Prop. 1986/87:124

Regeringens proposition 1986/87:124

om de homosexuellas situation i samhället

Prop.

1986/87:124

Regeringen
förelägger riksdagen vad som tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel
den 19 mars 1987 för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandenas
hemställningar.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

G.
Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen tas områdesvis upp de homosexuellas situalion i samhället. Ett
särskilt uppdrag frän regeringen till socialstyrelsen aviseras. Uppdraget bör
innefatta att socialstyrelsen i samråd med berörda myndigheter och de
homosexuellas egna organisationer skall följa utvecklingen vad beträffar
förekomsten av diskriminering av homosexuella. Socialstyrelsen bör också följa
utvecklingen belräffande informationen till och om homosexuella liksom aktuell
forskning.

Vidare
föreslås alt de homosexuellas organisationer skall ges ett särskilt bidrag med
500 000 kr. för sill arbete på riksplanet.

I
propositionen föreslås ändringar av brottsbalkens bestämmelser om olaga
diskriminering och om allmänl åtal vid förolämpning. Vidare föreslås att vissa
bestämmelser om sambor görs tillämpliga på homosexuella sambor.

Enligt
förslaget utvidgas skyddsobjekten vid olaga diskriminering till atl omfatta
även diskriminering som sker pä grund av att någon har homosexuell läggning.
Syftet är att bereda homosexuella samma skydd mot diskriminering som för
närvarande gäller för etniska minoriteter. Av samma skäl föreslås även att
allmänt åtal skall kunna väckas också för förolämpning mol nägon med hänvisning
till hans homosexuella läggning, om målsäganden anger brottet till åtal och
åtal av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt.

Propositionen
innehåller ocksä förslag om en särskild lag om homosexuella sambor. Lagen
innebär atl vissa uppräknade bestämmelser om sambor

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 124

skall tillämpas även då
två personer lever tillsammans i ett homosexuellt Prop. 1986/87; 124
förhållande.

Ändringarna
i brottsbalken avses träda i kraft den I juli 1987 medan lagen om homosexuella
sambor bör träda i kraft samtidigt som lagen om sambors gemensamma hem.

Propositionens
lagförslag

1 Förslag till

Lag om
ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § och 16 kap. 9 §
brottsbalken skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:124

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Brott
som avses i 1-3 §§ får ej åtalas av annan ån målsägande. Förtal och grovt
förtal får dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet lill åtal
och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt. Under samma förutsättningar
får allmänl åtal väckas för förolämpning mot någon i eller för hans
myndighels-utövning eller förolämpning mot någon med anspelning på hans ras,
hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse.

Har förtal riktats mol avliden, må åtal väckas av den
avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om
åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär
brott som avses i I -3 §§, att någon genom förgripdse å främmande makts
statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främmande makts representant här
i riket kränkt den främmande maklen, må brottet åtalas av åklagare utan hinder
av vad som stadgas i första slycket. Åtal får dock ej ske utan förordnande av
regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

Brott som avses i 1-3 §§ får inle åtalas av annan än
målsägande. Om målsäganden anger brottet lill åtal och åtal av särskilda skäl
anses påkallat ur allmän synpunkt, får dock åklagare åtala Jör

I .förtal och grovt förtal,

2.
förolämpning
mot någon i eller för hans myndighetsutövning,

3.
förolämpning
mot någon med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella eller etniska
ursprung eller trosbekännelse, eller

4.
förolämpiung
mot någon ined anspelning på att han har homosexuell läggning.

Har förtal
riktats mot avliden,/år åtal väckas av den avlidnes efterlevande make,
bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl anses
påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär
brott som avses i I- 3 §§, atl
någon genom att förgripa sig på en främmande makts statsöverhuvud som vistas /
Sverige eller på en främmande makts repren-senlant / Sverige har kränkt den
främmande makten,/år brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som
föreskrivs i första stycket. Åtal får dock inte ske utan förordnande av
regeringen eller den regeringen /lor bemyndigat därtill.

Senaste lydelse 1987.: 271.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse Prop. 1986/87:124

16 kap. 9§=

En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon
på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska urspmng eller trosbekännelse
genom att inte gå honom till hända pä de villkor som näringsidkaren i sin
verksamhet tillämpar i förhållande till andra, skall dömas för olaga diskriminering
till böler eller fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare
tillämpas ocksä pä den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar
på en näringsidkares vägnar samt på den som är anställd i allmän tjänst eller
innehar allmänt uppdrag.

För olaga diskriminering dömes även anordnare av allmän sammankomst
eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om han
diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska
ursprung eller trosbekännelse genom att vägra honom tillträde lill
sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

Om någon som avses i första-tredje styckena på sätt som
där sägs diskriminerar annan på grund av att denne har homosexuell läggning,
döms likaledes för olaga diskriminering.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Senaste lydelse 1986:444.

2 Förslag
till Prop. 1986/87:124

Lag om homosexuella sambor

Härigenom
föreskrivs följande.

Om
två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller
i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de
homosexuella samborna:

1.
lagen (1987:000) om sambors
gemensamma hem,

2.
ärvdabalken,

3.
jordabalken,

4.
10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5.
4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6.
6 § lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden,

7.
bostadsrättslagen (1971:479),

8.
9 § räushjälpslagen (1972:429),
saml

9.
lagen (1981; 131) om kallelse
på okända borgenärer.

Förutsätter
dess.?, lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det
också de homosexuella samborna.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1988.

3 Förslag
till Prop. 1986/87; 124

Lag om ändring i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem

Härigenom
föreskrivs atl 1 § lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem skall ha följande
lydelse.

Lydelse
enligt prop. 1986/87:1 Föreslagen lydelse

1
§ Denna lag gäller sambors gemensamma bostad och bohag.

Vad
som föreskrivs i denna lag Vad som föreskrivs i denna lag

om
sambor gäller endasi sådana om sambor gäller sådana samboför-

samboförhållanden
där en ogift hållanden där en ogift kvinna och

kvinna
och en ogift man bor lillsam- en ogift man bor tillsammans under

mans
under äktenskapsliknande äktenskapsliknande förhållanden,

förhållanden.

4 Förslag
till Prop. 1986/87:124

Lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs atl 3 kap. 7 § ärvdabalken' i
paragrafens lydelse enligl lagen (1987:000) om ändring i ärvdabalken skall ha
följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1986/87:1 Föreslagen lydelse

3 kap. 7§

Om den efterlevande maken vid sin död efterlämnar en sambo
och bodelning skall förtätlas mellan samborna, skall dessförinnan den efterlevande
makens behållna egendom delas enligt detta kapitel.

Skall i den efterievande makens livstid bodelning ske
mellan den efterlevande maken och dennes sambo eller sambons arvingar, skall
av den efterlevandes egendom före bodelningen las ut egendom till ett värde som
molsvarar vad som enligt 1 -4 §§ skall tillkomma den först avlidna makens
arvingar.

Vad som föreskrivs i 4 § för det fall att egendom har
tillfallit den efterlevande maken i arv, gäva eller leslamenie skall gälla, om
den efterlevande maken genom bodelning med en sambo har erhållit egendom
utöver vad maken fömt hade.

Vad som föreskrivs i denna balk Vad som föreskrivs i denna balk

om sambor
gäller endast sådana om sambor gäller sådana samboför-

samboförhållanden där en ogift hållanden där en ogift kvinna och

kvinna och en ogift man bor Ullsam- en ogift man bor tillsammans under

mans under äktenskapsliknande äktenskapsliknande förhållanden,

förhållanden.

' Balken omtryckt 1981:359,

5 Förslag
till Prop. 1986/87:124

Lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 1 § jordabalken' i
paragrafens lydelse enligl lagen (1987:000) om ändring i jordabalken skall ha
följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1986/87:86 Föreslagen lydelse

12 kap. I §

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av
hus upplåts till nyttjande mol ersäUning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits
genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas
tillsammans med lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden
skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annal ändamål
än jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som ej är av ringa belydelse, med
upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet
tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen
av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att hell
eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan
lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i detta kapi- Vad som föreskrivs i detta kapi

tel om sambor gäller endast sådana tel
om sambor gäller sådana sambo-

samboförhållanden där en ogift förhållanden
där en ogift kvinna

kvinna och en ogift man bor tillsam- och
en ogift man bor tillsammans

mans under äktenskapsliknande under äktenskapsliknande
förhål-

förhållanden, landen.

Förbehåll som strider mol en bestämmelse i detta kapitel
är ulan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe,
om ej annal anges.

Omfattar hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter, som
hyresgästen skall hyra ut i andra hand, får parterna avtala om förbehåll som
strider mol vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under
förutsättning att förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och
inte heller avser rätlen till förlängning av avtalet eller gmnderna för faslslällande
av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast
om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten,
kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännyttigt bostadsförelag eller
aktiebolag, som hell ägs av en kommun eller landstingskommun, år hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns
bestämmelser i bostadsanvisningslagen (1980:94).

Balken omtryckt 1971:1209.

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 19 mars 1987 Prop. 1986/87:124

Närvarande;
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström,
Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande;
statsråden Sigurdsen och Wickbom

Proposition om de homosexuellas situation i samhället

Statsråden
anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i underprolokollen
för social- respektive jusliliedeparlemeniel.

Statsrådet
Sigurdsen hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad
hon och statsrådet Wickbom har anfört för de åtgärder och det ändamål de har
hemställt om.

Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar alt genom
proposition förelägga riksdagen vad de har anfört för de åtgärder och ändamål
de har hemställt om.

Regeringen
beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall
bifogas propositionen som bilagorna I och 2.

Bilagal
Prop. 1986/87:124

Socialdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 Föredragande: statsrådet
Sigurdsen

Anmälan till proposition om de homosexuellas situation i
samhället

1 Inledning

I
januari 1978 tillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet en parlamentariskt
sammansatt kommitté med uppgift atl undersöka de homosexuellas situation i
samhället och alt föreslå åtgärder för att undanröja kvarvarande diskriminering
av homosexuella. Kommittén antog namnet Utredningen om de homosexuellas
situation i samhället. Utredningen har under sitt arbete bl. a. företagit olika
undersökningar om de homosexuellas situation. Vidare har samråd skett med
berörda myndigheter, organisationer m.fl.

Utredningen (Ledamöter vid betänkandets avlämnande; lagmannen
Carl-Edvard Sturkell, ordförande, riksdagsledamoten Lars Ahlmark, riksdagsledamoten
Britta Bjelle, läraren Eva Bohlin, landshövdingen Lilly Hansson,
riksdagsledamoten Karin Israelsson och riksdagsledamoten Roland Sundgren) överiämnade
i augusti 1984 betänkandet (SOU 1984:63) Homosexuella och samhället. En
sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 1:1.

Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av deras yttranden bör fogas till prolokollet i detta ärende
som bilaga 1:2.

De
förslag till lagstiftningsåtgärder som presenterats av utredningen gäller
frågor som faller inom justitiedepartementets ansvarsområde. Dessa frågor
liksom vissa anknytande spörsmål kommer att tas upp av chefen för justitiedepartementet.

Jag
tar i del följande upp övriga frågor som har behandlats av utredningen.

2 Allmänna utgångspunkter

I
sitt betänkande konstaterar utredningen att den enda säkra skillnaden

mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomäs

sigt dras till personer av samma kön. I homosexuella och heterosexuella 10

förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg,
lojalitet, Prop. 1986/87; 124 ömhet, kärlek osv. Dessa konstateranden gör
utredningen efler noggranna studier av befintlig litteratur m. m. samt efter
egna enkäter, intervjuer och samtal med såväl homosexuella som heterosexuella.
Att det finns underlag för att dra dessa slutsatser är enligt min mening
viktigt eftersom det ger en säker gmnd för ställningstagandet atl homosexuella
inte skall diskrimineras och att alla former av diskriminering aktivt bör
motarbetas.

Många teorier fmns om vad homosexualitet är och hur den
uppslår. Utredningen konstaterar sammanfattningsvis att det i forskningen inte
har framkommit några säkra kunskaper om orsakerna till homosexuell läggning.
Utredningen finner det inte heller särskilt meningsfullt att forska efler
möjliga orsaker till homosexualitet, särskilt inte när uppgiften nu är att
undanröja kvarvarande diskriminering. Däremot är det viktigt att ge en riktig
bild av vad homosexualitet innebär och hur den kommer lill ullryck. En myckel
utbredd uppfattning är exempelvis att homosexualiteten enbart handlar om
sexuella upplevelser med en person av samma kön. Utredningen har enligt min
mening övertygande påvisat etl annal förhållande nämligen att del handlar om
hela personlighetens känsloengagemang där den sexuella läggningen endasi är en
del.

En annan fråga som las upp av utredningen är
homosexualitetens omfattning. Här kan man naturiigen inte stödja sig på stafistiska
uppgifter. De undersökningar som genomfördes i USA under 1940-50- talen och som
resulterade i de s. k. Kinseyrapporterna visade att ca 4 % av männen och 2-3 %
av kvinnorna var uteslutande homosexuella efter puberteten. Uppgifter frän USA
under senare tid antyder att uppemot 10 % av befolkningen har en homosexuell
läggning. Denna andel inkluderar den stora gmpp som efter puberteten även har
heterosexuella upplevelser i större eller mindre utsträckning. Uppgifter av
denna karaktär måste bedömas som osäkra och kommer dessutom från ett annat land
med dess sociala och kulturella förhållanden. Oavsett om andelen i Sverige är
något högre eller lägre kan man hävda att det under alla förhållanden rör sig
om många människor även i vårt land. Många är, utan atl själva vara
homosexuella, berörda genom atl anhöriga eller andra närslående har en sexuell
läggning.

Homosexuellas situalion

I syfte att klarlägga de homosexuellas situation i dagens
samhälle har utredningen gjort omfattande undersökningar dels bland allmänheten
där merparten är heterosexuella och dels bland homosexuella. Vidare har olika
litteraturstudier genomförts. Dessa undersökningar har lett utredningen till
slutsatsen att två förhållanden är avgörande för de homosexuellas situation.
Det första är alt tystnaden om homosexuella och homosexualitet har varit i det
närmaste total. Det andra är atl det existerar ett socialt tabu eller indirekt
förbud mol homosexualitet.

Samhället är byggt på en heterosexuell grund. Detta
genomsyrar den

uppfostran vi ger våra barn, liksom den bild av normal samlevnad som

samhället i övrigl ger. Mänga homosexuella har givit uttryck för hur svårt

det varit för dem atl acceptera sin homosexuella läggning och att leva med 11

den. Omvärldens inställning och reaktioner inför
homosexuella och homo- Prop. 1986/87:124 sexualitet är skiftande. Utredningen
konstaterar dock att samhällets syn på homosexualitet under senare år blivit
öppnare, vilket underlättat situationen för många homosexuella. En vanlig
reaktion bland människor är den helt likgiltiga. En annan reaktion kan vara att
helt ta avstånd. Många människor är inte negativa till homosexuella men tar
avstånd från homosexuella beteenden.

De flesta homosexuella döljer sin homosexualitet även för
vänner och anhöriga. Fruktan för atl bli avslöjad är en stor påfrestning. Detta
gör att många isolerar sig, medan andra väljer att leva ett dubbelliv med såväl
heterosexuella som homosexuella kontakter. Nästan alltid döljs de homosexuella
kontakterna. Att den homosexuelle döljer sin känslomässiga läggning grundar
sig ofta på atl han eller hon inte vet hur omgivningen kommer att reagera.

I Sverige förekommer inte någon diskriminering i
bemärkelsen lagregler som går ut på alt särbehandla homosexuella. Det
förekommer emellertid en annan ofta dold, ibland omedveten, oacceptabel
behandling av homosexuella. Jag ställer mig bakom utredningens slutsats atl om
diskriminering av homosexuella skall kunna undanröjas är det nödvändigt att
samhället bidrar till alt negativa attityder och felaktiga begreppsbildningar
motverkas. Detta kan ske på olika vägar, exempelvis genom lagstiftning,
information, undervisning och en öppen samhällsdebatt.

Av de enkätundersökningar som utredningen gjort bland
homosexuella framgår att av dem som svarat (1259 personer) levde cirka hälften
i ett förhållande med någon av samma kön. Flertalet av den andra hälften skulle
vilja leva i ett sådant förhällande. Utredningen anser att en mängd yttre
omständigheter bidrar till alt många inle lever i ett stabilt parförhållande.
Sådana faktorer är brist på naturiiga mötesplatser för homosexuella, mötesplatsernas
svårtillgänglighet, den inriktning på tillfälliga kontakter som en del av
mötesplatserna har etc. Jag instämmer i utredningens slutsats att det mäste
vara en viktig samhällsuppgift att underlätta för homosexuella att träffa andra
homosexuella under goda sociala förhållanden liksom all underlätta en stabil
homosexuell samlevnad.

Flertalet remissinstanser anser atl utredningen på ett
förtjänstfullt sätl kartlagt de homosexuellas situalion i samhället och ställer
sig bakom utredningens gmndläggande värderingar. Socialstyrelsen finner att
utredningen bör kunna ge upphov till en fördjupad diskussion om homosexuella
och samhället. Styrelsen anser dock att utredningen hyser en övertro till vad
samhället kan åstadkomma lagstiftnings- och informationsvägen i en så
sammansatt och känslig fråga. Styrelsen efterlyser vidare en fördjupad analys
av homosexualiteten i sig. Skolöverstyrelsen (SÖ) anser att man genom utredningen
fåll betydligt ökad kunskap om arten och graden av diskriminering och därigenom
ökade möjligheter att se vad som behöver åtgärdas. Riksförbundet för sexuell
upplysning (RFSU) beklagar att utredningen inte haft förmåga att se något
annat än problem i samband med diskussionen om de homosexuellas situation. De
homosexuellas egna organisationer anser att utredningen väl beskrivit dagens
situation för de

homosexuella och att målsättningen är kraftfull men alt
denna inte följts 12

upp i förslagsdelarna.

Kyrkans roU Prop. 1986/87; 124

Utredningen
har i etl särskilt avsnitt behandlat kyrkans och andra religiösa samfunds roll
för attityder till homosexuella och homosexualitet. Jag instämmer i
utredningens konstaterande att de kristna samfundens uppfattning alltjämt har
stor belydelse för människors ställningstaganden när det gäller homosexualitet.
Enligt utredningen skulle det vara av stor betydelse framför alll för de många
kristna homosexuella om företrädare för de olika samfunden böriade debattera
homosexualitet och de homosexuellas situation inte bara inom den egna
organisationen utan även utåtriktat.

Remissvaren
visar på olika åsiktsyttringar inom de kristna samfunden. Ärkebiskopen har i
sitt remissyttrande bl.a. anfört att kyrkans på bibeln grundade uppfattning att
del homosexuella beteendet strider mot skapelseordningen inte ger nägon rätt
att beröva de homosexuella deras människovärde och inte heller får leda till
att man inskränker de krav som kärleken till medmänniskan ställer. En
homosexuell människa bör godkännas som en fullvärdig medlem i såväl kyrkans
som samhällets verksamhetsformer. Ekumeniska gruppen för kristna homosexuella (EKHO)
hänvisar till en utredning som gjorts för biskopsmötet där det bl. a. hävdas
att både effektetiska och sinnelagsetiska skäl talar för att kyrkan dels
accepterar den genuina homosexualiteten dels verkar för bestående förbindelser
mellan människor med genuin homosexuell läggning. EKHO anser att många kristna
nu kan företräda en positiv syn på homosexualitet, en uppfattning byggd på
kristen tro, en historisk-kritisk bibelsyn och en väl genomtänkt människosyn.
Den åriigen återkommande nattvardsgudstjänsten i Storkyrkan i Stockholm under
den homosexuella frigörelseveckan har varit startpunkt för debatt såväl inom
som utom de kristna samfunden.

Värnpliktsfrågor

Utredningen
anför att homosexuell läggning som sådan inte får vara orsak till någon
särbehandling inom försvarsmakten. Det är naturligt atl man såväl inom
försvaret som inom andra samhällsområden tar vederbörlig hånsyn till de
svårigheter olika människors problem kan orsaka dem. För att ta denna hänsyn
krävs emellertid inte någon särskild klassificering som homosexuell vilket görs
i dag. Utredningen fömtsätter att denna klassificering tas bort ur försvarets
föreskrifter om "Medicinsk undersökning och utvärdering". Samma
uppfattning redovisar 1983 års värnpliktsutbildningskommitté i betänkandet (SOU
1986:43) Befrielse från värnpliktstjänstgöring. Överbefälhavaren (ÖB) anser i
sitt remissvar över betänkan-del Homosexuella och samhället att homosexualitet
i sig inte utgör anledning tUl någon särbehandling inom försvarsmakten. ÖB har
därför intet att erinra mot utredningens överväganden.

13

3
Arbetsmarknaden

Prop. 1986/87:124

Min
bedömning: En särskild lagstiftning mot diskriminering av homosexuella på
arbetsmarknaden bör ej införas.

Utredningen:
Överensstämmer i huvudsak med min bedömning.

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser från arbetsmarknadsområdet avstyrker särlagstiftning för
homosexuella. Några av dessa poängterar att man även avstyrkte
diskrimineringsutredningens förslag om särskild lagstiftning mot etnisk
diskriminering i arbetslivet. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL)
förordar särlagstiftning.

Skälen
för min bedömning: Utredningen har avvisat tanken på att införa en lagstiftning
på arbetsmarknaden som endast skulle avse homosexuella. Jag instämmer i
utredningens ställningstagande och ser inga skäl att föreslå nägon sådan
särskild lagstiftning.

Förhållandena
på arbetsmarknaden skall huvudsakligen lösas av arbetsmarknadens parter.
Systemet med förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden bör innebära ett skydd
mot osaklig och diskriminerande behandling av arbetstagarna.

De
fackliga organisationerna har en viktig uppgift att motverka tendenser till
diskriminering av homosexuella pä arbetsmarknaden. Jag är övertygad om att
dessa organisationer kommer att verka för en likabehandling av de
homosexuella.

I
kontakter med företrädare för arbetsmarknadsorganisationer har utredningen
tagit upp bl. a. frågan om sexuell läggning kan vara saklig gmnd för uppsägning
eller omplacering. De svar man fåll har varit entydiga och innebär att enligt
organisationernas uppfattning är sexuell läggning inte saklig gmnd för
uppsägning eller omplacering.

Utredningen
anser sig efter sina undersökningar övertygad om att en oacceptabel
särbehandling av homosexuella förekommer på vissa arbetsplatser. Utredningen
pekar ocksä på att om atutyderna i samhället blir öppnare vågar fler
homosexuella uppträda öppet. Det kan då inte uteslutas att riskerna för
oacceptabel särbehandling ökar. Även erfarenheterna frän bl.a. USA under de
senaste årens AIDS-epidemi av diskriminering av homosexuella på arbetsmarknaden
inger farhågor. Del är därför viktigt alt förhållandena på arbetsmarknaden följs.

Jag
kommer i ett senare avsnitt att behandla frågan om att ge socialstyrelsen i
uppdrag att i samråd med berörda myndigheter följa utvecklingen bl. a. vad
gäller eventuell diskriminering av homosexuella på arbetsmarknaden.

Jag
har i dessa frågor samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

14

4 Bostadsfrågor m. m.

Prop. 1986/87; 124

Min bedömning:
Genom de ändringar som chefen för justitiedepartementet kommer att föreslå i bestämmelsema
om olaga diskriminering i 16 kap. 9 § brottsbalken ges de homosexuella ett
diskrimineringsskydd som omfattar den yrkesmässiga bostadsmarknaden. Detta
kommer bl.a. att innebära atl eventuell diskriminering vid bostadsförmedling
blir straffbar.

Utredningen:
Redovisar en i sak överensstämmande inställning.

Remissinstanserna:
De remissinstanser som yttrat sig är i stort sett ense med utredningen.
Stockholms bostadsförmedling konstaterar att det i bostadsförmedlingens
anvisningsarbete inte görs någon åtskillnad mellan homosexuella och
heterosexuella sökande. RFSL föreslår en vidgning av det föreslagna diskrimineringsförbudel
i 16 kap. 9 § brottsbalken så atl det även omfattar homosexuellas
organisationer.

Skälen
för min bedömning: Enligt 16 kap. 9 § brottsbalken kan en näringsidkare som i
sin verksamhet diskriminerar någon på gmnd av ras, hudfärg, nationellt eller
etniskt ursprung eller trosbekännelse straffas. Detsamma gäller för den som är
anställd i näringsverksamhet eller hos stat eller kommun eller som är politiskt
förtroendevald. Detta lagrum omfattar således den som yrkesmässigt verkar på
bostadsmarknaden inklusive den privata bostadsmarknaden. Till de grupper som
skyddas bör, som chefen för justitiedepartementet kommer att föreslå, fogas
homosexuella.

En
fråga som utredningen tagit upp är möjligheten för de homosexuellas organisationer
att få tillgång till lämpliga lokaler. Jag vill liksom utredningen stryka
under att det är en viktig kommunal angelägenhet att dessa organisationer får
tillgång till lämpliga lokaler inklusive samlingslokaler. Jag vill i
sammanhanget erinra om atl, som elt led i det arbete som pågår för att bekämpa
AIDS har särskilda särskilda medel avsatts bl. a. till att iordningställa
lokaler för de homosexuella.

Utredningens
undersökningar visar att vissa bostadsförmedlingar vägrar att registrera två
parter av samma kön som bostadssökande tillsammans. Detta är självfallet inte
tillfredsställande. I och med de ändringar som kommer att föreslås i
brottsbalkens 16 kap. 9 § blir en diskriminering på bostadsmarknaden på gmnd av
homosexualitet straffbar. Detta får till följd att bostadsförmedlingarna måste
behandla homosexuella par på samma sätt som heterosexuella i sitt anvisningsarbele.

Erfarenheterna
inlernalionellt bl.a. från USA, under de senasie årens AIDS-epidemi, av
diskriminering av homosexuella på bostadsmarknaden inger farhågor. Ett sätt att
förebygga en liknande utveckling i Sverige är den föreslagna ändringen av
brottsbalkens 16 kap. 9 §.

Det
förslag till ny sambolagstiftning som regeringen lämnat lill riksdagen (prop.
1986/87:1) berör bl.a. sambors gemensamma bostad. Genom det förslag lill ändring
i denna lagstiftning som senare idag behandlas av chefen för
justitiedepartementet kommer homosexuella samboförhållanden att

15

likställas med
heterosexuella sådana i de avseenden som sambolagstiftningen reglerar.

Jag har i dessa frågor samrått
med - förutom justitieministern - chefen för bostadsdepartementet.

Prop.
1986/87; 124

5 Asylrätt för homosexuella m.m.

Min
bedömning: Som framgår av 31 § utlänningsförordningen (1980:377) kan en person
beviljas uppehållstillsländ om detta är motiverat av humanitära skäl. Enligt
praxis gäller detta bl.a. i sådana fall då en person i sitt hemland förföljs
på grund av homosexualitet. Denna bestämmelse bör liksom hittills tillämpas i
en generös anda. Jag ser inte skäl att införa ytterligare bestämmelser.

Utredningen
anser att homosexuella bör kunna omfattas av begreppet "tillhörighet till
viss samhällsgrupp" enligt nyktingdefinitionen i 3 § utlänningslagen
(1980:376).

Remissinstanserna:
De homosexuellas egna organisationer samt bl.a. Stockholms kommun och RFSU
ställer sig bakom utredningens förslag. Statens invandrarverk anser att
nuvarande tillämpning i praktiken erbjuder ett tillfredsställande skydd för
homosexuella som behöver en fristad i Sverige. Liknande synpunkter framför
rikspolisstyrelsen samt ytterligare ett tiotal remissinstanser.

Skälen för min bedömning:
Enligt 3 § utlänningslagen skall en flykting inte utan synneriiga skäl vägras
fristad här i landet om han behöver sådant skydd. Flykting är enligt udänningslagen
en utlänning som befinner sig utanför det land, i vilket han är medborgare, på gmnd
av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet,
tillhörighet till viss samhällsgrupp eller på grund av religiös eller politisk
uppfattning. Utlänningslagens definition av flyktingbegreppet motsvarar den
som finns i Förenta Nationernas flyktingkonvention. Riksdagen har senast är
1984 avslagit motioner om ändringar i flyktingbegreppet bl. a. med motiveringen
att de föreslagna ändringarna inte hade någon motsvarighet i flyktingkonventionen.

Statens
invandrarverk hävdar i sitt remissvar aU en ensidig svensk förändring av
flyktingbegreppet inte bör ske. Verket anser att den nuvarande tillämpningen
av 31 § utlänningsförordningen ger ett fullgott skydd för homosexuella som
söker en fristad i Sverige.

Invandrarverket
har uppgivit alt man sedan avsevärd tid tillämpar samma principer i frågor om uppehållslillslånd
på grund av påstådd familjean-knyining för såväl homosexuella som
heterosexuella förhållanden.

Den
praxis som har utbildats i fråga om beviljande av uppehållstillstånd på
humanitär grund för homosexuella som här söker skydd mot förföljelse i

16

hemlandet
på gmnd av sin sexuella läggning ger enligl min mening etl tillfredsställande
skydd för dessa personer. Det är emellertid viktigt atl dessa förhållanden
uppmärksammas redan när polismyndigheten prövar frågan om avvisning av
utlänningen. Åberopar denne sådana trakasserier som skulle kunna medföra att
han av invandrarverket eller regeringen enligt gällande praxis ges
uppehållstillstånd, skall enligt min mening avvisning inte ske utan avvisningsärendel
skall överiämnas till invandrarverket. Bestämmelser om sådant överiämnande
finns bl.a. i 34 och 35 §§ utlänningslagen. Jag har i dessa frågor samrått med
statsrådet G. Andersson.

Prop. 1986/87; 124

6
Ungdomsskolans samlevnadsundervisning

Min bedömning: Det är angelägel atl skolöverstyrelsen (SÖ)
arbetar för alt stimulera enskilda skolor och lärare att förbättra undervisningen
om homosexualitet och de homosexuellas situation. Även länsskolnämndernas
ansvar bör understrykas.

Utredningen: Skolans samlevnadsundervisning kan inle bara
motverka diskriminering av homosexuella utan även bidra till att samhället på
sikt kommer alt behandla homosexualitet på elt mera öppet sätt och som en
socialt accepterad företeelse.

Gällande läroplaner innehåller inte någon direki
målformulering som särskilt tar upp samlevnadsundervisningens inriklning.
Däremot ger mera allmänna målsättningar utrymme för att i undervisningen
behandla exempelvis åtgärder för att motverka diskriminering av homosexuella.
Detta är idag mera en fråga om den enskilda lärarens personliga engagemang. SÖ
bör finna former för att mer aktivt stimulera enskilda skolor och lärare att
förbättra undervisningen om homosexualitet. Samtidigt bör länsskolnämnderna
intensifiera sin uppföljande verksamhet.

Den formella statusen för SÖ:s handledning för
samlevnadsundervisning är oklar. Utredningen finner det nödvändigl all
handledningen får formen av mera tvingande formuleringar i läroplanen.

Utredningen finner innehållet i SÖ;s handledning i mänga
stycken tillfredsställande. Vissa avsnitt kan dock ifrågasättas. Handledningen
bör kompletteras med maierial om hur man kan lägga upp lektioner exempelvis om
homosexualitet. Man stryker även under värdet och betydelsen av att
homosexuella medverkar i undervisningen. Detta kan ske bl.a. genom medverkan
frän de homosexuellas egna organisationer.

Skolhälsovårdens personal bör enligt utredningen ägna stor
uppmärksamhet åt behovet av stöd till homosexuella elever.

Statens
institut för läromedelsinformation (SIL) bör särskilt uppmärksamma läromedlens
framställning om homosexualitet. Institutet bör också ta initiativ till att
förbättra tillgången pä läromedel.

2 Riksdagen 1986/87. t saml. Nr 124

17

Utredningen visar att det
finns betydande brister i skolans undervisning Prop. 1986/87; 124 om
homosexualitet. Enligt utredningens uppfattning behövs del inte någon central
styrning av samlevnadsundervisningen om man i ställel vidtar de särskilda
åtgärder utredningen föreslagit.

Remissinstanserna:
Socialstyrelsen delar inte uppfattningen alt SÖ:s handledning om
samlevnadsundervisning bör få formen av mera tvingande formuleringar i
låroplanen. Styrelsen delar inle heller uppfattningen att målformuleringen för
undervisningen om homosexualitet bör slå fast atl homo- och heterosexualitet
för den enskilde individen och samhället är likvärdiga. Detta skulle enligt
styrelsens uppfattning kunna få motsatt verkan nämligen att öka tystnaden om
homosexualitet i skolan. Många lärare skulle kunna uppleva allför stor
differens mellan vad man själv anser och det man är tvingad atl undervisa om.
Socialstyrelsen betonar att ungdomsmottagningarna som finns mnt om i landet kan
bli en viktig tillgång för de ungdomar som behöver få hjälp och stöd i sin
identitetsutveckling. Ungdomsmottagningarna som i dag når främst flickor bör
även kunna vara en resurs för pojkar.

SÖ
finner den kritik som utredningen framfört mol undervisningen i slort befogad.
Den enkät som utredningen genomfört vid vissa skolor om undervisningen kring
homosexualitet visar på uppenbara brister i denna. Det gäller den ringa vikt
som läggs vid ämnet, bristerna i läromedel och de fördomar som kommer lill
uttryck i många enskilda svar. Samlevnadsundervisningen bör enligl SÖ ingå som
en del i länsskolnämndernas tillsynsverksamhet. Det är en viktig uppgift för SIL
att medverka till framställning av läromedel som på ett bättre sätt än idag
behandlar frågor om homosexualitet.

En
central åtgärd som SÖ genomfört är en komplettering till handledningen för
samlevnadsundervisningen. Detta material har utarbetats i nära samverkan med
bl. a. RFSL;s lärargmpp.

SÖ
framhäver vikten av att ta till vara kunskaper från gmpper utanför skolan och
pekar också på betydelsen av utbildning, fortbildning och utvecklingsarbete. Skolhälsovårdens
personal bör ägna de homosexuella eleverna ökad uppmärksamhet och ge dem ökat
stöd. Ämnet har behandlats vid SÖ:s skolhälsovårdskonferens i maj 1985.

SIL
anför att frågan om hur homosexualitet behandlas bör aktualiseras vid den
obligatoriska granskningen av läromedel i samhällsorienterande ämnen. Att
därutöver göra en särskild temagranskning om hur homosexualitet behandlas i
läromedel är med hänsyn till ekonomin inte möjligt.

RFSL
anser att det måste vara etl oeftergivligt krav att SÖ;s handledning i
kombination med det stöd- och stimulansmaterial som framtagits i samråd med bl.
a. RFSL:s lärargrupp får status av tvingande läroplan.

Skälen
för min bedömning: Skolan har som en gmndläggande uppgift att

motverka diskriminering och att understryka alla människors lika värde.

Det är därför självklart att skolan i sin samlevnadsundervisning har att ta

upp frågor om homosexualitet och de attityder och svårigheter som möter

homosexuella. Om diskriminering av homosexuella skall kunna motverkas

fordras att attityder och fördomar bearbetas. Skolans sex- och samlev

nadsundervisning spelar här en mycket viktig roll. Jag instämmer i utred- 18

ningens
mening alt rätt utformad kan samlevnadsundervisningen inte bara Prop.
1986/87; 124

motverka
diskriminering av homosexuella utan även bidra till all samhället

på
sikt kommer att behandla homosexualitet pä ett mera öppet sätl och

som
en socialt accepterad företeelse. Den skolenkät som utredningen gjort

visar
dock att homosexualitet tas upp i undervisningen relativt sällan.

Enkätsvaren
visar även en stor osäkerhet inför ämnet från såväl lärare som

elever.

Skolans
arbete styrs av skollagen (1985:1100), förordningen (1986:572) med vissa
tillämpningsföreskrifter till skollagen och skolförordningen (1971:235,
omtryckt 1983:721, senast ändrad 1986:583) som i eU övergripande perspektiv
drar upp ramarna för undervisningen. Målen och riktlinjerna för undervisningen
behandlas i olika läroplaner. Inom läroplanen för grundskolan (Lgr 80) har
lämnats etl relativt stort mätt av lokal frihet och en decentralisering av
beslutsfunktionen har skett. Liknande gäller för gymnasieskolan. 1 läroplanerna
finns förutom Mål och riktlinjer ocksä kursplaner och timplaner.
Samlevnadsundervisningen behandlas framför alll i kursplaner för olika ämnen.
Utifrån de allmänna målsättningarna finns utrymme för att behandla frågor om
homosexualitet. Den enskilde läraren har dock etl avgörande inflytande på hur
undervisningen bedrivs.

SÖ
har utarbetat en särskild handledning för samlevnadsundervisningen.
Utredningen anser att denna till stora delar är bra men alt vissa omarbetningar
bör ske när det gäller framför alll faktadelarna. Det bör enligt min mening
ankomma på SÖ att bedöma fömtsättningarna för en omarbetning av handledningen.

För
att nå målen för samlevnadsundervisningen i ungdomsskolan fordras en kunnig
och engagerad lärarkår. Utredningens skolenkät visar alt många lärare inte
uppfattar undervisningen om homosexualitet som viktig. Den visar också på
brister i metoder och läromedel. SÖ har som komplement lill handledningen i
samlevnadsundervisning tillsammans med Liber Förlag producerat etl servicemalerial.
Detta material "Samtala om samlevnad" omfattar en gmndskoledel och
en gymnasieskoldel. Materialet som utarbetats efter samråd med RFSL;s lärargmpp
tar bl. a. upp homosexualitet. Vidare har SÖ medverkat till produktion av film
som behandlar homosexuellas situation.

Skolhälsovårdens
personal liksom personalen vid de s. k. ungdomsmottagningarna bör enligt min
mening ägna uppmärksamhet åt det stöd och den hjälp homosexuella elever
behöver. Frågan har bl. a. tagits upp vid en av SÖ anordnad skolhälsovårdskonferens.

Utredningen
har gjort en granskning av läromedlens utformning och härvid funnit att stora
brister föreligger. Statens institut för läromedelsinformation har i sitt
remissvar bl. a. anfört att vid den obligatoriska granskningen av läromedel i
samhällsorienterande ämnen bör frågan om hur homosexualitet behandlas
aktualiseras.

Jag
är enig med utredningens bedömning att de homosexuellas egna erfarenheter så
långt möjligt bör tas Ullvara. RFSL och EKHO m. fl. har en betydande verksamhet
med skolinformation.

Som
jag visat har SÖ redan vidtagit vissa åtgärder för att förbättra

skolans samlevnadsundervisning också när det gäller frågor om homosexu- 19

alltet. Del år enligl min
mening inte möjligt atl med hänsyn lill de krav och önskemål i många avseenden
som skolan har att leva upp till, kraftigt öka insatserna ytterligare i kvantitativt
hänseende när det gäller homosexualitet. Det måste ankomma på de myndigheter
som har att avväga behovet av insatser inom skolområdet, i första hand SÖ och
respektive länsskol-nämnd, att bedöma vilka kvalitetshöjande åtgärder som kan
vidtas. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Göransson.

Prop. 1986/87; 124

7 Högskoleutbildning

Min bedömning:
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) bör i samband med exempelvis
utbildningskonferenser ta upp frågor om förbättring av samlevnadsundervisningen
inklusive undervisning om homosexualitet. När lokala planer och kursplaner
fastställs bör resp. linjenämnd överväga behovet av utbildningsfrågor som rör homosexualitet.

Utredningen:
I sitt betänkande gör utredningen en genomgång av en rad utbildningar inom
högskolan. De utbildningar som berörs är lärar-, fritidspedagog-, lakar-,
socionom-, psykolog-, teolog-, journalist-, bibliotekarie-samt den kommunala
högskoleutbildningen. Utredningen har påvisat att i samtliga dessa utbildningar
behandlas homosexuellas situation eller homosexualitet mycket litet eller inte
alls. Utredningen anser att om målsättningen att undanröja diskrimineringen av
homosexuella skall uppnås måste högskolorna mer aktivt verka för att
utbildningen i berörda hänseenden blir mer omfattande. Utredningen föreslår atl
UHÄ samlar företrädare för högskolorna för att diskutera vilka åtgärder som bör
och kan vidtas.

UHÄ
bör vidare analysera vilka effekter som den långl drivna decentraliseringen
som präglar högskolan kan ha inneburit för samlevnadsundervisningen. Om denna
analys visar att de centralt uppställda målen inte uppfylls fömtsätter
utredningen att UHÄ vidtar nödvändiga åtgärder för att en bättre måluppfyllelse
skall uppnås.

Berörda
linjenämnder bör vid fastställande av lokala planer och kursplaner ta upp
homosexualitet som elt särskilt moment.

Vidare
föreslår utredningen att UHÄ får i uppdrag att vidta åtgärder för att arbeta
bort brister i tillgången på lämplig kurslitteratur. UHÄ bör vidta åtgärder för
att SÖ;s handledning för samlevnadsundervisning eller annan likvärdig
litteratur blir obligatorisk kurslitteratur på högskolans samtliga institutioner
för lärarutbildning.

Remissinstanserna:
En rad remissinstanser stöder utredningens tankegångar och förslag. UHÄ pekar
på att de övergripande målen och det huvudsakliga innehållet för respektive
utbildning fastställs i UHÄ:s utbildningsplaner medan detaljplaneringen och
valet av kurslitteratur sker lokall. UHÄ anser att decentraliseringen i sig
inte är anledning lill alt frågor om sex och samlevnad blir otiUräckligt
behandlade utan atl det snarare

20

beror på konkurtensen med andra angelägna ämnesområden.
Enligt Prop. 1986/87:124 UHÄ: s mening är attityder och förhållningssätt
viktigare än kunskaper om enskilda moment i de olika samhällsfrågorna. Frågor
om homosexualitet och de homosexuellas situation bör ingå som naturiiga delar i
det sammanhang där samlevnadsfrågor behandlas, vilket är möjligt exempelvis
enligt den reviderade utbildningsplan som fastställls för
mellanstadielärarutbildningen. UHÄ anser att frågan om hur undervisningen om
homosexualitet kan förbättras liksom övriga frågor om sex och samlevnad kan
aktualiseras i utbildningskonferenser. UHÄ är inte övertygat om all en stark fokusering
på de homosexuellas situation är den bästa vägen för atl undanröja diskriminering
av homosexuella. En strävan bör vara atl samtliga högskoleutbildningar var och
en efter sitt behov belyser pluralismen i samhället.

Skälen för min bedömning: Riksdag och regering fastställer
enligt högskolelagen (1977:218) de övergripande ramarna för
högskoleutbildningen. UHÄ fastställer för de olika utbildningslinjerna
utbildningsplaner som i regel tar upp bl. a. linjens huvudsakliga innehåll och
uppläggning. För varje linje skall finnas en lokal plan och kursplaner. De
lokala planerna och kursplanerna fastställs av linjenämnderna. Del
decentraliserade planeringsansvaret medför att lokala variationer inom
utbildningen förekommer. I olika sammanhang anordnas exempelvis ulbildningskonferenser
som bidrar till en samordning av innehållet i utbildningarna.

Utredningen har gjort en genomgäng av olika högskoleutbildningar
för yrken som har stor betydelse för attitydförändringar eller för yrken i
vilka man kommer i kontakt med homosexuella som behöver slöd och hjälp. Man
konstaterar därvid att sex- och samlevnadsfrågor behandlas mycket sparsamt i
utbildningen och föreslår olika åtgärder från UHÄ:s och linjenämndernas sida.
Jag instämmer i att samlevnadsundervisningen i exempelvis de olika
lärarutbildningarna är av stor belydelse för hur utbildningen senare skall
kunna bedrivas i ungdomsskolan. På samma sätt är det av myckel stor vikt att de
homosexuellas situalion tas upp bl. a. i utbildningar inom vårdområdet och det
sociala området. Det bör vara en uppgift för UHÄ att överväga behovet av sex-
och samlevnadsundervisning när man fastställer olika utbildningsplaner. UHÄ bör
också i exempelvis utbildningskonferenser ta upp dessa frågor.

Även inom de nuvarande utbildningsplanernas ram finns
möjligheter att i de lokala planerna och i kursplanerna ta hänsyn till behovet
av sex- och samlevnadsundervisning. Enligt min mening är det angeläget att de
olika linjenämnderna tar lill vara dessa möjligheter.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för
utbildningsdepartementet.

21

8
Forskning

Prop. 1986/87; 124

Min
bedömning: Behov finns av forskning om homosexualitet och de homosexuellas
situation. Socialstyrelsen skall följa utvecklingen på forskningsområdet.

Utredningen:
Utredningen beskrive tre särskilt angelägna forskningsområden, nämligen homofobi,
homosexuellas livssituation och homosexuellas historia. Utredningen föreslår atl
forskningsrådsnämnden får i uppdrag att starta forskningsprojekt i något eller
några av de ämnen utredningen berört. Vidare konstateras att forskningsråden
kan vidta åtgärder för att uppmuntra forskning i homosexualitet t.ex. genom all
anordna seminarier där aktuella forskningsområden belyses.

Remissinstanserna:
Forskningsrådsnämnden avvisar förslaget att nämnden skulle få i uppdrag atl
initiera forskningsprojekt med den ansats som utredningen föreslår. Ev.
kvalificerade forskningsprojekt med inriklning på homosexualitet bör som hittills
bedömas med forskningsorganens vanliga kvalitets- och relevanskriterier.

Humanistisk-samhällsvelenskapliga
forskningsrådei (HSFR) anser att om de homosexuellas problem skall prioriteras
bör det ske inom en vidare ram; de kulturellt avvikandes ställning i samhället.
HSFR ställer sig tveksamt till att forskningsrådsnämnden skall ha ansvar för
forskningen.

Medicinska
forskningsrådet (MFR) anser atl en bred och förutsättningslös forskning är atl
föredra framför de mer preciserade forskningsområden som utredningen för fram.

Socialstyrelsen
anser till skillnad från utredningen att forskning om homosexualitetens
uppkomst är viktig. Styrelsen pekar på ytterligare forskningsområden.

RFSU
och de homosexuellas organisationer stöder utredningens förslag och ger exempel
på ytterligare forskningsområden.

Skälen
för min bedömning: Såväl forskningrådsnämnden som humanis-tisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet avvisar utredningens förslag om särskilt uppdrag till
forskningsrådsnämnden. De hävdar liksom andra remissinstanser atl en forskning
om homosexualitet bör ske inom en vidare ram. Jag delar detta synsätt och jag
anser att eventuella forskningsprojekt får bedömas inom sedvanliga kvalitets-
och relevanskriterier. Jag vill dock framhålla att det finns behov av forskning
om homosexualitet och de homosexuellas situation. Forskningen kan beröra många
ämnesområden. Socialstyrelsen bör inom det uppdrag, som jag senare återkommer
till, följa även utvecklingen på forskningsområdet.

22

9
Kulturfrågor

Prop. 1986/87:124

Min
bedömning: I enlighet med 1974 års kulturpolitiska mål skall kulturpolitiken
medverka till atl skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för atl
denna frihet ska kunna utnyttjas. Kulturpolitiken ska då också utformas med
hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov. Dessa mål gäller även
för de homosexuella. Det ligger i olika utredande, medelsbeviljande och aktivt
verkande kulturorgans ansvar att bidra till atl de uppsatta målen förverkligas.

Utredningen: I utredningens arbete har skett en genomgång
av flera olika kulturverksamheter och man finner att inslag om homosexualitet
är myckel blygsamt förekommande. Utredningen anser all slöd till kulturaktiviteter
som tar upp homosexuellas förhållanden bör ske inom de stödordningar som finns
idag och inom de ramar den av riksdagen fastställda kulturpolitiken sätter. Etl
av de mål som antagits är att kulturpolitiken i ökad utsträckning utformas med
hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov. Del är enligl
utredningens uppfattning ett gemensamt ansvar för utredande, medelsbeviljande
och aktivt verkande kulturorgan att bidra till en bättre måluppfyllelse i detta
avseende. Utredningen har särskilt betonat folkbibliotekens betydelse.

Remissinstanserna:
Kulturtådel instämmer i utredningens verklighetsbeskrivning. Rådet anser att
en nödvändig utgångspunkt för förändring är all i det kommande
regeringsförslaget skrivs in ett allmänt principuttalande om utredande, medelsbeviljande
och aktivt verkande kulturorgans ansvar i sammanhanget. Rådet kommer att beakta
utredningens förslag att kulturrådet måste ta hänsyn till homosexuell kultur i
sin informationsverksamhet. Vill statsmakterna ha kartlagt i vad mån utfärdade
rekommendationer fått effekt, kan t.ex. kullurrådel ges i uppdrag att göra en
utvärdering. Även kommuner och landsting bör enligt rådet göras uppmärksamma på
sitt ansvar. RFSL anser att om tystnaden och osynliggörandet av homosexualitet
skall brytas måste kraftfulla åtgärder vidtas inom kulturområdet och föreslår atl
ett visst belopp, exempelvis 3 milj. kr. per år i 5 år, satsas på utveckling av
homosexuell kultur.

Skälen för
min bedömning: En grundläggande förutsättning för vår kulturpolitik är en
vidsträckt yttrandefrihet. För atl denna ska ha en reell innebörd för
människorna krävs att kulturpolitiken utformas så att den vidgar människornas
handlingsfrihet och utvecklingsmöjligheter. De kulturpolitiska mål som
antagits av riksdagen syftar lill att åstadkomma en kulturell jämlikhet.

Kulturpolitiken
ska ocksä utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov.
Då det gäller all tillgodogöra sig samhällets kultur-utbud i allmänhel kan inte
homosexuella betraktas som en speciellt eftersatt grupp. Homosexuella
representerar elt genomsnitt av samhället socialt och utbildningsmässigt. I
detta avseende behöver gruppen inte samhällets stöd. Då det däremot gäller att
synliggöra homosexualiteten som en

23

social och kulturell del i
samhället är förhållandet annorlunda. Om homosexualitet ska bli etl erkänt
inslag i samhället krävs all kvarvarande hinder undanröjs för de homosexuella
att i kulturlivet uppleva identifikation och delaktighet.

Utredningen har visat att
homosexuellas sociala situation förhållandevis sällan tas upp i de olika kulturakliviieterna.
De homosexuellas organisationer har även uppfattningen atl det finns
svårigheter all inom ramen för befintliga stödformer erhålla bidrag till egna kulluraktiviteter.
Jag finner det för egen del angelägel att de homosexuellas organisationer fär
del av samhällets stöd till kulturaktiviteter pä samma säll som andra
organisationer.

De samhälleliga
kulturorganen har självfallet elt stort ansvar all vid medelstilldelning och i
andra sammanhang beakta att de homosexuella ges möjlighet att manifestera sig
och sin särskilda kultur.

Jag
har i denna fråga samrått med statsrådet Göransson.

Prop. 1986/87; 124

10 Informationsfrågor

Min bedömning:
Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att bl.a. se över hur den samhälleliga
informationen om homosexualitet kan förbättras samt att fortlöpande följa
utvecklingen och lämna förslag till åtgärder. I förekommande fall bör de
homosexuellas situalion beröras i statliga myndigheters
informationsverksamhet.

Utredningen:
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utarbeta en plan för hur informationsverksamheten
rörande frågor om homosexualitet kan förbättras. Centrala direktiv bör
utfärdas vari statliga verk och myndigheter erinras om sin skyldighet att, i
förekommande fall, i sin informationsverksamhet även beakta homosexuellas silutaion.
Vidare föreslår utredningen att i avtalen mellan staten och programföretagen,
dvs. Sveriges Radio och dess olika dotterbolag, skapas förutsättningar för att
tillgodose intresset av fler program om de homosexuellas situation.

Remissinstanserna:
Socialstyrelsen framför att viss informationsverksamhet bedrivs kontinuerligt.
Bl.a. har homosexualitet varit etl tema i kurser och utbildningar för olika
personalgrupper som arbetar med ungdom. Styrelsen delar uppfattningen att
informationen om homosexualitet behöver fördjupas och förbättras. En stegvis
långsiktigt uppbyggd information som baserar sig på forskning skulle vara av
stort värde för all få ett öppnare klimat kring homosexualiteten. Ett sådant
uppdrag ryms dock inte inom ramen för den verksamhetsplan som socialstyrelsen fastställt.

Statens
kulturråd kommer atl beakta utredningens förslag men anser att etl allmänt
principuttalande i en kommande proposition om utredande, medelsbeviljande och
aktivt verkande kulturorgans ansvar är nödvändigt. Även kommuner och landsting
bör göras uppmärksamma på sitt ansvar.

Filminstitutet
sympatiserar med utredningens syfte att förändra attityder

24

men
framhåller att institutets bedömning måste förbli eslelisk-konstnäriig Prop.
1986/87; 124 och ekonomisk.

De homosexuellas egna organisationer tillstyrker
utredningens ställningstaganden. RFSL pekar på ungdomsorganisationernas belydelse
liksom att studieförbunden och andra folkbildningsorganisationer har en stor
uppgift att fylla.

Övriga remissinstanser som yttrat sig har anslutit sig till
utredningens ställningstaganden.

Skälen för min bedömning: Etl genomgående tema i arbetet
med atl förbättra de homosexuellas situation och alt motverka diskriminering
måste vara att påverka atlilyder och motverka fördomar. Sådana förändringar
förutsätter ett långsiktigt arbete på många plan. Det är viktigt atl de
homosexuellas liksom andra minoritetsgruppers situation tas upp i lämpliga
sammanhang. Detta kan gälla i utbildningssammanhang, forskning, olika
kulturyttringar, hälsovården m. m. Med ett sådant synsätt är det naturligt atl
olika myndigheter och organisationer måste ta upp de homosexuellas situalion i
sitt informationsarbete. Utredningen har föreslagil alt cenlrala direktiv
utfärdas vari statliga verk och myndigheter erinras om sin skyldighet att i
förekommande fall i sin informationsverksamhet även beakta homosexuellas
situation. Utredningen har påtalat att de statliga myndigheternas information
om homosexuellas situation ofta är myckel bristfällig eller obefintlig. Delta
kan exempelvis gälla hur olika regelsystem påverkar homosexuella.

Jag finner det angeläget att en allsidig och kortekt
information ges från de statliga myndigheterna om homosexuella och
homosexualitet. Berörda statliga myndigheter bör ta hänsyn till detta
informationsbehov.

Utredningen har särskilt behandlat socialstyrelsens arbete
bl.a. med sex- och samlevnadsupplysning och framhållit att socialstyrelsen inte
behandlat frågor rörande homosexualitet sedan mitten på 1970-talet. Socialstyrelsen
har dock i sitt remissvar påpekat att homosexualitet behandlas bl. a. i
information till och utbildning av personalgrupper som arbetar med ungdom.
Enligt min mening är den sex- och samlevnadsupplysning som bedrivs av
socialstyrelsen ett utmärkt fomm att la upp information om homosexualitet.
Denna upplysningsverksamhet riktar sig i stor utsträckning till ungdomsgmpper.
Socialstyrelsen lägger stor vikt vid fritidsgårdarnas arbete i sex- och
samlevnadsfrågor. Statens ungdomsråds arbete med olika ungdomsorganisationer är
ocksä betydelsefullt.

Jag avser att föreslå regeringen alt ge socialstyrelsen i
uppdrag alt bl. a. följa utvecklingen när det gäller informationen lill och om
homosexuella liksom atl följa aktuell forskning. Samråd bör härvid ske med de
homosexuellas egna organisationer. Styrelsen bör återkommande lämna regeringen
rapport över verksamheten. Jag återkommer till denna fråga i avsnittet
Fortsatta åtgärder.

Utredningen föreslår vidare att särskild hänsyn till
homosexuella skall

tas i avtalen mellan staten och programföretagen inom Sveriges Radio

AB-koncernen. 1 sitt remissvar har Sveriges Radio AB bl.a. hävdat att

avtalen i deras nuvarande utformning är etl välavvägt uttryck för det

hänsynstagande som skall ske till de homosexuellas intressen och det 25

hänsynstagande
som är möjligt på gmndval av de fömtsättningar som gäller för
programverksamheten.

Efter
samråd med statsrådet Göransson ser jag mot denna bakgrund inget skäl atl
föreslå särskilda åtgärder i denna fråga.

En särskild fråga är den
informationsverksamhet som bedrivs om HIV/AIDS. Inom ramen för regeringens AIDS-delegation
pågår ett intensivt arbete för att bl.a. utöka informationsinsatserna. Genom
riksdagens beslut i anledning av prop. 1985/86:171 om särskilda medel för
bekämpningen av AIDS har medel anvisats för informationsinsatser. En särskild arbetsgmpp
inom AIDS-delegationen har tillsatts för att utreda behovet av informationsåtgärder.
Denna arbetsgrupp har i september 1986 lämnat en rapport om HIV/AIDS. I denna
rapport tas upp frågor om information till målgmppen "män som har sex med
andra män." Arbetsgruppen föreslår bl.a. atl de homosexuellas egna organisationer
på olika sätt skall ges ekonomiskt stöd. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att
överväga centrala informationsinsatser riktade till homo-/bisexuella män.
Vidare föreslås att ytterligare informationsinsatser till homo-/bisexuella män fär
prövas inom ramen för den samordnade informationssatsning som avses pågå under
åren 1987 och 1988.

I
informationen om HIV/AIDS är del enligt min mening viktigt att ge en korrekt
och saklig information om homosexuella och homosexualitet. I skuggan av del
allvarliga hot HIV/AIDS utgör kan lätt omotiverade angrepp förekomma mot
homosexuella. I ett sådant perspektiv får informationsinsatserna en än
viktigare roll. Jag anser att arbetsgruppens förslag om att satsa på de
homosexuellas egna organisationer är viktigt. Jag vill även poängtera att de
medel som satsas på informationen om HIV/AIDS också bör innefatta en förstärkt
satsning pä informationen om homosexuella och homosexualitet.

Prop. 1986/87:124

11 Hälsofrågor

Min bedömning:
Utbildningen av hälso- och sjukvårdens personal bör ge ökad kunskap om och
förståelse för homosexuella. Behovet av psyko-sociall stöd i vården bör beaktas
av sjukvårdshuvudmännen.

Utredningen:
Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna:
Socialstyrelsen pekar på behovet av psykosocial rådgivningsverksamhet framför
allt för homosexuella män som riskerar att drabbas av AIDS. Stockholms läns
landsting anser att behovet av hälsokontroller och sjukvård kommer att öka.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholm pekar på de stora riskerna med en
anonym promiskuös sexualitet. RFSU framhåller särskilt vikten av att de
homosexuellas behov av sjukvård även tillgodoses inom den psykiatriska vården. RFSL
pekar särskilt pä utbildningsfrågorna.

26

Skälen
för min bedömning: Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall alla ha en
rått lill en god hälso- och sjukvård på lika villkor. För atl kunna
tillhandahålla en god hälso- och sjukvård måste vården ibland särskilt anpassas
till vissa grupper. För homosexuella kan del finnas behov av speciella
mottagningar. Varie landsting måste självt avgöra delta utifrån regionala behov
och förulsällningar. 1 de landsting och kommuner där särskilda mottagningar
finns är erfarenheterna såvitt jag erfarit mycket goda. 1 vissa kommuner har
särskilda hälsokontroller införts för homosexuella. Dessa hälsokontroller har
ulförts av personal som är särskilt lämpad för uppgifterna. Detta har medfört
att homosexuellas hälsoproblem kunnat fångas upp på elt tidigare stadium än
annars.

Enligl
min mening är del angelägel att sjukvårdshuvudmännen mycket noga överväger
vilken organisation man skall välja. 1 de fall patientunderlag m. m. ger
förutsättningar för det kan en organisation av typ Venhälsan i Stockholm vara
att föredra.

Givetvis
får HIV/AlDS-problematiken en stor plats inom hälsovårds-området. Etl viktigt
konstaterande i detta sammanhang är all det är beteendet och inte gmpptillhörigheten
i sig som medför en ökad smittrisk. Ansträngningarna mäste alltså inriktas på
att förändra sexuella beteenden och att sprida information om sexmetoder som
eliminerar riskerna för smittspridning. De stora satsningar som gjorts i olika
sammanhang för att bekämpa HIV/AIDS kommer självfallet de homosexuella tillgodo
också på ett mera allmänl plan. Del psykosociala stödet till HlV-smittade eller
dem som fåll AIDS måste byggas ut, men det är också viktigt att stödet lill dem
som befinner sig i riskzonen fungerar. Hänsyn bör tas till de homosexuella HIV/AIDS-smitlades
särskilda familjesituation, så att begreppet nära anhörig inle självklart
omfattar enbart biologiska släktingar utan också t. ex. homosexuell sambo. 1
detta sammanhang spelar de homosexuellas egna organisationer en avgörande roll.
Inom ramen för de särskilda medel för bekämpningen av AIDS som anvisals av
riksdagen satsas medel till intresse- och frivilligorganisationernas insatser
för psykosocialt stöd lill riskulsatta grupper.

Prop. 1986/87:124

12 Stöd åt homosexuellas organisationer

Mitt förslag: De
homosexuellas organisationer bör ges ekonomiskt stöd över statsbudgeten med 500
000 kr. för sitt arbete på riksplanet.

Utredningen:
Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Etl
tiotal remissinstanser har tillstyrkt samhälleligt stöd. De homosexuellas egna
organisationer har föreslagit ett i förhållande till utredningens förslag
betydligt störte statsbidrag.

Skälen för mitt förslag:
Den verksamhet som de homosexuellas organisationer bedriver har en mycket stor
betydelse. Deras verksamhet omfattar

27

en
rad olika områden. Inte minst i informationshänseende har de en viktig Prop.
1986/87:124 uppgift. Organisationerna bedriver en omfattande social rådgivning
för homosexuella. På flera orter i landet har exempelvis RFSL inrättat särskilda
telefonjourer dit homosexuella kan vända sig. Till telefonjourerna och den
sociala rådgivningsverksamheten har knutits olika yrkeskategorier som jurister,
socionomer, kuratorer och läkare. Till dessa kan homosexuella hänvisas med
vetskapen om en positiv behandling. Organisationerna driver ofta en omfattande
utåtriktad verksamhet innefattande kontakter med olika myndigheter, massmedier,
skolan etc.

Den
största organisationen är RFSL som har ett vittförgrenat nät av
lokalavdelningar. Därutöver finns andra organisationer med exempelvis politisk
eller religiös anknytning. Många medlemmar i RFSL är också medlemmar i någon
annan organisation för homosexuella.

Jag
ser dessa organisationers insatser som värdefulla vilket också markerats genom
del slöd i olika former som beviljats dem för bekämpning av AIDS.

Principerna
för det samhälleliga stödet till organisationslivet år alt statliga medel kan
beviljas för organisationernas arbete på riksplanet, landstingskommunala medel
för den regionala verksamheten och kommunala medel för organisationemas lokala
verksamhet. RFSL;s lokalavdelningar har i många fall beviljats kommunala
bidrag.

Jag
finner det angeläget atl de homosexuellas organisationer ges statligt stöd för
det arbete som är att hänföra till riksnivån. Ett sådant stöd bör ges formen av
organisationsstöd. I övrigt bör de homosexuellas organisationer i likhet med
andra frivilliga organisationer kunna komma ifråga exempelvis när del gäller
fördelningen av projektmedel på olika områden.

För
budgetåret 1987/88 bör organisationsstöd ges med 500000 kronor. Medlen bör
anvisas från femte huvudtitelns anslag H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet.
Medlen bör fördelas av socialstyrelsen.

Jag
föreslår att regeringen inhämtar riksdagens godkännande av de riktlinjer för
stöd till de homosexuellas organisaUoner som jag här har förordat.

28

13
Fortsatta åtgärder

Prop.
1986/87; 124

Min bedömning:
Socialstyrelsen bör ha ett övergripande ansvar för samordningen av insatser för
homosexuella. Regeringen bör ge socialstyrelsen i uppdrag atl i samråd med
berörda myndigheter och de homosexuellas egna organisationer särskilt följa
utvecklingen vad beträffar förekomsten av diskriminering av homosexuella.
Vidare bör socialstyrelsen också följa utvecklingen vad beträffar informationen
till och om homosexuella och om homosexualitet liksom aktuell forskning.
Styrelsen bör återkommande lämna regeringen en rapport över verksamheterna.

Utredningen:
Socialstyrelsen bör ges ett övergripande ansvar atl samordna samhällets
fortsatta åtgärder för att avskaffa diskriminering av homosexuella. Detta kan
ske genom att sädana samordningsinsatser åvilar en särskild tjänsteman. Berörda
myndigheter bör utse särskilda kontaktpersoner. Även i regeringskansliel bör
en särskild tjänsteman få ansvaret för att följa frågor som kan gälla
homosexuella.

Remissinstanserna:
Socialstyrelsen avstyrker förslaget atl inrätta en särskild befallning för
homosexuella. Styrelsen känner ett ansvar främst inom socialtjänstområdet alt
bevaka all de homosexuellas intressen inte åsidosätts. Statens kulturråd
tillstyrker utredningens förslag. JämO ifrågasätter förslagen. RFSU,
Homosexuella socialister och Gay Moderaterna tillstyrker förslagen. RFSL har
inget förtroende för socialstyrelsen och anser liksom Ekumeniska gruppen för homosexeulla
kristna i Sverige alt samordningen bör skötas i regeringskansliet snarare än i
socialstyrelsen.

Skälen
för min bedömning: Det yttersta ansvaret för samordningen av denna typ av
frågor åvilar regeringen. Denna samordning bör ske inom ramen för del ordinarie
arbetet i regeringskansliet.

De bedömningar som jag har
gjort i de föregående avsnitten berör flera olika samhällsområden. Många av de
åtgärder och förändringar som jag förordat bör ske genom omprioriteringar eller
förändringar av arbetsmetoder etc. inom respektive verksamhetsområde. Enligt
min mening behövs en samordning av de olika samhällsinsatserna. En sådan
samordning bör vara av övergripande karaktär. En slor del av samordningsarbetet
bör bestå i att samla kunskaper och erfarenheter som kan användas för information,
attitydpåverkan etc. Delta bör ske i samverkan mellan olika berörda
myndigheter. Del fordras dock att någon myndighet får ansvaret för atl en sådan
samordning kommer till stånd. Jag avser att återkomma till regeringen med
förslag om all socialstyrelsen får i uppdrag att svara för en samordning av den
karaktär somjag här beskrivit.

Av
det uppdrag jag har nämnt bör följa att socialstyrelsen i samråd med berörda
myndigheter skall följa utvecklingen av de homosexuellas situalion framför alll
vad gäller eventuell förekomst av diskriminering och i vilka former
diskriminering kan motverkas av samhället.

Vidare
bör i uppdraget ingå alt dels planera styrelsens egna informationsinsatser
dels följa andra myndigheters information om homosexualitet

29

och homosexuellas
situation. Socialstyrelsen bör återkommande redovisa Prop. 1986/87:124 sitt
samordningsarbete lill regeringen.

Socialstyrelsen
bör själv avgöra i vilka organisatoriska former styrelsen skall fullgöra sitt
uppdrag.

14 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

alt
godkänna de riktlinjer för stöd till de homosexuellas organisationer somjag nu
har förordat (avsnitt 12).

Vidare
hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag
i övrigt anfört om de homosexuellas situation i samhället.

30

Bilaga
2 Prop. 1986/87; 124

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll
vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 Föredragande; statsrådet Wickbom

Anmälan till proposition om de homosexuellas situation i
samhället

1 Inledning

Arbetet
med att förbättra de homosexuellas ställning i samhället kan bedrivas pä många
olika säll. Ett av dessa är lagstiftning.

Chefen
för socialdepartementet har tidigare redovisat vissa övergripande resonemang
liksom en principiell syn på frågan om de homosexuellas situation i samhället.
Hon har vidare översiktligt visat på hur man med lagstiftningens hjälp skall
kunna motverka en inte önskvärd särbehandling av homosexuella.

Utredningen
har föreslagit vissa lagstiftningsåtgärder som faller inom mitt ansvarsområde.
Belänkandet innehåller således bl. a. förslag till ändringar i
regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och brottsbalken. Vidare föreslås en
lag om samlevnad mellan tvä personer av samma kön. Utredningens lagförslag bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2:1.

Regeringen
beslutade den 5 mars 1987 en lagrädsremiss om de homosexuellas rättsliga
ställning. Förslagen hade utarbetats i juslitiedeparte-mentel på grundval av de
förslag i betänkandet som redovisas ovan. De lagförslag som remitterats till lagrådel
bör fogas lill protokollet i detta ärende som bUaga 2:2 .

Lagrådet
har i sitt yttrande, som bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga
2:3, lämnat lagförslagen utan erinran. En ledamot har dock anfört vissa
synpunkter på elt av lagförslagen. Jag återkommer till dessa synpunkter i det
följande.

Jag kommer här att la upp
endast de nu berörda lagförslagen. I fråga om utredningens kartläggningar av de
homosexuellas situation i samhället får jag i huvudsak hänvisa lill
betänkandet. Det gäller även utredningens principiella ståndpunkter och närmare
motivering till sina förslag. Jag redovisar mina överväganden och förslag till
ställningstaganden under tre huvudmbriker, nämligen

-
diskrimineringsförbud i
regeringsformen (avsnitt 2.1)

-
straffrättsliga frågor (avsnitt
2.2)

-
familjerältsliga frågor
(avsnitt 2.3).

31

2 Allmän
motivering

2.1 Diskrimineringsförbud i regeringsformen

Prop. 1986/87:124

Min bedömning:
Reglerna om skydd för vissa minoriteter i regeringsformen bör inte ändras.

Utredningens
förslag: De gmndlagsbestämmelser som förbjuder missgynnande av vissa
minoriteter i lagar och författningar kompletteras så att inte heller missgynnanden
av någon därför alt han med hänsyn till sexuell läggning tillhör minoritet
skall få förekomma. Tre ledamöter har reserverat sig i denna del och avstyrker
ändringen (betänkandet s. 69-72 och s. 247-248).

Remissinstanserna:
Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga tillstyrker
utredningens förslag. Hit hör Stockholms tingsrätt, statens ungdomsråd,
Sveriges advokalsamfund och de homosexuellas organisationer. Förslagel
avstyrks av rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, Göta hov-rått, kammarrätten i
Sundsvall, ärkebiskopen och Sveriges frikyrkoråd.

Skälen
för min bedömning: Bestämmelserna i regeringsformens (RF, omtryckt 1985:866)
kapitel om grundläggande fri- och rättigheter (2 kap.) fick sin nuvarande
huvudsakliga utformning den 1 januari 1977 (prop. 1975/76:209, KU 56, rskr.
414, KU 1976/77:1, rskr. 2, SFS 1976:871).

I 2
kap. 15 § finns en bestämmelse om att lag eller annan föreskrift inle får
innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn lill ras,
hudfärg eller etniskt urspmng tillhör minoritet. Utlänningar likställs med
svenska medborgare i detta avseende genom 2 kap. 20 § första slycket 6. Syftet
med bestämmelserna är att ge klart uttryck för att negativ särbehandling på
sådana grunder som ras och etniskt ursprung inle kan accepteras vare sig i
fråga om de medborgerliga fri- och rällighelerna eller inom rättsordningen i
övrigt (prop. s. 100 f).

Diskrimineringsförbudet,
som vänder sig lill lagstiftaren, kompletteras av kravet i 1 kap. 9 § atl
myndigheterna i sin verksamhet skall beakta allas likhet inför lagen saml iaktta
saklighet och opartiskhet.

I
sammanhanget bör ocksä bestämmelsen i I kap. 2 § RF nämnas, som bl.a. säger att
den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde
och för den enskilda människans frihet och värdighet. Bestämmelsen är etl
allmänt målsättningsstadgande och har inte karaktären av en rättsligt bindande
föreskrift.

Bestämmelserna
i 2 kap. RF fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 1980 (prop. 1978/79:195,
KU 39, rskr. 359, KU 1979/80:1, rskr. 2, SFS 1979:933) på grundval av förslag
från rättighetsskyddsutredningen.

I
propositionen framhöll dåvarande departementschefen del stora värde som måste
anses ligga i atl man vid stiftande och ändring av RF eftersträvar största
möjliga enighet (s. 32). De fyra största riksdagspartierna var eniga i gmndlagssliftningsfrågan
och gjorde inle någon erinran mol departementschefens uttalande.

Departementschefen
diskuterade också frågan om förstärkning av rät-

32

tighetsskyddet
på några punkter som förts fram under remissbehandlingen Prop. 1986/87:124 av rättighetsskyddsutredningens
betänkande. Han ansåg det dock lämpligt att avvakta erfarenheterna av den
utbyggnad av rättighetsskyddel som skett genom 1976 års reform samt av den
förstärkning av rättighetsskyddet som utredningens förslag kunde leda till (prop.
s. 32). Utskottet anslöt sig till detta uttalande (KU 1978/79:39 s. 25).
Utskottet har därefter vid flera tillfällen kommit till samma slutsats (se bl.a.
KU 1985/86:5 s. 8). Riksdagen har lämnat uttalandena utan erinran.

Gmndlagarna
anger ramen för del politiska handlandet. De bör utmärkas av en viss
stabilitet och bestämmelserna bör inte vara aUlför delaljbe-tonade. Härav
följer att gmndlagsändringar inte bör genomföras ulan mycket starka skäl och
vara påkallade av ett behov av förändring. Största möjliga politiska enighet
bör råda om de förändringar som görs.

Jag
har givetvis stor förståelse för önskemålet atl det i grundlagen slås fast att
diskriminerande föreskrifter som gmndas på någons homosexuella läggning inte
får förekomma. En sådan grundlagsändring skulle lägga en spärr mol att
statsmakterna beslutar regler som missgynnar de homosexuella. Den skulle ligga
väl i linje med de övriga förslag som läggs fram i detta sammanhang. Det finns
dock vissa skäl som talar mot tanken på en grundlagsändring av aktueUt slag.

En
svårighet är att utredningens underlag för förslaget är knapphändigt. Någon
mera ingående analys av räftsiäget eller av innebörden av förslaget presenteras
inte i betänkandet. Inte heller remissinstanserna har tillfört beslutsunderlaget
särskilt mycket i denna del. Redan detta gör att jag känner viss osäkerhet
inför tanken på en grundlagsändring.

Alldeles
klart synes till en börian vara att en eventuell gmndlagsändring inte skulle
kunna formuleras på det sätt som utredningen har föreslagil, nämligen så att
all diskriminering i lag eller annan författning på gmnd av att nägon med
hänsyn till sexuell läggning tillhör minoritet skulle vara otillåten. T. ex.
bestämmelserna om sexualbrott innebär ju i många avseenden — och måste även i
fortsättningen innebära - vad som skulle kunna rubriceras som en diskriminering
av vissa myckel speciella typer av sexuell läggning, såsom när det gäller
förbudet mot sexuellt umgänge med barn.

Men
även om man skulle begränsa ett grundlagsförbud till att gälla diskriminering
pä gmnd av att någon har homosexuell läggning uppstår uppenbarligen
tolkningssvårigheter. Bl. a. kan förutses att diskussion skulle uppstå om
karaktären av den nuvarande lagstiftningen om rätt alt ingå äktenskap och att
adoptera barn, i vilken jag som framgår av det följande ej föreslår någon
ändring. Denna fråga har inte närmare analyserats av utredningen.

Jag
noterar också alt det - mol bakgmnd av den reservation mol majoritetsförslaget
som i denna del har gjorts i betänkandet - sannolikt inte går atl uppnå den
breda enighet om förslaget i riksdagen som man generellt bör eftersträva vid
ändringar av RF. Somjag har redogjort för är önskemålet om en sädan enighet
vägledande för arbetet pä detta område.

En
samlad bedömning gör att jag anser övervägande skäl tala för att de nu angivna
bestämmelserna inle bör ändras.

33

3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 124

2.2
Straffrättsliga frågor

2.2.1
Hets mot folkgrupp

Prop.
1986/87:124

Min bedömning:
Bestämmelserna om hets mot folkgrupp bör inte ändras.

Utredningens
förslag: Bestämmelserna om hets mol folkgrupp i brottsbalken (BrB) och i
tryckfrihetsförordningen (TF) ändras så atl anspelning pä sexuell läggning
också skall vara straffbar (betänkandet s. 69-72).

Remissinstanserna:
Utredningens förslag tillstyrks av flertalet av de remissinstanser som har
yttrat sig i frågan, bl.a. rikspolisstyrelsen, ärkebiskopen, Sveriges
advokatsamfund och de homosexuellas organisationer. Förslaget avstyrks av bl.
a. statens invandrarverk, Göta hovrätt, kammarrätten i Sundsvall och Sveriges
Radio AB.

Skälen
för min bedömning: Enligt 16 kap. 8 § BrB skall den som offentligen eller
eljest i etl uttalande eller annat meddelande som sprids bland allmänheten
hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av
personer med anspelning pä ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung
eller trosbekännelse dömas för hets mot folkgrupp. Straffet är fängelse i
högst två år eller, om brottet är ringa, böter. Brottet hets mol folkgmpp ingår
också i TF;s brottskatalog (7 kap. 4 § 8).

En
allmän strafflagsbestämmelse om hets mot folkgrupp tillkom år 1948.
Bestämmelsen överfördes sedermera till BrB. År 1971 tillträdde Sverige en konvention
som FN;s generalförsamling antog år 1965 om avskaffande av alla former av
rasdiskriminering. I samband härmed gjordes vissa ändringar i bestämmelsen (prop.
1970:87, KU 31, ILU 41, rskr. 261, KU 1971:5, rskr. 10, SFS 1970:224 och
1971:29).

Sin
nuvarande lydelse fick bestämmelserna i BrB och TF år 1982 (prop. 1981/82:58,
KU 24, rskr. 221. JuU 41, rskr. 222, KU 1982/83:1, rskr. 1, SFS 1982:271 och
941).

Jag
kan i sammanhanget nämna all regeringen den 27 november 1986 för lagrådets
yttrande överiämnat en remiss om förstärkt grundlagsskydd för yttrandefriheten,
m. m. I lagrådsremissen ingår bl. a. ett förslag om ändring av bestämmelsen om
hets mot folkgrupp. Ändringen innebär att kravet på au ett yttrande skall ha
spritts bland allmänheten för atl vara straffbart tas bort. Enligl förslagel är
det tillräckligt att yttrandet sprids.

För
atl en skärpning av bestämmelsen om hets mot folkgmpp skall fä genomslagskraft
även i fråga om tryckta skrifter krävs en ändring av TF. Enligt min mening
finns det inte skäl att närmare diskutera möjligheten att ändra BrB:s
bestämmelse utan någon motsvarande ändring i TF, ett alternativ som inte
heller har övervägts av utredningen. Utan kongmens med TF skulle ju
uppenbarligen brottsbalksbestämmelsen bli missvisande.

En
utgångspunkt är alltså all en ändring i den aktuella brottsbalksbestämmelsen
förutsätter atl även TF ändras. Som jag tidigare sagt krävs starka skäl för att
göra en gmndlagsändring, och den bör vara påkallad av ett påtagligt behov.
Detta gäller i särskilt hög grad när det är fråga om att göra inskränkningar i
tryckfriheten som sedan lång tid tillbaka har elt

34

mycket
starkt skydd i vårt land. Det finns i lagstiftningsärendet inle underlag för
någon bedömning av i vad mån kränkningar av homosexuella förekommer i tryckta
skrifter eller eljest i de situationer som omfattas av 16 kap. 8 § BrB. Redan
detta gör enligl min mening tanken på en grundlagsändring tveksam.

Härtill
kommer att del ler sig myckel svårt alt överblicka konsekvenserna av en
lagstiftning i enlighet med förslaget. Del är 1. ex. tänkbart att den skulle
drabba olika slags framställningar med religiös bakgrund och över huvud lagel
snarare bidra till en konflikt mellan de homosexuella och samhället i övrigl än
göra någon verklig nytta.

Sammanfattningsvis
anser jag inte lillräckliga skäl föreligga för att föreslå en ändring av
bestämmelserna om hets mot folkgrupp.

Prop. 1986/87; 124

2.2.2 Olaga diskriminering

Mitt förslag: De homosexuella bereds skydd mol
diskriminering genom atl BrB;s bestämmelser om olaga diskriminering utvidgas
till att omfatta även homosexuella.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med mitt.
Utredningen har dock i sitt lagförslag använt uttrycket sexuell läggning i
stället för homosexuell läggning (betänkandet s. 69-72 och s. 243).

Remissinstanserna: Av den mindre del av remissinstanserna
som berört utredningens förslag är de flesta positiva. Bland de instanser som
avstyrker den föreslagna kriminaliseringen märks socialstyrelsen, statens
invandrarverk, Göta hovrätt och kammarrätten i Sundsvall.

Skälen
för mitt förslag: I BrB finns två straffbestämmelser som direkt tar sikte på atl
motverka sårbehandling på etnisk grund. Den ena avser hets mot folkgrupp. Denna
bestämmelse har jag redan berört i föregående avsnitt (2.2.1). Del andra
stadgandet i BrB som straffbelägger diskriminering på etnisk gmnd är del om
olaga diskriminering. Straffbestämmelsen, som är intagen i 16 kap. 9 § BrB, lyder:

En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon
på gmnd av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller
trosbekännelse genom att inte gå honom till hända på de villkor som
näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, skall dömas
för olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst etl är.

Vad som
sägs i första styckel om en näringsidkare tillämpas också på den som är
anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares vägnar
samt på den som är anställd i allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag.

För olaga
diskriminering dömes även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig
tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om han diskriminerar någon
på gmnd av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller
trosbekännelse genom att vägra honom tillträde till sammankomsten eller
tillställningen på de villkor som gäller för andra.

35

Straffbestämmelsen
infördes år 1971 när Sverige anslöt sig till den ras- Prop. 1986/87; 124
diskrimineringskonvention inom FN som har nämnts i föregående avsnitt (prop.
1970:87, ILU 41, rskr. 261). Sveriges anslutning lill denna konvention (texten
finns intagen bl.a. i Ds A 1984:7 bilaga 2) föregicks av att en särskild
kommitté undersökte vilka krav på svensk lagstiftning mol rasdiskriminering
som konventionen ställde. På gmndval av kommitténs betänkande (SOU 1968:68)
Lagstiftning mot rasdiskriminering beslutades dels ändringar i bestämmelserna
om hets mot folkgrupp, dels införandet i brottsbalken av straffbestämmelsen om
olaga diskriminering (ursprungligen i 16 kap. 8 a §, numera i 16 kap. 9 §).

Bestämmelsen
har nyligen ändrats i samband med en allmän översyn av invandrarpolitiken (prop.
1985/86:98, SfU 20, rskr. 301). Frän den I juli 1986 gäller atl alla som är
anställda i allmän tjänst omfattas av straffbestämmelsen; tidigare var
ansvaret begränsat till den som i sin tjänst hade att gå allmänheten till
hända. Vidare utvidgades ansvaret till all omfatta även den som innehar allmänl
uppdrag, dvs. politiskt förtroendevalda. Straffskalan skärptes också för alt
markera hur allvarligt samhället ser på trakasserier mol medlemmar av etniska
minoriteter.

Utredningen
har bl. a. mol bakgrund av enkätundersökningar, som företagits bland
homosexuella, inte funnit stöd för att faktisk diskriminering av homosexuella
skulle vara särskilt utbredd. En förklaring till detta kan enligt utredningen
vara att homosexuella av rädsla för att bli diskriminerade inte vågar avslöja
sin sexuella läggning. För utredningens ställningstagande har det avgörande
emellertid inte varit om diskriminering förekommer i större eller mindre
utsträckning. Den förbättring av de homosexuellas situation som man bör sträva
efter uppnås enligt utredningen bäst genom att samhället öppet erkänner
homosexualitet som en del av detta.

Att
införa lagstiftning till skydd för homosexuella är enligt utredningen en väg
att gå. Utredningen anser att ett straffsanktionerai förbud mot diskriminering
visserligen inte - åtminstone på kort sikt - kan bidra lill alt utrota fördomar
av det slag som här är aktuella men att del, å andra sidan, skulle ha den
positiva effekten atl samhället markerar inte bara atl diskriminering är
förbjuden utan även att homosexuella är likvärdiga människor. Detta skulle
enligt utredningen föra med sig att många homosexuella skulle våga framträda
som homosexuella.

Utredningen
föreslår därför att straffbestämmelsen om olaga diskriminering skall omfatta
även diskriminering på grund av sexuell läggning.

För
min egen del vill jag till en börian slå fast atl del är självklart att varie

form av diskriminering av homosexuella bör motarbetas. Därmed avser jag

både öppen diskriminering och sådan som sker i mera dolda former. Vad vi

bör sträva efter att åstadkomma är att homosexuella inte skall behöva dölja

sin läggning av rädsla för omgivningens reaktion. Ett diskrimineringsför

bud i BrB kan visserligen antas få begränsad omedelbar praktisk betydelse

men får säkerligen samtidigt etl inte obetydligt symbolvärde. Jag vill

visserligen betona att man inte bör ha någon övertro på vad strafflagstift

ning kan åstadkomma pä elt så sammansatt och känsligt område som detta.

Det är här fråga om i många fall djupt rotade attityder. Men även en

blygsam atlitydpåverkan är ett steg i rätt riktning. Liksom utredningen 36

anser
jag det viktigt all bryta lystnaden kring de homosexuella. När det Prop.
1986/87:124 gäller förändring av mänskliga värderingar och fördomar måste man
vara medveten om att positionerna som regel endast kan flyttas långsamt. Ett diskrimineringsförbud
bör emellertid kunna bidra lill atl skapa ökad respekt och förståelse för de
homosexuella som människor, liksom för deras relationer och kärleksliv.

Till
detta kommer alt det i viss utsträckning torde förekomma diskriminering av
homosexuella i sädana sammanhang som den nu aktuella brottsbalksbestämmelsen
lar sikte på. Utgår man från det synsätt som riksdagen sedan länge har lagt fasl
- aU samlevnad mellan två parter av samma kön är en från samhällets synpunkt
fullt acceptabel samlevnadsform - framstår det som naturligt atl man även inom
ramen för rättsordningen aktivt söker motarbeta sådan särbehandling. Också från
denna synpunkl finns det skäl som talar för all ett diskrimineringsförbud bör
meddelas i lag. Skulle öppenheten och fördomsfriheten kring hithörande frågor i
en framtid nå därhän att de homosexuella inle längre är eller upplever sig
vara en från diskrimineringssynpunkt särskilt utsatt grupp, behövs inte en
sådan straffbestämmelse längre och frågan om den bör behållas kan då tas upp till
behandling.

Jag
vill också peka på att del sedan år 1981 finns etl förbud mot diskriminering
av homosexuella i den norska strafflagen.

Under
lagstiftningsärendets beredning har det gjorts gällande att även andra
minoritetsgrupper kan behöva samhällets slöd mol olika former av diskriminering.
Så har exempelvis nämnts diskriminering på grund av fysiskt eller psykiskt
handikapp. Något underlag för en bedömning om en utvidgning av
straffbestämmelsen om olaga diskriminering är ett lämpligt medel atl för sådana
fall motverka en inle önskvärd särbehandling finns emellertid inle i detta
ärende. Inte heller finns det underlag för att i detta sammanhang behandla den
vid remissbehandlingen väckta frågan om etl straffsanktionerai förbud mol
diskriminering på grund av könstillhörighet.

Sammanfattningsvis
anser jag att övervägande skäl lalar för all homosexuella införs som skyddsobjekl
i BrB:s bestämmelse om olaga diskriminering.

Utredningen
har i sitt förslag lill lagtext använt begreppet sexuell läggning. Man har
förklarat atl man därmed i första hand avser homosexuell sådan. Ett uttryckligt
angivande av homosexuell läggning kan enligt utredningen framstå som ett
onödigt utpekande av en grupp människor.

Ultrycket
sexuell läggning har under remissbehandlingen kritiserats som alltför vilt och
obestämt. Jag delar remissinstansernas uppfattning. I begreppet ryms, som jag
tidigare har varil inne på, böjelser för en rad beteenden som inte rimligen kan
skyddas av lagstiftaren och varav vissa lill och med är straffbara. Jag
förordar därför att lagtexten uttryckligen anger alt skyddet avser
homosexuella.

37

2.2.3
Åtalsregeln vid förolämpning

Prop.
1986/87:124

Mitt
förslag: Förolämpning med anspelning på homosexuell läggning skall under vissa
förutsättningar falla under allmänl åtal.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med mitt
(betänkandet s. 69-72).

Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat
utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 5 kap. 3 § BrB är det
straffbart som förolämpning att smäda annan genom kränkande tillmäle eller
beskyllning eller genom annat skymfligt beleende mot honom. Gärningen skall
inte bedömas som förolämpning om den är straffbar som förtal eller grovt
förtal. Straffet är böter eller, vid grovt brott, böter eller fängelse i högst
sex månader.

1 5 kap. 5 § BrB finns bestämmelser om åtal för
förolämpning och övriga ärekränkningsbrott. Ärekränkningsbrotten får i princip
åtalas bara av målsäganden. Förtal och grovt förtal får dock åtalas av allmän
åklagare, om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl
finnes påkallat ur allmän synpunkt. Under samma förutsättningar får allmänt
åtal väckas för förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning
eller för förolämpning mol någon med anspelning på hans ras, hudfärg,
nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse. Särskilda åtalsregler
finns vidare för förtal som har riktats mol avliden och för ärekränknings-brott
mot främmande makts statsöverhuvud eller representant här i riket.

Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse år 1983 efter
ändringsförslag av diskrimineringsutredningen (prop. 1981/82:58, JuU 41, rskr.
222). Förolämpning med anspelning på etniskt ursprung fördes då in under de
brott som skulle kunna föranleda allmänl åtal.

Utredningen har — mol bakgrund av vad man anfört om del
nödvändiga i att genomföra lagstiftning mot diskriminering av homosexuella -
framhållit att skyddet för de homosexuella bör utformas så atl det
överensstämmer med det skydd som andra minoritelsgmpper har enligt BrB. Man har
därför föreslagit atl åialsbeståmmelserna om förolämpning ändras i enlighet
härmed.

Jag vill för min del erinra om att det vid BrB;s införande
uttalades av straffrältskommittén att en person som utsätts för svårartad
ärekränkning inför den allmänna opinionen kan behöva det stöd som det innebär
all en allmän åklagare åtar sig hans sak (prop. 1962:10 del C s. 184).
Kommitténs förslag atl ärekränkningsbrott under vissa förutsättningar skulle
läggas under allmänl åtal ledde emellertid inte till lagstiftning. Den tidigare
restriktiva hållningen mot alt föra ärekränkningsbrott under allmänt åtal har
efter hand luckrats upp i och med alt exempelvis förolämpning mot någon i och
för hans myndighetsutövning och mot någon på grund av hans etniska ursprung
eller religion under vissa förutsättningar lagts under allmänt åtal.

Somjag tidigare anfört anser jag det betydelsefullt atl
samhället tydligt tar avstånd från olika slag av fördomsfullt uppträdande mol
homosexuella. Det är därför från principiella synpunkter betydelsefullt att
samhället stöder den som blir angripen på grund av sin homosexuella läggning.
Sådana

38

angrepp torde ingalunda
vara ovanliga i praktiken. Förolämpningar som syftar på någons sexuella
läggning upplevs säkerligen ofta som djupt kränkande för den personliga
integriteten. Jag är därför beredd att förorda att en möjlighet nu införs atl
väcka allmänl åtal i de fall utredningen föreslagit. Åtalsregeln bör enligt min
mening - i överensstämmelse med vad som gäller vid exempelvis förolämpning mol
någon med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella eller etniska urspmng
eller trosbekännelse - utformas så att det för allmänt åtal skall krävas dels atl
målsäganden anger brottet till åtal, dels att åtal av särskilda skäl är
påkallat ur allmän synpunkt. Åtalsregeln bör tilllämpas återhållsamt i enlighet
med vad som redan nu följer av praxis.

Prop. 1986/87; 124

2.2.4 Ikraftträdande

Ändringarna
i BrB bör träda i kraft den 1 juli 1987. Några övergångsbestämmelser torde
inte behövas.

2.3 Familjerättsliga frågor 2.3.1 Vårdnad

Min
bedömning: Det är inte påkallat att lagstifta om vilken inverkan homosexuell
läggning skall ha på en persons möjlighet att få vårdnaden om barn.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer med min bedömning (betänkandet s. 74-77).

Remissinstanserna:
Utredningens bedömning lämnas i stort sett utan erinran.

Skälen
för min bedömning: Frågor angående vårdnad om barn skall avgöras efter vad som
är bäst för barnet (se 6 kap. 4-10 §§ föräldrabalken, FB). Härvid måste man
naturligtvis ta ställning till om den som gör anspråk pä vårdnaden över huvud
taget är lämplig som vårdnadshavare. Som utredningen anför är del inte vanligt
att domstolarna i vårdnadsmål har haft att pröva frågan huruvida homosexuell
läggning skall tillmätas betydelse i lämplighetshänseende. Redan år 1955 fick
emellertid högsta domstolen anledning all la ställning till om en kvinna,
vilken hade uttalad homosexuell läggning, var olämplig som vårdnadshavare för
sin sjuåriga dotter. Domstolen fann då att så inte var fallet (NJA 1955 s. 63).
Någol senare avgörande av högsta domstolen synes inte ha förekommit.

Liksom
utredningen anser jag atl gällande rätt innebär att den omständigheten alt en
förälder har homosexuell läggning inte i sig skall utgöra ett hinder för
förälderns möjlighet att fä vårdnaden om barn. Detta rättsläge är enligt min
mening lillfredsställande. Någon lagstiftning i ämnet är därför inte påkallad.

39

2.3.2 Adoption

Prop. 1986/87; 124

Min bedömning: Det
bör inte införas någon möjlighet för två personer av samma kön att adoptera
gemensamt.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer med min bedömning (betänkandet s. 77-80). En ledamot
reserverar sig och föreslår atl homosexuella par skall få rätt att adoptera
gemensamt (betänkandet s. 256—257).

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna instämmer i utredningens bedömning. De
homosexuellas organisationer och etl par andra instanser anser dock all
homosexuella par bör få samma rätt atl adoptera gemensamt som gifta har.
Ytterligare några instanser förordar alt homosexuella par skall få rätt atl
gemensamt adoptera ena partens barn.

Skälen
för min bedömning: Adoption kan ske endast med lillstånd av domstol (se 4 kap.
1 § FB). En förutsättning för sådant tillslånd är att adoptionen är till fördel
för barnet. Vidare gäller bl. a. att adoptivföräldern — fömtom i vissa undantagsfall
- skall ha fyllt 25 år, att makar i prtncip får adoptera endast gemensamt och atl
andra än makar inte får adoptera gemensamt.

Till
utredningen har framförts önskemål om att homosexuella par skall få adoptera
gemensamt. Vid sidan av den principiella frågan om en allmän sådan rätt har
diskussionen inriktats på homosexuellas rätt till s. k. närståendeadoptioner,
dvs. adoptioner där ena parten i ett samlevnadsförhållande gemensamt med den
andre adopterar dennes barn eller adoptioner där den efterlevande i ett
samlevnadsförhållande adopterar den avlidnes barn (se betänkandet s. 78).

Vid
sina överväganden har utredningen haft som utgångspunkt att det är barnets
intresse som skall slå i förgmnden vid en adoption. Utredningen framhåller att
redan den omständigheten att barnet är adopterat kan väcka en känsla hos det av
att vara avvikande. Vidare befarar utredningen att en sädan känsla kan
förstärkas, om samhället väljer en familjerelation, exempelvis homosexuell
samlevnad, som i dag utåt sett inte är särskilt vanlig. Känslor av detta slag
kan enligt utredningen resultera i anpassnings- och identifikationsproblem.
Utredningen finner det anförda tala mot att två människor av samma kön skall få
möjlighel atl adoptera gemensamt. Med stöd av en enkätundersökning kommer
utredningen också till slutsatsen atl sådan adoption saknar förankring i det
allmänna rättsmedvetandet, något som medför att det kan innebära en större
påfrestning i olika avseenden för etl adoptivbarn alt växa upp i en homosexuell
familjemiljö än i en heterosexuell.

Jag
instämmer i utredningens bedömning. Vi vet ännu alltför litet om vilken
inverkan det kan ha på etl barn att växa upp i en homosexuell familjebildning.
Exempelvis har flera remissinstanser pekat på betydelsen för etl barns
utveckling av att del har både en far och en mor.

Liksom
utredningen anser jag dessutom att adoptionsfrågan i dagens läge inte har nägon
störte praktisk betydelse. Behovet av närståendeadop-tioner aktualiseras främst
vid vårdnadshavarens död. Redan enligt gällande rätt är del i en sådan
situation möjligt för en efterlevande samlevnads-

40

partner att få adoptera barnel.
Vid nästan alla övriga adoptioner är del fråga om att adoptera ett barn från
ett annat land. Det lorde inte finnas något land som skulle tillåta att dess
medborgare adopterades av tvä personer av samma kön.

Prop.
1986/87:124

2.3.3 Äktenskap

Min
bedömning: Tillämpningsområdet för reglerna om äktenskap bör inte utvidgas till
alt gälla förhållandet mellan två personer av samma kön som lever tillsammans.

Utredningens
bedömning: Överensstämmer med min bedömning (betänkandet s. 97-99). En ledamot
reserverar sig och föreslår atl borgerlig vigsel införs för homosexuella
(belänkandet s. 251 —254).

Remissinstanserna: De
flesta remissinstanserna instämmer i utredningens bedömning. De homosexuellas
organisationer och några andra instanser förordar att homosexuella par skall
få rätt till borgerlig vigsel eller atl någon allmän form för civiläktenskap
skall införas. Tre instanser uttalar sig positivt om elt alternativ,
innebärande särskild registrering av homosexuell samlevnad.

Skälen för min bedömning:
Värderingarna om äktenskapet som en institution för familjebildning mellan en
man och en kvinna är så grundmurade i samhället atl det inle är möjligt att
införa bestämmelser som ger två personer av samma kön rätt att ingå äktenskap
med varandra. En sådan lagstiftning skulle stå i strid med den allmänna
opinionen pä etl centralt livsområde.

En alternativ lösning, som
har diskuterats inom utredningen, innebär att rättsverkningar skulle knytas till
en anmälan eller registrering av den homosexuella samlevnaden. Ett sådant
nyskapat rättsinstitut, som skulle hänföra sig endast till den homosexuella
samlevnadsformen, skulle emellertid medföra att en grupp människor i samhället
blev särskilt utpekad. Risk föreligger för att detta skulle kunna befästa
rådande fördomar. Liksom utredningen anser jag därför att en reglering som
innebär att man registrerar enbart homosexuell samlevnad inle bör komma i
fråga.

Utredningen har ansett att
del kan finnas anledning att ånyo överväga familjelagssakkunnigas förslag från är
1972 om någon form av allmän civil registrering som konstituerande för de
rättsverkningar som blir följden av dagens vigsel. Detta förslag har emellertid
avvisats av riksdagen (LU 1973:20, rskr. 1973:256). Arbetet med en ny
äktenskapsbalk befinner sig i sitt slutskede. Något skäl att nu göra en
omprövning av de grundläggande principerna för uppkomsten av äktenskapets
rättsverkningar finns inte enligt min mening.

41

2.3.4 Samlevnad mellan
två personer av samma kön

Prop. 1986/87:124

Mitt förslag: Den
lag om sambors gemensamma hem som har föreslagits i prop. 1986/87; 1 skall
genom en särskild lag göras tillämplig på sådana samboförhållanden där två
ogifta personer bor tillsammans i elt homosexuellt förhållande. I den
särskilda lagen anges vidare att vad som gäller i fråga om sambor enligt vissa
andra lagar skall tillämpas även på homosexuella samboförhållanden.

Utredningens
förslag: I en särskild lag om samlevnad mellan två personer av samma kön anges
att vissa uppräknade bestämmelser i andra lagar om samlevnad mellan en man och
en kvinna skall äga motsvarande tillämpning på samlevnad mellan två personer av
samma kön under äktenskapsliknande förhållanden. Om familjelagssakkunnigas (Ju
1970:52) förslag till regler för ogifta sambor genomförs, bör dessa regler
gälla även för homosexuell samlevnad (betänkandet s. 100-101). En ledamol
reserverar sig och föreslår en lag innebärande atl alla rättsregler som finns
för heterosexuella sambor skall gälla även för homosexuella sambor
(betänkandet s. 254-256).

Remissinstanserna:
Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker att regler som gäller för äktenskapsliknande
samlevnad görs tillämpliga i en eller annan form på homosexuell samlevnad. Mot
utredningens förslag uttalar sig bl.a. Göta hovrätt och kammarrätten i
Sundsvall, vilka bl.a. ifrågasätter om tiden är mogen för en sådan rättslig
reglering. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet avstyrker
förslaget.

Skälen
för mitt förslag: Många kvinnor och män bor tillsammans med en partner av
motsatt kön under äktenskapsliknande förhållanden utan att de är gifta med
varandra. Genom samlivet med gemensamt hushåll och uppbyggandet av ett
gemensamt hem sker en faktisk sammanflätning av sambornas ekonomi på samma
sätt som om de hade varit gifta. Det är känt att parterna i samboförhållanden i
mycket liten utsträckning reglerar sina mellanhavanden genom avtal. För att
skydda den svagare parten i ett sådant samboförhållande har därför i prop.
1986/87:1 om äktenskapsbalk m. m. föreslagits en lag om sambors gemensamma hem.
Denna lag innebär emellertid endast en begränsad reglering av sambors
egendomsförhållanden. Avsikten med förslaget är inte att skapa så utförliga
regler för sambor att man därigenom åstadkommer vad som skulle kunna betecknas
som elt äktenskapsliknande system av lägre dignitet. De som vill att ett mera heltäckande
juridiskt system skall tillämpas på deras samlevnad får alltså låta registrera
samlevnaden genom att ingå äktenskap (se prop. 1986/87; 1 s. 40).

Lagstiftningen
om heterosexuella sambor syftar alltså till alt tiUhanda-hålla lösningar på
praktiska problem av juridisk art när det är påkallat för att skydda den
svagare parten i ett samboförhåUande. Den reglerar därför endast vad som skall
ske med sambors gemensamma bostad och bohag när samboförhållandet upplöses.

Den
föreslagna lagen om sambors gemensamma hem innebär att när ett samboförhållande
upplöses samborna får en giftorättsliknande rätt till del-

42

ning
av sådan egendom i det gemensamma hemmet (bostad och bohag) Prop. 1986/87; 124 som
har anskaffats för gemensamt begagnande. I fall då samboförhållandet upphör
genom den ena sambons död skall den efterlevande sambon alltid ha räll att
erhålla så myckel av den egendom i del gemensamma hemmet som har anskaffats för
gemensamt begagnande - så långt egendomen räcker - atl dess värde molsvarar två
gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För sådana
sambor som önskar hålla isär sina ekonomiska förhållanden öppnas en möjlighet
att avtala om att lagens delningsregler inte skall gälla i deras
samboförhållande. En sambo får vidare under vissa förutsättningar rätt atl
överta den andra sambons bostad och bohag. Om en sambo får överta sådan
egendom, skall sambon i princip betala full ersättning för den till den andra
sambon.

Som
riksdagen har uttalat är samlevnad mellan två parter av samma kön en från
samhällets synpunkl fullt acceptabel samlevnadsform (se bl.a. LU 1973:20 s.
116). Otvivelakligl förekommer också sädan samlevnad i en inte obetydlig
omfattning — såväl med som utan sexuell förbindelse mellan parterna. Visserligen
har utredningen inte lyckats utröna hur vanliga homosexuella samboförhållanden
är men av sina undersökningsresultat drar utredningen ändå slutsatsen atl många
homosexuella lever tillsammans med någon av samma kön (betänkandet s. 93).
Vidare fastslår utredningen alt det vid homosexuell samlevnad föreligger samma
ekonomiska sammanflätning som vid heterosexuell sådan. De homosexuellas
organisationer har under lagstiftningsärendets behandling i justitiedepartemeniet
också lämnat uppgifter som bekräftar utredningens uppfattning på dessa
punkter.

Enligt
min mening har man anledning att utgå från att parterna i åtskilliga homosexuella
samlevnadsförhållanden har gemensamt hushåll och bygger upp elt gemensamt hem.
I sådana fall sammanflätas parternas ekonomi på samma sätl som brukar ske i
heterosexuella samboförhållanden. Även om vår kunskap om de homosexuellas
situation alltjämt är bristfällig, anser jag del därför berättigat alt dra
slutsatsen atl del behövs lagregler om homosexuella samboförhållanden på
motsvarande sätt som i fråga om heterosexuella.

Förslaget
till lag om sambors gemensamma hem tar sikte på den situalion som uppstår när
ett samboförhållande upplöses. Som jag tidigare har nämnt har en lagreglering
för denna situation ansetts behövlig i tre avseenden. Det krävs regler om
fördelningen av bostad och bohag som har anskaffats för gemensamt begagnande.
Vidare bör det finnas ett visst efterievandeskydd i fråga om sådan egendom.
Slutligen behövs vissa regler om rätt atl mol ersättning överta den andra
sambons bostad och bohag.

1
de nu nämnda avseendena kan homosexuell samlevnad gestalta sig på samma sätt
som heterosexuell samlevnad och medföra samma behov av skyddslagstiftning till
förmån för den svagare parten. Jag anser därför att den föreslagna lagen om
sambors gemensamma hem bör göras fullt ut tillämplig även på homosexuella
samboförhållanden. Som utredningen har föreslagit kan detta lämpligen ske genom
alt en bestämmelse härom tas in i en särskild lag om homosexuella sambor. Detta
är ocksä den laglekniskt enklaste lösningen.

Det
kan framhållas att detta förslag inte gör sambolagens bodelnings- 43

regler obligatoriska för
homosexuella sambor. Möjligheten att avtala om Prop. 1986/87:124 att
delningsreglerna inte skall gälla kommer atl stå öppen för homosexuella sambor
på samma sätt som för heterosexuella sambor.

Förslaget
lill lag om sambors gemensamma hem föranleder vissa följdändringar i ärvdabalken
(se prop. 1986/87; I s. 237, 242 ff och 358 O- För att lagstiftningen skall bli
enhetlig bör den förordade lagen om homosexuella sambor innehålla en
bestämmelse om att de föreslagna ändringarna i ärvdabalken skall gälla även
för homosexuella sambor.

Också
vissa andra lagar behöver ändras till följd av den nya lagen om sambors
gemensamma hem. Förslag härom har lagts fram i prop. 1986/87:86 om följdlagstiftning
lill äktenskapsbalken m.m. Om sambolagen i enlighet med vad jag har förordat
görs tillämplig också på homosexuella sambor, får detta konsekvenser även för
dessa följdändringar. I den mån bestämmelserna behandlar sambors gemensamma
bostad och bohag eller annat som regleras av sambolagen, bör de gälla även för
homosexuella samboförhållanden. Jag återkommer i specialmotiveringen till
frågan om vilka bestämmelser vid sidan av lagen om sambors gemensamma hem och ärvdabalken
som bör vara tillämpliga på homosexuella sambor.

Utredningen
har föreslagit att även vissa bestämmelser om sambor som inte berörs direki av
den nya sambolagstiftningen skall göras tillämpliga på homosexuella sambor,
nämligen dels bevisregeln i 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken, dels
vissa bestämmelser om efterlevandepension, bostadsbidrag, familjebidrag och
grupplivförsäkring.

I
4 kap. 19 § första styckel utsökningsbalken föreskrivs bl.a. att, om gäldenären
varaktigt sammanbor med någon annan under äktenskapsliknande förhållanden och
dessa sambor har lös egendom i sin gemensamma besittning, gäldenären skall
anses som ägare till egendomen, om det ej görs sannolikt att de är samägare lill
egendomen enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt och det ej heller
framgår att egendomen tillhör den andre eller någon annan. Denna regel, som
handlar främst om egendom i sambors gemensamma hem, är lika motiverad vare sig
samborna lever i ett homosexuellt eller ett heterosexuellt förhållande.

Beträffande
de övriga bestämmelser som räknas upp i den av utredningen föreslagna lagen om
samlevnad mellan två personer av samma kön är konsekvenserna av utredningens
förslag inle närmare utredda. Som utredningen själv har påpekat (belänkandet s.
241) beror kostnaderna för förslagel på många omständigheter som är omöjliga
att närmare analysera, såsom antalet homosexuella samlevnadspar, längden av
samlevnaden och eventuellt föreliggande ekonomiska beroendeförhållanden. Frågan
om förslaget i denna del bör genomföras kräver enligt min mening ytterligare överväganden.

Belräffande
frågan i vad mån den lag om homosexuella sambor som jag har förordat i det
föregående bör hånvisa till bestämmelser i lagar som hör till andra
departements ansvarsområden har jag samrått med vederbörande statsråd, dvs.
cheferna för finansdepartementet, bostadsdepartementet och
försvarsdepartementet samt statsrådet Bengt K. Å. Johansson.

Sammanfattningsvis
föreslår jag alltså en särskild lag om homosexuella

sambor, enligt vilken vissa uppräknade lagar och bestämmelser om hetero- 44

sexuella sambor skall tillämpas även på homosexuella
sambor. För detta Prop. 1986/87:124 talar bl. a. atl de berörda då får en
samlad bild av vilka regler som gäller för deras förhållande. Det innebär att
jag inte delar den uppfattning som en ledamol av lagrådet har fört fram om att
man i varie aktuell författning bör ange vilka samlevnadsförhållanden som
regleringen skall träffa.

2.3.5 Ikraftträdande

Den föreslagna lagen om homosexuella sambor bör träda i
kraft samtidigt med äktenskapsbalken, ändringarna i ärvdabalken och lagen om
sambors gemensamma hem. I prop. 1986/87:86 föreslås atl dessa lagar skall träda
i kraft den I januari 1988.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jusliliedepartemenlel
upprättats förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2.
lag om
homosexuella sambor,

3.
lag om ändring
i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

4.
lag om ändring
i lagen (1987:000) om ändring i ärvdabalken,

5.
lag om ändring
i lagen (1987:000) om ändring i jordabalken.

I förhållande till de förslag som remitterats till lagrådel
(bilaga 2:2) har vissa redaktionella jämkningar gjorts i förslagen.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

5 kap. 5 §

Brott som avses i 1—3 §§ får inte åtalas av annan än
målsägande. Om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl
anses påkallat ur allmän synpunkt, får dock åklagare åtala för

1.
förtal
och grovt förtal,

2.
förolämpning
mot någon i eller för hans myndighetsutövning,

3.
förolämpning
mot någon med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella eller etniska
ursprung eller trosbekännelse, eller

4.
förolämpning
mol någon med anspelning på atl han har homosexuell läggning.

Har förtal riktats mot avliden, får åtal väckas av den
avlidnes efterievande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon saml, om
åtal av särskilda skäl anses påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär
brott som avses i 1-3 §, att någon genom att förgripa sig på en

främmande makts statsöverhuvud som vistas / Sverige eller på en främ

mande makts representant / Sverige har kränkt den främmande makten,

får brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som föreskrivs i första 45

styckel.
Åtal får dock inte ske utan förordnande av regeringen eller den Prop.
1986/87:124 regeringen /lar bemyndigat därtill.

Förslaget har behandlats i avsniu 2.2.3.

Ändringen innebär att allmänt åtal skall kunna väckas
också för förolämpning mot någon med anspelning på dennes homosexuella
läggning, om målsäganden anger brottet lill åtal och åtal av särskilda skäl är
påkallat ur allmän synpunkt. Av kravet på atl åtal av särskilda skäl skall vara
påkallat ur allmän synpunkt följer all allmänt åtal skall väckas endast i mer
svårartade fall av sådana förolämpningar som anspelar på homosexuell läggning.
Det kan vara fallet då någon vid upprepade tillfällen ulsåtts för sådan
förolämpning på sin arbetsplats eller i sitt bostadsområde (jfr prop.
1981/82:58 s.24).

Paragrafen har omarbetats i syfte atl göra den mer
lättillgänglig. Det har skett på sä sätl atl de olika brotten som under samma fömtsättningar
kan föranleda allmänt åtal spaltats upp. Vidare har de två sista styckena
moderniserats språkligt. Sakligt sett innebär endasi punkten fyra - förolämpning
med anspelning på någons homosexuella läggning — ett tillägg.

16 kap. 9 §

En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon
på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller
trosbekännelse genom att inte gå honom till hända pä de villkor som
näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, skall dömas
för olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare
tillämpas ocksä på den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar
på en näringsidkares vägnar samt pä den som är anställd i allmän tjänst eller
innehar allmänt uppdrag.

För olaga diskriminering dömes även anordnare av allmän
sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare lill sådan anordnare,
om han diskriminerar någon på gmnd av hans ras, hudfärg, nationella eller
etniska ursprung eller trosbekännelse genom att vägra honom tillträde lill
sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

Om någon som avses i första-tredje styckena på sätt som
där sägs diskriminerar annan på grund av att denne har homosexuell läggning,
döms likaledes för olaga diskriminering.

Avsikten med ändringen är atl bereda homosexuella samma
skydd mot diskriminering som för närvarande gäller för etniska minoriteter (se
avsnitt 2.2.2 i den allmänna motiveringen). Laglekniskt har detta skett genom
att paragrafen kompletterats med etl särskilt sista stycke enligt vilket de
tidigare straffbelagda förfarandena omfattar även diskriminering som sker på gmnd
av att någon har homosexuell läggning.

Den brottsliga handlingen enligt första stycket kommer
därmed i här

aktuellt hänseende att bestå i att en näringsidkare i sin verksamhet uppsåt

ligen missgynnar någon på grund av dennes homosexuella läggning genom

alt behandla denne mindre förmånligt än andra. Del kan ske genom både

ett aktivt och ett passivt handlande. Begreppet näringsidkare skall fattas i 46

vidsträckt
mening och omfattar vae fysisk eller juridisk person som Prop. 1986/87; 124
yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Som exempel kan nämnas all det
beroende på omständigheterna kan vara straffbart om homosexuella nekas inträde
på en restaurang med hänvisning Ull sin homosexualitet eller förbjuds dansa
med varandra. 1 de falt en näringsidkare har speciella rabatter eller andra
förmånliga erbjudanden för exempelvis sambor, lorde det kunna bli fråga om
olaga diskriminering om samma förmåner vägras sambor som är homosexuella. Stor
vikt måste fästas vid hur förmånen är utformad i det enskilda fallet.

När
det gäller bostadsmarknaden omfattar bestämmelsen den som yrkesmässigt
tillhandahåller allmänheten fastigheter eller yrkesmässigt bjuder ut hyres-
eller bostadsrätter. Etl exempel på fall där straffansvar otvivelaktigt kan bli
aktuellt erbjuder den situationen att två homosexuella som avser atl sammanleva
vägras teckna gemensamt hyreskontrakt eller förvärva en bostadsrätt gemensamt.
Detta synes i vart fall gälla under förutsättning atl två ogifta sammanboende
av olika kön i motsvarande situation skulle ha fått göra så och att
bostadsföretaget känner till att det är fråga om homosexuell sammanlevnad.

Förbuden
omfattar inte verksamhet utanför näringsverksamhet och över huvud tagel inte
enskildas privata förhållanden. Sådan uthyrning av mm i privatbostäder som inle
kan anses som, näringsverksamhet faller således utanför. Bestämmelsen omfattar
inte heller förhållanden på arbetsmarknaden mellan arbetsgivare och
arbetstagare.

För
straffbarhel förutsätts att en homosexuell blir missgynnad. Den som har ett
legitimt intresse av att ge företräde åt homosexuella och i sådant syfte
uppställer villkor som gynnar dessa faller inle under bestämmelsen.

Enligt
andra styckel gäller straffbestämmelsen angående näringsidkare även andra
personkategorier. Del gäller anställda hos näringsidkaren eller den som handlar
på hans vägnar samt den som år anställd i allmän tjänst eller innehar allmänl
uppdrag. Med anställda i allmän tjänst avses i huvudsak personer med
anställning hos stat eller kommun. Dessa får följaktligen inte missgynna den
homosexuelle med hänvisning till hans homosexuella läggning. Exempelvis får
inte personal inom hälso- och sjukvärden eller socialtjänsten vägra
homosexuella vård eller behanding enbart på gmnd av deras sexuella läggning. En
allmän hänvisning till att homosexuella utgör en av de utsatta grupperna vid
AIDS utgör inte tillräcklig grund för särbehandling i detta sammanhang. Skulle
däremot en konkret risk för smitta föreligga kommer frågan i etl annat läge.
Självfallet skall vård och behandling erbjudas även i delta fall men en vägran
att behandla på grund av rädsla för smitta blir i så fall inte en straffbar
handling enligt paragrafen. Positiv särbehandling faller givetvis även i detta
sammanhang utanför siraffbudet.

Allmänt
uppdrag omfattar bl. a. politiskt förtroendevalda. Den som verkar i sådana
sammanhang kan således drabbas av ansvar för olaga diskriminering.

1
Iredje slycket tas upp en särskild bestämmelse om olaga diskriminering

vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster. Även detta

stycke har gjorts tillämpligt på diskriminering på grund av homosexuell 47

läggning.

4.2
Förslaget till lag om homosexuella sambor Prop. 1986/87; 124

Om
tvä personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som
gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även
på de homosexuella samborna;

1.
lagen (1987:000) om sambors
gemensamma hem,

2.
ärvdabalken,

3.
jordabalken,

4.
10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5.
4 kap. 19 § första styckel utsökningsbalken,

6.
6 § lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden,

7.
bostadsräUslagen (1971:479),

8.
9 § rättshjälpslagen
(1972:429), samt

9.
lagen (1981:131) om kallelse på
okända borgenärer.

Fömtsätter
dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller del också
de homosexuella samborna.

(Jfr
utredningens förslag till lag om samlevnad mellan två personer av samma kön)

Lagen
innebär att vissa uppräknade bestämmelser om sambor skall tillämpas även på
sådana situationer där tvä personer lever tillsammans i ett homosexuellt
förhållande.

När
ordet sambo används i lagtext utan närmare angivelse av vilken innebörd det
skall ha, fär det anses ha den betydelse som det har i allmänt språkbruk, dvs.
att del omfattar samtliga fall då en kvinna och en man bor tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden (se prop. 1986/87:1 s. 394). Genom en särskild bestämmelse i
förslaget till lag om sambors gemensamma hem (1 § andra stycket) inskränks den
lagens tillämpningsområde till att gälla sädana samboförhållanden där samborna
är ogifta. Andra stycket i lagen om homosexuella sambor innebär att denna inskränkning,
eller en inskränkning av detta slag i någon annan lag som lagen om homosexuella
sambor hänvisar lill, skall gälla även för homosexuella sambor.

Liksom
lagrådets majoritet anser jag också att uttrycket "homosexuella
sambor" bör kunna godtas i den föreslagna lagtexten. Genom attributet "homosexuell"
har man nämligen markerat att det inle rör sig om den typ av sambo som man i
allmänt språkbruk avser med ordet "sambo".

När
det gäller att avgöra om tvä personer bor tillsammans i ett homosexuellt
förhållande har man att beakta samma slags omständigheter som när man skall ta
ställning till humvida en kvinna och en man lever i ett äktenskapsliknande
förhållande. Del krävs således att parterna sammanlever i en inte alltför
kortvarig förbindelse, vari normalt ingår sexuellt samliv, gemensamt hushåll
och gemensam bostad saml gemensam ekonomi eller i vart fall elt ekonomiskt
samarbete. Se härom prop. 1986/87; 1 s. 252 f Vad som sägs där om bevisfrågor
gäller även för homosexuella samboförhållanden.

Den
nya lagen innehåller en uttömmande uppräkning av de bestämmel

ser om heterosexuella samboförhällanden som skall tillämpas även på

homosexuella samboförhållanden. Med den valda lagstiftningstekniken

kan lagens tillämpningsområde vid behov utvidgas genom att ytterligare .„

lagrum
fogas till uppräkningen.

Uppräkningen av de bestämmelser som skall gälla för
homosexuella Prop. 1986/87; 124 samboförhållanden inleds i punkt 1 med lagen om
sambors gemensamma hem. Som har sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.3.4) skall sambolagen vara fullt ut tillämplig på homosexuella sambor. Detta
innebär alt, om etl homosexuellt samboförhållande upplöses, bodelning skall ske
i fråga om bostad och bohag som har anskaffats för sambornas gemensamma
begagnande. Vidare blir sambolagens särskilda basbeloppsregel till skydd för en
efterievande sambo tillämplig, liksom regeln om rätt atl mot ersättning överta
den andra sambons bostad och bohag. Det blir också möjligt för de homosexuella
samborna att avtala om att delningsreglerna i sambolagen inte skall gälla i
deras förhällande. Om lagens närmare innebörd hänvisas till framställningen i prop.
1986/87; 1, främst s. 98 ff och s. 251 ff

Enligt 5 § lagen om sambors gemensamma hem har en
efterlevande sambo rått till bodelning av det gemensamma hemmet vid den andra
sambons död. Intill dess atl del blir klart om den efterlevande sambon begär
bodelning är sambon dödsbodelägare. Om en sådan begäran framställs senast vid
bouppteckningen, är sambon dödsbodelägare även i fortsättningen (prop.
1986/87:1 s. 244). Atl en efterlevande sambo sålunda får rätt till bodelning
och kan komma atl ingå i kretsen av dödsbodelägare har föranlett ändringar på
flera ställen i ärvdabalken. I prop. 1986/87; I föreslås att bestämmelser om
sambor införs i 3 kap. 7 §, 11 kap. 8 §, 18 kap. I §, 20 kap. 2, 4, 6 och 10 §§
samt 23 kap. 1 §.

När nu lagen om sambors gemensamma hem blir tillämplig
även på homosexuella sambor, måste också reglerna i ärvdabalken gälla för
sådana samboförhållanden. En bestämmelse om detta har tagits in i punkt 2.

Av 3 kap. 7 § fjärde stycket ärvdabalken i dess lydelse
enligt prop. 1986/87:1 framgår att balkens regler om sambor - liksom reglerna i
lagen om sambors gemensamma hem - förutsätter att parterna i samboförhållandet
år ogifta. Denna inskränkning gäller, som förut nämnts, ocksä i fråga om
homosexuella samboförhållanden till följd av stadgandet i den nu föreslagna
lagens andra stycke.

Under punkterna 3 och 4 samt 6-9 anges ett antal olika
lagbestämmelser som i prop. 1986/87:86 föreslås gälla för heterosexuella
samboförhållanden. Propositionsförslagen är i dessa delar att betrakta närmast
som lagtekniska konsekvenser av förslaget till lag om sambors gemensamma hem.
Den nu föreslagna lagregleringen innebär att dessa bestämmelser skall gälla åven
i fråga om homosexuella sambor.

Jordabalken, som nämns under punkten 3, skall enligt prop.
1986/87:86 innehålla en regel i 12 kap. 1 § fjärde stycket som - liksom det
tidigare nämnda, likalydande stadgandet i ärvdabalken — inskränker balkens till-lämpningsområde
till sådana samboförhållanden i vilka parterna är ogifta. Regeln i den nu
föreslagna lagens andra stycke medför, som fömt nämnts, att tillämpningsområdet
skall vara begränsat på samma sätt i fråga om homosexuella samboförhåUanden.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4) har anförts
att även bevisre

geln i 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken bör vara tillämplig på

homosexuella samboförhållanden. Etl stadgande härom har tagils in under 49

punkten 5.

4 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 124

4.3 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1987:000) om Prop. 1986/87; 124

sambors gemensamma hem

1 §

Denna
lag gäller sambors gemensamma bostad och bohag.

Vad
som föreskrivs i denna lag om sambor gäller sådana samboförhållanden där en
ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden.

I
den föreslagna lagen om sambors gemensamma hem sägs i 1 § andra stycket all vad
som föreskrivs i lagen gäller endast sådana samboförhållanden där en ogift
kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.
Detta stadgande kan missförstås när lagen nu görs tillämplig åven på
homosexuella sambor. I tydlighetens intresse bör därför ordet
"endast" tas bort.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:000) om

ändring i ärvdabalken

3
kap. 7 §

Om
den efterlevande maken vid sin död efterlämnar en sambo och bodelning skall
förrättas mellan samborna, skall dessförinnan den efterlevande makens behållna
egendom delas enligt detta kapitel.

Skall
i den efterlevande makens livstid bodelning ske mellan den efterlevande maken
och dennes sambo eller sambons arvingar, skall av den efterlevandes egendom före
bodelningen tas ul egendom till ett värde som motsvarar vad som enligt I —4 §§
skall tillkomma den först avlidna makens arvingar.

Vad
som föreskrivs i 4 § för det fall att egendom har tiUfallit den efterlevande
maken i arv, gåva eller testamente skall gälla, om den efterlevande maken
genom bodelning med en sambo har erhållit egendom utöver vad maken fömt hade.

Vad
som föreskrivs i denna balk om sambor gäller sådana samboförhållanden där en
ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden.

Enligt
den lydelse som föreslås i prop. 1986/87:1 stadgas i 3 kap. 7 § fjärde stycket ärvdabalken
att balkens bestämmelser om sambor gäller endast sådana samboförhållanden där
en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden. När nu ärvdabalkens samboregler skall tillämpas även på
homosexuella sambor, kan stadgandet missförstås på samma sätt som motsvarande
stadgande i lagen om sambors gemensamma hem. Även här bör därför ordet
"endast" utgå.

50

4.5
Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:000) om Prop. 1986/87; 124

ändring i jordabalken

12
kap. I §

Detta
kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts till nyttjande
mot ersättning. Delta gäller även om lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal
eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar
avtalet även upplåtelse av jord alt nyttjas tillsammans med lägenheten, skall
detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden skall användas för
trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk.
Förenas elt tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med upplåtelse av såväl
lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet tillämpas, om upplåtelsen
av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen av jorden.

Med
bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller lill en inle
oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än
bostadslägenhet.

Vad
som föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller sådana samboförhållanden där
en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden.

Förbehåll
som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen
eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat anges.

Omfattar
hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter, som hyresgästen skall hyra ut i
andra hand, fär parterna avtala om förbehåll som strider mot vad som sägs i
detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att förbehållet inte
strider mol bestämmelserna om lokaler och inte heller avser rätten till
förlängning av avtalel eller grunderna för fastställande av hyresvillkoren i
samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast om det godkänts
av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten, kommun,
landstingskommun, kommunalförbund, allmännytligl bostadsföretag eller
aktiebolag, som helt ägs av en kommun eller landstingskommun, är hyresvärd.

Om
upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser i bostadsanvisningslagen
(1980:94).

I
prop. 1986/87:86 föreslås att 12 kap. 1 § fjärde stycket jordabalken skall fä
samma lydelse som 3 kap. 7 § Qärde slycket ärvdabalken skall ha enligl
förslaget i prop. 1986/87:1. Ordet "endast" bör utgå ur stadgandet även
i jordabalken, när balken skall vara tillämplig pä såväl heterosexuella som
homosexuella sambor. Skälen för detta är desamma som de som i det föregående
har angetts i fråga om lagen om sambors gemensamma hem samt ärvdabalken.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen
att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

51

Bilaga 1:1 Prop. 1986/87:124

Sammanfattning i betänkandet (SOU 1984:63) Homosexuella
och samhället

Vi
konstaterar, atl den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella
är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. Mot denna
bakgrund är del självklart att homosexuella inte skall diskrimineras.

Vi
föreslär åtgärder för alt förbättra homosexuellas situafion. Dessa är i korthet

-
samlevnad mellan två personer
av samma kön jämställs från rättslig synpunkt i vissa avseenden med vad man
idag inom lagstiftningen kallar samlevnad under äktenskapsliknande förhållande
eller motsvarande uttryck

-
homosexuella jämställs med
andra minoritetsgrupper som genom lagstiftning är särskilt skyddade mot
missgynnande lagstiftning eller mol diskriminering

-
förbättrad undervisning och
information om homosexuella och homosexualitet.

Allmänl

Många
människor frågar sig vad homosexualitet är. Vår uppgift har inte varit att
besvara den frågan men vi har gjort en genomgång av den litteratur om forskning
som finns på området. Av litteraturen framgår, att del finns många olika
teorier om orsakerna till homosexualitet och atl inle någon är väsentligt mera
hållbar än en annan. Det enda man idag med säkerhet kan påstå är all det inte
finns någon annan skillnad mellan homosexuella och heterosexuella personer än
att homosexuella upplever en känslomässig dragning lill människor av samma kön.

Samhällssynen
i Sverige på homosexualitet har under senare år blivit öppnare. Delta förhållande
och homosexuellas eget arbete har lett lill att situationen för många
homosexuella blivit drägligare under senare år. Våra undersökningar visar
emellertid att den långt ifrån år tillfredsställande. Många homosexuella har
det besväriigl. För en ung människa kan det vara en skakande upplevelse när hon
upptäcker, atl hon år homosexuell. Många har svårt atl inse sin läggning, att
acceptera den och atl berätta om den. Samlevnad mellan två personer av samma
kön är svår atl etablera och erkänns inte som en naturlig sak. Homosexuella
känner sig ofta hänvisade till hemlighetsmakeri kring sina relationer.
Homosexuell samlevnad är i förhållande till omgivningen förenad med avsevärda
komplikationer.

De
svårigheter som homosexuella upplever är inle så mycket ett resultat

av att man är homosexuell som en funktion av samhällets och omgivning

ens förväntningar om atl man skall leva heterosexuellt. Till detta kommer

en av brist på kunskap betingad syn på homosexualitet. Homosexuella

brukar uttrycka saken så, att det inle är de som är problemet ulan omgiv- 52

ningens
attityder och fördomar.

Våra
undersökningar Prop. 1986/87:124

Vi hargjorl undersökningar i syfte att kartlägga
homosexuellas situation i samhället. Undersökningarna har riktal sig dels till
allmänheten, dels till homosexuella. Undersökningen bland allmänheten, dvs. lill
största delen heterosexuella, visar bl. a. följande resultat.

En av tio säger sig känna någon homosexuell. Ungefär 60
procent av dem som svarat tror sig aldrig ha träffat någon.

Fördomarna all homosexuella har en särskilt stark
sexualdrift och att de dras särskilt till barn är inte särskilt utbredda.
Däremot tror hälften all det finns homosexuella som har bestämda yttre
kännetecken, i allmänhet det motsatta könets kännetecken.

För många leder ordet homosexualitet tanken till sexuella
handlingar och inte till förälskelse, käriek och samhörighet. På en direkt fräga
om homosexuella blir förälskade på ungefär samma sätl som heterosexuella svarar
mer än hälften att de inte vet.

Drygt hälften svarar nej på frågan om de anser att två
personer av samma kön skall få möjlighet att gifta sig med varandra medan
ungefärligen en femtedel svarar ja. På en fräga om homosexuella samboende
skulle kunna erhålla bosättningslän, svarar däremot knappt hälften ja.

De som säger sig uppleva homosexualitet som frånstötande
och som säger att de inte gör det delar sig i ungefär två lika stora grupper.
Det tycks samtidigt vara vanligt att göra en skarp åtskillnad mellan
homosexualitet i sig och homosexuella personer. Man uppfattar homosexualiteten
som etl beklagligt eller tragiskt livsöde och tycker synd om dem som har
drabbats av det.

19 procent av de svarande säger alt de inte vill ha en
homosexuell person bland sina vänner. Tre procent säger alt de skulle visa sitt
ogillande om de fick en homosexuell arbetskamrat.

1 undersökningen bland homosexuella har del lill skillnad
från undersökningen bland allmänheten inle varit möjligt att använda elt
representativt urval. Syftet har varil att närmare belysa homosexuellas situalion
frän i huvudsak tre aspekter.

Den första rörde homosexuellas sätt atl uppfatta sin egen
homosexualitet. De flesta har sina första minnen av homosexuella känslor från
puberteten, men det finns också de som inle har några minnen förrän högt upp i
vuxen ålder.

Till en börian uppfattar man ofta känslorna som t.ex. etl
behov av vänskap, men inte som längtan efler kärlek och sexualitet. Om
känslorna framträder tydligare och upplevs som sexuell attraktion och
förälskelse, uppfattas de intuitivt som felaktiga eller förbjudna, även om man inle
känner till begreppet homosexualitet.

I allmänhet har homosexuella under längre eller kortare tid
ulgåtl från alt de är som andra, dvs. heterosexuella, och i stället trott atl
de har haft svårt atl bli förälskade, alt hitta den rätte eller atl få etl tillfredsslällande
samliv.

Från den tidpunki som man kan komma ihåg atl man hade sina
första

homosexuella känslor har det i genomsnitt gått sju år tills man började

betrakta sig som homosexuell. För nästan tio procent har del gått mer än -

femton år.
Då har mänga fortfarande setl homosexualiteten som en negaliv Prop.
1986/87; 124 egenskap hos sig själv, vars konsekvenser för livsföringen man har
velat begränsa. Ungefär hälften säger att de har önskat att de vore heterosexuella
efter den tidpunkt då de böriade betrakta sig som homosexuella.

Den andra aspekten av homosexuellas situalion som
undersökningen log upp rörde deras relationer till varandra.

Homosexuellas svårigheter atl komma i kontakt med varandra
kan vara stora. Kontaktytorna är få och ofta av elt slag som inte gynnar
uppkomsten av mer varaktiga relationer. Hälften i undersökningen lever i
homosexuella parförhållanden. Av de övriga har del stora flertalet en önskan
all leva i ett fasl förhållande.

Den iredje aspekten rörde homosexuellas förhållande till
heterosexuella och därmed också förekomsten av diskriminering.

Undersökningen visar, att homosexuella år mycket rädda för
att röja sin homosexualitet för andra. De dementerar inle den heterosexualiiel
som alltid tas för given. De anpassar i stället sin livsföring så alt
homosexuella känslor och relationer skall förbli dolda. Del får till konsekvens
atl de inskränker sina relationer till heterosexuella och håller dem pä
distans.

De som berättar om sin homosexualitet gör det i allmänhet
bara för noggrant utvalda personer. Därför är det ovanligt att de möts av
fientliga reaktioner. De häftigaste reaktionerna kommer ofta från de närmaste,
som föräldrar och makar. Många har fåll etl positivt gensvar och mötts av
intresse, men det tycks ocksä vara vanligt all i synnerhet de omedelbara
reaktionera är avvaktande, osäkra och besvärade.

De I 300 homosexuella som har svarat på vår enkät
rapporterar nästan 200 fall av diskriminering i arbetslivet. 30 procent av dem
som har försökt hyra en lägenhet tillsammans med någon av samma kön har vägrats
göra det.

Slutsats av våra undersökningar

Våra undersökningar har lett oss till slutsatsen att tvä
förhållanden är avgörande för homosexuellas sociala situalion. Det första är
all tystnaden om homosexuella och homosexualitet är i det närmaste total.
Homosexualiteten är inte en integrerad del av samhället; den saknas som en
social och kulturell institution.

Det andra förhållandet är att del existerar ett socialt förbud
eller tabu mot homosexualitet. Detta tabu förstärks av atl homosexualitet
uppfattas som ren sexualitet, och av atl käriek uppfattas som något som bara
kan uppstå mellan man och kvinna.

Våra direktiv och vår målsättning

I våra direktiv anges, atl vi skall föreslå åtgärder som
kan undanröja

eventuellt kvarvarande diskriminering av homosexuella. Vi slår fasl, alt

del är vikligt all bekämpa diskriminering. Vi konstaterar emellertid också

alt en betydelsefull orsak lill homosexuellas situation är alt homosexualitet

inle är socialt och kulturellt accepterat, och alt detta innebär all homosex- 54

uella
saknar något, en livsform, att identifiera sig med. Homosexuella Prop.
1986/87:124 känner också en ovisshet om vad som skulle hända om de trädde fram
inför omvärlden. De vägar inle utesluta risken av att de blir utstötta och
mister sill arbete, anseende och fotfäste i tillvaron. Därför döljer de sina
homosexuella känslor och relationer, vilket får stora konsekvenser för deras livsföring.

En
målsättning för oss blir att motverka diskriminering och att få samhället att
öppet acceptera och stödja homosexuella. Endast om "förbudet" mot och
tystnaden om homosexualitet försvinner kommer homosexuellas situation att bli
tillfredsställande. I syfte att förbättra situationen och motverka
diskriminering anvisar vi olika vägar, nämligen lagstiftning och information
samt förbättrad undervisning om homosexuella och homosexualitet.

Familjefrågor

Under
vårl arbetes gång har vi ofta mött frågor av typen om homosexuella bör ha
vårdnaden om barn och om två personer av samma kön bör ges möjlighet att
adoptera gemensamt. Bakgrunden till frågorna äi alt det troligen förhäller sig
så, atl många människor, en del undermedvetet, tror att kontakter mellan
homosexuella och barn medför skada för barnen. Vi slår fast att någon som helst
grund för ett sådant antagande inte finns och att homosexualitet i sig aldrig
får bedömas som negativt i vårdnadsfrågor, där barnets bästa alltid måste
sättas i förgrunden.

När
det gäller frågan om rätt lill gemensam adoption bedömer vi läget som
annorlunda. Adoption är, frånsett de rättsliga konsekvenserna, en fråga Om
faktisk och juridisk vårdnad. Mol denna bakgrund föreligger inga hinder mot en
rätt till gemensam adoption för två personer av samma kön.

Vi
konstaterar emellertid, att adoptionsfrågan har en annan sida. Den gäller inte
homosexuellas rätt att adoptera gemensamt utan det tilltänkta adoptivbarnets
rätt, kort sagt skall barnets bästa sättas i förgmnden. Det torde förhålla sig
så, att homosexuell samlevnad i dag inte uppfattas som lika naturlig som
heterosexuell. Vi kan inte bortse från alt det kan föreligga en risk för att
adoptivbarn kan komma atl känna sig avvikande om de växer upp i en homosexuell
familjemiljö. Den homosexuella familjen måste först accepteras som en naturlig
del av samhället innan två människor av samma kön bör ges möjlighet att
adoptera gemensamt.

En
annan frågeställning som vi behandlar är om två personer av samma

kön skall få gifta sig med varandra eller om det homosexuella parförhållan

det skail rättsligt regleras på något annat sätt. Vi finner att del vid homo

sexuell samlevnad i de flesta fall finns samma sammanflätningar och funk

tioner som vid heterosexuell samlevnad. Vi har därför ingående diskuterat

om inte de regler som gäller för makar bör gälla även för det homosexuella

samlevnadsparel. Vi konstaterar emellertid att dagens värderingar om

äktenskap är så grundmurade, att det knappast är möjligt alt tala om

äktenskap mellan två människor av samma kön utan all det går atl defini

era äktenskap på ett annat sätt än idag. Några hinder, finner vi, kan

emellertid inte föreligga mot att redan i dag i vissa hänseenden rättsligt 55

jämställa
homosexuell samlevnad med den samlevnadsform mellan en man Prop.
1986/87:124 och en kvinna som i lagstiftningen brukar betecknas äktenskapsliknande
förhållande.

Diskriminering
m.m.

Ett
ofta framfört krav till oss har varit alt homosexuella skall ges ett straffrättsligt
skydd mot diskriminering genom en särskild diskrimineringslag eller genom all
homosexuella får samma skydd som andra minoritetsgrupper har enligl
bestämmelserna om hets mot folkgmpp och om olaga diskriminering i 16 kap. 8 §
och 16 kap. 9 § brottsbalken. Vi konstaterar atl diskriminering av homosexuella
är svår atl kartlägga även om ingen tvekan torde föreligga om att sådan
förekommer i vissa former. Framför allt får homosexuellas rädsla för diskriminering
och strävan att själva förebygga denna betydande negativa konsekvenser för
deras vardagsliv, välbefinnande och relaUoner till andra människor. Vi menar
att sådan diskriminering bäst motverkas genom all homosexuella får samma skydd som
andra i samhället utsatta grupper, och inle genom atl man tillskapar en
särskild diskrimineringslag för homosexuella. Vi föreslår därför, alt homosexuella
skall omfattas av det skydd mot diskriminering som 16 kap. 8 § och 9 §
brottsbalken ger andra grupper och atl samhällets inställning att homosexuella
skall behandlas som alla andra stryks under genom att 2 kap. 15 § och 20 §
regeringsformen ändras så atl homosexuella skyddas mot missgynnande
lagstiftning.

Mol
bakgrund av att homosexuella förföljs i vissa länder har framställts krav om s.
k. sexualpolitisk asylrätt för homosexuella. Vi behandlar denna fråga och
finner att gällande lagstiftning i och för sig ger tillfredsställande garantier
för att homosexuella, som förföljs i sitt hemland, får uppehållstillstånd.
Enligt vår mening innebär också gällande lagstiftning om asylrätt att det finns
utrymme för att ge förföljda homosexuella rätt lill asyl. Eftersom praxis
intagit en motsatt ståndpunkt föreslår vi en uttrycklig bestämmelse om asylrätt
för homosexuella som förföljs på grund av sin läggning.

Genom
de undersökningar som vi låtit utföra fastslås, att det inte finns några som
helst lagliga möjligheter alt säga upp en homosexuell arbetstagare eller
hyresgäst under åberopande av dennes sexuella läggning. Del är emellertid
möjligt att, utan påföljd, på den privata arbetsmarknaden och inom den icke
yrkesmässiga delen av bostadsmarknaden vägra anställning eller bostad under
åberopande av den sökandes sexuella läggning. Sådan diskriminering är inte
något speciellt för homosexuella utan drabbar även andra som tillhör i
samhället utsatta gmpper. Vår principiella ståndpunkt är att homosexuella bör
ges samma skydd mot diskriminering som andra som tillhör utsatta grupper. Mol
denna bakgmnd föreslår vi att diskrimineringsutredningens förslag till lag mot
etnisk diskriminering i arbetslivet, i händelse av lagstiftning, även skall
skydda homosexuella mot diskriminering på arbetsmarknaden.

Behov
av annat än lagstiftningsåtgärder

1 de
tidigare avsnitten har framför alll olika lagstiftningsåtgärder berörts.

För
många enskilda homosexuella är tystnaden kring homosexuellas situa- 56

tion
del som försvårar att bli medveten om sina känslor. Vi pekar därför på Prop.
1986/87:124 att det är först när även homosexualitet finns som en social och
kulturell institution i samhället som man kan lala om alt all diskriminering av
homosexuella upphört. En övergripande målsättning blir atl sträva efter atl de
vardagliga relationerna mellan homo- och heterosexuella får två kännetecken;

-
öppenhet; heterosexuella ser
homosexuella som homosexuella och homosexuella döljer sig inle.

-
kännedomen om någons
homosexualitet påverkar inte värderingen av homosexuella.

För
att nå detta mål krävs åtgärder som vänder sig bäde till homo- och heterosexuella.
Detta kan ske t. ex. genom att heterosexuella får en bättre kunskap om vad
homosexualitet är och att homo- och heterosexualiiel är två parallella fenomen
(att homosexualitet i samma utsträckning som heterosexualiiel gäller kärlek,
ömhet och samhörighet). Denna kunskap förmedlas framför allt genom
undervisning och information. Samtidigt måste åtgärder vidtas för att skapa en
grundtrygghet och känsla av värde hos homosexuella för all man skall våga
framträda öppet som homosexuell. En sådan grundtrygghet kan skapas framför allt
i homosexuellas organisationer, varför det är viktigt atl dessa erhåller stöd till
sin verksamhet.

Ungdomsskolans
samlevnadsundervisning

Rätt
utformad kan skolans samlevnadsundervisning inte bara motverka diskriminering
av homosexuella ulan även bidra till att samhället på sikt kommer alt behandla
homosexualitet på etl mera öppet och socialt acceptabelt sätl. Vi har därför
granskat både de formella ramar, som reglerar samlevnadsundervisningen, och hur
samlevnadsundervisningen i praktiken fungerar. Vi konstaterar därvid att det i
gällande läroplaner saknas några målformuleringar som behandlar
samlevnadsundervisningens inriklning, men att det förekommer allmänna mål som
syftar lill att förmå eleverna alt bearbeta livsfrågor. Utifrån sådana allmänna
målsättningar finns det i och för sig utrymme för lärarna att behandla
exempelvis åtgärder för att motverka diskriminering av homosexuella. Om så
sker är dock mer beroende av den enskilde lärarens personliga engagemang,
vilket vi finner otillfredsställande. Vi anser därför att SÖ måste finna
lämpliga former alt mer aktivt stimulera enskilda skolor och lärare att
förbättra undervisningen om homosexualitet. Vi understryker också länsskolnämndernas
betydelsefulla arbete med alt följa upp undervisningen och anser det angeläget
att denna uppföljning även tar upp frågor som gäller samlevnadsundervisningen
och då ocksä hur frågor om homosexualitet behandlas.

Skolorna
måste också få bättre förutsättningar för en bra undervisning

om homosexualitet, eftersom mänga lärare upplever svårigheter atl föra

diskussioner med eleverna om frågor som anknyter till homosexualitet. Ett

sätl kan vara atl SÖ;s handledning omarbetas och förbättras genom att den 57

kompletteras
med material om hur man kan lägga upp lektioner om homo- Prop. 1986/87; 124
sexualitet. Positiva erfarenheter av samlevnadsundervisningen från olika skolor
bör också kunna tas tillvara.

Ett annat sätt att förbättra undervisningen är alt
skolorna i siörre omfaUning än som nu sker låter medlemmar i homosexuellas
organisationer (exempelvis RFSL) medverka på lektioner.

Vi pekar också på att dagens läromedel innehåller
betydande brister i sin faktaframställning. Det är därför viktigt att
läromedelsförlagen beaktar dessa behov i kommande upplagor. Vi föreslår också atl
SIL i sin granskningsverksamhet skall uppmärksamma dessa frågor särskilt.

Högskoleutbildningen

Vi har granskal en rad olika utbildningslinjer inom
högskolans ram som har stor betydelse när det gäller att förbättra situationen
för homosexuella. Det kan gälla utbildning lill yrken som har stor belydelse
för attitydförändringar (l.ex. läraryrket) eller till yrken i vilka man kan
komma i kontakt med homosexuella som behöver stöd och hjälp (t.ex. lakar- eller
socionomyrket).

Gemensamt för alla dessa utbildningar är att det i de
målformuleringar, som styr undervisningens innehåll, inle lämnas någon direkt
vägledning för linjenämnderna när del gäller utbildning om homosexualitet. Det
finns dock även här allmänt hållna formuleringar om vikten av hänsynstagande lill
människan och hennes behov i vid mening. Vi har frågat elt stort antal
högskolor om i vilken mån man tar upp frågor om homosexualitet i undervisningen.
På flertalet högskolor las frågan upp endast om denna aktualiseras av
eleverna. Vi finner en sådan situation mycket olillfredsställande. Högskolorna
måste därför förbättra sin undervisning. Ett första steg i den riktningen är, enligl
vår uppfattning, att UHÄ samlar företrädare för högskolorna för alt diskutera
vilka åtgärder som kan och bör vidtas. Vi föreslår också att linjenämnderna,
vid fastställande av lokala planer och kursplaner, också tar upp homosexualitet
som ett särskilt moment i undervisningen.

Även när det gäller högskoleutbildningen anser vi alt
homosexuellas medverkan i utbildningen är viktig och angelägen. Del är dock
relativt sällan som sådan medverkan förekommer i dagens läge, vilket alltså högskolorna
bör sträva efter att förändra.

Annan utbildning

Vi har också tagit upp ett antal andra utbildningar, som
har betydelse för homosexuellas situalion. Det gäller främst utbildning till
polis, yrkesofficer och viss statlig personalutbildning. Även dessa
utbildningsformer behöver en förstärkt undervisning om homosexualitet och
homosexuellas situation.

Forskning

Forskning om homosexuellas situation är i dagens Sverige
nästan obefint

lig. Vi anser del därför viktigt att denna forskning förstärks och atl den i 58

första hand inriktas på sådana ämnesområden som
homosexuellas situa- Prop. 1986/87; 124 tion, "homofobi" och
homosexuellas historia. Men även andra frågor kan vara intressanta och vi pekar
på alt den av Holsten Fagerberg m. fl. gjorda utredningen om kyrkans syn på
homosexualitet skulle kunna utvidgas. Genom den kunskap som samhället förvärvar
genom en ökad forskningsinsats underlättas också förståelsen för
homosexualitet och den problematik som homosexuella kan möta.

Eftersom vi anser atl del är angelägel alt forskning kring
homosexuellas situation förstärks föreslår vi också alt forskningsrådsnämnden
får i uppdrag atl starta forskningsprojekt i dessa ämnen. Även forskningsråden
bör vidta åtgärder för atl uppmuntra forskning om homosexualitet.

Kultur

Efler en genomgång av de viktigaste formerna av
samhällsstöd lill olika kulturverksamheter har vi konstaterat all inslag om
homosexualitet är mycket blygsamt förekommande eller saknas helt. Etl sådant
förhållande bidrar till att tystnaden kring homosexualitet bibehålls. Vi har
därför övervägt att föreslå en särskild stödform för homosexuellas
kulturyttringar, men avvisat en sådan tanke eftersom det skulle strida mot de
principer som nu gäller inom kulturområdet.

Istället pekar vi pä alt de av riksdagen fastställda målen
för kulturpolitiken bl. a. innebär atl den skall utformas med hänsyn till
eftersatta gruppers erfarenhet och behov. Det är därför etl gemensamt ansvar
för utredande, medelsbeviljande och aktivt verkande kulturorgan alt bidra till
en bättre måluppfyllelse i delta avseende.

Vi understryker särskilt folkbibliotekens stora ansvar i
fråga om att anpassa sin verksamhet så atl den även tar hänsyn till
homosexuellas behov.

Information

För att få en bild av hur information om homosexualitet
tas upp utanför skolans ram har vi granskat den verksamhet som bedrivs av bl.a.
socialstyrelsen, landstingen, fritidsgårdar och Sveriges Radios olika bolag.

När det gäller socialstyrelsens och landslingens
verksamhet motiveras den oftast utifrån ett abortförebyggande perspektiv,
vilket ibland fär lill följd atl en övergripande helhetssyn på olika former av
samlevnad går föriorad. Detta gäller i hög grad det material som producerats av
socialstyrelsen och vi kritiserar styrelsen för att i stort sett helt ha
försummat homosexuellas situation i sin informationsverksamhet. Vi föreslår
därför atl socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta en plan för hur
informationsverksamheten rörande homosexuellas situation kan förbättras.

För alt förbättra den statliga informationen generelll i
frågor som kan beröra homosexuella föreslår vi också att centrala direktiv
utfärdas, vari statliga verk och myndigheter erinras om sin skyldighet atl, i
förekommande fall. i sin informalionsverksamhel även beakta homosexuellas
situation.

Även Sveriges Radio och dess olika dotterbolag är vikliga
instrument för 59

atl förbättra
homosexuellas situalion. Vi anser därför att del är angelägel Prop.
1986/87; 124

att
antalet program med homosexuellt innehåll ökar. Sådana program är

inle bara
av värde för homosexuella utan kan också bidra till att bryta

tystnaden
om homosexualitet och vara angelägna även för den som inte är

homosexuell.

Hälsofrågor

Under senare år har frågor om manliga homosexuellas
speciella hälsoproblem blivit uppmärksammade. Vi har därför närmare studerat
homosexuellas sjukdomspanorama men även försökt sälta in dessa frågor i ett
helhetsperspektiv och av den anledningen också redogjort för homosexuellas,
ibland dåliga, erfarenheter av kontakten med sjukvården.

Vi konstaterar därvid atl hälso- och sjukvårdspersonalen,
inte minst i primärvården, måste ha en sådan utbildning och erfarenhet att de
kan ge homosexuella patienter en fullgod vård och ett riktigt bemötande. Del är
viktigt atl behoven av ökad kunskap och förståelse för homosexuellas frågor
beaktas i utbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal.

På några orter har särskilda hälsomottagningar införts för
homosexuella. Enligt vår uppfattning bör sådana ätgärder övervägas även av
andra sjukvårdshuvudmän, om förutsättningar för detta fmns.

Stöd ål homosexuellas organisationer

Den verksamhet som homosexuellas organisationer utövar är
omfattande och differentierad. Organisationerna har en stor betydelse inte bara
för enskilda homosexuella utan även för homosexuellas situalion i samhället i
stort. Enligt vår mening år det elt viktigt led i strävandena att undanröja
diskriminering av homosexuella att homosexuellas organisationer erhåller
samhällsstöd för sin verksamhet. Vi föreslår därför att ett särskilt stöd
beviljas organisationer som verkar på riksnivån. I avsnittet om kostnadsberäkningar
har vi utgått från att stödet bör ligga i storleksordningen 500 000 kr.

Fortsatta åtgärder

Myckel av de åtgärder vi föreslagit är spridda på många
myndigheter och inom myndigheterna ibland på flera olika avdelningar. Del finns
därför en risk att nödvändiga åtgärder splittras upp och inle blir så effektiva
som vi förutsatt. Vi föreslår därför att socialstyrelsen skall få elt
övergripande ansvar för att bevaka frågor om homosexuellas situalion. Ansvaret
innefattar dock även arbetsuppgifter som normalt inte åvilar socialstyrelsen
och samordningsfrågorna i dessa fall kan lösas genom alt andra myndigheter
utser särskilda kontaktpersoner.

Även inom regeringskansliet är del viktigt med en bättre
bevakning av

frågor om homosexuellas situalion. Vi föreslår även här alt en särskild

tjänsteman tilldelas ansvaret för atl följa frågor som kan gälla homosexuel

la. 60

Bilaga 1:2 Prop. 1986/87; 124

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU
1984:63) Homosexuella och samhället

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av
bostadsdomstolen, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, socialstyrelsen,
statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, riksförsäkringsverket, universitets-och
högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), statens institut för läromedelsinformalion
(SIL), slatens kullurtåd, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), jämslälldhetsombudsmannen
(JÄMO), statens invandrarverk (SIV), statens arbetsgivarverk, Göta hovrätt, kammartätten
i Sundsvall, Stockholms tingsrätt, forskningsrådsnämnden (FRN), humanistisk-sam-hällsvetenskapliga
forskningsrådei (HSFR), medicinska forskningsrådei (MFR), naturvetenskapliga
forskningsrådet, stiftelsen Svenska filminstitutet, länsskolnämnden i
Jämtlands län, slatens ungdomsråd (SUR), Ärkebiskopen efter hörande av andra
biskopar. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Siockholms läns
landsting. Älvsborgs läns landstingskommun, Gävleborgs läns landstingskommun,
Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun, Uppsala kommun, Umeå
kommun, Sveriges advokatsamfund. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen. Föreningen
kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare, Sveriges Radio AB,
Folkbildningsförbundet, Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund.
Moderata Ungdomsförbundet, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund,
Broderskapsrörelsen, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU),
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL), Homosexuella socialister, GAY
Moderaterna, Ekumeniska gruppen för homosexuella kristna i Sverige (EKHO),
Sveriges frikyrkoråd. Riksförbundet Kyrkans Ungdom, Förbundet
Adoptionscentrum, Fredrika Bremerför-bundel. Svenska läkaresällskapet, KDS i L-län,
Börje Persson med familj, Åke Kågström, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, RFSL
Karlstad, Harald Ljungström, Christina Rydberg, KDS Kvinnoförbund, RKF, Sion-församlingen.
Kristna Studentrörelsen i Sverige, Svensk förening för sexologi, Einar
Axelson, Yngve Nilsson, Frikyrkorådel Kisa, Svenska Alliansmissionen,
Föreningen Krislen Samhällsfronl, Förebedjare för Sverige, Föreningen Kristen Samhällsfronl,
Sjöbo och Östra Hoby, Christopher Toll, Katolska Biskopsämbetet samt etl anlal
enskilda personer.

ALLMÄNT OM UTREDNINGEN OCH B A KGR UN DS BES KRl VNINGEN

Enligt socialstyrelsens mening är utredningen inte invändningsfri.
Den innehåller dock så myckel samlad kunskap alt den bör kunna ge upphov till
en fördjupad diskussion om de homosexuella och samhället.

"Enligt socialslyrelens uppfattning bör öppenhet och
förståelse prägla 61

samhällets
och allmänhetens inställning till personer frän skilda minoritets- Prop.
1986/87; 124 grupper t. ex. homosexuella.

Däremot menar socialstyrelsen all utredningen hyser en
övertro till vad samhället kan åstadkomma lagstiftnings- och informationsvägen
i en så sammansatt känslig fråga. Vidare anför Styrelsen atl "Tonvikten på
det omgivande samhället medför med nödvändighet att homosexualiteten i sig blir
ofullständigt belyst. Socialstyrelsen efterlyser därför en fördjupad analys av
homosexualiteten i sig."

SÖ finner att "utredningen pä ett förtjänstfullt sätt
kartlagt de homosexuellas situation i samhället. Vi har härigenom fått
betydligt ökad kunskap om arten och graden av diskriminering på olika samhälllsområden
och därigenom ökade möjligheter att se vad som behöver åtgärdas. Utredningen
har övertygande belagt att det fortfarande finns en nära nog kompakt tystnad
om och etl tabu mol homosexualitet."

JämO, Göta Hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Statens
ungdomsråd, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Uppsala kommun, Göteborgs kommun,
Uppsala kommun, Umeå kommun, Sveriges advokatsamfund, TCO, Centerns
kvinnoförbund. Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund och Föreningen
kommunal- och landsllnganställda familjerådgivare har liknande positiva
allmänna omdömen om utredningen och ställer sig bakom utredningens
grundläggande värderingar.

Svenska kommunförbundet anser atl "Kommittén har en
tendens atl förenkla problemaliken kring homosexualiteten kontra heierosexuaiiieten
i samhället. I skilda sammanhang slår kommittén fast att homosexualitet måste
betraktas som likvärdigt med heterosexualiiel. Man säger alt den enda säkra
skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är all homosexuella
känslomässigt dras till personer av samma kön.

Förbundsstyrelsen menar att homosexuella ska betraktas som
fullvärdiga individer, men vill därmed inte hävda atl homosexualitet är
likvärdigt med heterosexualitet. Den biologiska fömtsättningen för samhällets
fortbestånd är heterosexualitet. Etl samhälle ulan heterosexualitet fortlever
inte. Detta konstaterande innebär i praktiken att samhället måste understödja
och befrämja heterosexuellt beteende och i skilda sammanhang föra fram denna
grundvärdering. Förbundsstyrelsen saknar detta perspektiv i kommitténs arbete.
Konsekvensen av det av styrelsen förda resonemanget blir att homosexualitet
måste betraktas som ett beteende som avviker frän det normala, vilket
emellertid inte är liktydigt med att homosexuella inte ska mötas med full
respekt och värdighet."

Moderata imgdomsförbundet delar uppfattningen, atl den
enda skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella
känslomässigt dras till personer av samma kön.

"För oss är det självklart alt människor är olika.
Det är också vikligt att

slå fast, att människor har rätt av vara olika". Förbundet anser vidare
"att

man bör undvika att dela in människor i gmpper. Inte heller skall man föra

en särskild politik för olika gmpper. Att tro att homosexuella skulle utgöra

någon enhetlig grupp är ett uttryck för ett kollektivistiskt synsätt, som

Moderata Ungdomsförbundet med bestämdhet avvisar. Vad som behövs

är följaktligen inle en särskild homosexpolitik, utan en politik för etl friare 62

och öppnare Sverige."

RFSU har som en generell
anmärkning alt bakgmndskapillen i utred- Prop. 1986/87; 124 ningen är
alltför kortfattade. RFSU kan i regel ställa sig bakom de förslag som lämnas
men anser att de på de viktigaste punkterna är alldeles otillräckliga.

RFSL
anser atl "Betänkandet Homosexuella och samhället är i sig en manifestation
för att samhället bryter tystnaden om homosexualitet och homosexuella. Den
lystnad som vi homosexuella betraktar som det värsta förtrycket av oss, etl
förtryck värre ån den legala diskriminering och del öppna förakt vi ofta möts
av."

Förbundet
beklagar atl den forskning som bedrivits på området inte dokumenterats bätlre
och "all utredningen inle har haft förmågan all se något annat än problem
i samband med diskussionen om homosexuellas situation. Denna bild genomsyrar
hela betänkandet, inte bara när det gäller redogörelsen för den vetenskapliga
litteraturen utan också den sociologiska undersökning man genomfört."
Vidare menar RFSL att "Genom begränsningar i utredningens belysning av
homosexuellas situation måste man konstatera alt den inte förmår alt förbättra
homosexuellas situation utöver det som har att göra med diskriminering i en
snäv juridisk-admini-strativ bemärkelse. Det hade varit önskvärt om utredningen
även hade försökt se frågan om homosexuellas situation i ett
helhetsperspektiv." Utredningen drar inle de logiska slutsatserna av sina
egna resonemang exempelvis vad beträffar förslagen mot diskriminering.
Förbundet har inget att invända i sak mot beskrivningen av dagens situalion,
men beklagar att avsnittet fått en kortfattad och bristfällig framställning.

Homosexuella
socialister anser atl trots utredarnas i princip positiva och "förstående"
inställning är betänkandet präglat av en vacklande hållning till homosexualiteten
som allmänmäsklig företeelse och "homosexuella" som grupp. Även om
två öppet homosexuella har ingått i utredningen som ledamot respektive expert
präglas dess skrivning genomgående av att homosexuella är "de" och
utredningen och de underförstått heterosexuella läsarna "vi".
Förbundet framför även att "Liksom utredningen anser vi det avgörande
problemet vara atl homosexualiteten "inte finns" som positiv
företeelse i samhället. Enligt vår bestämda uppfattning måste samhället aktivt
arbeta på att synliggöra och positivt framhålla homosexuella och den
existerande homosexuella kulturen."

GAY
Moderaterna framför att "som helhetsomdöme om utredningens arbete anser GAY
Moderaterna att utredningen i stort har gjort en riktig analys av problemen,
men atl utredningen trots detta i sina slutsatser och förslag till konkreta
åtgärder ibland ändå inte "kommit ända fram". Detta hindrar dock inte
atl betänkandet utgör ett synnerligen gott underlag för den fortsatta
diskussionen och behandlingen av den homosexuellas situation i
samhället."

EKHO
"ställer sig starkt kritiskt tiU den summariska och ibland faktiskt

missvisande sammanfattning av forskningslitleraturen pä området som

utredningen presenterar". EKHO anför även att "utredningen ger en
bild

av den psykologiska forskningen - framför allt den psykoanalytiska —

som långt mer osäker och oklar än vad den faktiskt är. Det gäller också

homofobin och de psykologiska sambanden mellan manifest och latent 63

homosexualitet". Även redovisningen av
homosexualiteten i aniropolo- Prop. 1986/87; 124 gisk och historisk belysning
finner EKHO alltför summarisk. Det framstår tydligt att forskning ocksä måste
inriktas på att bl. a. homosexuellas historia i Sverige blir skriven. "Lyckligtvis
kompenseras utredningens brister, då del gäller redovisningen av forskningslitleraturen,
av den undersökningsrapport fil. kand. Per Arne Håkansson gjort. Det okända
och förbjudna (bilaga 3 till betänkandet). Starkt gripna och med igenkännande leenden
har vi upplevt oss förstådda i den". EKHO vill särskilt understryka att de
äldres situation måste uppmärksammas mera både i ett nuläge och ett
framtidsperspektiv.

Fredrika Bremerförbundet, som i slort är positiv till
utredningen anför dock "Men, vi måste nu, som så många gånger tidigare
fråga: Var finns kvinnorna? Vi saknar en diskussion om skillnaden i manlig och
kvinnlig homosexualitet. Vi finner atl ofta när man lalar om homosexuella är
det homosexuella män det handlar om, även i denna utredning. Kvinnor blir även
här osynliggjorda".

KYRKAN

Ärkebiskopen anför i sill yttrande: "Beträffande
homosexualitetens uppkomst är man på vetenskapligt håll rält enig. Den
homosexuella människan anses inte själv vara ansvarig för uppkomsten av sin
sexuella läggning utan har fått den oberoende av egen vilja. En homosexuell
människa är däremot på samma sätt som en heterosexuell människa ansvarig för
sitt sätl alt handha sin sexualitet." Vidare anser ärkebiskopen att
"Kyrkans på Bibeln grundade uppfattning, att det homosexuella beteendet
strider mot skapelseordningen, ger inte åt någon rätt atl beröva de
homosexuella deras människovärde och får inte heller leda till atl man
inskränker de krav som kärleken till medmänniskan ställer. En homosexuell
människa bör godkännas som en fullvärdig medlem i såväl kyrkans som samhällets
verksamhetsformer. När kyrkan kallar sina homosexuella medlemmar till olika
tjänster i kyrkan har hon dock räll alt förutsätta atl vederbörande varken undervisar
eller handlar i strid mot vad kyrkan uttalar om homosexualiteten".
Biskopsrörelsen anser att "kyrkorna, kristna organisationer och enskilda
kristna har en nyckelroll då del gäller attityden till homosexuella. Som vi
framhöll i vårt tidigare remissvar har man ofta från kristet håll ansett sig
kunna fördöma alla homosexuella handlingar utifrån en anakro-nisk
bibeltolkning. Kyrkorna har härvidlag mycket att gottgöra. Desto mera glädjande
är den kristna nyorienteringen i dessa frågor som kommit till uttryck bl. a. i
det ovan citerade dokumentet frän Biskopsmötets utredning liksom i skriften
"Kristen och homosexuell" från Sveriges Frikyrkoråd. Den viktigaste
positiva faktorn är emellertid det arbete som uträttats av organiserade
kristna homosexuella själva i s. k. EKHO-gmppen (Ekumeniska gmpper för kristna
homosexuella). Den roll kyrkorna spelat - på gott och ont - hade förtjänat en
utförligare behandling i utredningen."

"Tyvärr finns dock i utredningen formuleringar som
ger intryck att

utredningen betraktar den kristna kyrkan som en av sina huvudmotstån- 64

dåre och inle som en
länkbar samarbetspartner i bearbetning av fördomar Prop. 1986/87; 124 och
bekämpande av diskriminering.

Vi
erkänner atl det finns historiska skäl lill misstänksamhet. Kyrkans behandling
av homosexuella har många gånger skapat lidande och svårigheter såväl genom
öppen förföljelse som genom ensidiga fördömanden. Detta har medverkat lill alt
människor känt sig tvingade aU dölja sin homosexualitet. Dessa skäl är dock inle
unika för den kristna kyrkan utan har också funnits i det sekulära samhället
och i andra religioner."

Sveriges
frikyrkoråd/samråd kritiserar utredningen och anser att den "förbigår med
lystnad den bearbetning och det opinionsarbete som pågår inom samfunden. Man
säger heller ingenting om de homosexuellas situation inom samfunden, vilket
borde ha varit naturligt utifrån utredningens kartläggningsuppdrag. Helt klart
är atl människor med homosexuell eller bisexuell läggning finns inom de kristna
samfunden. För en del utgör detta en väl dold personlig konflikt, för andra har
den kristna gemenskapen och själavården bidragit till ett självaccepterande och
ett livsstöd.

Klart
är atl den kristna tron utgör en livsgrund för många människor med homosexuell
eller bisexuell läggning."

Kyrkans
Ungdom säger att "som ungdomsorganisation i Svenska kyrkan tror vi atl de
motstridiga budskapen från olika företrädare för kyrkan kan verka förvirrande
för många av våra medlemmar. Många av dessa befinner sig i tonåren, då frågor
om sexualitet och samlevnad är mycket näraliggande. Därför tycker vi det är
viktigt atl vi i Svenska kyrkan likväl som i samhället får etl öppet klimat för
debatt och bearbetning av dessa frågor."

RFSU
har uppfattningen atl "Kyrkan har sedan gammalt en mycket negaliv
värdering av homosexualiteten, utgående från det totala fördöman-del i både
Gamla och Nya leslamentet. Dess hållning torde vara en av de väsentligaste
faktorerna bakom många av de negativa attityder till och fördomar om
homosexualitet som finns i samhället. Bara detta borde vara anledning till en
mer djupgående analys än den utredningen presterat."

"Officiellt
intar kyrkan förvisso en obestämd hållning, vilket framgår av den del av
ärkebiskopens svarsskrivelse lill utredningen, som citeras i betänkandet. Många
enskilda företrädare för kyrkan tar emellertid positiv och konstruktiv
ställning i debatten om homosexualitet. Exempel på detta är de tankar som förts
fram av författaren till biskopsmötets utredning "De homosexuella och
kyrkan", 1974."

"Även
inom frikyrkorna finns krafter som på elt förutsättningslöst sätl försöker la
upp frågor kring homosexuella. Ett exempel på detta är sam-talsmaterialel
"Kristen och homosexuell" som Sveriges frikyrkoråd/Samråd gav ut
hösten 1982." RFSU framhåller det arbete som de s. k. EKHO-grupperna ( = Ekumeniska
grupper för kristna homosexuella) utfört sedan mitten av 70-lalet.

RFSL
hänvisar i slort till samma som RFSU. Man har uppfattningen att

"utredningen behandlar kyrkan mycket kortfattat och då endast Svenska

kyrkans ställningstaganden. Detta ger en torftig bild av verkligheten och

speglar inte de försök till analys och dialog, som på senare år gjorts inom

många samfund." 65

5 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 124

Homosexuella socialister anser alt "Statsmakterna
måste bli lika be- Prop. 1986/87; 124 stämda i fräga om homosexuellas rälligheter
alt bli präster som de varit i fräga om kvinnor där motståndet varit svårt att nedkämpa.
Det är en viktig principfråga med räckvidd långt utöver gmppen homosexuella som
vill bli präster." Vidare anför man att "det är inte bara av stor
betydelse, som utredningen skriver, alt företrädare för de olika samfunden
börjar debattera homosexualitet. Del är ett rättmätigt krav atl samfunden
klart och entydigt ställer sig bakom homosexuell livsföring och homosexuell
samlevnad."

GA Y Moderaterna anser det "vara mycket viktigt för
de homosexuellas situation om svenska kyrkan och frikyrkorna äntligen
officiellt tar en klar ställning mol all diskriminering av homosexuella och
uttalar sill fulla slöd för en integrering av de homosexuella på alla områden i
samhället. Detta är givelvis av stor vikt även för alla homosexuella präster
som finns säväl i svenska kyrkan som i frikyrkorna."

EKHO framför att "----- biskopsmötets utredning
hävdar, alt man i

Bibeln inte fär nägon vägledning belräffande genuin
homosexualitet, "Både effekteliska och sinnelagsetiska skäl talar för atl
kyrkan dels accepterar den genuina homosexualiteten, dels atl den verkar för
beslående förbindelser mellan människor med genuin homosexuell läggning."
Att en förändring i synen pä homosexualitet håller på att ske även inom
frikyrkosamfunden visar enligl EKHO studiematerialet Kristen och homosexuell,
utgivet 1982 av Sveriges Frikyrkoråd/Samråd. EKHO vill se några relaterade
exempel som tecken på att många kristna nu kan företräda en positiv syn på
homosexualitet, en uppfattning byggd pä kristen tro, en historisk-kritisk
bibelsyn och en vål genomtänkt människosyn. "Den årligen återkommande
nattvardsgudstjänsten i Storkyrkan under den homosexuella frigörelseveckan har
också varit startpunkt för debatt såväl inom som utom de kristna samfunden. Först
och främst har emellertid denna gudstjänst gett andlig inspiration och kraft till
de många homosexuella som finns inom alla samfund."

DISKRIMINERING M.M.

UHÄ genom Karolinska institutet, Statens ungdomsråd,
Stockholms tingsrätt, Stockholms kommun. Svenska Advokatsamfundet, Sveriges
Psykologförbund, Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare.
Folkpartiets kvinnoförbund, RFSU, GAY-Moderalerna, EKHO, Kyrkans Ungdom och
Kristna studentrörelsen i Sverige tillstyrker utredningens samtliga förslag.

Broderskapsrörelsen finner alt "Alla dessa förslag är
väl grundade i den

kristna och politiska övertygelse vi företräder. Förbud mot hot, förtal och

diskriminering är etl uttryck för elt etiskt gemensamt minimum som kan

inrymma även dem som i övrigl intar en mycket kritisk hållning till homo

sexuella. Vi anser det viktigt, alt, som utredningen påpekar, den föreslag

na lagstiftningen inte får förstås som att den skulle inskränka rätlen all

uttrycka skilda uppfattningar om och värderingar av homosexuella och

homosexualitet." 66

Rikspolisstyrelsen
och Ärkebiskopen tillstyrker förslagen till ändringar i Prop. 1986/87; 124
tryckfrihetsförordningen och brottsbalken men avstyrker ändringar i regeringsformen
i enlighet med reservanterna.

SÖ, Fredrika Bremerförbundet och Svenska läkarsällskapet
tillstyrker utredningens förslag, men anser att begreppet "sexuell
läggning" är alltför different och bör ändras lill "homosexuell
läggning".

Statens kulturråd tillstyrker förslaget lill ändring i
tryckfrihetsförordningen.

RFSL finner att "utredningsmajoriteten tar här på ett
ansvarsfullt sätl konsekvensen av den insikt man nått och föreslår ändringar i
brottsbalken, tryckfrihetsförordningen och regeringsformen för atl garantera
homosexuella samma skydd mol diskriminering som andra utsatta grupper."
Vidare anser RFSL att dalalagen borde ändras samt alt regeringen borde föreslå
ändringar i Regeringsformen så alt registrering av någon på grund av hans eller
hennes homosexualitet inte skall vara tillåten.

Homosexuella socialister stöder utredningens förslag och
vill understryka all diskrimineringsförbudel i brottsbalken också bör utformas
så alt homosexuellas organisationer omfattas av skyddet.

GA Y Moderaterna vill utöver utredningens förslag all man
inför en särskild antidiskrimineringslag. Vidare föreslår GAY Moderaterna
"alt regeringen låter utreda hur olika minoriteters självklara rättigheter
till icke-diskriminerande behandling skulle kunna skyddas genom dels inrättande
av en författningsdomstol, dels tillsättande av en Antidiskrimine-ringsombudsman."

Socialstyrelsen anför alt "För några decennier sedan
talades det jämförelsevis lite om sexualitet överhuvudtaget, åtminstone öppet
och offentligt, och det kan vara naturligt att en ökad öppenhet inom del områdei
kommer gradvis. Särbestämmelser, lagar och förordningar som avser att motverka
diskriminering av homosexuella kan bekräfta olikheterna snarare än motsatsen och
alltså förstärka snarare än tona ner skillnader mellan hetero- och
homosexuella." Socialstyrelsen föreslår vidare atl sexuell läggning ändras
till homosexuell läggning. Vidare delar socialstyrelsen reservanternas
avstyrkande till ändringar i regeringsformen.

AMS anser att "På lång sikt lorde attitydpåverkan
vara ett långt verksammare medel än lagstiftning för atl förbättra
homosexuellas - liksom andra minoritetsgruppers — situalion i samhället."

JÄmO tillstyrker "att homosexuella får i ett i lag faslslällt
skydd mot diskriminering. Därigenom markerar samhället framför allt att
homosexuella accepteras som likvärdiga andra medborgare. Närmasl till hands
ligger enligt ombudsmannens uppfattning alt ändra 7 kap. 4 § 8 tryckfrihetsförordningen
och 16 kap. 8 och 9 §§ brottsbalken så som utredningen har föreslagil. JÄmO
konstaterar atl motsvarande skydd mot diskriminering på grund av kön
fortfarande saknas och föreslår alt ett sådant skydd införs i de angivna
lagrummen innan skydd för ytteriigare en minoritetsgrupp förs in där."

Statens invandrarverk anser att "homosexuella är inte
att betrakta som

en folkgrupp i den nuvarande lagstiftningens mening. En ändrad innebörd

av detta begrepp är enligt SlVs mening inte lämplig. 67

De kategorier som är skyddade idag utmärks av i någon
mening etniska Prop. 1986/87; 124 karakteristiska (med undanlag för
trosbekännelse). Dessa överensstämmer med de skyddsobjekl som anges i FN-konventionen
mot rasdiskriminering. Eftersom den svenska lagstiftningen kom lill för att
uppfylla Sveriges åtaganden till följd av konventionen bör ytteriigare
kategorier inle föras in i samma paragrafer."

Sveriges Radio anser sig kunna konstatera att förslaget
beträffande Tryckfrihetsförordningen "inte grundas på några faktiska
iakttagelser om att hot eller missaktning av homosexuella förekommit i de
massmedier som skyddas av grundlagen. Utredningen uttalar alt man inte kan slå
fast att faktisk diskriminering är särskilt utbredd. Än mindre kan delta sägas
ske i berörda massmedier. Något missbruk av yttrandefriheten på detta område
kan således enligl SR:s mening inle konstateras. Det är SR:s uppfattning atl
massmedierna i själva verket starkt medverkat till alt skapa ökad förståelse för
och insikt i de homosexuellas problem och situation. Utredningens skäl för den
föreslagna lagändringen är oklara. Som nämnts grundar utredningen uppenbariigen
inte sitt förslag på att diskriminering faktiskt förekommer i massmedia utan närmasl
på att lagändringen kan antas motverka de homosexuellas känsla av otrygghet i
deras sociala relationer. SR kan inte uttala sig om realismen i detta
antagande. Det är likväl SR:s bestämda uppfattning alt utredningens skäl för en
utvidgning av straffbestämmelserna i TF inte kan tillåtas väga tyngre än
yttrandefrihetens intressen. SR motsätter sig därför förslaget om ändring i TF:s
brotts-katalog."

Göta hovrätt ansluter sig lill reservanternas uppfattning
att regeringsformen ej bör ändras. Hovrätten anser att "lagstiftning kan
även leda till alt massmedia — mot bakgmnd av vad som inledningsvis sagts om
den uppmärksamhet som sjukdomen AIDS väckt - i ännu högre grad än tidigare
riktar sin uppmärksamhet på de homosexuellas problem, vilket kan innebära
negativa konsekvenser för opinionsbildningen om homosexuella. Det är frågan om
det för närvarande finns faktorer i samhället som balanserar dessa risker. Det
kan också anmärkas atl skyddet för yttrande- och tryckfriheten bjuder till
särskild försiktighet." Hovrätten finner vid en samlad bedömning atl del
kan sättas i fråga om förslagen om diskrimineringsförbud m. m. nu bör
föranleda lagstiftning.

Kammarrätten i SundsvaU ansluter sig till reservanterna
beträffande ändringar i Regeringsformen. Vidare framhåller kammarrätten atl
begreppet "sexuell läggning" är olämpligl. Kammarrätten finner det
mycket tveksamt om utredningens förslag bör genomföras med ungefär samma
motivering som Göta hovrätt. Andra remissinstanser som ocksä ifrågasätter
förslagen med samma motiveringar år Sveriges frikyrkorådlSamråd, Umeå kommun
och Svenska läkareförubndet.

KDS-kvinnoförbund anser all homosexualitet aldrig kan
jämställas med heterosexualiiel och avsiyrker alla förslag.

En rad enskilda personer och kristna föreningar motsätter
sig framför allt inskränkningar i Tryckfrihetsförordningen. Man hävdar bl.a.
att bibelns ord genom ändringarna skulle bli åtalbara.

68

ASYLRÄTT M.M. Prop. 1986/87:124

Stockholms kommun anför alt "Trots kvardröjande
fördomar och negativa attityder till homosexuella måste Sveriges inställning
betecknas som relativt liberal i jämförelse med många andra länders.
Förföljelse, förtryck och bestraffning förekommer i vissa länder. Förslaget om
en skärpning av asylrätten för homosexuella som förföljs pä gmnd av sin
läggning är därför motiverad."

Liknande argument och därmed stöd för utredningen framför
RFSU, Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare. Homosexuella
socialister, GAY Moderaterna, EKHO.

RFSL hävdar att "1 dagsläget omfattas den som
förföljs på grund av sin homosexualitet (s. k. sexualpoliliska flyktingar)
aldrig av 3 § UtlL. I de fall där någon ändå fått stanna i Sverige på grund av
sådana skäl har det nästan uteslutande varil med stöd av utlänningsförordningen
(UtlF) 31 och 33 §§ (av s. k. humanitära skäl). I vissa mycket speciella fall
anses också UtlL 6 § (flyktingliknande skäl) kunna tillämpas.

Detia innebär alt de s.k. sexualpoliliska flyktingarna har
ett väsentligt svagare skydd än dem som omfattas av 3 eller 6 § UtlL.

Påståendet alt FNs flyklingkommissarie skulle motsätta sig
ändringar eller kompletteringar av del svenska flyktingbegreppet är felaktigt."

Förbundet ansluter sig lill utredningsmajoritetens förslag
att 3 § UtlL bör ändras till att omfatta även de s. k. sexualpoliliska
flyktingarna.

Uppsala kommun är skeptisk och anser att konsekvenserna av
förslagen först måste utredas.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund finner atl denna
lagändring ej kan ske med full giltighet utan ändring i Genevekonventionen.
Därför föreslår SSKF att Sverige verkar för en ändring av densamma med samma
lydelse. Sveriges läkarsällskap framför samma åsikter.

Enligt SIVs uppfattning erbjuder nuvarande tillämpning i
praktiken etl lillfredsställande skydd för homosexuella som behöver en fristad
i Sverige. Tillräcklig anledning saknas att åter, närmasl av enbart formella
skäl, göra ingrepp i flyktinglagstiftningen. En unilateral svensk förändring av
flyktingbegreppet i 3 § utlänningslagen, vilken bygger pä den internationella
flyktingkonventionen, bör enligl SIV inte ske. Det kan ifrågasättas om inte
nuvarande tillämpning av "humanitära skäl", då en persons totala
situation kan vägas in, t. ex. en anknytning som i sig inle är
tillståndsgrundande, i praktiken kan vara mer fördelaktig för de berörda än en
strikt tillämpning av den vanliga asyllagstiftningen.

Rikspolisstyrelsen anser all "vad gäller förslaget om
asylrätt för de homosexuella torde utredningens förslag vara obehövligt. Enligt
praxis kan nämligen den som är homosexuell och trakasseras härför beviljas
uppehållstillstånd av humanitära skäl. Au Sverige som ensam nation skulle göra
tillägg i bestämmelserna om asylrätt för homosexuella kan också få konsekvenser
på det internationella planet som inte kan överblickas. Rikspolisstyrelsen avsiyrker
därför förslagel."

Kammarrätten i Sundsvall, Göta hovrätt. Umeå kommun, MUF,
Sveri

ges Psykologförbund, SFR/Samråd, Husmodersförbundet avsiyrker samt

liga utredningens förslag. ""

FAMILJEFRÅGOR Prop. 1986/87; 124

1. Vårdnadsfrågor

Sveriges frikyrkoråd "delar utredningens uppfattning atl
homosexuell läggning i sig inle får bedömas som negativt i vårdnadsfrågor, där
barnets bästa alltid måste vara utgångspunkten". Göta hovrätt. Centerns
kvinnoförbund. Moderata ungdomsförbundet, Föreningen kommunal- och landstingsanställda
familjerådgivare är andra remissinstanser som ansluter sig till utredningens
uppfattning.

Socialstyrelsen tolkar den berörda HD-domen annorlunda och
anser "att domen endast slår fast att en person trots homosexuell läggning
under vissa förulsällningar kan få vårdnaden om sitt barn". Styrelsen
anför vidare "I vårdnadstvister där den ena parlen är homosexuell anser
socialstyrelsen alt socialnämnden har atl våga in homosexualiteten som en
faktor bland många andra vid sin bedömning av ärendet. Vägledande för
vårdnadsfrågans lösning skall enligl 6 kap. föräldrabalken vara "barnels
bästa". När det gäller all bedöma barnets bästa får del bl. a. slor
betydelse lill vilken av föräldrarna barnet är känslomässigt mest bundet och
hos vem barnel själv helst vill bo, i den mån barnets önskningar kommer till uttryck.
Mot detta får sedan vägas eventuella negativa effekter som homosexualiteten
kan medföra i del enskilda fallet".

Umeå kommun instämmer i utredningens konstaterande att en
förälder som har homosexuell läggning kan ha samma förutsättningar som vilken
annan förälder att vara lämplig som vårdnadshavare. "I delta sammanhang
vill socialnämnden också peka på frågan om barnomsorg. Enligt nämnden skall
samma regler vad gäller exempelvis förtursplaceringar gälla för barn som växer
upp i homosexuella familjebildningar som för barn i heterosexuella familjer. Homosexueliteten
i sig är alltså inte ett skäl till förtursplacering inom barnomsorgen. Under
förutsättning att homo- och heterosexuell samlevnad rättsligt jämställs skall
också avgiften för barnomsorg beräknas på likartal sätt för barn i homo- och
heterosexuella familjer."

RFSU ställer sig bakom utredningen och anför.
"Utredningen konstaterar alltså all inga juridiska eller generella
psykologiska skäl talar emot att en homosexuell biologisk förälder fär
vårdnaden om eget barn eller alt en homosexuell "social" förälder får
vårdnaden om annans barn. Dessa konstateranden är av stor betydelse även för
frågan om två homosexuellas möjlighet atl gemensamt adoptera." RFSL, GAY
Moderaterna, EKHO, Homosexuella socialister har gjort liknande
ställningstagande.

2. Adoption

Umeå kommun framför att "Vad gäller s. k. närslåendeadoptioner
i form av att den efterlevande i ett samlevnadsförhållande adopterar den
avlidnes barn skall, enligt socialnämndens mening, samma kriterier gälla
oavsett om det varil elt homo- eller heterosexuellt samlevnadsförhållande.

Den form av närståendeadoplion som innebär atl den ena
parlen i ett

homosexuellt samlevnadsförhållande gemensamt med den andra adopterar

dennes barn bör principiellt behandlas på samma sätl som huruvida två yQ

personer av samma kön skall ha möjlighet alt adoptera
gemensamt." Prop. 1986/87; 124

Kommunen anser vidare "i likhet med utredningen, att
tiden inle är mogen

för alt tillåta gemensam adoption för två personer av
samma kön. Detta

ställningstagande grundar sig inte på föreställningen atl
en homosexuell

familj skulle vara mindre lämplig som vårdnadshavare ulan
pä de attityder

mot homosexualitet och homosexuell samlevnad som
fortfarande finns i

samhället."

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund delar
"betänkandets ambition att genom konkreta insatser och ändring i lagstiftningen
åstadkomma en öppnare och tolerantare syn pä homosexualiteten. All förändra
attityder mot och atl förhindra och förbjuda diskriminering av homosexuella av
båda könen bör prioriteras. Vi tror i likhet med utredningen dock inte att
samhället är moget för att ge rätten för tvä personer av samma kön att
gemensamt adoptera barn. Vårt ställningslagande innebär inte atl vi tror atl
ett homosexuellt par som vill adoptera skulle vara mindre kärleksfulla eller
vårdande än heterosexuella föräldrar. Vårt ställningstagande gäller enbart
barnets situation och bygger på det faktum, au del fordras en man och en kvinna
för atl etl barn skall bli till. Vi är medvetna om atl detta kan upplevas som
diskriminering framför alll av manliga homosexuella men barnets rätt måste
sällas i förgrunden även om det enbart gäller en rådande attityd i samhället.
Beträffande närstäendeadoptioner kan vi inte se några hinder med beaktande av
nuvarande lagstiftning."

Samma ställningstagande som utredningen görs även av Socialstyrelsen,
NIA, SÖ, Göta hovrätt, kammarrätten i SundsvaU, Svenska kommunförbundet,
Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Uppsala kommun. Svenska
advokatsamfundet, Sveriges läkarförbund. Föreningen kommunal- och landstingsanställda
familjerådgivare. Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund. Moderata
ungdomsförbundet. Broderskapsrörelsen, Sveriges frikyrkoråd. Svenska
läkarsällskapet, Husmodersförbundet samt Adopiionscentrum.

Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun och Läkarförbundet
avstyrker men hänvisar främst lill ulvecklingspsykologiska aspekter i sina
yttranden.

UHÄ genom Karolinska institutet anför att "Två former
av adoption diskuteras i utredningen. För det första gäller det adoption av
barn utan släklskapsbadn till någondera i paret som vill adoptera. Vi vill inte
tillstyrka sådan adoption. Den adopterades situalion blir mycket utsatt. När
det gäller homosexuella synes dessutom denna form av adoption vara av ringa
praktiskt intresse. Denna form av adoption sker vanligen med barn från andra
länder, och myndigheterna i dessa länder skulle säkeriigen inte acceptera
adoptivföräldrar av samma kön.

Den andra typen av adoptioner som kan ha större praktisk
betydelse,

gäller adoption av barn till en partner i ett homosexuellt parförhållande.

Förutsättningen är att den ena av barnels biologiska föräldrar är antingen

död eller okänd. Om barnel redan lever med två vårdnadshavare av samma

kön skulle barnets rättsliga ställning och känslomässiga trygghet rimligen

öka om adoption fick ske av partnern till den biologiska föräldern. Utred

ningen redovisar för övrigt att inga känslomässiga störningar eller anpass- 71

ningsproblem
har iakttagits hos barn som redan lever med vårdnadshavare Prop. 1986/87;
124 av samma kön. Sådan adoption kan därför te sig rimlig." Fredrika Bremerförbundet
och Kristna studentrörelsen i Sverige vill även tillåta s. k. närståendeadoptioner.

Statens ungdomsråd anser att "de argument som i olika
sammanhang framförts mot rätten till gemensam adoption inte är hållbara. Enligt
rådet, är det helt avgörande barnels rått till lämpliga föråldrar". Rådet
tillstyrker att homosexuella som lever i äktenskap eller äktenskapsliknande
förhållanden ges en formell rätt till gemensam adoption.

RFSU instämmer "i utredningens uppfattning att rättighelsfrågan
inle ensam kan vara avgörande. Omsorgen om barnel kommer i första rummet. Men
om del kan visas att barnet inle har sämre utsikter med två homosexuella
föräldrar än med två heterosexuella, blir rättighetsfrågan avgörande; Det
innebär då en diskriminering pä ett centralt livsområde att vägra homosexuella
den rätt till gemensam adoption som övriga medborgare har (om de efter prövning
blir godkända som adoptivföräldrar)." Vidare menar RFSU att
"Adoptionsfrågan har praktisk betydelse, nämligen när det gäller närslåendeadoptioner,
och här är del inte fråga om något tillfälligt utan om en permanent
aktualitet." Att legalt möjliggöra närslåendeadoptioner är alltså för
RFSU ett ytterst angeläget önskemål.

RFSU hävdar också att "I de undersökningar som
utredningen refererat till finns det emellertid ingenting som stöder påslåendet
att barnet skulle skadas just på grund av omgivningens reaktioner mot att
barnet tillhör en homosexuell familj." Vad beträffar slutsatsen att en
adoptionsrätt saknar stöd i rättsmedvetandet, så måste man enligl RFSUs mening
göra följande bedömning. "Del stora flertalet undersökningsresultat som
utredningen pekat på visar entydigt att homosexuella inle är sämre barnvårdare
än heterosexuella och att barnen i homosexuella familjer inte lider skada vare
sig av familjeförhållandena eller av angrepp utifrån. Dessa fakta är okända för
allmänheten som i stället är offer för traditionella, inrotade vanföreställningar
- bevisligen vanföreställningar - om homosexuella. Utifrån dessa svarar man på
enkätundersökningar. I ett sådant läge blir det trängande nödvändigt att
grunda ett ställningstagande på de kunskaper vi har och därigenom lämna ett
bidrag till upplysning och opinionsbildning. Genom att i stället böja sig för
en vilseledd opinion och ställa sin auktoritet bakom elt nej till adoptionsrätt
(och äklenskapsräll) befäster utredningen mol sin vilja fördomarna och ger stöd
åt homofobin.

RFSU förordar alltså att homosexuella tillerkänns samma
rätt till gemensam adoption som gifta heterosexuella äger."

RFSL har liknande synpunkter som RFSU och hävdar bl. a.
att "Frågan

om att ge homosexuella sambor möjlighel att ansöka om gemensam adop

tion är således en fråga om att ge homosexuellas barn samma formella

juridiska trygghet som heterosexuellas barn har redan idag, och inte pri

märt en fråga om att tillskapa en ny sorts familjekonstellation. Trots detta

väljer utredarna atl förorda en fortsatt diskriminering av dessa barn."

Förbundet finner det helt oacceptabelt att barn i homosexuella familjer

skall frånkännas rättas till den trygghet som anses självklar för barn i

heterosexuella familjer. 72

Homosexuella socialister anser all räll lill gemensam
adoption bör infö- Prop. 1986/87; 124 ras. Man anför bl. a. att "En annan
mycket allvarlig följd av utredningens ställningstagande är att frågan med de s.
k. närsläendeadoplionerna inte lösts. Här föreligger ett starkt socialt behov
som berör en alll störte grupp individer, då allt fler barn stannar i vårdnad
hos föräldrar som efter skilsmässa i en heterosexuell relation etablerar en
homosexuell sådan. Vi menar alt lösningen av denna fråga måste ske omgående, om
så med speciallagstiftning." GA Y Moderater och EKHO anför liknande
argument för att ge homosexuella par möjlighet atl adoptera gemensamt.

HOMOSEXUELL SAMLEVNAD

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund f\nneT det vikligt
"att de rättsliga och sociala förhållandena för sammanboende av samma kön
förbättras. Vi anser alt så långt det år möjligt homo- och heterosexuell
samlevnad jämställs. Vi stöder därför utredningens förslag att inga hinder
skall föreligga att jämställa homosexuell samlevnad med den samlevnadsform
mellan kvinna och man som betecknas "äktenskapsliknande förhällande".

Äktenskap är i dag förknippat med en rad rättsliga regler
i huvudsak med anknytning lill barn, men betraktas också som en social institution
för familjebildning (avlandet av barn) och detta är förbehållet förhällandet
kvinna-man. Vi anser inle det vara möjligt all låta två parter av samma kön
ingå äktenskap med varandra utan atl formerna för äktenskapets ingående ändras
på så sätt att den kyrkliga anknytningen försvinner."

Centerns kvinnoförbund anför att "Utredningen
konstaterar att del vid homosexuell samlevnad i de flesta fall finns samma
bindningar och funktioner som vid heterosexuell samlevnad. Del är således
självklart atl vuxna människor skall ha samma möjligheter atl leva tillsammans
oavsett sexuell läggning. Vad gäller äktenskap finner emellertid utredningen
alt dagens värderingar om äktenskap är så grundmurade, all det knappast är
möjligt alt tala om äktenskap mellan två människor av samma kön. Utredningen
menar alt man i ställel i vissa avseenden rättsligt bör jämställa homosexuell
samlevnad med den samlevnadsform mellan man och kvinna som i lagstiftningen
brukar betecknas som äktenskapsliknande förhållanden. CKF delar denna
uppfattning."

Andra som delar utredningens förslag och
ställningstaganden är Rikspo-Usstyrelsen, SÖ, Stockholms landsting, Stockholms
kommun, Uppsala kommun, Umeå kommun, Svenska advokatsamfundet. Svenska
psykolog-förbundet. Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare.
Moderata ungdomsförbundet, Broderskapsrörelsen, Kyrkans Ungdom och Svenska
läkaresällskapet.

Ärkebiskopen anför att "Äktenskapet är enligl kyrkans
mening förbehållet man och kvinna och har enligt vår kyrkas mening tre
grundläggande kriterier;

- bådas samtycke

- det offentliga avgivna löftet

- den sexuella gemenskapen

Mol bakgrund härav menar jag alt del vore en fördel om
uttrycket 73

"under
äktenskapsliknande former" kunde bytas ut mot förslagsvis "un- Prop.
1986/87; 124 der i övrigl äktenskapsliknande former". En samlevnad mellan
två personer av samma kön kan, enligt min mening, icke vara äktenskapsliknande.
Kristna homosexuella måste, enligt min mening, rekommenderas alt leva i vänskap
och celibat, eftersom sexualiteten hör äktenskapet till. De flesta biskopar
delar denna syn trots atl de är smärtsamt medvetna om att detta för många
enskilda kan upplevas som en börda. Biskoparnas rekommendation är elt
evangeliskt råd. Åt varie enskilds situation kan endasi göras rättvisa i
själavården."

UHÄ
genom Karolinska Institutet tillstyrker utredningens slutsatser dock med
tillägget atl en minimiålder bör införas för homosexuella för att få ingå i äktenskapsliknande
förhållanden.

Socialstyrelsen
anser att samhället genom lagstiftning bör "ge ett påtagligt uttryck för
att en homosexuell relation är en ur samhällets synpunkt fullt accepterad form
av samlevnad.

Samma
ekonomiska sammanflätningar och känslomässiga engagemang präglar en homosexuell
förbindelse som en heterosexuell sådan. Som en följd härav och av rättviseskäl
bör samhället medverka till att i möjligaste mån söka uppnå jämställdhet mellan
den heterosexuella samlevnadsformen och homosexuella inom ramen för de prival-,
social- och skatterätts-liga områdena."

Socialstyrelsen
anser atl den av utredningen föreslagna lagstiftningen kräver vissa
kontrollåtgärder. "Mot bakgrund av att det i 1 kap. 2 § tredje stycket
regeringsformen anges atl del allmänna skall värna om den enskildes privatliv
bör del enligt styrelsens uppfattning inte utan starka skäl införas nya
lagregler som medför att en sä privat omständighet som sexuellt samliv mellan
två parter av samma kön får en laglekniskt avgörande betydelse. Konsekvenserna
även i detta avseende borde ha belysts av utredningen."

Styrelsen
anför vidare "Förulsällningarna för att införa ett för såväl heterosexueU
som homosexuell samlevnad gemensamt registreringsförfarande borde närmare utredas.
I avvaktan härpå vill styrelsen dock framhålla att en särskild lag om
samlevnad mellan två personer av samma kön visserligen kan få vissa negativa
effekter men att man ändå - i avvaktan på en bättre ordning - tills vidare
borde kunna införa den. Styrelsen förordar i så fall den variant som
föreslagits av Stig-Åke Pettersson." Etl slutligt ställningstagande bör
dock anstå till dess familjelagssakkunnigas förslag slutbehandlats.

Flera
remissinstanser som Fredrika Bremeiförbundet, Folkpartiets kvinnoförbund,
Sveriges frikyrkorådlSamråd, samtliga homosexuellas organisationer, RFSU och
Kristna studentrörelsen i Sverige förespråkar någon form av registrering för
alla (civiläktenskap) i enlighet med familjelagssakkunnigas förslag från år
1972.

Göta
hovrätt ifrågasätter "om tiden verkligen är mogen för att homosex

uell samlevnad från rättslig synpunkl i något avseende skall jämställas med

den samlevnadsform som i lagstiftningen betecknas som "äktenskapslik

nande förhållanden" eller motsvarande. Ställningslagande till utredning

ens förslag att de av familjelagssakkunniga föreslagna reglerna i samtliga 74

avseenden skall omfatta
även homosexuell samlevnad bör anstå till dess Prop. 1986/87:124 familjelagssakkunnigas
betänkande blivit föremål för lagstiftning."

Kammarrätten
i Sundsvall ifrågasätter "om en rättslig reglering av homosexuell
samlevnad som den utredningen föreslår nu bör genomföras. Särskilt bör
framhållas att utredningens förslag innefattar alt de regler som familjelagssakkunniga
föreslår i fråga om heterosexuell samlevnad under äktenskapsliknande former i
samtliga avseenden skall gälla också för homosexuell samlevnad. Ställning i
detta avseende kan självfallet inte tas i vad mån förslagen kommer atl
genomföras blivit avgjord." Vidare anför kammartälten atl "1 förslagel
till samlevnadslag använder utredningen uttryckssätlet "samlevnad mellan
två personer under äktenskapsliknande former". Också detta uttryckssätt
ger enligl kammartältens mening anledning till kritik."

Kammarrätten
framhåller även "att en lagstiftning av den föreslagna innebörden, vilket utlryckssäti
som än används, i tillämpningen kan komma all kräva vissa kontrollåtgärder
från det allmännas sida som nära berör två människors mest intima privata
förhållanden. Visserligen kan samma problem hävdas föreligga när fråga är om
all tillämpa lagstiftning i fråga om heterosexuell samlevnad. Problemet torde
emellertid bli mer framträdande när fråga är om ställningstagande i frågan om
samlevnad mellan två personer av samma kön. Om en lagstiftning av den nämnda
innebörden anses böra genomföras, torde emellertid de nu antydda svårigheterna
inte kunna undvikas. De framstår som en konsekvens av att den enskildes
rättsliga ställning i så fall i olika hänseenden kan komma att bedömas med
utgångspunkt i hans sexuella förhållanden." Kammarrätten anser "det
i förslagel lill samlevnadslag använda uttryckssäuet "samlevnad mellan två
personer av samma kön under äktenskapsliknande förhållanden" ge anledning till
kritik. Ultrycket ter sig inkonsekvenl mol bakgrund av att personer av samma
kön inte avses få möjlighet atl ingå äktenskap med varandra. 1 stället för atl
då i en eventuell lagstiftning benämna deras samlevnad äktenskapsliknande synes
uttryckssättet "homosexuell samlevnad mellan två personer" vara alt
föredra. Som utredningen påpekat kan det av utredningen valda uttryckssättet
också komma atl utöva påverkan vid bedömningen av andra rättsliga begrepp såsom
närstående- och familjebegreppen. 1 etl eventuellt fortsatt
lagstiftningsarbete synes en sådan konsekvens närmare böra utredas."

Slatens
ungdomsråd anser "alt homosexuella skall ha samma rätt atl välja samlevnadsform
som heterosexuella. Möjligheten lill s.k. kyrklig vigsel är självfallet
beroende av kyrkans inställning i frågan. Rådet ser därför med slort intresse
fram emot kyrkans remissvar i frågan. Däremot anser rådet atl homosexuella par
skall ha möjlighet till s.k. borgerlig vigsel. En av orsakerna till atl s. k. borgeriig
vigsel tillkom var ju bl.a. atl kyrkan inte ansåg sig kunna viga vissa grupper.
Självklart tillstyrker ungdomsrådet också utredningens förslag om all
homosexuella skall inordnas i lagstiftningen om samlevnad under äktenskapsliknande
förhåUanden."

RFSU
avvisar tanken pä registrering i särskild ordning. RFSU instäm

mer i "utredningens förslag alt homosexuella inordnas i lagstiftningen om

samlevnad under äktenskapsliknande förhållanden. Att nöja sig med delta 75

och, som utredningen,
avvisa äktenskap för homosexuella innebär emel- Prop. 1986/87; 124 lertid
all bara gå halva vägen till likställighet."

Vidare
bemöter RFSU utredningens skäl mot äktenskap för homosexuella.
"Utredningen har anfört följande skäl mot äktenskap för homosexuella; 1)
Det skulle innebära rält till gemensam adoption, vilket utredningen har
avvisat. Detta gör det uppenbarligen omöjligt för utredningen att föreslå rätt
till äktenskap. Men om man som RFSU förordar rätt till gemensam adoption,
bortfaller detta skäl mot äktenskap

2) "Så
länge den kyrkliga vigseln erkänns som konstituerande för ett

giltigt äktenskap kan man ifrågasätta om inle samhället i viss utsträckning

godtager de religiösa ideologierna bakom äktenskapet (s. 95). (Och dessa

är - officiellt — oförenliga med homosexuella äktenskap).

Etl
sådant resonemang är dimbildning. I och med att Sverige genom en stegvis
genomförd lagstiftning, påböriad 1863 och fullbordad 1908, har infört borgerlig
vigsel, har staten tillkännagivit att den godtar att människor grundar sitt
äktenskap på en hell och hållet icke-kyrklig livsåskådning. Lika litet som man
kan säga att statens godtagande av kyrklig vigsel som rättsligt giltig
omöjliggör borgerlig vigsel, lika litet kan man säga att förekomsten av kyrklig
vigsel principiellt omöjliggör äktenskap mellan homosexuella. En sådan koppling
skulle nog av de flesta icke- troende uppfattas som elt oacceptabelt
kyrkligt/statligt ingrepp i den medborgerliga friheten.

3) I
utredningens enkät till allmänheten var endast 21 procent positiva till

äktenskap för homosexuella, 54 procent negativa, 25 procent osäkra. Vi

hänvisar till vår kommentar ovan till motsvarande enkätsiffror om adop

tionsrätt. Vad beträffar utredningens förmodanden om myckel djupgående

reaktioner mot homosexuella äktenskap kan man hånvisa till vad som

hände när radikala präster i Holland böriade genomföra en välsignelsecer-

moni för homosexuella par. De hårda reaktionerna kom från den högsta

kyrkliga ledningen, inte i någon siörre utsträckning från allmänheten.

Synneriigen tänkvärt i detta sammanhang är också vad utredningen (s. 58)

citerar ur skriften De homosexuella och kyrkan, utgiven av en av biskops

mötet tillsatt arbetsgrupp (dess uttalanden är dock inte bindande för kyr

kan); "Etiska skäl talar för att kyrkan dels accepterar den genuina homo

sexualiteten som ett faktum i vår värld, dels att den verkar för bestående

förbindelser mellan människor med genuin homosexuell läggning".

4) Äktenskap
mellan homosexueUa kan ge upphov till internationellt

rättsliga komplikationer (s. 99). Kommentar: Det förefaller troligt att

andra länders rättsinstanser skulle vägra erkänna svenska äktenskap mel

lan homosexuella, men knappast svenska äktenskap mellan heterosexu

ella. Detta kan omöjligen betecknas som ett hinder för att rätten till

äktenskap utvidgas till en liten folkgrupp som saknar denna rätt."

RFSL
bemöter liksom RFSU utredningens skäl mot äktenskap och med

ungefär samma argument. RFSL delar utredarnas uppfattning att registre

ring i särskild ordning är utpekande "men får påminna om att ett registre

ringsalternativ (i avsaknad av förslag om äktenskap) ändå kunde vara ett

första steg mot jämställdhet, kanske i form av obligatorisk civiläktenskap

(dvs. registrering för alla, såväl homo- som heterosexuella sambor). Att 76

inle tillåta full
jämställdhet i form av äktenskap är ett betydligt allvariigare Prop.
1986/87:124 "utpekande" än att godta etl "näst-bästa- allernativ"
i form av en homosexuell samlevnadsregislrering. Förbundet menar alltså att registreringsal-lernativet,
i andra hand, är bättre än den lösning som utredarna fastnat för."

Genom
utredningens alternativ "skulle etl vissl begränsat antal lagregler,
uppräknade i utredningens betänkande, också kunna tillämpas på homosexuella
sambor. Delta år det alternativ som i minst utsträckning avskaffar den negativa
sårbehandling som homosexuella idag utsätts för, som i minst utsträckning
skapar jämställdhet mellan homo- och heterosexuell samlevnad och som följdaktligen
i minst utsträckning uppfyller utredningens direktiv. Detta är därför också del
alternativ som förbundet inte kan godta." Förbundet beklagar även att
utredningen inte valt alternativet med en s. k. transfereringslag som
föreskriver att överallt där lagen talarom äktenskapsliknande samlevnad skall
också inbegripas homosexuell samlevnad.

Homosexuella
socialister anser alt "enligl vår mening är det etl berätli-gal krav all
bestämmelserna om arvsrätt, dödsbo och arvsskatt även omfattar homosexuella
sambor.

Enligt
vår mening bör lagtexten utformas på följande sätt;

Föreskrifter
om samlevnad under äktenskapsliknande förhållanden i lag eller förordning skall
om inte särskilt undantag föreskrivs gälla vid en samlevnad mellan två personer
av samma kön, som sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden."
Homosexuella socialister avvisar utredningens skäl mol äktenskap och kräver s.
k. civiläktenskap. Man stöder vidare de av Eva Bohlin i utredningen framlagda
förslagen.

GAY
Moderaterna beklagar "att utredningen bl.a. av hänsyn till "dagens
värderingar om äktenskap" inte ansett sig kunna föreslå äktenskap för
homosexuella.

Ett
sådant förslag hade varil logisk mot bakgrund av dels utredningens egna
resonemang, dels direktiven till utredningen att föreslå åtgärder som kan
"undanröja eventuellt kvarvarande diskriminering av homosexuella".
Föreningen anser vidare alt arv och arvskaltefrågorna måste bli lika för homosexuella
och heterosexuella.

"Det
är för EKHO angeläget att understryka skillnaderna mellan äktenskapet ur
kristen och religiös synvinkel och det civilrättsiiga giftermål som tillförsäkrar
parterna vissa rättigheter enligt lagstiftningen på privat-, social- och skatterällsliga
områden. Som utredningen påpekar är detta det borgerliga samhällets sak. En
konsekvens av denna distinktion är att EKHO vill införa civiläktenskap som
obligatoriskt för alla och som grund för samhällets lagstiftning på aktuella
områden." EKHO anser även atl "om giftermåls- eller
äktenskapsalternativet emellertid idag skulle anses omöjligt att genomföra,
framstår dock ett regislreringsalternativ som en godtagbar andrahandslösning."
Föreningen finner del otänkbart att homosexuella samlevande enbart skulle vara
hänvisade till det regelsystem som utredningen föreslagit.

Svenska
Husmodersförbundet anser det diskutabelt om samlevnad mel

lan två personer av samma kön skall betraktas som äktenskapsliknande 77

förhållande.

Rådman Harald Ljungström,
Föreningen Etiska Jönden m.fl. hävdar alt Prop. 1986/87; 124 om
homosexuell samlevnad skulle betraktas som äktenskapsliknande innebar delta
stora faror för värt folk.

ARBETSMARKNADSFRÅGOR

AMS
instämmer i utredningens slutsatser och anför atl "på lång sikt torde atlitydpåverkan
vara ett långt verksammare medel än lagstiftning för atl förbättra
homosexuellas - liksom andra minoritetsgruppers - situation i samhället. Det är
därför viktigt att information om homosexuella och om homosexualitet sprids i
samhället i dess helhet. När det gäller arbetsmarknaden mäste därvid de
homosexuellas egna organisationer saml arbelsgivar- och
arbetstagarorganisationerna ta ansvaret.

Frågan
om homosexuell läggning saknar relevans för arbetsförmedlingen vid anvisning till
arbete. Det är AMS uppfattning atl sexuell läggning självklart inle påverkar lämpligheten
för etl visst yrke eller en viss befattning.

Med
anledning av förslaget lill en lag om samlevnad mellan två personer av samma
kön vill AMS anföra följande. Arbetsmarknadsverkels policy är att ge en
likvärdig service till alla sökandegrupper och inte särbehandla några sökande
annat än i den meningen all grupper med en svag förankring pä arbetsmarknaden
(t. ex. handikappade, ungdomar, kvinnor, invandrare) kan lämnas särskilt stöd
från arbetsförmedlingen. Homosexuella sökande får samma service som andra
sökande. Sålunde beviljas redan nu l.ex. flytlningsbidrag och starthjälp enligt
arbetsmarknadskungörelsen till fler-personshushåll, oavsett
hushållsmedlemmarnas kön. Avsaknaden av en lagstiftning på området har alltså
inte hindrat en sådan rättstillämpning. AMS kan inte acceptera om en lag som
den föreslagna skulle färsämra möjligheterna alt tillämpa de arbelsmarknadspoliliska
författningarna på samma sätt som hittills."

JämO
ställer sig tveksam till lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet. Bland
annat anför JämO att "Svårigheterna atl tillämpa det föreslagna diskrimineringsförbudet
inses när man konstaterar, atl utredningen har accepterat
diskrimineringsutredningens lösning av bevisproblemen, nämligen genom presumtionsreg-
sig etl informations- och utbildningsansvar exklusivt om homosexuellas problem.
Staten måste bära ansvaret för att del kommer lill stånd ett brett
upplysningsarbete för attitydförändringar mot skilda minoritetsgrupper."

Svenska
Arbetsgivarföreningen har i tidigare remissvar avvisat diskri

mineringsutredningens förslag. De mycket allvarliga invändningar som där

framhölls gäller i än högre grad det nu aktuella förslaget. "En person som

blivit förbigången i ett tillsättningsärende skulle därför genom alt i efter

hand påstå sig vara t. ex. bisexuell kunna ställa en arbetsgivare i en ytterst

besvärlig situation om ett diskrimineringsförbud avseende "sexuell lägg

ning" infördes efter förebild frånjämställdhelslagen." Föreningen kan
inte

heller finna några som helst belägg för att homosexuella på grund av sin

sexuella läggning diskrimineras pä svensk arbetsmarknad. Föreningen

avvisar därför med skärpa det aktuella lagförslaget. 78

RFSL delar
utredningens syn på hur diskrimineringsfrågorna inom ar- Prop. 1986/87:124 betsiivel
bör hanteras och tillstyrker därför förslagel, "Vianseremellerlid, i
motsats till utredningen, alt lagstiftning bör tillgripas även om diskrimine-ringsulredningens
förslag inle realiseras."

Homosexuella socialister framför att "vår erfarenhet
är atl diskriminering av homosexuella i arbetslivet är betydande och atl
utredningens överväganden och förslag är synnerligen motiverade.

Till detta kan läggas att om homosexuella ges skydd som i
förslaget till lag om etnisk diskriminering i arbetslivet, så kommer inle bara
faktisk diskriminering av öppet homosexuella all motverkas." Att
jämställdhetsombudsmannen skulle vara övervakande myndighel med möjlighet atl
föra lalan såväl med som utan anmälan tycker homosexuella socialister är en bra
lösning.

GA Y Moderaterna anser alt de homosexuellas situation på
arbetsmarknaden bör kunna förbättras med hjälp av vissa åtgärder nämligen en
allmän antidiskrimineringslag, en författningsdomstol och en Antidiskriminerings-ombudsman.

Ett eventuellt förbud mot diskriminering av homosexuella
bör enligt JämOs uppfattning inte utformas med hjälp av presumtionsregler. JämO
vill också avstyrka atl möjlighet till positiv särbehandling införs belräffande
homosexuella.

Statens arbetsgivarverk anser att "den lagstiftning
som idag finns på del statliga områdei förbjuder i princip all diskriminering
på arbetsplatsen. SAV anser att den är tillfyllest och att den ger olika
minoriteter elt tillräckligt skydd."

Göteborgs kommun "avstyrker redan förslagel till lag mol
etnisk diskriminering i arbetslivet på grund av dess komplexitet och befarade
personal-administrativa konsekvenser. Kommunstyrelsen avsiyrker av motsvarande
skäl den nu föreslagna lagstiftningen om diskriminering i arbetslivet."

Umeå kommun tillstyrker utredningens förslag.

Enligl TCOs mening är del inle lämpligt med elt
diskrimineringsskydd som utgår från en särlagstiftning eller särbehandling av
homosexuella. "En väsentligare fräga än ett diskrimineringsskydd är att
åstadkomma en attitydförändring till homosexuella. TCO kan dela utredningens
synpunkter om att det är av vikt med informations- och utbildningsakliviieter
rörande homosexualitet och homosexuellas situalion. Utredningen redovisar att
den ser arbetsmarknadens organisationer som en resurs i arbetet för en altilydförändring.

Facklig verksamhet innefattar i sig en solidaritet med bl.
a. olika minoritetsgrupper och det är motiverat atl man i exempelvis facklig
utbildning berör dessas situation på arbetsmarknaden. De fackliga
organisationerna har däremot inle möjligheter att åta sig ett informations- och
utbildningsansvar exklusivt om homosexuellas problem."

Sveriges frikyrkoråd/Samråd anser att "om
lagstiftning skall införas vill

vi inle förorda att den knyts till en eventuell lag om etnisk diskriminering i

arbetslivet. Av skäl som ovan angivits ser vi det angelägel att inte ge

minoritetsstatus åt de homosexuella." 1 både kristna och andra religiösa

samfund kan dock situationer tänkas där praktiserad homosexualitet utgör 79

ett sakligt hinder för tjänstgöring på förtroendeposter.

BOSTADSFRÅGOR Prop. 1986/87; 124

Bostadsdomstolen
har ingen erinran mot förslagen i bostadsfrågor.

Riksförsäkringsverket
anser "att om förutsättningarna för rätt till bostadsbidrag i övrigt är
uppfyllda, kan del enligl verkels mening synas rimligt att sådana bidrag utgår
på samma villkor oavsett om det är fråga om äktenskapsliknande samlevnad mellan
två personer av olika eller av samma kön. Det bör emellertid understrykas att
behov av bätlre bostadsbidrag kan föreligga också i andra former av
sammanboende, t. ex. om en ensamstående med barn eller en sjuklig eller
handikappad person för atl få hjälp och stöd bor tillsammans med anhörig eller
annan person. Enligl uppgift från bostadsstyrelsen tar man i vissa fall i
praktiken hänsyn tUl sådant sammanboende vid beräkningen av bostadsbidrag, dock
endast när del är fråga om nära anförvant och denne inte genom egen inkomst kan
bidra lill kostnaderna för del gemensamma hushållet."

Stockholms
bostadsförmedling konstaterar att "inskränkningar i regi-streringsmöjlighelerna
tillämpas inte i Stockholm eller i övriga till KSB anslutna medlemskommuner.
Två män, två kvinnor eller man och kvinna har samma möjligheter att registrera
sig som bostadssökande. 1 bostadsförmedlingens anvisningsarbete görs inte
någon åtskillnad mellan homosexuella och heterosexuella sökande." När
bostadsförmedlingen anvisar två parter av samma kön kan en viss tvekan från
fastighetsägarens sida finnas med hänsyn till alt hushållsbildningen kan antas
bli kortvarig. Definitiva nekanden med hänvisning härtill är emellertid
sällsynt. Bostadsförmedlingen anför vidare alt "det är teoretiskt möjligt
att använda bostadsanvisningslagen på sätt utredningen beskrivit. Bostadsförmedlingskontorel
är emellertid tveksamt till om det är en lämplig väg atl gå. Kontoret menar att
möjligheterna att med tvång placera hyresgäster i lägenheten måste ses som en
sista utväg. Förutsättningarna för ett bra boende kan äventyras genom
tvångsåtgärder. Frivilliglinjen är absolut att föredra så långe den är framkomlig."

Umeå
kommun "vill här också aktualisera frågan om äldre- och handikappade
personers boende. Vad gäller exempelvis boende i servicehus skall självklart
samma regler gälla beträffande bislåndsprövning, gemensamt kontrakt och
avgiftsberäkning oavsett om det är homo- eller heterosexuellt samlevnadsförhållande."

RFSL
hänvisar till utredningens åsikt "att del är en viktig kommunal angelägenhet
att organisationer av typ RFSL får tillgång till lämpliga lokaler." Enligl
förbundets uppfauning är detta en orealistisk väg au lösa problemen eftersom
kommunerna inte känner det ansvar de borde känna." RFSL föreslår en
utvidgning av det föreslagna diskrimineringsförbudet i 16 kap. 9 § BrB så atl
det även omfattar homosexuellas organisationer.

Homosexuella
socialister hävdar att även med familjelagssakkunnigas lagändringar "ser
vi det som nödvändigl al klart faslslälla atl 34 § hyreslagen även kan
tillämpas på homosexuell samlevnad. Vi vill betona utredningens uttalande om
vikten av god kännedom om homosexuellas rält hos bostadsförmedlingarnas
tjänstemän."

GAY
Moderaterna anser "att risken för en diskriminerande behandling av olika
minoritetsgrupper på bostadsmarknaden minskar, om valmöjlig-

80

heterna och alternativen
ökar. Föreningen föreslår därför alt möjligheter Prop. 1986/87; 124 öppnas
för bostadsförmedlingar i prival regi."

På
få områden, menar EKHO, blir diskrimineringen så flagrant och obarmhärtig som i
de fall, där efter ett livslängt äktenskapsliknande förhållande den kvarlämnade
och ensamlämnade tvingas avstå från det gemensamma hemmet på grund av at
samhället kräver ut sin skall. Konfiskeringen och orättvisorna ligger i öppen
dager. En ändring i delta avseende måste, enligt EKHO, vara av hög angelägenhetsgrad
för samhället att genomföra.

VÄRNPLIKTSFRÅGOR

ÖB
anser all "försvarsmakten måste sträva till att rätt person placeras på räll
plats i krigsorganisationen. Vid uttagningen är det därför nödvändigt att
vederbörlig hänsyn las till olika svårigheter som människor har. Homosexualitet
kan vara en svårighet som måste beaktas. Detta innebär dock inle att
homosexualitet i sig utgör anledning till någon särbehandling inom försvarsmakten.
Den bör behandlas i likhet med övriga problem som de värnpliktiga kan ha.
Överbefälhavaren har därför intet alt erinra mot utredningens
överväganden."

RFSU
anför all "huvudskälet till atl homosexuella, som själva tror att de
skulle kunna få problem med militärtjänst, bör ha möjlighet lill frisedel är
alltså all de skulle kunna skadas av den allmänna fördomsfulla attityd som kan
ta sig särskilt svårartade uttryck i en sådan sluten situation. Det är viktigt
alt observera att det alltså inte är en svaghet eller brist hos den homosexuella
personen som föranleder frikallandet." RFSU delar utredningens åsikt all
diagnosen 302,99 (sexuella anomalier) skall utgå. RFSU delar vidare
utredningens åsikt alt homosexualitet i sig inte skall diskvalificera för
militärtjänst för de homosexuella som själva önskar tjänstgöra, liksom atl
homosexuella som uppträder öppet inte skall betraktas som en säkerhetsrisk.

RFSL
vill starkt poängtera aU en persons homosexualitet i sig aldrig kan få användas
för alt förklara personen ifråga olämplig för någon befattning i totalförsvaret.

Homosexuella
socialister, GAY Moderaterna, EKHO och Sveriges frikyrkoråd/Samråd ställer sig
bakom utredningens överväganden.

UNGDOMSSKOLANS
SAMLEVNADSUNDERVISNING

Socialstyrelsen
anser att "undervisningen måste "ha en öppen inställning till homosexualitet,
samtidigt som det är viktigt att tala om atl funderingar av detta slag hör lill
allas utveckling och i de flesta fall inte har med homosexualitet alt
göra."

Socialstyrelsen
delar inte uppfattningen "aU handledningen skall få formen av en mer
tvingande läroplan och att målformuleringen kring undervisning om
homosexualitet bör fastslå att homo- och heterosexualiiel för den enskilde
individen och samhället är likvärdiga.

Det
vore olyckligt om en sådan tvingande plan kom lill stånd. Undervis- 81

6 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 124

ning
om dessa frågor får inte göras pliktskyldigt. Risken är också alt en Prop.
1986/87; 124 sådan målformulering skulle öka tyslanden om homosexualitet i
skolan. Alltför många lärare skulle uppleva ett plågsamt glapp mellan vad man
år ålagd att tycka och sin egen personliga åsikt." Sammanfattningsvis vill
socialstyrelsen betona vikten av alt samlevnadsfrågorna får en ökad betydelse
i lärarnas grundutbildning.

Socialstyrelsen
anför att "vid de ca 40 ungdomsmottagningar som finns runt om i landet
finns kompetent personal bestående av barnmorska, läkare, kurator och psykolog.
Arbetets inriktning på sexual- och prevenliv-medelsrådgivning till ungdomar gör
atl personalen har stor erfarenhet atl lala med ungdomar om krälek och
sexualitet. Ungdomsmottagningarna kan även bli en viktig tillgång för de
ungdomar som behöver få hjälp och stöd i sin idenlitetsutveckling.

Ungdomsmottagningarna
når idag främst flickor. En pågående diskussion bland ungdomssmottagningarnas
personal handlar om att man även vill vara en resurs för pojkar. Vid
ungdomsmottagningarnas årliga konferens 1985 kom det fram alt ett ökande antal
pojkar vänder sig lill ungdomsmottagningar för oro omkring sin sexuella
läggning." Socialstyrelsen pekar pä skolhälsovårdens roll och det viktiga
i fortbildning av skolhälso-vårdspersonal. De homosexuellas organisationer bör
få tillräckligt ekonomiskt slöd för att kunna svara upp mot de önskemål skolan
ställer på deras medverkan.

SÖ
finner den kritik som utredningen framför mot undervisningen om homosexualitet
i stort befogad. "Den enkät som utredningen genomfört vid landets skolor
om undervisning kring homosexualitet visar på uppenbara brister. Det gäller
dels den ringa vikt som läggs vid ämnet och som avspeglar sig i den ringa tid
som ägnas åt del, dels bristerna i läromedlen, dels de fördomar som kommer till
uttryck i många enskilda svar i enkäten." SÖ påpekar att
"samlevnadsundervisningen ingår som en del i länsskolnämndernas
tillsynsverksamhet. Särskilt viktig är uppföljningen av skolans övergripande
mål, vilket bl.a. innebär att undervisningen i samlevnad skall ge samma
möjligheter till positiv identitetsutveckling hos homosexuella elever som hos
heterosexuella.

Utredningen
pekar på stora brister i läromedlen. Det är en viktig uppgift för SIL att
medverka till framställning av läromedel som på ett bättre sätt än i dag
behandlar frågor om homosexualitet."

SÖ
framhäver vikten av att ta tillvara kunskaper från grupper utanför skolan. Man
pekar också på betydelsen av utbildning, fortbildning och utvecklingsarbete.
"En central åtgärd för att förbättra samlevnadsundervisningen i detta
avseende är framtagande av det stöd- och stimulansmaterial som SÖ för
närvarande genomför som komplettering lill handledningen för
samlevnadsundervisningen. Detta material har utarbetats i nära samverkan med bl.a.
RFSL;s lärargrupp."

SÖ
delar utredningens åsikt att skolhälsovårdens personal bör ägna de homosexuella
eleverna ökad uppmärksamhet och ökal stöd. För att stimulera en utveckling i
den riktningen kommer homosexualitet atl behandlas vid SÖ:s skolhälsovårdskonferens
i maj 1985.

Statens
institut för läromedelsgranskning (SIL) anför att "frågan om 82

granskning
av hur homosexualitet behandlas i böckerna bör aktualiseras Prop. 1986/87;
124 av läromedelsnämnden vid den obligatoriska gransk- ningen av läromedel i
samhällsorienterande ämnen."

SIL menar atl "läromedelsnämndens granskare beaktar
självfallet även detta problem, i den mån den kan påverka objektiviteten.

Att därutöver göra en särskild temagranskning om de
homosexuella särskilt då utredningen redan gjort en sådan, år med hänsyn lill
ekonomin för närvarande inte möjligt. Däremot bör läromedelsproducenterna mer
aktivt informeras om behoven."

Statens kulturråd betonar den roll skolbiblioteken spelar.

JämO anser att "undervisningen i "sex och
samlevnad" och om bejakande av känslor har för knappt utrymme i skolan.
Homosexualitet bör vidare inte lyftas fram särskilt i information och
undervisning innan men ens böriat tala om de heterosexuellas männen och
kvinnorna. Undervisningen om homosexualitet bör i stället integreras i all
sex- och samlevnads-undervisning och undervisning om könsroller."

Länsskolnämnden i Jämtlands /än"delar inle helt
utredningens uppfattning atl lösningen skulle vara all skapa "mer
bindande föreskrifter" och från centralt håll publicera "material som
visar hur man kan lägga upp lektioner".

Nämnden menar att den pedagogiska utvecklingen numera
måste ha sina utgångspunkter i entydiga, centralt fastställda mål och i den
lokala skolsituationen med dess upplevda behov, problem och möjligheter.
"Den enskilde lärarens personliga engagemang", som utredningen ser
som bräcklig grund för skolans samlevnadsundervisning (s 153), är enligt
nämndens mening trots alll den viktigaste - kanske enda - utgångspunkten för utveckling
av god undervisning. Del stöd och den stimulans som fordras måste emellertid
troligen ges i andra - och flera - former än man tänkt sig tidigare."
Nämnden vill understryka utredningens påpekande att läroplanen och dess
supplerande material - SÖ;s handledning Samlevnadsundervisning, 1977 - bör
göras mer "tvingande" i den meningen att målen för undervisningen
alltid skall framstå klara och entydiga.

Länsskolnämnden stöder "utredningens förslag att SIL
bör få i uppdrag att granska läromedlens avsnitt om samlevnad och sexualitet,
speciellt med tanke på hur värderingar och attityder framställs. SÖ;s
handledning Samlevnadsundervisning bör revideras.

Det är vidare viktigt att elevvårdspersonalen på alla
rektorsområden får utbildning för den rådgivande, medicinska och kurativa
verksamheten.

Även från centralt håll inom ramen för Hem och
Skolarörelsen bör föräldrarna kunna ges information om
samlevnadsundervisningens mål och innehåll för att de skall få större
möjligheter att påverka den undervisning deras barn skall få."

Statens ungdomsråd anser "atl del är vikligt att
poängtera den stora

betydelse som de homosexuellas egna organisationer kan spela i undervis

ningen, och det stora informationsarbete som redan nu läggs ner av Riks

förbundet för sexuellt likaberättigade, RFSL, när det gäller skolinforma

tion. Rådet vill dessutom betona att det i skolan, i den allmänna fritids

verksamheten och i föreningslivet, alldeles för litet har uppmärksammats 83

alt del
finns många homosexuella barn och ungdomar som deltar i verk- Prop.
1986/87:124 samheten."

Ärkebiskopen, Sveriges frikyrkoråd/Samråd, Göteborgs
kommun instämmer i utredningens förslag och synpunkter i slorl, men kan inle
instämma i utredningens ansats atl målformuleringen kring undervisning om
homosexualitet bör klart och entydigt fastslå alt homo- och heterosexualiiel
för den enskilde individen och samhället är likvärdiga.

Uppsala kommun, Umeå kommun. Svenska läkarförbundet,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Svenska Psykologförbundet, Föreningen
kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare instämmer i utredningens
förslag och synpunkter.

Moderata ungdomsförbundet avvisar förslag om att ytteriigare
utöka skolöverstyrelsens inflytande över utbildningens inriktning och utformning.

RFSU hävdar au "förändringar måste ske både i
läromedlen (del finns dock sådana som har en hell invändningsfri framställning)
och hos lärarna. Utredningens krav att SILs läromedelsnämnd skall särskilt
granska behandlingen av momentet homosexualitet i olika läromedel är välbefogat
och dessutom föga betungande." RFSU anser att "skolöverstyrelsens
handledning i samlevnadsundervisning (1977) innehåller, som utredningen
konstaterar, god information om homosexuella, men handledningen är okänd för
flertalet lärare och lorde så förbli. En förändring kan nog bara åstadkommas på
två vägar. Dels genom att förståelsen och respekten för homosexuella fortsätter
att öka i samhället som helhet, dels genom atl informationen om homosexuella
revideras i de vanliga läromedlen.

Denna information bör enligt utredningen inte innehålla så
mycket om teorierna om orsaker till homosexualitet, (på den punkten behöver
även SÖs handledning revideras). RFSU instämmer i detta, men vill gå elt steg
längre; Så länge oenighet råder mellan forskarna, bör skolans läromedel inte ge
några referat alls om orsaksteorierna utan endast konstatera den totala
oenigheten."

RFSL menar att "del måste vara ett oeftergivligt krav
att skolöverstyrelsens handledning (i omarbetad och förbättrad form) i
kombination med det utmärkta slöd- och stimulansmaterial som framtagits i
samråd med bl.a. RFSLs lärargrupp, får status av tvingande läroplan.

Den sludiehandledning om homosexualitet som framtagits av RFSLs
lärargmpp måste också aktivt distribueras och göras tillgänglig för landels
skolor.

Förbundet får vad gäller befintliga läromedel understryka
viklen av att fördomsfullt och felaktigt material om homosexualitet utmönstras
snarast. Statens institut för läromedelsgranskning måste få i uppdrag atl lägga
slor vikt vid elt sådant arbete liksom vid alt ta initiativ till en omfattande
förbättring vad gäller produktionen av nya läromedel. RFSL föreslär också alt
läromedelsnämnden får i uppdrag att genomföra en lemagranskning av
biologiämnets läromedel om homosexualitet."

Homosexuella socialister anser att "de ideella
organisationerna inte bör

betungas med ett informationsansvar, utan vi föreslår att det till varie

länsskolnämnd knyts en deltidstjänst för delta ändamål." Förbundet anser 84

all
handledningen bör vara tvingande och atl målformuleringen fastslår att Prop.
1986/87; 124 homo- och heterosexualiiel är likvärdiga. Till SÖ bör uppdras att
följa upp utredningens förslag.

Även GA Y-Moderaterna och EKHO stöder utredningens
förslag.

KDS-kvinnoförbund finner det tveksamt alt de homosexuella
i grundskolan skall tillåtas berätta om sin avvikande läggning. Den kristna
grundvärderingen måste vara grunden för skolans undervisning om sexualitet och
samlevnad.

Flera enskilda personer och kristna föreningar protesterar
bl. a. mot att målformuleringarna skall stå fast alt homo- och heterosexualiiel
för den enskilde och samhället är likvärdiga.

HÖGSKOLEUTBILDNING

Socialstyrelsen stöder utredningens tankegångar om att
ökad medvetenhet måste tillföras utbildningar. Stockholms kulturråd pekar på
folkbibliotekens roll. Landstingsförbundet anser del särskilt viktigt att
läkarutbildningarna och vårdlärarulbildningarna berör homosexualiteten mera.
Uppsala kommun. Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Länsskolnämnden i Jämtland, Sveriges
frikyrkoråd/Samråd och KRISS betonar viklen all förbättra olika
yrkesutbildningar.

UHÄ anser att "frågor som gäller homosexualitet och
de homosexuellas situation bör ingå som naturliga delar i de sammanhang där
samlevnadsfrågor behandlas." UHÄ är inte övertygat "om att en stark fokusering
på de homosexuellas situation är den bästa vågen för atl undanröja diskriminering
av homosexuella. En strävan bör vara att samtliga högskoleutbildningar var och
en efter sitt behov belyser pluralismen i samhället."

RFSU anser atl undervisningen om homosexualitet skall
integreras i ett störte sammanhang. Samtidigt vill RFSU emellertid understryka atl
detta inte får innebära atl dessa moment "glöms bort" och lillåts
drunkna i helheten.

RFSL, Homosexuella socialister, GAY Moderaterna, EKHO
anser det viktigt alt homosexuellas situation bör tas upp i en utbildning. 1
stort instämmer man i utredningens förslag.

ANNAN UTBILDNING

Rikspolisstyrelsen meddelar att "inför den nya
polisutbildningen som nu planeras kommer i ämnet psykologi att lagas in
lektionspass som föreläsning om homosexualitet."

Riksförsäkringsverket finner alt de homosexuellas
situation bör uppmärksammas i försäkringskassornas personalutbildning på ett
bättre sätt än hittills skett. Verket ämnar därför ta initiativ till att
material som bidrar till fördjupade kjunskaper och förändrade attityder i
hithörande frågor introduceras i service- och utredarutbildningen.

AMS anför atl "arbetsmarknadsverkels gmndutbildning
för tjänstemän

på arbetsförmedlingen diskuteras alltid attityder och värderingar som kan 85

påverka
handlingssättet mot olika sökandegrupper. Arbetsförmedlingen Prop. 1986/87;
124 får dock sällan kännedom om en arbetssökandes eventuella homosexualitet."

Broderskapsrörelsen menar att "kyrkorna har en
nyckelroll i de här frågorna. Om präster, pastorer och andra
församlingsmedarbetare finge undervisning om de här frågorna och finge möjlighel
atl möta homosexuella kristna, tror vi atl de skulle kunna komma att göra en
positiv insats i sina församlingar och ge stöd och hjälp åt homosexuella
församlingsmedlemmar." Del vore synnerligen önskvärt om kyrkliga
utbildningar på olika nivåer finge etl rejält ekonomiskt stöd för sådan
utbildningsverksamhet."

RFSL vill "i det här sammanhanget betona vikten av
alt all statlig personalutbildning behandlar homosexuellas situalion i sådana
sammanhang där relationer människor emellan är givna inslag." RFSL pekar
också på att utredningen inle uppmärksammat den internulbildning som bedrivs i
kommuner och landsting liksom i kommun- och landslingsförbundens utbildningsverksamhet.

GAY-Moderalerna och Homosexuella socialister stöder
utredningen. EKHO vill lägga lill några yrkesgrupper som hemvårdsbiträden,
diakoner, diakonissor och viss annan kyrklig personal. Svenska läkarsällskapet
och KDS-kvinnoförbund pekar på betydelsen av läkarutbildning och utbildning av
annan vårdpersonal.

FORSKNING

Forskningsrådsnämnden (FRN) avvisar förslagel att FRN
skulle få i uppdrag all initiera forskningsprojekt med den ansats som
utredningen föreslår. "Ev kvalificerade forskningsprojekt med inriktning
på homosexualitet bör som hittills bedömas med forskningsorganens vanliga
kvalitets- och relevanskriterier."

Humanistisk-samhäUsvetenskapliga forskningsrådels (HSFR)
slutsats blir "att om forskning om de homosexuellas problem skall
prioriteras bör det ske inom en vidare ram: De kulturellt avvikandes ställning
i samhället. Därvid skulle andra grupper som också är utsatta för starka
fördomar beaktas: judar, zigenare, samer, prostituerade m.fl." Till
utredningens förslag atl FRN skall ha ansvaret för forskningen ställer sig HSFR
något tveksam. "FRN har små forskningsresurser, vilka mäste reserveras för
andra krävande uppgifter. Forskning om homosexualitet berör många områden och
är både av praktiskt och mera teoretiskt inlresse, varför dess finansiering
rimligen åligger ett flertal sektorsorgan och även grundforskningsråden HSFR och
MFR. På grund av bristen på kvalificerade forskare på området vorde det
önskvärt med särskilda doktorandtjänster, gärna med möjlighet lill genomförande
av en avsevärd del av studierna ulomlands.

Oavsett vem som får ansvaret för finansieringen av denna
forskning bör

en utredning först göras för att planera den. Den föreliggande utredningens

egen forskningsöversikt är otillräcklig för strukturering av forskning på

området. Givetvis måste forskarnas egna problemval fä en betydande 86

effekt pä
forskningens inriklning. Här som annars måste forskningens Prop. 1986/87;
124 kvalitet vara den viktigaste aspekten vid prioritering av
projektförslag."

Medicinska forskningsrådet (HFR) har den uppfattningen atl
"en bred och förutsättningslös forskning är atl föredra framför de mer
preciserade forskningsområden som utredningen för fram. Inom läkarutbildningen
bör varie kursort söka etablera en tillräckligt bred undervisning inom det
sexologiska området, där modellen med samundervisning t.ex. gynekolo-gi-psykialri-leoretisk
institution kan förväntas ge fördjupade kunskaper hos den studerande och därmed
intresse för vetenskaplig kartläggning av hithörande frågor".

Socialstyrelsen "delar inte utredningens uppfattning
om atl "forskning efter möjliga orsaker till homosexualitet knappast
fyller någon siörre funktion när det gäller all undanröja kvarvarande
diskriminering". Enligt socialstyrelsens mening är det snarare tvärtom.
Styrelsen delar utredningens uppfattning atl den s. k. homofobin är en av de
starkaste anledningarna till atl diskriminering fortfarande förekommer.
Styrelsen anser också all de starkaste drivkrafterna bakom homofobin är rädslan
och osäkerheten inför del "oförklariiga", nämligen frågan om hur
homosexualiteten uppkommer och kanske en rädsla för atl själv kunna bli
homosexuell. Därför måste forskningen också i fortsättningen intressera sig för
homosexualitetens uppkomst. I övrigl kan socialstyrelsen ansluta sig till
utredningens uppfattning om behovet av forskning med del tillägget att orskningen
kring de homosexuellas livssituation också bör se till eventuella
likheter/olikheter i kvinnliga och manliga homosexuellas parrelationer och till
livssituationen för barn som har homosexuella föräldrar eller vårdare.

Socialstyrelsen vill även peka på sådana angelägna
forskningsområden som ungdomskulturen och homosexualiteten och effekten av
information om homosexualitet."

Svenska Psykologförbundet är kritisk mot den analys av
orsaker till homosexuell utveckling som utredningen gjort saml att utredningen
anser atl forskning efter möjliga orsaker till homosexualitet knappast fyller
någon funktion. "Vi anser att ökad kunskap och förståelse för identitelsut-vecklingen
både hos dem som finner heterosexuella respektive homosexuella lösningar kan
motverka homofobi."

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Föreningen kommunal-och
landstingsanställda familjerådgivare och instämmer i utredningens förslag.

RFSU ger en rad exempel på områden som bör studeras genom
forskning. "RFSU delar utredningens åsikt att den nyinrättade
forskningsrådsnämnden bör få i uppdrag att initiera forskningsprojekt med inriklning
på homosexualitet. Endast med konkreta åtgärder som t.ex. atl öronmärka pengar,
kan man förvänta sig att bryta den onda cirkeln som uppkommit genom den
tidigare närmasl totala inaktiviteten på dessa forskningsområden."

RFSL menar all inom i stort sett varje universitetsämne
borde del vara

möjligt alt finna intressanta forskningsområden. RFSL delar utredningens

förslag om forskningsrådsnämnden. Man vill dock all särskild uppmärk

samhet ägnas områdei i den kommande forskningspolitiska propositionen. 87

Homosexuella socialister,
GA Y Moderaterna och EKHO visar på länk- Prop. 1986/87; 124 bara och
viktiga forskningsområden. Organisationerna anser också atl särskilda medel
måste skjutas till för atl ge forskningsråden och forskningsrådsnämnden
möjligheter alt stimulera forskningen på området.

KULTURFRÅGOR

Kulturrådet
kan i stort instämma i den verklighetsbeskrivning utredningen gjort. Rådet
anser att flera olika syften med det kullurpolitiska mälet om insatser för
eftersatta grupper är tillämpbara på gruppen homosexuella. Rådet finner att
"en nödvändig utgångspunkt för förändring är att del i det kommande regeringsförslagei
skrivs in ett allmänt principuttalande om utredare, medelsbeviljande och aktivt
verkande kulturorgans ansvar i sammanhanget.

Folkbiblioteken
har, som vi redan påpekat, en särställning bland institutioner, när det gäller
all sprida kunskap om homosexualitet och homosexuellas situation. I
regeringens i år avlämnade proposition på bok- och biblioteksområdet föresläs
särskilda anslag bl. a. för metodutveckling inom folkbiblioteksverksamheten.
Sådana medel öppnar en möjlighet alt pröva och utveckla särskilda metoder dä
det gäller informationsarbetet om homosexualitet och att nä enskilda homosexuella,
både biblioteksbmkare och -ickebrukare, med material i ämnet.

Av
utredningens förslag under 21.7 Informationsfrågor, framgår att kulturrådet
måste la hänsyn till homosexuell kultur i sin informationsverksamhet. Rådet
kommer att beakta detta.

Vill
statsmakterna ha kartlagt i vad mån utfärdade rekommendationer fått effekt, kan
t. ex. kulturrådet ges i uppdrag att göra en utvärdering.

Eftersom
det är kommuner och landsting som svarar för stödet till kulturyttringar pä
lokal resp. regional nivå, är del viktigt atl de görs uppmärksamma på sill
ansvar för gruppen homosexuella."

Stockholms
kulturnämnd anför att "såväl i nämndens program- och ulställningsverksamhet
som när det gäller bidragsgivningen har under de senasie åren då och då
förekommit program eller ärenden med anknytning till de homosexuellas situalion
- i form av debatter, information eller konstnärliga gestaltningar.
Förvaltningen har i dessa sammanhang handlat på samma sätt och efter samma
riktlinjer som när del gäller andra program, utställningar eller projekt. Det
bör dock påpekas att det ytterligare inle tagits några initiativ till egna
projekt med homosexuell problematik. I linje med utredningens grundtankar och
förslag har inte någon särskild behandling gjorts när det gäller ärenden eller
projekt med anknytning till delta ämnesområde. Självfallet finns det inte
heller planer på att ändra denna inställning. Däremot ger betänkandet anledning
till all ytterligare uppmärksamma de svårigheter, som homosexuella och deras
organisationer upplever och atl söka undanröja hindren för kulturyttringar av
skilda slag av, om och med homosexuella."

Uppsala
kommun påpekar alt kulturnämnden som anslagsbeviljande myndighet aldrig bör
styra innehållet i verksamheterna.

Moderata
ungdomsförbundet anser atl homosexuellas, liksom andra 88

människors intressen, bätlre
kommer lill uttryck med en fri kultur än med Prop. 1986/87; 124 en
politiserad.

Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund stöder utredningens förslag. Man varnar för
alt man i ambitionen atl stödja homosexuella kan komma i elt vi-och-dom-tänkande.

Sveriges
frikyrkoråd/Samråd vill avråda från att stimulera en särskild kultur för
homosexuella.

RFSU
"föreslår att en homosexuell kulturantologi utarbetats. En sådan skulle
kunna vara ett första frö till synliggörande av homosexualiteten som det kullurfenomen
den alltid i olika uppenbarelser och förklädnader varit." 1 övrigt stödet
RFSU utredningens överväganden och förslag.

RFSL
"delar utredningens grundtanke om alt homosexuella - som grupp — måste få
möjligheter alt manifestera sig och sin kultur. Detta är viktigt både för att
stärka gruppidentiteten och för atl kommunicera med andra grupper i samhället.
Skall lystnaden och osynliggörandet av homosexualitet brytas - och denna
därmed bli en social och kulturell institution i samhället - måste kraftfulla
åtgärder vidtas inom kulturområdet."

Enligl
förbundets uppfattning är del motiverat atl under en begränsad period,
förslagsvis fem år, årligen satsa ett vissl belopp (exempelvis minst tre
miljoner kronor) för utvecklingsinsatser för homosexuell kultur. Medlen, som
bör fördelas av kulturtådel, skulle kunna användas för alt stödja musik-, teater-och
dansprojekt, ulställningsverksamhet samt stöd åt folkbibliotek m.fl. för att
öka informationen om homosexuell litteratur. Del är givet alt
utvecklingsbidraget ocksä skall kunna användas för att stödja kulturverksamhet
inom homosexuellas organisationer. Även RFSL för fram tanken på elt uppdrag lill
kulturtådel att framställa en homosexuell kulturantologi. "Om del av
förbundet förordade utvecklingsstödet för homosexuell kultur förverkligas,
torde det vara naturligt alt verksamheten utvärderas. Del är också angelägel
all kulturrådet får i uppdrag all göra en utvärdering av vilken effekt 1974 års
kulturpolitiska mål har fått för homosexuella som grupp. En sådan utvärdering
bör givetvis avse såväl statliga som kommunala insatser liksom de aktiviteter
som genomförts av organisationer och andra institutioner."

Homosexuella
socialister kritiserar konstakademins och Riksutställningars okunnighet om
homosexuell kultur. I likhet med RFSL föreslår man ett kulturslöd under en
begränsad period. Man anför atl "om det inte går alt på annat sätt skaffa
ekonomiskt utrymme för del nya stödet, så bör det åstadkommas genom en
motsvarande minskning av anslaget till kulturverksamhet inom
studieförbunden." Kulturrådet bör få i uppdrag atl göra en utvärdering tre
år efter statsmakternas beslut. Utvärderingen bör omfatta både vad statliga
kulturorgan åstadkommit och vad som skett inom kommuner och i organisationer.
Den kan lämpligen kombineras med den föreslagna utvärderingen av del treåriga
utvecklingsprojektet.

EKHO
anser alt "då del gäller alt tillgodogöra sig samhällets kulturut

bud, kan homosexuella som grupp inle betraktas som speciellt eftersatt.

Därtill är gruppen alltför heterogen och måste anses representera ett ge

nomsnitt av samhället socialt och utbildningsmässigt. 1 detta avseende

behöver gruppen inte samhällets stöd. 89

Då
del däremot gäller atl stärka den egna identiteten - gruppens såväl Prop.
1986/87; 124 som den enskilda individens - måste andra än hittills vedertagna
bidragsregler gälla, om vi som homosexuella skall få del av samhällets
kulturstöd. Om alltså de i inledningen till detta kapitel citerade
målformuleringarna för den statliga kulturpolitiken skall anses gälla också oss
homosexuella och om utredningens så betydelsefulla påpekande om viklen av atl synliggöra
homosexualiteten som social och kulturell institution skall få någon effekt,
måste samhället genom särskilt riktade stöd främja homosexuella kulturyttringar."

GAY
Moderaterna ansluter sig till utredningens förslag.

IN
FORM A TIONSFRÅGOR

Socialstyrelsen
hävdar alt "vad som inte framgår av utredningen är att homosexualitet
varit ett tema i de kurser och utbildningar för olika personalgrupper som
arbetar med ungdomar." Styrelsen anser att "utredningen gör en
gedigen genomgång av det abortförebyggande arbetet i olika landsting.
Verksamheten är under uppbyggnad och det är ofta p g a pioniärin-satser i olika
landsting som sex- och samlevnadsarbetet kommit igång. Därför är utredningens
kritik av de landsting där upplysning om homosexualitet inte förekommer
obefogad. Att dessutom på detta stadium kräva en omprioritering av verksamheten
till förmån för homosexinformation framstår som grundlöst och
orealistiskt." Socialstyrelsen lägger slor vikt vid fritidsgårdarnas
arbete i sex- och samlevnadsfrågor. Erfarenheterna har dokumenterats i
rapporten "Livet på Puma" h-rapport nr 19.

Socialstyrelsen
delar uppfattningen att informationen om homosexualitet behöver fördjupas och
förbättras. En stegvis långsiktigt uppbyggd information som bygger på forskningsgmnd
skulle kunna vara av stort värde för atl få etl öppnare klimat kring
homosexualiteten. Ett sådant uppdrag ryms dock inte inom ramen för den
verksamhetsplan som fastställts för socialstyrelsen för budgetåren
1985/87-1987/88. Uppdraget förutsätter därför alt speciella resurser ställs
till styrelsens förfogande.

Socialstyrelsen
har även vidtagit åtgärder för atl informera och utreda olika frågor i samband
med sexuellt överförbara sjukdomar, speciellt AIDS.

Riksförsäkringsverket
framför att "Frågor av detta slag finns inte med i verkets aktuella
broschyrmaterial. Verket anser att ett närmare studium av dessa frågor får
avgöra om homosexuella samboendes situation skiljer sig från andras på ett
sådant sätt all det bör särskilt uppmärksammas av verket i
broschyrsammanhang."

JämO,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Folkpartiets k\'in-noförbund,
Uppsala kommun. Kyrkans ungdom. Husmodersförbundet ansluter sig till
utredningens förslag att statliga verk och myndigheter bör erinras om sin
skyldighet alt i förekommande fall i sin informationsverksamhet även beakta
homosexuellas situation.

Statens
kulturråd anför "av utredningens förslag under 21.7 Informa

tionsfrågor, framgår atl kulturrådet måste ta hänsyn till homosexuell kultur

i sin informalionsverksamhel. Rådet kommer att beakta detta." 90

Svenska
filminstitutet anser att "När det gäller möjligheten alt evenlu- Prop.
1986/87; 124 ellt stimulera etl filmskapande som även behandlar homosexuella temata,
måste det understrykas alt del aldrig är önskvärt atl söka påverka
film-konstnärernas val av motiv. Filminstitutets bedömning måste förbli eslelisk-konstnäriig
- och ekonomisk. Filminslilutel sympatiserar med utredningens syfte att
förändra attityderna till homosexuella och alt stödja homosexuell kultur. Så
har t.ex. filminstitutets filmklubb ordnat flera filmserier med homosexuell
lematik.

Men
när det gäller filmen och dess möjligheter att bidraga genom all t. ex. skapa
positiva identifikalionsmöjligheler ställer vi oss frågande eller är alltför
okunniga.

Vad
gäller filminstitutets importverksamhet kan i såväl vuxenfilmkatalogen som i
Barn- och ungdomsfilmkalalogen återfinnas elt flertal filmtitlar som behandlar
utredningens tema."

RFSU
delar utredningens uppfattningar "vad gäller olika myndigheters insatser
vill vi föreslå atl socialstyrelsen särskilt får i uppdrag atl utarbeta etl
skriftligt informationsmaterial - den har ju producerat utmärkta informationsskrifter
på olika områden."

RFSL
"välkomnar förslaget att socialstyrelsen skall tvingas upprätta en plan
för hur informationsverksamheten skall förbättras. Förslaget är elt av de
väsentligaste som framförs av utredningen." RFSL pekar på "bristen att
ungdomsrådets insatser inom detta område inle har berörts. Enligt vår bedömning
har ungdomsorganisationerna en mycket stor roll alt fylla för att underlätta
för homosexuella ungdomar all hitta identifikalionsmöjligheler (t.ex. genom
att diskutera samlevnadsfrågor och därvid behandla även homosexualitet). Vi
vill därför föreslå att statens ungdomsråd får i uppdrag att göra en studie
över hur ungdomsorganisationerna hittills har arbetat med dessa frågor och hur
detta arbete skulle kunna intensifieras. En sådan studie bör också omfatta
ungdomsgårdarnas verksamhet.

Slutligen
vill vi betona alt studieförbunden och andra folkbildningsorganisationer har
en stor uppgift att fylla genom att erbjuda allmänheten studiecirklar och annan
studieverksamhet som lar upp homosexualitet ur olika perspektiv (samhälleliga,
historiska, kulturella etc). Sådan verksamhet saknas helt och hållet
idag."

Homosexuella
socialister betonar utöver utredningens olika förslag när-radions stora
betydelse. GAY Moderaterna tillstyrker utredningens förslag liksom EKHO.

Moderata
ungdomsförbundet anser atl innehållet i Sveriges Radios sändningar inte skall siyras
politiskt.

HÄLSOFRÅGOR

Socialstyrelsen
finner att "Behovet av psykosocial rådgivning tiU homo

sexuella har ökat myckel påtagligt under det senaste året. Den ökade

spridningen av den allvarliga sjukdomen AIDS har aktualiserat en existen

tiell ångest inte enbart inom direki berörda gmpper av smittade utan inom

hela den homosexuella och bisexuella gmpper." Socialstyrelsen anser

vidare "att en speciell psykosocial rådgivningsverksamhet för homosexu- 91

ella
män med risk för all drabbas av AIDS vore värdefull. En sådan Prop. 1986/87;
124 rådgivningsverksamhet har för övrigl föreslagits av de homosexuellas egen organisation
Riksförbundet för sexuellt likaberättigade (RFSL) i en särskild utredning.
Styrelsen anser dock att landstinget bör slå som huvudman för en sådan
verksamhet." Sammanfattningsvis anser socialstyrelsen atl åtgärder för atl
förhindra spridning av AIDS bör kombineras med en psykosocial rådgivning till
smittade personer.

Landstingsförbundet
framför att "grundförutsättningarna för hälso- och sjukvvården är all alla
skall ha lika rätt till den och på lika villkor. Detta gäller också de
homosexuella. Utredningen framhåller att det kan finnas behov av speciella
mottagningar för homosexuella. Detta är en fråga som varie landsting själv
måste avgöra utifrån eventuella behov och fömtsättningar. Vissa
sjukvårdshuvudmän har redan inrättat sådana mottagningar."

Stockholms
läns landsting "ser tendenser till all de homosexuellas behov av
hälsokontroller och sjukvård kommer atl öka. Inte minst den under senare tid
uppmärksammade sjukdomen AIDS har visat detta.

I
Stockholms län har det s. k. Venhälsoprojektet arbetat framgångsrikt med att nå
homosexuella män och erbjuda dem hälsokontroller.

För
att möta utvecklingen av AIDS har en ledningsgrupp inom landstingets hälso-
och sjukvårdsnämnd tillsatts. Landstinget vill i detta sammanhang poänglera
den homosexuella patientens ansvar att inte undanhålla informations för läkaren
som är värdefull för diagnostik och provtagning.

Många
homosexuella har behov av hjälp från psykiater/psykolog genom den utsatta
belägenhet som de tycker sig vara i. Enligt landstingets mening har inte
utredningen tillräckligt behandlat den problematiken." Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
vid Stockholms läns landsting har framfört synpunkter pä AIDS-problematiken
som beaktas i andra sammanhang.

Stockholms
kommun. Miljö- och hälsoskyddsnämndens erfarenheter "pekar entydigt på de
stora risker som följer av en anonym promiskuös sexualitet. Förbättrad kunskap
om dessa risker är därför angelägen och bör integreras i en ökad information om
homosexualitet. Som utredningen framhåller ankommer denna på Socialstyrelsen
och Stockholms läns landsting. De speciella förhållanden som gäller i Stockholm
bör dock beaktas och kommunen bör medverka vid utformningen härav."

Sveriges
psykologförbund anser att när AIDS-epidemin skall stoppas kommer behovet av
psykologiskt slöd att öka.

Centerns
kvinnoförbund biträder utredningens uppfattning.

Moderata
ungdomsförbundet vill "trycka på behovet av att bryta det offentliga
monopolet inom sjukvården. Människor har rätt all själva få välja läkare. Detta
är viktigt för homosexuella, precis som för alla andra människor."

RFSU
framhåller "att när det gäller frågor som berör sexualitet, måste
kunskapsförmedlingen kompletteras med attitydbearbetande moment, för att
kunskaperna skall bli integrerade och optimalt användbara för den enskilde."

RFSU
vill vidare särskilt framhålla vikten av att homosexuellas särskil

da behov av sjukvård även tillgodoses inom den psykiatriska vården. "Ett 92

kliniskt vanligt, men sällan eller aldrig uppmärksammat,
problem utgör Prop. 1986/87; 124 anhörigas reaktioner. Nära anhöriga, makar och
föräldrar till homosexuella t. ex., råkar ibland in i allvarliga kristillstånd
som kan vara psykiatriskt vårdkrävande. Sådana kriser uppträdei ofta i
anslutning till den homosexuelles bekantgörande av sin homosexualitet (coming out),
och en ingående kunskap om homosexuell psykologi och sociologi är därför
nödvändig för alt ge meningsfull hjälp. Anhörigkriser är f.ö. eil exempel på
alt okunnig-hel om homosexualitet inte alllid enbart behöver drabba
homosexuella.

På samtliga dessa områden kan man, tills institutionell
kompetens uppnåtts, få stöd av homosexuella frivilliggrupper som sedan läng
lid bedriver kurativl och psykosocialt arbete med homosexuella."

RFSL menar atl "del år av utomordentligt stor vikt atl
homosexuellas speciella situation uppmärksammas i all utbildning av hälso- och sjuk-våprdspersonal.
Med tanke på att förändringar i grundutbildning ger effekt i siörre
utsträckning först om etl anlal år är det mycket viktigt att dessa frågor ägnas
uppmärksamhet också i fortbildning för hälso- och sjukvårdspersonal. Det är
nödvändigt att socialstyrelsen får i uppdrag att inventera den fortbildning som
idag anordnas och ta initiativ till snabba förbättringar inom detta
område." Förbundet pekar på de positiva erfarenheterna av speciella
förebyggande hälsokontrollerna, som ibland bemannas av enbart homosexuell
personal. Förbundet föreslår atl "etl direkt och specifikt uppdrag ges
socialstyrelsen med innebörden att styrelsen bör utfärda allmänna råd om
förebyggande hälsokontroller för homosexuella män. Sådana räd skulle vara ett
starkt stöd för arbetet med att förbättra hälsoläget bland homosexuella."

RFSL anför vidare atl

"idag finns varken någol verkningsfullt botemedel
eller vaccin mol AIDS. Fram till dess att något sådant finns, är således del
enda instrument som återstår förebyggande åtgärder av tre slag, nämligen
information, psykosocial rådgivning och förebyggande hälsokontroller.

Det år viktigt atl nå ut med information till både
riskgrupper och allmänhel för att öka kunskaperna om hur smittämnet sprids,
liksom för atl motverka hysteriska reaktioner som riskerar att ta sig
fördomsfulla och förtryckande uttryck mot homosexuella."

Förbundet förutsätter atl medel ställs till RFSLs
förfogande för informationsverksamhet.

"Del är viktigt med psykosociala resurser för att
stödja och hjälpa de människor som är oroliga och rädda på grund av
smittrisken, dels underlätta för dessa och andra människor atl leva en
fullvärdig tillvaro som homosexuell i stället för att enbart leva ut sin
homosexualitet genom snabba, anonyma och uteslutande sexuella kontakter.

Förbundet driver sedan en tid tillbaka en
telefonrådgivning för detta

ändamål. Dessutom har del startats s. k. stöd och självhjälpsgrupper med

liknande syften. Denna verksamhet kan inte i längden skötas på ideell

basis. Förbundet har sedan flera är tillbaka burit del myckel tungt kända

huvudansvaret för att bekämpa spridningen av sjukdomen AIDS. Smärt

gränsen är nu nådd, och ekonomiska och professionella resurser måste

sällas in från stat, landsting och kommuner för all hjälpa lill att bekosta 93

och stödja
delta epidemiologiskl och mänskligt livsviktiga arbete. Dämt- Prop.
1986/87; 124 över krävs också ett starkt ekonomiskt stöd, 1. ex. i form av
lokaler."

"Avslutningsvis måste man, som förbundet redan
tidigare nämnt, se till atl sjukvårdshuvudmännen tillskapar möjligheter till
speciella förebyggande hälsokontroller för homosexuella män. Det är alltså
mycket viktigt att socialstyrelsen får i uppdrag att utforma allmänna råd med
del budskapet.

Under inga förhållanden kan hälsoläget för homosexuella
förbättras genom moralistiska pekpinneatiityder eller krav på ett asexuelll
levnadssätt. Tvärtom har homosexuella en ovillkorlig rätt till samhällets stöd
mol sådana fördomsfulla attityder och repressiva tendenser som bara riskerar
alt rasera det förtroendefulla förhållande som är förutsättningen för varie epidemiologiskl
arbete som berör homosexuella."

Homosexuella socialister anser atl

"Socialstyrelsen och landstingen bör åläggas att, som
det redan står i hälso- och sjukvårdslagen, tillse att homosexuella får ett
sådant avpassat bemötande. Vi vill atl dessa organ - skapar en medvetenhet hos hälso-och
sjukvårdspersonal om frekvensen av homosexuella med etl eget sjukdomspanorama (t.ex.
vad gäller sexuellt överförbara sjukdomar, sjålv-mordsrisk osv.)

—
skapar
möjligheter till vård under skydd av anonymitet inom alla landsting, då många
homosexuella undviker att söka vård på grund av rädsla att framträda öppet

—
skapar
medvetenhet om att en homosexuell patients närmaste anhörig ofta är en partner
av samma kön

—
producerar
informationsmaterial om sexuellt överförbara sjukdomar där homosexualitet
integreras i materialet

—
skapar
sjukdomsförebyggande åtgärder, t.ex. utvecklande av särskild kondom för
homosexuella i samarbete med RFSU, tillgång till adekvat utformade
hälsoundersökningar (jmfr Venhälsan i Stockholm, Göteborg och Örebro), lämplig
information om homosexualitet till allmänheten.

—
tillser att
homosexuella par får gemensamt rum."

GA Y Moderaterna ansluter sig till utredningens
uppfattning om att det lill varie Regionsjukhus bör knytas en venmottagning för
homosexuella. Del bör också vara den enskildes sak att avgöra var vederbörande
vill söka sin vård privat eller offentligt, utan att valet skall innebära ökade
kostnader för den enskilde. Det år väsentligt att alla privatläkare och fritidsprak-liker
ges möjlighel atl öppna och driva verksamhet för att kunna ta emot homo- och
bisexuella vårdsökande.

EKHO föreslår, att varie landsting upprättar en eller
flera informationsenheter med psykoierapikompeient personal, exempelvis
psykologer och kuratorer. Dessa skulle ha i uppgift dels atl informera övrig
sjukvårdspersonal om homosexuellas speciella livsvillkor och situation, dels
att bistå enskilda homosexuella och deras anhöriga. Betydande besparingar i
värdkostnader skulle förmodligen kunna göras på detta sätt.

Svenska läkarsällskapet anser att specialmottagningar kan
medföra att denna grupp segregeras i ställel för integreras i samhället.

94

STÖD TILL
DE HOMOSEXUELLAS ORGANISATIONER Prop. 1986/87; 124

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, "som har
egna erfarenheter från kvinnojourer, vill understryka viklen av att stödja de
homosexuellas egna organisationer. Samhällsstödet bör utgå för att ge
möjligheter alt rekrytera medlemmar. De homosexuellas isolering och brist på
identifikationsmodeller är elt återkommande tema i Håkanssons undersökningsrapport.
Egna organisationer år därför nödvändigl i större utsträckning än vad som nu är
fallet t. ex. på mindre orter. Där kan kommuner och landsting göra en insats.
Stöd bör även utgå för atl representanter för de homosexuellas organisationer
skall kunna anlitas i undervisande och upplysande arbete." "Behovet
av stödjande organisationer framstår enligl förbundet särskilt tydligt i
samband med "AIDS-hyslerin".

Socialstyrelsen, Jämo, FPK, Länsskolnämnden 1 Jämtland,
Umeå kommun och SFR/Samråd tillstyrker samhälleligt slöd, Fredrika Bremerförbundet
tillstyrker statsanslag på samma grunder och i samma omfattning som till
kvinnoorganisationerna.

Statens ungdomsråd anser "atl organisationen måste
ges ett större samhälleligt stöd, både lill sin cenlrala och lokala verksamhet.
Rådet vill också betona alt det är speciellt viktigt atl RFSL;s sociala
rådgivning, olika samtalsgruppsverksamhet m. m. ges elt extra generöst stöd
under den närmaste framtiden mol bakgmnd av de mänskliga tragedier som utspelas
i sjukdomen AIDS:s fotspår."

RFSU pekar på att "utredningen redovisar utförligt
det stora frivilligarbete som utförs inom homosexuellas organisationer,
framför allt RFSL. Förutom den vikliga sociala kontaktskapande verksamheten,
bedriver man i nära nog institutionaliserad form; social rådgivning av
omfattande slag och med unik kompelens, telefonjour, lärargrupper,
informationsarbete, utbildnings- och läkargrupper som bidragit till särskilda
hälsokontroller för homosexuella osv.

RFSU anser alt det är rimligt att samhället övertar
ansvaret för vissa av dessa viktiga verksamheter. Det är dä angeläget atl la
tillvara den kompetens och erfarenhet som frivilligarbetet samlat.

Ett första steg i detta ökade samhällsansvar borde vara
att bidra ekonomiskt till de delar av verksamheten som redan har etl
professionellt och institutionaliserat drag. Samhällsstödet kan då i
tillämpliga delar utgå från landsting, primärkommun och stat och bör kunna tas
av de befintliga medel som är avsatta att bestrida sädan verksamhet.

Förutom detta "stöd" som väl snarast skall ses
som att samhället tar solidariskt ansvar även för homosexuellas medicinska,
psykologiska och sociala välfärd, bör också ett organisationsslöd ulgå. RFSUs
motivering för detta år följande:

Homosexuellas organisationer har särskilda svårigheter atl
rekrytera

medlemmar, i synnerhet bland dem som kanske mest skulle behöva vara

med: homosexuella som (ännu) inle accepterat sin sexuella läggning

och/eller lever i en social situation som är förtryckande, t. ex. unga homo

sexuella. Just homosexuellas isolering och brist på identifikationsmodeller

är ett återkommande tema i betänkandet, särskilt i Per Arne Håksnssons

undersökningsrapport. Aktuell forskning ger också belägg för att den vikti-

gaste enskilda faktorn för
en positiv psykosocial utveckling för den homo- Prop. 1986/87; 124 sexuelle
är kontakten med andra homosexuella. Homosexuella organisationer har här en av
sina väsentligaste funktioner.

RFSU
delar alltså utredningens uppfattning att organisationerna även i sin "icke-insliiutionella"
roll fullgör en ur samhällets synpunkt angelägen funktion och därför bör
uppbära ekonomiskt stöd för sin existen, t. ex. till lokalhyra och arvodering
av förbundssekreterare."

RFSL"noterar
med tillfredsslällese utredningens stora tilltro lill förbundets möjligheter
alt påta sig en stor del av ansvaret för de åtgärder som behövs för all i
grunden förändra homosexuellas livssituation. Del är dock viktigt atl komma
ihåg att delta ansvar inte kan och bör åvila en enda organisation. Samhällsstöd
till RFSL får således inte tas till intäkt för att samhället kan avstå från att
ta det ansvar del borde.

Med
hänsyn till den omfattande verksamhet förbundet driver, och vilken förväntas
öka om utredningens tankegångar vinner gehör, är storleken av det föreslagna
statsbidraget skrattretande lågt. För att bedriva en verksamhet av någorlunda
omfattning, krävs ett slalsbidrag i storleksordningen sex miljoner
kronor."

Homosexuella
socialister föreslår atl 3 milj. kr. under tre år ompriori-teras från anslaget
kulturverksamhet i studieförbunden. "Vi föreslår ett statligt anslag lill
homosexuella organisationer om 1,5 milj. kr. Vi erinrar att under pågående
utredning avslogs många ansökningar om ekonomiska medel till de homosexuella
organisationerna med hänvisning till atl man önskade utredningens
resultat."

GA
Y Moderaterna ansluter sig till särskilt yttrande av Stig-Åke Pettersson och
föreslår att bidraget beräknas till minst 2,5 milj. kr.

EKHO
föreslär informationsåtgärder med 4 milj. kr., elt särskilt anslag om en milj.
kr. för bidrag till homosexuellas kulturyttringar samt etl organisationsbidrag
om sammanlagt 2 milj. kr.

FORTSATTA
ÅTGÄRDER

Socialstyrelsen
"har under senare tid avvecklat etl anlal specialenheter för särskilda
minoriteter eller ändamål, t. ex. flyktingar, invandrare, ungdomsvård etc. Alt
inrätta en speciell befattning för homosexuella är enligt socialstyrelsens
mening inle befogal.

Däremot
är det socialstyrelsens självklara ansvar, främst inom social-tjänstområdet,
att bevaka all de homosexuellas intressen inte åsidosätts och atl verka mot
diskriminering och andra missförhållanden. Kompetens och kunskap om
homosexualitet skall vara integrerad i styrelsens hela verksamhet. 1 den mån
del finns brister skall dessa kunna undanröjas med bl. a. fortbildning för
verkels personal."

Statens
kulturråd tillstyrker förslagel "all socialstyrelsen får ett särskilt
samordningsansvar och alt verket samverkar med kontaktpersoner i andra
myndigheter. Ett sådant samordningsansvar bör också finnas inom regeringens
kansli."

JämO
ifrågasätter "om det är realistiskt alt låta en enda tjänsteman i

socialstyrelsen få ansvaret för atl lösa vissa samordningsproblem som 96

väntas uppkomma som följd av all utredningens förslag
genomförs m. m. Prop. 1986/87; 124 Inte heller torde dei räcka med att låta en
tjänsteman i regeringskansliet bevaka frågor om de homosexuellas situation. Del
vore rimligt all komplettera dessa åtgärder med atl ge statliga verk och
myndigheter en generell skyldighet att i sitt arbete också beakta
konsekvenserna för de homosexuella i förekommande fall."

RFSU, liksom Homosexuella socialister och GAY Moderaterna
tillstyrker utredningens förslag. RFSL känner "starka tvivel för
socialstyrelsens kompetens och vilja att åstadkomma förbättringar. Förbundet
vill i stället förorda att det särskilda samordningsansvaret direki skall åvila
en tjänsteman i socialdepartementet. Vi har i vårl yttrande pekat på brister i
utredningens betänkande. Bara för att utreda dessa frågeställningar och
föreslå åtgärder med anledning av delta, torde del krävas en särskild tjänst på
heltid under de kommande åren."

EKHO anser, "att samordningsansvaret förr är en
uppgift för regeringens kansli än för socialstyrelsen.

Dessutom föreslår EKHO, att en tjänst inrättas vid
socialstyrelsen med särskilt ansvar för att utarbeta planer för hur
informationsverksamheten om homosexualitet och homosexuellas situalion skall
kunna förbättras samt för den kontinuerliga informationsverksamheten inom
socialstyrelsens verksamhetsområde.

Vidare anser EKHO, att skolöverstyrelsen behöver särskild
kompetens då det gäller utbildning och undervisning med avseende på information
i ungdomsskolan om homosexualitet.

Förslaget om kontaktmän vid övriga verk och myndigheter
tycker EKHO är bra."

97

7 Riksdagen 1986/87. I .saml. Nr 124

BUaga 2:1 Prop. 1986/87:124

Utredningens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring
i regeringsformen

Härigenom
föreskrivs all 2 kap. 15 § och 20 § I st. 6 p. regeringsformen skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Lag eller
annan föreskrift får ej innebära atl någon medborgare missgynnas därför all han
med hänsyn lill ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet.

Lag eller
annan föreskrift får ej innebära atl någon medborgare missgynnas därför att han
med hänsyn lill ras, hudfärg, etniskt ursprung eller sexuell läggning tillhör
minoritet.

Utlänning
här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om

6. skydd mol missgynnande på grund av ras, hudfärg eller
etniskt ursprung eller på grund av kön (15 och 16 §§)

Utlänning
här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om

6. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg,
etniskt ursprung, kön eller på grund av sexuell läggning (15 och 16 §§)

Denna lag
träder i kraft den

98

2 Förslag
till Prop. 1986/87:124

Lag om ändring av tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs atl 7 kap. 4 § 8 p.
tryckfrihetsförordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Med beaktande av del i 1 kap. angivna syftet med en
allmän tryckfrihet skall såsom olillåtet yttrande i tryckt skrift anses sådan enligl
lag straffbar framställning som innefattar

8. hol eller missaktning för folk- 8. hol mot eller missaktning för

grupp eller annan sådan grupp av folkgrupp eller annan
sådan grupp

personer med anspelning på ras. av personer med anspelning på ras,

hudfärg, nationellt eller etniskt ur- hudfärg, nationellt eller etniskt ur

sprung eller trosbekännelse; sprung, trosbekännelse eUer sexuell

läggning;

Denna lag träder i kraft den

99

3 Förslag
till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 S, 16 kap. 8 § och 16
kap. 9 § brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse

Prop. 1986/87; 124

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Broll
som avses i I—3 §§ får ej åtalas av annan än målsägande. Förtal och grovt
förtal får dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkl. Under samma
förutsättningar får allmänt åtal väckas för förolämpning mol någon i eller
för hans myndighetsutövning eller förolämpning mot nägon med anspelning på
hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung, trosbekännelse eller
sexuella läggning.

5 kap 5§ Brott som avses i 1-3 §§ får ej åtalas av annan
ån målsägande. Förtal och grovt förtal får dock åtalas av åklagare, om
målsägande angiver brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes
påkallat ur allmän synpunkt. Under samma förutsättningar får allmänt åtal
väckas för förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning eller förolämpning
mol någon med anspelning pä hans ras. hudfärg, nationella eller etniska
ursprung eller trosbekännelse.

Har förtal riktats mol avliden, mä åtal väckas av den
avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om
åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebår brott som avses i 1-3 §§, alt någon genom förgripelse
å främmande makts statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främmande
makts representant här i riket kränkt den främmande makten, må brottet åtalas
av åklagare utan hinder av vad som stadgas i första styckel. Åtal får dock ej
ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

16 kap.

8§

Den som
offentligen eller eljest i uttalande eller annal meddelande som sprids bland
allmänheten hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan
grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung
eller trosbekännelse, döms för hels mot folkgrupp till fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, lill böter.

Den som
offentligen eller eljest i uttalande eller annat meddelande som sprids bland
allmänheten hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan
grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung,
trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mol folkgrupp till
fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, lill böter.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse 16 kap. 9§

Prop. 1986/87:124

Näringsidkare
som i sin verksamhet diskriminerar någon pä grund av hans ras, hudfärg,
nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att icke gå
honom till hända på de villkor näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i
förhållande lill andra, dömes för olaga diskriminering till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Vad i första stycket sägs om näringsidkare äger
motsvarande tillämpning på den som är anställd i näringsverksamhet och annan
som handlar på näringsidkares vägnar saml pä den som är anställd i allmän
tjänst, vari han har att gä allmänheten till hända.

För olaga
diskriminering dömes även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig
tillställning och medhjälpare lill sådan anordnare, om han diskriminerar någon
på gmnd av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller
trosbekännelse genom alt vägra honom tillträde till sammankomsten eller tillställningen
pä de villkor som gäller för andra.

Näringsidkare
som i sin verksamhet diskriminerar någon på gmnd av hans ras, hudfärg,
nationella eller etniska ursprung, trosbekännelse eUer sexuella läggning
genom atl icke gä honom till hända på de villkor näringsidkaren i sin verksamhet
tillämpar i förhållande till andra, dömes för olaga diskriminering till böter
eller fängelse i högst sex månader.

Vad i
första stycket sägs om näringsidkare äger motsvarande tillämpning på den som
år anställd i näringsverksamhet och annan som handlar på näringsidkares vägnar
samt på den som är anställd i allmän tjänst, vari han har att gå allmänheten
till hända.

För olaga
diskriminering dömes även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig
tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om han diskriminerar någon
på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller
trosbekännelse eller sexuella läggning genom alt vägra honom tillträde till
sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

Denna lag träder i kraft den

8 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 124

101

4 Förslag
till

Lag om ändring i utlänningslagen (1980:376)

Härigenom föreskrivs atl 3 § utlänningslagen (1980:376)
skall ha nedan angivna lydelse

Prop. 1986/87:124

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

En
flykting skall inte utan synnerliga skäl vägras fristad han behöver sådant
skydd.

Sverige,
om

Med
flykting avses en utlänning som befinner sig utanför del land, i vilket han är
medborgare, därför att han känner välgrundad fruklan för förföljelse på gmnd av
sin ras, nationalitet, tillhörighet lill en viss samhällsgrupp eller på grund
av sin religiösa eller politiska uppfattning och som inte kan eller på grund av
sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Som flykting skall även
anses den som är slatslös och som av samma skäl befinner sig utanför del land
där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på
grund av sin fruktan inte vill återvända dit.

Med
flykting avses en utlänning som befinner sig utanför det land, i vilket han är
medborgare, därför atl han känner välgrundad fruktan för förföljelse på gmnd av
sin ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp, sin religiösa
eller politiska uppfattning eller på grund av sin sexuella läggning och som inle
kan eller på grund av sin fruklan inte vill begagna sig av detta lands skydd.
Som flykting skall även anses den som är statslös och som av samma skäl
befinner sig utanför det land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort
och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit.

Med
förföljelse avses sådan i andra stycket angiven förföljelse som riktar sig mot
utlänningens liv eller frihet eller som annars är av svår beskaffenhet
(politisk förföljelse).

102

5 Förslag till Prop. 1986/87:124

Lag om samlevnad mellan två personer av samma kön

Härigenom föreskrivs följande.

Vid en samlevnad mellan två personer av samma kön under äktenskapsliknande
förhållanden skall följande bestämmelser om samlevnad mellan en man och en
kvinna äga motsvarande tillämpning för samlevnaden,

a)
12 kap. 33 §
sista stycket, 12 kap. 45 § sista slycket och 12 kap. 47 a § jordabalken,

b)
4 kap. 19 § 1
st. 2 p. utsökningsbalken,

c)
anvisningarna lill
31 § första punkten 9 st. I p. kommunalskattelagen (1928:370),

d) lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma
bostad,

e) 18 § I st. 2 p. förordningen (1976:263) om statliga
bostadsbidrag till

barnfamiljer.

f) 6 § familjebidragslagen (1978:520).

g) 104 S 3 st. lagen (1927:77) om försäkringsavtal, samt

h) 17 § I st. reglementet (1962:698) angående statens
grupplivförsäkring.

Denna lag träder i kraft den

103

Bilaga 2:2 Prop. 1986/87; 124

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om
ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs atl 5 kap. 5 § och 16 kap. 9 § brottsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Brott som avses i 1-3 §§ får ej åtalas av annan än
målsägande. Förtal och grovt förtal får dock åtalas av åklagare, om målsägande
angiver brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän
synpunkt. Under samma förutsättningar får allmänl åtal väckas för förolämpning
mot någon i eller för hans myndighetsutövning eller förolämpning mot någon
med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller
trosbekännelse.

Har förtal riktats mot avliden, må åtal väckas av den
avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om
åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkl, av åklagare.

Innebär
brott som avses i 1-3 §§, att någon genom förgripelse å främmande makts
statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främmande makts representant här
1 riket kränkt den främmande makten, må brottet åtalas av åklagare utan hinder
av vad som stadgas i första stycket. Åtal får dock ej ske utan förordnande av
regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

Brott som avses i I—3 §§ får inte åtalas av annan än
målsägande. Om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl
anses påkallat ur allmän synpunkt, får dock åklagare ålala för

1. förtal och grovt förtal,

2.
förolämpning
mot någon i eller för hans myndighetsutövning,

3.
förolämpning
mol någon med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella eller etniska
ursprung eller trosbekännelse, eller

4.
förolämpning
mot någon med anspelning på alt han har homosexuell läggning.

Har förtal
riktats mot avliden,/år åtal väckas av den avlidnes efterlevande make,
bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl anses
påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär
brott som avses i 1 — 3 §§, atl någon genom att förgripa sig på en främmande
makts statsöverhuvud som vistas / Sverige eller på en främmande makts repren-sentanl
/ Sverige har kränkt den främmande maklen,/år brottet åtalas av åklagare utan
hinder av vad som föreskrivs i första slycket. Åtal får dock inte ske utan
förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat därtill.

Senasie
lydelse 1982:271.

104

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87; 124

16 kap, 9§=

En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon
på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller
trosbekännelse genom alt inte gå honom till hända på de villkor som
näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, skall dömas
för olaga diskriminering lill böter eller fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare
tillämpas också på den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar
på en näringsidkares vägnar saml på den som är anställd i allmän tjänst eller
innehar allmänl uppdrag.

För olaga diskriminering dömes även anordnare av allmän
sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare lill sådan anordnare.
om han diskriminerar någon på grund av hans ras. hudfärg, nationella eller
etniska ursprung eller trosbekännelse genom all vägra honom tillträde till
sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

Om någon som avses i första-tredje styckena på sätt som
där sägs diskriminerar annan på grund av att denne har homosexuell läggning,
döms likaledes Jör olaga diskriminering.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

■ Senaste lydelse 1986:444. 105

2 Förslag
till Prop. 1986/87; 124

Lag om homosexuella sambor

Härigenom
föreskrivs följande.

Om
två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som sägs
om sambor i följande bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna;

1.
lagen (1987:000) om sambors
gemensamma hem,

2.
ärvdabalken,

3.
jordabalken.

4.
10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5.
4 kap. 19 § första slyckel utsökningsbalken,

6.
6 § lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden,

7.
bostadsräUslagen (1971:479).

8.
9 § räushjälpslagen (1972:429),
samt

9.
lagen (1981; 131) om kallelse
på okända borgenärer.

Skall
samborna enligl dessa bestämmelser vara ogifta, gäller del också de
homosexuella samborna.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

106

3 Förslag lill Prop. 1986/87; 124

Lag om ändring i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem

Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem skall ha följande
lydelse.

Lydelse
enligl prop. 1986/87:1 Föreslagen lydelse

I
§ Denna lag gäller sambors gemensamma bostad och bohag.

Vad
som föreskrivs i denna lag Vad som föreskrivs i denna lag

om
sambor gäller endast sådana om sambor gäller sådana samboför-

samboförhållanden
där en ogift hållanden där en ogift kvinna och

kvinna
och en ogift man bor tillsam- en ogift man bor tillsammans under

mans
under äktenskapsliknande äktenskapsliknande förhållanden,

förhållanden.

107

4 Förslag
till Prop. 1986/87; 124

Lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § ärvdabalken' i
paragrafens lydelse enligl lagen (1987:000) om ändring i ärvdabalken skall ha
följande lydelse.

Lydelse enligl prop. 1986/87:1 Föreslagen lydelse

3 kap. 7§

Om den efterlevande maken vid sin död efleriämnar en sambo
och bodelning skall förrättas mellan samborna, skall dessförinnan den efterlevande
makens behållna egendom delas enligl detta kapitel.

Skall i den efterlevande makens livslid bodelning ske
mellan den efterievande maken och dennes sambo eller sambons arvingar, skall
av den efterlevandes egendom före bodelningen tas ut egendom till ett värde som
molsvarar vad som enligt I —4 §§ skall tillkomma den först avlidna makens
arvingar.

Vad som föreskrivs i 4 § för del fall all egendom har
tillfallit den efterievande maken i arv, gåva eller testamente skall gälla, om
den efterlevande maken genom bodelning med en sambo har erhållil egendom
utöver vad maken förut hade.

Vad som föreskrivs i denna balk Vad som föreskrivs i denna balk

om sambor gäller endast sådana om sambor gäller sådana samboför-

samboförhållanden där en ogift hållanden där en ogift kvinna och

kvinna och en ogift man bor tillsam- en ogift man bor tillsammans under

mans under äktenskapsliknande äktenskapsliknande förhållanden,

förhållanden.

Balken omlryckl 1981:359, 108

5 Förslag till Prop. 1986/87:124

Lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs atl 12 kap. I § jordabalken' i
paragrafens lydelse enligl lagen (1987:000) om ändring i jordabalken skall ha
följande lydelse.

Lyddse enligt prop. 1986/87:86 Föreslagen lydelse

12 kap. I §

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av
hus upplåts till nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten
upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalel även upplåtelse av jord att nyttjas
tillsammans med lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på avtalel, om jorden
skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annal ändamål
än jordbruk. Förenas etl tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med uppiäieise
av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet tillämpas, om
upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtils för att
helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses
annan lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i delta kapi- Vad som föreskrivs i detta kapi

tel om sambor gäller endast sådana tel
om sambor gäller sådana sambo-

samboförhållanden där en ogift förhållanden
där en ogift kvinna

kvinna och en ogift man bor lillsam- och
en ogift man bor tillsammans

mans under äktenskapsliknande under äktenskapsliknande
förhål

förhållanden, landen.

Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel
är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe,
om ej annal anges.

Omfattar hyresavtalet fler än lio bostadslägenheter, som
hyresgästen skall hyra ut i andra hand, får parterna avtala om förbehåll som
strider mot vad som sägs i delta kapitel om sådana lägenheter, under fömtsättning
alt förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller
avser räuen till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av
hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller
endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten,
kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännyttigt bostadsföretag eller
aktiebolag, som helt ägs av en kommun eller landstingskommun, är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns
bestämmelser i bostadsanvisningslagen (1980:94).

Balken omtryckt 1971:1209. 109

Bilaga 2:3 Prop. 1986/87:124

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-03-10

Närvarande; justitierådet Mannerfelt, regeringsrådet Voss,
justitierådet Broomé.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1987
har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslulal inhämta lagrådets
yttrande över förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2.
lag om
homosexuella sambor,

3.
lag om ändring
i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

4.
lag om ändring
i lagen (1987:000) om ändring i ärvdabalken,

5.
lag om ändring
i lagen (1987:000) om ändring i jordabalken.

Det antecknas att från f.d. rådmannen Harald Ljungström
till lagrådet har inkommit tvä skrifter jämte bilagor.

Förslagen har inför lagrådel föredragits av
hovrättsassessorerna Lena Berke och Severin Blomstrand.

Förslagen föranleder följande yttrande.

Lagrådet (Mannerfelt och Voss); Lagrådet lämnar förslagen
utan erinran.

Broomé:

Jag lämnar förslaget till lag om ändring i brottsbalken
ulan erinran.

I lagrådsremissen föreslås att en särskild lag införs som
genom hänvisningar till regleringen i fråga om heterosexuella sammanboende
(sambor) i flera andra lagar gör denna tillämplig också i fråga om homosexuella
sammanboende. Denna lagstiftningsteknik är enligt min mening inte så lyckad. Främst
av intresse är lagen om sambors gemensamma hem (sambolagen), som alltså avses
gälla både heterosexuella och homosexuella sammanboende. Det är olillfredsställande
atl lagens tillämpningsområde som föreslagits delvis skall anges i en annan
lag, utan att sambolagen ens ger en antydan om detta. Samma invändning kan
göras såvitt angår de regler i ärvdabalken och jordabalken som föresläs ha
tillämpning även på de homosexuella sammanboende. Jag vill också peka pä del
egendomliga i att 4 kap. 19 § utsökningsbalken till synes uttömmande anger
vilka presumtionsregler som gäller för utmätning vid gemensam besittning av
lös egendom, faslän en regel på annat håll slår en bräsch i denna reglering.

Enligt min åsikt är det att föredra atl i varje aktuell
författning ange vilka samlevnadsförhållanden som regleringen skall träffa. En
sådan teknik förefaller ocksä bäst harmoniera med den grundsyn på de
homosexuella som bär upp remissförslaget. I det följande skisseras de
lagändringar som detta grepp kan föranleda.

110

1. Lagen om sambors gemensamma hem Prop. 1986/87; 124

1 §

"Denna lag----- se lagrådsremissen--- äktenskapsliknande
förhål

landen.

Om två ogifta personer bor tillsammans i etl homosexuellt
förhållande, skall lagens föreskrifter om sambor tillämpas också på dem."

2. Ärvdabalken

3 kap. 7 §

"Om den----- se lagrådsremissen-- äktenskapsliknande
förhållan

den. Om två ogifta personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållan

de, skall balkens föreskrifter om sambor tillämpas också på dem."

3. Jordabalken

12 kap. 1 §

"Detta kapitel---- se lagrådsremissen--- äktenskapsliknande
för

hållanden. Om två ogifta personer bor tillsammans i ett homosexuellt

förhållande, skall kapitlets föreskrifter om sambor tillämpas också på dem.

Förbehåll som--- se lagrådsremissen-- bostadsanvisningslagen

(1980:94)."

20 kap. I §

"Den som----- se förslag i prop. 1986/87:86-- överiåler
egendo

men. Make, sambo eller homosexuell sammanboende som tillskiftats

- se prop.----- förut tillhört den andra parlen."

20 kap.7 §

"Förekommer icke----- se förslag i prop. 1986/87:86--- makens

samtycke,

8. vid överlåtelse överlålaren är sambo eller homosexuell
samman

boende och förvärvet enligl bestämmelserna i lagen (1987:000) om sam

bors gemensamma hem är beroende av den andra partens samtycke, dock

endast---- se prop.----- gåvohandlingen upprättades."

22 kap. 4 §

Förekommer icke----- se förslag i prop. 1986/87:86--- inte
har

givits,

4. sökanden är sambo eller homosexuell sammanboende samt
den andra

partens samtycke fordras enligt se prop.------- detta (vilandebe

vis)." --------------------------------- 111

4. Rättegångsbalken Prop. 1986/87; 124

10
kap. 9 §

"Tvist
om--- se förslag i prop. 1986/87:86 i allmänhel.

Tvist
om bodelning mellan makar, sambor eller homosexuella samman

boende skall tas upp av se prop.--- särskilda bestämmelser."

5.
Utsökningsbalken

4
kap. 19 §

"Om
gäldenären--- någon annan. Delsamma gäller, när gäldenären

varaktigt
sammanbor med annan under äktenskapsliknande förhållanden

eller i ett homosexuellt förhållande.

Om gäldenären---- registrerat luftfartyg."

6.
BostadsräUslagen

11 §

"Den
till---- se förslag i prop. 1986/87:86- innehas av makar

eller,
om bosladsrälten avser bostadslägenhet, av dem på vilka lagen

(1987:000) om sambors gemensamma hem---------- se prop. i stad

garna."

7.
Rättshjälpslagen

9§

"Vid
allmän rättshjälp-- se förslag i prop. 1986/87:86 föran

staltat om,

7.
bodelningsförrättare som har förordnats av domstol atl verkställa

bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan

bodelning mellan sambor eller homosexuella sammanboende som förtätlas

av annan anledning än att den ena av dem har avlidit,

---- se prop.---- utredning av faderskap."

8.
Lagen om kallelse på okända borgenärer

2§

"När
bouppteckning-- se förslag i prop. 1986/87:86 okända

borgenärer.

Bestämmelserna
i första styckel om efterlevande make gäller också en

sådan efterievande som avses i lagen (1987:000) om sambors gemensamma

hem,---- se prop.--- samma lag."

9.
Lagen om samäganderätt

"Vad
i---- se förslag i prop. 1986/87:86 hörande fisket.

Beträffande
egendomsförhållanden som rör makar, sambor, homosexu- 112

ella
sammanboende, delägare i oskiftat dödsbo------------ se prop. äger Prop.
1986/87:124

del."

Till ovanslående förslag kan fogas följande kommentarer.

Någon ändring i lagen om handläggning av domstolsärenden
behövs inte med den tillämpade tekniken. Givetvis blir också den föreslagna
lagen om homosexuella sambor överflödig.

1 texten har jag inte använt uttrycket "homosexuella
sambor". Som framgår av departemenschefens uttalande i specialmotiveringen
till förslagel till lag om homosexuella sambor får ordet sambo i lagtext
(normalt) anses peka ul en person som varaktigt bor tillsammans med någon av
annat kön (se också prop. 1986/87:1 s. 394 saml ordels användning i II § lagen 1985:571 om
värdepappersmarknaden saml i 7 kap. 2 § och 8 kap. 7 § förslagel till lag om
ekonomiska föreningar enligt prop. 1986/87:7). 1 syfte att ge begreppet stadga
och därmed underlätta dess framtida användning i författningstexter utan risk
för missförstånd bör man därför undvika att låta ordet syfta på homosexuella
sammanlevande.

113

Innehåll Prop. 1986/87; 124

Sid.

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................. ...... I

Propositionens
lagförslag ................................................. ..... 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars
1987 ... 9

Socialdepartementet

1
Inledning ..................................................................... 10

2
Allmänna
utgångspunkter .......................................... 10

3
Arbetsmarknaden
....................................................... 14

4
Bostadsfrågor m.
m....................................................... 15

5
Asylrätt för
homosexuella m. m..................................... 16

6
Ungdomsskolans
samlevnadsundervisning ............... ... 17

7
Högskoleutbildning
....................................................... ... 20

8
Forskning .................................................................... ... 22

9
Kulturfrågor ................................................................. ... 23

10
Informationsfrågor
..................................................... ... 24

11
Hälsofrågor ............................................................... ... 26

12
Stöd åt
homosexuellas organisationer ........................ ... 27

13
Fortsatia
åtgärder ...................................................... ... 29

14
Hemställan ................................................................. ... 30

JustUiedepartemeniet

1
Inledning ....................................................................... ... 31

2
Allmän
motivering ........................................................ 32

2.1 Diskrimineringsförbud i
regeringsformen ................ 32

2.2 Straffrättsliga frågor ............................................... 34

2.2.1 Hels mol folkgmpp ............................................ 34

2.2.2 Olaga diskriminering ......................................... ... 35

2.2.3 Åtalsregeln vid förolämpning .......................... ... 38

2.2.4 Ikraftträdande ................................................ ... 39

2.3 Familjerältsliga
frågor 39

2.3.1 Vårdnad .......................................................... ... 39

2.3.2 Adoption .......................................................... ... 40

2.3.3 Äktenskap ...................................................... 41

2.3.4 Samlevnad mellan två personer av
samma kön 42

2.3.5 IkrafUrädande ................................................. 45

3
Upprättade
lagförslag ................................................... 45

4
Specialmotivering
......................................................... 45

4.1 Förslagel till lag om ändring i
brottsbalken .............. 45

4.2 Förslaget till lag om homosexuella
sambor .............. 48

4.3 Förslagel till lag om ändring i
lagen om sambors gemensamma hem 50

4.4 Förslaget till lag om ändring i
lagen om ändring i ärvdabalken 50

4.5 Förslaget till lag om ändring i
lagen om ändring i jordabalken 51

5 Hemställan ................................................................... 51

114

För propositionen gemensam
bilagedel Prop. 1986/87; 124

Bilaga
I; I Sammanfattning i betänkandet (SOU 1984:63) Homo

sexuella och samhället ........................ 52

Bilaga
1:2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet

(SOU
1984; 63) Homosexuella och samhället 61

Bilaga 2 Bilaga 2 Bilaga
2

1
Utredningens lagförslag ........................ 98

2
Lagrådsremissens lagförslag ................. 104

3
Utdrag ur lagrådets protokoll
den 10 mars 1987 110

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 115