Prop. 1986/87:13

Regeringens proposition 1986/87:13

om tjänstebostäder för präster och om förvaltningen av
kyrklig jord

Prop. 1986/87:13

Regeringen föreslår
riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 2 oktober 1986.

På regeringens vägnar Ingvar
Carlsson

Hans
Guslafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att pastoraten i fortsättningen själva skall få beslämma
i vad mån kyrkoherdar och komministrar skall anvisas tjänstebostäder.
Förslaget innebär ändringar i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader.

Enligt
propositionen avskaffas de särskilda bosiällsnämnder som för närvarande utövar
den närmare tillsynen av pastoratens förvaltning av den kyrkliga jorden. Detta
förslag innebär ändringar i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord.
Dessutom föreslås ytterligare en del förenklingar i den lagen.

Lagändringarna
avses träda i kraft den 1 juli 1987.

Kyrkomötet
har yttrat sig över förslaget till ändringar i lagen om kyrkliga kostnader och
i lagen om förvaltning av kyrklig jord. Proposiflonen innehåller därför tre
huvuddelar:

- regeringens skrivelse till kyrkomötet (s. 9),

- kyrkomötets yttrande (s. 28),

- föredragande statsrådets ställningstagande flll
kyrkomötets synpunkter (s. 49).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste läsa alla tre delarna.

1
Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 13

1 Förslag
till Prop. 1986/87:13

Lag om
ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader

Härigenom
föreskrivs att 6 och 23 §§ lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Ur
kyrkofonden bestrides Ur kyrkofonden betalas

1. sådan
kostnad för avlöningsförmåner tiU präst som regeringen och

riksdagen bestämmer,

2. kostnad för pensionsförmån åt präst eUer efterlevande till präst
enligt bestämmelser som regeringen meddelar eller enligt avtal samt för försäkringsförmån
som utgår för präst eller annan kyrkomusiker än skolkantor enligt statlig
grupplivförsäkring,

3. förvaltningskostnad enligt rege- 3.
förvaltningskostnad enligt regeringens och riksdagens bestämman- ringens och
riksdagens bestämmande för stiftsnämnd och bosiälls- de för stiftsnämnd och
för departe-nämnd sami för departement eller ment eller myndighet där kyrkliga myndighet
där kyrkliga frågor/lanii- frågor handläggs,

lägges,

4. kostnader för verksamhet som bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig
verksamhet i den omfattning som regeringen bestämmer,

5. annan kostnad för kyrklig verksamhet enligt regeringens och riksdagens
bestämmande,

6. anslag flll extra utgifter med ett av regeringen och riksdagen bestämt
belopp för år, vilket efter regeringens bestämmande får användas till kyrkliga ändamål.

23 §

Pastoral
skall tillhandahälla ordi- Eit pastorat fär besluta att inneha-

narie
församlingspräst tjänsteboslad våren av en ijänsl som kyrkoherde

på präsigård eller i bosladslägenhei eller komminisler skall anvisas

på annan fastighet, om regeringen tjänsiebostad. Om tjänsten är tillsatt,

bestämmer del. får pastoratet meddela eller upphäva

ett sådant beslut endasl om den som innehar tjänsten samrycker till
det.

Pastoratet
skall underrätta domka

pitlet och stiftsnämnden om beslut

enligt första stycket.

Kostnad för tjänstebostad besiri- Kostnaderna för en tjänstebostad

des
av pastoratet. Tjänstebostadshy- skaU betalas av pastoratet. Hyran för ra
som församlingspräst betalar till- tjänstebosiaden tillfaller pastoratet, faller
pastoratet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Vid
lagens ikraftträdande skall beslut som regeringen med stöd av äldre

'Lagen
omtryckt 1982:379. Senaste lydelse 1985:418.

bestämmelser har meddelat
om skyldighet för étl pastorat att tillhandahålla Prop. 1986/87" 13 en
ordinarie församlingspräst tjänstebostad upphöra att gälla. Om en ordinarie
församlingspräst vid lagens ikraftträdande bor i en anvisad tjänstebostad,
upphör dock pastoratets skyldighet att tillhandahålla bostaden först sedan
prästen har avgått från sin tjänst och avflyttat eller vid den tidigare
tidpunkt som parlerna kommer överens om.

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av
kyrklig

jord

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig

jord
dels att 7, 10, 15, 23 och 30§§ skall upphöra att gälla, dels att 2, 5, 8,
9,11,18, 19, 22,26,29 och 31 §§ skall ha följande lyddse, dels att rubriken
närmast före 22 § skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Löneboställe är kyrklig
jord vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräst i visst
pastorat.

Prästgård är kyrklig
jord på vilken tjänstebostad är anvisad åt en kyrkoherde eller en
komminister. Om tjänsteboslad inte längre är anvisad på egendomen, blir
egendomen löneboställe.

Prästgård
är kyrklig jord pä vilken tjänstebostad är anvisad åt ordinarie församlingspräst
i anledning av att pastorat skall tillhandahälla sådan församlingspräst tjänsteboslad
enligl beslut som avses i 23 § lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader eller
motsvarande äldre bestämmelser. Är tjänstebostad ej längre anvisad på
egendomen, blir egendomen löneboställe.

Församlingskyrkas
fastighet är Församlingskyrkas fastighet är

kyrklig
jord vars avkastning är av- kyrklig jord vars avkastning är avsedd flll
församlingskyrkas behov. sedd flll församlingskyrkas behov.

Vid lillämpning av 24 och
26 §§ skaU även sädan fast egendom pä vilken en församlingskyrka av
stiftelsekaraktär är uppförd anses som församlingskyrkas fastighet Prästlönefondsfastighet
är kyrkHg jord som förvärvats för medel ur prästlönefonder från flera pastorat
och vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräster i dessa
pastorat.

Kyrkofondsfastighel
är kyrklig Kyrkofondsfastighet är kyrklig jord vars avkastning
tillföres kyrko- jord vars avkastning tillförs kyrko-

fonden.

Domkyrkas fastighet är
kyrklig jord vars avkastning är avsedd till domkyrkas behov.

fonden.

Domkyrkas
fastighet är kyrklig jord vars avkastning är avsedd lill domkyrkas behov. Vid
tillämpning av 24 och 26 §§ skaU även sådan fast egendom pä vilken en domkyrka
av stiftelsekaraktär är uppförd anses som domkyrkas fastighet. Biskopsgård är
kyrklig jord på vilken tjänstebostad är anvisad åt biskop.

'Senaste
lydelse 1983:402.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:13

I varje
stift finns en stiftsnämnd samt bosiällsnämnder tiU det antal regeringen
bestämmer. I Stockholms stift fullgöres dock stiftsnämnds åligganden av
stiftsnämnderna i Uppsala och Strängnäs stift enligt regeringens besiämmande.

Boställsnämnds verksamhetsområde bestämmes av regeringen.

I varje
stift finns en stiftsnämnd. I Stockholms stift fullgörs dock siifis-nämndens
åligganden av stiftsnämnderna i Uppsala och Strängnäs stift enligt regeringens
bestämmande.

Ledamot av stiftsnämnd eller bo-siällsnämnd och ersättare
för ledamot förordnas för högst tre år.

9f

Ledamot
av siiflsnämnd och ersättare för ledamot förordnas för högst tre år.

Löneboställe, med undantag av tiUhörande skog, och
prästgård förvaltas av pastoratet.

Församlingskyrkas fastighet förvaltas av församlingen.

Löneboställes
skog, prästlönefondsfasflghet, kyrkofondsfasflghet, domkyrkas fastighet och
biskopsgård förvaltas av stiftsnämnden. Lunds domkyrkas fastigheter förvaltas
dock av ett särskilt domkyrkoråd.

Regeringen kan efter framställ- Regeringen/dr efter framställning

ning av
den som förvaltar den kyrkli- av den som förvaltar den kyrkliga

jorden
besluta om förvallning i annan ordning.

ga jorden besluta om förvaltning i annan ordning ifråga om
viss sädan kyrklig jord som avses i andra eller tredje stycket.

11 § *

Om eti
pastoral har anvisat en kyrkoherde eller en komminister tjänsteboslad på en
prästgård, ankommer det på pastoratet att anordna prästgården.

Om tjänsiebostad är anvisad ordinarie församlingspräst på
prästgård, ankommer det på pastoratet att anordna prästgården. Om pastoratet ej
redan har prästgärd, skall prästgärden efier stifisnämndens bestämmande
läggas pä löneboställe eller pä annan mark som pastoratet ställer iill
förfogande. Delsamma gäller om pastoratet vill ersätta prästgärd med annan
prästgärd.

Pastoratet skall underhålla och vid behov nybygga husen på
prästgård. Pastoratet svarar för prästgårds skötsel, i den mån detta ej enligt
bestämmelser som regeringen meddelar eller enligt avtal ankommer på
innehavaren av tjänstebostaden.

Senaste lydelse 1975:1322. 'Senaste lydelse 1975:1322. "Senaste
lydelse 1975:1322.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:13

I ärende
som rör upplåtelse av rätt till vattenkraft företrädes kyrklig jord som avses i
14 § av kammarkollegiet..

I ärende
som rör ledningsrätt eller vägran företrädes kyrklig jord som avses i 14 § av
stiftsnämnden även om den ej förvaltas av stiftsnämnden. Detsamma gäller
ärende som rör naturreservat, naturminne eller bestämmelser till skydd för djuriivet,
om ej regeringen bestämmer annat.

I ärenden
som rör upplåtelse av rätt till vattenkraft företräds kyrklig jord som avses i
14 § av kammarkollegiet.

I ärenden
som rör ledningsrätt eller vågrätt förelräds kyrklig jord som avses i 14 § av
stiftsnämnden även om den ej förvaltas av stiflsnämnden. Detsamma gäller
ärenden som rör byggnadsminne, nalurvårdsomräde, naturreservat, naturminne
eller bestämmelser flll skydd för djurlivet om ej regeringen bestämmer annat.

Dispositionsändring,
som ej avser sådan upplåtelse eller sådant godkännande som anges i 17 eller 18
§, prövas /' fråga om löneboställe, med undantag för tillhörande skog, av boställsnämnden
och för annan kyrklig jord som avses i 14 § av den som förvaltar egendomen. Föranledes
ändringen av att ett självständigt jordbruk ej längre är bärkraftigt eller
leder ändringen till att ett sådant jordbruk ej kan uppehållas, prövas dock
frågan alltid av stiftsnämnden.

Dispositionsändring,
som ej avser sådan upplålelse eller sådant godkännande som anges i 17 eller 18
§, prövas av den som förvaltar egendomen. Om ändringen föranleds av att ett
självständigt jordbruk ej längre är bärkraftigt eller om ändringen leder lill
att ett sådant jordbruk ej kan uppehållas, prövas dock frågan alltid av sttflsnämnden.

Uppsikt
över förvaltningen

Tillsyn
över förvaltningen

Uppsikl
över pastorats förvaltning av löneboställes jordbruk och av präsigård utövas av
boställsnämnden.

Stiflsnämnden utövar uppsikt över sådan annan förvaltning
av kyrklig jord som ej handhas av nämnden.

Stiftsnämnden har tillsyn över sådan förvaltning av
kyrklig jord som ej handhas av nämnden.

Vid sin lillsyn får sliflsnämnden meddela sådant
föreläggande eller förbud som behövs för att denna lag eller med stöd av lagen
meddelade föreskrifter skaU efterlevas.

I
beslutet om föreläggande eller förbud kan stiflsnämnden utsätta vite.

Senaste lydelse 1975:1322. Senaste lydelse 1975:1322.

Nuvarande
lydelse

Närmare bestämmelser om uppsikt över förvallning av
kyrklig jord meddelas av regeringen.

Föreslågen
lydelse

Närmare bestämmelser om tillsynen över förvattningen av
kyrklig jord meddelas av regeringen.

Prop. 1986/87:13

Ersättning
som inflyter för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation,
upplåtelse av naturtillgång, eller av annan jämförlig anledning skall
fonderas, om ej annat följer av bestämmelser som regeringen meddelar.
Avkastningen skall användas för samma ändamål som jorden varit avsedd för.

Ersättning som inflyter för kyrklig jord på grund av
försäljning, expropriation, upplåtelse av naturtillgång, eller av annan jämföriig
anledning skall fonderas, om inte annal följer av andra stycket eller av
bestämmelser som regeringen meddelar. Avkastningen skall användas för samma
ändamål som jorden varit avsedd för.

Om sliflsnämnden
medger del får ett pastoral använda medel som inflyter eller som har influtit
pä grund av försäljning även präsigård eller av ett löneboställe, som lidigare
har varit prästgård, för anordnande av ny prästgård, ny annan bostad ät en
präst eller nya expeditionslokaler.

Om
talan mot församlings eller pastorats beslut finns beslämmelser i lagen
(1961:436) om församlingsstyrelse.

Bestämmelser
om överklagande av beslul av en församUng eller ett pastorat finns i lagen
(1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfålligheter.

Talan mol
stiflsnämnds eller kammarkollegiels beslut enligt denna lag föres genom besvär
hos regeringen. Talan mot beslut enligt 21 § om fördelning av vinst eller
förlust som avses där föres dock genom besvär hos kammarrätten.

Mot stiflsnämnds
beslut i fråga som fullföljts dit får lalan föras endast om sådant är tillätel
enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Stiftsnämndens
beslul enligt 21 § om fördelning av vinsl eller förlust får överklagas hos
kammarrätten .

Stifisnämndens beslul i övrigt enligt denna lag får
överklagas hos kammarkollegiet. Om ärendet är av principieU belydelse eller
annars av särskild vikt får kammarkollegiei med egel yllrande överlämna det
till regeringen för avgörande.

'Senaste lyddse 1975:1322. "Senaste lydelse
1975:1322.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:13

Kammarkollegiets beslul i en överklagad fräga får inte
överklagas. Kammarkollegiets beslut i övrigt med anledning av det överklagade
ärendet eller i andra ärenden enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1987. Om del vid
lagens ikraftträdande har väckts ett ärende vid arrendenämnd eller domstol
gäller dock den upphävda 15 § till dess ärendet har slutligt avgjorts.

Civildepartementet Prop. 1986/87:13

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 juni
1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom,
Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Holmberg

Skrivelse till kyrkomötet om vissa ändringar av bestämmelserna
om tjänstebostäder för präster och om förvaltningen av kyrklig jord

\

1 Inledning

En del av den kyrkliga egendomen är sedan gammalt
underkastad särskilda rättsregler till skydd för intresset att tillgångarna
bevaras och används för de ändamål, vartill de ursprungligen varit avsedda.
Denna egendom brukar kallas specialreglerad kyrklig egendom. Hit hör bl.a. den
kyrkliga jorden med tillhörande byggnader och lös egendom av olika slag. Till
den fasta egendomen hör t.ex. församlingskyrkor och domkyrkor, kyrkogårdar,
prästgårdar, löneboställen och kyrkofondsfastigheter.

Utöver den nu angivna kyrkliga egendomen finns andra
förmögenhetstillgångar, som på skilda sätt är knutna till den kyrkliga
verksamheten. Främst märks den församlingskommunala egendomen som i allmänhet
förvaltas och disponeras enligt vanliga kommunalrättsliga regler.

De rättsliga förhållandena beträffande den specialreglerade
kyrkliga jorden är komplicerade. Beträffande förvaltning, disposition och
kontroll över egendomen gäller ett invecklat system av rättsregler.
Grundläggande regler finns i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord
och lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader (omtryckt 1982:379). Mera
detaljerade regler finns i förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig
jord (omtryckt 1976:151).

Stiftsnämnderna är förvaltningsorgan för en del av den specialreglerade
kyrkliga egendomen. Under stiftsnämnderna fullgörs vissa förvaltnings- och
tillsynsuppgifter av särskilda bosiällsnämnder med en mera lokal sakkunskap i
fråga om jordbruk.

Under årens lopp har kritik i olika hänseenden förts fram
mot lagstiftningen om förvaltningen av kyrklig jord från såväl representanter
för kyrkans jordbruksarrendalorer som företrädare för sflftsnämnderna och
pastoraten. Också kammarkollegiet, som har en allmän uppsikt över den kyrkliga
egendomen, har lagt fram förslag till ändringar av de nuvarande reglerna.

Till kritiken mot lagstiftningen har också kommit de
växande kraven på att avskaffa eller reformera det nuvarande tjänstebostadssyslemet
för prästerna.

Under hösten 1983 tillsattes en arbetsgrupp inom
civildepartementet, i vilken ingick också företrädare för kammarkollegiet,
stiftsnämnderna och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.
Arbetsgruppen gick igenom den nuvarande lagstiftningen i syfte att kartlägga
problemen och finna möjligheter till förenklingar. Inom civildepartementet har
på grundval av arbetsgruppens resultat upprättats promemorian (Ds C 1984; 13)
Översyn av bestämmelserna om förvaltning av kyrklig jord m.m. Promemorian bör
fogas flll protokollet i detla ärende som bilaga I.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till
protokollet i ärendet som bilaga 2.

I det
följande tar jag upp förslag rörande prästernas tjänstebostäder, avskaffande av
boställsnämnderna samt vissa ytterligare ändringar i lagen om förvaltning av
kyrklig jord. Förslagen om ändringar i lagen om förvaltning av kyrklig jord
syftar till förenklingar av den nuvarande förvaltningen ulan att de
grundläggande principerna för denna rubbas. Jag tar alltså i detta sammanhang
inte upp några mera övergripande frågor som t.ex. frågan om en fullständig
reformering av regelsystemet eller frågan om hur avkastningen av den kyrkliga
jorden skall kunna förbättras. Sådana frågor kräver ytterligare överväganden.
Vad gäller frågan om avkastningen av den kyrkliga jorden har regeringen nyligen
gett kyrkofondens styrelse i uppdrag att utreda denna fråga. Detta kan längre
fram väntas leda till förslag om ytterligare reformer vad gäller förvaltningen
av den kyrkliga jorden. Även de förslag om en lokal och regional organisaflon i
svenska kyrkan som har lagts fram av 1982 års kyrkokommitté i betänkandet (SOU
1986:17 och 18) Framtid i samverkan kommer, om de genomförs, att påverka
bestämmelserna om förvaltningen av den kyrkliga jorden.

Flera av de förslag som jag nu lägger fram kräver enligt
punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen yttrande av kyrkomötet. Om
yttrande inhämtas från det kyrkomöte som sammanträder i augusti 1986, är det
möjligt för regeringen att förelägga riksdagen en proposition i ämnet under
hösten 1986-

Prop. 1986/87:13

2
Allmän motivering 2.1 Prästernas tjänstebostäder

Mitt
förslag: Regeringens beslut om skyldighet för pastoraten att tillhandahålla
tjänstebostad åt ordinarie församlingspräster upphör att gälla. I slället får
pastoraten i fortsättningen själva bestämma om de skall anvisa tjänsiebostad åt
kyrkoherdar och komministrar. Om tjänstebostad anvisas åt en präst skall
domkapitlet liksom nu för särskilda fall kunna befria prästen från skyldigheten
atl bo i bostaden. En präst som vid tidpunkten för förslagets genomförande bor
i tjänstebostad skall ha möjlighet att bo kvar i tjänstebostaden så länge han
eller hon kvarstår i sin tjänst, om inte något annat överenskoms mellan
pastoratet och prästen.

10

Promemorieförslagel:
Tjänstebostadssysteinet för kyrkoherdar och kom- Prop. 1986/87:13 ministrar
avskaffas.

Remissinstanserna:
De flesta rernissinstanserna tillstyrker promemorieförslaget. Några anser att tjänstebostadssyslemet
bör bevaras i landsbygdspastoraten, eventuellt efter beslut av domkapitlet
över ansökan av enskilda pastorat. Några andra instanser avstyrker helt
förslaget.

Bakgrunden
till mitt förslag: Om regeringen bestämmer det skall enligt 23 § lagen
(1970:940) om kyrkliga kostnader (omttyckt 1982:379) pastoraten flllhandahålla
ordinarie församlingspräster — dvs. domprost, kyrkoherde och komminister eller
med dessa likställda präster — tjänstebostad på prästgård eller i
bostadslägenhet på annan fastighet. Beståmmelser om anordnande av tjänstebostad
för ordinarie församlingspräst finns i 10-12 §§ lagen (1970:939) om förvaltning
av kyrklig jord och i 4—9§§ förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig
jord (omtryckt 1976:151).

19
§ förordningen (1965:729) med vissa bestämmelser om anställning som präst
(prästanställningsförordningen, omtryckt 1976:1045) föreskrivs att en präst är
skyldig att bo i en anvisad bostad, dvs. en tjänstebostad. Vidare finns i förordningen
(1968:649) med vissa föreskrifter om tjänstebostäder för präster (omtryckt
1984:999) bestämmelser om skötsel m.m. av bostaden.

Beträffande
hyran finns föreskrifter i förordningen (1961:333) om Ijänslebosladshyra för
präster (omtryckt 1984:1000). I denna föreskrivs bl.a. att hyra inte skall
beräknas för mer än 100 kvm av en tjänsleboslads lägenhetsyta och alt hyran
skall motsvara bruksvärdeshyran för en Ukvärdig bostad. Av ikraftträdandebestämmelserna
till förordningen framgår att den nya hyressättningen skall vara genomförd den
1 juli 1987. De nu nämnda reglerna om Ijänslebosladshyra är en följd av att det
år 1983 träffades en överenskommelse mellan statens arbetsgivarverk, SACO-SR
samt Centralorganisationen TCO;s statstjänstemannasektion (TCO-S) om nya regler
för bestämmande av tjänstebostadshyra för präster.

Pastoraten
har ofta stora kostnader för uppvärmning och underhåll av äldre prästgårdar,
som inte svarar mot nutida behov. De kan därför vilja ordna bostadsfrågan för
sina präster på annat sätt än att lillhandahålla tjänstebostad i prästgård
eller helt slippa att hålla tjänstebostad. Regeringen har också i ökande
utsträckning befriat pastoraten från skyldigheten atl hålla ijänstebostäder.

Även
för prästernas del har tjänstebostadssyslemet under de senaste åren starkt
ifrågasatts. I en prästfamilj är numera vanligen båda makarna yrkesarbetande.
Detta har medfört att prästerna allt oftare vill kunna ordna sitt boende efler
egna önskemål och slippa bo i en anvisad bostad. Många anser att nuvarande
prästgårdar är aUtför stora, tungskötta eller olämpligt belägna. Om de dessutom
inrymmer en pastorsexpedition, kan detta upplevas som störande för familjen.
Hyreskostnaderna anses också i många fall betungande. Enligt prästanställningsförordningen
finns det emellertid en viss möjlighet att dispensera från skyldigheten att bo
i tjänsteboslad. Om pastoratet medger det eller om det finns särskilda skäl,
kan nämligen domkapitlet medge en präst befrielse från bostadstvånget.

Skälen för mitt förslag:
Rätten till fri bostad var en gång i tiden en

löneförmån för församlingsprästerna. I dag har de statligt reglerade löner och 11

betalar i princip marknadsmässiga
hyror för sina tjänstebostäder. Systemet Prop. 1986/87:13 med tjänsiebosläder
har i huvudsak avvecklats inom statsförvaltningen. Frågan om avskaffande av
tjänstebostäderna för präster har under senare år aktualiserats såväl från
prästerligt håll som av pastoraten.

Det
finns enligt min mening mycket som talar för förslaget att helt avskaffa det
nuvarande tjänstebostadssyslemet. Om det upphör skulle prästen inte längre vara
skyldig att bo i en anvisad bostad. Pastoratet skulle i sin tur kunna fritt
överväga om det alltjämt är önskvärt och lämpligt att erbjuda prästen en bostad
på tjänstgöringsorten och i vilken form detla i så fall bör ske. Jag räknar med
att pastoraten i många fall, inte minst i glesbygderna, även efter ett
eventuellt upphävande av tjänstebostadssyslemet skulle finna det lämpligt att
erbjuda sina präster att få hyra bostad i de nuvarande prästgårdarna. I andra
fall kan prästen erbjudas någon annan bostad och prästgården användas för andra
ändamål. På orter med hyresmarknad skulle avskaffandet av tjänstebostäderna i
regel inte utgöra något problem, vilket också har framhållits av de
remissinstanser som annars har varit tveksamma till en reform.

Som
svenska kyrkans centralstyrelse och en del andra remissinstanser har påpekat
kan del emellerfld finnas vissa situationer där det är särskilt angeläget att
pastoratet aUtjämt kan erbjuda en tjänstebostad åt prästen. Jag kan tänka mig atl
detta kan vara aktuellt av kulturhistoriska hänsyn eller av rekryteringsskäl. I
vissa fall har pastoraten kanske kulturhistoriskt värdefulla prästgårdsbyggnader,
som både med hänsyn till sin belägenhet och till det önskvärda i alt de bevaras
som en levande miljö bör upplåtas som tjänstebostad åt en prästfamilj också i
framtiden. Om pastoraten i sådana fall vill behålla en präsigård, kan del
innebära ett ekonomiskt betydande åtagande. Pastoratet kan för den skull vilja
försäkra sig om att prästen verkligen kommer att bo i prästgården. Detta kan
åstadkommas genom tjänstebostadssyslemet. I vissa glesbygder kanske det inte heller
finns någon annan lämplig lösning på prästernas bostadsfråga.

Enligt
min mening bör man alltså sträva efter att avskaffa tjänstebostadssyslemet.
Endast när det i det enskilda fallet finns särskilda skäl till det bör en tjänstebostad
anvisas åt en präst.

Som
domkapitlet i Skara framhåller är det främst i sådana pastorat i vilka det
saknas en tätort med god tillgång på bostäder som det kan finnas anledning att
behålla Ijänstebostadssystemet. Domkapiflet anser att en avveckling av ijänstebostadssystemet
däremot bör kunna ske i tätorter om det inte är fråga om särskilt unika miljöer
från kulturhislorisk synpunkt. Jag kan i sak anslula mig lill domkapitlets
uppfattning. Det är emellerlid inte lagtekniskl möjligt att knyta an de
situationer i vilka Ijänstebostadssystemet bör behållas till sådana begrepp som
glesbygd, kullurhistoriskt värdefull miljö, bristande tillgång på bostäder etc.
Det är därför nödvändigt att försöka lösa frågan på ett annal sätt.

Som
jag tidigare har sagt är det i dag regeringen som bestämmer om ett

pastorat skall vara skyldigt att tillhandahålla tjänstebostad. Det finns enligt

min mening inte längre några bärande skäl för att regeringen skall föreskriva,

hur man lokalt skall lösa prästernas bostadsfråga. I likhet med svenska

kyrkans centralstyrelse anser jag att det är pastoraten själva som bäst kan 12

bedöma
behovet av att erbjuda sina kyrkoherdar och komministrar tjänste- Prop.
1986/87; 13 bostäder.

Mol bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att man
bör lösa tjänstebostadsfrågan genom att bereda pastoraten möjlighel att efter
egen prövning få anvisa bostaden som tjänstebostad åt en kyrkoherde eller
komminister. Jag räknar med att denna lösning av frågan på sikt innebär att
många tjänstebostäder kommer att avvecklas. Det finns nämligen inte anledning
att tro att pastoraten kommer att behålla tjänstebostäderna med mindre det
finns särskilda skäl flll det. För att få en uppfattning om hur de nya reglerna
har tillämpats är jag emellerfld för min del beredd att efter någon tid göra en
utvärdering av reformen.

Mitl förslag innebär alltså att pastoraten i
fortsättningen själva får bestämma om de undantagsvis skall anvisa
tjänstebostad åt sina präster. För det fall att ett pastorat beslutar att
tillhandahålla tjänstebostad åt en kyrkoherde eller komminisler bör de
nuvarande reglerna om tjänstebostäder för präster gälla. Prästen blir alltså i
ett sådant fall liksom nu skyldig att bo i tjänstebostaden. Vidare bör bestämmelserna
om anordnande av tjänstebostad och om tjänstebostadshyra också gälla i sådana
fall. Jag vill särskilt framhålla all prästen emellertid liksom nu bör ha
möjlighet att hos domkapitlet ansöka om befrielse från bostadstvånget. Enligt
nuvarande regler skall sådan befrielse medges om del på grund av prästens eller
någon familjemedlems hälsa eller bostadsförhållanden eller andra särskilda omständigheter
framstår som skäligt.

Ett pastorats möjligheter att besluta om att anvisa tjänstebostad
eller att upphäva ett sådant beslut måsle enligt min mening vara begränsade
till sådana fall då tjänsten som kyrkoherde eller komminister ännu inle har
tillsatts. Pastoratet bör inte, vare sig genom ett beslut om att anvisa
tjänstebostad eller genom att upphäva ett sådant beslut, kunna ensidigt rubba
förutsättningarna för prästens anställning. Jag anser därför att pastoratet,
sedan tjänsten har Ullsatis, bör få meddela ett beslut om att anvisa
tjänstebostad eller att upphäva ett sådant beslut endast om prästen samtycker tUl
det.

Den av mig nu föreslagna förändringen aktualiserar frågan
om situationen för de präster som bor i ijänstebostäder när reformen genomförs.
Om pastoratets skyldighet att flllhandahålla tjänstebostaden upphör får detla
till följd att även prästens skyldighet att bo i bostaden upphör, förutsatt att
pastoratet inte beslutar att bostaden skall flllhandahållas som tjänstebostad.
Om prästens skyldighet att bo i bostaden upphör kan prästen emellertid få rätt
till förlängning av hyresavtalet. I och med att bostaden upphör att vara tjänsteboslad
gäller inte heller reglerna om tjänstebostadshyra. Prästen kan alltså antingen
få betala hyra för hela bostaden eller, om hyran sätts för lågt, riskera
oförutsedda beskaltningseffekter. Många präster kan då bli tvungna att flytta
av ekonomiska skäl. Om det då inte finns en bostadsmarknad på orten, kan de
också bli tvungna att söka en tjänst på annat håll. Även för pastoratets del
kan förlängningen av hyresavtalet vara till nackdel när det gäller att på
längre sikt planera för bostadens framtida användning.

För att
undvika sådana olägenheter i övergångsskedet har jag stannat för

att föreslå en särskild övergångsbestämmelse som innebär att pastoratets 13

tidigare av regeringen
ålagda skyldighet att tillhandahålla bostaden skall Prop. 1986/87:13

upphöra
först sedan prästen har avgått från sin tjänst och avflyttat. Detta

innebär att prästen har
skyldighet att bo kvar i den anvisade tjänstebostaden

till dess att han eller
hon har avgått från sin tjänst. När prästen av en eller

annan anledning avgår från
tjänsten blir prästen enligt 12 kap. 46 § 7

jordabalken skyldig att
flytta, om pastoratet säger upp hyresavtalet. Därefter

upphör pastoratets
skyldighet att tillhandahålla tjänstebostaden. Denna

övergår då till att bli
ett löneboställe, som pastoratet får förfoga över på sätt

som det finner lämpligt
inom ramen för de bestämmelser som gäller för

löneboställens
förvaltning.

Enligt
min mening bör det dock inte vara något som hindrar att pastoratet och prästen
träffar en överenskommelse om alt prästen skall avstå från tjänstebostaden
innan han eller hon har avgått från sin tjänst. Den nyssnämnda
övergångsbestämmelsen bör därför utformas så att en sådan tidigare avveckling
blir möjlig. Pastoratets skyldighet att tillhandahålla tjänstebostaden upphör
då vid avståendet. Prästen kan visserligen i ett sådant fall tänkas bo kvar som
hyresgäst i bostaden enligt vanligt hyresavtal, men är å andra sidan fri att
ordna sitt boende på annat sätt.

Många
prästgårdar representerar betydande kulturhistoriska värden. Det har uttalats
farhågor för att sådana vården kan gå till spillo vid en avveckling av tjänstebostadssyslemet.
Som jag nyss har sagt bör de nuvarande tjänstinnehavarna ha möjlighet att bo
kvar i tjänstebostaden. Jag utgår från att åtskilliga av dem kommer att
utnyttja den möjlighelen. Det kommer därför sannolikt inte att ske någon brådstörtad
avveckling av det nuvarande prästgårdsbeståndet. I de flesta fall kommer
pastoraten sålunda att ha den tid på sig som de kan behöva för att i samråd med
stiftsnämnderna och de antikvariska myndigheterna planera för prästgårdarnas
framtida användning. I riksantikvarieämbetets regi bedrivs f.n. en
prästgårdsinventering, som bör kunna ge värdefullt underlag för ställningslagandena.
Jag vill erinra om att en prästgård i särskilda fall kan förklaras för
byggnadsminne. Därigenom får den ett varaktigt skydd även efter en eventueU
försäljning. Jag vill i sammanhanget påpeka att en prästgård, som upphör att
anvisas som tjänstebostad, enligt lagen om förvaltning av kyrklig jord blir
löneboställe och att stiflsnämnderna enligt den anslutande förordningen är
ålagda att upprätta en plan bl.a. över åtgärder för beaktande av naturvårdens
och kulturminnesvårdens intressen på löneboställena. Samråd skall i sådant hänseende
äga rum med länsstyrelsen. En sådan samrådsskyldighet kan också vara påkallad
vid försäljning av en förutvarande prästgård som utgör en särpräglad mUjö eller
som omfallar en byggnad av särskilt värde. Länsstyrelsen får därvid möjlighet
att pröva om byggnadsminnesförklaring skall utfärdas. Det ankommer på
regeringen alt meddela föreskrifter om en sådan samrådsskyldighet.

I
många fall kan nuvarande tjänstebostäder väntas bli upplåtna som

hyresbostäder åt präster eller annan kyrklig personal även i framtiden. Jag

vill här peka på möjligheten enligt 12 kap. 67 § jordabalken att kollektivav-

talsreglera hyresvillkoren vid en anställning. Vidare kan prästgårdar som

upphör att vara tjänstebostäder också tänkas tas i bruk för olika församlings-

ändamål. 14

Där en
sådan användning som nu sagts inte kommer i fråga kan försäljning bli aktuell.
Jag ansluter mig till promemorieförslaget om att försäljningsmedel då skall
kunna tas i anspråk för att bekosta en annan lämplig prästbostad eller nya
lokaler som behövs för att ersätta expeditions-och arkivutrymmen i den försålda
prästgården. Jag delar kammarkollegiets uppfattning att även tidigare fonderade
försäljningsmedel från prästgårdar som blivit löneboställen bör kunna få tas i
anspråk för nu angivna ändamål.

Prop. 1986/87:13

2.2 Boställsnämnderna

Mitt förslag: Boställsnämnderna avskaffas.

Boställsnämndernas förvaltningsuppgifter övertas av
förvaltarna av den kyrkliga jorden. Församlingarna och pastoraten får
följaktligen själva bestämma villkoren för arrendeupplåtelse på de fastigheter
som de förvaltar och besluta om vissa dispositionsändringar. Vidare får den som
förvaltar den kyrkliga jorden också företräda denna, när en arrendenämnd eller
en domstol behandlar frågor om arrendevillkor.

Boställsnämndernas
tillsynsuppgifter övertas av stiftsnämnderna.

Promemorieförslaget: Avviker från mUt förslag på så sätt
att stiftsnämnderna övertar boställsnämndernas uppgifter i fråga om beslut om
arrendevillkor och disposilionsändringar rörande löneboställena.
Överensstämmer i övrigt i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser
tillstyrker förslaget all avskaffa boställsnämnderna. Det betonas dock att den
sakkunskap som finns hos boställsnämnderna bör tas till vara och på annat sätt
tillgodogöras förvaltningen. Också de få remissinstanser som avstyrker
förslaget är öppna för att boställsnämndernas uppgifter kan utföras i annan
form. I övrigt tillstyrks promemorieförslaget. Några remissinstanser, bland dem
svenska kyrkans centralstyrelse, anser emellertid att pastoraten skall
anförtros boställsnämndernas förvaltningsuppgifter.

Bakgrunden
till mitt förslag: Enligt lagen om förvaltning av kyrklig jord gäller i
huvudsak följande. En församlingskyrkas fastighet - dvs. kyrklig jord vars
avkastning är avsedd till församlingskyrkans behov - förvallas av församlingen.
Löneboställena, vilkas avkastning är avsedd till församlingsprästernas
avlöning, förvaltas av pastoraten utom när det gäller skogen, som förvaltas av stiflsnämnderna
(9§). Villkoren för upplåtelse av jordbruksarrende skall bestämmas av boställsnämnden.
Vid tvist om arrendevillkoren företräder stiftsnämnden den kyrkliga jorden
inför arrrendenämnd eller domstol (15§). Beslut om ändrad disposition meddelas
beträffande ett löneboställes jordbruk av boställsnämnden. Beträffande annan
kyrklig jord beslutar den som förvaltar egendomen själv därom. Om skälet till
dispositionsändringen är att etl självständigt jordbmk inte längre är
bärkraftigt eller om den leder till att ett sådant jordbruk inte längre kan
uppehållas, skall dock stiftsnämnden besluta om den (19§). Tillstånd flll
försäljning eller byte av kyrklig jord lämnas av stiftsnämnden, kammarkollegiet
eller regeringen, beroende på egendomens värde (24 och 25 §§). Lunds domkyrkas
fastigheter

15

16

förvaltas av ett
domkyrkoråd, för vilket gäller särskilda bestämmer (9 och Prop. 1986/87:13 32§§).

Tillsynen
över pastoratens förvaltning av löneboställen och prästgårdar utövas enligt 22
§ lagen om förvallning av kyrklig jord i dag av boställsnämnderna. Närmare
bestämmelser om tillsynen finns i förordningen om förvaltning av kyrklig jord.
Enligl dessa bestämmelser skall boställsnämnderna se till att pastoraten
fullgör vad som enligt lag och förordning ankommer på dem. För detta ändamål
får boställsnämnderna meddela pastoraten förelägganden eller förbud och därvid
också utsätta vite. Värdebeständig rationalisering, nybyggnad eller väsentlig
ombyggnad på ett löneboställe får ske endast efter boställsnämndens medgivande.
För nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av en prästgård krävs stiftsnämndens
medgivande.

Enligt
22 § lagen om förvallning av kyrklig jord utövar stiftsnämnden tillsynen över
förvaltningen av annan kyrklig jord, som inte förvaltas av stiftsnämnden. Detta
gäller sålunda i fråga om församlingskyrkornas och Lunds domkyrkas fastigheter.
Även stiftsnämnden har enligt förordningen om förvaltning av kyrklig jord
möjlighet att meddela föreläggande eller förbud och att därvid utsätta vile.

Skälen
för mitt förslag: Intill utgången av år 1982, då en reform genomfördes
beträffande sysiemel för den ekonomiska utjämningen mellan församlingar och
pastorat inom svenska kyrkan, hade staten ett intresse av att för kyrkofondens
räkning bevaka att löneboställena gav en skälig avkastning och att kapitalel
hölls vid makt. Den närmaste uppsikten häröver ankom på bostäUsnämnderna. Dessa
hade också vid den reform av bostäUs-förvaltningen som genomfördes år 1972
tilldelats en aktiv roll i arbetet med en strukturrationalisering av de
kyrkliga jord- och skogsbruksfastigheterna.

Med
det nya utjämningssystem som trädde i kraft fr.o.m. år 1983 ligger det i
pastoratens eget intresse att få en jämn och hög avkastning av sitt boslällskapital.
Statens intresse i fråga om löneboställena och det från dessa härrörande
kapitalet i prästlönefonderna begränsar sig i dag tiU en allmän kontroll över
att kyrklig egendom inte förfars eller används till andra ändamål än vad den
har anslagits flll. Den uppgiften motiverar inte förekomsten av särskilda bosiällsnämnder.
Arbetet med strukturrationaliseringen bedrivs huvudsakligen av stiftsnämnderna
i nära samarbete med lantbruksnämnderna och kräver inte heller medverkan av boställsnämnd.

Som
elt led i en strävan all förenkla förvaltningen av den kyrkUga egendomen bör i
möjlig mån antalet myndigheter som har att befatta sig med den begränsas. Den
tillsyn över den kyrkliga jorden som boställsnämnderna utövar har i dag minskat
i belydelse och flertalet övriga uppgifter som åvilar boställsnämnderna kan övertas
av andra organ. Behovet av lokalkännedom och flllgång till jordbruksexpertis
kan enligt min mening tillgodoses på enklare sätt än genom de nuvarande
nämnderna, där ordföranden är den som ändå utför merparten av arbetet och ensam
får besluta i åtskilliga ärenden.

Det
stöd som promemorieförslaget har fått i remissyttrandena tyder också på att boställsnämnderna
utan olägenhet kan avvecklas. Jag föreslår därför att boställsnämnderna avskaffas
och övergår nu till att ta upp frågan om vilka organ som bör överta boställsnämndernas
förvaltnings- och tillsynsuppgifler.

Såsom förvaltare bär pastoraten alla kostnader för
prästgårdarna och för Prop. 1986/87:13 löneboställenas jordbruk i den mån inte arrendatorerna
skall svara för dem. Det är också pastoraten som tillgodogör sig avkastningen
av egendomen. De bör alltså ha ett intresse av alt förvaltningen är lönsam. Jag
flnner det vara i linje med strävandena alt stärka den kommunala
självbestämmanderätten och att flytla besluten närmare dem som själva berörs av
dem att nu låla pastoraten fatta de beslut som är av betydelse för deras egen
ekonomi. Jag anser därför i likhet med några remissinstanser, bland dem svenska
kyrkans centralstyrelse, att pastoraten själva bör få bestämma villkoren vid ularrendering
av löneboställenas jordbruk. Pastoraten bör också kunna besluta om sådana
dispositionsändringar beträffande löneboställena som boställsnämnderna f.n.
får besluta om. Om dispositionsändringen är föranledd av atl ett jordbmk inte
längre är bärkrafflgt eller om ändringen leder till att elt sådant jordbruk
inte kan uppehållas bör dock, liksom hittills, den ändrade dispositionen prövas
av stiftsnämnden. Det ankommer givetvis på den som beslutar om en
dispositionsändring att rätta sig efter den allmänna målsättning som
lagstiftningen anger för förvaltningen av den kyrkliga jorden, nämligen att
egendomens avkastningsförmåga skall tillgodogöras på ekonomiskt bästa sätt.

Boställsnämnderna bestämmer i dag också villkoren för
upplåtelse av församlingskyrkornas och Lunds domkyrkas fastigheter på arrende
för jordbruk. Församlingskyrkornas fastigheter är betydligt färre än löneboställena
och oftast mindre än dessa. Före 1972 års reform av den kyrkliga jordens
förvaltning svarade som regel församlingarna själva för deras ularrendering
utom i Lunds stift, där den handhades av sflftsnämnden. Om nu boställsnämnderna
avskaffas, är det enligt min mening naturligt att församlingarna, såsom
tidigare i viss utsträckning var fallet, själva får beslämma arrendevillkoren.
Lunds domkyrkas betydande fasflghetsinnehav består huvudsakligen av
jordbruksfastigheter, som förvaltas av det särskilda domkyrkorådet. Detta bör
enligt min mening självt få bestämma arrendevillkoren vid ularrenderingen av
domkyrkans jordbruksfastigheter.

Om församlingarna och pastoraten själva företräder kyrkan
som jordägare gentemot jordbruksarrendatorerna i frågor som rör arrendeförhållandet
bör de också företräda den kyrkliga jorden vid tvist om arrendevillkoren. Det
blir alltså med mitt förslag jordens förvaltare och inte längre stiftsnämnden
som företräder den kyrkliga jorden, när en arrendenämnd eller en domstol
behandlar frågor om villkoren för jordbruksarrende. Stiftsnämnden bör givetvis
vid behov kunna biträda förvaltaren vid sådana tvister. Det ankommer på
regeringen att besluta om stiftsnämndens uppgifter i detta avseende. Jag avser
därför att återkomma till regeringen i den frågan.

När det
gäller boställsnämndernas tillsynsuppgifter vill jag säga följande.

Den tillsyn över pastoratens förvaltning av prästgårdar och löneboställen

som boställsnämnderna nu utövar motiveras av statens intresse att se till att

kyrklig egendom förvaltas för sitt ändamål och i enlighet med gällande

bestämmelser för egendomen. Jag anser i likhet med remissinstanserna att

denna tillsyn i stället bör ankomma på sflftsnämnderna. En sådan flllsyn har

några av dem redan i dag i fråga om församlingskyrkornas och Lunds

domkyrkas fastigheter. Att ge stiftsnämnderna uppgiften att ha tillsyn även 17

2 Riksdagen 1986/87.1 samt. Nrli

över
förvaltningen av prästgårdar och löneboställen innebär att omfattningen av
deras tillsynsuppgifter ökar. Jag återkommer till frågan om stiflsnämn-dernas
resurser för dessa uppgifter.

Som
jag har nämnt förut har såväl boställsnämnden som stiftsnämnden i dag
befogenhet att meddela föreläggande eller förbud och därvid utsätta vite för
att förmå en förvaltare av kyrklig jord som står under resp. nämnds tillsyn att
fullgöra sina åligganden. I promemorian har föreslagits att stiftsnämnden skall
överta samtliga de funktioner som boställsnämnden har som tillsynsorgan.
Förslaget har inte mött några invändningar från remissinstansernas sida. Även
jag anser att stiftsnämnderna bör ha dessa befogenheter.

Med mitt förslag kommer
väsentligt större krav än hittills att ställas på pastoraten. Jag räknar med
att det på de flesta håU finns den kompetens som krävs för att göra de riktiga
ekonomiska och tekniska bedömningarna. I landsbygdspastoraten är väl som regel
sakkunskap på jordbruksområdet företrädd i pastoratets egna organ. Pastorat och
andra samfälligheter i större tätorter har ofta tillgång till expertis i fråga
om fastighetsförvaltning och byggenskap. Jag utgår emellertid från att
pastoraten också i framtiden i många lägen kan behöva råd för sitt arbete med
jordbruksförvaltningen. Det kan ligga nära till hands att de då begär bistånd
av stiftsnämnderna och hos dem tillgänglig expertis.

Omfattningen och arten av
det kyrkliga fastighetsinnehavet växlar starkt mellan de olika stiften. Det bör
därför ankomma på stiftsnämnderna att själva bedöma vilket behov av biträde som
kan föreligga i det egna stiftet. De bör också bäst kunna avgöra i vilken form
ett sådant behov lämpligen skall tillgodoses. På många håll kan man räkna med
att delta åtminstone till en början sker genom att en eller flera av de
nuvarande boställsnämndsordfö-randena av stiftsnämnden förordnas att mot arvode
fullgöra uppdrag motsvarande dem som de själva eller boställsnämnden i sin
helhet i dag utför. Jag vill erinra om att stiftsnämnderna enligt sin
instruktion (1971:862) får i mån av behov och flllgång på medel anlita experter
och sakkunniga. Jag räknar med att stiftsnämndernas befattning med
arrendefrågor på sikt blir mindre omfattande än de nuvarande boställsnämndernas
och att resursförbrukningen bör bli mindre. Kostnaderna vid övergången får
därför högst uppgå till kostnaderna för de nuvarande boställsnämnderna. Det får
ankomma på stiftsnämnderna atl i sina anslagsframställningar för budgetåret 1987/88
beräkna medel härför.

Prop.
1986/87:13

2.3
Vissa andra förenklingar i lagen om förvaltning av kyrklig jord

Mitt förslag: Regeringens
befogenhet att besluta om avvikelser från reglerna om uppsikt över
förvaltningen av kyrklig jord upphävs. Vidare skall regeringen inte längre
pröva besvär över en stiftsnämnds beslut enligt lagen om förvaltning av kyrklig
jord. Ett sådant beslut får i stället Överklagas till kammarkollegiet som sista
instans. Kammarkollegiet skall emellertid kunna överlämna särskilt viktiga
ärenden till regeringen.

18

Promemorieförslaget: Beslut om avvikelse från reglerna om
uppsikt över Prop. 1986/87:13 förvaltningen av kyrklig jord skall fattas av
kammarkollegiet. Överensstämmer i övrigl med milt förslag.

Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks i princip. Några
remissinstanser uttalar dock vissa betänkligheter mot förslaget om en
begränsning av besvärsrätten.

Skälen för mitt förslag: I departementspromemorian läggs
fram ett antal förslag som rör delegering av beslut om den kyrkliga jordens
förvaltning och begränsning av rätlen att överklaga sådana beslul. Vidare tas i
promemorian upp några ytterligare förslag. Det föreslås t.ex. att vissa i lagen
förekommande begrepp skall ändras. En del av förslagen i promemorian kräver
ändringar i såväl lagen som förordningen om förvaltning av kyrklig jord.
Härutöver har kammarkollegiet i samband med sitt remissyttrande över förslagen
i promemorian tagil upp ett antal andra enligt kollegiet angelägna ändringar i
författningarna om förvaltningen av den kyrkliga jorden som syftar till en
förenkling av regelsystemet.

Flertalet av kammarkollegiets förslag liksom det i
promemorian lämnade förslaget om värderingsregeln vid försäljning av kyrklig
jord är enligt min mening av det slaget att de hör nära samman med de frågor om
den kyrkliga jordens avkastning som enligt vad jag inledningsvis har nämnt
skall utredas av kyrkofondens styrelse. Jag anser därför att dessa frågor inte
bör tas upp nu.

Några av förslagen i promemorian går ut på att förenkla
handläggningen av ärenden rörande köp och försäljning av kyrklig jord genom att
låta enbart stiftsnämnderna och kammarkollegiet besluta i dessa ärenden. Endast
vissa besvärsärenden skall i fortsättningen kunna föras upp till regeringen.
Likaså föreslås att den myndighet som får lämna medgivande till försäljning av
kyrklig jord också får medge undantag från skyldigheten att fondera inflytande
försäljningsmedel. De föreslagna förenklingarna vinner slöd hos remissinslanserna,
som dock i vissa avseenden vill gå längre och förordar lättnader också i fråga
om myndighelernas möjligheter atl besluta om användandet av redan fonderade
försäljningsmedel.

Jag är beredd att i huvudsak biträda promemorians förslag
i dessa hänseenden. Om förslagen genomförs kommer regeringen att i stor
utsträckning befrias från handläggningen av förvaltningsärenden rörande den
kyrkliga jorden. Detta ligger i linje med de strävanden som finns att avlasta
regeringen förvaltningsärenden och som under de senaste åren har gett goda
resultat på den kyrkliga förvaltningens område. För genomförande av de flesta
förslagen behövs det endast vissa ändringar i förordningen om förvaltning av
kyrklig jord. Det ankommer på regeringen att besluta om detta. Jag avser därför
atl återkomma till regeringen härom.

Två av förslagen kräver emellertid riksdagens medverkan.
Det gäller dels frågan om regeringens nuvarande befogenhet att besluta om
avvikelser från reglerna om uppsikt över förvaltningen av kyrklig jord, dels
frågan om en begränsning av rätten att överklaga beslut om förvaltning av
kyrklig jord. Jag tar nu upp dessa bägge frågor.

Enligt 23
§ lagen om förvaltning av kyrklig jord kan regeringen förordna

att sädan uppsikt skall handhas av stiftsnämnden i stället för av en 19

boställsnämnd eller att
viss förvaltning inte skall stå under någon uppsikt. I promemorian föreslås att
regeringens befogenhet att besluta i dessa hänseenden läggs över på
kammarkollegiet. När boställsnämnderna avskaffas kommer enligt mitt förslag
stiftsnämnderna att ha tillsyn över förvaltningen av all kyrklig jord, som de
inte själva förvallar. Regeringens beslut skulle då i fortsättningen endast
krävas i något enstaka fall, då det kan bli fråga om att förvaltningen av viss
kyrklig jord över huvud tagel inte skall stå under någon uppsikt. Något behov
av att medge undantag från den uppsikt det här är fråga om har inle visat sig
föreligga. Enligt min mening behövs därför inte någon lagregel som möjliggör
sådana undanlag. Den nuvarande bestämmelsen i 23 § lagen om förvaltning av
kyrklig jord bör alltså kunna upphävas.

När del sedan gäller den
föreslagna begränsningen av besvärsrätten vill jag först erinra om atl
församlingarnas och pastoratens beslut i fråga om sin förvaltning överklagas
genom kommunala besvärsregler. Beslut i arrende-och hyresfrågor kan enligt
bestämmelserna i jordabalken prövas av arrendenämnd, hyresnämnd och
fastighetsdomstol. Stiftsnämndernas beslut enligt lagen om förvaltning av
kyrklig jord överklagas hos regeringen. 1 besvärs-ärenden av sistnämnda slag
hör regeringen regelmässigt kammarkollegiet, som har tilldelats viktiga
uppgifter i frågor som rör förvaltningen av den kyrkliga jorden. Enligt de av
riksdagen år 1984 antagna riktlinjerna för en översyn av reglerna för besvär
över förvaltningsbeslut bör regeringen i allmänhet inte vara besvärsinstans
annat än när det behövs en politisk styrning av praxis. Vidare bör ärenden som
kan prövas i två eller flera instanser under regeringsnivån bara i
undantagsfall kunna överklagas till regeringen.

I överensstämmelse med
promemorieförslaget bör man nu befria regeringen från befattningen med ett
icke obetydligt antal besvärsärenden genom att låta kammarkollegiet inte bara
utreda och yttra sig i sädana ärenden utan också få i sista instans pröva besvär
över stiftsnämndernas beslut enligt lagen. Såsom har anförts i promemorian bör
kollegiet emellertid ha möjlighet att med eget yllrande överlämna ett
principiellt viktigt ärende till regeringens prövning.

Jag vill i det här
sammanhanget också nämna att det i promemorian och under remissbehandlingen har
tagils upp några andra förslag till smärre ändringar i lagen om förvaltning av kyrkhg
jord. Det gäller bl.a. ökade möjligheter att sälja viss kyrklig egendom.
Beträffande dessa ändringar hänvisar jag till specialmotiveringen till mitt
förslag om ändring i lagen om förvaltning av kyrkUgjord.

Prop.
1986/87:13

2.4 Tidpunkten för genomförande av mina förslag

Mitt förslag: De
förslag som jag har lagt fram genomförs fr.o.m. den 1 juli 1987.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer med mitt förslag. Remissyttrandena: Ett par remissinstanser vill
skjuta på tidpunkten för Ijänstebostadssystemets avveckling åtminstone ett
halvår för att den kultur-

20

historiska
inventeringen av präslgårdsbeståndet skall hinna genomföras i Prop.
1986/87:13 hela landet.

Skälen
för mitt förslag: I promemorian har tidpunkten den 1 juli 1987 valts därför att
det är fr.o.m. denna dag som hyressättningen enligt 1983 års överenskommelse
mellan arbetsgivarverket, SACO-SR och TCO-S om nya regler för bestämmandet av tjänstebostadshyran
för prästerna skall vara genomförd. Man har då uppnått en hyressättning som kan
tjäna tUl vägledning för pastoraten, om de efter det atl skyldigheten att lillhandahålla
tjänstebostaden har upphört vill upplåta bostaden som hyresbostad åt en präst.

Som
jag tidigare har antytt kan man räkna med att många tjänstebostadsin-nehavare vid
fldpunkten för genomförandet av mina förslag kan väntas vilja bo kvar i
tjänstebostaden. Jag bedömer alltså att en brådstörtad avveckUng av tjänstebostadssyslemet
inle kommer att äga rum. Det bör därför enligt min mening inte behöva vålla
någon olägenhet för genomförandet av den kulturhistoriska inventeringen, om
avvecklingen får ta sin början vid den fldpunkt som har föreslagils i
promemorian.

Till
boställsnämndernas uppgifter hör i dag bl.a. tillsynen över prästgårdarnas
förvaltning. Verksamheten har sålunda en nära koppling till det nuvarande Ijänstebostadssystemet
för prästerna. Det är därför naturligt att boställsnämnderna avskaffas
samtidigt som den av mig förordade avvecklingen sker av tjänstebostadssyslemet.

3 Upprättade lagförslag

1
enlighet med det anförda har inom civildepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader

2. lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av
kyrklig jord. Förslagen bör fogas till prolokollet i detta ärende som bilaga 3.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:940) om
kyrkliga kostnader

6§

Ur
kyrkofonden betalas

1. sådan kostnad för avlöningsförmåner fill präst som regeringen och riksdagen
bestämmer,

2. kostnad för pensionsförmån ål präst eller efterlevande flll präst
enligt bestämmelser som regeringen meddelar eller enligt avtal samt för försäkringsförmån
som utgår för präst eller annan kyrkomusiker än skolkantor enligt statlig
grupplivförsäkring,

3. förvaltningskostnad enligl regeringens och riksdagens bestämmande för stiftsnämnd
och för departement eller myndighet där kyrkliga frågor handläggs,

4. kostnader för verksamhet som bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för

rikskyrklig verksamhet i
den omfattning som regeringen bestämmer, 21

5. annan kostnad för kyrklig
verksamhet enligt regeringens och riksdagens Prop. 1986/87:13 besiämmande,

6. anslag till extra utgifter med ett
av regeringen och riksdagen bestämt belopp för år, vilket efter regeringens
bestämmande får användas flll kyrkliga ändamål.

I paragrafen anges vilka kostnader som får betalas ur
kyrkofonden. Ändringen i punkten 3 är föranledd av förslaget att avskaffa boställsnämnderna.
Följaktligen nämns inte längre i paragrafen förvaltningskostnad för boställsnämnd
som en kostnad som får betalas ur kyrkofonden. Ändringen i övrigt är
redaktionell.

23 §

Etl pastorat får besluta att innehavaren av en tjänst som
kyrkoherde eller komminister skall anvisas tjänstebostad. Om tjänsten är
tillsatt, får pastoratet meddela eller upphäva ett sådant beslut endast om den
som innehar tjänsten samtycker till det.

Pastoratet skall underrätta domkapitlet och stiflsnämnden
om beslut enligt första stycket.

Kostnaderna för en tjänsteboslad skall belalas av
pastoratet. Hyran för tjänstebostaden tillfaller pastoratet.

Förslaget att pastoraten i fortsättningen skall få
bestämma om de skall anvisa tjänstebostad åt en kyrkoherde eller en komminister
har behandlats utförligt i den allmänna motiveringen (2.1). I paragrafens/ör5-to
stycke har gjorts de ändringar som föranleds av förslaget. Regeringen skall
alltså inte längre kunna ålägga ett pastoral att tillhandahålla tjänstebostad
åt en kyrkoherde eller en komminister. Om pastoratet däremot av sådana
särskilda skäl som har berörls i den allmänna motiveringen finner det angelägel
att kunna anvisa tjänstebostad åt en kyrkoherde eller en komminister skall
pastoratet kunna besluta därom. Uttrycket "ordinarie försam-Hngspräsl"
har här ersatts av uttrycket "kyrkoherde eller komminister". Domprost
behöver inte nämnas särskilt eftersom en sådan är kyrkoherde i
domkyrkoförsamlingens pastorat. Uttrycket "kyrkoherde eller komminister"
får även anses täcka några få andra församlingspräster med en molsvarande
ställning. Liksom hillills skall domkapitlet ha möjlighet att med stöd av 9§
prästanställningsförordningen befria en enskild tjänstinnehavare från
bostadstvånget.

I ett nytt andra stycke föreskrivs att pastoratet skall
underrätta domkapitlet och sflftsnämnden om beslut enligl första stycket.
Därmed åsyftas såväl beslut om att tillhandahålla tjänstebostad som att inte
längre anvisa sådan bostad. Ändringama i iredje stycket utgör endast
redaktionella justeringar.

Ikraftträdande - och övergångsbestämmelser

Ändringarna i lagen om kyrkliga kostnader föreslås träda i
kraft den Ijuli

1987. Moflven för detta har redovisats i den allmänna moflveringen (2.4).

Vidare föreslås en övergångsbestämmelse som klargör att regeringens

lidigare fattade beslut om skyldighet för ett pastorat att tillhandahålla

tjänsteboslad upphör att gälla när lagen Iräder i kraft. För de präster som vid -

denna
fldpunkt bor i en anvisad tjänstebostad föreskrivs att pastoratets Prop.
1986/87:13 skyldighet att tillhandahålla tjänstebostaden inte skall upphöra
förrän prästen har avgått från sin tjänst och flyttat. Pastoratets skyldighet
kan dock upphöra dessförinnan om parterna kommer överens om det. Skälen för
förslaget har behandlats i den allmänna moflveringen (2.1).

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning
av kyrklig jord

I
detta lagförslag las bl.a. upp de ändringar i lagen om förvaltning av kyrklig jord
som föranleds av förslaget att avskaffa boställsnämnderna. Detta innebär att
några paragrafer i lagen, nämligen 7,15 och 30 §§ kan upphävas. Vidare kan till
följd av förslaget om ändring i lagen om kyrkliga kostnader 10 § upphävas. Även
23 § kan upphävas, vilket har framgått av den allmänna motiveringen (2.3).

2 §

Löneboställe
är kyrklig jord vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräst i
visst pastorat.

Prästgård
är kyrklig jord på vilken tjänstebostad är anvisad åt en kyrkoherde eller en
komminister. Om tjänstebostad inte längre är anvisad på egendomen, blir
egendomen löneboställe.

FörsamHngskyrkas
fastighet är kyrklig jord vars avkastning är avsedd till församlingskyrkas
behov. Vid tillämpning av 24 och 26 §§ skall även sådan fast egendom på vilken
en församlingskyrka av stiftelsekaraktär är uppförd anses som församlingskyrkas
fastighet.

Prästlönefondsfastighet
är kyrklig jord som förvärvats för medel ur prästlönefonder från flera pastorat
och vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräster i dessa
pastoral.

Kyrkofondsfastighet
är kyrklig jord vars avkastning tillförs kyrkofonden.

Domkyrkas
fastighet är kyrklig jord vars avkastning är avsedd till domkyrkas behov. Vid
tillämpning av 24 och 26 §§ skall även sådan fast egendom på vilken en domkyrka
av stiftelsekaraktär är uppförd anses som domkyrkas fastighet.

Biskopsgård
är kyrklig jord på vilken tjänstebostad är anvisad åt biskop.

I
promemorian föreslås att lagens definition av begreppen löneboställe och

prästlönefondsfastighet skall ändras. Med anledning av vissa remissinstan

sers kritik i detta hänseende har jag inte ansett det lämpligt att nu föreslå

någon ändring i detta hänseende. Frågan kräver närmare utredning.

Däremot har promemorians förslag om en utvidgning av begreppen försam

lingskyrkas fastighet resp. domkyrkas fasflghet inle mött några invändningar

från remissinstansernas sida. Kammarkollegiet har ansett det angeläget att

förslaget genomförs. Ändringarna har motiverats av behovet av att kunna

sälja kyrkotomt eller del därav för att den skall kunna tas i anspråk som t.ex.

gatumark. Före tillkomsten av lagen om förvaltning av kyrklig jord var en

sådan överlålelse möjlig. Genom förslaget blir lagens regler om försäljning

av kyrklig jord och om fondering av medel som har influflt efter försäljning av

kyrklig jord lillämpliga även på sådan fastighet på vilken en församlingskyrka '

eller en domkyrka av
stiftelsekaraktär är uppförd. I paragrafens tredje och

sjätte stycken har gjorts de tillägg som är föranledda av förslaget. Jag vill 23

erinra om att det finns
kyrkor som i senare tid har uppförts på mark som en Prop. 1986/87:13

församling har förvärvat
för ändamålet och som utgör kyrkokommunal

egendom. Beiräffande
förvattning och disposiiion av en sådan fastighet på

vilken en kyrka av
församlingskommunal karaktär är uppförd gäller 1982 års

lag om församlingar och
kyrkliga samfälligheter. Ändringarna i paragrafen i

övrigt är dels
redaktionella, dels föranledda av förslaget om ändring i lagen

om kyrkliga kostnader.

5§

I varje
stift finns en stiftsnämnd. I Stockholms stift fullgörs dock stifisnämn

dens åligganden av stiftsnämnderna i Uppsala och Strängnäs stift enligl

regeringens bestämmande.

8§

Ledamot
av stiftsnämnd och ersättare för ledamot förordnas för högsl tre år.

Ändringarna
i dessa paragrafer är föranledda av förslaget alt avskaffa boställsnämnderna.

9 §

Löneboställe,
med undantag av tillhörande skog, och präsigård förvallas av pastoratet.

Församlingskyrkas
fastighet förvallas av församlingen.

Löneboställes
skog, prästlönefondsfastighet, kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet och
biskopsgård förvaltas av stiflsnämnden. Lunds domkyrkas fastigheter förvaltas
dock av etl särskilt domkyrkoråd.

Regeringen
får efter framställning av den som förvaltar den kyrkliga jorden besluta om
förvaltning i annan ordning.

Enligt
fjärde stycket skall regeringen efter framställning av den som förvaltar den
kyrkliga jorden kunna besluta om förvaltning i annan ordning beträffande all
slags kyrklig jord, alltså även beträffande löneboställen och prästgårdar.
Förslaget har förts fram av kammarkollegiet. Jag anser liksom kollegiet att det
inte är motiverai att regeringen skall ha möjlighet att besluta om förvaltning
i annan ordning endasl beiräffande visst slag av kyrklig jord.

II §

Om
ett pastorat har anvisat en kyrkoherde eller en komminister tjänstebostad på
en prästgård, ankommer det på pastoratet att anordna prästgården. Pastoratet
skall underhålla och vid behov nybygga husen på prästgård. Pastoratet svarar
för prästgårds skötsel, i den mån detta ej enligt bestämmelser som regeringen
meddelar eller enligt avtal ankommer på innehavaren av tjänstebostaden.

Ändringen
i försia stycket första meningen är en följd av förslaget om ändring i lagen om
kyrkliga kostnader. I första stycket föreskrivs f.n. dessutom alt stiflsnämnden
i vissa fall skall bestämma var prästgården skall läggas. Petta kan inte anses
nödvändigt och föreskriften har därför tagits bort.

24

18 § Prop.
1986/87:13

I
ärenden som rör upplåtelse av rätt till vattenkraft företräds kyrklig jord som avses
i 14 § av kammarkollegiet.

I
ärenden som rör ledningsrätl eller vågrätt företräds kyrklig jord som avses i
14 § av stiftsnämnden även om den ej förvaltas av sflftsnämnden. Detsamma
gäller ärenden som rör byggnadsminne, naturvårdsområde, naturreservat,
naturminne eller bestämmelser till skydd för djurlivet om ej regeringen
bestämmer annat.

1
andra slycket har efter förslag av kammarkollegiet föreskrivits att stiftsnämnden
skall företräda kyrklig jord som avses i 14 § inte bara i ärenden som gäller
naturvårdens intressen utan också i ärenden som gäller byggnadsminne. I den
allmänna motiveringen har framhållits att en prästgård i vissa fall kan
förklaras som byggnadsminne och därigenom åtnjuta ett särskilt skydd. I
paragrafen har också tillagts ärenden som rör naturvårdsområde. Ändringarna i
övrigt är redaktionella.

19 §

Dispositionsändring,
som ej avser sådan upplåtelse eller sådant godkännande som anges i 17 eller 18
§, prövas av den som förvaltar egendomen. Om ändringen föranleds av att ett
självständigt jordbruk ej längre är bärkraftigt eller om ändringen leder till
att ett sådant jordbruk ej kan uppehållas, prövas dock frågan alltid av
stiftsnämnden.

Ändringarna
är föranledda av förslaget om boställsnämndernas avskaffande och är i övrigt
av redaktionell natur.

22 §

Stiflsnämnden
har tillsyn över sådan förvaltning av kyrklig jord som ej handhas av nämnden.

Vid
sin tillsyn får stiftsnämnden meddela sådant föreläggande eller förbud som
behövs för att denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall
efterlevas.

I
beslutet om föreläggande eller förbud kan stiftsnämnden utsätta vite.

Närmare
bestämmelser om tillsynen över förvaltningen av kyrklig jord meddelas av
regeringen.

I
den allmänna motiveringen (2.2) föreslås att stiflsnämnden skall överta boställsnämndernas
lillsynsuppgifter. I paragrafens/örito stycke sägs därför att stiftsnämnen
skall ha tillsyn över sådan förvaltning av kyrklig jord som inte handhas av
nämnden. Enligt andra stycket kan sflftsnämnden vid sin tillsyn meddela förbud
eller föreläggande att vidta vissa åtgärder. I ett iredje stycke föreskrivs att
nämnden i beslutet om föreläggande eller förbud kan sätta ut vite. De nu nämnda
befogenheterna för stiftsnämnden motsvaras av boställsnämndens och stifisnämndens
befogenheter enligt förordningen om förvaltning av kyrklig jord. Bestämmelsen
har av konstitutionella skäl tagits in i lagen. Ändringen i fjärde siyckei är
redaktionell.

25

26 § Prop. 1986/87:13

Ersättning
som inflyter för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation,
upplåtelse av naturtillgång, eller av annan jämförlig anledning skall fonderas,
om inte annat följer av andra stycket eller av bestämmelser som regeringen
meddelar. Avkastningen skall användas för samma ändamål som jorden varit avsedd
för.

Om
stiftsnämnden medger det får ett pastorat använda medel som inflyter eller som
har influtit på grund av försäljning av en prästgård eller av ett löneboställe
som tidigare har varit prästgård för anordnande av ny prästgård, ny annan
bostad åt en präst eller nya expediflonslokaler.

I
paragrafen har gjorts de ändringar som följer av det i den allmänna motiveringen
(2.1) berörda förslaget att skyldighet att fondera ersättning för en försåld
prästgård i vissa fall inte skall föreligga. Huvudprincipen är att ersättning
för försåld kyrklig jord skall fonderas om inte annat följer av bestämmelser
som regeringen meddelar. I förordningen om förvaltning av kyrklig jord finns
ett antal bestämmelser enligt vilka undantag får göras i fråga om skyldighet
att fondera medel. Bl.a. får pastoratet använda ersättning som härrör från
försäljning av en prästgård till att anordna ny prästgård om regeringen medger
det. Enligt mitt förslag bör i stället stiftsnämnden kunna ge pastoratet
tillstånd att använda försäljningsmedd för att anordna inte bara en ny
prästgård utan även ny annan bostad åt en präst och nya expeditionslokaler. I
ett nytt andra stycke föreskrivs därför att ett pastorat, om stiftsnämnden
medger det, får använda medel som har influtit på grund av försäljning av en
prästgård eller av ett löneboställe som tidigare har varit prästgård flll att
anordna ny prästgård, ny annan bostad åt en präst eller nya expeditionslokaler.
Av konstitutionella skäl har detta undantag från skyldigheten alt fondera medel
tagils in i lagen.

29 §

Beslämmelser
om överklagande av beslut av en församling eller ett pastorat finns i lagen
(1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter.

Vid
tillkomsten av 1982 års lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter
upphävdes 1961 års lag om församlingsstyrelse. I paragrafen hänvisas följaktligen
till besvärsbestämmelserna i den nu gällande lagen. Ändringarna i övrigt är
redaktionella.

31
§

Stifisnämndens
beslut enligt 21 § om fördelning av vinst eller förlust får överklagas hos
kammarrätten.

Stiftsnämndens
beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos kammarkollegiet. Om ärendet
är av principiell betydelse eller annars av SärskUd vikt får kammarkollegiet
med eget yttrande överlämna det till regeringen för avgörande.

Kammarkollegiets
beslut i en överklagad fråga får inte överklagas. Kammarkollegiets beslut i
övrigt med anledning av det överklagade ärendet eller i andra ärenden enUgt
denna lag får överklagas hos regeringen.

26

I
paragrafen regleras frågan om hur stiftsnämndens och kammarkollegiets Prop.
1986/8713 beslut enligt lagen får överklagas. Förslagen har behandlats i den
allmänna motiveringen (2.3).

I
första slyckel anges vilka beslut som får överklagas hos kammarrätten. Liksom
för närvarande gäller det stiftsnämndens beslut enligt 21 § om vinst eller
förlust. I andra slycket föreskrivs att stiftsnämndens beslut i övrigt enligt lagen
får överklagas hos kammarkollegiet. Kammarkollegiet får dock, i stället för att
självt avgöra ärendet, överlämna det till regeringen för prövning om kollegiet
finner att ärendet är av principiell betydelse eller annars av särskild vikt. I
tredje stycket regleras frågan om hur kammarkollegiets beslut får överklagas.
Huvudregeln är att kollegiets beslut inte får överklagas. Vissa undantag från
denna regel föreskrivs dock. Om det inom ramen för ett besvärsärende kommer upp
en fråga hos kollegiet som inle har prövats tidigare — t.ex. en fråga av processuell
natur — bör den kunna föras vidare till regeringen. Vidare bör de beslut som
kammarkollegiet fattar i första instans kunna överklagas hos regeringen.

Ikraftträdande
- och övergångsbestämmelser

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1987. I den allmänna motiveringen har närmare
behandlats frågan om tidpunkten för genomförande av förslagen (2.4). Av skäl
som där anförs är det lämpligt att också ändringarna i lagen om förvaltning av
kyrklig jord träder i kraft vid denna tidpunkt. I fråga om ärenden som har
väckts före den 1 juli 1987 vid arrendenämnd eller domstol föreslås att
stiftsnämnden fortfarande skall företräda den kyrkliga jorden till dess att
ärendet blivit slutligen avgjort.

5 Hemställan

Jag
hemställer att kyrkomötets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader,

2. lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

27

KYRKOMÖTET KYRKOMÖTETS SKRIVELSE 1986:6 Prop. 1986/87:13

1986-08-27

Regeringen

Kyrkolagsutskottets betänkande 1986:1 med anledning av
regeringens skrivelse om vissa ändringar av bestämmelserna om tjänstebostäder
för präster och om förvaltningen av kyrklig jord jämte motioner

Med
överlämnande av nämnda betänkande får jag anmäla att kyrkomötet den 27 augusli
1986 bifallit vad utskottet hemställt.

Göran
Åstrand

Bengt
Törnell

28

Prop. 1986/87:13

Kyrkolagsutskottets Kyrkomötet

betänkande
1986:1

med
anledning av regeringens skrivelse om vissa ändringar av bestämmelserna om
tjänstebostäder för präster och om förvaltningen av kyrklig jord jämte motioner

Regeringens
skrivelse m.m.

I regeringens skrivelse till kyrkomötet 1986:3 har
regeringen (civildepartementet) till kyrkomötet för yttrande överiämnat
förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader,

2.
lag om ändring
i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord. Beträffande del huvudsakliga
innehållet i regeringens skrivelse hänvisar

utskottet till framställningen i det följande under
rubriken Utskottet på s. 9. I samband med skrivelsen behandlar utskottet
följande motioner;

1.
Motion 1986:16
av Sven Lenhoff om tjänstebostäder för präster.

2.
Motion 1986:24
av Karl-Erik Johansson och Torsten Gustafsson om vissa ändringar av
bestämmelserna om tjänstebostäder för präster.

3.
Motion 1986:50
av Sten Johansson om enhetliga arrendevillkor för upplåtelse av kyrkligt
jordbruk.

4.
Motion 1986:59
av Torgny Larsson och Willy Haag om anskaffandet av tjänstebostadssyslemet för
kyrkoherdar och komministrar.

5.
Motion 1986:65
av Bengt Kindbom och Thore Månsson om boställs-nämndsorganisationen.

6. Motion 1986:83 av Ingemar Björck om bostadsband
för präster.

Motionsyrkandena redovisas på s. 8.

De för yttrande överlämnade lagförslagen har följande
lydelse.

29

1 förslagtill Prop. 1986/87-13

Lagom
ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader

Härigenom föreskrivs att 6 och 23 §§ lagen (1970:940) om
kyrkliga kostnader' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ur kyrkofonden bestrides Ur kyrkofonden betalas

1. sådan kostnad för avlöningsförmåner
till präst som regeringen och riksdagen bestämmer,

2. kostnad för pensionsförmån åt präst
eller efterlevande till präst enligt beslämmelser som regeringen meddelar eller
enligt avtal samt för försäkringsförmån som utgår för präst eller annan
kyrkomusiker än skolkantor enligt statlig grupplivförsäkring,

3. förvaltningskostnad enligl rege- 3. förvaltningskostnad enligt regeringens
och riksdagens besiämman- ringens och viksdagens bestämmande för siiflsnämnd
och bosiälls- de för stiftsnämnd och för departe-nämnd .samt för departement eller
ment eller myndighet där kyrkliga myndighet där kyrkliga frågor hand-
frågor handläggs,

lägges,

4. kostnader för verksamhet som
bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel i den omfallning
som regeringen bestämmer,

5. annan koslnad för kyrklig verksamhel
enligt regeringens och riksdagens bestämmande,

6. anslag till extra utgifter med etl
av regeringen och riksdagen beslämt belopp för år, vilket efter regeringens
bestämmande får användas till kyrkliga ändamål.

23 §

Pastorat skall tillhandahålla ordi- Ett pastorat får bestuta att inneha-

narie församlingspräst tjänsteboslad våren av en ijänst
som kyrkoherde

på prästgård eller i bostadslägenhet eller komminisler skall anvisas

på annan faslighet. om regeringen tjänsteboslad. Om tjänsten är tillsatt,

besiämmer del. fär pastoratet meddela eller
upphäva

ett sådanl beslul endast om den som innehar tjänsten
samtycker lill del.

Pastoratet skall underrätta domka

pitlet och stiflsnämnden om beslid

enligl första stycket.

Koslnad för tjänstebostad besiri- Kosinaderna
för en tjänstebostad

des av pastoratet. Tjänstebostadshy- skall belalas apastoratet. Hyran för ra som församlingspräst betalar till- tjänstebosiaden
tillfaller pastoratet, faller pastoratet.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1987.

Vid
lagens ikraftträdande skall beslut som regeringen med stöd av äldre

'Lagen omtryckt
1982:379. Senaste lydelse 198.:418.

30

bestämmelser har meddelat
om skyldighet för ett pastorat att tillhandahålla Prop. 1986/87:13 en ordinarie
församlingspräst tjänstebostad upphöra att gälla. Om en ordinarie
församlingspräst vid lagens ikraftträdande bor i en anvisad tjänstebostad,
upphör dock pastoratets skyldighet att tillhandahålla bostaden först sedan
prästen har avgått från sin tjänst och avflyttat eller vid den tidigare
tidpunkt som parterna kommer överens om.

31

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av
kyrklig

jord

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:939) om förvallning
av kyrklig

jord

dels alt 7, 10, 15, 23 och 30§§ skall upphöra atl gälla,

dds all 2, 5, 8, 9, 11, 18, 19, 22, 26, 29 och 31 §§ skall
ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 22 § skall ha följande
lydelse.

Prop.
1986/87:13

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

Löneboställe
är kyrklig jord vars avkastning är avsedd lill avlöning åt församlingspräst i
visst pastorat.

Prästgård
är kyrklig jord på vilken tjänsteboslad är anvisad ål en kyrkoherde eller en
komminisler. Om tjänsiebostad inte längre är anvisad på egendomen, blir
egendomen löneboställe.

Prästgård är kyrklig jord på vilken tjänsteboslad är
anvisad ål ordinarie församlingspräst i anledning av an pastorat skall lillhandahålla
sådan församlingspräst tjänstebostad enligl beslul som avses i 23 § lagen
(1970:940) om kyrkliga kostnader eller motsvarande äldre beslämmelser. År
tjänstebostad ej längre anvisad på egendomen, blir egendomen löneboställe.

Församlingskyrkas fastighet är Församlingskyrkas faslighel är

kyrklig jord vars avkastning är av- kyrklig jord vars
avkastning är avsedd till församlingskyrkas behov. sedd till
församlingskyrkas behov.

Vid
tillämpning av 24 och 26 §§ skall även sådan fast egendom pä vilken en församlingskyrka
av sliflelsekarak-tär är uppförd anses som församlingskyrkas fastighet. Prästlönefondsfastighet
är kyrklig jord som förvärvals för medel ur prästlönefonder från flera
pastorat och vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräster i
dessa pastoral. Kyrkofondsfastighet är kyrklig

jord
vars avkastning tillföres kyrkofonden.

Domkyrkas
fastighet är kyrklig jord vars avkastning är avsedd till domkyrkas behov.

Kyrkofondsfastighet är kyrklig jord vars avkastning lillförs
kyrkofonden.

Domkyrkas
fastighet är kyrklig jord vars avkastning är avsedd till domkyrkas behov. Vid lillämpning
av 24 och 26 §§ skall även sådan fast egendom på vilken en domkyrka av
stiftelsekaraktär är uppförd anses som domkyrkas fastighet. Biskopsgård är
kyrklig jord på vilken tjänsteboslad är anvisad ål biskop.

'Senaste
lydelse 1983:402.

32

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:13

1 varje
stift flnns en stiftsnämnd samt bosiällsnämnder till det anlal regeringen besiämmer.
I Stockholms stift fullgöres dock stiflsnämnds åligganden av stiflsnämnderna i
Uppsala och Strängnäs stift enligt regeringens bestämmande.

Boställsnämnds
verksamhelsområde bestämmes av regeringen.

1 varje
stift finns en stiftsnämnd. 1 Stockholms stift fullgörs dock stifts-nämndens
åligganden av stiflsnämnderna i Uppsala och Strängnäs stift enligt regeringens
bestämmande.

Ledamoi av
siiflsnämnd eller boställsnämnd och ersättare för ledamot förordnas för högst
tre år.

9

Ledamot av
stiftsnämnd och ersättare för ledamot förordnas för högst tre år.

Löneboställe, med undantag av tillhörande skog, och
prästgård förvaltas av pastoratet.

Församlingskyrkas faslighel förvaltas av församlingen.

Löneboställes
skog, prästlönefondsfastighet, kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet och
biskopsgård förvaltas av stiftsnämnden. Lunds domkyrkas fastigheter förvaltas
dock av elt särskilt domkyrkoråd.

Regeringen kan efter framställ- Regeringen/dr efter framställning

ning av
den som förvaltar den kyrkli- av den som förvaltar den kyrkliga

jorden
besluta om förvaltning i annan ordning.

ga jorden besluta om förvaltning i annan ordning i fråga
om viss sådan kyrklig jord som avses i andra eller tredje siyckei.

11 §'

Om ett
pastoral har anvisat en kyrkoherde eller en komminister tjänsiebostad på en
prästgård, ankommer det på pastoratet att anordna prästgården.

Om tjänsteboslad är anvisad ordinarie församlingspräst på
prästgård, ankommer det på pastoratet att anordna prästgärden. Om pastoratet ej
redan har prästgärd, skall prästgården efler stiftsnämndens bestämmande
läggas på löneboställe eller på annan mark som pastoratet stäUer till
förfogande. Detsamma gäller om pastoratet vUt ersätta prästgård med annan prästgård.

Pastoratet
skall underhålla och vid behov nybygga husen på prästgård. Pastoratet svarar
för prästgårds skötsel, i den mån detta ej enligt bestämmelser som regeringen
meddelar eller enligt avtal ankommer på innehavaren av tjänstebostaden.

-Senaste
lydelse 1975:1322. 'Senaste lydelse 1975:1322. •■Senaste Ivdelse
1975:1322.

33

3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 13

Nuvarnnde
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:13

I ärende
som rör upplåtelse av rätt till vattenkraft företrädes kyrklig jord som avses i
14 § av kammarkollegiet.

I ärende
som rör ledningsrätt eller viigrält företrädes kyrklig jord som avses i 14 § av
stiftsnämnden även om den ej förvaltas av stiftsnämnden. Detsamma gäller
ärende som rör naturreservat, naturminne eller bestämmelser till skydd för
djurlivet, lim ej regeringen besiämmer ;innat.

I ärenden
som rör upplåtelse av rätt till vatteikndl förelräds kyrklig jord som avses i
14 § av kammarkollegiet.

I ärenden
som rör ledningsrätt eller vägrätt företräds kyrklig jord som avses i 14!) av
stiftsnämnden även om den ej förvallas av stiftsnämnden. Detsamma gäller
ärenden som rör byggnaåsminne, naturvårdsområde, naturreservat, naturminne
eller beslämmelser lill skydd för djurlivet om ej regeringen bestämmer annat.

Dispositionsandring.
som ej avser Siidan upplåtelse eller sådant godkännande som anges i 17 eller
18 §. prövas / fråga om löneboställe, med undanlag för tillhörande skog. av bosiiillsnämnden
och för annan kyrklig jord som avses i 14 § av den som förvaltar egendomen. Föranledes
ändringen av att etl självständigt jordbruk ej längre är bärkraftigt eller
leder ändringen till alt ett så-d:mt jordbruk ej kan uppehållas, provas dock
frågan alllid av sliflsnämnden.

Dispositionsandring,
som ej avser sådan upplåtelse eller sådant godkännande som anges i 17 eller 18
§, prövas av den som förvaltar egendomen. Om ändringen föranleds av att ett
självständigt jordbruk ej längre är bärkraftigt eller om ändringen leder till
att ett sådant jordbruk ej kan uppehållas, prövas dock frågan alltid av
stiftsnämnden.

Uppsikt
över förvaltningen

Tillsyn
över förvaltningen

Uppsikt
över pastorats förvaltning av lönebosiälles jordbruk och av präsigård utövas av
boställsnämnden.

Sliflsnämnden
ulövar uppsikt över sådan annan förvaltning av kyrklig jord som ej handhas av
nämnden.

Stiflsnämnden har tillsyn över sådan förvaltning av
kyrklig jord som ej handhas av nämnden.

Vid sin tillsyn får sliflsnämnden meddela sådanl
föreläggande eller förbud som behövs för atl denna lag eller med stöd av lagen
meddelade föreskrifter skall efterlevas.

I
beslutet om föreläggande eller förhud kan sliflsnämnden utsätta vite.

■Senaste
lydelse 1975:1322. "Sciiaslc lydelse iy75:1.122.

34

Nuvarande lydelse

Närmare bestämmelser om uppsikl över förvallning av
kyrklig jord meddelas av regeringen.

Föreslagen lydelse

Närmare bestämmelser om lillsynen över förvallningen av
kyrklig jord meddelas av regeringen.

Prop.
1986/87:13

Ersättning
som inflyter for kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation,
upplåtelse av naturtillgång, eller av annan jämförlig anledning skall
fonderas, om ej annal följer av bestämmelser som rogeringen meddelar.
Avkastningen skall användas för samma ändani;'il som jorden varit avsedd för.

Ersättning som inflyter for kyrklig jord på grund av
försäljning, expropriation, upplåtelse av naturlillgnug, eller av annan
jämförlig anledning skall Ibndcras. om inie annat följer av andra slyckel eller
av best;unmel-ser som regeringen meddelar. Avkastningen skall användas for samma
ändamål som jorden varit avseikl for.

Om sliflsnämnden medger del får ell pasloral iinvdndii inedel
som infiyler eller som har iiifliilit på grund uv försäljning av en prästgård
eller av ell loiiehoslälle. som lidigare har vuril prästgård, för anordnande av
nv präsigård. nv iinnan hostad ål en präst eller nva e.xpedilionslokaler.

29 §

Om Ullan mot församlings eller Besiämindscr om överklagande av

pasloriils heslut finns beslämmelser i beslul av en fiirsiimling
eller ell piisio-

Ingen (1961:436) om församlingssly- ral finns i lagen (1982:1(1521 om

relse. jörsninlingar oeh kyrkliga siiinfiil-

liglieler.

31 t)'

Taliin
mot stiftsnämnds eller kammarkollegiets beslut enligt denna lag föres genom
besvär hos regeringen. Talan mot beslut eniigi 21 om fördelning av vinsl eller
förlust som avses där föres dock genom besviir hos kainmarräiien.

Mol stiflsnämnds
beslul i fråga .som fullföljis dil far talan föras endasi om sådiint är lillålei
enligi besläminelser som meddelas a\- regeringen.

Siifisiiäinndens
beslui enligl 21 om fördelning uv vinsl eller förlust jår o\erkliigii\ hos kainnuirrullen
.

Sliftsnainndens beslut I övrigi enligl dennu lug får överkliigiis
hos kiiinmiirkollegiel. Om ärendel iir ii\-principiell helxildse eller iiniiurs
i/r siirskilil \ikl fur kiimmurkolleglel med egel vilrunile överlåinnu del iilt
regeringen för iivgtiranile.

SeiiaMe
lydelse 1975:1.22. "SenasiL- lydelse 1975:1322.

35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:13

Kammarkollegiels beslul i en överklagad fråga får inte
överklagas. Kammarkollegiets beslut i övrigt med anledning av del överklagade
ärendet eller i andra ärenden enligi denna lag får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Om det vid
lagens ikraftträdande har väckts ett ärende vid arrendenämnd eller domstol
gäller dock den upphävda 15 § lill dess ärendel har slulligl avgjorts.

Motionerna

I motion 1986:16 av Sven Lenlio/f hemställs att kyrkomötet
med anledning av Reg Skr 1986:3 föreslår regeringen ändra lagförslagen så att
varje möjlighet att bibehålla prästgård som tjänstebostad och allt tvång att
bebo prästgård upphör.

I motion 1986:24 av Kart-Erik Johansson och Torsten Guslafsson
hemställs

1.
att kyrkomötet
i sitt yttrande till regeringen anhåller att det föreslagna medgivandet för
pastoraten att besluta om anvisande av tjänstebostad ersätts med ett åläggande
för pastoraten att, om hyresmarknad saknas, pröva frågan, om tjänstebostad bör
anvisas för viss tjänsl,

2.
att kyrkomötet
anhåller om skyndsam utredning om prästgårdarnas framlida användning och om
läckandet av de förmodligen betydande merkostnader, som kan uppstå, om ett
pastorat skall behålla en prästgård, som inte längre är tjänstebostad.

I motion 1986:50 av Slen Johansson hemställs i försia hand

1. att kyrkomötet hos regeringen anhåller om att 22 §
första stycket

lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord ges följande lydelse;

"Stiflsnämnden har tiUsyn över sådan förvaltning av
kyrklig jord som ej handhas av nämnden. När kyrklig jord som avses i 14 § och
som inte förvaltas av nämnden skall upplåtas på arrende för jordbruk, skall
nämnden föreslå arrendevUlkoren." och i andra hand

2. att kyrkomötet uttalar sig för att nämnda ordning
för arrendesätt

ning beslutas av regeringen i samband med den närmare regleringen

av stifisnämndens tillsyn.

I motion 1986:59 av Torgny Larsson och Willy Haag
hemställs att kyrkomötet uttalar sig för att ijänstebostadssystemet för
kyrkoherdar och komministrar avskaffas.

I motion 1986:65 av Bengl Kindbom och Thore Månsson
föreslås att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om boställsnämndsorganisationen.

I motion 1986:83 av Ingemar Björck hemställs att
kyrkomötet ger centralsly- 3g

relsen i uppdrag att utforma förslag till klara regler för
prästs bostadsort.

Utskottet Prop. 1986/87; 13

Inledning

I
detta betänkande behandlas de olika förslag till ändringar beträffande tjänstebostäder
för präster och om förvaltningen av den kyrkliga jorden som läggs fram i
regeringens skrivelse 1986:3. Ändringama gäller beslutanderätten i fråga om tjänstebostadsskyldigheten,
avskaffande av boställsnämnderna samt vissa andra ändringar i lagen om
förvaltning av kyrklig jord. I betänkandet behandlas också de med anledning av
skrivelsen väckta motionerna.

Bakgrunden

Den
kyrkliga egendomen är sedan gammalt underkastad särskilda regler till skydd för
intresset att egendomen bevaras för de ändamål som de är avsedda för.
Grundläggande regler om den kyrkliga egendomens förvaltning, disposition och
kontroll finns i lagen (1970:939) om kyrklig jord och lagen (1970:940) om
kyrkliga kostnader. Andra regler finns i förordningen (1971:860) om förvaltning
av kyrklig jord.

Stiftsnämnderna,
vilka är statliga förvaltningsmyndigheter, handhar vissa förvaltnings- och
tillsynsuppgifter beträffande en del av den särskilt reglerade kyrkliga
egendomen. Under stiftsnämnderna fullgörs vissa uppgifter av särskilda bosiällsnämnder,
som har en mera lokal sakkunskap i fråga om jordbruk.

Från
olika håll har kritik i skilda hänseenden förts fram mot lagstiftningen om
förvaltningen av den kyrkliga jorden. Kritik har också riktats mot det nuvarande
Ijänstebostadssystemet för prästerna. I kritiken har funnits ett växande krav
på att systemet avskaffas eller reformeras.

Inom
civildepartementet tillsattes hösten 1983 en arbetsgrupp med uppgift att gå
igenom den nuvarande lagstiftningen i syfte att karllägga problemen och finna
möjligheter till förenklingar.

Arbetsgruppen
har redovisat resultatet av sitt arbete i promemorian (DsC 1984:13) Översyn av
bestämmelserna om förvaltning av kyrklig jord m. m. Arbetsgruppen föreslog att tjänstebostadstvånget
för prästerna skulle upphöra. Promemorian har remissbehandlats. Regeringens
skrivelse grundar sig i huvudsak på promemorian och remissyttrandena däröver.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I
skrivelsen föreslås att regeringens beslut om skyldighet för pastoraten att
tillhandahålla tjänstebostad åt ordinarie församlingspräster upphör att gälla.
I stället får pastoraten i fortsättningen själva bestämma om de skall anvisa tjänstebostad
åt kyrkoherdar och komministrar. Om en tjänstebostad anvisas skall domkapitlet
liksom nu för särskilda fall kunna befria prästen från skyldigheten att bo i
bostaden.

Enligt
förslaget skall en präst, som vid tidpunkten för förslagets genomförande bor i
en tjänstebostad, ha möjlighet att bo kvar i denna så länge prästen

kvarstår i sin tjänst, om inte pastoratet eller prästen
kommer överens om Prop 1986/87'13 något annal.

I skrivelsen föreslås vidare att boställsnämnderna
avskaffas. Enligt förslagel skall boställsnämndernas förvaltningsuppgifter övertas
av dem som förvaltar den kyrliga jorden. Del innebär att församlingarna och
pastoraten själva får bestämma villkoren för arrendeupplåtelse på de
fastigheter som de förvaltar och besluta om vissa dispositionsändringar. Vidare
får den som förvaltar den kyrkliga jorden också företräda denna, när en
arrendenämnd eller en domstol behandlar frågor om arrendevillkor.

När det gäller boställsnämndernas nuvarande
tillsynsuppgifter föreslås att dessa övertas av stiftsnämnderna.

Regeringens nuvarande befogenhet att besluta om avvikelser
från reglerna om uppsikl över förvallningen av kyrklig jord föreslås bli
upphävd.

I skrivelsen föreslås vidare att regeringen inte längre
skall pröva besvär över en stiftsnämnds beslut enligt lagen om förvaltning av
kyrklig jord. Enligt förslaget får elt sådant beslut i stället överklagas till
kammarkollegiet som sista instans. Kammarkollegiet skall emellertid kunna
överlämna särskilt viktiga ärenden till regeringen.

De i skrivelsen upptagna förslagen föranleder ändringar i
lagen (1970:940) om kyrkliga kosinader och i lagen (1970:939) om förvaltning av
kyrklig jord. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

Prästernas tjänstebostäder

Enligt den ordning som nu gäller skall pastoraten
tillhandahålla ordinarie församlingspräster tjänstebostad på prästgård eller i
bostadslägenhet på annan faslighel, om regeringen bestämmer det (23 § lagen om
kyrkliga kostnader). 1 9 § förordningen (1965:729) med vissa beslämmelser om
anställning som präst (prästanställningsförordningen) föreskrivs att en präst
är skyldig att bo i en anvisad bostad (tjänstebostad). Domkapitlet kan dock
medge en präst befrielse frän bostadstvånget, om pastoratet medger det eller om
det flnns särskilda skäl.

I regeringens skrivelse föreslås att pastoraten själva
skall få besluta att innehavaren av en tjänst som kyrkoherde eller komminister
skall anvisas tjänstebostad. Pastoratens möjligheter att besluta om att anvisa
tjänstebostad eller att upphäva ett sådant beslut föreslås bli begränsade till
sådana fall där tjänsten som kyrkoherde eller komminister inte är tillsatt. Om
tjänsten är tillsatt, får enligt förslaget pastoratet meddela eller upphäva elt
sådant beslut endast om den som innehar tjänsten samtycker till det. Vidare
föreslås att beslut som regeringen har meddelat om skyldighet för ett pastorat
att flllhandahålla tjänstebostad upphör att gälla. Om en ordinarie församlingspräst
vid lagens ikraftträdande bor i en anvisad tjänstebostad, upphör dock
pastoratets skyldighet att flllhandahålla bostaden först sedan prästen har avgått
från sin ijänst och avflyttat eller vid den tidigare tidpunkt som parterna
kommer överens om.

I motionerna 1986:16 och 59 föreslås att tjänstebostadssyslemet
för

kyrkoherdar och komministrar avskaffas helt i enlighet med vad som

föreslagits i promemorian (DsC 1984:13) Översyn av bestämmelserna om 38

förvaltning
av kyrklig jord m. m. Prop. 1986/87:13

I
motion 1986:24 föreslås att tillåtelsen för ett pastorat att fatta beslut om anvisande
av tjänsiebostad bör knytas till orler där hyresmarknad saknas och att
pastoralen i sådana fall åläggs att pröva frågan huruvida tjänstebostad för
viss tjänst kan anses behövlig eller önskvärd. I motionen föreslås vidare alt frågan
om prästgårdarnas framtid och kostnaderna för deras underhåll skyndsami utreds.

I
motton 1986:83 föreslås att det i samband med ändringen av förhållandena för
prästerna och deras tjänstbostäder införs en regel om att åtminstone kyrkoherden
skall vara skyldig aU vara bosatt inom sitt pastorat.

För
egen del vill utskottet anföra följande. Som framhålls i regeringens skrivelse
har frågan om tjänstbostadssystemet för präster debatterats. Olika synpunkter
och önskemål har brutits mot varandra. För såväl pastoratens del som prästernas
del har systemet i växande grad kommit att ifrågasättas. Pastoralen har ofta
stora kostnader för framför allt äldre prästgårdar som inte svarar mot nutida
behov. Utvecklingen i familj och samhälle har lelt till att tjänstebostadstvånget
för prästerna i ökad utsträckning har kommit att upplevas som en belastning.
Härtill kommer att den skatlemässiga konsekvensen av alt bebo en tjänstebostad
och hyreskostnaderna i många fall anses betungande.

Under
senare tid har också i ökad utsträckning pastoraten på ansökan befriats från
skyldigheten att hålla tjänstebostad. Möjligheten att erhåUa dispens från tjänstebostadstvånget
utnyttjas också alltmer.

I
debatten har emellertid också framhållits fördelar med tjänstebostadssyslemet.
Sålunda framhålls alt prästgårdarna alltjämt fyller en värdefull funktion i
många landsdelar, särskilt på orter där hyresmarknad saknas. Genom systemet flllgodoses
också det pastorala intresset av att ha församlingsprästen boende inom
pastoratet.

I
likhet med vad föredragande statsrådet anför i regeringens skrivelse anser
utskottet att mycket lalar för att helt avskaffa det nuvarande tjänstebostadssyslemet.
Inriktningen av en reform måste därför vara att allt tvång att bebo en
tjänstebostad upphör. Det säger sig emellertid självt att ett abrupt
avskaffande av ijänstebostadssystemet inte kan ske.

För
de präster som redan bebor en tjänstebostad skulle en omedelbar avveckling
innebära att förutsättningarna för deras boende och anställning ensidigt
rubbades. Som framhålls i skrivelsen skulle visserligen prästen få rätt till
förlängning av hyresavtalet, om skyldigheten att bo i bostaden upphör. I och
med att bostaden upphör att vara tjänstebostad gäller emellertid inte reglerna
om tjänstebostadshyra. Prästen kan i sådant fall få betala hyra för hela
bostaden eller, om hyran sätts för lågt, riskera oförutsebara beskattningseffekter.
Många präster kan då av ekonomiska skäl tvingas flytta. På orter där det inte
finns en hyresmarknad kan prästen tvingas flytta utanför pastoratet eller söka
annan tjänst.

För pastoratens del skulle
en omedelbar avveckling av Ijänstebostadssyste

met också innebära alt förutsättningarna för deras innehav av prästgårdarna

rubbades. Om den präst som bebor tjänstebostaden genast flyttar kan det

vara svårt för pastoratet att omedelbart finna en alternativ användning, vilkel

i sin tur kan innebära merkostnader. Som framhålls i regeringens skrivelse 39

kan också en förlängning av hyresavtalet vara till nackdel
när det gäller att på Prop. 1986/87:13 längre sikt planera för bostadens
framtida användning.

Avvecklingen av tjänstebostadssyslemet bör därför av
hänsyn till såväl de präster som nu är anvisade tjänstebostad som pastoraten
ske successivt. Eftersom förhållandena skiftar i olika delar av landet när det
gäller både bostadsmarknad och möjligheter till alternativ användning av de
nuvarande prästgårdarna kan en avveckling inte heller ske samtidigt i hela
landet. De lokala förhållandena måste i stället få vara avgörande för den takt
i vilken avvecklingen kan ske. I likhet med vad som anförs i regeringens
skrivelse är det därvid pastoraten själva som bäst kan bedöma behovet att
erbjuda sina kyrkoherdar och komministrar tjänstebostäder.

Utskottet ansluter sig därför till regeringens förslag i
frågan om prästernas tjänstebostäder. Förslagel innebär enligt utskottets
mening en tillfredsställande övergångslösning på tjänstebostadsfrågan.

Om en prästgård inte längre är anvisad som tjänstebostad
blir prästgården löneboställe, som pastoratet får förfoga över på sätt det
finner lämpligt inom ramen för de bestämmelser som finns om löneboställes
förvaltning. Som framhålls i motion 1986:24 är en försäljning, en uthyrning
eller annan alternativ användning i vissa fall endast en teoretisk lösning.
Närheten till kyrka och kyrkogård liksom behovet att ha expeditions- och
arkivutrymmen i prästgården kan göra en försäljning eller uthyrning praktiskt
taget omöjlig. För särskilt mindre pastorat kan de ofta redan dryga kostnaderna
för underhåll av prästgårdarna bli ännu drygare. I regeringens skrivelse har
inte anvisats någon lösning på dessa problem. I likhet med vad som föreslås i
motionen 24 anser utskottet att en skyndsam utredning om prästgårdarnas
framtida användning och kostnaderna för deras underhåll är nödvändig. I en
sådan utredning bör särskilt uppmärksammas frågorna om den framtida
användningen av kulturhistoriskt värdefulla prästgårdar och ansvaret för dessa.

1982 års kyrkokommitté föreslår i sitt betänkande (SOU
1986; 17) Framtid i samverkan att det ur kyrkofonden - efter beslut av
stiftsstyrelsen - skall kunna utgå s. k. strukturbidrag till kyrkliga kommuner
med särskilda behov. Om förslaget genomförs, bör en möjlig lösning på de
angivna kostnadsproblemen vara att strukturbidrag ges för att täcka
pastoratens merkostnader för prästgårdarna.

I motion 1986:83 tas upp frågan om bostadsband för
präster. Vid 1984 års kyrkomöte behandlades samma fråga av utskottet med
anledning av en väckt motion. Som utskottet uttalade i sitt betänkande LU
1984:12 är det för församlingsarbetet från alla synpunkter gynnsammast att
kyrkoherden bor i det egna pastoratet. I likhet med utskottets
ställningstagande år 1984 anser utskottet inte heller nu atl frågan bör
lagregleras. Andra lösningar måste sökas. Med hänsyn till frågans betydelse för
församlingsvården, bör den utredas. Detta bör enUgl utskottets mening kunna ske
i anslutning till den av utskottet förordade utredningen om prästgårdarnas
framtida användning m.m.

Utskottet flilstyrker sålunda de av regeringen framlagda
lagförslagen när

det gäller frågan om prästernas tjänstebostäder. Reformen bör på sikt leda

lill att tjänstebostadssyslemet avskaffas helt. Under avvecklingsperioden bör 40

de
fömt angivna frågorna om prästgårdarnas framtida användning, ansvaret Prop.
1986/87:13 för underhållskostnader m. m. utredas och förslag till lösningar
läggas fram. Som föredragande statsrådet i skrivelsen har förklarat sig beredd till,
bör reformen också efter någon tid utvärderas.

Avskaffande av boställsnämnderna

I
varje stift finns det boställsnämnder till det antal regeringen bestämmer.
Regler om boställsnämnderna och deras uppgifter finns i lagen om förvaltning
av kyrklig jord och i förordningen med samma namn samt i instruktionen
(1971:863) för boställsnämnderna.

Till
boställsnämndernas uppgifter hör bl. a. att efter besiktning bestämma arrendevillkoren
vid ularrendering av löneboställes jordbruk och annan kyrklig jordbruksegendom,
som inte förvaltas av stiftsnämnden. Till deras uppgifter hör också alt besluta
om ändrad disposition beträffande löneboställes jordbruk. Beträffande annan
kyrklig jord beslutar den som förvallar egendomen själv om ändringen. Om skälet
till disposilionsändringen är att ett självständigt jordbruk inte längre är
bärkraftigt eller att den leder till att ett sådant jordbruk inte kan
uppehållas, ankommer beslutanderätten på stiftsnämnden. Boställsnämnderna har
vidare vissa tillsynsuppgifter. Sålunda utövar de enligt 22 § lagen om
förvaltning av kyrklig jord tillsynen över pastoratens förvaltning av
löneboställen och prästgårdar.

I
regeringens skrivelse föreslås att boställsnämnderna avskaffas. I frågan om
vilka organ som skall la över boställsnämndernas nuvarande förvallningsoch lillsynsuppgifter
föreslås följande. Pastoraten får själva bestämma villkoren vid ularrendering
av löneboställenas jordbruk. Pastoraten får också själva besluta om sådana
dispositionsändringar beträffande löneboställena som boställsnämnderna för
närvarande får besluta om. Enligt förslaget skall dock en dispositionsändring
som är föranledd av att ett jordbruk inte längre är bärkraftigt eller om
ändringen leder till att ett sådant jordbruk inte kan uppehållas liksom
hittills beslutas av stiftsnämnden.

Enligt
regeringens förslag skall vidare församlingarna själva få besluta om villkoren
för upplåtelse av församlingskyrkornas fastigheter för arrende för jordbruk.
Beträffande Lunds domkyrkas fastigheter föreslås motsvarande beslutanderätt
ankomma på det särskilda domkyrkorådet för Lunds domkyrka.

Regeringen
föreslår i sin skrivelse också att det är den kyrkliga jordens förvaltare och
inte längre stiftsnämnden som skall företräda den kyrkliga jorden, när en
arrendenämnd eller en domslol behandlar frågan om villkoren för
jordbruksarrende.

Slutligen
föreslås i fråga om boställsnämndernas nuvarande tillsynsuppgifter att dessa övertas
av stiftsnämnderna. Enligt förslaget skall stiftsnämnderna även överta
samtliga de funktioner som boställsnämnderna har som tillsynsorgan.

Utskottet konstaterar
till en början att förslaget att avskaffa boställsnämn

derna och att låta endast en myndighet på stiftsplanet ha hand om vissa

förvaltnings- och tillsynsuppgifter helt ligger i linje med 1982 års kyrkokom

mittés förslag i dess slutbetänkande Framtid i samverkan. Att redan nu '

avskaffa boställsnämnderna innebär inte bara en förenkling
av den nuvaran- Prop, 1986/87:13 de förvaltningen, utan även en förenkling
av genomförandet av kyrkokommitténs förslag i denna del.

De i regeringens skrivelse anförda skälen för en avveckling
av boställsnämnderna är enligt utskottets mening bärande. En avveckling av boställsnämnderna
bör därför kunna ske utan olägenhet.

Omfattningen av det kyrkliga faslighetsinnehavet växlar
starkt mellan de olika stiften, liksom också behovel av lokalkännedom och
jordbruksexpertis. I motion 1986:65 framhålls behovet av att ta till vara den
sakkunskap som i dag finns hos boställsnämnderna samt behovet av samordning när
det gäller förvaltningen av det kyrkliga jordinnehavet. I motionen anges två
olika lösningar som kan diskuteras. Den ena lösningen innebär att boställsnämnderna
behålls som frivilliga organ i de stift som har behov därav. Den andra innebär
att boställsnämndernas ordföranden obligatoriskt förordnas att fullgöra boställsnämndernas
nuvarande uppgifter.

Utskottet vill med anledning av motionens förslag erinra
om att boställsnämnderna i likhet med stiflsnämnderna är statliga
förvaltningsmyndigheter under regeringen. Ett system med frivilliga statliga
förvaltningsmyndigheter slrider mot den statliga förvaltningsorganisationens
uppbyggnad och funktion. Någon sådan lösning är därför enligt utskottets
mening utesluten. När det gäller det andra angivna alternaflvet anser
utskottet, i likhet med vad som anförs i regeringens skrivelse, att det bör
ankomma på sflftsnämnderna själva att bedöma vilket behov av biträde som kan
föreligga i det egna stiftet. Stiftsnämnderna bör bäst kunna avgöra i vilken
form ett sådant behov lämpligen skall tillgodoses. Med den av regeringen
föreslagna lösningen åstadkoms en flexibel organisation som kan anpassas efter
de lokala behoven och förutsättningarna. Denna ordning förutsätter emellertid
att tillräckliga resurser ställs till stiftsnämndernas förfogande för att
anlita experter och sakkunniga. Dessa kan t. ex. sökas bland de nuvarande boställsnämndsord-förandena.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag att avskaffa boställsnämnderna.

Utskottet tillstyrker också förslaget att föra över boställsnämndernas
tillsynsuppgifter på stiftsnämnderna.

I motion 1986:50 föreslås att stiftsnämnderna får till
uppgift att föreslå arrendevillkoren när kyrklig jord, som inte förvaltas av
nämnden, skaU upplåtas på arrende för jordbruk. I motionen framhålls att ett
framträdande skäl till att boställsnämnderna genom 1972 års reform fick hand om
arrendesättningen var att tillgodose intresset att nå enhetliga arrendenormer,
att man får räkna med att denna enhetlighet går förlorad om besluten förs över
till dem som förvaltar jorden samt att stiftsnämndernas tillsyn inte bliv
effektiv om flllsynsorganet inte får inflytande över innehållet i arrendeavtalen.

Utskottet kan för sin del inte dela de farhågor som kommer
till uttryck i moflonen. Pastoraten torde på de flesta håll ha den kompetens
som behövs att göra de riktiga ekonomiska och tekniska bedömningarna. Genom en
aktiv tillsyn och genom att bistå pastoraten kan stiftsnämnderna verka för att
enhetlighet i fråga om arrendevillkor m. m. kan uppnås i hela stiftet.

Utskottet anser därför att några särskilda regler om att
nämnden skall föreslå . 42

arrendevillkoren inte behövs.

Utskottet
tillstyrker sålunda de av regeringen framlagda lagförslagen såvitt Prop.
1986/87:13 avser frågan om att avskaffa boställsnämnderna.

Vissa andra förslag till ändringar i lagen om förvaltning
av kyrklig jord

Regeringens
nuvarande befogenhet att besluta om avvikelser från reglerna om uppsikt över
förvaltningen av kyrklig jord föreslås bli upphävd.

I
skrivelsen föreslås vidare att regeringen inte längre skall pröva besvär över
en sliftnämnds beslut enligt lagen om förvaltning av kyrklig jord. Enhgt förslaget
får ett sådanl beslut i stället överklagas till kammarkollegiet som sista
instans. Kammarkollegiet skall emellertid kunna överlämna särskilt viktiga
ärenden till regeringen.

I
skrivelsen tas även upp vi.ssa andra ändringar i lagen. Det gäller ökade möjligheter
att sälja fast egendom på vilken en församlingskyrka eller domkyrka av stiftelsekaraklär
är belägen (2 § lagförslaget). Vidare föreslås att regeringen skall ha möjlighel
att besluta om förvaltning i annan ordning beträffande all slags kyrklig jord
(9 § lagförslaget), alltså även beiräffande löneboställen och prästgårdar.

Som
en följd av förslaget om prästernas tjänstebostäder föreslås vidare att ett
pastoral skall få använda försäljningsmedel från en såld prästgård för att anordna
inte bara en ny prästgård, utan åven ny annan boslad ål en präst och nya
expeditionslokaler, om sliflsnämnden medger det.

Förslagen
innebär endast smärre ändringar i lagen och innefattar delvis förenklingar.
Utskottet har för sin del ingen erinran mot förslagen.

Tidpunkten för genomförandet av förslagen

Enligt
regeringens förslag skall de föreslagna ändringarna träda i kraft den 1 juli
1987. Utskottet tillstyrker förslaget.

Förslaget
innebär bl.a. att det fr.o.m. ikraftträdandetidpunkten inte kommer att finnas
några boställsnämnder. Vid denna tidpunkt torde del dock finnas åtskilliga
ledamöter i boställsnämnderna för vilka förordnanden ännu inte löpt ut. Enligt
utskottets mening behövs en övergångsbestämmelse i lagen om förvaltning av
kyrklig jord i vilken föreskrivs att uppdragel för ledamöter och ersättare för
dessa upphör den 1 juli 1987.

Utskottets hemställan

Utskottet
hemställer

1.
beträffande tjänsiebosläder för präster att kyrkomötet med anledning av
regeringens skrivelse 1986:3 och med avslag av molionerna 1986:16, 1986:24
yrkande 1 och motion 1986:59 tillstyrker regeringens förslag till ändring i
lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader och 11 § lagen (1970:939) om förvaltning
av kyrklig jord.

43

2. beträffande prästgårdarnas framtida användning Prop. 1986/87:13

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1986:3 och

med bifall till motion 1986:24 yrkande 2 anhåller att
regeringen låter utreda frågan om prästgårdarnas framtida användning m. m. i
enlighet med vad utskottet ovan har anfört,

3. beträffande bosladsband för präster

att kyrkomötet med anledning av motion 1986:83 anhåller
att regeringen låter uireda frågan om prästers bostadsort i enlighet med vad
utskottet ovan har anfört,

4. beträffande boställsnämnderna

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse
1986:3 och med avslag av motionerna 1986:50 och 1986:65 hos regeringen anmäler
att kyrkomötet tillstyrker regeringens förslag till ändring i lagen (1970:939)
om förvaltning av kyrklig jord såvitt avser 5,7,8,15, 19, 22, 30 och 31 §§,

5. beträffande uppdraget för ledamöter i boställsnämnderna

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse
1986:3 anhåller att regeringen föreslår riksdagen en sådan
övergångsbestämmelse till det framlagda förslaget om ändring i lagen (1970:939)
om förvallning av kyrklig jord att uppdraget för ledamöter och ersättare i boställsnämnderna
upphör den 1 juli 1987,

6. beträffande övriga lagförslag

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse
1986:3 hos regeringen anmäler att kyrkomötet tillstyrker regeringens övriga
förslag till ändringar i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord.

Stockholm den 25 augusti 1986

På
kyrkolagsutskottets vägnar

Karl-Erik Johansson

Lotty Nordling

Närvarande: Karl-Erik Johansson ordf., Gunnar Lindberg, Lars-Herman
Larsson, Karl-Axel Johansson, Solveig Fridh, Thomas Söderberg, Torsten
Gustafsson, Hans Davidsson*, Berith Öhrnberg, Ingemar Björck, Robert Schött,
Per Wihlborg, Urban Gibson, Thure Jadestig och Yngve Engström.

* Inte närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

Reservation har avgetts av Urban Gibson, som ansett

dels att utskottets yttrande under avsnittet Prästernas
tjänstebostäder bort ha följande lydelse:

I den statliga utredning som ligger till grund för
regeringens förslag till

kyrkomölet på denna punkt (Översyn av bestämmelserna om förvaltning av

kyrkhg jord m. m. - DsC 1984:13) föreslogs att tjänstebostadssyslemet för

prästerna skulle avvecklas med utgången av juni 1987. Åtgärder föreslogs för

att
tillgodose skyddet av prästgårdar som är särskilt värdefulla ur kulturhisto-
Prop. 1986/87:13 risk eller miljösynpunkt. Präster som vid den angivna
tidpunkten innehar ordinarie tjänst, som är förenad med tjänstebostad, får ha
kvar sin rätt till bostaden så länge de kvarstår i tjänsten. Skyldigheten att
bo i tjänstebostaden föreslogs däremot upphöra.

Med
den av utredningen föreslagna övergångsregleringen skulle man troligen kunna
räkna med att åtskiUiga präster skulle komma att vilja begagna sig av rätten
att bo kvar i tjänstebosiaden även efter upphävandet av tjänstebostadstvånget.
Någon brådstörtad avveckling av prästgårdsbeståndet skulle inte behövas utan
pastoraten skulle i många fall få god tid på sig att överväga vad man skulle
vilja erbjuda för alternativ till tjänstebostaden som bostad för sina präster
eller hur man skulle disponera prästgård som blir övertalig.

Samtidigt
så skulle den enskilde prästen få frihet att anflngen bo kvar med tjänstebostadsrätt
eller flytta till annan bostad så länge han kvarstår i samma tjänst.

Nu
har emellertid regeringen i sitt förslag till kyrkomötet frångått utredningens
förslag på en väsentlig punkt. Regeringen föreslår nämligen att pastorat skall
kunna besluta atl ha kvar tjänstebostadssyslemet även om tjänstebostadsinnehavaren
skulle vilja befrias ifrån tvånget att bo i bostaden. Detta kan ställa den
enskilde prästen i en mycket svår situation.

Regeringens
förslag till kyrkomötet har varit föremål för centrala förhandlingar. Från
SACO/SR och från TCO-S har skarp kritik mot förslaget framförts på denna punkt
(se protokoll 1986-06-12, bilaga). Det framhålls bl. a. från arbetstagarnas
sida att problemet med prästens närkontakt med sin församling inte löses genom
att uppehålla ett bostadstvång. Vidare understrykes att kulturhistoriska
hänsyn inte får innebära tvång eller ekonomisk skada för den enskilde
arbetstagaren. Rekrytering bör ske med stimulansåtgärder och inte med tvång.
Organisationerna yrkar därför att tjänstebostadssyslemet avskaffas.

Med
anledning av ovanstående föreslår utskottet att kyrkomötet avstyrker regeringens
förslag om ändring av lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader och av 11 § lagen
(1970:939) om förvaltning av kyrklig jord och beslutar bifalla motionerna
1986:16 och 1986:59 saml alt kyrkomötet anhåller att regeringen föreslår
riksdagen sådan lagändring atl tjänstebostadssyslemet för präster helt
avskaffas.

dels
att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att
kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1986:3 och med bifall till
motionerna 1986:16 och 1986:59 hos regeringen anmäler att kyrkomötet avstyrker
regeringens förslag till ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader och
11 § lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord samt att regeringen
föreslår riksdagen sådan lagändring att ijänstebostadssystemet för präster
helt avskaffas.

45

Statens
arbetsgivarverk

FHR-gmppen

Box 2243

103 16 STOCKHOLM

Tel. 22 59
60 ankn. 189

1986-07-29

Kyrkomötet

S:t Eriksgatan 63

112 34 STOCKHOLM

Vid förhandling enligt 11 § MBL om regeringens skrivelse
till kyrkomötet 1986:3 om vissa ändringar av bestämmelserna om tjänstebostäder
för präster och om förvallning av kyrklig jord m. m. har SACO/SR och TCO-S
yrkat att kopia av protokollet från denna förhandling skall översändas av
statens arbetsgivarverk (SAV) flll kyrkomötet. ./. SAV översänder härmed
bifogade protokollskopia.

Protokollet har ännu inte justerats av alla parter. Kopia
av slutgiltigt justerat protokoll kommer att översändas snarast möjligt.

I tjänsten

Ingegärd Olsson

46

PROTOKOLL Prop. 1986/87:13

1986-06-12

PARTER

Arbetsgivarsidan;
Statens arbetsgivarverk (SAV)

Arbetstagarsidan;
Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR) TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S)

Ärende

Förhandling
enligt 11 § MBL om regeringens skrivelse till kyrkomötet 1986:3 om vissa
ändringar av bestämmelserna om tjänstebostäder för präster och om förvaltning
av kyrklig jord m. m.

1§

Förhandlingen
har påkallats av SAV.

2§

Till
justeringsmän utses Evert Ström, Bo Grubb och Urban Ryadal.

3§

Ensidiga
protokollsanteckningar av SAV;

Företrädaren
för SAV får enligt verkets arbetsordning inte teckna kollektivavtal i detta
ärende.

Till
förhandlingen har kallats även Statsanställdas förbund.

4§

SAV
redogör för den fråga förhandlingen avser och det preliminära
ställningstagandet i frågan. SAV överlämnar vissa ändringar i
förhandlingsunderlaget.

5§

SACO/SR
och TCO-S framför följande;

Centralorganisationen
SACO/SR och TCO-S delar helt den uppfattning som framförs i civildepartementets
promemoria "Översyn av bestämmelserna om förvaltning av kyrklig jord m. m"
(DsC 1984:13). Tjänstebostadssyslemet bör avvecklas.

Problemet
med prästens närkontakt med sin församling löses inte genom att uppehålla ett
bostadstvång.

Kulturhistoriska
hänsyn får inte innebära tvång eller ekonomisk skada för den enskilde
arbetstagaren.

Rekrytering
bör ske med stimulansåtgärder och inte med tvång.

SACO/SR
och TCO-S yrkar därför att det nuvarande tjänstebostadssyslemet för präster
avskaffas.

47

6§ Prop. 1986/87:13

SAV
bifaller inte yrkandet under 5 §.

7§

SACO/SR
och TCO-S framställer följande yrkanden.

1.
I skrivelsen utsägs
klarare att avsikten med reformen är ett första steg mot tjänstebostadstvångets
avskaffande.

2.
Kopia av prolokollet
från denna förhandling översänds av SAV tUl kyrkomötet.

8§

SAV
bifaller yrkande nr 2 under 7 §.

Beträffande yrkande nr 1 under 7 § meddelar SAV följande
ändringar i förhandlingsunderlaget.

Sista meningen i första stycket på s. 8 förs över till
andra stycket på samma sida.

Första meningen i andra stycket på s. 9 ändras till;

"Mitt förslag......... bestämma om de undantagsvis
skall anvisa tjänstebo

stad åt sina präster."

SAV avser föreslå att beslut meddelas i enlighet med det
ställningstagande som SAV har gett uttryck för i denna förhandling.

9§

SACO/SR och TCO-S vidhåller yrkandet under 5 §.

10 §

Parterna enas om att förklara förhandlingen avslutad denna
dag.

11 §

Protokoll
upprättas i tre exemplar varav varje part erhåller ett.

Vid
protokollet

Evert Slröm

Justerat
1986- - Justerat 1986- -

SAV SACO/SR

Everl Ström Bo Grubb

Justerat 1986- -TCO-S

Urban Ryadal

48

Civildepartementet Prop. 1986/87:13

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanträde den 2 oklober
1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist

Föredragande; statsrådet Gustafsson

Proposition om tjänstebostäder för präster och om förvaltningen
av kyrklig jord

1 Anmälan av kyrkomötets yttrande

Föredraganden anmäler kyrkomötets yttrande' över de
remitterade förslagen till

1.
lag om ändring
i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader,

2.
lag om ändring
i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord.

Föredraganden redogör för kyrkomötets yttrande och anför.

Kyrkomötet har tillstyrkt förslagen, som enligt min mening
nu bör föreläggas riksdagen.

Beiräffande uppdraget för ledamöter i boställsnämnderna
har kyrkomötet emellertid föreslagit att del i en övergångsbestämmelse till
förslaget om ändring i lagen om förvallning av kyrklig jord skall föreskrivas
att förordnandena för ledamöter och ersättare i boställsnämnderna upphör att
gälla den 1 juli 1987.

Enligt vad jag har erfarit löper de nuvarande förordnandena
för ledamöter och ersättare ut vid årsskiftet 1986-1987. Länsstyrelserna kan
tidsbegränsa nya uppdrag till utgången av juni 1987. Det kan visserligen inte
uteslutas att det kan förekomma något fall där en länsstyrelse har förordnat
någon för längre tid. Men sådana fall mofiverar enligt min mening inte
införandet av någon lagregel. Förordnandena upphör automatiskt i och med att boställsnämnderna
avskaffas. Jag anser därför att det inte behövs någon särskild
övergångsbestämmelse.

Kyrkomötet har vidare anhållit atl regeringen låter utreda
frågorna om prästgårdarnas framtida användning och prästernas bostadsort.

Behandlingen
av denna anhållan kräver inte riksdagens medverkan. Jag

vill dock redan nu framhålla att jag inle avser att återkomma till regeringen

med förslag om utredning av dessa frågor. Jag utgår ifrån att de kulturmin

nesvårdande myndigheterna bevakar frågan om prästgårdarnas framtida

användning. Beträffande frågan om prästernas bostadsort anserjag i likhet

med kyrkomötet att det är olämpligt med en lagreglering. Jag anser därför atl

inte heller denna fråga behöver utredas. .q

' Beslut om skrivelse till kyrkomötet (RegSkr 1986:3)
fattat vid regeringssammanträde den 11 juni 1986.

4 Riksdagen 1986/87.1 saml. Nr 13

2 Hemställan Prop. 1986/87:13

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen att anta de till kyrkomötet remitterade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga
kostnader,

2. lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av
kyrklig jord.

3 Beslut

Regeringen
ansluter sig lUl föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

50

Prop.
1986/87:13 Bilaga 1

ÖVERSYN AV BESTÄMMELSERNA OM FÖRVALTNING AV KYRKLIG JORD M.M.

Promemoria upprättad i civildepartementet i december 1984.

DsC 1984:13

51

INNEHALL

sid.

Prop.
1986/87:13

SAMMANFATTNING

BAKGRUND

2
ALLM Ä NNA Ö VERV Ä GANDEN 9

3
TJ Ä NSTEBOST Ä DER F Ö R ORDINARIE F Ö RSAMLINGSPR Ä STER 12

3.1
Tj ä nstebostadsskyldigheten 12

3.2
F ö rvaltningsbest ä nunelser 13

3.3
Tj ä nstebostadhyran 14

3.4
Slopande
av tj ä nstebostadssysteinet

f ö r pr ä ster 17

3.5
Angel ä gna kulturskydds ä tg ä rder 20

3.6
Reformens
genomf ö rande 21

4 BOST Ä LLSN Ä MNDERNA 23

4.1
Organisation 23

4.2
Uppgifter 23

4.3
Kostnader 24

4.4
Utvecklingen
av bost ä llsn ä mndernas funktion 25

4.5
Kritik av
bost ä llsn ä mndsorganisationen 26

4.6
Beh ö vs bost ä llsn ä mnderna? 26

4.7
F ö rslag 28

4.8
ResursfrSgor 30

5 DELEGERING AV REGERINGS Ä RENDEN OCH

BEGR Ä NSNING AV BESV Ä RSR Ä TTEN 31

5.1
Riktlinjer 31

5.2
Delegering 32

5.2.1
Beslut r ö rande uppsikten 32

5.2.2
F ö rs ä ljning och k ö p m.m. 33

52

sid. Prop. 1986/87:13

5.2.3 Undantag frän skyldighet att fondera

inflytande försä] jningsmedel m.m. 36

5.3 Begränsning av besvärsrätten 37

5.3.1
Boställsnämnds
beslut 37

5.3.2
Stiftsnämnds
beslut 38

5.3.3
Kammarkollegiets
beslut 38

6 FÖRTYDLIGANDEN AV FÖRFATTNINGS

TEXTEN M.M. 39

6.1
Kyrkotomt 39

6.2
Definition
av "l ö nebost ä lle" och "pr ä stl ö nefondsfastighet" 40

6.3
Fastighetsv ä rdering 41

6.4
Avskrift
av k ö pehandling 42

53

SAMMANFATTNING Prop. 1986/87; 13

I denna promemoria f ö resl å s f ö r ä ndringar fr ä mst
i g ä llande best ä mmelser om f ö rvaltningen
av kyrklig jord. F ö rslagen syftar till att f ö renkla administrationen, skapa kortare och d ä rmed snabbare beslutsv ä gar, flytta besluten n ä rmare dem som ber ö rs av dem och undanr ö ja en del oklarheter i nuvarande best ä mmelser.

Det f ö resl ä s att tj ä nstebostadssystemet f ö r pr ä sterna
avskaffas med utg å ngen av juni 1987. Å tg ä rder f ö resl ä s f ö r att tillgodose skyddet av pr ä stg å rdar som ä r s ä rskilt v ä rdefulla fr å n
kulturhistorisk eller milj ö synpunkt. Pr ä ster som vid den angivna tidpunkten innehar
ordinarie tj ä nst, som ä r f ö renad med tj ä nstebostad, har kvar sin r ä tt till den s å
l ä nge de kvarst å r i tj ä nsten.
Skyldigheten att bo i tj ä nstebostaden upph ö r d ä remot. Pastoraten
avg ö r sj ä lva i forts ä ttningen om de vill erbjuda bostad ä t sina pr ä ster.

Vidare f ö resl å s att bost ä llsn ä mnderna skall upph ö ra. Sedan ett nytt system med ekonomisk utj ä mning f ö r
pastorat och f ö rsamlingar via kyrkofonden har tr ä tt i kraft och har ersatt den tidigare ekonomiska avr ä kningen mellan enskilda pastorat och kyrkofonden,
minskar det statliga intresset av en uppsikt ö ver pastoratens bost ä llsf ö rvaltninggenom bost ä llsn ä mnderna. Andra uppgifter som har å vilat n ä mnderna
kan numera tas ö ver av andra organ. F ö r en del av deras uppgifter, som d ä f ä r fullg ö ras av stiftsn ä mnderna,
kan dessa emellertid beh ö va anlita s ä rskild expertis. Behovet h ä rav kan v ä xla
i olika stift. Reformen f ö resl å s samordnas med slopandet av tj ä nstebostadssystemet.
Till dess b ö r stiftsn ä mnderna ber ä kna
sitt behov av ö kad resurstilldelning .

54

Delegation från
regeringen till lägre myndigheter Prop.1986/87:13

föreslås
beträffande en rad beslut i olika ärenden. Bl.a. föreslås
regeringens befattning med beslut rörande köp och försäljning av kyrklig
jord upphöra utom i fråga om vissa besvärsärenden.

I
enlighet med riktlinjer som har antagits av riksdagen föresläs vidare
vissa begränsningar av besvärsrätten. Stiftsnämndernas beslut föreslås
få överklagas genom besvär till kammarkollegiet i stället för regeringen
som sista instans.

Slutligen
föreslås kompletteringar och förtydliganden av gällande författningar
i vissa avseenden, där nuvarande bestämmelser har visat sig vara
oklara eller ofullständiga och därmed svära att tillämpa.

55

1. BAKGRUND Prop. 1986/87:13

Kyrkans egendom är av mycket skiftande ursprung och
karaktär. Större delen av den omfattas av speciella rättsregler. Det
är ett samhällsintresse att egendomen bevaras och används för det
ändamål för vilket den ursprungligen har anvisats. Till den specialreglerade
kyrkliga egendomen hör dorakyrkor och församlingskyrkor med deras lösa
inventarier samt kyrkogårdar och begravningsplatser. Denna egendom har
genom invigning avskilts för sitt särskilda ändamål att tjäna kyrkans
gudstjänstliv resp.begravningsväsendet. Men till kyrkans specialreglerade
egendom hör också biskopsgårdar och prästgårdar, vilka anvisas som
tjänstebostäder, och vidare löneboställen, präst-lönefondsfastigheter,
kyrkofondsfastigheter samt domkyrkors och församlingskyrkors
fastigheter, som alla har till uppgift att med sin avkastning i
olika avseenden tjäna den kyrkliga verksamheten. Även för de
fonder som har uppkommit genom försäljning av sädan egendom finns
särskilda forvalt-ningsbestämmelser.

Utöver den nu nämnda kyrkliga egendoraen finns
det kyrkokommunal egendom, som ägs av en församling eller kyrklig samfäUighet.
Sådan egendom kan i vissa fall vara specialreglerad. Det gäller
kyrkor och begravningsplatser sora i senare tid har anskaffats av
församlingarna. Den mesta kyrkokommunala egendomen, t.ex.
församlingshem och personalbostäder, är emellertid fri och
förvaltas enligt kommunalrättsliga regler.

Inom den kyrkliga verksamheten finns också stiftelse-
eller föreningsegendom. Den kan bestå av fastigheter eller fonder som
har tillkommit genom donationer eller insamlingar och tjänar olika
kyrkliga ändamål.

56

I denna promemoria
behandlas enbart vissa frågor Prop. 1986/87:13

rörande
förvaltningen av kyrkans specialreglerade fasta egendom och därur
härrörande fondmedel.

Bestämmelserna
härom finns sedan den 1 januari 1972 i lagen (1970:939, LFKJ) om
förvaltning av kyrklig jord och i förordningen (1971:860, FFKJ) om
förvaltning av kyrklig jord. Den nya lagstiftningen, som avlöste
1932 års ecklesiastika boställsordning m.fl. författningar innehöll flera
nyheter. En mängd civilrättsliga bestämmelser utgick, så att den
kyrkliga lagstiftningen kom att reglera endast formerna för
förvaltningen av kyrklig jord. Förvaltningen av löneboställenas skog
centraliserades till stiftsnämnderna medan däremot jordbruket liksom
tidigare skulle förvaltas av pastoraten. Deras befogenheter är dock
starkt begränsade, dels genom stiftsnämndernas och boställsnämndernas
beslutanderätt och tillsynsansvar, dels genom de detaljerade regler
som gäller för förvaltningen av egendomen.

Med
växande erfarenhet av de nuvarande förvalt-ni ngsbestämmelseirna har
kritik mot dem framförts i olika sammanhang. Delvis har den
resulterat i framställningar till regeringen om mer eller mindre
omfattande författningsändringar. Behandlingen av dessa ärenden har
fått anstå i avvaktan pä att en mera genomgripande översyn av
lagstiftningen pä detta omräde skulle komma till stånd.

57

58

2. ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN Prop. 1986/87:13

Den övergripande kritiken mot lagstiftningen om
förvaltningen av kyrklig jord kan sammanfattas i några punkter.
Förvaltningsansvaret är fördelat på för många händer och enligt ett
alltför komplicerat mönster. Beslutsvägarna är för långa. Därigenom
försvåras en effektiv jord- och skogsbruksdrift och den önskvärda
strukturrationaliseringen av den kyrkliga jorden.

Vid en uppvaktning i maj 1983 hos
civilministern Bo Holmberg och jordbruksministern Svante Lundkvist
belyste företrädare för stiftsnämndskon-ferensens arbetsutskott och
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund olika problem med
nuvarande förvaltningsformer.

Under hösten 1983 har en arbetsgrupp inom civildepartementet
med företrädare även för kammarkollegiet, stiftsnärondskonferensens
arbetsutskott och pastoratsförbundet granskat lagstiftningen i syfte
att kartlägga problemen och finna möjligheter till förenklingar.
Efter fortsatta överväganden inom civildepartementet har utarbetats
denna promemoria med förslag till förändringar inom den nuvarande
lagstiftningens ram.

Syftet med arbetet har alltså varit en
översyn av regelsystemet och inte ett upphävande av skyddet för den
specialreglerade kyrkliga egendomen. Med utgångspunkt i den kritik
som riktats mot nuvarande förvaltningsbestämmelser har översynen framför
allt tagit sikte på att förenkla administrationen, skapa kortare
och därmed snabbare beslutsvägar, flytta besluten närmare dem som
berörs av dem och undanröja en del oklarheter i nuvarande bestämmelser
.

I ett
avseende har emellertid de f ö rslag som
fram- Prop. 1986/87'13

l ä ggs i promemorian f å tt en n å got
l ä ngre r ä ckvidd. Det g ä ller
tj ä nstebostadssystemet f ö r pr ä sterna.
Inom civildepartementet har funnits l å ngt
avancerade planer p ä en delegation av besluten om befrielse
f ö r pastorat fr å n skyldigheten att h å lla tj ä nstebostad, resp. f ö r pr ä st fr ä n tv å nget att
bebo tj ä nstebostaden. H ä ndelseutvecklingen p å tj ä nstebostadsomr å det under de senaste å ren har emellertid lett till att f ö rslag
nu i st ä llet l ä ggs fram om ett avskaffande av tj ä nstebostadssystemet .

I ett annat avseende har fr ä n olika utg å ngspunkter ö nskem å l om en mera
genomgripande f ö rvaltningsreform framf ö rts, som inte har bed ö mts m ö jliga att ta upp i detta
sammanhang. Det g ä ller fr å gan om en effektivare f ö rvaltning av l ö nebost ä llenas jordbruk. Enligt 9 § LFKJ f ö rvaltas
l ö nebost ä llena, med undantag av tillh ö rande skog, av pastoraten. Skogen f ö rvaltas av stiftsn ä mnden. Flertalet f ö r-valtnings ä tg ä rder som r ö r ett l ö nebost ä lles jordbruk skall emellertid beslutas av bost ä llsn ä mnden, stiftsn ä mnden eller kammarkollegiet. Den kyrkliga egendomsf ö rvaltningen ä r
s å ledes splittrad p å flera f ö rvaltare,
som var och en f ö r sig har sv å rt att p å verka
hela f ö rvaltningen. Samtidigt f ö rsv å rar
organisationen stora och samlade grepp ö ver
det kyrkliga jordbruket i stiften. Man har d ä rf ö r efterlyst en enklare ansvarsf ö rdelning. F ö respr å kare finns f ö r
s ä v ä l en centraliserad som en helt decentraliserad f ö rvaltning av l ö nebost ä llenas jordbruk. Ä ndringar
i detta avseende m å ste bli t ä mligen omfattande. F ö ruts ä ttningar f ö r en tillr ä cklig
politisk enighet om s å dana ä ndringar torde f.n. saknas. F ö rslag
i den fr å gan b ö r i vart fall anst å tills 1982 å rs kyrkokommitt é
(Kn 1982:05) har framlagt sitt slutbet ä nkande
och detta har remissbehandlats. De f ö r ä ndringar av den

59

lokala kyrkliga
strukturen och av organisationen Prop.1986/87:13

på
stiftsplanet som kommittén kan komma att föreslä kan nämligen erbjuda
nya förutsättningar för organisationen av kyrkans egendomsförvaltning.

Det
bör slutligen understrykas att de förslag som läggs fram i denna
promemoria vill visa på förenklingar som bedöms kunna göras inom den
nuvarande kyrkliga förvaltningslagstiftningens ram. Om förslagen skall
genomföras förutsätter det dock sä många och omfattande ändringar i
de nuvarande bestämmelserna att detta bör uppdras ät en särskild
sakkunnig. Nägot förslag till författningsändringar som föranleds av
vad som föresläs i det följande har därför inte fogats till denna
promemoria. Först när den har remitterats och en bedömning av
remissutfallet ger en uppfattning om förutsättningarna för att
genomföra reformer är det meningsfullt att lämna direktiv för
utarbetandet av reviderade författningstexter.

60

3. TJÄNSTEBOSTÄDER FÖR ORDINARIE FÖRSAMLINGS- PrOp. 1986/87:13

PRÄSTER

3. 1 Tjänstebostadsskyldigheten

Enligt 23 § lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader
(omtryckt 1982:379) skall pastoraten tillhandahålla de ordinarie
församlingsprästerna - d.v.s. kyrkoherdar och komministrar -
tjänstebostäder pä prästgård eller i bostadslägenhet på annan fastighet,
om regeringen bestämmer det. Bostaden skall godkännas av stiftsnämnden
enligt föreskrift i kungl. cirkuläret den 17 december 1965 ang.
vissa bestämmelser i anledning av prästlönereglementets upphävande m.m.
Pastoraten svarar för kostnaderna för tjänstebostäderna men får gottgöra
sig den tjänstebostadshyra som prästerna betalar. Regeringen kan befria
ett pastorat från skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostad.

I 9 § förordningen (1965:729) med vissa bestämmelser
om anställning som präst föreskrivs att en präst är skyldig att bo i
anvisad bostad (tjänstebostad). Regeringen kan dock befria en präst
frän bostadstvänget,

Förslag om att till domkapitlen delegera besluten
att befria ett pastorat från skyldigheten att hälla tjänstebostad eller
en tjänstinnehavare frän skyldigheten att bebo tjänstebostaden lades
fram i en promemoria i civildepartementet den 19 maj 1983 och fick
stöd i de flesta inhämtade remissyttrandena över densamma. Med anledning
av motioner vid 1984 års kyrkomöte hemställde kyrkomötet ocksä att
förslagen i promemorian skulle genomföras (mot. 1984:27, 28, 43
och 86, LU 12, kskr 28). Till följd av den oro och osäkerhet
beträffande tjänstebostäderna som uppkommit pä grund av debat-

61

ten om
prästgårdshyrorna och åtgärder frän vissa Prop. 1986/87:13

skattemyndigheters sida - se avsnitt 3.3 - har
den föreslagna delegationen ännu inte genomförts.

3.2 Förvaltningsbestämmelser

De närmare bestämmelserna om anordnande av
tjänstebostad &t präst har meddelats i LFKJ och FFKJ. I 2 § LFKJ
definieras prästgärd som kyrklig jord på vilken tjänstebostad är anvisad
åt ordinarie församlingspräst för vilken en sådan bostad skall
finnas enligt regeringens beslut. Om tjänstebostad inte längre är
anvisad pä egendomen blir den löneboställe.

Har det inte angetts i regeringens beslut att
tjänstebostaden skall tillhandahållas på prästgärd, får pastoratet
självt avgöra om den skall anvisas på prästgård (10 § LFKJ). Det är
pastoratet som har att anordna prästgården samt underhålla och
vid behov nybygga husen på den. Om en ny prästgärd skall anordnas
eller om pastoratet vill ersätta en prästgård med en annan, skall
stiftsnämnden godkänna platsen för den (11 § LFKJ).

I den förteckning över den kyrkliga jorden i
stiftet som stiftsnämnden enligt 2 § FFKJ har att föra skall
för varje prästgård anges, om den utgör en särpräglad miljö eller
omfattar en kulturhistoriskt värdefull byggnad. För en sådan
prästgård skall stiftsnämnden ocksä i förteckningen ange de
särskilda föreskrifter som den har meddelat för dess värd och
användning. Vid förvaltningen av en prästgård skall nämligen
naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen beaktas i skälig omfattning
(3 och 6 §§ FFKJ). Nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av hus
pä en prästgärd får ske endast efter medgivande av stiftsnämnden.
Detsamma gäller i fråga om andra åtgärder som kan inverka på den
yttre eller inre byggnadskaraktären hos hus på en

62

pr ä stg å rd (7 § FFKJ). Stiftsn ä mnden skall inh ä mta Prop.1986/87:13

l ä nsstyrelsens yttrande i ä renden om skyddsf ö reskrifter
eller om byggnads å tg ä rder, i den m å n det inte ä r obeh ö vligt
(9 S FFKJ). Best ä mmelser om pr ä stg å rds storlek
och beskaffenhet m.m. meddelas i 4 och 5 §§
FFKJ.

Bost ä llsn ä mnderna har uppsikt ö ver
pastoratens f ö rvaltning av pr ä stg å rdar (22 § LFKJ). De skall tillse att pastoraten fullg ö r sina å ligganden
enligt best ä mmelserna samt att de har pr ä stg å rdsbyggnaderna
normalt f ö rs ä krade (49 och 50 §§
FFKJ). Bost ä llsn ä mnderna kan
meddela pastoraten f ö rel ä gganden eller f ö rbud som beh ö vs f ö r best ä mmelsernas efterlevnad (51 § FFKJ). Minst en g å ng vart tionde ä r skall en pr ä stg ä rd
besiktigas av bost ä llsn ä mnden och i ö vrigt n ä r det beh ö vs
(52 § FFKJ). Pastoratet skall kallas och tj ä nstebostadsinnehavaren skall underr ä ttas i god tid f ö re
besiktningen. Bost ä llsn ä mnden f å r anlita bitr ä de av sakkunnig vid besiktningen (53 § FFKJ).

Tj ä nstebostadsinnehavarens r ä ttigheter och skyldigheter regleras i kung ö relsen (1968:649) om vissa tj ä nstebost ä der
m.m. inom offentlig verksamhet, vilken nu kommer att ä ndras med h ä nsyn
bl.a. till ä ndringar i hyreslagstiftningen fr.o.m,
den 1 januari 1985.

3.3 Tj ä nstebostadshyran

De allm ä nna best ä mmelserna om hyra f ö r tj ä nstebost ä der å t tj ä nstem ä n med
statligt reglerade avl ö ningsf ö rm å ner har ocks ä g ä llt f ö r pr ä sterna. Dessa
best ä mmelser har meddelats i kung ö relsen (1961:333) ang å ende tj ä nstebostadshyra m.m. (senast ä ndrad 1984:537) och den numera upph ä vda kung ö relsen
(1961:334) ang å ende br ä nslekostnads-gottg ö relse till innehavare av vissa tj ä nstebost ä der .

63

Stiftsn ä mnden fastst ä ller hyra f ö r
tj ä nstebostad Prop. 1986/87:13

å t
pr ä st (8 § FFKJ; K.br. 1971-12-10). Samr å d skall dessf ö rinnan
ä ga rum med statens personalbostadsdelegation
(SPD) och tj ä nsteinnehavaren skall beredas tillf ä lle att yttra sig ö ver den hyra som avses skola utg ä .
I samband med upph ä vandet av tj ä nstebostadssystemet f ö r statens tj ä nstem ä n vid utg å ngen
av å r 1984 avskaffas emellertid SPD.
Byggnadsstyrelsen ö vertar funktionen som r å dgivande organ i fr å ga om tj ä nstebostadshyror. F ö r r å dgivningen,
som blir frivillig, kommer stiftsn ä mnderna
att debiteras en viss kostnad.

F ö re den 1 juli 1984 g ä llde att den hyra som fastst ä lldes f ö r
pr ä sternas tj ä nstebost ä der
skulle motsvara hyran f ö r en likv ä rdig bostad i den allm ä nna hyresmarknaden. Begr ä nsningar g ä llde
emellertid i tv ä avseenden. Hyra skulle endast erl ä ggas f ö r
en bostadsyta av h ö gst 140 kvm f ö r en kyrkoherde och h ö gst 115 kvm f ö r en komminister. Vidare
maximerades hyran till en viss procent av bostadsinnehavarens inkomst enligt
en s.k. hyres-procentregel. Kostnadsutvecklingen p å hyresmarknaden ledde till att flertalet pr ä ster endast betalade hyra med ett enligt sistn ä mnda regel begr ä nsat
belopp f ö r sina bost ä der. Detta fick i sin tur till f ö ljd att skattemyndigheterna p å en del h ä ll
b ö rjade eftertaxera pr ä sterna f ö r
f ö rm å nen av l å g bostadshyra. I n å gra fall medf ö rde
detta efterbeskattning med betydande belopp f ö r pr ä ster som hade relativt begr ä nsade inkomster och var skyldiga att bebo on ö digt stora bost ä der.

F ö r flertalet statstj ä nstem ä n med tj ä nstebostad upph ö rde
tj ä nstebostadstv å nget med utg å ngen
av juni 1984. F ö r pr ä sterna, som utgjorde den st ö rsta
kvarvarande kategorien av tj ä nstebostadsinnehavare
- det finns f.n. ca 1 650 pr ä stg å rdar som ä r
anvisade som tj ä nstebost ä der - har man dock inte varit beredd att ä nnu slopa bostadstv å nget. D ä re-

64

mot tr ä ffades den
25 november 1983 en ö verenskom- Prop. 1986/87:13

melse mellan arbetsgivarverket, SACO och TCO-S om nya
regler f ö r best ä mmandet av tj ä nstebostadshyran
f ö r pr ä sterna. Hyresprocentregeln slopades med utg å ngen av juni 1984. I st ä llet maximerades den yta f ö r vilken varmhyra skall betalas till 100 kvm f ö r samtliga pr ä ster.
Kallhyran ber ä knas i ö vrigt med till ä rapning
av SPD:s ber ä kningsmetoder, som bl.a. inneb ä r att h ä nsyn
tas till ol ä genheter p å grund av att expedition kan finnas i samma hus som
bostaden, ocentralt l ä ge m.m. Ny varmhyra skall fastst ä llas å rligen.
Under en tre å rig ö verg å ngsperiod f å r m ä nadshyran
dock endast h ö jas med h ö gst 300 kr. vid hyresh ö jningar den 1 juli resp. å r.
Fr.o.m. den 1 juli 1987 skall en fullst ä ndig
anpassning till marknadshyran f ö r en
motsvarande bostad ske f ö r de 100 kvm f ö r vilka pr ä sten
skall betala hyra. Regeringen har godk ä nt
ö verenskommelsen och gjort de f ö rfattnings ä ndringar
som f ö ranleddes d ä rav.

Den tr ä ffade ö verenskommelsen uppfyllde enligt underhandsbesked fr å n riksskatteverket de krav som verket st ä llt upp f ö r
att efterbeskattning inte skall beh ö va
ske. Riksskatteverket informerade samtliga skattechefer om att s ä dan inte l ä ngre
skulle f ö rekomma, vilket likv ä l inte hindrat lokala skattemyndigheter p ä vissa h ä ll
fr ä n att forts ä tta med eftertaxering av en del pr ä ster f ö r
å tnjuten bostadsf ö rm ä n. Att de pr ä ster som drabbats av s ä dana å tg ä rder upplever sig vara or ä ttvist behandlade j ä mf ö rt med flertalet kol- leger i andra
taxeringsdistrikt ä r inte ä gnat att f ö rv å na. Samtidigt leder de betydande hyresh ö jningar, som m å nga
pr ä ster har att f ö rv ä nta till f ö ljd av de nya reglerna ocks å till ans ö kningar
om befrielse fr ä n skyldigheten att bebo tj ä nstebostad.

65

5 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 13

Pr ä sternas familjesituation har f ö r ä ndrats under Prop. 1986/87:13

senare tid. I ö kande
utstr ä ckning har de yrkesarbetande
makar. Med h ä nsyn h ä rtill och till barnens skolg å ng m.m. ter det sig d å ofta bekv ä mare f ö r familjen att skaffa en bostad i en t ä tort och slippa bo isolerade i en glesbygdsf ö rsamling och med skyldighet att sk ö ta en on ö digt
stor bostad och tomt. H ä rtill kommer de sv å righeter och kostnader sora ä r f ö renade med
bostadsanskaffning, n ä r pr ä sten ä r skyldig att flytta fr å n tj ä nstebostaden
vid anst ä llningens upph ö rande.

Pastoraten å sin sida
har att svara f ö r underh å ll och reparationer samt uppv ä rmning av ö verfl ö diga utrymmen p å
pr ä stg å rdar, som endast ger begr ä nsade
hyresint ä kter. Ä r pr ä stg ä rdsomr ä det
d ä rtill av st ö rre omfattning, skall pastoratet svara f ö r sk ö tseln av vad
som anses ö verstiga en normal villatomt,
enligt SPD:s normer ca 1 000 kvm.

Fr ä n s å v ä l Svenska kyrkans personalf ö rbund som fr å n
Svenska kyrkans f ö rsamlings- och pastoratsf ö rbund har d ä rf ö r ifr å gasatts om
inte tiden nu ä r mogen f ö r att avskaffa tj ä nstebostadssystemet
f ö r pr ä sterna.

3.4 Slopande av tj ä nstebostadssystemet
f ö r pr ä ster

Under senare å r
har pastoraten i ö kad utstr ä ckning p ä
ans ö kan befriats fr ä n skyldigheten att h å lla tj ä nstebostad. En successiv minskning
av antalet tj ä nstebost ä der f ö r pr ä ster har s å lunda
skett. Den hastiga f ö r ä ndring av f ö ruts ä ttningarna f ö r hela systemet med tj ä nstebost ä der
som skildrats i f ö reg å ende avsnitt har emellertid nu forcerat denna utveckling och drivit
fram krav p å avskaffande av tj ä nstebostadstv å nget
f ö r pr ä sterna. Avvecklingen av en boendeform med m å nghundra å riga
traditioner i

66

v ä rt land sker inte problemfritt. Ä nd å ä r det PfOp.1986/87:13

sv å rt att komma ifr å n att utvecklingen i familj och samh ä lle leder till ett uppbrott fr ä n gamla former. Man l ö ser inte problemet med pr ä stens
n ä rkontakt med sin f ö rsamling genom att uppeh å lla ett bostadstv å ng.

Det ä r mot denna bakgrund som h ä r f ö resl ä s att det nuvarande tj ä nstebostadssystemet f ö r pr ä sterna avskaffas.

Som en naturlig f ö ljd
av den kommunala sj ä lvbest ä mmander ä tten
b ö r pastoraten sedan sj ä lva f ä r avg ö ra om de anser att de beh ö ver anvisa bostad å t sina pr ä ster. De ä r n ä rmast till
att bed ö ma bostadsmarknaden p å orten och rekryteringsm ö jligheterna om bostad inte kan erbjudas.

Om tj ä nstebostadssystemet avskaffas f ö r pr ä sterna liksom
det har skett f ö r ö vriga tj ä nstem ä n, medf ö r det administrativa f ö renklingar.

Enligt 2 § LFKJ blir
en pr ä stg ä rd, p ä vilken tj ä nstebostad inte l ä ngre
ä r anvisad, l ö nebost ä lle.
Ett s å dant, som ä r taxerat som annan fastighet, st å r enligt 22 §
samma lag under stiftsn ä mndens uppsikt. Regler f ö r hur denna skall ut ö vas finns i FFKJ. Enligt 62 §
denna f ö rordning g ä ller f ö r
stiftsn ä mnden i till ä mpliga delar vad som ä r f ö reskrivet om bost ä llsn ä mnds uppsikt
ö ver f ö rvaltningen av l ö nebost ä llen som ä r
jordbruksfastigheter .

Ä ven
om tj ä nstebostadssystemet upph ö r kan naturligtvis nuvarande pr ä stg å rdar ocks ä i forts ä ttningen
anvisas som bost ä der ä t pr ä ster som ä r villiga att hyra dem. Men ingen pr ä st ä r l ä ngre tvingad att bo i en pr ä stg ä rd som ä r f ö r stor,
obekv ä m eller ol ä mpligt bel ä gen
fr å n pr ä stens eller hans eller hennes familjs synpunkt. Pastoratet blir ä andra sidan inte l ä ngre skyldigt att

67

tillhandahälla bostad av en bestämd storlek och Prop. 1986/87:13

beskaffenhet eller att över huvud taget anordna
bostad ät sina präster. Däremot kan det ligga i pastoratets
intresse åtminstone i glesbygdsområden att kunna erbjuda prästerna
hyresbostäder av lämplig storlek för att kunna locka sökande till
prästtjänsterna. Men sädana bostäder kan kanske hellre tillhandahållas
i en bostadsfastighet av standardtyp, som både för tjänsteinnehavaren
och pastoratet ställer sig billigare och mera lättskött .

Om pastoratens löneboställen föreskrivs i 14 § LFKJ
att förvaltningen skall inriktas pä att egendomens
avkastningsförmåga tillgodogöres på ekonomiskt bästa sätt.
Naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i
skälig omfattning .

I och med att prästgårdshyrorna kommer upp i
normal marknadsnivå för den bostadsyta som skall stå till
tjänsteinnehavarens förfogande bör bestämmelsen i fråga inte
hindra att bostaden alltjämt hyrs ut till en präst. Pastoratet
bör däremot undersöka i vad män överskjutande utrynimen i byggnaden
kan avskiljas och ev. utnyttjas på annat sätt, som
pastorsexpedition och församlingslokaler eller som bostad för någon
annan. En prästgård, som inte erbjuds som bostad ät en församlingspräst,
kan uthyras till annan person eller upplåtas för andra
ändamål. I sista hand kan också försäljning bli aktuell.

En försäljning kan sannolikt i många fall vara försvarlig
frän ekonomisk synpunkt. Om pastoratet ändå anser att det bör kunna erbjuda
bostad åt prästen bör - även efter ett slopande av tjänstebostadssystemet -
möjlighet finnas att få använda köpeskillingen från den tidigare prästgården till
att bekosta anskaffandet av en annan lämplig

68

prästbostad. Likaså bör
medlen kunna fä tas i an- Prop. 1986/87:13

språk
för att bekosta nyinrättande eller utvidgning av en pastorsexpedition
som behövs för att ersätta expeditions- och arkivutrymmen i den
försålda prästgården.

3.5
Angelägna kulturskyddsåtgärder

Ett
avskaffande av tjänstebostadssystemet för prästerna medför otvivelaktigt en risk
för att mänga äldre byggnader av betydande värde frän kulturhistorisk
synpunkt inte längre bli kvar i allmän ägo och under offentlig
uppsikt. Mänga präst-gärdar med tillhörande byggnader utgör också ett
väsentligt inslag i den samlade miljön kring en sockenkyrka. Hittills
har byggnaderna och miljön skyddats genom de förvaltningsbestämmelser som
refererades i avsnitt 3.2. Så länge en tidigare prästgård blir kvar
i pastoratets ägo som löneboställe kan man alltjämt omge den med
särskilda skyddsbestämmelser. Men om pastoratet avhänder sig prästgården,
blir en ny ägare inte bunden av sädana bestämmelser. Endast om
byggnaden är sä märklig att den kan förklaras för byggnadsminne, kan
den i sädana fall åtnjuta ett särskilt skydd med stöd av allmän lag.

Det
är därför av största vikt att ett beslut om avskaffande av tjänstebostadssystemet
för präster föregås av en grundlig inventering av prästgärds-beståndet
i vårt land.

Ett
första led måste vara att stiftsnämnderna med biträde av de antikvariska
myndigheterna fullföljer det åliggande de har enligt 3 S FFKJ. De
bör alltså slutföra den inventering av prästgårdarna som behövs för att i
förteckningen över dem kunna ange om de har ett särskilt värde från
kulturhistorisk eller miljösynpunkt. Vidare skall stiftsnämnderna meddela
de särskilda föreskrifter

69

som avses i 6 §
FFKJ f ö r pr ä stg ä rdens v å rd och an- Prop. 1986/87:13

v ä ndning i ett s å dant fall.

Genom s ä rskild f ö reskrift i den plan, som enligt 14 § FFKJ skall finnas uppr ä ttad f ö r
l ö nebost ä llena kan s å dana
best ä mmelser g ö ras till ä mpliga
ocks å om pr ä stg å rden upph ö r att vara tj ä nstebostad
och ö verg å r till att bli l ö nebost ä lle. Å tg ä rder ö verv ä gs inom civildepartementet f ö r att med riksantikvarie ä mbetets medverkan arbetet med inventeringen av pr ä stg å rdsbest å ndet skall intensifieras. D ä rigenom f ä r
man ocks å underlag f ö r eventuella beslut om byggnadsminnesf ö rklaring av s ä rskilt
v ä rdefulla pr ä stg å rdar.

3 . 6 Reformens genomf ö rande

Stiftsn ä mnderna och
l ä nsstyrelserna beh ö ver ett visst r å drum
f ö r att fullf ö lja pr ä stg å rdsinventeringarna och meddela de beslut som f ö ranleds d ä rav.
Ä ven Svenska kyrkans personalf ö rbund och Svenska kyrkans f ö rsamlings- och pastoratsf ö rbund har ö verv ä gt att å
sin sida genomf ö ra en inventering av pr ä stg å rdarna.
Genom den skulle man bl.a. utr ö na vilka tj ä nstebost ä der
som man bed ö mer angel ä get att fr ä n
pastoratens synpunkt alltj ä mt kunna erbjuda som bostad å t en f ö rsamlingspr ä st med h ä nsyn
bl.a. till bostadsmarknaden p å orten. En
successiv anpassning av tj ä nstebostadshyrorna till
marknadspriser sker vidare och skall enligt det f ö rut n ä mnda avtalet vara genomf ö rd den 1 juli 1987. Den hyress ä ttning som d ä
har uppn å tts kan tj ä na till v ä gledning
f ö r pastoraten, om de efter ett
slopande av tj ä nstebostadssystemet likv ä l vill erbjuda en tj ä nst innehavare bostad i pr ä stg å rden.

Med h ä nsyn till vad nu sagts b ö r avskaffandet av tj ä nstebostadssystemet f ö r pr ä sterna inledas tidigast fr.o.m. den 1 juli 1987.
Vid den tidpunk-

70

ten bör pastoraten
befrias frän skyldigheten att Prop. 1986/87:13

tillhandahålla
tjänstebostad åt en nytillträdande präst. Däremot bör en kyrkoherde
eller komminister, som vid utgången av juni 1987 är ordinarie
innehavare av en tjänst, vilken då är förenad med rätt till
tjänstebostad, ha kvar den rätten så länge han eller hon kvarstår
i tjänsten och önskar begagna sig av rätten. Skyldigheten för en
präst att bebo en anvisad tjänstebostad skall däremot upphöra fr.o.m.
nämnda datum.

Med
en sådan övergångsreglering kan man sannolikt räkna med att åtskilliga
präster kan vilja begagna sig av tjänstebostadsrätten även efter
upphävandet av tjänstebostadstvånget. Någon brådstörtad avveckling av prästgärdsbeständet
skulle dä inte behöva ske och pastoraten skulle i mänga fall
få god tid på sig att överväga hur de i framtiden vill ordna
bostadsfrågan för sina präster eller disponera de prästbostäder som
blir övertaliga till följd av reformen.

71

4. BOSTÄLLSNÄMNDERNA Prop. 1986/87:13

4. 1 Organisation

De grundl ä ggande f ö reskrifterna ora bost ä llsn ä mnderna finns nu i 5, 7 och 8 §§ LFKJ. Antalet bost ä llsn ä mnder i stiften och omfattningen av
deras verksamhetsomr å den best ä ms av regeringen. L ä nsstyrelsen skall f ö r tre å r i s ä nder utse
ordf ö rande och tv å andra ledam ö ter
i n ä randen. Av de senare skall en vara arrendator
och den andre, som inte f å r vara arrendator, skall utses
efter f ö rslag av stiftsf ö rbundet av Svenska kyrkans f ö rsamlings- och pastoratsf ö rbund. Stiftsn ä mnden
skall h ö ras i fr ä ga om valet av ordf ö rande och vid utseende av arrendatorsrepresentanten skall sammanslutning
som f ö retr ä der arrendatorer i stiftet h ö ras.

4.2 Uppgifter

Bost ä llsn ä mndens uppgifter framg å r av best ä mmelser i LFKJ och FFKJ samt i instruktionen
(1971:863) f ö r bost ä llsn ä mnderna. Det
ankommer bl.a. p å bost ä llsn ä mnden att efter besiktning best ä mma arrendevillkoren vid utarrendering av l ö nebost ä lles
jordbruk och annan kyrklig jordbruksegendom, som inte f ö rvaltas av stiftsn ä mnden (15 S LFKJ). Betr ä ffande
jordbruk som stiftsn ä mnden f ö rvaltar skall bost ä llsn ä mnden f ö resl ä arrendevillkoren
(17 § FFKJ ) .

Fr å gan om omdisposition av l ö nebost ä lles
jordbruk skall pr ö vas av bost ä llsn ä mnden utom i
de fall som inneb ä r att sj ä lvst ä ndigt
jordbruk inte l ä ngre skall uppeh å llas p ä
fastigheten. D ä skall fr å gan pr ö vas
av stiftsn ä mnden (19 § LFKJ). Ä ven
uppl å telse av vissa nyttjander ä tter skall pr ö vas
av stiftsn ä mnden (17-18 § S LFKJ).

72

Boställsnämnden
skall tillse att pastoraten full- Prop. 1986/87:13

gör
sina åligganden ifråga om anordnande av prästgård och underhäll och
skötsel av den. Nämnden skall vidare ha uppsikt över prästgårdarna
och löneboställenas jordbruk och skall för detta ändamål besiktiga egendomen
(22 § LFKJ, 49-61 §§ FFKJ). Pä stiftsnämndens uppdrag kan en boställsnämnd
besiktiga även annan kyrklig egendom samt utföra värdering av kyrklig
jord som skall försäljas (72 S FFKJ).

Boställsnämnderna
har också enligt 3 § i den för dem gällande instruktionen (1971:863)
fått särskilda uppgifter i samband med rationaliseringen av den kyrkliga
jorden. De skall verka för en sädan rationalisering, följa
fastighetsmarknaden och underrätta stiftsnämnden när jordbruksfastighet
som kan bli aktuell att förvärva är till salu.

4.3
Kostnader

Antalet
boställsnämnder är f.n. 57. Kostnaderna för dem betalas ur
kyrkofonden och uppgick för budgetåret 1983/84 till 1 296 954 kr.,
varav 812 110 kr. i arvoden, 178 433 kr. i reseersättningar,
35 083 kr. för skrivhjälp och expenser samt 271 328 kr. som
lönekostnadspålägg (LKP). Härtill kommer kostnader för nämndernas
deltagande i kurser och sammankomster inom eller utom stiftet samt
för anordnande av sädana arrangemang. Dessa kostnader betalas frän
stiftsnämndernas förvaltningsanslag. Ledamöter arvoderas f.n. med
220 kr. och ordförande med 290 kr. per förrättningsdag. Ordföranden
har dessutom ett fast månadsarvode, som har bestämts med hänsyn till
antalet prästerliga tjänstebostäder och bebyggda löneboställen inom boställsdistriktet.
Därför varierar de fasta månadsarvodena mycket inom olika delar av landet,
från 2 355 kr. i Lunds stifts I. boställsdistrikt till 90 kr.
i det minsta distriktet.

73

4.4 Utvecklingen av bost ä llsn ä mndernas funktion Prop.1986/87:13

Kyrkans bost ä llen
tj ä nade fr å n b ö rjan ett
dubbelt syfte, dels som bost ä der ä t pr ä sterskapet,
dels som jordbruk med uppgift att bereda pr ä sten/bostadsinnehavaren
hans uppeh ä lle. S ä l ä nge pr ä sterna sj ä lva
brukade bost ä llet eller uppbar avkastningen av
det, ut ö vade de ocks å kontrollen ö ver
att bost ä llena h ä vdades v ä l.
Men denna kontrollfunktion upph ö rde med 1910
å rs bost ä llsordning. Pr ä sterna
var inte l ä ngre f ö rvaltare eller brukare av bost ä llsjordbruken. Statens intresse av en uppsikt
riktades nu mot bost ä llsarrendatorerna. Ä r 1925 inr ä ttades
bost ä llsn ä mnderna med fr ä msta uppgift att ha uppsikt ö ver l ö nebost ä llenas f ö rvaltning.
Det d å varande kontrollintresset kan n ä rmast j ä mf ö ras med det som f ö ranleder
tillsyn ö ver stiftelser. Avkastningen av
det enskilda pastoratets pr ä stl ö netillg å ngar
- bost ä llen, fonder m.m. - utgjorde n ä mligen t.o.m. ä r
1982 en komponent vid den avr ä kning mellan
pastoraten och kyrkofonden som syftade till en viss utj ä mning av kostnaderna f ö r pr ä st- och kyrkomusikerl ö nerna. Staten hade s å ledes anledning att bevaka att l ö nebost ä llenas avkastning h ö ll en sk ä lig niv å och att kapitalet inte minskades.

P ä senare å r har bost ä llsn ä mnderna ocks å
f å tt i uppgift att verka f ö r ett annat statligt intresse, n ä mligen strukturrationaliseringen av landets jord-
och skogsbruk. Som en f ö ljd av tillsynsansvaret och av bost ä llsn ä mndernas
sammans ä ttning och s ä rst ä llning i f ö rh å llande till
pastoraten har de ä ven blivit instanser inf ö r vilka arrende- och hyrestvister avhandlas och ofta
l ö ses. M ä nga n ä mnder, och
s ä rskilt deras ordf ö rande, fyller i kraft av sin erfarenhet och lokalk ä nnedom dessutom en viktig funktion som r å dgivare i mark- och bygg-nadsfr ä gor till s ä v ä l pastorat som stiftsn ä rander.

74

4.5 Kritik
av bost ä llsn ä mndsorganisationen PfOp. 1986/87:13

Kritik mot bost ä llsn ä mndsorganisationen har under senare å r framf ö rts
i f ö ljande avseenden.

Bost ä llsn ä mndernas roll i den kyrkliga jordf ö rvaltningen
bidrar till den uppdelning av f ö rvaltningsansvaret
som motverkar en effektiv och l ö nsam
jordbruksdrift.

Bost ä llsdistrikten ä r f ö r sm å - det finns f ö r
lite att g ö ra f ö r bost ä llsn ä mnden.

Rekryteringen av l ä mpliga
personer till posterna som bost ä llsn ä mndsordf ö rande
f ö rsv å ras av de l å ga arvodena. Dessa i sin tur ä r en f ö ljd
av alltf ö r sm å distrikt med otillr ä ckligt
syssels ä ttningsunderlag.

Den lagstadgade sammans ä ttningen
av bost ä llsn ä mnderna ä r stelbent och motsvarar inte
alltid de lokala f ö rh å llandena. T.ex. i Lule å stift finns
numera bara ett bebyggt l ö nebost ä lle kvar medan arrendatorsintresset lagenligt har en
f ö retr ä dare i vardera av stiftets tv å
bost ä llsn ä mnder.

Stifts j ä gm ä staren medverkar ofta, n ä r bost ä llsn ä mndens ledam ö ter
besiktigar l ö nebost ä llens jordbruk inf ö r arrendes ä ttningen. Han kan d ä rigenom p å verka
besluten om arrendevillkor. I rollen som f ö redragande
i stiftsn ä mnden kan han sedan komma att delta
i pr ö vningen av besv ä r ö ver samma beslut.
Detta f ö rs ä tter honom i en j ä vssituation, som har p å talats av vissa arrendatorsorganisationer .

4.6 Beh ö vs bost ä llsn ä mnderna?

Kritiken mot bost ä llsn ä mnderna som legal institution leder, s ä rskilt i f ö rening
med den

75

generella
kritiken mot det kyrkliga jordförvalt- Prop. 1986/87:13

ningssystemet,
osökt till frågan om i dag behovet av denna organisation finns
kvar. Frågan bör ställas mot bakgrund av följande omständigheter.

Ett
nytt system för skatte- och kostnadsutjämning mellan de kyrkliga
kommunerna infördes 1983. De avgifter som pastoraten nu har att
betala till kyrkofonden på grundval av sitt egendomsinnehav baserar
sig när det gäller löneboställena pä taxeringsvärden och är inte
beroende av avkastningen. Den nära anknytningen mellan pastoratens prästlönetillgängar
(fastigheter, fonder) och deras bestridande av lönekostnaderna har
brutits. Avkastningen av löneboställena är en allmän inkomstpost för
pastoraten och dess storlek påverkar inte, såsora vid det tidigare avräkningsför-färandet,
kyrkofondens ekonorai. Lönsamheten i jordbruksdriften utgör därför
inte längre på samma sätt som förut ett direkt statligt intresse.
Däremot bör det kyrkokommunala intresset av en lönsam
fastighetsförvaltning ha ökat, eftersom vinst och förlust pä denna
direkt påverkar pastoratets budget. Den detaljerade statliga uppsikt
över prästlönetillgångarnas förvaltning som förutsätts i nuvarande
lagstiftning och som till stor del utövas av boställsnämnderna
förefaller därför inte längre befogad.

För
tvister mellan jordägare och arrendatorer finns numera ett särskilt
forum, arrendenämnderna. Vid dessa företräder stiftsnämnden den kyrkliga
jorden i frägor om villkoren för jordbruksarrende .

Tvist
mellan pastorat och tjänstebostadsinnehavare om bostadens beskaffenhet m.m.
kan avgöras i hyresnämnd.

76

Uppsikten ö ver pastoratens f ö rvaltning
av tj ä nste- Prop.1986/87:13

bost ä der ligger i sina mest
betydelsefulla delar nu hos stiftsn ä mnden:
ny- och ombyggnad, hyress ä ttning (FFKJ 7-8 §§ ).

Om tj ä nstebostadssystemet skulle
avskaffas kommer uppsiktsansvaret i fr å ga
om pr ä stg å rdarna att vila p å stiftsn ä mnden s å som
framg å r av avsnitt 3.4.

Initiativ till strukturrationaliserande k ö p och f ö rs ä ljningar tas i dag av s å v ä l stiftsn ä mnd som lantbruksn ä mnd. S å dana initiativ tas mera s ä llan av bost ä llsn ä mnderna och deras medverkan i detta h ä nseende saknar d ä rf ö r n ä mnv ä rd betydelse.

S å ledes finns numera - till skillnad
fr ä n n ä r bost ä llsn ä mnderna kom till å r 1925 - samh ä llsorgan som utf ö r
eller skulle kunna utf ö ra m å nga av bost ä llsn ä mndernas å ligganden. Ä andra sidan finns otvivelaktigt inom bost ä llsn ä mndsorganisationen
en efterfr å gad expertis i mark- och byggnadsfr å gor. Denna r å dgivning,
som oftast bost ä llsn ä mndsord-f ö randena svarar f ö r utan bitr ä de
av n ä mnden, motiverar dock inte ensam
hela n ä mndv ä sendet. Ett slopande av bost ä llsn ä mnderna skulle kunna vara ett led i en ö nskv ä rd f ö renkling av hela det kyrkliga jordf ö rvaltningssystemet.

4.7 F ö rslag

Ö verv ä gande sk ä l
synes tala f ö r att bost ä llsn ä mnderna nu
avskaffas. I konsekvens h ä rmed f ö resl ä s f ö ljande med avseende p å n ä mndernas nuvarande arbetsuppgifter.

Arrendes ä ttningen (15
§ LFKJ) kan t ä nkas antingen utf ö ras
av pastoratet, som f ö rvaltar l ö nebost ä llet
(9 § LFKJ), eller av stiftsn ä mnden, som redan nu best ä mmer arrendet p å
jord under stiftsn ä mndens f ö rvaltning. Med till ä mpning av det f ö rra alterna-

77

tivet kan
arrendes ä ttningen komma att variera Prop. 1986/87:13

mellan olika pastorat mer ä n vad som motiveras av lokala f ö rh ä llanden. I det senare alternativet nyttjar man en
instans som har erfarenhet av arrendes ä ttning
och har st ö rre regional ö verblick ä n
pastoraten kan antas ha. D ä rtill kommer att det redan med
nuvarande ordning ä r stiftsn ä mnden som f ö retr ä der den kyrkliga jorden, n ä r arrenden ä mnd
eller domstol behandlar tvister om arrendevillkoren. Det f ö resl ä s d ä rf ö r att
stiftsn ä mnderna skall best ä mma arrendevillkoren ä ven f ö r s å dan jordbruksegendom som n ä mnden
inte f ö rvaltar, dock efter att ha h ö rt den som har det l ö pande f ö rvaltningsansvaret.

Ansvaret f ö r uppsikten ö ver pastoratens f ö rvaltning
av l ö nebost ä llena (22 §
LFKJ) - ett statligt intresse - tillkommer naturligen stiftsn ä mnden. Uppsikten ö ver
pr ä stg ä rdsf ö rvaltningen ö verg å r p ä stiftsn ä mnden
om tj ä nstebostadssystemet avskaffas (se
avsnitt 3.4).

Beslut om dispositions ä ndring
som hittills kunnat fattas av bost ä llsn ä mnden (19 §
LFKJ) b ö r stifts-n ä mnden svara f ö r.
En s å dan utvidgning av stiftsn ä mndernas nuvarande ansvar f ö r dispositionen av den kyrkliga markanv ä ndningen b ö r
inte f ö rorsaka dem n ä mnv ä rt merarbete,
eftersom de beslut sora bost ä llsn ä mnderna f.n. f å r
fatta som regel torde grunda sig p å
den av stiftsn ä mnden fastst ä llda planen f ö r
l ö nebost ä llets rationalisering.

Bost ä llsn ä mndernas ö vriga arbetsuppgifter enligt f ö rordning och instruktion ä r s ä dana som stifts-n ä mnderna redan nu har huvudansvaret f ö r: fastighetsv ä rdering
inf ö r f ö rs ä ljning (72 § FFKJ) samt bevakning av den lokala
fastighetsmarknaden som ett led i strukturrationaliseringen (3 § bost ä lls-n ä mndsintruktionen).

78

4. 8 Resursfrågor

Prop.
1986/87:13

Har
stiftsn ä mnderna de erforderliga resurserna
f ö r att kunna best ä mma jordbruksarrenden, v ä rdera fastigheter och f ö lja den lokala fastighetsmarknadens utveckling?
Eftersom h ä r ä r fr å gan om tillskott av arbetsuppgifter
ä r det f ö rmodligen inte fallet. H ä rf ö r kr ä vs ju ocks å
s å dan lokalk ä nnedom som bost ä llsn ä mnderna besitter. Stiftsn ä mnderna kan s å ledes
beh ö va tillf ö ras vissa resurser, om bost ä llsn ä mnderna
slopas. Resursbehovet m å ste dock variera mycket i de olika
stiften, med en sp ä nnvidd fr å n Lunds stift med m å nga och stora jordbruk till Lule å
stift som har ett enda l ö nebost ä lle med jordbruksdrift. Det ä r l ä mpligt att
stiftsn ä mnderna sj ä lva f å r avg ö ra hur man ska l ö sa
resurs- och kompetensproblemet. Kanske motiverar arbetsm ä ngden i n ä gra
stift att en s ä rskild tj ä nst inr ä ttas.
Ofta b ö r dock i st ä llet arvoderade konsulter kunna anlitas f ö r avgr ä nsade
uppdrag, exempelvis s å dana personer som tidigare varit bost ä llsn ä mndsord-f ö rande. B å da
l ö sningarna ryms inom ramen f ö r stiftsn ä mndsinstruktionen,
enligt vilken n ä mnden i m å n av behov och tillg å ng p ä medel f å r anst ä lla
personal och anlita experter och sakkunniga (7 § ).

En l ä mplig tidpunkt f ö r avvecklingen av bost ä llsn ä mnderna kan vara utg å ngen av juni 1987, d å tj ä nstebostadssystemet f ö r pr ä sterna - och
d ä rmed bost ä llsn ä mndernas
uppsikt ö ver pr ä stg å rdarna -f ö resl å s upph ö ra. Stiftsn ä mnderna
har d ä god tid p ä sig att ö verv ä ga vilken resurstilldelning de bed ö mer sig beh ö va
i st ä llet och i sina anslagsframst ä llningar f ö r
budget å ret 1987/88 ber ä kna medel h ä rf ö r.

79

5. DELEGERING AV REGERINGS Ä RENDEN OCH BEGR Ä NSNING PrOp. 1986/87:13

AV BESV Ä RSR Ä TTEN

5.1 Riktlinjer

Det har l ä nge varit en str ä van
att avlasta regeringen ä renden
av l ö pande art s ä att statsr å den och departementen f å r b ä ttre tid f ö r st ö rre och ö vergripande fr å gor. P ä det kyrkliga f ö rvaltningsomr å det har under de senaste å ren denna str ä van inneburit att beslut i en
betydande m ä ngd ä renden flyttats fr å n regeringen till centrala eller regionala
f ö rvaltningsmyndigheter eller att ä rendena p ä annat s ä tt upph ö rt att belasta regeringskansliet.

Ett annat led i denna str ä van ä r att befria regeringen fr ä n besv ä rs ä renden. Riksdagen antog den 25 april
1984 riktlinjer f ö r en systematisk ö versyn av reglerna om r ä tt att ö verklaga f ö rvaltnings-beslut hos regeringen och
f ö r utformningen av besv ä rsregler i nya ä rendegrupper (prop. 1983/84:120, KU
23, rskr 250). I f ö rsta hand skall varje departement p ä sitt omr å de svara f ö r det fortsatta arbetet med att
anpassa besv ä rsreglerna till riktlinjerna. Dessa
kan kort sammanfattas p ä f ö ljande s ä tt;

-
Regeringen b ö r i allm ä nhet inte vara besv ä rsinstans annat ä n n ä r det beh ö vs en politisk styrning av praxis.

-
I vissa ä rendegrupper kan man ö verv ä ga att helt slopa besv ä rsm ö jligheten (de nuvarande principerna
f ö r ö verklagbarhet b ö r dock bibeh å llas i v ä ntan p ä resultatet av f ö rvaltningsr ä ttsutredningens arbete).

-
Ä renden som kan pr ö vas i tv ä eller flera instanser under
regeringsniv å n b ö r normalt inte f å

80

ö verklagas
till regeringen (tv å -instansprincipen) Prop. 1986/87:13

annat ä n i undantagsfall
(t.ex. vid behov av politisk styrning av praxis).

-
I ä renden sora regeringen pr ö var som andra instans och som beh ö ver kunna ö verklagas
ä ven i forts ä ttningen b ö r
beslutander ä tten i f ö rsta instans flyttas ner s å att en besv ä rspr ö vning under regeringsniv å n kan ske.

-
P å omr å den d ä r det ä r
ö nskv ä rt att regeringen som politiskt organ styr praxis b ö r man i ö kad
utstr ä ckning l å ta f ö reskrifter
om ö verl ä mnande till regeringen av s ä rskilt
viktiga ä renden ers ä tta r ä tten att ö verklaga dit.

Om beslutander ä tten
i m å nga f ö rvaltnings ä renden delegeras till f ö rvaltande myndigheter och besv ä rsordningen f ö renklas,
underl ä ttas en effektiv kyrklig jord- och
skogsbruksdrift. Beslutsv ä garna blir kortare. Man skulle d ä rigenora angripa ett av huvudm å len f ö r kritiken
mot de nuvarande f ö rvaltningsbest ä mmelserna (jfr. avsnitt 1). I detta syfte l ä mnas i det f ö ljande
ett antal f ö rslag till f ö renklingar. (F ö rslagen
markeras med streck i marginalen).

5.2 Delegering

5.2.1 Beslut r ö rande
uppsikten

Uppsikt ö ver
pastoratens f ö rvaltning av l ö nebost ä llenas
jordbruk och av pr ä stg å rdar skall enligt 22 § LFKJ ut ö vas av bost ä llsn ä mnderna. Regeringen kan emellertid med st ö d av 23 §
LFKJ best ä mma att uppsikten skall handhas av
en stiftsn ä mnd. S å dana beslut blir obeh ö vliga om bost ä llsn ä mnderna avskaffas enligt f ö rslaget
i avsnitt 4.7. Uppsiktsansvaret skulle d ä
f ö ras ö ver till stifts-n ä mnderna. Likas å blir det stiftsn ä mnderna
som f å r

81

6 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 13

uppsikten över de förutvarande prästgårdarna, om Prop. 1986/87:13

tjänstebostadssystemet avskaffas (se vidare avsnitt
3.4). Om däremot dessa förslag inte skulle förverkligas, föreslås att
beslut enligt 23 § LFKJ ora att flytta över uppsiktsansvaret for
viss egendom skall raeddelas av kammarkollegiet.

Med stöd också av 23 § LFKJ kan regeringen också
föreskriva att förvaltningen av viss egendom inte skall stå under
uppsikt. I den män det kan bli aktuellt att fatta sådana beslut
bör det kunna fä ankomma pä kammarkollegiet att göra det.

5.2.2. Försäljning och köp m.m.

Stiftsnämnderna prövar fråga om försäljning av kyrklig
jord och om fastighetsköp för medel ur prästlönefond, prästlönejordsfond
eller församlingskyrkas fastighetsfond om egendomens saluvärde är
högst 500 tkr. (63 och 97 §§ FFKJ). Ora värdet är högre,
dock högst 1 mkr. - eller vid försäljning till kommun för
samhällsbyggnadsändamål högst 2 mkr. - prövas tillståndsfrågan av
kammarkollegiet (64 och 98 §§ FFKJ). Köp för kyrkofondsmedel
eller medel ur domkyrkas fastighetsfond prövas, utan nedre
värdegräns, av kammarkollegiet om saluvärdet inte överstiger 1 mkr.
(100 S FFKJ). Affärer som rör saluvärden över nämnda maximibelopp prövas
av regeringen (65, 99 och 100 §§ FFKJ) .

De angivna beloppsgränserna fastställdes vid en
justering av bestämraelserna år 1981 med hänsyn till de stigande
fastighetspriserna (SFS 1981:158).

Mycket av kritiken mot jordförvaltningslagstift-ningen
riktar sig mot dröjsmålen i behandlingen av inköps- och
försäljningsärendena. Med stigande fastighetspriser ökar antalet ärenden som
skall

82

handläggas
av kammarkollegiet och regeringen. Prop. 1986/87:13

Detta förhållande kan man i och för sig råda bot
pä genom att från tid till annan justera beloppsgränserna. En
jämförelse med den jordpolitiska regleringen genom förvärvstillständ enligt
jordförvärvslagen (1979:230) och jordförvärvsförordningen (1979:231)
visar att lantbruksnämnderna f.n. får avgöra ärenden, där den
berörda egendomen har ett högsta värde om 1 mkr. Lantbruksstyrelsen
har i augusti 1984 föreslagit regeringen en höjning av gränsen
till 5 mkr. Vidare har lantbruksstyrelsen föreslagit att det förs in
samma beloppsgränser i kyrkans och domänverkets föreskrifter om köp
och försäljning av fastigheter. Gränsbeloppens storlek bör möjligen
utredas för sig. Bör de ha något samband med annan reglering? Hur
skall de fortlöpande anpassas till ändrade priser? En tänkbar
lösning pä det sistnämnda problemet kunde vara att ange gränserna
med ett antal basbelopp. Eftersom problemet kan komma att behandlas
i ett jordbrukspolitiskt sammanhang, läggs här inte fram något
förslag i fråga om hur den fortlöpande justeringen av beloppsgränserna
skall ske. Däremot är de nu gällande beloppsangivelserna åter mogna
att anpassas till aktuella fastighetspriser. Det föreslås att
beloppsgränsen för stiftsnämndernas befattning med ärendena höjs frän
500 tkr. till 1 mkr., vilket innebär en ytterligare delegering
av beslutanderätten till stiftsnämnderna .

I konsekvens härmed bör samma höjning göras även
i de fall som avses i 26 § FFKJ. I ärende som rör
naturreservat eller naturminne skall kammarkollegiet enligt
nuvarande bestämmelse företräda den kyrkliga jorden, om stiftsnämnden
anser att ersättningen bör överstiga 500 tkr. eller om ärendet
gäller inlösen av en fastighet vars saluvärde är högre än 500 tkr.

83

M ö jligheten f ö r stiftsn ä mnderna att till kammar- Prop. 1986/87:13

kollegiet f ö r provning ö verl ä mna s å dana f ö rs ä ljnings ä renden, som r ä ttsligt sett ä r s ä rskilt invecklade (64 § f ö rsta stycket p. 2 FFKJ) b ö r dock finnas kvar.

Den f ö r kammarkollegiets beslutander ä tt angivna beloppsgr ä nsen (1 resp. 2 mkr.) f ö resl ä s bli slopad. Som sk ä l h ä rf ö r kan f ö ljande anf ö ras.

Regeringens pr ö vning av de kyrkliga f ö rv ä rvs- och f ö rsaljningstillst ä nds ä rendena ä r huvudsakligen formell och grundas
p ä stiftsn ä mndernas och kammarkollegiets
utredning. P å s ä vis och genom att kollegiet sj ä lvt avg ö r m å nga ä renden ä r intresset av en central styrning
av r ä ttspraxis v ä l tillgodosett genom
kammarkollegiet. N å got starkare behov av politisk
styrning som skulle f ö ranleda
regeringens befattning med f ö rvaltnings ä renden
(se ovan p. 5.1.) f ö religger inte i dessa fall, till
skillnad fr ä n den f ö rut n ä mnda f ö rv ä rvstillst å ndspr ö vningen p ä det jordbrukspolitiska omr ä det. Det f ö resl ä s d ä rf ö r att alla ä renden om tillst å nd till f ö rs ä ljning och k ö p av kyrklig jord avg ö rs av kammarkollegiet, om inte
stiftsn ä mnden ä ger besluta. Besv ä r skall dock som hittills pr ö vas av regeringen (se vidare p. 5.3.3).
Reformen skulle medf ö ra en
f ö rkortning av handl ä ggningstiderna f ö r dessa ä renden. Eftersom kamraarkollegiet
nu som remissmyndighet utf ö r den huvudsakliga beredningen av ä rendena, inneb ä r f ö rslaget ingen ö kad arbetsb ö rda f ö r kollegiet. Tv ä rtom skulle h ä rigenom myndighetens handl ä ggning av dessa hittillsvarande
regerings ä renden kunna f ö renklas beroende p ä vilken beslutsordning kollegiet v ä ljer att till ä mpa.

N ä r ett
ä rende om f ö rs ä ljning eller k ö p skall avg ö ras av kammarkollegiet eller
regeringen, skall stiftsn ä mnden
ö verl ä mna det med eget yttrande till

84

kammarkollegiet
(74 och 103 S § FFKJ). F ö rord- Prop.1986/87:13

ningens ursprungliga lydelse fick till f ö ljd att ä ven
ä renden som uppenbarligen inte
skulle kunna leda till avtal m å ste l ä ranas till h ö gre
instans. Ä r 1981 gjordes den ä ndringen att stiftsn ä mnderna oavsett saluv ä rde f å r avg ö ra ett ä rende som de tagit upp p å eget initiativ, ora man finner att enighet om
villkoren inte kan n å s eller att fastighetsaff ä ren av annan anledning inte b ö r fullf ö ljas
(64 § andra stycket, 98 § andra stycket FFKJ, SFS 1981:158). Denna m ö jlighet att undvika en omotiverat omst ä ndlig handl ä ggning
av ett "d ö df ö tt" fall b ö r utvidgas att omfatta motsvarande
situationer i ä renden som anh ä ngiggjorts genom n å gons ans ö kan. Den enskildes r ä tt tas i alla fall tillvara genom m ö jligheten att anf ö ra
besv ä r ö ver stiftsn ä mndens avslagsbeslut.

5.2.3 Undantag fr å n
skyldighet att fondera inflytande f ö rs ä ljningsmedel ra.m.

Ers ä ttning f ö r kyrklig jord som ö verl å ts eller uppl å ts skall enligt huvudregeln fonderas (26 § LFK). Fondavkastningen skall anv ä ndas f ö r
samma ä ndam å l som jorden varit avsedd f ö r.
Undantag kan g ö ras (81-85 §§ FFKJ).

s å lunda kan ett pastorat som s å lt en pr ä stg å rd i st ä llet
f å anv ä nda f ö rs ä ljningsmedlen till en ny pr ä stg ä rd, om regeringen medger det (81 § FFKJ). Detta undantag fr å n fonderingskravet ä r inte av den centrala betydelse att regeringen har anledning att pr ö va fr å gan.
Stadgandet medf ö r dessutom att hela aff ä ren, byte av tj ä nstebostad,
orsakar tv å ä renden som skall avg ö ras i tv ä skilda instanser. Det f ö resl å s att samma
myndighet sora l ä mnar f ö rs ä ljningsmedgivandet
f å r besluta om undantaget fr å n fonderingsskyldigheten, l ä rapligen vid samma tillf ä lle. I slutet av avsnitt 3.4 har f ö reslagits

85

en viss
utvidgning av rätten att ta försäljnings- Prop. 1986/87:13

medel i anspråk för nyanskaffning av hus, om tjänstebostadssystemet
för präster avskaffas.

Även ersättning som härrör från församlingskyrkas
fastighet kan undantas frän fondering, näraligen om medlen behövs
för väsentlig ombyggnad av församlingskyrkan eller för sådant annat
arbete på kyrkobyggnaden som inte är underhåll. Stiftsnämnden beslutar om
undantagsbeloppet är högst 200 tkr., kammarkollegiet i beloppsintervallet
upp till 500 tkr. och regeringen däröver (84 § andra st. FFKJ).
Dessa ärenden bör delegeras på så vis att stiftsnämnderna får avgöra
frågan om investering av belopp om högst 500 tkr. och kammarkollegiet
de övriga.

5.3. Begränsning av besvärsrätten

Beslut av en stiftsnämnd eller kamraarkollegiet kan - med
några fä undantag - överklagas genom besvär hos regeringen (31 § LFKJ, 110 § FFKJ).
I de ärenden som i första instans avgörs av stiftsnämnd eller kammarkollegiet
gäller således den rekommenderade tvåinstansprincipen (se ovan p. 4.1.).

5.3.1. Boställsnärands beslut

Beslut av en boställsnämnd fär överklagas endast
av den som förvaltar egendomen. Besvären skall anföras hos
stiftsnämnden (30 S LFKJ, 109 S FFKJ), vars beslut i ärendet inte
kan överklagas (31 S LFKJ, 110 S FFKJ). Den besvärsordningen
upphör förstås om boställsnäranderna slopas.

86

5.3.2. Stiftsnämnds
beslut Prop. 1986/87:13

Beslut
av en stiftsnämnd bör med ändring av nuvarande ordning överklagas genom
besvär till kammarkollegiet. Kollegiet föresläs bli slutinstans i
sådana besvärsärenden. Om kollegiet anser att särskilda skäl
motiverar det, bör det ha möjlighet att överlämna ett ärende till
regeringens prövning. Myndigheten skall dä bifoga eget yttrande i
ärendet. Exempel på särskilda skäl kan vara behov av praxisbildande
avgörande eller intresse av ett politiskt grundat avgörande.

5.3.3. Kammarkollegiets
beslut

I
ärenden där kammarkollegiet beslutar bör besluten även i
fortsättningen kunna överklagas genom besvär hos regeringen. Här
föresläs alltså ingen förändring.

87

6. F Ö RTYDLIGANDEN AV F Ö RFATTNINGSTEXTEN, M.M. PlOp. 1986/87:13

Vid genomg å ngen av g ä llande f ö rfattningar
har det i n ä gra avseenden uppm ä rksammats ett behov av f ö rtydliganden och till ä gg i syfte att klarg ö ra r ä ttsl ä get. (F ö rslagen markeras med streck i marginalen) .

6.1. Kyrkotomt

I 1 § LFKJ anges vad som i denna lags
mening ä r kyrklig jord. D ä refter f ö ljer
i 2 § definitioner av de jordnaturer som
ing å r i lagens begrepp "kyrklig
jord". LFKJ ersatte bl.a. lagen (1927:1) ang å ende tillst å nd till f ö rs ä ljning av
kyrklig jord. I f ö rh å llande till den ä ldre lagens definition (1 § ) finns i fr å ga
om bl.a. f ö rsamlingskyrkas och domkyrkas fastighet
en skillnad som visat sig ha viss praktisk betydelse.

Den gamla lagen r ä knade
till kyrklig jord bl.a. "den fasta egendom, som besittes av domkyrkor samt
andra kyrkor i st ä der och p ä landet". LFKJ beskriver f ö rsamlingskyrkas fastighet och domkyrkas fastighet
som "kyrklig jord vars avkastning ä r
avsedd till f ö rsamlingskyrkas behov" resp. "dorakyrkas
behov". LFKJ:s begrepp utesluter s å ledes
jord sora inte ger avkastning. I specialmotiveringen till 2 § i f ö rslaget till
lag om f ö rvaltning av kyrklig jord (prop.
1970:168, s. 135) uttalas s ä rskilt:
"Denna definition inneb ä r att sj ä lva kyrkotomten med tillh ö rande kyrkobyggnad, kyrkog ä rd eller annan begravningsplats inte r ä knas s å som
f ö rsamlingskyrkas fastighet i denna
lags mening. S å dana tillg å ngar f ö rvaltas
enligt lagen om f ö rsamlingsstyrelse".

Det angivna f ö rh å llandet har bl.a. f å tt till f ö ljd att avyttring av kyrkotomt inte
reglerats i huvudbest ä mmelserna om f ö rs ä ljning av
kyrklig fast

egendom
i LFKJ. N å gon f ö r ä ndring av synen p å vem Prop. 1986/87:13

som ä ger
kyrkotomt (f ö rsamlingskyrkas eller domkyrkas
fastighet som inte ger avkastning) har inte intr ä tt med tillkomsten av LFKJ och FFKJ.
Kyrkotomten, tillsammans med den fasta egendom som ger avkastning, ing å r i och ä gs av den stiftelse som f ö rsamlingskyrkan och domltyrkan utg ö r. Kyrkotomt ä r d ä rf ö r inte f ö rsamlingskommunal egendom. F ö rs ä ljning kan d ä rf ö r inte heller ske enligt reglerna
f ö r s ä dan egendom. I brist p å lag som medger att kyrkotomt kan s ä ljas och anger formerna f ö r det har regeringen i ett beslut
den 15 december 1976 uttalat att kyrkotomt (kyrkog ä rd) inte kan ö verl å tas.

Behovet att s ä lja kyrkotomt eller del d ä rav finns, exempelvis f ö r att den skall kunna tas i anspr å k sora gatumark. Den tidigare lagstiftningen till ä t uppl å telse av denna typ av fast egendom,
n å got som ä ter b ö r g ö ras m ö jligt. Detta kan ske f ö rslagsvis genom att i 2 § LFKJ definitionen av f ö rsamlingskyrkas fastighet
respektive domkyrkas fastighet kompletteras s å att det av best ä mmelsen framg å r att den avser ä ven den jord som inte ger avkastning.
Det b ö r dock betonas att f ö rvaltningsbest ä mmelserna i LFKJ och FFKJ inte i
sin helhet kan g ö ras till ä mpliga p å s å dan jord. Den tidigare kyrkliga f ö rs ä ljningslagen behandlade ju endast fr ä gor om utbyte, f ö rs ä ljning eller uppl å telse av tomtr ä tt betr ä ffande den kyrkliga egendom som angavs
i lagen.

6.2. Definition av "l ö nebost ä lle" och "pr ä stl ö nefondsfastighet"

Definitionerna av l ö nebost ä lle och pr ä stl ö nefondsfastighet i 2 S LFKJ
anknyter till ä ndam å let med fastigheternas avkastning,
n ä mligen "avl ö ning å t f ö rsamlingspr ä st i visst pastorat" resp. f ö rsam-

89

lingspr ä ster i de pastorat sora tillskjutit medel Prop. 1986/87:13

ur sina pr ä stl ö nefonder f ö r
f ö rv ä rvet av fastigheten.

N ä r best ä ramelsen kom till betalade pastoraten pr ä stl ö nerna i f ö rsta hand med avkastning fr å n l ö nebost ä llena och andra pr ä stl ö netillg å ngar. Om denna inte r ä ckte, fick utdebiterade medel tas i anspr å k intill en viss gr ä ns. Vad som d ä rut ö ver beh ö vdes f ö r avl ö nande av pr ä sterna tillsk ö t
kyrkofonden, ö verskott av pr ä stl ö netillg å ngarna skulle i geng ä ld betalas in till kyrkofonden. Genom en å rlig avr ä kning
mellan pastoraten och kyrkofonden fastst ä lldes
vilka tillskott som skulle utg å eller vad
ett pastorat hade att betala in till fonden. Genom det nya system f ö r kostnadsutj ä mning
mellan pastoraten och f ö rsamlingarna via kyrkofonden som
inf ö rdes å r 1983 har det direkta sambandet mellan avkastningen och det
fastighets- ä gande pastoratets l ö neutgifter upph ö rt.
Pastoraten betalar f ö rsamlingspr ä sternas l ö ner.
De disponerar fritt ö ver bost ä llenas avkastning men skall enligt 14 § lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader (omtryckt
1982:379) betala en s ä rskild kyrkoavgift f ö r sina l ö netillg å ngar till kyrkofonden. Fonden svarar i sin tur f ö r utj ä mningsbidragen
till pastorat och f ö rsamlingar.

Definitionerna av l ö nebost ä lle och pr ä stl ö nefondsfastighet b ö r nu ä ndras s ä att de b ä ttre
st ä mmer ö verens med 14 § lagen ora kyrkliga kostnader. De skulle
t.ex. kunna best ä mmas som kyrklig jord som utg ö r l ö netillg å ng f ö r ett
pastorat resp. andels- ä gande pastorat.

6.3. Fastighetsv ä rdering

I LFKJ och FFKJ finns best ä mmelser om f ö ruts ä ttningarna f ö r f ö rs ä ljning av kyrklig jord.

90

Ett av villkoren för att
tillstånd tili försälj- Prop. 1986/87:13

ning
av kyrklig jord skall lämnas är att fastigheten säljs till ett pris
"som motsvarar fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris
och fastighetens avkastning" (24 § andra stycket LFKJ). I den
proposition som låg till grund förlagen (prop. 1970:168, sid. 139)
uttalas att expropriationslagens värderingsregler i fråga om prissättningen
gäller. I den dä gällande 1917 års expropriationslag återfinns samma
uttryck: "löseskilling motsvarande fastighetens värde med hänsyn
särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning". Denna
formulering ersattes i den nya expropriationslagen (1972:719) med orden "löseskilling
med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde" (4 kap. 1 S
första stycket). Ändringen är språklig och syftar inte till byte av
värderingsprincip. Eftersom lagstiftaren i detta avseende uppenbarligen har
eftersträvat likhet mellan de två lagarna bör fSr tydlighetens skull även i
24 S LFKJ anges att fastighetens pris skall bestämmas efter dess
marknadsvärde.

6.4.
Avskrift av köpehandling

Vid
försäljning av kyrklig jord skall stiftsnämnderna enligt 79 S FFKJ sända
avskrift av köpehandling till bl.a. kammarkollegiet. Syftet härmed torde
vara att kollegiet fortlöpande skall ha tillgång till aktuella uppgifter om
kronojord och kyrklig jord i de register som myndigheten för sedan länge.
Eftersom stiftsnämnderna enligt 2 S FFKJ har ålagts att föra förteckning
över den kyrkliga jorden i stiftet, förekommer här ett dubbelarbete beträffande
fastighetsförhällandena efter år 1971. X enlighet
med ett förslag från kammarkollegiet bör förordningen ändras sä att avskrift
av köpehandling i fortsättningen inte be höver tillställas kollegiet.

91

Sammanställning av remissyttranden över Prop. 1986/87:13

promemorian (Ds C 1984:13) Översyn av Bilaga 2

bestämmelserna om förvaltning av kyrklig jord m.m.

1. Inkomna yttranden

Efter
remiss har yttranden avgetts av byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och
statens historiska museer, lantbruksstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret,
statens arbetsgivarverk, statens tjänstebostadsnämnd, länsstyrelserna i
Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands och Västernorrlands län, Svenska kyrkans centralstyrelse,
domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Västerås, Göteborg och Luleå, samtliga
stiftsnämnder, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Lantbrukarnas
Riksförbund, Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges jordbruksarrendatorers
förbund samt Boställsledamöternas riksförbund.

Lantbruksstyrelsen
har bifogat yttranden av lantbruksnämnderna i Östergötlands, Kronobergs,
Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands och Gävleborgs län. Länsstyrelsen i
Malmöhus län har bifogat ett yttrande av lantbruksnämnden där. Svenska kyrkans
centralstyrelse har bifogat ett yttrande av Svenska kyrkans nämnd för
församlings- och pastoratsförvaltning. Domkapitlet i Skara har bifogat
yttranden från Mariestads, Norra Hestra, Särestads och Ullervads pastorat. Stiftsnämnden
i Linköping har bifogat ett yttrande av Linköpings stiftsförbundsavdelning av
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Stiftsnämnden i Visby har
bifogat yttranden av ordförandena i stiftets boställsnämnder, Lärbro, Sanda,
Stenkyrka och Östergarns pastorat. Näs och Vamlingbo församlingar,
kyrkobokföringsinspektören, Visby stiftskrets av Svenska kyrkans
personalförbund samt Visby stiftsförbundsavdelning av Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund.

Centralorganisationen
SACO/SR har bifogat ett yttrande av Förbundet för jurister, samhällsvetare och
ekonomer, JUSEK.

Yttranden
har dessutom inkommit från domkapitlet i Växjö, landsarkivet i Uppsala, Floby
pastorat, Östra Ämterviks församling. Svenska kyrkans personalförbund samt Sveriges
kyrkokamerala förening.

2. Tjänstebostäder för ordinarie församlingspräster

2.1 Allmänna
synpunkter

En
majoritet av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget har tillstyrkt helt
eller huvudsakligen förslaget att avskaffa tjänstebostadssystemet för präster
per den 1 juli 1987. Bland de övriga delar sig meningarna så, att hälften
ställer sig helt avvisande till tanken att nu avskaffa tjänstebostadssystemet.
Den andra hälften föreslår att systemet får leva vidare i landsbygdspastoraten,
eventuellt efter beslut av domkapitlet över ansökan av enskilda pastorat.

Representativt
för flertalet yttranden - oavsett slutsats - är vad kammarkollegiet
inledningsvis anför:

92

Frågan rymmer för svenska kyrkan med hennes speciella
karaktär av öppen Pron 1986/87' 13 folkkyrka avgörande principiella
bedömningar, från vilka kammarkollegiet inte kan bortse vid sitt
ställningstagande.

Med hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden i övrigt
och den allmänna samhällsutvecklingen är det naturligt att ifrågasätta tjänstebostadstvånget
för präster. Rådande värderingar på bostadsområdet måste tillåtas påverka också
förhållandena för kyrkans anställda. På det statliga området har tjänstebostadssystemet
avskaffats. De skäl som i promemorian anförts till stöd för en avveckling av de
ordinarie församlingsprästernas tjänstebo-stadssystem förefaller kollegiet
sålunda väl försvarbara.

En
avveckling kan emellertid inte ses enbart som en personalsocial och ekonomisk fråga. Problem som rör
den kyrkliga verksamhetens mål och förutsättningar ger prästernas bostadsfråga
speciella accenter och en långt större räckvidd, vilket också uppmärksammats i
promemorian.

Mot bakgrund av det anförda måste det enligt kollegiets
uppfattning främst bli de kyrkliga organens uppfattning i huvudfrågan som skall
tillmätas det avgörande inflytandet vid det slutliga ställningstagandet.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAÄ
och SHMM) tar upp ytterligare en aspekt som tillmäts stor betydelse av många
remissinstanser, nämligen prästgårdarnas kulturhistoriska betydelse.

Kyrkorna och kyrkomiljöerna har sedan urminnes tid bildat
kulturella centra i sin bygd. Kring kyrkan fanns prästgård, klockargård och
skola med befattningshavare som spelade en framträdande roll i bygdens
offentliga liv. Senare tider har tillfört andra funktioner som
föreningslokaler, handelsbod och ålderdomshem. I dag är förhållandena ändrade.
Både de gamla och de sentida funktionerna har i många fall försvunnit från
kyrkbyn och lett till en utarmning av den sociala och kulturella gemenskapen.

Mot den bakgrunden bör det enligt RAÄ och SHMM:s mening
vara en viktig kulturpolitisk angelägenhet att i möjligaste mån slå vakt om de
funktioner som ännu representerar en levande tradition från det gamla samhället
och som positivt bidrar till att vidmakthålla något av äldre tiders kulturella
och sociala gemenskap på det lokala planet.

Den traditionella prästgårdskulturen har inte blivit
oberörd av det moderna samhällets förändringar och centraliseringsåtgärder.
Indragning av prästtjänster och avveckling av prästboställén har lett till att
man i många församlingar inte längre har vare sig präst eller prästgård.

Likväl har den traditionella prästgårdskulturen i stort
sett levt kvar, med prästgårdar som ännu bildar levande miljöer med bibehållen
funktion.

Det är angeläget att den nu förestående reformen inte
tillåts rasera de positiva värden som ligger hos prästgården som sådan och i
dess funktion för bygden och kyrkan.

Förslaget i promemorian tillstyrks helt eller
huvudsakligen av byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet, statskontoret, slatens
arbetsgivarverk, statens Ijänslebostadsnämnd, länsstyrelserna i Malmöhus,
Skaraborgs och Värmlands län, domkapitlen i Uppsala, Väslerås och Luleå, stiflsnämnderna
i Uppsala, Linköping, Strängnäs, Västerås, Lund och Luleå, Lanibrukarnas
Riksförbund, SACO/SR, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och
Sveriges kyrkokamerala förening.

93

Byggnadsstyrelsen: Prop. 1986/87:13

1952 års tjänstebostadsutredning redovisade i sitt år 1955
avgivna betänkande (SOU 1955:30) ett statligt bestånd om ca 30 000 bostäder
(omkring 22 000 familjebostäder och omkring 8 000 enkelrum och dubletter).
Flertalet av familjebostäderna betraktades vid det tillfället som
tjänstebostäder. Utredningen drog upp riktlinjer för en strängare tillämpning
av tjänstebostadsbegreppet som efter riksdagens godkännande (prop. 1956:116, SU
118, rskr. 271) ledde till en kraftig minskning av antalet tjänstebostäder inom
statsförvaltningen. Den minskning, som i varje fall i början föranledde viss
tveksamhet om följderna hos vissa bostadsförvaltande myndigheter, ledde fram
till ett avtal 1983-11-25 mellan statens arbetsgivarverk och den berörda
personalens organisationer om en total avveckling av tjänstebostadssystemet
inom statsförvaltningen vad gäller bostäder för vilka erläggs hyra (undantag
gjordes för fria bostäder anvisade landshövdingar och tjänstemän inom
utrikesförvaltningen). Avtalet godkändes av regeringen 1984-06-14. Såvitt
byggnadsstyrelsen känner till har avvecklingen inte föranlett de störningar i
de berörda myndigheternas verksamhet som i vissa fall befarades när tjänstebostadsutredningens
förslag på detta område började förverkligas.

Riksantikvarieämbetet invänder mot den föreslagna
tidpunkten för den successiva avvecklingen av tjänstebostadssystemet och
fortsätter:

Enligt RAÄ:s och SHMM:s mening bör ej heller själva
avskaffandet av tjänstebostadssystemet för präster få helt "ensamt"
styra och bestämma tidpunkten. Också kulturminnesvårdens i sammanhanget nog så
väsentliga intressen bör få göra sig något mer gällande än vad som uttalats i
promemorian. Såväl återstående inventeringsarbeten som inte minst övervägandena
om tillämpliga föreskrifter avseende vård och användning måste göras med omsorg
och den tidsåtgång som fordras för att omfattande och väl underbyggda
bevarandeinsatser skall komma till stånd. Enligt RAÄ;s och SHMM:s bedömning bör
därför den aktuella tidpunkten rimligen förskjutas framåt åtminstone ett halvt
år och därjämte sättas med utgångspunkt först från det tillfälle då också det
formella översynsarbetet avslutats.

I

De flesta remissinstanser med särskilt ansvar för
kyrklig verksamhet uppehåller sig vid de problem som kan uppstå på landsbygden,
och särskilt glesbygdsområden, om tjänstebostäderna avskaffas.

Domkapitlet i Luleå, som tillstyrker förslaget, gör denna
bedömning:

Det ligger i öppen dag, att pastorat, särskilt i stiftets
glesbygder - där bostadsmarknad inte finns - även i framtiden kommer att finna
det angeläget att av rekryteringsskäl kunna ställa lämplig bostad till
församlingsprästers disposition.

Domkapitlet i Uppsala, som inte motsätter sig förslaget,
anför:

Domkapitlet finner det angeläget att frågan om tjänstebostadsskyldigheten

snarast får en central lösning. Ehuru domkapitlet har förståelse för att en

förändring av tjänstebostadssystemet för präster är en följd av utvecklingen

bör här påpekas den utomordentliga oro som domkapitlet känner för den

allvarliga konsekvens detta kan få för det framtida arbetet inom kyrkan. I

landsbygdspastoraten enkannerligen glesbygdspastoraten är det ofta av

största betydelse för ett väl fungerande församlingsarbete att prästen har sin

bostad i prästgården. I de pastorat där ingen bostadsmarknad finns och där

inte heller ett boende på annan ort med resor till och från arbetsplatsen är
ett 94

rimligt alternativ, torde enda möjligheten att kunna locka
sökande till Prop. 1986/87:13 prästtjänsten vara att pastoratet erbjuder bostad
i den tidigare prästgården eiler eventuellt annan lämplig bostad.
Omständigheterna tvingar här fram en acceptabel lösning. Beträffande de fall då
prästen väljer att bosätta sig utanför pastoratet i exempelvis en tätort inom
pendlingsavstånd finner domkapitlet det betänkligt att prästen på detta sätt
mister sin förankring i bygden genom att inte längre tillhöra ortsbefolkningen.
Domkapitlet skulle därför vilja föra fram tanken på tillskapandet av en
fakultativ möjlighet varigenom domkapitlet i vissa fall skulle kunna ålägga
ordinarie församlingspräst skyldighet att bosätta sig inom pastoratet. Ett
sådant åläggande skulle dock förutsätta att exempelvis pastoratet ställer
lämplig bostad till förfogande och att de lokala förhållandena i varje
särskilt fall medger ett realiserande av åläggandet. En ytterligare
förutsättning bör också vara att det klart framgår vid utannonseringen av tjänster
huruvida domkapitlet avser att begagna sig av denna möjlighet eller ej.

Domkapitlet i Västerås varnar också för konsekvenserna i
landsbygdspastoraten och avslutar, med instämmande av stiftsnämnden i Väslerås:

Om tjänstebostadssystemet avskaffas - domkapitlet vill
inte motsätta sig att så sker med tanke på de problem som är förknippade med
det nuvarande systemet - så finner domkapitlet det därför angeläget att former
skapas för att församlingsprästen som huvudregel kan och skall vara bosatt inom
sitt tjänstgöringsområde. En följd av detta ställningstagande är att
domkapitlet vill förorda att landsortspastorat åläggs att på lämpligt sätt
biträda prästen med att skaffa hyresbostad av lämplig storlek.

Förslaget avstyrks helt av kammarkollegiet, domkapitlen i
Linköping, Göleborg, Växjö och Visby, stiftsnämnderna i Skara, Växjö och Visby
samt i yttranden från Floby pastoral och Öslra Ämterviks församUng, huvudsakligen
med hänvisning till den befarade utvecklingen i landsbygdspastoraten.

Domkapitlet i Göleborg:

På platser där hyresmarknad finnes har tjänstebostadssystemet
merendels redan avskaffats. På landsbygden bildar ofta kyrkan och prästgården
samt icke sällan också lönebostället tillsammans ett levande kyrkokulturellt
centrum med vissa typiska särdrag. Prästgårdarna har för det mesta givits en
sådan storiek att däri också inrymts expeditions- och arkivutrymmen för
folkbokföringen och pastorsämbetet men även använts till representation och församlingsgemenskap.
Genom systemet har också en garanti skapats för att prästen förblir boende i
församlingen, vilket har betydelse för församlingsgemenskapen. Om prästen i
stället bor i närmsta tätort uppstår lätt den situationen, att prästen förblir
anonym för församlingsborna. Om prästgården upphör att vara tjänstebostad går
alla nu nämnda värden till spillo. Man kan också fråga sig vad som händer med
prästgårdarna om deras ställning som tjänstebostäder går förlorad. Flera av dem
kan på grund av storiek, förekomsten av pastorsexpedition, belägenheten osv.
visa sig vara svårsåida. Vidare kan det riskeras, att många prästtjänster på
landsorten inte längre vid ledigförklarande erhåller några sökande på grund av
svårigheterna att anskaffa lämplig bostad. Domkapitlet anser därför, att
överväldigande delen av prästgårdarna bör bibehållas som tjänstebostäder men
att tjänstebostadstvånget bör kunna upphävas om vederbörande pastorat så
önskar och tjänsteinnehavaren medger detta.

95

Kammarkollegiet avråder regeringen från att nu ta
ställning till frågan om Prop. 1986/87:13 tjänstebostadssystemet för
präster och anför:

Det förtjänar här särskilt påpekas att utvecklingen av
hela frågan kommit att forceras fram - inte främst av en bred inomkyrklig
opinion, utan på grund av fiskala åtgärder grundade på systemets tidigare
utformning. Denna förutsättning har ändrats genom överenskommelsen mellan
statens arbetsgivarverk och de fackliga organisationerna om ändrade regler för
bestämmande av tjänstebostadshyra m.m. för präster liksom genom riksskatteverkets
skrivelse till skattecheferna, enligt vilken berörda präster fr. o. m. 1985
års taxering inte längre anses åtnjuta förmåner av frivillig bostad.
Konsekvenserna av dessa åtgärder kan ännu inte överblickas, än mindre
utvärderas. Slutligen må framhållas att kyrkomötet så sent som år 1984 godkände
ett utskottsutlåtande enligt vilket tjänstebostadssystemet måste bevaras och
det inte kunde komma i fråga att utreda en omläggning eller avveckling av det
nuvarande systemet. I varje fall måste utvecklingen under den närmaste
treårsperioden studeras närmare innan någon hänvändelse till regeringen
företas, menade utskottet i sitt av kyrkomötet godkända utlåtande. Där framhölls
också att tjänstebostadsfrågan aktualiserats särskilt men en ny situation
inträtt genom överenskommelsen om ändrade hyressättningsregler.

Som kollegiet uttalade i sitt remissyttrande år 1983 över
departementspromemorian angående delegering av tjänstebostadsärendena, är ett
upphävande eller en väsentlig ändring av prästernas tjänstebostadssystem en
åtgärd av så grundläggande betydelse för kyrkans arbete och den prästerliga
organisationen att åtgärden bör föregås av yttrande från kyrkomötet. Den behandling
som frågan sedan fått på kyrkomötet leder till att ett sådant yttrande nu
framstår som nödvändigt. Med hänsyn till tidigare riksdagsbehandling av frågan
torde en omprövning också kräva riksdagens medverkan.

Mellan prästernas tjänstebostadssystem, den prästerliga
organisationen och svenska kyrkans struktur på lokalplanet synes också
föreligga ett sådant samband att dessa frågor bör prövas i ett sammanhang.
Kollegiet menar därför att departementspromemorians förslag i tjänslebostadsfrågan
jämte remissyttranden bör överlämnas till 1982 års kyrkokommitté för utredning
i samband med dess övriga arbete och att frågan sedan bör prövas i samband med
kommitténs förslag i övrigt.

Andra frågor som är avhängiga av tjänstebostadsfrågan är
pastorsexpeditionerna och pastorsämbetenas arkiv. Dessa frågor är emellertid
inte utredda i promemorian. Ett ytterligare skäl mot beslut om avveckling av tjänstebostadssystemet
nu är att frågan om kulturskyddet för tidigare prästgårdar inte blivit
långsiktigt löst. Denna fråga togs upp av kollegiet i yttrande över en
framställning att kyrkofonden skulle ta över en tidigare prästgård (remiss från
civildepariementet 1983-02-08 Ky 1883/82) av utomordentligt kulturhistoriskt
värde som blivit löneboställe. Därvid förklarade kollegiet att nuvarande
regler för kyrkofonden inte medger att denna tar över enskilda fastigheter
enbart i kulturminnesvårdens intresse och att frågan om kyrkans del i ansvaret
för sådana för kulturminnesvården värdefulla prästgårdar som inte längre tas i
anspråk för sitt ändamål bör lösas i större sammanhang.

En del remissinstanser, som främst av hänsyn till
landsbygdspastoratens situation är tveksamma till en fullständig avveckling av tjänstebostadssystemet,
föreslår lösningar som lämnar en viss valfrihet åt pastoraten. Dessa är svenska
kyrkans centralstyrelse, länsstyrelsen i Västernorrlands län, domkapitlet i
Skara samt stiftsnämnderna i Växjö, Göteborg, Karlstad och Härnösand.

96

Svenska kyrkans centralstyrelse: Prop. 1986/87:13

När det gäller den mycket svåra frågan om tjänstebostadssystemets
avskaffande även för prästerna vill centralstyrelsen uttala en mycket stor
tveksamhet mot tanken på dess totala avveckling. För de allra flesta
församlingarna på den svenska landsbygden, vilka sedan urminnes tider haft sin
präst boende i församlingen, skulle en sådan ordning skapa helt nya och mycket
oroande villkor för församlingslivet och församlingsarbetet. Ur pastoral
synpunkt är det av allra största värde inte bara att församlingsprästen kan bo
i församlingen utan också att han kan stimuleras att göra det. Särskilt i de
mindre landsförsamlingarna är ett sådant förhållande dessutom av största
intresse för det allmänna kulturlivet med tanke pä de insatser i detta
avseende, som landsbygdsprästerna traditionsenligt gör. En förändring av
hittillsvarande förhållanden i detta avseende skulle ha allvarliga konsekvenser
inte bara för själavården och det andliga livet i församlingarna utan också i
många fall innebära ett radikalt ingrepp i den nuvarande socio-kulturella
strukturen. Om tjänstebostadssystemet avvecklas utan att åtgärder vidtas för
att skapa nya förutsättningar för prästens möjligheter att bo i sin församling
skulle detta i många fall innebära att prästen bosätter sig i en närbelägen
tätort och besöker församlingen endast i samband med gudstjänster och
expeditionstjänstgöring eller vid tillfällen, då hans närvaro särskilt
påkallas. I de flesta församlingarna på den svenska landsbygden torde enligt
centralstyrelsens mening nackdelarna med tjänstebostadssystemets avskaffande
väga tyngre än de fördelar som därmed kan uppnås. Inte desto mindre är det
möjligt att en avveckling av tjänstebostadssystemet av olika skäl kan visa sig
oundviklig. I så fall bör dock enligt den allmänt accepterade kommunala
självbestämmanderätten resp. kyrkoråd få tillfälle att mot bakgrund av sina
lokala förutsättningar och erfarenheter göra avvägningen av fördelar och
nackdelar med tjänstebostadssystemets avskaffande och beredas möjlighet att
genom lokal överenskommelse lösa det uppkomna problemet på ett sådant sätt att
det gagnar församlingen och församlingslivet. För detta talar också den
omständigheten att kostnadsansvaret alltid ligger på pastoratet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län ser till fler
samhällsintressen än de pastorala;

1 de rena glesbygderna kan tillgången till präst innebära
att flera samhälleliga servicefunktioner fullgörs. Det kan förutom den direkt själasörjande
vara att prästen engagerar sig i fritidsaktiviteter, kulturella arrangemang,
näringslivsfrågor och i övrigt i sådant som befordrar bygdens utveckling. För
dessa bygder är samtliga av dessa fåtaliga funktioner av betydelse. Det är
angeläget att inte någon av funktionerna går förlorad. Länsstyrelsen befarar
att ett avskaffande av tjänstebostadssystemet för präster skulle leda till
svårigheter att rekrytera präster till de rena glesbygdspastoraten.

Domkapitlet i Skara, vars motivering huvudsakligen
ansluter till vad Svenska kyrkans centralstyrelse anför, sammanfattar sitt
yttrande så här;

1. Avveckling av tjänstebostadssystemet
i städer och i pastorat med större tätorter med god främst hyresmarknad, vilken
avveckling successivt pågått under en lång tid, tillstyrkes, dock med modifikationer
i fråga om bevarandet av unika miljöer - kyrka + prästgård.

2. Om i övrigt i pastorat finns tätort
- om ock ej "större" - men av sådan storlek att hyresmarknaden är
godtagbar har domkapitlet inte något att

erinra mot avveckling av tjänstebostadssystemet för
samtliga pastoratets g7

präster.

7 Riksdagen 1986/87. 1 samt. Nr 13

3. Om tätort med godtagbar hyresmarknad saknas i
pastoratet, bör tjänste- Prop. 1986/87:13 bostad—prästgård alltjämt slällas till
förfogande av pastoratet och tjänsteinnehavet alltjämt vara förenat med
skyldighet att bebo tjänstebostaden, varför förslaget beträffande sådana
landsbygdspastorat avstyrks med hänsyn till betydelsen av prästs boende inom
pastoratet men individuell befrielsemöjlighet, om synnerliga skäl föreligger,
skall enligt domkapitlet finnas.

Samma förslag och motivering framför stiflsnämnderna i
Göteborg och Karlstad. Stiftsnämnden i Linköping - som dock tillstyrkt
promemorieförslaget - föreslår att pastorat som så önskar skall kunna ansöka
hos dompkapitlet om att få behålla tjänstebostadstvånget. Detta förslag lämnar
även Lantbrukarnas Riksförbund. Sliflsnämnden i Härnösand anser att tjänstebostadssystemet
bör behållas i stift med stora glesbygdsområden.

2.2 Konsekvenser av förslaget om att tjänstebostadssystemet
skal! upphöra

2.2.1 Möjligheterna för prästen att bo kvar i
tjänstebostaden

Byggnadsstyrelsen, statens arbetsgivarverk, ijänstebosladsnämnden,
stiftsnämnderna i Uppsala och Skara samt Svenska kyrkans personalförbund (SKPF)
(genom SACO/SR) har yttrat sig över förslaget att en ordinarie tjänstinnehavare
skall efter eget önskemål behålla sin rätt att bo i tjänstebostaden
tjänstetiden ut. Ingen av dessa har motsatt sig förslaget till övergångsordning.
Däremot har olika uppfattningar framförts i fråga om dels hyran, dels
besittningsskyddet.

Byggnadsstyrelsen erinrar när det gäller hyran om vad som
gäller enligt avtalet 1983-11-25 om avveckling av tjänstebostadssystemet inom
statsförvaltningen, nämligen att "tjänsteman för vilken tjänstebostadstvånget
slopas får fortsätta att hyra bostaden som uthyrningsbostad så länge han är
anställd vid myndigheten och bor i bostaden. I fråga om hyran gäller under tre
år vissa begränsningar av den hyreshöjning som slopandet av de speciella hyressätt-ningsreglerna
för tjänstebostad kan medföra".

Tjänstebostadsnämnden:

Nämnden är emellertid något tveksam om innebörden iden
övergångsanordning som föreslås för präst som vid utgången av juni 1987 är
ordinarie innehavare av en tjänst, som då är förenad med "rätt till
tjänstebostad". Sådan präst skall enligt förslaget ha kvar den rätten så
länge han eller hon innehar tjänsten och önskar begagna sig av rätten. Om
förslaget innebär att sådan präst skall ha rätt att bo kvar i den bostad
prästen innehar den 30 juni 1987 så länge han eller hon kvarstår i den tjänst
han eller hon innehar då, men att i övrigt gällande bestämmelser i fråga om
exempelvis hyra skall tillämpas på hyresförhållandet fr. o. m. den 1 juli 1987,
kommer tjänstebostadsnämndens verksamhet tydligen att upphöra fr. o. m. den 1
juli 1987. i varje fall i vad avser hyror som hänför sig till tid därefter.
Skulle det finnas kvar oavgjorda ärenden eller - mindre troligt - uppstå nya
ärenden som avser tid före den 1 juli 1987 bör tjänstebostadsnämnden kunna
bestå ytterligare någon tid. Tjänstebostadsnämnden förutsätter att nämnden får tillfälle
att yttra sig över

98

de förslag till övergångsanordningar som kan komma att framläggas
i detta Prop. 1986/87:13 hänseende.

SKPF:

Förslaget innebär att bostaden till dess avflyttning sker
fortsätter att vara tjänstebostad och att kungörelsen (1961:333, ändrad
1984:537) angående tjänstebostadshyra m. m. kommer att fortsätta att gälla så
länge en församlingspräst bebor tjänstebostaden.

Statens arbetsgivarverk utgår från att slopandet av tjänstebostadstvånget
kommer att effektueras genom att 9 § i prästanställningsförordningen upphävs
och konkluderar;

Det betyder att den grundläggande bestämmelsen om vad som
menas med tjänstebostad försvinner. Reglerna i kungörelsen (1961:333) om tjänstebostadshyra
för präster blir då inte längre tillämpliga, eftersom denna förordning bara
gäller i fråga om hyra för tjänstebostad som anvisats en församlingspräst. Vill
man bibehålla det materiella innehållet i förordningen krävs uttryckliga
föreskrifter om detta.

Slatens arbetsgivarverk:

Om tjänstebostadstvånget avvecklas kommer vissa regler i
hyreslagen om besittningsskydd och bytesrätt att, till skillnad mot vad som nu
gäller, bli tillämpliga på prästbostäderna. Det torde medföra att pastoraten
inte kan fritt disponera över en prästgård som bebos av en präst som utnyttjar
sin rätt att bo kvar i bostaden efter tjänstebostadstvångets slopande.

SKPF delar inte uppfattningen att hyreslagens regler om
besittningsskydd skulle gälla för den som väljer att behålla sin
tjänstebostadsrätt och fortsätter:

Under övergångsperioden kan det därför med den föreslagna
ordningen bli så att pastorat upplåter olika bostäder åt präster samtidigt, där
den ena upplåtelsen är förenad med besittningsskydd och den andra inte. Det bör
enligt SKPF:s mening därför övervägas om inte ett motsvarande besittningsskydd
bör införas för dem som bor kvar i en bostad som för dem är tjänstebostad.

Stiftsnämnden i Uppsala:

Enligt förslaget behåller en kyrkoherde eller komminister,
som vid utgången av juni 1987 är ordinarie innehavare av en tjänst, rätten till
tjänstebostaden. Stiftsnämnden förutsätter att prästen dock har rätt att avsäga
sig denna rätt och i stället etablera ett vanligt hyresförhållande. Bostaden
skulle därigenom bli löneboställe, som hyressätts av pastoratet i stället för
stiftsnämnden. Vidare skulle prästen därigenom få möjlighet till
besittningsskydd.

Stiftsnämnden i Skara:

Stiftsnämnden anser det givet att de präster som i dag har
tjänstebostad skall ha rätt att bo kvar i prästgården om tjänstebostadssystemet
avskaffas. Uthyrningen till dem bör i princip inte ske efter andra regler än
till präster som efter den 1 juli 1987 tillträder tjänst till vilken prästgård
kan erbjudas som bostad. En övergångsregel kan emellertid behövas som bevarar
dem vid förmånen att inte behöva betala hyra för större bostadsyta än före
denna

99

tidpunkt. Andra särskilda regler utöver det skydd
jordabalkens regler ger Prop. 1986/87:13 hyresgäster i allmänhet torde inte
behövas.

Emellertid föreslår denna stiftsnämnd av hänsyn till
pastoratets behov av att kunna använda bostaden som prästbostad, en
inskränkning i besittningsskyddet:

Oavsett om prästgården uthyres till präst eller annan
hyresgäst är det viktigt att hyresförhållandet inte medför besittningsskydd för
att prästgården skall kunna vara tillgänglig för ny innehavare av
prästtjänsten.

SKPF:

När en präst som har tjänstebostad avgår med pension
erhåller han flyttningsersättning vid avflyttning från tjänstebostaden genom s.k.
skälig-hetsbeslut från statens arbetsgivarverk med stöd av en arbetsgivarventil
i de allmänna bestämmelserna om flyttningsersättning. SKPF förutsätter att
sådan flyttningsersättning i stället skall komma att utgå till dem som efter
den 1 juli 1987 väljer att flytta från tjänstebostaden. Detta innebär inte
någon merkostnad, eftersom det endast är fråga om en tidigareläggning av
flyttning, vilken annars skulle ske vid pensionsavgången.

2.2.2 Beslut om att tillhandahålla prästbostad

Förslaget att pastoratet avgör om prästbostad skall
tillhandahållas tillstyrks av Svenska kyrkans centralstyrelse, domkapitlet i
Luleå, stiflsnämnderna i Slrängnäs, Västerås och Lund, Svenska kyrkans
församlings- och pastoralsförbund samt Sveriges kyrkokamerala förening.

Svenska kyrkans centralstyrelse:

Enligt den allmänt accepterade kommunala självbestämmanderätten
bör resp. kyrkoråd få tillfälle att mot bakgrund av sina lokala förutsättningar
och erfarenheter göra avvägningen av fördelar och nackdelar med tjänstebostadssystemets
avskaffande och beredas möjlighet att genom lokal överenskommelse lösa det
uppkomna problemet på ett sådant sätt att det gagnar församlingen och
församlingslivet. För detta talar också den omständigheten att kostnadsansvaret
alltid ligger på pastoratet.

Förslaget avstyrks av länsstyrelsen i Västernorrlands län,
domkapitlet i Västerås samt stiflsnämnderna i Linköping, Karlstad och
Härnösand.

Stiftsnämnden i Härnösand:

Tjänstebostadssystemet bör behållas i stift med stora
glesbygdsområden. Vidare bör rätten att befria pastoratet från skyldigheten att
hålla tjänstebostad delegeras till domkapitlet.

Samma uppfattning har länsstyrelsen i Västernorrlands län
och sliflsnämnden i Karlstad.

Stiftsnämnden i Linköping, som oreserverat har tillstyrkt
förslaget att avskaffa tjänstebostadssystemet, anser att domkapitlet bör kunna
besluta om att behålla tjänstebostadsskyldigheten för de pastorat som begär
det.

Domkapitlet i Västerås, som inte heller motsatt sig att tjänstebostadssyste

met avskaffas, föreslår en annan skyldighet för vissa pastorat, nämligen att jqq

landsortspastorat åläggs att på lämpligt sätt biträda
prästen med att skaffa Prop. 1986/87:13 hyresbostad av lämplig storlek.

Sliflsnämnden i Härnösand har i fråga om villkoren för
uthyrning av bostad yttrat:

För att undvika omotiverade skillnader i hyressättningen
mellan olika pastorat bör stiftsnämnden även, om tjänstebostadssystemet
avskaffas, ges möjlighet att fastställa hyresvillkor och hyra för bostad åt
präst.

2.2.3 Åtgärder beträffande prästgårdar som inte längre är
tjänstebostäder

I promemorian diskuteras olika tänkbara åtgärder
beträffande en prästgård på vilken tjänstebostad inte längre är anvisad och som
följaktligen blir löneboställe. I denna fråga har följande remissinstanser
yttrat sig: riksantikvarieämbetet, kammarkollegiet, länsstyrelserna i
Skaraborgs, Värmlands och Västernorrlands län, domkapitlen i Uppsala, Skara och
Västerås, stiftsnämnderna i Uppsala, Skara, Strängnäs, Västerås, Lund,
Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå, landsarkivel i Uppsala samt SKPF.

I yttrandena diskuteras intressen som bostadsbehovet,
kyrkoförvaltningen och kulturminnesvården, och om dessa intressen skulle kunna
motivera en avvikelse från lagens avkastningskrav samt slutligen hur
kostnaderna för att tillgodose dessa intressen skulle kunna bäras.

Kammarkollegiet:

Behov att tillhandahålla bostäder för
församlingsprästerliga tjänsteinnehavare kommer troligen att finnas i någon
utsträckning även i framtiden -oberoende av upplåtelsesystemets utformning. Av många
skäl - bl.a. historiska, pastorala, praktiska och antikvariska - bedömer
kollegiet det vara till fördel om man därvid i första hand undersöker
möjligheterna att utnyttja den prästgård som redan är anordnad, även om skäl
skulle kunna anföras mot en sådan ordning. Står exempelvis valet mellan å ena
sidan en rationell och på längre sikt ekonomiskt försvarlig investering i en
befintlig prästgård och å den andra sidan nybyggnad av en villa i
standardutförande, är det enligt kollegiets mening inte självklart att en
nybyggnad är att föredra, ens från ekonomisk synpunkt. Någon konflikt med 14 § LFKJ
behöver avde skäl som anförts i promemorian inte heller uppstå, om bostaden
hyrs ut till en präst. I sammanhanget bör emellertid följande uppmärksammas.

Tillhandahållande av bostad åt församlingspräst torde bU
vanligast i landsbygdspastoraten där det normalt inte finns någon hyresmarknad.
Därtill kommer att vakansläget på de församlingsprästerliga tjänsterna främst
drabbar glesbygdspastoraten. Bostadsfrågan kommer därför att bli ett led i
rekryteringsprocessen med tänkbara negativa konsekvenser. Polarisering mellan
landsbygds- och tätortspastorat kan bli en sådan följd. Med hänsyn till
rekryteringssituationen kan exempelvis glesbygds/landsbygdspastorat tvingas
medge alltför förmånliga hyresvillkor, hålla en betydande överstandard i
bostaden eller ge andra typer av förmåner för att locka en sökande eller
behålla sin tjänsteinnehavare. Sådana förhållanden missgynnar dessa pastorat
som får en tyngre ekonomisk börda att bära såväl i förhållande till
tätortspastoraten som i absoluta tal. Förmåner som avses här kan dessutom komma
i strid mot gällande kommunalrättsliga principer.

Mot
bakgrund av bl. a. de olägenheter som följer med utrymmen för

allmänheten i omedelbar anslutning till en familjebostad - ett förhållande iq.

som varit en inte obetydlig del av kritiken mot tjänstebostadssystemet-
torde Prop. 1986/87' 13 promemorieförslaget om utnyttjande av överskjutande
utrymmen i en prästgårdsbyggnad i allmänhet vara mindre lämpligt, särskilt i
den mån det går ut över redan i dag kritiserade förhållanden.

Skulle prästgården inte erbjudas som bostad åt en
församlingspräst, är en försäljning regelmässigt att föredra från ekonomisk
synpunkt framför en hyresupplåtelse till annan person.

Sliflsnämnden i Skara anser däremot att samma
avkastningskrav som för övriga löneboställen måste ställas på f. d.
prästgårdar, även när de behålls som bostad. I övrigt delar stiftsnämnden
kollegiets bedömning av de hinder som kan finnas mot att behålla en prästgård
för andra ändamål än som bostad:

De prästgårdar som inte skall anvisas som bostad åt präst
torde i första hand komma att säljas om inte särskilda kulturhistoriska eller
miljömässiga värden föranleder att de behålles i allmän ägo eller de behövs som
pastorsexpedition eller församlingslokal. Att behålla dem och hyra ut dem till
annan person än präst är inte motiverat av ekonomiska skäl. När prästgårdarna
blir löneboställen måste ställas samma krav på avkastning som för
löneboställena i övrigt. Detta gäller även prästgårdar som i fortsättningen
bebos av präst såvida inte särskilda övergångsregler för hyressättningen
meddelas. Såväl praktiska som ekonomiska svårigheter uppstår för pastoraten att
hyra ut prästgård eller disponera den på annat sätt när den inte bebos av präst
om den skall kunna vara tillgänglig när präst på nytt vill utnyttja den.
Alternativa användningssätt försvåras av byggnadernas planlösning och storlek
samt medför som regel dryga ombyggnadskostnader. Inte desto mindre brukar
prästgårdar vara attraktiva försäljningsobjekt.

Stiftsnämnden har erfarenheten att prästgårdar som blivit
övertaliga på grund av pastoratsreglering eller att pastoratet befriats från
skyldigheten att hålla tjänstebostad dels inte har givit pastoraten inkomster
som motsvarat utgifterna dels blivit eftersatta i underhåll så att de vid
senare försäljning betingat lägre pris än normalt. I allmänhet bör avyttring
ske så snart prästgård inte längre skall upplåtas till präst.

Stiftsnämnden i Uppsala gör en liknande bedömning;

I förslaget sägs att försäljning kan bli aktuell först i
sista hand sedan alla möjligheter till upplåtelse med hyresrätt uttömts. Enligt
stiftsnämndens erfarenhet är det dock ytterligt svårt att uppnå ens
schablonavkastningen vid förvaltningen av fastigheter som är taxerade som annan
fastighet. Stiftsnämnden vill därför i första hand förorda en avyttring av
dessa fastigheter förutsatt att de inte behövs för att över huvud taget klara
rekryteringen av präster eller tillgodose behovet av lokaler för
pastorsexpedition och tjänsterum.

Stiftsnämnden i Luleå ansluter sig till uppfattningen att
ekonomiska överväganden kommer att leda till försäljning av de förutvarande tjänsteboställena:

Flertalet prästgårdar är gamla och för stora som
enfamiljsbostäder. Under

hållskostnaderna jämte årliga driftskostnaderna överstiger regelmässigt vad

som kan anses vara en rimlig hyra för en familjebostad. Därav följer att

möjligheterna för pastoraten att behålla och hyra ut överblivna prästgårdar

på ett ekonomiskt försvarbart sätt blir starkt begränsade. Försäljning av

prästgårdarna torde därför ligga närmast till hands såvida pastoratet i fråga

inte har behov av fastigheten för annat ändamål än som bostadsfastighet. 102

1 de fall då pastorsexpedition jämte arkiv firiiis inrymda
i prästgårdarna Prop. 1986/87:13 måste givetvis värdet av att kunna behålla
dessa lokaler tas med i beslutsunderlaget.

Domkapitlet i Skara uppmärksammar ytterligare ett hinder
för en fortsatt användning som bostad, nämligen besittningsskyddet;

Det undandrar sig domkapitlets bedömande om det verkligen
är realistiskt att tro, att pastorat skall kunna tillhandahålla för förhyrning
bostäder åt församlingspräster utan garanti för att få dem uthyrda till dessa.
Om t. ex. en tjänsteinnehavare valt att själv anskaffa bostad och en av
pastoratet tillhandahållen bostad i stället fått uthyras till annan hyresgäst,
torde denne inte vilja avvara sitt besittningsskydd vilket kan få till effekt,
att vid byte på tjänsten kanske pastoratets bostad inte är disponibel för nästa
tjänsteinnehavare, som kan vilja ianspråkta den. Att som nu, då prästgård
temporärt inte uttnyttjas som tjänstebostad utan uthyrs som bostad till annan
än tjänsteinnehavaren, få hyresnämndens godkännande av att det normala bisittnings-skyddet
för hyresgäst inte skall gälla, torde när tjänstebostadssystemet blir avskaffat
inte bli lika lätt. Särskilt kan det verka stötande att, om annan pastorats-
eller församlingsanställd hyrt bostaden, dennes rätt ovillkorligt skall vika
för nytillträdande präst.

Stiflsnämnden i Västerås påpekar att bostadsbehovet i
många pastorat kan komma att förmå dessa att bortse från avkastningskravet:

Pastorat i glesbygdsområden utan egentlig bostadsmarknad
kommer sannolikt att vilja kunna erbjuda prästen bostad inte bara ur
rekryteringssynpunkt utan även för att möjliggöra för prästen att bo inom sitt
tjänstgöringsområde. Det ligger då nära till hands att locka med en "fin
prästgård till låg hyra". Pastorat kan frestas bortse från
avkastningskravet för att tillgodose ett i och för sig angeläget önskemål om
att få präst till församlingen.

När en prästgård upphör att vara tjänstebostad övergår den
till att bli löneboställe. Det måste klarläggas huruvida samma avkastningskrav
efter ett avskaffande av tjänstebostadssystemet skall gälla för dessa
prästgårdar som för övrig boställsegendom.

Stiftsnämnden kan annars såsom tillsynsmyndighet över
pastoratens förvaltning av dessa bostäder hamna i ett olyckligt
motsatsförhållande till pastoraten.

Domkapitlet i Skara berör i sitt yttrande prästgårdarnas
användning också för pastoratsförvaltningen:

I detta sammanhang framhåller domkapitlet, vilken dyrbar
investering det

kan bli för pastorat att - vid försäljning av prästgård—tjänstebostad, som

också omfattar pastorsexpedition med arkiv - ordna expeditions- och

arkivlokaler i nya utrymmen. Härtill kommer osäkerheten om dimensione

ringen av nya lokaler, eftersom statsmakterna ännu inte tagit ställning till

frågan om ändrat huvudmannaskap för folkbokföringen. Domkapitlet anser

också följande böra påpekas. Sedan prästgård övergivits som tjänstebostad

men innen den hunnit försäljas och innan i vart fall nytt arkiv ordnats (själva

pastorsexpeditionen kan ha centraliserats och förlagts till befinthg expedition

utan tillräckliga arkivutrymmen) det enligt arkivmyndigheternas uttalande i

konkret ärende inte är en god lösning att ha kvar arkivalier i ett obebott och

oeldat hus. Olägenheten att särskilt i glesbygdspastorat ha kvar pastorsex

pedition i en i övrigt "övergiven" prästgård med expeditionen endast

bemannad någon eller några dagar i veckan talar emot tjänstebostadssyste- 103

mets avveckling enligt ovan i denna pastoratstyp. En kyrkobokföringsin-
Prop. 1986/87:13 spektör har i sin årsredogörelse till domkapitlet ifrågasatt
lämpligheten av att hyra ut en bostad med pastorsexpedition till annan än
präst.

Landsarkivet i Uppsala:

Särskilt på landsbygden är ofta pastorsexpeditionerna med
anknutna arkiv inrymda i prästgårdarna. För landsortsförsamlingar har för vissa
områden antytts att inemot 75 % av expeditionerna finnes i prästgårdar. I de
fall präster skulle komma att flytta ut ur dessa prästgårdar ställs pastoraten
i fråga inför kravet att bygga nya expeditioner med författningsenliga
arkivrum. Säkerhetskraven på dessa arkivrum måste ställas högt med en
brandsäkerhet motsvarande kraven för brandteknisk klass A 120 eller i vissa
fall A 240 beroende på fastighetens konstruktion etc. Detta kan komma att
medföra behov av kostsamma ny- eller ombyggnader av arkivrum på många orter.
Arkiven måste förvaras på betryggande sätt, oåtkomligt för obehöriga, vilket är
särskilt att pointera, då det här rör sig om högst integritetskänsligt
material. Pastor måste utan tidsutdräkt kunna ha tillgång till uppgifter ur
arkivmaterialet. Det är således ej acceptabelt att arkivhandlingarna förvaras i
byggnader som står tomma och obevakade eller uthyrda till privatpersoner utan
anknytning till pastorsämbetet.

Många remissinstanser framhåller att kulturminnesvårdens
intressen måste beaktas när man överväger hur man skall förfara med en
förutvarande tjänstebostad.

Riksanlikvarieämbetei:

Det är angeläget att den nu förestående reformen inte tillåts
rasera de positiva värden som ligger hos prästgården som sådan och i dess
funktion för bygden och kyrkan.

Mot den bakgrunden finns det starka skäl att verka för att
prästgårdarna behålles i kyrklig ägo och att de även fortsättningsvis bör
behålla sin gamla funktion, även om man avskaffar det nuvarande tjänstebostadstvånget.
Som framhålles i promemorian äger många prästgårdar ett stort kulturhistoriskt
värde. Det är i och för sig fullt möjligt att även fortsättningsvis ge
prästgårdarna erforderligt legalt skydd, t. ex. genom byggnadsminnesförklaring
vid eventuell försäljning. Samtidigt vill RAÄ och SHMM emellertid understryka
att förutsättningarna för bevarande och vård är avsevärt gynnsammare om de får
hålla sin gamla funktion. Härtill kommer det värde som ligger i att en ofta
månghundraårig boställstradition alltjämt kan hållas levande. - De
allmänkulturella aspekterna på prästgården som levande funktion i bygden har
berörts tidigare. Det traditionella systemet med prästen boende i socknen eller
inom pastoratet utgör vidare en viktig grund för den vardagliga kontakt med
kyrkorna, som följer av prästens ansvar för kyrkobyggnaden och de kyrkliga
inventarierna.

Det är således enligt RAÄ och SHMM:s mening angeläget att refomering-en
av tjänstebostadssystemet förenas med lämpliga stimulansåtgärder -1, ex.
subventionerad hyressättning - med syfte att bevara prästgårdarna som levande
miljöer. Det är också angeläget att prästgårdarna får bli kvar i kyrklig ägo
även i de fall de ej längre kan fungera som prästbostad.

Liknande uppfattningar framförs av länsslyrelserna i
Skaraborgs och Värmlands län.

104

Länsstyrelsen i Västemorrlands län redogör närmare för hur
det legala Prop. 1986/87:13 skyddet för kulturhistoriskt värdefulla
prästgårdar kan anordnas:

Vid ett avskaffande av tjänstebostadssystemet kan
svårigheter uppstå att klara skyddet för dessa prästgårdar. Om de inte försäljs
utan övergår till löneboställen, blir det inga svårigheter. Om de däremot
försäljs, kan särskilda skyddsbestämmelser med stöd av allmän lag meddelas
endast för dem som uppfyller kraven för byggnadsminnen. I och för sig gäller ju
även för övriga byggnader egenskapskraven enligt bl.a. 38 § byggnadsstadgan
(1959:612), som gäller byggnaders yttre utformning m. m. och det föreligger
krav på byggnadslov för de flesta åtgärder. För de kulturhistoriskt värdefulla
prästgårdarna eller kulturhistoriskt intressanta löneboställena är det dock
lämpligast att de krav som sålunda kan ställas kommer till den byggandes
kännedom i förväg genom att särskilda skyddsbestämmelser har meddelats. Enligt
nuvarande byggnadslagstiftning kan detta ske genom att stadsplan eller byggnadsplan
med skyddsbestämmelserna fastställs för varje område. Enligt det till lagrådet
remitterade förslaget till ny plan- och bygglag (PBL) måste skyddsbestämmelser
meddelas, för områden med detaljplan, i planbestämmelserna och, för andra
områden, genom områdesbestämmelser enligt lagförslagets 4 kap. 13 §.

Om tjänstebostadssystemet avskaffas, kan det således bli
ett omfattande arbete med att införa skyddsbestämmelser för byggnaderna. Det
kan dock knappast vara realistiskt att genom detaljplaner eller
områdesbestämmelser söka skydda alla intressanta f. d. prästgårdar i ett
sammanhang. Praktiskt borde därför frågan kunna lösas genom att stiftsnämnden
blir skyldig att göra en anmälan till eller samråda med länsstyrelsen, innan en
försäljning sker. Myndigheterna på plan- och byggnadslagstiftningens område ges
då behövligt rådrum att ta fram de särskilda skyddsbestämmelser som erfordras.
Genom sådan anmälan eller sådant samråd får stiftsnämnden också upplysning om
vilka krav som kan komma att ställas vid ev. byggnadslovsprövning. Sådana
upplysningar torde stiftsnämnden vara skyldig enligt jordbalken att lämna en
köpare.

I flera yttranden konstateras att prästgårdars
kulturhistoriska värde kan förorsaka pastoraten kostnader, antingen de säljs
eller behålls i kyrklig ägo. Förslag lämnas om kompensation till pastoraten för
dessa kostnader t.ex. genom lägre krav på avkastning eller genom någon form av
solidarisk fördelning på alla pastorat.

Domkapitlet i Skara:

Om prästgård representerar ett kulturhistoriskt värde i
sig eller i sin miljö, uppstår problem av skilda slag. Bl.a. kan man inte
bortse från det ansvar som kyrkan ändå måste anses ha i sig för sådana
byggnader och särskilt för dem som del i en kyrkomiljö. Därtill kommer att
köpeskillingen vid försäljning vid ev. restriktioner för byggnadens framtida
utformning och nyttjande påverkas negativt och försäljningsmedlen kan då inte
förslå till uppförande av annat bostadshus eller bekostande av pastorsexpedition.

Stiflsnämnden i Skara:

På grund av bestämmelserna i lagen och förordningen om
förvaltning av

kyrklig jord har prästgårdarna ett bättre kultur- och miljöskydd än byggna

der i privat ägo. Detta förhållande kan dock inte få innebära att samtliga

kulturellt eller miljömässigt intressanta prästgårdar behålls i kyrkans ägo.

Pastoraten kan inte ensamma ta på sig det ekonomiska ansvaret för 105

bevarande av prästgårdar som inte behövs som prästbostad
eller för annat Prop. 1986/87:13 kyrkligt ändamål. Vid försäljning kan
stiftsnämnden, som har skett i några fall, inskriva skyddsbestämmelser i
köpekontraktet men dylika villkor har inget egentligt värde, eftersom köparen
inte är bunden härav.

Stiftsnämnden i Härnösand har samma uppfattning.

Stiflsnämnderna i Göleborg och Lund föreslår att tidigare
prästgårdar skall undantas från den särskilda kyrkoavgift som pastoraten skall
betala enligt 14 § lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader.

Stiflsnämnden i Göleborg:

Om tjänstebostadstvånget slopas övergår prästgårdarna till
att bli löneboställen. Flera av de gamla prästgårdarna är kulturellt
värdefulla. Det är ofta kostsamt att underhålla dem. Pastoraten bör därför
medges befrielse från kravet på att inbetala särskild kyrkoavgift för den
förutvarande prästgården, som nu förvandlats till löneboställe.

Sliflsnämnden i Lund:

Om pastoratet av olika anledningar inte anser sig kunna
behålla prästgård såsom löneboställe och denna kanske inte är tillräckligt
värdefull för att förklaras som byggnadsminne men ändå är skyddsvärd, blir det
svårt att skapa garantier för fortsatt bevarande i ny ägares hand. Med hänsyn
härtill är det önskvärt att den ekonomiska bördan av att behålla och vårda
bostället underlättas så att pastoratet inte tillgriper försäljning förrän
andra alternativ undersökts. Därför bör man t.ex. överväga att inte beräkna
särskild kyrkoavgift på löneboställe som tidigare varit prästgård.

Stiflsnämnderna i Strängnäs och Karlstad föreslår åtgärder
för att underlätta för pastoraten att behålla sina f. d. tjänstebostäder för
det ursprungliga ändamålet.

Stiflsnämnden i Strängnäs:

För att en rad ur kulturell synpunkt värdefulla
prästgårdar skall kunna bevaras i glesbygd torde en form av specialreglering
böra komma till stånd. Man kan t.ex. tänka sig att de antikvariska
myndigheterna i samråd med taxeringsmyndighet genom klassning åstadkommer ett
system som knyts till rabatterad hyra för den enskilde för att han eller hon
med sin familj bebor ett kulturhus. Rabatten bör pastorat och samfäUighet fä
göra avdrag för vid beräkning av förräntning av pastoratets kapitalplaceringar.
Ett dylikt system skulle innebära att glesbygdens kulturellt värdefulla
prästgårdar delvis belastade kyrkofonden och sålunda utgjorde ett led i den
solidaritet mellan ekonomiskt starka och svaga pastorat, som kyrkofonden är
avsedd att befrämja.

Stiftsnämnden i Karislad:

Med hänsyn till behovet av att dels bibehålla prästgårdar
av kulturminnesskäl dels tillhandahålla bostad åt prästen särskilt i
glesbygdsförsamlingar för att församlingsverksamheten skall fungera
tillfredsställande, bör pastoraten ges hjälp till kostnaderna för att
vidmakthålla prästgårdar som bostäder till präster. Eftersom dessa kostnader
inte enligt stiftsnämndens mening självklart är sådana som präster och
pastorat skall bära skulle de prästgårdar som efter ovannämnda inventering
bedöms böra finnas kvar kunna upplåtas som

106

fri bostad förenad med viss tjänst och finafisieras genom
att kyrkofonden Prop. 1986/87:13 betalar ut ett bidrag motsvarande en skälig
hyra för prästgården/bostaden. Prästen kommer därvid att bli beskattad för fri
bostadsförmån, vilket torde motsvara en rimlig hyressättning enligt de regler
som f. n. finns. Stiftsnämnden, som finner sistnämnda förslag mycket
intressant, vill gärna framhålla vikten av att förutsättningarna för en sådan
lösning närmare undersöks trots kyrkofondens ekonomi och svårigheter att höja
den allmänna kyrkoavgiften.

SKPF framför förslag i samma riktning:

Enligt promemorian skall pastoraten fortsättningsvis efter
tjänstebostadssystemets upphävande kunna erbjuda pastoratets präster bostad om
det ligger i pastoratets intresse med hänsyn till möjligheten att rekrytera
präster eller med hänsyn till önskemål om att prästen skall bo på en viss ort.
De nyss nämnda reglerna om att löneboställen skall förvaltas på ekonomiskt
bästa sätt kan enligt SKPF;s mening utgöra hinder för en hyressättning
beträffande sådana bostäder, som kan göra det attraktivt för prästerna att anta
ett erbjudande om sådan bostad. Enligt SKPF;s mening bör bestämmelserna om
förvaltning av löneboställen som används för att bereda bostad åt präster som
tjänstgör i pastoratet medge avsteg från kravet på maximal ekonomisk avkastning
av egendomen. Detta kan ske genom uttryckligt undantag i lagen om förvaltning
av kyrklig jord med avseende på detta slag av löneboställen eller genom
motivuttalanden, som klargör att en upplåtelse som bostad åt en i pastoratet
tjänstgörande präst, vore i överensstämmelse med avkastningskravet enligt
lagen, även om den ekonomiska avkastningen i form av hyresintäkter btir lägre
än om egendomen utnyttjats på annat sätt.

1 promemorian diskuteras bl. a. behovet av att bibehålla
prästgårdar av kulturminnesskäl. På vissa orter finns också behov av att
tillhandahålla bostad åt prästen för att församlingsverksamheten skall fungera
tillfredställande. Det har också konstaterats i promemorian att
upplåtelsevillkoren bör vara sådana att prästerna kan tänkas acceptera dem.
Behovet av sådana bostadsupplåtelser är mycket skiftande. Kostnaderna för att
vidmakthålla prästgårdar som bostäder åt präster i pastoraten av dessa två skäl
bör enligt SKPF:s mening inte bäras av vare sig prästerna eller pastoraten. Den
i promemorian omtalade prästgårdsinventeringen skulle kunna leda fram till ett
visst antal prästgårdar som behöver bevaras av sådana skäl. Enligt SKPF;s
mening skulle dessa prästgårdar kunna upplåtas som fri bostad förenad med viss
angiven tjänst och med för hela kyrkan gemensam finansiering genom att
kyrkofonden betalar ut ett bidrag som motsvarar marknadshyran för bostaden. Det
bör därvid kunna ankomma på kyrkans centralstyrelse att pröva om sådan
ersättning för fri hyresupplåtelse skall utgå, eftersom centralstyrelsen i
fortsättningen skall svara för vissa beslut om bidrag från kyrkofonden.

2.2.4 Användning av ersättning från försäljning av en f. d.
tjänstebostad

Kammarkollegiet, stiftsnämnderna i Lund och Luleå samt Floby
pastorat har yttrat sig över förslaget att medel från försäljningen av en f. d.
tjänstebostad får användas för att bekosta anskaffandet av en annan prästbostad
och av nya expeditionslokaler.

Endast stiftsnämnden i Luleå har avstyrkt förslaget:

Att pastorat för prästlönefondsmedel anskaffar och
håller bostäder i

beredskap
åt präster som eventuellt kan tänkas välja sådan boendeform kan ,„.,

inte
anses stå i överensstämmelse med förvaltningslagens krav om att Prop.
1986/87:13 prästlönetillgångarnas avkastningsförmåga skall tillgodogöras på
ekonomiskt bästa sätt. Inte heller torde pastorat särskilt ofta ha behov av
att uppföra separata expeditions- och arkivlokaler. Sådana lokaler torde lämpligare
kunna hyras eller inrymmas i andra pastoratsägda byggnader.

Kammarkollegiet
tillstyrker förslaget, såvitt det avser investering i expeditionslokaler, och
fortsätter;

Denna
rätt bör emellertid också omfatta medel som flutit eller flyter in vid avyttring
av andra tidigare prästgårdar som blivit löneboställen och förvaltas av
pastorat - särskilt om de anskaffats för utdebiterade medel.

Stiftsnämnden
i Lund:

Pastoratet
bör få den föreslagna utvidgade möjligheten att använda ersättning som härrör
från tidigare prästgård till anskaffande av ny prästbostad men måste denna i så
fall anordnas på fast egendom eller tomträtt som kan bli löneboställe för
pastoratet. Pastorsexpedition som bekostats med sådana ersättningsmedel måste
också inrymmas på löneboställe.

2.2.5
Inventering av prästgårdar

Riksantikvarieämbetet,
kammarkollegiet, länsstyrelserna i Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands och
Västernorrlands län, domkapitlen i Uppsala, Linköping, Västerås och Luleå samt
stiftsnämnderna i Uppsala, Skara, Strängnäs, Karlstad och Luleå har yttrat sig
över förslaget om en inventering av prästgårdsbeståndet. Alla tillstyrker
förslaget. 1 några län eller stift har antikvariska inventeringar slutförts.
Det påpekas dock att dessa bör kompletteras med inventeringar som beaktar
också andra intressen.

Riksantikvarieämbetet
upplyser att ämbetet har anvisats medel för sammanställning, komplettering och
utvärdering av prästgårdsinventeringarna och fortsätter;

Även
med beaktande av denna tillfälliga resursförstärkning för RAÄ och SHMM:s egen
del, måste det till ett helhjärtat engagemang också från stiftsnämndernas sida.
Minst lika angeläget är det att framhålla att även regionala insatser genom
länsantikvariernas och länsmuseernas försorg samtidigt behövs för att de
aktuella inventeringarna skall kunna genom- och slutföras framgångsrikt. Sådana
regionala insatser kan - som RAÄ och SHMM tidigare framhållit - knappast ske
utan tillskott av ytterligare AMS-medel.

Även
domkapitlet i Väslerås och stiftsnämnden i Skara påpekar att särskilda resurser
behövs för att inventeringen skall bli färdig i tid.

Domkapitlet
i Linköping finner tiden fram till föreslagen tidpunkt för reformens
genomförande för kort för en inventering;

Den
antikvariska genomgången av samtliga prästgårdar beräknas ej hinna bli klar
till föreslaget datum för tjänstebostadsskyldighetens upphörande 1987-06-30,
vilket kommer att innebära svårigheter att bestämma vilka prästgårdar, som
skall anses vara särskilt skyddsvärda vid detta datum.

Stiftsnämnden
i Lund ser emellertid ingen avgörande olägenhet med det:

108

Inriktningen för inventeringen bör vara att arbetet
slutförs före refomens Prop. 1986/87:13 genomförande men några större
olägenheter blir det knappast om beslut hos stiftsnämnd och länsstyrelse
meddelas först när prästgård iklätt sig lönebo-ställsnatur. Skulle försäljning
bli aktuell dessförinnan, kan stiftsnämnden höra länsstyrelsen i ärendet för
att minska risken för oöverlagda åtgärder.

Kammarkollegiet föreslår en regel om samrådsskyldighet för
stiftsnämnd i samband med försäljning av skyddsvärda prästgårdar:

Kammarkollegiet vill samtidigt upprepa sitt förslag i
yttrande över departementspromemorian om delegering av beslut i ärenden om
tjänstebostad för präst att i FFKJ införs en regel om skyldighet för
stiftsnämnd att före försäljning av en kulturhistoriskt värdefull prästgård
inhämta länsstyrelsens (länsantikvariens) yttrande däröver. Som kollegiet
samtidigt framhöll, är det angeläget med tidigt samråd mellan pastorat och
kulturminnesvårdande organ, när fråga om ändring av dispositionen beträffande
prästgård eller tidigare prästgård aktualiseras. Bestämmelser som säkerställer
sådant samråd bör meddelas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

I promemorian slås också fast att det är viktigt att
kartlägga prästgårdsbeståndet, innan man avvecklar detta system. Länsstyrelsen
delar denna uppfattning. De av stiftsnämnderna och länsstyrelserna pågående
prästgårdsinventeringarna bör därför få slutföras innan reformen träder i
kraft. Även om prästgård inte anses så skyddsvärd att den kan omfattas av
beslut om byggnadsminnesförklaring kan den anses böra bevaras som löneboställe
och är då alltjämt omfattad av skyddsbestämmelser, som bl. a. beaktar
naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Prästgårdsinventeringarnas
slutförande måste enligt länsstyrelsens mening också vara ett viktigt underlag
för pastoraten vid bedömning av användandet av prästgård eller utrymmen i
densamma, om den inte skall användas som bostad åt församlingspräst.

Länsstyrelserna i Skaraborgs och Värmlands län framför
liknande uppfattningar.

Stiftsnämnden i Strängnäs föreslår att Strängnäs stift
försöksvis blir som första stift föremål för den inventering som avses genomförd
av Svenska kyrkans personalförbund och Svenska kyrkans församhngs- och
pastoratsförbund. Härigenom kan snabbt värdefulla erfarenheter göras för det
fortsatta arbetet omfattande hela riket.

I

3. Boställsnämnderna

3.1
Allmänna synpunkter

En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig över
förslaget har helt eller i huvudsak tillstyrkt förslaget att avskaffa boställsnämnderna
per den 1 juli 1987.

Riksantikvarieämbetet, som vill senarelägga tjänstebostadssystemets
avskaffande åtminstone ett halvt år, föreslår dock att också boställsnämnderna
upphör vid denna senare tidpunkt. Boställsnämndernas kompetens, sakkun-

109

skåp och
lokalkännedom behövs nämligen under den inventering, som Prop. 1986/87:13
föreslås föregå tjänstebostadssystemets upphörande.

Kammarkollegiet:

Obestridligen har en viktig ändring inträffat genom 1983
års inomkyrkliga ekonomiska utjämningsreform som innebar att det nära sambandet
mellan lönetillgångarnas avkastning och lönekostnaderna bröts. Den tyngdpunktsförskjutning
från det statligt ekonomiska intresset till motsvarande kyrkokommunala som var
en av refomens effekter väcker i sin yttersta konsekvens frågan om någon statlig
tillsyn överhuvudtaget är nödvändig speglad mot den kommunala kompetensens
villkor.

Förvaltningen av den kyrkliga jorden präglas av
"spänningen mellan församlingslivets kyrkokommunala förankring och det
statliga överinseende, som sedan refomationen utövas på riks- och
stiftsplanet" (prop. 1970:168 s 43). Bestämmelserna syftar till att
"tillvarata intresset av att den kyrkliga egendomen bevaras och kommer till
användning för det ändamål vartill den donerats av enskilda, anskaffats av
församling eller pastorat och anslagits av kronan" (ibidem).

1983 års ekonomiska reform hade inte sådan räckvidd att
också dessa grundläggande principer bröts, vilket förtjänar att uppmärksammas.
Mot bakgrund härav och det särskilda skydd som den specialreglerade egendomen
tillförsäkrades genom de nya bestämmelserna i punkten 9 övergångsbestämmelserna
till regeringsformen är fortsatt statlig tillsyn motiverad och önskvärd.
Därutöver må anföras att det allmännas intresse av att också den kyrkliga
egendomen förvaltas enligt gällande regler och vedertagna ekonomiska principer
alltid kan motiveras utifrån omsorgen om och ansvarstagandet för de värden
denna egendom representerar.

Kammarkollegiet instämmer i utredningens överväganden i
övrigt under detta avsnitt.

Kammarkollegiet tillstyrker att boställsnämnderna
avskaffas. Arbetsuppgifterna kan då läggas på annan huvudman eller upphöra.

Lanlbruksstyrelsen:

Samtliga hörda lantbruksnämnder anser att boställsnämnderna
kan avskaffas. Som skäl härför anförs bl. a. boställsnämndernas oftast mycket
begränsade medverkan i strukturrationaliseringen. De täta och ofta goda
kontakter lantbruksverket har med kyrkan i hithörande frågor sker nästan alltid
med stiftsnäninderna. Lantbruksstyrelsen tillstyrker därför att boställsnämnderna
avskaffas och att det samlade förvaltningsansvaret för kyrkans jord och skog
läggs på stiftsnämnderna.

Liknande uppfattningar har framförts av de övriga
remissinstanser, som stöder förslaget.

Stiflsnämnden i Västerås har visserligen tillstyrkt
förslaget men pekar på några nackdelar:

Ett avskaffande av boställsnämnderna förenklar
administrationen och skapar kortare och därmed förhoppningsvis även snabbare
beslutsvägar.

Sett ur pastoratens synpunkt innnebär visserligen
förslaget att beslutsvägarna förkortas men det blir samtidigt längre till
beslutsfattarna. Förslaget kan sägas vinna i administrativ effektivitet men
förlorar i flera andra avseenden.

Många pastorat är beroende av att ha tillgång till den
sakkunskap och

kompetens som kanske framför allt boställsnämndernas ordförande besitter. 110

Den
dagliga kontakten och närheten till pastoraten har naturiigtvis ökat Prop.
1986/87:13 ordförandenas kunskaper om och intresse för pastoraten. Den
geografiska närheten och lokala förankringen hos beslutsfattarna upplevs av
pastoraten som en tillgång. Det har säkert även hos många pastorat varit
lättare att kontakta boställsnämnden än myndigheten stiftsnämnden.

1 den mån boställsnämnderna avskaffas bör övervägas om i
vart fall inte övergångsvis en modifierad boställsnämndsorganisation kunde vara
lämplig. Uppsala stift kunde här tjäna som förebild med en för alla boställsnämnder
gemensam ordförande.

Mot förslaget att boställsnämnderna skall upphöra i sin
nuvarande form finns sålunda enligt stiftsnämndens förmenande inget att erinra.
Man bör dock utreda möjligheten att ha en kompetensinstans mellan pastorat och
stiftsnämnd och söka lösningar som inte ökar avståndet mellan pastoratet och
förvaltningen av bostället vilket ofta är kyrkans närmiljö.

Svenska kyrkans cenlralstyrdse har en liknande
uppfattning;

Samtidigt som centralstyrelsen alltså tillstyrker boställsnämndernas
avskaffande i deras nuvarande funktion vill centralstyrelsen betona vikten av
den erfarenhet och kunskap inom jordbruksförvaltningens område, som i dag finns
samlad inom boställsnämnderna. Det är angläget att denna sakkunskap tas till
vara även i fortsättningen, vilket lämpligen kan ske genom att låta boställsnämnderna
ha samma uppgifter beträffande löneboställenas jordbruk och Lunds domkyrkas
fastigheter, som man i dag har beträffande de jordbruksfastigheter som
stiftsnämnderna förvaltar, dvs. prästlönefonds-och kyrkofondsfastigheter. Boställsnämndernas
befattning med löneboställenas jordbruk skulle därmed bli att som expertorgan
biträda förvaltaren med råd och rekommendationer. En sådan förändring av boställsnämndernas
funktion och uppgifter skulle också kunna kombineras med en förändring av boställsnämndsorganisationen.
Ett färre antal boställsnämnder med större distrikt skulle kunna medföra en
bättre anpassning till de lokala förhållandena vad gäller den geografiska
fördelningen av landets jordbruk. Funktionen som rådgivande organ åt
förvaltaren innebär också att boställsnämnderna mer bör ses som ett renodlat jordägarorgan.

Förslaget har avstyrkts av domkapitlet i Göteborg, stiflsnämnderna
i Lund och Visby samt Sveriges lordbruksarrendatorers Förbund.

Domkapitlet i Göteborg:

Boställsnämnderna har utgjort en stabiliserande faktor i
många avseenden för de olika åsikter och uppfattningar som gjorts gällande i
samband med arrendesättningar och kostnadsregleringar. Deras sakkunskap och
erfarenhet har haft betydelse för bedömning av arrendesättning,
kostnadsfördelning osv. Det måste beaktas, att i relation till de stora värden
varom här är fråga kan kostnaderna för boställsnämndernas verksamhet inte anses
vara så höga, att boställsnämnderna skulle kunna anses vara olönsamma.

Boställsnämnderna bör därför i någon form bestå.
Domkapitlet anser därvid, att nämnderna kunde nedbringas så att envar av dem
bestod av allenast en person, lämpligen då ordföranden som då benämnes
förslagsvis boställssakkunnig. En sådan boställssakkunnig behålles i varje boställsdistrikt
med samma arbetsuppgifter som boställsnämnden f. n. innehar.

Den
föreslagna lösningen torde vara den mest ekonomiska inte minst om

man därvid beaktar de ökade möjligheter till samförståndslösningar på saklig

grund vartill den boställssakkunnige kan bidraga på grund av sin opartiska

ställning, sin rutin och sina kunskaper. Hl

Stiflsnämnden
i Lund konstaterar att stiftets fem boställsnämnder har full Prop.
1986/87'13 sysselsättning med arrendegårdarna och fortsätter:

Inte
minst beroende på utvecklingen på arrenderättens område har det också blivit
allt svårare att förvalta arrendejordbruk. För boställsnämndsordföran-dena har
detta inneburit att de allt oftare måste ställa sin sakkunskap till pastoratens
och församlingarnas förfogande. Stiftsnämnden har erfarit att de kyrkliga
förvaltarna i allmänhet saknar tillräckliga kunskaper om jordägarens ställning
i ett arrendeförhållande. Antalet tvister hos arrendenämnder och domstolar hade
sannolikt varit större om inte boställsnämnderna i kraft av sin sammansättning
hade kunnat bl. a. vid arrendesättningen göra avvägningar mellan jordägarens
och arrendatorns intressen. Trots detta har boställsnämnderna kommit att
uppfattas som ett renodlat jordägarorgan.

Stiftsnämnden
vill hålla på principen om enhetliga arrendenormer för de kyrkliga
arrendegårdarna. I en längre driven decentraliserad förvaltning löper denna
princip stor risk att gå förlorad. Rationaliseringsprocessen skulle inte heller
gagnas av en decentralisering.

Så
länge pastoraten skall agera som ägare av löneboställenas jordbruk gentemot arrendatorerna
och i förhållande till utomstående, bör boställsnämnderna inte avskaffas. En
sådan viktig uppgift som arrendeuppskattning kan helt visst inte utföras vare
sig bättre eller billigare genom något annat förfarande. Ingen av de antydda
lösningarna (inrättandet av särskild tjänst, konsulter) passar för Lunds stifts
vidkommande. Stiftsnämnden vill hellre se en lösning där man i de olika stiften
skall kunna få välja om man vill behålla boställsnämnderna eller ordna
tillsynen på något annat, för stiftets förhållande lämpligt sätt.

Stiftsnämnden
i Visby anser också att boställsnämnderna har en viktig funktion att fylla och
avslutar:

Om
det skulle befinnas nödvändigt att utifrån förhållanden i andra stift avskaffa boställsnämndsinstitutionen
är det stiftsnämndens bestämda mening att i varje fall boställsnämndsordförandefunktionen
måste bibehållas och att stiften måste få möjlighet att utforma denna utifrån
de lokala förhållandena.

Sveriges
Jordbruksarrendatorers Förbund:

Förbundet
skulle med tillfredsställelse se att den nuvarande organisationen med på olika
instanser uppdelat förvaltningsansvar försvinner. Hela förvaltningsansvaret
bör läggas under en demokratiskt vald stiftsnämnd. Boställsnämnden bör finnas
kvar och dess uppgifter under stiftsnämnden bör i allt väsentligt vara desamma
som de nuvarande vad gäller jordbruksfastigheterna.

3.2 Övertagande av boställsnämndernas uppgifter

Lanlbruksstyrelsen,
kammarkollegiet, domkapitlet i Skara, stiftsnämnderna i Linköping, Skara,
Strängnäs, Karlstad och Härnösand, Lantbrukarnas Riksförbund, Boställsledamöternas
riksförbund samt Floby pasloral har tillstyrkt förslaget att stiftsnämnderna
skall överta boställsnämndernas nuvarande myndighetsuppgifter. Svenska kyrkans
centralstyrelse, stiftsnämnden i Västerås och Sveriges kyrkokamerala förening
har avstyrkt detsamma.

112

Kammarkollegiet: Prop. 1986/87:13

Vad först gäller frågan om arrendesättningen på
löneboställenas jordbruk, kan sålunda starka skäl anföras till stöd för
principen att den som förvaltar egendomen och är beroende av förvaltningens
ekonomiska resultat också bör vara den som har det avgörande inflytandet på
beslut med direkta ekonomiska konsekvenser. Detta synsätt skulle tala för att
pastoraten själva bör ansvara för och verkställa arrendevärderingen. Med hänsyn
till den kommunala självstyrelsen vore denna ordning konsekvent.

Som tidigare påpekats, karakteriseras emellertid den
kyrkliga egendomsförvaltningen av ett samspel mellan å ena sidan den
kyrkokommunala förankringen och å andra sidan det statliga överinseendet över
att egendomens intressen tillvaratas och bevakas. Det måste vidare vid
bedömningen uppmärksammas att mycket av den kritik mot framför allt
jordbruksförvaltningen som framkommit genom åren och som utgjort en av de
väsentliga anledningarna till den nu aktuella översynen just tagit sikte på det
splittrade förvaltningsansvaret och oenhetligheten i förvaltningsutövningen.
Förvaltningen skulle därför med en strikt konsekvent tillämpning av den
kommunala självstyrelsens princip splittras ytterligare och kyrkan undandras
möjligheten till ett angeläget samlat grepp över sin jordbruksförvaltning.
Stiftsnämndernas möjligheter att på ett meningsfullt sätt företräda den
kyrkliga jorden vid exempelvis arrendetvister skulle vidare allvarligt kunna
ifrågasättas. Allmänna objektivitets- och jävshänsyn talar också för den
ordning som förordas i promemorian och som kollegiet sålunda tillstyrker.

Vad gäller uppsikten över prästgårdsförvaltningen om tjänstebostadssystemet
avskaffas liksom frågan om beslut angående dispositionsändring enligt 19 § LFKJ,
tillstyrker kammarkollegiet utredningsförslagen.

Stiflsnämnden i Karislad anför i fråga om
arrendesättningen;

En arrendesättning och tillsyn av enbart pastoraten är ej
tänkbar. Både arrendesättning, kontraktsskrivning och uppföljning av
bestämmelserna i jordabalken är grannlaga uppgifter som mycket få pastorat
behärskar. Det enda tänkbara alternativet är därför stiflsnämnderna, som ändock
måste anlita fackkunniga konsulter för att lösa vissa frågor. Denna anordning
borgar för en mera jämn arrendesättning, löser pastorats problem med den ibland
nära anknytningen mellan arrendatorer och pastoratsrepresentanter och bör
innebära ett rationellare förfarande. Varken pastorat eller stiftsnämnd, som i
sådana fall representerar markägaren, har något organ som beslutar i
arrendesättningen av löneboställenas jordbruk. Boställsnämnden uppträder här
som egen myndighet. Stiftsnämnden kan inte om det ej föreligger besvär från
pastoratet, få en rättelse till stånd på ett felaktigt för lågt arrende. Det
bör i första hand vara markägaren som framlägger ett beräknat arrende för arrendatorn
och ej någon oberoende annan myndighet. Anledning saknas också att det vid
arrendesättning finns arrendatorsrepre-sentation i beslutsfattandet. Denna
representation finns företrädd om tvist skulle uppstå, i arrendenämnderna.

Övriga positiva yttranden uttrycker liknande
uppfattningar.

I fråga om dispositionsändringar av kyrklig jord tillägger
lanlbruksstyrelsen:

Beslut om dispositionsändringar av kyrklig jord kommer
enligt förslaget

alltid att fattas av stiftsnämnden. Enligt förordningen om förvaltning av

kyrklig jord, 27 §, skall yttrande inhämtas från lantbruksnämnden vid

dispositionsändring av större vikt. 113

8 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 13

I samband med lantbruksstyrelsens översyn av verksamheten
inom Prop. 1986/87:13 strukturområdet 1983 konstaterade en arbetsgrupp att
detta samråd närmast är av formell natur. Lantbruksnämndernas synpunkter tycks
sällan beaktas. Lantbruksstyrelsen finner det angeläget att sådana föreskrifter
och arbetsrutiner tillskapas att lantbruksnämndernas synpunkter, i egenskap av
fackmyndighet för strukturrationaliseringen inom jord- och skogsbruket, får
ett större faktiskt inflytande på bl. a. dispositionsändring av kyrklig jord.

Svenska kyrkans centralstyrelse och stiflsnämnden i
Västerås anser däremot att pastoraten bör överta boställsnämndernas uppgifter.

Svenska kyrkans cenlralstyrdse:

Ett avskaffande av boställsnämnderna eller en förändring
av deras uppgift och funktion medför att deras nuvarande uppgifter som
beslutande myndighet måste läggas på ett annat organ. Att anförtro pastoraten
dessa uppgifter är en konsekvens av det nya utjämningssystemet i kombination
med intresset att värna den kyrkokommunala självbestämmanderätten. Med den
förändring av boställsnämndernas roll, som ovan föreslagits, kommer pastoraten
att tillförsäkras sådan sakkunskap att de bör kunna sköta sina utökade förvaltningsuppgifter
på ett tillfredsställande sätt. Centralstyrelsen vill i detta sammanhang erinra
om att pastoraten redan har beslutanderätten när det gäller uthyrning enligt
hyreslagen av löneboställes byggnader. I klarhetens intresse bör vidare
konstateras att centralstyrelsens ställningstagande i denna fråga innebär att
den myndighetsutövning, som enligt gällande lag är förenad med boställsnämndernas
uppsiktsskyldighet, inte kommer att finnas kvar. Pastoraten skall själva inom
ramen för den kommunala självbestämmanderätten exempelvis kunna besluta om
erforderliga investeringar på löneboställenas jordbruk, lämpligen efter samråd
med berörda expertorgan. Det bör dock också även noteras att förslaget inte
innebär något ingrepp i stiftsnämndernas roll och beslutanderätt när det
gäller den kyrkliga jorden. Inte heller medför det någon försämring av det
skydd som lagstiftaren ansett vara viktigt för att bevara och värna om det
kyrkliga egendomsinnehavet.

Sveriges kyrkokamerala förening förordar att vissa, men
inte alla, av boställsnämndernas uppgifter fullgörs av pastoraten:

Väsentligt är att pastorat/samfällighet får beslutsrätt i
frågor av ekonomisk karaktär som berör jordbruksförvaltningen. Framför allt är
detta viktigt i ekonomiska frågor som skall täckas med utdebiteringsmedel. Boställsnämndens
beslutsfunktion bör därför inte generellt överföras till stiftsnämnden utan, i
enlighet med vad som anförts ovan, även decentraliseras till pastoratet/samfälligheten.

3.3 Resurser

I promemorian föreslås att stiftsnämnderna själva får
avgöra hur man bäst ersätter den resurs och kompetens som boställsnämnderna
representerar. I denna fråga har naturligen de yttrat sig som ställt sig bakom
förslaget att stiftsnämnderna - inte pastoraten - övertar boställsnämndernas
uppgifter. De har också tillstyrkt stiftsnämndernas valfrihet i resursfrågan.
Olika lösningar nämns.

114

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF): Prop. 1986/87:13

LRF delar uppfattningen att de utvidgade uppgifterna för
stiftsnämnderna kräver större resurser för att kunna handlägga främst
jordbruksfrågor. Stiftsjägmästaren besitter en skoglig kompetens som bör
kompletteras av personer som har önskvärd jordbruksutbildning. I promemorian
framhålls att ordföranden i boställsnämnden under en övergångstid bör kunna
anlitas som konsult. LRF finner det önskvärt att resurs- och kompetensfrågorna
får en permanent lösning i samband med att boställsnämnderna upphör. LRF konstaterar
att avskaffandet av boställsnämnderna bör medföra att stifts-nämnderna i ökad
utsträckning utnyttjar möjligheten till samråd med arrendatorerna. Genom att
utnyttja samrådsförfarandet kan sannolikt antalet frågor som annars hänskjuts till
arrendenämnden begränsas.

Kammarkollegiet:

Kammarkollegiet delar övervägandena i promemorian och vill
därutöver peka på den ordning som f. n. gäller bl. a. i Uppsala stift med en
för stiftet gemensam boställsnämndsordförande. Denne kan vid en organisationsreform
komma att gå in i de uppgifter som blir följden för stiftsnämndernas
vidkommande. Inget hindrar heller att man i likhet med Uppsala universitets
jordbruksförvaltning tillförsäkrar sig lokalkännedom genom fakultativa arrendeuppskattningsnämnder
och ett lokalt kontaktnät på pastoratsnivå liknande det tidigare systemet med boställsstyrelse/boställsvärd.

Sliflsnämnden i Strängnäs:

För stiftsnämndens del är det väsentligt att den
sakkunskap som boställs-nämndsordföranden represenlerar på något sätt bibehålls.
Nämnden föreslår därför att medel ställs till nämndens förfogande för att arvodera
- för Strängnäs del - tre sakkunniga att bilräda stiftnämnden i dess del av förvallningen
av den ecklesiastika jorden på sätt ovan antytts.

Stiflsnämnden i Linköping:

För atl behålla lokal anknytning och ta tillvara
befintligt kunnande förefaller det logiskt, att till en början utnyttja
nuvarande boställsnämndsordförande på konsultbasis. Att samråd skall ske med
berört pastorat är självklart. Berört pastorat måste också beredas möjlighet
till besvär över stiftsnämndens beslut, varför kammarkollegiet efter
utvidgande av sin kompetens kan bli belastat med en del arrendefrågor.

Stiftsnämndens resursbehov för övertagande av boställsnämndens
arbetsuppgifter får ej begränsas till etl fast belopp. Möjligheter för
stiftsnämnden att kunna anlita sakkunnig expertis måste tillskapas.

Sliflsnämnden i Skara:

Med tanke på att Skara stift har ett förhållandevis stort
antal löneboställen

med arrendejordbruk och all rationaliseringen av kyrklig jord och skog

fortfarande kräver stor arbetsinsais utgör överlagandet av boställsnämnds-

uppgiflerna ett så stort tillskott av arbelsuppgifter att en särskild tjänst
bör

inrättas. Stiftsnämnden är dock inte beredd att i den framtida förvaltningen

tillämpa en renodlad domänverksmodell utan anser atl den lokala erfarenhe

ten och sakkkunskapen måste tillvaralas. Enligt stiftsnämndens mening vore

del ett misstag att inte utnyttja de nuvarande boställsnämndsordförandenas

sakkunskap och kännedom om arrendeställena. Därför bör - i vart fall så

länge de nuvarande bostälisnämndsordförandena är beredda därtill - några 115

av dem kunna engageras atl biträda som konsulter vid arrendesällningen.
Prop. 1986/87:13 Deras medverkan skulle kunna påkallas endera av stiftsnämnden
eller pastoratet. Det förutsätts att till sådant uppdrag utses person som
åtnjuter förtroende också av arrendatorsorganisation i stiftet.

Boslällsledamöternas riksförbund:

Förbundet anser det naturligt att stiftsnämnderna vid
övergång till nytt system utnyttjar nuvarande ordförandena i boställsnämnderna
som konsulter och ombud vid besiktningar av löneboställen. Härigenom bibehålles
kontinuiteten och förändringarna i pastoratens handläggning av ärendena blir ej
genomgripande, vilket torde uppfattas positivt av dessa.

Konsulterna-ombuden bör främst uppfattas som rådgivare ål
pastoraten och av dem kallas till besiktningar av, eller då beslul fattas
rörande, löneboställe, men därvid ej äga beslutsfunktion. Då pastorats beslut
av konsulten bedömes avvika från gällande regler, allmän praxis eller likformighet
skall han avge avvikande mening och hänskjuta ärendet till stiftsnämnden för
avgörande.

Ovan har framförts att nuvarande bostälisnämndsordförandena
bör knytas till stiftsnämnderna som konsuller i jordbruksfrågor. Dock kan vara
lämpligt att antalet konsulter blir mindre än antalet boställsnämnder. Beslut
härom ankommer givetvis på vederbörande stiftsnämnd, men för att bibehålla
lokalkännedom och för att begränsa arbetsuppgifterna till lämplig nivå för extrauppdrag
för intresserade och kunniga lantbrukare bör riktlinje vara att antalet
konsulter hålles ungefär på halva anlalel boställsnämnder.

Länssryrdsen i Skaraborgs län påminner om den kompetens på
boställsnämndernas ansvarsområde som finns också hos andra samhällsorgan;

I flertalet kommuner bör byggnadsnämndernas och
fastighetsbildningsmyndigheternas tjänster kunna tas i anspråk. Även
länsmuseet kan utnyttjas för rådgivning. Detta bör beaktas vid bedömningen av
behovet av nya resurser.

4. Delegering av regeringsärenden. Begränsning av besvärsrätten

4.1 Delegering

Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet förslagen.

Förslaget att höja beloppsgränsen till 1 mkr för siifisnämndernas
behörighet att besluta om försäljning av kyrklig jord och om vissa
fastighetsköp m. m. tillstyrks av kammarkollegiei, länsstyrelserna i Malmöhus
och Värmlands län, domkapitlen i Skara och Göteborg, stiftsnämnderna i
Uppsala, Linköping, Skara, Karlstad och Härnösand samt Boställsledamöternas
riksförbund.

Domkapitlet i Göteborg:

Domkapitlet tillstyrker höjningen av beloppsgränserna för sliftsnämnderna
vid köp och försäljning av kyrklig jord. Gränserna för stiftsnämndernas
befogenhet bör för undvikande av misstag anges i bestämda tal och inte knytas
till variabla faktorer som basbelopp eller motsvarande.

116

Stiflsnämnden i Uppsala: Prop. 1986/87:13

Den föreslagna höjningen av beloppsgränsen för
stiftsnämndernas beslutanderätt i köp- och försäljningsärenden synes
välbetänkt men bör kompletteras med en regel om översyn exempelvis vart femte
år, då frågan om en lämplig indexering ännu inte fått någon lösning.

Sliflsnämnden i Skara:

Med den föreslagna höjningen av beloppsgränsen för ärenden
om köp eller försäljning som skall prövas av stiftsnämnden blir gränsen
tillräckligt hög för att flertalet ärenden skall kunna avgöras av
stiftsnämnden. På grund av ökande fastighetspriser kan dock värdegränsen efter
ett par år åter vara mogen för höjning, varför en bestående lösning med
fortlöpande justering av beloppsgränsen förordas. Stiftsnämnden föreslår som
ytterligare förenkling att samma värdegräns får gälla i alla ärenden som kan
avgöras av stiftsnämnden eller högre instans.

Förslaget tillstyrks i princip också av lantbruksslyrelsen,
sliftsnämnderna i Slrängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg och Luleå samt Lanibrukarnas
Riksförbund med den skillnaden att de anser att beloppsgränserna skall vara
högre eller rentav slopas.

Sliflsnämnden i Strängnäs:

Stiftsnämnden anser att en höjning av beloppsgränsen för
försäljning genom stiftsnämnd kunde höjas till 2 mkr.

Stiflsnämnden i Växjö invänder att beloppsgränsen en
miljon för stiftsnämndens beslutande i köp och försäljningsärenden redan
verkar alltför låg. Stiftsnämnden vill ansluta sig till den höjning av
beloppsgränsen lill fem milj. kr. som omnämns i förslaget.

Lantbruksstyrelsen:

Lantbruksstyrelsen tillstyrker att köp och försäljning av
kyrklig jord skall få avgöras av kammarkollegiet om inte sriftsnämnden äger
besluta. Förhoppningsvis kommer detta att innebära en önskvärd förkortning av
handläggningstiderna. Lantbruksstyrelsen finner det dock angeläget att de
beloppsgränser som reglerar beslutsnivån anpassas till motsvarande belopp i 8
§ jordförvärvsförordningen (1979:231). Styrelsen har sålunda i augusti 1984
föreslagit att lantbruksnämnd skall få avgöra förvärvsansökan från juridisk
person om egendomens värde inte överstiger 5 milj. kr. För den lokala
samordningens skull bör stiftsnämnds beslutsnivå överensstämma härmed. Frågorna
bör därför lösas parallellt.

Sliftsnämnderna i Lund och Göleborg samt Lanibrukarnas
Riksförbund förespråkar också en samordning med jordförvärvsförordningen.

Sliflsnämnden i Väslerås föreslår att beloppsgränserna
slopas:

De skäl som anförs för en delegering av flertalet av de
kyrkliga förvärvs- och

försäljningstillståndsärendena från regeringen till kammarkollegiet gäller i

lika hög grad för en delegering till stiftsnämnderna. Regeringens och i

förekommande fall kammarkollegiets prövning grundas huvudsakligen på

stiftsnämndernas utredning. Stiftnämndens kompetens att handha köp och 117

försäljning av fast egendom bestäms av andra faktorer än
värdet på Prop. 1986/87:13 egendomen. Alt låta beloppsgränser avgöra
beslutsnivån är konstlat och sakligt omotiverat. Sliflsnämnden bör kunna
anförtros att som första instans avgöra ärenden om köp och försäljning
oberoende av värdet på egendomen. Om kammarkollegiet och i sista hand
regeringen är besvärsinstans möjliggör en sådan ordning även att alla ärenden
kan överprövas enligt tvåinstansprincipen.

Stiftsnämnden i Luleå framför samma uppfattning.

Remissinstanserna har ingen erinran mot förslaget att de
ärenden om tillstånd till köp och försäljning av kyrklig jord som stiftsnämnden
inte får besluta om skall avgöras av kammarkollegiet.

Stiftsnämnderna i Västerås och Luleå föreslår dock, som
tidigare har redovisats, att stiftsnämnderna får besluta i alla
tillståndsärenden.

Kammarkollegiet påpekar:

Två av de främsta företrädarna för den kyrkliga jorden -
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och stiftsnämnderna genom
stiftsnämnds-konferensens arbetsutskott - har tagit initiativet till den nu
föreslagna delegationen till kammarkollegiet, i främsta syfte att möjliggöra en
snabbare handläggning av de kyrkliga köp- och försäljningsärendena.

Kammarkollegiets prövning av nu aktuella ärenden kommer dock
genom förslaget att få vidgad betydelse eftersom kollegiet såsom föreslagen
slutinstans också kommer att få fatta beslut av allmän policykaraklär angående
den kyrkliga jorden och inte kan inskränka sig till en formell och
rättsvårdande granskning.

Denna markering av kollegiets centrala roll i den kyrkliga
egendomsförvaltningen förutsätter emellertid att dess möjligheter till
initiativtagande och handlande i dessa frågor förstärks. Enligt 105 och 111 §§ FFKJ
kan kollegiet meddela föreskrifter om förvaltningen av kyrkofondsfastigheterna
resp. för förvaltningen av kyrklig jord i allmänhet. Lagstiftningen är däremot
oklart uiformad i fråga om försäljning av kyrklig jord. 124 § LFKJ sägs att
"tillstånd till försäljning eller byte av kyrklig jord får lämnas" i
bestämda fall, och i 25 § sägs vidare att "frågan om tillstånd prövas
av" regeringen, kammarkollegiet eller stiftsnämnden. I FFKJ talas i 63-65 §§
om att stiftsnämnden, kammarkollegiet resp. regeringen "prövar fråga om
försäljning av kyrklig jord". Uttrycket "tillstånd till
försäljning" förutsätter att någon annan verkställer försäljningen. Detta
gäller emellertid i varje fall inte stiftsnämnden, eftersom den också beslutar
om försäljning även beträffande jord som förvaltas av pastorat eller församling.
Motsvarande läsning av samma uttryck för kammarkollegiets befogenhet skulle
innebära att kollegiet kunde av eget initiativ besluta om försäljning av jord
som förvaltas av stiftsnämnden. Uttrycket "prövar fråga om
försäljning", som är gemensamt för alla beslutsnivåerna, innebär sådan
befogenhet. I FFKJ talas emellertid om anhängiggörande av försäljningsfråga
endast genom ansökan hos stiftsnämnden eller eget initiativ av nämnden (67 §).
Kollegiet bör ha möjlighet att ta initiativ till försäljning av kyrklig jord.
Särskilt gäller det av naturliga skäl kyrkofondens fastigheter. Det är
förutsättningen för en sammanhållen förvaltning av kyrkofondens tillgångar med
en sådan samlad avvägning av fondens placeringar som krävs för att kyrkofonden
skall kunna möta de växande anspråken på fonden. Lagstiftningen bör förtydligas
så att kollegiets befogenheter i fråga om försäljning av kyrklig jord tydligt
framgår.

118

Kammarkollegiet
anser vidare att en naturiig följd av en stärkt initiativrätt Prop.
1986/87:13 för kollegiet skulle vara att likställa kammarkollegiet med
stiftsnämnderna i fråga om möjligheten att disponera medel ur kyrkofonden för
utredning angående köp och försäljning av kyrklig jord.

Stiflsnämnden
i Skara:

Delegeringen
till kammarkollegiet av köp- och försäljningsärenden som i dag skall avgöras av
regeringen kommer att påtagligt underiätta för stiflsnämnden att ingå
köpeavtal beträffande större fastighetsobjekt. Den utdragna handläggningstiden
i dessa ärenden förorsakar irritation hos stiftsnämndens motpart och andra
berörda myndigheter och har ibland lett till ersättningskrav.

Liknande
uppfattningar uttrycks i de övriga positiva remissyttrandena.

Ingen
remissinstans har avstyrkt förslaget om att utvidga stiftsnämndernas befogenhet
att avgöra även sådana försäljningsärenden som har anhängiggjorts genom någons
ansökan men i vilka nämnden finner att enighet om villkoren inte kan nås eller
att affären av annan anledning inte bör fullföljas.

Emellertid
invänder lantbruksstyrelsen i fråga om besvärsrätten i de avsedda situationerna:

Lantbruksstyrelsen
ifrågasätter denna besvärsrätt eftersom det här inte torde vara fråga om
myndighetsutövning. Att enbart med utgångspunkt från ett avslag på en
framställning om att få köpa eller sälja mark till kyrkan äga rätt att anföra
besvär häröver till kammarkollegiet och regeringen ter sig orimligt. Exempel
finns på att sådana "okynnesbesvär" resulterat i långa
handläggningstider till väsentligt förfång för andra parter i samma ärende.
Någon motsvarande besvärsrätt föreligger inte vid lantbruksnämndernas försäljning
av fastigheter.

Även
kammarkollegiet har synpunkter på besvärsrätten;

I
detta sammanhang kan påpekas att det inte sällan upplevs som stötande av en
kyrklig förvaltare att någon - mot förvaltarens uttryckliga vilja - skall ha
möjlighet att "klaga sig till" ett förvärv av kyrklig jord. Detta,
menar man, försätter kyrkan i ett ofördelaktigare förhandlingsläge med en
motpart än om denne haft att göra med en privat jordägare. Man skulle därför
kunna överväga möjligheten att införa en bestämmelse av innebörd att besvär
inte får anföras över stiftsnämnds beslul när det förvaltande organet och stiftsnämnden
fattat överensstämmande beslut.

Ingen
remissinstans har erinrat mot förslaget att ett pastorat som säljer en
prästgård skall få använda försäljningsmedlen till att bekosta en ny prästgård i
stället för att enligt huvudregeln fondera dessa (hittills regeringsärende).

Beträffande
beslut om undantag från skyldigheten att fondera ersättning från
församlingskyrkas fastighet, om medlen behövs för arbeten på kyrkan föreslås i
promemorian att beloppsgränsen för stiftsnämndernas befogenhet höjs till 500
000 kr. och att kammarkollegiet får fatta övriga beslut.

Ingen
remissinstans har motsatt sig den förenkling som förslaget medför.

Några
vill dock förenkla ytterligare.

119

Stiftsnämnden
i Lund: Prop. 1986/87:13

Höjningen
för stiftsnämnden av undantagsbeloppet från 200 000 kr. till 500 000 kr. vid
användande av ersättningsmedel för arbete på församlingskyrka bör genomföras
samtidigt med en ändring av 94 § FFKJ som gör att församlingskyrkas
fastighetsfond kan få motsvarande användning.

Kammarkollegiet
föreslår detsamma, dock med syftning även på fonderade prästgårdsmedel.

Stiflsnämnden
i Uppsala:

För
underlättande av tillämpningen av författningarna om kyrklig jord borde samma
beloppsgräns för stiftsnämndens beslutanderätt gälla generellt - inte bara
beträffande köp, försäljning, naturreservat utan även beträffande undantag från
fonderingsskyldigheten såväl vid försäljning av prästgård som vid ombyggnad av
församlingskyrka vad gäller medel härrörande från församlingskyrkas fastighet.
Visserligen får man i sistnämnda fall icke någon avkastningsgivande
ersättningsfastighet, men medlen används dock för det med egendomen avsedda
ändamålet. Angelägenheten av planerade åtgärder torde kunna prövas av
stiftsnämnden lika väl som av kammarkollegiet.

Det
mest radikala förslaget är givetvis ett totalt slopande av beloppsgränserna i
samtliga ovannämnda fall. Besvärsrätten och möjlighet att till högre instans hänskjuta
kontroversiella fall torde borga för en betryggande handläggning och för att
den ändamålsbestämda egendomen icke skingras.

Även
stiflsnämnden i Skara anser att stiftnämndernas befogenhet bör avgränsas med
samma tal för alla ärendeslag.

Stiftsnämnderna
i Västerås och Luleå föreslår, som förut nämnts, att beloppsgränserna avskaffas
generellt.

4.2 Besvärsrätten

Förslaget
om en begränsning av möjligheten alt klaga över en stiftsnämnds beslut
tillstyrks av alla som har yttrat sig över det. Invändningar mot kammarkollegiet
som sista instans har med anledning av kollegiets beslutsformer emellertid
gjorts av några myndigheter.

Stiftsnämnden
i Uppsala:

Från
ärkestiftets sida har i tidigare sammanhang anförts viss tvekan till att kammarkollegiet
ges en ny ställning och funkiion som besvärsinstans i allt fler kyrkliga
ärenden. Med hänsyn till beslutsformerna inom kollegiet kvarstår denna
tveksamhet.

Stiftsnämnden
i Västerås:

Vid
bestämmandet av på vilken nivå som besvär i sista hand skall avgöras måste
enligt stiftnämndens mening beaktas den beslutsordning som gäller hos
kammarkollegiet. I kammarkollegiet såsom enrådighetsverk är det generaldirektören ensam som fattar
besluten.

120

DomkapUkl
i Västerås: Prop. 1986/87:13

Domkapitlet
är av den uppfattningen att det inte är förenligt med de demokratiska principer
vi har att överlåta avgörande frågor till en myndighet som är ett enrådighetsverk
dvs. där bara en person, generaldirektören, beslutar.

Stiflsnämnden
i Lund anför i fråga om stiftsnämndsbeslut som rör arrendevillkor:

Till
skillnad från redan behandlad delegering, som medför nedflyttning av beslutanderätten,
innebär boställsnämndernas eventuella avveckling att beslutanderätten går i
motsatt riktning. Med hänsyn härtill och då i arrendenämndens uppgifter ingår
bl. a. att avgöra tvist om villkor för förlängning av arrendeavtal, som då
också företräds av stiftsnämnden, kan det starkt ifrågasättas om det skall bli
möjligt att överklaga stiftsnämndsbeslut rörande arrendevillkor vars
verkställighet kan bli beroende av arrendenämnds elier domstols prövning.

Domkapitlet
i Göteborg:

Om
ett pastorat inte är åtnöjt med boställsnämndens beslut bör pastoratet medges
rätt vända sig till arrendenämnden och inte till stiftsnämnden.

I
nuvarande rättsläge kan pastoratet anföra besvär över boställsnämndens beslut
hos stiftsnämnden. Om stiftsnämnden därvid helt eller delvis bifaller besvären
vänder sig arrendatorn regelmässigt till arrendenämnden, som därvid icke sällan
meddelar nytt beslut utan hänsyn till vad stiftsnämnden strax dessförinnan beslutat.
Det är därför bättre, att pastoratet får vända sig direkt till arrendenämnden i
stället för att gå omvägen över stiftsnämnden.

I
detta instämmer stiftsnämnden i Göteborg.

5. Förtydliganden av författningstexten, m.m.

5.1 Allmänna synpunkter

Kammarkollegiet
har i en bilaga till sitt yttrande över promemorian framfört ytterligare en rad
förslag och har där vidare anfört bl. a.:

De
i departementspromemorian aktualiserade reformerna täcker endast till en del
det behov av en allmän översyn av LFKJ och FFKJ som genom åren gjort sig
alltmer påträngande. När nu arbete pågår att förenkla och förbättra denna
lagstiftning, ser kollegiet det vara naturligt och riktigt att vidga arbetet till
att omfatta hela regelsystemet och inte inskränka sig till detaljingrepp vars följder
ofta blir en oenhetlig lagstiftningsprodukt.

I de
flesta remissyttranden återfinns liknande uppfattningar.

5.2 Kyrkotomt

Ingen
remissinstans har erinrat mot förslaget om en ny definition av begreppen
"församlingskyrkas fastighet" och "domkyrkas fastighet".

121

9 Riksdagen 1986/87. 1 samt. Nr 13

Kammarkollegiet
kompletterar promemorian: Prop. 1986/87:13

Denna
angelägna komplettering av 2 § LFKJ tillstyrks. Kollegiet vill emellertid fästa
uppmärksamheten på det alltför generella konstaterande utredningen gör
beträffande kyrkotomts rättsliga natur. Kollegiet finner det därför angeläget
erinra om sitt yttrande 1983-12-14 till civildepartementet med anledning av
fråga om disposition av Klara församlings kyrkogård i Stockholm m.m. Då
anfördes bl.a. följande.

I
församlings- och pastoratsförbundets skrivelse sägs att "det har allmänt ansetts
att s. k. kyrkotomt ägs av den lokalkyrka till vilken egendomen är knuten".
Kollegiet vill framhålla att detta i princip gäller endast sådan kyrkotomt med
tillhörande kyrkogård som församling anskaffat innan den blivit juridisk
person, vilket för landsbygdsförsamling anses ha blivit fallet år 1817 och för
stadsförsamling senast år 1843. Om församlingen har anskaffat kyrkotomten
senare, får församlingen som regel anses vara ägare till tomten. Denna är då s.
k. församlingskommunal egendom. Vidare har kyrkotomt i några fall anslagits av
kronan. Beträffande kronoanslag i allmänhet råder i doktrinen den uppfattningen
att kronan inte har överlåtit äganderätten utan endast har anvisat egendomen
för visst kyrkligt ändamål. Staten skulle alltså ha kvar den formella
äganderätten till egendomen.

Kammarkollegiet
anser att behov också föreligger av ett klargörande av de s.k. kyrkstädernas
rättsliga natur.

Stiftsnämnden
i Uppsala aktualiserar en fråga om fastighetsreglering av mark som ingår i
kyrkotomt:

Vid
kyrkogårdsutvidgningar har exempelvis hinder ansetts föreligga mot överförande
av mark till kyrkotomten på grund av olika ägarskap. Huruvida detta tillämpats
konsekvent av alla lantmätare är dock osäJcert. Enligt stiftsnämndens
erfarenhet har också förekommit att en mindre del av kyrkotomten genom
fastighetsreglering överförts till exempelvis angränsande gatufastighet.
Fastighetsregleringen har i dessa fall genomförts "tvångsvis" och
utan att någon företrädare för kyrkotomternas ägare godkänt den formellt.
Stiftsnämnden finner det därför påkallat med ett klargörande även beträffande
frågan om vem som i en fastighetsbildningsförrättning äger företräda
kyrkotomtens ägare.

5.3 Löneboställe och prästlönefondsfastighet

Förslaget
om en ny definition av begreppen löneboställe och prästlönefondsfastighet
tillstyrks av alla som yttrat sig däröver, utom av stiftsnämnderna i Skara och
Lund.

Kammarkollegiet
föreslår med hänsyn till motiveringen för en ändrad definition - dvs. att det
direkta sambandet mellan avkastningen och pastoratets löneutgifter har upphört
- den alternativa beteckningen "bo-ställstillgång".

Stiflsnämnden
i Skara:

Beroende
på egendomens ändamål brukar kyrklig jord beskrivas som

inkomstgivande resp. icke inkomstgivande egendom. Beskrivningen hänför

sig till 2 § lagen om förvaltning av kyrklig jord där det framgår att all
kyrklig

jord utom prästgård och biskopsgård är ändamålsbestämd så att avkastning- 122

en
är avsedd till visst ändamål. Löneboställes och prästlönefondsfastighets Prop.
1986/87:13 avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräst i visst
pastorat.

I
promemorian hävdas att det direkta sambandet mellan avkastningen och det fastighetsägande
pastoratets utgifter upphört och att pastoraten fritt disponerar över
boställenas avkastning. Som parentes kan påpekas att pastoratets disposition av
egendomen egentligen endast består i besittningsrätt. I lagen om förvaltning
av kyrklig jord anges ju inte pastoraten som ägare utan som förvaltare av
egendomen. Löneboställena brukar betraktas som stiftelseägd egendom på grund av
att de ofta tillkommit som donation av enskilda. Historiskt utgjorde
löneboställe en avlöningsförmån åt präst dels som bostad dels genom
avkastningen av jorden.

Den
i promemorian framförda uppfattningen är möjligen principiellt riktig men
lagens föreskrift att egendomens avkastning skall användas till visst ändamål
måste fortfarande anses gälla. Det förhållandet att avräkningssystemel med
kyrkofonden avskaffats och ersatts av en schablonavgift innebär inte enligt
stiftsnämndens mening att pastoraten kan använda avkastningen till vilket
ändamål som helst. I så fall skulle detta betyda att prästlönetillgångarnas
ändamålsbestämning ändrats på grund av tillkomsten av 14 § lagen om kyrkliga
kostnader. Stiftsnämnden anser inte att detta åsyftats.

Trots
den för visst slag av egendom höga avgiften till kyrkofonden ger prästlönetillgångarna
totalt sett överskott som täcker en del av lönekostnaderna. Även med det
tidigare systemet lämnade en del pastorat tillskott till kyrkofonden.
Skillnaden i att avgiften nu utgår med en fastställd procentsats på
taxeringsvärdet, innebär ändå endast att pastoraten har en utgift av egendomen
till kyrkofonden. Avkastningen måste ändå fortfarande anses skola gå till det
ursprungliga ändamålet. Givetvis kan 2 § lagen om förvaltning av kyrklig jord
ändras om lagstiftaren finner att löneboställenas och prästlönefondsfastigheternas
avkastning skall få användas till annal ändamål än prästernas löner men
stiftsnämnden anser att det är fel att vidta en sådan ändring endast med åberopande
av 14 § lagen om kyrkliga kostnader.

Det
är för övrigt en uppenbar risk att egendomens inkomstgivande karaktär kommer i
skymundan om ändamålet inte framgår av lagtexten. Rent definitionsmässigt vore
det i så fall konsekvent att även definitionen på övrig kyrklig jord ändras t.
ex. så att kyrkofondsfastighet betecknas som egendom för kyrkofondens behov.
Även 26 och 27 §§ om prästlönefond behöver ändras om förslaget i promemorian
genomförs.

Stifisnämnden
i Lund:

Stiftsnämnden
ifrågasätter ändringen av definitionen av löneboställe och prästlönefondsfastighet.
Eftersom med pastorats lönetillgångar förstås bl. a. löneboställen och prästiönefondsfastigheter
går det i vart fall inte att definiera den fasta egendomen såsom i exemplet -
med mindre begreppet lönetillgång får ett eget innehåll. Då är det bättre att
bibehålla den historiska anknytningen till ändamålet och ange att avkastningen
har vartt avsedd till avlöningen.

5.4 Försäljning av kyrklig jord

Förslaget
att en fastighets pris skall bestämmas efter dess marknadsvärde tillstyrks av
alla som yttrat sig däröver utom av Lantbruksstyrelsen.

123

Stiftsnämnden
i Lund anmärker emellertid följande: Prop. 1986/87:13

Stiftsnämnden
har inte någon erinran mot att fastighetsvärdet enligt 24 § LFKJ bestäms
uteslutande med hänsyn till marknadsvärdet. Även om det bara är en anpassning
till expropriationslagens bestämmelse om värdenorm för löseskilling och
intrångsersättning, kommer den nya lydelsen att ännu tydligare stå i konflikt
med jordförvärvslagens priskontroll. Tydligast framträder denna konflikt när
fastigheten innehåller stor andel avverknings-mogen skog.

Lantbruksslyrelsen
föreslår att bestämmelsen i stället anpassas till jordförvärvslagens prisprövningsregler:

Enligt
lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord är ett av villkoren för försäljning
av sådan jord att fastigheten säljs till ett pris "som motsvarar fastighetens
värde med hänsyn till ortens pris och fastighetens avkastning" 24 § 2 st.
Promemorian föreslår härvidlag i stället samma formulering som återfinns i den
nya expropriationslagen (1972:719) "belopp som motsvarar fastighetens
marknadsvärde".

Förvärv
av jordbruksfastigheter prövas enligt jordförvärvslagen (1979:230). Enligt 4 §
första stycket 1 skall förvärvstillstånd vägras om köpeskillingen eller annan
ersättning inte endast obetydligt överstiger egendomens värde med hänsyn till
avkastning och övriga omständigheter. Detta innebär att värdenivån är avkastningsanknuten.
Jordförvärvslagens regler begränsar också köparkretsen. För frivilliga
överlåtelser av jordbruksfastigheter kan därför inte någon i strikt teoretisk
bemärkelse definierad marknadsvärdenivå urskiljas.

Försäljning
av kyrkliga jordbruksfastigheter genom anbudsförfarande och även under hand med
målsättningen att få ut högsta möjUga pris resulterar inte sällan i prisnivåer
som inte kan godkännas enligt jordförvärvslagen. Detta medför tidsutdräkt och
att angelägna rationaliseringsåtgärder ibland inte kommer till stånd.
Lantbruksstyrelsen föreslår därför i stället att lagen om försäljning av
kyrklig jord anpassas till jordförvärvslagens prisprövnings-bestämmelser vid
fråga om försäljning av jordbruksfastigheter. Det synes rimligt att samma
värderingsregler som tillämpas vid köp av kyrklig jord jämväl tillämpas vid
försäljning av sådan jord.

Förslaget
att slopa skyldigheten för stiftsnämnden att sända avskrift av köpehandling
till kammarkollegiet tillstyrks av alla som yttrat sig däröver utom av stiflsnämnderna
i Linköping och Skara.

Stiftsnämnderna
i Lund och Göteborg föreslår att också skyldigheten enligt 103 § sista stycket
att skicka gravationsbevis till kammarkollegiet slopas.

Stiflsnämnden
i Linköping:

Enligt
stiftsnämndens uppfattning bör kammarkollegiet alltfort föra sitt register över
kyrklig jord, inte minst för att säkerställa en kontinuitet beträffande
utveckling och historik beträffande nuvarande och förutvarande kyrkliga
markinnehav. En försåld kyrklig jord är ju som regel ej längre kyrklig och
torde bortfalla ur stiftsnämndens register i samband med avyttringen.

124

Stiftsnämnden i Skara: Prop. 1986/87:13

Förslaget
att avskrift av köpehandling i fortsättningen inte skall behöva tillställas
kammarkollegiet kan uppfattas så att man räknar med att utredning och uppgifter
angående innehav och förändring av kyrklig jord skall kunna lämnas av
stiftsnämnden. Förslaget förutsätter att stiftsnämnderna har ett tillförlitligt
register som fortiöpande ajourhålles. Skara stiftsnämnd för ett sådant register
men detta är inte utformat som arkivregister. I vetskap om att uppgifter om den
kyrkliga jordens ursprung och rättsliga ställning kunnat erhållas från
kammarkollegiet har stiftsnämndens register givits funktion som arbetsregisler
där vissa grundläggande uppgifter är redovisade och förändringar i innehavet
antecknas. Närmare uppgifter om jordens ursprung innehåller registret ej. Om
kammarkollegiets regislerföring upphör bör inskrivas i förordningen om
förvaltning av kyrklig jord vilken funktion stiftsnämndens register skall
fylla.

125

1
Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader

Härigenom föreskrivs att 6 och 23 i kostnader'
skall ha följande lydelse.

lagen (1970:940) om kyrkliga

Prop.
1986/87:13 Bilaga 3

De för
yttrande överlämnade lagförslagen

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

Ur kyrkofonden bestrides Ur kyrkofonden belalas

1. sådan
kostnad för avlöningsförmåner till präst som regeringen och

riksdagen bestämmer,

2. kostnad
för pensionsförmån åt präst eller efterlevande till präst enligt

bestämmelser som regeringen meddelar eller enligt avtal samt för försäk

ringsförmån som utgår för präst eller annan kyrkomusiker än skolkantor

enligt statlig grupplivförsäkring.

3.
förvaltningskostnad enligt regeringens och riksdagens bestämmande för
stiftsnämnd och för departement eller myndighet där kyrkliga frågor
handläggs.

3. förvaltningskostnad enligt regeringens
och riksdagens bestämmande för stiftsnämnd och boställsnämnd samt för
departement eller myndighet där kyrkliga frågor handlägges,

4. kostnader för verksamhet som
bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet i den
omfattning som regeringen bestämmer,

5. annan kostnad för kyrklig
verksamhet enligt regeringens och riksdagens bestämmande,

6. anslag till extra utgifter med ett
av regeringen och riksdagen bestämt belopp för år, vilket efter regeringens
bestämmande får användas till kyrkliga ändamål.

23 §

Pastorat
skall lillhandahålla ordinarie församlingspräst tjänsteboslad på prästgård
eller i bostadslägenhet på annan fastighet, om regeringen bestämmer det.

Kostnad för tjänstebostad bestrides av pastoratet. Tjänstebostadshyra
som församlingspräst betalar tillfaller pastoratet.

Ett
pastorat får besluta att innehavaren av en tjänst som kyrkoherde eller
komminister skall anvisas tjänsteboslad. Om ijänslen är ullsatt, fär pastoratet
meddela eller upphäva ett sådant beslul endasl om den som innehar tjänslen
samtycker till det.

Pastoratet
skall underrätta domkapitlet och stiflsnämnden om beslut enligt försia
stycket.

Kostnadema för en tjänstebostad skall betalas av
pastoratet. Hyran för tjänstebosiaden tillfaller pastoratet.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1987.

Vid
lagens ikraftträdande skall beslut som regeringen med stöd av äldre

'Lagen
omtryckt 1982:.179. Senaste lydelse 198.'5:418.

126

bestämmelser har meddelat om skyldighet för ett pastorat
att tillhandahålla Prop. 1986/87:13 en ordinarie församlingspräst tjänstebostad
upphöra att gälla. Om en ordinarie församlingspräst vid lagens ikraftträdande
bor i en anvisad tjänstebostad, upphör dock pastoratets skyldighet att
tillhandahålla bostaden först sedan prästen har avgått från sin tjänst och
avflyttat eller vid den tidigare tidpunkt som parterna kommer överens om.

127

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av
kyrklig

jord

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:939) om
förvaltning av kyrklig

jord

dels atl 7, 10, 15, 23 och 30§§ skall upphöra att gälla,

dels att2,5,8,9, 11, 18, 19, 22, 26. 29 och 31 §§ skall ha
följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 22 § skall ha följande
lydelse.

Prop. 1986/87:13

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lyddse

Lönebosiälle
är kyrklig jord vars avkaslning är avsedd till avlöning åt församlingspräst i
visst pastorat.

Prästgård
är kyrklig jord på vilken tjänsiebostad är anvisad åt en kyrkoherde eller en
komminister. Om tjänstebostad inle längre är anvisad på egendomen, blir
egendomen löneboställe.

Prästgård är kyrklig jord på vilken tjänsteboslad är
anvisad åt ordinarie församlingspräst i anledning av atl pastoral skall tiUhandahåUa
sådan församlingspräst tjänsteboslad enligl beslul som avses i 23 § lagen
(1970:940) om kyrkliga kostnader eller molsvarande äldre beslämmelser. År
tjänstebostad ej längre anvisad på egendomen, blir egendomen lönebosiälle.

Församlingskyrkas fastighet är Församlingskyrkas fastighet
är kyrklig jord vars avkastning är av- kyrklig jord vars avkastning är avsedd
till församlingskyrkas behov. sedd till församlingskyrkas behov.

Vid
tillämpning av 24 och 26 §§ skall även sådan fast egendom pä vilken en församlingskyrka
av sliftdsekarak-lär är uppförd anses som församlingskyrkas faslighel. Prästlönefondsfastighet
är kyrklig jord som förvärvats för medel ur prästlönefonder från flera
pastoral och vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräster i
dessa pastorat.

Kyrkofondsfastighet
är kyrklig jord vars avkaslning tillföres kyrkofonden.

Domkyrkas
fastighet är kyrklig jord vars avkastning är avsedd till domkyrkas behov.

Kyrkofondsfastighel är kyrklig jord vars avkastning
tillförs kyrkofonden.

Domkyrkas
fastighet är kyrklig jord vars avkastning är avsedd till domkyrkas behov. Vid tillåmpning
av 24 och 26 §§ skall även sädan fast egendom pä vilken en domkyrka av stiftelsekaraklär
är uppförd anses som domkyrkas fastighet. Biskopsgård är kyrklig jord på vilken
tjänstebostad är anvisad åt biskop.

'Senaste
lydelse 1983:402.

128

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:13

I varje stift finns en stiftsnämnd samt boställsnämnder tiU
det antal regeringen besiämmer. I Stockholms stift fullgöres dock stiflsnämnds
åligganden av stiftsnämnderna i Uppsala och Strängnäs stift enligt regeringens
bestämmande.

Boställsnämnds verksamhetsområde bestämmes av regeringen.

8 §

I varje
stift finns en stiftsnämnd. I Stockholms stift fullgörs dock stifts-nämndens
åligganden av stifts-nämnderna i Uppsala och Strängnäs stift enligt regeringens
bestämmande.

Ledamot av stiftsnämnd eller boställsnämnd och ersättare
för ledamot förordnas för högst tre år.

9 § '

Ledamot av
stiftsnämnd och ersättare för ledamot förordnas för högst tre år.

Löneboställe, med undantag av tillhörande skog, och
prästgård förvaltas av pastoratet.

Församlingskyrkas fastighet förvaltas av församlingen.

Löneboställes skog, prästlönefondsfastighet,
kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet och biskopsgård förvaltas av
stiftsnämnden. Lunds domkyrkas fastigheter förvaltas dock av ett särskilt
domkyrkoråd.

Regeringen
kan efter framställ- Regeringen/<lr efter framställning ning av den som
förvallar den kyrkli- av den som förvaltar den kyrkliga

jorden
besluta om förvaltning i annan ordning.

ga jorden besluta om förvaltning i annan ordning ifråga om
viss sådan kyrklig jord som avses i andra eller iredje stycket.

IH-*

Om ett pasloral
har anvisal en kyrkoherde eller en komminister tjänsteboslad på en prästgård,
ankommer det på pastoratet att anordna prästgärden.

Om tjänsteboslad är anvisad ordinarie församlingspräst på
prästgärd, ankommer det på pastoratet att anordna prästgården. Om pastoratet ej
redan har prästgård, skaU prästgärden efter stifisnämndens bestämmande läggas
på löneboställe eller på annan mark som pastoratet ställer tiU förfogande.
Detsamma gäller om pasloraiel vill ersätta prästgård med annan prästgård.

Pastoratet
skall underhålla och vid behov nybygga husen på prästgård. Pastoratet svarar
för prästgårds skötsel, i den mån detta ej enligt bestämmelser som regeringen
meddelar eller enligt avtal ankommer på innehavaren av tjänstebostaden.

Senaste
lydelse 1975:1322. Senaste lydelse ]975;]322. Senaste lydelse 1975:1322.

129

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:13

I ärende som rör upplåtelse av rätt till vattenkraft
företrädes kyrklig jord som avses i 14 § av kammarkollegiet.

I ärende
som rör ledningsrätt eller vägrätt företrädes kyrklig jord som avses i 14 § av
stiftsnämnden även om den ej förvaltas av stiftsnämnden. Detsamma gäller
ärende som rör naturreservat, naturminne eller bestämmelser till skydd för
djurlivet, om ej regeringen besiämmer annat.

1 ärenden som rör upplåtelse av rätt till vattenkraft
företräds kyrklig jord som avses i 14 § av kammarkollegiet.

I ärenden
som rör ledningsrätt eller vägrätt förelräds kyrklig jord som avses i 14§ av
stiftsnämnden även om den ej förvaltas av stiftsnämnden. Detsamma galler
ärenden som rör byggnadsminne, naturvårdsområde, naturreservat, naturminne
eller bestämmelser till skydd för djurlivet om ej regeringen bestämmer annat.

Dispositionsändring,
som ej avser sådan upplåtelse eller sådant godkännande som anges i 17 eller 18§,
prövas / fråga om lönebosiälle, med undantag för tillhörande skog, av boställsnämnden
och för annan kyrklig jord som avses i 14 § av den som förvaltar egendomen. Föranledes
ändringen av att ett självständigt jordbruk ej längre är bärkraftigt eller
leder ändringen till att elt sådant jordbruk ej kan uppehållas, prövas dock
frågan alltid av stiftsnämnden.

Dispositionsändring,
som ej avser sådan upplåtelse eller sådanl godkännande som anges i 17 eller 18§,
prövjs av den som förvaltar egendomen. Om ändringen föranleds av att ett
självständigt jordbruk ej längre är bärkraftigt eller om ändringen leder till
att ett sådant jordbruk ej kan uppehållas, prövas dock frågan alltid av
stiftsnämnden.

Uppsikl
över förvaltningen

Tillsyn
över förvaltningen

Uppsikt
över pastorats förvaltning av lönebosiälles jordbruk och av präsigård ulövas av
boställsnämnden.

Stiflsnämnden
ulövar uppsikl över sådan annan förvaltning av kyrklig jord som ej handhas av nämnden.

Stiftsnämnden har tillsyn över sådan förvaltning av
kyrklig jord som ej handhas av nämnden.

Vid sin tillsyn får stiflsnämnden meddela sådant
föreläggande eller förbud som behövs för att denna lag eller med slöd av lagen
meddelade föreskrifier skall efterlevas.

I beslulel
om föreläggande eller förbud kan stiftsnämnden utsätta vUe.

'Senaste
lydelse 1975:1.322. "Senaste lydelse 1975:1322.

130

Nuvarande
lydelse

Närmare bestämmelser om uppsikl över förvallning av
kyrklig jord meddelas av regeringen.

Föreslagen
lydelse

Närmare beslämmelser om tillsynen över förvaUningen av
kyrklig jord meddelas av regeringen.

Prop. 1986/87:13

Ersättning
som inflyter för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation,
upplåtelse av naturtillgång, eller av annan jämförhg anledning skall
fonderas, om ej annat följer av bestämmelser som regeringen meddelar.
Avkastningen skall användas för samma ändamål som jorden varit avsedd för.

Ersättning som inflyter för kyrklig jord på grund av
försäljning, expropriation, upplåtelse av naturtillgång, eller av annan jämföriig
anledning skall fonderas, om inte annat följer av andra slyckel eller av
bestämmelser som regeringen meddelar. Avkastningen skall användas för samma
ändamål som jorden varit avsedd för.

Om sliflsnämnden
medger det får ett pastorat använda medel som inflyter eller som har influtil
på grund av försäljning av en prästgård eller av ett lönebosiälle, som tidigare
har varit prästgård, för anordnande av ny prästgård, ny annan bostad åt en präst
eller nya expeditionslokaler.

Om lalan
mol församlings dier pastorals beslul finns bestämmelser i lagen (1961:436) om församlingsslyrelse.

Beslämmelser
om överklagande av beslut av en församling eller ett pastorat flnns i lagen
(1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheler.

Talan mol
stiflsnämnds eller kammarkollegiets beslul enligl denna lag föres genom besvär
bos regeringen. Talan mol beslut enligt 21 § om fördelning av vinst eller
förlust som avses där föres dock genom besvär hos kammarrätten.

Mot stiflsnämnds
beslut i fråga som fullföljts du fär lalan föras enda.st om sådant är tiltålel
enligt beslämmelser som meddelas a\- regeringen.

Stiftsnämndens besiui enligl 21 S om fördelning av vinst
eller förlust får överklagas hos kammarrällen .

Stifisnämndens beslut i övrigt enligt denna lag får
överklagas hos kammarkollegiet. Om ärendet är av principiell betydelse eller annars
av särskUd vikl fär kanimiirkoUegici ined eget yltrande överlämna del till
regeringen för avgörande.

'Senaste
lydelse 1975:1.322. "Senaste lydelse 1975:1322.

131

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:13

Kammarkollegiets beslul i en överklagad fräga fär inte
överklagas. Kammarkollegiets beslut i övrigt med anledning av det överklagade ärendet
eller i andra ärenden enligt denna tag fär överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987. Om det vid
lagens ikraftträdande har väckts ett ärende vid arrendenämnd eller domstol
gäller dock den upphävda 15 § till dess ärendet har slutligt avgjorts.

132

Innehåll . Prop. 1986/87:13

Propositionen................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll..................... I

Lagförslag........................................................ 2

1.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1970:940) om kyrkliga kostnader 2

2.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1970:939) om förvaltning av kyrkhg jord 4

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 juni 1986 med

beslut
om skrivelse till kyrkomötet........................ 9

1
Inledning .................................................... 9

2
Allmän motivering.......................................... ... 10

2.1
Prästernas tjänstebostäder...................... 10

2.2
Boställsnämnderna................................. ... 15

2.3
Vissa andra förenklingar i lagen om
förvaltning av kyrklig jord 18

2.4
Tidpunkten för genomförande av mina
förslag 20

3
Upprättade lagförslag.................................... 21

4
Specialmotivering......................................... 21

4.1
Förslaget till lag om ändring i lagen
(1970:940) om kyrkliga kostnader 21

4.2
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord 23

5
Hemställan.................................................. 27

6
Beslut........................................................ ... 27

Kyrkomötets
skrivelse 1986:6.............................. 28

Kyrkolagsutskottets
betänkande 1986:1................ ... 29

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 oktober 1986

med
beslut om proposition................................... 49

1
Anmälan av kyrkomötets yttrande.................... 49

2
Hemställan.................................................. 50

3
Beslut........................................................ .... 50

Bilaga
1 Departementspromemorian (Ds C 1984:13)

Översyn
av bestämmelserna om förvaltning av kyrklig jord m. m.

Bilaga
2 Sammanställning av remissyttranden över departementspromemorian

Bilaga 3 De till
kyrkomötet överlämnade lagförslagen

133