Prop. 1986/87:131

Regeringens skrivelse 1986/87:131

om hybrid-DNA-kontrollen

Skr. 1986/87:131

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 19 mars 1987.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Anna-Greta
Leijon

I Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 131 Rättelse: S. 2 rad
3-6 Slår: Feldt, Hjelm-Wallén, R. Carlsson, Hulterström: Utgår

Arbetsmarknadsdepartementet Skr. 1986/87:131

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987.

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström,
Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Ldnnqvist

Föredragande:
statsrådet Leijon

Skrivelse om hybrid-DNA-kontrollen

Bakgrund

År
1973 spreds de första underrättelserna om framgångsrika försök i USA med hybrid-DN
A-teknik, dvs. överföring av arvsanlag (gener) mellan olika organismer. Två år
senare inrättade här i landet medicinska forskningsrådet och
naturvetenskapliga forskningsrådet en kommitté för frågor rörande forskning med
hybrid-DNA. Kommittén skulle enligt sin instmktion informera sig om och främja
svensk forskning rörande hybrid-DNA. Den skulle också genom lämpliga åtgärder
övervaka att denna forskning bedrevs under riskfria förhållanden både för
laboratoriepersonal och för allmänheten.

Med
anledning av en begäran från kommittén och mot bakgmnd av den debatt som i
Sverige och utomlands fördes om hybrid-DNA-teknikens eventuella risker
bemyndigade den dåvarande regeringen den 16 febmari 1978 chefen för
utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare. Denne skulle
utreda om och i vad mån gällande lagstiftning om främst miljö- och hälsoskydd
var en tillräcklig gmnd för att åstadkomma en från säkerhetssynpunkt
tillfredsställande offentlig kontroll av forskningen med hybrid-DNA.

I
december 1978 överlämnade utredaren betänkandet (DsU 1978:11) Hybrid-DNA-tekniken
under kontroll. I betänkandet föreslogs att hyb-rid-DNA-tekniken skulle ställas
under det allmännas kontroll genom författningsföreskrifter som innebar dels
att lagen om hälso- och miljöfarliga varor gjordes tillämplig på hybrid-DNA-molekyler,
dels att krav på tillstånd enligt arbetsmiljölagen ställdes på verksamhet i
vilken hybrid-DNA-teknik användes. Som kontrollorgan föreslogs en nämnd hos
arbetarskyddsstyrelsen med namnet biotekniska nämnden. Nämnden skulle bl. a.
handlägga ärenden angående tillstånd till forskning och industriell verksamhet
med hybrid-DNA-teknik och meddela erforderliga säkerhetsföreskrifter.

Under
remissbehandlingen framfördes en del kritik. Bl.a. ställde sig flera remissinstanser
tveksamma till förslaget att göra tagen om hälso- och miljöfarliga varor
tillämplig på hybrid-DNA. Även förslaget att inrätta ett särskilt organ med
myndighetsfunktioner mötte motstånd.

Betänkandet
och remissyttrandena handlades i arbetsmarknadsdeparte- Skr. 1986/87:131
mentet. Arbetet resulterade i en proposition (prop. 1979/80:10) om kontroll av
hybrid-DNA-teknikens användning. I propositionen slogs fast atl hybrid-DNA-tekniken
inle borde få användas fritt utan skulle slå under kontroll. 1 propositionen
framhölls vidare atl gränserna för teknikens utvecklingsmöjligheter inte var
överblickbara och all det var svårt att ha någon föreställning om vilka typer
av risker som det i en framtid kunde vara fråga om atl hanlera. Del gällde
därför atl i första hand bygga upp en beredskap för att varje uppenbarad risk
snabbt skulle kunna mötas med effektiva kontroll- och skyddsåtgärder. Det
skulle emellertid vara en olämplig lösning att organisera ett särskilt
kontrollsystem för risker som ännu inte var kända. Det ansågs i stället
naturligt atl utnyttja och eventuellt komplettera de kontrollmetoder som redan
fanns.

I propositionen framhölls också alt del i första hand var
de människor som i sin yrkesverksamhet kom i konlakt med hybrid-DNA-tekniken
som kunde drabbas av dess risker. Därför föll det sig naturligt att utnyllja
arbetsmiljölagen för olika skyddsåtgärder. När del gällde kontrollen av den
yttre miljön avvisades tanken all kontrollen borde ske med stöd av lagen om hälso-
och miljöfarliga varor. I stället borde kontrollen ske med stöd av
miljöskyddslagstiftningen.

Slutligen framhölls i propositionen att del var olämpligt atl
inrätta ett särskilt beslutsorgan för hybrid-DNA-frågor och därigenom splittra
ansvaret för arbetsmiljön och den yttre miljön. Emellertid föreslogs att en
särskild rådgivande delegation för hybrid-DNA-frågor skulle inråttas för atl
stärka samhållets kontroll av hybrid-DNA-teknikens användning.

Vid riksdagens behandling av propositionen hemställde
socialutskottet (SoU 1979/80:18) atl riksdagen skulle anta de riktlinjer som
förordals i propositionen för kontroll av hybrid-DNA-teknikens användning.
Utskottet anförde emellertid också att de etiska, humanitära och sociala
frågorna kring hybrid-DNA-lekniken i elt längre perspektiv sannolikt skulle
kräva långl siörre uppmärksamhet än miljöfrågorna. Del var därför nödvändigt
att samhällets kontroll av tekniken och debatten kring densamma inte
begränsades lill enbarl frågor om ett effektivt skydd för den inre och yttre
miljön. Ulskollel ansåg med anledning härav att en parlamentarisk utredning
borde tillkallas med uppgift all utreda etiska, humanitära och sociala frågor
kring hybrid-DNA-lekniken.

När det gällde frågan om kontrollorgan på hybrid-DNA-områdel
hade socialutskottet också att behandla några motioner, som avgivits med anledning
av propositionen. 1 dessa yrkades atl kontrollen av hybrid-DNA-tekniken skulle
ske genom en regeringen direki underställd delegation som skulle besluta i
frågor som rörde tillståndsgivning, skyddsföreskrifter och riskklassificering.
Med anledning av motionsyrkandena anförde utskottet att del förelåg risk för
problem vid den nödvändiga samordningen av en särskild hybrid-DNA-myndighets
verksamhetsområde och de ordinarie besluts- och tillsynsmyndigheternas
verksamhet inom arbetsmiljö- respektive miljöskyddsområdet. Del var enligl ulskollel
inte sannolikt att ett inrättande av ytterligare en myndighet på dessa områden
skulle leda lill mindre byråkrati än propositionens förslag. Utskottet framhöll
emellertid

ti Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 131

också att ett vägande skäl
för att inrätta en särskild kontrollmyndighet på Skr. 1986/87; 131 hybrid-DN
A-omrädel var all frågorna kring tekniken inle kunde begränsas enbart lill
arbetsmiljö- och miljöskyddsområdet. Därför fann utskottet atl motionärernas
förslag borde beaktas genom atl regeringen särskilt läl pröva de administrativa
och juridiska konsekvenserna av förslaget.

Riksdagen
beslulade i enlighet med utskottets hemställan (rskr. 1979/80:107).

Den
20 december 1979 utfärdade regeringen följande förordningar, vilka trädde i
kraft den 1 januari 1980.

Förordning
(1979:1172) om ändring i förordningen (1972:164) med instruktion för
arbetarskyddsstyrelsen.

Förordning
(1979:1173) med instruktion för delegationen för hybrid-DNA-frågor vid
arbetarskyddsstyrelsen.

Förordning
(1979:1174) om förhandsprövning enligt arbetsmiljölagen (1977; 1160) om
användning av hybrid-DNA-teknik. Förordning (1979:1175) om ändring i
miljöskyddskungörelsen (1969:388).

År
1980 och år 1986 gjordes smärre ändringar i instruktionen för delegationen för
hybrid-DNA-frågor (1980; 111 och 1986:843).

I
samband med ändringarna i miljöskyddslagsliftningen år 1981 överfördes
bestämmelsen i miljöskyddskungörelsen om förhandsprövning av verksamhet i
vilken används hybrid-DNA-teknik till miljöskyddsförordningen (1981:574).
Sedan bestämmelsen kritiserats, ändrades den något fr.o.m. den 1 januari 1982
genom förordningen (1981:1084) om ändring i miljöskyddsförordningen.

Sedan
år 1980 finns således krav på förhandsprövning vid användningen av hybrid-DNA-teknik.
Tillstånd krävs av arbelarskyddsslyrelsen för verksamhet som är att bedöma som
oprövad inriktning av tekniken. För anläggning där tekniken används krävs
tillstånd av koncessionsnämnden för miljöskydd. Den sistnämnda lillståndsplikten
gällde tidigare utan undantag, men avser numera inte anläggning för forskning
inom lägre riskklasser.

År
1980 inrättades delegationen för hybrid-DNA-frågor vid arbetarskyddsstyrelsen.
Delegationen fick lill uppgift att bl.a. informera allmänheten om utvecklingen
inom hybrid-DNA-områdel, alt ge råd i skydds-och säkerhetsfrågor saml att
anmäla till regeringen om någon användning av tekniken kan ifrågasättas från
etiska eller humanitära synpunkter.

Den
1 februari 1982 förordnade chefen för arbeismarknadsdeparlemen-tet en särskild
utredare med uppgift att utreda den av riksdagen begärda prövningen av de
administrativa och juridiska konsekvenserna av etl inrättande av en särskild
myndighet för kontroll av hybrid-DNA-teknikens användning - utredningen om hybrid-DNA-kontrollen.

Den
naturiiga utgångspunkten vid behandling av organisationsfrågan var självfallet
det skydds- och säkerhetssystem som kontrollmyndigheten skulle administrera. De
gällande reglerna om hybrid-DNA-teknikens användning trädde i kraft vid årsskiftet
1979/80. Sedan dess hade emellertid ökade erfarenheter vunnits inom hybrid-DNA-områdel.
Detta ledde lill ändrade bedömningar beträffande riskerna med tekniken. Den
förändrade synen på riskproblematiken medförde att skydds- och
säkerhetsreglerna

förändrades i flera
länder. På grund av dessa omständigheter kunde det Skr. 1986/87:131 enligt
utredningens uppfattning inte vara meningsfullt atl vid lösningen av organisationsuppgiften
enbarl ulgå från de regler som byggde på bedömningar från 1970-talet. Frågan
om vilka skyddsregler som var motiverade måste rimligen också ägnas
uppmärksamhet.

Efler
regeringens bemyndigande i februari 1981 tillkallade chefen för socialdepartementet
en kommitté med uppdrag alt utreda och lämna förslag till etisk och social
lagstiftning m. m. för användning av hybrid-DNA-tekniken - Gen-Etikkommittén.

Kommittén
har överlämnat betänkandet (SOU 1984:88) Genetisk integritet. Betänkandet, som
har remissbehandlats, bereds f. n. inom sodalde-partementet.

Utredningen om hybrid-DNA-kontrollen

Utredningen
(A 1980:03) om hybrid-DNA-kontrollen har utrett de administrativa och
juridiska konsekvenserna av att inrätta en särskild myndighel för kontroll av hybrid-DNA-teknikens
användning m.m. Ulredningen avlämnade år 1984 betänkandet (Ds A 1984:5) Behövs
hybrid-DNA-kontrollen?. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning
av remissyttrandena har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet.

I
utredningens belänkande redogörs för hybrid-DNA-teknikens användningsmöjligheter.
Likaså belyses de fördelar som hybrid-DNA-tekniken synes erbjuda när det gäller
atl undvika eller undanröja miljöhot inte minst på den kemiska sidan. Härefter
redovisas rådande uppfattningar om hybrid-DNA-teknikens risker. Ulredningen
har kommit fram till all riskerna till övervägande del är hänföriiga till det
material som används i projekten, dvs. att riskerna beror på använda
mikroorganismers farlighet.

Så
länge hybrid-DNA-tekniken varit känd har del dock, som tidigare nämnts, funnits
misstankar om alt även andra risker utöver de allmänna mikrobiologiska riskerna
kan uppstå vid teknikens användning. Ulredningen anser med hänsyn till de
erfarenheter som nu föreligger att sannolikheten för alt dessa hypotetiska
risker skulle uppstå är liten, men att det inte går att helt utesluta
möjligheten all sådana risker finns inom begränsade områden. Enligl ulredningen
ger emellertid hybrid-DNA-teknikens användning knappast anledning till
bekymmer så länge gängse skydds- och säkerhetsåtgärder på del mikrobiologiska
området vidtas. Utredningens bedömning av riskerna med hybrid-DNA-lekniken
delas av flertalet remissinstanser. Delegationen för hybrid-DNA-frågor anser
dock alt det saknas en mer omfattande diskussion kring eventuella ekologiska
konsekvenser av utsläpp i jordbruket av mikroorganismer framställda genom hybrid-DNA-teknik.
Jag återkommer senare till detta.

Med
denna riskvärdering har, enligt utredningens uppfattning, motiven för gällande
tillståndskrav förlorat i styrka. Eftersom det dessutom i praktiken torde vara
ogenomförbart alt i förväg göra en bedömning av hypotetiska risker, anser ulredningen
att de nuvarande bestämmelserna om förhandsprövning bör upphävas vad gäller
såväl arbetsmiljön som den yttre miljön. Utredningen hänvisar även till
myndigheternas befogenheter att

utöva
kontroll enligl arbelsmiljölagens och miljöskyddslagens lillsynsbe- Skr.
1986/87:131 stämmelser.

En övervägande majoritet av remissinstanserna tillstyrker
utredningens förslag om atl avskaffa gällande lillslåndskrav och alt upphäva beslämmelserna
om förhandsprövning. Endasi Hallands låns landsting ställer sig tveksamt.

Statens naturvårdsverk och styrelsen för teknisk
utveckling delar utredningens uppfauning alt berörda myndigheter i
fortsättningen bör kunna utöva adekvat tillsyn på samma sätt som nu sker för
konventionellt mikrobiologiskt arbete. Länsstyrelsen i Stockholms län framför
liknande synpunkter. Även arbetarskyddsstyrelsen anser atl hybrid-DNA-lekniken
och angränsande gentekniker lämpligen bör inordnas i bestämmelser om arbete med
mikroorganismer. Länsstyrelsen i Uppsala län pekar på att tillsynen enligt
miljöskyddslagen över hybrid-DNA-verksamhet är en svår och kvalificerad
uppgift och anser atl man bör ha möjlighet atl kostnadsfritt anlita delegationen
för hybrid-DNA-frågor.

Utredningen har vidare övervägt om förhandsprövningen av hyb-rid-DNA-projekl
bör ersättas med anmälningsskyldighet. Den tanken har emellertid avvisats av
utredningen med hänvisning till alt del finns mer ändamålsenliga och samtidigt
enklare metoder för myndigheterna alt få reda på vad som händer på hybrid-DNA-områdel.

Flertalet remissinstanser lämnar utredningens bedömning
ulan erinran. Medicinska forskningsrådei anser att en särskild anmälningsplikt
inte skulle vara av något särskilt värde i ett litet land som Sverige. Hår kan
pågående hybrid-DNA-verksamhet relativt lätt överblickas och fortlöpande
utvärderas. Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, förordar däremot atl
anmälningsplikt införs för pågående projekt. Svea hovrätt och hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd anser emellertid att det inle är nödvändigt med
anmälan av samtliga hybrid-DNA-projekt utan endast de farligaste. De som i dag inle
är lillståndsplikliga bör inte heller vara anmälningspliktiga. Även arbelarskyddsslyrelsen
ifrågasälter om kontrollen på området skall kunna lösas utan några formella
regler. Värmlands läns landsting slutligen anser atl utredningens förslag kan
accepteras, men att ett system med frivillig anmälning bör utvärderas efter en
tid så atl man kan se alt relevant information verkligen förs fram.

En central uppgift för utredningen var atl ge förslag
angående myndig-hetsorganisalionen på hybrid-DNA-områdel. Når proposifionen (prop.
1979/80:10, SoU 18, rskr. 107) om kontrollen på detta område behandlades i
riksdagen väcktes nämligen motioner med förslag om atl en särskild
beslutsmyndighet för hybrid-DNA-frågor med ansvar bl.a. för tillståndsgivning
och föreskriftsarbete skulle inrättas. Riksdagen ansåg atl de juridiska och
administrativa konsekvenserna av atl inrätta en sådan myndighel borde ulredas.
Ulredningen har emellertid kommil fram lill att det saknas skäl för all inrätta
en särskild beslulsmyndighet på hybrid-DNA-områdel. Det finns, enligl
utredningen, i stället starka invändningar mot en sådan lösning, främst
samordningsproblem samt de fåtaliga myndighetsuppgifterna och de ökade
kostnaderna för samhället. Däremot finner utredningen att det alltjämt finns
behov av ett expertorgan som besitter

särskild kompetens på detta område och som kan svara för
information till Skr. 1986/87:131 allmänheten saml för rådgivande verksamhel
lill olika myndigheter och andra berörda.

Den verksamhel som delegationen för hybrid-DNA-frågor
bedriver överensstämmer till stora delar med den av utredningen förordade verksamhelen
för ett expertorgan. Därför bör delegationen bibehållas. Emellertid föreslår
utredningen alt vissa ändringar görs i delegationens instruktion. Syftet med
ändringarna är delvis atl tydligare markera vissa drag i verksamheten. En del
ändringar är dock av mera principiell natur. Bl.a. föreslås ändringar så att
även andra gentekniker än hybrid-DNA-tekniken kan bli föremål för delegationens
uppmärksamhet. Vidare föreslås att delegationen får en mer fristående ställning
från arbetarskyddsstyrelsen ån hittills.

En övervägande majoritet av remissinstanserna delar
utredningens uppfattning att det inle finns anledning att inrätta någon
särskild myndighet för kontroll av hybrid-DNA-lekniken. men alt det behövs ett
särskilt expertorgan för information och rådgivning. Dessa remissinstanser
anser all den nuvarande hybrid-DN A-delegationen kan utgöra ett sådant
expertorgan.

Några remissinstanser, bl.a. Karolinska sjukhuset, anser
att det inte finns behov av etl särskilt expertorgan på hybrid-DNA-områdel.
Dessa remissinstanser anser all de arbetsuppgifter expertorganet skulle utföra
väl kan tillgodoses av andra organ.

Utredningens förslag beträffande delegationens uppgifter
och ställning tillstyrks eller lämnas ulan erinran av samtliga remissinstanser.

Jag övergår nu lill atl redovisa min bedömning.

Utvecklingen på hybrid-DNA-områdel har varil myckel snabb
sedan tekniken börjat användas för ett tiotal år sedan. Tekniken ingav oro hos
många människor, både här i landet och ulomlands, och troddes allmänt vara
farlig. En särskild kontroll av hybrid-DNA-teknikens användning ansågs därför
nödvändig och tillskapades genom lagstiftning år 1979. Denna särteglering
byggde således på föreställningen alt hybrid-DNA-tekniken som sådan år
riskabel. Såsom utredningen funnit har utvecklingen på området nu visat atl
själva tekniken inle lorde vara förenad med några särskilda risker utan au
dessa i slort är hänförliga lill del material som används i projekten, dvs.
riskerna beror huvudsakligen på använda mikroorganismers farlighet.
Utredningen anser således att det år oklokt från säkerhetssynpunkt atl skilja
på användning av hybrid-DNA-teknik och smittfarligl biotekniskt arbete.

Jag anser i likhet med de flesta remissinstanserna all det
finns anledning att godta utredningens bedömning av riskerna med hybrid-DNA-tekniken.
Några olyckor vid tillämpning av tekniken har inte förekommit såvitt jag har
erfarit. Samhällets kontroll pä hybrid-DNA-områdel bör därför kunna förenklas. Beslämmelserna
om lillslåndskrav och förhandsprövning vad gäller såväl arbetsmiljön som den
yttre miljön bör således upphävas. Jag vill liksom utredningen peka på
myndigheternas allmänna befogenheter att utöva kontroll enligt arbelsmiljölagens
och miljöskyddslagens tillsynsbestämmelser. Däri ingår också möjligheter atl
ställa villkor i olika hänseenden för att bedöma en verksamhet.

Flera
remissinstanser har förordat alt förhandsprövningen borde ersät- Skr.
1986/87:131 las av mindre ingripande kontrollåtgärder. Ulredningen har övervägt
om en anmälningsskyldighet skulle kunna ersätta förhandsprövningen men avvisat
denna tanke och menar atl del finns enklare och mer ändamålsenliga metoder för
myndigheterna atl fä reda på vad som händer på hybrid-DNA-områdei.

Jag har efler en ingående studie av remissinstansernas
synpunkter vall att acceptera utredningens syn i denna fråga och anser att en
anmälningsskyldighet för närvarande inte behövs. Skulle det emellertid senare
visa sig svårt för myndigheterna atl genomföra en meningsfull kontroll på grund
av att de inte får kännedom om alla hybrid-DNA-projekt, får frågan om
anmälningsskyldighet ånyo prövas.

Jag delar utredningens uppfattning alt del saknas skäl för
att inrätta en beslulsmyndighet och anser atl hybrid-DNA-delegationen bör
bibehållas. Den bör dock få en från arbetarskyddsverket mer fristående
ställning samtidigt som den även fortsättningsvis bör vara administrativt
knuten till verket. Även en vidgning av delegationens område till tekniker som
ligger nära hybrid-DNA-tekniken, t.ex. övriga gentekniker och bioteknik anser
jag vara väl motiverad. Delegationen har under senare tid fått en personsammansättning
som väl täcker det föreslagna arbetsområdet.

Mina förslag förutsätter atl förordningen (1979:1174) om
förhandsprövning enligl arbelsmiljölagen av användning av hybrid-DNA-teknik
upphävs samt att förordningen (1979:1173) med inslrukiion för delegationen för
hybrid-DNA-frågor vid arbetarskyddsstyrelsen och miljöskyddsförordningen
(1981:574) ändras.

Jag avser, efter samråd med miljö- och energiministern,
att föreslå regeringen all besluta om erforderliga författningsändringar, som
bör träda i kraft den Ijuli 1987.

Genteknik inom jordbruket - och i annan yttre miljö

Utvecklingen inom genteknikomrädet har nu nått det stadium
där organismer utvecklas för jordbruks- och annan yltremiljöanvändning. Genom
genteknik kan specifika modifikationer introduceras i organismerna och i vissa
fall lorde barriärer kunna kringgås, vilka tidigare har förhindrat utbyte av
genetiskt material. Till skillnad från de flesta gentekniskt modifierade
organismer som används i laboratorier och industri, skall de organismer som
skapas för jordbruks- och annan yltremiljöanvändning överleva och föröka sig i
naturen. Frågor som detta har väckt är bl. a.: kan dessa organismer påverka det
ekologiska systemet; kan biogeokemiska processer påverkas; kan en nyttoväxt
genom introducerade främmande gener länkas få ogräskaraklär i enstaka fall; kan
pesticidresistensgen(er) introducerade i nytloväxter överföras till ogräs i
naturen; vilka effekter kan gentekniskt modifierade fiskar, insekter och andra
djur åstadkomma vid obegränsat utsläpp i miljön.

Erfarenheterna är i dag begränsade beträffande eventuella
bieffekter av gentekniskt modifierade organismer efler utsläpp i miljön. Det är
således väsentligt atl metoder för riskanalys m. m. utvecklas så att ekologiska
och

andra effekter av sådana
utsläpp kan bedömas i förväg. I rapporten från Skr. 1986/87; 131 OECD "Recombinant
DNA Safety Considerations" har en tidig fas i en sådan
riskanalysutveckling avrapporterats. Fortsatt internalionelll samarbete
erfordras för atl la fram den kunskap - via forsknings/utvecklingsverksamhet -
som skall ge en grund för förbättrade riskanalyser. Sverige kommer även
fortsättningsvis atl delta aktivt i OECD:s arbete på detta område. Den svenska
utvecklingen bevakas av delegationen för hybrid-DNA-frågor, som skall anmäla till
regeringen och/eller berörda tillsynsmyndigheter om någon planerad användning
av genteknik inom detta område kan ifrågasättas.

Utvecklingen
inom delta område kommer även att behandlas i miljö-värdsberedningen och
fortlöpande följas i dess arbete.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle all ta del av vad jag har
anfört i det föregående.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med
hennes hemställan.

Norstedts Trycken, Stockholm 1987