Prop. 1986/87:123

Regeringens proposition 1986/87:123

om fortsatt valutareglering, m. rn.

Prop.

1986/87:123

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 19 mars 1987 för de åtgärder och det ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt
K. Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att valutaregleringen förlängs att gälla i ytterligare ett
år, dvs. för tiden den 1 juli 1987- den 30juni 1988. Samtidigt föreslås en ändring
av valutastyrelsens sammansättning vilket innebär att styrelsen skall bestå av
nio ledamöter i alla ärenden. Vidare föreslås vissa följdändringar i bl. a.
bankoreglementet. För riksdagens kännedom läggs i samband med förslaget om
fortsatt giltighet av valutaförordningen även fram förslag om vissa ändringar i
förordningen.

I Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 123

1 Förslag till

Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket 1, 2 och 4-8 saml
5 § 1 och 3 valutalagen (1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1987-den
30 juni 1988.

Prop.
1986/87:123

2 Förslag till

Lag om ändring i valutalagen (1939:350)

Härigenom
föreskrivs alt 6a§ valutalagen (1939:350) skall ha följande lydelse.

6a§'

Nuvarande
lydelse

Riksbankens beslutanderätt enligt denna lag utövas inom
riksbanken av en styrelse (valutastyrelsen). Valutastyrelsen består av sju
ledamöter utom vid handläggning av ärenden rörande direkta investeringar
utomlands, då den består av elva ledamöter.

Regeringen
utser tre av ledamöterna, varav två skola tjänstgöra endast 1 ärenden rörande
direkta investeringar utomlands. Övriga ledamöler utses av fullmäktige i riksbanken.
För ledamöterna skola i samma ordning utses suppleanter.

Valutastyrelsens beslut må överklagas hos fullmäktige i
riksbanken inom tre veckor från det klaganden fick del av beslutet.

På
yrkande av minst tre av de ledamöter eller suppleanter som deltagit i
styrelsens beslut, skall beslutet underställas fullmäktige för prövning.
Yrkanden härom skall framställas genast efler beslutets fattande.

Moi fullmäktiges beslut må lalan ej föras.

Föreslagen
lydelse

Riksbankens beslutanderätt enligt denna lag utövas inom
riksbanken av en styrelse (valutastyrelsen). Valutastyrelsen består av nio
ledamöter. Två av dem utses av regeringen, de övriga av fullmäktige i
riksbanken. För varje ledamot skall i samma ordning högst två suppleanter
utses.

Valutastyrelsens beslut/or överklagas hos fullmäktige i
riksbanken inom tre veckor från det klaganden fick del av beslutet.

Om
minst tre av de ledamöler eller suppleanter som deltagit i styrelsens beslut
yrkar det, skall beslutet underställas fullmäktige för prövning. Ett sådant
yrkande skall framställas genast efter det alt beslutet fattats.

Fullmäktiges beslut får inte överklagas.

Närmare bestämmelser rörande valulaslyrelsen meddelas i
bankoreglementet.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

Senaste lydelse 1975:204,

3 Förslag
till

Prop. 1986/87; 123

Lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken
(Bankoreglementet)

i Härigenom
föreskrivs att 13§ lagen (RFS 1975:6) med reglemente för

riksbanken (Bankoreglementet) skall ha följande lydelse.

Föreslagen
lydelse

Nuvarande lydelse

13§

/ morri.
Till ledamöter i den i 6a § valutalagen (1939:350) nämnda valutastyrelsen
skall fullmäktige utse dels från riksbanken vice riksbankschefen, en
fullmäktig eller suppleant för fuUmäktig och en riksbanksdirektör, dels
utanför banken jra ledamöter, av vdka två skall representera bankväsendet och
näringslivet i övrigt och två arbetstagarna. FuUmäktige skall också utse
högst två suppleanter för varje ledamot.

I

I mom. Till ledamöter i den i 6a§ valutalagen nämnda
valutastyrelsen skall fullmäktige utse dels från riksbanken vice
riksbankschefen, en fullmäktig eller suppleant för fullmäktig och en
riksbanksdirektör, dels utanför banken tre ledamöler, av vilka en skall
representera bankväsendet och två näringslivet i övrigt. För tjänstgöring i
ärenden rörande direkta investeringar utomlands skall fullmäktige därjämte
utse två ledamöter, som skall representera arbetslagarna. Fullmäktige skall
därjämte utse suppleanter för dessa ledamöter.

Vice
riksbankschefen är valutastyrelsens ordförande. Fullmäktige förordnar en av de
övriga inom riksbanken utsedda ledamöterna att vara vice ordförande.

Valutastyrelsen
är beslutför / ärenden rörande direkta investeringar utomlands, när minst tre
av de för prövning av sådana ärenden särskilt utsedda ledamöterna och minst tre
av övriga ledamöter är närvarande, samt i övriga ärenden, när minst tre
ledamöter är närvarande. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden
biträder.

2mom.
Ärende varmed valulaslyrelsen har att taga befattning avgöres i
valutastyrelsen, i valutastyrelsens direktion (valutadirektionen) eller av
enskilda tjänstemän, en eller två i förening.

/
valutastyrelsen avgöres ärenden rörande tillämpningsföreskrifter ////
valutaförordningen samt övriga ärenden som innefattar väsentliga
principfrågor eller eljest är av störte betydelse.

Valutastyrelsen
är beslutför när minst fem ledamöter är när-varande.

2 mom. Ärende som valutastyrelsen skall ta befattning med
avgörs i valutastyrelsen, i valutastyrelsens direktion (valutadirektionen)
eller av enskilda tjänstemän, en eller tvä i föreniitg.

Valulaslyrelsen avgör ärenden
rörande'tillämpningsföreskrifter e«-ligl 6 § första styckel valutalagen
(1939:350) samt övriga ärenden som innefattar väsentliga principfrågor eller
på annat sätt är av större belydelse.

ti Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 123

Nuvarande
lydelse

Valutadirektionen skall förbereda ärenden som skall
avgöras av valutastyrelsen och under styrelsen leda valutaregleringen. I
valutadirektionen avgöres ärenden som utan alt kräva valutastyrelsens avgörande
bedömes betydelsefulla.

Av enskilda tjänstemän, en eller två i förening, vilka
därtill erhållit valutastyrelsens bemyndigande, avgöres de ärenden vUka ej
ankommer på valulaslyrelsen eller valuta-direktionen.

3mom. Valutadirektionen beslår

av vice riksbankschefen, den i valu

tastyrelsen ingående riksbanksdi

rektören, deras suppleanter i styrel

sen samt den gruppchef eller mot

svarande tjänsteman, till vars verk

samhetsområde föreliggande

ärende hör. Valutastyrelsen skall

utse två tjänstemän i riksbanken så

som suppleanter för valuladirek-

tionens ständiga ledamöler. Vice

riksbankschefen är ordförande och

den i valutastyrelsen ingående riks

banksdirektören vice ordförande i

valutadirektionen. Beslulförhel

kräver närvaro av tre.

Vid behandling i valutadirektionen av ärende av särskild penningpolitisk
betydelse skall chefen för riksbankens kreditpolitiska avdelning deltaga.

4 mom. Har på sätt föreskrives i

6a1 fiärde stycket valutalagen yr

kande framställts om atl av valuta

styrelsen meddelat beslut skall un

derställas fullmäktiges prövning,

skall sökanden i ärendet underrät

tas därom snarast möjligt och se

nast i samband med att han erhåller

meddelande om innehållet i styrel

sens beslut.

Fullmäktig eller suppleant för fullmäktig får ej deltaga i
fullmäktiges handläggning av ärende varmed han tagit befattning i valutastyrelsen.

5 mom. Beträffande arvoden lill

valutastyrelsen är särskUt föreskri

vet. Vid resa. som föranleds av

uppdraget, äger ledamot eller supp-

Föreslagen
lydelse

Valutadirektionen skall förbereda ärenden som skall
avgöras av valutastyrelsen och under styrelsen leda valutaregleringen. 1
valutadirektionen avgörs ärenden som utan att kräva valulastyrelsens avgörande
bedöms betydelsefulla.

Enskilda tjänstemän, en eller två i förening, vilka
därtill erhållit valutastyrelsens bemyndigande, avgör de ärenden som inte
ankommer på valulaslyrelsen eller valutadirektionen.

3mom. Valutadirektionen beslår av vice riksbankschefen och
den riksbanksdirektör som ingår i valulaslyrelsen, två av deras suppleanter i
styrelsen samt den gruppchef eller motsvarande tjänsteman, lill vars
verksamhetsområde ärendet hör. Har för vice riksbankschefen eller
riksbanksdirektören utsetts mer än en suppleant bestämmer valutastyrelsen
vilken av de två som skall ingå i valutadirektionen. Valutastyrelsen skall
utse två tjänstemän i riksbanken såsom suppleanter för valuladirekuonens
ständiga ledamöter. Vice riksbankschefen är ordförande och riksbanksdirektören
vice ordförande i valutadirek-tionen. Beslulförhel kräver att tre ledamöter är
närvarande.

4 mom. Har på sätt som före

skrivs i 6a§ Iredje stycket valutala

gen (1939:350) yrkande framställts

om alt ett beslut som valutastyrel

sen fattar skall underställas full

mäktiges prövning, skall sökanden i

ärendet underrättas om detta sna

rast möjligt och senast i samband

med att han/år meddelande om in

nehållet i styrelsens beslut.

Fullmäktig eller suppleant för fullmäktig får inte delta i
fullmäktiges handläggning av etl ärende som han tagit befattning med i valutastyrelsen.

5 mom. Beträffande arvoden till

valutastyrelsen finns föreskrifter i

lagen (1984:665) om arvoden m. m.

för uppdrag inom riksdagen, dess

Prop. 1986/87:123

Nuvarande
lydelse

leant åtnjuta resekoslnadsersäit-ning och traktamente enligl
vad som gäller för riksbanksdirektör.

Föreslagen
lydelse

myndigheter och organ. Vid resa, som föranleds av
uppdraget, har ledamot och suppleant rätt till resekostnadsersällning och
traktamente enligt vad som gäller för riksbanksdirektör.

Prop. 1986/87; 123

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:665) om arvoden m.m. för uppdrag
inom riksdagen, dess myndigheter och organ

Härmed
föreskrivs atl l§ I lagen (1984:665) om arvoden m.m. för uppdrag inom
riksdagen, dess myndigheter och organ skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter
och organ skall utgå enligt följande:

1. Sveriges riksbank

Fullmäktig; 20000 kronor för år.

Fullmäktiges ordförande; 6700 kronor för år utöver fullmåktigear-vodet.

Fullmäktig som är deputerad: 20000 kronor för år utöver fullmäk-tigearvodel.

Suppleant
för fullmäktig; 6700 kronor för år.

Ledamol
av valulaslyrelsen som ej är tjänsteman i riksbanken; 5600 kronor för år till ledamol
som tjänstgör endast i ärenden rörande direkta investeringar utomlands och 8
000 kronor till annan ledamot.

Suppleant i valutastyrelsen som ej är tjänsteman i
riksbanken: 2700 kronor för år.

1§

Föreslagen
lydelse

Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter
och organ skall utgå enligt följande:

1. Sveriges riksbank

Fullrhäklig; 20000 kronor för år.

Fullmäktiges
ordförande; 6700 kronor för år utöver fullmäktigear-vodel.

Fullmäktig som år deputerad: 20000 kronor för år utöver
fullmäktigearvodet.

Suppleant
för fullmäktig: 6700 kronor för år.

Ledamol
av valulaslyrelsen som inte är tjänsteman i riksbanken: 8000 kronor för år.

Suppleant i valutastyrelsen som inte är tjänsteman i
riksbanken; 2 700 kronor för år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

5 Förslag
till

Prop.
1986/87:123

Förordning om dels fortsatt giltighet av
valutaförordningen (1959:264), dels ändring i samma förordning

Härigenom föreskrivs i fråga om valulaförordningen
(1959:264) i/e/5 att förordningen, som gäller lill utgången av juni 1987',
skall fortsätta att gälla till utgången av juni 1988,

dels
att 4, 6, 7 a, och 15 §§ samt rubrikerna närmasl före 4 och 6§§ skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Om utförsel av betalningsmedel, värdepapper och guld
med mera'.

Föreslagen
lydelse

Om utförsel av betalningsmedel, värdepapper m. m.

Värdepapper, andra betalningsmedel än växlar samt guld
och guldvaror som sägs 1 andra stycket må ej utan riksbankens tillslånd utföras
ur riket, dock att resande till utlandet må utföra resevaluta till belopp som
riksbanken medgiver.

Förbudet
i första styckel omfattar guld och följande guldvaror enUgl tulltaxan
(1977:975), nämligen ur nr 71.07 obearbetat guld, inbegripet platineral guld,
och andra formvaror av guld och platineral guld än bladguld

ur 72.01 guldmynt

Värdepapper
och andra betalningsmedel än växlar/å;- inte utan riksbankens tillstånd
utföras ur riket. Resande till utlandet får dock Ulföra resevaluta till belopp
som riksbanken medger.

Om
införsel av betalningsmedel, värdepapper och guld, så ock om försäljning av
värdepapper med mera

Om
införsel av betalningsmedel och värdepapper samt försäljning av värdepapper m.m.

Andra
betalningsmedel än växlar samt guld och guldvaror som sägs 1 4§ andra stycket
må ej utan riksbankens tillstånd införas till riket, dock att resande från
utlandet må införa resevaluta till belopp som riksbanken medgiver.

1 den mån ej annat följer av 10 a § fordras riksbankens
tillstånd, därest den som är bosatt här i riket skall

Andra
betalningsmedel än växlar får inle utan riksbankens tillstånd införas till
riket. Resande från utlandet får dock införa resevaluta till belopp som
riksbanken medger.

I den mån annat inte följer av IOa§ fordras riksbankens
tillstånd, om den som är bosatt här i riket skall

' Förordningens giltighetstid senast förlängd 1986:499. Senaste
lydelse 1975:206. ' Senaste lydelse 1977:1088. " Senaste lydelse 1975:206.

Nuvarande
lydelse

1)
direkt eller
genom annans förmedling, i annal fall än / första stycket avses, mottaga
betalning från någon som är bosatt i utlandet,

2)
ikläda sig gäld
till någon som är bosatt i utlandet, där ej fråga är om ingående av köpeavtal
på inom branschen allmänl tillämpade kö-pevillkor eller om vidtagande av därmed
jämförliga åtgärder, eller

3)
lämna
försträckning mot säkerhet av borgen av nägon som är bosatt i utlandet.

Föreslagen lydelse

1)
direkt eller
genom annans förmedling, i annal fall än som avses i första stycket, ta emot
betalning från någon som är bosall i utlandet,

2)
sälla sig i
skuld till någon som är bosatt i utlandet, där det inte är fråga om att ingå
köpeavtal på sådana köpevillkor som tillämpas allmänt inom branschen eller om
att vidta andra jämförbara åtgärder, eller

3)
lämna kredit
mot säkerhet av borgen av någon som är bosatt i utlandet.

Prop.
1986/87; 123

I fråga
om värdepapper och betalningsmedel gäller icke lagen (1973:980) om transport,
förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. / fråga om guld och
guldvaror som sägs i 4§ andra styckel gäller nämnda lag med undantag av att
guldet och guldvarorna ej få förvaras på tuUager eller i frihamn, förstöras, återutföras
eller tagas om hand av annan än riksbanken på sätl som avses 13 § andra
stycket tullagen (1973:670).

I fråga om
värdepapper och betalningsmedel gäller icke lagen (1973:980) om transport,
förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

En var,
som är bosatt här i riket eller eljest här uppehåller sig, är pliktig att, i
den omfattning riksbanken finner erforderiigt, till riksbanken lämna uppgift
angående de betalningar han verkställer till eller mottager frän någon som är
bosatt i utlandet eller där uppehåller sig.

Har någon efter anmaning underlåtit att lämna uppgift
enligt första stycket, äger riksbanken påföra honom särskild avgift
(förseningsavgift). Sådan avgift påförs med 500 kronor för aktiebolag och högst
300 kronor för övriga. Påförd förseningsavgift, som inte betalas inom
föreskriven tid, får omedelbart drivas in i den ordning som gäller för
indrivning av skatt enligt uppbörds-

Den som
är bosatt här i riket eller annars upphäller sig här är skyldig alt, i den
omfattning riksbanken finner erforderligt, lämna uppgift till riksbanken
angående de betalningar han verkställer till eller tar emot från någon som är
bosatt i utlandet eller uppehåller sig där.

Har någon
efter anmaning underlåtit att lämna uppgift enligt första stycket, får
riksbanken påföra honom särskild avgift (förseningsavgift) som tdlfaller
riksbanken. Sådan avgift påförs med 500 kronor för aktiebolag och högst 300
kronor för övriga. Påförd förseningsavgift, som inte betalas inom föreskriven
tid, får omedelbart drivas in i den ordning som gäller för indrivning av

' Senaste lydelse 1986:499.

Nuvarande
lyddse

lagen (1953:272). Restavgift ulgår dock ej.

Underlåter nägon alltjämt, trots att förseningsavgift
påförts, alt lämna uppgift enligt första stycket äger riksbanken förelägga
honom lämpligt vite.

Föreslagen
lydelse

skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Restavgift ulgår
dock ej.

Underiåler
någon alltjämt, trots atl förseningsavgift påförts, att lämna uppgift enligt
första slyckel får riksbanken förelägga honom lämpligt vite.

Prop. 1986/87; 123

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.

Finansdepartementet Prop. 1986/87; 123

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars
1987

Närvarande; statsministern Carlsson, ordförande,
statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, S. Andersson, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist,
G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande; statsrådet Johansson

Proposition om fortsatt valutareglering 1 Inledning

Enligt valulalagen (1939:350, ändrad senasl 1986:314)
gäller i fredstid att fullmäktige i riksbanken skall göra framställning lill
regeringen om valutareglering, om det prövas nödvändigt för att nå de centrala
mål som har fastställts för den ekonomiska politiken. Fullmäktige skall därvid
begära au regeringen föreslår riksdagen en lag om tillämpning av valutalagen
för högst etl år. Regeringen skall samtidigt som ett sådant lagförslag läggs
fram förelägga riksdagen de valulareglerande förskrifter som regeringen avser
att utfärda. Sådana föreskrifter finns i valulaförordningen (1959:264, ändrad senasl
1986:499). En redogörelse för innehållet i valutalagen och valulaförordningen
finns i prop. 1975:82 (s. 14-21) och prop. 1977/78:169 (s. 6 och 7). 1
valutakommitténs (1977:03) i november 1985 avgivna slutbetänkande (SOU
1985:52) Översyn av valularegleringen finns vidare en ingående redogörelse för valuiaregleringens
principer och tillämpning. I delta sammanhang bör även nämnas de
expertrapporter från valulakommitlén som ingår i betänkandet (SOU 1980:51)
Valutareglering och ekonomisk politik.

Genom lagen (1986:498) om tillämpning av valutalagen
(1939:350) och förordningen (1986:499) om forisall giltighet av
valutaförordningen (1959:264) har valutareglering förskriviis för tiden den 1
juli 1986-den 30 juni 1987 (prop. 1985/86:143, FiU 28, rskr. 257).

2 Riksbankens skrivelse

I en skrivelse den 5 februari 1987 har fullmäktige i
riksbanken hemställt om förlängning av valutaregleringen samt om vissa
författningsändringar. I skrivelsen anför fullmäktige, med hänvisning till sitt
remissyttrande över valutakommitléns betänkande (SOU 1985:52), att det är
angeläget att det liberaliseringsarbete som inletts får fortsättas och att de
bästa förutsättningarna för detta uppnås om den nuvarande valulalagen, som
lättare kan anpassas till förändringar av valuiaregleringens sakliga innehåll,
får beslå.

Någon
ny lagstiftning i enlighet med valutakommitléns förslag är enligl Prop.
1986/87; 123 fullmäktige således inte påkallad. Fullmäktige har därför hemställt
om all regeringen föreslår riksdagen atl anta en lag om tillämpning av 2§
första styckel 1, 2 och 4-8 samt 5 § I och 3 valutalagen att gälla under liden
den 1 juli 1987-den 30 juni 1988 samt att regeringen förordnar om fortsatt
giltighet av valutaförordningen under samma tid.

I
skrivelsen tar fullmäktige även upp frågan om ändringar beträffande valulastyrelsens
sammansättning. Fullmäktige delar majoritetens uppfattning i valutakommittén
att valutastyrelsen bör ha samma sammansättning i alla ärenden, nämligen nio
ledamöter. Enligt förslaget utser riksbanken sju och regeringen två av dem. Av
de sju ledamöterna som riksbanken utser skall två representera arbetstagarna.
Vidare anser fullmäktige att ett beslut av valutastyrelsen, liksom hittills,
skall underställas fullmäktige på yrkande av tre eller flera av styrelsens
ledamöter. Fullmäktige har därför hemställt att regeringen föreslår riksdagen
att besluta om ändring av 6a§ valutalagen, 13 § lagen (RFS 1975:6) med
reglemente för riksbanken (Bankoreglementet) samt 1 § 1 lagen (1984:665) om
arvoden m. m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

Fullmäktige
har i sin skrivelse vidare framfört atl det inte längre finns anledning atl
utnyttja förordnandet i 2 § första stycket 9 valutalagen och att i valulaförordningen
behålla de därpå gmndade bestämmelsema om förbud mol ut- och införsel av
obearbetat guld, guldmynt m m. Fullmäktige föreslår därför att regeringen
beslutar om ändring i 4, 6 och 7 a §§ valutaförordningen i dessa delar.
Slutligen har fullmäktige i sin skrivelse hemställt om ändring av 15 § valulaförordningen.
Ändringsförslaget innebär att det med stöd av förordnandet i 2§ första styckel
8 valutalagen uttryckligen föreskrivs att påförda förseningsavgifter, i likhet
med vad som gäller enligt 13 b §, skall tillfalla riksbanken.

En
minoritet av fullmäktige har reserverat sig och anfört att en skyndsam
liberalisering som syftar till avveckling av valutaregleringen bör genomföras.
För det fall att valularegleringen skulle bestå delar minoriteten dock
majoritetens uppfattning att valulaslyrelsen inte bör ha olika sammansättning
i olika ärenden. Styrelsen bör därvid vara allsidigt sammansatt, dock utan att
vara partsammansatt, pä gmndval av ledamötemas kompetens i sakfrågorna. Till
protokollet i detta ärende bör som bilaga fogas fullmäktiges skrivelse.

3 Remissyttranden

Efter
remiss har yttranden över riksbankens skrivelse avgivits av fuUmäk-tige i
riksgäldskontoret, bankinspektionen, kammartätten i Jönköping, Sveriges
industriförbund, Sveriges föreningsbankers förbund, Svenska bankföreningen.
Svenska Sparbanksföreningen. PKbanken har förklarat sig dela av Svenska
bankföreningen framförda synpunkter.

Fullmäktige
i riksgäldskontoret tillstyrker bifall till framställningen.

Bankinspektionen har ingen erinran mot att valutaregleringen förlängs på

det sätt som föreslås. Övriga remissinstanser som uttalat sig i frågan har 10

också
ullstyrkt en förlängning men har särskilt betonat aU det år angeläget Prop.
1986/87:123 att den inledda liberaliseringen fullföljs målmedvetet med sikte på
en snabb avveckling av regleringen. Svenska bankföreningen och Sveriges
industriförbund efterlyser således uttalanden med denna innebörd av regeringen
om den skulle föreslå föriängd giltighet. Svenska bankföreningen hävdar att valulalagen,
om den förlängs, bör tillämpas endast i extraordinära situationer och för vissa
ändamål som är oberoende av det ekonomiska lägel. Någon sådan situation råder enligl
bankföreningen inte för närvarande. Sveriges föreningsbankers förbund
betvivlar valuiaregleringens effektivitet som medel mot överdriven ränteoro och
menar att förutsättningen för stabilitet i detta avseende är en konsistent och
trovärdig ekonomisk politik - oberoende av om valularegleringen bevaras eller
avskaffas.

Förslaget
om ändrad sammansättning av valutastyrelsen tillstyrks av bankinspektionen och
Svenska sparbanksföreningen. Svenska Bankföreningen, lill vars åsikt Sveriges
föreningsbankers förbund ansluter sig, och Sveriges industriförbund avstyrker
däremot förslaget och framhåller att valulaslyrelsen bör vara sammansatt
uteslutande av sakkunniga personer som har kännedom om de ekonomiska och
rättsliga angelägenheter som berörs av valutaregleringen. Bankföreningen har
svårt att se hur valutareglering kan vara en facklig angelägenhet och menar
att en utvidgning av valutastyrelsen med särskilda personer för detta ändamål
erfarenhetsmässigt saknar betydelse samt motverkar arbetseffektiviteten. En
valutastyrelse bestående av sju peroner i alla typer av ärenden förordas av de
nu nämnda remissinstanserna. Bankföreningen tillägger för sin del, i det fall att
fullmäktiges förslag ändå skulle genomföras, att underställning hos fullmäktige
av valulastyrelsens beslut skall kunna ske redan på yrkande av minst två
ledamöter. Svenska sparabanksföreningen tillstyrker å sin sida att lagen i
denna del inle ändras på det sätt som valutakommittén föreslagit, nämligen en
ökning av del lägsta antalet till fyra ledamöter.

Samtliga
remissinstanser lämnar utan erinran de föreslagna ändringarna av
valutaförordningen vad gäller handeln med guld m. m. samt förtydligandet i
fråga om förseningsavgift. Kammartätten i Jönköping erinrar dock om att böter, viten
och andra sanktionsavgifter, t ex skattetillägg och förseningsavgift enligt
taxeringslagen, normalt tillfaller staten. Del föreslagna förtydligandet innebär
enligt kammarrätten att man gör ett avsteg från denna huvudprincip.

4 Föredragandens överväganden

4.1 Valutaregleringen

Valutaregleringen
är ett medel i penning- och valutapolitiken. Med stöd av regleringen kan man
hindra eller begränsa störande kapitalflöden av främst kortfristig natur.
Regleringen omfattar i huvudsak sådana transaktioner som inte har något direkt
samband med utrikeshandeln, dvs. främst rent finansiella placeringar.

Inom
ramen för valutalagen och valutaförordningen är det riksbanken 11

som i sina
tillämpningsföreskrifter utformar de närmare bestämmelsema Prop.
1986/87:123 för kapitaltransaktionerna.

Den
ekonomiska politik som har förts under de senaste åren har starkt bidragit till
atl de ekonomiska obalanserna har minskat och att den svenska ekonomin nu står
avsevärt starkare än vid 1980-talets börian. Betydande problem kvarstår dock
alltjämt. Jag vill erinra om att de förbättrade betingelserna för den svenska
ekonomin delvis kan förklaras av sädana faktorer som det kraftiga
oljeprisfallet, dollarns fall och den internationella räntenedgången. Det
förefaller inte realistiskt att räkna med en dylik draghjälp även under
kommande är. Den underiiggande bylesbalanssituationen och infialionstakten är
ännu inte tillfredsställande. Det kommer att krävas fortsatta insatser för att
befästa och förstärka den svenska ekonomin i dessa avseenden.

Den
påtagliga förbättringen av bytesbalansen och minskningen av bud-getunderskcltet
under de senaste åren har skapat fömtsättningar för en målmedveten, successiv
liberalisering av valutaregleringen. Detta har kunnat åstadkommas på ett
smidigt sätt inom ramen för gällande lagstiftning, genom ändringar i
riksbankens föreskrifter. Sålunda har den svenska aktiemarknaden öppnats för
utländska placerare och guldregleringen i praktiken avskaffats. Vidare har
kravet på utlandsfinansiering med lån av svenska direkta investeringar i
utlandet upphävts samt kravet på löptid för finansiella lån i utländsk valuta
sänkts från två till ett år. Jag kan också nämna atl maximibeloppet för
tillstånd vid förvärv av rekreationsbostad i utlandet har höjts. Vidare är det fr.o.m.
i år möjligt för valutabanker att göra terminsaffärer med utlandet utan
kommersiell bakgmnd på längre tid än 12 månader och för företag att göra
affärer i valutaoptioner enligt samma regler som gäller för terminsaffärer.

ValutakommiUén
har i sitt slutbetänkande (SOU 1985:52) Översyn av valutaregleringen behandlat
frågan om valutaregleringens roll för utformningen av penning- och
valutapolitiken. Kommitténs överväganden mynnar ut i att en successiv
liberalisering av valutaregleringen bör komma till stånd. Bland
remissinstanserna är det stora flertalet eniga om att en liberalisering är
önskvärd. En del har menat att regleringen snabbt bör avvecklas. Andra har
ansett att det inte är meningsfullt att ställa upp ett särskilt mål för avregleringen
eller i vilken takt denna bör ske. Riksbanken har på grundval av betänkandet angett
vissa områden som bör prioriteras och kunna avregleras inom en relativt snar
framtid.

I
den reviderade finansplanen 1986 (prop. 1985/86:150) har chefen för finansdepartementet
närmare angett den lämpliga inriktningen av en fortsatt avreglering pä
valutaområdet. Riksbanken har också, som jag nyss beskrivit, vidtagit ett antal
åtgärder med detta syfte. Jag anser att detta arbete bör fortsåtta men i en
takt som är lämplig med hänsyn till betalningsbalansens utveckling och
erfarenheterna av avregleringen. Även i ett längre perspektiv är det enligt min
mening angeläget att behålla de delar av regleringen som behövs för att det
skall vara möjligt att föra en effektiv penningpolitik och att begränsa
spekulativa valutaflöden.

Till
gmnd för arbetet med en liberalisering av valutaregleringen har

valutakommittén föreslagit en helt ny valutalagstiftning. Riksbanksfull- 12

mäktige
anser, i likhet med en praktiskt taget enig remissopinion, att de Prop.
1986/87; 123 förändringar av valutaregleringens sakliga innehåll som
fortlöpande sker är enklare att genomföra inom ramen för den gällande
lagstiftningen än den av valulakommitlén föreslagna. Förslagel skulle även
innebära etl omfattande arbete med nya föreskrifter och med utbildning av den
personal som tillämpar valutaregleringen. Mol den bakgrund somjag här har
redovisat är ett sådant merarbete knappast motiverat, särskilt som en ny
valutalagstiftning närmasl skulle försvåra successiva förändringar av
valutaregleringen. Jag anser därför att lagförslaget inte bör läggas till gmnd
för en ny lagstiftning. Det fortsatta liberaliseringsarbetet bör således ske
med utgångspunkt i gällande lag, vilken kan behållas som en fullmaktslag.

4.2 Valutastyrelsens sammansättning, m. m.

Enligt
6a§ valulalagen skall valutastyrelsen bestå av sju ledamöter ulom vid
handläggningen av ärenden rörande direkta investeringar utomlands, då den skall
bestå av elva ledamöter. Av de sju ledamöterna utser riksbanken sex och
regeringen en. Av de elva ledamöterna i den utvidgade styrelsen utser
riksbanken ytterligare två, vilka skall representera arbetstagarna, och
regeringen ytterligare två, vilka' i praktiken utsetts med hänsyn till sin
kompetens i industri- och arbetsmarknadspolitiska frågor.

Enligt
det nu föreliggande förslagel skall, somjag tidigare nämnt, valutastyrelsen i
alla ärenden bestå av nio ledamöter, av vilka riksbanken utser sju, och
regeringen två. Av de ledamöter som riksbanken utser skall två representera
arbetstagarna. Enligt min mening är detta en ändamålsenlig ordning. Jag delar
alltså uppfattningen hos valutakommitténs majoritet samt hos
riksbanksfullmäktige och i denna del remissinstanserna all gällande ordning
med varierande sammansättning beroende på ärendetyp kan innebära praktiska
svårigheter. Jag delar också den allmänt framförda uppfattningen att det är
viktigt med en så allsidigt sammansatt valutastyrelse som möjligt i alla
ärenden med hänsyn till behovet av sakkunskap inom ämnesområdet och , vill jag
för egen del tillägga, representation för olika samhällsintressen. I några fall
har remissinstanserna framfört kritik mot fullmäktiges förslag atl permanent
öka styrelsens storlek. Dessa remissinstanser hävdar att sju ledamöter skulle
vara tillräckligt i alla typer av ärenden. Detta skulle, såvitt jag förstår,
innebära atl utrymmet för facklig representation i styrelsen skulle minska
avsevärt. Svenska bankföreningen säger i sitt yttrande över fullmäktiges
förslag att del är svårt att se att valutaregleringen kan vara någon facklig
angelägenhet. Jag delar inte delta synsätt. Syftet med det nu framlagda
förslaget är att ge styrelsen en allsidig sammansättning för alla förekommande
ärenden. Dessa avser ofta betydande belopp eller är av principiell betydelse. Besluten
kan både direkt och indirekt påverka olika sektorer av samhällsekonomin. Det är
därför angeläget att det i styrelsen finns representanter för olika
samhällsintressen, däribland de fackliga. Jag ansluter mig alltså i denna del till
fullmäktiges förslag.

Genom möjligheten för en
minoritet av ledamöterna i styrelsen att yrka

på att beslut skall underställas fullmäktige för prövning, är del sörit för att
i 13

särskilda fall ytterligare
kompetens kan tillföras vid prövningen av ett Prop. 1986/87:123

ärende. Jag kan inte se
någon anledning att begränsa denna möjlighet

genom att, som valulakommitlén
föreslagit, föreskriva krav på en större

minoritet i detta
hänseende än vad som gäller för närvarande. Det finns

enligt min mening heller
inte någon anledning att minska kravet till två

personer som Svenska
bankföreningen föreslagit i sitt remissvar.

Regeringen
har beslutat att inhämta lagrådets yttrande över ett förslag om en ny
riksbankslag och ändrat huvudmannaskap för riksgäldskontoret. Efler att
lagrådet har yttrat sig, avser chefen för finansdepartementet föreslå
regeringen att lämna en proposition tid riksdagen med förslag bl. a. till
närmare bestämmelser om valutastyrelsens och valutadirektionens organisation,
ärendenas handläggning m.m. Det förslag till ändringar i det gällande
bankoreglementet som jag nu lägger fram överensstämmer i berörd del med del
förslag till ny riksbankslag som remitterats till lagrådet. De föreslagna
ändringarna är föranledda främst av att valutastyrelsen får en ny
sammansättning i enlighet med vad jag tidigare anfört. Avsikten är atl bestämmelsema
skall gälla till dess att den nya riksbankslagen träder i kraft den 1 januari
1989. De närmare skälen i övrigt för de föreslagna ändringarna framgår av det till
lagrådet remitterade förslaget.

Enligl
gällande bestämmelser i lagen (1984:665) om arvoden m.m. för uppdrag inom
riksdagen, dess myndigheter och organ utgår arvode tiU en ledamot av
valutastyrelsen som inte är tjänsteman i riksbanken med ett visst belopp för
år, om ledamoten endast tjänstgör i ärenden rörande direkta investeringar
utomlands och med ett annat och högre belopp till en annan ledamot. Med hänsyn
till att valutastyrelsen enligt mitt förslag skall vara likadant sammansatt i
alla förekommande ärenden finns det inte längre anledning att göra någon
åtskillnad mellan de nu berörda ledamöterna i arvodeshänseende.

4.3 Guldregleringen

Guldregleringen
har i praktiken varit avskaffad sedan november 1985. Dä utfärdade nämligen
valutastyrelsen en generell dispens för ut- och införsel av obearbetat guld,
guldmynt m. m. Det finns enligt min mening inte något skäl att föreslå en
fortsatt tillämpning av den i 2 § första stycket 9 valutalagen givna
fullmakten för regeringen atl förordna om guldreglering. Valutaförordningen
bör anpassas till detta förhållande.

4.4 Förseningsavgifter

Med
stöd av den givna fullmakten i 2 § första stycket 8 valutalagen får i

valutaförordningen bestämmas att avgift skall utgå och tillfalla riksbanken.

Fullmakten har tagits i anspråk i 13b och I5§§ i valutaförordningen. I

13 b § föreskrivs uttryckligt att avgiften skall tillfalla riksbanken. För tyd

lighets skull bör delta anges också i 15 §. 14

4.5
Ikraftträdande Prop. 1986/87:123

Med
hänsyn till vad jag nu anfört anser jäg att valutaregleringen i dess nuvarande
utformning - med de ändringar som jag föreslagit - bör förlängas med verkan fr.o.m.
den I juli 1987 t.o.m. den 30 juni 1988. De föreslagna författningsändringarna
bör träda i kraft den 1 juli 1987.

5 Lagrådets hörande

De
föreslagna ändringarna i fråga om valutalagen är av så enkel beskaffenhet atl
lagrådels hörande skulle sakna betydelse.

6 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen

dels
föreslär riksdagen att anta inom finansdepartementet upprättade förslag till

1.
lag om tillämpning av
valutalagen (1939:350),

2.
lag om ändring i valutalagen
(1939:350),

3.
lag om ändring i lagen (RFS
1975:6) med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet),

4.
lag om ändring i lagen
(1984:665) om arvoden m.m.för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och
organ,

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av elt inom finansdepartementet upprättat
förslag till

5. förordning
om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen

(1959:264), dels ändring i samma förordning.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden anfört för de åtgärder och
del ändamål som föredraganden har hemställt om.

15

Bilaga Prop. 1986/87;
123 SVERIGES RIKSBANK 1987-02-05

Till Finansdepartementet

Fullmäktige
i riksbanken hemställer i denna skrivelse om fortsatt tillämpning av valularegleringen
och framlägger samtidigt förslag lill vissa författningsändringar.

Genom
lagen (1986:498) om tillämpning av valulalagen (1939:350) har föreskrivits atl
2 § första stycket 1, 2 och 4-9 saml 5 § 1 och 3 valutalagen (1939:350) skall
tillämpas under liden den I juli 1986-den 30 juni 1987. Däriämle har genom
förordningen (1986:499) om dels fortsatt giltighet av valulaförordningen
(1959:264), dels ändring i samma förordning föreskrivits alt
valutaförordningen (1959:264) skall äga fortsatt giltighet till utgången av
juni 1987 och att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 15 §, med
bestämmelser om uppgiftsskyldighel till riksbanken och om förseningsavgift och
vite vid Underlätelse att lämna uppgifter.

I
remissyttrande den 17 april 1986 över valutakommitténs betänkande (SOU 1985:52)
har fullmäktige redovisat sin allmänna syn på valutaregleringen och på behovet
av ny lagstiftning. Därvid har fullmäktige sammanfattningsvis anfört följande:

Det
är angeläget atl del liberaliseringsarbete som inletts får fortsättas enligl
ovan skisserade riktlinjer. De bästa fömtsättningarna härför vinnes om den
nuvarande valutalagen får bestå. Den är nämligen, som framhållits, lättare
anpassbar Ull förändringar av valutaregleringens sakliga innehåll.

Del
ter sig ej heller meningsfullt att när man sålunda ser framför sig en lill sitt
innehåll väsentligt förändrad valutareglering, fullständigt omgestalta de
formella bestämmelser som bär upp denna reglering. Om lagförslaget upphöjes till
lag, bleve det sålunda nödvändigt att skriva om denna mer eller mindre
omgående. - Med åberopande av det anförda vill fullmäktige föreslå att det
framlagda lagförslaget ej lägges lill gmnd för lagstiftning.

Med
hänvisning till detta yttrande får fullmäktige anmäla att fullmäktige anser ny
lagstiftning i enlighet med kommittéförslaget ej vara påkallad, att i stället
den nuvarande valutalagens fullmakter bör ianspråktagas under tiden 1 juli
1987-30 juni 1988, att därvid dock bör göras viss ändring i lagen beträffande
valutastyrelsens sammansättning samt att valulaförordningen med vissa
ändringar bör ges förlängd gdtighet under samma tid.

Valutastyrelsens
sammansättning m.m.

Enligt
nu gällande lag består valutastyrelsen "av sju ledamöter utom vid
handläggning av ärenden rörande direkta investeringar utomlands, dä den består
av elva ledamöter".

ValutakommiUén
var enig i sin bedömning att gällande ordning med

varierande sammansättning av styrelsen var mindre ändamålsenlig. Kom- 16

mitten
föreslog därför alt styrelsen skulle vara enahanda sammansatt i alla Prop.
1986/87:123 ärenden.

Säsom kommittén funnit har nuvarande ordning med olika
sammansättningar av valutastyrelsen skapat praktiska svårigheter. Fullmäktige
gör samma bedömning som kommittén atl valutastyrelsen bör ha samma sammansättning
i alla förekommande ärenden.

När det gäller antalet ledamöter och sammansättningen av
dessa kan fullmäktige ansluta sig lill vad majoriteten i valulakommitlén
föreslog, nämligen nio.

Dock vill fullmäktige föreslå atl liksom hittills
valutastyrelsens beslut skall underställas fullmäktige när tre ledamöter yrkar
detta; i stället för såsom i kommiiténs förslag fyra. Den förändrade
sammansättningen av valutastyrelsen innebär ju nämligen alt direktinvesleringsärenden
kommer atl avgöras av nio ledamöter i stället för säsom i dag elva. Atl då
kräva en störte minoritet för att etl beslut skall underställas fullmäktige
förefaller obefogat. I fullmäktiges förslag har vidare beaktats det
tilläggsförslag som utarbetats av staisskuldspolitiska kommittén (SOU 1986:22),
vilket tillstyrkts av fullmäktige i yttrande den 4 september 1986. I
sistnämnda yttrande har fullmäktige föreslagit att bestämmelserna i 13 §
bankoreglementet om valulaslyrelsen m.m. i samband med upphävandet av bankoreglementet
vid den nya riksbankslagens ikraftträdande bör överföras till valutalagen.
Intill dess så kan ske föreslås att erforderliga ändringar görs i de befindiga bestämmelsema
i bankoreglementet. Genom den föreslagna ändringen i valutalagen kommer alla
ledamöter i valutastyrelsen att tjänstgöra i samtliga ärenden. Alla ledamöter,
som inte är tjänstemän i riksbanken, bör därför ha samma arvoden. Härför krävs
en ändring i lagen (1984:665) om arvoden m. m. för uppdrag inom riksdagen, dess
myndigheter och organ.

1 bilaga 1' redovisas föreslagna ändringar i valutalagen,
bankoreglementet och arvodeslagen.

Guldregieringens avskaffande

Valutastyrelsen har i november 1985 avskaffat den på
valutaförordningen baserade guldregleringen genom att helt dispensera från
gällande förbud i valulaförordningen atl ut- och införa obearbetat guld,
guldmynt m.m. Anledning saknas därmed atl längre behålla dessa förbud i valutförord-ningen.
Fullmakten i 2 § första stycket 9 valutalagen att reglera ut- och införsel av
guld behöver då ej sättas i kraft.

I bilaga 2" redovisas förslag till ny lydelse av 4, 6
och 7a §§ valutaförordningen vilka berörs av förslagel.

Förseningsavgift tillfaller riksbanken

Som inledningsvis nämnts infördes under 1986 en ny
paragraf, 15 §, i valutaförordningen med bestämmelser om uppgiftsskyldighet
till riksban-

'■- Bilagans förfallningslext överensstämmer i
huvudsak med mitt förslag och ute

sluts därför här. 17

ken och om förseningsavgift och vite vid Underlätelse atl
lämna uppgifter. Prop. 1986/87:123 Föreskrifterna har beslutats med slöd av
fullmakten i 2 § första stycket 8 valutalagen. För alt undanröja varie tvekan
om all påförda förseningsavgifter - liksom sådana avgifter som föreskrivs i 13b§
valutaförordningen - tillfaller riksbanken, föreslås atl elt tillägg härom
uttryckligen införs i paragrafen. Förfatlningsförslag redovisas i bilaga 2'.
Ett sådant tillägg omfattas också av fullmakten i 2 § första stycket 8 valulalagen.

I bilaga I och 2 lämnade förfatlningsförslag framlägges
vidare vissa språkliga ändringsförslag.

Under åberopande av det anförda hemställer fullmäktige i
riksbanken att regeringen måtte

dels föreslå riksdagen antaga lag om tillämpning av 2 §
första slycket I, 2 och 4—8 saml 5 § I och 3 valutalagen att gälla under liden
den 1 juli 1987— den 30 juni 1988,

dels föreslå riksdagen antaga lagar om ändring av 6a §
valutalagen, 13 § lagen med reglemente för riksbanken (Bankoreglemenlet) samt 1
§ 1 lagen om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och
organ,

dels förordna om ändring i 4, 6, 7 a och 15 §§
valutaförordningen,

dels förordna om fortsatt giltighet av valutaförordningen.

Stockholm som ovan På Fullmäktiges vägnar:

Erik Åsbrink

Hanna Ericson

Reservation: se fullmäktiges protokoll 1987-02-05, §4

' Bilagans författningstext överensstämmer i huvudsak med
mitt förslag och ute

sluts därför här. 18

Bilaga
Prop. 1986/87:123 SVERIGES RIKSBANK

Utdrag ur Fullmäktiges protokoll 1987-02-05

Närvarande:
Ordföranden Erik Åsbrink, vice ordföranden Olle Göransson, Bengt Dennis,
Staffan Burenslam Linder, Jan Bergquisl, Ingemar Eliasson, Bertil Jonasson.

§4.
Skrivelse om fortsatt tillämpning av valutaregleringen samt förslag till vissa
författningsändringar.

På
hemställan av Åke Gustafsson beslöt fullmäktige att lill regeringen avlåta
skrivelse med hemställan om förlängning av valutaregleringen samt förslag till
vissa författningsändringar.

Skrivelsens
lydelse framgår av registraturel.

Mot
skrivelsens lydelse reserverade sig Staffan Burenstam Linder, Ingemar Eliasson
och Bertil Jonasson som anförde följande.

Vi
anser, som vi framhållit i en reservation till fullmäktiges yttrande över valutakommitténs
betänkande, atl man bör genomföra "en skyndsam liberalisering som syftar
till avveckling av valutaregleringen". Med delta förslag till avveckling
av valutaregleringen får valutastyrelsen mer begränsade arbetsuppgifter och
styrelsens sammansättning mindre betydelse.

Så
länge en reglering finns kvar och ett behov av en valutastyrelse kvarstår är
det önskvärt av praktiska skäl att denna styrelse inte har olika sammansättning
i olika ärenden. Styrelsen bör ha en allsidig sammansättning dock utan att
vara partsammansatt. Dess ledamöter bör utnämnas på grund av sin kompetens i de
sakfrågor som behandlas.

Denna
paragraf förklarades omedelbart justerad.

Ur
protokollet (Sign)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 19