inte längre får vägras på
gmnd av att köparen ej avser att bosätta sig på Prop. 1986/87:122 egendomen
eller att han saknar yrkeskunskaper i skogsbmk.

I
den utpräglade glesbygden är det angeläget atl det tillgängliga
syssel-sättningsunderlagel i jordbmket och skogsbmket kan tas tillvara så långt
det är möjligt. Med hänsyn till den ökade vikt som nu tillmäts regionalpolitiken
anser utredningen att de särskilda regionalpolitiska bestämmelserna i 7 § bör
skärpas och att tillämpningsområdet bör klart avgränsas. Därför föreslås alt i
fråga om kommuner för vilka det har särskild regionalpolitisk betydelse får
regeringen föreskriva att tillstånd får vägras till förvärv om egendomen behövs
för att främja sysselsättningen på orten. Enligt utredningens mening bör detta
främst avse kommunerna i Norrlands inland, norra delarna av Kopparbergs och
Värmlands län samt i delar av Dalsland. Utredningen föreslår att berörda
kommuner alltid får yttra sig i förvärvsärendena.

Enligt
utredningens mening bör 11 § ändras så att förvärvare kan åläggas att vidta
åtgärd som behövs för skogsvården eller landskapsvården. I fråga om förvärv vid
exekutiva auktioner föreslår utredningen endast den ändringen att den tid som
köparen får behålla fastigheten utan tillstånd förkortas från två till ett år.

Utredningen
har prövat frågan om möjligheterna att från jordförvärvslagens
tniämpningsområde ta undan vissa typer av fastigheter t.ex. skogsbmksfastigheter
och bostadsfastigheter som är taxerade som jordbmksfastigheter. Såväl
praktiska som sakliga skäl talar häremot och utredningen föreslår inte någon
ändring. Förslagen i övrigt torde innebära att tidsutdräkten och arbetet med
förvärvsprövningen kan minskas. Ej heller föreslår utredningen någon ändring i
ordningen för att pröva överklaganden av beslut enligt jordförvärvslagen.

Även
lagen om skötsel av jordbruksmark har setts över av utredningen.
Produktivitetsutvecklingen inom jordbruket har fört med sig att nuvarande areal
jordbruksmark är för stor i förhållande till möjligheterna att på ett lönsamt
sätt avsätta produktionen av livsmedelsråvaror. Med hänsyn härtill anser
utredningen att det inte längre är skäligt att jordbmksföretagama skall vara
skyldiga att hålla all den nuvarande åkermarken i jordbmksproduktion. Därför
är det nödvändigt att ändra skötsellagen så att det i viss utsträckning blir
lättare att få tillstånd att ta jordbmksmark ur produktion. Utredningen föreslår
att tillstånd till nedläggning får ges om inte marken behövs för utvecklade
eller utvecklingsbara lantbruksföretags verksamhet, för regionalpolitiskt
motiverad sysselsättning inom jordbmket eller för att tillgodose särskilda
omständigheter t.ex. landskaps- eller kulturminnesvårdssynpunkter. Tillstånd
att ta jordbmksmark ur produktion får förenas med villkor som t. ex. kan avse
att marken skall skogsplanteras.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bilaga
2 Prop. 1986/87; 122

Lagtexten i betänkandet (Ds Jo 1986:5) Översyn av jordförvärvslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

Härigenom föreskrivs i fråga om jordförvärvslagen
(1979:230)

dels att nuvarande 1 och 2 §§ skall betecknas 2 och 3 §§
samt att nuvarande 3 § skall betecknas 1 §,

dels att de nya 1 och 3 §§ samt 4-7, 10-12, 14, 16 och 17
§§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 3 § skall sättas närmast
före 4 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ 1§

Vid prövning av fråga om för- Syftel med denna lag är att främ-

värvstillstånd skall beaktas all upp- Ja utvecklingen av förelag inom

komsten och utvecklingen av ra- jordbruket, skogsbruket och träd-

lionella företag inom jordbruket, gårdsnäringen (lantbruksföretag),

skogsbruket och trädgårdsnäringen Vid tillämpningen av lagen skall

(lantbruksföretag)främjas. särskUt den regionalpolitiska
ut

vecklingen beaktas.

2§' 3§

Förvärvstillstånd enligt 1 § be- Förvärvstillstånd enligt
2 § be

hövs inte, hövs inte,

1. om egendomen förvärvas från staten
genom överlåtelse av lantbmks-nämnd eller lantbmksstyrelsen,

2. om egendomen förvärvats av staten
genom annan myndighet än statens affärsdrivande verk,

3. om kommun förvärvar egendomen från
staten eller utövar förköpsrätt enligt förköpslagen (1967:868),

4. om egendomen förvärvas av
kreditinrättning som enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning,
som regeringen har fastställt, är skyldig att åter avyttra egendomen,

5. om förvärvaren är gift med
överiåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar
gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, alll under fömtsättning att
överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt 16 § eller enligt 3
kap. 1 § lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

6. om förvärvet skall prövas enligl
lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m.,

7. om egendomen ingår i stadsplan
eller är avsedd för annal ändamål än jordbmk eller skogsbruk enligt
byggnadsplan, fastställd efter den 1 januari

1948,

8. om förvärvet omfattar område som är avsett för annat
ändamål än

jordbruk eller skogsbmk eller sådan fastighet som har nybildats för annat

ändamål än jordbruk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått

taxering,

' Senaste lydelse 1982:630, 45

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan
äger till samma

taxeringsenhet hörande andel i fastigheten och som inte är skyldig att

avyttra sistnämnda andel enligt 16 §,

10. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

Prop. 1986/87; 122

Första stycket / gäller inte i fråga om tillslånd att
förvärva egendom på offentlig auktion enligl 17 § eller enligt 3kap. 3§ lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Utöver vad som följer av andra styckel får
förvärvstiUstånd lämnas ulan hinder av första stycket, om särskilda skäl
föreligger.

5§ Juridisk person får utöver vad som följer av 4 §
lämnas förvärvstillslånd endast om

1. förvärvaren avstår eller kan antas komma att avstå
egendom som är

Förvärvstillstånd skaU vågras,

/. om köpeskillingen eller annan ersättning inte endasi
obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga
omständigheter,

2. om det kan antas att förvärvet

sker huvudsakligen för kapitalpla

cering,

3. om
egendomen behövs för

jordbrukets eller skogsbrukels ra

tionalisering,

4.
om förvärvet
kan antas medföra atl två eller fiera utvecklade eller utvecklingsbara
lantbruksföretag, som bör förbli självständiga, förs samman till ett företag,

5.
om förvärvet
kan antas medföra att utvecklat eller utvecklingsbart lantbmksföretag, som
bedrivs på mer än en fastighet, delas upp och uppdelningen medför olägenhet av
nägon betydelse för företaget.

Förvärvstillslånd/år vägras.

/. om det är av allmänt intresse atl egendomen las i
anspråk för Jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering,

2.
om förvärvet
kan antas medföra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara
lantbmksföretag, som bör förbli självständiga, förs samman till ett företag,

3.
om förvärvet
kan antas medföra att utvecklat eller utvecklingsbart lantbmksföretag, som
bedrivs på mer än en fastighet, delas upp och uppdelningen medför olägenhet av
någon betydelse för företaget,

4.
om det
kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering på grund av
att köpeskUlingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens
marknadsvärde.

Första stycket 4 gäller inte i fråga om tillstånd alt
förvärva egendom på offentlig auktion enligt 17 § eller enligt 3 kap. 3§ lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.

Senasie
lydelse 1982:630.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

av betydelse för jordbrukets eller skogsbrukets
rationalisering och i storiek eller värde ungefär motsvarar den egendom som
avses med förvärvet,

2. förvärvet medför alt egendom som
redan tillhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig,

3. egendomen är avsedd för annat
ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

4. annat särskilt skäl föreligger.

Prop.
1986/87:122

Avser
förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren juridisk person som
bedriver skogsinduslriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning
behövs, fär ulan hinder av första stycket tillstånd lämnas, om inte
egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av någon som
är bosatt pä orten.

Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren
juridisk person som bedriver skogsinduslriell verksamhet i vilken egendomens
virkesavkaslning behövs, fär utan hinder av första styckel tillstånd lämnas,
om inle egendomen med hänsyn lill ortsförhållandena bör ägas och brukas av
någon som är bosatt på orten eller som redan bedriver skogsinduslriell verksamhet
på orten av betydelse för sysselsättningen där.

Fysisk person som bedriver industriell verksamhet som
avses i andra styckel får, om förvärvet avser huvudsakligen skogsmark och sker
för verksamheten, lämnas förvärvstillstånd endast på de i första och andra
styckena angivna grunderna.

6§

Fysisk
person får utöver vad som följer av 4 och 5 §§ vägras tillstånd till förvärv av
egendom på vilken drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag,

1.
om det kan
antas att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på egendomen eller att
yrkesmässigt bruka denna,

2.
om det
kan antas all förvärvaren inte har sådana yrkeskunskaper som behövs för att
driva lantbruksföretaget.

Fysisk
person får utöver vad som följer av 4 och 5 §§ vägras tillstånd till förvärv av
egendom på vilken drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart yorrfirMi- eller
trädgårdsnäringsföretag,

1.
om det
kan antas att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på orten eller atl
yrkesmässigt bm-ka egendomen,

2.
om det
kan antas att förvärvaren inte har sådana yrkeskunskaper som behövs för att
driva företaget.

Om del
är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får utöver vad som
följer av 4 och 5 §§ tillslånd vägras till förvärv av egendom på vilken inte
drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag,

1.
om
egendomen behövs för all stärka annat sådant lantbruksföretag på orten,

2.
om
egendomen behövs för alt främja sysselsättningen för någon som är bosatt på
orten.

I fråga
om kommuner, för vilka det har särskild regionalpolitisk betydelse, får
regeringen föreskriva att tillstånd får vägras till förvärv om egendomen behövs
för atl främja sysselsättningen på orten.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87; 122

I beslut
om tillstånd att förvärva egendom, pä vilken drivs eller skall drivas
utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag, eller egendom, som av
regionalpoliliska skäl behövs för atl främja sysselsättningen på orten, får
tillståndsmyndighelen efter åtagande av förvärvaren föreskriva att denne
skall yrkesmässigt bruka egendomen och, om det finns särskilda skäl till det,
även alt han skall vara bosatt på den. Sådan föreskrift skall avse viss tid,
dock högst fem år.

I beslut om tillstånd att förvärva egendom, på vilken
drivs eller skall drivas ett utvecklat eller utvecklingsbart 7'orc/i>r«Ä:5-
eller trädgårdsnäringsföretag eller egendom, som av regionalpoliliska skäl
behövs för att främja sysselsättningen på orten, får tillståndsmyndighelen
efter åtagande av förvärvaren föreskriva att denne skall yrkesmässigt bruka
egendomen och, om det finns särskilda skäl till det, även att han skall vara
bosalt på den. Sådan föreskrift skall avse viss tid, dock högst fem år.

Iakttar förvärvaren inte föreskrift meddelad enligt första
stycket eller överlåter han egendomen före den föreskrivna tidens utgång, fär
staten lösa egendomen, om det inte är oskäligt.

II §

Tillståndsmyndighelen
kan i beslut om förvärvstillstånd ålägga förvärvaren att inom viss tid
ansöka om viss fastighetsbildning som berör den egendom som avses med
förvärvet eller att vidta åtgärd som behövs för att förbättra egendo-

Tillståndsmyndigheten kan i be

slut om förvärvstillstånd ålägga för

värvaren att inom viss tid ansöka

om viss fastighetsbildning som be

rör den egendom som avses med

förvärvet eller att vidta åtgärd som

behövs med hänsyn till landskaps

men, vården eller skogsvården.

Fullgör inle förvärvaren vad som åligger honom enligt
första stycket, kan lantbruksnämnden förelägga honom vite.

Tillståndsmyndighel som meddelar åläggande enligt första
slycket skall genasi sända sitt beslut lill inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsboken.

12 §'

Förvärvstillstånd skall sökas inom tre månader från det
förvärvet skedde, om inte frågan om förvärvstillstånd enligt 10 kap. 3 § andra
stycket fastighetsbildningslagen (1970:988) skall underställas
tillståndsmyndighelen av fastighelsbildningsmyndigheten.

Fråga om förvärvstillslånd får ej Fråga om förvärvstillstånd får ej

prövas
förtän förvärvet skett utom i prövas förrän förvärvet skett utom i fall som
avses i / § 2-4. Ansökan fall som avses i 2 § 2-4. Ansökan belräffande förvärv
som skett ge- beträffande förvärv som skett ge-

Senaste
lydelse 1982:630.

Nuvarande
lydelse

nom köp eller byte får ej heller prövas eller på grund av
återkallelse avskrivas innan del avgjorts huruvida förköp enligl förköpslagen
(1967:868) äger rum, om det inte är uppenbart att förköpsrätt inte kommer att
utövas. Tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 17 § eller
enligt 3 kap. 3 § lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m, m.
lämnas före auktionen.

Föreslagen
lydelse

nom köp eller byte får ej heller prövas eller pä grund av
återkallelse avskrivas innan del avgjorts huruvida förköp enligt förköpslagen
(1967:868) äger rum, om det inte är uppenbart att förköpsrätt inte kommer atl
utövas. Tillstånd att förvår-va egendom på offentlig auktion enligt 17 § eller
enligt 3 kap. 3 § lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.
lämnas före auktionen.

Prop. 1986/87; 122

Blir köp
ogiltigt till följd av att förvärvstillslånd vägras enligt 4 § första styckel
/ är staten skyldig att lösa egendomen till det pris som har avtalats, om
säljaren begär det. Sådan skyldighet, föreligger dock inte, om
köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens
marknadsvärde eller om avtalsvillkoren i övrigt är oskäliga.

Blir köp ogiltigt till följd av all förvärvstillstånd
vägras enligl 4 § första styckel 3 eller 7 § /, är staten skyldig att lösa
egendomen lill del pris som har avtalats, om säljaren begär del. Sådan
skyldighet föreligger dock inle, om köpeskillingen eller annan ersättning
inte endasi obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning
och övriga omständigheter eller om avtalsvillkoren i övrigt är oskäliga.

Begäran om
inlösen skall framställas hos lantbmksnämnden inom tre månader efter del att
avslagsbeslutet vunnit laga kraft. Talan om inlösen skall väckas vid den
fastighetsdomstol inom vars område egendomen är belägen inom sex månader från
nämnda tidpunki. Har säljaren fått del av beslutet först sedan detta vunnit
laga kraft, räknas dock lidsfristerna frän dagen för delfäendet. Iakttar inte
säljaren vad som har sagts nu, förlorar han sin talan.

16
§"

Egendom
som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sädana förhållanden
atl förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp skall åler avyttras
inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft, om inte dessförinnan nämnda
förhållanden har upphört eller inroparen har fått tillstånd att behålla
egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran, för vilken inroparen har
panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet som är inskriven i den, får
länsstyrelsen på ansökan medge skäligt an-

Egendom
som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden
att förvärvstillslånd skulle ha krävts vid vanligt köp skall åter avyttras
inom ett år efter del att auktionen vunnit laga kraft, om inte dessförinnan
nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått tillstånd att behålla
egendomen. Har inropet skett för all skydda fordran, för vilken inroparen har
panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet som är inskriven i den, får
länsstyrelsen på ansökan medge skäligt an-

"
Senaste lydelse 1981:786,

4 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 122

Nuvarande
lydelse

stånd med avyttrandet, om det är sannolikt att föriusl
annars skulle uppkomma för inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven
tid, skall länsstyrelsen på framställning av lantbruksnämnden förordna att
egendomen skall säljas av kronofogdemyndigheten på offentlig auktion enligt 17
§.

Föreslagen
lydelse

stånd med avyttrandet, om det är sannolikt att förlust
annars skulle uppkomma för inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven
tid, skall länsstyrelsen på framställning av lantbruksnämnden förordna att
egendomen skall säljas av kronofogdemyndigheten pä offentlig auktion enligt 17
§.

Prop. 1986/87:122

Anteckning
om bestämmelserna i första stycket skall göras i det köpebrev som utfärdas med
anledning av den exekutiva auktionen och, när lagfart söks, införas i
fastighetsboken, om inte sökanden visar att avytt-ringsskyldigheten har
upphört.

I fråga om tillstånd att behålla egendom gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna om förvärvstillstånd i 4-% §§ med undantag
av 4 § första stycket 4 saml i 10 och 11 §§.

Om en ansökan att behålla egendomen har
avslagits, skall 4 § första stycket 4 inte tUlämpas om inroparen säljer
egendomen inom ett år efter det att auktionen har vunmt laga kraft.

17 §5

Har länsstyrelsen förordnal om auktion enligt 16 § och
har inroparen dessförinnan eller senare avyttrat egendomen, skall
förordnandet trots detta gå i verkställighet, om inte lantbmksnämnden
återkallar sin framställning i ärendet.

I fråga
om tillstånd att behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om
förvärvstillstånd i i—8 §§ med undantag av 4 § första stycket / samt i 10
och 11 §§.

1 övrigt
skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras som om
egendomen hade blivit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt efter sådana
rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som
har företräde framför alla befintliga fordringar. Även om det i enlighet
härmed bestämda skyddsbeloppet täcks, får försäljning inte ske, om ej den
bjudna köpeskillingen täcker även del värde som i ärendet har åsatts egendomen
enligt 12 kap. utsökningsbalken eller, om ägaren eller innehavare av fordran som
är förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat
särskild värdering, del värde vartill egendomen kan upp-

I
övrigl skall så anses
och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras som om egendomen hade blivit
utmätt för fordran med bästa förmånsrätt efter sådana rättigheter som besvärade
egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som har företräde framför alla
befintliga fordringar. Även om det i enlighet härmed bestämda skyddsbeloppet
läcks, får försäljning inte ske, om ej den bjudna köpeskillingen täcker även
det värde som i ärendet har åsatts egendomen enligt 12 kap. utsökningsbalken
ener, om ägaren eller innehavare av fordran som är förenad med panträtt i
egendomen i god tid före auktionen har påkallat särskild värdering, det värde
vartill egendomen kan upp-

' Senaste
lydelse 1981:786,

Föreslagen lydelse

skattas
av värderingsmän som länsstyrelsen utser. Egendomen får säljas endast till
den som har fått förvärvstillstånd eller enligt i § I, 2, 4 eller 9 får
förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktionen bud som
sålunda får antas, skall försäljning ske, även om innehavare av fordran
bestrider det.

Nuvarande
lydelse

skattas
av värderingsmän som länsstyrelsen utser. Egendomen får säljas endast lill
den som har fåll förvärvstillstånd eller enligt 2 § 1, 2, 4 eller 9 får
förvärva egendomen ulan sådant tillstånd. Avges vid auktionen bud som sålunda
får antas, skall försäljning ske, även om innehavare av fordran bestrider del.

Kommer
försäljning inte lill stånd vid auktionen får lantbruksnämnden inom två är
efter det att auktionen har vunnit laga kraft hos länsstyrelsen påkalla
förordnande om ny auktion. Framställs inte sådan begäran inom föreskriven tid
eller avges inte heller vid den senare auktionen bud som får antas, är frågan
om försäljning av egendomen förfallen.

Kostnad
i samband med auktion som inte har lett till försäljning betalas av statsmedel.

Prop.
1986/87:122

s. 54 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft
den Ijuli 1987. De nya bestämmelserna skall tillämpas i ärenden om
förvärvstillständ som inte är slutligt avgjorda den 1 juli 1987.

Bilaga
3 Prop. 1986/87:122

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds
Jo 1986:5) Översyn av jordförvärv slagen

1 Inledning

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av domstolsverket,
bankinspektionen, riksskattéverket (RSV), konjunkturinstitutet, näringsfrihetsombudsmannen
(NO), lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens jordbruksnämnd (JN), statens
naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, slatens
lantmäteriverk (LMV), statens industriverk, domänverket (DV), kammarkollegiet,
statskontoret, riksrevisionsverket, hovrätten för övre Norrland, kammarrätten i
Jönköping, Malmö och Luleå tingsrätter, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
ÖsiergöUands, Kronobergs, Kalmar, Gollands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,
Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Nortbottens län, Eksjö, Tingsryds, Dals-Eds, Torsby, Ljusdals,
Bräcke, Stommans och Pajala kommuner. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund. Lantbrukarnas riksförbund
(LRF), Hushållningssällskapens förbund. Svenska cellulosa- och
pappersbmksföreningen. Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges allmänna hypoleksbank. Familjejordbrukarnas riksförbund.
Glesbygdsdelegationen, Kooperativa förbundet. Småbrukare i Väst, Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Sveriges jordbmksarrendalorers
förbund (SJA), Sveriges jordägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund (SSR), Sågverkens råvaruförening. Trädgårdsnäringens riksförbund
samt av Svenska kyrkans centralstyrelse och Malungs kommun.

Ett
stort antal av remissinstanserna har bifogat yttranden som de i sin tur
inhämtat från myndigheter och organisationer. Yttranden har dessutom kommit in
direkt till jordbruksdepartementet från olika enskilda och organisationer.

Fömtom
rena tillstyrkanden finns följande kommentarer till utredningens förslag i
remissyttrandena. Redovisningen av remissyttrandena följer dispositionen av
betänkandet och av lagrådsremissens huvudtext. Reservationer till de angivna
yttrandena redovisas inte.

2 Allmänt

2.1
Domstolsverket: Domstolsverket har inget att erinra mot förslagen.

Förslagens genomförande torde - så som utredningen också förutser -

öka omsättningen av jordbruksfastigheter. Domstolsverket antar emeller

tid att omsättningen ökar i så begränsad utsträckning att den inte påverkar

inskrivningsmyndigheternas arbetsbelastning i nämnvärd grad. Domstols

verket har härvid även beaktat att en del av ökningen kommer att vara

hänföriig till juridiska personers förvärv av jordbruksfastigheter. 54

s. 55 Kontrollera mot PDF

2.2 Bankinspektionen:
Av betänkandet framgåratt den nuvarande lydelsen Prop. 1986/87; 122

av 2§, i den föreslagna lydelsen 3§, inte förändras. Paragrafens fjärde

punkl
fastslår all förvärvstillständ inte behövs "om egendomen förvärvats av
kreditinrättning som enligt lag eller reglemente eller bolagsordning, som
regeringen har fastställt, är skyldig att åter avyttra egendomen". En
sådan avyttringsregel finns bl.a. i 8§ i den föreslagna bankrörelselagen. Del
åligger inspektionens lillsynsobjekt att rapportera förvärv av fast egendom som
gjorts för skyddande av fordran. Vid genomgång av detta material framgår bl. a.
att förvärv av fasl egendom, som under andra förhållanden krävt förvärvstillstånd,
hittills inte gjorts av något av lillsynsobjeklen. Bankinspektionen har ingen
erinran atl göra mot den föreslagna lagändringen.

2.3 Riksskatteverket: Den allmänna fastighetstaxeringen
har numera uppdelats på tre omgångar. År 1988 taxeras hyreshus-, industri- och
specialfastigheter. År 1990 småhus och år 1992 jordbmksfastigheter. Värdeåret
för de olika taxeringarna är två år före taxeringsåret. För jordbmksfastigheter
innebär detta år 1990. Då det är av stor vikt atl kontinuiteten i
prisstatistiken kan upprätthällas är riksskattéverket angeläget om att inte
värdeåret blir ett år då hell nya principer för köp och försäljning av
jordbruksfastigheter skall gälla. En förändring bör om den skall genomföras
ske senast 1988 för att få stadga i statistiken.

2.4 Näringsfrihetsombudsmannen: NO har enligt sin
instmktion (1982:1048) bl.a. till uppgift att verka för atl samhällsåtgärder
som onödigtvis begränsar konkurrensen undviks. NO tillstyrker därför de framlagda
förslagen som till stor del innebär uppmjukningar av gällande bestämmelser.
Sammantaget innebär förändringarna i lagen att regleringens - för näringslivet
inskränkande - effekter minskar och att handläggningen av tillståndsärenden
förenklas.

2.5 Lantbruksstyrelsen: De förslag till ändringar i
jordförvärvslagen som utredningen lagt fram synes ha grundats på följande
huvudfömtsättningar. Personer, som vill bo på landsbygden och där driva
deltids- och fritidsjordbruk, skall lättare kunna förvärva mindre
jordbruksfasdgheter. På detta sätt menar man att boendet på landsbygden skulle
komma att främjas och att landsbygdens utveckling skulle underlättas. En annan
viktig fömtsättning för översynen har varit att i de utpräglade glesbygderna
sträva mot bästa möjliga utnyttjande av de sysselsättningsmöjligheter jord- och
skogsbruket kan ge och att denna sysselsättning i första hand skall vara
förbehållen de i orten boende. Översynen kan också ses som etl led i
samhällets strävanden alt stimulera till ökade skogsavverkningar. Eftersom en
ökad fastighetsomsättning anses ge den effekten, har det också varit en viktig
utgångspunkt för översynsarbelet att ändringarna skall leda till ett ökat utbud
av skogsfastigheter.

Utredningen
har i sitt arbete haft att utifrån främst dessa utgångspunkter lägga fram
förslag som tillgodoser huvudsyftet med stmkturpolitiken, nämligen etl aktivt
brukade av jordbmks- och skogsmark. Detta huvudsyfte har bland annat kommit
till uttryck i den hittillsvarande jordförvärvslagstiftningen genom att
rationaliseringsaspeklen och strävandena att stärka sambandet brukade-ägande
givits stor tyngd.

Under
1980-talet har inom jordbruket och skogsbruket - liksom i sam

hället i övrigt - skett stora förändringar bland annal vad gäller synen på

regionalpolitiska åtgärder. Den faktiska tillämpningen av jordförvärvsla

gen har successivt anpassats med hänsyn till dessa förändringar, dvs. i den 55

s. 56 Kontrollera mot PDF

riktning som översynens
direktiv ger uttryck för. De föreslagna ändringar- Prop. 1986/87:122

na är därför i många
avseenden en anpassning av jordförvärvslagen till den

tillämpning som faktiskt
skett under de senasie åren. Styrelsen kan därför

vad gäller målsättning och
huvudinriktning ansluta sig lill del framlagda

förslaget.

Huvuddelen
av de ändringar som föreslås innebär en liberalisering av lagen. Detta förväntas
leda till en ökad omsättning av jord- och skogs-bruksfasligheter som i sin tur
leder till ökade möjligheter för personer atl förvärva t. ex. deltidsjordbruk
eller all bygga upp kombinationsföretag. En ökad omsättning förväntas också
leda lill aU skogsavverkningarna kommer att öka. Det senare skulle komma att
ske till följd av att flertalet köpare av skogsfastigheter delvis måste
finansiera sill förvärv genom avverkningsintäkter. Styrelsen finner del
troligt atl en liberalisering leder till sådana effekter på kort sikt.
Styrelsen är däremot tveksam till atl effekterna även på lång sikt blir de
önskade. Enligt styrelsens bedömning torde även en relativt kraftig ökning av
den genom jordförvärvslagen reglerade omsättningen av skogsfasligheter medföra
endast en marginell ökning av den totala avverkningen i landet. Styrelsen
bedömer också att ökningarna blir av kortvarig natur och att någon långsiktig
avverkningsökning inte kan uppnås enbart genom förändringar i
jordförvärvslagen.

I
detta sammanhang vill styrelsen i likhet med utredningen peka på att andra
förhållanden vida starkare än jordförvärvslagen verkar återhållande på
fastighetsmarknaden. Detta gäller t.ex. skattelagstiftningen, flerägandet och
dödsboägandet. Åtgärder som påverkar dessa förhållanden skulle sannolikt kunna
ge betydligt större effekter i önskad riktning än de föreslagna ändringarna i
jordförvärvslagen. Vidare torde sådana faktorer som affektionsvärden,
jaktintressen m. m. också ha stor återhållande effekt.

Styrelsen
vill särskilt framhålla de stora problem som del på många häll utbredda och
ökande utboflerägandet för med sig i de utpräglade glesbygderna. Flerägandet
tillväxer främst genom atl dödsbon slentrianmässigt skiftas på samtliga
dödsbodelägare. Styrelsen finner del synnerligen angeläget att åtgärder vidtas
för att komma till rätta med flerägandeproblemet ochäven andra problem som rör
förvaltningen av flerägda fastigheter.

Om
de föreslagna ändringarna i jordförvärvslagen genomförs kommer detta att
påverka arbetet vid lantbmksnämnderna. Slopandet av prisprövningen och den
allmänna nedtoningen av rationaliseringsambitionen innebär viss
arbelsbesparing.

De
nya bestämmelserna förväntas emellertid öka omsättningen på fastighetsmarknaden
och därmed kommer också både antalet jordförvärvsärenden och
jordfondsverksamheten att öka, vilket ger nämnderna mer arbete. Den nya
utformningen av 7§ kräver ökade insatser liksom arbetet med det kommunala
inflytandet. I ett inledningsskede kräver också det länsvisa programarbetet
resurser.

I
samband med inlösen av fastigheter enligt 14 § krävs ofta en fullständig
värdering. Detta klaras med den nuvarande ordningen delvis vid prisprövningen.
I sammanhanget måste också beaktas alt underiaget för den officiella
fastighelsprisstatistiken vad avser jordbmksfastigheter är knuten tid
förvärvsprövningen och att arbetet med statistiken framdeles kommer att kräva
större precision på grund av fastighetstaxeringens omläggning. Till detta
kommer att ärenden enligt skötsellagen sannolikt kommer att öka.

Det
sammanlagda resultatet av de nu aktuella förändringarna på det jordpolitiska
områdei kommer därför - så viU styrelsen nu kan bedöma -inte att ge någon
besparingseffekt.

s. 57 Kontrollera mot PDF

2.6
Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen biträder utredningens uppfattning atl Prop.
1986/87:122 del från samhällets synpunkt fortfarande finns behov av en
jordförvärvslag som bl.a. främjar skogsbmkets rationalisering. Efter den
nuvarande lagens tillkomst har den tekniska och ekonomiska utvecklingen i
berörda näringar fortsatt i snabb takt och nya riktlinjer för bäde
jordbrukspolitiken, skogspolitiken och regionalpolitiken har kommit till.
Därför är det befogat med en översyn av jordförvärvslagstiftningen. Denna
översyn bör vara präglad av en samlad syn på såväl de areella näringarna som
landsbygdens utveckling och samhällsutvecklingen i övrigt. För att åstadkomma
denna allsidiga belysning krävs dock betydligt större utredningsresurser och
mera tid än som har tilldelals den utredning som nu har lagt fram sitt
betänkande.

När
det gäller skogsbmket bör en översyn av jordförvärvslagen vara inriktad på att
främja en hög, värdefull och effektiv skogsproduktion. Lagen bör utformas så
att förvärvare som har goda fömtsättningar atl bedriva elt rationellt skogsbmk
ges ökade möjligheter atl förvärva skogsmark. Ett effektivt bedrivet skogsbmk
med ökad produktion av skogsråvara, som tillvaratas genom avverkning, har stor
betydelse inte bara för landets ekonomi utan också för sysselsättningssvaga
områden. I dessa områden har skogsnäringen en särskilt viktig roll för den
regionala utvecklingen. Åtgärder som är inriktade på atl vidmakthålla
bosättningen på landsbygden kan också bidra till atl hålla landskapet öppet,
vilket i många fall är ägnat att tillgodose natur- och kulturminnesvårdens
intressen.

Ägandet
av skogs- och jordbmksmark har under de senaste decennierna utvecklats på ett
sätt som vid en samlad bedömning måste betraktas som negativt för landsbygdens
utveckling. Allt mera mark framför allt i glesbygderna ägs av utbor. Åkern
ligger inte sällan obmkad eller brukas som sidoartende. Det senare innebär ofta
orationella företag med dålig arrondering och svagt underlag för
investeringar. Teknisk utveckling och rationalisering har lett till att
antalet sysselsatta i både jordbmket och skogsbmket har minskal mycket
drastiskt. Samtidigt har vidareförädlingen av de areella näringarnas produkter
koncentrerats till allt större enheter allt längre bort från
primärproduktionen. Etl vikande befolkningsunderlag har så småningom reducerat
hantverks- och servicenäringarna inklusive den service som samhället normalt
svarar för.

Den
översyn av jordförvärvslagen som nu har genomförts ingår i ett program för ökad
avverkning som regeringen presenterade i årets kompletteringsproposition. Det
råder numera enighet om att avverkningama kan öka. Flera forskare har dock
hävdat att jordförvärvslagen har betydande s. k. inlåsningseffekter som
inverkar negativt på avverkningsnivån och därför bör lagen ändras. Enligt
skogsstyrelsens uppfattning är det sannolikt atl en reglerad marknad med
begränsad köparkrets leder till ett minskat utbud av fastigheter. Dessa
hämmande effekter som kan vara svåra att undvika, måste dock självfallet vägas
mot lagens syften och positiva effekter. Utredningen antyder atl det finns
andra omständigheter som har stor belydelse för benägenheten att avyttra
fastigheter, bl. a. skattelagstiftningen och icke-monetära nyttor av olika
slag. Skogsstyrelsen biträder denna uppfattning och vill därmed peka på atl det
förutom en vidgad köparkrets och högre prisnivå kan behövas ytteriigare
åtgärder för att åstadkomma en varaktig ökning av fastighetsutbudel. Bl.a.
finns det skäl att överväga ändring av vissa skatteregler.

För
många skogsägare med sin huvudsakliga inkomst från annat håll än

skogsbmk är reglerna för arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen idag

så gynnsamma jämfört med annan kapitalplacering att de kan vara en

starkt bidragande orsak till att den enskilt ägda skogsmarken behålls så 57

s. 58 Kontrollera mot PDF

länge
som möjligt och atl den överlåts via släktförvärv. Bl.a. gynnar Prop.
1986/87:122 gällande regler i hög grad alternativet att överlåta fastigheten
till barn via gåva eller att behålla fastigheten till dess atl den överlåts via
arv. Statistik över samtliga överlåtelser för perioden 1976-1981 fördelade på
fångestyper visar att av totalt ca 120000 överiåtelser utgjorde ca 28000 gåva
och ca 45 000 arv. Dvs. arv och gåva svarade tillsammans för ca 60% av
överlåtelserna. Övriga överlåtelser var ungefär jämnt fördelade mellan släktköp
och köp som var föremål för prövning enligt jordförvärvslagen. Når det gäller
överlåtelse via gåva visar statistiken för såväl 1975 som 1981 att det finns en
stark koppling till den allmänna fastighetstaxeringen. Av totala antalet
överiåtelser 1981, ca 28600, utgjorde ca 10600 gåva. Vid sidan av
jordförvärvslagen kan således skattereglernas utformning antas ha betydande
inlåsningseffekter.

Enligt
utredningsdirektiven är en ökad fastighetsomsättning positiv därför att
erfarenheterna visat att den främjar ett aktivt skogsbmk. Utredningen har därför
enligt sina direktiv varit starkt inriktad på att lägga förslag till ändringar
i jordförvärvslagen som kan antas främja omsättningen av skogsfastigheter.
Utredningen har dock inte försökt göra någon bedömning av hur stor denna
omsättningsökning kan förväntas bli eller hur den kan antas inverka på
avverkningsnivån. Inte heller har det gjorts någon bedömning av hur förslagen
kan förväntas inverka på möjligheterna att åstadkomma en mer effektiv
produktion genom atl förbättra fastighetsstrukturen.

Eftersom
ett av motiven för översyn av jordförvärvslagen är att den skall bidra till
ökad avverkning finns det anledning att peka på att både
kapitalbeskattningsreglerna, realisationsvinstbeskattningsreglerna och
skogsavdragsreglerna i många fall gör det lönande att spara i skog mellan
generationsskiftena. En annan utformning av skattereglerna skulle bidra till en
bättre spridning av avverkningarna över innehavstiden och därmed minska
fastighetsöverlåtelsernas betydelse för avverkningen.

Enligt
skogsstyrelsens uppfattning kan utredningens förslag förväntas leda till en
viss omsättningsökning - hur stor den blir och om den blir bestående är det
inte möjligt att ha någon uppfattning om. Ett mycket överslagsmässigt
räkneexempel av effekten pä avverkningsnivån, med utgångspunkt från vissa
antaganden, kan ändå vara av ett visst intresse för att bedöma vilka effekter
en ökad fastighetsomsättning kan få för virkesutbudet.

Den
nuvarande "fria marknaden" (bifallna förvärv) vid sidan av släktförvärven
uppgår till drygt 4000 st per år med totalt ca 100000 ha produktiv skogsmark.
Varie procent som denna fria sektor ökar innebär således en ökning med ca 40
överlåtelser omfattande ca I 000 ha. Detta kan antas

ge
en ökad avverkning om ca 10 000 m sk per år . Vid antagandet

30
% omsättningsökning skuUe avverkningsökningen således bli ca 300000 m' sk, vid
50% ca 500000 m' sk osv. Det skall återigen understrykas att det som har
redovisats är etl räkneexempel byggt pä vissa antaganden och således inte ett
försök att förutsäga vad effekterna blir.

Vad
som händer med avverkningsnivån på sikt - när skogsavdragsmöj-ligheterna är
uttömda - med en friare marknad för fastigheter blir beroende av vilka
köparkategorier som kommer att förvärva. Köpare, som vill ha kapital
realvärdesäkert placerat och med låg beskattning kan antas ha litet intresse av
stora avverkningar när skogsavdragsmöjligheterna är uttömda. Det är därför
angeläget att jordförvärvslagens regler i övrigt, bl. a. när det gäller
yrkeskunskaper och boende m. m., utformas på ett sätt som främjar ett aktivt
brukande. Vidare bör en översyn av de skatteregler som har berörts tidigare i
detta yttrande övervägas.

s. 59 Kontrollera mot PDF

2.7 Statens
jordbruksnämnd: Utredningen anser alt det jordbmkspoliliska Prop.
1986/87:122

intresset av att med stöd av jordförvärvslagen verka för ytterligare upp

byggande av rationella jordbruksföretag med intensiv produktion inte

längre
är så framträdande. Det är därför enligt utredningens mening också angeläget
att anpassa jordförvärvslagen med hänsyn till dessa ändrade förhållanden.
Statens jordbmksnämnd delar denna uppfattning.

Jordbruksnämnden
delar vidare utredningens uppfattning att det från samhällets synpunkt finns
ett behov av att slå vakt om familjejordbruket och att ta till vara
sysselsättningsmöjligheterna bl. a. inom jord- och skogsbruket i våra
glesbygder. Utredningen har dock funnit det möjligt att begränsa de
förvärvshinder som nuvarande lag ställer upp utan att ge avkall på dessa mål.

För
att tillgodose det s. k. konsumentmålet är det dock enligt jordbruksnämndens
mening väsentligt att huvuddelen av vår produktion av livsmedel produceras av
rationella familjejordbmksföretag med intensiv produktion. På
överskottsarealen bör dock som utredningen ocksä föreslår även andra företag få
etablera sig.

Den
balans mellan produktions- och konsumentmålel som åsyftas i nu gällande
livsmedelspolitiska beslut torde dock inte riskeras med de lättnader som
utredningen föreslår i jordförvärvslagen.

2.8 Statens naturvårdsverk: Det framlagda förslaget
överensstämmer i stort med naturvårdens intressen.

2.9 Arbetsmarknadsstyrelsen: Arbetsmarknadsstyrelsen
delar utredarens synpunkter om att det är viktigt att jordförvärvslagen fär en
sådan utformning att den främjar utvecklingen av företag inom jordbruket,
skogsbmket och trädgårdsnäringen och att man särskilt beaktar den
regionalpolitiska utvecklingen. De föreslagna förändringarna i lagen bör
medverka till detta.

2.10 Statens planverk: Planverket stöder de av
utredningen föreslagna ändringarna i lagstiftningen. Planverket vill dock
framhålla att många kommuner, inte bara i utpräglade glesbygdsområden,
betraktar det som angeläget att ta egna initiativ och aktivt engagera sig i
närings- och sysselsättningspolitik. Jord- och skogsbruksfrågomas hantering är
i detta sammanhang ofta av stor betydelse. Det handlar då ofta om att främja
möjligheterna till olika kombinationsföretag.

2.11 Statens lantmäteriverk: Rationaliseringsintresset
har utvecklats närmare i avsnitt 5.4. Den avgränsning som görs där av
jordförvärvslagens roll som förvärvshinder i fall dä fastigheten behövs för
jordbmkets eller skogsbmkets rationalisering är i vissa avseenden alltför snäv
enligt lantmäteriverkets mening. Här åsyftas inte utredningens centrala
resonemang rörande lagens ändrade inriktning i fråga om företagsuppbyggnad och
storleksrationalisering i jordbruket. Lantmäteriverkets nyss anförda synpunkt
rör stmkturfrågorna i skogsmarken samt omarrondering i jordbmkssamman-hang.

Behoven
av förbättrad arrondering i betydande delar av skogsmarken är väl dokumenterade
i tidigare utredningar. Enligt lantmäteriverkets uppfattning år det
fortfarande en angelägen uppgift att lösa dessa problem, någon förändring
därvidlag har inte skett. Ett rationellt drivet skogsbruk är pri-vatekonomiskl
och samhällsekonomiskt betydelsefullt.

Även inom jordbruket finns
behov av strukturförbättrande åtgärder i

viss omfattning. Det gäller bl.a. i anslutning till vägar och järnvägar.

Problem av sådant slag är allmänt förekommande i vissa bygder. För att 59

s. 60 Kontrollera mot PDF

komma till rätta med detta
krävs i de fallen en aktiv stmkturrationalise- Prop. 1986/87:122
ringspolitik.

Den
ändrade inriktningen av lagstiftningen innebär sannolikt en ökad omsättning av
jord- och skogsbruksmark. Detta får en positiv effekt på exempelvis utbudet av
skogsråvara, i vart fall på kort sikt. Samtidigt försämras i vissa fall
förutsältningarna att uppnå rationaliseringsförbättringar, vilket får negativa
effekter i ett längre perspektiv. På sikt kan den inhemska råvamtillförseln
tryggas bäst genom elt rationellt, uthålligt skogsbmk. Jordförvärvslagen bör
därför inriktas på en fortsatt aktiv rationaliseringspolitik inom skogsbmket.
Ger i det enskilda fallet fastigheten inle fömtsättningar för en rationell
skogsbmksdrift bör liksom nu avslag av rationaliseringsskäl kunna övervågas i
fall då goda motiv för detta finns.

En
fortsatt inriktning på stmkturrationalisering i här berörda sammanhang kan
mycket väl inrymmas i en jordförvärvslag som i högre grad än idag tar hänsyn
till regionalpolitiska aspekter. Ett ökat utbud på fastighetsmarknaden i
kombination med bibehållna möjligheter till aktiv stmklurpo-litik kommer enligt
lantmäteriverkels mening atl ge positiva effekter.

Som
utredningen påpekar kommer antalet fall då förvärvstillstånd vägras att bli
mindre om lagen ges den föreslagna ändrade inriktningen. Därtill kommer, som
utredningen också påpekar, atl handläggningen bör kunna förenklas (s. 65).
Resurser som frigörs genom sådana förändringar bör enligt lantmäteriverkets
mening användas till stmklurförbättrande åtgärder. Omfördelning av resurser
lill områden där behoven av stmklurförbättrande åtgärder är som störst bör
också övervägas.

Det
regionalpolitiska hänsynstagandet kommer som förutskickas i betänkandet att
medföra en mera varierad tillämpning av lagen, anpassad till de särskilda
förhållanden som gäller i olika bygder. En förskjutning mot ett sådant synsätt
har redan skett, det har märkts inte bara i statistiken över
jordförvärvsärenden, utan också i den löpande fastighetsbildningsverksamheten.
Av det skälet har lantmäteriverket och lantbruksstyrelsen inlett diskussioner
och samarbete angående tillämpningsfrågor i olika fastighetsbildningssituationer,
främst avseende deltidsjordbmk, fastigheter för kombinerade ändamål och
bostadsfastigheters utformning på landsbygden. Föreliggande lagförslag kommer
all påskynda utvecklingen i åsyftad riktning. Betydelsen av att tillämpningen
av fastighetsbildningslagen ses över ökar ytterligare efter ändring av
jordförvärvslagen.

Fastighelsbildningslagen
har i hög grad strukturpoliliska syften. I tredje kapitlet finns bl.a. angivet
atl en jordbmksfastighet ska vara beskaffad så att den medger
tillfredsställande lönsamhet hos det företag som ska bedrivas på fasligheten.
En liknande bestämmelse finns för skogsbmksfastigheter. Utformningen av
bestämmelserna är emellertid avsiktligt inte mer konkret än så. Tanken är att
det bakomliggande materiella innehållet vid varie tidpunkt ska kunna
korrespondera mot de gällande jordbrukspolitiska riktlinjerna. Dessutom finns
undantagsbestämmelser som under vissa omständigheter kan medge
fastighetsbildning även i fall då lönsamhetskravet inte är uppfyllt.

Genom
den förskjutning i rättstillämpningen som skett i jordförvärvs-

och fastighetsbildningsärenden i framför allt glesbygd har undantagsbe

stämmelserna, främst 3 kap. 9 §, böriat tillämpas i högre grad än tidigare.

Detta har varil nödvändigl för anpassningen lill en ändrad inriktning i

strukturpolitiken. Översynen av jordförvärvslagen kan nu leda till en ännu

mer flexibel syn på hur jordbmksfastigheter ska vara beskaffade. Ska detta

slå igenom vid fastighetsbildningen måste undanlagsbestämmelserna till

lämpas i än högre grad och sannolikt bli dominerande. Enligl lantmäteri- 50

s. 61 Kontrollera mot PDF

verkets
mening är det från flera synpunkter, bl.a. med hänsyn Ull rätlssä- Prop.
1986/87:122 kerheien, otillfredsställande om undantagsregler blir dominerande
på detta sätt under en längre tid. En översyn av fastighetsbildningslagens
särskilda bestämmelser om jord- och skogsbruk bör därför övervägas. En sådan
översyn kan göras av lantmäteriverket i samråd med berörda myndigheter. Genom
atl inslaget av regionalpolitiska aspekter ökar genom lagförslaget kan man som
redan berörts vänta sig alt lagtillämpningen kommer att variera ytterligare
mellan olika delar av landet och även mellan olika delar av ett län. Detta
motiverar en aktivare planering i länen och kommunema när det gäller
regionalpolitiska frågor, stmklurfrågor m.m. Frågan om att upprätta särskilda
handlingsprogram aktualiseras. Sådana program kan bl.a. innehålla mål och
avgränsningar för hur arbetet med skogens stmklurfrågor ska bedrivas. En sådan
inriktning skulle underlätta verksamheten och välkomnas av lantmäteriverket.

2.12 Domänverket: Huvudsyftet med stmkturpolitiken är
etl aktivt brukande av mark för jord- och skogsbruk. För att målel för
strukturpolitiken skall kunna nås krävs statlig styrning. Jordförvärvslagen och
skötsellagen är instrument för denna styrning. Det är viktigt att dessa
instmment formas på etl sådant sätt att de i samspel med de enskilda initiativen
leder fram mol det strukturpoliliska målel. Gällande jordförvärvslag uppfyller
inle delta krav. Utredningen föreslär ändringar som ger större utrymme för
enskilda initiativ. Enligt domänverkets mening borde det vara möjligt att i
detta avseende tänja lagstiftningen ytterligare något. Jordförvärvslagen bör
enligt domänverkets mening i första hand innehålla regler som gynnar
rationaliseringsverksamheten inom skogsbruket samt tillgodoser intresset alt
värna om befintliga familjejordbruk och stödja träförädlande företag.

2.13 Kammarkollegiet: Trossamfundet svenska kyrkan äger
genom sina pastorat ca 360000 ha produktiv skogsmark. Det motsvarar ca 1,5% av
landets totala skogsmarksareal. Skogen förvaltas av stiftsnämnderna.
Kammarkollegiet är central förvaltningsmyndighet för frågor om kyrklig egendom.
I den egenskapen handlägger kollegiet ärenden om försäljning och inköp av sådan
egendom.

Genom
bl.a. sliftsnämnderna har kollegiet erfarit de olägenheter som
jordförvärvslagen medför i arbetet med strukturrationaliseringen av den
kyrkliga jorden. Stelheten vid prisprövningen och den omständliga proceduren i
samband med tillståndsprövningen i övrigl medför att många angelägna
försäljningar av rationaliseringsfastigheter inte kunnat fullföljas. Olika
metoder har använts för att komma från orimliga konsekvenser av regelsystemet.
Kollegiet välkomnar därför de nu föreslagna ändringarna som i flera avseenden
kommer atl underlätta sliftsnämndernas arbete med strukturrationaliseringen.

2.14 Statskontoret:
Statskontoret delar uppfattningen att behovet av en

fortsatt slorleksrationalisering för all bygga upp ytterligare förelag av

sådan omfattning att de ger bmkaren sin huvudsakliga sysselsättning och

försörining inte längre är sä framträdande. Verket finner därför förslagen

välmotiverade och ägnade atl åstadkomma en avreglering då del gäller

förvärv av mark. Detta kan leda till en ökad handel med jordegendomar

som åtminstone i vad avser skogsmark kan påskynda en strukturrationali

sering.

Sådana
förenklingar torde påverka lantbruksnämndernas verksamhet.

Statskontoret vill erinra om att en arbetsgrupp har tillsatts inorri civildepar

tementet med uppgift att lämna förslag om en samordnad länsförvaltning. 61

s. 62 Kontrollera mot PDF

Erfarenheter från
försöksverksamheten i Norrbottens län skall därvid be- Prop. 1986/87; 122
aktas. Statskontoret biträder arbetsgruppen.

Enligt
statskontorets mening bör del ankomma på länsstyrelsen att svara för en
samordnad markanvändning i länet. Del är därför rimligt atl länsstyrelsen får
avgöra i vilka delar av länet det år av allmänt inlresse att egendomar tas i
anspråk för jordbrukels eller skogsbrukets rationalisering. Härvid behöver
enligt statskontorets mening ej endasi administrativa gränser följas. Inom
områden där marken inte är av intresse för storleksrationalisering bör
egendomar också kunna säljas fritt som fritidsjordbruk.

Inom
lantbruksnämndernas ansvarsområde ligger fömtom att bedöma förvärv enligl
jordförvårvslagen även att bevaka kommunal förköpsrätl enligt överenskommelser
med kommunerna. För att åstadkomma en rationell hantering och för att minska
tidsutdräkten vid tillståndsprövningen är det angeläget att i samråd mellan
länsstyrelse, lantbruksnämnd och kommuner utforma så enkla rutiner som möjligt
inom områden där fortsalt strukturrationalisering inle anses böra ske.

2.15
Riksrevisionsverket: Riksrevisionsverket konstaterar all de förslag som läggs
av utredningen inte innebär några större förändringar när det gäller
statens/samhällets möjligheter atl även i framliden ingripa mol och hindra oönskade
förvärv av jordbmks- och skogsmark. Den nuvarande lillståndspliktens omfattning
kvarstår, dvs. de förvärv som idag kräver tillstånd kommer också att kräva
tillstånd i framtiden, samtidigt som de prövande myndigheterna ges elt ökat
utrymme att avgöra hur lagen skall tillämpas i det enskilda fallet.

Riksrevisionsverket
delar utredningens uppfattning att del är angeläget att anpassa
jordförvärvslagen till de ändrade förutsättningarna inom jord-och skogsbruket
saml till den ökande betydelsen av en aktiv glesbygdspoli-lik — något som f.ö.
slås fast redan i direktiven och är anledningen till atl översynen kommit till
stånd. Riksrevisionsverkel ställer sig ocksä positivt till den allmänna
inriktningen i utredningens resonemang att del - utan att ge avkall på
lagstiftningens grundläggande syften - bör vara möjligt att begränsa nuvarande
förvärvshinder. Enligt riksrevisionsverkets uppfattning har dock utredningen i
sina överväganden och förslag inte tillräckligt konsekvent tagit fasta på den
beskrivning av problembilden som görs i betänkandet. Riksrevisionsverkel anser
också att den analys som ligger till grund för vissa av utredningens förslag är
ofullständig.

Beträffande
jordbruksföretag i utvecklade jordbruksdistrikt finns, såvitt
riksrevisionsverket kan bedöma, inget behov av att från rationaliseringssynpunkt
ha en särskild förvärvslagsliftning.

I
de delar av betänkandet som behandlar skogsbmkets problem har

utredningen enligt riksrevisionsverkels uppfattning på etl alltför summa

riskt sätt behandlat frågan om den nuvarande lagstiftningens effekter och

den "hotbild" som kan skönjas inför framtiden när det gäller
skogsmarken

och dess utnyttjande. Riksrevisionsverket anser exempelvis att det hade

varit önskvärt att utredningen närmare redovisat sin bedömning av i vilken

omfattning man genom hittillsvarande förvärvsprövning motverkat en

oönskad utveckling när del gäller olika skogsfasugheters arrondering och

användning. Enligt riksrevisionsverkets uppfattning är del anmärknings

värt att utredningen inte ens har försökt göra en sådan genomgång (frågan

berörs över huvud taget inte i belänkandet). Mot bakgmnd av att några

fakta eller resonemang kring dessa frågor inte redovisas saknas, enligt

riksrevisionsverkets mening, i betänkandet underlag för ställningstagande i 62

s. 63 Kontrollera mot PDF

frågan
om behovet av lagstiftning när del gäller förvärv av skogsfastighe- Prop.
1986/87; 122 ler.

Avslutningsvis
vill riksrevisionsverkel anföra följande beträffande de överväganden som görs i
betänkandet om skogsfasligheter. Utredningens förslag syftar lill au främja ett
rationellt brukande av den befintliga skogsmarken. Såvitt riksrevisionsverkel
kan bedöma bör man dock inte ha överdrivet stora förväntningar belräffande
effekterna av de föreslagna åtgärderna. Som konstateras i betänkandet (s. 38)
är det endast en mindre del - f.n. knappt 30 procent - av det totala antalet
överlåtelser av fastigheter taxerade som jordbruksfastigheter som kan påverkas
med jordförvärvslagen. Som utredningen själv konstaterar (s. 49) är vidare
sannolikt andra förhållanden än den nuvarande lagstiftningens
"inlåsningsef-fekler" av stor belydelse för benägenheten att avyttra
fastigheter. Utredningen pekar på sådana omständigheter som
skalielagsliftning, dödsboägande, jakl- och fiskeintresse, affektionsvärde m.m.
I själva verket torde ett rimligt antagande vara att den föreslagna
lagändringen torde få en ganska marginell betydelse för utbudet av sådana
mindre skogsfasligheter som f.n. inte bedrivs så rationellt som det från strikt
skogspolitiska utgångspunkter vore önskvärt.

Utredningens
överväganden och förslag pä denna punkt aktualiserar dock en viktig principiell
fräga om hur långl kravet på en från strikt skogspolitiska utgångspunkter
rationellt bmkad skogsmark lämpligen bör drivas. I olika sammanhang brukar
framhållas att skogen inte bara skall ses som en produktionsresurs för råvara
till skogsindustrin, ulan också som en källa för rekreation och avkoppling. Ett
alltför "optimalt" bmkningssy-slem kan komma i konflikt med denna typ
av mål. Del är därför viktigt att samlat överväga de åtgärder som från olika
perspektiv år önskvärda när det gäller skogsmarkens framtida användning.

2.16 Hovrätten
för övre Norrland: Hovrätten vill påpeka att om nu

jordförvärvslagen
ändras och om man dessutom beaktar förändringarna i jordbrukspolitiken ändras
också fömtsättningarna för de jordpolitiska reglerna i
fastighetsbildningslagen markant. 3 kap. 5, 6 och 7 §§ i denna lag innehåller
bestämmelser om jord- och skogsbruk. Dessa bestämmelser kan därför behöva ses
över för att anpassas till de nya förutsältningarna och för att man inte i
alltför stor utsträckning skall behöva tillgripa undantagsbestämmelserna i 3
kap. 9 § nämnda lag.

2.17 Kammarrätten
i Jönköping: Det nuvarande tillståndssystemet kräver

en betydande administration fastän det - som framgår av betänkandet -

gäller endast en mindre del av förvärven. När nu möjlighetema att förvär

va fastigheter skall öka och ingrepp i marknaden ske i färre fall hade det

varit värdefullt om utredningen diskuterat möjligheten att radikalt lägga

om systemet för att uppnå förenklingar. Så länge ett huvudändamål med

lagen varit att främja lantbrukets och skogsbrukets rationalisering har elt

tillståndsförfarande varit naturligt.

När
syftet blir alt ingripa i särskilda fall borde man allvarligt pröva att övergå
till elt förköpssystem. Förvärven skulle i princip vara fria men
lantbruksnämnden eller annan myndighet skulle ha möjlighet att i efterhand gå
in om förutsättningar härför föreligger. Man skulle då slippa ett byråkratiskt
tillståndsförfarande och de svårigheter som uppkommer vid exekutiva auktioner.

Kammarrätten
kan inte på föreliggande material förorda ett förköpssy

stem men beklagar att ett sådant inte utretts närmare. 63

s. 64 Kontrollera mot PDF

Det
av utredningen framlagda förslaget är till sin tekniska utformning Prop.
1986/87; 122 mycket allmänt hållet. Formuleringarna är så generella atl det
ofta blir svårt för den enskilde att med utgångspunkt från lagtexten och
motiven bedöma om han kan få tillstånd att förvärva en viss fastighet.

2.18 Malmö tingsrätt: Tingsrätten ifrågasätter när det
gäller jordförvärvslagen om inte den lagen i sin helhet bör ses över från
språklig och redaktionell synpunkt.

2.19 Luleå tingsrätt: Tingsrätten delar utredningens
uppfattning att det jordbmkspoliliska intresset av att med stöd av
jordförvärvslagen verka för ytterligare uppbyggande av rationella
jordbruksföretag med intensiv produktion inte längre är så framträdande.

Likaså
delar tingsrätten utredningens uppfattning, att det kan antagas att
jordförvärvslagstiftningen, i dess nuvarande utformning, har en återhållande
inverkan på omsättningen av jordbruks- och skogsbmksfastigheter.

Tingsrätten
delar därför också utredningens uppfattning, att det behövs förändringar i
nuvarande jordförvärvslagstiftning på gmnd av de ändrade förutsättningama för
jordbmks- och skogsbmkspolitiken samt regionalpolitiken, och atl dessa
förändringar bör inriktas på dels begränsningar i nu gällande förvärvshinder,
dels en anpassning av lagens tillämpning tdl skilda förhållanden inom olika
delar av landet.

De
åtgärder, som utredningen föreslår, framstår i huvudsak som lämpliga för att
åstadkomma sådana förbättringar som enligt direktiven tid utredningen är
önskvärda.

2.20 Länsstyrelsen
i Kronobergs län: Länsstyrelsen anser att eftersom

lantbmkets situation varierar starkt inom landet och även inom ett län

måste jordförvärvslagen vara en "ramlag" med regional fillämpning. La

gen kan därigenom underlätta för länet att driva en medveten landsbygds

politik.

Länsstyrelsen
delar utredningens uppfattning att jordförvärvslagen skall

- främja en aktiv näringsverksamhet på landsbygden

- främja ett boende på landsbygden och

- stärka sambandet mellan ägande och bmkande.

Emellertid
har utredningen inte fullföljt dessa tankegångar i sitt

förslag.

2.21------------------------------------------ Länsstyrelsen
i Kalmar län: Länsstyrelsen finner----------------------------------------- att
de före

slagna uppmjukningarna av jordförvärvslagen kommer att innebära en

enklare och snabbare handläggning vid lantbmksnämnderna genom att

antalet förvärvsärenden som kommer att prövas, blir avsevärt färre. Läns

styrelsen delar också utredningsmannens allmänna syn alt en ökad omsätt

ning av jordbruksfastigheter bör åstadkommas och att fritidsjordbruk i

större omfattning bör medges. Länsstyrelsen finner dock att det vore

värdefullt att i jordförvärvslagen ha nägon form av spärr som hindrar att

jordbmksfastigheter och därmed permanent boende i regionalpolitiskt ut

satta områden övergår till fritidsbosätlning.

Den
föreslagna nya jordförvärvslagen kommer sannolikt att leda till en

ökad omsättning av jord- och skogsbmksfastigheter. Länsstyrelsen anser

att lagen mot denna bakgrund borde innehålla en möjlighet för tillstånds

myndigheten att ställa villkor på stmklurförbättrande ätgärder som kan

förknippas med förvärv. I Kalmar län är fastighetsstmkturen i vissa områ

den klart olillfredsställande och det har visat sig svårt att på frivillig väg
få 64

s. 65 Kontrollera mot PDF

till stånd förbättringar. Prop. 1986/87:122

Länsstyrelsen
anser att det kan vara ologiskl att, samtidigt som andra regier mjukas upp,
behålla släktskapsregler, som skiljer sig från arvslagsliftningen.
Länsstyrelsen avser här särskilt prövning i samband med överlåtelse till
syskonbarn.

2.22 Länsstyrelsen i Blekinge län: Utvecklingen inom
säväl jordbruket som skogsbruket har under de senaste årtiondena genomgått en
omfattande omvandling. Den kraftiga produktivitetsökning som skett inom
jordbruksnäringen har radikalt förändrat näringens förutsättningar.
Produktionsöverskott och sjunkande världsmarknadspriser har medfört obalans
mellan inhemsk produktion av jordbmksprodukter och inhemsk konsumtion. Betydande
arealer jordbruksmark bör därför kunna ges annan användning. Länsstyrelsen
finner det därför bland annat mot denna bakgrund angeläget att gällande
lagstiftning ses över.

2.23 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Utvecklingen
sedan gällande lags tillkomst 1979 kännetecknas i stort av för
jordbruksnäringen besvärande produktionsöverskott, försämrad lönsamhet, nya
målsättningar för jordbrukspolitiken och regionalpolitiken samt ökade krav pä
god miljö. Utredningen pekar bland annat på sådana omsländigheler som att
jordbrukarfamiljerna hämtar sina inkomster till allt större del från källor
utanför det traditionella jord- och skogsbruket, att skogsbrukels roll som
stödnäring till jordbmket minskar i omfattning saml all möjligheterna till kombinationsjordbruk
i glesbygdsområdena bör underlättas.

Mol
denna bakgrund diskuterar utredningen vissa effekter av den nuvarande
lagstiftningen och menar att det är angelägel att lagens syften anpassas lill
dessa ändrade fömtsättningar. 1 och för sig kan länsstyrelsen i huvuddragen
dela utredningens mening härom även om tillämpningen i länet hittills ej kan
anses strida mot dessa syften. Redan den nuvarande lagstiftningen ger i många
stycken möjligheter till anpassning av tillämpningen efter den fortgående
utvecklingen och med beaktande av regionala skillnader. Utredningens
uppfattning aU nuvarande lagstiftning har inlåsningseffekter av betydande
omfattning, vilka motverkar en önskad fastighetsomsättning, delas inte av
länsstyrelsen. Benägenheten, eller snarare obenägenheten, atl avyttra
fastigheter styrs i vida större utsträckning av sådana omständigheter som
skattelagstiftning, dödsbo- eller flerägande, fritidsintressen,
affektionsvärden m.m.

2.24 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen finner
del remitterade förslagel i huvudsak väl anpassat till de ändrade
förutsättningarna inom jordbruket och skogsbruket och har inte något att erinra
mot atl förslaget lägges till gmnd för lagstiftning.

2.25 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen har
beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet "Översyn av
jordförvärvslagen". Förslaget innebär en minskad reglering och möjliggör
samtidigt siörre anpassning till regionala förhållanden och hänsyn till miljön.
Därmed ger utredningen i princip lagen en inriklning, som kan tillgodose de
önskemål länsstyrelsen tillsammans med sex andra län i Sydsverige framförde
lill departementet i april 1986.

2.26 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen delar
utredningens uppfattning att det i princip inte finns skäl att bygga upp ytterligare
jordbruksenheter av sådan storlek all de ger brukaren sin huvudsakliga syssel- 65

5 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 122

s. 66 Kontrollera mot PDF

sättning
och försörjning. På flera håll inom länet är dock arronderingen Prop. 1986/87;
122 dålig även inom slättbygden. Vidare finns stora brister i fastighetsstmkturen
i anslutning till allmänna vägar och järnvägar. Dessa brister blir alltmer
påtagliga på grund av ökande trafik och högre hastigheter. För en rationell
produktion måste också familjejordbmken få utvecklas. Inte minst gäller detta i
samband med neddragningen av animalieproduktion. Lagstiftningen får därför inte
utformas sä alt lantbruksnämndens möjligheter all påverka utvecklingen i dessa
avseenden avsevärt försämras.

Beträffande
skogsmarken har en av länsstyrelsen lillsalt arbetsgrupp konstaterat att
omkring 83000 ha är dåligt arronderad och i slort behov av stmklurförbättrande
åtgärder. Länsstyrelsen har därför antagit ett program för bl.a. skogliga
stmkturförbättringar och tagit officialinitialiv för att få igång
lantmäleriförrättningar beträffande vissa områden. Erfarenheterna av denna
verksamhet är myckel goda. För alt arbetet skall ge etl gott resultat fordras
emellertid alt lantbruksnämnden har byggt upp en tillräcklig markreserv inom
områdena motsvarande åtminstone 10% av området. Detta lar lång tid och kräver
en aktiv insats av lantbruksnämnden. Denna aktiva inköpspolitik är också
betydelsefull för de markbyten som måste göras i samband med bildande av
naturreservat och skjutfalt i länet. Även inom skogsmarken sker emellertid
huvuddelen av strukturrationaliseringen i lantbruksnämndens dagliga arbete
genom förhandling med köpare av fastigheter och övriga berörda fastighetsägare.
Denna verksamhet måste få fortsätta.

För
att underlätta genomförande av beslut om naturreservat och liknande kan del
vara angeläget och rationellt atl helt eller delvis kunna vägra
förvärvstillslånd och lösa in områden. Redan nu använder lantbruksnämnderna
jordförvärvslagen för att nä praktiska lösningar för naturreservatsbildning.
Möjligheten att underlätta säkerställande av mark för naturvårdsändamål bör
kunna införas genom en komplettering av 6 § jordförvärvslagen.

2.27
Länsstyrelsen i Värmlands län: I utredningen framhålls att det från samhällets
synpunkt alltjämt finns ett behov av en jordförvärvslag som

— slår vakt om familjejordbruket

— begränsar juridiska personers fastighetsförvärv

— gör det möjligt atl i utpräglade glesbygder ta lill
vara sysselsättningsmöjligheterna i jord- och skogsbmket.

Länsstyrelsen
delar denna uppfattning och anser liksom utredningen att den nuvarande lagen
behöver omarbetas för alt bättre anpassas till ändrade förhållanden inom de
areella näringarna och till den ökade betydelsen av en aktiv glesbygdspolitik.

Liksom
utredningen tror länsstyrelsen att de redovisade syftena med lagen kan uppnås
även efter en begränsning av prisprövningen och bosättnings-, utbildnings- och
rationaliseringskraven.

Länsstyrelsen
har vid sin bedömning av utredningen haft glesbygdspolitiken och
landskapsvården som sina viktigaste utgångspunkter.

Landskapsvården
har beaktats i utredningsarbetet. Det är ett i dessa sammanhang nytt och
välkommet inslag. Länsstyrelsen anser emellertid

att
denna fråga bör ges ännu större tyngd . I hushållningen med

naturresurserna
bör en omsorg om landskapels natur- och kulturvården

enligt lånsstyrelsens mening alltid vara etl mycket viktigt inslag. Strävan i

denna riktning slår inle i motsättning till, utan ulgör en viktig del av ett

samhällsekonomiskt betraktelsesätt. På lång sikt är landskapet som kultur

bärare och dess levande innehåll en betydelsefull resurs. 66

s. 67 Kontrollera mot PDF

Riksdagen
har beslutat om en offensiv och ulvecklingsinriklad gles- Prop. 1986/87;
122 bygdspolitik. Denna har bl.a. konkretiserats i glesbygdsstöd och projektverksamhet.
Riksdagens intentioner har fått ett stort gensvar i form av elt ökat
individuellt risk- och förelagande samt kollektivt engagemang i många bygder.

Länsstyrelsen
ser mycket positivt på dessa tendenser. Samtidigt upplever länsstyrelsen att
del finns betydande hot mot glesbygden. Situationen inom jordbruket är ett
sådant hot. Etl annal är de fortsatta rationaliseringarna inom skogsbruket.

Länsstyrelsen
förordade därför i sitt yttrande över livsmedelskommit-léns betänkande myckel
tydliga regionalpoliliska hänsynstaganden inom jordbrukspolitiken. Etl motiv
för detta var enligt länsstyrelsens uppfattning att del inte är jordbruket i
skogslänens skogs- och mellanbygder som orsakat landels livsmedelsöverskott.
Etl annat var atl en sådan politik säkerligen skulle vara ett förhållandevis
billigt och effektivt sätl alt bedriva regional- och glesbygdspolitik.

Markägandet
utgör en av flera strukturskapande faktorer på glesbygden. Del är därför
viktigt att jordförvärvslagen står i samklang med intentionerna bakom den offensiva
och ulvecklingsinriklade glesbygdspolilik som riksdagen beslutat om. I annal
fall kommer ansträngningarna inom ramen för denna politik atl urholkas av en
brist på helhetsyn när det gäller den samlade politiken för glesbygden.

2.28 Länsstyrelsen
i Örebro län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfatt

ning att en viss liberalisering bör komma till uttryck i lagstiftningen. Det är

vikligt alt de regionalpoliliska intressena får ökad tyngd i lagen, vilket

framgår av den nya lydelsen i 1 §.

Det
finns dock anledning varna för en alltför kortsiktig syn på strukturproblemen
i jordbruket och skogsbruket. Behovet av att förbättra fastig-hetssirukluren,
särskilt i skogsmarken, är pä sina håll myckel stort. Även om l.ex. Kopparbergs
och Värmlands län har en betydligt sämre fastig-hetsstruktur än Örebro län,
finns dock inom delar av länet eU starkt behov av atl förbättra strukturen i
skogsmarken. Liberaliseringstanken bör få till följd atl den så kallade
frikretsen i 3 § 5 åler får omfatta även syskon och syskons avkomling, vilket
inte föreslagils av utredningen. Denna återgång lill vad som gällt i tidigare
lagstiftning bör ses mot bakgrund av att cirka 70% av det totala antalet
överlåtelser av fasligheter taxerade som jordbruksfastigheter inte prövas
enligt jordförvärvslagen. Fång genom arv, testamente och bodelning omfattas ju
inte av lagen.

2.29 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen
instämmer i utredningens problembeskrivning att utvecklingen inom lantbruket
har medfört atl allt färre lantbruksförelag behövs för att nå det av riksdagen
fasUagda produktionsmålet. Strävan alt bygga upp och vidmakthålla rationella familjeföretag
leder med den fortgående produktivitetsutvecklingen till att alll färre
renodlade jordbruksförelag kan beslå i framliden. En större vikl måste i
fortsättningen läggas vid alt bibehålla eu boende på landsbygden. Ändå finns
det även i framtiden behov av arealkompletteringar och struk-turförbäitrande
åtgärder inom jordbruket. En avvägning måste därför göras utifrån bygdens
struktur och förutsättningar i varie särskilt fall.

2.30 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I
Väslernorrlands län spelar de areella näringarna - jordbruk, skogsbruk och
fiske - en mycket viktig roll för den regionala utvecklingen. Inte minst för
glesbygden har jord- och

skogsbruket
en avgörande betydelse. Eftersom en aktiv glesbygdspolitik 67

s. 68 Kontrollera mot PDF

är mycket
angelägen för vårt län vill länsstyrelsen särskilt framhålla atl Prop.
1986/87; 122 jordförvärvslagen skall stimulera boende i glesbygd och atl man
vid lagens tillämpning särskilt bör beakta den regionalpoliliska utvecklingen.

2.31 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen
instämmer i att såväl jordbruket som skogsbruket har genomgått stora tekniska
och ekonomiska förändringar sedan nuvarande jordförvärvslags tillkomst. Detta
har också gett sig till känna i den direkta lagtillämpningen vilken
liberaliserats väsentligt sedan 1979. Lagens konstruktion med stora inslag av
bedömningar har gjort delta möjligt. Det nu framlagda förslaget år därför till
vissa delar en lagteknisk anpassning till den tillämpning såsom den utvecklat
sig. Bl.a. vid kombinationen bosättning och deltidsjordbmk har ansökningarna
nästan undantagslöst bifallits vad gäller Jämtlands län.

Jämtlands län skiljer sig från riksgenomsnittet i sä måtto
att jord- och skogsbmket fortfarande är av mycket stor betydelse för
sysselsättningen. Enligl tillgänglig statistik är den procentuella andelen
sysselsatta inom dessa näringar 11,1 %, en av de högsta i landet. I
förlängningen finns siffror som visar atl vart tredje hushåll i lånet är
beroende av det direkta jord- och skogsbruket samt förädlingsindustrin för sin
försörining. 1 vissa glest bebyggda trakter där det är ett regionalpolitiskt
intresse all bibehålla service och sysselsättningstillfällen är sysselsäitningstalet
väsentligt högre. Detta beror till största delen på alt andra
utkomstmöjligheter saknas. Det är därför viktigt atl befintlig jordbruks- och
skogsmark tas tillvara för lokal sysselsättning. Det omfattande dödsbo-, utbo-
och flerägandet utgör härvidlag en hämsko. Länsstyrelsen finner det olyckligt
att utredningen inte givits sådana direktiv och tidsramar atl dessa vikliga
frågor kunnat analyseras och förhoppningsvis lösas. De är i sig ett betydligt
siörre problem och hinder för en positiv utveckling än de frågor utredningen
analyserat. Länsstyrelsen förutsätter dock atl sittande dödsboutredning snart
kommer med kraftfulla förslag som kan leda till att problemen löses.

Enligl utredningen minskar skogsbrukets traditionella roll
som stödnäring till jordbruket. En alll mindre del av den totala
skogsmarksarealen drivs i kombination med jordbruk.

Denna slutsats är naturligtvis riktig i ett nationellt
perspektiv och kan också visas med statistik. Frågan kan emellertid också ses
från en annan utgångspunkt. I Jämtlands län finns ca 2,7 milj. ha skogsmark.
Gott och väl 1 milj. härav ägs av enskilda inklusive dödsbon. Cirka 320000 ha
brukas tillsammans med mer ån 2 ha åker. DeUa kan vid en första anbhck synas
marginellt. Om vi istället vänder på betraktelsen, blir resultatet annoriunda.
Del finns idag ca 3 300 st jordbmksföretag med mer ån 2 ha åker. Av dessa är
cirka 300 st arrendeförelag dvs. renodlade jordbruksföretag. Cirka 3000 av
länets jordbruksföretag drivs sålunda i kombination med skog. Ofta är del skogen
som är huvudnäring även i det kombinerade företagel. Medelarealen är över 100
ha. Skogen är därför av väsentlig och ofta av avgörande betydelse för dessa
kombinerade förelags fortlevnad. Den måste därför också förvärvsmässigt sett
hanteras på ett riktigt sätt och tillmätas den vikl den i realiteten har.
Härutöver finns åtskilliga renodlade skogsbruksföretag med självverksamma
ägare/brukare.

2.32 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Utredningen har
redovisat utveck

lingen inom jordbruket och skogsbruket samt sökt belysa gällande jordför

värvslags effekter. Med hänsyn till ändrade förutsättningar inom jordbru

ket och skogsbruket samt till den ändrade betydelsen av en aktiv gles

bygdspolilik anser utredningen det nu vara befogat att begränsa eller ta

bort en del förvärvshinder som nuvarande lag ställer. Därigenom skulle 68

s. 69 Kontrollera mot PDF

bl.a. en ökad omsättning
på fastigheter stimuleras. Länsstyrelsen delar Prop. 1986/87:122
utredningens bedömning om lägel i stort.

Strukturutveckling
(ägo-, ägar- och företagsutvecklingen) inom jordbruket och skogsbruket i länet
går i samma riktning som i landet i sin helhet, men är starkare markerad.
Utvecklingen i inlandet är speciellt oroande.

Antalet
jordbruksföretag har minskat med 69% i Västerbotten under perioden 1961-1985
mot 53% för hela riket. För åkerarealen är minskningen 26% i länet och för
riket 11 %.

Nedläggningen
av förelag och jordbruksjord torde komma att fortsätta.

Flerägandet
och utboägandet av fasligheter ökar, en utveckling som är klart negativ för
inlandet.

Utvecklingen
är mycket allvariig för hela länet och mäste vändas, om en balanserad
befolkningsutveckling i landets olika delar skall bli möjlig och om tillgång
lill arbete och service skall ges dess befolkning i enlighet med 1985 års
riksdagsbeslut om mål och riktlinjer för regionalpolitiken. Jordförvärvslagen
är elt av styrinstmmenlena i jord- och skogsbrukspolitiken. Eftersom de allra
flesta överlåtelserna numera sker genom arv eller genom släktförvärv som är
undantagna från jordförvärvslagens prövning är lagens möjligheter att påverka
strukturutvecklingen starkt begränsad.

De
föreslagna ändringarna i jordförvärvslagen är i stort välmotiverade.
Länsstyrelsen biträder därför i huvudsak utredningsmannens förslag.

För
att komma till rätta med strukturproblemen inom jordbmket och skogsbruket i
länet behöver enligt länsstyrelsens mening fömtom ändringarna i
jordförvärvslagen ytterligare åtgärder snabbt sättas in. Det gäller både
lagändringar, l.ex. om mångägandel som dödsboutredningen nu utreder och resursförstärkningar
lill berörda stadiga organ för att den negativa strukturutvecklingen inom
jordbmket och skogsbruket skall kunna vändas.

2.33 Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Länsstyrelsen delar utredningens

uppfattning atl nuvarande jordförvärvslag verkar bromsande på omsätt

ningen av fastigheter. Som framgått av beskrivningen av fastighetsstruk

turen i länet är del dock fortfarande angeläget att ha en jordförvärv slag

som kan användas som rationaliseringsinstrument både i jord- och skogs

bruket samtidigt som den kan användas för att ta tillvara sysselsättnings

möjligheterna i glesbygden och begränsa juridiska personers förvärvsrätt.

Utredningens
ambition att klara en sådan målsättning samtidigt med att stimulera till en
ökad omsättning av fastigheter finner länsstyrelsen vara riktig.

2.34 Eksjö
kommun: Kommunen vill för sin del understryka att det förhål

landet atl inte obetydliga arealer jordbruksmark beräknas komma att tas ur

produktion innebär atl många kombinerade företag behöver förstärkas

med skogsmark. Kommunen anser aU utredningen inte tillräckligt beaktat

konsekvenserna av en sådan förändring. Förhållandet torde vara typiskt

för situationen bl.a. i Eksjö kommun. Mot denna bakgmnd finns skäl att

underlätta för enskilda personer som driver jordbruk eller kombinerade

jord- och skogsbruksföretag att få göra tillskottsförvärv av skogsmark.

Utredningen framhåller att förslagen till ändringar syftar till att öka möjhg-

heten för enskilda personer att förvärva jord- och skogsbmksfastigheter.

Detta bör enligt utredningen kunna leda till en viss ökning av fastighetsom-

sättningen. Kommunen anser att åtgärder i samma syfte även bör vidtas

beträffande förändringar av skattelagstiftning och dödsboägande. Detta

har legat utanför utredningens direktiv, varför regeringen bör vidta särskil

da åtgärder i detta avseende. 69

s. 70 Kontrollera mot PDF

Enligt direktiven skulle vid översynen hänsyn tas lill
möjligheterna att Prop. 1986/87; 122 kombinera jordbruk och skogsbruk med annan
sysselsättning. Enligt kommunens uppfattning har utredaren inte tillgodosett
direktiven i detta avseende på ett tillfredsställande sätt. Enligt direktiven
kan det vidare vara befogat att göra en åtskillnad mellan huvudsakliga
skogsfasligheter, huvudsakliga jordbruksfastigheter samt kombinerade jord- och
skogsbruksfastigheter. Med det senare avses sådana fasligheter där både
jordbruksdelen och skogsdelen har en sådan omfattning atl kombinationen som
sådan har belydelse för förelagets ekonomi. Kommunen noterar härvidlag alt
utredningens förslag snarare går i motsatt riktning. 1 nuvarande lag används
uttrycket lantbruksförelag. Enligt utredningen föreslås i stället åtskillnad
mellan å ena sidan skogsbruksföretag och å andra sidan jordbruks-och
trädgårdsnäringsföretag. De kombinerade företagens fömtsättningar och behov
diskuteras inle på det sålt som framgår av direktiven. Kommunens uppfattning
är atl ett bättre beaktande av direktiven i de nu nämnda avseendena torde ha
inneburit störte möjligheter atl beakta de kombinerade företagens situation.

2.35
Dals-Eds kommun:
Lagförslaget synes slå i god samklang med av kommunen antaget program för ökat
inflytande i jordförvårvsfrågor.

2.36
Bräcke kommun:
Bräcke kommun delar utredningens syn att jordförvärvslagen ska syfta till att
med familjejordbruket som bas främja och utveckla jord- och skogsbruks- och
trädgårdsnäringen. Rationaliserings-målet har nedtonats vilket är
tillfredsställande för de småbruk som finns i Norrlands inland. Det är också
positivt att utredningen uppmärksammat de regionalpolitiska fördelarna med
kombinationssysselsättningar, inte bara mellan jord och skog utan även
kombinationer med annan verksamhet.

Utredningen påtalar att det endast är en mindre del av det
totala antalet överlåtelser av jord- och skogsbruksfastigheter som påverkas av
jordförvärvslagen. Ändå andas utredningen en optimism om atl föreslagna ändringar
väsentligt kommer att förändra och förbättra utvecklingen av jord-och
skogsbruksnäringen. Bräcke kommun tror inte att uppmjukningen av
jordförvärvslagen inklusive borttagandet av prisprövningen på något avgörande
sätt kommer att lösa strukturproblemen i privatskogsbruket.

För att åstadkomma detta måste fler- och dödsboägandet
samt släktförvärv ytterligare granskas och åtgärdsförslag tas fram. Kommunen
är ändå positiv till flertalet av utredningens förslag då de positivt påverkar
möjligheterna till sysselsättning i landets glesbygdsområden.

2.37 Storumans kommun: Storumans kommun delar
utredningens mening

att en uppmjukning av förvärvsprövningen behövs. Som påpekas i den

allmänna motiveringen kan nuvarande prövning medverka till den allt mer

ökande ägarsplittringen. För Storumans kommun är mångägandel av jord-

och skogsbruksfastigheter kanske det största hindret för en utveckling av

basnäringarna.

Genom alt öka möjligheten för enskilda personer och lokala
träförädlande företag att förvärva fastigheter kan den nya lagen leda till
ökning av faslighetsomsätlningen. Detta är, som Stommans kommun ser det, önskvärt
om det också kan leda till ett minskat flerägande. På detta sätt kan flera
jord- och skogsbruksfastigheter komma i "produktion" och därmed
medverka till större aktivitet i bygden.

------ ------------------------------------------------------------------------------------------ 70

s. 71 Kontrollera mot PDF

Även
om kommunen f.n. inte har anledning att föregripa den pågående Prop.
1986/87; 122 översynen av den statliga länsorganisationen, kan man här skönja
de fördelar en sammanslagen länsförvaltning kan få för atl främja elt regionalpolitiskt
synsätt på jordförvärvsfrågorna. 1 förlängningen av detta kan kanske övervägas
alt förvärvsprövningen direkt läggs på kommunerna.

2.38 Pajala kommun: En kommitté tillsatt av
Lantbrukarnas riksförbund för översyn av jordförvärvslagen anför under rubriken
"allmän målsättning" atl förvärv av alla slags juridiska personer,
bl.a. kommuner, endasi ska kunna komma i fråga om likvärdig mark avstås.
Kommunen motsätter sig bestämt detta då det skulle innebära omöjliggörande i
många fall av förvärv av för samhällsutvecklingen erforderlig mark.

2.39 Svenska kommunförbundet: Sveriges jordbruk
producerar idag mer livsmedelsprodukter ån vad del finns lönsam avsättning för.
Något framträdande behov föreligger därför inte längre av att med
jordförvärvslagens hjälp försöka utveckla fler rationella jordbruksföretag.
Däremot finns etl slort regionalpolitiskt inlresse av att med lagens hjälp
kunna tillvarata sysselsättningsmöjligheterna på landsbygden.

De
av utredningen föreslagna ändringarna i lagen innebär att dess syfte förändras
så tillvida att det regionalpolitiska intresset får en mer framträdande roll
framför kravet på utveckling av rationalla företag. Styrelsen är positiv till
denna förändring.

Kommunerna
har under senare år engagerat sig alltmer i näringslivs- och
sysselsättningsfrågor. Sysselsättningsmöjligheterna inom jordbmket och
skogsbmket utgör därvid en viktig bas. Detta gäller inte enbart de mest
utpräglade glesbygdskommunerna utan flertalet landsbygdsdominerade kommuner.

Styrelsen
anser bl. a. mot denna bakgrund att kommunen i fortsättningen bör befrias från
skyldigheten att söka förvärvstillstånd. Den föreslagna lydelsen i den nya 3 §
p 3 bör ändras i enlighet härmed.

2.40 Landstingsförbundet:
Vid tillkomsten av nu gällande jordförvärvslag

lades stor vikt vid intresset av att främja jord- och skogsbrukets rationali

sering. Enligt utredningen visar nuvarande överskottsproduktion inom

jordbruket att etl sådant generellt behov inte längre föreligger. Däremot

anses det rimligt atl genom förvärvsprövningen även i fortsättningen främ

ja rationalisering där det är av allmänt intresse t. ex. i fråga om skogsmark

med en mycket splittrad ägarbild eller i områden med god jordbruksmark

där jordbrukaren kan få sin huvudsakliga inkomst från vegelabilieproduk

tion.

Landstingsförbundets
styrelse har inget att invända mot att dessa övergripande bedömningar nu läggs
till gmnd för en förändrad jordförvärvslag.

Förbundsstyrelsen
konstaterar att utredningens förslag bör kunna medverka till etl effektivt
markutnyttjande samtidigt som större hänsyn tas till jord- och skogsbrukets
regionalpolitiska betydelse än vad fallet är med nuvarande lagstiftning.
Ytterligare åtgärder behövs dock för att t. ex. lösa upp del dödsboägande som i
många delar av landet direkt motverkar möjligheterna till ett aktivt lantbruk.

2.41 Sveriges
industriförbund: I den mån regleringen av marknaden för

försäljning av mark för jord- och skogsbruk har haft någon funktion att

fylla, är situationen i dag radikalt annorlunda på många sätt. Både jord-

och
skogsbrukets förutsättningar har förändrats så atl regleringen ter sig 71

s. 72 Kontrollera mot PDF

otidsenlig
och i allt väsentligt onödig. Industriförbundet ser positivt på Prop.
1986/87:122 förslagel lill liberalisering, men menar att del varit väl befogat
att gå väsentligt längre än som nu skett. Del fmns enligl Förbundets
uppfattning ingen anledning att i dag diskriminera skogsföretagen som köpare av
skogsmark. Den redovisade oron för att skogsföretagen skulle överta skogsmark i
den omfaUning som antyds förefaller helt omotiverad. I utredningen redovisas
etl föråldrat sätt att se på möjligheterna för skogsbönder alt genom skog
komplettera sin sysselsättning i regionalpolitiskt känsliga bygder. Den fortgående
rationaliseringen har i praktiken tagit bort möjligheterna all i liten skala
få en rimlig arbetsutkomst av skogsbmket.

2.42 Lantbrukarnas
riksförbund: Utvecklingen inom jordbmket och situa

tionen på landsbygden med en alll mindre bofast befolkning gör del enligt

Lantbmkarnas riksförbunds uppfattning nödvändigt att ändra tillämpning

en av jordförvärvslagen. Utredningen har i sina överväganden pekat på

flera motiv för att förändra nuvarande lagtext som väl sammanfaller med

Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning.

En
fortsatt stmklurtationalisering i syfte alt bygga upp allt störte företag

leder till allt färre lantbmk. Därmed minskar möjligheten atl bibehålla

befolkningen och underlaget för service, kringnäringar m. m. De senaste

årens utveckling har föranlett Lantbrukarnas riksförbund att vidta en

översyn av jordförvärvslagen.

2.43 Hushållningssällskapens förbund: Förbundet, som
företrädare för landets 25 hushållningssällskap, ansluter sig helt och ger
sitt fulla stöd till vad som framförs i Lantbrukarnas riksförbunds yttrande.

2.44 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Vi
vill slå fast att det centrala för oss är atl all skogsmark brukas aktivt.
Delta innebär att skog och skogsmark skall skötas så all den uthålligt avkastar
en hög och värdefull virkesproduktion samtidigt som hänsyn tas till
naturvården och övriga allmänna intressen.

Av
detta följer att ägandet av skogsmark och växande skog för oss inte är en lika
central fråga om etl aktivt bruk av dessa resurser.

Vi
förespråkar en fri marknadsekonomi där regleringar i princip bör undvikas. 1
vissa frågor menar vi dock att regleringar kan vara nödvändiga för atl
övergripande samhälls- och näringsintressen inte skall äventyras. Ett sådant
exempel finns i jordbrukspolitiken där målen om att trygga vårt lands
livsmedelsförsörining såväl i fred som under avspärrning och i krig är
överordnade. Till följd av dessa mål har jordbrukets produkter under en längre
tid varit prisreglerade.

Skogsbrukets
och skogsindustrins produkter är däremot i högsta grad inordnade i det
marknadsekonomiska systemet. Att i allt för hög grad störa marknaden för
skogsbrukels produktionsmedel, skogsmark och växande skog, genom prisreglering
och andra regleringar är därför ologiskl. 1 princip är således skogsindustrin
för att en fri marknad skall råda för skogsmark och växande skog. Vi menar att
fömtsättningarna nu skiljer jord- och skogsbruket åt i sådan omfattning att det
är dags att bryta kopplingen mellan jord- och skogsbrukspolitiken.

Sammanfattningsvis
vill vi anföra att vi önskat att utredningen gått

längre i försöken att liberalisera jordförvärvslagen. Om utredningens för

slag följs kommer vi även framdeles atl lida av en otidsenlig jordförvärvs

lag. De stora förändringar som skett och som alltjämt sker i jord- och

skogsbruket motiverar en mer långtgående liberalisering än den föreslag

na. 72

s. 73 Kontrollera mot PDF

Vi
anser att den koppling mellan ägande, boende och sysselsättning som Prop.
1986/87:122 ständigt återkommer i förslaget till ny jordförvärvslag inte längre
motsvaras av verkliga förhållanden. Den tekniska utvecklingen har inneburit
att det i många fall redan idag, är orationellt och ger dålig lönsamhet om
skogsägaren själv skall utföra avverkning m.fl. arbeten pä sin fastighet.
Sysselsättning pä landsbygden kan därför inle skapas genom all med en statlig
jordförvärvspolitik tillskapa skogsbruksföretag som skall ge sin ägare
betydande bidrag till sysselsättningen. Inkomster av skogsbruk har redan idag
för flertalet skogsägare karaktären av kapitalinkomst och i framtiden kommer
myckel få skogsägare att få någon betydande arbetsinkomst från arbete i egen
skog. Det är ett aktivt skogsbmk som, oberoende av vilken kategori ägaren
tillhör eller vem som gör det egentliga arbetet, ger ökad sysselsättning både i
skogen och i industrin. Jordförvårvslagens regionalpolitiska belydelse ligger
därför på ett annat plan än det som utredningen tycks förutsätta. Del är en
liberaliserad jordförvärvslag som genom en ökad fastighetsomsättning och etl
aktivare skogsbruk kan bidra till sysselsättning i glesbygden.

Den
presenterade utredningen har utförts under stor tidspress. Tyvärr har detta
medfört att utredningen inle haft möjlighet alt utföra några
specialundersökningar. Någon egentlig egen analys har utredningen således inte
utfört utan istället har överläggningar med olika inlressegmpper fått ge ramen
för utredningens resultat.

Detta
sätt atl arbeta har lett till vad som kan karaktäriseras som en mindre lyckad
kompromiss mellan dagens lagstiftning och det framlida behovet. Vi anser att
utredningen inte tillräckligt tagit fasta på direktiven och bakgrunden till
utredningen. Vi ber att få påminna om atl elt av de främsta skälen till en
översyn av jordförvärvslagstiflningen är behovet av ett aktivare skogsbruk. En
utveckling som kan möjliggöras om passiva skogsägare säljer sina fastigheter
och ger plats för intresserade och aktiva skogsbrukare.

I
utredningen beskrivs de stora och fortgående förändringar som sker inom jord-
och skogsbmksnäringarna. Förändringarna inom jordbruket beskrivs relativt
ingående medan förändringarna i skogsbruket beskrivs ytligt. Vi vill påpeka att
Sverige har idag en modern och konkurrenskraftig skogsindustri och etl
effektivt skogsbruk. I skogsbruket har t.ex. den tekniska utvecklingen medfört
att produktiviteten sjufaldigats sedan 1950-talet. Denna utveckling har varit
helt nödvändig för all klara kostnadsutvecklingen i skogen och därigenom
skogsindustrins konkurrenskraft på världsmarknaden.

Om
skogsbruk skall vara lönsamt och ge utövaren en marknadsmässig inkomst måste
driften vara rationell och koslnadseffektiv och virket förädlas i en
konkurtenskraftig industri med god betalningsförmåga. För att klara detta blir
skogsarbetet alll mer specialiserat och beroende av maskiner med höga
investeringskostnader. Detta innebär att det krävs myckel stora arealer för atl
på heltid sysselsätta skogsägaren i egen skog och att det inle är möjligt alt
med hjälp av jordförvärvslagen bygga upp fastigheter i denna storleksklass.
Utvecklingen mol en ökad specialisering i skogsbruket och i samhället i övrigt
medför med nödvändighet att självverksamheten i skogen kommer atl minska. Vi
anser att del varil värdefullt om utredningen på elt realistiskt sätt kartlagt
skogsbrukets framlida möjligheter att ge ägaren sysselsättning.

Som ett exempel på vad den
tekniska utvecklingen medför kan nämnas

atl intill för någol år sedan var moiormanuell avverkning fortfarande ett

konkurtenskraftigt alternativ vid gallring. Gallringen var under många år

vad som kan kallas den motormanuella nisch i vilken många privata skogs- 73

s. 74 Kontrollera mot PDF

ägare fick
sin sysselsättning. Nu introduceras i snabb takt maskinella Prop. 1986/87;
122 metoder som även i gallring ger lägre kostnader och har ca fyra gånger så
hög produktivitet som molormanuella metoder.

I utredningen konstateras att jordbruk bedrivs i
kombination med skogsbruk på endast 13% av skogsmarken. Om utredningen
undersökt i vilken utsträckning dessa jordbrukare själva skött avverkning och
andra sysslor i skogen hade man sannolikt funnit att detta är fallet i myckel
begränsad utsträckning. Detta innebär att skogsbruk endasi till myckel liten
del kan fungera som slödnåring till jordbruket. Som en konsekvens härav borde
utredningen ha konstaterat att kopplingen mellan jord- och skogsbmkspo-lilik
inle längre motsvaras av verkliga förhållanden.

Utredningen konstaterar att på endast 30% av det totala
antalet överlåtelser är jordförvärvslagen tillämplig. Resterande förvärv sker
inom släktkretsen och förvärvsprövas därför inte. De problem som detta medför
har sedan snarl lio år behandlats i den s. k. dödsboutredningen (Direktiv
77:13). Eftersom den s.k. dödsboulredningen snart väntas lägga fram sill
betänkande hoppas vi atl de synpunkter som där framkommer tillsammans med den
översyn av jordförvärvslagen som nu sker skall skapa bättre förutsättningar för
etl aktivt skogsbruk,

I den allmänna statistikgenomgång som utredningen
presenterar saknas uppgifter om flöden av mark mellan olika ägarkategorier.
Eftersom de juridiska personerna under senare lid varil betydande netlosäljare
av skogsmark och en stor del av debatten kring en ny jordförvärvslagstiftning
kommit att handla om de juridiska personernas förvärvsmöjligheter beklagar vi
att dessa uppgifter inte presenteras. Det bör också påpekas atl förvärvshindren
i den nuvarande jordförvärvslagen har medfört att skogsindustriföretagens
arbete med att förbättra ägofiguren avsevärt försvårats med påföljd att pä
många håll är denna verksamhet nu i del närmaste obefintlig.

Som utredningen konstaterar medför den nuvarande
lagstiftningen betydande inlåsningseffekter. De ändringar som föreslås syftar
till att öka enskilda personers förvärvsmöjligheter. Vi anser att en minskning
av förvärvshindren för enskilda personer är bra och bör kunna innebära all de
s. k. inlåsningseffekterna minskar i betydelse.

I utredningen påstås att det alltjämt fmns behov av en
jordförvärvslagstiftning som slår vakt om familjejordbruket, främjar
skogsbrukets rationalisering, tar tillvara sysselsättningsmöjligheterna i
glesbygd och begränsar juridiska personers förvärv. Vi måste få påpeka atl
detta är motsägelsefullt. Långsiktigt tryggad sysselsättning i
skogsbmksdominerade bygder kan endasi skapas genom ett aktivt och rationellt
skogsbruk. En god garanti för ett sådant skogsbruk är att ägaren är beroende av
inkomster eller virke från skogen. Vissa juridiska personer, t.ex.
skogsbolagen, är sådana skogsägare och bör därför inte diskrimineras i
förvärvshänseende.

2.45 Tjänstemännens centralorganisation: Det är positivt
med en jordförvärvslag, om den främjar en rationell struktur i jordbruket,
värnar familjejordbruket, stärker sambandet ägande/brukande och kan användas i
regionalpolitiska syften.

Frågan är emellertid hur effektiv den nuvarande
jordförvårvslagen varit i

dessa hänseenden. De flesta överlåtelser av jordbruksfastigheter ligger

utanför lagens tillämpningsområden. Sambandet ägande/brukande har

luckrats upp, vilket kan illustreras med att inte mindre än 42 procent av

åkerarealen är arrenderad. Jordbmkets stmktur är påfallande småskalig i

den mening att endast uppskattningsvis 30—40000 av jordbruksföretagen

är stora nog att med rationella brukningsmetoder ge minst en person 74

s. 75 Kontrollera mot PDF

heltidssysselsättning, Prop. 1986/87; 122

En
nackdel med jordförvärvslagen är dess inlåsningseffekter. Många nuvarande ägare
av jordbruksfastigheter skulle inte uppfylla kraven på förvärvstillslånd och
kan således inle köpa ett nytt jordbmk. Det gör dem mer benägna än de annars
skulle vara all behålla det jordbruk de redan äger.

Varken
i direktiven eller i betänkandet slälls egentligen den grundläggande frågan om
fördelarna med jordförvärvslagen har övervägt nackdelarna. TCO hade gärna sett
denna fråga belyst.

Utredningen
vill i framtiden lägga minskad vikt vid jordförvärvslagen som ett
struklurpåverkande instrument och anser det angeläget atl mer betona lagens
roll i regionalpolitiska sammanhang.

TCO
ifrågasätter om det finns anledning atl ställa dessa uppgifter mot varandra.

1
den mån jordförvårvslagen är ett användbart instrument för att påverka
strukturen i jordbruket, vilket inte kan anses fullständigt klarlagt, bör
lagens viktigaste syfte alltfort vara att främja uppkomsten och utvecklingen
av rationella företag. Med detta bör avses modernt drivna jordbruk som kan
erbjuda heltidssysselsättning för minst en person.

Vad
gäller skogsbruk föreligger ett uttalat behov av sammanhängande arealer. Annars
kan ett rationellt skogsbruk inte bedrivas. Tillämpningen av lagen får inle
innebära atl ett rationellt skogsbruk försväras.

Endast
i den utpräglade glesbygden finns det anledning att se annorlunda på
strukturuppgiften. Där får det accepteras att ett mindre jordbruk och ett
mindre skogsinnehav kan inga som delar i en kombination av verksamheter som
tillsammans kan ge en familj full sysselsättning och tillfredsställande
inkomster.

2.46 Centralorganisationen SACO/SR: Gällande lag avser
att främja en fortsalt strukturrationalisering av skogsmark, med stöd av en
rationaliseringsbestämmelse. Strukturrationalisering är en metod för att på
lång sikt skapa förutsättningar för en höjd virkesproduktion. Utredningen framhåller
de kortsikligare metoderna i lagförslaget. SACO/SR anser alt man inle fär ge
avkall på den långsiktiga metoden.

2.47 Landsorganisationen i Sverige: LO är överens med
utredningen om att del är möjligt all begränsa de förvärvshinder som nuvarande
lag uppställer. Vi vill dock betona att vi behöver rationella jordbruksförelag.
För att komma tillrätta med vårt produktionsöverskott bör en rad åtgärder
övervägas såsom tagande jordbruksmark ur produktion, utvecklande av ny produktionsteknik
och nya produkter.

2.48 Svenska arbetsgivareföreningen:
Arbetsgivareföreningen vill för sin del understryka all del från principieUa
utgångspunkter är angeläget alt på olika sätt stärka äganderätten och vidga
friheten för enskilda parter att sinsemellan träffa avtal bl. a. om köp och
försäljning. Det är därför önskvärt atl reducera de ingrepp genom lagstiftning
som inkräktar på äganderättens faktiska innehåll eller som begränsar
avtalsfriheten.

Föreningen
finner sig dock inte böra ingå i några närmare ställningstaganden lill
enskildheter i förslaget eller till lämplig utformning av jordbmks- eller
skogspolitiken i dessa avseenden såsom fallande utanför föreningens eget
verksamhetsområde, varför föreningen begränsar sitt yttrande till ovan angivna
principiella synpunkter.

2.49 Svenska
bankföreningen: Bankföreningen uppfattar förslagen i pro- 75

s. 76 Kontrollera mot PDF

memorian som lättnader i
etl regelsystem vilket föreningen tidigare funnit Prop. 1986/87; 122 ha
negativa verkningar. Föreningen vill således tillstyrka alt lättnader genomförs
i den aktuella regleringen. Samtidigt bör betonas att den kvarstående
regleringen på området ingalunda bör betraktas som permanent utan att också den
bör avvecklas så snarl del kan ske.

2.50 Svenska
sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen anser i likhet

med utredningen alt det också i fortsättningen behövs en jordförvärvslag

stiftning. Dess syfte bör enligt föreningens mening vara all främja en

ändamålsenlig företagsstruktur såväl för ägandet som brukandel av jord

bruksfastigheter. Den långsiktighet som präglar företagandet inom lantbru

ket är i hög grad betjänt av stabilitet i dessa hänseenden. En god gmnd

härför uppnås om familjelantbruket också i fortsättningen utgör den domi

nerande företagsformen på jordbrukels område. Det är därför positivt atl

utredningen förulsälter alt jordförvärvslagen liksom hittills bör ha till syfte

att främja familjelantbruket.

Utredningen
har hafl mycket kort tid för sin översyn av jordförvärvslagstiftningen. Dess
strävan har varit atl åstadkomma uppmjukningar i såväl den formella lagtexten
som lagens tillämpning. Resultatet har enligl Sparbanksföreningens mening
blivit att utrymmet för olika tolkningar blivit påfallande stort.

2.51 Sveriges
allmänna hypoteksbank: Hypoteksbanken anser att den nu

gjorda översynen av jordförvärvslagen är väl motiverad. Banken tillstyr

ker huvudsakligen de lagändringar som föreslås i belänkandet, men vill

samtidigt betona betydelsen av att lagstiftningen också i framtiden får bli

föremål för omprövning allt eftersom förutsättningarna förändras.

Hypoteksbanken
instämmer i utredningens förmodan atl den nuvarande jordförvärvslagstiflningen
har verkat begränsande på fastighetsomsättningen och att inlåsningseffekten på
grund av lagstiftningen fält en betydande omfattning.

Enligl
utredningsförslaget skall den regionalpolitiska utvecklingen vara ett delmål
för jordförvärvslagstiftningen. Det kan i och för sig ifrågasällas om
regionalpoliliska hänsyn skall behöva tas in som målformulering i
jordförvärvslagstiflningen. Om del övergripande målet för lagstiftningen är att
främja utvecklingen av företag inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring
bör bieffekter av regionalpolitisk positiv betydelse kunna uppnås utan att
delta särskilt behöver uttalas i lagstiftningen.

2.52 Glesbygdsdelegationen:
I det senaste betänkandet "Glesbygden -

resurser och möjligheter" (Ds I 1984:20) har delegationen pekat på mark-

ägandet och strukturpolitiken som en av de viktigaste frågorna i glesbygds

politiken. Komplicerade ägar- och ägoförhållanden i glesbygden medför att

marken ofta inte utnyttjas produktivt. Genom ett utbrett utboägande förlo

rar glesbygden alltmer kontrollen över markresurserna.

Delegationen
har ägnat markägandefrågorna betydande uppmärksamhet de senaste åren.
Delegationen har bl.a. tillsammans med lantbrukssiyrelsen och
lantbruksuniversitetet, tagit initiativ till en försöksverksamhet med ökat
lokall inflytande i jordförvårvsfrågor. En stärkt kommunal "rådighel"
över marken ger möjligheter till anpassning efter de lokala förhållandena.

Utredningen
anser det angeläget att jordförvärvslagen anpassas till änd

rade fömtsättningar inom jord- och skogsbruket saml till den ökade bety

delsen av en aktiv glesbygdspolitik. Delegationen anser atl syftel med

förslagel till ändring i jordförvärvslagen som helhet ligger väl i linje med de 76

s. 77 Kontrollera mot PDF

glesbygdspolitiska
ambitionerna. Förslaget kan ses som en av flera nöd- Prop. 1986/87; 122
vändiga ansatser för alt lösa de alltmer svårbemästrade problemen kring
markutnytljandet i glesbygden.

Delegationen
anser vidare atl grundprinciperna för jordförvärvspolitiken bör vara atl den
skall syfta lill alt stärka sambanden mellan ägande -brukande - boende.
Delegationen finner del väl motiverat atl tona ner ralionaliseringssyftet i den
nuvarande meningen och betona de regional-och glesbygdspolitiska målen.
Jordförvärvspolitiken ges en annorlunda huvudinriktning där inte längre
storleksralionaliseringen är huvudmotivet. Även små fastigheter ses som en
tillgång och det kombinerade företaget lyfts fram. Del blir enklare atl
förvärva små fastigheter för exempelvis kombinationsbrukande och de små
glesbygdsjordbmken bör få ökade möjligheter att förvärva lillskottsmark bl.a.
skog. Detta ligger hell i linje med delegationens mål för jordförvärvspoliliken
och delegationen finner därför förslagen som myckel tillfredsställande i dessa
avseenden.

En
ökad omsättning av skogsfasligheter stimulerade genom ändringar i
jordförvärvspolitiken ger åtminstone temporärt ett ökat virkesuttag. Frågan är
vad som händer på längre sikt. Elt köp av etl skogsskifte av en person som inte
är beroende av skogen som inkomstkälla är ofta en kapitalplacering. Efter
avverkning i samband med förvärvet riskerar aktiviteten att bli synnerligen
låg. För atl stimulera till ett ökat och uthålligt virkesuttag och en
förbättrad skogsskötsel bör även andra instrument än jordförvärvslagen
användas, exempelvis skattelagstiftningen, ändrade regler för dödsboägande etc.

2.53 Kooperativa förbundet: Kooperativa förbundet delar
utredningens synpunkter på hur jordbrukspolitiken bör utvecklas och tillstyrker
därför att de föreslagna uppmjukningarna av jordförvärvslagen och lagen om
skötsel av jordbruksmark genomförs.

2.54 Småbrukare i Väst: Småbrukare i Väst anser att
utredningen och dess direktiv i huvudsak är positiv för landsbygden och de
mindre jordbmken. Den kan rätt utformad bryta den mångåriga avfolkningen i
landets glesbygder. Den nuvarande jordförvärvslagen som dåvarande
jordbruksminister Anders Dahlgren och den borgerliga regeringen införde 1979
har påskyndat avfolkningen och sammanslagningen. Därför är vi glada över att
regeringen redan i direktiven slår fast att det inte längre föreligger något
allmänt intresse av ytterligare strukturtaiionaliseringar och ökad avkastning.
Inte i dag då elt av jordbrukets stora problem är dess överskott.

Småbrukare
i Väst vill atl jordbrukspolitiken ska utformas så att många fler, inte minst
yngre människor som så önskar, kan få köpa en liten gård och bruka den. I dag
är detta näst intill omöjligt då alla mindre gårdar bl. a. med hjälp av
priskontrollen läggs intill större enheter.

Del
skälls ofta på bondeskogsbruket för underavverkning. Men hade vi inle haft
småskogsbruket hade det troligen inle funnits någon skog kvar alt avverka då
den övriga skogen i stort sett är skövlad och allmänt misskött.

Ett
vikligt argument för småbmken är atl dessa använder myckel lite konstgödsel och
växtgifter. Det är nästan undantagslöst så att storiordbruk och vårdslöst
användande av gifter och kemikalier går hand i hand. På samma sätt är det med storskalig
djuruppfödning där djurmediciner och antibiotika används till men för kvalitén
på våra livsmedel. Etl småskaligl jordbmk är således lill fromma för
konsumenterna och med tanke på det

s. 78 Kontrollera mot PDF

växande
konsumentmolståndet mol djurfabriker, gift och kemijordbruket Prop.
1986/87:122 bör detta väga tungt vid den nya jordförvärvslagens utformning.

2.55 Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund: De kyrkliga kom

munerna och svenska kyrkan tillhör landets större förvaltare av jord och

skog. Det totala innehavet uppgår till ca 560000 ha, varav omkring 90000

ha utgöres av jordbruksmark och 375000 ha av produktiv skogsmark.

Grundläggande bestämmelser för denna egendoms förvaltning finns i lagen

1970:939 om förvaltning av kyrklig jord med tillhörande förordning. Enligt

lagens 14 § skall förvaltningen inriktas pä att egendomens avkastningsför

måga tillgodogörs pä ekonomiskt bästa sätt, med skäligt beaktande av

naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Liksom förhållandet är

för flertalet andra ägare av jord och skog, försvarar skogsförvaltningen väl

sin plats vad gäller avkastning och realvärdetillväxt, medan jordbmksför-

vallningen - med vissa undantag i de jordbruksstarka områdena i landet -

i allmänhet uppvisar otillräcklig avkastning. Den realvärdeslegring som

trots dessa förhållanden tidigare kunnat noteras i fastigheterna, har emel

lertid på senare tid inte bara stagnerat utan också vikit.

Förbundsstyrelsen
instämmer i huvudsak i den beskrivning utredaren lämnat angående
jordförvärvslagens effekter, men vill dämlöver påpeka att den knäsatta regeln
om kompensationsavstående vid förvärv - åtminstone för kyrkans vidkommande -
förorsakat stora problem, som försinkat det angelägna
strukturtationaliseringsarbetet av den kyrkliga jorden.

De
allmänna regionalpolitiska målen som uppställs är också från kyrkans
utgångspunkt vällovliga och i linje med kyrkans uppgift att också värna om den
verksamhet som sker i glesbygd och på små orter.

2.56 Sveriges
jordbruksarrendatorers förbund: Utredningen anser att

samhällets inlresse att medverka till att skapa rationella företag har mins

kat beroende på att "den snabba produktionsutvecklingen i jordbruket har

lett lill att produktionsresurserna betydligt överstiger den lönsamma efter

frågan pä jordbruksprodukter."

Enligt
SJAs mening måste det vara en helt felaktig inriktning på den framtida
jordbrukspolitiken att via jordförvärvslagstiflningen skapa etl stort anlal
deltidslantbruk.

Samhällets
uppgift måste vara atl aktivt med stimulerande åtgärder få till stånd en annan
produktion på den mark som inte behövs för jordbruksproduktion, bl.a.
energiskog och skogsproduktion.

Den
produktion som dessa marker ger måste i första hand användas för alt ge
sysselsättning och inkomstförstärkning till redan idag verksamma jordbruksföretag.

Utredningens
ambition att tillskapa flera deltidsjordbruk ökar risken att människor bosätter
sig på landsbygden utan möjlighet till full försög-ningsmöjlighet då del i
allmänhet saknas möjlighet till alternativ kompletterande sysselsättning.

Enligt
riksdagsbeslut skall de i jordbruket verksamma erhålla en med andra grupper
jämförbar standard.

Enligl
SJAs mening kan detta inte uppnås om inte vi som är aktiva i

näringen ges möjligheter alt driva våra företag rationellt. Jordbruk som

bedrivs i Sverige har det svenska kostnadsläget. De som arbetar i jordbruk

måste kunna påräkna att näringens villkor (vid rationella företag) tål de

investeringar som behövs för att bl.a. miljö- och arbetarskydd blir jämför

bar med vad övriga yrkesgrupper har. Att stallmiljön för våra djur är bra

osv. 78

s. 79 Kontrollera mot PDF

Svenskt
jordbmk måste kunna få utvecklas i samma takt som samhället i Prop.
1986/87; 122 övrigt, det är i hela samhällets intresse.

2.57 Sveriges
jordägareförbund; Sveriges Jordägareförbund anser atl det

är värdefullt, att en översyn av jordförvärvslagstiftningen kommit till

stånd. Förbundet tillstyrker i huvudsak de föreslagna ändringarna i lagstift

ningen. Förbundet understryker vikten av att lagstiftningen även i framti

den omprövas för all anpassas till ändrade förutsättningar. Enligt Förbun

dets uppfattning är förhållandena redan nu sådana, att myndigheternas

ingripanden för att styra fastighetsöverlåtelserna kan yUeriigare begrän

sas.

Sveriges
Jordägareförbund delar utredningens uppfattning, all behovet av atl genom
statliga åtgärder styra rationaliseringen och verka för ytterligare uppbyggnad
av rationella jordbruksföretag med intensiv produktion inte längre är sä
framträdande.

Förbundet
delar även utredningens uppfattning, atl inlåsningseffekten av nuvarande
jordförvärvslagstifining är av betydande omfattning.

Sveriges
Jordägareförbund ifrågasätter lämpligheten av att göra den regionalpoliliska
utvecklingen lill ett delmål för jordförvärvslagstiftningen. Regionalpolitiken
är viktig men ännu viktigare är det överordnade målet, att jordbruket,
skogsbruket och trädgårdsnäringen utvecklas på ett sätt som gagnar hela landets
intressen. Ett främjande av utvecklingen av företag inom jordbruket,
skogsbruket och trädgårdsnäringen torde i sig tillgodose även
regionalpolitiska mål, särskilt om det i enlighet med utredningens förslag
kombineras med föreskrifter som syftar till att öka möjligheten för enskilda
personer att förvärva jord- och skogsbruksfastigheter.

Med
hänsyn till den betydande inlåsningseffekt som utredningen konstaterat att
nuvarande jordförvärvslagstifining innebär anser Sveriges Jordägareförbund,
alt frikrelsen nu bör utvidgas till atl omfatta även föräldrar och syskon och
deras avkomlingar. Detta skulle i avsevärd grad kunna motverka det olämpliga
flerägandet och underiätta generationsskiften inom lantbruksföretag. De
nuvarande kraven på förvärvstillständ även inom den nära familjekretsen gör,
att familjemedlemmar i det längsta undviker att avhända sig sin andel i
jordbruksfastigheten.

För
att motverka flerägandet och underiätta generationsskiften finns skäl atl
överväga även andra åtgärder i linje med de lösningar som valts i andra länder,
t.ex. Norge. Där föreligger en rätt för delägare i en jordbruksfastighet att
lösa ul andra delägare till eli pris motsvarande av-kaslningsvärdet. Liknande
regler finns även i Västtyskland.

2.58 Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund: Utredningen pekar på

förändringar inom jordbruket och behovet av en vitalisering av landsbyg

den som motiv för en anpassning av vissa av jordförvärvslagens bestäm

melser. SSR delar i slort utredningens bedömningar i detta avseende. En

vidgning av den krets fysiska personer som fär förvärva mindre lantbruk

och rena skogsfasligheter kan bidra till ökat boende och bättre syssel

sättningsmöjligheter på landsbygden.

Skogsindustrins
virkesförsörining uppges vara ett annat vägande skäl för

ändringar i jordförvärvslagen. SSR anser det mycket olyckligt om en lag

som avser att reglera det långsiktiga ägandet av mark skulle användas som

verktyg för att kortsiktigt påverka skogsindustrins råvaruförsörjning. Den

bild som tecknas av privalskogsbrukels roll i skogsnäringen är ofullständig

och delvis missvisande. Utredarens slutsats av den förändrade ägar- 79

s. 80 Kontrollera mot PDF

stmkturen, bl.a. den minskande arealen skog som bmkas av
kombinerade Prop. 1986/87; 122 jord- och skogsbruksförelag, blir att
privatskogsbrukets roll för sysselsättningen på landsbygden är av underordnad
betydelse. Tillgänglig statistik visar emellertid att självverksamheien inom
privatskogsbruket under de senaste 10—15 åren totalt sett har ökat. En
förväntad minskning av sysselsättningen i avverkningsarbeten uppvägs mer än
vål av kraftigt ökade insatser i skogvårdsarbeten. Vidare ökar betydelsen av
driftsgrenen skogsbruk 'inom det kombinerade företagets ram. SSR vill också
peka på den potential som skogsbruket utgör som bas för elt stort antal möjliga
syssel-sättningskombinalioner.

Nedvärderingen av de enskilda skogsägarnas roll för
sysselsättning och produktion inom skogsnäringen avspeglas direkt i det
fullständiga slopandet av krav på boende och yrkeskunskaper för den som vill
förvärva skogsmark. Indirekt kan denna värdering avläsas också i de ökade
möjligheterna för juridiska personer att förvärva skog.

Enligt SSR;s uppfattning kommer den föreslagna
förbättringen av juridiska personers ställning i kombination med den
långtgående uppmjukningen av prisprövningen att allvarligt försämra fysiska
personers möjligheter att förvärva skogsmark.

Därmed uppnås inte heller de mål beträffande boende och
sysselsättning som utredaren ställt upp.

2.59 Sågverkens råvaruförening: I samband med
diskussionerna om bristande virkesutbud på den svenska virkesmarknaden, trots
hög efterfrågan och höjda priser, uppmärksammades vissa skogsägarekaiegoriers
passivitet i avverkning och skogsvård och samtidiga obenägenhet att avyttra
sin skogsfastighet.

Gällande jordförvärvslag bedöms hindra önskvärd rörlighet
i skogsmarkshandeln.

-
Reglerna för
prisprövningen i jordförvärvslagen, vilka ofta räknar betydligt lägre
fastighetsvärden än marknadspriset och förhindrar en avgående ägare atl få
rejält betalt.

-
Exklusiviteten
att äga skog i och med jordförvärvslagens hårda begränsning av köparkreisen.
Har man en gång avgått som skogsägare är man ute.

-
Realisationsvinstbeskattningen
vid försäljning, som ej ger ekonomiskt rimliga alternativa placeringar.

-
Den förmånliga
förmögenhetsbeskattningen av skog jämfört med många andra placeringar.

-
Jakt och andra
fritidsintressen knutna till en skogsfastighet.

Väsentliga hinder för efterfrågan på skogsmark:

-
En alltför
begränsad krets godkända köpare.

-
Svårt för en
köpare att ekonomiskt kalkylera på skogsmarksägande på grund av ett stort antal
samhällsregleringar saml det faktum att näringens långsiktighet gör skogsmark
särskilt utsatt för oförutsebara politiska ingrepp.

1 förslaget till ny lagstiftning liberaliseras
prisprövningen och kretsen godkända köpare av skogsmark vidgas. Dessa åtgärder
tror Råvaruföre-ningen bl.a. får till effekt att en större andel av de lagfarna
skogsmarksförvärven inklusive släktförvärv når ut på den öppna marknaden,
vilket är positivt.

Vidare ökas möjligheterna för enskilda att förvärva mark
för deltids

skogsbruk, vilka till skillnad från många av dagens deliidsskogsbrukare 80

s. 81 Kontrollera mot PDF

och utbor,
aktivt köper sina fastigheter. Detta leder lill en överföring av Prop.
1986/87; 122 skogsmark från passiva lill aktiva ägare. Dessa nya ägare har
troligen också störte insikter och möjligheter atl neutralisera de
avverkningsbe-gränsande marginalskalteeffekierna i sitt skogsbruk, vilket är
bra.

Den privatägda sågverksindustrin - de s.k. köpsågverken -
vilka endast lar någon procent av sitt råvarubehov ur egen skog, spelar en
avgörande roll för skogsnäringens ekonomi och för sysselsättningen i skogsbygderna.
Köpsågverken är ekonomiskt sårbara på grund av sill utsatta rå-varuläge. En
viss andel egen skog skapar för denna förelagskategori nödvändig stabilitet;

-
Viss
råvarutrygghet - särskilt i säsongstarten - ger en lugnare virkesmarknad.

-
Skapar en bas
för en kompetent skogsavdelning för skogsvärds- och avverkningsservice lill det
alll mindre självverksamma privatskogsbruket.

-
Är en
förutsättning för satsningar på ökad vidareförädling av stor vikl för
sysselsättningen i skogsbygden.

-
Ger möjlighet
till bättre kreditvärdighel.

-
Förslaget till
ny lagstiftning arbetar med såväl familjelantbrukel, deltids-skogsbruket som
den lokala iräförädlingsinduslrin, när det gäller atl uppfylla de regional-
och sysselsättningspolitiska målen med skogsmarkspoli-tiken. Delta varierade
synsätt är bra.

Utredningsförslaget centrerar kring sysselsättningsfrågor
och regionalpolitik. Rävaruföreningens uppfattning är, att hög skogsvårds- och
avverkningsintensitet ger ökad lokal sysselsättning. Virkesförädling i bygdens
såg- och vidareförädlingsindustrier ger hög sysselsättning per kubikmeter
råvara nära skogen. De livskraftiga, lokala sågverken av måttlig storlek ger
direkt skogsbruket rånetto, och indirekt skapas drägliga levnadsvillkor genom
den samhälls- och kommersiella service sågindustrin skapar underlag för.

Den långsiktiga utvecklingen av dessa förelag är därför
ett direkt samhällsintresse. Härvid är skogsmarksförvärvsfrågan som visats
ovan viktig.

I lantbruksnämndernas bedömning av en skogsfastighels roll
som komplement lill jordbruket diskuterar utredaren en indelning av landet i
geografiska områden, där det kombinerade jord-skogsbruket är väsentligt.
Råvaruföreningen anser atl en klassning av de enskilda objekten som
jordbruksfastighet eller skogsfaslighei med de mer marknadsorienterade
skogsreglerna, exempelvis utgående från de andelar av taxeringsvärdet som
belöper på respektive skogen och jordbruket, bör vara en utgångspunkt vid
förvärvsprövningen. Del finns lypiska skogsfasligheter i jordbrukslän och
typiska jord/skogsfastigheter i skogslän.

Sågverkens Råvaruförening ser ingen fördel i att svensk
skogsmark i ökande utsträckning läggs under prival eller statligt
storskogsbruk. Tvärtom är mångfald och flexibilitet all föredra särskilt i en
lOO-års bransch med små möjligheter atl rätt förutsäga framliden. En god
strategi måste dock vara atl via kvaliletssalsning i skogsbruket och elt spritt
ägande hålla många förädlingsaliernativ öppna i det långa perspektivet. Ett
viktigt led i denna strategi för framliden är mångfald och spritt ägande också
i skogs-industriledei. Vissa köp av skogsmark för all stabilisera den lokala
träindustrins verksamhet är därför inte etl hol mol mångfald, god skogsekonomi
och bygdeutveckling ulan en förulsällning. Bygdesågar köper inte skogsmark i avsikt
atl avyttra den till storskogsbruket vid sidan av jordförvärvslagen, utan som
en stabiliserande grund för verksamheten på orten. Erfarenheterna från
tidigare perioder med möjlighel för bygdesågarna atl köpa

6 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 122

s. 82 Kontrollera mot PDF

skog visar all dessa
behåller skogen som en integrerad del av verksamhe- Prop. 1986/87:122 ten.

I
del kommande arbetet med utformningen av tillämpningsföreskrifter, förordningar
och praxis anser Råvamföreningen det vara väsentligt atl klara och entydiga
regler ställs upp för lantbruksnämndernas arbete i avsikt atl minska godtycke
och tillfälliga förändringar av praxis. Härvid bör erfarenheter från arbetet i
de sju försökskommunerna samt de länsprogram som utarbetats (exempelvis i
Kronobergs läns lantbruksnämnd) tjäna som vägledning.

2.60
Trädgårdsnäringens riksförbund; Förbundet kan inledningsvis konstatera att
utredningen inle särskilt belyst trädgårdsodlingens situation och speciella
förhållande till jordförvärvslagstiflningen. Detta beklagiir vi då näringen i
många olika sammanhang under senare år hos statsmakterna och hos den
jordförvärvsprövande myndigheten krävt bättre förståelse för den yrkesmässiga
trädgårdsodlingens mark- och fastighetsbehov. Trots dessa påpekanden tillämpas
alltjämt vid många lantbruksnämnder elt traditionellt jordbmksprioriteral
synsätt vid beviljandet av förvärvstillstånd.

Trädgårdsnäringens
markbehov gäller i första hand för frilandspro-duktion av grönsaker, fmkl, bär
och plantskoleväxler. Produktionsarealerna kan i relation till jordbmkets
produklionsarealer ses som begränsade. Trots detta baseras den övervägande
delen av konsumtionen av dessa produkter på den inhemska trädgårdsodlingen.
Odlingen är väsentligt arealintensivare än övriga areella näringar. Det är
ytterligt viktigt att en fortsatt utveckling av svensk produktion kan ske med
jordförvärvslag-stiflningens stöd och med den tillståndsprövande myndighetens
klara medvetenhet om näringens speciella förhållande.

Som
en bakgrund och elt skäl för den föreliggande översynen av jordförvärvslagstiflningen
anförs förändringarna i samhällets jordbrukspolitik och behovet av ett ökat
regionalpolitiskt hänsynstagande samt frågan om jordbmksmarkens framtida
användning.

Trädgårdsnäringen
omfattas inte i egentlig mening av de senaste årens beslut om en förändrad
jordbmkspolitik. Samhällets politik på trädgårdsområdet fastlades genom
riksdagsbeslut med anledning av regeringens proposition 1978/79:136 och har
därefter i olika delar årligen prövats och befästs i riksdagens arbete.

De
övriga anförda skälen för översynen lorde i hög grad gynna trädgårdsodlingen
och stärka dess argument för etl ökat tillmötesgående vid prövning av
förvärvstillstånd.

Beträffande
behovet av ett ökat regionalpolitiskt hänsynstagande anförs i riksdagens beslut
1985 om mål och riktlinjer för regionalpolitiken atl denna skall inriktas på
alt skapa förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i landets
olika delar med tillgång till arbete, service och god miljö samt att
glesbygdens utvecklingsmöjligheter skall tas tillvara.

Trädgårdsproduktionen
är inte sällan lokaliserad till utpräglade

glesbygdsområden eller områden, där näringslivet i övrigt är mindre ut

vecklat. Som exempel härpå kan nämnas fruktodlingen i östra Skåne,

Kronobergs län. Golland, bärodlingen i Skåne, Blekinge, på Öland, Vi-

singsö, i Kronobergs län, Finnerödjaområdet och i Norrland, lökodling på

Öland osv. Dessa företag har genom sin mer arealinlensiva produktion

många gånger bättre fömtsättningar ån annan jordbruksproduktion att

bilda lönsamma och stabila produktionsenheter. Som också framgår av

officiell statistik sker nu en kraftig utvidgning av produktionen framför alll

av grönsaker och bär i bl.a. norta Sverige men också i områden utanför de

traditionella trädgårdsodlingsområdena. Från konsumenthåll finns ett ökat 82

s. 83 Kontrollera mot PDF

intresse för närodlade
produkter. Utvecklingen är också lill väsentlig del Prop. 1986/87; 122 en
följd av jordbrukets strävanden all finna allernativ till spannmålsodlingen.
Trädgårdsnäringen måste därför i jordförvärvssammanhang såväl som andra
sammanhang uppmärksammas och respekteras fördel stöd man ger samhällets politik
inom detta område.

Även
om de ändrade politiska fömtsältningarna för jordförvärvsprövningen således
kan anses lala till trädgårdsodlingens fördel vill förbundet ändå atl detta
uttryckligare framhålles i regeringens fortsatta handläggning av detta
betänkande liksom i riksdagens lagbehandling. Förbundet anser detta väsentligt
ocksä med hänsyn till handläggningen hos den tillståndsprövande myndigheten.

För
trädgårdsnäringens del måste som överordnat mål alltjämt gälla att genom
förvärvstillslåndsprövningen skapa rationella och självständiga företag och
lämna företräde till personer och företagare som har förutsättningar att
bedriva en ur samhällelig synpunkt måluppfyllande produktion.

Samtidigt
är det dock viktigt atl lagstiftningen inte blir ett hinder för nyetablering av
företag inom trädgårdsområdet. Den intensiva produktionsformen medför att
investeringskostnaderna i samband med nyetablering ofta blir oöverstigliga om
det samtidigt skulle ställas krav på att verksamheten skall drivas på
hellidsbasis. För många branscher inom trädgårdsnäringen gäller därför som
fömtsättning atl verksamheten etableras som deltidssysselsättning. Inte minst
gäller detta i glesbygdens områden eller områden med en i övrigt begränsad
trädgårdsproduklion.

Ofta
gäller också att verksamheten måste etableras och utbyggas i den takt som
avsättningsförhållandena möjliggör. 1 dessa avseenden kan förbundet därför ansluta
sig till utredningens förslag om att öka möjligheten för enskilda personer att
förvärva jord- och skogsbmksfastigheter.

Med
hänvisning till vad vi här anfört och under fömtsättning att trädgårdsnäringens
särskilda problem bättre uppmärksammas får förbundet tillstyrka
utredningsförslaget angående ny Jordförvärvslagstiftning.

2.60
Svenska kyrkans centralstyrelse: Svenska kyrkan tillhör landets större
förvaltare av jord och skog.

Det
totala innehavet uppgår till ca 560000 ha, varav omkring 90000 ha utgöres av
jordbmksmark och 375000 ha av produktiv skogsmark.

Gmndläggande
bestämmelser för denna egendoms förvaltning finnes i lagen 1970:939 om
förvaltning av kyrklig jord med tillhörande förordning. Enligl lagens 14 §
skall förvaltningen inriktas på att egendomens avkastningsförmåga
tillgodogöres på ekonomiskt bästa sätt, med skäligt beaktande av naturvårdens
och kulturminnesvårdens intressen. Liksom förhällandet är för flertalet andra
ägare av jord och skog, försvarar skogsförvaltningen väl sin plats vad gäller
avkastning och realvärdetillväxt, medan jordbruksförvaltningen - med vissa
undanlag i de jordbruksstarka områdena i landet - i allmänhet uppvisar
otillräcklig avkastning. Den realvärdeslegring som trots dessa förhållanden
tidigare noteras i fastigheterna, har emellertid pä senare tid inte bara
stagnerat utan också vikit. Orsakerna härtill är till en inte ringa del
naturligen att finna i jordbruksnäringens allmänt trängda läge och den
förändrade situation på fastighetsmarknaden som 1979 års jordförvärvslagstiftning
kommit alt medföra.

Centralstyrelsen
hälsar därför med tillfredsställelse att den nu företagna utredningen kommit
lill stånd och all förslag lämnas, som i inle ringa utsträckning söker komma
till rätta med de oönskade effekterna av 1979 års lagstiftning.

s. 84 Kontrollera mot PDF

2.61
Malungs kommun: Vid en hastig genomgång kan förändringarna var Prop.
1986/87; 122 för sig lyckas vara små, men sammanlaget kan konsekvenserna bli
ganska långtgående, särskilt vad gäller förvärv av skogsmark.

De mest påtagliga förändringarna berör skogsbruket. En
viktig utgångspunkt för utredningen synes ha varil atl öppna vägar för
virkesförådlande förelag all i större utsträckning få förvärva skogsmark. I
lagen görs etl tillägg, vad gäller juridiska personers förvärv, som enligt
utredningen innebär atl virkesförådlande förelag (sågverk och liknande) på
orten lämnas företräde före andra juridiska personer vid förvärv av skogsmark.
Markant är atl utredaren föreslår att virkesförådlande företag på orten skall
vara prioriterade vid förvärv framför andra juridiska personer. Som det tyngsta
argumentet därför framhålls slöd för sysselsättningen. Denna betoning av det
regionalpoliliska intresset är av stor vikl och är enligt kommunens bedömning
ett rikligt ställningstagande. Malungs kommun som sålunda finner tanken med en
företrädesrätt lill köp för lokall virkes-förädlande företag såsom varande helt
positiv ser emellertid en fara i förslaget. Om det lokala företaget skulle
köpas upp av större förelag eller koncern föreligger en risk atl därigenom den
lokala virkesförädlingen upphör och grunden för företrädesrätten, nämligen det
regionalpoliliska intresset, skulle inte längre föreligga. Kommunen anser
därför att den skog som de lokall verksamma virkesförådlande förelagen köpt efter
lagens ikraftträdande måste få köpas med del förbehållet atl lantbruksnämnden
har återköpsrätt, på sä sått kan de regionalpolitiska aspekterna prioriteras.
Kommunen ställer sig dock avvisande inför den generella lättnad som genomförs
för juridiska personer att förvärva skog och mark. Denna lättnad sammantaget
med förändringarna i utredningen angående kraven på brukaren och brukning,
vilka föresläs i fortsättningen endast gälla jordbruks- och trädgårdsföretag,
medför en avsevärd försämring når del gäller lokalt verksamma brukare. 1 den
delen synes det regionalpoliliska intresset helt ha fäll slå tillbaka för andra
värderingar.

Genom utredningens förslag ställs i fortsättningen icke
några krav på fysiska personer vad gäller bosättning, brukande och yrkeskunskaper
vid förvärv av skogsbruksföretag. Till skogsbruksföretag hör åven sådana
förelag som innehåller jordbruksmark i mindre omfattning.

Kommunen anser med bestämdhet att kravet på
yrkesverksamhet och kunnande och lokal förankring skall väga tungt även vid
förvärvsprövning av skogsmark. Den åtskillnad som nu görs mellan jordbruks- och
trädgårdsförelag på ena sidan och skogsförelag på andra sidan synes inte
starkt nog motiveras i utredningen.

En del förändringar som här sker kommer i
inlandskommunerna att kunna medföra att stora delar av skogsmarken blir föremål
för ren spekulation. Det gäller inle bara de stora fastigheterna utan även små
fasligheter kommer att påverkas. De stora fastigheterna kommer att ses som en
alternativ kapitalplacering och de små fastigheterna kommer atl förvärvas av
kapitalstarka personer för atl därigenom få jakträtt. De av regering och
riksdag uppsatta målen för del svenska skogsbruket kan således på ett markant
sätt komma all motarbetas genom de föreslagna lagändringarna, inle minst genom
den uppmjukning av priskontrollen som föreslås för samtliga jordförvärv.
Malungs kommun finner, utifrån regionalpolitiska skäl, inte anledning all den
föreslagna förändringen genomförs.

1 och för sig kan kommunen godta utredningens resonemang
om endast

en mindre del av den skogsmark som ägs av enskilda personer behövs för

alt stärka förelag där den huvudsakliga försöriningen är jordbruksproduk

tion. För Malungs del gäller att kombinerade företag med jord och skog

eller annan sysselsättning lill största delen baserar sig på skogen som 84

s. 85 Kontrollera mot PDF

inkomstkälla. Det är också
viktigt atl behålla del öppna landskapet i vår Prop. 1986/87; 122

dalgång, en möjlighel för
juridiska personer utan sådana intressen, alt få

förvärva fasligheter
skulle menligt försvåra denna målsättning. Det är

därför angelägel atl
reglerna får sådan utformning atl dessa kombinerade

företag i glesbygd
skyddas. Genom en frisläppt prissättning undanröjs

förutsättningarna för en
naturlig utökning av dessa företag och därigenom

skapandet av tryggare
arbete.

Genom
alt förslagel innebär atl förvärvshinder ej bör uppställas kommer, om den
principen även avses gälla för virkesförådlande industrier, en kraftig
prisförändring att ske. Till grund för sådant anlagande ligger de priser som
idag betalas för rotposier. Genom att möjligheten att få förvärvstillstånd så
kraftigt ökar bör man vara medveten om atl delta sker på bekostnad av de lokalt
verksamma småbrukarna.

Ur
positiv synpunkt är det givetvis en fördel atl det blir enklare för dellids-
och småjordbrukare alt förvärva mark, men denna positiva bild förutsätter en
prissättning som är rimlig och vilken idag åstadkommes genom prisprövningen.

När
del gäller utformningen av paragraf 7 som avser slödorterna i Norriand,
Dalarna, Värmland och Dalsland är de regionalpolitiska hänsynstagandena av
värde, men i likhet med vad kommunen tidigare påpekat sä finns denna
regionalpolitiska hänsyn inte genomgående i förslaget. Det är viktigt atl ha i
åtanke att för kommuner som Malung har det kommunala innehavet av skog en
mycket stor betydelse för sysselsättningen i kommunens glesbygdsområden, genom
att kommunen kan lägga elt mer samhällsekonomiskt synsätt på sitt skogsbruk än
vad som gäller rent företagsekonomiskt. När del gäller kommunernas ställning,
så bör för den händelse föreslagna lättnader för juridiska personer genomförs,
vilket kommunen i och för sig avstyrker, kommuner som Malung med egen
skogsförvaltning och förädlingsverksamhet också ges samma status som övriga
juridiska personer når det gäller förvärvsrått. Enligt kommunens förmenande
finns inte några skäl att här göra åtskillnad mellan skogsbruk vare sig det
sker i privat eller offentlig ägo.

När
det gäller arronderingsförbättringar är det angeläget atl detta inte inriktas
mot atl närmaste granne får förvärvstillstånd. Det är betydligt mer angeläget
all en aktiv skogs- och jordbrukare får förvärvstillständ även om fastigheterna
inte gränsar till varandra. Det kan ses som en tillbakagång, men utifrån
regionalpolitiskt inlresse om att skapa sysselsättning är detta för en glesbygd
ett väsentligt ställningslagande. Om uteslutande hänsyn tas till fastighetens
utseende föreligger risker att den välarronderade marken utsätts för
spekulation från ägare som äger sin mark utan att på rätt sätt bmka den. Detta
ånyo slår mot sysselsättningen, mot framtagandet av råvara, mol en väl skött
skog.

Kommunen
finner det värdefullt att de regionalpolitiska intressena och sysselsättningen
beaktas men vill understryka nödvändigheten av atl detta sker på etl mer genomgående
sätt vid en eventuell förändring av jordförvärvslagen samt au man beaktar
spekulationsriskerna vid slopad priskontroll och eventuella lättnader för icke
lokalt verksamma juridiska personer att förvärva mark.

2.1 Jordförvärvslagens ändamål och effekter

2.1.1
Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen finner att utredningen ge

nom förslaget sänker ambitionen för strukturrationalisering och för strä

vandena all stärka sambandet brukande och ägande när det gäller skogs- 8

s. 86 Kontrollera mot PDF

mark.
I betänkandets avsnitt 5.1 förs ett allmänt resonemang om lagens Prop.
1986/87:122 syften. I sammanfattningen redovisas detta på följande sätt.
"Alltjämt finns frän samhällets synpunkt behov av en jordförvärvslag, som
slår vakt om familjejordbruket, främjar främst skogsbrukets rationalisering,
begränsar juridiska personers förvärvsrätt och gör del möjligt att i
utpräglade glesbygder ta lill vara sysselsättningsmöjligheter i jord- och
skogsbruket". Styrelsen anser att det är angelägel för den kommande
tillämpningen av lagen att denna motivering kommer till uttryck i
specialmotiveringen till 1 §.

2.1,2
Skogsstyrelsen: Enligt utredningens förslag bör jordförvärvslagen inledas med
en portalparagraf som anger att syftet med lagen är att främja utvecklingen av
företag inom jordbruket, skogsbmket och trädgårdsnäringen. Dessutom skall
särskilt den regionalpoliliska utvecklingen beaktas. Utredningens förslag
innebär två väsentliga ändringar jämfört med ovan angivna syften i nu gällande
lag. För det första nedtonas rationaliserings-aspekten och för det andra ges
regionalpolitiken större tyngd.

Skogsstyrelsen
har inget att erinra mot de syften som anges i den föreslagna portalparagrafen.
Däremot kan ambitionsniväsänkningen när det gäller rationell produktion starkt
ifrågasättas. När det gäller skogsbruket utgör strukturförhållandena i många
fall etl hinder i strävan att uppnå effektiv skogsproduktion. Att av mera
kortsiktiga virkesförsöoningsskäl minska den långsiktiga strävan alt uppnå
bättre fömtsättningar i stmkturellt avseende är ytterst en fråga om
avvägningar där man också bör väga in vilka alternativa metoder som står till
buds för att uppnå den effekt som avses. Flera utredningar under senare år,
bl.a. virkesförsöriningsutredningen och stmkturutredningen, har i sina
betänkanden (SOU 1981:81 resp. 1983:71) behandlat de strukturella förhållandena
i skogsbmket och jordbmket mycket ingående. Båda utredningarna konstaterar att
dålig ägo-och ägarstruktur motverkar ett rationellt skogsbmk och sänker
intensiteten i skogsbruket. I sina yttranden över utredningarna har
skogsstyrelsen instämt i dessa konstateranden och framhållit att det är
nödvändigt att sätta in ytterligare åtgärder för att åstadkomma påtagliga
förbättringar inom rimlig tid. Även i direktiven till rubricerade utredning berörs
strukturproblemen. Därvid sägs bl.a. följande: "Rena skogsbmksföretag och
även kombinerade jord- och skogsbruk kräver betydligt störte areal än vad som
nu är fallet för alt det skall kunna bedrivas ett effektivt, långsiktigt
skogsbruk som ger tillräckligt ekonomiskt utbyte och därmed också blir av
betydelse för den egna sysselsättningen. Dessutom är också arronderingen ofta
dålig vilket kan resultera i så höga kostnader att intresset för aktivt
brukande försvagas." Det kan påpekas att det sistnämnda styrks av flera
utredningar, bl.a. en nyligen gjord utredning om stmkturekonomiska effekter i
jord- och skogsbruket (Christina Gustafsson 1986). Utredningen visar bl.a. att
vid en ökning av ätgärdsområdel vid mekaniserad slutavverkning från ett till
fyra hektar minskar kostnaderna vid slutavverkning med i storleksordningen
25-30%. 1 struktumtredningen redovisas ännu större kostnadsskillnader i
motsvarande situation.

År
1978 gjorde lantmäteriverket bedömningen att ca 3 milj. ha fortfarande var i
behov av förbättrad arrondering. Denna bedömning fick starkt stöd från
skogsbrukets företrädare. Även om det därefter fortlöpande har skett vissa
förbättringar lorde, med hänsyn till den tekniska utvecklingen, behovet vara av
minst samma omfattning i nuläget.

När
det gäller företagsstmkturen har denna förbättrats både genom

företagarnas egna initiativ via fastighetsköp och sidoartenden och genom 86

s. 87 Kontrollera mot PDF

lantbmksnämndernas aktiva inköps- och
försäljningsverksamhet. Även Prop. 1986/87:122

prövning av förvärv enligl jordförvärvslagen har bidragit
till en bättre

företagsstruktur.

Sammanfattningsvis biträder skogsstyrelsen atl det sker en
viss tyngdpunktsförskjutning mot de regionalpolitiska intressena och att detta
kommer till uttryck i lagens portalparagraf Däremot kan ambitionsnivåsänkningen
när det gäller rationaliseringsaspeklen ifrågasätta om inte "främja
utvecklingen av företag" i förslaget till 1 § borde ändras till
"främja utvecklingen av rationella företag".

2.1.3 Statens lantmäteriverk: LMV har i huvudsak ingen
erinran mot den

föreslagna förändringen av jordförvärvslagens syfte och inriktning.

Den föreslagna portalparagrafen uttrycker enligl LMVs
mening inte lagens syfte på etl klart sätt. De aspekter som behandlas i
förvärvsvillkoren i 4-7 §§ täcks knappast på elt tillfredsställande sätt in
genom bestämmelsen att lagen skall främja utvecklingen av lantbruksföretag.
Paragrafen bör ges en formulering som anger lagens syfte på elt tydligare sätt.

2.1.4 Riksrevisionsverket: Av direktiven framgår att
utredningen som ut

gångspunkt för sina överväganden och förslag bör göra en genomgång av

den nuvarande regleringens effekter. Riksrevisionsverket konstaterar att

någon egentlig sådan genomgång inte redovisas i betänkandet. I betänkan

dets avsnitt 4.2 "Jordförvärvslagens effekter" ges en kortfattad
redovis

ning av viss statistik om antal förvärvsärenden fördelade pä bifall/avslag,

areal, förvärvskategori etc. Utöver detta konstateras endast att lagstift

ningen även haft betydande indirekta effekter, men att omfattningen av

denna indirekta påverkan inte kan mätas. Utredningen har vidare avstått

frän att närmare försöka skissera den tänkta "hotbilden" i framtiden
och

hur behovet av en särskild lagstiftning när det gäller olika typer av jordför

värv mot denna bakgrund ser ut. Genom att något försök till en sådan

analys inte har gjorts saknas enligt riksrevisionsverkets uppfattning i be

tänkandet underlag för att närmare bedöma behovet av en statlig reglering

av köp och försäljning av jordbruks- och skogsmark i framtiden och hur

den myndighetsorganisation som skall svara för tillämpningen av gäUande

regler lämpligen bör se ut.

Riksrevisionsverket instämmer i utredningens allmänna
uppfattning att det jordbmkspoliliska intresset av atl med stöd av
jordförvärvslagen verka för ytterligare uppbyggande av rationella
jordbruksföretag med intensiv produktion inte längre är så framträdande, medan
problemen när det gäller skogsbmket och skogsmarken ser delvis annorlunda ut.
Enligt riksrevisionsverkets uppfattning saknas dock i belänkandet en närmare
analys av hur en ändamålsenlig tillståndsprövning i framtiden skall kunna komma
till stånd.

2.1.5
Kammarrätten i
Jönköping: I I § föreslås att syftet med lagen är att främja utvecklingen av
företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. Vid tillämpningen
av lagen skall särskilt den regionalpolitiska utvecklingen beaktas. Som
grundval för etl beslut i etl enskilt ärende är ett sådant målsättningstagande
skäligen innehållslöst.

2.1.6
Malmö
tingsrätt: Utredningen har valt all mleda jordförvärvslagen med en
portalparagraf som anger syftet med lagen. Tingsrätten förordar att

man liksom
f n. i de inledande bestämmelsema anger vad lagen gäller och 87

s. 88 Kontrollera mot PDF

dess
tillämpningsområde. Programförklaringen bör liksom hittills finnas i Prop
1986/87' 12''

3§.

2.1.7 Länsstyrelsen i Kalmar län: Både jordbruket och
skogsbruket har en

stark ställning i Kalmar län med mellan 7 och 8 % av de yrkesverksamma

sysselsatta inom näringarna. Kombinationssysselsältning inom jord och

skog är fortfarande vanlig men tendensen går mol ökad specialisering.

Länsstyrelsen finner det riktigt atl dämpa den nuvarande
lagens strikta syfte all främja uppbyggnad och vidmakthållande av effektiva och
rationella familjeföretag. Inte minst för all kunna bibehålla en bosättning på
landsbygden bör det vara möjligt att driva elt mindre jordbmk och kombinera
delta med annan sysselsättning. Detta ger också möjligheter att behålla elt
öppet landskap i bygder som annars skulle hotas av förbuskning och förslumning.
Länsstyrelsen delar dock utredningens uppfattning atl jordförvärvslagen även i
fortsättningen bör slå vakt om familjejordbmket, främja skogsbrukels
rationalisering och begränsa juridiska personers förvärvsrätt. Den nya
lydelsen av § 1 tillstyrkes.

2.1.8
Länsstyrelsen i
Blekinge län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning alt det
övergripande syftet med jordförvärvslagen bör vara all främja utvecklingen av
förelag inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring samt att den
regionalpolitiska utvecklingen skall beaktas vid lagens tillämpning.

2.1.9
Länsstyrelsen i
Kristianstads län: Ändring av lagens portalparagraf innebär all bildandel
(uppkomsten) av rationella företag ej längre utgör ett huvudsyfte. Lagens syfte
skall vara atl främja utvecklingen av lantbruksföretagen (jordbruk, skogsbruk
och trädgård). Länsstyrelsen tolkar delta så att syfiet skall vara dels att
liksom hittills främja utvecklingen av effektiva egentliga lantbruksförelag,
dels främja tillkomsten och utvecklingen av kombinationsföretag av olika slag.
Länsstyrelsen vill i delta sammanhang betona vikten av all de utvecklade och
utvecklingsbara förelagen - familjeföretagen - främjas och bereds möjligheter
att vidareutvecklas i takt med de tekniska och ekonomiska framsteg som slår
näringarna till buds. Styrelsen finner det också lämpligt att den
regionalpolitiska utvecklingen särskilt beaktas vid lagstiftningen, men atl
denna får anpassas till särskilda förhållanden inom landets olika delar.
Härutöver är det viktigt atl den fortsatta rationaliseringen främjas om än med
tyngdpunkten på den skogliga sektorn och med en viss nedtoning av jordbrukets
strukturrationalisering främst vad avser uppbyggnad av nya hellidsföretag. I
det sammanhanget bör betonas viklen av atl näringarnas egna rationaliseringssträvanden
ej utan starka skäl bör motverkas.

2.1.10
Länsstyrelsen i
Skaraborgs län: Länsstyrelsen är positiv lill bestämmelsen att särskilt den
regionalpolitiska utvecklingen skall beaktas men återkommer till frågan i
kommentarerna till 7 §.

2.1.11
Länsstyrelsen i
Jämtlands län: Utredningen konstaterar att mindre än 30 % av antalet
överlåtelser prövas enligt jordförvärvslagen. I vissa delar av länets glesbygd
är denna andel väsentligt lägre. Resterande del faller utanför lagens
tillämpningsområde. Detta påverkar naturligtvis lantbruksnämndens möjligheter
all åstadkomma en bättre fastighets- och ägarstruktur.

Enligt utredningens uppfattning beror den låga
omsättningen på allmän

na fastighetsmarknaden på den inlåsningseffekt som nuvarande jordför- 88

värvslag medför. En liberalare lagstiftning förväntas
därför öka omsäU- Prop. 1986/87; 122 ningen. Så kan nog delvis vara fallet.
Andra omständigheter såsom skattelagstiftning, dödsbo- och flerägande, jakl-
och fiskeintresse, affektionsvärde m. m. påverkar dock omsättningen i
betydligt högre grad.

2.1.12
Länsstyrelsen i
Norrbottens län: Under 5-års perioden 1981-85 har lantbruksnämnden handlagt i
genomsnitt 155 förvärvsärenden per år. Antalet avslag har varierat från 6 till
20 % (i medeltal 13 %). Del dominerande avslagsskälel har varil ralionaliseringsmolivet
(fastigheten har bedömts behöva utnyttjas för förstärkning av närliggande
aktiva jord/skogsbruksförelag). Endasi i elt fåtal fall har för högt pris
eller andra skäl åberopats som avslagsskäl.

2.1.13
Ljusdals
kommun: Lagens tillägg om beaktande av regionalpolitiska aspekter år
synnerligen angelägel för en glesbygdskommun. Tolkning av lagen och den praxis
som kommer all utvecklas får mycket stor betydelse. Utvecklingen bör noga
följas.

I lagens första paragraf anges au berörda är förelag inom
jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruksföretag). I den
efterföljande lagtexten namnes ej lantbruksförelag ulan jordbruk resp.
skogsbruk. En feltolkning kan härigenom uppslå på grund av definitionsfrågan.
Nästan undantagslöst drives lanlbruksfasligheterna i Ljusdals kommun som jordbruk
med tillhörande skog. 1 lagtextens samtliga paragrafer bör därför benämningen
lanibmksfaslighel nyttjas.

2.1.14
Storumans
kommun: Den föreslagna förändringen i lagen innebär all ändamålet ändras från
en inriklning på rationalisering till alt medverka till utveckling av företag
inom "jord, skog och trädgård". Detia innebär en öppnare attityd
gentemot kombinaiionsförelag. Del understryks också alt när lagen tillämpas ska
den regionalpoliliska utvecklingen särskilt beaktas.

2.1.15
Lantbrukarnas
riksförbund: Den föreslagna formuleringen av jordförvärvslagens syfte finner
LRF tillfredsställande. Den ändrade paragrafordningen medför all I § kommer
atl bli en portalparagraf som klargör de huvudsakliga ändamålen med
lagstiftningen. LRF vill särskilt betona betydelsen av atl jordförvärvslagens
syfte är tydligt med hänsyn till övriga paragrafers konstruktion. LRF tolkar
syftets innebörd som en uppmjukning av nuvarande rationaliseringsbestämmelse
vilket ger en vidare syn på förvärvsprövningen. Det regionalpoliliska
hänsynstagandet bör medge en tillämpning av jordförvärvslagen med en helhetssyn
på bygd och befintliga jordbruksföretag. Familjelantbrukets betydelse måste
även i fortsättningen utmärka arbetet med jord- och skogsbrukets strukturförändringar.

1 flera
sammanhang aktualiserar utredningen, såväl i överväganden som

förslagel lill lagtext, förelagsbegreppet. Jordförvärvslagens formella till-

lämpningsområde är jordbruksfastigheter. Beroende på jordbruksfastighe

tens beståndsdelar jord, skog och byggnader föreslås olika tillämpning.

Jordförvärvslagens huvudsyfte atl främja utvecklingen av företag inom

jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring måste enligl LRFs uppfattning

leda till en tillämpning som tillvaratar det betydelsefulla sambandet mellan

kombinationer jord/skog och l.ex. skog/turism. 1 stora delar av landet är

sådana kombinationer utomordentligt vanliga och viktiga. I mellan- och

skogsbygder i såväl södra som mellersta och norra Sverige är skogsdelen

nödvändig för atl trygga lantbruksföretagens fortsalla existens, särskilt

som nuvarande situalion inom jordbruket försvårar en utveckling inom

jordbruksdelen. Enligl LRFs uppfattning kan olika bedömningsgrunder för

s. 90 Kontrollera mot PDF

jord
respektive skog omöjliggöra all jordförvärvslagen används som re- Prop.
1986/87; 122 gionalpolitiskl medel. En helhetssyn på det enskilda
lantbruksföretaget måste genomsyra lagstiftningen.

I
begreppet att främja utvecklingen av lantbruksföretagen måste även
uppmärksamnias gränsdragningen mellan s.k. deltidsförelag och heltidsföretag.
Beroende på hur egendomen utnyttjas vid förvärvstillfället kan denna komma atl
bedömas som elt utvecklingsbart eller inte utvecklingsbart företag. Rent
allmänt är utredningens avsikt alt öppna möjligheter för förvärv av deltidsjordbruk.
Utredningen vill, med undanlag för vissa geografiskt avgränsade områden,
generellt uppmjuka förvärvsprövningen för dessa s. k. mindre lantbruksföretag.
Enligt LRFs uppfattning bör näringsutövning och företagande pä landsbygden
vara de naturliga utgångspunkterna för förvärvsprövningen. En fysisk person
som avser atl utnyttja ett mindre lantbruksföretag i kombination med annan
verksamhet måste ha företräde före förvärvare vars ändamål med förvärvet endasi
är att tillgodose privata fritidsintressen. Den generella uppmjukning och
förenkling som utredningen föreslår tar enligt LRFs uppfattning inte hänsyn
till de skillnader som kan föreligga mellan olika förvärvarkategorier -
avsikten med förvärvet, förvärvarens kunskaper och det faktum att kapitalstarka
personer genom att betala ett högre pris kan komma att konkurrera ut personer
som önskar bosätta sig på landsbygden. LRF anser att lagtexten inte fullföljer
det syfte som anges för jordförvärvslagen. Snarare är del tvärtom.

2.1.16--------------------------- Svenska
sparbanksföreningen: 1 § i utredningsförslaget är

exempel
pä detta. Där anges att syftel med lagen är "att främja utvecklingen av
företag inom jordbruket, skogsbmket och trädgårdsnäringen". I nuvarande
lag talas om alt främja "uppkomsten och utvecklingen av rationella företag
inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen".

Lagen
bör rimligen också i fortsättningen ha till syfte att medverka till bildandet
av ändamålsenliga eller rationella företag, förbättrad artondering etc. Den
föreslagna lagtexten svarar dåligt mot ett sådant syfte.

I
samma paragraf i förslaget sägs också att "vid tillämpningen av lagen
skall särskilt den regionalpolitiska utvecklingen beaktas". Avsikten med
delta uttryck synes oklar. Del bör gå att finna en formulering, som mer direkt
tar sikte på utvecklingen inom olika regioner.

2.1.17 Sveriges
allmänna hypoteksbank: Den hittillsvarande jordförvärvs

lagstiftningens allmänna syfte är att främja uppkomsten och utvecklingen

av rationella företag inom jordbruket, skogsbmket och trädgårdsnäringen.

För landshypoteksinstilutionen liksom för andra kreditgivare är det av stor

betydelse att den näringsgren som man är med och finansierar är rationell,

utvecklingsbar och har en allmänt sett stabil, god ekonomi.

Hypoteksbanken
finner det tillfredsställande att formuleringen av 1 § i den föreslagna
jordförvärvslagen "främja utvecklingen av företag inom jordbruket,
skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruksföretag)" tillgodoser detta
syfte även i fortsättningen.

2.1.18 Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund: SSR godtar den före

slagna formuleringen. Vi vill dock understryka att portalparagrafens syfte i

flera fall motverkas av föreslagen lydelse i andra paragrafer.

2.1.19 Sågverkens
råvaruförening: Lagförslaget vill bredda beaktandet av den regionalpolitiska
effekten vid bedömningarna av olika köpare i lant-

s. 91 Kontrollera mot PDF

bruksnämnderna
jämfört med dagens snäva inriktning mol familjelantbm- Prop. 1986/87:122
ket. vilket Råvaruföreningen anser är positivt.

2.1.20 Svenska kyrkans centralstyrelse: Centralstyrelsen
instämmer i huvudsak med den beskrivning utredaren lämnat angående
jordförvärvslagens effekter, men vill därutöver påpeka att den knäsatta regeln
om kom-pensationsmarksavstående vid förvärv - åtminstone för kyrkans vidkommande
- förorsakat stora problem, som försinkal det angelägna
stmktur-ralionaliseringsarbetet av den kyrkliga jorden.

De allmänna regionalpolitiska målen som uppställs är ocksä
frän kyrkans utgångspunkt vällovliga och i linje med kyrkans uppgift att också
värna om den verksamhet som sker i glesbygd och på små orter.

2.2 Undantag från lagens tillämpningsområde

2.2.1
Domstolsverket:
I direktiven uttalas atl utredningen skall pröva om vissa fasligheter kan
undantas från förvärvsprövningen. Det framhålls därvid att eventuella undanlag
måste konstmeras så atl inskrivningsmyndigheterna kan avgöra om undantag
föreligger, när lagfart söks på förvärvet. Utredningen har funnit del svårt
att konstruera en enkel och lättillämpad undantagsregel. Som en följd härav
har man också avstått från atl lägga fram förslag om en sådan regel. DV
ansluter sig helt till utredningens bedömning i denna del. Verket vill
därutöver särskilt betona att regler med nu avsedd undantagskaraktär måste vara
mycket lättillämpade om de skall passa in i inskrivningsmyndigheternas
handläggningssystem som till stor del bygger på tillämpning av schablonartade
regler.

2.2.2
Riksskatteverket:
RSV anser liksom utredningen att små jordbmksfastigheter som saknar intresse
ur jordbmks- och skogspolitisk synpunkt bör kunna åsättas beskattningsnaturen
annan fastighet vid fastighetstaxeringen. Frågan om sådana fastigheters
skattemässiga behandling kan dock inle, som kommittén föreslår, avgöras enbart
efter samråd mellan taxeringsmyndigheten och lantbmksnämnden. Även den
nuvarande femhek-larsgränsen som gäller vid fastighetstaxering måste ses över.
Etl system med viss överenskommelse med taxeringsnämnd som utredningen föreslagit
på sid 54 kan leda lill olikheter i taxeringen i landet då det är svårt att
göra en rättvis bedömning med etl stort antal taxeringsnämnder.

Ett förslag till lösning av frågan måste föregås av
ytterligare utredning som bör vara klar senast 1987. En ändring av gällande
principer kan påverka värderingen av småhus 1990.

2.2.3
Lantbruksstyrelsen:-- Utredningen
föreslår ingen ändring beträffande generella undantag från förvärvsprövningen.
Styrelsen delar denna uppfattning. En förenkling av handläggningen av sådana
ärenden som genom de föreslagna ändringarna kan komma att betecknas som
jordpoli-liskt mindre intressanta, anser lantbruksstyrelsen vara praktiskt
genomförbar. Det är dock inle lämpligt att förenklingen drivs så långt att
ortsombudens yttranden inte längre inhämtas.

2.2.4
Skogsstyrelsen:
Skogsstyrelsen biträder utredningens förslag att inle införa ytterligare
begränsningar i lagens tillämpningsområde. Enligt skogsstyrelsens uppfattning
är det jordförvärvslagens effektivitet med hänsyn till angivna syften som i
första hand bör vara vägledande för överväganden

om jordförvärvslagens räckvidd. Ett sådant synsätt kan
leda till såväl 91

s. 92 Kontrollera mot PDF

undantag
från som utökning av lagens tillämpningsområde. Således kon- Prop. 1986/87:122
staterade stmkturutredningen så sent som hösten 1983 alt en stor begränsning i
jordförvärvslagens effektivitet var dess begränsade räckvidd. Bl.a. har den
inle kunnat hindra en utveckling mot ökat flerägande. Utredningen föreslog
därför atl jordförvärvslagens räckvidd skulle utökas lill att omfatta
släktförvärv av andel av fastighet och dessutom omfatta alla fastighetsöverlåtelser
inom områden med så splittrad faslighetsstmktur att struktur-plan bör
upprättas. I sitt yttrande över struktumtredningen var skogsstyrelsen positiv
lill dessa förslag.

När
det gäller ändrad skattenatur för s.k. bostads- och fritidsjordbmk med liten
areal finns det anledning atl påpeka alt det lill många av dessa fastigheter
hör små skogsskiften ofta med dålig artondering. I vissa fall kan fastigheterna
dessutom vara belägna i områden med påtagligt svår ägosplittring. Såväl i
dessa fall som i fall då fastighetens areal behövs för atl utöka etl
utvecklingsbart förelag eller ett företag som har regionalpolitisk betydelse
kan det ifrågasättas om del inte är av allmänt inlresse att förvärvsprövning
sker.

Skogsstyrelsen
vill också erinra om all del vid ändrad gränsdragning mellan jordbruksfastighet
och annan fastighet, vid sidan av andra skatte-förhållanden, också kan finnas
skäl atl beakta att skogsvårdsavgift, enligl gällande regler, skall erläggas
för jordbruksfastighet som vid fastighetstaxeringen åsatts delvärdel
skogsbruksvärde.

2.2.5 Statens
lantmäteriverk: LMV anser i likhet med utredningen all

någon regel om undantag från tillständsplikt grundad på areal eller taxe

ringsvärde inte bör införas. En sådan bestämmelse skulle bl.a. avsevärt

försvåra pågående och planerade fastighetsregleringar i starkt ägosplitl

rade områden.

I
anslutning till det som sägs i betänkandet om fastighelsregistret kan påpekas
att någon ägoslagsredovisning numera inte görs i fastighelsregistret. De
ägoslagsuppgifter som finns i registrel sedan tidigare är föråldrade och
ajourhålls inte. Däremot hålls registret ajour med avseende pä uppgifterna om
fastigheternas totalarealer.

Utredaren
är inne på tanken atl man vid fastighetstaxeringen i vissa fall bör pröva
möjligheten atl ändra laxeringsnaturen från jordbmksfastighet till annan
fastighet. LMV vill i delta sammanhang erinra om all reglerna för värdering av
småhusfastigheter för närvarande håller på att ses över av en kommitté (dir
1986:21) med pariamentariskt inslag inför 1990 års fastighetstaxering av
småhusenheter. Förslag om ändring av de hittillsvarande reglerna om
avgränsningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet kan prövas efter
del all den nämnda kommittén först har haft tillfälle atl behandla frågan.

2.2.6 Domänverket:
Enbart den omständigheten att en fastighet har liten

areal eller lågt taxeringsvärde utgör enligl domänverkets mening inte till

räckliga skäl för undantag. Såsom utredningen påpekat skulle detta störa

ralionaliseringsverksamhelen i ägosplitlrade trakter.

Därtill
kommer alt sådana småfastigheler ofta ligger insprängda i stora

markinnehav med vilka de ur rationaliseringssynpunkt bör införlivas. Do

mänverket anser till skillnad från utredningen alt det bör vara möjligt att

medge vissa ytterligare undanlag vid tillståndsprövning enligt jordför

värvslagen. För två situationer som anges i direktiven - mindre tillskotts

förvärv och större skogsmarksköp - borde övervägas undanlag från för

vårvsprövning eller förenklad förvärvsprövning. Kretsen av undantagna

förvärvspersoner skulle kunna begränsas till fysiska personer som är ak- 92

s. 93 Kontrollera mot PDF

liva
brukare av utvecklade eller utvecklingsbara företag och juridiska Prop.
1986/87:122 personer som driver skogsinduslriell verksamhet.

2.2.7 Kammarkollegiet: Närmare bestämmelser om
förvaltningen av kyr

kans fastigheter finns i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord

(LFKJ), förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig jord (FFKJ)

och förordningen (1971:862) med instruktion för sliftsnämnderna.

Kammarkollegiet bedömer läget så att svenska kyrkan på
längre sikt kommer alt minska sill fastighetsinnehav till förmån för andra
kapitalplaceringar. Även om det - mot den nu redovisade bakgrunden - i och för
sig finns sakliga skäl för all undanta kyrkan, ansluter sig kollegiet till
utredningens motiv mot alt i JFL ta in generella undanlag från lagens tillämpningsområde.

De bestämmelser som gäller för förvaltningen av den
specialreglerade kyrkliga egendomen bör däremot komma lill uttryck i den
praktiska tilllämpningen av JFL. Enskilda ärenden om förvärvstillstånd bör
sålunda

prövas----- så
all en rationalisering av del kyrkliga fasiighetsinnehavet i

slorl inle
försvåras.

2.2.8
Riksrevisionsverket:
Enligt riksrevisionsverkets uppfattning har utredningen inle argumenterat på
etl övertygande sätt när det gäller möjligheterna au i enlighet med vad som
efterlyses i direktiven så långt möjligt förenkla och begränsa nuvarande
prövningsförfarande. Riksrevisionsverkel anser att denna fråga bör undersökas
närmare. En möjlighel vore atl utgå från ett generellt undantag och sedan i
förordning lista de områden/ kommuner/län etc. inom vilka det av olika skäl
bedöms som angeläget att bibehålla nuvarande förvärvsprövning. Listningen bör
inte göras i lag ulan i förordning, eftersom utvecklingen kan föra med sig
behov av fortlöpande förändringar. Behovet av kontroll av juridiska personers
förvärv kan tillgodoses genom en särskild regel om att sådana förvärvare
precis som nu alltid måste ha tillslånd.

2.2.9
Luleå
tingsrätt: Utredningen anser, att undantagsregler grundade på en fastighets
areal eller taxeringsvärde inte är möjliga atl införa. Tingsrätten delar inle
denna uppfattning. Även om utredningens olika resonemang om nackdelar med
sådana undantagsregler onekligen i viss mån är riktiga, torde det med en
lämplig avvägning av gränsen för areal eller taxeringsvärde - eller möjligen
en kombination av båda - vara möjligt atl åstadkomma fungerande undanlagsregler
för mindre fastigheter utan alt de olika intressen, som förvärvsprövningen
avser atl skydda, åsidosätts i alltför hög grad. Sådana undantagsregler skulle
kunna gälla fastighel/brukningsenhel, oavsett om förvärvet avser hela
fastigheten/brukningsenhelen eller endasi del därav.

Vad gäller generellt slopande av förvärvsprövningen inom
vissa områden anser tingsrätten, i motsats lill utredningen, all en möjlighel
härtill bör införas, lill exempel genom att lantbruksnämnden ges befogenhet atl
föreskriva alt förvärvsprövningen skall slopas för viss kommun eller del av
kommun, antingen generellt eller beträffande fastigheter under en viss storlek.

En omlaxering av jordbruksfastighet lill annan fastighet
vid varaktig förändrad användning är — som utredningen framhåller - en
angelägen förändring, som kan avlasta förvärvstillslåndsprövningen elt inte
obetydligt antal ärenden.

s. 94 Kontrollera mot PDF

2.2.10 Lansstyrelsen i
Hallands län: Länsstyrelsen delar utredningens upp- Prop. 1986/87; 122

fattning att generella undantag från förvärvsprövningen inte kan göras på

lämpligt
sätt. Utan att lägga fram något förslag anger utredningen i stället en möjlighet
att ändra fastighetstaxeringslagen så att fastigheter med ringa areal och
huvudsaklig användning som bostadsfastighet ej skall ha beskattningsnaturen
jordbruksfastighet. Med nuvarande skatteregler har emellertid
beskattningsnaturen främst skattekonsekvenser, vilka mäste noggrant övervägas.

Beträffande
tillskottsförvärv, som i allmänhet förutsätter fastighetsbildning, skulle man
kunna pröva förvärvets lämplighet vid lantmäteriför-rättningen. Man kan då
föreskriva elt obligatoriskt samrådsförfarande, där lantbruksnämnden ges
möjlighet att kräva prövning enligt jordförvärvslagen. Eftersom
fastighetsbildningsmyndigheten alltid måste handlägga en del i dessa ärenden,
torde del något kunna minska arbetet i lantbruksnämnden utan att nämnvärt öka
fastighetsbildarens arbete. Här kan också noteras att fastighetsbildningslagen
i 3 kap. 5 och 6 §§ innehåller bestämmelser lill skydd för jordbmket. I sin
nuvarande lydelse innebär dessa att fastighet för att anses lämplig skall medge
tillfredsställande lönsamhet för det företag, som skall bedrivas på
fastigheten. För dellids- och fritidsjordbmk är del tveksamt om dessa krav kan
anses uppfyllda. En anpassning till den ändrade jordförvärvslagen bör ske.

2.2.11 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Förslaget att
omtaxera jordbmksfastigheter som har sitt huvudsakliga värde som
bostadsfastighet är diskutabelt. Det är i Skaraborgs län inte ovanligt att
till många av dessa fastigheter hör små och dåligt arronderade skogsskiften
som behöver läggas till angränsande fastigheter. En ändring av skattenaturen
kan då försvåra eller omöjliggöra genomförandet av stmkturtationaliseringen.

2.2.12 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Utredningen föreslär
att taxeringsmyndigheten och lantbruksnämnden bör samråda vid
fastighetstaxeringen ifråga om vissa mindre fastigheter i avsikt att ändra
taxeringsnaturen från jordbmksfastighet till annan fastighet.

Lånsstyrelsen
förutsätter atl dessa samråd föregås av övergripande diskussioner mellan
riksskattéverket och lantbmksstyrelsen före nästa allmänna fastighetstaxering.
De länsvisa samråden bör därefter ses som en fortsättning på och lokal
anpassning till vad som framkommit vid ovanstående diskussioner. Samråden och
de därav betingade omtaxeringarna bör endast ske i anslutning till de allmänna
fastighetstaxeringarna. Att med hänsyn till jordförvärvslagens bestämmelser
ändra laxeringsnaturen under mellanliggande period bör bl.a. från aUmän
rättssäkerhetssynpunkt inte ske. En sådan förändring får så stora effekter för
den enskilde också från andra utgångspunkter att en eventuell omlaxering måste
göras för samtliga likartade fastigheter vid samma tidpunkt. Istället för
omlaxering kan lantbmksnämnden under mellanperioden tillämpa ett förenklat
prövningsförfarande för sådana mindre från rationaliseringssynpunkl oväsentliga
småfastigheler.

2.2.13 Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Utredningen har övervägt olika

möjligheter atl avgränsa förvärv från tillståndsprövning t. ex. arealmässigl

små fastigheter eller i förhållande till taxeringsvärden eller geografiska

områden. I samtliga fall blir det dock gränsdragningsproblem samtidigt

som t.ex. nuvarande förköpslag ändå skulle kräva en handläggning hos

kommunerna.

Länsstyrelsen
anser därför i likhet med utredningen atl taxeringsnaturen 94

s. 95 Kontrollera mot PDF

(jordbruksfastighet)
bör bibehållas oförändrat som grund för tillstånds- Prop. 1986/87; 122
plikt.

Lättnader
kan ändå uppnås genom att små fastigheter i större utsträckning taxeras som
annan faslighet och att tillämpningen av lagen görs relativt generös.

2.2.14 Landstingsförbundet: När del gäller reglerna för
juridiska personers förvärv anförs i direktiven för den nu aktuella översynen
att utredningen skulle studera möjligheten att helt slopa tillståndskravet på
stora skogsfastigheter. Styrelsen stödjer utredningens uppfattning om att ett sådant
förslag skulle försvåra kontrollen av juridiska personers förvärv och därför
inte bör genomföras.

2.2.15 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: I
utredningsdirektiven föreslås att en del fastighetstyper och vissa områden i
landet borde kunna undantas från förvärvsprövning. Utredningen avvisar dessa ansatser
och anför gränsdragningsproblem och andra praktiska problem som skäl. Vi delar
inte utredningens uppfattning på denna punkt. Vi menar att skillnaderna i jord-
och skogsbrukspolitiken motiverar att fastigheterna delas upp med hänsyn till
deras dominerande produktionsinriktning. Fastigheter där skogsbruket är
dominerande för ekonomin bör kunna få förvärvas på en fri marknad.

2.2.16 Landsorganisationen i Sverige: LO har förståelse
för de praktiska och sakliga skäl som talar mot en ändring av
jordförvärvslagens tillämpningsområde. I den praktiska tillämpningen borde det
dock tillses atl ärendena då det gäller fastigheter som utgör klara
tillskottsförvärv i rationaliseringssyfte samt renodlade skogsfastigheter
behandlas skyndsamt.

2.2.17 Svenska sparbanksföreningen: Utredningen diskuterar
möjligheten atl vidga kretsen av förvärv för vilka prövning inte behöver ske.
Det skulle bl. a. gälla mindre företag eller generellt i vissa områden.

Sparbanksföreningen
delar uppfattningen att generella undantag inte bör införas. Det skulle då bli
nödvändigt att anförtro åt någon myndighet att pröva om undantagsreglerna är
tillämpliga. En förvärvsprövning bör i enkla fall kunna göras lika snabbt.
Generella undantag för vissa områden torde dessutom svårligen kunna förenas med
lagens allmänna syften.

2.2.18 Glesbygdsdelegationen: Beträffande förslaget till
omlaxering av små jord- och skogsbmksfastigheter bör detta begränsas till
mycket små enheter. Annars kan fastigheter som har belydelse ur
regionalpolitisk synpunkt som lämpliga kombinalionsobjeki komma atl undandras
samhällets prövning och därmed kanske inte utnyttjas så bra som möjligt för
att skapa sysselsättning. I områden som omfattas av 7 § bör man vara särskilt
restriktiv med sådana omtaxeringar.

2.2.19 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund:
Förbundsstyrelsen hyser viss förståelse för de svårigheter utredningen ser vad
gäller möjliga undantag från lillståndsprövningen, men anser au utredningen
lämnat frågan om undanlagsregler för renodlade skogsfasligheter eller mycket
stora sådana fasligheter med en svag motivering och utan gmndläggande analys.

Förde
kyrkliga kommunernas vidkommande skulle en sådan undantags

regel vara till slort gagn - inte minst sedd mot bakgrund av den ovan

påpekade s. k. kompensationsmarksprövningen. 95

s. 96 Kontrollera mot PDF

2.2.20 Sveriges
jordbruksarrendatorers förbund: SJA delar utredningens Prop. 1986/87; 122

uppfattning atl de små jord- och skogsbruksfasligheterna som uppenbarli

gen inte behövs för atl komplettera andra fastigheter undantas från kravet

på
förvärvstillständ.

2.2.21
Trädgårdsnäringens
riksförbund: Beträffande frågan om att undanta vissa fasligheter eller slag av
markförvärv från tillståndsprövning delar förbundet utredningens uppfattning
att detta skapar gränsdragningsproblem och andra svårigheter som överstiger
eventuella fördelar. Förbundet vill också understryka vad som framhålls i
direktiven, nämligen att det bör beaktas att mindre fastigheter kan vara av
belydelse för trädgårdsnäringen.

2.2.22
Svenska kyrkans
centralstyrelse: Centralstyrelsen hyser viss förståelse för de svårigheter
utredningen ser vad gäller möjliga undanlag från tillståndsprövningen, men
anser atl utredningen lämnat frågan om undantagsregler för renodlade
skogsfasligheter eller myckel stora sådana fastigheter med en svag motivering
och utan grundläggande analys.

För kyrkans vidkommande skulle en sådan undanlagsregel
vara lill stort gagn - inle minst sedd mol bakgrund av den ovan påpekade s. k.
kompensationsmarksprövningen.

Beträffande förslagel all omtaxera vissa mindre
jordbruksfastigheter till annan fastighet, vill centralstyrelsen påpeka atl
detta inte saknar belydelse från ekonomisk utgångspunkt med hänsyn till nu
gällande skattelagstiftning. En del av utredningsförslaget åsyftade
regionalpolitiska effekter kan därmed komma att allvarligt försvagas.

2.3 Förvärvshinder på grund av för högt pris och
kapitalplacering

2.3.1 Lantbruksstyrelsen: Enligl lantbruksslyrelsens
uppfattning kan en slopad prisprövning tillsammans med övriga föreslagna
ändringar leda till en allmän höjning av prisnivån på skogsfastigheter.
Detsamma gäller mindre fasligheter inom de tätare befolkade delarna av landet
och områden attraktiva för fritidsboende. Prisutvecklingen på utvecklade och
utvecklingsbara jordbruksdominerade fastigheter torde däremot bli mera
återhållsam. En slopad prisprövning skulle därför i första hand kunna gå ut
över aktiva jordbrukare i behov av lillskottsmark. Styrelsen delar dock utredningens
bedömning atl angelägna rationaliseringsbehov kan tillgodoses genom andra
bestämmelser i jordförvärvslagen, såsom rationaliseringsbestämmelsen och
reglerna i 5 och 7 §§. Dä prisprövningen också innebär administrativa problem
och är resurskrävande anser styrelsen atl övervägande skäl talar för ett
slopande.

Åtskilliga jord- och skogsbruksfasligheter kan under vissa
omständigheter vara mycket intressanta kapilalplaceringsobjekl. Eftersom elt
av huvudsyftena med jordförvärvslagstiflningen har varil atl stärka sambandet
mellan brukande och ägande har de hittillsvarande jordförvärvslagarna
innehållit bestämmelser till hinder för spekulations- och
kapitalplacerings-förvärv. Bakom utredningens förslag finns en klar ambition i
samma riktning. Detta framgår bland annat indirekt av portalparagrafens utformning.

Utredningen föreslår atl bestämmelserna i 4 § ändras sä
all kapitalpla

cering kan utgöra avslagsgrund endast i kombination med för högt pris.

Med denna utformning av bestämmelsen blir del enligl styrelsens bedöm

ning inle möjligt att vägra en aktiv jordbrukare tillstånd dä han betalat elt

alltför högt pris. Vid spekulations- eller kapilalplaceringsförvärv får där- 96

s. 97 Kontrollera mot PDF

emot
förvärvaren vägras förvärvstillständ. Om denne sedan återkommer Prop.
1986/87; 122 med ny ansökan grundad på en lägre köpeskilling kan förvärvet i
vissa fall inte längre vägras. Styrelsen finner att denna konsekvens är
betänklig med hänsyn till jordförvärvslagens ambition atl stödja etl aktivt
familjejordbruk.

Enligl
styrelsens bedömning kommer den föreslagna kombinationen kapitalplacering -
högt pris alt vara tillämplig i begränsad omfattning. För juridiska personer
ger 5 § möjligheter lill avslag då spekulations- och kapitalplaceringsförvärv
föreligger. I områden där 7 § kan tillämpas föreligger liknande möjligheter vad
avser fysiska personer. I övriga fall kan spekulations- och
kapilalplaceringsförvärv hindras om någon av bestämmelserna om bosättning,
brukning, yrkeskunnande eller rationalisering också är tillämplig. Utanför 7
§-områdena kommer alltså möjligheterna vara små att hindra spekulations- och
kapitalplaceringsförvärv av rena skogsfasligheter samt av icke utvecklingsbara
fastigheter. Det år framför alll i dessa fall del föreslagna
kombinaiionskriteriet kan användas som avslagsgrund. Mot denna bakgrund kan styrelsen
godta utredningens förslag.

Om
avslagskombinaiionen kapitalplacering — högt pris införs i lagen kan styrelsen
godta utredningens förslag att marknadsvärdet i stället för som nu
avkastningsvärdei skall ligga till grund för prövningen. Det överensstämmer
med vad som tillämpas i andra lagar på fastighetsområdel.

Utredningen
har också angett att begreppet "avsevärt överstiger" egendomens
marknadsvärde skall bedömas med hänsyn lill omständigheterna i del enskilda
fallet och kunna avse fall då köpeskillingen överstiger den normala prisnivån i
orten med mer än 50 procent. Styrelsen finner det olyckligt att på detta sätl
fastslå en sådan gräns i synnerhet när gränsen är så högt satt. Risken är
uppenbar att i vissa fall avtal sluts där förvärvaren är klart olämplig men där
köpeskillingen anpassats strax under den angivna nivån. Styrelsen anser således
alt begreppet "avsevärt överstiger" inte bör fixeras till något
bestämt procenttal ulan bestämmas utifrån ett antal speciella faktorer, såsom
fastighetstyp, läge i landet samt fastighetens egenskaper.

Begreppet
"avsevärt överstiger" egendomens marknadsvärde återkommer också i
utredningens förslag till ändring av 14 § om statens inlösenskyldighet lill
följd av vägrat förvärvstillstånd. Om lantbruksnämnden tvingas till inlösen av
fastigheter till priser som kan ligga upp till 50 procent över marknadsvärdet
uppslår föriuster på jordfonden, vilka i vissa fall kan bli stora. Detta kan i
sin tur medföra atl rationaliseringsbestämmelsen i lagen inte kommer alt kunna tillämpas
fullt ut. Enligt styrelsens mening finns det därför starka skäl att utesluta
ordet avsevärt. Staten skulle då inte bli skyldig att lösa in egendom om
köpeskillingen överstiger marknadsvärdet. Vid denna bedömning får emellertid
beaktas den osäkerhet som ligger i en värdering.

2.3.2
Skogsstyrelsen: Enligt utredningens direktiv skulle en slopad prisprövning på
skogsfastigheter troligen leda till en ökad omsättning av dessa fastigheter.
"En omsättningsökning är positiv eftersom den erfarenhetsmässigt främjar
ett aktivt skogsbruk" sägs det bl.a. i direktiven. Huvudskälet till att
slopa prisprövningen är med andra ord atl det antas att detta skulle leda till
ökade avverkningar. En överslagsmässig beräkning för atl belysa frågan om
avverkningseffektens storiek har redovisats i inledningen av detta yttrande.

Enligt
utredningsdirektiven kan en indelning i olika fastighetstyper ligga

till grund för en omprövning av prisprövningsregeln. I första hand bör det 97

7 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 122

s. 98 Kontrollera mot PDF

övervägas atl slopa prisprövningen på skogsfastigheter och
på småfastig- Prop. 1986/87:122 heter saml alt lätta på prövningen för rena
jordbruksfastigheter. Utredningen har gäll ett steg längre och föreslår att
regeln slopas hell och atl regeln om kapitalplacering ändras så atl innebörden
blir alt vägran atl förvärva grundas på en prisprövning. Utredningen har inte
redovisat varför man inte i överensstämmelse med direktiven gör skillnad på
olika faslighetslyper. Det kan dock antas au gränsdragningsproblemen har utgjort
en svårforcerad stötesten.

De skäl som utredningen anger för att regeln skall slopas
synes vara atl den inle längre anses behövlig. Prisei på jordbruksfastigheter
har gått ned och detta anses inle bero på prisprövningen i särskilt stor
utsträckning. Det är i stället bl. a. den dåliga lönsamhetsutvecklingen inom
jordbruket som är orsaken. Utredningen förväntar dock en viss prisuppgång på
jordbruksfastigheter om regeln slopas. Delta därför atl förvärvskretsen vidgas
om andra föreslagna ändringar av lagen genomförs. Även på skogsmark förväntas
en prisökning som bl. a. skulle höja priset på lillskoUsförvärv. Från allmän
synpunkt anses olägenheterna härav vara begränsade.

Skogsstyrelsen konstaterar att utredningens analys av
prisprövningens effekter är myckel summarisk, vilket är förståeligt med hänsyn
till den lid som har stått lill utredningens förfogande. Del anges all
prisprövningen som avslagsgrund har minskat i omfattning men att det också
finns indirekta effekter. I själva verket justeras priset ofta i samband med
handläggningen av ett ärende. Exempelvis visar en studie i Älvsborgs län alt
av 24 st vid kommunicering ifrågasatta avslag under ett budgetår har för 11 st
köpeskillingen justerats före den slutliga prövningen. Dessutom återkom ny ansökan
för några av förvärven med annan köpare och med lägre pris. Om prisprövningens
effekter skall studeras finns del således skäl att studera både avslagssidan
och bifallssidan i statistiken. Till detta kommer att blotta existensen av
prisprövningen bör vara ägnad att bidra till den allmänna prisnivå som
etableras. Det kan också konstateras att olika utredningar har olika
uppfattning om priskontrollens betydelse. Stmkturutredningen anger (sid. 172)
alt "Priskontrollen i jordförvärvslagen har haft stor betydelse men har
inte ensam varil avgörande".

Utredningen går inte heller nämnvärt in på hur slopandet
av regeln inverkan på lagens huvudsyften, t. ex. om sambandet mellan brukande
och ägande påverkas och om strukturrationaliseringen försvåras. En annan fråga
som kan ställas är, om ökade priser på jordbruksmark i ett läge då enligl
utredningen "lönsamhetsutvecklingen inom jordbruket sannolikt kommer att
förbättras endast relativt långsamt", liggeri linje med inkomst-målet
alternativt konsumentmålet. Det senare om ökade fastighetspriser slår igenom på
produktpriserna.

Frågan år också hur slopad priskontroll i kombination med
en vidgad köparkrets inverkar när det gäller möjligheten lill
slmkturtalionalisering. Idag är priskontrollregeln ett hjälpmedel för atl styra
mark till enheter som behöver förstärkas. Priskontrollen underlättar också för
intresserade, välutbildade yngre personer utan slort eget kapital att etablera
sig.

Sammanfattningsvis vill skogsstyrelsen beträffande frågan
om pris-prövning och kapitalplacering anföra följande:

Sedan lång lid tillbaka har det rätt en förhållandevis
bred enighet om att

spekulation i fastigheter, som leder till en prisutveckling som väsentligt

överstiger den allmänna prisutvecklingen, är negativ ur samhällets syn

punkt. Redan vid den praktiska tillämpningen av 1965 års jordförvärvslag

förekom vid prövningen att en köpeskilling, som var så hög att den ansågs

ha prisdrivande effekt, utgjorde ett särskilt skäl mol att godta förvärvet.

Om del kunde antas atl förvärvarens avsikt var att komma över kapitalpla- 98

s. 99 Kontrollera mot PDF

cerings- eller spekulationsobjekl var detta också ett
motiv för avslag. Prop. 1986/87; 122 Möjligheten atl dämpa prisnivån med hjälp
av lagen var dock begränsad eftersom dessa avslagsmöjligheter inle kunde
användas gentemot prioriterad köpare. Delta ansågs vara en brist i 1965 års
lag. Det var mot den bakgrunden och med hänsyn lill den snabba prisstegringen
på fastigheter som den nuvarande prisprövningsregeln kom lill. Syftet med
regeln var atl åstadkomma en bättre anpassning av fastighetsprisernas
utveckling till den allmänna prisnivån. Givetvis är, vilket utredningen också
antyder, prisstegringar som går långl utöver vad som betingas av inflation och
lönsamhetsutveckling, i princip negativt såväl för en tillträdande aktiv
brukare som för konsumenten och därmed också ytterst för samhället. Om prisprövningsregeln,
enligl vad som antyds i utredningen, inte har särskilt stor betydelse därför
att det är andra faktorer som håller priset nere leder detta lill slutsatsen att
regeln kan avskaffas. Antagandet att en slopad prisprövning skulle leda till
en ökad faslighetsomsättning bygger emellertid på att del sker en inte
oväsentlig prisuppgång. Om en snabb prisstegring åter skulle leda lill en
situation liknande den som rådde i mitten av 1970-lalel saknas i så fall snabbi
verkande kortigeringsmöjligheter inom ramen för jordförvårvslagen.

Enligt nu gällande lagstiftning är förvärv av juridiska
personer utan anknytning till jord- eller skogsbruk och fysiska personer som
inte avser alt bli yrkesverksamma att betrakta som kapitalplacering.
Kapitalplacering kan dock inle åberopas om förvärvaren huvudsakligen avser att
själv aktivt bruka egendomen. Reglerna innebär således att det görs en personbedömning
när det gäller avsikten med förvärvet. Enligt utredningens förslag kan
kapitalplacering åberopas om köpeskillingen överstiger egendomens
marknadsvärde med mer än 50%. Detta innebär att det är graden av överpris och
inle avsikten med förvärvet som är avgörande.

När det gäller skogsfastigheter kan utredningens förslag
avseende prisprövning och kapitalplacering förväntas leda till stigande
priser. Det är tveksamt om den spärt mot alltför höga priser som föreslås är
tillräcklig om utredningens övriga förslag genomförs. Regelns anknytning till
marknadsvärdet istället för avkastningsvärdet innebär en uppenbar risk för att
prisnivån stiger mycket snabbt. Flera skäl talar för detta inte minst de
tidigare nämnda kapitalbeskaltningsreglerna. Enligt skogsstyrelsens uppfattning
bör frågan om hur kapitalplaceringsregeln lämpligen bör utformas utredas
ytterligare. Vidare bör kapitalbeskaltningsreglerna ses över innan prisprövningen
slopas.

2.3.3 Statens jordbruksnämnd: Genom att prisprövningen och
begränsningen i förvärvsrätten tas bort eller lättas för vissa fastigheter kan
det dock uppstå tvä olika marknader för jordbmksfastigheter, en marknad med
rationella familjeföretag och en marknad för övriga fastigheter. Prisei på den
sistnämnda marknaden skulle då få styras av marknadskrafterna i störte
utsträckning än för närvarande. En sådan uppdelning kan emellertid tänkas få
till följd atl personer som har för avsikt att bo året runt i glesbygderna inle
kommer i besittning av de fastigheter som bjuds ut på denna marknad, eftersom
dessa fastigheter kan komma atl köpas upp av andra mer kapitalstarka personer.
Denna nackdel torde dock motvägas av de andra fördelar som en uppmjukning av
lagen medför.

Sett från de utgångspunkter som JN har att bevaka kan JN
dock i stort sett tillstyrka utredningens förslag i vad avser de delar som
syftar till begränsning av dels reglerna för uppbyggnad av rationella och
effektiva lantbruksföretag, dels köpeskillingsprövningen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

2.3.4 Statens
lantmäteriverk: LMV tillstyrker på de av utredaren anförda Prop. 1986/87;
122

skälen att prisprövningen slopas.

Den
föreslagna bestämmelsen i 4 § första stycket 4 innebär att förvärvs-tillstånd
skall få vägras om det kan antas alt förvärvet sker huvudsakligen i
kapitalplacenngssyfte på gmnd av att köpeskillingen avsevärt överstiger
egendomens marknadsvärde. Förvärv i sådant syfte behöver emellertid inte
innebära att köpeskillingen är väsentligt högre än marknadsvärdet. Det behöver
alltså inte finnas något samband mellan högt pris och kapitalplaceringssyfte.
Den föreslagna bestämmelsen om hinder mot kapitalplaceringsförvärv framstår
därför som alltför begränsad. Det är inte nödvändigl med en omväg över priset
för att förhindra kapitalplaceringsförvärv. Ulan detta torde kunna göras
effektivare direkt med en bestämmelse liknande den som i dag finns i 4 §
första stycket 2.

Slopas
prisprövningen bör man överväga att återinföra möjligheten för en förvärvare
att - med fastighetsägarens medgivande - söka förhands-tillstånd, vilken
möjlighet togs bort i och med att prisprövningen infördes i gällande
jordförvärvslag. Ett förfaringssätt med förhandstillstånd kan förenkla många
förhandlingssituationer i samband med köp och försäljning av
lantbmksfastigheter, vilket i sin lur kan leda till en ökad omsättning på
fastighetsmarknaden.

2.3.5 Domänverket:
Domänverket tycker det är bra atl prisprövningen i

dess nuvarande form föreslås bli slopad. Den positiva effekt som uppnåd

des i börian av lagstiftningens tillämpning har förbytts i sin motsats när

marknaden funnit i olika hänseenden icke önskvärda former att undgå

avslag på grund av för högt pris.

Den
av utredningen föreslagna prisprövningsbestämmelsen är enligt domänverkets
mening oklar. Om avsikten är atl hindra kapitalplacering är tillägget om
köpeskillingen av anvisningskaraktär och bör utgå ur lagtexten.

2.3.6 Kammarkollegiet:
Kollegiet har inget att erinra mot atl principen för

värdeuppskatlningen ändras men vill peka på att det i praktiken kan bli

svårt att i det enskilda fallet fastställa marknadsvärdet. Detta gäller i

synnerhet under liden närmast efter ikraftträdandet av den nya bestämmel

sen. Prisstatistiken bygger på uppgifter från försäljningar från en tid av

mycket strikt prisreglering. Det går alltså inte alt söka vägledning i den

statistiken för att få en uppfattning om marknadsvärdet under former av

friare prissättning. Marknadens värde ligger sannolikt i många fall avsevärt

högre. Även på en marknad med en i princip fri prissättning kommer

troligtvis priserna att variera kraftigt beroende inte minst på köparens

subjektiva värderingar. Enligt kammarkollegiets bedömning bör bara mar

kanta individuella avvikelser stoppas på grund av prisets höjd. Sårskilt om

en fastighet bjudits ut till försäljning efter anbud eller på liknande sätt är

del i flertalet fall uteslutet att underkänna det avtalade priset som högre än

marknadsvärdet.

Det
borde i detta sammanhang övervägas om inte begreppet kapitalpla

cering kunde ersättas av ett annat ord som bättre anger de omständigheter

som bör föranleda att förvärvstillslånd vägras. I allmänt språkbruk torde

begreppet kapitalplacering uppfattas som något positivt, fullt legitimt och

från enskild synpunkt t.o.m. önskvärt handlande. Det uppdrag som rege

ringen lämnat kyrkofondens styrelse att utreda kyrkans ekonomi utgår från

att kyrkans faslighelsinnehav är en av alternativa former att placera kyr

kans kapital och så måste varje ägare med krav på avkastning av sitt

kapital bedöma frågan. Fastigheternas marknadspris varierar naturligen 100

s. 101 Kontrollera mot PDF

också
med hänsyn till avkasiningsnivån på andra placeringar. Det är därför Prop.
1986/87; 122 helt orealistiskt alt i detta sammanhang bedöma ett
fastighetsförvärv som något annat än en kapitalplacering.

Kammarkollegiet
vill här erinra om ordalydelsen i 24 § andra stycket lagen om förvaltning av
kyrklig jord och 21 § förordningen (1971:727) om försäljning av staten
tillhörig fast egendom m.m. Om den nu föreslagna ändringen i JFL genomförs -
som innebär atl avkastningsvärdei ersätts av marknadsvärdet - bör dessa
författningar ändras på motsvarande sätt.

2.3.7 Riksrevisionsverket: Behovet av prisprövningsregler
har, i likhet med vad utredningen själv konstaterar, över tiden förändrats. I
betänkandet föreslås en viss lättnad i prisprövningsbeslämmelserna, men alt
möjligheten till ingripanden skall finnas kvar även i framtiden. I vilken
utsträckning det kan finnas behov av atl i vissa fall även i framtiden kunna
vägra tillslånd på grund av alt förvärvet är all betrakta som spekulation eller
kapitalplacering har riksrevisionsverket inle tagit ställning till. Enligt riksrevisionsverkets
uppfattning finns dock skäl som talar för att nuvarande prisprövning vid
förvärv av jordbmksfastigheter eventuellt helt skulle kunna slopas.

2.3.8 Hovrätten för övre Norrland: Prisutvecklingen på
jord- och skogsbruksfastigheter har varit dämpad under de senaste åren. Delta
förhållande har gällt även andra typer av fastigheter, som småhus och
fritidshus. För dessa senare typer av fastigheter har under det senaste året
skett en kraftig höjning av priserna. På samma sätt kan, om en ny högkonjunktur
kommer, även priserna på jordbruks- och skogsfastigheter komma att stiga. Detta
gäller speciellt skogsfastigheter där en ökad efterfrågan ulomlands medför
höjda virkespriser. Om priserna på jord- och skogsbmksfastigheter stiger, kan
de som bor på orten få svårt atl konkurrera med utomstående placerare av
kapital. Att i ett sådant läge införa spärren 50% förefaller inle att få den
effekt som avses. Redan den nivån kan vara svår att konkurrera med. Dessutom
föreligger det alllid svårigheter att bestämma ett marknadspris pä de
fasligheter som det är fråga om. Antingen bör spärten helt slopas eller också
bör hindret om kapitalplacering finnas kvar utan förändringar.

2.3.9 Kammarrätten i Jönköping: Enligt förslaget lill
ändring av 4 § skall förvärvstillstånd inte längre vägras i angivna fall.
Det/år vägras, vilket innebär atl prövningen blir än mera oförutsägbar.
Myndigheterna får hell fritt bedöma om de vill ge tillstånd eller ej. Man kan
aldrig av lagen utesluta möjligheten att få lillstånd. Man kan alltid försöka.

Prisprövningen
skall i sin nuvarande form slopas enligt förslaget och ersättas med en
möjlighet att (enligl 4 § 4) ingripa "om del kan antas att förvärvet sker
huvudsakligen för kapitalplacering på grund av att köpeskillingen eller annan
ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde". Som skäl för
att behålla denna begränsade prisprövning anförs alt förvärvet skett av
skatieplaneringsskäl. Kammartåilen har svårt atl genomskåda de
skatieplaneringsskäl som kan föranleda att priser betalas som avsevärt
överstiger marknadsvärdet. Om obefogade skatteplaneringsmöjligheter föreligger
bör man dock i första hand ingripa mot dem och inte genom speciella
prisprövningsregler.

2.3.10 Luleå
tingsrätt: Utredningens olika förslag innebär sammantagna

väsentlig lättnad i förvärvsvillkoren, i synnerhet för fysiska personer.

Prisprövningen föreslås dock bibehållen, bortsett från avyttring enligl

16
§. Som skäl för bibehållande av prisprövningen anför utredningen inte 10]

s. 102 Kontrollera mot PDF

några skäl
som hänför sig tdl jordbruks- och skogsbrukspolitiska eller Prop.
1986/87:122 regionalpolitiska hänsyn, utan anför atl prisprövningen behövs för
att motverka spekulation eller kapitalplacering som huvudsakligen torde ske av
skatieplaneringsskäl.

1 och för sig kan det länkas atl prisprövningen har en
viss betydelse ur regionalpolitisk synpunkt i sådana områden där del råder
konkurrens mellan permanentboende och fritidsboende, men i utredningen finns
inte någon redovisning som ger belägg för att så är fallet.

Tingsrätten ifrågasälter om en priskontroll, vars syfte
ligger hell vid sidan av de intressen som jordförvärvslagen i övrigl vill
tillgodose, bör bibehållas.

De föreslagna lätlnaderna i förvärvsvillkoren kommer med
säkerhet att medföra att avyiiringsskyldighet enligt 16 § inträffar endast i
ett litet antal fall. Det kan antagas, all personer som förvärvar en mindre
jordbmks-eller en skogsbruksfastighet på exekutiv auktion också i allmänhet kommer
atl få tillslånd atl behålla egendomen. Någon prisprövning förekommer inte vid
förvärv på exekutiv auktion. Den prisprövning, som nu föreslås bibehållen, kan
alltså lätt kringgås genom arrangerade exekutiva auktioner. En priskontroll,
som så lätt kan kringgås, bör inte bibehållas i lagstiftningen.

På grund av del anförda föreslär tingsrätten att
prisprövningen slopas hell och hållet.

2.3.11 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Ett pris på
jordbruksfastigheter som

är kopplat till avkastningsvärdei är positivt av flera orsaker. Bl.a. under

lättas ägarskifte av lantbruksförelag och stmkturrationalisering.

Länsstyrelsen konstaterar vidare att ökade möjligheter atl
förvärva jordbruksfastighet i produktionsslarka områden omkring de större
tätorterna kan medföra siörre konkurtens och högre priser på fastigheterna lill
nackdel för de aktiva lanlbmkarna.

Länsstyrelsen finner emellertid att ett handlingsprogram
för tillämpningen av jordförvärvslagen motverkar de negativa konsekvenserna i
sådan grad att den generella prisprövningen kan slopas.

För alt göra det möjligt all genomföra strukturtaiionaliseringar
av allmänt intresse bör en "prisprövning" tillämpas på dessa
fastigheter i de fall säljare begär inlösen av fastighet. Utredningens förslag
till ändring av 14 § 1 ;a st avstyrks. I stället bör lagtexten ändras till
"... annan ersättning icke obetydligt överstiger egendomens värde
...".

Med den utformning jordförvärv slagen föreslås få enligt
länsstyrelsens yttrande finns ej skäl atl bibehålla kapitalplacering som
avslagsgrund. Lagtexten i 4 § 1 ;a st punkt 4 kan ulgå.

2.3.12---------------------------------------------------------------- Länsstyrelsen
i Kalmar län: Länsstyrelsen tillstyrker den

ändrade formuleringen i 4 § 4 st, vilket torde innebära
att lantbruksnämndernas prisprövning av förvärv i slort sett bortfaller.

2.3.13
Länsstyrelsen i
Gotlands län: Med hänsyn till den dämpade prisutveckling för jord- och skogsbmksfastigheter
som gäller tillstyrker länsstyrelsen utredningens förslag att begränsa
prisprövningen.

2.3.14
Länsstyrelsen i
Kristianstads län: Nuvarande 4 § upptar ett antal absoluta förvärvshinder -
högt pris, kapitalplacering, rationaliseringsbehov, addilionsförvärv och
skadlig uppdelning. Utredningsförslaget innebär inledningsvis att vid dessa
företeelser får lillstånd vågras i motsats till

nuvarande "skall vägras", vilken ändring hälsas
med tillfredsställelse. 102

s. 103 Kontrollera mot PDF

Vad sedan angår förslagel om den egenlliga prisprövningens
avskaffan- Prop. 1986/87:122 de kan skäl resas såväl för som mol.
Prisprövningen infördes i en lid då prisutvecklingen på jordbruksfastigheter
ansågs medföra risker för stora genomslag på produktpriserna och all aktiva
jordbrukare skulle få svårare all förvärva familjejordbruk. En dämpning av
prisei på skogsmark ansågs ocksä angelägen. Prisutvecklingen på jordbruk är nu
betydligt lugnare och prisnivån torde realt ligga på 1970-års nivå. Detia kan
naturligtvis tillskrivas prisprövningens direkta och indirekta effekter men är
sannolikt lill slörtc del en följd av lönsamhetsutvecklingen och förvärvarnas
ökade ekonomiska medvetenhet. Jordbruksnäringens situation idag med pressande
överskoll talar ej heller för ökade priser på jordbruksmarken. Ifråga om
skogsmarken kan utvecklingslinjen länkas bli en annan då priserna i stor
utsträckning följer skogskonjunklurerna men även styrs av efterfrågan på mindre
och medelstora skogsfasligheter från grupper utanför de aktiva jord- och
skogsbrukarna. Prisprövningen har även fått sådana följder som l.ex. medvelna
överbud i anbudsförsäljningar där anbudsgivaren räknat med atl lantbruksnämnden
"räiiar lill" prisei eller fall då förvärven även omfattat ej
lillständspliktig egendom - inventarier, annan fastighet -vilken då
överbetalals. Mol elt avskaffande av prisprövningen talar sådana omständigheter
som att ralionaliseringsverksamhelen - i synnerhet ifråga om skogsmark - kan
komma au försvåras med högre pris på tillskottsmarken. Lagens intentioner ifråga
om regionalpolitiken - sysselsättning och bosättning i glesbygden - kan också
komma atl motverkas.

Vid en sammanvägd bedömning av omständigheterna kring
prisprövningen talar dock övervägande skäi för alt den avskaffas i sin helhet.
Utredningens förslag därom kan biträdas av styrelsen. Enligl förslaget skulle
vidare priser som avsevärt överstiger marknadsvärdet kunna förhindras genom
atl de rubriceras som kapitalplacering. Skrivningen ger vid handen att denna
omständighet - avsevärt för högt pris — ensam blir avgörande för om förvärvet
kan benämnas kapitalplacering. Utredningen har åven angett atl prisei i sådana
fall bör överstiga den normala prisnivån med mer än 50%. Styrelsen vill bestämt
avvisa en sådan gräns som för hög, troligen sällan förekommande och därför utan
störte verkan. Enligt styrelsens mening bör någon fixerad gräns ej anges ulan
bedömning får ske från fall till fall beroende på ortens förhållanden och
önskvärd utveckling i området. Kapilalplaceringsbegreppel bör dessutom utvidgas
att åven omfatta sådana företeelser som olämplig köpare och övriga
omständigheter kring förvärvet. Del finns fall då köpare satt i syslem att köpa
upp fastigheter för olika från allmän synpunkt ej godtagbara, spekulativa
ändamål.

2.3.15 Länsstyrelsen i Hallands län: Utredningen anser att
starka skäl talar för atl prisprövningen i dess nuvarande form slopas. Någol
nämnvärt högre pris på jordbruksmark kan inte väntas till följd därav.
Länsstyrelsen delar denna uppfattning.

Genom den föreslagna ändringen bibehålls dock en möjlighel
all ingripa

mol kapitalplacering "då köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens

marknadsvärde". Övergången från tidigare avkastningsvärde till mark

nadsvärde har inte närmare motiverats. Med tanke på atl lagen nu inte lika

strängt är inriktad på atl skapa nya produktionsenheter kan övergången till

marknadsvärde anses logisk. Sannolikt har marknadsvärde och avkast

ningsvärde i utpräglade jordbruksområden också närmat sig till varandra.

Det kan emellertid ifrågasällas om någon anknytning lill priset behövs.

Länsstyrelsen anser atl lagrummet kan ges följande lydelse: "4 om förvär

vet avser utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag och det kan

antas alt det sker huvudsakligen för kapitalplacering". 103

s. 104 Kontrollera mot PDF

Den
av utredningen angivna prisnivån återkommer också vid inlösen Prop. 1986/87:122
efter rationaliseringsavslag. Här lorde den få svåra konsekvenser. Skall
lantbruksnämnden ha någon möjlighel att främja rationalisering kan köpeskillingar
upp lill 1,5 gånger marknadsvärdet inte accepteras. Med den ovan föreslagna
ändringen av 4 § 4. kan 14 9 behålla sin nuvarande lydelse. Alternativt lorde
inlösenskyldigheten helt slopas, vilket dock av hänsyn lill säljaren får anses
olämpligl.

2.3.16 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Utformningen av 4
paragrafen första slyckel punkt 4 förefaller mindre lämplig. Den prisprövning
som lantbruksnämnden utför kommer vanligen atl resultera i att priset sänks.
Skillnaden blir således atl kapitalplaceraren binder ett något mindre kapital i
den förvärvade fasligheten, men knappast att penningplaceringen genom prissänkning
kan undgå beteckningen kapitalplacering.

2.3.17 Länsstyrelsen i Värmlands län: Inom stora delar av
länet är ägostrukturen inom skogsbruket otillfredsställande. Till delta kommer
all flerägandet är utbrett och inom vissa områden växande. Dessa förhållanden
försvårar etl aktivt skogsbruk. Behovet av ett fortsatt
strukturralionalise-ringsarbete är stort på skogsbruksområdet.

För
atl dellids- och fritidsjordbrukel skall få den önskade positiva effekten på glesbygden
torde krävas att det finns ett spritt nätverk av någorlunda stora enheter som
bär upp en jordbrukels infrastruktur. Bland annat av denna anledning kvarstår
ett behov av ytterligare förstärkning av vissa jordbruksfastigheter.

De
förbättrade fömtsättningarna för nya ägarkategorier atl förvärva
deltidsjordbruk kan fä betydelse inte bara som en förstärkning av underiaget
för kombinationssysselsätlningar på landsbygden. Möjligheten att komma över en
lanibmksfaslighel kan också underiätta rekryteringen av heltidsarbetande
personal både till företag inom glesbygden och till näringslivet i orter inom
pendlingsavstånd. Av dessa skäl är del angeläget inte bara alt bibehålla
fastigheter lämpade för dessa ändamål utan även att skapa nya. Etl
familjelantbruk - som innefattar deltids- och frilidsjordbru-kare - med elt
bevarat samband mellan ägande-brukande-boende är den säkraste garantin för att
resursen tas till vara och för all del även i framtiden kan skapas en levande
landsbygd.

För
landsbygdens utveckling är del angeläget att det upprätthålls en lämplig balans
mellan nya ägarkategoriers etableringsmöjligheter och utvecklingsmöjligheterna
för dem som redan är inne i näringen. Länsstyrelsen befarar atl ett slopande
av prisprövningen i § 4 kan leda lill kraftiga prisstegringar som allvarligt
missgynnar dem som för sin utkomst är beroende av fastighetens
avkastningsvärde. Detta kan få olyckliga konsekvenser för glesbygderna.

Länsstyrelsen
kan därför tillstyrka utredningens förslag om ändrad pris-prövning endasi under
förutsättning att § 7 får elt geografiskt tillämpningsområde, enligl nedan
angivna önskemål. I annat fall förordar länsstyrelsen en mindre långl gående
liberalisering av prisprövningen än vad utredningen föreslår.

2.3.18 Länsstyrelsen
i Örebro län: Utredningsförslaget innebär alt pris

prövningen i 4 § slopas. Länsstyrelsen är tveksam till att prövningen helt

upphör med tanke på att priserna för jordbruksfastigheter åter kan stiga.

Del vore välbetänkt att behålla en möjlighel för lantbruksnämnden att

kunna vägra förvärvstillständ om köpeskillingen avsevärt överstiger egen

domens marknadsvärde. 104

s. 105 Kontrollera mot PDF

De föreslagna bestämmelserna i 14 § om inlösenskyldighet
för staten vid Prop. 1986/87; 122 vägrat förvärvstillslånd enligl 4 S första
slyckel 1. kan få stora konsekvenser för verksamheten med
stmklurtationalisering. Inlösenskyldighet gäller i princip alla fång där
förvärvstillstånd vägras, om inte köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens
marknadsvärde. Inlöst egendom skall förr eller senare säljas vidare för elt
normall marknadspris. Bestämmelsen innebär alt lantbruksnämnden i praktiken
inte kan vägra förvärvstillslånd enligl nämnda lagrum, om köpeskillingen
överstiger marknadsvärdet med mindre än cirka 50%. Ralionaliseringsverksamhelen
med lantbruksnämndens medverkan skulle därför minska avsevärt om inte
särskilda medel lillskjuts för verksamheten.

Länsstyrelsen avstyrker därför ändringen i 14 §.

2.3.19 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Enligl utredningens
mening talar starka skäl för atl prisprövningen i dess nuvarande form bör
slopas. 1 ställel föreslås au förvärvstillslånd får vägras med åberopande av
kapitalplacering om köpeskillingen överstiger egendomens marknadsvärde med mer
än 50%.

Enligl nuvarande lagstiftning bör förvärv i spekulations-
eller kapitalpla-ceringssyfle av personer som inle avser alt aktivt bedriva
lantbruk förhindras. Detta kan ske med den så kallade
kapilalplaceringsbeslämmelsen. 1 realiteten är det sålunda ofta fråga om en ren
personbedömning. Denna möjlighet försvinner i del nya lagförslaget. För att
kunna åberopa avslagsmotivet kapitalplacering krävs alllid samtidigt minst 50%
överpris.

Länsstyrelsen har inget att erinra mol att nuvarande
prisprövningsbe-stämmelse försvinner. Den har varit resurskrävande och ofta
svår all tillämpa i praktiken, i synnerhet vad gäller mindre fastigheter. Mera
renodlade jordbruksfastigheter har nästan alltid legat på en prisnivå
väsentligt under vad som kunnat accepteras. Vad gäller skogsfastigheter är
däremot problemet annorlunda. 1 kombination med det nya mera liberala lagförslaget
kan prisnivåerna förväntas stiga ytteriigare. Den spärt mot alltför höga priser
som nu föresläs i kapilalplaceringsbeslämmelsen är enligl länsstyrelsens
uppfattning inle tillräcklig, i synnerhet i de områden där de särskilda
regionalpoliliska hänsynstagandena i 7 § inte är tillämpliga.

Redan i 1965 års jordförvärvslag åberopades ibland
kapilalplaceringsbeslämmelsen som motiv för avslag vid alltför hög
köpeskilling. Denna möjlighet har utvecklats i del nya lagförslaget.
Länsstyrelsen anser dock atl bestämmelsen bör kunna åberopas även i fall där
det avtalade priset inte överstiger marknadspriset med 50%. Genom att samtidigt
övergå från avkastningsvärde till marknadsvärde och dessutom tolerera elt
överpris på 50% är risken uppenbar att prisnivån stiger mycket kraftigt på
framför allt skogsfasligheter. Rationaliseringsarbetet kommer att försvåras
eller omöjliggöras.

Personbedömningen i samband med förvärvsprövningen
försvinner helt för skogsfastigheter i del nya lagförslaget. Detta är enligl
länsstyrelsens uppfattning olämpligl då del alltid finns personer som på etl
från samhällsekonomisk synpunkt setl olämpligt sätt vill spekulera i
skogsbmksfastigheter eller som har hell annan utbildning och sysselsättning.
Del borde finnas möjlighet att vägra sådana förvärv. Man kommer inte åt
renodlade kapitalplacerare bara genom alt bedöma prisnivån. Det är också
alltför lätt att artangera en lämplig prisnivå genom att t.ex. samtidigt
förvärva en roiposl.

Sammanfattningsvis anser sålunda länsstyrelsen att den
föreslagna överprisnivån om 50% är alltför hög saml all någon form av
personbedömning

105

s. 106 Kontrollera mot PDF

också skall innefattas i kapitalplaceringsbegreppet. Det
bör finnas möjlig- Prop. 1986/87:122 het att ställa vissa krav på
utbildning och yrkeskunskaper.

Staten föreslås även fortsättningsvis bli skyldig all lösa
egendom om tillstånd vägrats med åberopande av ralionaliseringsbeslämmelserna.
Detta gäller dock inle om köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens
marknadsvärde. Toleransnivån är här densamma som i fråga om kapitalplacering,
dvs. inlösen skall ske om inle prisei överstiger marknadsvärdet med mer än 50
procent.

Länsstyrelsen finner ovanslående toleransnivå som hell
oacceptabel vid inlösen. Det kan förväntas all säljaren snabbi lär sig all
uinytlja denna gräns. Raiionaliseringsarbeiei kommer då att försvåras
väsentligt eller t.o.m. omöjliggöras. Intresserade grannar är inte beredda
eller har inle möjlighel atl betala ett sådant pris. Alternativt måste förluster
tas på jordfonden. Båda alternativen är långsiktigt setl omöjliga. Resultatet
blir då också att jordfondsverksamheten kommer alt reduceras drastiskt. Detta
är djupt olyckligt eftersom denna verksamhet är av offensiv karaktär och ger
elt myckel gott resultat.

2.3.20 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Förslaget att
ta bort prispröv

ningsregeln i 4 § 1 si tillstyrkes.

Den nya och uppmjukade möjligheten atl vägra
förvärvstillslånd för förvärv som skett med klara överpriser, nämligen"om
det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering på grund av
atl köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens
marknadsvärde" är elt steg i rätt riktning.

Enligt länsstyrelsens mening borde det nu vara möjligt all
hell la bort även denna begränsning, eftersom ett av huvudsyftena med de
föreslagna ändringarna är atl öka utbudet av jordbruks- och
skogsbruksfastigheter. Antal avslag på grund av överpriser har vidare varit
lågt och prisutvecklingen på jord- och skogsbruksfasligheter de senaste åren
har varit relativt lugn. De skäl som en gång i tiden motiverade en spärregel
mol överpriser är därför till stora delar nu borta. Genom att helt ta bort
arbetet på lantbruksnämnderna med granskning av förvärv med överpriser skulle
resurser kunna frigöras för elt aktivt arbete för alt lösa strukturproblemen i
länet. Frågan bör därför övervägas ytterligare i den fortsatta beredningen av
förslagel om översyn av jordförvärvslagen.

2.3.21 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Som nämnts
tidigare har för högt

pris som avslagsskäl använts endast i ett fåtal fall per år i Norrbottens län

och kapitalplaceringsmotivet ännu mer sällan. För jordbruksdelen finns

del över huvud laget inga skäl att ha en prisprövning i samband med

jordförvärvsansökan. Där kommer lönsamhelskrav och investeringsbehov

att styra prissättningen. För närvarande är det svårt atl ens fä ut laxerings-

värdena på familjejordbruken och detta även i sådana fall där del finns

tillgångar i skog.

För att ändå ha en viss spärt mot en eventuell och oväntal
kraftig prisökning på skogsfasligheter och därigenom en för aktiva brukare
orimlig prisnivå kan utredningens förslag godtagas alt avslag av kapitalplaceringsskäl
kan meddelas om priset överstiger det normala marknadspriset i orten med mer än
50 %.

Slopandet av prisprövningen torde inte få någon större
belydelse i vårt län vare sig på prisnivån eller på handläggningen i
lantbruksenheten då denna regel hittills behövt tillämpas endast i ett fåtal
fall.

106

s. 107 Kontrollera mot PDF

2.3.22-------------------------------------------------------------- Eksjö
kommun: Kommunen anser atl bestämmelsen bör ha Prop. 1986/87; 122

den
innebörden att förvärvstillslånd skall vågras om det kan antas att

förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering på grund
av att köpeskillingen eller annan ersättning inte obetydligt överstiger
egendomens marknadsvärde.

Elt skäl för utredningen att föreslå förändring av
prisprövningen är antagandet all prisutvecklingen på jord- och
skogsbruksfasligheter nu har dämpats. Några avsevärt högre priser på
jordbruksmark i allmänhet förväntas inte. I fråga om skogsmarken framhålls att
priserna bestäms av skogsindustrins betalningsförmåga för virke, som i sin tur
beror på världsmarknadspriserna. De förändringar som utredningen i olika delar
föreslår innebär dock atl priserna på jord- och skogsbruksfastigheter sammantaget
kan komma atl öka i inle obetydlig utsträckning. Detta kan medföra den positiva
effekten att det blir en siörre omsättning av jord- och skogsbmksfastigheter,
men samtidigt den negativa effekten att risken för kapitalplacering ökar. Den
senare utvecklingen måste anses vara till stort förfång för aktiva jord- och
skogsbrukare.

Med hänsyn lill dessa risker anser kommunen alt
möjligheterna att hindra förvärvstillständ på gmnd av kapitalplacering bör ha
en någol mer restriktiv utformning.

Enligt utredningen menas med "avsevärt överstiger
egendomens marknadsvärde" en situation då det avtalade prisei överstiger
normala prisnivån i orten med mer än 50 %. Den av kommunen föreslagna
skrivningen bör i ställel kunna tillämpas när priset på motsvarande sålt överstiger
den normala prisnivån i orten med 25-30 %.

2.3.23 Dals-Eds kommun: Förändringen från att
förvärvstillstånd skall

vägras till/år vägras är oacceptabel. Det ger utrymme för rättsosäkerhet

och olika bedömningar från fall till fall och mellan olika handläggare.

Släpper man kravet på bosättning, brukning och yrkeskunskap är prispröv

ningen en förutsättning för en aktiv landsbygdsutveckling. Men låter man

de nuvarande kraven vara kvar så kan prisprövningen ha mindre betydel

se.

2.3.24
Torsby kommun:
Kommunen tillstyrker förslagel alt slopa prisprövningsregeln, men vill också
understryka att det är angeläget alt den spärtegel som kommittén föreslår
finns kvar i de fall förvärv kan bedömas huvudsakligen ske för
kapitalplaceringsändamål. I praktiken kommer ju också prisprövningsregeln att
vara kvar, eftersom man kan vägra förvärvstillstånd, om köpeskillingen eller
annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde. För att göra den
bedömningen måste man ställa köpeskillingen för resp. förvärv i förhållande
till gällande marknadsvärde.

2.3.25
Ljusdals
kommun: Enligt förslaget föreslås att prisprövningen i sin nuvarande form
slopas. Den säges vara mycket resurskrävande och ger begränsat resultat. Om etl
slopande genomföres, kräver Ljusdals kommun att åtgärder vidtages så att
eventuella prisstegringar ej kan bli av storieksordningen 50 %, som nya
lagförslaget medger.

2.3.26 Bräcke kommun: Utredningen föreslår att
prisprövningen slopas.

Effekterna för glesbygden totalt av denna förändring är beroende av vilka

områden i landet som kommer atl omfattas av § 7. Bräcke kommun

föreslår därför atl principerna för prisprövningen ses över särskilt.

Bräcke kommun tror inte att borttagandet av prisprövningen
i någon 107

s. 108 Kontrollera mot PDF

nämnvärd omfattning kommer
all påverka antalet överlåtelser av flerägda Prop. 1986/87:122 fastigheter.
Undersökningar har visat alt det i hög grad är de känslomässiga bindningarna
lill fastigheten som är motivet till att inte sälja och inte det ekonomiska
utfallet vid en eventuell försäljning.

2.3.27 Storumans
kommun: Stommans kommun har vissa farhågor inför

den föreslagna uppmjukningen av prisprövningen. Erfarenheten har visat

atl marknaden är beredd betala betydligt högre pris för smärre jordbmks

fastigheter för fritidsändamål än det pris som är betingat av avkastnings-

värde m. m. för atl bibehålla fastigheten i jordbruksdrift.

Utifrån
samma motivering som gav en ändrad förköpslag (för alt ge fasl boende elt
försteg före fritidshusboende) föreslär Storumans kommun att nuvarande
prisprövning får behållas, i vart fall för de kommuner som regeringen utser
enligl § 7.

2.3.28 Pajala
kommun: Även om de administrativa fördelarna vid föresla

gen ändring är mycket stora, så kan utredningsförslaget på den punkten

inte tillstyrkas bl. a. därför all del kan antas medföra atl priserna pä

jordbmks- och skogsfasligheter stiger kraftigt, så alt lönsamheten vid

förvärv väsentligt försämras.

En
följd av slopandet av prisprövningen blir alt andra faktorer kommer atl vara
avgörande vid prövningen av ansökan om förvärvstillständ. Ofta blir
sysselsättningsförhållandena den viktigaste faktorn. Det kommunala inflytandet
kommer enligt förslaget att bli mycket stort. Med den konstruktionen så blir
det i praktiken kommunerna som sätter pris på fastigheterna vid försäljningar
om flera intressenter av olika kategorier uppträder. Detta ställer stora krav
på beslutsfattare i kommunerna.

2.3.29 Sveriges industriförbund: Industriförbundet anser
att prisprövningen kan slopas helt eftersom den inte längre fyller någon
rimlig funktion i förhållande till skogsbruket.

2.3.30 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas
riksförbund delar utredningens uppfattning atl en uppmjukning av nuvarande
prisprövning är motiverad. Ett skäl är atl förhållandena i dag är annorlunda än
under 1970-talet då fastighetspriserna var starkt stigande. Prisprövningen har
även i enskilda fall lett lill svårigheter atl få ett rättvisande värde.
Prisutvecklingen på jordbruksföretag är emellertid beroende på om det är fråga
om ett mindre lantbruksförelag, en skogsfastighet eller etl större jordbruk.
Särskilt rena skogsfastigheter har normall en högre prisnivå.

Om
utredningens förslag vad gäller kraven på förvärvaren, ökade möjligheter för
virkesförådlande förelag på orten att förvärva skogsmark och föreslagen
förändring av rationaliseringsbeslämmelsen genomförs kan konkurtcnsen mellan
olika förvärvarkategorier förväntas öka kraftigt. Utredningen har inte beaktat
konsekvenserna av detta. Lantbmkarnas riksförbund konstaterar atl enskilda som
avser att försöria sig hell eller delvis på jord- och skogsbruk hamnar i etl
omöjligt konkurrensläge jämfört med andra förvärvarkategorier. Dessa
förvärvarkategorier har ofta finansiellt och skaltemässigt en bättre ställning.

Utredningen
har preciserat vad som menas med att fastighetens pris

avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde till de fall då prisei över

stiger den normala prisnivån på orten med mer än 50 %. Lantbrukarnas

riksförbund vill bestämt invända mot denna precisering och enligl förbun

dets uppfattning måste kommande proposition la avstånd från denna prin

cip. Eljest blir prisprövningen en ren nullitet. Enligt Lantbrukarnas riks- 108

s. 109 Kontrollera mot PDF

förbunds
uppfattning leder sådana prisökningar som det här kan bli fråga Prop. 1986/87;
122 om till en oönskad effekt både från allmän och enskild synpunkt. En kraftig
prisökning försvårar all utveckla befintliga lantbruksföretag och kan leda till
allvarliga följdverkningar för nyetablering inom lantbruket särskilt med hänsyn
till jordbrukels lönsamhetsproblem. Högre fastighetspriser påverkar prisutvecklingen
för jord- och skogsbrukets produkter. Fastighetspriserna måste enligt
Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning hållas på en nivå som följer den
allmänna prisutvecklingen i samhället.

Den
föreslagna uppmjukningen av prisprövningen riskerar även atl få allvarliga
konsekvenser för arrendalorer. I konkurrens med andra intressenter har
arrendatorn svårt all nå en prisöverenskommelse som medger fömtsättningar för
en lönsam jordbruksproduktion.

Den
föreslagna sammankopplingen mellan prisprövning och kapitalplacering kan inte
tillstyrkas av Lantbrukarnas riksförbund. Lagtexten blir otydlig och försvårar
tiUämpningen. Enligt Lantbmkarnas riksförbunds uppfattning måste
kapitalplaceringsavslag och prisprövning vara skilda sätt all meddela
förvärvshinder.

Lantbrukarnas
riksförbund föreslår att prisbedömningen i § 4; I nuvarande jordförvärvslag
får följande lydelse; "om köpeskillingen eller annan ersättning uppenbart
överstiger egendomens värde".

2.3.31 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen:
Utredningen föreslår att tillslånd får vägras om köpet kan karaktäriseras som
kapitalplacering. Som kännetecken för en sådan kapitalplacering föreslår
utredningen att priset skall användas. Där sägs all om prisei avsevärt
överstiger marknadsvärdet antas förvärvet ske huvudsakligen för
kapitalplacering och tillstånd fär vägras. Vi anser delta ologiskt. Au priset
är högt behöver naturligtvis inle betyda all köpet är en kapitalplacering. I
själva verket är del väl rimligare att tro atl kapitalplacering är elt
viktigare motiv när priset är lågt. Vi anser att prisprövningen för
skogsfastigheter och för kombinerade fastigheter i skogsdominerade bygder helt
kan slopas. Risken för att spekulation och skatteplaneringsmotiv skall driva
upp priserna på skogsfastigheter bör inle överdrivas och bör dessutom i
princip motverkas på andra sätt än genom att gå omvägen via jordförvärvslagen.

2.3.32 Landsorganisationen i Sverige: LO stöder att
prisprövningen i dess nuvarande form slopas. Eftersom prisutvecklingen på
jordbruksfastigheter nu är lugnare än på 1970-talel är förslaget motiverat.
Genom att slopa prisprövningen för skogsfastigheter kommer omsättningen av
dessa troligen att öka. En omsättningsökning är positiv eftersom den
erfarenhetsmässigt främjar ett aktivt skogsbruk.

2.3.33 Svenska bankföreningen: Bankföreningen vill peka på
den

något
oegentliga utformningen av den föreslagna 4 § 4 i jordförvärvslagen.
Bestämmelsen tar sikte på del förhällandet alt köpeskillingen eller annan
ersättning i etl visst förvärv överstiger egendomens marknadsvärde. Eftersom
marknadsvärdet på elt objekt generelll seil är just vad objektet kan inbringa
vid en försäljning, är bestämmelsen oklar. Prövningen måste i så fall i stället
göras med utgångspunkt frän, inle marknadsvärdet, utan något annal värde som
myndighet vill ställa upp. Del är emellertid just den formen av prisprövning
som enligt förslaget nu skall överges. Bankföreningen anser därför, med
hänvisning lill motiven i departementspromemorian, att den nämnda bestämmelsen
bör ulgå. Annars bör den formuleras om. men då står ocksä klart atl
liberaliseringen av prisprövningen

inte
blir så långtgående som del i förstone vill synas. 109

s. 110 Kontrollera mot PDF

2.3.34 Svenska sparbanksföreningen: Nu gällande
bestämmelser i 4 S om Prop. 1986/87; 122

prisprövning har fåll en tillämpning som knappast varil avsedd, delvis

beroende på den prisutveckling på jordbruksfastigheter som
av olika skäl ägt rum efter lagens tillkomst. Kraftigt höjd räntenivå och svag
lönsamhet i jordbruket är bidragande orsaker lill denna utveckling. Genom den
mycket snäva tolkning av lagen som tillämpats på denna punkt har problem uppstått.
En reform är därför angelägen.

Det är samtidigt elt allmänt intresse alt priset på
jordbruksfastigheter -särskilt de av familjelantbrukslyp - inte stiger snabbare
än den allmänna prisutvecklingen.

Utredningen föreslår att nuvarande regel om prisprövning
slopas. I stället föreslås atl förvärvstillslånd får vägras vid förvärv för
kapitalplacering i de fall köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt
överstiger egendomens värde. Spekulalionsförvärv avser oftast skogsfastigheter
och sker som ett led i skatteplanering. Den föreslagna bestämmelsen torde
därför inte få någon påtaglig betydelse för prisutvecklingen på vanliga
jordbruksfastigheter.

Enligt Sparbanksföreningens mening innebär inte
utredningsförslaget i denna del någon större risk för en icke acceptabel
prisstegring på jordbruksfastigheter. Föreningen kan därför tillstyrka den
föreslagna bestämmelsen.

2.3.35 Sveriges allmänna hypoteksbank: Hypoteksbanken
ansluter sig till

utredningens uppfattning att några starka skäl för att bibehålla nuvarande

bestämmelser om prisprövning inte lorde föreligga.

Den av utredningen föreslagna formuleringen att ett
förvärv skall anses ske huvudsakligen för kapitalplacering i de fall där
köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde är någol
egendomlig. Alt man betalar ett för högt pris, visar i allmänhet inte att
syftet är alt göra en förmånlig kapitalplacering utan snarare motsatsen.

Som framgår av utredningen är det endast 30 procent av
gårdsöverlåtelserna som blir föremål för förvärvsprövning. Vidare torde
lönsamheten inom jordbmket bli pressad under den framtid som nu är möjlig alt
förutse. Mot denna bakgmnd är Hypoteksbanken närmast benägen att ifrågasätta om
en prisprövning över huvud laget är motiverad i fortsättningen.

2.3.36
Glesbygdsdelegationen:
Delegationen är i grunden positiv till utredningens förslag. Vad gäller den
föreslagna ändringen av § 4 om kapitalplacering och högt pris. Vi anser
emellertid att det här kan uppstå osäkerhet om skillnader i lagens tillämpning
i landets olika delar. Den föreslagna uppmjukningen av nuvarande prisprövning
kommer troligtvis atl leda till en allmän prisökning som kan medföra
svårigheter för lantbruk under utveckling, främst då rörande viktiga
kompletteringar av skogsmark. Effekterna för glesbygden totalt av denna
förändring är beroende av vilka områden i landet som kommer atl omfattas av §
7. Delegationen vill mol denna bakgrund föreslå att principerna för
prisprövningen blir föremål för en särskild översyn.

2.3.37
Småbrukare i
Väst: Vi tillstyrker helt att prisprövningen tas bort då den endast använts för
att hålla nere priset så att de stora gårdarna kunnat köpa billig
tillskotlsmark. Med kravet på bo- och bmkningsplikt gynnas de som vill ägna
sina krafter åt atl ge liv åt bygden. Deras egen vilja atl bosätta sig på
gården blir då i sig själv en konkurtcnsförmån. Det tycker vi är riktigt.

110

s. 111 Kontrollera mot PDF

2.3.38 Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Utredningens Prop. 1986/87:122

förslag tillstyrkes med stor tvekan. Stor risk föreligger för att andra intres

sen än den aktive jordbrukaren kommer att uppträda som köpare och

därmed genom prishöjningar på fastigheter ytterligare
försämra möjligheterna alt få lönsamhet på jordbruken. Vi förutsätter atl om
förslaget genomförs utvecklingen följs med stor uppmärksamhet och att åtgärder
vidtages därest utvecklingen blir den som vi befarar.

2.3.39 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: SJA ser
del som en trygg-

hel för del samlade svenska jordbruket och därmed för konsumenterna att

del finns en prisprövning på jordbruksfastigheter.

Med den föreslagna ändringen av jordförvärvslagen § 4
"om del kan antas alt förvärvet sker huvudsakligen som kapitalplacering på
grund av all köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger
egendomens marknadsvärde" (i texten är det sedan nämnt att med avsevärt
menas 50 % över marknadsvärdet) kommer marknadsvärdet (ortens pris) atl bli
flytande och successivt kunna öka med tiden. Andra förhållanden (förmö-genhelsbildning
och skallefrågor) kommer all siyra prissättningen.

Den 1 januari 1986 trädde lagen om arrendatorers rätt atl
förvärva arrendestället i kraft (SFS 1985:658), Lagen är avsedd atl ge ett
skydd för arrendatorn för den händelse alt fastigheien som han brukar kommer
att försäljas.

Om denna nu aktuella lagändring skulle införas är det
ingen arrendator som i fortsättningen kan förvärva arrendestället på för
jordbruket rimliga villkor.

Att artendatorerna nu med lagstiftningens hjälp skall
ytterligare tryckas tillbaka av kapitalstarka privatpersoner eller
sågverksbolag, det stämmer inle med målsättningen atl sambandet ägande och
brukande skall stärkas. Artendatorerna som yrkesskickliga näringsutövare måste
inom ramen för arrendefaslighetens avkastningsvärde ges möjlighel all förvärva
fastigheten.

SJA förutsätter att denna typ av fastigheter även i
fortsättningen kommer atl prisprövas enligt i huvudsak samma regler som idag
gäller.

2.3.40 Sveriges jordägareförbund: Förbundet anser, att
prisprövningen i

sin helhet kan slopas.

Om prisprövningen ändå anses böra finnas kvar, bör
lagtexten ges en annan formulering än den föreslagna. Att ett förvärv med den
av utredningen föreslagna formuleringen anses ske huvudsakligen för kapitalplacering
i de fall där köpeskillingen avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde, ler
sig egendomligt för normalt språkbruk. Att man betalar ett för högt pris, tyder
inle på alt syftet är atl göra en förmånlig kapitalplacering ulan motsatsen.
Det torde räcka med att föreskriva, atl förvärvstillständ får vägras om
köpeskillingen eller annan ersäUning avsevärt överstiger egendomens
marknadsvärde.

2.3.41
Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund: Punkt 4 innehåller förslag lill nya regler
för prisprövning. 1 nuvarande lag finns motsvarande bestämmelser i punkterna I
och 2. Förslaget innebär en myckel långtgående uppmjukning av nu gällande
regler. SSR kan acceptera den föreslagna förändringen endast under
förutsättning att vårt förslag till lydelse av § 5 (ang. juridiska personers
förvärv) till fullo beaktas.

2.3.42
Sågverkens
råvaruförening: Likaså anser Råvaruföreningen det

vara positivt alt den generella prisprövningen slopas.
Lagförslaget före- Ul

s. 112 Kontrollera mot PDF

slår,
att endast priser som avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde Prop.
1986/87; 122 (med avsevärt menas av förslagslexten att döma 50%) skall vara
diskvalificerande.

Mot
bakgrund av de relativt förmånliga taxeringsvärdena på skogsmark jämfört med
marknadspriserna förstår Råvaruföreningen bevekelsegrun-derna för utredarens
förslag, men vi ser svårigheter i den praktiska bedömningen av egendomens
marknadsvärde. Skogstillstånd, boniteler och åldersfördelningar varierar
kraftigt på fastigheter i samma område.

Utredaren
föreslår, all egendomens marknadsvärde och inte avkastningsvärdei skall läggas
till grund för bedömningen om spekulativt överpris är förhanden eller ej.
Råvaruföreningen anser, att förslaget är bättre än nuvarande regler men ser
svårigheter att kortekt ange en faslighets marknadsvärde, annal än vad köparna
är villiga alt betala.

2.3.43 Trädgårdsnäringens riksförbund: Förbundet kan också
tillstyrka utredningens förslag om atl slopa del egenlliga
prisprövningsförfarandet och atl prisprövningen istället inriktas på att
förhindra sådana förvärv som huvudsakligen sker för kapitalplacering eller som
spekulation.

2.3.44 Svenska kyrkans centralstyrelse: Utredningens
förslag tillstyrkes. Centralstyrelsen vill emellertid peka på de utomordentligt
svåra avvägningar och bedömningar som är och har varit förenade med frågan om
ett förvärvs karaktär av kapitalplacering. Den av en omfattande reglering
starkt styrda jord- och skogsbruksnäringen skulle enligt centralstyrelsens
uppfattning inte förlora på om marknadskrafterna finge ett naturligare och mer
vidgat spelrum än hittills varil fallet. Näringens allmänna ekonomiska
förutsättningar skulle då säkerligen - liksom på andra näringsområden -enkelt
reglera prismekanismerna i utbud och efterfrågan, utan mer dramatiska
förändringar i - i delta sammanhang - negativ riktning. Den föreslagna riktpunkten
- 50% över den normala prisnivån — torde därför i långa stycken komma att te
sig illusorisk.

2.4 Förvärvshinder på grund av att fastigheten behövs för
jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering

2.4.1
Lantbruksstyrelsen: Fastighelsstrukturen har sin grund i 1800-talets skiftes-
och jorddelningsregler. Den uppvisar därför stora brister i förhållande till
dagens tekniska och ekonomiska krav vid ett aktivt utnyttjande av jordbruks-
och skogsmark. Rationaliseringsaspeklen har därför alltid hafl stor tyngd i
jordförvärvslagarna. Stora förbättringar av fastighelsstrukturen har också
kunnat nås under efterkrigstiden. Lagstiftningen har varit inriktad på såväl
slorieksralionalisering som artonderingsförbältring. I det första fallet har
främst eftersträvats att bygga upp och vidmakthålla rationella familjeföretag,
som kan ge brukaren heltidssysselsättning.

Utredningens
förslag innebär all förvärvstillständ får vägras endast om del är av allmänt
intresse alt egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets
rationalisering. Anknytningen mellan allmänt intresse och
rationaliseringsaspeklen finner styrelsen riklig. Innebörden av begreppet
allmänt intresse anser styrelsen bör preciseras i länsvisa program för jord-och
skogsbruket. Denna fråga berörs närmare under avsnitt 5.7. Begreppet allmänl
inlresse kommer även alt preciseras i den praxis som utbildas genom
lantbruksstyrelsens och regeringens beslut i olika ärenden.

Genom
förslaget ges rationaliseringsaspeklen en mindre tyngd än i tidi

gare lagar. Uppbyggandet av rationella enheter får enligt förslaget ske på 112

s. 113 Kontrollera mot PDF

enskilda initiativ och praktiskt tagel ulan slöd i den
jordpoliliska lagstift- Prop. 1986/87; 122 ningen. Styrelsen kan acceptera
utredningens motiv för detta. Styrelsen konstaterar dock med tillfredsställelse
all redan etablerade enheter av familjejordbrukskaraklär genom förslaget även
fortsättningsvis erhåller jordpolitiskl stöd atl vidmakthålla och anpassa
företagel efter den tekniska och ekonomiska utvecklingen.

Styrelsen konstaterar också med tillfredsställelse alt
behovet av artonderingsförbältring även fortsättningsvis skall beaktas. Som
utredningen påpekar finns stora områden inom skilda delar av landet, som är i
stort behov av arronderingsförbättrande åtgärder, så att markens produktionsförmåga
kan tas tillvara på ett ändamålsenligt sätt. Behovet av sådana åtgärder är i
första hand koncentrerade lill skogsmarken i vissa bygder. Styrelsen anser det
emellertid viktigt atl arronderingsinsatser inte knyts enbart lill dessa områden.
Del är enligt styrelsens mening önskvärt att även enstaka mindre, men
angelägna, arronderingsförbättringar kan göras med stöd av jordförvärvslagens
rationaliseringsbestämmelse. Detta gäller särskilt skogsfastigheter, där
arealen ofta är för liten i förhållande till vad som är önskvärt med hänsyn lill
den tekniska utvecklingen.

2.4.2 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen har redan under
avsnittet som behandlar syftet med lagen markerat tveksamhet till den
nedtoning av lagens rationaliseringssyfte som utredningens förslag innebär.
Enligt skogsstyrelsens uppfattning bör en viktig utgångspunkt vara att landets
markresurser utnyttjas rationellt. När det gäller skogsbruket har genom såväl
utredningar som genom forskning visats att det finns strukturella hinder mol
en rationell skogsproduktion. Möjligheterna atl åstadkomma förbällringar har
hittills varit begränsade bl.a. därför att ca tre fjärdedelar av alla överlåtelser
inte prövas enligl jordförvärvslagen. Utredningens förslag innebär all man i
stor utsträckning, framför allt när det gäller skog, skulle avstå från
ingripanden av rationaliseringsskäl också för den fjärdedel som utgör den fria
marknaden.

Enligt utredningens uppfattning bör man med lagens hjälp
styra förvärven så att ett effektivi skogsbruk främjas endast i de områden som
har den svåraste ägosplittringen. Enligl skogsstyrelsens uppfattning bör
strävan i stället vara att en sä stor del av produktionen som möjligt sker på
rationellt sätl.

Enligl skogsstyrelsens uppfattning är det angeläget att
små fastigheter som uppenbarligen inte kan drivas rationellt ur
produktionssynpunkt blir föremål för storleksrationalisering. I särskilt hög
grad gäller detta fastigheter som är uppdelade på många små skiften och/eller
har olämplig skiftesform. För dessa skogsmarksarealer finns det fortfarande
behov av storleksrationalisering och artonderingsförbätlring som i första hand
syftar till atl åstadkomma behandlingsenheter som medger rationell brukning.
Del är också önskvärt att även framgent kunna förslärka utvecklingsbara företag
som har för litet arealunderlag. Del bör därför finnas möjligheter även i forlsällningen
att i viss utsträckning bedriva en successiv strukturrationalisering även i
andra delar av landet än de som nämns i utredningen.

En fråga som utredningen inte har lagil upp är hur de
föreslagna föränd

ringarna kommer atl påverka lantbruksnämndernas aktiva inköps- och

försäljningsverksamhet. Enligt slruklurutredningen har denna verksamhet

visat sig vara etl av de effektivaste instrumenten vid strukturrationalise

ring. Enbart under den senaste femtonårsperioden har nämnderna köpt ca

556000 ha åker- och skogsmark och sålt ungefär lika myckel. Under de

senaste åren har nämndernas inköp uppgått lill ca I 000 per år och antalet

försäljningar har uppgått till mellan 1 500 och 2000 per år. Förutom friviUi- 113

8 Riksdagen 1986/87. 1 .saml. Nr 122

s. 114 Kontrollera mot PDF

ga
överiåtelser via "hembud", förvärvar lantbruksnämnderna fastigheter Prop.
1986/87; 122 efter vägrade förvärvslillstånd. Dessa fastigheter är så gott som
undantagslöst ralionaliseringsfastigheter. Vidare finns det vissa möjligheter
att innan en förvärvsansökan slutligt prövas träffa frivillig överenskommelse
med den sökande au avstå eller byta bort mindre och/eller dåligt artonderade skiften.

Utredningens
förslag kan förväntas innebära bäde minskad strukturrationalisering och
minskade möjligheter att bygga upp en markreserv pä det sätl som hittills har
skett. Tillgången lill en markreserv har visat sig vara av stort värde för atl genomföra
både större omarronderingsprojekl och för att genomföra markbyten. Utredningen
har inte tagit upp frågan om det är önskvärt atl bedriva motsvarande verksamhet
i framtiden och hur den i så fall bör organiseras.

Med
hänvisning lill vad som har anförts ovan anser skogsstyrelsen att rekvisitel "allmänl
intresse" i den föreslagna lagregeln bör förses med
tillämpningsanvisningar, om den införs, som innebär en mindre snäv tolkning än
den som utredningen har redovisat. Alternativet är att behålla nu gällande
bestämmelse och istället göra den översyn av anvisningarna som anses påkallad
och som ryms inom ramen för nuvarande lagstiftning.

2.4.3 Statens
lantmäteriverk: Utredningens förslag innebär att förvärvstill

stånd får vägras om del är av allmänt intresse att egendomen las i anspråk

för jordbrukels eller skogsbrukels rationalisering. I skälen har utredaren

exemplifierat med vad som ska anses vara allmänt intresse. Sådant intres

se finns enligl utredaren främst i bättre jordbmksbygder eller där bruka

rens företag är beroende av arrendemark som förvärvats av annan än

arrendatorn. Därutöver anses allmänt intresse för raUonalisering inte före

ligga annat än inom områden med mycket dålig artondering och där ge

nomgripande fastighetsreglering genomförs eller väntas genomföras inom

överskådlig tid.

LMV
får här hänvisa lill vad som anförts tidigare i detta yttrande (avsnitt 5.1).
Det bör i vissa situationer kunna betraktas som ett allmänt inlresse att små
och dåligt artonderade fastigheter, särskilt skogsfasligheter, förbättras.
Sådana fastigheter är inte enbart koncentrerade till områden där genomgripande
fastighetsregleringar är aktuella. Det kan också vara ett allmänt intresse all l.ex.
kunna förstärka utvecklingsbara enheter med jordbruks- och skogsmark i skogs-
och mellanbygder.

2.4.4 Domänverket: Domänverket tillstyrker utredningens
förslag. Bestämmelsen är kortfattad men del avsedda materiella innehållet är
uttryck för en ny inriktning av jordförvärvslagstiftningen med ett avsevärt
större utrymme för enskilda initiativ - det skall bli möjligt att bilda
deltidsjordbruk och andra företag som alternativ till familjejordbruket, en ny
syn på sambandet mellan jordbruket och skogsbruket m. m. Enligt domänverkets
mening vore del alt föredra om detta kunde direkt avläsas i lagtexten.
Alternativet är all på annat sätl klargöra vad som avses med "allmänt
intresse" - utredningen har vall denna lösning.

2.4.5 Kammarkollegiet: De ändrade förutsättningarna för
jordbruket och skogsbruket som belyses i utredningen synes dock leda till ett
minskat behov från rationaliseringssynpunkl av fastighelsbildningsålgärder vid
förvärv. Det bör medföra atl i framliden större hänsyn i dessa sammanhang tas
till församlingsindelningen. Ändringen av 4 §, enligl vilken förvärvstillstånd
får vägras av rationaliseringsskäl endasi om del är av allmänt inlresse, bör
medföra den konsekvensen atl tillslåndsmyndigheten endast om 114

s. 115 Kontrollera mot PDF

det är av allmänt intresse får med stöd av 11 § förelägga
förvärvaren att Prop. 1986/87; 122 ansöka om fastighetsbildning som medför
ändring av kommun- eller församlingsindelningen. I andra fall står del
naturligtvis förvärvaren fritt att självmant söka ändring i
fastighetsindelningen enligl gällande lagstiftning.

2.4.6
Hovrätten för
övre Norrland: Svårigheter kommer med all säkerhet atl uppslå när det gäller
att avgöra vad som skall anses vara av allmänt intresse och vilket
allmänintresse som i så fall har företräde. Frågan bör närmare belysas.

2.4.7
Luleå
tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker utredningens förslag till ändrade
bestämmelser. 1 huvudsak har tingsrätten inga invändningar mot utredningens
överväganden om i vilka situationer förvärvshinder framdeles skall anses
föreligga på grund av atl fastigheten behövs för jordbrukets eller skogsbrukets
rationalisering. Utredningen anför emellertid, alt det kan finnas
omständigheter som gör det befogat alt i syfte att förbättra arronderingen
vägra lillstånd lill förvärv av relativt småjordbruksfastigheter. Tingsrätten
delar inte denna uppfattning. Om det av tekniska skäl inte anses möjligt all
undantaga de minsta jordbruksfastigheterna från förvärvsprövningen, bör dessa
fastigheter i vart fall få en generös behandling vid prövningen.

2.4.8
Länsstyrelsen i
Stockholms län: Utredningen föreslår atl förvärvstillslånd får vägras om det
är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller
skogsbrukets rationalisering.

Begreppet "allmänt intresse" har av naturliga
skäl inle getts någon exakt definition i utredningen. Det bör enligl lånsstyrelsens
mening vara möjligt all tillämpa bestämmelsen allt efter de skilda
förutsättningarna i olika delar av landet.

Rationalisering kan avse dels storleksrationalisering,
dels förbättring av bmkningsenhelernas artondering.

Rationalisering i form av artonderingsförbättringar lorde
i Stockholms län vara viktigast, medan behovet av slorleksrationalisering inte
är lika framträdande. Det kan dock fortfarande finnas behov atl förslärka vissa
lantbruksföretag. Sådana förstärkningar torde bli aktuella främst om befintliga
byggnader och anläggningar ger utrymme för arealtillskott. Bättre utnyttjande
av redan gjorda investeringar bör vara ett allmänt intresse.

Enligt utredningens förslag skall det bli lättare att få
tillstånd att förvärva mindre jordbruk som är avsedda att drivas som dellidsjordbruk.
Denna frihet skall dock enligt utredningen vara inskränkt bl.a. i de bättre
jordbruksbygderna där fortsatt slorleksrationalisering bör främjas och inom
områden där uttalat behov av arronderingsförbätlring finns.

1
Stockholms län finns stora områden där jordbruksintressena är begrän

sade. Redan med nuvarande lagstiftning finns där i praktiken relativt stora

möjligheter atl få förvärva jordbruksfastigheter för deltidsjordbrukare.

Dessa möjligheter ökar med förslaget. Till jordbruksfastigheterna hör van

ligtvis skogsmark, ofta fördelad på flera markområden. Det lorde i många

fall vara så all denna skogsmark med fördel skulle kunna läggas till redan

etablerade enheter. Därmed kan man ej sällan förbättra arronderingen i

skogsmarken vilket kan göra skogsproduktionen lönsammare. Det kan

också vara etl regionalpolitiskt intresse atl förbättra någon etablerad en

het. Inte minst då syftet med faslighetsförvärvet i huvudsak är bosättning

för fritidsändamål bör skogsmarken ofta hellre överföras lill annan enhet

med skog. Allmänintresset att rationalisera skogsbruket bör i sådana fall

ofta kunna ge anledning till förhandling med förvärvaren om alt avstå från 11 s

att köpa
hela eller delar av skogsmarken.

s. 116 Kontrollera mot PDF

2.4.9 Länsstyrelsen
i Östergötlands län: Länsstyrelsen delar utredningens Prop. 1986/87; 122

uppfattning att deltidsjordbmkare och fritidsjordbrukare bör ges störte

möjligheter
atl förvärva s.k. icke utvecklade eller icke utvecklingsbara fastigheter. Härigenom
kan i viss mån sysselsättning och boende stärkas i glesbygderna. Sådana förvärv
kan underlättas som en följd av utredningens förslag om att nuvarande
bestämmelse om avslag i rationaliserings-syfte ändras så all tillstånd får
vägras endasi om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för
rationalisering.

2.4.10 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen
tillstyrker förändringen i 4 § 1 st som innebär att del måste vara ett allmänt
intresse att ta i anspråk egendom för jordbrukets eller skogsbrukels
rationalisering för atl förvärvstillstånd skall kunna vägras. Detta bör
underlätta förvärv av deltids- och fritidsjordbruk i större omfattning än för
närvarande. Länsstyrelsen vill dock peka på all del kan uppstå svårigheter att
klarlägga, när ett allmänt intresse föreligger.

2.4.11 Länsstyrelsen i Gotlands län: Den förändring som
föreslås av 4 § jordförvärvslagen kommer att leda till att personer
intresserade av deltidsjordbruk får väsentligt vidgade möjligheter att
förvärva mindre jordbmk, en förändring som länsstyrelsen tillstyrker.
Befolkningsunderlaget i glesbygden kan bibehållas. Lantbrukarnas länsförbund
understryker dock i sitt yttrande att det fortfarande föreligger
rationaliseringsbehov av jordbmket inom vissa områden och att tillämpningen måste
bli flexibel med hänsyn till detta. Lånsstyrelsen delar denna uppfattning. Även
om det, sett från behovet av livsmedelsproduktion, finns etl överskott på ca
400000 ha i landet får detta ej leda till all stmkturrationaliseringen för de
utvecklingsbara och utvecklade jordbruksföretagen avstannar. Arronderingen bör
förbättras och genomförda investeringar i byggnader och markanläggningar bör
på dessa företag genom arealkompletteringar kunna komma till bättre
utnyttjande.

2.4.12 Länsstyrelsen i Blekinge län: Vidare tillstyrker
länsstyrelsen

den
förändring som innebär att om förvärvstillständ skall vägras måste det vara ett
allmänt intresse att fastighet las i anspråk för jordbmkets eller skogsbrukets
rationalisering. Denna förändring bör underiätta förvärv av deltids- och
fritidsjordbruk, vilket kan fä positiva effekter för befolkningsunderlaget och
servicen i glesbygden.

2.4.13 Länsstyrelsen
i Kristianstads län: Förslaget innebär atl lillstånd får

vägras om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jord-

eller skogsbrukels rationalisering. Frågeställningen i jämförelse med gäl

lande lag är då vad som ryms i begreppet allmänt intresse.

Inledningsvis
vill styrelsen understryka alt lagrummet ulgör elt av de

viktigaste medlen i jordbrukspolitiken när det gälleratt påverka strukturut

vecklingen i jord- och skogsbruket säväl vad avser egentlig storleksratio

nalisering som företagens artondering. Utredningar som gjorts inom lant

bruksnämnden ger inte stöd för påslåendet atl lagstiftningens tillämpning

på denna punkt skulle i någon nämnvärd utsträckning ha verkat försvåran

de för personer alt i länet förvärva mindre jordbmk som dellidsföretag.

Avslagen har i stor utsträckning gällt obebyggda fastigheter. Styrelsen kan

hålla med utredningen om atl behov ej kan anses föreligga atl med omfat

tande åtgärder bygga upp ytteriigare förelag, som kan ge sin brukare

huvudsaklig sysselsättning och försörjning. Däremot bör det ses som ett

starkt inlresse all befintliga sådana företag vidmakthålles och bereds möj- 116

s. 117 Kontrollera mot PDF

ligheter
att t.ex. genom lillskoUsförvärv kunna följa med i den tekniska Prop.
1986/87:122 och ekonomiska utvecklingen. Det kan också av sysselsätlningsskäl
vara angeläget atl enstaka nya utvecklingsbara företag byggs upp. På samma sätt
bör det vara ett allmänl intresse atl dessa företag genom arronderingsförbättringar
kan la tillvara de rationaliseringsvinster delta kan medföra. Styrelsen delar inle
utredningens mening att ingripande i arronderingsförbättrande syfte bör ske
endast i områden där genomgripande fastighetsregleringar väntas komma alt ske
eller där lantbruksnämnden genom förvärv av mark planerat en omfattande omartondering.
Med etl sådant synsätt bortfaller i princip alla möjligheter till arronderingsförbättringar
av det sydsvenska slältjordbruket.

Styrelsen
ställer sig i vissa stycken också frågande till utredningens förslag att tona
ner den skogliga siruklurtationaliseringen. Under senare är har från olika håll
hävdats atl den skogliga stmkturtationaliseringen bör prioriteras och att
avverkningarna måste intensifieras i syfte all trygga råvaruförsörjningen till
skogsindustrin. Det torde vara eu känt faktum att strukturrationaliseringen
ökar avverkningstaklen och -volymen. Det framstår därför inle som etl allmänl
intresse att tona ner denna rationaliseringsverksamhet. Styrelsen kan
emellertid hälla med utredningen om atl tvångs-ingripande vars åsyftade
resultat ej ger några påtagliga förbättringar ifråga om fastighetsutveckling
och sysselsättning inte bör ske.

2.4.14 Länsstyrelsen
i Hallands län: Nuvarande bestämmelser har inriktats

dels på atl åstadkomma en storleksrationalisering, dels på atl förbättra

arronderingen. Härigenom främjas en effektiv produktion och uppbyggnad

av företag som ger brukaren heltidssysselsättning. Storleksrationalisering

och svårigheten att förvärva mindre jordbruk anses å andra sidan ha

bidragit till minskning av befolkningsunderlaget i glesbygden.

Den
genomförda rationaliseringen och produktivitetsökningen har lett lill att det
idag finns elt överskoll på ca 400000 ha åker, om livsmedelsproduktionen skall
begränsas till alt svara mot den lönsamma efterfrågan på jordbruksprodukter.
Även beträffande rationalisering i skogsmarken vill utredningen ifrågasätta om
tvångsingripande enligt jordförvärvslagen skall finnas, eftersom det har visat
sig svårt att bygga upp tillräckligt stora enheter. Möjligheter till rationellt
skogsbruk kan främjas pä annat säll än genom ingripande enligt
jordförvärvslagen.

Med
dessa motiveringar föreslår utredningen att ingripande med stöd av
jordförvärvslagen skall ske endast när det är av allmänt intresse alt egendomen
tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbmkets rationalisering. Den föreslagna
ändringen tillstyrks. Indirekt torde den aktualisera någon översiktlig
planläggning ungefär på det sätt som stmkturutredningen föreslog, SOU 1983:71.

2.4.15 Länsstyrelsen
i Skaraborgs län: Enligt länsstyrelsens uppfattning bör

4 paragrafen första styckel punkl I utformas sä att lantbmksnämnden på

samma sätt som i dag har möjlighet att komma åt dåligt artonderade åker-

och skogsskiften. I åtskilliga av de tillståndsärenden där f n. förvärvstill

stånd slutligen beviljas lämnas tillståndet först sedan köparen till lant

bruksnämnden försålt vissa mindre skogs- eller åkerskiften, som med

hänsyn till arronderingen bör föras samman med intilliggande fastigheter.

Länsstyrelsen befarar att innebörden av den införda bestämmelsen "all

mänt intresse" kommer att tolkas så att den minskar lantbruksnämndens

möjligheter genomföra de beskrivna arronderingsförbättringarna.

117

s. 118 Kontrollera mot PDF

2.4.16 Länsstyrelsen
i Örebro län: 1 den nya lydelsen av 4 § första styc- Prop. 1986/87; 122

ket 1 anges atl förvärvslillstånd får vägras om del är av allmänl inlresse att

egendomen las i anspråk för jordbrukels eller skogsbrukels
rationalisering. Det allmänna intresset bör konkretiseras i ett länsprogram, i
vilket särskilda områden utpekas där ralionaliseringsbehovet är slort. När den
samordnade länsförvaltningen kommer lill stånd, skapas möjligheter alt väga
samman jordbrukets, skogsbrukets och regionalpolitiska intressen till en
gemensam målsättning, som antas av länsstyrelsen.

2.4.17 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Av den i
utredningen föreslagna

rationaliseringsbestämmelsen i 4 § jordförvärvslagen framgår inte helt

klart atl utvecklingsbara lantbruksföretag skall kunna kompletteras med

lillskottsmark (åker och/eller skog). Länsstyrelsen ser dock som ett all

mänt intresse att en sådan förstärkning skall kunna ske. Med den ur

nationell synpunkt sett begränsade animalieproduktion som bedrivs i länet

på utvecklingsbara och kombinerade lantbruksförelag bör ett fortsatt ratio

nellt brukande tryggas på dessa enheter.

Länsstyrelsen bedömer utredningsförslaget positivt vad
avser ökade möjligheter för köpare atl förvärva deltids- eller frilidsjordbruk.
En tydlig utveckling sker nu mot kombinationssysselsättning — jordbmk, skogsbruk,
småindustri, turism, trädgårdsodling, lönearbeie m.m. - en utveckling som
underlättas om framför allt deltidsjordbruken tillåls öka. Härmed ökar också
möjligheterna att hålla glesbygdens befolkningstal uppe. Förvärv av
deltidsjordbruk bör dock endast få ske där existerande utvecklade eller
utvecklingsbara jordbruksföretag ej skadas.

Det är fortfarande angeläget att skogsmark som bjuds ut
till försäljning i länet i väsentlig omfattning används för storleks- och stmkturrationalisering
av befintliga företag. Påpekas bör att även rationaliseringsverksamheten
liksom annan omsättning av fastigheter vanligen innebär en höjd aktivitet i
skogen varvid betydande virkeskvantileter kommer ut på marknaden. Vidare
försvinner åtskilliga mil rågångar som omvandlas till produktiv skogsmark.

Erfarenheter från genomförda större omartonderingar visar
alt det väsentligaste instrumentet för en lyckad rationalisering är en stor
markreserv hos lantbruksnämnden. Ett viktigt verktyg för att bygga upp
markreserven är den nu gällande ralionaliseringsbestämmelsen. Genom denna
bestämmelse har lantbruksnämnden haft goda möjligheter att förvärva markreserver
antingen direki efter avslag av rationaliseringsskäl eller till följd av
uppgörelse med sökande om avslående av viss mark. Utredningsförslaget verkar inle
ge lantbruksnämnden samma möjligheter atl tillskapa en markreserv vilket
allvarligt försämrar möjligheterna till stmkturförbättringar.

Sammanfattningsvis bedömer länsstyrelsen del angeläget atl
en skärpning vidtas i 4 § första slycket punkt I i utredningsförslaget, så alt
lantbruksnämnden får erforderliga instrument för att kunna förverkliga länsstyrelsens
riktlinjer rörande lantbruket. Alternativt kan en skärpning ske av motiven till
nämnda punkt så atl samma syfte uppnås.

2.4.18 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Nuvarande lagstiftning
främst vad

avser strukturrationaliseringen har i allmänhetens ögon ansetts försvåra

för personer som har varit intresserade av deltidsjordbmk all få förvärva

mindre jordbruk. Delta skäl har ansetts motivera en lagändring. Ovanstå

ende kritik är dock till stora delar förorsakad av missuppfattning och

bristande kunskaper om det faktiska förhållandet. Del har under senare år

blivit alll lättare atl förvärva deltidsjordbruk. Oftast har det räckt med

bosättning. I Jämtlands län avslogs endasi 21 förvärv -
dvs. 9% av lotalt 118

s. 119 Kontrollera mot PDF

239
ansökningar - under budgelårel 1984/85. Rationaliseringsbestämmel- Prop.
1986/87:122 sen och tillämpningen härav fungerar sålunda enligl länsstyrelsens
uppfattning bra. Nedanstående kommentarer gäller generellt för tillämpningen
av den nu föreslagna rationaliseringsbeslämmelsen. Vissa av frågorna kan lösas
med hjälp av 7 § i förslaget angående särskilda regionalpolitiska
hänsynstaganden, dock inle alla.

Det
är av mycket stor belydelse alt även framdeles kunna förslärka utvecklingsbara
företag som har alltför litet eget arealunderlag. Många investeringar i främst
ekonomibyggnader till stora delar baserade på arrenderad mark har gjorts i norta
Sverige. Dessa måste så långt möjligt förstärkas med ägd jordbruksmark. Detta
måste gälla också tidigare icke arrenderad men välbelägen mark, dvs. en
tillämpning ungefär i enlighet med vad som nu sker. Utredningen ser alltför
snävt på dessa frågor når man enbart talar om arrenderad mark förvärvad av
annan än artendaiorn.

I
övrigt anser utredningen alt ingripande ifråga om jordbruksmark endast bör ske
i anslutning till genomgripande fastighetsreglering eller en planerad mera
omfattande arronderingsförbätlring. Kraven på åtgärdernas omfattning är här
alltför högt ställda. Det måste även framdeles finnas möjlighet att bedriva en
successiv strukturrationalisering i mindre omfaUning. Mindre insprängda
skiften, i realiteten ofta utgörande brukningshinder eller t.o.m. brukningsmässigt
impediment, måste även framgent kunna städas bort. Detta är väsentligt inte
minst i samband med olika former av markförbättringsåigärder. Nuvarande
överskottsproduktion inom jordbruket i kombination med efterfrågan på
deltidsföretag får inte motivera en lagstiftning som resulterar i orationella brukningsenheter.
Basen för produktionen måste alltid utgöras av rationella heltidsförelag vilka
ständigt utvecklas och anpassas till aktuella förutsättningar.

Länsstyrelsen
anser all det också bör finnas möjlighel alt bygga upp renodlade skogsbruksfasligheter
särskilt i bygder där tillgången på annan sysselsättning är begränsad.

Enligt
utredningen bör successivt strukturrationalisering i avsikt att förbättra
fastighetsindelningen i skogsmark även framdeles främjas inom vissa bestämt
angivna områden i landet samt inom andra områden med motsvarande dålig faslighetsstruktur.
Enligt länsstyrelsens uppfattning finns sådan dålig skogsslruklur i hela
landet. Ingripande bör därmed ocksä kunna ske. Länsstyrelsen anser således
utredningens exemplifiering som alltför ofullständig. Över huvud lagel bör
alltid ingripande kunna ske i fråga om enstaka skiften, t.ex. små arealer,
långsmala, olämpligl belägna, där etl rationellt skogsbruk inle kan bedrivas.

Länsstyrelsen
anser att jordförvärvslagen bör kompletteras med en bestämmelse så att det
blir möjligt att i samband med förvärvsprövningen tvångsvis efter värdering
förvärva sådana enskilda mindre skiften. I dagsläget är del näslan omöjligt om
del inle kan ske på frivillighetens grund eftersom det resulterar i en
lösenskyldighet för hela fastigheien inklusive ofta värdefulla från
rationaliseringssynpunkt ointressanta byggnader.

Utredningen
föreslår ett förenklat prövningsförfarande utan besiktning och ortsombudskontakter
för en stor del av antalet förvärvsansökningar. En sädan handläggning bör
enbart ske i helt uppenbara fall. I annat fall kan resultatet bli det molsalla,
dvs. ytterligare arbetsinsatser på grund av s. k okynnesbesvär m.m.

2.4.19
Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget

till ändring innebärande all avslag av rationaliseringsskål får (istället för

skall) vägras. Ändringen ger störte möjlighel att anpassa tillämpningen till

regionala och lokala förhållanden. 119

s. 120 Kontrollera mot PDF

Även om möjligheterna atl
bygga upp nya familjeföretag kommer att Prop. 1986/87; 122 vara starkt
begränsade i fortsättningen redan av ekonomiska skäl finns del inom länet etl
klart behov att genom successiva åtgärder förbättra artondering och storlek på
befintliga företag både i åker- och skogsmark.

Länsstyrelsen
motsätter sig utredningens förslag om ökade möjligheter atl tillföra skog till
små skogsfastigheter som inte ger ägaren något störte tillskott. En
liberalisering av denna bestämmelse enligl utredningens förslag skulle på ett
olyckligt sätl motverka rationellt skogsbruk utan att några fördelar kan
vinnas.

I
enkla ärenden bör det enligl utredningen inte vara nödvändigt att inhämta
yttrande från ortsombudel. Länsstyrelsen instämmer i detta.

2.4.20 Eksjö kommun: Utredningen föreslår alt förvärvstillständ
får vägras om det är av allmänt intresse att egendomen las i anspråk för jordbmkets
eller skogsbrukets rationalisering. Kommunen tillstyrker utredningens förslag.
Utredningen föreslår emellertid också att om det inte finns något allmänt
intresse av rationalisering bör det inte heller vara nödvändigt att utreda om
det eventuellt finns andra intressenter av förvärvsegendomen eller att inhämta
yttrande från lantbmksnämndens ortsombud. Enligt kommunens uppfattning bör
dock en sådan utredning göras och ortsombudets yttrande inhämtas, inte minst
för att bedöma huruvida ett allmänl behov av rationalisering i det berörda
området verkligen föreligger.

2.4.21 Torsby kommun: Förslaget innebär atl förvärvslillstånd
får vägras endasi om det är av allmänt intresse atl egendomen tas i anspråk för
rationalisering. Detta bör enligt kommittén innebära att det blir lättare för
enskilda personer att få tillstånd att förvärva mindre jordbruksfastigheter för
deltids- och fritidsjordbruk och skogsbruksfastigheter.

Kommunen
anser att skrivningen får anses täcka det behov från allmän synpunkt, som kan
ställas då det gäller rationalisering.

2.4.22 Ljusdals kommun: Förvärvstillstånd får idag vägras
av rationaliseringsskäl. Föreslagen ändring alt endast allmänna intressen
utgör skäl, stämmer väl med den landsbygdsutveckling som kommunen önskar.

2.4.23 Bräcke kommun: Utredningen föreslår en uppmjukning
av gällande lagstiftning § 4 som innebär att förvärv fär vägras om det är av
allmänt intresse alt egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller skogsbrukets
rationalisering. Tidigare var detta ett tvång. Erfarenheterna av den nu
gällande lagen är att § 4 i flera fall inneburit att en rationalisering genomförts
utan atl detta varit nödvändigt för att åstadkomma jord- och skogsbmksföretag
med bärkraft. Konsekvensen av detta är att möjligheten att förvärva mindre
jord- och skogsbruk för hel- eller deltidssysselsättning varit liten. Detta har
hämmat utvecklingen i glesbygden.

2.4.24 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbmkarnas riksförbund
vill starkt invända mot utredningens förslag atl ändra inledningen till
paragrafen från "Förvärvstillstånd skall vågras" till "Förvärvslillstånd
får vägras". Utredningens förslag medför atl de preciserade
förvärvshindren försvagas. Det kan över huvud taget ifrågasättas om del finns
anledning atl ange förvärvshinder med den lagtekniska konstruktion som nu
föreslås. Lantbrukarnas riksförbund finner inget motiv till den föreslagna
förändringen. Förvärvsprövning måste enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning
grundas på obligatoriska avslagsgrunder. Delta är en rättssäkerhetsfråga.

Lantbrukarnas
riksförbund instämmer i utredningens överväganden om 120

s. 121 Kontrollera mot PDF

rationaliseringsbeslämmelsen. Det bör dock understrykas
att behovet av Prop. 1986/87:122 markkomplettering växlar beroende på om ett
lantbruksföretag befinner sig under uppbyggnad eller om behov finns av att
ytterligare komplettera företaget. Behovet av strukturåtgärder för atl
förbättra arronderingen kvarstår i stora delar av landet i såväl skogsbruket
som jordbruket. Lantbrukarnas riksförbund vill betona att en viss fortsatt
strukturrationalisering är nödvändig. Liksom hittills år det angeläget att
främja familjelantbrukets utveckling av en rationell jordbruksproduktion.

Tillämpningen av den föreslagna
rationaliseringsbestämmelsen innebär en avvägning mellan olika intressen.
Utredningens förslag om atl förvärvshinder endast skall kunna uppställas om
det är angeläget ur allmän synpunkt inger osäkerhet om tillämpningen. Enligt
Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning är förvärvarens avsikt med förvärvet
väsentlig för atl kunna bedöma om brukande- och bosättningskrav uppfylls.
Meddelade förvärvshinder måste vara väl motiverade. Lantbrukarnas riksförbund
delar uppfattningen att rationaliseringsbeslämmelsen skall kunna tillämpas vid
prövning av förvärv av arrenderad mark som är av väsentlig belydelse för det
företag där marken ingår som sidoarrende.

Del år enligl Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning
angeläget alt underiätta för fysiska personer att förvärva skogsfasligheter bl.a.
för atl bättre tillvarata skogen som underlag för sysselsättning. Det är
emellertid också angeläget att främja olika slag av kombinationer
jord/skog/annan verksamhet. Rationaliseringsbeslämmelsen måste enligt
Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning ha som ett viktigt syfte att tillgodose
behovet av att förstärka enskilda lantbmksföretag med skogsmark. Härigenom kan
lantbruksföretagen långsiktigt bestå och få ett förbättrat försöriningsunder-lag.
Särskilt skogsfastigheter där bostad saknas, bör i första hand utnyttjas som
marktillskott till närbelägna aktiva lantbruksföretag. Enligl Lantbrukarnas
riksförbunds uppfattning är behovet av att komplettera lantbruksföretag med
skogsmark av mycket stor regionalpolitisk belydelse för att bibehålla bofast
befolkning i mellan- och skogsbygder. Betydelsen av detta är även klart uttalad
av bl. a. glesbygdsdelegationen och riksdagen.

2.4.25 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen:
Utredningen före

slår atl förvärvstillslånd, på grund av alt fastigheten behövs för jordbru

kels eller skogsbrukels rationalisering, får vägras endasi om del är av

allmänt inlresse att egendomen tas i anspråk för att förbättra artondering

en. Vi anser att den liberalisering av jordförvärvslagen som detta innebär

är positiv. 1 sammanhanget vill vi dock påpeka atl det är av allmänt

intresse att öka omsättningen på skogsfastigheter och atl därför en överlå

telse i sig skall ses som något positivt.

Som vi ser det är på skogsbrukels område behov av omarrondering
det enda sakligt motiverade skälet alt vägra förvärvstillständ. Fortfarande
finns nämligen områden i landet där ägofigurerna är så olämpligl utformade att
de motverkar ett aktivt och rationellt skogsbruk.

2.4.26 Svenska sparbanksföreningen: 1 nuvarande lag
gäller att förvärvslill

stånd skall vägras om egendomen behövs för jordbrukets eller skogsbru

kels rationalisering. I den föreslagna lydelsen får tillslånd vägras om det är

av allmänt intresse alt egendomen tas i anspråk för jordbrukets eller

skogsbrukels rationalisering.

Båda formuleringarna ger utrymme för skilda tolkningar. 1
allmänhet har

nuvarande lag givits den tolkningen att, då någon grannfastighet anmält

förvårvsintresse, det ansetts atl egendomen behövts för rationalisering.

Delta borde dock inle vara någon given tolkning. 121

s. 122 Kontrollera mot PDF

Vad som i den nya lydelsen
skall avses med "allmänt inlresse" har i Prop. 1986/87; 122
betänkandet inte utvecklats särskilt utföriigt. Risken är atl del här blir mer
en politisk bedömning än en sakligt grundad uppskattning av hur tillgänglig
mark bäst kan utnyttjas.

Sparbanksföreningen
anser att den föreslagna bestämmelsen bör ge utrymme för en tillämpning enligt
följande. Mindre lantbruk bör i ökad utsträckning få förbli självständiga
enheter och bör tämligen fritt kunna få förvärvas av personer som är beredda atl
bosätta sig på fastigheten. Små fasligheter, som saknar betydelse ur rationaliseringssynpunkl,
bör också få förvärvas för fritidsändamål. Någon prisprövning behövs inte i
dessa fall. Ambitionen att bygga upp rationella förelag, som ger en familj
heltidsarbete, måste vägas mot intresset att upprätthålla elt
befolkningsunderlag, som är tillräckligt för att behålla bygden levande.
Otvivelaktigt finns ett starkt intresse hos många att ha en egen fastighet för
husbehovsodling och deltidsarbete. Så långt möjligt bör delta tillgodoses. I
åtskilliga fall bör lantbruksnämnderna vid behandlingen av sådana
förvärvsärenden kunna diskutera markbylen eller frivilligt avstående av mark,
som kan bli ett bra tillskott till en grannfastighet. Sirukturförbättring
betyder inte enbart större fastigheter ulan kan uppnås också genom bättre arrondering.

2.4.27 Sveriges allmänna hypoteksbank: Vad härefter gäller
förvärvshinder i de fall fastigheten behövs för jordbrukets eller skogsbrukets
rationalisering, delar Hypoteksbanken utredningens uppfattning, atl behovet av
en fortsatt strukturtationalisering - med hänsyn till utvecklingen inom jordbruket
— nu är mindre än tidigare. Hypoteksbanken anser emellertid att man bör kunna
gå längre än utredningsförslaget genom att man helt slopar prövningen av
förvärv på gmnd av rationaliseringsskäl. En sådan förenkling borde vara till
fördel utan all samtidigt medföra några uppenbara nackdelar.

2.4.28 Familjejordbrukarnas riksförbund: Vi tycker det är
mycket positivt att utredningen föreslår en lättnad i jordförvärvslagen så att
det blir lättare all köpa dellidsjordbruk och mindre jordbruk. Detta har vi
inom värt förbund kämpat för länge.

2.4.29 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund:
Utredningens förslag tillstyrkes som huvudprincip, men kan delvis få mycket
negativa konsekvenser för det kyrkliga jordbrukels vidkommande i det alt
grunden för det sedan 1972 ambitiöst bedrivna strukturrationaliseringsarbetet
av den kyrkliga jorden i väsentliga delar förändras när det gäller samarbetet
pastorat — stiftsnämnd - lantbruksnämnd. Enligt gällande regler skall en
rullande femårsplan upprättas för del kyrkliga fasiighetsinnehavet i varie
stift, där respektive fastighets förutsättningar ekonomiskt skall bedömas i ett
längre perspektiv. Planen utgör elt aktivt instrument i dialogen mellan
förvaltare och tillsynsmyndighet och har exempelvis inom Lunds stift utgjort en
väsentlig förutsättning för tillskapandet av rationella lönsamma
jordbruksenheter där. Åtskilligt kvarstår dock att göra också inom detta stift
med sina ofta mycket jordbruksstarka regioner. Bortfaller rationaliseringskraven
— eller begränsas dessa - kommer raiionaliseringsarbeiei att försämras, när
motiv inte längre kan anföras till stöd för angelägna åtgärder i en diskussion
med jordens förvaltare.

Den
undersökning som f. n. pågår i kyrkofondsstyrelsens regi angående

ärende i den kyrkliga egendomens ekonomi torde komma att resultera i

förändringar av den kyrkliga finansförmögenheten. Förmögenhetsmassans

ensidiga tyngdpunkt i jord och skog har tidigare påpekats av finansiell 122

s. 123 Kontrollera mot PDF

extern
expertis - ett förhållande från vilket inle kan bortses i samman- Prop.
1986/87; 122 hanget.

Genom en mer flexibel finansförvaltning kan exempelvis
jordbruksfastigheter då komma all försäljas och hamna i fysiska personers ägo.
Mot detta finns inget principiellt all invända.

2.4.30 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund:
Utredningen föreslår att

"förvärvstillslånd/år vägras om del är av allmänt intresse alt egendomen

tas i anspråk för jordbruket eller skogsbrukets rationalisering". Stor del
av

denna strukturrationalisering i jordbruket har i praktiken skett genom

sidoartende. Skulle lagstiftningen ändras sä att de fastigheter som idag

brukas som sidoarrende får försäljas utan restriktioner sä finns det risk att

man slår sönder en redan bra struktur.

SJA anser att förvärvstillstånd skall vägras om
fastigheten behövs för alt förstärka andra fasligheter.

2.4.31 Sveriges jordägareförbund: Förbundet delar
utredningens uppfatt

ning, atl intresset från samhällets sida att styra jordbrukets rationalisering

ej längre är lika framträdande. Förbundet anser emellertid, alt man nu

skulle kunna hell slopa möjligheterna atl pröva förvärv av ralionalise-

ringsskäl. En sådan förenkling vore en stor fördel ulan alt medföra några

påtagliga nackdelar.

Förbundet kan inle dela utredningens uppfattning, atl del
skulle vara ur allmän synpunkt angeläget alt i Götalands och Svealands
slättbygder ingripa från samhällets sida för atl styra rationaliseringen inom
jordbruket. Inte heller kan delta vara motiverat i fråga om arrenderad mark.
Det är en orimlig tanke, all en myndighet bättre kan bedöma hur elt rationellt företag
skall utvecklas än parierna själva genom fria överenskommelser på
fastig-helsmarknaden. Marknaden fungerar normall så, all den som kan göra bäst
bruk av den salubjudna egendomen också är beredd alt belala högst och på sä
sätt också faktiskt blir ägare av den salubjudna egendomen.

2.4.32
Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund: 1 punkt I anges att förvärvstillstånd får
vägras om det är av allmänl intresse atl egendomen tas i anspråk för
rationaliseringsändamål. Betänkandet ger en mycket ofullständig beskrivning av
innebörden av begreppet "allmänt intresse", särskilt när det gäller
skogsmark. I avsaknad av en precisering av innebörden föreslår SSR att man i
stället använder lydelsen i nuvarande punkt 3.

2.4.33
Sågverkens råvaruförening:
Lagförslaget föreslår att förvärvstillslånd/år vågras, inle skall vägras som
nu gäller i jordförvärvslagen, om det är av allmänt inlresse att egendomen tas
i anspråk för jordbrukels eller skogsbrukets rationalisering, och inte som i
nuvarande jordförvårvslag, om egendomen behövs för jordbrukels eller
skogsbrukets rationalisering. I nuvarande tillämpning av jordförvärvslagen
används avslagsgmnden "ra-lionaliseringsförvärv" emellanåt alltför frekvent
enligt vår uppfattning. Råvaruföreningen anser att den föreslagna, nya
skrivningen är bättre.

2.4.34
Svenska kyrkans
centralstyrelse: Utredningens förslag tillstyrkes som huvudprincip, men kan
delvis få myckel negativa konsekvenser för det kyrkliga jordbrukels vidkommande
i del all grunden för del sedan 1972 ambitiöst bedrivna strukturrationaliseringsarbelet
av den kyrkliga jorden i väsentliga delar förändras när det gäller samarbetet
pastoral - stiftsnämnd - lantbruksnämnd, Enligl gällande regler skall en
rullande femårsplan

upprättas för del kyrkliga fasiighetsinnehavet i varje
stift, där resp. fastig- 123

s. 124 Kontrollera mot PDF

hels
förulsällningar ekonomiskt skall bedömas i etl längre perspektiv. Prop.
1986/87:122 Planen utgör etl aktivt instrument i dialogen mellan förvaltare och
tillsynsmyndighet och har exempelvis inom Lunds stift utgjort en väsentlig förutsällning
för tillskapandet av rationella lönsamma jordbruksenheter där. Åtskilligt
kvarstår dock att göra också inom detta stift med sina ofta myckel jordbmksstarka
regioner. Bortfaller rationaliseringskraven - eller i vart fall avsevärt
begränsas - ser centralstyrelsen svårigheter att på ett meningsfullt sätt driva
raiionaliseringsarbeiei vidare, när motiven därför inte längre kan anföras lill
slöd för angelägna åtgärder i en diskussion med jordens förvaltare. Den anpassning
av lagens tillämpning beroende på jordbruksnäringens förutsättningar inom olika
delar av landet som utredningen föreslår, måste därför enligt
centralstyrelsens mening starkare markeras.

Den
undersökning som f n. pågår i kyrkofondsstyrelsens regi angående den kyrkliga
egendomens ekonomi kan komma att resultera i förändringar av den kyrkliga
finansförmögenheten. Förmögenhetsmassans ensidiga tyngdpunkt i jord och skog
har tidigare påpekats av finansiell extern expertis - elt förhållande från
vilket inte kan bortses i sammanhanget.

Genom
en mer flexibel finansförvaltning kan exempelvis jordbmksfastigheter då komma
all försäljas och hamna i fysiska personers ägo. Mot delta fmns inget
principiellt atl invända.

Centralstyrelsen
vill emellertid bestämt understryka vikten av att en sådan utveckling
parallellt följs av en förändring av de hittillsvarande kompensationsmarksreglerna,
så atl varje försäljning av kyrklig jord över hela landet får räknas kyrkan som
helhet tillgodo vid exempelvis förvärv av större skogsinnehav.

2.5 Träförädlande företags förvärv

2.5.1 Näringsfrihetsombudsmannen: Det företräde som vid tillståndsgivning
skall ges en på orten bedriven skogsindustri (5 §) kan ha en hämmande effekt
på den allmänna effektiviteten inom skogsindustrin som sådan. Av förslaget all
döma kan exempelvis den situationen uppstå, att en på en angränsande ort
belägen skogsindustri ej får möjlighel au inköpa skogsfastigheter på den
ifrågavarande orten, även om det företaget har större förutsättningar att uppfylla
de regionalpolitiska önskemålen om ökad sysselsättning inom glesbygden. Enligt
NOs uppfattning bör ansökan från sådant företag kunna beaktas vid tillståndsgivningen.
Man skulle därmed tillgodose sysselsättningsintresset i etl något vidare perspektiv
än utredningen tänkt sig. Samtidigt skulle även effektivitetskraven bättre
tillgodoses.

2.5.2 Lantbruksstyrelsen: Utredningens förslag innebär
att mindre träförädlande förelag av typen bygdesågar skall prioriteras framför
sådana förelag som inle har sin industriella verksamhet på orten vid
tillämpningen av 5 § andra slyckel. För den praktiska tillämpningen av lagen
betyder detta all en bygdesåg i prioriteringshänseende i det närmaste jämställs
med en aktiv jordbrukare som vill komplettera sitt företag med skogsmark. Föreligger
konkurtens mellan en bygdesåg och en aktiv jordbmkare bör förvärvets betydelse
för sysselsättningen i orten på längre sikt vara avgörande. En sådan prövning
kan leda till atl en bygdesåg får avslag på en förvärvsansökan lill förmån för
nägon enskild person lika väl som att en enskild person får avslag till förmån
för en bygdesåg. Ändringen avses alltså ligga i

linje
med de regionalpolitiska ambitioner som uttrycks i portalparagrafen. 124

s. 125 Kontrollera mot PDF

I
den allmänna debatten kring utredningens förslag har farhågor ul- Prop.
1986/87; 122 tryckts för atl små bygdesågverk skulle förvärva stora arealer
skogsmark. Aktierna i sådana bolag skulle sedan kunna komma alt ulan prövning
köpas upp av storskogsbruket eller av spekulationsiniressen. Sådana köp sker
utan prövning enligl jordförvärvslagen. Den sannolika utvecklingen, om
utredningens förslag realiseras, är dock enligt styrelsens mening svårbedömd. Enligl
styrelsens erfarenhet är intresset från bygdesågama koncentrerat lill
fastigheter med god tillgång på avverkningsmogen skog. De ekonomiska
möjligheterna för bygdesågarna alt köpa stora arealer skog torde vara
begränsade. För den händelse del anses angelägel atl kunna pröva även
försäljning av aktier i bygdesågar som äger skogsfastigheter vill styrelsen
erinra om alt i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. finns en
konstruktion som ger möjlighel att pröva vissa aktieförvärv. En motsvarande
lösning torde kunna konstrueras även i detta fall om behov framdeles skulle
anses föreligga. Styrelsen biträder därför utredningens förslag till ändring
av 5 § andra styckel.

2.5.3 Skogsstyrelsen:
Skogsstyrelsen biträder utredningens uppfattning att

tillslånd lill juridisk person som bedriver skogsinduslriell verksamhet skall

kunna vägras lill förmån för mindre företag som bedriver skogsinduslriell

verksamhet på orten som har betydelse för sysselsättningen där. Dessa

förelag har ofta stor betydelse för både bosättning och service och del är

därför angeläget att de ges utvecklingsmöjligheter. Viss egen råvamtill-

gång ger företaget ökad stabilitet och ger störte möjligheter till en jämn

sysselsättning. Del träförädlande företagets förvärv ger också vissa garan

tier för atl i varie fall en viss del av råvaran förädlas på orten.

En
följd av bestämmelsen blir också att det över huvud taget blir läitare för
juridiska personer som driver företag som omfattas av bestämmelsen alt förvärva
skogsmark som behövs för deras verksamhet. Detta kan, i kombination med slopad
prisprövning och ändring av ralionaliseringsbeslämmelserna, innebära att den
som redan äger elt lantbruksförelag har små möjligheter att göra
tillskottsförvärv. Ett tillskotlsförvärv kan i det enskilda fallet ha stor
betydelse för en enskild brukares sysselsättning och försörining och därmed
kanske även för möjligheterna att bo kvar i området. Del borde därför enligt
skogsstyrelsens uppfattning alltid finnas möjlighet att avslå förvärv till
förmån för en aktiv brukare som tidigare äger en utvecklingsbar eller begränsat
utvecklingsbar enhet. Detta hindrar givelvis inte att ortsanknuina träförädlande
företag prioriteras före icke ortsanknutna sådana företag.

2.5.4 Statens
industriverk: Statens industriverk konstaterar atl skogslänen

tillhörde regionalpoliliska stödområdena. Jordbruks- och skogsbmksföre

tag tillhör emellertid inle målgrupperna för del regionalpolitiska slöd som

Statens industriverk administrerar. Regionalpolitiskt har jordbmket och

skogsbruket en betydande roll som leverantör av råvaror till förädlingsin

dustrier inom stödområdet. Dessa, l.ex. mejerier, slakterier, sågverk och

massaindustrier, kan erhålla regionalpolitiskt stöd i olika former.

Av
särskilt intresse för såväl regionalpolitik som industripolitik är utredningens
förslag om vissl företräde för träförädlande förelag vid förvärv av skogsmark.
Statens industriverk vill framhålla de särskilda svårigheter som många
inlandssågverk har med råvaruförsörjningen. Till viss del kan möjligheten att
förvärva närbelägen produktiv skogsmark pä fördelaktiga villkor avhjälpa
problemen.

Slatens
industriverk har i olika sammanhang framhållit inlandssågarnas

roll som skapare av lokal sysselsättning. I mänga fall har emellertid verk- 125

s. 126 Kontrollera mot PDF

samheternas
lönsamhet varit svag bl.a. beroende på alt sågverken saknat Prop. 1986/87;
122 egen skogsmark som kunnat utnyttjas i säsong- och konjunkturuljämnande
syften. Under perioder av råvarubrist eller hög prisnivå på råvara har
inlandssågarna haft svårt att konkurrera med storföretag som har starkare
finansiell bas.

Sammanfattningsvis finner Statens industriverk de av
utredningen föreslagna ändringarna i jordförvärvslagen och skötsellagen väl
underbyggda.

Statens industriverk tillstyrker utredningens förslag mot
bakgrund av bedömningen alt de som helhet stärker jordbrukels och skogsbrukels
möjligheter atl direki och indirekt skapa sysselsättning i utsatta landsdelar.

2.5.5
Domänverket:
Domänverket anser alt juridiska personer, som bedriver skogsindustrien
verksamhet, generelll bör få en stärkt ställning vid förvärv av skogsmark.
Bosatta på orten eller till orten lokaliserade skogs-industriella företag bör
inte äga företräde. Del avsnitt i lagtexten som favoriserar dessa förvärvare
bör därför utgå. Domänverket vill framhålla att en förstärkning av underiaget
för en på orten etablerad skogsförvalining ger positiva sysselsättningseffekter
likvärdiga med de som uppnås genom atl stödja ett lokalt företag.

2.5.6
Hovrätten för
övre Norrland: Utredningen har pekat på problemet med aktiebolag vid försäljning
av företaget. Det kan finnas en risk att verksamheten avvecklas om en mindre
såg på en ort köps upp av elt störte företag som driver sin verksamhet i
aktiebolagsform. Detta framför allt i en lid då del råder virkesbrisl och
virkeskonkurrens och stora bolag genom sådana köp kan vilja utöka sill
skogsinnehav.

Det har vidare visat sig att mindre sågverksföretag vid
högkonjunktur gärna sätter in pengar i förvärv av skogsfastigheter för att
slippa beskattning. Detta medför i sin lur en hård konkurrens för den enskilde
faslighets-ägaren, eftersom priserna på skogsmark därigenom riskerar atl
trissas upp utom räckhåll för honom.

Dessa och liknande problem har enligt hovrättens mening
inte blivit tillräckligt analyserade. Det kan därför ifrågasällas om inle
lagändringen i denna paragraf bör anstå tills vidare.

2.5.7
Luleå tingsrätt
tillstyrker utredningens förslag.

2.5.8
Länsstyrelsen i
Östergötlands län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att träförädlande
företag på orten får företräde framför andra företag som bedriver skogsinduslriell
verksamhet.

2.5.9
Länsstyrelsen i
Kalmar län: En ändring föreslås av 5 § 2 st så tillvida alt vid förvärv av
skogsmark skall, når del gäller juridiska personer, träförädlande företag ha
företräde framför andra juridiska personer och dessutom företag på
"orten" framför andra förelag. Denna förändring motiveras av
intresset atl främja sysselsättningen på "orten". Även i detta fall
är begreppet "ort" oklart. Länsstyrelsen anser att förslaget kommer
alt få marginell betydelse för atl öka virkesutbudet i Kalmar län. Länsstyrelsen
anser vidare atl lagen borde tillförsäkra fysiska personer en generell
företrädesrätt framför juridiska personer när det gäller förvärv av skogsfasligheter.
Detta skulle ge en bättre garanti för atl arbetstillfällen kan bibehållas
lokalt och att etl samband finns mellan boende och bmkande.

2.5.10 Länsstyrelsen
i Gotlands län: Den föreslagna ändringen av § 5 till

styrkes. Länsstyrelsen ifrågasätter liksom lantbruksnämnden varför en 126

s. 127 Kontrollera mot PDF

fysisk
person som bedriver skogsinduslriell verksamhet vid förvärvspröv- Prop.
1986/87; 122 ningen skall bedömas hårdare än motsvarande juridisk person.

2.5.11
Länsstyrelsen i
Blekinge län: I förslaget lill ny jordförvärvslag 5 § föreslås elt tillägg som
innebär all vissa träförädlande företag, i första hand sågverk, får företräde
framför andra företag som bedriver skogsinduslriell verksamhet. Länsstyrelsen
instämmer i detta förslag men vill särskilt understryka all de förelag som
skall ges företräde bör vara sådana som har väsentlig belydelse för
sysselsättningen på orten och år av regionalekonomisk betydelse.

2.5.12
Länsstyrelsen i
Hallands län: Utredningen föreslår i princip inte några ändringar beträffande
reglerna för juridiska personers förvärv. Emellertid konstateras atl mindre träförädlande
förelag, lokaliserade i glesbygden, ofta har stor belydelse för
sysselsättningen på orten, och därför föreslår man möjligheter för sådana
företag att få förvärvstillstånd framför andra juridiska personer.

Ändringen underlättar regionalpolitiskt hänsynstagande. 1
de fall del är av allmänl intresse att egendomen tas i anspråk för
rationalisering kommer dessa intressen alt i första hand beaktas. Att därefter
kunna ge den nu nämnda köparekategorin företräde framför andra juridiska
personer torde vara lill fördel för bevarande av en levande landsbygd.

Länsstyrelsen delar därför utredningens uppfattning, alt
juridiska personer som driver mindre träförädlande företag med anknytning till
orten bör ges företräde framför annan juridisk person. Länsstyrelsen utgår från
att förslaget inte innebär någon ändring av fysisk persons företräde vid förvärv.

2.5.13
Länsstyrelsen i
Skaraborgs län: Länsstyrelsen har ingen invändning mol tillägget i 5 paragrafen
andra stycket, som stärker lagens regionalpolitiska inriktning genom att
stödja skogsinduslriell verksamhet pä orten.

2.5.14
Länsstyrelsen i
Värmlands län: Länsstyrelsen ser helst att juridiska personers andel av
markinnehavet i länet inte avsevärt ökas, i vart fall inte inom de områden där
denna ägarkategori redan är dominerande.

Del finns dock mycket som talar för atl de mindre träförädlande
företagen skall ges ökade möjligheter alt bygga upp en egen råvarubas i anslutning
lill den ort där verksamheten bedrivs. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.

2.5.15
Länsstyrelsen i
Örebro län: Genom elt tillägg till 5 § 2 stycket föreslås atl den
företrädesrätt för vissa juridiska personer, som nu finns för skogsbrukare
bosatta på orten, får gälla även den, "som redan bedriver skogsindustrien
verksamhet på orten av betydelse för sysselsättningen där". Länsstyrelsen
anser inte all en företrädesrätt för denna nya kategori är befogad. Fallen lorde
bli ganska sällsynta och det är tveksamt om företrädesrälten leder till ökad
sysselsättning i orten. Bestämmelsen kan inte heller få till effekt etl
rationellare skogsbruk. Länsstyrelsen avsiyrker atl tillägget införs.

2.5.16
Länsstyrelsen i
Västernorrlands län: Juridiska personer i allmänhel erhåller, enligt
utredningen, inte några ytterligare förulsällningar att förvärva mark utöver
vad som gäller idag. Den ändring som utredningen föreslår innebär alt lokala träförädlande
företag skall ha företräde framför

andra juridiska personer vid förvärv av skogsmark. Motivet
för bestäm- 127

s. 128 Kontrollera mot PDF

melsen är atl
dessa lokala företag genom sin lokalisering i glesbygd kan ha Prop.
1986/87; 122

stor
betydelse för sysselsättningen på orten. Förslagel torde innebära alt

lokala träförädlande
företag jämställs med i bygden verksamma lantbmka-

re vad
gäller förvärv av skogsfastigheter. Vid prövning i ett vissl ärende

bör
avgörande vikt fästas vid vilken förvärvare som bäst främjar ortens

sysselsättning.

2.5.17 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Juridisk person som
bedriver skogs-industriell verksamhet på orten samt fysisk person bosatt på
orten jämställs i det nya lagförslaget.

Åtskilliga mindre träförädlande företag, i första hand
sågverk, har ofta stor betydelse för sysselsättningen på orten såväl i den
direkta förädlingen som i verksamheter i anslutning härtill. Länsstyrelsen ser det
därför som angeläget alt dessa företag kan överieva och utvecklas vidare. De är
också av stor belydelse för allmän service och bosättning i orten. Det kan
därför vara angeläget atl de har ett visst eget skogsinnehav som underlag och
stabilitet för verksamheten. Denna del borde dock i första hand förvärvas från
övriga icke ortsanknutna juridiska personer samt i vissa fall också från
dödsbon och utbor under fömtsättning att bestämmelserna för dessa skärps så atl
fastighetsomsättningen ökar. Länsstyrelsen ser det samtidigt som direkt
olämpligt att det icke ortsanknutna slorskogsbruket utökar sitt totala
skogsinnehav i länet.

Länsstyrelsen anser atl möjlighel bör finnas att
prioritera fysisk person, bosatt på orten och för sin sysselsättning beroende
av ytterligare skogsmark före ortsanknutna förelag. En avvägning från
regionalpolitiska utgångspunkter bör ske i varje enskilt fall. I enlighet med
vad länsstyrelsen tidigare anfört i skrivelse till regeringen finner
länsstyrelsen det hell riktigt att lokala träförådlande företag prioriteras
före icke ortsanknutna sådana.

Även för ortsanknutna förädlingsföretag bör viss
stabilitet och långsiktiga överlevnadsmöjligheter vara en fömtsättning för att
få förvärva skogsmark. Aktiebolagsformen medför ju bl.a. atl företaget
inklusive befintlig skogsmark kan överiåtas utan prövning enligl
jordförvärvslagen.

Åtskilliga exempel finns på sådana mindre företag som
köpts upp av större icke ortsanknutna företag och där den lokala
förädlingsdelen avvecklats. I andra fall har bara förädlingsdelen lagts ner
och skogen behållits utan anknytning till någon form av verksamhet, dock
fortfarande ägd i aktiebolagsform. Sistnämnda exempel kan ofta jämställas med
övrigt utboägande. Del borde därför utredas om det inte kunde tillskapas någon
form av hembudsskyldighet till lantbruksnämnden vad gäller skogsmarken för de
fall där den ursprungliga rörelsen upphör eller övergår i någol störte icke ortsanknutel
företag. Möjlighel skulle då finnas att även fortsättningsvis kunna disponera
den aktuella skogsmarken för en positiv utveckling av länets skogsbruk och
förädlingsindustri.

I vissa områden i länet har de juridiska personerna redan
idag etl så omfattande innehav alt ytterligare förvärv kan äventyra
möjligheterna för fortsatt enskilt aktivt ägande. Å andra sidan finns också
bygder där det enskilda ägandet på sikt kanske mäste vika.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang också passa på och
peka på hur

skogsvårdslagens ransoneringsbestämmelser i vissa situationer kan leda

till en ytterligare utarmning av glesbygden. Storskogsbruket har möjlighet

atl räkna hela sitt innehav som en bmkningsenhet. Mycket stora samman

hängande områden kan då slutavverkas pä en gång. Sysselsätiningsunder-

laget kan på grund härav drastiskt komma att minska under en hel om

loppsperiod för just den bygden. Länsstyrelsen ifrågasätter om inle vissa

begränsningar härvidlag borde kunna införas för vissa glesbygder i behov 128

s. 129 Kontrollera mot PDF

av sysselsättning baserad
på en jämn och långsiktig slulavverkning. Prop. 1986/87; 122

2.5.18 Länsstyrelsen
i Västerbottens län: Det tillägg som föreslagils i 5 §

innebärande att träförädlande företag på orten får utökade möjligheter att

förvärva skogsmark (företrädare framför sådana träförådlande företag som

inte har sin industriella verksamhet på orten) har mött viss kritik i länet.

Kritikerna är oroliga för att dessa mindre företag, som oftast drivs i

aktiebolagsform, senare kan köpas upp av större förelag som därigenom

utökar siu markinnehav.

Utredningen
har motiverat sitt förslag med att vissa mindre träförådlande företag - i
första hand sågverken genom sin lokalisering i glesbygd - har stor belydelse
för sysselsättningar i orten. De har i regel endast mindre egna arealer
skogsmark och får huvudsakligen sin råvara genom köp av rotposier och
leveransvirke. Förelagen kan behöva utöka sill skogsinnehav för all få bättre
bas för sin verksamhet, lättare kunna överbrygga svackor i rävarotillgången
och som underlag för egna skogsvårdande arbeten.

Länsstyrelsen
delar utredningens bedömning. Förhållandena i länels glesbygd är sådana all
sysselsättningen på orten behöver stimuleras. Förslaget tillstyrkes.

Länsstyrelsen
vill vidare föreslå alt kommunernas förvärv av jord- och skogsbruksfastigheter undantas
frän prövning enligt jordförvärvslagen. Förslaget innebär en återgång till de
regler som gällde för primärkommunerna enligl 1965 års jordförvärvslag.

2.5.19 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Juridiska
personers möjlighet att fä förvärvstillstånd ändras i stort setl inle enligl
utredningens förslag. Utredaren föreslår dock etl tillägg som innebär att träförädlande
förelag med verksamhet på orten skall ha ett visst företräde före andra
juridiska personer eller sådana förelag utan industriell verksamhet på orten. Förslagel
stärker den regionalpolitiska aspekten och tillstyrks av länsstyrelsen.

2.5.20 Eksjö kommun: Eksjö kommun har etl förhållandevis
stort antal sågverk. Kommunen ställer sig ändock mycket tveksam till
utredningens förslag. Dels kan enskilda jord- och skogsbrukare förväntas få etl
störte behov av lillskottsmark i form av skog, med hänsyn till minskade åkerarealer,
dels kan äganderätten till den mark pä vilken skog produceras inte vara det
avgörande för att trygga råvaruförsöriningen för den lokala skogsindustrin.
Det vikliga i sammanhanget är i stället atl skogsegendomen förvaltas och sköts
på elt ändamålsenligt sätt oavsett vem som äger marken. Möjlighel till
sysselsättning i skogsbruket kan däremot vara av stor betydelse för den som
bedriver ett kombinerat jord- och skogsbruksföretag.

Dessutom
vill kommunen påtala del förhållandet alt lokala förelag som förvärvat
skogsmark givelvis i sin tur kan köpas upp av annat bolag, varvid den lokala
förankringen inle längre kvarstår. I den mån lokala företag förvärvar skogsmark
kan också intresset från andra större skogsbolag att förvärva dessa mindre
bolag komma atl öka. Härvid ökar också risken alt verksamheten på orten
avvecklas.

2.5.21 Tingsryds
kommun: Tingsryds kommun har i sitt antagna handlings

program för jordförvärvsfrågor uttalat alt kommunen ej har som målsätt

ning att medverka lill alt tillskapa ytterligare mark som ägs av juridiska

personer, dvs bolag, domänverket och/eller stiftet/kyrkan. Kommunen

anser
att det inom vissa områden istället kan finnas motiv för atl överföra 129

9 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 122

s. 130 Kontrollera mot PDF

sådan mark i prival ägo för atl främja bosättningar på
landsbygden och Prop. 1986/87; 122

uppbyggnad av bärkraftiga jord- och skogsbruksförelag som
drivs såsom

familjeförelag.

Tingsryds kommun motsätter sig därför del av utredningen
aviserade förslagel atl träförädlande förelag - främst sågverk - skall ges
förtur när förvärv skall beviljas. 1 landsbygdsområden med arealmässigl
relativt liten faslighetsstruktur, såsom fallet är bl. a. i Tingsryds kommun,
bör juridiska personer inle ges tillfälle alt konkurrera med behovet av ny
eller kompletterande mark för hel- eller deltidslantbruksföretag som drivs i
enskild och prival regi. Tillförseln av skogsmark lill de träförädlande
företagen har inte någon avgörande belydelse för deras sysselsättning och utgör
ej heller någon långsiktig lösning på råvaruförsörjningen lill skogsindustrin.
Förvärv som innebär nyetablering av träförädlande företag bör således ej
tillåtas. Om sågverksföretag dock har behov av atl köpa skogsmark bör delta
lämpligen ske genom förvärv av störte sammanhängande skiften som redan tidigare
kommit i bolags och/eller allmän ägo.

2.5.22 Dals-Eds kommun: Kommunens målsättning är all
istället för att ge

juridiska personer etl ökal ägande, så bör i vissa fall bolagsägd mark

överföras i privat ägo för atl förslärka jord- och skogsbruksförelag, som

drivs som familjeföretag.

Därjämte framförs risken för glesbygdskommunerna atl mista
skalleunderlag från sågverksföretagare som icke blir bosatta i bygden.

2.5.23
Torsby kommun: Kommiiténs
förslag att vissa träförädlande företag - sågverk — får företräde framför
andra företag (juridiska personer), som bedriver skogsinduslriell verksamhet, tillstyrkes.
Kommunen instämmer i kommitténs synpunkt att dessa mindre förelag genom sin
lokalisering i glesbygd har stor betydelse för sysselsättningen på orten. En
egen råvam-bas har stor belydelse för en jämnare virkestillförsel till
respektive företag.

2.5.24
Ljusdals
kommun: Juridisk person får lämnas förvärvstillslånd under vissa
förutsättningar. Den som bedriver skogsindustrieli verksamhet på orten av
betydelse för sysselsättningen där, får förvärva mark.

Nämnda tillägg i lagen bör utgå. Av regionalpolitiska skäl
bör kommunen få avgöra prövningen enligl denna paragraf, ty kommunen känner
bäst situationen. Virkesföretagare på orten bör stödjas, men ej genom ev.
markförvärv.

Sambruksföreningslagen, som ger möjlighet för brukande
fysiska personer atl bilda en juridisk enhet, bör utvecklas och nyttjas.

2.5.25 Bräcke kommun: Bräcke kommun ser med
tillfredsställelse alt ut

redningen föreslår alt lokala träförädlande förelag ska ha visst företräde

framför andra juridiska personer vid förvärv av skogsmark. 1 Bräcke

kommun utgör iräförädling en viktig del av näringslivet och det är angelä

get alt dessa företag ges alla förutsättningar för all kunna leva vidare och

utvecklas.

Förändringen måste dock kompletteras med en hembudsskyldighet
som motverkar (storbolagens) uppköp av mindre träförädlande företag, ulan en
sådan garanti kan paragrafen på sikt innebära en olycklig obalans mellan olika ägarkategorier
och detta ulan all orten där överiålelsen skett erhållil några positiva
effekter.

2.5.26 Pajala kommun: Ändringen, som i princip innebär atl
träförädlande

förelag på orten får företräde framför andra juridiska
personer vid förvärv 130

s. 131 Kontrollera mot PDF

av skogsmark, välkomnas.
Del är vikligt att dessa företag i görligaste mån Prop. 1986/87:122 kan
säkra sin råvarutillgång.

2.5.27 Landstingsförbundet: För all stödja
sysselsättningen föreslås all den som redan bedriver skogsinduslriell
verksamhet på orten skall ha företräde lill förvärv framför annan juridisk
person som bedriver sådan verksamhet. Även om förslaget betyder en utvidgning
av juridiska personers förvärvsmöjligheler genom au en fysisk person, som
genom nu gällande lag har företräde, får konkurtens av t.ex. en mindre
skogsindustri på orten, anser styrelsen förslagel motiverat som ett sätt atl
ytterligare prioritera sysselsättningsaspekten,

2.5.28 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas
riksförbund kan inle acceptera den föreslagna lydelsen av § 5. För alt
möjliggöra en förenkling

av prisprövningen- och en
vidgning av kretsen fysiska personer som

kan
få förvärva skogsmark, krävs en inskränkning av juridiska personers förvärvsmöjligheler
i förhållande till nu gällande bestämmelser. Lantbrukarnas riksförbund
föreslår därför att de nuvarande andra och Iredje styckena utgår och alt elt
nytt andra stycke ges följande lydelse: "Avser förvärvet huvudsakligen
skogsmark och är förvärvaren fysisk person som på orten bedriver skogsinduslriell
verksamhet i vilken egendomens virkesavkaslning behövs, får ulan hinder av
första slyckel lillstånd lämnas".

Både
utredningsdirektiven och utredaren motiverar lättnaderna för juridiska
personers förvärv med behovet av ökal virkesutbud. Lantbrukarnas riksförbund
ser med stor oro på ambitionen att använda jordförvärvslagen som ett verktyg
för att kortsiktigt påverka skogsindustrins virkesförsörining. Lagens uppgift
måste rimligtvis vara att långsiktigt ange samhällets riktlinjer för
markförvärv.

I
motivtexten uppges atl den främsta avsikten med tillägget i § 5 2;a stycket är
alt ge lokala sågverk företräde framför annan skogsindustri vid
skogsmarksförvärv på en viss ort. Det bör dock understrykas att all skogsindustri
"pä orten" omfattas av de vidgade förvårvsmöjlighelerna.

Lantbrukarnas
riksförbund avvisar motiven för att öka sågverkens möjligheter att köpa
skogsmark. Ett överförande av enskilt ägd skogsmark till aktiebolag ökar
givetvis inte den långsiktiga tillgången på virkesråvara. Inle heller
kortsiktigt kan ökade förvärv av skogsmark annat än myckel marginellt påverka
svensk sågverksindustris virkesförsörining. Om branschens investeringar i
alltför hög grad skulle avse inköp av skogsmark finns t. o. m. risk att
angelägna anläggningsinvesteringar skulle komma att eftersättas.

Lätlnaderna
för juridiska personers förvärv tillsammans med den föreslagna utformningen av
prisprövningen medför att enskilda personer kommer i ett klart underläge i
förhållande lill skogsindustrin. Företagens ekonomiska resurser och skattemässiga
situation kommer i allmänhet alt fälla avgörandet. Lantbrukarnas riksförbund
konstaterar att de föreslagna ändringarna allvarligt äventyrar de mål som i
andra avsnitt i betänkandet ges stor vikt - landsbygdens och då särskilt
glesbygdens utveckling.

Belräffande
aktiebolags förvärv anför utredaren bl. a.; "Utredningen är medveten om
alt här avsedda förelag driver sin verksamhet i aktiebolagsform och att en
försäljning av företagel kan ske utan ytterligare prövning enligt
jordförvärvslagen. En sådan försäljning behöver dock inte leda till att
verksamheten på orten avvecklas".

Lantbrukarnas
riksförbund vill emellertid påpeka atl en sådan "avveck

ling" ler sig högst sannolik i belysning av den historiska uppbyggnaden av

svensk skogsindustris markinnehav. 131

s. 132 Kontrollera mot PDF

2.5.29 Svenska cellulosa-
och pappersbruksföreningen: Av statistik framgår Prop. 1986/87:122

att under senare år har de juridiska personerna varil betydande nettosäl

jare av skogsmark. Köpare har i huvudsak varit privata skogsägare samt

kyrkan
och kommunerna. Eftersom den träförädlande industrin har etl myckel stort inlresse
av atl bruka skogen aktivt, och därigenom genererar sysselsättning, är denna
utveckling i huvudsak negativ. Det är därför i högsta grad ologiskt och
felaktigt att genom krav på ersättningsmark förhindra träförädlande industri
alt köpa skogsmark. Vi vill därför bestämt avstyrka alt del i en kommande
jordförvärvslag kvarstår krav på kompen-salionsmark i samband med juridiska
personers förvärv. Vi vill också påpeka atl nuvarande kompensalionsbestämmelser
tillämpas på olika sätt av lantbruksnämnderna och au rättsläget därigenom blir
oklart. Såvitt vi förstår saknas i utredningen etl välbehövligt klargörande av
hur reglema om ersältningsmark skall tolkas. Det lokala godtycke som detta ger
upphov till kan inte tillåtas fortsätta.

Utredningen
föreslär att lokala sågverk skall, i förvärvshänseende jämställas med fysiska
personer som är bosatta på orten. Vi finner del felaktigt att på detta sätt
diskriminera stora skogsindustrier som måste hämta sin råvara från ett större
område. Inlernalionell konkurrenskraft fömtsätter stora och rationella enheter
såväl inom massa- som sågverksindustrin. Den internationella konkurrenskraften
är i sin tur en förutsällning för en hög betalningsförmåga för virket, något
som i sin lur kommer skogsbmket, skogsägarna och hela samhället tillgodo. Att
ensidigt gynna lokal industri i förvärvshänseende är därför oacceptabelt och
kan på sikt få negativa konsekvenser för skogsnäringens utveckling. Skogsmark,
växande skog och virke bör så långt möjligt få förvärvas på en fri marknad. Detta
ger på sikt den mest rationella ägarstrukturen och därigenom ur allas synvinkel
den bästa.

Vi
får när vi tar del av utredningen ett intryck av atl huvudskälet för bibehållen
förvärvsprövning, priskontroll m. m. beträffande skogsfastigheter är grundad
pä en omotiverad rädsla för skogsbolagens förutsättningar och ambition alt
förvärva mark. I sammanhanget måste därför poängteras att även om det framdeles
skulle bli möjligt för träförädlande industriföretag atl öka sitt
skogsmarksinnehav lorde nettoeffekten av dessa förvärv bli liten. Vi tror
alltså atl även om förvärvshindren för den träförädlande industrin helt tas
bort så kommer den nuvarande fördelningen mellan ägarkalegorierna att bestå.

2.5.30 Landsorganisationen
i Sverige: LO stöder förslag som ökar träföräd

lande företags möjligheter atl förvärva skogsmark. Prissättningen på

skogsråvaran är liksom andra råvaror mycket fluktuerande. Så kallade

köpsågverk, som köper all sin råvara, bidrar vid högkonjunkturer till atl

trissa upp priset. Det vore rimligt om industrin organiserades genom olika

former av integration, mellan skogsbruk och vidareförädling, och samver

kade för en mer långsiktig prisutveckling på skogsråvaran. Vare sig indu

strin eller skogsbruket är betjänta av de häftiga svängningarna i råvampri-

set.

Förslaget
är också positivt eftersom dessa förelag ofta har en stor betydelse för
sysselsättningen på orten. Del kan ifrågasättas om inte etl träförädlande
förelag på en glesbygdsort har en större betydelse för såväl sysselsättning som
boende än ett jordbruksförelag med brukande och boende. Förädlingsföretaget bör
därför ha en lika ställning som den enskilde vid en förvärvsprövning.

LO
vill också ta upp Domänverkets roll. Verket tillhör inte frikretsen

när del gäller prövningsskyldigheten och tillhör inle heller kretsen träför- 132

s. 133 Kontrollera mot PDF

adlande industri.
Domänverket kan alliså inle förvärva skogsmark utan atl Prop. 1986/87:122
omfattas av markbytesregeln och kan heller inte komma ifråga för undanlaget
för träförädlande industri. Följden blir en passiv markpolitik för Domänverket.

LO
anser atl Domänverket är en aktiv skogsbrukare med positiva effekter för
sysselsättningen och av stor belydelse för virkesförsöriningen till
industrierna och inte minst för inlandssägverken. Därför bör krävas åtminstone
den ändringen, att Domänverket blir jämställt med den träförädlande industrin
när del gäller möjligheten alt förvärva skogsmark.

2.5.31 Svenska
sparbanksföreningen: Utredningen föreslår att träföräd

lande förelag med verksamhet på orten, vilken är av betydelse för syssel

sättningen där, skall ha företräde framför andra juridiska personer vid

förvärv av skogsmark.

Del
torde stå klart att bygdesågverk inle har ekonomiska resurser att köpa upp och
långsiktigt inneha skogsmark av sådan betydenhet att behovet av inköpt råvara
påverkas mer än marginellt. Förekommande skogsför-vårv torde därför närmast ha
karaktär av rotposlköp. Den föreslagna bestämmelsen lorde bl. a. lill följd
härav få förhållandevis liten betydelse. Del bör i detta sammanhang framhållas atl,
vilket utredningen ocksä är medveten om, ett bygdesågverks markinnehav kan
köpas upp av större företag utan anknytning lill bygden genom förvärv av hela
sågverksföretaget.

Sparbanksföreningen
motsätter sig inte etl genomförande av det framlagda förslagel.

Sparbanksföreningen
förutsätter i detta sammanhang en lagtillämpning så au fysisk person som är
beredd alt bosätta sig på fastigheten och ägna sig ål dess skötsel får
företräde framför andra förvärvare.

2.5.32 Sveriges allmänna hypoteksbank: Utredningen
föreslår lättnader i fråga om juridiska personers möjligheter att förvärva
jordbruks- och skogsmark. Förslaget tar särskilt sikte på atl tillgodose
skogsindustrins behov av skogsråvara. Frän kreditgivarsynpunkt saknar det siörre
betydelse om juridiska eller fysiska personer äger jordbmks- eller
skogsfastigheter. Möjligen kan dock de föreslagna lättnaderna för juridiska
personers förvärv innebära alt priserna på exempelvis skogsmark trissas upp då
resursstarka skogsbolag konkurterar om skogsmarken. Samtidigt kan då resurssvagare
fysiska personer komma i underläge i förhållande till skogsindustrin.

2.5.33 Familjejordbrukarnas riksförbund: Vad gäller
skogsbruken och förtur för vissa fysiska personer är det naturiigtvis bra atl
ett mindre och lokalt sågverksbolag kan få komma i förtur. Dock först efter det
att skogsmarken ej kan slås samman med ett mindre jordbruk så att denna enhet
kan få båttre ekonomiska villkor. Att låta de stora skogsbolagen fä komma i förtur
är något som vi skarpt motsätter oss.

2.5.34 Glesbygdsdelegationen: En grundtanke bakom
utredningens förslag är au öka skogsavverkningen för atl försöria
skogsindustrin med råvara och därmed bidra till att stärka hela
samhällsekonomin. Detta är mycket angeläget, men delegationen vill understryka
att det får inte innebära att vi går mot en sekloriserad skogsindustripolilik
där helhetssynen på bygdernas utveckling går förlorad. Om inte skogen, den
viktigaste resursen i dessa bygder, utnyttjas så atl den i största möjliga
utsträckning kommer bygderna till godo är det svårt att se hur sysselsättning
och service skall

kunna
uppräithållas. 133

s. 134 Kontrollera mot PDF

Förändringen av § 5, som stärker möjligheten för på orten
befintliga träförädlande företag atl förvärva fasligheter, bör kompletteras med
en hembudsskyldighet av aktierna för skogsinnehavet, exempelvis till lantbruksnämnden,
likarlade regler som finns för hyreshusfasligheler. En sådan komplettering
skulle motverka den risk som annars föreligger för uppköp av mindre träförädlande
förelag med efterföljande verksamhetsnedläggning. Om detta inträffar kan hela
syftet med alt ge ortsbundna, träförädlande förelag företräde förfelas.
Delegationen tillstyrker den föreslagna lydelsen av § 5 under förutsällning
att garantier kan ges för att en oönskad utveckling kan stoppas. Delegationen
vill också understryka att det måste vara de små och ortsanknutna företagen som
skall ges företräde framför de stora bolagen, vilket också framgår av
utredningens förslag. Av del delegationen anfört inledningsvis om att ge
företräde till personer som bosätter sig på fastigheten framgår också att
lämpade fysiska personer, som avser alt bosätta sig på och aktivt bruka
fastigheten, skall ges företräde framför juridiska personer.

2.5.35
Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund: Förbundsstyrelsen avstyrker utredningens
förslag. En ökad möjlighet för sågverken att köpa skogsfastigheter kan snabbt
bidraga till en ytterligare utglesning av vissa bygder. Genom nedläggning av
jordbruket kommer möjligheten att bibehålla det öppna landskapet alt
ytterligare begränsas.

2.5.36
Sveriges jordbruksarrendatorers
förbund: En skogsmarks produktion påverkas av biologiska förutsättningar, inte
av vem som efter en försäljning blir ny ägare av marken. Att det finns vissa
passiva skogsägare främst sterbhus och utbor som inte sköter sin skog år ostridigi
men föreslagen lagändring innebär inle alt denna mark kommer under aktivt
brukande. Att öppna dörren för juridiska personer att förvärva skog motsätter
sig SJA bestämt.

Den bästa garantin för att skogstillväxten kontinuerligt
avverkas är all köparen är en aktiv jord- eller skogsbrukare, och inte en
kapitalplacerare som lägger förmögenhetsmässiga aspekter på innehav och
värdetillväxt. Den aktiva brukaren är beroende av atl successivt tillvarata
värdet av tillväxten ävensom av den arbetsinkomst som skogen ger.

SJA anser atl även arrendalorer bör ges möjligheter att
köpa jord- och skogsfastigheter för att kunna få en utjämning av arbelstillgången
för sig själv och anställda.

2.5.37
Sveriges
jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund anser, att juridiska personer endasi
undantagsvis bör tillåtas alt förvärva jordbmks-och skogsmark. Om det ändå
anses böra tillåtas, kan det dock i enlighet med utredningens förslag vara
lämpligt att i första hand prioritera lokala träförädlande förelag.

2.5.38
Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund: SSR kan inte acceptera den föreslagna
lydelsen av § 5. För atl möjliggöra en förenkling av prisprövningen (§ 4) och
en vidgning av kretsen fysiska personer som kan få förvärva skogsmark, krävs en
inskränkning av juridiska personers förvärvsmöjligheter i förhållande till nu
gällande bestämmelser.

SSR föreslår därför att de nuvarande andra och tredje
styckena utgår och atl ett nytt andra stycke ges följande lydelse; "Avser
förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren fysisk person som på
orten bedri-

Prop.
1986/87; 122

s. 135 Kontrollera mot PDF

ver skogsindustrien verksamhet i vilken egendomens
virkesavkastning Prop. 1986/87; 122 behövs, får ulan hinder av första
stycket tillstånd lämnas".

Både utredningsdirektiven och utredaren motiverar
lättnaderna för juridiska personers förvärv med behovet av ökal virkesulbud. SSR
ser med slor oro på ambilionen all använda jordförvärvslagen som ett verktyg
för alt kortsiktigt påverka skogsindustrins virkesförsörining. Lagens uppgift
måste rimligtvis vara aU långsiktigt ange samhällets riktlinjer för
mark-ägandet.

1 motivtexten uppges att den främsta avsikten med
tillägget i S 5 2;a stycket är alt ge lokala sågverk företräde framför annan
skogsindustri vid skogsmarksförvärv på en viss ort. Del bör dock understrykas
alt all skogsindustri "på orten" omfattas av de vidgade
förvärvsmöjligheterna.

SSR anser inle motiven för sågverkens ökade behov av
skogsmark (sid 68) vara vägande. Etl överförande av enskilt ägd skogsmark till
aktiebolag ökar givetvis inte den långsikliga tillgången på virkesråvara. Inte
heller kortsiktigt kan ökade förvärv av skogsmark annat än mycket marginellt
påverka svensk sågverksindustris virkesförsörining. Om branschens investeringar
i alltför hög grad skulle avse inköp av skogsmark finns tom risk atl angelägna anläggningsinvesleringar
skulle komma att eftersättas.

SSR ställer sig, som tidigare framgått av yttrandet, bakom
tanken atl underlätta för fysiska personer atl förvärva skogsfasligheter; detta
som ett led i en aktivering av landsbygdens resurser.

Lättnaderna för juridiska personers förvärv parad med den
föreslagna utformningen av prisprövningen medför atl enskilda personer kommer i
ett uttalat underläge i förhållande till skogsindustrin. Förelagens ekonomiska
resurser och skattemässiga situation kommer i allmänhel atl fälla avgörandet. SSR
konstaterar atl de föreslagna ändringarna allvarligt äventyrar de mål som i
andra avsnitt i betänkandet ges stor vikt - landsbygdens och då särskilt
glesbygdens utveckling.

Betr. aktiebolags förvärv anför utredaren bl.a.;
"Utredningen är medveten om att här avsedda företag driver sin verksamhet
i aktiebolagsform och att en försäljning av företaget kan ske utan ytterligare
prövning enligl jordförvärvslagen. En sådan försäljning behöver (vår
understrykning) dock inle leda till att verksamheten på orten avvecklas".

SSR vill emellertid påpeka atl en sådan "avveckling"
ter sig högst rimlig i belysning av både den historiska och den alltjämt
pågående uppbyggnaden av svensk skogsindustris markinnehav.

2.5.39
Sågverkens råvaruförening:
1 fjärde stycket föreslår utredaren en rangordning av de juridiska personerna,
så alt en på orten redan verksam skogsindustri av betydelse för
sysselsättningen där prioriteras. Denna förändring anser Råvaruföreningen vara
positiv.

2.5.40
Svenska kyrkans
centralstyrelse: Avsnittet föranleder ingen centralstyrelsens kommentar i vad
avser förslaget till lagändring. Dock hänvisar centralstyrelsen till sitt under
föregående avsnitt gjorda påpekande avseende kompensationsmarksreglerna vid
juridiska personers förvärv av mark.

2.6 Särskilda krav på fysiska personer

2.6.1 Lantbruksstyrelsen: Utredningens förslag att 6 § ej
längre skall gälla

skogsbruksföretag tillstyrks av lantbruksstyrelsen, som också kan godta

specialmotiveringens definition av sådana företag.

Styrelsen delar också utredningens synpunkter att det inte alltid är I35

s. 136 Kontrollera mot PDF

nödvändigt att bo på företaget för aU yrkesmässigt kunna
driva detta. Prop. 1986/87:122 Styrelsen vill dock framhålla alt en animalieinriklad
produktion kräver att brukaren är bosalt relativt nära egendomen medan en spannmålsinriktad
produktion kan drivas rationellt även om brukaren bor på större avstånd från
egendomen. Vad som skall avses med orten får därför bedömas med hänsyn lill
omständigheterna i det enskilda fallet. Styrelsen anser dock — i likhet med
utredningen — alt om förvärvaren har tillräckliga yrkeskunskaper och om det är
troligt att denne yrkesmässigt kommer att bruka företaget på etl lillfredsställande
sätt sä skall inte det faktum att han av en eller annan anledning inte vill bo
på fastigheten utgöra skäl alt avslå ansökan. Styrelsen vill betona au på fastigheten
befintligt bostadshus därmed inte kan betraktas som överflödigt och avstyckas.
Bedömning enligl faslighets-bildningslagen måste ske ur ett mer långsiktigt
perspektiv. I flertalet fall lorde dessutom en bosättning utanför företaget få
betraktas som en tillfällig lösning beroende på den aktuelle bmkarens
situation.

2.6.2 Skogsstyrelsen: Rent principiellt kan det
ifrågasättas vilka krav som bör kunna ställas på förvärvare inom den del av
marknaden som prövas enligt jordförvärvslagen. På omkring tre fjärdedelar av förvärvarna,
dvs. de som kan förvärva utan atl det krävs tillslånd, slälls det över huvud
laget inga motsvarande krav. Detta gäller i och för sig flertalet bestämmelser
i lagen, men blir särskilt tydligt när det gäller krav som ställs på
förvärvaren.

Utredningens förslag innebär att gränsdragningen mellan
jordbruksfastighet och skogsbruksfaslighet blir avgörande för tillämpningen.
Del gäller för övrigt även ralionaliseringsbeslämmelserna. I
specialmotiveringen till 6 § säger utredningen alt som skogsbruksförelag bör
betraktas även sådana företag som utöver skogsmark innehåller jordbmksmark i
mindre omfattning. Någon regel för gränsdragningen går dock inte atl ställa
upp. Denna får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Utredningen anför bl.a. att det i många fall är praktiskt
ogenomförbart att kräva bosättning eftersom skogsfastigheter ofta är obebyggda.
Skogsstyrelsen konstaterar dock att utredningen inte har ansett detta som ett
hinder för alt kräva bosättning på skogsfastigheter inom områden som omfattas
av de regionalpolitiska bestämmelserna. Tillämpningen av bestämmelserna om
bosättning och brukning blir således helt beroende av dels hur gränsdragningen
för regionalpolitiska hänsyn kommer att göras, dels hur praxis kommer att
utvecklas när del gäller gränsdragningen mellan jordbruksfastigheter och
skogsbruksfastigheter.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning bör den bosättning som
bärkraften i de areella näringarna medger och den betydelse för landsbygdens
utveckling som man tillmäter denna vara avgörande för kravet på bosättning.
Del kan antas att det finns glesbygder där de regionalpolitiska hänsynen inte
kommer att tillämpas men där det är etl samhällsintresse att bosättningen inte
ytterligare minskar. Elt talande exempel på detta är länsrapporten 1986 för
Jönköpings län där det pläderas för en generösare tillämpning av nu gällande
lag för all främja bosättningen på landsbygden. En enkät till kommunerna i
länet visar atl fyra av dessa anser att de generösare bestämmelserna skall
gälla hela kommunen medan de övriga sju kommunerna anser att de bör tillämpas
för mellan 40 och 75 % av kommunen.

När del gäller kravet på yrkeskunskaper anser
skogsstyrelsen att de skäl

som utredningen anför för atl avskaffa kravet för skogsbruksfastigheter

inte är övertygande. Eftersom besluten om olika åtgärder i normalfallet

ytterst fattas av skogsägaren är kunskaper i skogsskötsel av stort värde för

att uppnå en god skogsskötsel. Del finns också ett vissl fog för all hävda

att om andra bestämmelser ändras så alt köparkreisen generellt sett vidgas 136

s. 137 Kontrollera mot PDF

finns
det störte anledning alt ställa vissa minimikrav på dessa nya gmpper Prop.
1986/87; 122 av presumtiva förvärvare. I kombination med ändring av
rationaliseringsbestämmelserna enligt utredningens förslag och slopad
priskontroll kan slopandet av 6 § för skogsbruksfasligheter befaras innebära
alt kapitalstarka köpare utan anknytning till och utan kunskaper om skogsbruk
kan komma att konkurrera ut ortsbefolkningen. De senare har då ännu mindre skäl
än tidigare att bo kvar i glesbygden. Del kan inte heller uteslutas att många
av dessa köpare har andra bevekelsegrunder för sitt förvärv än att bedriva etl
aktivt skogsbruk. Lagen ställer inte heller upp några åldersspärrar varför
äldre personer med stor tillgång till eget kapital mycket väl kan komma att
uppträda som köpare.

Sammanfattningsvis
är skogsstyrelsen mycket tveksam till utredningens förslag alt 6 § inte längre
skall gälla skogsbruksföretag.

2.6.3 Statens naturvårdsverk: I tidigare jordförvärvslag
har i 6 § funnits etl krav atl köparen skall bosätta sig på egendomen eller
yrkesmässigt bruka densamma. Detta krav är otidsenligt och föreslås nu bli
ändrat att gälla endast utvecklade eller utvecklingsbara jordbmks- eller
trädgårdsnärings-företag. Bosättningskravel föreslås dessutom ändrat att gälla
bosättning på orten och inle på egendomen. Naturvårdsverket har inget att
erinra emot förslaget.

2.6.4 Statens lantmäteriverk: LMV anser sig inte ha
anledning alt redovisa någon uppfattning i sakfrågan men noterar atl elt
upphävande av bosättningskravel för skogsfasligheter samt en ändring från
"egendomen" till "orten" för jordbruksfastigheter indirekt
kan få en effekt på tillämpningen av fastighetsbildningslagen. Det gäller
främst bedömningarna av hur en lämplig jordbruksfastighet ska vara beskaffad i
fråga om bostadsbyggnad och möjligheterna lill avstyckning av brukningscentrum.
En effekt kan, beroende på den framtida tillämpningen, bli att man måste godta
jordbruksfastigheter ulan egen bostad.

2.6.5 Luleå tingsrätt: Tingsrätten har inte heller i
detta avsnitt någon erinran mol utredningens förslag.

2.6.6 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen anser
atl utredningens förslag atl minska bosättningskravel från "egendomen"
till "orten" inte stämmer med föreslaget syfte och inte heller med
länsstyrelsens strävan atl öka bosättningen på landsbygden. Länsstyrelsen ser
ingen anledning atl ändra nuvarande lagtext. I denna står ordet/år. Det är med
andra ord inle tvingande atl avslå en ansökan om köparen motsätter sig all bo
på egendomen. Utredningens förslag i denna del avstyrks.

Länsstyrelsen
anser i ställel atl kravet på bosättning bör öka. Med den liberalare tillståndsgivningen
finns stora risker all en avfolkning av landsbygden påskyndas. Lanlbruksfasligheterna
kan i störte omfattning än för närvarande förvärvas av människor som bor i
tätort och inle avser att bosätta sig på egendomen. För att förhindra en sådan
utveckling och i enlighet med upprättat förslag till handlingsprogram - i
vilket bosättning prioriteras - anser länsstyrelsen alt i 6 § l;a st skall
lagtexten" ... lill förvärv av egendom .., utvecklingsbart
lantbruksföretag" utgå.

Skogen
har stor betydelse för kronobergarnas möjlighet all bo på lands

bygden och driva elt lantbruksföretag. Dessa förelag kommer även i fram

tiden atl vara ryggraden i en levande landsbygd. Del är därför otillfreds

ställande att utredningen utöver de allmänna lättnader för enskilda att

förvärva lantbruksförelag även gör särskilda lättnader atl förvärva skogs- 137

mark.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Med eil
antaget handlingsprogram för tillämpningen av jordförvärvsla- Prop.
1986/87; 122 gen och med ändring av ordel skall i 4 § första stycket lill/år
finns enligl länsstyrelsens uppfattning ingen anledning att ändra från "lantbruksföretag"
lill "Jordbruks- och irädgårdsnäringsförelag" i 6 och 10 §S. Utredningens
förslag avstyrks.

2.6.7
Länsstyrelsen i
Kalmar län: Utredningen föreslår i 6 § all bosättningskravel slopas hell vad
gäller skogsfasligheter och även för jordbruks-fasiigheier med undanlag för
sådana som klassas som "utvecklade eller utvecklingsbara".
Länsstyrelsen bäringen erinran mot förslaget vad gäller skogsfastigheter. För
jordbruksfastigheter kan det för animalieproduce-rande företag finnas skäl alt
kräva att brukaren bor på egendomen och har möjlighel all utöva tillsyn av
djuren. Länsstyrelsen finner ocksä att del skulle vara lill skada för
jordbruket, om elt slopande av bosätlningslvånget medförde en omfallande avstyckning
av bostadshus från jordbruksegendomar. Det är heller inte enlydligi vad
lagtexten menar med bosättning på "orten" i stället för på egendomen.
Orlsbegreppet är inle strikt definierat i lagen.

2.6.8
Länsstyrelsen i
Gotlands län: Utredningen föreslår all kravet på en förvärvare vad gäller
yrkeskunskaper, boende och yrkesmässigt brukande inte skall gälla vid förvärv
av skogsbruksföretag. Lantbruksnämnden befarar i sitt yttrande all faslighet
beslående av skogsområden kombinerade med fritidshus och ägda av personer
boende utanför Gotland kan komma att bli passivt utnyttjade.

Länsstyrelsen delar lantbruksnämndens uppfattning och ser
föreslagen ändring utgöra en försämring av möjligheten att höja den skogliga
aktiviteten. En ökad sysselsättning icke minst inom skogsvärden (äterväxtvård,
röjning och gallring) år viktig för skogsbruket på Gotland. Därtill gäller alt
denna sysselsättning i många fall kan kombineras med andra arbetstillfällen,
vilket utredningens förslag kommer all försvåra. Länsstyrelsen avstyrker
därför förslagel.

2.6.9 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Styrelsen har
ingen erinran mot

förslaget i denna del. Styrelsen vill dock betona att bosättning på orten ej

får tolkas så atl på fastigheten (brukningscentrum) befintligt bostadshus dä

kan betraktas som överflödigt och mer eller mindre automatiskt kunna

avskiljas från egendomen.

2.6.10 Länsstyrelsen i Hallands län: De ökade
möjligheterna all förvärva

fasl egendom, som förslaget i övrigt innebär, utgör enligt länsstyrelsens

mening också skäl all i vissa fall vägra personer, som inte har yrkeskun

skaper all förvärva utvecklade eller utvecklingsbara skogsbruksfastighe

ter. Avsaknad av skoglig yrkeskunskap i sådana fall kan tyda mer på

spekulation eller kapitalplacering än på intresse för aktivt skogsbruk.

Styrelsen föreslår därför atl ordet lantbruksföretag
bibehålls i 6 § närmast före 1.

2.6.11 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen
godtar den föreslagna

ändringen atl paragrafen gäller endast jordbruks- och trädgårdsnäringen.

Man måste emellertid ha klart för sig risken för atl kapitalstarka ägare med

intresse för jakl och fiske m. m. kan komma atl påverka prisnivån på

skogsbruksfasligheter.

Bosättningskravet gäller enligt förslagel orten i stället
för som tidigare

egendomen. Om samhällets strävan är all hålla kvar bosättningen ute på 138

s. 139 Kontrollera mot PDF

landsbygden för atl bibehålla serviceunderlag m.m. så
motverkas denna Prop. 1986/87:122 strävan av den föreslagna ändringen.

2.6.12 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Bestämmelserna i 6 §
angående

brukning, bosättning och yrkeskunskaper föreslås ändrade i så måtto atl de

endast skall omfatta jordbruks- och trädgårdsförelag, dvs, inte skogs

bruksföretag.

Länsstyrelsen har inget atl erinra mot förslagel under förulsällning
all de särskilda regionalpolitiska hänsynstagandena i 7 § kommer au omfatta
hela länet. I annat fall anser länsslyrelsen alt bestämmelserna bör omfatta
jämväl skogsbruksfastigheter med åberopande av den betydelse dessa har i
synnerhet i glesbygden. Tillämpningsanvisningarna kan sedan utformas på ett
sådant säll att en viss liberalisering sker i synnerhet i jämförelse med merjordbruksbelonade
fastigheter.

2.6.13 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Utredningen
föreslår all eventuellt

krav om bosättning i forlsällningen inle ska avse egendom utan ort och

endasi avse utvecklade eller utvecklingsbara jordbruks- eller irädgårdsnä

ringsförelag - alltså ej skogsförelag.

Bosättningskravel har tillämpats myckel sällan i
Norrbollens län. Länsslyrelsen tillstyrker ändringsförslaget.

Utredningen föreslår också atl krav om yrkeskunskaper
begränsas till all gälla utvecklade eller utvecklingsbara jordbruks- eller irädgårdsnäringsförelag
- alltså inte heller här avse skogsförelag.

Länsslyrelsen har ingen invändning mol delta förslag.

2.6.14 Eksjö kommun: Kommunen föreslår att nuvarande
regler vad gäller

bosättning bibehålls. Om önskemålet om en levande landsbygd skall kunna

förverkligas bör möjlighel finnas att kunna vägra förvärvstillslånd med

hänsyn till atl förvärvaren inte kommer alt bosätta sig på egendomen. Det

torde i allmänhel innebära bättre förutsättningar all sköta egendomen på

ett tillfredsställande sätl om bosättning sker på denna. Möjligheten att

kunna vägra förvärvstillslånd utifrån bosättningskravel torde vara viktig

för atl tillvarata regionalpoliliska hänsyn.

En förulsällning för alt vägra förvärvslillstånd för
skogsbruksfastigheter bör normalt vara atl det finns eil användbart bostadshus
på egendomen.

Beträffande kravet pä yrkesmässig brukning och
yrkeskunskaper för skogsbruksföretag är kommunen beredd atl acceptera
utredningens förslag med hänsyn till den utveckling som beskrivs i utredningen.

2.6.15 Tingsryds kommun; Den uppmjukning som utredningen
föreslår

beträffande bosättningskravel för jord- och trädgårdsnäringsföretag på

orten, där orten avses ett område kring egendomen som omfattar närmaste

tätort, står inle i harmoni med utredningsdirektivens uttalade syften att

lagen bl. a. skall främja boendel på landsbygden saml stärka sambandet

mellan ägande och brukande. Elt förhällande där jordförvärvslagen med

den nu föreslagna lydelsen om lillålelse för förvärvare av lanlbruksegendo-

mar alt bosätta sig i dess närbelägna tätorter kommer all i avsevärd grad

minska och/eller försvåra möjligheterna atl bibehålla och skapa en levande

landsbygd. Mol bakgrund av de i delta yttrande tidigare redovisade moti

ven för behovet av långtgående regionalpolitiska hänsynstaganden i jord

förvärvsfrågor bör utredningens förslag om uppluckring av lagens krav vad

gäller bosättningsplikt inte godtas. Den föreslagna formuleringen utgör en

allvarlig begränsning i glesbygdskommunernas strävanden atl åstadkomma

en levande landsbygd. Gällande lags stadgande om bosättningskrav
huvud- 139

sakligen på fastigheien bör ur allmän synpunkt således
inte ändras.

s. 140 Kontrollera mot PDF

2.6.16 Dals-Eds kommun:
Kommunen vänder sig emot alt förslaget skiljer Prop. 1986/87:122

på jord- och skogsbruksföretag. Den nuvarande formuleringen bör gälla

eftersom
det kombinerade företaget har slor betydelse för boendet i glesbygderna.

2.6.17 Torsby kommun; Enligl kommunens mening bör
begreppet "bosatt på orten" preciseras ytterligare. För övrigt har
kommunen ingen erinran.

2.6.18 Ljusdals kommun; Krav på yrkeskunskaper för att
driva lantbruksförelaget gäller för utvecklat eller utvecklingsbart förelag.

Nuvarande
krav om bosättning på den fastighet, där jord- och/eller skogsbmk bedrivs kan
mildras till krav om bosättning på orten.

En
förutsättning för överlevande och utveckling av alla lantbruksföretag är goda
kunskaper om bmkande. Krav pä yrkeskunskaper är nödvändigt.

2.6.19 Bräcke
kommun; Utredningen föreslår att skogsbruksföretag ej ska

omfattas av 6 § i gällande jordförvärvslag vilket innebär att förvärvslill

stånd inte får vågras med motivet atl man kan anta att förvärvaren inte

kommer alt bosätta sig på egendomen eller yrkesmässigt bruka den saml

om man kan anta all lillräckliga kunskaper saknas för drift av lantbruket.

Utredningen
konstaterar atl skogsfasligheter ofta är obebyggda. Bräcke kommun är av den
uppfattningen att detta förhållande inle gäller hos oss. Vi tror därför atl en
förändring enligt utredningens förslag kan innebära atl bosättning i glesbygd
omöjliggörs lill förmån för en tätortsbo som har sin utkomst av annan
verksamhet och som kommer att driva skogsföretaget som fritidssyssla. Enligl
vår tolkning av förslagets § 7 finns ändå möjlighet till föreskrifter om
bosättning och brukande i vissa regioner i landet varför föreslagen ändring av
§ 6 kan accepteras av Bräcke kommun. Sambandet boende-bmkande är av avgörande
betydelse för glesbygdens överlevnad.

Däremot
delar kommunen utredningens uppfattning om yrkeskunskaperna men menar atl det
är viktigt med en viss baskunskap. Åläggande om viss basutbildning ska kunna
ske enligt 11 § jordförvärvslagen.

2.6.20 Pajala
kommun; Nuvarande regel om bosättning på orten ändras

enligt förslagel lill att dels endast gälla jordbmks- eller trädgårdsnärings

företag (alltså ej skogsbruksförelag) och dels lill atl gälla orten där egendo

men fmns.

Kommunen
anser att samma bosättningskrav bör gälla för skogsbmksföretag som för
jordbruk. Annars är det risk för att glesbygden avfolkas ännu mer med ägare
till skogsbruksfastigheter boende i kanske långt avlägsna tätorter. Elt sådant
krav kan uppfyllas genom att vid förvärvet framläggs plan innebärande
bosättning.

2.6.21 Svenska kommunförbundet; Styrelsen är positiv till
ändringarna i 6 § jordförvärvslagen. Ett lägre ställt krav på förvärvare av jordbmks-
eller trädgårdsföretag främjar förvärv av fastigheter för deltids- eller
fritidsbruk vilket i sin tur underiättar boendet på landsbygden.

2.6.22 Lantbrukarnas riksförbund; - - - Lantbmkarnas
riksförbund avstyrker bestämt den föreslagna förändringen då den inte enligt
förbundets uppfattning står i överensstämmelse med det regionalpoliliska
hänsynslagande som föreslås i § 1.

Eu
bosättningskrav bör enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning

avse alla slag av jordbruksfastigheter. I de fall lämplig bostad saknas bör

dispens för bosättning på orten kunna lämnas. En sådan dispens bör 140

s. 141 Kontrollera mot PDF

särskilt
kunna beakta sådana omständigheter som kan komma i fråga vid Prop. 1986/87; 122
förvärv av skogsfastigheter. Del är enligl Lantbrukarnas riksförbunds
uppfattning nödvändigt att bosättningskravel omfattar samtliga jordbmksfastigheter
med hänsyn till önskemålet alt i större utsträckning tillåta förvärv av mindre lantbmksföretag.
Lantbrukarnas riksförbund vill understryka att jordförvärvslagen måste
innehålla bestämmelser som slår i överensstämmelse med de mål som förvärvslagstiflningen
uppställer. Att ett fåtal förvärv vid tillämpning av nuvarande jordförvärvslag
har avslagits på grund av atl förvärvaren saknar yrkeskunskaper eller atl bmknings-
och bosättningskrav inle uppfyllts är enligl Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning
inget skäl atl ändra bestämmelsen. Det är istället nödvändigt alt kraven på
förvärvaren skärps för att lagens syften skall uppfyllas då prisprövningen av
förvärvsegendomen och rationaliseringsbestämmelsen samtidigt mjukas upp.

Skogsbmk
och jordbruk kräver yrkeskunskaper. Lantbrukarnas riksförbund finner del
riktigt att dessa krav måste anpassas med hånsyn till vilket slag av egendom
som förvärvaren avser att förvärva. I fråga om skogsfasligheter bör särskild
hänsyn las till skoglig erfarenhet. Det bör emellertid understrykas att även
andra utbildningsformer och yrkeserfarenhet från jord och skog i vissa fall kan
vara tillfredsställande. Del gäller särskilt mindre lantbruk. Lantbrukarnas
riksförbund kan inle acceptera att förvärvare av skogsfastighet skall undantas
från krav på yrkeskunskaper då såväl näringen som samhället eftersträvar ett
aktivt skogsbruk.

2.6.23 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Vi
instämmer med utredningens slutsatser att särskilda krav inle skall ställas på
bosättning och kunskaper hos dem som förvärvar skogsfastigheter. Vi finner det
dock glädjande men motsägelsefullt att utredningen i detta avseende anser att
del är möjligt att skilja på skogsfastigheter och andra fastigheter när denna möjlighel
avvisats tidigare (se avsnittet om undantag från förvärvsprövningen).

2.6.24 Tjänstemännens centralorganisation; Del är
angeläget att motverka att jord- och skogsbruk förvärvas uteslutande i kapilalplaceringssyfte.
Varie överlåtelsereglering bör tillse att köparen avser att själv driva egendomen
och har erforderliga kunskaper för att kunna göra detta. TCO avstyrker därför
den föreslagna ändringen av 6 § enligt vilken sådana krav endast skulle ställas
på förvärvaren av jordbruks- eller trädgårdsnäringsföretag. Motsvarande krav
bör även fortsättningsvis ställas också på förvärvaren av skogsegendomar.
Åtminstone bör företräde ges till köpare som besitter yrkeskunskaper och avser
att aktivt bedriva skogsbruk.

2.6.25 Centralorganisationen SACO/SR; SACO/SR anser att skoglig
utbildning skall tillmätas stor vikt vid förvärvsprövning då del gäller rena
skogsbruksfastigheter eller fastigheter där skogsbruket klan dominerar.

Vidare
anser förbundet att bosättningskravet relativt skoglig utbildning ej bör väga
tungt annat än i utpräglad glesbygd.

2.6.26 Landsorganisationen
i Sverige; LO stöder förändrade bestämmelser

gällande de särskilda krav på fysiska personer som finns i jordförvärvsla

gen. Vi vill betona vikten av att kravet på yrkeskunskaper bibehålles

oförändrat vad gäller jordbruksförelag och irädgårdsföretag som är ut

vecklade eller utvecklingsbara.

Dä
det gäller skog anser vi alt alla som förbinder sig att bruka fastigheten

i enlighet med av skogsvårdsslyrelsen fastställda skogsbruksplaner får 141

möjlighet
att köpa.

s. 142 Kontrollera mot PDF

2.6.27 Svenska
sparbanksföreningen; Som ett led i strävandena atl liberali- Prop. 1986/87;
122

sera jordförvärvslagen föreslås bl.a. att fysisk person som vill förvärva

skogsmark inle skall behöva styrka någol yrkeskunnande.
Det föreslås också räcka alt förvårvaren är bosatt på orten. Som skäl anförs
att det blivit allt vanligare att skötseln av skogen lämnas bort och att daglig
tillsyn inle behövs.

Förslagel lämnar öppet för renodlade kapitalplaceringsköp
av skogsfastigheter, och del kan diskuteras om del är förenligt med de
allmänna strävandena all få till stånd ett aktivt skogsbruk. Det är tveksamt om
man på detta sålt skall vidga köparkreisen och riskera alt driva upp priset på
skogsfastigheter.

Sparbanksföreningen finner således den föreslagna
bestämmelsen diskutabel men vill likväl inte motsätta sig att lagstiftning
sker.

2.6.28
Sveriges
allmänna hypoteksbank: - - - Av utredningen framgår atl endasi elt fåtal
förvärv har avslagils med huvudsakligt motiv all förvärvaren saknar
yrkeskunskaper eller au förvärvaren inte kommer all bosätta sig på egendomen
eller yrkesmässigt bruka den. Mot denna bakgrund bör bestämmelserna om
bosättning, yrkesmässig brukning och yrkeskunskaper helt kunna slopas.

2.6.29
Familjejordbrukarnas
riksförbund: Så långt möjligt är bör brukande- och boendeplikten även införas
vad gäller skogsbruken, i likhet med jordbruken.

2.6.30
Småbrukare i
Väst: Utredningens förslag alt små jordbmk återigen ska få köpas tillstyrker vi
därför varmt. För all hindra spekulation av personer som inte vill bosätta sig
och bruka jorden vill vi ha krav på bo-och bmkningsplikt vid nyförvärv, som
inte är släktköp.

Av tradition är småbrukarna skeptiska lill juridiska ägare
av jord- och skogsmark. Varken Domänverket, bolagen eller kyrkan sköter sin
mark pä något föredömligt sätt. Särskilt skogsmarken kör de sönder och misshandlar
med stora tunga jätlemaskiner och kalhyggen. Den tekniken ger på lång sikt inte
mer utan sämre lillväxl i skogen. Del föreliggande förslaget innebär en viss
uppmjukning för juridiska personer atl förvärva skogsmark. Om man skulle vara
konsekvent med jordbruksministerns direktiv borde man i stället underlätta för
jordbrukarna, särskilt småbmkarna, att få komplettera med skog från framförallt
kyrkan men även övriga juridiska personer.

2.6.31
Sveriges
jordägareförbund; Sveriges Jordägareförbund anser, atl förhållandena är sådana,
atl bestämmelserna om bosättning, yrkesmässig brukning och yrkeskunskaper hos
förvärvaren hell kan slopas.

2.6.32
Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund: Den föreslagna lydelsen innebär, vid
förvärv av skogsfastigheter, ett fullständigt slopande av kravet på boende på
eller i anslutning till fasligheten samt alt yrkeskunskaper saknar betydelse.

Samhällets mål för landsbygdens/glesbygdens utveckling,
vilka ges stor tyngd i utredningen, förutsätter givetvis att ägare till lantbruksfasligheter
(inkl rena skogsfasligheter) i största möjliga mån bor och verkar i den bygd
där fastigheien är belägen.

Mol den bakgrunden anser SSR all vissa krav bör kunna
ställas på

boende också vid förvärv av rena skogsfasligheter. Kravet behöver själv- 142

s. 143 Kontrollera mot PDF

fallet
inte gälla bosättning på fastigheten ulan kan t.ex. avse boende i Prop.
1986/87:122 bygden. Vidare bör relativt generösa dispensregler kunna utformas.

SSR finner det anmärkningsvärt all yrkeskunskap tillmäts
så liten vikt vid förvärv av skogsfasligheter. Det rimmar illa med samhällets
ambitioner atl verka för ett aktivt privatskogsbruk och tyder på en beklaglig
nedvärdering av de enskilda skogsägarnas kunnande och yrkesambitioner. Bakgrunden
till dagens goda skogsiillslånd är inle minst de många enskilda skogsägarnas
goda kunskaper i och intresse för skogsskötsel. SSR anser därför atl företräde skall
kunna ges sådan förvärvare av skogsfaslighei, som kan dokumentera praktiska
och/eller teoretiska kunskaper i skogsbruk.

2.6.33
Sågverkens råvaruförening:
Nuvarande lag ger möjlighet atl vägra tillstånd, om det kan antas atl
förvärvaren inle kommer att bosätta sig på egendomen eller att yrkesmässigt
bruka den. Här föreslär utredaren, att bosätlningslvånget pä egendomen ändras
till "bosätta sig på orten". Denna förändring anser Råvaruföreningen
vara positiv.

2.6.34
Trädgårdsnäringens
riksförbund: 1 fråga om förvärvshinder för fysiska personer har förbundet inga
invändningar mot den föreslagna nya lydelsen av 6 § avseende uttrycket
"utvecklat eller utvecklingsbart" jordbruks- eller trädgårdsföretag.
Det är också angeläget att kravet på atl brukaren skall besitta goda
yrkeskunskaper och ha praktisk erfarenhet bibehålles.

För trädgårdsnäringens del ser vi med tillfredsställelse
på det mildare bosättningskravet dvs. att inle kräva mer än atl brukaren skall
vara eller avse atl bli bosatt på orten. Inle sällan är brukarens bostad, dä
del gäller Irädgårdsföretag, belägen på annan plats än egendomen i övrigl.
Denna trädgårdsnäringens speciella karaktär bör beaktas. För trädgårdsnäringen
gäller detta särskilt då det är fråga om förvärv av lillskottsmark exempelvis
plantskolornas behov av "jungfruelig" mark för uppdragning av virus-
och i övrigl sjukdomsfritl växtmaterial. Man måste då ofta söka sig bort från
företagets närmaste omgivningar. Behovet av lillskottsmark till trädgårdsföretagen
är inte alllid betingat av arronderingstekniska skäl ulan kanske mer av
näringens speciella karaktär. Då kulluranlalet många gånger år relativt stort
kan viss del av produktionen utan svårigheter ur stmklur-eller
rationaliseringssynpunkt förläggas till längre bort liggande marken-heter,
vilket således inle får förhindras av krav på särskild bosättning. För
växthusproduktionen gäller det idag vanliga förhållandet, att företagen som av
avsättningsskäl ofta lokaliserats intill siörre samhällen, nu omgärdats av
bebyggelse så all mark för den nödvändiga utbyggnaden av produktionen måste
sökas utanför tätorterna. För dessa företag är del ur marknadssynpunkt
naturligt att behålla företaget inne i samhället och även den bosättning som är
beroende härav. Förbundet vill således härmed peka på några tillfällen, då
kravet på bosättning på den förvärvade egendomen inte kan bli aktuell och inle
heller bör vara tvingande genom lagstiftning.

2.7 Regionalpolitiska hänsynstaganden

2.7.1 Lantbruksstyrelsen: Utredningen har i portalparagrafen
betonat att

vid tillämpningen av lagen skall särskilt den regionalpolitiska utvecklingen

beaktas. Delta gäller i hela landet. Innebörden av detta är enligt styrelsens

mening alt företagens storlek, utformning, driftsinriktning och dylikt skall

anpassas efter regionala och lokala förhållanden. I43

s. 144 Kontrollera mot PDF

Den allmänna liberalisering som karaktäriserar
utredningens förslag gör Prop. 1986/87; 122 del läitare för personer utan
anknytning till orten att förvärva mindre fastigheter, främst skogsfasligheter.
Dä fastighetspriserna förväntas gå upp bland annat genom prisprövningens
slopande, kan det bli svårt för den till de utpräglade glesbygderna knutna
befolkningen att hävda sig mol köpstarkare utbointressen. Det finns i sådana
områden starka regionalpolitiska skäl för att sysselsättnings- och
försörjningsmöjligheterna i jord- och skogsbmket i första hand skall
förbehållas de i orten boende eller sådana som permanent vill bosätta sig där.
Utredningens förslag alt, genom särskilda bestämmelser i jordförvärvslagens 7 §,
ge möjlighet att prioritera dessa förvärvare tillstyrks därför.

Mol utredningens förslag all 7 § skall gälla endasi i
särskilda av regeringen utpekade glesbygdskommuner har många av de
lantbruksnämnder vars verksamhetsområden inle berörs av de av utredningen
utpekade områdena anfört invändningar. Enligt styrelsens mening bör 7 § kunna
tillämpas i områden utanför lämpliga pendelavstånd till tätorter där
kompletterande inkomslmöjligheler av tjänsl finns. I sådana bygder är det därför
angeläget att jordförvärvslagen kan användas för atl främja tillkomsten av
kombinationsföretag, dvs. sådana företag där jord- och skogsbmk kombineras med
annat företagande i orten.

Med hänsyn lill vad nämnderna anfört vill styrelsen
förorda att inom varie län tas fram program eller riktlinjer som också anger
områden av den karaktär atl 7 § är tillämplig. Paragrafens lydelse behöver då
ändras lill följande "I områden där det är av särskild regionalpolitisk belydelse
får lillstånd till förvärv vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen
på orten". Styrelsen delar utredningens uppfattning alt del kommunala
inflytandet är viktigt vid tillämpningen av 7 §.

Enligt styrelsens uppfattning motiverar flera punkter i
utredningens förslag alt länsvisa program görs upp som underlag för
jordförvärvslagens tillämpning. I programmen bör främst innebörden av
portalparagrafens uttalande om regionalt hänsynstagande och bestämmelsen om
allmänt intresse i 4 § första slyckel I preciseras. Vidare bör områden inom
vilka 7 § kan tillämpas avgränsas. Även riktlinjer för tillämpningen av skölsellagen
kan komma att behövas. Ett exempel på hur ett sådant program skulle kunna
utformas finns bilagi yttrandet från lantbruksnämnden i Kronobergs län.

De länsvisa programmen bör utformas av lantbruksnämnden i
nära samarbete med länsslyrelsen och kommunerna. Även andra regionala
myndigheter samt organisationer bör ha möjlighet att påverka innehållet.
Programmet bör slutligen fastställas av länsstyrelsen.

Styrelsen anser att det finns skäl för etl ökat kommunalt
inflytande i förvårvsfrågorna. DeUa gäller främst i de utpräglade glesbygderna.
Även i övriga områden kan det ibland finnas skäl för detta. Intresset för och
behovet av kommunalt inflytande i förvärvsfrågor växlar avsevärt från kommun
till kommun. Frän allmän resurssynpunkl är del angeläget att få ändamålsenliga
och rationella samrådsrutiner. Styrelsen vill förorda atl det kommunala
inflytandet i första hand utövas genom principsamräd i anslutning lill alt
länsprogram upprättas. Härvid kan överenskommelse träffas om i vilka fall
kommunen skall få ärenden på formell remiss. Allteftersom erfarenhet nås bör
antalet sådana formella kontakter kunna minskas. Styrelsen vill erinra om all
kommunalt inflytande redan finns genom ortsombuden. Dessa utses av
lantbruksnämnden på förslag av kommunen. Mot denna bakgrund avstyrker styrelsen
utredningens förslag lill ändring i

jordförvärvsförordningen med innebörd atl kommunens
yttrande i särskilt 144

utpekade områden alltid skall inhämtas.

s. 145 Kontrollera mot PDF

I
kommuner med områden där 7 § är tillämplig bör riktlinjer utarbetas Prop.
1986/87; 122 för den strukturella och ägandemässiga utvecklingen inom jord- och
skogsbruket och hur denna skall kunna samordnas med annan utveckling inom
kommunen. Exempel på hur sådana riktlinjer kan vara utformade har också
bifogals yttrandet från lantbruksnämnden i Kronobergs län för Tingsryds kommun.

Styrelsen
vill i delta sammanhang erinra om den försöksverksamhet avseende kommunall
inflytande i jordförvårvsfrågor, som bedrivs i gles-bygdsdelegalionens regi
sedan den 1 juli 1986 i sju kommuner. Försöket, som är treårigt, syftar lill
att klarlägga behovet av samråd mellan kommun och lantbruksnämnd i
förvärvsfrågor samt att få fram lämpliga - för ändamålet väl anpassade -
rutiner.

2.7.2
Skogsstyrelsen; Enligl utredningen är det angelägel alt del tillgängliga sysselsätlningsunderlagel
i jord- och skogsbruket tas till vara så långt som möjligt i de utpräglade
glesbygderna. Enligl skogsstyrelsens uppfattning kan det ifrågasättas om inte
denna begränsning lill utpräglade glesbygder och en exemplifiering som
utredningen ger är alltför snäv. Hur stora delar av landet som bör omfattas
hänger ytterst samman med vilket mål samhället har för landsbygdens
utveckling. Enligl vad som har redovisats under föregående punkl om bosättning
finns del dokumenterat vilka önskemål som finns hos kommunerna i Jönköpings län
när det gäller jordförvärvslagens tillämpning för att främja landsbygdens
intressen. Om de av utredningen föreslagna lagändringarna genomförs skulle
dessa önskemål inle kunna tillgodoses med mindre än atl de regionalpolitiska
hänsynstagandena omfattar även dessa bygder.

Enligl
utredningens förslag bör förvärvstillstånd kunna vägras om förvärvaren inle
avser atl själv bruka egendomen eller att bosätta sig på den. Det skulle också
vara möjligt atl med stöd av de regionalpolitiska bestämmelserna vägra förvärvslillstånd
om egendomen behövs för atl stärka sysselsältningsunderlaget för en redan
etablerad jord- och skogsbruksföretagare på orten. Skogsstyrelsen anser alt
del vid tillämpningen av dessa bestämmelser är vikligt atl beakta att alla
företag som har sin verksamhet på orten kan ha slor betydelse för
sysselsättningen där. "Etablerade skogsbruksföretagare" bör därför
avse alla typer av lokalt anknutna förelag oavsett storlek och företagsform.
Så t. ex. kan i vissa skogs- och glesbygder sysselsättningen för de som är
bosatta på orten och för i skogsbruket fast anställd arbetskraft främjas genom atl
förbättra en på orten etablerad skogsförvalinings förutsättningar att bedriva
ett rationellt skogsbruk. Dessa förvaltningars verksamhet har ofta stor
betydelse för att upprätthålla en levande landsbygd och en lillfredsställande samhällsservice.
Del finns skäl att beakta detta då ansökan från förvärvare som inte bor eller inle
avser att bosätta sig på orten prövas.

Skogsstyrelsen
konstaterar alt skillnaden mellan områden med och utan regionalpoliliska hänsyn
kommer att öka, när det gäller samhällets styrning via jordförvärvslagen, om
utredningens förslag genomföres. Inte minst därför kan del ifrågasällas om inle
de regionalpolitiska hänsynen borde tillämpas inom störte områden än de som
utredningen har antytt. En tänkbar lösning är all utvidga bestämmelserna till atl
gälla områden där glesbygdsstöd kan utgå. Del kan hävdas alt bakgrunden lill
glesbygdsstödet och till den regionalpoliliska anpassningen av
jordförvärvslagen är i Slort setl densamma och alt en sådan samordning därför
är konsekvent.

Skogsstyrelsen
har inget atl invända emot all kommunernas yttrande

skall inhämtas inom områden där regionalpolitiska hänsyn skall tas. Där

emot kan det ifrågasällas om dessa yttranden skall vara så starkt styrande I45

10 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 122

s. 146 Kontrollera mot PDF

som det sägs i
utredningen. Med en sådan tillämpning kan det vara svårt att Prop. 1986/87;
122 uppnå en objektiv och enhetlig tillämpning av lagstiftningen.

2.7.3 Statens naturvårdsverk; För möjligheterna all på
lång sikt bibehålla från naturvårdssynpunkl vikliga delar av odlingslandskapet
är möjligheterna lill sysselsättning och bosättning på landsbygden myckel
viktig. Utgles-ningen av befolkningsunderiagel har i flertalet av Götalands och
Svealands skogs- och mellanbygder redan nått ett sådant stadium alt bevarandet
av odlingslandskapets natur- och kulturvärden försvårats. Naturvårdsverket
anser atl utredningens avgränsning av den glesbygd som behöver särskilt
hänsynslagande och slöd ej molsvarar del verkliga behovet. I många ytterligare
kommuner och kommundelar i landet än de utredningen föreslagil bör 7 § ocksä
kunna tillämpas.

2.7.4 Arbetsmarknadsstyrelsen: AMS vill dock peka på etl
problem som anknyter lill den föreslagna ändringen av § 4. Enligl denna kommer
enskilda personer atl läitare kunna förvärva mindre jordbruksfastigheter för atl
kunna använda den som deltids- och frilidsjordbruk.

I
glesbygderna kan delta innebära sysselsättningsproblem. Redan idag har
länsarbetsnämnderna i skogslänen påtalat bekymmer med inflyttare till
fastigheter som den tidigare ägaren lämnat på grund av otillräckliga försöri-ningsmöjligheler.
Som regel sker utflyttningen med ekonomiskt stöd från samhället. 1 många fall
är inflyttaren en familj i aktiv sysselsätlningsålder som slutat en fast
anställning och för vilken det är svårt att erhålla arbete i bygden. Som regel
kan vederbörande efter kort lid erhålla kontant stöd, oftast genom
arbetslöshetskassan, eller sysselsättas med beredskapsarbeten. Enl. AMK § 72a
äger den som riskerar ulförsäkring frän arbetslös-helskassan rätt all begära
beredskapsarbete i sådan utsträckning (5 mån.) atl han på nytt är berättigad
uppbära kassaersättning. Om inflyttaren inte är beredd atl på nytt flytta lill
orter där han kan beredas arbete finns en risk alt han kommer in i en rundgång
mellan kontant ersättning och beredskapsarbeten under lång lid.

I
§ 7 föreslås att i fråga om kommuner, för vilka del har särskild regionalpolitisk
betydelse, får regeringen föreskriva atl tillstånd får vägras till förvärv om
egendomen behövs för atl främja sysselsättningen pä orten. Kommunen skall
alltid få yttra sig i förvärvsärendena.

AMS
uppfattning är atl paragrafen bör utformas så aU inflyttande personers förvärv
av fastighet prövas mot möjligheten alt försöria sig i kommunen. Skulle inle
egendomen ge full sysselsättning eller köparen på annal sätt kan försörja sig
bör förvärv av fastigheten förhindras. I sådant fall bör staten enligt gällande
bestämmelser lösa egendomen om säljaren begär det.

Kommunen
bör föredra förvärvsansökan i den Arbetsförmedlingsnämnd dit kommunen hör.
Utredningen framhåller att del genom de föreslagna ändringarna i
jordförvärvslagen kommer bli lättare att förvärva fastigheter för dellidsjordbruk
i skogs- och mellanbygderna i Götaland och Svealand. I vissa av dessa bygder
finns idag en betydande arbetslöshet och begränsade möjligheter till
deltidsarbete. Atl bereda de arbetslösa och boende i området möjlighet till en
delförsörining genom förvärv av elt dellidsjordbruk kan ur arbetsmarknadspolitisk
synpunkt vara acceptabelt. Däremot bör man inte främja en övergång från en
heltidsanställning till dellidsjordbruk förtån den förvärvssökande erhållil
möjlighet lill kompletterande sysselsättning.

2.7.5 Statens
planverk: I det svenska samhället genomförs nu på en rad

områden
en decentralisering av ansvar och beslutsbefogenheter från stat 146

s. 147 Kontrollera mot PDF

till kommun. Genom den nya plan- och bygglagen och lagen
om hushåll- Prop. 1986/87:122 ning med naturresurser m. m. läggs också etl
störte ansvar på kommunerna vad gäller markanvändningsfrågor och lokal miljö. Glesbygdsdelega-lionen
har i sin rapport om resurser och möjligheter (DSl 1984:20) framfört all
handläggningen av jordförvärvsärenden bör decentraliseras för atl motverka ett
sektoriellt synsätt och väga in regional- och glesbygdspolitiska hänsyn. För
närvarande pågår en försöksverksamhet i sju kommuner rörande ökal lokalt
inflytande i jordförvårvsfrågor med stöd av bl.a. gles-bygdsdelegalionen och
byggforskningsrådet. Avsikten är bl. a. alt bedöma om kommunens inställning
till hantering av jordförvärvsärenden kan komma till uttryck i l. ex.
översiktsplaner eller näringslivsprogram och om den i så fall kan bli
vägledande för lantbruksnämndens bedömning i enskilda ärenden.

Mot denna bakgrund anser planverket atl del är tveksamt
att begränsa det kommunala inflytandet till de geografiska områden som särskilt
pekas ut av regeringen. Planverket fömtser att den nämnda försöksverksamheten
kan läggas till grund för beslut om lämpliga former för kommunernas medverkan
även inom andra delar av landet. Om kommunen i sin översiktsplan redovisat sin
syn på jord- och skogsbruksfrågornas behandling och inställningen lill
jordförvärvsfrågor bör kommunens redovisning av de intressena, så som de kommer
till uttryck i planen, kunna beaktas vid lantbruksnämndens rådgivning och
beslut. Detta fömtsätter ett nära samråd under planarbetets gång. Därmed ökas förutsältningarna
för etl kommunall inflytande ulan att en onödig byråkrati skapas genom remittering
av varie enskilt ärende.

2.7.6 Statens lantmäteriverk: Syftet med lagöversynen
är bl.a. atl på ett

bättre sätt än för närvarande tillgodose målen för regionalpolitiken. 1 I §

lagförslaget anges att den regionalpolitiska utvecklingen särskilt ska beak

tas. Mot bakgrund av detta vill LMV ifrågasätta om den lagkonstruktion

som föreslagits är ändamålsenlig. Förslaget innebär bl.a. atl krav på bo

sättning m. m. enbart ska kunna ställas upp inom kommuner som regering

en utser. För kommuner som inte kommer atl omfattas av 7 § leder

lagkonstruklionen till att vissa av medlen för att driva en aktiv regionalpo

litik försvinner i förhållande till gällande lag. En mera generellt tillämplig

bestämmelse som ger möjlighet att hindra förvärv som bedöms ha oför

månlig effekt i regionalpolitiskt avseende saknas i förslaget.

7 § i förslaget innebär bl.a. att krav på brukarens
bosättning ska kunna ställas upp inom kommuner som regeringen utser. Detta
kommer att leda till en differentierad tillämpning i olika delar av landet,
vilket också år syfiet med det ökade regionalpoliliska hänsynstagandet. Delta
gäller även fastighetsbildningen, LMV har i avsnitt 5.1 redovisat vissa
synpunkter på den lagtekniska lösningen.

LMV vill också peka på viklen av att de kommuner som
kommer att omfattas av 7 § har arbetat igenom målfrågorna vad gäller
näringsliv, jord-och skogsbruk på ett grundläggande sålt. Även strukturfrågorna
och fas-lighelsbildningsfrågorna bör ha behandlats för all man skall få lill
stånd en lillfredsställande grund all slå på i tillämpningen.

2.7.7 Domänverket: Den allmänt ändrade inriktning av
jordförvärvslagen,

som utredningen föreslår, ger avsevärt ökade möjligheter att tillgodose det

regionalpoliliska intresset att stödja landsbygden. Den föreslagna bestäm

melsen om möjlighel lill vidgad tillståndsvägran i vissa regionalpolitiskt

understödda kommuner kommer att få mycket liten tilläggseffeki
och kan 147

därför lika gärna uteslutas ur lagen.

s. 148 Kontrollera mot PDF

2.7.8 Riksrevisionsverket:
Som utredningen synes mena lorde behovet av Prop. 1986/87; 122

förvärvsprövning när det gäller främst jordbruksmark i de utpräglade gles

bygderna främst gälla möjligheterna till regionalpolitiska hänsynstagan

den. RRV har ingenting att invända mot ett sådant synsätt. Om prövningen

av
förvärvsärenden i framtiden när det gäller glesbygdsjordbmken skall baseras på
regionalpolitiska/glesbygdspolitiska överväganden är det dock enligt RRVs
uppfattning tveksamt om ärendeprövningen bör ligga på lantbruksnämnderna. Om
man som vägledande princip när det gäller möjligheter till förvärv av jordbmksmark
i glesbygdsområden slår fast att det handlar om att ge människor möjlighet att
bo kvar och skapa sysselsättning är det naturligt att se denna typ av
förvärvsärenden som en angelägenhet för organ med ändamålsenliga fömtsättningar
för att göra denna typ av bedömningar. Det är i detta sammanhang också önskvärt
atl förvärvsprövningen vid behov kan inriktas på atl stimulera en alternativ
användning av jordbruksmarken, dvs. till annat än konventionell jordbmksdrift,
om detta från allmänt regionalpolitiska utgångspunkter kan anses motiverat. I
syfte att främja en tillämpning av bestämmelserna som ligger i linje med detta
bör prövningen — i den utsträckning den bör finnas kvar i nuvarande form -
överföras från lantbruksnämnderna till resp länsförvaltning eller kommun.

2.7.9 Hovrätten
för övre Norrland: Innebörden av utredningens uttalande

(s. 76) atl lantbruksnämnden inte utan starka skäl får gä ifrån kommunens

åsikt kan enligt hovrättens mening inte innebära att lantbmksnämndens

övergripande jord- och skogsbmksbedömning ifrågasätts. Det torde vara

lantbruksnämnden som är bäst skickad att göra en helhetsbedömning i

sådana frågor.

2.7.10 Malmö tingsrätt: I 7 § bemyndigas regeringen att
utfärda vissa föreskrifter. Tingsrätten ifrågasätter om bemyndigandet år
förenligt med 8 kap. 3 och 7 §§ regeringsformen. De tilllänkta föreskrifterna
kan knappast heller ses som verkställighetsföreskrifter enligt 13 § första
stycket 1 regeringsformen. De preciseringar som utredningen åsyftar genom
regeringsföreskrifter bör man kunna komma fram till genom skrivningar i
motiven.

2.7.11 Luleå tingsrätt: Tingsrätten har ingen erinran mot
utredningens förslag såvitt gäller själva förvårvsprövningen.

Däremot
delar tingsrätten inte utredningens mening i fråga om lösningsskyldigheten.
Den föreslagna avslagsgrunden har störte likhet med avslagsgrunden i
föreslagna 4 § första stycket 1. än med övriga avslagsgrunder och har också en
sådan likhet med den nuvarande avslagsgmnden i 7 § att en ändring i fråga om
statens lösningsskyldighel inle framstår som motiverad.

2.7.12 Länsstyrelsen
i Stockholms län: Av I § i förslagel till ändringar i

jordförvärvslagen framgår att vid tillämpningen av lagen skall särskilt den

regionalpoliliska utvecklingen beaktas.

Av
7 § i förslaget framgår all förvärv får vägras om egendomen behövs för alt
främja sysselsättningen pä orten i fråga om kommuner för vilka det har särskild
regionalpolitisk betydelse. Dessa kommuner skall bestämmas av regeringen.
Utredningen har uttalat atl främst kommunerna i Norrlands inland, norra delarna
av Kopparbergs och Värmlands län saml delar av Dalsland bör komma i fråga.
Stockholms län skulle alltså inte till någon del beröras av bestämmelserna i 7 §.

Med
utredningens förslag skulle de regionalpoliliska hänsynstagandena i 148

s. 149 Kontrollera mot PDF

länet främst ske på ett indirekt säU genom atl det blir läuare
att förvärva Prop. 1986/87; 122 dellidsjordbruk. Detta bör kunna bidra till
att bryta nedgången i folkmängden i glesbygdsområdena med dess konsekvenser i
fråga om bl. a. samhällelig och kommersiell service. Tillståndsprövningen bör
inriktas så att den medverkar till ett ökat boende i skärgården.

Något direkt kommunalt inflytande i förvärvsärenden som
har regionalpolitisk betydelse torde inle bli aktuellt i länet med
utredningens förslag. 1 detta sammanhang bör särskilt påpekas att ett projekt
rörande lokalt inflytande i jordförvärvsfrågor i Norrtälje kommun startat i mars
1986. Projektet har tillkommit genom beslut av glesbygdsdelegationen och
finansieras av länsstyrelsen, glesbygdsdelegationen och statens räd för
byggnadsforskning. Det beräknas pågå t. o. m. budgetåret 1988/89. Liknande
projekt skall genomföras i sex kommuner i andra län.

Försökskommunerna skall i samarbete med lantbruksnämnd,
länsstyrelse, intresseorganisationer och kommuninvånare utarbeta elt enkelt näringsprogram
som skall vara vägledande för lantbruksnämndens beslut i jordförvärvsfrågor.

Syftet med försöksverksamheten är alt undersöka om etl
ökat lokalt inflytande på förvärvsprövningen kan ge ett bättre utnyttjande av
de lokala resurserna och därmed totalt setl en ökad sysselsättningseffekt.

Genom alt man tillämpar en helhetssyn på näringslivs- och
sysselsättningsfrågorna kan troligtvis även små jord- och skogsbruk i
kombination med andra verksamheter ge ett totalt sett bättre utbyte för bygden
än ensidigt inriktad strukturrationalisering. Man måste då se till att ytteriigare
mark finns tillgänglig i fall det skulle behövas för att trygga försöriningen
för de familjeföretag det ofta rör sig om.

I Stockholms län finns stora områden där regionalpoliliska
intressen är framträdande. Intressena i Norrtälje kommun har understrukits
genom den nämnda försöksverksamheten. I kommunen ingår skärgårdsområden. De
regionalpolitiska intressena där och i länels skärgårdsområden över huvud tagel
är speciellt framträdande. Enligt lånsstyrelsens mening är problemen av den
arten att starkare regionalpolitiska medel än vad utredningen föreslagit
behövs. Behovet av sådana medel blir särskilt stort med hänsyn till all
prisprövningen av förvärven föreslås bli avskaffad. Detta kan beräknas leda
till atl prisnivån i vissa fall blir sådan alt lokalt anknutna förvärvare får
svårt atl köpa jordbruksfastigheter. Konkurtensen om mindre jordbruksfastigheter
torde bli särskilt stor just i skärgårdsområdena. Lämpligen bör länets
skärgärds- och glesbygdsdelar tas in bland de områden där 7 § skall bli
tillämplig.

Länsslyrelsen föreslår atl i varje fall skärgårdsområdena
beaktas när avgränsningen av 7 §-områdena görs. Vidare bör formerna för
kommunalt inflytande i förvärvsärendena övervägas för de fall då
regionalpolitiska intressen finns.

2.7.13 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsslyrelsen delar
här utredningens åsikt att förvärvstillstånd ska kunna vägras i vissa av
regeringen utsedda kommuner om egendomen behövs för att främja sysselsättningen
på orten. Detta ska enligt utredningen främst avse kommuner i Norrlands inland.

I norta delarna av Uppsala län finns en stor del av
sysselsättningen inom

de areella näringarna. Speciellt i de för fritidsboende attraktiva kustområ

dena kan det lagda förslaget medföra svårigheter för den bofasta befolk

ningen att förvärva fastigheter. För befintligt jordbruk finns svårigheter att

förstärka svaga enheter. Länsstyrelsen anser därför att man bör införa en

möjlighet för regeringen att föreskriva att länsstyrelsen skall kunna för

ordna atl förvärvstillstånd får vägras i kommuner eller kommundelar där 149

frågan har särskild regionalpolitisk betydelse, t. ex. i norra Uppland.

s. 150 Kontrollera mot PDF

2.7.14----------------------------- Länsstyrelsen
i Östergötlands län: Länsstyrelsen anser alt del Prop. 1986/87; 122

finns
skäl att även i andra glesbygdsområden i landet kunna tillämpa denna

regel.
I Östergötland är det främst i skärgårdsområdet och i delar av södra
Östergötland som det finns områden av glesbygdskaraktär där arbetspend-ling
till större arbetsmarknader är etl dåligt sysselsällningsalternativ. Härtill
bör läggas att förslaget om nedtoning av rationaliseringsmotivet innebär sämre
möjligheter att styra förvärven till bmkande och boende pä orten.

Länsstyrelsen
förordar därför att den regionalpolitiska regeln bör kunna tillämpas i hela
landet och att statsmakterna delegerar till länsstyrelserna atl ge geografiska
riktlinjer för hur regeln skall tillämpas i länet. På detta sätt erhålls en
koppling till allmänna regionalpoliliska ambitioner och insatser, bl. a.
tillämpningen av det ekonomiska glesbygdsstödet. Länsstyrelsen tillstyrker
utredningens förslag att kommunerna skall ges lillfälle att avge yttrande i de
förvärvsärenden där den regionalpolitiska prövningen kan bli aktuell.

2.7.15 Länsstyrelsen
i Kronobergs län: Länsstyrelsen har ovan framhållit

att jordförvärvslagen måste betraktas som en ramlag vars tillämpning

varierar mellan olika delar av landet och även mellan olika delar av etl län

alll efler produktionsfömisällningar m. m.

Länsstyrelsen
har även konstaterat att de regionalpolitiska aspekterna kommer atl få allt
större belydelse. Sådana förhållanden som utredningen hänvisar till för t.ex.
Norrlands inland finns även i stora delar av Kronobergs län. Den
exemplifiering som utredningen gjort är alltså enligl länsstyrelsens
uppfattning alldeles för snäv.

Med
anledning härav anser länsstyrelsen att regionala handlingsprogram för
tillämpningen av jordförvärvslagen måste upprättas. Om sådana handlingsprogram
även beaktar regionalpolitiska frågor, sysselsättningsaspekter t. ex., bör det
kunna ligga till grund för prövning enligt 7 §. Länsstyrelsen föreslär därför,
med avstyrkande av utredningens förslag, att 7 § jordförvärvslagen skall ha
följande lydelse;

"I
område av särskild regionalpolitisk betydelse fär, efter del att handlingsprogram
antagits av länsstyrelsen, tillslånd vägras till förvärv om egendomen behövs
för att främja sysselsättningen på orten".

Erfarenheterna
frän glesbygdsdelegationens försöksverksamhet med ökal kommunalt inflytande i
jordförvärvsärenden, i vilket Tingsryds kommun deltar, är hittills goda.
Länsstyrelsen anser därför att om handlingsprogram upprättats skall den
kommun, inom vars gränser förvärvsfastigheten ligger, alltid höras i
förvärvsärendet.

2.7.16 Lansstyrelsen
i Kalmar län: Enligt föreslagen ny lydelse av 7 § skall i

fråga om kommuner som regeringen anser vara av särskild regionalpolitisk

betydelse föreskrivas, alt tillstånd får vägras lill förvärv, om egendomen

behövs för att främja sysselsättningen på orten. Denna begränsning till

kommuner som regeringen föreskriver, kommer alt medföra att det inte

går att vägra förvärvstillständ i t.ex. skärgårdsområdena i Kalmar län.

Detta kan ha betydelse vid övergång från fast boende till fritidsboende,

eftersom någon bosättningsplikt inte längre föreslås finnas för mindre

jordbruksfastigheter. Länsslyrelsen anser att lagen bör medge möjligheter

atl hindra sådana förvärv, som innebär alt en fast bosättning och en

näringsverksamhet ersätts av etl fritidsboende i bygder, där fortsall konti

nuerlig verksamhet är angelägen.

2.7.17--------------------------- Länsstyrelsen
i Gotlands län: Förvärvsprövning av skogs

bruksfaslighet och mindre jordbmksfastighet belägen utanför ovan be- 150

s. 151 Kontrollera mot PDF

sknvna stödområdet kan således enligl förslaget inte ske
med hänsyn lill Prop. 1986/87:122 regionalpolitiska skäl. För Gotlands del
skulle ändringen kunna leda till en försvagning av landsbygden och
länsstyrelsen föreslår alt regeln i jordförvärvslagen om regionalpoliliska
hänsyn som i dag gäller bibehålls alternativt aU även Gotlands län införiivas
i del område där regionalpoliliska hänsynstaganden bör tas.

2.7.18
Länsstyrelsen i
Blekinge län: Förslaget innebär att det exempelvis inte går aU vägra förvärvslillstånd
t.ex. i Blekinges glesbygd och skärgärd för atl värna om fast bosättning och
sysselsättning. Länsstyrelsen anser inte alt en begränsning bör ske i enlighet
med utredningens förslag utan anser all om särskilda skäl föreligger samma
möjligheter skall finnas även i övriga delar av landet.

2.7.19
Länsstyrelsen i
Kristianstads län: 1 förhållande till nuvarande lagstiftning innebär förslagel
på denna punkl att del geografiska området för tillämpningen av denna paragraf
kan klart konkretiseras, vilket då ankommer pä regeringen att göra. I och för
sig hälsar styrelsen en sådan konkretisering med tillfredsställelse eftersom
det hiuills rått osäkerhet om bland annat i vilka områden lagrummet är
tillämpligt och även innebörden. Ifråga om den senare innebär förslaget en
skärpning i förhållande till nuvarande regler genom atl förvärv får vägras om
egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten i vid mening, alltså
utöver de jordbruks- och skogspolitiska grunder som ulgör förvärvshinder enligt
lagens bestämmelser i övrigt. Enligt utredningens mening skall lagrummet vara
tillämpligt i de utpräglade glesbygder som finns i Nortlands inland och delar
av Kopparbergs och Värmlands län samt delar av Dalsland och då för atl stärka
sysselsättningen på orten. För övriga delar av landet anses det allmänna syftel
med lagen och översynens målsättning i övrigt ge ökade möjligheter lill förvärv
av dellidsföretag i tillräcklig utsträckning tillgodose de regionala
intressena. Styrelsen menar för sin del atl lagrummet bör kunna göras
tillämpligt även i andra glesbygdsbetonade områden där särskilt behov kan sägas
föreligga att främja sysselsättningen på orten. Det bör ankomma på regeringen atl
ange dessa områden enär i annal fall risk föreligger för ojämn bedömning.
Enligt styrelsens mening skall dessa områden utses med återhållsamhet. I
motsats lill glesbygdsstödet, som får ses som en förmån, utgör tillämpningen av
det föreslagna lagrummet etl ingripande mot den enskilde i hans möjligheter all
som säljare avyttra sin egendom eller som köpare att kunna etablera sig.

2.7.20
Länsstyrelsen i
Hallands län: Länsstyrelsen anser all bestämmelsen bör kunna få tillämpning
även utanför det område som utredningen anger som exempel. Tillstånd enligt
denna grund ger nämligen möjlighet atl föreskriva bosättningsskyldighel.
Länsstyrelsen delar också utredningens uppfattning att kommunens yttrande
alltid skall inhämtas i förvärvsärenden av detta slag, men anser inle att det
bör få så avgörande betydelse som utredningen föreslår.

2.7.21
Länsstyrelsen i
Skaraborgs län: Länsslyrelsen anser att bestämmelserna i 7 paragrafen borde utvidgas
till alt gälla alla de områden där glesbygdsstöd kan utgå. 1 Skaraborgs län har
länsstyrelsen utarbetat en gemensam grundsyn för det regionala
utvecklingsarbetet. 1 denna konstateras att insatser för
landsbygds/glesbygdsutveckling behövs i den norra länsdelen, regionerna omkring
Falköping och Tidaholm och Kållandsö.

För alt dessa insatser skall få effekt på utvecklingen
krävs samlade insatser 15 \

s. 152 Kontrollera mot PDF

från alla
samhällssektorer. Del vore då konsekvent om jordförvårvslagens Prop.
1986/87; 122 bestämmelser också i framtiden kunde användas för alt stödja
strävandena atl underlätta sysselsättningen i dessa områden där jord- och skogsbmk
är sä betydelsefulla för att hälla liv i bygden.

2.7.22 Länsstyrelsen i Värmlands län: Ändringsförslaget
medför en väl

kommen förbättring av möjligheterna all driva en aktiv regionalpolitik. Det

bör i första hand ankomma på Länsstyrelsen alt i samråd med lantbruks

nämnden, skogsvårdsslyrelsen och berörda kommuner avgränsa det geo

grafiska tillämpningsområdet.

Mycket lalar för alt i Värmlands län i huvudsak låla avgränsningen
följa samma avgränsning som gäller för stödområde B och C.

2.7.23
Länsstyrelsen i
Västmanlands län: Länsslyrelsen ser det som positivt att de regionalpoliliska
hänsynen enligl förslagel ska förslärkas i jordförvärvslagen. Enligl
utredningen får tillslånd vägras om egendomen behövs för all främja
sysselsättningen på orten inom kommuner som regeringen föreskriver. Detta
föreslås gälla Nortlands inland, norta delarna av Kopparbergs och Värmlands län
samt delar av Dalsland. Med hänsyn till den negativa utvecklingen med stora
minskningar av sysselsättning och befolkning i Bergslagen ser länsstyrelsen det
som mycket angeläget atl även detta område ska omfattas av de regionalpolitiska
hänsynen i § 7. Inom Bergslagen är det väsentligt alt alla möjligheter all öka
sysselsättningen tas tillvara t. ex. genom den grund för
kombinationssysselsättning som ofullständiga jordbruksfastigheter kan utgöra.

2.7.24
Länsstyrelsen i
Västernorrlands län: Utredningen föreslår att, om del behövs för atl främja
sysselsättningen på orten, kan förvärvstillstånd vägras. En paragraf med i
huvudsak samma innehåll finns redan idag, men har nyttjats myckel litet. Det är
därför värdefullt all utredningen klargör och klart avgränsar de
regionalpolitiska bestämmelserna i jordförvärvslagen. Länsstyrelsen anser att
med de nya bestämmelserna bör del finnas bättre möjligheter att upprätthålla en
levande landsbygd i inlandet.

Det är angelägel att regeringen, vid sin bedömning av det
område där särskilda regionalpolitiska hänsynstaganden skall gälla, gör en
tydlig avgränsning så atl lagens tillämpning underlättas. Länsstyrelsen
förordar att skogslänen i sin helhet utgör områden där den regionalpoliliska
bestämmelsen skall tillämpas. Enligt utredningen bör föreskrivas att kommunens
yttrande alltid skall inhämtas när bestämmelsen om regionalpolitiska hänsyn
skall tillämpas. För alt inte byråkralisera och försena handläggningen av
jordförvärvsärenden bör regeln om kommunens yttrande utformas så, att
lantbruksnämnden och respektive kommun gemensamt i principsamråd får avgöra var
och när yttrande skall inhämtas.

2.7.25-------------------------------------- Länsstyrelsen
i Jämtlands län: Länsstyrelsen finner det posi

tivt att de regionalpolitiska frågorna givits större tyngd i det nya lagförsla

get och förutsätter samtidigt att de särskilda regionalpoliliska hänsynsta

gandena kommer att omfatta hela länet. Glesbygdsstöd kan således för

närvarande ulgå i alla länets kommuner. I övrigt är länsslyrelsen av den

uppfattningen atl del bör finnas kommuner utöver de exemplifierade områ

dena där dessa bestämmelser bör vara tillämpliga.

Enligl utredningen skall kommunens yttrande alltid
inhämtas vid tilllämpningen av 7 §. Utredningen förutsätter samtidigt att
lantbruksnämnden inte utan starka skäl frångår vad kommunerna anför i sina
yttranden.

Länsslyrelsen delar uppfattningen att kommunernas
inflytande bör öka. 152

s. 153 Kontrollera mot PDF

Hur delta bör ske prövas för närvarande både inom glesbygdsdelegatio-
Prop. 1986/87:122 nens ram, l.ex. i Bergs och Tingsryds kommuner, och i
anslutning till frikommunförsöket, Bräckedelegationen. Att besluta om formerna
för det kommunala inflytandet redan innan någon som helst utvärdering har kunnat
ske är inte lämpligt. Det gäller alt finna obyråkratiska former för del
kommunala inflytandet utan extra tidsutdräkt i ärendehandläggningen. Samtidigt
föreligger behov av en viss enhetlighet i bedömningen över hela länet.

Vid avslag med åberopande av särskilda regionalpolitiska
skäl (7 §) föreslås ingen inlösenskyldighet.

Länsstyrelsen finner all säljarna kan komma alt hamna i en
svår situation vid åberopande av 7 §. Antalet möjliga förvärvare kommer all
begränsas avsevärt. Dessa kan se en möjlighel alt utnyttja situationen vad
gäller prisnivån. Lantbruksnämnden bör därför vara beredd all med
jordfonds-medel och på marknadsmässiga villkor förvärva sådana fastigheter
efter avslag med stöd av 7 § om annan förvärvare saknas. Delta synes rimligt
mot säljaren i all synnerhet i jämförelse med den "generositet" som
tidigare beskrivits vid raiionaliseringsavslag. Etl sådant lillvägagångssätl
kräver dock ingen formell lösenskyldighet.

2.7.26 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Förslagel om regionalpolitiskt

hänsynstagande i jordförvärvslagen är bra och ligger hell i linje med

länsstyrelsens arbete för au främja ökad sysselsättning och stimulera en

utveckling av näringslivet i länet. Förslaget tillstyrkes. I samtliga kommu

ner i länet är situationen sådan alt reglerna bör tillämpas. Det är egentligen

bara tätorlsdelarna inom Umeå och Skellefteå som bör undantas från

regeln.

Frågan om i vilka kommuner eller delar av kommuner som
bestämmelserna skall gälla bör kunna avgöras av länsstyrelsen och behöver inle
föras till regeringen.

2.7.27---------------------------------------- Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Den ändrade bestämmelsen

ger siörre möjligheter än tidigare all la hänsyn till hela
sysselsätlningssi-tualionen på orten. Tanken är ocksä att kommunerna
regelmässigt ska få avge yttrande när denna paragraf kan bli aktuell att tillämpa.
På del viset kan handläggningen förankras i kommunala utvecklingsprogram eller
liknande.

Länsslyrelsen tillstyrker förslaget och får samtidigt
föreslå atl länsslyrelsen får efter hörande av kommunerna lämna förslag i
vilka kommuner bestämmelsen skall tillämpas.

2.7.28 Eksjö kommun: Kommunen finner anledning atl
motsätta sig utred

ningens förslag främst av två skäl. För det första måste det anses tveksamt

atl i en författning fixera inom vilka områden regionalpolitisk hänsyn bör

las, oberoende av de faktiska förhållandena i olika delar av landet. Strävan

är i många sammanhang att föra ner beslut från den centrala till den

regionala nivån och på motsvarande sätt från den regionala till den lokala.

Även denna fråga torde vara av sådan art att regionala och lokala organ bör

kunna bedöma behovet av att la regionalpolitisk hänsyn. För del andra kan

förhållandena i mellersta och södra Sveriges skogs- och mellanbygder även

vara av sådan karaktär att tillstånd bör kunna vägras för alt främja syssel

sättningen på orten. Enligl kommunens uppfattning borde det vara mer

lämpligt även av detta skäl att frågan om i vilka områden sådan regionalpo

litisk hänsyn skall tas avgörs inom länet av lantbmksnämnden efter samråd

med eller riktlinjer från länsstyrelsen och kommunerna.
Härvid bör på det 553

s. 154 Kontrollera mot PDF

sätl utredningen föreslår
hänsyn tas till i vilken mån det finns kommunala Prop. 1986/87; 122
handlingsprogram. Vägledande för inom vilka områden den särskilda regionalpoliliska
betydelsen skall anses föreligga, bör vara i vad mån länsstyrelsen förordnat
om att stöd till företag i glesbygder skall kunna ulgå.

Utredningen
anför att i de delar av landet som enligt utredningens förslag bör komma ifråga
för den aktuella paragrafen statsmakterna har beslutat att genom lokaliseringsstöd
och glesbygdsstöd särskilt främja ökad sysselsättning. Kommunen vill i
sammanhanget påpeka att det är respektive länsstyrelse som avgör de närmare
föreskrifterna om vilka områden inom etl län som är att hänföra till glesbygd
enligt förordningen om glesbygdsstöd (SFS 1985:619).

1
utredningens förslag fmns även andra paragrafer som ger möjlighet att la regionalpolitisk
hänsyn. Delta gäller 1 §, i vilken sägs atl vid tillämpning av lagen skall
särskilt den regionalpolitiska utvecklingen beaktas. Vid tillämpningen av 6 §
om möjlighet att vägra tillslånd för utvecklat eller utvecklingsbart jordbruks-
eller irädgårdsnäringsförelag, om del kan antas all förvärvaren inte kommer all
bosätta sig på orten, bör de regionala förhållandena kunna beaktas. Även i 10 §
om boende- och brukarplikt finns inskrivet regionalpolitiska hänsynstaganden. Enligl
kommunens mening kan del dock finnas områden utanför de som utredningen pekar
på, där även 7 § bör kunna ges tillämplighet.

Kommunen
föreslår mot bakgrund av vad som anförts att den aktuella paragrafen ges
följande lydelse; "I fråga om områden, för vilka det har särskild regionalpolitisk
belydelse, får lillstånd vägras till förvärv om egendomen behövs för atl
främja sysselsättningen på orten".

2.7.29
Tingsryds kommun: Mot bakgrund av den i handlingsprogrammet påtalade vikten av
att göra regionalpolitiska hänsynstaganden ser Tingsryds kommun med stor
tillfredsställelse på de i utredningen framförda förslagen på regionalpolitiska
hänsynstaganden vid prövning av jordförvärvsärenden i glesbygdsområden. Tingsryds
kommun anser således del nödvändigl alt göra långtgående regionalpolitiska
bedömningar för glesbygdsområden som t. ex. Tingsryds kommun i syfte atl

- göra det möjligt alt i glesbygd la till vara
sysselsättningsmöjligheterna i jord- och skogsbmket,

- underlätta för befolkningen att få sin utkomst från
kombinationssyssel-sältningar där inkomsten från lantbruk ulgör en del av försöriningen,

- främja boendet på landsbygden,

- stärka sambandet mellan boende, ägande och
brukande.

Utredningen
föreslår att de särskilda regionalpolitiska bestämmelserna i 7 § med skärpt
tillämpning endast bör avse kommunerna i Norrlands inland, norta delarna av
Kopparbergs och Värmlands län saml i delar av Dalsland. Tingsryds kommun delar inle
på något sätt denna föreslagna avgränsning.

De
särskilda regionalpolitiska bestämmelserna i jordförvärvslagen bör istället
omfatta samtliga glesbygdskommuner i landet. Sydöstbandets (= benämning på
området som utgörs av landsbygdskommunerna i sydöstra Sveriges inland)
landsbygd, vari ingår bl. a. Tingsryds kommun och stora delar av övriga
Kronobergs län, har idag - i många bygder för länge sedan - uppnått en sådan befolkningsutglesning
atl stora regional- och sysselsättningspolitiska problem föreligger. En
bekräftelse pä detta ulgör bl.a. statsmakternas beslut att utge glesbygdsstöd
till dels investeringar i förelag i glesbygd, dels kommersiell och samhällelig
service i glesbygd.

Tingsryds
kommuns glesbygdsbefolkning har under de senaste 11 åren 154

s. 155 Kontrollera mot PDF

minskal med cirka 1 500 personer. Denna folkminskningslrend
synes fort- Prop. 1986/87:122 sätta även innevarande år, vilket mycket
allvarligt urholkar underlaget för en fortsatt kommersiell, offentlig och
social service på landsbygden. Tingsryds kommun hemställer därför atl kommunen
i sin helhet skall få ingå i de områden för vilka särskilda regionalpolitiska
bestämmelser skall gälla enligt 7 § i utredningens förslag. Innebörden av del
sistnämnda blir således att lantbruksnämnden, i likhet med vad som f. n. gäller
under pågående försöksperiod, alltid skall inhämta kommunens yttrande. Tingsryds
kommun vill påpeka all jordförvärvsärenden inom områden där det är av vikt att
göra regionalpolitiska överväganden skall förankras på primärkommunal nivå. Tingsryds
kommun anser att det pågående försöksprojektet redan har givit sådana
erfarenheter alt lantbruksnämndens inhämtande av kommunens yttrande synes vara
lämpligt att permanenta för framtiden. Förulsällningarna för en sådan rutin fmns
redan genom bl. a. det upprättade kommunala handlingsprogrammet, utsedd
handläggande personal och inarbetade snabbt fungerande handläggningsrutiner
mellan kommun och lantbruksnämnd.

2.7.30 Torsby kommun: Kommunen instämmer helt i
kommitténs synsätt

att det tillgängliga sysselsättningsunderlaget i jordbruket och skogsbmket

bör tillvaratas så långt som del är möjligt.

Förslagel all avgränsa detta område, för vilka sådana
särskilda hänsyn skall lagas, till att omfatta bl. a. Torsby kommun tillstyrkes
saml förslaget att berörda kommuner alllid skall få tillfälle att lämna
yttrande i förvärvsärenden.

2.7.31
Bräcke kommun: Bräcke
kommun noterar med tillfredsställelse att den regionalpolitiska aspekten
betonats kraftigt i utredningen och dess förslag. Bräcke är således mycket
positiv till den förändrade lydelsen av § 7 och med utredningens motiv och
förklaring av innebörden. Det är vidare positivt atl kommunens yttrande alltid
skall inhämtas och atl lantbruksnämnden inte utan särskilt starka skäl kan
frångå vad kommunen anför. Bräcke kommun uppfattar § 7 som någol av en
paraplyparagraf som ska kunna tillämpas vid i princip alla typer av
överlåtelser.

2.7.32
Storumans
kommun: I den allmänna motiveringen för § 7 skärps de regionalpolitiska
ställningstagandena i förhållande till nuvarande jordförvårvslag.

Om en egendom behövs för atl främja sysselsättningen på
orten kan förvärvstillständ vägras. I motiveringen till detta sägs som exempel
att detta bör kunna tillämpas om egendomen behöver användas för kombination
med annan verksamhet, eller om förvärvaren inte avser att själv bruka egendomen
eller bosätta sig på den.

Detta är helt i linje med kommunens riktlinjer för
pågående försöksverksamhet.

Kommunen vill här understryka att del i
jordförvärvsförordningen måste inskrivas att kommunens yttrande alltid ska
inhämtas. Delta för att intentionerna i 7 § ska kunna uppfyllas.

2.7.33 Pajala kommun: Förslaget om skärpning av reglerna
och klarare

avgränsning av tillämpningsområdet tillstyrkes. Behovet av sysselsättning

i särskilt glesbygdskommunerna i Nortlands inland är så stort att resur

serna i fräga om jordbruks- och skogsmark måste nyttjas helt för alt främja

denna.

Viktigt är utredarens uttalande om det kommunala inflytandet
vid för- 155

värv. Den praktiska tillämpningen bör särskilt beaktas.

s. 156 Kontrollera mot PDF

2.7.34 Svenska
kommunförbundet: Kommunförbundet deltar i ett av gles- Prop. 1986/87:122

bygdsdelegationen initierat försöksprojekt. Syftel med projektet är att

undersöka
huruvida ett ökal lokalt inflytande i frågor som rör förvärvstillslånd enligl
jordförvärvslagen kan ge ett bättre utnyttjande av de lokala resurserna och
därmed totalt sett en ökad sysselsättning. Sju kommuner ingår i undersökningen (Pajala,
Stomman, Berg, Dals-Ed, Norrtälje, Eksjö och Tingsryd). I ledningsgruppen för
projektet finns företrädare för lantbruksstyrelsen, lantmäteriverket och LRF.
Som underlag för själva verksamheten har kommunerna utarbetat särskilda
näringslivsprogram för landsbygden. Under försöksperioden skall dessa program
tillsammans med kommunernas yttranden vara vägledande i lantbmksnämndens beslut
i jordförvärvsärenden. Försöksverksamheten påböriades hösten 1985 och skall
pågå i tre år.

Försöksprojektet
har redan inneburit atl berörda kommuner aktiverats för att åstadkomma ett
bättre lokalt resursutnyttjande. Del kommunala engagemanget ger en helhetssyn
på näringslivs- och sysselsättningsfrågorna som främjar en positiv utveckling
i glesbygden. Projektet ligger alltså i linje med utredningens förslag om regionalpolitiskt
hänsynstagande och om kommunernas ökade roll i jordförvärvsfrågor.

Styrelsen
anser emellertid atl utredningens förslag vad beträffar 7 § jordförvärvslagen
är för snävt avgränsat. Bestämmelsen bör gälla samtliga kommuner. De flesta
kommuner har någon form av glesbygdsproblem. Någon på förhand av regeringen
föreskriven krets av kommuner behövs inte. Alla kommuner, oavsett vilken grad
av problem de har, bör få rätt att yttra sig i förvärvsärenden. Det får sedan
ankomma på lantbruksnämnden att avgöra huruvida särskilt regionalpolitiskt
intresse föreligger.

Ett
ökal kommunalt inflytande i jordförvärvsfrågor är också motiverat av den
ändrade rollfördelning mellan staten och kommunerna som för närvarande genomförs
i andra sammanhang t.ex. avseende energiförsörjning, naturtesurshushållning saml
planering och byggande. Inflytandeförändringen får således anses ligga väl i
linje med de pågående allmänna decentraliseringssträvandena.

2.7.35 Landstingsförbundet:
Inte minst från regionalpolitisk synpunkt

kommer en mer nyanserad syn på ralionaliseringsbehovet atl vara betydel

sefull. Det torde stå helt klart alt kravet på rationella företag såsom det

hittills tillämpats varit till nackdel för möjligheterna att upprätlhälla
syssel

sättning och service i de delar av landet som i andra sammanhang klassifi

cerats som regionalpolitiska problemområden. Del gäller t.ex. i Norrlands

inland och i östra Småland där andelen sysselsatta inom de areella näring

arna uppgår till mellan 12—13 procent, vilket skall jämföras med drygt 5

procent för riket som helhet. Enligt styrelsens uppfattning är det angelägel

att förvärvsprövningen här bidrar till ett aktivt markutnyttjande inriktat på

sysselsättning och boende i glesbygden. Styrelsen tillstyrker således prin

cipen om atl i lagen särskilt utpeka områden i vilka förvärvslillstånd skall

kunna vägras på grund av atl egendomen behövs för alt främja sysselsätt

ningen på orten.

Styrelsen
ser däremot inga skäl till att en ny områdesindelning konstrueras för detta
ändamål ulan anser alt de områden som bör omfattas av bestämmelsen är de som
förs fram i andra regionalpolitiska sammanhang, nämligen norra inlandet.
Bergslagen, östra Småland, Blekinge och Gotland. Länsstyrelserna känner väl
problemen i respektive län och bör enligl styrelsens uppfattning få en viktig
roll att fylla vid valet av kommuner.

2.7.36 Lantbrukarnas
riksförbund: Del är som utredningen framhåller av 156

s. 157 Kontrollera mot PDF

vikt att så långt som
möjligt i första hand tillvarata sysselsättningstillfällen Prop. 1986/87;
122 inom jord- och skogsbmk. Därutöver bör kombinationer med andra verksamheter
främjas. Det är emellertid främst kombinationen jord/skogsbruk som har störst
betydelse för sysselsättningen varför uppbyggnaden av sådana förelag måste
eftersträvas i än siörre utsträckning.

Utredningen
anger att de områden där § 7 skall kunna tillämpas bör preciseras. Regeringen
föreslås få ange dessa områden. Utredningen har uppfattningen all
förvärvshinder enligt § 7 skall kunna meddelas i kommunerna i Nortlands
inland, norta delarna av Kopparberg och Värmlands län saml delar av Dalsland.
Lantbrukarnas riksförbund finner denna avgränsning alltför snäv. Utredningen
bedömer att ökade förvärvsmöjligheler av mindre jordbruksfastigheter i södra
och mellersta Sverige skall bidra till etl ökal boende på landsbygden. Enligt
Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning är detta inte självklart dä förvärv av
mindre jordbruksfastigheter snarare kan ske av personer som önskar utnyttja
egendomen för fritidsintressen. Del är av betydelse för många att t. ex. få
tillgång till en jaktmark. Det bör också understrykas atl de områden i södra
och mellersta Sverige inom vilka det år angelägel med etl regionalpolitiskt
hänsynstagande även är attraktiva på grund av korta avstånd frän större
tätorter.

Flera
landsbygdskommuner har från sysselsättningssynpunkt engagerat sig aktivt för de
areella näringarna. Det finns ocksä en växande insikt om att elt öppet landskap
är nödvändigl för l.ex. turism. Etl ökat kommunalt inflytande vid
tillståndsprövningen måste enligt Lantbmkarnas riksförbunds uppfattning vara
förenat med en aktiv kommunal ulvecklingsplane-ring där de areella näringarna
ingår i kommunernas näringslivsprogram. En sädan utvecklingsplanering måste
avse service och kommunikationer för att underlätta levnadsvillkoren på
landsbygden och möjligheter till etl stabilare försörjningsunderlag. Enligl
Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning är det värdefullt atl kommunerna avger yttrande
över enskilda jordförvärvsärenden. Flera kommuner har anställt lokala
jordbruksrådgivare och har därmed kompetens att göra sådana bedömningar.
Ortsombuden bör även kunna ha en mer aktiv roll. Lantbrukarnas riksförbund vill
betona att den slutliga bedömningen även i fortsättningen måste åligga
lantbruksnämnderna. Det gäller även för de områden där § 7 äger tillämpning.

Enligt
Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning bör länsstyrelserna ha till uppgift atl
i samverkan med kommunerna och andra regionala organ fastställa de områden där
§ 7 skall tillämpas. Länsstyrelserna har l.ex. avgränsat områden där
glesbygdsstöd utgår. Lantbrukarnas riksförbund finner det väsentligt atl
tillämpningen av § 7 har nära samband med övrigt regionalpolitiskt arbete inom
länen. De områden som avgränsas kan behöva ändras i takt med utvecklingen.

LRF
utgår ifrån att det är ett förbiseende av utredningen all inte låta
inlösenreglerna gälla också när avslag meddelats enligt § 7.

2.7.37
Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Som vi konstaterat tidigare har
sambandet ägande-boende och sysselsättning brutits. Del finns inga skäl atl tro
att denna utveckling skall vända utan tvärtom lalar allt för att delta samband
i framtiden blir allt mindre betydelsefullt. Atl som utredningen föreslår
försöka skapa sysselsättning inom vissa områden genom alt styra förvärven av
skogsmark lill personer bosatta på orten saknar därför verklighetsförankring.

Om
samhället vill stödja sysselsättningen i skogsbruket inom vissa om

råden sker detta bäst genom åtgärder som premierar ett aktivt skogsbruk.

Så visar t.ex. utredningar som Skogsstyrelsen utfört all i en genomsnittlig I57

s. 158 Kontrollera mot PDF

kommun i Nortlands
inland ger en ökad avverkning på mellan 1500-2000 Prop. 1986/87:122

msk ett
ytterligare arbetstillfälle i skogsbruket. Till denna sysselsättning

tillkommer
effekter i den träförädlande industrin, inom transportsektorn

och
indirekta lokala effekter i offentlig service, handel etc. När denna

inkluderas
visar de nämnda utredningarna att en ökad avverkning på 1000

msk ger en
ökad sysselsättning på ca 1,5 årsverke. I många nortlandskom-

muner kan
därför en ökad aktivitet i skogsbruket verksamt bidra till högre

sysselsättning.
Skogsindustrin är beredd all på bästa sätl medverka i en

sådan
utveckling.

I utredningen föreslås all inom vissa områden skall
kommunerna få elt betydande inflytande i jordförvärvsfrågor. Detta vill vi
bestämt avvisa. Elt ökal kommunall inflytande kommer sannolikt att medföra ett
otillbörligt gynnande av lokal industri och lokalt anknutna personer och
därigenom förhindra atl skogen och virkesråvaran utnyttjas på ett marknadsanpassat
sätt. Som tidigare nämnts ger redan den nuvarande ordningen alltför stort
utrymme för olika tolkningar och lokala tillämpningar av jordförvärvslagen.

2.7.38
Landsorganisationen
i Sverige: LO anser det angeläget att i fråga om kommuner, för vilka det har
särskild regionalpolitisk betydelse, särskild hänsyn las för att främja
sysselsättningen på orten.

2.7.39
Sveriges
allmänna hypoteksbank: Hypoteksbanken anser det positivt, atl det blir lättare
all förvärva fasligheter för deltids- eller fritidsjordbmk i skogs- och
mellanbygderna i Götaland och Svealand. Starka skäl kan dock i det enskilda
fallet anföras för motsvarande förvärv också i andra delar av landet. Lättnaden
bör därför gälla ulan begränsning till vissa regioner av Sverige.

2.7.40
Glesbygdsdelegationen:
Delegationen menar också atl inledningsvis i jordförvärvslagen bör kommunernas •■oll
lyftas fram. Kommunerna får etl ökat ansvar och inflytande i den fysiska
planering i kommunen genom den nya plan- och bygglagen. Jordförvärvspolitiken
bör givetvis stå i samklang med kommunernas utvecklingsplanering. Delegationen
ser det som synneriigen angelägel att kommunerna bedriver en aktiv och
målinriktad ulvecklingsplanering, där glesbygdsområdena och de areella
näringarna ges en framträdande roll. Delegationen vill understryka betydelsen
av att kommunen lägger fasl riktlinjer för strukturpolitiken och fogar in dessa
i kommunens utvecklingsplanering. Delegationen stöder förslaget om atl berörd
kommuns yttrande alllid skall inhämtas vid tillämpningen av § 7. Det är
delegationens uppfattning atl ett ökal lokall inflytande över jordförvärvspoliliken
ger en förbättrad anpassning till de lokala förhållandena och som därmed blir
ett viktigt bidrag till den offensiva glesbygdspolitiken.

Utredningens förslag om regionalpolitiska hänsyn enligt §
7 ger goda

möjligheter all styra markägandet så all del ger de bästa lokala effekterna

för sysselsättning m.m. Delegationen anser emellertid atl den angivna

avgränsningen av tillämpningsområdet är alltför snäv. Det finns en bety

dande risk för atl andra glesbygder i mellersta och södra delen av landet -

exempelvis skärgården och delar av Småland kommer atl drabbas hårt.

Ökal utboägande med alla dess negativa aspekter kan bli resultatet. Dele

gationen menar all del bör kunna åvila lånsstyrelserna atl i samråd med

övriga länsorgan och kommuner avgränsa de områden som skall omfattas

av § 7. Detta bör kunna ske i huvudsak efter de kriterier som gäller för

avgränsning av områden som kommer i fråga för glesbygdsstöd. 158

s. 159 Kontrollera mot PDF

2.7.41 Sveriges jordbruksarrendatorers
förbund: 5.6, 5.7 och 5.8 tillstyrkes Prop. 1986/87:122

av SJA som dock anser atl ändringar av § 7 är onödig då kommunens

förköpsrätl
redan idag regleras genom den kommunala förköpslagen.

2.7.42------------------------------------- Sveriges
jordägareförbund: Såsom framhållits anser Sveriges

Jordägareförbund
alt del är olämpligl atl jordförvärvslagstiflningen göres till etl instrument
för regionalpolitiken. Sveriges Jordägareförbund anser, atl del är positivt alt
det blir lättare all förvärva fasligheter för deltids- eller frilidsjordbruk i
skogs- och mellanbygderna i Götaland och Svealand. Del finns dock ej sakliga
skäl all motsätta sig en sådan utveckling även i övriga delar av landet.

2.7.43 Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund: Av motivtexten fram

går atl kommunen i praktiken bör ges del helt avgörande inflytandet över

ärendenas behandling i områden där § 7 får tillämpas. SSR anser emeller

tid atl lantbruksnämnden även i dessa fall måste göra den slutliga bedöm

ningen.

Begreppet
"främja sysselsättningen" är enligl SSR:s mening alltför vagt. Den rimliga
grunden för avslag bör vara boendet.

Inlösen
från statens sida skall också kunna krävas vid vägrat förvärvstillstånd enligt
7 §.

2.7.44 Sågverkens
råvaruförening: Utredningen vill ge regionalpolitiskt

särskilt känsliga kommuner vetorätt till förvärv, om egendomen bedöms

behövas för sysselsättningen på orten. Råvaruföreningen anser det vara

viktigt alt klara regler ställs upp för hur den lokala tillämpningen av

jordförvärvslagen skall gå till, för att undvika ryckighet och lokall god

tycke. Det är dock troligt, atl kommunen bättre än länsmyndighet och

riksmyndighet kan avgöra de lokala sysselsättnings- och regionalpolitiska

effekterna av var och en utbjuden skogsfaslighei ger bäst avsedd effekt.

2.8.1
Föreskrifter om bosättning och brukande

2.8.1.1 Lantbruksstyrelsen:
Utredningens förslag innebär att för utveck

lade och utvecklingsbara skogsbruksförelag skall föreskrifter om brukning

och bosättning i allmänhel inte kunna meddelas. Detta är en logisk följd av

förslaget till ändring i 6 §. För egendom som av regionalpolitiska skäl

behövs för atl främja sysselsättningen på orten behålls dock möjligheten

alt meddela sådana föreskrifter för alla typer av företag, alliså även för

skogsbruksförelag.

Styrelsen
tillstyrker utredningens förslag atl undanta utvecklade eller utvecklingsbara
skogsförelag.

Lagtexten
i 10 § hänvisar inte direkt till 7 §. Av utredningens allmänna motivering lill
10 § (sid. 78) framgår dock att möjligheten att föreskriva brukning och
bosättning av regionalpoliliska skäl endast skall tillämpas inom de områden där
7 § kommer att gälla. Som ovan framgått har styrelsen ett annat förslag lill avgränsning
av 7 §-områden än utredningen. Under förutsättning alt styrelsens förslag
godtas har styrelsen inget att erinra mot kopplingen till 7 §. 1 annal fall
förordar styrelsen alt denna koppling tas bort eftersom del kan finnas
anledning alt av regionalpolitiska skäl tillämpa 10 § även inom andra områden
ån de utredningen ulgält ifrån.

2.8.1.2 Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Som tidigare nämnts skulle denna

föreskrift
bara avse utvecklade och utvecklingsbara jordbruks- och träd- 159

s. 160 Kontrollera mot PDF

gårdsnäringsföretag. Inom områdena där den regionalpoliliska
paragrafen Prop. 1986/87; 122 (§ 7) kan tillämpas bör föreskriften enligt
utredningen också kunna avse skogsbruksföretag.

Länsstyrelsen tillstyrker förslagel,

2.8.1.3
Eksjö kommun:
Kommunen anser att nuvarande regel bör bibehållas och således gälla alla
lantbruksföretag.

2.8.1.4
Dals-Eds
kommun: 1 konsekvens med synpunkterna på § 6 bör benämningen lantbruksföretag
stå kvar.

2.8.1.5
Lantbrukarnas
riksförbund: Som en följd av atl Lantbrukarnas riksförbund inte tillstyrker
förändringen av § 6 avsiyrker LRF även ändringen i § 10 innebärande atl
åtagande av förvärvaren endasi skall gälla jordbruks- och trädgårdsnåringsföretag.
Enligt Lantbrukarnas riksförbunds uppfattning bör bosättningskravet omfatta
samtliga jordbruksfastigheter. Med hänsyn till atl bostad kan saknas på egen
mark får bosättning på orten medges. 1 princip innebär Lantbrukarnas riksförbunds
förslag en utvidgning av bosättnings- och brukningskravet med den innebörd som
utredningen föreslår vid tillämpningen av § 7.

Lantbrukarnas riksförbund har uppfattningen att brukningskravet
bör modifieras med hänsyn till produktionsförhållandena. Jord- och skogsbruksmark
kan behöva användas för att förslärka andra lantbruksföretag i bygden. Förvärvare
av mindre lantbruksförelag som inte avser att aktivt bruka marken bör här kunna
föreläggas att arrendera ul densamma om inlresse föreligger från något
närbeläget lantbruksföretag.

2.8.1.6 Glesbygdsdelegationen: Delegationen anser att,
redan i jordför

värvslagens inledning, bör sambanden mellan ägandet, brukande och

boende markeras. Det bör klart framgå atl de som avser att bo på fastighe

ten och aktivt bruka den och har kvalifikationer för det, ska ha företräde i

förvärvsärenden. I många fall är det orimligt att kräva bosättning på själva

fastigheten och del viktiga är i sådant fall atl knyta ägandet till boende i

bygden.

2.8.1.7 Sveriges jordägareförbund: Förbundet
anser, all bestämmelserna

om bosättning och brukning helt kan slopas.

2.8.2 Andra ålägganden

2.8.2.1 Lantbruksstyrelsen: Styrelsen tillstyrker de
föreslagna förändringarna i 11 §.

Styrelsen vill betona atl åläggande om åtgärd som behövs
med hänsyn till landskapsvården inte bör vara mer omfattande än vad som kan
vara motiverat med hänsyn till egendomens naturliga förutsättningar och till förvärvarens
avsikter med förvärvet.

Med hänsyn lill atl elt åläggande om åtgärder för skogsvård
eller land

skapsvård normalt inte kommer att vara tidsbegränsat bör reglerna tilläm

pas med försiktighet. Åläggandet kommer atl antecknas i fastighetsboken

och gälla även mot ny ägare. Möjligheten att förelägga ägaren vite om han

inte fullgör vad som åligger honom gör atl åtgärderna bör vara väl förank

rade hos skogsvårdsstyrelsen eller naturvårdsmyndigheten och noggrant

redovisade i beslutet för atl undvika framtida osäkerhet. Om ändamålet

med åläggandel genom utvecklingen på fastigheten och i orten inte längre

är aktuellt bör lantbruksnämnden kunna upphäva del. 160

s. 161 Kontrollera mot PDF

2.8.2.2 Skogsstyrelsen:
Skogsstyrelsen anser alt ålägganden om åtgärder, Prop. 1986/87:122

fömtom att ansöka om fastighetsbildning, kan slopas. Skälet till detta är att

krav
på att dessa åtgärder skall ulföras finns i annan lagstiftning. Redan i jordförvärvsulredningens
betänkande (SOU 1977:93) pekades del på att motsvarande bestämmelser i tidigare
lagstiftning hade tillämpats i endast ett fåtal fall. Utredningen ansåg alt reglerna
ändå hade elt visst värde och därför borde behållas. Sedan dess har dock både
en ny skogsvårdslag, som ställer siörre krav på skogsägaren, och lagen om
skötsel av jordbruksmark kommit till. Det är inte rimligt att åtgärder som
avser skogsvärden skall regleras via en annan lag än skogsvårdslagen och av en
annan myndighet än skogsvårdsstyrelsen.

Utredningen
har inte redovisat någon uppfattning om i vilken utsträckning som förvärvare
bör åläggas att upprätta och fullfölja skogsbruksplan. Del framgår inle heller
vad som avses med begreppet att fullfölja skogsbruksplan. Enligl
tillämpningsföreskrifterna lill nuvarande lag har denna typ av åläggande varit
möjligt ända sedan lagens tillkomst. Ändå lorde åläggande knappast ha
förekommit annal än i enstaka fall. Enligl skogsstyrelsens uppfattning kan ett
skäl till detta, vara att del är oklart vad åläggande att följa skogsbmksplan
innebär. Det framgår inte heller vilka krav som måste ställas på en sådan plans
kvalitet och vad som gäller om det redan finns en skogsbruksplan för
fastigheten. Vidare saknas uppgift om hur efterlevnaden av etl åläggande skall
kontrolleras. Skogsstyrelsen anser att åläggande om skogsbruksplan är
obehövligt numera. Detta därför att skogsbruksplan är föreskriven i skogsvårdslagen.
Det kan också ifrågasättas om inte föreskriften om att fullfölja planen i
många fall skulle minska avverkningen i anslutning till förvärvet. I samband
med förvärv ulgör nämligen möjligheterna till skogsavdrag i normalfallet ett
starkt incitament till en betydande avverkning. De avverkningsförslag som görs
i skogs-bmksplanerna syftar däremot till en jämn virkesavkastning ulan stora
omedelbara uttag. Etl sådant synsätt i planerna överensstämmer med gällande
skogspolitik. Eftersom föreslagna ändringar i jordförvärvslagen bl.a. syftar
till ökad avverkning kan del redan av det skälet ifrågasättas om åläggande att
följa skogsbruksplan är lämpligt.

2.8.2.3 Statens
naturvårdsverk: Den ändring utredningen föreslår i 11 §

jordförvärvslagen, som innebår atl tillståndsmyndigheten vid förvärvstill

stånd kan ålägga förvärvaren att vidta åtgärd som behövs "med hänsyn till

landskapsvården eller skogsvården" är tilltalande. I betänkandet sägs att

det bör finnas möjlighel ålägga förvärvaren alt upprätta och följa en sköt

selplan för hela eller delar av egendomen. Skötselplanen bör vara en

konkret beskrivning av det hänsynstagande lill naturvärdens intressen som

följer av bestämmelserna i 6 a § i skötsellagen. Planen får således inte vara

mer ingripande än vad som följer av nämnda bestämmelse. DeUa instru

ment anser naturvårdsverket vara bra och angeläget. Del kan i vissa fall

där så erfordras kunna bli lill gott stöd för naturvården.

Emellertid
bör i lagtexten ordel "landskapsvård" bytas ut mot "natur

vård". Ett skäl är atl begreppet landskapsvård är oklart. Omfattar det
vård

av ett odlingslandskap med hänsyn till fauna och flora eller enbart med

hänsyn till landskapsbild? Det är viktigt alt klarlägga att här avses det

förstnämnda vilket utan tvekan innefattas i begreppet naturvärd. Ett annat

skäl är atl i övrig lagstiftning på detta område - naturvårdslagen, skötsel

lagen och skogsvårdslagen - så används uttrycket "naturvård", ej

"landskapsvård". Det vore olyckligt atl här införa ett i lagsammanhang

nytt begrepp. Naturvårdsverket anser att begreppet "naturvård" bör an

vändas här med samma innebörd som i exempelvis skogsvårdslagen. I 16i

11 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 122

s. 162 Kontrollera mot PDF

samband med ovannämnda förslag om möjlighet att ålägga
förvärvaren att Prop. 1986/87:122 följa en skötselplan, som konkretiserar
bestämmelserna i skötsellagen om hänsyn till natur- och kulturminnesvårdens
intressen, poängteras i betänkandet (s. 80) all för utvecklade och
utvecklingsbara företag som har betydelse för ägarens försörjning bör åläggande
av detta slag endasi komma lill användning i undantagsfall.

Bestämmelserna i 6 § skötsellagen gäller ju för alla
jordbruksföretag och atl de tillämpas är inte minst angelägel på
"utvecklade och utvecklingsbara företag som har betydelse för ägarens försörining".
Det vore således synnerligen ologiskt med en inskränkning av det slag
utredningen här angivit.

2.8.2.4
Domänverket:
Förvärvaren bör i enlighet med gällande lag kunna åläggas att ansöka om
fastighetsbildning. Landskapsvården och skogsvården regleras i annan
lagstiftning. Några regler härom bör därför enligt domänverkets mening inte
införas i jordförvärvslagen.

2.8.2.5
Hovrätten för
övre Norrland: Hovrätten efterlyser en analys av sambandet mellan exempelvis
jordförvärvslagen, skölsellagen och skogsvårdslagen när det gäller olika
villkor - gällande eller föreslagna - med föreskrifter om åtgärder med hänsyn lill
landskapsvården, naturvården och skogsvården. Del bör därvid också övervägas om
de nu föreslagna möjligheterna att föreskriva olika villkor verkligen behövs.
Naturvårdens intressen synes sålunda redan vara tillgodosedda genom
bestämmelser i skölsellagen och skogsvårdslagen.

2.8.2.6
Luleå
tingsrätt: Tingsrätten har i och för sig ingen erinran mot utredningens förslag
men ifrågasätter vad gäller förslagen i avsnittet Andra ålägganden om inle
undanlag skulle kunna göras för mindre fastigheter. Den kostnadskrävande
proceduren med ålägganden, kontroll och vitesförelägganden kan säkerligen utan
olägenheter undvaras när det gäller små fastigheter med begränsade arealer.

2.8.2.7
Länsstyrelsen i
Stockholms län: Enligt utredningens förslag skall det bli möjligt att i beslut
om förvärvslillstånd ålägga förvärvaren atl vidta åtgärd som behövs med hänsyn
till landskapsvården eller skogsvärden.

Möjligheten till villkor om landskapsvårdande insatser är
bra från naturvårdssynpunkt och även frän kulturmiljösynpunkt. En skötselplan
får inte göras mera ingripande än vad som följer av 6 a § skötsellagen. Det är
dock bra atl kunna binda förvärvare av mindre deltids- och fritidsjordbruk vid
en från bl. a. naturvårdssynpunkl lämplig brukning av egendomen.

Ordel "landskapsvård" för tanken främst till
bevarande av landskapet av estetiska skäl. Naturvårdens intressen att bevara en
artrik flora i ängs-och hagmarkslandskapel täcks emellertid inte hell av
begreppet. Det är angeläget att så långt möjligt la till vara just dessa
naturvårdsintressen. Detta stämmer också överens med de allmänna
utgångspunkterna i direktiven för utredningen där del bl.a, anges att
jordbruksmarken skall användas så atl en från ekologisk synpunkt god
hushållning främjas. Innebörden av begreppet "landskapsvård" bör
klargöras i anvisningar till lagen. I första hand bör möjligheten all utfärda
föreskrifter om landskapsvård tillämpas på marker som är särskilt värdefulla
för naturvård, friluftsliv och kuliurminnesvård. Det blir här en fråga om hur avgränsningen
bör ske mellan åtgärder enligl jordförvårvslagen och naturvårdslagen.

162

s. 163 Kontrollera mot PDF

2.8.2.8 Länsstyrelsen
i Östergötlands län: Länsslyrelsen tillstyrker förslå- Prop. 1986/87; 122

get alt förvärvaren kan föreläggas vidta åtgärd som främjar landskapsvär

den. Ordet landskapsvård bör dock ersättas av ordet naturvärd, så att

tolkningen
inle begränsas till hänsyn till landskapsbilden utan även omfattar hånsyn till
växt- och djurliv. Härigenom uppnås också en överensstämmelse med terminologin
i skötsellagen. Länsstyrelsen förutsätter att lantbruksnämndens handläggning i
dessa ärenden sker i nära samråd med länsstyrelsen.

2.8.2.9 Länsstyrelsen
i Kalmar län: 1 förslaget till ny lydelse av 11 § före

slås att lantbruksnämnden skall kunna ålägga förvärvare alt vidta åtgärd

som behövs med hänsyn lill landskapsvården eller skogsvården. Länssty

relsen anser det inte rimligt att åtgärder, som berör skogsvården skall

regleras via jordförvärvslagen och därför inle heller handläggas av lant

bruksnämnden. 1 detta fall bör skogsvårdslagstiftningen gälla.

2.8.2.10 Länsstyrelsen
i Gotlands län: Utredningen föreslår atl förvärvaren

skall kunna åläggas atl vidta åtgärd som behövs med hänsyn till landskaps

vården eller skogsvården. Länsslyrelsen tillstyrker detta förslag. Den

landskapsvård med åker, naturbetes- och ängsmarker inom områden som

klassats som riksintressanla i den fysiska planeringen är i hög grad beroen

de av atl ej förbuskas. Förslagel au kunna ålägga förvärvare att följa en

skötselplan för hela eller delar av egendomen är ur denna aspekt intres

sant. Innehållet i skölselplanen får dock inte vara mer ingripande för

jordbmket än vad som följer av 6 a § skötsellagen. Där sägs att föreskrift ej

får vara så ingripande all pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Innevarande är har elt anslag för naiurvårdsåtgärder i odlingslandskapet

(Nola) beviljats av riksdagen. Syftel med anslaget är all med stödåtgärder

till jordbruket bibehålla slätter- och betesmarker av särskilt intresse för

natur- och kulturminnesvården.

Länsstyrelsen
föreslår att slöd av delta slag även bör kunna kopplas lill krav som
lantbruksnämnden i samråd med länsstyrelsen enligl föreslagen ändring kan
ställa vid förvärvsprövningen.

2.8.2.11 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen vill
slutligen framhålla att det är väsentligt atl elt mer utvecklat samarbete
kommer till stånd mellan lantbruksnämnd och länsstyrelse i jordförvärvsfrågor.
Detta kommer atl bli desto mer angeläget om förslaget att förvärvare kan
åläggas att vidta åtgärder går igenom dvs. om förvärvaren åläggs atl upprätta
och följa skötselplan som krävs för landskapsvården.

2.8.2.12 Länsstyrelsen i Hallands län: Utanför områden där 7
§ med regionalpolitiska hänsyn gäller kommer möjligheter alt ställa villkor om
brukning och bosättning att begränsas till utvecklade och utvecklingsbara jordbruks-
och trädgårdsnäringsförelag. Bestämmelsen bör enligt länsstyrelsens mening
utformas som motsvarande krav i 6 §, dvs. krav om bosättning på orten.

2.8.2.13 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Det är från
naturvårds- och kultur-minnesvårdssynpunkt lillfredsställande all utredningen
föreslår att förvärvare kan åläggas vidta åtgärder som behövs för
landskapsvården. På så sätl kan bl. a. den från allmänekologisk och
kulturhistorisk synpunkt viktiga variationen i jordbrukslandskapet bibehållas
och i vissa fall utvecklas. Med hänsyn lill atl begreppet landskapsvård kan
vara svårdefmierat bör

dock
i stället begreppet naturvård användas såväl i 11 paragrafen jordför- 163

s. 164 Kontrollera mot PDF

värvslagen
som i motiveringen till ändringen av 5 paragrafen lagen om Prop. 1986/87;
122 skötsel av jordbruksmark. På delta sätt nås också överensstämmelse med
lagtext och förarbeten liksom lantbruksstyrelsens föreskrifter till 6 a paragrafen
om skötsel av jordbruksmark.

2.8.2.14 Länsstyrelsen
i Jämtlands län: Utredningen föreslår att förvär

varen skall kunna åläggas alt vidta åtgärd som behövs med hänsyn till

landskapsvården eller skogsvården. Det ska sålunda inte längre bli möjligt

att kräva förbättringsåtgärder i jordbmksmark och byggnader.

Länsstyrelsen
anser att möjligheterna att kräva förbättringsåtgärder jämväl i jordbmksdelen
bör finnas kvar. I annat sammanhang, stödsidan, skall avvattningsåtgärder i
jordbruket, främst i norra Sverige prioriteras. Det är då logiskt alt kunna
kräva motsvarande i samband med förvärvsärenden. Vidgas förvärvskrelsen i så
måtto atl jämväl vissa former av kapitalplacering godtas borde dessa kunna
förenas med krav om förbättringsåtgärder i såväl mark som byggnader. För att
åtminstone kunna vidmakthålla produktionsresurserna i vissa glesbygder kan det
också vara angelägel att ha möjlighel att ställa vissa sådana krav.

Länsstyrelsen
ifrågasätter starkt den praktiska betydelsen av de i utredningen omnämnda
skötselplanerna. Den koppling som gjorts till 6 a § i skötsellagen torde
innebära att några aktiva åtgärder inte kan krävas vad gäller icke bmkningsvärd
jordbruksmark. Resultatet kan då bli ett "sakta igenslyande" istället
för en omedelbar skogsplantering.

2.8.2.15 Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Ålägganden i samband med för

värvslillstånd om atl förbättra egendomen anser utredaren i fortsättningen

bara skall avse åtgärder med hänsyn till landskapsvärd eller skogsvård.

Länsstyrelsen
tillstyrker förslagel.

2.8.2.16 Torsby
kommun: Utredningen föreslår att § 11 ändras sä att för

värvare kan åläggas alt vidta åtgärder, som behövs för skogsvården eller

landskapsvården.

Förslaget
tillstyrkes.

2.8.2.17 Bräcke
kommun: Utvidgningen och preciseringen med möjlighet

till ålägganden om åtgärder som behövs med hänsyn till landskapsvården

eller skogsvården är bra enligl Bräcke kommun. Med hänsyn till föränd

ringen av § 6 anser Bräcke kommun att det även ska vara möjligt att ålägga

förvärvare av skogsmark atl skaffa sig viss basutbildning om skogsbruk

2.8.2.18 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt utredningens
förslag skall förvärvaren kunna åläggas att ansöka om fastighetsbildning eller
att vidta åtgärder som behövs med hänsyn till landskapsvården och skogsvården.
Lantbrukarnas riksförbund har uppfattningen att sådana ålägganden mäste ta
hänsyn till förvärvarens avsikt med förvärvet. En förvärvare som avser alt
bruka ett mindre lantbruksföretag som deltidssysselsättning bör ha uppfyllt
kraven på bmkning och därmed befrias från andra ålägganden. Såväl skötsellagen
som skogsvårdslagen innehåller bestämmelser om naturvårdshänsyn och andra
förpliktelser vad gäller markens skötsel. Enligt Lantbrukarnas riksförbunds
uppfattning är därför ålägganden enligl jordförvårvslagen obehövliga.

2.8.2.19 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen:
Bland de särskilda föreskrifter som föreslås kunna gälla förvärvaren nämns
åtgärder med 164

s. 165 Kontrollera mot PDF

hänsyn till
landskapsvården eller skogsvården. Vi finner det olämpligt att Prop.
1986/87:122 på detta sätt ställa andra krav på dem som nyligen förvärvat en
fastighet än de krav som gäller generellt. Vi anser alltså att dessa åligganden
inte behövs utan att kraven på skogsvård m. m. skall ställas genom existerande
lagar och en aktiv tillsyn från skogsvårdsmyndigheten m.fl. myndigheter.

2.8.2.20 Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR avstyrker
utredningens förslag att vissa förvärvare som villkor för förvärv skall kunna
åläggas landskapsvårdande åtgärder som avviker från vad som gäller andra förvärvare.

2.8.2.21 Landsorganisationen i Sverige: Lo anser det rikligt
alt förvärvare skall kunna åläggas att vidta åtgärder för landskapsvården eller
skogsvården för att köpet skall godkännas.

2.8.2.22 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund:
Förbundsstyrelsen ifrågasätter starkt förslagel atl fastighetsbildningen skall
beroende-göras av föreskrifter om landskapsvårdande åtgärder, även om förbundsstyrelsen
förstår motiven härför. En alltför sträng reglering torde med visshet innebära atl
reformens regionalpolitiska effekter också på denna punkt urholkas.

2.8.2.23 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: SJA vill
fästa uppmärksamheten på att om en fastighetsreglering sker på en fastighet
som är belastad med nyttjanderätt så kan del beröra nyttjanderätten.

För
den händelse alt fastighet som är belastad med nyttjanderätt skulle beröras
förutsätter SJA att erforderlig fastighetsbildning sker på sådant sätt atl nyttjanderätten
inte beröres på annat sätt än vad som sker vid vanligt köp.

2.8.2.24 Sveriges jordägareförbund: Sveriges
Jordägareförbund anser, alt bestämmelser om fastighetsbildning och åtgärder för
att främja landskapsvården eller skogsvården bör utmönstras ur
jordförvärvslagstiftningen. Målen för fastighelsbildningspolitiken och
landskapsvården och skogsvården bör tillgodoses genom den särskilda
lagstiftningen härom. Jordförvärvslagstiflningen bör renodlas till atl endast
avse bestämmelser om vilka personer som skall äga rätt att förvärva jordbmksfastigheter.

2.8.2.25 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Den
särskilda bestämmelsen om åtgärder "med hänsyn till ... skogsvården"
är överflödig. Skogsvårdslagens bestämmelser rymmer samhällets behov av instmment
i detta sammanhang.

2.8.2.26 Sågverkens råvaruförening: Utredaren föreslår, att
tillståndsmyndigheten i samband med förvärvstillständ skall kunna ålägga
förvärvaren alt vidtaga åtgärder som behövs med hänsyn till landskapsvård eller
skogsvård. Råvamföreningen anser, att landskapsvårdsföreläggandet är mycket
tveksamt och ser inte heller anledning att utöver skogsvårdslagens krav
föreskriva särskilda ålägganden vid förvärv.

2.9 Exekutiv auktion m. m.

2.9.1
Riksskatteverket: Kommittédirektiven anger att utredaren bör pröva

om
bestämmelserna om exekutiv auktion kan ändras eller avskaffas utan 165

s. 166 Kontrollera mot PDF

betydande olägenhet.
Bestämmelserna har nämligen, som framgår av di- Prop. 1986/87; 122 rekiiven,
diskuterats och kritiserats i olika sammanhang.

Utredningen
har nu föreslagil atl avyttringsfristen förkortas till ett år och att
bestämmelserna i den föreslagna lagens 4 § första styckel 4 om förvärvshinder
på grund av kapitalplacering inte skall gälla under avyttringsfristen.

Utredningen
synes däremot - under åberopande av den tid som har ställ lill utredningens
förfogande och med den av utredningen intagna ståndpunkten all samtliga
förvärvslagar skall vara enhetligt utformade i dessa avseenden - ha skjutit
övriga ställningstaganden på framliden.

Enligl
riksskatteverkets uppfattning är antalet jordbruksfastigheter som är föremål
för exekutiv försäljning så slort all del behövs en mer grundläggande översyn
av bestämmelserna.

Den
enskilde kan uppfatta det som orimligt atl en statlig myndighet
(kronofogdemyndighet) godtar ett inrop och utfärdar köpebrev, atl en annan
statlig myndighel (inskrivningsmyndighet) beviljar full lagfart men all en
tredje statlig myndighet (lantbruksnämnd) senare inte ger ägaren tillstånd att
behålla fastigheien. Delta skapar självklart osäkerhet hos spekulanterna - och
hos auktionsförrätiaren - och dämpar intresset vid auktionen. Alt detta
dessutom får negativa konsekvenser för fastighetskreditsystemet är uppenbart.

Riksskatteverket
får acceptera bestämmelserna om att den som förvärvat en jordbruksfastighet
genom en exekutiv försäljning har atl i efterhand ansöka om tillstånd atl
behålla fastigheten. Att avskaffa denna specialreglering och i ställel kräva
ordinärt förvärvslillstånd skulle sannolikt fä de vittgående konsekvenser som lagrådel
och departementschefen pekade på vid arbetet inför nu gällande jordförvårvslag.

Det
bör emellertid nu noga övervägas om inte tillslåndsmyndigheten kan åläggas att
med utgångspunkt från de föreslagna ändringarna i avslagsgrunderna lämna ett
förhandsbesked i tillståndsfrågan lill spekulanterna redan före den exekutiva
försäljningen. Genom etl sådant förfarande kunde flera osäkerhetsmoment
förebyggas. Etl sådant besked lämnas redan enligt dagens ordning inför den
offentliga auktionen. (Departementschefen pekade för övrigt på en sådan möjlighel
redan i lagrådsremissen inför nu gällande jordförvärvslag, prop 1978/79:85 s.
44 m.) Om detta inle låter sig göras, bör tillståndsmyndighelen alternativt
kunna lämna kronofogdemyndigheten besked, om avslagsgmnderna i pp 1-3 blir tillämpbara
i det enskilda försäljningsärendel.

Del
finns vidare anledning atl nu pröva om inle staten skäligen bör anses vara
skyldig all - om tillstånd atl behålla fastigheten vägras - lösa in fastigheien
(med jämkningsmöjlighel när fastigheten genomgått förändringar).

Del
finns också anledning atl nu införa samma tillståndsbeslämmelser vid exekutiv
underhandsförsäljning som vid auktion. Avslagsgrunderna bör vara lika, oavsett
vilken försäljningsform kronofogdemyndigheten väljer. Kreditgivarna har de
senaste åren begärt atl kronofogdemyndigheten i större utsträckning skall
sälja utmätta fastigheter under hand. Etl auktionsförfarande förutsätter i sig
att etl rimligt stort antal spekulanter kan deltaga i budgivningen. Delta år
ibland inle fallet när det gäller försäljning av en jordbruksfastighet. En
underhandsförsäljning är då ofta mer ändamålsenlig. Detta framhöll också
utredningen inför nu gällande jordförvärvslag, prop 1978/79:85 s. 44 ö.

Kronofogdemyndigheten
har i dag svårigheter att åsätta elt värde på en

jordbruksfastighet. Myndigheten skall inför en exekutiv eller offentlig auk

tion värdera fastigheien enligt utsökningsbalkens bestämmelser. Delta vår- 166

s. 167 Kontrollera mot PDF

de
skall motsvara fastighetens marknadsvärde vid en frivillig försäljning. Prop.
1986/87; 122 Jordförvärvslagen har etl annat värdebegrepp, Lagen anger i 4 §
första stycket p 1 "egendomens värde med hänsyn till dess
avkastning". Lantbruksstyrelsen har i sina anvisningar tolkat delta så atl
"värdenivån bör motsvara vad en välutbildad brukare ulan stort eget
kapital kan belala med hänsyn till egendomens avkastning". Eftersom
kronofogdemyndigheten och de av länsstyrelsen utsedda värderingsmännen skall samråda
med lantbruksnämnden enligt jordförvärvsförordningen 6 § uppkommer frågan
vilket värde som skall åsättas, marknadsvärdet eller avkastningsvärdei.
Utredningen har nu i lagförslaget ändrat värdebegreppet lill egendomens
marknadsvärde. Ändringen är emellertid inte kommenterad varför osäkerhet
kommer alt råda om delta marknadsvärde överensstämmer med marknadsvärdet
enligt utsökningsbalken.

Ett
annat problem i nu gällande jordförvärvslag är om fastigheten efler
länsstyrelsens förordnande om offentlig auktion skall anses utmätt med samma
verkan som när en fastighet har uimätis enligt utsökningsbalken. Är t, ex.
ägarens förfoganderätt inskränkt enligl 4 kap 29 § utsökningsbalken och har
kronofogdemyndigheten rätt atl vidtaga några ätgärder med egendomen enligt 4
kap 31 § utsökningsbalken? Riksskatteverket anser atl det nu är rätt tillfälle atl
klargöra denna fråga.

Utredningen
har föreslagit övergångsbestämmelser om förvärvstillslånd. Riksskalleverket
frågar om utredningen medvetet har undantagit de tillslånd som lämnas efler en
exekutiv auktion. 1 sig är det märkligt att ett tillslånd som prövats av en
tillståndsmyndighet enligt nu gällande lag kan komma att överprövas av en högre
instans enligl en annan mer liberal lagstiftning. Ännu märkligare är del atl en
försäljning som hålls före lagens ikraftträdande med en tvåårig avytlringsfrisl,
efler överklagande kan komma alt gälla med en ettårig avytlringsfrisl. Detta
är i så fall till nackdel för inroparen. Riksskatteverket ifrågasätter om detta
har beaktats.

Riksskatteverket
år sammantaget kritiskt mot utredningens översyn av jordförvårvslagens
bestämmelser om exekutiv försäljning. De ändringar som har föreslagits är
knapphändigt underbyggda. Det är därför inte möjligt att uttala sig om
ändringarnas värde. Många frågeställningar har dessutom lagts åt sidan.

Kritiken
av gällande jordförvärvslag är i många delar befogad. De ändringar
Riksskatteverket efterfrågar skulle medföra all den exekutiva regleringen i
jordförvärvslagen delvis kommer all skilja sig från motsvarande reglering i de
övriga förvärvslagarna. Detta bör emellertid inte utgöra någol hinder. Del är
viktigare att de materiella konsekvenserna av ett förvärv av en
jordbruksfastighet blir välgrundade än att systemaliken är hell lika i alla
förvärvslagar. En jordbruksfastighet är ett speciellt fastighetsobjekt som
ställer särskilda krav på ägaren och många gånger är dennes enda förvärvskälla.

2.9.2
Lantbruksstyrelsen: Nuvarande jordförvärvslag utestänger sådana

förvärvare för vilka spekulation och/eller snabb realisering av skogstill

gångarna varil av primärt intresse. Enda möjligheten för sådana köpare atl

förvärva jordbruksfastighet är vid exekutiv auktion. De kan sedan inom

avyttringsfristen vidta mycket långtgående äigärder på egendomen som

l.ex. skogsavverkning. Härigenom kan förulsällningarna för den kom

mande tillståndsprövningen ändras. Under senasie åren har antalet exeku

tiva försäljningar ökat. De jordpolitiska problemen kring exekutiva försälj

ningar har efterhand blivit alltmer påtagliga. Lantbrukssiyrelsen hade där

för i första hand sett att undantagsregeln för exekutiva förvärv avskaffats.

Utredningen har emellertid inle funnit delta möjligt. Bland annat har 167

s. 168 Kontrollera mot PDF

lagrådet 1979 uttalat att
en sådan åtgärd kräver en omfattande översyn av Prop. 1986/87; 122 de
berörda exekutionsrättsliga reglerna. Någon sådan översyn har inte skett.
Utredningen har inte heller haft möjlighet atl göra en sådan.

Utredningen
har mot bakgrund härav föreslagil att tväårsfrtsten ändras till ett år och att
den föreslagna 4 § första stycket 4 inte skall gälla om egendomen vidareförsäljs
under eltårsfristen och tillstånd alt behålla egendomen dessförinnan vägrats.

Den
allmänna liberalisering som karaktäriserar hela utredningsförslaget minskar
sannolikt antalet spekulationsförvärv i samband med exekutiva auktioner.
Problemen torde emellertid i allt väsentligt kvarstå. Erfarenhetsmässigt
vidtar förvärvaren mycket snabbt olika åtgärder som kan ändra förulsällningarna
för den kommande tillståndsprövningen. En förkortning av tiden torde därför
endast få marginell betydelse.

De
flesta lantbruksnämnder godtar emellertid förslagel. Ett anlal lanl-bmksnämnder
anser dock att förslaget inte går tillräckligt långt.

Lantbmksstyrelsen
vill understryka betydelsen av all de exekutionsrättsliga reglerna ses över
men styrelsen kan tills vidare godta utredningens förslag i avvaktan på en
sådan utredning. På sikt bör enligl styrelsens mening undanlagsregeln slopas
och förvärv vid exekutiv auktion behandlas som andra förvärv.

Styrelsen
vill emellertid föreslå ett tillägg i förslagets 3 § punkt 10 som klargör att
det krävs tillslånd enligl 16 § att behålla en fastighet som ropats in på
exekutiv auktion. Detta bör ske för att undvika missförstånd och göra lagtexten
mer lättillgänglig för allmänheten. Lagtexten kan kompletteras med texten
"Däremot fordras tillstånd alt behålla egendomen enligt reglerna i 16 §".

Utredningen
föreslår vidare att vid auktion enligt samäganderättslagen skall auktionsförrättaren
upplysa om tillståndsförfarandel enligt bland annat jordförvärvslagen.

Lantbruksstyrelsen
finner atl den föreslagna åtgärden kan leda lill att många missförstånd undviks
till nytta för både inblandade parter och myndighet. Förslaget tillstyrks.

2.9.3 Skogsstyrelsen:
Utredningen föreslår att den avyttringsfrist på två år

som nu gäller vid exekutiv auktion skall förkortas till ett år. Antalet

exekutiva auktioner pä jordbruksfastigheter bedöms uppgå till mellan 100

och 200 per år.

Nuvarande
regler synes innebära att lantbmksnämnderna ofta tvingas lämna förvärvaren
tillstånd till ibland olämpliga förvärv. Skälet till detta är att köparen under
ivåårsfristen vidtar åtgärder och ingår avtal som gör att intresset för att
vägra tillstånd blir mindre.

Skogsstyrelsen
kan inte se att det lagda förslaget löser dessa problem -möjligen kan de minska
något genom den förkortade avyttringsfristen.

2.9.4 Kammarrätten i Jönköping: Reglerna om exekutiv
auktion föreslår utredningen förändrade enbart i ganska ringa utsträckning. Den
utredning som lagrådel efterlyste 1979 har inle företagits. Reglerna blir
fortfarande svårtillämpade.

2.9.5 Luleå tingsrätt: Med hänsyn till de lättnader i
förvärvsvillkoren som utredningen föreslår, torde en avyttringstid enligl 16 §
om ett år vara tillräcklig för att i sådana fall finna en ny köpare, som kan få
förvärvstillstånd. Tingsrätten tillstyrker därför förslaget i denna del.

Om
någon prisprövning överhuvudtaget skall bibehållas i jordförvärvsla

gen, vilket tingsrätten som framgått ovan avstyrker, bör den inskränkas på 168

s. 169 Kontrollera mot PDF

det sätl som
utredningen i detta sammanhang har föreslagil. Prop. 1986/87:122

Tingsrätten
tillstyrker den ändring i samäganderättslagen som utredningen föreslår. I den
mån det förekommer alt andra än jurister förordnas att handha försäljning
enligt samäganderättslagen, bör någon kortfattad handledning utfärdas, så att
den information som lämnas om jordförvärvsprövningen blir kortekt.

2.9.6 Länsstyrelsen i Hallands län: Beträffande förvärv
på exekutiv auktion föreslår utredningen att förvärvarens tidsfrist för att
åter avyttra egendomen skall begränsas lill ett år mot nuvarande tvä. Syftet är
att hindra förvärvaren att vidtaga alltför omfattande ändringar på fastigheten,
som kan förändra fömtsättningarna för tillståndsprövning. Lagrådet tog 1979 upp
denna möjlighet men ansåg sig inte ha underlag för ett sådant förslag.
Länsstyrelsen är för sin del tveksam om del utredningen anför kan anses vara
tillräckliga motiv för alt få olika tidsfrister i jordförvärvslagen och i lagen
om utländska förvärv av fast egendom (1982 års lag). Förslaget avstyrks i denna
del.

2.9.7 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen
konstaterar atl

förslagel
inte på något sätt löser de svåra frågor som idag är förknippade med
försäljning av jordbmksfastigheter vid exekutiv auktion. Problemen är i
huvudsak två. Förvärvaren kan antingen investera fast sig alternativt
"plundra" egendomen under Ivåårsfristen. Åtskilliga exempel härpå
finnes. Förslaget innebär bara alt förvärvaren måste agera något snabbare än
idag. Detta kommer även fortsättningsvis att innebära att lantbmksnämnderna
kommer att "bli tvungna" att lämna tillslånd att behälla sådana i och
för sig ofta olämpliga förvärv. Länsstyrelsen anser därför att också förvärv på
exekutiv auktion borde prövas på vanligt sätt alternativt genom någon form av
förhandstillstånd. Detta borde vara möjligt i all synnerhet som prisprövningen
försvunnit i förslaget. Kan inte detta genomföras omedelbart måste under alla förhållanden
sådana regler tillskapas atl köparen förhindras att reducera fastighetens
substansvärde eller ingå olika former av avtal belastande fastigheten intill
dess att förvärvsfrågan är slutligt löst.

2.9.8 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Förändringarna
är välmotiverade och länsslyrelsen tillstyrker dessa.

2.9.9 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt utredningens
förslag skall avyttringsfristen förkortas lill 1 år. Lantbrukarnas riksförbund
tillstyrker denna förändring.

2.9.10 Svenska sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen
har inget att invända mot förslagel att den som förvärvat en faslighet genom
inrop på exekutiv auktion och som inte fär förvärvstillstånd skall vara skyldig
att avyttra fastigheten inom ett år.

2.9.11 Glesbygdsdelegationen: I vissa fall förekommer
"plundring" av fastigheter som lösts in på exekutiv auktion innan
frågan om förvärv avgjorts. Detta bör kunna förhindras på något sätt genom
sedvanlig förvärvsprövning eller regler som förhindrar atl faslighetens
substansvärde sänks innan förvärvsfrågan slutgiltigt lösts.

2.9.12 Sågverkens råvaruförening: Utredaren föreslår
förkortad tid - från

tvä
år till etl år - av den tid som förvärv inropade på exekutiv auktion får 169

s. 170 Kontrollera mot PDF

behållas, innan den åter
skall avyttras. Råvaruföreningen anser atl två år, Prop. 1986/87:122 som i
nuvarande lagstiftning, är skäligt.

2.10 Instansordningen i jordförvärvsärenden

2.10.1 Lantbruksstyrelsen:
Utredningen föreslår ingen ändring i instans-

ordningen med hänvisning till prop. 1983/84; 120 om regeringens befattning

med besvärsärenden. 1 denna framhålls atl undantag från tvåinstanspröv-

ningar - dvs. att även regeringen skall kunna pröva ett ärende - endasi

skall göras när särskilda skäl talar för det och då det behövs en politisk

styrning av praxis. Utredningen menar att detta är fallet i jordförvärvs

ärenden genom den fakultativa utformning som 4 § erhåller i förslaget och

genom behovet av politisk styrning av praxis. Förändringarna som utred

ningen föreslår lorde leda lill färre regeringsbesvär. Även delta talar för att

nuvarande ordning bibehålls. Lantbrukssiyrelsen delar utredningens upp

fattning.

Lantbruksstyrelsen
vill under denna rubrik även behandla några frågor, som rör rationalisering av
ärendehanteringen och som utredningen inle tagit upp till behandling. Dessa
hänger delvis ihop med instansordningen.

I
jordförvärvsärenden förekommer ofta att intressenter, som till exempel
grannar, vilka enligt av regeringen utformad praxis inte har besvärsrätt ändå
överklagar beslut som de anser inte tillgodoser deras intressen. Detta sker i
stor omfattning och beror främst på att överklagningsrätten är oklart uttryckt
i såväl jordförvärvslagen som förvaltningslagen. Lantbruksstyrelsen vill med
anledning härav framhålla att överklagningsrätten bör preciseras i 18 § och atl
paragrafen även bör ändras med hänsyn lill den nya förvaltningslagen.

Lantbruksstyrelsen
har tidigare i skrivelse till regeringen hemställt om en ändring i 8 § första slycket
jordförvärvsförordningen (1979:231) atl gränsen för regeringens prövning av
juridiska personers förvärv ändras från 1 milj. kronor lill 5 milj. kronor.
Styrelsen vill i detta sammanhang på nytt aktualisera denna fråga.

2.10.2 Luleå tingsrätt: Tingsrätten har ingen erinran mot
utredningens överväganden.

2.10.3 Länsstyrelsen i Norrbottens län: För närvarande
sker besluten i Norrbottens län i lantbruksdelegationen eller av tjänsteman i
lantbruksenheten på delegering eller i vissa fall i länsstyrelsens styrelse.

Beslut
kan överklagas hos lantbruksstyrelsen och lantbruksstyrelsens beslut hos regeringen.

Någon
ändring föreslås inte och länsslyrelsen tillstyrker att nuvarande
prövningsförfarande behålls.

2.10.4 Bräcke
kommun: Bräcke kommun delar utredningens förslag om atl

del är väsentligt alt behålla möjligheten lill överprövning hos regeringen då

tvister kan väntas uppkomma om bland annal tolkningen av den föreslagna

lydelsen och tillämpningen av § 7.

2.11 Skötsellagen

2.11.1
Lantbruksstyrelsen: Produktivitetsutvecklingen inom jordbruket

har fört med sig atl nuvarande areal jordbruksmark är för stor i förhållande

till möjligheterna alt på ett lönsamt sätt avsätta livsmedelsproduktionen. 170

s. 171 Kontrollera mot PDF

Detta
förhållande kan väntas bestå. Mot denna bakgrund finner utredning- Prop.
1986/87:122 en all det inte är skäligt all jordbruksförelagarna skall vara
skyldiga atl hålla all den nuvarande åkermarken i jordbruksproduktion och att
en omfattande nedläggning av jordbruksmark bör tillålas. Delta kan emellertid
medföra betydande olägenheter i områden, där jordbruket har regionalpolitisk
betydelse. Problem kan också uppstå från kulturminnesvårdens eller naturvårdens
synpunkt. I vissa fall kan ocksä möjligheten att vidmakthålla effektiva
familjeförelag äventyras om mark som behövs för utveckling av sådana läggs ned.

Lantbruksstyrelsen
delar utredningens uppfattning alt möjligheterna till nedläggning bör ökas men atl
det alltjämt bör krävas tillstånd för sådan åtgärd. Lantbruksstyrelsen finner
del också förtjänstfullt att det i förslaget preciseras när tillstånd lill
nedläggning inle får lämnas och tillstyrker utredningens förslag lill ändring
av lagen.

Beträffande
5§ punkt 3 vill styrelsen peka pä inlösenskyldigheten. Hinder för nedläggning
på grund av lill exempel naturvårdsskäl kan därför endast resas om naturvårdsmyndigheierna
är beredda atl ställa resurser till förfogande.

Lantbmksstyrelsen
har inget alt erinra mot utredningens förslag att energiskog fortsättningsvis
skall betraktas som jordbruksgröda. Odling av energiskog kan då anläggas utan
tillstånd. Förslaget innebär att energiskogsodling faller under den allmänna
hänsynsregeln i 6a §.

2.11.2 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen delar utredningens
uppfattning att en okontrollerad nedläggning av jordbruksmark kan medföra
betydande olägenheter. I vissa fall kan nedläggning vara olämplig. I andra fall
kan nedläggning tillåtas och marken bör då, såvida inte starka naturvårdsskäl
talar för ett fortsatt öppethållande, snarast överföras till annan produktion, l.ex.
skogsproduktion. Skogsstyrelsen biträder utredningens förslag att tillstånd
till nedläggning i dessa fall får förenas med villkor. I de fall då markägaren
avser alt använda den nedlagda jordbruksmarken för skogsproduktion kan det i
vissa fall av nalurvårdsskäl vara befogat att ställa villkor att marken skall
planteras med lövträd. Skogsstyrelsen utgår ifrån atl lantbruksnämnden samråder
med skogsvårdsstyrelsen om utformningen av dessa villkor. Det är vikligt atl
regler och tillämpningsföreskrifter utformas så atl frågan om villkor hanleras
på etl sätt som överensstämmer med berörda myndigheters kompetensområde.
Skogsstyrelsen vill också påpeka att det i de fall som villkor ställs som
skulle medföra stor ekonomisk belastning för markägaren kan detta leda till
att markägaren fortsätter med nägon form av mer eller mindre extensiv jordbruksproduktion.
Eftersom detta knappast är önskvärt ur samhällsekonomisk synpunkt borde någon
form av samhällsstöd för skogsplantering av dessa marker kunna utgå.

2.11.3 Statens jordbruksnämnd: JN tillstyrker utredningens
förslag om atl det i viss utsträckning skall bli lättare att få tillslånd atl
ta jordbruksmark ur produktion och att detta lillstånd kan förenas med villkor.

2.11.4 Statens naturvårdsverk: Glesbygdsområdena
där regionalpolitiska synpunkter ska få göra sig gällande får inte avgränsas
så snävt söm utredningen föreslagit i samband med 7 § jordförvärvslagen och
begreppet "landskapsvård" bör utbytas emot "naturvård".

Naturvårdsverket
stödjer också utredningens förslag atl tillslånd att ta

mark ur jordbruksproduktion skall kunna förenas med villkor. Det kan

gälla villkor om skogsplantering med vissl trädslag. Del kan t.ex. från 171

naturvärdssynpunkt i vissa
fall vara önskvärt med plantering av lövträd.

s. 172 Kontrollera mot PDF

En detalj
att observera är att utredningen lar ställning till frågan om Prop.
1986/87; 122 energiskogsodling skall anses falla under skogsvårdslagen eller
skötsellagen. Utredningen anser atl energiskogsodling skall betraktas som en
jordbruksgröda. Naturvårdsverket har inget all erinra däremot ifråga om grödor
som skördas med kortare intervall (kortare än 5 ä 10 år).

2.11.5 Statens planverk. Planverket ställer sig kritiskt
till utredningens

syfte atl underlätta en omfattande nedläggning av jordbmksmark med

hänsyn till rådande marknadspriser och överproduktion av jordbmkspro

dukter. ----- Den drastiskt ökade nedläggningstakl som skisseras för

åkermarken skulle påtagligt förändra del svenska
kulturlandskapet, hota områden av värde för naturvård, friluftsliv och kuliurminnesvård
och innebära att nuvarande negativa effekter på miljön av jordbruksdriften
bibehålls och förstärks.

Planverket anser att förändrade driftsformer inom jordbmket
med en mindre intensiv produktion per arealenhel kan minska behovet av en
omfattande nedläggning av jordbmksmark samtidigt som det ger möjlighet till siörre
hänsyn till kraven på en god miljö och en bibehållen handlingsfrihet för
framtiden. Odling av grödor för energiändamål eller annan industriell
användning innebär också bibehållen handlingsfrihet och ringa påverkan på
kulturlandskapet och bör stödjas som alternativ användning. En omläggning lill
skogsproduktion skulle däremot innebära ett långsiktigt ianspråkstagande av
marken, speciellt vid barrskogsodling.

Energiskogsodling intar i detta sammanhang en
mellanställning. Planverket vill inte motsätta sig utredningens förslag att
energiskogsodling betraktas som jordbruksgröda, men anser att odling inom
områden av värde för ex. vis naturvård, kuliurminnesvård och friluftsliv måste
kunna anpassas eller i vissa fall förhindras. Jordbrukslagstiftningens hänsynsregler
bör ses över för atl möjliggöra en sådan styrning av odlingen.

De översiktsplaner som kommunema kommer att utarbeta med
stöd av den nya plan- och bygglagen och nalurresurslagen kommer att konkretisera
naturresurslagens regler och bl. a. redovisa kommunens ställningstaganden till
inom vilka områden särskilda hänsyn behöver tas till andra intressen vid
tillståndspliktiga förändringar av markanvändningen. Av intresse i detta
sammanhang är främst bestämmelserna om hänsyn till ekologiskt särskilt
känsliga områden (2 kap. 3 § NRL) samt om hänsyn till natur-, kultur- och friluftsvärden
(2 kap. 6§ NRL).

I propositionen om naturresurslagen har departementschefen
fömtsatt att den kunskap om allmänna markanvändningsintressen som läggs till grund
för översiktsplanen bör vara av stort värde också vid tillämpningen av
hänsynsreglerna för de areella näringarna. Planverket föreslår att det i
motiven till skötsellagen liksom i anvisningarna till lanlbmksnåmndema för
tillämpningen av denna lag anges att lantbruksnämnderna i sin tillsynsverksamhet
bör beakta de allmänna markanvändningsintressena så som de redovisats i de
kommunala översiktsplanerna.

Dessutom föreslår planverket med hänsyn till de omfattande
konsekvenserna av en nedläggning av jordbruksmark i stor skala att
länsstyrelsen, lantbruksnämnden och kommunerna gemensamt bör utarbeta länsvisa
program för användningen av jordbruksmarken och för intensiteten i arealut-nyttjandet.
Därvid bör förutsättningar och möjligheter i olika regioner kunna klarläggas lill
slöd för statsmakternas överväganden. En försöksverksamhet med detta syfte bör
inledas som etl led i den fortsatta fysiska riksplaneringen.

2.11.6 Domänverket: Domänverket tillstyrker utredningens
förslag alt i 172

s. 173 Kontrollera mot PDF

förhållande
till gällande lag öka möjligheterna atl lämna tillstånd till ned- Prop.
1986/87:122 läggning av jordbmksmark. Den föreslagna bestämmelsen atl tillslånd
får förenas med villkor avslyrkes. Villkoren avses innehålla föreskrifter om
skogsplantering, naturvårdshänsyn o.d. - dvs. förhållanden som är reglerade i
skogsvårdslagen och naturvårdslagen.

2.11.7
Luleå
tingsratt: Tingsrätten tillstyrker utredningens förslag men vill också i delta
sammanhang ifrågasätta om inte små fastigheter kan undantagas från regleringen.

2.11.8
Länsstyrelsen i
Stockholms län: Enligl föreslagen lydelse av skölsellagen skall tillstånd
också forlsäuningsvis krävas för alt ta jordbruksmark ur produktion. Tillstånd
skall dock inle behövas när åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten.

Då tillståndsprövning skall ske finns enligl utredningens
förslag vissa möjligheter att vägra tillstånd i de fall jordbruksproduktion bör
fortgå från bl.a. landskapsvårds- och kulturminnesvärdssynpunkl. Naturvårdens
intressen kan dock inte beaktas fullt ut eftersom magra marker ofta har störst
betydelse från naturvårdssynpunkt men oftast är av "ringa betydelse"
för jordbruket. Avgränsningen mol naturvårdslagens tiUämpningsom-råde bör
därför övervägas närmare.

Tillstånd att ta jordbmksmark ur produktion fär enligl
förslaget förenas med villkor. Detta gäller t.ex. villkor om skogsplantering.
Samråd mellan lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen föreslås i sådana fall.
Lämpligen bör i anvisningar till lagen också rekommenderas samråd med länsstyrelsen
innan sådana villkor utfärdas eftersom länsstyrelsen har ett övergripande
ansvar i naturvårdsfrågor.

2.11.9 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Mol bakgmnd av
produktivitets

utvecklingen i jordbruket är det naturligt att lätta på nuvarande hårda krav

att hålla all brukningsvärd åker i hävd. Länsslyrelsen tillstyrker därför

förslagel lill lättnad på denna punkt. Samtidigt tillstyrker länsstyrelsen

förslaget atl tillståndsprövningen skall kunna ta hänsyn lill regionalpolilis

ka förhållanden (jordförvärvslagens § 7) och lill landskapsvårdens (natur

värdens) och kulturminnesvårdens intressen.

2.11.10
Länsstyrelsen i
Kalmar län: Likaså anges i förslagel till skötsellag atl när jordbruksmark las
ur produktion, kan tillståndet förenas med villkor. Lantbruksnämnden har då
alt meddela föreläggande i anslutning till beslutet. Också här torde en direkt
information från lantbruksnämnden till skogsvårdsslyrelsen om att tillstånd
lämnats, vara tillräcklig gmnd för atl fortsätta handläggningen i enlighet med
skogsvårdslagen. Uppmjukningen av skötsellagen bör medges. Ägare av områden som
är intressanta från natur- och kulturminnesvårdens synpunkt bör dock kunna
vägras nedläggningstillstånd. Lagen synes ge lantbruksnämnden möjlighel all
bedöma det enskilda fallet.

2.11.11
Länsstyrelsen i
Gotlands län: Utredningen föreslår vidare, atl vid prövning enligt skötsellagen
om jordbruksmark får las ur jordbruksproduktionen, ska lantbruksnämnden kunna
förena etl tillslåndsbeslut med villkor. Även vid denna prövning föreslår
länsstyrelsen atl lantbruksnämnden efler samråd med länsslyrelsen skall kunna
inom de av länsstyrelsen prioriterade områdena förena villkor med ekonomiskt
stöd.

2.11.12
Länsstyrelsen i
Kristianstads län: Del är angeläget atl möjligheter- 173

s. 174 Kontrollera mot PDF

na till alternativ användning av jordbruksmark som ej
behövs för livsme- Prop. 1986/87; 122 delsproduktion snarast utreds och
konkretiseras. Frågan är bland annal föremål för spannmålsgruppens
överväganden. Så länge sådana alternativ avser mer traditionella
jordbruksgrödor för annal än livsmedelsproduktion krävs inte tillstånd enligt
skötsellagen. Utredningen har dock föreslagit atl samma bör gälla
energiskogsodling som då skulle betraktas som jordbruksgröda. Styrelsen delar
inte den uppfattningen med hänsyn till de problem sådan odling kan medföra i
form av skador på anläggningar för täckdikning, avlopp o. dyl. Dessutom kan grannelagsproblem
uppstå liksom ogynnsam inverkan pä landskapsbild och -vård. Tillstånd bör
alltså normalt krävas för energiskogsodling.

Skötsellagens tillämpning har i flera fall visat sig vara
kontroversiell beroende på de olika intressen som berörs och då inte minst bevaran-deinlressena.
Styrelsen efteriyser därför klara och entydiga tillämpningsanvisningar vad
avser de olika intresseområdenas befattning med och ansvar för dithörande
spörsmål. För den enskilde markägaren inle minst verkar det förbryllande med å
ena sidan en samhällelig strävan att minska jordbruksproduktionen och å andra
sidan starka bevarandeinlressen som försvårar produktionsbegränsning och
uppehåller en icke lönsam jord-bruksverksamhei. Sammanfattningsvis menar
styrelsen alt utredningsförslaget, på något undanlag när, ej innebär någon mer
omfattande ändring av skötsellagen med hänsyn till hur denna har tillämpats på
senare tid.

2.11.13
Länsstyrelsen i
Hallands län: Villkoren för att ta jordbmksmark ur jordbruksproduktion mjukas
upp. Prövning skall dock fortfarande ske om inte åtgärden endast är av ringa
betydelse. Den föreslagna ändringen tillstyrks.

2.11.14
Länsstyrelsen i
Värmlands län: Det är en ur många synpunkter betydelsefull samhällsfråga hur vi
formar vårt framtida landskap. Även i områden med en ringa andel i
jordbruksmark är del ofta kulturmarken med tillhörande bebyggelse som ger bygden
mycket av dess identitet och skönhetsvärden.

En ny våg av nedläggningar av traditionella jordbruk
kommer obönhörligen alt leda till förändringar. Det kulturlandskap vi idag har
kan bara bevaras i begränsade delar. Detta innebär inte alt framtidens landskap
nödvändigtvis behöver vara en ur natur- och kullursynpunkt fattigare och uniformare
miljö även om utvecklingen under senare år har gått i den riktningen.
Värdesätter vi landskapets skönhetsvärden, värnar om dess levande innehåll,
slår vakt om dess tradilionsvärden och övriga kulturvärden kan även framlidens
landskap bli någol alt känna för och stimuleras av. Detta kräver dock att de
lagar och förordningar som reglerar markanvändningen i ännu högre grad
anpassas till dessa önskemål.

Antalet mjölkproducenter i länet har halverats under den
senaste 10-

årsperioden och är snart nere i ca 1 000. Minskningen fortsätter och pro

gnoserna pekar mot en ny halvering under den närmaste 10-årsperioden.

Landskapet svarar ganska långsamt på förändringar av detta slag. Flertalet

brukare känner ett motstånd mot all aktivt omföra kulturmark till skogs

mark. Stora arealer åker bibehålls därför i en relativt extensiv hävd.

Vallarealen är nu inom länet mellan 10000 och 20000 ha större än vad som

behövs för dagens kreatursstam. Enligl skogsvårdsförordningen skall all

mark som tas ur jordbruksproduktion skogsplanteras senast 3 år efler

nedläggningen. En aktivare tillämpning av skötsellag och skogsvårdslag

skulle leda till krav på åtgärder av betydande omfattning. I flertalet fall

skulle det bli aktuellt med skogsplanteringar. 174

s. 175 Kontrollera mot PDF

Många av
dessa jordbrukels marginalområden har stor betydelse för Prop. 1986/87:122
människors trivsel och för landskapets natur- och kulturvärden, samtidigt som
de i många fall enligt §4 i nu gällande skötsellag kan las ur produktion utan
prövning eftersom de "uppenbarligen saknar betydelse för jordbruket pä brukningsenheten".
Del är således redan nu möjligt alt utan föregående prövning beskoga betydande
områden. Enligt utredningens förslag skall kravet på tillståndsprövning finnas
kvar utom i de fall "när åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på bmkningsenheten".
Innebörden av detta är atl nedläggningar som kan föranleda ölägenheter för
andra intressen än jordbruksintresset fortfarande kan genomföras ulan
föregående prövning.

1 förarbetena lill naturvårdslagen anges som exempel på arbelsförelag
där samråd enligt §20 naturvårdslagen kan vara motiverat bl.a. förvandling av
åkermark till skogsmark samt omföring av lövskog till bartskog.

Inom länsstyrelsen har därför övervägts möjligheterna att
göra omförandel av kullurmark till skogsmark samrådspliktigl enligt 20 §
naturvårdslagen för hela eller delar av länet. Bakgrunden är dels en genomgång
av ca 200 fall som aktualiserats för skogsplantering under 1986 dels ett
studium av resultaten av de omfattande igenplanleringar som genomfördes på
1950-och 1960-lalel. 1 en del fall genomfördes omvandlingen med ett medvetet
hänsynstagande till enskilda intressen och med känsla för bygdens natur och
kulturvärden. Denna omsorg i hanteringen har visat sig ha etl slort bestående
värde. I andra fall har man gått en okänslig väg och utformat planteringarna så
alt betydande värden gått förlorade.

Länsstyrelsen har emellertid funnit alt etl samråd enligt
naturvårdslagen skill från lillståndsprövningen enligt skötsellagen skulle leda
till betydande komplikationer för såväl bmkare som myndigheter.

Del stöd för naturvårds- och kullurminnesvårdsintresset
som finns i gällande skogsvårdsförordning framstår som otillräckligt.
Förordningen bör enligl länsstyrelsens mening båttre anpassas till dagens
hotbild och till de allt starkare önskemålen om etl mer aktivt tillvaratagande
av landskapets estetiska och övriga värden. Lånsstyrelsen har goda
erfarenheter av samarbetet med skogsvårdsstyrelsen i dessa frågor men ser
samtidigt atl skogsvärdsmyndighelens handlingsutrymme är alltför begränsat.

Med anledning av vad som ovan anförts förordar
länsstyrelsen alt §4 utformas så atl allt omförande av jordbruksmark till
skogsmark kommer lill lantbruksnämndens kännedom antingen i form av en ansökan
om tillstånd till förelaget eller i form av en anmälan. Sedan bör del ankomma
på lantbruksnämnden atl tillse atl samråd äger rum med lånsstyrelse, skogsvårdsstyrelse
och i vissa fall med berörd kommun. Hanteringen kan förenklas genom att
kommunala handlingsprogram för lantbruk - naturvård - kuliurminnesvård
upprättas. Kommunen bör beredas utrymme atl agera i dessa frågor och ocksä ta
en stor del av ansvaret för den.

Eftersom mänga brukare känner ett motstånd mol allt för
dramatiska förändringar av den bygd i vilken de verkar bör elt krav pä anmälan
om nedläggning av kulturmark inle upplevas som besvärande. Syftet med anmälan
är atl ge rådrum. Detta kan leda till ett även för berörd markägare välkommet
resonemang om allernativ markanvändning eller lill speciella insatser av
naturvårdande karaktär i allmän eller enskild regi. Det kan också vara etl
tillfälle atl diskutera hur långt brukarens egen rätt all bedriva landskapsvård
sträcker sig utan att han hamnar i konflikt med skogsvårdslagen.

Länsslyrelsen välkomnar ändringarna i §5 och §6. De
innebär en för

stärkning av bäde landskapsvårdsintressel och de regionalekonomiska

intressena. Värdet begränsas dock av den i utredningens förslag begränsa

de lillståndsplikten. 175

s. 176 Kontrollera mot PDF

2.11.15 Länsstyrelsen
i Västmanlands län: Skötsellagen: Tdlsiånd till ned- Prop. 1986/87:122

läggning får ges om inte marken bl.a. behövs för atl tillgodose särskilda

omständigheter t. ex. landskaps- eller kulturminnesvårdssynpunkter. I frå

gan om jordbmksproduktion bör fortgå ur landskapsvårds- eller kultur

vårdssynpunkt anges att samråd bör ske meUan lantbmksnämnden och

länsstyrelsen.

Länsstyrelsen
befarar att nämnda samrådsförfarande kan bli tungrott för länsslyrelsen
eftersom kontakten med berörda kommuner torde bli viktig. Det bör därför
övervägas om inte det löpande samrådet istället bör ske mellan lantbruksnämnd
och berörd kommun.

Länsstyrelsen
bör istället kunna hjälpa till att med berörda parter ta fram underlag som
visar värdefulla områden från landskapsvårds- och kulturminnesvårdssynpunkt.

2.11.16 Länsstyrelsen
i Jämtlands län: Utredningen föreslår en viss libera

lisering i skötsellagen samt att tillstånd till nedläggning får förenas med

villkor. Tillstånd skall dock fortsättningsvis kunna vägras om jordbmks

produktion bör fortgå från landskapsvårds- eller kulturminnesvärdssyn

punkl.

Länsstyrelsen
anser att för atl sistnämnda motiv skall få någon praktisk effekt måste också
aktiva åtgärder kunna krävas för i och för sig icke bmkningsvärd jordbruksmark,
dvs. mer långtgående åtgärder än vad som är möjliga med 6a § i skötsellagen.
Detta innebär atl föreläggande enligt 9 § i skötsellagen ocksä måste kunna ske
med åberopande av naturvårds- och kulturminnesvårdsskäl. Staten kan då bli
inlösenskyldig, en garanti för att bestämmelsen endast kommer au åberopas för
de mest angelägna objekten.

Föreläggande
i fråga om naturvårds- och kulturminnesvårdshänsyn bör i normalfallet endasi
avse öppethållande av marken, ej normal jordbmksproduktion. Det kan då räcka
att markägaren slår den aktuella marken en eller ett par gängar varje år.

För
att naturvårdsintressena skall kunna behandlas på ett objektivt och enhetligt
sätt vid förelägganden vore det önskvärt med någon form av politiskt förankrad
plan som visar var denna bestämmelse skall kunna tillämpas. Antalet samrädsyttranden
skulle då också kunna minskas samtidigt som seklorsintressenas vikt och
betydelse fastställs. Markägarna får samtidigt möjlighet att agera utifrån vad
som redovisats i planen, dvs. att alternativt följa denna eller avyttra aktuell
mark.

2.11.17 Länsstyrelsen
i Norrbottens län: Utredningens förslag innebär att

det blir lättare atl la jordbruksmark ur jordbmksproduktion utom om

marken behövs för utvecklade eller utvecklingsbara lantbmksföretag eller

av regionalpolitiska skäl.

Energiskogsodling
skall i fortsättningen betraktas som jordbruksgröda.

Länsstyrelsen
tillstyrker förslaget liksom förslaget att tillstånd till nedläggning skall
kunna kombineras med villkor om skogsplantering. Skogsvårdsstyrelsen anser atl
denna senare möjlighet kan bidra lill alt sådana marker snabbare än annars blir
skogbärande.

2.11.18 Ljusdals
kommun: Avslutningsvis kan påtalas atl i "Lag om sköt

sel av jordbruksmark" 4§ mildras kravet på bmkande av jordbmksmark

när nedläggningsåtgärder är av ringa betydelse.

Denna
förändring av lagtexten kan ej accepteras.

2.11.19 Bräcke
kommun: Bräcke kommun anser att det är rikligt med 176

s. 177 Kontrollera mot PDF

hänsyn
till rådande produktionsförhållanden i landet atl jordbmksmark får Prop.
1986/87:122 tas ur produktion efter tillstånd. Ur regionalpolitisk aspekt är
det mycket angeläget att det i lagen finns inskrivet atl tillstånd inte får
lämnas om 7 § jordförvärvslagen är tillämplig. Vidare bör anmälningsplikt
finnas om jordbmksmark som är av ringa betydelse för jordbruket på bmkningsenheten
tas ur produktion. Lantbmksnämnderna bör ha möjlighet att följa upp hur
enskilda brukare tolkar begreppet "ringa betydelse" för att kunna
ingripa om det visar sig att lagen tolkas vidare än vad som är avsett.

2.11.20 Svenska kommunförbundet: Den nya plan- och bygglag
och den naturtesurslag som träder i kraft den I juli 1987 innebär en betydande
decentralisering till kommunerna av ansvaret för frågor som rör den lokala
miljön. Alternativ användning av jordbmksmark berör i allra högsta grad den
lokala miljön och därmed det kommunala ansvarsområdet. För närvarande pågår
också en livaktig diskussion i kommunerna om alternativ odling som kan komma
att få icke oväsentlig betydelse för synen på alternativ användning av
jordbruksmark. Förbundet anser därför alt lantbmksnämnderna också i dessa
frågor vid behov skall samråda med kommunerna.

2.11.21 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas
riksförbund delar utredningens uppfattning att en anpassning av skötsellagen
med hänsyn till jordbrukets utveckling är nödvändig. Utredningen lämnar dock
möjligheter till nedläggning som kan vara av betydelse för enskilda lantbmkare.
Sidoarrenden är av slor betydelse även för sådana lantbruksförelag som faller
utanför begreppen utvecklade eller utvecklingsbara lantbmksföretag. Det gäller
här främst de geografiska områden som inte berörs av § 7. Utredningens förslag
kan komma att innebära alt utbo- eller dödsboägare kan ha intresse av att lägga
ned åkermark som nu disponeras som sidoarrende av bofasta i bygden. Det är
därför väsentligt atl vid tillstånd till nedläggning hänsyn tas till hur
ifrågavarande mark disponeras. Begreppen utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretags verksamhet bör tas bort så att hänsynstagandet kan omfatta
alla jordbruksfastigheter.

Lantbrukarnas
riksförbund vill påpeka att skötsellagen kommit att utnyttjas alltför litet
för att främja fömtsättningarna för en aktiv brukning. Ofta förekommer bmkningshinder,
undermålig valtenavledning eller bristande skötsel som medför ogräshärdar.
Skötsellagen måste enligt Lantbmkarnas riksförbunds uppfattning aktivt
utnyttjas för att undanröja sädana problem. Detta gäller i landet som helhet.

2.11.22 Svenska
cellulosa- och pappersbruksföreningen: Utredningen före

slår atl det i framtiden skall bli lättare att få lägga ned jordbruksmark. Vi

anser detta nödvändigt med hänsyn till den överproduktion som f. n. råder

på jordbruksprodukter. Vi delar utredningens uppfattning att det ligger

både i markägarens och samhällets intresse att dessa bördiga marker

omförs till alternativ produktion. För en betydande del av dessa marker är

skogsplantering det mest realistiska alternativet i samband med nedlägg

ning. Utredningen föreslår vidare att tillstånd om nedläggning kan villkoras

med plantering med visst trädslag. Vi vill påpeka att när jordbruksmark

överförs till skogsmark faller frågor av den här karaktären under skogs

vårdslagen och att skogsvårdsorganisationen då bör engageras i rådgiv

ningen. Självfallet bör när det gäller valet av trädslag största hänsyn tas
till

markens och trädslagens produktionsförmåga samt förutsättningarna att

framdeles nyttja det producerade virket.

I
den allmänna debatten ges ibland intryck av att skog inte är en rumsren I77

12 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 122

s. 178 Kontrollera mot PDF

gröda. Vi vill med skärpa reagera mot detta och påpeka att
skog odlad på Prop. 1986/87:122 f.d. jordbruksmark är etl väl så miljövänligt
sätt atl använda marken som flera av alternativen, samtidigt som den kan bidra
till ägarens utkomst och skogsindustrins virkesförsörining.

2.11.23
Tjänstemännens
centralorganisation: Den stora överproduktionen i jordbruket gör det slutligen
enligt TCOs mening naturligt att ändra lagen om skötsel av jordbruksmark i
enlighet med vad utredningen föreslår, så all del blir enklare all lägga ner
åkermark. TCO noterar dock med tillfredsställelse atl tillstånd att lägga ner
åkermark föreslås kunna förenas med villkor. Enligt TCOs uppfattning bör del
regelmässigt prövas om det skall krävas att nedlagd åkermark utnyttjas för allernativ
produktion, till exempel av skogs- eller energiråvara.

2.11.24
Landsorganisationen
i Sverige: LO tillstyrker utredningens förslag alt en relativt omfattande
nedläggning av jordbmksmark bör tillåtas där marken inte är av intresse för
förstärkning av utvecklade eller utvecklingsbara företag. Det är angeläget alt
jordbruksmark som inle längre behövs för all livsmedelsproduktion även i
fortsättningen kommer att utnyttjas effektivt i syfte att nå en långsiktig och
samhällsekonomiskt lönsam hushållning med dess produktionsförmåga. Det är
viktigt att ansträngningarna intensifieras för atl finna alternativa grödor.

Det är vidare angeläget atl jordbruksmark som får läggas
ned så snart som möjligt används för annan produktion. Denna torde i de allra
flesta fall komma att utgöras av skogsproduktion. Vi delar utredningens mening atl
tillslånd atl la mark ur jordbmksproduktion förenas med villkor om skogsplantering
inom viss tid.

Skötsellagen bör också innehålla bestämmelser som främjar
landskapsvården och kulturminnesvården. Det är dock inte alltid nödvändigt med
jordbruksproduktion för att tillgodose dessa intressen. Detta bör även kunna
ske med arbetsinsatser av annat slag.

2.11.25 Svenska sparbanksföreningen:
Utredningen föreslår sädana änd

ringar i skötsellagen att det blir lättare för fastighetsägare atl la jordbruks

mark ur jordbruksproduktion.

Eftersom en utgångspunkt för jordbrukspolitiken inte
längre är att nuvarande åkerareal skall behållas i stort setl oförändrad
innebär gällande skötsellag en inkonsekvens. Den föreslagna lagtexten är bättre
anpassad till gällande beslut om jordbrukspolitiken. Mot den bakgrunden
tillstyrker Sparbanksföreningen förslaget. Beträffande de villkor, som
förutsålts kunna knytas till ett tillstånd att skogsplantera åker vill
föreningen betona att markägaren därigenom inte får utsättas för en oskälig
ekonomisk belastning.

2.11.26 Sveriges allmänna hypoteksbank: Hypoteksbanken
tillstyrker i frå

ga om den föreslagna skötsellagen att möjligheten alt ta jordbmksmark ur

produktion ökas när marken inte behövs för livsmedelsproduktion och när

detta är företagsekonomiskt motiverat.

Hypoteksbanken vill i samband härmed understryka vikten av
atl jordbruksmark som tas ur jordbruksproduktion så snart som möjligt används
för annan produktion exempelvis för produktion av grödor för energiändamål
eller annan industriell användning.

2.11.27 Sveriges jordägareförbund: Sveriges
Jordägareförbund tillstyrker,

att möjligheterna att ta jordbruksmark ur produktion ökas
men anser att 178

s. 179 Kontrollera mot PDF

detta
borde ha gjorts i ännu störte utsträckning än vad utredningen före- Prop.
1986/87:122 slår. Andra skäl atl vägra tillslånd lill nedläggning av
jordbruksmark än att marken behövs för en företagsekonomiskt lönsam
jordbruksproduktion, bör ej komma i fråga. Om jordbruksproduktion bör fortgå ur
landskapsvärds- eller kulturminnesvårdssynpunkt, bör detta regleras med den
speciallagstiftning som finnes för atl tillgodose dessa intressen.

2.11.28
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Enligt sista styckel i § 5 får
"tillstånd förenas med villkor". SSR vill understryka - med hänvisning
lill vad som sägs i molivlexlen (sid. 95) om skogsplantering - att inga andra
krav får ställas än vad som följer av skogsvårdslagens bestämmelser om beskogning.
Krav dämlöver måste bekostas av samhället.

2.12 Övergångsbestämmelser

2.12.1 Länsstyrelsen
i Kristianstads län: Utredningen föreslår att den nya

lagstiftningen skall träda i kraft den 1 juli 1987 och atl en dessförinnan

ingiven ansökan skall prövas efter de nya reglerna om slutligt besked fattas

efter halvårsskiftet. Denna mening delas inle av styrelsen. Utredningsför

slaget skulle medföra att en ansökan som behandlas av lantbruksnämnden

före halvårsskiftet kan följas av besvär vilka då finge behandlas av lant

brukssiyrelsen eller regeringen efter de nya reglerna. Detta förhållande

kan ej anses tillfredsställande. Enligt styrelsens mening bör de nya regler

na tillämpas på fång gjorda efter den 30 juni 1987, för exekutiva förvärv

lagakraftvunna (köpebrev) efler detta datum.

Ifråga
om övergångsskedet lorde tillämpningen av gällande regler i viss mån få
anpassas till de nya så snart dessa fastställts av riksdagen.

2.12.2 Länsstyrelsen
i Jämtlands län: Enligt utredningens mening är det

lämpligt att lagförslaget tillämpas även på ansökningar som har gjorts före

de nya reglernas ikraftträdande.

Länsstyrelsen
ifrågasälter ovanstående svävande formulering. För enhetlighet och likhet
inför lagen är det nödvändigl att såväl parter som beslutsfattare exakt vet när
de nya reglerna skall börja tillämpas. De har sedan att agera utifrån delta. Så
har alltid varit fallet i samband med tidigare lagändringar och motiv för någon
förändring härvidlag föreligger inte.

3 Lagtekniska synpunkter 3.1 Jordförvärvslagen

3.1.1 Kammarkollegiet: Med den föreslagna ändringen av 4
§ jordförvärvslagen förefaller det ologiskl alt behålla inledningen till 5 §
oförändrad. Avsnittet "utöver vad som följer av 4 §" bör utgå.

3.1.2 Malmö tingsrätt: Lagens presumtion synes vara atl
en fysisk person skall ha förvärvstillslånd medan en juridisk person inle skall
ha något sådant tillslånd. Det kan därför vara lämpligt att föra samman de
bestämmelser som avser enbart fysiska personer i några särskilda paragrafer
och att därefter ange de särskilda förutsättningar som gäller för juridiska
personers möjlighel att få förvärvstillstånd. Detta kan ske genom följande ändringar
i del remitterade förslaget. 179

s. 6 Kontrollera mot PDF

4
§ kan inledas med orden "Förvärvstillslånd får vägras fysisk person, Prop.
1986/87:122

De
bestämmelser som nu finns i 6 § förs lill 4 § genom att i 4 § första stycket
tas in en ny punkt, punkt 5, av följande lydelse; "om förvärvet avser
egendom på vilken drivs etl utvecklat eller utvecklingsbart jordbmks- eller
trädgårdsnäringsföretag och det kan antas alt förvärvaren inte kommer att
bosätta sig på orten eller yrkesmässigt bruka egendomen eller att förvärvaren
inte har sådana yrkeskunskaper som behövs för atl driva företagel".

De
bestämmelser som nu finns i 5 § tredje slyckel och som avser fysiska personer
skulle kunna tas upp i en särskild paragraf, 5 §, och förslagsvis ges följande
lydelse: "Fysisk person som bedriver skogsinduslriell verksamhet i vilken
egendomens virkesavkastning behövs får, om förvärvet avser huvudsakligen
skogsmark och sker för verksamheten, lämnas förvärvstillstånd endast på de i 6
§ första och andra styckena angivna gmnderna."

Specialreglerna
för juridiska personer, nuvarande 5 § första och andra

styckena, bildar en ny paragraf, 6 §. Denna kan då inledas med att "Juri

disk person skall vägras förvärvstillslånd om inle ". Andra styckel i

samma
paragraf kan formuleras "Avser förvärvet huvudsakligen skogs

mark och bedriver förvärvaren skogsinduslriell verksamhet syssel

sättningen där".

I
10 § bör i enlighet med vad som sägs på sid. 78 i moUven orden "som av
regionalpolitiska skäl behövs för att främja sysselsättningen på orten"
ändras till "i sådana områden som a\ ses i 7 §" (jfr vad som sägs i
betänkandet sid. 76yf)-

I
det i 16 § tillagda sista stycket bör i anslutning till ordvalet i paragrafen i
övrigt ordet "säljer" utbytas mot "avyttrar".

3.1.3
Luleå tingsrätt: Om avsikten i fråga om egendom, som av regionalpolitiska skäl
behövs för att främja sysselsättningen på orten, är alt föreskrifter om
yrkesmässigt brukande och bosättning skall kunna meddelas bara i kommuner, för
vilka regeringen har meddelat föreskrift enligt 7 §, bör detta komma till
uttryck i lagtexten, till exempel genom följande tillägg:

---- eller
egendom, "som är belägen i en kommun, för vilken regeringen

har
meddelat en föreskrift enligt 7 §, och" som av .

3.2 Lagen om skötsel av jordbruksmark

3.2.1 Malmö
tingsrätt: I fråga om förslaget till ändring i lagen om skötsel

av jordbruksmark vill tingsrätten anmärka alt 5 § första stycket 3 bör ges

lydelsen "om andra särskilda omständigheter föreligger", detta med
hän

visning till vad som uttalas på sid. 106 i motiven.

Innebörden
i tillägget i 5 § att tillstånd får förenas med villkor är oklar. Bestämmelsen
har språkligt sett en betydligt vidare omfattning än vad som anges i motiven,
sid. 93. Eftersom skyldigheten att plantera skog på nedlagd jordbmksmark redan
finns enligt skogsvårdslagen bör stycket antingen utgå eller ersättas med en
hänvisning lill skogsvårdslagen.

3.2.2 Luleå
tingsrätt: 5 § lagen om skötsel av jordbruksmark. Avsikten

med första stycket 2 är tydligen att tillstånd till nedläggning av jordbruks

mark får vägras endast om regeringen har meddelat en föreskrift enligt den

föreslagna 7 § jordförvärvslagen. Detta bör komma till uttryck i lagtexten,

lill
exempel genom denna lydelse: om marken är belägen i en kommun, för 18o

s. 7 Kontrollera mot PDF

vilken regeringen har
meddelat en föreskrift enligt 7 § jordförvärvslagen Prop. 1986/87:122
(1979:230) och marken behövs för att främja sysselsättningen på orten.

Tredje
punkten i första stycket bör ges ett mera specifikt innehåll, till exempel; om
jordbruksproduktion bör fortgå ur landskapsvårds- eller kulturminnesvärdssynpunkl
eller en nedläggning skulle medföra betydande men för en intilliggande bmkningsenhet
eller andra särskilda skäl föreligger.

3.2.3
Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Av motiveringen lill den föreslagna ändringen
av 5 paragrafen lagen om skötsel av jordbmksmark framgår atl landskapsvårds-
eller kullurminnesvårdsskäl kan vara gmnd atl vägra tillstånd till nedläggning
av jordbruksmark eller atl meddela villkor i samband med att lillstånd till sädan
åtgärd meddelas. För att göra lagtexten klarare bör 5 paragrafen första styckel
punkt 3 ha följande lydelse;

3.
om andra omständigheter föreligger, t.ex. naturvårds- eller kulturminnesvårdsskäl.

3.3 Samäganderättslagen

3.3.1
Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas riksförbund finner atl utredningen
lämnat etl språkligt lillfredsställande förslag.

181

Bilaga 4 Prop. 1986/87:122

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

Härigenom föreskrivs i fråga om jordförvärvslagen
(1979:230)

dds all nuvarande 1 och 2 §§ skall betecknas 2 och 3 §§ saml
att nuvarande 3 § skall betecknas 1 §,

åe/ialidenya 1 och 3 §§ samt 4, 5, 7, 8, 11, 12, 14 och 16-
18 §§ skall ha följande lydelse,

dels alt rubriken närmasl före 3 § skall sältas närmast
före 4 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ l§

Vid prövning av fråga om för- Syftet med denna lag är att vid

värvstillstånd skall beaktas att upp- förvärv av
jordbruksfastigheter

komsten och utvecklingen av ra- främja utvecklingen av företag

tionella företag inom Jordbruket, inom Jordbruket, skogsbruket och

skogsbruket och trädgårdsnäringen trädgårdsnäringen (lantbruksföre-

(lantbruksföretag)främjas. tag). Vid tillämpningen av lagen

skall eftersträvas atl från regionalpolitisk synpunkt
ändamålsenliga förelag bildas.

2§' 3§

Förvärvstillslånd enligt 1 § be- Förvärvstillstånd enligl 2 § be-

hövs inte, hövs inte,

1. om egendomen förvärvas från staten genom överlåtelse
av lantbmks-

nämnd eller lantbruksstyrelsen,

2. om egendomen förvärvats av staten genom annan myndighel
än

statens affärsdrivande verk,

3. om kommun förvärvar egendomen från
staten eller utövar förköpsrätt enligt förköpslagen (1967:868),

4. om egendomen förvårvas av kredilinrättning
som enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning, som regeringen har
fastställt, är skyldig atl åler avyttra egendomen,

5. om förvärvaren är gift med
överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar
gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, alll under fömtsättning att överlålaren
inte är skyldig att avyttra egendomen enligl 16 § eller enligt 3 kap. I §
lagen (1982:618) om utländska förvärv av fasl egendom m. m.,

6. om förvärvet skall prövas enligt
lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m.,

7. om egendomen enligt detaljplan
eller områdesbestämmelser är avsedd för annat ändamål än jordbmk eller
skogsbruk,

8. om förvärvet omfattar område som är avsett för annat
ändamål än

jordbmk eller skogsbruk eller sådan fastighet som har nybildals för annat

ändamål än jordbmk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått

taxering.

Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1985/86:90
föreslagna lydelsen. 182

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87; 122

9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan
äger till samma

taxeringsenhet hörande andel i fastigheien och som inle är skyldig atl

avyttra sistnämnda andel enligl 16 8,

10. om förvärvet sker genom inrop pä exekutiv auktion.

4 § 2

Förvärvstillslånd skaU vägras, /. om köpeskillingen eller aiman
ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn tUl
dess avkastning och övriga omständigheter,

2. om det kan antas att förvärvet

sker huvudsakligen för kapitalpla

cering,

3. om egendomen behövs för

Jordbrukets eller skogsbrukels ra

tionalisering,

4.
om förvärvet
kan antas medföra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara
lantbruksföretag, som bör förbli självständiga, förs samman till ett företag,

5.
om förvärvet
kan antas medföra all utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag, som
bedrivs på mer än en fastighet, delas upp och uppdelningen medför olägenhet av
någon belydelse för företaget.

Första stycket / gäller inte i fråga om tillstånd att
förvärva egendom på offentlig auktion enligl 17 § eller enligt 3kap. 3 § lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Utöver vad som följer av andra stycket får förvärvslillstånd
lämnas utan hinder av första styckel, om särskilda skäl föreligger.

Förvärvslillstånd/å;- vägras.

/. om del är av allmänt intresse atl egendomen tus i
anspråk för jordbrukets eller skogsbrukels rationalisering,

2. om förvärvet kan antas medföra alt
tvä eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag, som bör
förbli självständiga, förs samman till ett företag,

3. om förvärvet kan antas medföra alt
utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag, som bedrivs på mer än en
fastighet, delas upp och uppdelningen medför olägenhet av nägon betydelse för
företaget,

4. om det är uppenbart alt köpeskillingen
eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens marknadsvärde.

Första stycket 4 gäller inte i fråga om tillstånd alt
förvärva egendom pä offentlig auktion enligt 17 § eller enligt 3 kap. 3§ lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Juridisk
person får utöver vad som följer av 4 § lämnas förvärvstillstånd endast om

Juridisk
person får lämnas förvärvstillstånd endast om

1.
förvärvaren avstår eller kan antas komma att avstå egendom som är av betydelse
för jordbrukets eller skogsbmkets rationalisering och i storlek eller värde
ungefär molsvarar den egendom som avses med förvärvet,

- Senasie lydelse 1982:630,

183

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2. förvärvet medför att egendom som
redan tiUhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig,

3. egendomen är avsedd för annat
ändamål än jordbruk eller skogsbmk,

4. annat särskilt skäl föreligger.

Prop. 1986/87; 122

Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren
juridisk person som bedriver skogsindustrien verksamhet i vilken egendomens
virkesavkastning behövs, får utan hinder av första stycket tillstånd lämnas,
om inte egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av
någon som är bosatt på orten.

Fysisk person som bedriver industriell verksamhet som
avses i andra stycket får, om förvärvet avser huvudsakligen skogsmark och sker
för verksamheten, lämnas förvärvstillstånd endast på de i första och andra
styckena angivna grunderna.

Avser
förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren juridisk person som
bedriver skogsindustrien verksamhet i vilken egendomens virkesavkaslning
behövs, får utan hinder av första stycket tillstånd lämnas, om inte egendomen
bör ägas och brukas av någon annan juridisk person som redan bedriver
skogsindustrieli verksamhet på orten av betydelse för sysselsättningen där.

TiUstånd
enligl andra stycket får inte meddelas om egendomen med hänsyn till ortsförhållandena
bör ägas och brukas av en fysisk person som är bosatt på orten.

Om det
är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får utöver vad som
följer av 4 och 5 §§ tillstånd vägras tUl förvärv av egendom på vilken inte
drivs ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag,

1.
om
egendomen behövs för att stärka annat sådant lantbruksföretag på orten,

2.
om
egendomen behövs för att främja sysselsättningen för någon som är bosatt på
orten.

Om det
är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt, får tUlstånd till
förvärv vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen på orten.

Kommun får
inte vägras tillstånd till förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till
den framtida Utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande
anordning.

Kommun får
inte vägras tillstånd till förvärv av sådan fast egendom som med hånsyn lill
den framtida utvecklingen /;// någon del krävs för tätbebyggelse eller därmed
sammanhängande anordning.

Tillståndsmyndigheten
kan i beslut om förvärvstillslånd ålägga förvärvaren att inom viss tid ansöka
om viss fastighetsbildning som berör den egendom som avses med

Tillståndsmyndighelen
kan i beslut om förvärvstillslånd ålägga förvärvaren att inom viss tid ansöka
om viss fastighetsbildning som berör den egendom som avses med

184

Nuvarande
lydelse

förvärvet eller alt vidta åtgärd som behövs för att
förbättra egendo-

Föreslagen lydelse

förvärvet eller att vidta åtgärd som

behövs med hänsyn till naturvår-

men. den eller skogsvården.

Fullgör inte förvärvaren vad som åligger honom enligl
första stycket, kan lantbruksnämnden förelägga honom vite.

Har
föreläggande meddelats enligl första stycket och övergår egendomen till ny
ägare, gäller åläggandet i stället denne. Vile som har förelagts gäller inle mol
den nye ägaren, men lantbmksnämnden får sätta ul vite för denne.

Tillståndsmyndighel
som meddelar åläggande enligt första stycket skall genast sända sitt beslut
till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.

12 §3

Förvärvstillständ skall sökas inom tre månader från det
förvärvet skedde, om inte frågan om förvärvstillstånd enligl 10 kap. 3 § andra
stycket fastighetsbildningslagen (1970:988) skall underställas
tillståndsmyndigheten av fastighetsbildningsmyndigheten.

Prop. 1986/87:122

Fråga om
förvärvstillstånd får ej prövas förrän förvärvet skett utom i fall som avses i /
§ 2-4. Ansökan belräffande förvärv som skett genom köp eller byte får ej
heller prövas eller på gmnd av återkallelse avskrivas innan det avgjorts huruvida
förköp enligt förköpslagen (1967:868) äger mm, om del inte är uppenbart att
förköpsrätt inte kommer atl utövas. Tillstånd alt förvärva egendom pä
offentlig auktion enligt 17 § eller enligt 3 kap. 3 § lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fasl egendom m. m. lämnas före auktionen.

Fråga om
förvärvstillstånd får inte prövas förrän förvärvet skett utom i fall som avses
i 2 § 2- 4. Ansökan beträffande förvärv som skett genom köp eller byte får inte
heller prövas eller pä gmnd av återkallelse avskrivas innan det avgjorts
huruvida förköp enligt förköpslagen (1967:868) äger mm, om det inte är
uppenbart att förköpsrätt inte kommer att utövas. Tillstånd att förvärva
egendom på offentlig auktion enligt 17 § eller enligt 3 kap. 3 § lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. lämnas före auktionen.

Blir köp
ogiltigt till följd av att förvärvstillstånd vägras enligt 4 § första stycket
3 eller 7 § /, är staten skyldig att lösa egendomen till det pris som har
avtalats, om säljaren begär det. Sådan skyldighet föreligger dock inle, om
köpeskillingen eller annan ersättning inte endasi obetydligt överstiger
egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter
eller om avtalsvillkoren i övrigt är oskäliga.

Blir etl köp ogiltigt till följd av atl förvärvstillstånd
vägras enligt 4 § första stycket / eller 7 § är staten skyldig atl lösa
egendomen till del pris som har avtalats, om säljaren begär det. Sådan
skyldighet föreligger dock inte, om köpeskillingen eller annan ersättning inle
endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till dess avkastning
och övriga omständigheter eller om avtalsvillkoren i övrigl är oskäliga.

Begäran om
inlösen skall framställas hos lantbruksnämnden inom tre

Senaste
lydelse 1982:630.

185

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

månader efter del atl avslagsbesluiel vunnit laga kraft.
Talan om inlösen skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område
egendomen är belägen inom sex månader från nämnda tidpunki. Har säljaren fått
del av beslutet först sedan detta vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna
från dagen för delfäendet. Iakttar inte säljaren vad som har sagts nu, förlorar
han sin talan.

Prop. 1986/87; 122

16 §1

Egendom
som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden
alt förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp skall åler avyttras
inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft, om inte dessförinnan
nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fåll tillstånd all behålla
egendomen. Har inropet skett för atl skydda fordran, för vilken inroparen har
panträtt i egendomen, eller nägon hans rättighet som är inskriven i den, får
länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd med avyttrandet, om det är
sannolikt atl föriusl annars skulle uppkomma för inroparen. Avyttras inte
egendomen inom föreskriven lid, skall länsslyrelsen på framställning av
lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas av kronofogdemyndigheten
på offentlig auktion enligt 17 §.

Egendom
som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sädana förhållanden atl
förvärvslillstånd skulle ha krävts vid vanligt köp skall åter avyttras inom etl
år efler det all auktionen vunnit laga kraft, om inle dessförinnan nämnda
förhållanden har upphört eller inroparen har fåll lillstånd att behålla
egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran, för vilken inroparen har
panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet som är inskriven i den, får
länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd med avyttrandet, om del är
sannolikt alt förlust annars skulle uppkomma för inroparen. Avyttras inte
egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställning av
lantbruksnämnden förordna atl egendomen skall säljas av kronofogdemyndigheten
på offentlig auktion enligt 17 §.

Anteckning om bestämmelserna i första styckel skall göras
i det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när
lagfart söks, införas i faslighetsboken, om inte sökanden visar all avyll-ringsskyldigheten
har upphört.

I fråga
om tillstånd att behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om
förvärvslillstånd i i-8 §§ med undantag av 4 § första stycket 1 saml i 10
och 11 §§.

I fråga om tillstånd alt behåUa egendom gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna om förvärvslillstånd i 4-8 §§ med undantag av
4 § första styckel 4 samt i 10 och 11 §§.

Om en ansökan atl behålla egendomen har avslagits, skall
4 § första stycket 4 inte tiUämpas om Inroparen säljer egendomen inom ett år efier
det alt auktionen har vunnit laga kraft.

17 §5 Har länsstyrelsen förordnal om
auktion enligl 16 § och har inroparen

"
Senaste lydelse 1981:786. ' Senaste lydelse 1981:786.

186

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

dessförinnan eller senare avyttrat egendomen, skall
förordnandet trots detta gä i verkställighet, om inte lantbruksnämnden
återkallar sin framställning i ärendet.

1 övrigt
skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar sä förfaras som om
egendomen hade blivit ulmätt för fordran med bästa förmånsrätt efter sådana
rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som
har företräde framför alla befintliga fordringar. Även om del i enlighet
härmed bestämda skyddsbeloppet täcks, får försäljning inte ske, om ej den
bjudna köpeskillingen täcker även del värde som i ärendet har åsatts egendomen
enligt 12 kap. utsökningsbalken eller, om ägaren eller innehavare av fordran
som är förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat
särskild värdering, del värde vartill egendomen kan uppskattas av värderingsmån
som länsstyrelsen utser. Egendomen får säljas endast till den som har fått
förvärvstillstånd eller enligl 2 § 1, 2, 4 eller 9 får förvärva egendomen utan
sådant tillstånd. Avges vid auktionen bud som sålunda får antas, skall
försäljning ske, även om innehavare av fordran bestrider det.

I övrigt
skall sä anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras som om
egendomen hade blivit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt efler sådana
rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som
har företräde framför alla befintliga fordringar. Även om del i enlighet
härmed bestämda skyddsbeloppet läcks, får försäljning inle ske, om inle den
bjudna köpeskillingen läcker även det värde som i ärendet har åsatts egendomen
enligt 12 kap. utsökningsbalken eller, om ägaren eller innehavare av fordran
som är förenad med panlrätt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat
särskild värdering, det värde vartill egendomen kan uppskattas av
värderingsmän som länsslyrelsen utser. Egendomen får säljas endast till den
som har fält förvärvstillständ eller enligt J § 1, 2, 4 eller 9 får förvärva
egendomen utan sådant tillstånd. Avges vid auktionen bud som sålunda får
antas, skall försäljning ske, även om innehavare av fordran bestrider det.

Prop. 1986/87; 122

Kommer försäljning inte till stånd vid auktionen får
lantbruksnämnden inom två år efter det att auktionen har vunnit laga kraft hos
lånsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. Framställs inte sådan begäran
inom föreskriven tid eller avges inle heller vid den senare auktionen bud som
får antas, är frågan om försäljning av egendomen förfallen.

Kostnad i samband med auktion som inte har lett till
försäljning betalas av statsmedel.

18 §

Talan
mot lantbruksnämndens beslut enligt denna lag förs hos lantbruksstyrelsen genom
besvär. Mot lanlbruksstyrelsens beslut förs talan hos regeringen genom besvär.

Lantbruksnämndens
beslut en-Ugt denna lag får överklagas hos lantbruksstyrelsen. Lantbruksslyrelsens
beslut får överklagas hos regeringen.

Denna lag
träder i kraft den Ijuli 1987. De nya bestämmelserna skall tillämpas i ärenden
om förvårvstillstånd som inte är slutligt avgjorda den 1 juli 1987.

187

2 Förslag till Prop. 1986/87:122

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av

jordbruksmark

Härigenom föreskrivs att 4, 5 och 9a §§ lagen (1979:425)
om skötsel av jordbmksmark skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Jordbruksmark som avses i 3 § Jordbruksmark
får inte tas ur

får inte las ur jordbmksproduktion jordbruksproduktion
utan tillstånd,

utan tillstånd. Tillstånd behövs Tillstånd
behövs dock inte när ål-

dock inte när åtgärden uppenbarli- gärden
är av ringa betydelse för

gen saknar belydelse för jordbruket jordbruket
på brukningsenheten el-

på brukningsenheten eller när mar- ler
når marken tas i anspråk för fö-

ken las i anspråk för förelag vars retag
vars lillållighel prövas i sär-

tillåtlighei prövas i särskild ord- skild ordning,

ning.

På jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduktion
får läkt av matjord för annal ändamål än markinnehavarens husbehov inte ske
utan tillstånd.

5§

Tillstånd enligl 4 § får lämnas en- Tillstånd enligt 4 § får inte läm-

dast när marken på grund av sär- nas,

skilda omständigheter inle bör be- 1. om marken behövs för ett ut-

hållas för jordbruksproduktion. vecklat eller utvecklingsbart lant-

bruksföretag,

2.
om
marken behövs för sådan egendom som avses i 7 § Jordförvärvslagen (1979:230),

3.
om det
finns andra särskilda omständigheter.

Tillståndet får förenas med villkor.

9a§'

Lantbruksnämnden får meddela Lantbmksnämnden
får meddela

föreläggande eller förbud som be- föreläggande eller
förbud som be

hövs för alt föreskrifter som med- hövs för att villkor som avses i 5 §

delats med stöd av 6a § skall efter- andra stycket eller föreskrifter som

levas. meddelats med stöd av 6a § skall

efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har
visat sig att lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har följts. I
brådskande fall eller när del annars finns särskilda skäl, får dock
föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

I beslut om föreläggande eller förbud får lantbruksnämnden
sätta ut vite.

Lantbruksnämnden får förordna att dess beslut skall gälla
omedelbart.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Senaste lydelse 1984:197. 188

3 Förslag
till

Lag om
ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1904:48 s. I) om
samäganderätt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1986/87; 122

Gode mannen
dragé försorg, atl försäljningsvillkoren ävensom tid och ort för auktionen
varda på lämpligt sätt kungjorda.

Gode
mannen skall på lämpligt sätt kungöra försäljningsvillkoren samt tid och plats
för auktionen. Om det krävs särskilt tillstånd för att förvärva eller behålla
egendomen, skall detta tillkännages vid auktionen.

Denna lag
träder i kraft den Ijuli 1987.

189

4 Förslag
till Prop. 1986/87; 122

Lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt
att förvärva arrendestället

Härigenom
föreskrivs atl 7 § lagen (1985:658) om artendatorers rätt att förvärva artendestället
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7§

Har
ett hembud antagits men har Har ett hembud antagits men har

förvärvet blivit ogiltigt till följd av förvärvet blivit ogiltigt till följd av

att förvärvstillstånd vägrats enligt att förvärvstillstånd vägrats enligt

4 § första stycket / jordförvärvsla- 4 § första stycket 4 jordförvärvsla

gen (1979:230) eller enligt Ikap. 8 § gen (1979:230) eller enligt Ikap. 8 §

lagen (1982:618) om utländska för- lagen (1982:618) om utländska för

värv av fast egendom m.m. jäm- värv av fast egendom m.m. jäm

förd med nämnda bestämmelse förd med nämnda bestämmelse

kvarstår alltjämt hembudsskyldig- kvarstår alltjämt hembudsskyldig-

heten enligt 5 § under den tid sam- heten enligt 5 § under den tid sam

ma intresseanmälan gäller. ma intresseanmälan gäller.

Har
ett förvärv blivit ogiltigt till följd av att begärd fastighetsbildning inte
har kunnat ske föreligger ändå fortfarande hembudsskyldighet om ett hembud skäligen
bör kunna omfatta så mycket av jordägarens fasta egendom, innefattande
arrendestället eller huvuddelen därav, som behövs för att bestämmelserna i
fastighetsbildningslagen (1970:988) inte längre skaU medföra hinder för ett giUigt
förvärv.

Frågor
om hembudsskyldighet enligt andra stycket prövas av artendenämnden. Intill
dess sädan prövning har skett gäller det i 5 § första stycket angivna
överlåtelseförbudet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1987.

190