Prop. 1986/87:132

Regeringens proposition 1986/87:132

om vissa justeringar av reglerna för lagervärdering

Prop.

1986/87:132

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 mars 1987.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt K.Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås vissa justeringar av reglerna för
värdering av lager.

Elt av förslagen gäller supplementärregel I, dvs. den
regel som gör det möjligt att grunda nedskrivningen på det genomsnittliga
lagervärdet för de två närmasl föregående beskattningsåren. Regeringsråtten har
i en dom slagit fast alt företag i intressegemenskap som bedriver likartad
verksamhet får tillämpa regeln endast under förutsättning atl samtliga företag
i gruppen redovisar en lagerminskning. Enligt förslaget skall någol sådanl krav
inte längre gälla.

Vidare föreslås en komplettering av reglerna för värdering
av djur på jordbruksfastighet och i renskölselrörelse.

Den nya utformningen av supplementärregel I är avsedd att
tillämpas fr. o. m. 1986 års taxering och de nya reglerna för värdering av djur
fr. o. m. 1988 års taxering.

I Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 132

1 Förslag till Prop. 1986/87:132

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs all punkl 2 av anvisningarna till 41
§ kommunalskaltelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

Anvisningar

fill 41 §

2.' Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen på lillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall godtas vid
inkomstberäkningen, om värdesättningen inte slår i strid med vad nedan i denna
punkt eller i punkl 3 sägs.

Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de
lagertillgångar, som ligger kvar i den skaltskyldiges lager vid
beskattningsårets utgång, anses som de av honom senast anskaffade eller
tillverkade.

Lagret vid beskattningsårets utgång får inle tas upp lill
lägre belopp än 50 procenl av lagrets anskaffningsvärde eller, om åleranskaffningsvärdei
på balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall efter avdrag för
inkurans. För tillgångar, som den skaltskyldige framställt eller bearbetat,
skall som anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader
(materialkostnader och arbetslöner) ökade med ett tillägg som svarar mol den
del av de indirekta tillverkningskostnaderna som skäligen belöper på
tillgångarna, därvid hänsyn dock inte behöver tas till ränta på eget kapital.

Avdrag för inkurans medges inle med siörre belopp än vad
den skall-skyldige enligl vid självdeklarationen fogad utredning visar svara
mot den konstaterade vårdenedgången på lagret på balansdagen. Oaktat vad nu
sagts medges dock avdrag för inkurans med fem procent av det lägsta av lagrets
anskaffnings- och äteranskaffningsvärden om detta inte framstår såsom uppenbart
opåkallal. eller med del högre procenttal som riksskattéverket kan ha angett
för lagren inom vissa branscher eller hos vissa grupper av skallskyldiga.

Lager av djur på jordbruksfas- Lager av djur på jordbruksfas-

tighet eller i renskötselrörelse fär tighet eller i
renskötselrörelse får

inle tas upp till lägre belopp än 50 inle tas upp till lägre belopp än 50

procenl av den genomsnittliga pro- procent av den genomsnittliga pro

duktionskostnaden för djur av det duktionskostnaden för djur av det

slag och den ålderssammansättning slag och den ålderssammansättning

varom fråga är. Regeringen eller .som det är fråga om. Djuren behö-

efter regeringens bemyndigande ver dock inte i något faU tas upp tiU

riksskalleverket fastställer för varie ett högre belopp än som motsvarar

taxeringsår föreskrifter för beräk- djurens sammanlagda aUmänna sa-

ning av produktionskostnaden. Har luvärde. Regeringen eller efler re-

denna kostnad inte fastställts, t.ex. geringens bemyndigande riksskat-

i fråga om särskilt dyrbara avels- leverkel fastställer för varje taxe

djur, får djuret tas upp lägst till 50 ringsår föreskrifter för beräkning av

procent av del lägsta av anskaff- produktionskostnaden. Har denna

ningsvärdet och allmänna saluvär- kostnad inte fastställts, t. ex. i fräga

del. om särskilt dyrbara avdsdjur, får

Senasie lydelse 1983:983.

Nuvarande lydelse

Uppgår värdet på lagret, beräknal till anskaffnings-
eller åleran-skajfningsvärdel och i förekommande fall efter avdrag för inkurans.
till lägre belopp än som motsvarar medeltalet av värdena på lagren vid
utgången av de tvä närmasl föregående beskattningsåren (jämförelseåren), får
lagret vid beskattningsårets utgång / stället tas upp till lägst ett belopp
motsvarande förstnämnda värde på detta lager efter avdrag med 50 procent av
sagda medeltalsvärde. Därvid skall lagren vid Jämförelseårens utgång tas upp
till anskaffningsvärdena eller, om återanskaffnlngsvärdena på balansdagarna i
fråga varit lägre, sistnämnda värden, 1 förekommande fall efler avdrag för inkurans.
Ifråga om djur på Jordbruksfastighet eller i renskölselrörelse gäller dock att
värdet av djuren skall tas upp till den genomsnittliga produktionskostnaden
eller till det allmänna saluvärdet eUer —i förekommande fall — till
anskaffningsvärdet. Föreligger sådanl fall alt 50 procent av nyssnämnda
medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskatlningsårets utgång medges
avdrag även för del överskjutande beloppet om den skattskyldige avsatt
motsvarande belopp i räkenskaperna till lagerreg-leringskonto. Har avdrag
medgivits för sådan avsättning skall avsättningen återföras lill beskattning nästföljande
beskattningsår, därvid frågan om avdrag för fömyad avsättning till lagerregleringskonlo
får prövas enligt bestämmelserna ovan.

Skattskyldig, som ingår i en grupp näringsidkare mellan
vilka intressegemenskap råder (moder-och dotterföretag eller företag under i
huvudsak gemensam ledning), får tillämpa reglerna i föregående stycke endasi
under förulsällning

Föreslagen lydelse

djuret las upp lägst till 50 procent av det lägsta av
anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.

Uppgår
värdet pä lagret lill lägre belopp än medeltalet av värdena pä lagren vid
utgången av de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren), får
lagret vid beskatlningsårets utgång tas upp till lägst etl belopp motsvarande
skillnaden mellan värdet på lagret vid denna tidpunkt och 50 procenl av
Jämförelseårens medeltalsvärde. Som värde på lagret anses det lägsta av
anskaffningsvärdet och åleranskaffningsvärdei, i förekommande fall efter
avdrag för inkurans, eller, i fråga om djur på jordbruksfastighet eller i
renskötselrörelse, den genomsnittliga produktionskostnaden. Har någon produktionskostnad
inte fastställts skall som värde på djuret anses det lägsta av
anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet. Föreligger sådanl fall atl 50 procenl
av nyssnämnda medellalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårels
utgång medges avdrag även för det överskjutande beloppet om den skaltskyldige
avsatt motsvarande belopp i räkenskaperna lill la-gcrtegleringskonlo. Har
avdrag medgivils för sådan avsättning skall avsättningen återföras lill beskattning
nästföljande beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning
till lagerreglerings-konto får prövas enligt bestämmelserna ovan.

Skattskyldig, som ingår i en grupp näringsidkare mellan
vilka intressegemenskap råder (moder-och dotterföretag eller företag under i
huvudsak gemensam ledning), får utnyttja reglerna i föregående stycke endasi
under förutsällning

Prop. 1986/87:132

ti Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 132

Nuvarande
lydelse

alt dessa tillämpas av samtUga företag som tillhör
gruppen. Vad nu har sagts gäller dock endast i fråga om verksamhet i
förvärvskälla som har sådant samband med verksamhelen i den skaltskyldiges
förvärvskälla all verksamheterna skulle ha ansetts utgöra en förvärvskälla
om de hade bedrivits av etl enda förelag.

Föreslagen lydelse

att övriga företag som tillhör gruppen Inte tar upp
lagret till lägre belopp än skillnaden mellan värdet vid beskattningsårets
utgång och 50 procent av Jämförelseårens medellalsvärde. Etl medellalsvärde
skall beräknas även för förelag i gruppen som ännu inte har bedrivit verksamhel
under Ire beskattningsår. Den nu angivna förutsättningen gäller endasi i fråga
om verksamhet i förvärvskälla som har sådanl samband med verksamhelen i den
skallskyldiges förvärvskälla all verksamheterna skulle ha ansetts utgöra en
förvärvskälla om de hade bedrivits av etl enda företag.

Ingår råvaror eller stapel varor i lagret, får dessa varor
eller en del av dem las upp till lägst sjuttio procenl av varornas värde
beräknat efter lägsta marknadspris under beskaltningsåret eller under någol av
de närmast föregående nio beskattningsåren. Tillämpas denna regel får lagret
inte värderas enligt bestämmelserna i sjätte stycket.

Är det på
grund av överenskommelse om återköp eller annan omständighet uppenbart att
vissa varor anskaffats för annat ändamål än att ingå i den skattskyldiges
normala verksamhet, skall bestämmelserna i tredje-åttonde styckena inle
tillämpas i fråga om dessa varor. Varorna får i sådanl fall inte tas upp till
lägre belopp än del lägsta av varornas anskaffnings-eller äteranskaffningsvärden.
i förekommande fall efter avdrag för inkurans.

Prop. 1986/87:132

Har den skaltskyldige
vid beräkning av inkomst av viss förvärvskälla yrkat avdrag för avsättning
till resultatutjämningsfond, som avses i 41 d §, får lagret inle tas upp lill
lägre belopp än 65 procent av det värde som enligt tredje—femte styckena
skall ligga lill grund för lagervärderingen. Beslämmelserna i sjätte—åttonde
styckena är inte tillämpliga i nu angivna fall.

Har den skaltskyldige vid beräkning av inkomst av viss
förvärvskälla yrkat avdrag för avsättning lill resultatutjämningsfond, som
avses i 41 d §, får lagret las upp lill lägst 65 procent av det värde som enligl
tredje stycket skall ligga till grund för värderingen. Lager av djur får tas
upp liU lägst 65 procent av den genomsnittliga produktionskostnaden. Djur som
avses i femte stycket sista meningen får tas upp tUl lägst 65 procent av det
lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet. Beslämmelserna i själte-åt-tonde
styckena är inte tillämpliga i nu angivna fall.

Vad som föreskrivits i föregående stycke gäller även i det
fall dä den skallskyldige ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka
intressegemenskap råder (moder- och dotterföretag eller förelag under i
huvudsak gemensam ledning) och någol av dessa företag yrkat avdrag för
avsättning lill resultatutjämningsfond. En sådan avsättning skall dock beaktas endasi
om den hänför sig till verksamhet i förvärvskälla som har sådanl samband med
verksamheten i den skattskyldiges förvärvskälla atl verksamheterna skulle

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:131

ha ansetts utgöra en förvärvskälla om de hade bedrivits av
ett enda förelag. Ulan hinder av vad som föreskrivits ovan i denna anvisningspunkl
om den lägsta värdesätining på lagret, som kan godtas vid inkomstberäkningen,
får det lägre värde på lagret godtas som den skaltskyldige med hänsyn lill
föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat.

Nedskrivning av vårdel på rättigheter till leverans av lagerlillgångar
enligt ej fullgjorda köpekontrakt (koniraklsnedskrivning) får godkännas endast
i den mån det visas, att inköpspriset för lillgångar av samma slag på
balansdagen understiger det koniraherade prisei, eller det görs sannolikt atl sådanl
prisfall kommer all inträffa innan tillgångarna levereras eller säljs vidare av
den skaltskyldige i oförändrat eller förädlat skick. Beträffande värdet på
rättigheter lill leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier enligl ej fullgjorda köpekontrakt kan avskrivning (kontrakisavskrivning)
godkännas endasi i den mån den skaltskyldige visar, alt inköpspriset för
tillgångar av samma slag på balansdagen understiger del koniraherade priset,
eller det görs sannolikt att sådanl prisfall kommer atl inträffa innan
tillgångarna levereras.

1.
Denna lag
träder i kraft den I juli 1987.

2.
De nya
bestämmelserna i sjunde styckel av anvisningspunkten tillämpas första gången
vid 1986 års taxering. Skaltskyldig får genom besvär i den ordning som sägs i
100 § taxeringslagen (1956:623) föra talan om sådan ändring i 1986 års taxering
som föranleds av dessa bestämmelser.

3.
De nya
bestämmelserna i övrigl tillämpas första gången vid 1988 års taxering.

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs atl punkl 2 av anvisningarna till 3
och 4§§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskaU skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:132

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Anvisningar

lill 3 och 4 §§

2.' Vid beräkning av förmögenhet, som ingår i förvärvskälla
inom in-komsislagen jordbruksfasiighei och rörelse, gäller följande.

Sammanfaller
inte räkenskapsåret med beskattningsåret, fär som värde av förmögenhet las
upp värdet vid utgången av del räkenskapsår som före den 1 mars laxeringsåret
gäll lill ända närmasl inlill utgången av beskaltningsåret. Detta värde
skall emellertid rättas med belopp som den skaUskyldige satt in i
förvärvskällan eller tagit ul ur densamma för egen räkning eller för annan av
honom innehavd förvärvskälla. Ulgår räkenskapsåret före beskatiningsåret,
skall nämnda värde ökas med insättningar och minskas med uttag som skett
intill beskatlningsårets utgång. Utgår räkenskapsåret efter beskatiningsåret.
skall värdet minskas med insättningar och ökas med uttag som skett efter
utgången av beskatiningsåret.

Den värdesätining av tillgångar- Den värdesättning av tillgångar-

na i förvärvskällan som sker vid in- na i
förvärvskällan som sker vid in-

komsttaxeringen
är inte bindande vid förmögenhelsberäkningen. Inventarier som är avsedda för
stadigvarande bruk i förvärvskällan las upp lill anskaffningsvärdet efter avdrag
för skälig avskrivning eller utrangering. Lager värderas som helhet utan hänsyn
till påräknelig vinsl vid försäljning i detalj, varvid dock fastighet las upp
lägst till taxeringsvärdet. Lager av djur på jordbruksfastighet eller i
renskötselrörelse las upp till de värden, som riksskalleverket enligl punkl 2
femte stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskaUdagen (1928:370) senast
har fastställt före utgången av det år som närmast föregår taxeringsåret,
eller - om sådant värde inte har fasisiällts för vissa djur -till det allmänna
saluvärdet. Vid värdering av lager skall hänsyn las lill inkurans och
prisfallsrisk.

komsltaxeringen
är inte bindande vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier som är avsedda för
stadigvarande bruk i förvärvskällan las upp lill anskaffningsvärdet efter avdrag
för skälig avskrivning eller utrangering. Lager värderas som helhet ulan hänsyn
till påräknelig vinsl vid försäljning i detalj, varvid dock fastighet tas upp
lägst lill taxeringsvärdet. Lager av djur på jordbruksfastighet eller i
renskötselrörelse tas upp till de värden, som riksskalleverket enligl punkl 2
femte slyckel av anvisningarna lill 41 § kommunalskatlelagen (1928:370) senast
har fastslålll före utgången av del år som närmasl föregår taxeringsåret,
eller - om detta ger en lägre värdering -till djurens sammanlagda allmänna
saluvärde. Har riksskattéverket inte fastställt något värde tas djuret upp till
det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet. Vid värdering av
lager skall hänsyn tas till inkurans och prisfallsrisk.

Senasie lydelse 1981:635.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87; 13

Skulder och andra avgående posler i förvärvskällan
avräknas enligl beslämmelserna i 5§. Hänsyn las inte till annan lalenl
skatteskuld ån utskiftningsskatleskuld. såvida inle annal följer av punkl 3
förslå slyckel av dessa anvisningar.

Om värdel av tillgångarna i förvärvskällan överstiger beloppei
av skulder och andra avgående poster, får förmögenhetsvärdei av förvärvskällan
nedsättas till trettio procenl av det överskjutande värdet. Om förvärvskällan
innehas med fideikommissräit, får dock nedsättning ske lill tjugo procent av
sistnämnda värde.

Bostadsbyggnader på en jordbruksfastighet och tomtmark för
byggnaderna skall inte behandlas som tillgångar i förvärvskälla inom
inkomstslaget jordbruksfastighet i annal fall än då byggnaderna används som
bostad för ägarens eller arrendalorns arbetskraft. Om en bostadsbyggnad med
tomtmark på grund av vad nu har sagts inle skall behandlas som tillgång i
förvärvskällan, skall inte heller de lill byggnaden och tomtmarken hänförliga
låneskulderna anses ingå i förvärvskällan. På byggnaden och tomtmarken skall
anses belöpa så slor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och
tomtmarkens taxeringsvärde ulgör av det sammanlagda värdel av tillgångarna i
förvärvskällan inklusive byggnaden och lomlmar-ken. Med bostadsbyggnad avses
byggnad som lill övervägande del är inrättad för bostadsändamål. Beslämmelserna
i detta stycke tillämpas inle på förvärvskälla som innehas med fideikommissräit.

Egendom, som enligt 4 kap. 5§ första styckel fastighelsiaxeringslagen
(1979:1152) ingår i en industrienhel avseende täktmark och - i förekommande
fall - industribyggnad på sådan mark eller i en exploaieringsenhet, skall, om
egendomen inte enligt kommunalskatlelagen ulgör tillgång i rörelse, vid
tillämpningen av denna anvisningspunkl anses som en särskild förvärvskälla inom
inkomstslaget rörelse.

Mark och byggnader, som är belägna på en ort och av
fastighetsägaren regelbundet upplåts för fritidsändamål lill annan än
närslående (fritidsul-hyrning), skall, om de inte enligl kommunalskaltelagen
utgör tillgångar i rörelse, vid tillämpningen av denna anvisningspunkt
tillsammans anses utgöra en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse.
Detta gäller dock endast under förutsättning att

a)
egendomen ingår
i en eller flera småhusenheter enligl 4 kap. 5 § första slyckel fastighelsiaxeringslagen
och har beskattningsnaturen annan fastig-hel och

b)
fastighetsägarens
fritidsulhyrning på orten av sådan egendom, som avses under a och inle ulgör
tillgång i rörelse, omfattar minst tre småhus eller tomter avsedda för småhus
som ägs av annan ån fastighetsägaren.

Uttrycket småhus har den innebörd som anges i 2 kap. 2 §
fastighetstaxeringslagen. Som närstående räknas

för fysisk person; de personer som anges i 35 § I a mom. kommunalskatlelagen.

för dödsbo: dödsbodelägarna och dem närslående personer,
för fåmansförelag som avses i sistnämnda lagrum: företagsledaren och delägarna
i förelaget samt dem närstående personer.

Bestämmelserna i denna anvisningspunkt tillämpas även när
förvärvskällan innehas indirekt genom förmedling av juridisk person.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas
första gängen vid 1988 års taxering.

Finansdepartementet Prop. 1986/87:132

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars
1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, S. Andersson, Bodslröm,
Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om vissa justeringar av reglerna för
lagervärdering

1 Inledning

Vid värdering av lagertillgångar gäller som huvudregel atl
nedskrivning fär ske med utgångspunkt i lagrets värde - beräknat enligl lägsta
värdets princip - vid beskattningsårels utgång. Ett företag vars lager minskat
i värde kan i ställel grunda nedskrivningen på medeltalet av motsvarande värden
vid utgången av de två närmasl föregående beskaUningsåren (supp-lemenlärregel
I). För företag som är i intressegemenskap och bedriver likartad verksamhet
gäller en sårskild begränsning. Den innebär all supplementärregel I får
tillämpas endasi under förutsättning atl regeln tillämpas av samtliga förelag
som ingår i förelagsgruppen.

I etl nyligen avgjort mål har regeringsrätten tagit
ställning till om ett utnyttjande av supplementärregel I förutsätter att en
lagerminskning har skett i varie enskilt företag inom gruppen. Regeringsrätten
har i domen slagit fasl all etl sådant krav gäller. En konsekvens av domen är
att det i praktiken sällan är möjligt för störte koncerner att använda sig av
supplementärregel 1.

En annan lagervärderingsfråga som har aktualiserats gäller
värderingen av djur. Djur på jordbruksfastighet och i renskötselrörelse
värderas med den genomsnittliga produktionskostnaden som bas och hänsyn las
inte lill att allmänna saluvärdet kan vara lägre. Lantbrukarnas riksförbund
(LRF) och riksskalleverket (RSV) har tagit upp saken i framställningar till
finansdepartementet. Framställningarna bör fogas fill protokollet i detta
ärende som bilaga I och bilaga 2.

Sedan förslag om justeringar av lagervärderingsreglerna
utarbetats inom finansdepartementet har synpunkter under hand inhämtats från
RSV.

Regeringen beslutade den 12 mars 1987 alt inhämta
lagrådets yttrande över de lagförslag som upprättals inom finansdepartementet.
Förslagen var frånsett en redaktionell ändring likalydande med dem som läggs
fram i det följande. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran. Lagrådets
yttrande bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Jag behandlar nu först supplementärregel I vid intressegemenskap
och därefter reglerna för värdering av djur.

2
Supplementärregel 1 vid intressegemenskap

Prop. 1986/87:132

Mitt förslag: Ett förelag som ingår i en grupp
näringsidkare mellan vilka intressegemenskap råder (moder- och dotterföretag
eller företag under i huvudsak gemensam ledning) skall få utnyttja supplementärregel
1 även om lagret inle har minskat i värde i samtliga företag inom gruppen. En
förutsättning är dock att de företag som har ökal sitt lagervärde inle lar upp
sitt lager lill lägre belopp än som följerav supplementärtegel 1.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om värdering av
varulager finns i punkt 2 av anvisningarna till 41 § kommunalskatlelagen (1928:370).
KL. Dessa bestämmelser avser lager i allmänhel men inte lager av värdepapper,
fastigheter m.m.

Som huvudregel gäller atl lagret (efter nedskrivning) inle
får tas upp till lägre belopp än 50% av lagrets anskaffnings- eller åieranskaffningsvärde
efter avdrag för inkurans. Rätten till lagernedskrivning minskar med 15
procentenheter om avdrag yrkas för avsättning lill resultatutjämningsfond.
Huvudregeln kompletteras av supplementärregel 1, supplementärregel II samt en regel om värdering med hänsyn
tagen till prisfallsrisk.

Supplemeniärregel I, som är inlagen i sjätte stycket av
anvisningspunkten, är avsedd all förhindra att en lagerminskning tvingar fram
en omedelbar upplösning av lagerreserven. Understiger lagervärdet vid
beskattningsårets utgång medelvärdet vid utgången av de två närmasl föregående
beskattningsåren får nedskrivning ske med högst 50% av detta medelvärde. Har
en betydande lagerminskning skett kan nedskrivning t.o.m. ske med siörre belopp
än som motsvarar lagrets värde pä tillgängssidan.

En skallskyldig som gjort avsättning till
resultatutjämningsfond kan inte samtidigt göra lagernedskrivning enligt supplemeniärregel
1. Supplemeniärregel 11, som är avsedd att tillämpas på rå- och stapelvaror,
får inte heller användas samtidigt med supplementärregel 1.

Genom lagsfiftning år 1979 (prop. 1978/79:210, SkU 57, SFS
1979:612) kompletterades supplementärregel I med en särskild spärregel (sjunde slycket).
Spärregeln innebär att en skaltskyldig, som ingår i en grupp näringsidkare
mellan vilka intressegemenskap råder (moder- och dotterföretag eller företag
under i huvudsak gemensam ledning), får tillämpa supplemeniärregel 1 endasi
under förutsättning all regeln tillämpas av samtliga företag i gruppen.
Inskränkningen gäller endast om företagens verksamheter skulle ha hänförts till
en förvärvskälla om de hade bedrivits i samma företag.

Spärregeln kom lill efter förslag frän företagsskalteberedningen
(SOU 1977:86 s. 491 f). Bakgrunden var all del förekom alt varupartier i samband
med bokslutet överfördes mellan koncernföretag eller andra förelag i
intressegemenskap. Den lagerminskning som tillskapats i etl sådant fall
utnyttjades för nedskrivning enligt supplemeniärregel I samtidigt som det
överförda lagret skrevs ned enligt huvudregeln i del mottagande företaget. Den
sammanlagda nedskrivningen blev på detta säll större än om verksamheten hade
bedrivits av etl enda företag.

Enligt det förslag som företagsskalteberedningen lade fram
för aU stop- Prop. 1986/87:132 pa missbruket skulle lagrets värde vid
tillämpningen av supplemeniärregel I i vissa fall ökas med värdet av eventuella
lagertillgångar som avyttrats till närstående företag. Vid deparlementsbehandlingen
ansågs atl en sådan bestämmelse inle var tillräcklig för atl hindra obehöriga
skatteförmåner (prop. 1978/79:210 s. 102 f.). Begränsningen borde göras mer
generell. Principen borde vara att antingen inget eller också samtliga
koncernföretag skulle utnyttja supplementärregeln. Spärregeln fick den
utformning som angetts ovan och den tillämpades första gången vid 1981 års
taxering.

Regeringsrätten har i en dom den 23 januari 1987 (dnr
5037- 1985) prövat hur spärregeln skall tolkas. Omständigheterna i målet var följande.
Det ena bolaget (A) hade minskal sitt lager medan del andra bolaget (B) - med
vilket intressegemenskap förelåg — redovisade en lagerökning. Frågan var om A
skulle få tillämpa supplemenlärtcgel 1 då B efter ändrat bokslut avstod från
lagernedskrivning alternativt skrev ned lagret enligt supplemeniärregel 1.
Regeringsrättens majoritet slog i domen fasl all A inte fick tillämpa
supplementärregel 1 eftersom B inte minskal sitt lager. I domen anförde
regeringsrätten bl.a. att det för all tillgodose spärregelns syfte syntes
tillräckligt att upprätthålla ett krav på att lagret för intressegruppen i sin
helhet minskat. Syfiet med spärregeln talade även för att lagstiftaren inle
avsett all spärregeln skulle omfatta den situationen att inte alla företag inom
en intressegrupp minskat sitt lager. Enligt regeringsrättens uppfattning fanns
emellertid inle utrymme för annan tolkning än atl lagstiftaren för tillämpning
av supplementärregel I uppställt krav på att samtliga företag inom
intressegruppen minskat sitt lager. Två av regeringsrättens ledamöter var
skiljaktiga och ansåg att A skulle fä tillämpa supplemenlärtegel 1 eftersom
kravet på lagerminskning borde bedömas på gruppnivå.

Genom regeringsrättens dom har del klarlagts hur spärtegeln
vid tillämpning av supplementärregel I skall tolkas. Företag som tillhör samma
intressegrupp och bedriver likartad verksamhet får utnyttja supplemeniärregel
I endasi om samtliga företag inom gruppen har minskat sitt lager. Detta gäller
även om gruppens lager totalt sell kan ha minskat i värde.

Spärtegeln kan .med denna tolkning ge effekter som ter sig
både slumpartade och orättvisa. Även en i absoluta tal mycket liten
lagerökning i ett mindre företag i gruppen kan leda till att hela gruppen
förlorar rätten atl utnyttja supplementärregel I. Följden kan bli atl stora
lagerreserver får las fram lill beskattning i eu läge där delta skulle ha
kunnat undvikas om förelagen i stället hade utgjort ett enda förelag.

Syftet med spärregeln är som tidigare nämnts alt förhindra
atl förelag

som tillhör samma intressegrupp uppnår obehöriga skatlekrediler genom

att vissa företag utnyttjar huvudregeln för lagervärdering medan andra

utnyttjar supplementärregel 1. För atl tillgodose detta syfte bör det vara

tillräckligt att ställa som villkor atl förelagen tillämpar samma princip för

lagervärderingen. Att lagerökning skett i vissa förelag bör alltså inte i och

för sig hindra att andra företag i gruppen utnyttjar supplementärregel 1

(dvs. skriver ned lagret med mer ån 50% av lagrets värde vid beskattnings

årels utgång). Jag anser all utformningen av spärregeln bör ändras så alt

delta resultat uppnås. 10

Utgångspunkten
bör alltså vara alt samtliga företag, som bedriver likartad verksamhel och
mellan vilka intressegemenskap råder, skall vid lagervärderingen följa
antingen huvudregeln eller supplemeniärregel I. I lager-ökningsfallet innebär supplemeniärregel
1 alt företaget måste begränsa sin lagernedskrivning till högst 50% av lagrets
medelvärde de två närmast föregående beskattningsåren. Yrkar förelaget
nedskrivning med siörre belopp förlorar de förelag som har en lagerminskning
sin rält att utnyllja supplemeniärregel 1.

Prop.
1986/87:132

3 Värdering av djur

Mitt
förslag: Lager av djur pä jordbruksfastighet och i renskötselrörelse skall
liksom för närvarande las upp till lägst 50% av den genomsnittliga
produktionskostnaden. En kompletterande regel införs om all djuren aldrig
skall behöva las upp till högre belopp än allmänna saluvärdet. Motsvarande
komplettering görs vid förmögenhetsbeskattningen.

Skälen för mitt förslag: Vid värdering av djur uppkommer
särskilda problem. Problemen är av både principiell och praktisk art.

En första fråga är hur djuren skall klassificeras. Enligl
10 § första slycket jordbruksbokföringslagen (1979:1141) behandlas djur som
lager. Det gäller både - för all anknyta lill en tidigare använd terminologi —
omsättnings-djur och slamdjur.

Reglerna för värdering av djur följer inle hell de vanliga
reglerna för lagervärdering. Lägsta värdets princip tillämpas inte. Vidare
värderas djuren inle på grundval av de enskilda djurbesättningarnas uppfödningskostnader.
1 stället används genomsnittsvärden som fastställs av RSV. Denna
schablonmässiga värdering hänger samman med svårigheterna all beräkna uppfödningskosinaderna
i varje enskilt fall.

Enligl de tidigare gällande reglerna grundades de av RSV
fastställda värdena på aktuella genomsnittspriser för djur. Denna anknytning lill
marknadspriserna mötte kritik. Kritiken gick närmast ut på att den icke
realiserade värdeökningen på lagret av slamdjur träffades av en successiv
beskattning.

Företagsskalteberedningen log intryck av kritiken. Beredningens
förslag (SOU 1977:86 s. 492 f) innebar att stamdjur skulle värderas enligl
andra regler än omsällningsdjur. 1 propositionen (prop. 1978/79:210 s. 104)
valdes en enklare lösning. Den innebar all enhetliga värderingsregler skulle
gälla även fortsättningsvis men all anknytningen till marknadspriserna skulle
slopas. Värdena skulle i stället baseras på den genomsniltliga produktionskostnaden
under den lid då djuren fölls upp. Detta förslag genomfördes med verkan fr.o.m.
1981 års taxering. Beslämmelserna har sedan dess inte ändrats på annal sätt än
all rällen till nedskrivning - liksom för lager i övrigl - har begränsats från
60% lill 50%.

11

Reglerna för värdering av djur finns nu i punkt 2 femte
stycket av Prop. 1986/87:132 anvisningarna till 41 § KL. Djuren får tas upp till
lägst 50% av den genom-sniiiliga produktionskostnaden för djur av det slag och
den ålderssamman-säilning som del är fräga om. RSV fastställer årligen föreskrifter
för beräkning av produktionskostnaden (senasl RSFS 1986:18 och 27 avseende
1987 års taxering). Har någon produktionskostnad inle fastställts, t. ex. i
fråga om särskilt dyrbara avelsdjur. får djuret tas upp till 50 % av del lägsta
av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet. Reglerna gäller inte bara djur
på jordbruksfastighet utan också djur i renskölselrörelse. Några särskilda
lagregler för värdering av djur i annan rörelse finns inte.

LRF har begärt all de ifrågavarande reglema skall ändras
så att lägsta värdets princip kan tillämpas vid värdering av djur på
jordbruksfastighet. LRF har anfört att reglerna bygger på förutsättningen att
produktionskostnaden är lägre än saluvärdet på djur. Enligl LRF har del visat
sig att denna förutsällning inte gäller för mjölkkor och ungnöt. På grund av
övergängen till ivåprissysiem för mjölk har en betydande utslaktning skett.
Till följd av delta har slaktvärdet pä kor sjunkit kraftigt. I synnerhet belräffande
de lägsta viklklasserna ligger slaktvärdet avsevärt under produktionskostnaderna.
Som ytterligare exempel på behovet av lagändring åberopar LRF uppfödningen av
höns. Produktionskostnaden för höns är betydligt högre än det allmänna
saluvärdet. Delta beror på att värphöns används under myckel koij tid i
äggproduktionen. Hönsens saluvärde motsvarar därför endast slaktvärdet.

Åven RSV har hemställt om en översyn av de regler om
värdering av djur på jordbruksfastighet som infördes genom 1979 års
lagstiftning. I likhet med LRF har RSV konstaterat att det allmänna saluvärdet
för mjölkkor och ungnöt kommit att ligga lägre än den genomsnittliga produktionskostnaden.
Pä grund av de gällande lagervärderingsreglerna har RSV inte kunnat beakta
delta förhållande vid utfärdande av föreskrifter.

För egen del vill jag först erinra om att värderingen av
djur bygger på schabloner. Värderingen grundas pä de genomsnittliga
produktionskostnaderna och hänsyn tas inle till exempelvis kvalitetsskillnader
mellan olika djurbesättningar. Så länge verksamheten inle bedrivs i rörelseform
värderas djuren som lager trots att en beskattning enligl inventariereglerna
ibland kan te sig mer naturlig.

Utformningen av de nuvarande reglerna för värdering av
djur har lill stor del påverkats av önskemålet om lättillämpade regler. Det
hindrar inle att del kan finnas anledning att se över reglerna på nyll. Enligl
min mening bör emellertid några mer väsentliga ändringar av de nuvarande
reglerna inle övervägas förrän principerna för den framtida
företagsbeskattningen har lagts fast. Del arbete som pågår inom kommittén (Fi
1985:06) om reformerad företagsbeskattning bör alltså först slutföras. Jag är
därför inte beredd all nu ta fasta på förslaget om ändrade värderingsregler.

En mindre komplettering av värderingsreglerna bör
emellertid kunna

göras utan alt invänta resultatet av det pågående utredningsarbetet. Jag

syftar på de i och för sig sällsynta fall då djuren - även sedan möjligheten

lill nedskrivning med 50 % har utnyttjats - skall tas upp till ett belopp som

överstiger allmänna saluvärdet. Det är inte givet att en lägre värdering kan 12

ske i
dessa fall med slöd av regeln om prisfallsrisk i punkt 2 tolfte stycket av
anvisningarna till 41 S KL. Jag anser däriör att en särskild bestämmelse bör
införas så atl djuren i den beskrivna situationen kan tas upp lill elt belopp
som motsvarar allmänna saluvärdet. En motsvarande bestämmelse bör också införas
i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. För närvarande gäller här atl
djuren skall las upp lill de av RSV fastställda värdena. Mitl förslag innebär
all den skaltskyldige alternativt skall få lägga djurens sammanlagda allmänna
saluvärde lill grund för förmögenhelsberäkningen.

Prop. 1986/87:132

4
Ikraftträdande

Mitt förslag: Den nya utformningen av supplementärregel 1
skall gälla fr. o. m. 1986 års taxering och de nya reglerna för värdering av
djur fr. o, m. 1988 års taxering.

Skälen för mitt förslag: Regeringsrättens dom beträffande
tolkningen av supplementärregel I meddelades den 23 januari 1987. Jag har i
annat sammanhang uttalat att det år min uppfattning all de nya beslämmelserna
rörande supplemeniärregel I skall få tillämpas redan vid 1987 års taxering. Jag
vill erinra om all det här inle kan bli fråga om elt högre skalteutlag och atl
del därför inle finns någol hinder mol atl låta den ändrade lydelsen gälla etl
redan avslutat beskattningsår.

I del akluella
fallet gäller det i princip bara en periodiseringsfråga. Detta talar för atl ytteriigare
relroaklivitel i tillämpningen av de nya reglerna bör undvikas. Etl undantag
bör dock göras för 1986 års taxering, bl.a. med hänsyn till all möjligheten
till en kortigering av lagervärderingen ännu lorde stå öppen. Jag föreslår
alltså alt de nya reglerna skall tillämpas fr.o.m. 1986 års taxering och all
besvär över denna taxering skall få anföras enligl reglerna i I00§
taxeringslagen (1956:623).

De nya reglerna för värdering av djur vid inkomst- och
förmögenhetstaxeringen bör tillämpas fr. o. m. 1988 års taxering.

5 Upprättade lagförslag

1 enlighet med del anförda har inom finansdepartementet
upprättats förslag fill

1.
lag om ändring
i kommunalskaltelagen (1928:370),

2.
lag om ändring
i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

13

6
Författningskommentarer Prop. 1986/87:132

6.1
Kommunalskattelagen

Punkt 2
av anvisningarna till 41 §

\ Jémie stycket regleras värderingen av lager av djur på
jordbruksfastighet och i renskölselrörelse. Den nya kompletterande regeln tar
sikte på del fallet att djurens allmänna saluvärde är lägre än 50% av de av RSV
fastställda värdena. Djuren får dä tas upp till allmänna saluvärdet. Detta
skall beräknas kollektivt för samtliga de djur belräffande vilka RSV har
fastställt en genomsnittlig produktionskostnad. Särskilt dyrbara avelsdjur och
andra djur för vilka någon kostnad inle har fastställts skall liksom för
närvarande värderas för sig.

I sjätte Slyckel har - förutom rent språkliga ändringar -
gjorts etl klarläggande av vilka de relevanta lagervärdena är vid tillämpning
av supplemeniärregel 1 på djur. Utgångspunkten för beräkningen av såväl
beskattningsårets som jämförelseårens lagervärden är den genomsnittliga
produktionskostnaden eller — i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur m.m. — det
lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet. Supplementärregel 1 är
naturligtvis inte aktuell i de fall värderingen sker med stöd av den nya
kompletterande regeln i femte slycket.

Enligt den nuvarande lydelsen av spärregeln i sjunde
stycket gäller - om det är fråga om likartad verksamhel - alt ett företag får
värdera lagret enligt supplementärregel I endast under förulsällning all denna
regel "tilllämpas" också av de andra förelagen i gruppen. Som
framgått tidigare har regeringsrällen tolkat detta så atl samtliga förelag i
gruppen måste redovisa en lagerminskning.

Av spärregelns nya lydelse framgår alt någol sådanl krav
inte skall gälla i fortsättningen. Ett företag kan utnyttja supplemeniärregel 1
- dvs. med slöd av bestämmelserna i sjätte stycket vårdera lagrel lill lägre
belopp ån som följer av huvudregeln i iredje styckel — under fömtsättning all
övriga förelag begränsar sin lagernedskrivning till 50% av jämförelseårens medellalsvärde.
Redovisar företagel A under tre år lagervärdena 100, 80 och 60 och det
närstående förelaget B 60, 80 och 100 kan alltså A la upp lagret till (60-45 =)
15 under förutsäUning atl B lar upp siU lager lill lägst (100-35 = )65.

1 sjunde slycket har också gjorts etl tillägg som tar
sikte på ett nystartat förelag som ingår i en grupp av närstående förelag. Den
omständigheten atl förelaget formellt sett har inget eller bara elt jämförelseår
bör inle diskvalificera hela gruppen från all använda supplemeniärregel I.
Företaget skall vid tillämpning av sjunde styckel alltid anses ha haft två jämförelseår.
Vid beräkning av medeltalsvärde får alltså lagervärdet i förekommande fall
sällas till 0.

Av tionde stycket framgår hur rällen till
lagernedskrivning begränsas när

den skaltskyldige utnyttjar möjligheten lill avdrag för avsättning till resul

tatutjämningsfond. Den nuvarande lydelsen innebär all lagrel i dessa fall

inte får tas upp lill lägre belopp än 65% av det värde som ligger till grund

för lagervärderingen enligt tredje —femte styckena. Hänvisningen lill femte 14

slyckel innebär bl. a. att djur för vilka fasisiällts en
genomsnittlig produk- Prop. 1986/87:132 lionskoslnad inte får tas upp lill
lägre belopp än 65 % av de av RSV fastställda värdena. Denna begränsning bör
behållas även sedan femte slycket kompletterats med en regel som möjliggör en
nedvärdering om djurens allmänna saluvärde inle ens motsvarar halva
produktionskostnaden. Del innebär alltså alt den nya regeln i femte slycket
inte kan utnyttjas parallellt med beslämmelserna om avsättning till resultatutjämningsfond.

6.2 Lagen om statlig förmögenhetsskatt

Punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§

Tredje stycket innehåller regler för värderingen av bl. a.
lager. Även om del inle omedelbart framgår av lagtexten värderas lager med
utgångspunkt från del lägsta av anskaffnings- och åleranskaffningsvärdei. Lager
av djur på jordbruksfasiighei eller i renskötselrörelse las upp till de av RSV fastslällda
värdena. Denna regel har nu kompletterats med en regel som medger en lägre
värdering av djurbeståndet om den skattskyldige kan visa alt djurens
sammanlagda allmänna saluvärde understiger RSV:s värden.

Den kompletterande värderingsregeln gäller bara de djur belräffande
vilka RSV fastställt vården. Övriga djur (särskilt dyrbara avelsdjur m.m.)
värderas separat. För närvarande gäller atl sådana djur skall tas upp till
allmänna saluvärdet. När reglerna för värdering av djurlager vid inkomsl-beskaliningen
ändrades vid 1981 års taxering gjordes ett tillägg såvitt gällde avdsdjuren.
Utöver det tidigare gällande allmänna saluvärdet fick även anskaffningsvärdet
användas som utgångspunkt för värderingen. Någon motsvarande ändring gjordes
emellertid inte vad gäller förmögenhetsbeskattningen. En sådan
konsekvensändring har i ställel gjorts nu.

7 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt anta
de av lagrådet granskade lagförslagen med den vidtagna ändringen.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har lagl fram.

15

Bilagal Prop. 1986/87:132

Framställning av Lantbrukarnas Riksförbund om ändring av
lagbestämmelserna om värdering av djur på jordbruksfastighet.

De gällande beslämmelserna om värdering av djur på
jordbruksfastighet återfinns under anvisningspunkl 2 fill 41 S KL. Beslämmelserna
tillkom genom lagstiftning 1979 (SFS 1979:612) och enligl proposition
1978/79:210 s. 103 f. var avsikten all djurlager skulle värderas på samma sätt
som lager i allmänhel. Rätteligen borde därför det lägsta värdels princip gälla
för djurlager, dvs. värderingen borde bygga på del lägsta av anskaffningsvärdet/tillverkningskostnaden
och åleranskaffningsvärdel/det allmänna saluvärdet.

1 propositionen konstaterades atl del var svårt all
beräkna de direkta och indirekta uppfödningskosinaderna för djur. "Del
råder dock inget tvivel om all en värdering enligl lägsta värdets princip i
regel skulle ge etl lägre värde än de av RSV på basis av de löpande
marknadspriserna fastställda värdena".

Föredragande statsrådet föreslog därför atl anknytningen
till djurens marknadspris borde slopas och atl värdel i stället borde baseras
på den genomsnittliga produktionskostnaden för olika slags djur.

Den nuvarande lagstiftningen bygger således pä
förutsättningen att pro-duklionskoslnaden är lägre än saluvärdet på djuren.

Del har emellertid nu visat sig atl denna förutsättning
inte längre gäller för mjölkkor och ungnöt. Pga. övergången lill ivåprissysiem
för mjölk har en betydande utslaktning skett av kor under den senaste liden.
Till följd härav har slaktvärdet på kor sjunkit kraftigt. Enligl uppgift från
Slakteri-förbundet har slaktvärdet på kor beräknats lill följande belopp den I
januari 1985 och den I augusti 1985.

Levande
vikt, kg

Slaktvär III 1985

de

31/8 1985

RSVs

värde

400

2 500

2000

4000

500

3 800

3 100

4400

600

4 700

4 300

4800

700

5 300

4900

5 200

Slaktvärdet på kor ligger därför - i synnerhet belräffande
de lägsta viktklasserna - avsevärt under de produklionskoslnadsvärden som RSV faslslällt
för 1986 års taxering.

Enligl nuvarande lagstiftning år RSV förhindrat all la
hänsyn lill djurens saluvärde i de fall detta visar sig vara lägre än
produktionskostnaden. Det krävs en lagändring för att del lägsta värdets
princip skall kunna tillämpas fullt ul i fråga om värdering av djur pä
jordbruksfastighet.

Det kan tilläggas atl det lägsta värdets princip gäller
för djur på jord

bruksfastighet vid tillämpning av supplemeniärregel I (sjätte slycket av

ifrågavarande anvisningspunkl). Bestämmelserna har således inle erhållil

en konsekvent utformning. 16

Det finns
ett djurslag som väl belyser behovet av en lagändring, nämli- Prop.
1986/87:132 gen hönsen. Produktionskostnaden för höns är avsevärt högre än det
allmänna saluvärdet. Delta beror på att värphöns används under mycket kort tid
i äggprodukiion. Hönsens saluvärde motsvarar därför blott slaktvärdet eller ca
3 kr. per styck.

Om en siörre äggproducent med flera lusen höns skulle
tvingas la upp djurlagrel till RSVs produktionskostnad för höns med 15 kr.
skulle resultatet bli helt orimligt. 1 praktiken synes dessa producenter ha
följt det lägsta värdets princip, vilket också överensstämmer med lagen i de
fall då verksamheten redovisas som rörelse. Samma värderingsregler måste
rimligen gälla för inkomst av jordbruksfastighet.

Med stöd av del anförda hemställer LRF att en proposition
snarast framläggs med innehåll att RSV skall fastställa normvärden pä djur som
motsvarar det lägsta av produklionskoslnadsvärdet och det allmänna saluvärdet.

Lantbrukarnas Riksförbund

Thorsten Andersson

/Folke Nilsson

17

Bilaga
2 Prop. 1986/87:132

Framställning av RSV om översyn av lagbestämmelserna om
värdering av djur vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

Nu gällande bestämmelser om värdering av djur på
jordbruksfastighet vid inkomstbeskattningen återfinns i punkl 2 av
anvisningarna till 41 § KL. Beslämmelserna tillkom genom lagstiftning 1979 (SFS
1979:612, proposition 1978/79:210). Vid nämnda lagstiftning frångick man
tidigare tillämpad metod att vid värderingen av djurlager anknyta till del
genomsnittliga marknadsvärdet. I stället infördes en metod all vid värderingen ulgå
ifrån den genomsniltliga produktionskostnaden. Sistnämnda metod får anses bygga
på den förutsättningen atl produktionskostnaden i princip är lägre än allmänna
saluvärdet på djuren.

Den ändrade lagstiftningen har tillämpats från och med
1981 års taxering. Enligl förordningen (1980:763) åligger del riksskattéverket
alt årligen fastställa föreskrifter för beräkning av produktionskostnaden för
djur på jordbruksfastigheter m.m. Under förberedelsearbetet år 1985 för
fastställande av föreskrifter alt gälla vid 1986 års taxering framkom alt det
allmänna saluvärdet år 1985 för mjölkkor och ungnöt kommit att ligga lägre än
den genomsnittliga produktionskostnaden. Genom en betydande utslaktning av kor
år 1985 hade nämligen saluvärdet påverkats i sänkande riktning. Till följd av
lagens utformning kunde riksskatieverkel vid utfärdandet av föreskrifterna
inte ta hänsyn till att saluvärdet låg under den genomsnittliga
produktionskostnaden. I enlighet med anvisningarna till 41 § KL föreskrev riksskatieverkel
i sina föreskrifter alt lager av djur på jordbruksfastighet vid 1986 års
taxering inte fick tas upp lill lägre belopp än 50 procenl av den
genomsnittliga produktionskostnaden.

Reglerna om värdering av varulager i allmänhet såväl vid
taxering av inkomst av rörelse som vid taxering av inkomst av
jordbruksfastighet bygger på lägsta värdets princip. Värderingen av lagret av
djur på jordbruksfastighet kommer såvitt man nu kan bedöma, i många fall atl
avvika från lägsta värdels princip, när del gäller 1986 års taxering. Kommunalskaltelagens
regelsystem på detta område synes med hänsyn till detta inte vara
tillfredsställande. Del föreligger därför skäl att nu göra en översyn av de regler
som infördes genom 1979 års lagstiftning.

Riksskalleverket får härigenom hemställa om översyn av de
i anvisningarna till 41 § KL intagna reglerna om värdering av lager av djur pä
jordbruksfastighet.

Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad
generaldirektör. Vid den slutliga handläggningen har dessutom närvarit skaltedireklören
Malmberg, biträdande skaltedireklören Henricson och förste byråsekreteraren Hultqvist,
föredragande.

Lennart Nilsson

Katarina Hultqvist

Bilaga
3 Prop. 1986/87:132

Lagrådet

Utdrag
ur protokoll vid sammanlräde 1987-03-17

Närvarande:
f. d. justitierådet Hesser, regeringsrådet Voss, justitierådet Broomé.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1987 har regeringen på
hemställan av statsrådet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag
till

1.
lag om ändring i kommunalskatlelagen
(1928:370),

2.
lag om ändring i lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Förslagen har inför lagrådel
föredragits av kammarrättsassessorn Eva

Lagebrant
Nordquisl. Lagrådel lämnar förslagen ulan erinran.

19

Innehåll Prop. 1986/87:132

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. I

Propositionens
lagförslag................................................... ..... 2

Uldrag ur
protokoll vid regeringssammanträde 1987-03-19 8

1
Inledning......................................................................... ..... 8

2
Supplementärregel
I vid intressegemenskap.................. ..... 9

3
Värdering av
djur............................................... ,........... ... 11

4
Ikraftträdande
.............................................................. ... 13

5
Upprättade
lagförslag .................................................... ... 13

6
Författningskommentarer................................................ 14

7
Hemställan ...................................................................... 15

8
Beslut ........................................................................... 15

Bilaga 1 Framställning från LRF.................................... 16

Bilaga 2 Framställning från RSV .................................. ... 18

Bilaga 3 Lagrådets yttrande ...................................... ... 19

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 20