Prop. 1986/87:133

Regeringens proposition 1986/87:133

om ändringar i delpensioneringen, pensionstillskott till
änkor m. m.

Prop.

1986/87:133

Regeringen föreslår
riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel
den 26 mars 1987.

På regeringens vägnar Kjell-Olof
Feldt

Bengt
Lindqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

Delpensionsförsäkringens
omfattning och innehåll ligger i allt väsentligt fast. I propositionen föreslås
förändringar inom vissa begränsade områden av försäkringen. Dessa förändringar
är i huvudsak följande.

Allt
arbete som uppdragstagare jämställs inom försäkringen med arbete som anställd
under förutsättning atl uppdragsinkomsten utgör inkomst av tjänst i skattemässigt
hänseende. Möjligheten att få delpensionen beräknad med bortseende från en
mindre bisyssla bibehålls för anställda och uppdragstagare som har en bisyssla
i form av rörelse eller jordbruk samt för egenföretagare med uppdrag eller
anställning vid sidan av huvudsysselsäll-ningen. Årsinkomsten av bisysslan
måste understiga ett och elt halvt basbelopp.

Den
sammanlagda arbetstiden efler arbetstidsminskningen begränsas till högst 35
timmar per vecka.

Beräkning
av pensionsunderiagel skall ske med utgångspunkt från pensionspoängen för de
sista fem åren före arbetstidsminskningen. De två sämsta poängåren elimineras
och därefter beräknas inkomsten före arbels-tidsminskningen till vad som motsvarar
den genomsniltliga pensionsgmn-dande inkomsten för de återstående tre åren. Den
genomsniltliga inkomsten räknas fram med beaktande av aktuellt basbelopp.

Kravet
att en egenföretagare skall lämna intyg från annan person angående sina
arbets- och inkomstförhållanden som underlag för sin ansökan om delpension tas
bort.

Propositionen
innehåller vidare förslag om atl det vid bestämmande av pensionstillskott till
ålders- eller förtidspension till änka inte skall tas hänsyn till sådan
änkepension som skulle ha utgetts lill änkan om mannen inte hafl undantagande
från ATP.

I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 133

Inkomstprövningen
av änkepension till kvinnor vars män avlidit före Prop. 1986/87:133 den 1
juli 1960 föreslås ske pä samma sätt som inkomstprövningen angående kommunall
bostadstillägg vad avser värdet av en- eller tvåfamiljs-fastighet som bebos av
den försäkrade.

Den pågående försöksverksamheten med fler nivåer för
sjukpenningen och ersättning för merkostnader för resa som alternativ lill
sjukpenning föresläs utvidgad och förlängd lill utgången av år 1988.

Reglerna för beräkning av basbeloppet föreslås ändrade i
så måtto all det tilläggsbelopp på 400 kronor som föreslagits gälla fr.o. m.
den I juli 1987 inräknas i underlaget för de basbelopp som skall fastställas
för år 1988 och framåt.

1 propositionen lämnas ocksä förslag beträffande
skatteavdrag på sjukpenning och vissa andra dagersättningar inom den allmänna
försäkringen m. m. Särskilda skattetabeller föreslås upprättade där
skatteavdraget anges i procenl.

Slulligen föreslås atl sammanräkningsregler skall införas
vid utmätning eller införsel i sjukpenning eller annan dagersättning från
socialförsäkringen. Reglerna innebär atl de per dag bestämda utmätnings- eller
införselbeloppen skall räknas samman för samtliga dagar som
ersättningsperioden omfattar. Motsvarande föreslås gälla för de per dag
bestämda utmätnings-fria beloppen och förbehållsbeloppen.

1 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring dels att 5-10, 12, 13 och 15-17 §§ skall ha följande
lydelse, dels att del i lagen skall införas en ny paragraf, 18 a §, av följande
lydelse.

Prop. 1986/87:133

Nuvarande
lydelse

Försäkrad, som från och med den månad då han fyller 60
år eller senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete och därefter arbetar
i genomsnitt minst 17 limmar per arbetsvecka, har räll lill delpension i
enlighet rned 6—13 §§. Pension utgår längst till och med månaden före den då
han fyller 65 år.

Föreslagen lydelse

5§

Försäkrad, som frän och med den månad då han fyller 60 år
eller senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete, har rätt till delpension
i enlighet med 6-13 §§ om han därefter arbetar i genomsnitt minst 17 och högst
35 timmar per arbetsvecka. Pension utgår längst till och med månaden före den
då han fyller 65 år.

Delpension får ej utgå för månad, för vilken den
försäkrade uppbär förtidspension eller ålderspension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

6 §

Den som
efter arbelstidsminsk-ningen förvärvsarbetar enbart som anställd har rätt till
delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar per
arbetsvecka. Hans nya arbetstid måste därvid också i minst samma mån understiga
ordinarie arbetstid i arbetet.

Den som
efter arbetstidsminskningen har förvärvsarbete enbart / form av anstäUning
eller uppdrag eller i båda dessa former har rätt lill delpension om han har
minskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka och hans
inkomst av detta förvärvsarbete är atl hänföra till inkomst av tjänst vid
taxering liU statlig inkomstskatt.

Den som
efter arbetslidsminsk-ningen ej förvärvsarbetar enbart som anställd är
berättigad lill delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt
minst hälften.

Vid
tillämpning av första styckel skall beträffande förvärvsarbete i fåmansförelag
som avses i 35 § I a mom. kommunalskattelagen (1928; 370) företagsledare och
dennes make inte anses arbeta som anställda hos förelaget. Med makar jämställs
de som lever tillsammans, om

Annan förvärvsarbetande än som avses i 6 § är berättigad
till delpension om han har minskal arbetstiden med i genomsnitt minst hälften.

Vid tillämpning av första stycket skall beträffande
förvärvsarbete i fåmansförelag som avses i 35 § 1 a mom. kommunalskattelagen
(1928: 370) företagsledare och dennes make inte anses arbeta som anställda hos
företaget eller annars under förhållanden som omfattas av 6 §.

Nuvarande
lyddse

de tidigare har varit gifta med varandra eller gemensamt
har eller har hafl barn.

Föreslagen
lyddse

Med makar jämställs de som lever tillsammans, om de
tidigare har varil gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft
barn.

Prop. 1986/87:133

Om
försäkrad har en mindre bisyssla vid sidan av sitt huvudsakli ga
förvärvsarbete, kan han på begå ran få sin rätt till delpension be dömd med
bortseende från bisyss lan.

Om försäkrad, som efter arbetstidsminskningen har
förvärvsarbete i form av anställning eller uppdrag eller i båda dessa former,
har en mindre bisyssla vid sidan av sill huvudsakliga förvärvsarbete och inkomsten
av bisysslan är att hänföra till inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
vid taxering till statlig inkomstskatt, kan han på begäran få sin rätt till
delpension bedömd med bortseende från bisysslan. Detsamma gäller beträffande
försäkrad som avses i 7 § och som har en mindre bisyssla 1 form av anställning
eller uppdrag, för vilken inkomsten är att hänföra till inkomst av tjänst vid
taxering till statlig inkomstskatt.

För
tillämpning av första stycket förutsätts

/. att den försäkrade har utfört bisysslan varaktigt före
arbetstids-minskningen.

2.
atl arbetstiden
för bisysslan kan beräknas uppgå till i genomsnitt högst tio limmar per arbetsvecka
och ej ökas inför eller efler arbetslidsminskningen i det huvudsakliga
arbetet,

3.
att
inkomsten av bisysslan för år räknat kan antagas understiga del basbelopp enligl
I kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller vid årets början.

1.
att den
försäkrades begäran om bortseende avser dennes samtliga bisysslor av sådant
slag som avses i första stycket,

2.
att den
försäkrade har utfört bisysslan varaktigt före arbetslidsminskningen.

3.
att arbetstiden
för bisysslan kan beräknas uppgå lill i genomsnitt högst lio limmar per arbetsvecka
och ej ökas inför eller efter arbetstidsminskningen i det huvudsakliga
arbetet,

4.
att
inkomsten av bisysslan för år räknat kan antas undersliga en och en halv gånger
del basbelopp enligl 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som
gäller/ör året.

Vid tillämpning av föreskriften i 5 § första styckel om
längsta arbetstid efter arbetstidsminskningen skall dock inräknas arbetstiden
för bisysslan.

Föreslagen
lydelse

Som försäkrads arbetstid före arbetstidsminskningen
skall räknas hans genomsnittliga arbetstid under den eltårsperiod som avses i
3 §.

Nuvarande
lydelse

9§

Som försäkrads arbetstid före arbetslidsminskningen skall
räknas hans genomsnittliga arbetstid under den eltårsperiod som avses i 3 §. Om
det är uppenbart att den arbetstiden väsentligt överstiger hans genomsnittliga
arbetstid under tre sådana perioder före arbetstids-minskningen, skall bortses
från den överskjutande arbetstiden.

Den försäkrades arbetstid efler arbetstidsminskningen
skall beräknas med hänsyn till hans antagna arbetsförhållanden under det
följande året.

Prop. 1986/87:133

Utförs förvärvsarbetet efler arbetslidsminskningen ej
fortlöpande, är den försäkrade berättigad lill delpension endast om han under varie
period av högst tre månader arbetar under minst halva antalet dagar.

Närmare föreskrifter om förläggningen av försäkrads
deltidsarbete får meddelas av regeringen eller, efler regeringens bestämmande,
av riksförsäkringsverket. Om synnerliga skäl talar för det, får därvid även
medges att deltidsarbete inom vissl yrke förläggs mera ojämnt under året än
första stycket tillåter.

Utförs
förvärvsarbetet efter arbetstidsminskningen inle fortlöpande, är den
försäkrade berättigad till delpension endast under förutsättning atl han under
varje period av högst tre månader arbetar under minst halva antalet dagar och
att han inte gör sammanhängande avbrott 1 förvärvsarbetet under längre tid än
en och en halv månad. Därvid skall bortses från avbrott på grund av semester
av den omfattning som anges i författning eller kollektivavtal. Delsamma gäUer
avbrott på grund av motsvarande ledighet för den som har annat förvärvsarbete
än anställning.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket får meddela
föreskrifter som, om synneriiga skäl talar för del, medger att deltidsarbete
inom vissl yrke förläggs mera ojämnt under året än förslå stycket tillåter.

För
försäkrad som avses i 6 § utgörs pensionsunderlaget av skillnaden mellan hans
normala förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst
som han efter arbetslidsminskningen kan antagas ha tills vidare. Därvid
tillämpas 8 och 9 §§, såvitt gäller 9 § första styckel dock endast försr

För
försäkrad som avses i 6 § utgörs pensionsunderlaget av skillnaden mellan hans
genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst
som han efter arbetslidsminskningen kan antas ha tills vidare. Därvid
tillämpas 8 § och 9 § andra stycket.

Nuvarande lydelse

tu meningen. Skall inkomst av rörelse eller
jordbruksfastighet före arbetstidsminskningen beaktas, skall den inkomsten
beräknas med ledning av 13 § andra stycket.

Skillnaden mellan de förvärvsinkomster som avses 1 första
styckel får för år räknat inle beräknas till högre belopp än skillnaden mellan
vad som enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utgör den
försäkrades sjukpenning-grundande inkomster före och efter arbetslidsminskningen
eller kunde ha Jästställts som .sjukpenninggrundande inkomster om försäkringskassan
hade känt till samtliga förhållanden.

Avviker försäkrads inkomst väsentligt från vad som kan
anses vanligt för arbetet i fråga eller avviker hans Inkomstbortfidl väsentligt
från vad som kan motiveras med hånsyn lill minskningen av arbetstiden,
särskilda arbetsförhållanden eller förändrade arbetsuppgifter, skall vid
beräkning av hans pensionsunderlag bortses från sädana avvikelser. Hur försäkrads
ar-betslid beräknats med tiUämpning av 9 § första styckel andra meningen,
skall hans inkomst före arbetslidsminskningen beaktas endasi efier
förhållandet mellan sålunda beräknad arbetstid och den arbetstid som skulle ha
gällt för honoin enligl styckets Jörsta mening.

Föreslagen lyddse

Den försäkrades genomsrutlliga förvärvsinkomst före
arbetstidsminskningen beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för
till-läggspension som han har tUlgo-doräkncus för de närmaste fem åren före arbelstidsminskningen,
dels det basbelopp som gällde vid arbetslidsminskningen. Därvid skall tilläggas
en pensionspoäng Jör varje år. Har inkomsten något år understigit vad som
motsvarar en pensionspoäng för det året, skall den försäkrade i stället
tillgodoräknas motsvarande del av en pensionspoäng. I förekommande fall skall
hänsyn tas även till pensionspoäng som den försäkrade skulle ha
tillgodoräknats om han inte hade underlåtit atl erlägga
tilläggs-pensionsavgift. Vid beräkningen av den genomsnittliga förvärvsinkomsten
bortses från de två år för vilka pensionspoängen är lägst.

Avviker försäkrads inkomst efter arbetstidsminskningen
väsentligt från vad som kan anses vanligt för arbetet i fråga eller från vad
som kan motiveras med hänsyn till minskningen av arbetstiden, särskilda
arbetsförhållanden eller förändrade arbetsuppgifter, skall vid beräkning av
denna inkomst bortses från sådana avvikelser.

Prop. 1986/87; 133

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:133

För
försäkrad som avses i 7 !j utgörs pensionsunderiagel av hälften av hans genomsniltliga
förvärvsinkomst före arbetslidsminskningen. Överstiger den förvärvsinkomst,
som han efler arbetstidsminskningen kan antagas tills vidare ha, hälften av
den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderiagel med hänsyn härtill. Vidare
tillämpas 8 § och 9 § andra slyckel vid beräkningen av pensionsunderiagel.

För försäkrad som avses i 7 § utgörs pensionsunderiagel
av hälften av hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbelstidsminskningen.
Denna Inkomst beräknas enligl 12 § andra stycket. Överstiger den
förvärvsinkomst, som den försäkrade efter arbetstidsminskningen kan antas
tills vidare ha, hälften av den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderlaget
med hänsyn härtill. Vidare tillämpas 8 § och 9 § andra slycket vid beräkningen
av pensionsunderiagel.

Den jörsäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst Jöre arbetslidsminskningen
beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för till-läggspenslon som han har
tiUgo-doräknals för de närmasle tre åren före arbetslidsminskningen. dels del
basbelopp som gällde vid arbelstidsminskningen. Därvid skall tilläggas en
pensionspoäng för varje år. Har inkomsten någol år understigit vad .som
motsvarar en pensionspoäng för året, skall i stället tillgodoräknas
motsvarande del av en pensionspoäng. I förekommande fall skall hänsyn tas även
Ull pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han inte hade
underlåtit att erlägga till-läggspenslonsavgifl.

För den som före arbelstidsminskningen under den eltårsperiod
som avses 1 3 § endasi förvärvsarbetade som anställd, som uppdragstagare
eller som bådadera skall inkomsten före minskningen beräknas enligl 12 §. En
förutsättning härför är atl ersättningen vid Inkomsttaxeringen är att hänföra tUl
Inkomst av tjänst.

15 § Sökanden skall genom intyg eller annan utredning
styrka de förhållanden som skall läggas till grund för pension, i den mån
tillförlitliga uppgifter inle redan finns tillgängliga hos försäkringskassan.
Skriftlig uppgift skall avges på heder och samvete. Erkänd arbetslöshetskassa
och länsarbets-

' Senaste lydelse 1981:695,

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:133

nämnd är skyldiga att biträda kassan med uppgifter som
behövs i ärende enligl denna lag.

I fråga om förvärvsarbete som anställd skall sökanden
lämna särskilt intyg från arbetsgivaren eller den lokala
arbetstagarorganisationen om sökandens arbets- och inkomstförhållanden.
Arbetsgivare är skyldig att utfärda intyg på begäran av den anställde och att
biträda försäkringskassan med andra uppgifter som behövs i ärende om
delpension. Beslämmelserna i detta stycke gäller i tillämpliga delar även
beträffande förvärvsarbete som uppdragstagare.

/ fråga om annat förvärvsarbete än som avses i andra slyckel
skall sökanden lämna särskilt intyg från revisor, bokförare, företagar- eller
yrkesorganisation, kommunal förtroendeman eller annan som väl känner sökandens
arbets- och inkomstförhållanden. Intyg skall avges på heder och samvete. Intyg
från någon sökanden närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken
beaktas inte.

16 §

Delpension utges månadsvis och får inte beviljas för
längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

Delpension utgår från och med månaden näst efter den under
vilken arbelstidsminskningen skett eller, om denna skett vid ingången av en
månad, från och med sistnämnda månad. Pensionen utgår tdl och med den månad då
den pensionsberätligade avlidit eller rätten lill förmånen annars upphört tidigare
än månaden före den då han fyller 65 år.

Beslut om delpension skall gälla tills vidare, om ej annat
föranleds av den försäkrades ansökan eller övrig utredning i ärendet.

17 §=

Ärende om delpension skall i försäkringskassa avgöras av
socialförsäkringsnämnd enligt 18 kap. 20-22 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring

1. om sökanden efter arbetstids- I. om sökanden efter arbetstids

minskningen inte förvärvsarbetar minskningen inte omfattas avföre-

enbarl som anställd eller skrifterna i 6 § eller

2. om ärendet är av vidlyftig eller svär beskaffenhet.

- Senaste lydelse 1986:144.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:133

18 a §

Om den som uppbär delpension oförvållat förlorar sin
anställning eller slutar sitt förvärvsarbete med giltig anledning och blir
arbetslös, har han fortsatt rätt liU pension under förutsättning att han är
anmäld som arbetssökande hos offentlig arbetsförmedling och är beredd att anta
erbjudet lämpligt deltidsarbete.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1987.

2.
Äldre
föreskrifter i 5-9, 12, 13 och 17 §§ gäller fortfarande i fråga om delpension
vid arbetstidsminskning som första gången har skett före ikraftträdandet.

3. Vid fillämpning av 12 § andra styckel i dess nya
lydelse skall i

förekommande fall tas hänsyn även lill pensionspoäng som den försäkrade

skulle ha tillgodoräknats om han inte hade anmält undanlagande från

försäkringen för filläggspension enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om

allmän försäkring i detta lagmms lydelse närmast före den 1 januari 1982.

2 Förslag
till

Lag om
ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:205) om
pensionstillskott dels atl 4 § skall ha följande lydelse,

dels att
övergångsbestämmelserna till lagen (1981:694) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.

Prop. 1986/87:133

Nuvarande
lydelse

4 § 1

Vid tillämpning av 3 § skall, då pensionspoäng enligl 11
kap. 6 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av underlåten
avgiftsbetalning icke tillgodoräknats den försäkrade, hänsyn tas till den
tilläggspension, som skulle ha utgått om avgift erlagts.

Föreslagen
lydelse

Vid tillämpning av 3 § skall, då pensionspoäng enligt 11
kap. 6 § första slycket lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av underlåten
avgiflsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade, hänsyn tas till den
tilläggspension, som skulle ha utgetts om avgift erlagts. Vid beräkning av
pensionstillskott till ålderspension eller förtidspension skall dock inte
beaktas sådan tilläggspension i form av änkepension som skulle ha utgetts om
avgift erlagts.

Denna lag=
träder i kraft den I januari 1982. Har undantagande från försäkringen för
tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällt för
försäkrad skall vid beräkning av pensionslillskolt enligt 3 § hänsyn lagas
till den tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande ej ägt rum.

Denna lag
träder i kraft den I januari 1982. Har undantagande från försäkringen för
tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällt för
försäkrad skall vid beräkning enligt 3 § av pensionslill-skoll tUl den
försäkrade och av pensionstillskott till änkepension som tillkommer änkan efler
den försäkrade hänsyn tagas lill den tilläggspension som skulle ha utgått om
undantagande ej ägt rum.

Denna
lag' träder i kraft den I juli 1987. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om pensionstillskott för lid före ikraftträdandet.

' Senaste
lydelse 1981:694. - 1981:694. ' 1987:000.

10

3 Förslag
till

Lag om
ändring i lagen (1962:382) angående införande av

lagen om
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs alt 16 S lagen (1962:382) angående
införande av lagen om allmän försäkring skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:133

16 §'

Nuvarande
Ivdelse

Beslämmelserna i tredje styckel punkterna I —4 övergångsbestämmelserna
lill lagen (1960:99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om
folkpensionering skall fortfarande tillämpas. Beträffande änkepension efler
man. som avlidit före den I juli 1960, skall dock i stället för 8 § första styckel
lagen om folkpensionering i lagrummets lydelse före nämnda tidpunkt gälla, all
sädan pension minskas med en tredjedel av den del av den pensionsberältigades
årsinkomst som överstiger 1000 kronor. Vid tillämpning i fall som nu sagts av
13 § 2 mom. sistnämnda lag skall även procenttalet 20 utbytas mol 10 saml
beloppet 20000 kronor utbytas mol 75 000 kronor. Vid beräkning av förmögenhet
skall värdel av fastighet, som avses i 24 § 2 mom. kommunalskaUdagen (1928:370)
och som bebos av den pensionsberätligade, tas upp lill hälften av faslighetens
taxeringsvärde. Detsamma skall gälla vid beräkning av värdet av
jordbruksfastighet, där den pensionsberätligade är bosatt.

Föreslagen
lydelse

Bestämmelserna i iredje styckel punkterna 1-4 övergångsbestämmelserna
lill lagen (1960:99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om
folkpensionering skall fortfarande tillämpas. Belräffande änkepension efter
man, som avlidit före den 1 juli 1960, skall dock i stället för 8 § första
stycket lagen om folkpensionering i lagrummets lydelse före nämnda tidpunkt
gälla, att sådan pension minskas med en tredjedel av den del av den pensionsberältigades
årsinkomst som överstiger 1000 kronor. Vid tillämpning i fall som nu sagts av
13 § 2 mom. sistnämnda lag skall även procenttalet 20 utbytas mot 10 samt
beloppet 20000 kronor utbytas mot 75000 kronor. Vid beräkning av förmögenhet
skall värdet av fastighet, som avses i 24 § 2 mom. kommunalskaUdagen (1928:370)
och som bebos av den pensionsberätligade, tas upp till en fjärdedel av
fastighetens taxeringsvärde. Detsamma skall gälla vid beräkning av värdet av
jordbruksfastighet, där den pensionsberätligade är bosatt.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1987. Den nya föreskriften skall dock tillämpas
vid beräkning som avser lid före ikraftträdandet, dock tidigast frän och med
den I januari 1986.

Senaste
lydelse 1980:1058.

11

4 Förslag
till Prop. 1986/87:133

Lag om ändring i lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom
sjukförsäkringsområdet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:1002) om
försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet

dds att lagen, som gäller lill utgången av juni 1987,
skall fortsätta att gälla till utgången av år 1988,

dels att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I § Regeringen eller den myndighel som regeringen
bestämmer får med avseende pä ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring samt motsvarande ersättning enligt lagen
(1976:380) om arbelsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd meddela föreskrifter vid försöksverksamhet enligt denna lag.

Sådana föreskrifter skall avse en Sådana föreskrifter skall avse

eller fiera avgränsade gmpper av vissa avgränsade gmpper av perso-

personer som är försäkrade eller ner eUer samtliga personer som är

omfattas av statligt personskade- försäkrade eller omfattas av statligt

skydd. personskadeskydd.

Föreskrifterna får gälla längst till Föreskrifterna fär gälla längst till

utgången av juni 1987. utgången av år 1988.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

12

5 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs alt I kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:133

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

kap.

Inom
den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras
med anknytning till etl basbelopp.

Basbeloppet
fastställs av regeringen för varie år och utgör 19400 kronor multiplicerat med
det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan del allmänna prislägel i
november året före det som basbeloppet avser och prisläget i november 1982.
Därvid skall bortses från de prisförändringar som intill utgången av år 1983
följer av devalveringen av den svenska kronan i oktober 1982. Basbeloppet
avrundas till närmaste hundratal kronor.

Basbeloppet
fastställs av regeringen för varie år och utgör 24500 kronor multiplicerat med
del tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i
november året före det som basbeloppet avser och prisläget i november 1986.
Basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller för tid före
ikraftträdandet. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid
fastställande av basbeloppet för år 1988.

Senaste
lydelse 1983:960.

13

6 Förslag
till Prop. 1986/87; 133

Lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till
basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.

Härigenom
föreskrivs atl lagen (1987:000) om tilläggsbelopp lill basbeloppet vid
beräkning av pensionsförmåner m.m.' skall upphöra alt gälla vid utgången av år
1987.

Den
upphävda lagen skall dock tillämpas vid beräkning av förmåner som avses i 2 §
1-9 för lid före utgången av år 1987 och vid beräkning av förmåner som avses i
2 § 10-12 för lid före utgången av januari 1988.

Prop.
1986/87:100, Bil. 7, 14

7 Förslag
till Prop. 1986/87:133

Lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till
basbeloppet vid beräkning av studiemedel m. m.

Härigenom
föreskrivs att lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid
beräkning av studiemedel m.m.' skall upphöra atl gälla vid utgången av år 1987.

Den
upphävda lagen skall dock tillämpas vid beräkning av studiemedel och särskilt vuxensludiestöd
som avser lid före upphörandet.

Prop.
1986/87:100, Bil. 10. 15

8 Förslag
till

Lag om
ändring i kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag

från
sjukpenning m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1973:1125) om
skatteavdrag från sjukpenning m. m.

dels att 3 § skall ha följande lydelse,

dels atl del i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 3
a §, av följande lydelse.

Prop. 1986/87:133

3 §

Nuvarande lydelse

Avdrag för preliminär skall på föräldrapenning göres
endast om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 4 500 kronor.

Avdrag för preUminär skatt på halv sjukpenning ulgår med
hälften av sådant skatteavdrag på hel sjukpenning.

Föreslagen lydelse

Avdrag för preliminär skatt på föräldrapenningförmån görs endasi
om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 6000 kronor.

3 a §

Avdrag för preliminär A-skatt på inkomster som avses i
första och andra saml femte styckena i punkt 12 av anvisningarna tiU 32 §
kommunalskattelagen (1928:370), med undanlag för vårdbidrag enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, skall göras med ledning av särskilda
skattetabeller. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

De särskilda skattetabeUerna skall för olika
sjukpenninggrundande inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange
den preliminära skatt som skall tas ul på en viss ersättning uttryckt i procent
av ersättningen. I tabellerna skall det finnas särskUda kolumner med
procentsatser dels för ersättningar som grundas på hela den
sjukpenninggrundande inkomsten, dels för ersättningar som grundas på 90 procent
av den sjukpenning-grundande inkomsten.

De procenttal efter vilka skalleavdrag skall göras skall
grundas på skattesatsen för en årlig inkomst motsvarande den skattskyldiges
sjukpenninggrundande inkomst el-

16

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:133

ler den andel av den sjukpenning-grundande inkomsten som
ersättningen beräknas på.

För de särskilda skattetabellerna skall I övrigl i tiUämpliga
delar gälla vad som föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) om skattetabeller
avseende preliminär A-skatl.

Har sjukpenninggrundande inkomst inte faststäUts för den skaltskyldige
skall det underlag som ulgör grund för ersättningen anses som sjukpenninggrundande
inkomst vid bestämmande av skatteavdraget.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1987.

17 2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 133

9 Förslag
till Prop. 1986/87:133

Lag om
ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken dels atl
7 kap. 13 § saml 15 kap. 6 och 10 8§ skall ha följande lydelse, dds alt det i balken
skall införas en ny paragraf, 7 kap. 8 a §. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 8 a §

När sjukpenning eller annan dagersättning som avses 1 1 <?
första stycket 4 utges för mer än en dag, skall utmälnlngsbeloppen och de utmätningsfria
beloppen räknas samman Jör samtliga dagar som ersättningsperioden omfattar.

13 § Utmätningen medför förmånsrätt när det belopp som
skall innehållas har förfallit till betalning.

När sjukpenning eller annan dagersättning som avses i I §
första stycket 4 utges för mer än en dag, skall ersättningen anses ha
förfallit tUl betalning med utmätningsbeloppet varje dag som ersättningsperioden
omfattar.

15 kap.

6§

I fräga om införsel i sjukpenning I
fråga om införsel i sjukpenning

eller annan dagersättning som eller annan dagersättning
som

avses i 2 § första stycket 5 skall vid avses i 2 § första stycket 5 skall vid

tillämpning av 5 § andra och tredje tillämpning av 5 § andra och tredje

styckena innehållandet anses ske styckena innehållandel anses ske

varie dag för vilken ersättning ut- varie dag som ersältningsperioden

går. omfattar.

10 § Vid införsel för engångsbelopp i fall som avses i I §
I skall kronofogdemyndigheten vid behov fördela beloppet på skilda poster
efter vad som är skäligt med hänsyn till den tid för vilken beloppet är avsett
och övriga omständigheter. De särskilda posterna anses vid tillämpning av
införseln förfallna enligt vad som sålunda har bestämts.

När sjukpenning eller annan

dagersättning som avses 12 § förs

ta stycket 5 utges för mer än en

dag, skall införselbeloppen och för

behållsbeloppen räknas samman

för samtUga dagar som ersätt

ningsperioden omfattar. Ig

Denna lag träder i kraft den 1 december 1987.

L0080J Socialdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1987

Närvarande:
statsråden Feldl, ordförande, Hjelm-Wallén, Petersson, Bodström, Göransson, R.
Carlsson, Holmberg, Wickbom, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Lindqvist

Prop.
1986/87; 133

Proposition om ändringar i delpensionsförsäkringen,
pensionstillskott till änkor m. m.

1 Inledning

Delpensioneringen
infördes den I juli 1976 som en del av en reform beträffande rörlig pensionsålder
(prop. 1975:97, SfU 15, rskr. 222). Delpensionen tillkom efler ett
utredningsarbete som genomförts av den s. k. pensionsålderskommittén.

Frän
börian omfattade delpensionsförsäkringen endasi anställda men den utvidgades
fr. o. m. den I januari 1980 till all avse åven egenföretagare och
uppdragstagare (prop. 1978/79:69, SfU 14, rskr. 133). Den tidigare lagen
(1975:380) om delpensionsförsäkring (DPL) ersattes då av lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring (NDPL).

Det
huvudsakliga syftel med delpensioneringen är alt ge möjlighel till en mjuk
övergång från arbete lill ålderspension genom att minska arbetsinsatsen under
de sista yrkesverksamma åren.

Efter
regeringens bemyndigande den 18 oktober 1984 tillkallade dåvarande chefen för
socialdepartementet en kommitté (S 1984:03) med uppgift atl göra en översyn av
vissa frågor inom den allmänna pensioneringen. Kommittén antog namnet
pensionsberedningen. Huvuduppgiften för beredningen angavs vara att göra en
samlad genomgång av erfarenheterna av reglerna inom del allmänna
pensionssystemet. Beredningen skulle med förtur behandla möjligheterna lill
rörlig pensionsålder. Frågan om rörlig pensionsålder innefattar
delpensioneringen.

I
betänkandet (SOU 1986:47) Dellidspension, översyn med förslag till ändringar i
delpensioneringen, har beredningen dels redovisat erfarenheterna av
delpensionsförsäkringen, dels lagt fram förslag i syfte att komma lill rätta
med mindre tillfredsställande konsekvenser som de nuvarande reglerna ger upphov
till och alt underiätta handläggningen av delpensionsärenden hos de allmänna
försäkringskassorna. En sammanfattning av utredningens förslag bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga I.

Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- 19

serna och en redovisning av deras ställningslagande lill ulredningsförsla-
Prop. 1986/87:133 gen bör fogas lill protokollet i delta ärende som bUaga 2.

Jag lar nu upp frågan om de ändringar i
delpensionsförsäkringen som aktualiserats genom pensionsberedningens
betänkande. Vidare kommer jag att la upp frågor om inverkan på pensionslillskoti
lill änkor av undantagande från ATP och förbättrad änkepension för kvinnor
vars män avlidit före den 1 juli 1960. Jag kommer dessuiom atl föreslå en
förlängd och något utvidgad försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet.
Reglerna om beräkning av basbeloppet kommer jag också alt ta upp. Slutligen lar
jag upp vissa frågor om skatteavdrag, utmätning och införsel vad avser sjukpenning
och andra dagersättningar från den allmänna försäkringen.

2 Ändringar i delpensioneringen

2.1 Nuvarande regler

Delpension kan betalas ul till förvärvsarbetande i åldern
60-64 år som minskar sin arbetstid.

Vissa grundläggande villkor gäller för att man skall kunna
få delpension. Ett av dessa villkor är att man är bosatt i Sverige. Det
arbetsvillkor som gäller enligt lagarna om stöd vid arbetslöshet tillämpas även
för den som söker delpension, vilket i princip innebär att han skall ha arbetat
i minst fem månader under en ramtid av tolv månader före arbetstidsminskningen.
Han måste vidare ha fillgodoräknats pensionsgmndande inkomst inom ATP-systemet
för minst tio år fr. o. m. 45 års ålder.

Delpension kan inle betalas ut samtidigt som den
försäkrade uppbär förtids- eller ålderspension från folk- eller
tilläggspensioneringen enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL.

Den försäkrade skall arbeta i genomsnitt minst 17 fimmar
per vecka efter minskningen av arbetstiden för alt vara berättigad fill
delpension. Minskningen får ske tidigast fr.o.m. 60-årsmånaden. Delpensionen
betalas ut längst t. o. m. månaden före 65-årsmånaden.

Den som efler arbelstidsminskningen arbetar enbart som
anställd har rätt till delpension om han minskat arbetstiden med i genomsnitt
minst fem timmar per vecka. Den som efler arbelstidsminskningen inte arbetar
som enbart anställd har rätt till delpension om han har minskat arbetstiden med
i genomsnitt minst hälften. Till denna kategori hör i första hand egenföretagare
och uppdragstagare. Det finns dock undantag för personer med vissa mindre
bisysslor.

Fömtom kravet att en egenföretagare skall minska sin
arbetstid med minst hälften för att få rätt till delpension gäller också att
han måste kunna visa hur verksamhetens omfattning minskar eller hur den
minskade arbetsinsatsen i företaget kompenseras.

Den som har en mindre bisyssla vid sidan av sitt
huvudsakliga arbete

kan på begäran få sin rätt lill delpension bedömd med bortseende frän

bisysslan. Kravet är då alt bisysslan utförts varaktigt före arbetstidsminsk

ningen och inte ökas inför eller efter denna. Arbetstiden för bisysslan får 20

vidare beräknas uppgå till i genomsnitt högst 10 limmar
per vecka och Prop. 1986/87:133 årsinkomsten härav måste antas bli mindre
än motsvarande ett basbelopp. Beviljas delpension med bortseende från en
bisyssla skall man även vid beräkningen av pensionsunderlaget bortse från
inkomsten av bisysslan.

Den försäkrades arbetstid före arbelstidsminskningen
beräknas i regel som elt genomsnitt för den ramtid av etl år som gäller för
arbetsvillkoret. Arbetstiden efter arbetslidsminskningen beräknas med hänsyn lill
den försäkrades antagna arbetsförhållanden under del följande året.

Delpensionen utgör 50% av den försäkrades
pensionsunderlag. Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1986/87; 100
bil. 7) föreslagit att kompensationsgraden höjs till 65% av pensionsunderlaget fr.o.m.
den I juli 1987.

Pensionen värdesäkras genom anknytning till basbeloppet.
Delpensionen är pensionsgrundande för ATP.

Som huvudregel vid beräkning av pensionsunderlaget gäller
alt det skall utgöras av skillnaden mellan den normala förvärvsinkomsten före arbetslidsminskningen
och den förvärvsinkomst som den försäkrade kan antas ha tills vidare efter arbetslidsminskningen.
Skillnaden mellan dessa inkomster får inte vara större än skillnaden mellan
den sjukpenninggmn-dande inkomsten före och efter arbetslidsminskningen. Detta
medför alt delpensionen inte kompenserar för bortfall av inkomstdelar som
ligger över 7,5 basbelopp.

Vid beräkningen av inkomsten räknas alla normalt
förekommande ersättningar in. Hänsyn tas således till regelmässig
övertidsersättning, naturaförmåner etc. Har inkomsten varierat beräknas den till
den genomsnittliga inkomsten under en ramtid av tolv månader före
arbetstidsminskningen.

För i första hand egenföretagare och uppdragstagare
beräknas inkomsten före arbetstidsminskningen på så sätl att medelvärdet av de
tre senasie årens pensionspoäng för ATP multipliceras med basbeloppet vid
tidpunkten för arbetslidsminskningen. För att kompensera för det basbeloppsavdrag
som gjorts vid beräkningen av den pensionsgmndande inkomsten läggs i regel en
pensionspoäng till för varie år. Inkomsten efter arbetslidsminskningen
beräknas vanligtvis schablonmässigt till hälften av inkomsten före.

Den som ansöker om delpension skall tillsammans med sin
ansökan lämna ett inlyg om sina arbets- och inkomstförhållanden. För den som är
anställd utfärdas intyget av arbetsgivaren. Uppgifterna i en egenföretagares
ansökan skall intygas av någon ojävig person som har god kännedom om hans
arbets- och inkomslförhållanden.

Elt beslut om delpension skall omprövas om en ändring av
betydelse har skett i de förhållanden som legat till grund för beslutet.

Om delpensionären oförvållat förlorar sin anställning
eller slutar sitt förvärvsarbete med giltig anledning har han rätt atl behålla sin
delpension om han är anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och är
beredd att anta erbjudet arbete. Den som frivilligt utan giltig anledning
lämnar sitt arbete förlorar sin räll lill fortsatt delpension.

Delpensioneringen administreras av riksförsäkringsverket (RFV)
och de

allmänna försäkringskassorna. Ärenden om delpension omfattas av den 21

ordning för överklagande som gäller på
socialförsäkringsområdet.

Delpensioneringen
finansieras med socialavgifter som betalas av arbetsgivare och egenföretagare.
Avgifterna uppgår f.n. till 0,5% av avgiftsunderlaget, som i princip motsvarar
lönesumman respektive inkomsten av annat förvärvsarbete än anställning.

Prop. 1986/87:133

2.2 Allmän motivering

Delpensioneringen utgör en väsentlig beståndsdel i
systemet för rörlig pensionsålder. De erfarenheter av försäkringen och dess
tillämpning som redovisas i pensionsberedningens betänkande är i alll
väsentligt mycket goda. Rätten till delpension har utnyttjats av många
försäkrade, som därigenom fått möjlighet att efler egna önskemål anpassa såväl
pensioneringsgrad som pensioneringstidpunkt. De äldres möjligheter atl vara
kvar i arbetslivet har också förbättrats genom delpensionsförsäkringen. I
likhet med pensionsberedningen anser jag del vara angelägel att bevara och om
möjligt förbättra en pensionsform som gett så positiva effekter. Ett viktigt
led i detta är givelvis den höjning av kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen
från 50 till 65% av pensionsunderlaget som regeringen föreslagil fr. o. m. den
I juli 1987.

Pensionsberedningen har i sitt betänkande föreslagil
förändringar i försäkringen endast på vissa begränsade områden.
Remissinstanserna har i allt väsentligt ställt sig bakom beredningens förslag.
Jag avser därför att nu, i stort sett i överensstämmelse med beredningen, föra
fram förslag till de förändringar i det nuvarande regelsystemet som jag anser
behövliga. I övrigt bör reglerna behållas oförändrade.

2.2.1 Uppdragstagarnas ställning inom delpensioneringen

Mitt
förslag: Allt arbete som uppdragstagare jämställs inom delpensioneringen med
arbete som anställd under förutsättning att upp-dragsinkomsien ulgör inkomst av
tjänst i skattemässigt hänseende. Ärende om delpension lill en sådan
uppdragstagare som fortsättningsvis skall jämställas med en anställd skall
avgöras av försäkringskassan utan medverkan av socialförsäkringsnämnd, såvida
ärendet inte är av vidlyftig eller svår beskaffenhet.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag,
dock alt frågan om handläggningsordningen inte berörts av beredningen.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks.

Skälen för
mitt förslag: Med uppdragstagare menas den som utför arbete för annans räkning
ulan att vara anställd i dennes tjänst. Som uppdragstagare betraktas bl. a.
den som har förtroendeuppdrag av olika slag. Inkomst av uppdrag skall inom den
allmänna försäkringen i allmänhet jämställas med anslällningsinkomsl. På uppdragsersätlning
skall uppdragsgivaren betala arbetsgivaravgift. Gränsen mellan vad som är att
uppfatta som an-

22

ställningsinkomsl och vad som är uppdragsinkomsl är ibland
svårbestämd, Prop. 1986/87:133 vilket medför problem i tillämpningen.

Sedan NDPL trätt i kraft den 1 januari 1980 har frågan om
uppdragstagarnas ställning vid åtskilliga tillfållen behandlats av riksdagen.
1 sodalför-säkringsulskottets betänkande 1979/80:19 behandlades frågan om
rätten till delpension för vissa fackligt och politiskt förtroendevalda.
Utskottet uttalade atl några bärande skäl inte fanns för atl inte jämställa
dessa uppdragstagare med arbetstagare. 1 samband med riksdagsbehandlingen av prop.
1981/82:199 om vissa frågor inom den allmänna försäkringen, m. m. beslöt
riksdagen att ge regeringen till känna alt det var önskvärt atl frågan om
uppdragstagares ställning inom delpensioneringen utreddes ytteriigare.
Utredningen borde därvid gälla även andra kategorier av uppdragstagare än
förtroendevalda.

Regeringen uppdrog åt RFV all genomföra den begärda
utredningen. Resultatet av utredningen redovisades i en rapport i januari 1984.
Verket konstaterade i rapporten all ett avgörande motiv för att inte jämställa
uppdragstagare med anställda var svårigheterna atl beräkna arbetstiden i ett
uppdrag. Verkets utredning gav dock inte underlag för annan uppfattning än att
uppdragstagare vid bedömning av rätten till delpension borde jämställas med
anställda. Den lid som skulle beaktas vid bedömning av rätten lill delpension
borde dock enligl verket begränsas till de arbetsuppgifter som har etl nära
samband med uppdraget.

Regeringen överiämnade rapporten lill beredningen.

Beredningen fann atl de fördelar som står att finna i att
jämställa uppdragstagare med anställda vid bedömning av rätten till delpension
år fiera. En ökad samordning och förenkling kommer till stånd och behovet av
särbestämmelser minskar. De enskilda försäkrade får större möjligheter att
anpassa sina arbetsförhållanden efter arbelstidsminskningen till egna önskemål,
vilket ökar flexibiliteten inom systemet. Dessutom kommer de nu existerande
gränsdragningsproblemen mellan uppdragstagare och anställda att försvinna.

Svårigheterna atl beräkna arbetstiden i etl uppdrag bör
enligt min mening kunna bemästras. Bl.a. kommer det förslag till beräkningar
av inkomsten före arbelstidsminskningen för anställda somjag lägger fram i det
följande (avsnitt 2.2.5) att minska behovet av arbetslidsberäkningar.

Mot denna bakgmnd föreslår jag i likhet med beredningen
att i princip alll arbete som uppdragstagare skall jämställas med arbete som
anställd. Jag återkommer i specialmoliveringen till vilka konsekvenser detta
förslag bör få vid den praktiska tillämpningen och hur bedömningen bör göras av
arbetstidsminskningen för olika kategorier uppdragstagare.

Milt förslag om alt jämställa uppdragstagare med anställda
innebär en förenkling av tillämpningen av delpensionsförsäkringen angående uppdragslagarna.
Förslagel bör därför inte medföra alt alla ärenden om delpension lill
uppdragstagare mäste avgöras i socialförsäkringsnämnd. Jag anser atl ärende om
delpension lill den som efter arbetslidsminskningen arbetar enbart som
uppdragstagare eller som uppdragstagare i kombination med anställning i regel
bör avgöras av tjänsteman hos försäkringskassan.

23

2.2.2 Bisysslereglerna

Prop. 1986/87:133

Mitt förslag:
Möjligheten att på begäran få sin rätt till delpension bedömd med bortseende
frän en mindre bisyssla skall finnas kvar för anställda och uppdragstagare som
har en bisyssla i form av rörelse eller jordbruk samt för egenföretagare som
har uppdrag eller anställning vid sidan av huvudsysselsättningen. En begäran om
bortseende från bisysslor måste dessutom omfatta samtliga bisysslor som en
försäkrad har. Årsinkomsten av bisysslan måste undersliga etl och ett halvt
basbelopp.

Beredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks av remissinstanserna. Statskontoret och Försäkringskasseförbundei
menar dock att strävan bör vara att ta bort reglerna om bisysslor inom
delpensionsförsäkringen, vilket skulle underlätta tillämpningen. RFV förordar
att bisysslereglerna slopas, eftersom de svårigheter som beredningen pekat på
beträffande vissa rörelseid-kares möjligheter att anpassa arbetstiden efter
delpension berör bara ett mycket begränsat antal personer.
Anpassningsmöjligheter lorde finnas i flertalet fall, t. ex. i fråga om den del
av arbetet som utgörs av rörelse.

Skälen
för mitt förslag: Om en försäkrad har en mindre bisyssla vid sidan av sin
huvudsakliga sysselsättning kan han få sin rätt till delpension bedömd med
bortseende från bisysslan. Vissa fömtsättningar finns dock bl.a. när del gäller
att avgöra vad som är att betrakta som en bisyssla. Sådana fömtsättningar bör
gälla åven i fortsättningen. Jag återkommer tdl dessa.

De
regler angående arbete som uppdragstagare som jag föreslagit i det föregående
medför atl omfattningen av sådana bisysslor som kan komma i fråga i
delpensionssammanhang minskar avsevärt. Det är dock enligt min mening inle
lämpligt att helt avstå från regler pä detta område. Anställda bör ha kvar
rätten att kunna få delpension med bortseende från en bisyssla i form av en
mindre rörelse eller ett mindre jordbmk. Också den vars huvudsakliga
sysselsättning är uppdrag, som utgör inkomst av tjänst i skattehänseende, bör
kunna få motsvarande rätt. En rörelseidkare eller lantbrukare som har etl
uppdrag eller en anställning vid sidan av sin huvudsakliga sysselsättning bör
likaså kunna få sin rätt till delpension bedömd med bortseende från bisysslan.
Rätten att få sin delpension bedömd med bortseende från bisyssla bör begränsas
till dessa fall. Mitt förslag innebär på detta sätt en mera begränsad och exakt
definifion av vad som är all betrakta som bisyssla än vad som är fallet med
nuvarande regler.

En
viss osäkerhet i tillämpningen har förekommit när det gäller möjligheterna att
begära bortseende från en av flera bisysslor. Enligt pensionsberedningens
uppfattning är en sådan möjlighet oförenlig med bisysslebestämmelsernas syfte.
Jag delar denna uppfattning och anser mot denna bakgrund att — i de fall en
försäkrad har flera bisysslor - en begäran om bortseende måste avse samtliga
bisysslor.

24

Enligt nuvarande regler skall följande förutsättningar
gälla för atl rällen lill delpension skall kunna bedömas med bortseende från en
bisyssla.

-
Bisysslan skall
ha ulförts varaktigt före arbetslidsminskningen.

-
Arbetstiden för
bisysslan får inle ha ökats inför eller vara avsedd all öka efler
arbetstidsminskningen i del huvudsakliga arbetet.

-
Arbetstiden för
bisysslan kan beräknas uppgå till i genomsnitt högst 10 limmar per vecka.

-
Årsinkomsten för
bisysslan kan antas bli mindre än vad som motsvarar ett basbelopp.

Jag finner
reglerna om varaktigheten och förbudet mot utökning av bisysslan vara väl
avvägda och dessa bör därför kvarstå oförändrade. Pensionsberedningen har
påpekat beträffande de två övriga förutsättningarna att de försäkrade som har
svårigheter att uppfylla dem oftast har en för hög inkomst av bisysslan. Mera
sällan är däremot arbetstiden för lång. Jag anser liksom beredningen atl en
bättre balans bör uppnås mellan dessa krav. Jag anser därför att den övre inkomslgränsen
bör bestämmas lill vad som molsvarar ett och etl halvt basbelopp.

Prop. 1986/87:133

2.2.3 Tidsgränsen för deltidsarbete

Mitt
förslag: Den sammanlagda arbetstiden efler övergång till deltidsarbete får
utgöra i genomsnitt högst 35 timmar per arbetsvecka. I denna arbetstid inräknas
även arbetstiden för en mindre bisyssla som den försäkrade beviljats bortseende
från vid bedömningen av rätten till delpension.

Beredningens förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks av remissinstanserna. Försäkringsrätten för Södra Sverige
påpekar emellertid att förslaget kan innebära problem för personer som har en
ordinarie arbetstid som överstiger 40 timmar per vecka.

Skälen för
mitt förslag: Enligl nuvarande regler skall en försäkrad arbeta i genomsnitt
minst 17 timmar per vecka efter minskningen av arbetstiden för atl vara
berättigad lill delpension. För anställda måste minskningen dessutom uppgå till
minst fem timmar per vecka. Någon längsta arbetstid efter arbetslidsminskningen
år inle fastställd. Detta medför att en delpensionär efter övergången i
deltidsarbete kan ha en arbetstid som betydligt överstiger normalarbetstiden 40
limmar per vecka. Detta står enligl beredningens uppfattning i dålig
överensstämmelse med delpensioneringens syften. Jag delar denna uppfattning.
En generell begränsning av arbetstiden efler arbetstidsminskningen är därför
motiverad.

Jag
föreslår därför alt den längsta sammanlagda veckoarbetstiden efter arbelstidsminskningen
får uppgå till 35 limmar. Regeln bör gälla alla, alltså även personer som har
en bisyssla vid sidan av sin huvudsakliga sysselsättning. Antalet fall där den
nu föreslagna övre tidsgränsen måste tillämpas torde bli mycket begränsat.
Förslaget innebär dessuiom att den för anställ-

25

da nu
gällande regeln om atl arbelstidsminskningen måste uppgå till minst fem timmar
per vecka i förhållande till ordinarie arbetstid i arbetet kan slopas.

Prop. 1986/87:133

2.2.4
Utläggningen av arbetstiden

Mitt förslag: De generella föreskrifter om föriäggningen
av deltidsarbetet som riksförsäkringsverket meddelat med stöd av bemyndigande
från regeringen las in i lagen om delpensionsförsäkring.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna: Utredningsförslaget kommenteras endast
av Kooperationens Förhandlingsorganisation, som anser alt nuvarande regel atl
man under varje period av högst tre månader skall arbeta under minst halva
antalet arbetsdagar bör utökas lill sex månader. Detta skulle ge utrymme för en
störte flexibilitet.

Skälen för mitt förslag: Regeringen eller, efter beslut av
regeringen, riksförsäkringsverket har bemyndigats att meddela närmare
föreskrifter om förläggningen av deltidsarbetet. Sådana föreskrifter har
meddelats av riksförsäkringsverket. Enligt dessa får den försäkrade inle göra
sammanhängande avbrott i arbetet under längre tid än en och en halv månad. Man
bortser då från ledighet för semester m. m.

Tillämpningen av dessa regler har i allmänhet inle medfört
några siörre svårigheter. Vissa försäkrade med mycket uttalade
säsongsvariationer i sitt arbete kan dock fä problem om exempelvis arbetstiden
under vinterhalvåret blir alltför kort för att villkoren om arbetstidens
utläggning skall kunna uppfyllas. Detta gäller bl. a. lantbrukare med
verksamheten i huvudsak inriktad pä spannmålsodling. Riksförsäkringsverkets
kompletterande föreskrifter medger dock en förläggning av den ledighet som
motsvarar semester i direkt anslutning till delpensionsledigheten för all
uppfylla villkoren om arbetstidens förläggning.

De generella regler om arbetstidens utläggning som
riksförsäkringsverket meddelat i sin författning är väl avvägda och av stor belydelse
för den enskilde försäkrade. Pensionsberedningen anser alt dessa regler är av
sådan vikt atl de lämpligen bör framgå redan av lagtexten. Jag instämmer i
detta och föreslår därför all reglerna flyttas över till lagen. Därigenom
bortfaller behovet av elt bemyndigande för regeringen och riksförsäkringsverket
att meddela generella föreskrifter om förläggningen av deltidsarbetet. Jag föreslår
atl bemyndigandet härvidlag slopas. Regeringen och efter regeringens
bestämmande riksförsäkringsverket har emellertid dessutom bemyndigande att för
vissa yrken medge alt deltidsarbetet föriäggs mera ojämnt under året än vad som
tillåls enligl lagens huvudregel. Del finns fortfarande ett behov av sådana
undanlag frän huvudreglerna. Jag anser därför att bemyndigandet i delta
avseende bör kvarstå.

26

2.2.5
Beräkning av pensionsunderlaget

Prop.
1986/87:133

Mitt
förslag: Beräkning av pensionsunderiagel skall ske med utgångspunkt från ATP-poängen
för de fem sista åren före arbelstidsminskningen. De två åren med lägst poäng
elimineras. Genomsnittsberäkning görs därefter på grundval av poängen för de ålerslående
tre åren. Medeltalet ökas med talet etl och summan multipliceras med
basbeloppet vid liden för arbetslidsminskningen.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna
tillstyrker förslagel. Landstingsförbundet anser dock atl regeln för
inkomstberäkningen bör kompletteras med en maximeringsregd av innebörd all
delpensionen då den börjar utges inle får vara siörre än inkomstminskningen vid
tiden för delpensioneringen. Landstingsförbundet ifrågasätter också om man inte
borde bortse från ATP- poängen för året före inkomstminskningen för all undvika
alt preliminärt beräknad delpension utges.

Riksförsäkringsverket tillstyrker förslagel om en schabloniserad
beräkning, men anser alt åren med den högsta och den lägsta ATP-poängen bör
elimineras före genomsnittsberäkningen. Denna uppfattning delas av statskontoret.

Kommunernas pensionsanslalt vill undvika en preliminär
beräkning av delpensionen genom att underlaget utgörs av årspoängen för de fem
åren närmasl före det år som föregår året för arbetstidsminskningen. Försäkringskasseförbundei
vill ha en sådan konstruktion av regelsystemet att en definitiv beräkning av
pensionsunderlaget aldrig kan bli lägre än en preliminär sådan, vilket skulle
gynna den försäkrade.

Skälen för mitt förslag: Enligl nuvarande regler
fastställs pensionsunderlaget för anställda och för egenföretagare enligl
olika modeller. Underlaget för anställda utgörs i princip av skillnaden mellan
den försäkrades normala inkomst före arbetslidsminskningen och den inkomst han
kan antas ha efler arbetslidsminskningen. Skillnaden mellan dessa båda
inkomster får dock inle vara störte än skillnaden i sjukpenninggrundande
inkomst före och efler arbetstidsminskningen. Dessutom finns särskilda regler
för situationer där den försäkrade har onormala inkomster eller har ökal
arbetstiden väsentligt inför delpensioneringen.

Utgångspunkten för beräkning av inkomsten före arbetslidsminskningen
för egenföretagare är medelvärdet av de tre senaste årens pensionspoäng för ATP
multiplicerat med basbeloppet vid tidpunkten för arbetslidsminskningen. Därvid
tas också hänsyn till del basbeloppsavdrag som gjorts vid beräkning av den
pensionsgrundande inkomsten.

Det är enligl min mening angeläget att åstadkomma en
enhetligare och för de försäkrade mera överskådlig metod atl beräkna pensionsunderiagel.
De nuvarande reglerna för beräkning av pensionsunderiagel för anställda leder lill
en rad olika svårigheter vid tillämpningen hos försäkringskassorna. Framför
allt gäller svårigheterna att avgöra vad som är normal arbetstid och inkomst.
En slor del av omprövnings- och besvärsärendena inom delpensionsförsäkringen
rör dessa frågor. Utfallet av den nuvarande

27

beräkningsmetoden påverkas också av vid vilken tidpunkt
under avtalsperioden som arbetstidsminskningen påbörias.

Pensionsberedningen
har prövat olika beräkningsmetoder för att komma till rätta med svårigheterna
och därvid stannat vid den av mig föreslagna metoden. Denna innebär alt samma
regler kan tillämpas inom hela delpensionsförsäkringen, alltså för såväl
anställda och uppdragstagare som för egenföretagare.

Flera remissinstanser påpekar atl den av beredningen
föreslagna metoden medför en preliminär beräkning av pensionsunderlaget,
eftersom pensionspoängen fastställs med viss fördröjning. En sådan preliminär
beräkning förekommer dock redan för egenföretagare och används också vid
beräkning av ålderspension från ATP. De erfarenheter som finns från dessa båda
områden är enligt min mening inte av den arten all man av det skälet bör avstå
från den föreslagna beräkningsmetoden. Jag återkommer i specialmotiveringen lill
hur den preliminära beräkningen skall göras.

Vad beträffar reglerna för beräkning av inkomsten efter arbelstidsminskningen
är erfarenheien att dessa fungerar tillfredsslällande. Jag finner därför ingen
anledning alt föreslå någon förändring på den punkten.

Prop. 1986/87:133

2.2.6 Ansökan om delpension

Mitt
förslag: Kravet att en egenföretagare som underlag för sin ansökan om
delpension skall lämna inlyg från revisor, bokförare, företagar- eller
yrkesorganisation, kommunal förtroendeman eller annan, som känner hans arbets-
och inkomstförhållanden väl, las bort.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som berört frågan
tillstyrker förslagel.

Skälen för mitt förslag: Den som ansöker om delpension
måste genom intyg eller annan utredning styrka de uppgifter som skall läggas
till grund för beslut om delpension. För anställda gäller att inlyg om arbets-
och inkomstförhållanden skall lämnas av arbetsgivaren eller lokal arbetstagarorganisation.

När det gäller egenföretagare är del svårt atl fä fram en
motsvarighet till arbetsgivarinlyget. Det ankommer på egenföretagaren själv alt
bevisa de omständigheter han vill lägga till grund för sin ansökan om
delpension. Enligl nu gällande regler skall egenföretagare styrka sina
uppgifter med hjälp av intyg från någon som väl känner lill hans arbets- och
inkomstförhållanden. En egenföretagare som bedriver en lite störte verksamhet
har i allmänhet en revisor eller motsvarande som kan utfärda det önskade
intyget. För mindre förelag kan dock problemen vara stora när det gäller alt
finna en person som kan utfärda etl sådanl intyg. Riksförsäkringsverket visade
i en rapport "Delpension för egenföretagare" (december 1982) att i de
fall då egenföretagarens minskade arbetsinsats inte kompenserades av

28

någon
annan person det ofta förelåg betydande svårigheter för honom att visa hur arbetslidsminskningen
skulle bli möjlig. Det var dessuiom ofta svårt att finna en ojävig person i egenföretagarens
omgivning som hade kännedom om såväl hans arbetstider som hans inkomster. Det
ankom oftast pä försäkringskassan aU göra en bedömning av de uppgifter som
legat lill gmnd för egenföretagarens ansökan om delpension i avsaknad av ett
tillförlitligt inlyg om arbetstider och inkomster för honom efter arbetslidsminskningen.

Som
påpekas i betänkandet åligger det försäkringskassan att göra en bedömning av om
vederbörande uppfyller villkoren för rätt till delpension. Det är givetvis av vissl
värde alt därutöver ha ett generellt krav på intygslämnande men de svårigheter
som är förknippade med intygskravet är betydande. Jag instämmer därför i
beredningens förslag alt ta bort detta krav. Del får anses vara tillfyllest med
den prövning som försäkringskassan ändå har att göra. Beredningen har
framhållit att det förslag som man lagl fram inte kan tas till inläkt för någon
strävan att ändra praxis för bevisprövningen i en viss riktning. Jag vill för
egen del också göra denna markering.

De övriga
regler som gäller för hur en person som ansöker om delpension skall styrka de
omständigheter som han vill skall läggas till grund för beslutet angående
rätten lill delpension bör kvarstå oförändrade.

Prop. 1986/87:133

2.2.7 Benämningen delpension

Mitt
förslag: Benämningen delpension behålls.

Beredningens förslag: Benämningen delpension ändras till
deltidspension.

Remissinstanserna: Förslaget har inle mött nägra
invändningar från remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag: Delpension utbetalas till den som
vid sidan om pensionen arbetar deltid i siörre eller mindre omfattning. I
dagligt tal används många gånger benämningen deltidspension. För att markera
att delpensionen betalas ul i samband med att den försäkrade arbetar deltid har
pensionsberedningen funnit det motiverat att byta ut den nuvarande benämningen
"delpension" mot "deltidspension".

För egen
del kan jag ha förståelse för alt beredningen har tagit upp namnfrågan lill
övervägande. Jag anser dock att det finns skäl som talar emot en förändring.
Delpensionsförsäkringen har nu funnits i över tio års tid och benämningen
delpension har därför blivit väl etablerad. Denna benämning är kortare och
enklare all använda än den som beredningen föreslagil, vilket har särskilt slor
betydelse när benämningen skall användas i sammansatta ord. Jag vill erinra om
att orden delpensionsförsäkring, delpensionsavgifl och delpensionsfond skulle
behöva ersättas med fleror-diga benämningar.

Förfaltningsmässigl skulle en namnändring få
förhållandevis stora åter-

29

verkningar.
Utöver i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, där bered- Prop.
1986/87:133 ningen föreslagil ändringar, skulle i förevarande sammanhang
ändringar få göras i vart fall i socialavgiftslagstiflningen och lagstiftningen
om fondförvaltningen. Vidare skulle en lång rad av författningar med
hänvisningar till delpensioneringen efter hand få anpassas till nya
benämningar.

Vid min bedömning av för- och nackdelar med namnbyte har
jag stannat för att inle lägga fram något förslag i detta hänseende. Till denna
ståndpunkt har bidragit alt det inte rimligen kan föreligga risk för
missförstånd vare sig man i dagligt tal eller i andra sammanhang använder sig
av den ena eller den andra av de här diskuterade benämningarna.

2.3 Kostnader

De förslag till förändringar i delpensionsförsäkringen som
jag föreslagit kommer atl påverka försäkringens kostnader pä olika sätl.
Pensionsberedningen har i sitt belänkande gjort vissa beräkningar angående
dessa kostnader.

Förslaget om atl arbete som uppdragstagare skall
jämställas med arbete som anställd kan förväntas öka antalet delpensionärer.
Denna ökning kan dock antas kompenseras av att uppdragstagare, som idag måste
begära delpension med bortseende från viss bisyssla, får möjlighet atl öka sin
arbetstid i uppdraget, vilket minskar utbetalningarna från försäkringen.
Sammantaget ger delta förslag sannolikt oförändrade utgifter för delpen-sionsförsäkringen.

Mitt förslag om att inkomstgränsen för en mindre bisyssla
skall höjas till 1,5 basbelopp kan förväntas öka försäkringens utgifter med ca
500000 kr. enligt pensionsberedningens beräkningar. Begränsningen av den
längsta arbetstiden efter arbetstidsminskningen till högst 35 timmar per vecka
antas medföra all de försäkrade minskar sin arbetstid mer än vad som krävs
enligt gällande regler medan andra avslår från att söka delpension. Detta
beräknas minska försäkringens utgifter med I milj. kr.

De ekonomiska konsekvenserna av förslagen lill ändrat
pensionsunderlag är beroende av reallöneutvecklingen i framliden. Oförändrade
reallöner medför i princip inga utgiftsökningar för försäkringen.

Förslaget om all slopa kravet att egenföretagare alltid
skall lämna intyg om sina arbets- och inkomslförhållanden väntas medföra en ökning
av antalet egenföretagare med delpension. Utgiftsökningen förväntas dock bli
begränsad och uppgå lill högst 500000 kr. per år.

De största förändringarna vad gäller kostnaderna för mina
förslag gäller administrationen. De förenklingar och förbättringar jag föreslår
beräknas leda till arbetsbesparingar hos försäkringskassorna.
Pensionsberedningen beräknar atl förslagen kommer atl leda till ett minskat
resursbehov för kassorna som molsvarar ca 50 årsarbetare i etl fullfunktionsstadium.
Detta medför minskade administrativa utgifter för delpensionsförsåkringen i
storleksordningen 7 milj. kr. per år.

30

3
Inverkan på pensionstillskott till änkor av undantagande m.m.

Prop. 1986/87:133

Mitt
förslag: Vid bestämmande av pensionstillskott till ålders- och förtidspension
till en änka skall hänsyn inte las till sådan änkepension från ATP som skulle
ha utgetts om den avlidne mannen inte haft undanlagande frän ATP eller gäll
miste om pensionspoäng till följd av underlåten avgiflsinbelalning lill
försäkringen.

Pensionskommitténs förslag: Överensstämmer med milt
förslag. Enligt kommittén borde de nya reglerna avse även pensionslillskolt
till änkepension.

Remissinstanserna gav enhälligt sitt slöd åt kommiiténs
förslag.

Skälen för mitt förslag: Den som uppbär folkpension i form
av ålders-, förtids- eller änkepension och som inle har räll lill ATP eller får
enbart låg ATP kan därutöver få pensionstillskott. Pensionstillskott utges för
närvarande med 48 % av basbeloppet till ålderspensionärer och änkor. Pensionstillskottet
till förtidspensionärer är 96% av basbeloppet. Före den 1 januari 1982 fanns en
möjlighet att anmäla undantagande från ATP vad avsåg inkomster av annal
förvärvsarbete än anställning. Etl sådant undantagande kan helt eller delvis
reducera pensionstillskotten eftersom vid beräkningen av pensionslillskoti
hänsyn skall las till den ATP som skulle ha utgetts om undantagande inle hade
skett. Reducering sker även belräffande pensionstillskott till änka efter den
som haft undanlagande från ATP. Undantag görs dock enligl praxis i de fall då
änkan redan uppbär ålders-dier förtidspension när mannen dör. Hon får då
behålla sitt pensionstillskott.

Problemet belräffande rätt till pensionstillskott åt änkan
efter en person som gjort undanlagande från ATP kommer alt minska i betydelse i
framtiden eftersom möjligheten att göra sådanl undantagande från försäkringen
numera tagits bort. Jag anser dock alt de nuvarande reglerna under en relativt
läng övergångstid kommer att ha effekter som är mindre tillfredsställande.
Detsamma gäller naturligtvis effekterna av all mannen underiålil all belala in
avgifter till försäkringen.

1 regeringens
proposition 1983/84:73 om reformering av efterlevande-pensioneringen m. m.
fanns förslag om atl pensionslillskoti skulle utges till ålders- och
förtidspension lill änkor i situationer som de jag nyss beskrivit.
Propositionen återkallades emellertid i regeringens skrivelse 1983/84:95.
Riksdagen har därefter bifallit etl motionsyrkande om att uppgifter skulle
sammanställas om hur många änkor som mister sitt pensionstillskott på grund av
makens undantagande från ATP och alt regeringen skulle återkomma till
riksdagen med förslag i frågan (SfU 1985/86:15, rskr. 199) Antalet änkor som
uppbär änkepension i någon form och som på grund av undantagande från ATP går
miste om pensionstillskott helt eller delvis uppgår till ca 5 500. Av dessa
beräknas 3500 ha gått miste om hela pensionstillskottet eller delar av detta till
följd av mannens undanlagande från ATP.

31

Mol
bakgrund av vad jag anfört föreslår jag att pensionstillskott lill ålders- och
förtidspension åt en änka inte skall kunna minskas med sådan änkepension från
ATP som skulle ha utgivits om den avlidne mannen inle hade gjort undantagande
från ATP eller gått miste om pensionspoäng till följd av utebliven avgiflsinbelalning.
De konsekvenser pä rätten lill pensionstillskott som kan uppstå på grund av
att kvinnan själv haft undanlagande från ATP eller själv underlåtit atl betala
in tilläggspensionsavgift omfattas inte av mitl förslag.

De nya reglerna föranleder ändringar i lagen (1969:205) om
pensionslillskolt och föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

Förslagel beräknas medföra en ökad kostnad för
försäkringen på ca 8 milj. kr. per år.

Prop. 1986/87:133

4 Inkomstprövningen av änkepension till kvinnor vars män
avlidit före den 1 juli 1960

Mitt förslag: Vid beräkning av förmögenhet vid
inkomstprövning av änkepension för kvinnor, vars män har avlidit före den 1
juli 1960, skall värdet av en- eller ivåfamiljsfaslighet som bebos av den pensionsberätligade
las upp till en fjärdedel av taxeringsvärdet.

Skälen för mitt förslag: Änkepension med anledning av
dödsfall som har inträffat före den 1 juli 1960 utges efler inkomstprövning.
Inkomstprövningen innebär enligt gällande regler atl pensionen minskas med en
tredjedel av den del av den pensionsberältigades årsinkomst som översfiger I
000 kronor. Vid beräkning av årsinkomsten inräknas bl. a. avkastning på
förmögenhet.

Riksdagen har, i anslutning till beslut om statlig
fastighetsskatt, för atl motverka en ökning av boendekostnaderna för vissa
pensionärsgrupper beslutat en lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrulillägg
och kommunalt bostadstillägg lill folkpension (prop. 1984/85:85 bil. 2, SfU
14, rskr. 92, SFS 1985:755). Ändringen innebär att vid beräkning av förmögenhet
skall värdet av fastighet, som avses i 24 § 2 mom. kommunalskatlelagen
(1928:370) - en- eller tvåfamiljsfastighet — och som bebos av den pensionsberätligade,
tas upp lill en fjärdedel av taxeringsvärdet i ställel för till hälften som
tidigare varit fallet. Denna bestämmelse trädde i kraft den I januari 1986.

Motsvarande bestämmelse bör med samma motivering införas
vad avser änkepension med anledning av dödsfall som inträffat före den 1 juli
1960.

Vad jag nu sagt föranleder en ändring i 16 § lagen
(1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring. Den nya lydelsen
bör göras tillämplig vid beräkning som avser lid fr.o.m. den 1 januari 1986
eller senare dag.

32

5
Försöksverksamhet med flexiblare sjukpenningersättning och ersättning för merkostnader
i vissa sjukfall

Prop. 1986/87:133

Mitt förslag: Den försöksverksamhet som pågår vad avser
möjligheten alt ersätta merkostnader för resor lill och från arbetsplatsen som
ett alternativ till sjukpenning utvidgas fr. o. m. den I juli 1987 lill atl omfatta
hela landet. Försöksverksamheten skall kunna pågå till utgången av år 1988.

Den
försöksverksamhet som pågår med flera ersättningsnivåer inom sjukpenningförsåkringen
förlängs lill utgången av år 1988.

Skälen för mitt förslag: Regeringen anvisade för
budgetåret 1985/86 medel för projektverksamhet vid försäkringskassorna i syfte
att bl.a. effektivisera administrationen och tillämpningen av den allmänna
försäkringen. Försäkringskassorna i Malmöhus, Gävleborgs och Västernorrlands
län beviljades projektmedel för atl på försök få utge även en Qärdedds och tre
fjärdedels sjukpenning. Försäkringskassorna i Blekinge, Gävleborgs, Västerbottens
och Västernortlands län och i Göteborg beviljades projektmedel för alt på
försök, som allernativ lill sjukpenning, betala merkostnader för resor till och
från arbetsplatsen om den försäkrades hälsotillstånd inte medgav all han
utnyttjade sill normala färdsätt.

I prop. 1985/86:38 föreslog regeringen riksdagen atl anta
en särskild lag om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet för all göra
det möjligt atl genomföra projekten. Riksdagen biföll propositionen (SfU
1985/86:3, rskr. 45). Försöksverksamheten avsågs atl pågå lill den 30 juni
1987.

Riksförsäkringsverket har i en skrivelse lill regeringen
den 18 december 1986 föreslagit en förlängning i oförändrad omfattning av
försöksverksamheten vad avser flera ersättningsnivåer inom
sjukpenningförsäkringen. Vad beträffar försöksverksamheten med att belala
merkostnader för resor lill och från arbetsplatsen som allernativ till
sjukpenning har verket föreslagit atl försöksverksamheten utvidgas till all
omfatta hela landet.

Försöksverksamheterna har enligt riksförsäkringsverket
mottagits myckel positivt av dem som berörts av försöket. Del gäller såväl
enskilda försäkrade som läkare och arbetsgivare. Försöksverksamheten med ytterligare
ersättningsnivåer inom sjukpenningförsäkringen har dock varit mycket begränsad
lill sin omfattning. Jag bedömer det därför angeläget att tiden för försöket
utsträcks så all ytterligare erfarenheter kan samlas in inför elt
ställningslagande till om flera ersättningsnivåer skall införas i försäkringen.
Erfarenheterna av den del av försöksverksamheten som avser reseersättning som
alternativ till sjukpenning är mera omfallande. Enligt riksförsäkringsverkets
uppfattning kan därför försöksverksamheten i del avseendet utsträckas till att
omfatta hela landet.

Reseersättning som alternativ till sjukpenning innebär
enligt min mening stora fördelar för den enskilde som ges möjligheter atl
fortsätta sitt för-

33

3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 133

värvsarbete
och undvika en påtvingad sysslolöshet. Möjligheterna lill en snabb
rehabilitering ökar också. Det innebär samtidigt påtagliga besparingar för den
allmänna försäkringen ulan alt detta påverkar den försäkrades ekonomiska
situation negativt. Besparingens storlek blir naturligtvis beroende av den
försäkrades sjukpenning, resekostnaden per dag och ersält-ningstidens längd.
Det finns därför enligt min mening skäl atl i samband med utvärderingen av en
fortsalt försöksverksamhet pröva om ersättningens storlek skall begränsas till
vad som motsvarar den försäkrades sjukpenning per dag, om det skall finnas
någon begränsning i ersätiningslidens längd samt om ersättningen skall motsvara
de faktiska resekostnaderna eller enbarl de merkostnader som uppstått.

Det pågående arbetet i rehabiliteringsberedningen gäller
bl. a. frågor som prövas i de försöksverksamheter jag beskrivit ovan. Jag
föreslår därför att försöksverksamheterna förlängs att gälla till utgången av
år 1988 med den utvidgningen atl försöket med reseersättning bör omfatta hela
landet. Detta ger möjlighel för rehabiliteringsberedningen att dra nytta av
försöksverksamheterna i sill arbete.

Prop. 1986/87; 133

6 Reglerna för beräkning av basbeloppet

Mitt
förslag: Basbeloppet skall utgöra 24 500 kronor multiplicerat med det
jämförelsetal som anger förhållandet mellan del allmänna prislägel i november
året före det år basbeloppet avser och prisläget i november 1986.

Skälen för mitt förslag: Regeringen har i årets
budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 7) föreslagit riksdagen alt elt filläggsbelopp
fastställs för beräkning av pensionsförmåner m. m. utöver vad som följer av den
vanliga uppräkningen som en följd av konsumentprisutvecklingen. Tilläggsbeloppet
har föreslagits utgöra 400 kronor fr. o. m. den I juli 1987, vilket regleras i
en särskild lag om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner
m.m. Basbeloppet har av regeringen fastställls till 24100 kronor för år 1987.

Basbeloppet används också för beräkning av studiemedel och
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349). I årets
budgetproposition (bil. 10) har regeringen därför föreslagil en särskild lag
om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel m. m. med
motsvarande innehåll som vid pensionsberäkningen.

Enligt nu gällande regler i 1 kap. 6 § AFL fastställs
basbeloppet för varie år med hånsyn till de prisförändringar som inträffat fram
till november året före det år basbeloppet avser. Basbeloppet används inom
stora delar av samhället som etl instmment för att värdesäkra olika typer av
förmåner och utbetalningar. Av hänsyn till de svårigheter en återgång lill det
före år 1982 gällande systemet med en månatlig prövning av basbeloppets storlek
skulle innebära valde regeringen atl i ställel för en ändring av basbelopps-

34

reglerna i
AFL föreslå ett tilläggsbelopp alt gälla tills vidare. Som jag anförde i
budgetpropositionen avsåg jag att återkomma till regeringen med förslag vad
gäller grunderna för beräkning av basbeloppet fr. o. m. år 1988.
Tilläggsbeloppet är avsett att utgöra en förstärkning av pensionärernas ekonomi
också på längre sikt. Jag föreslår därför att tilläggsbeloppet om 400 kronor
inräknas i underlaget för de basbelopp som skall fastställas för är 1988 och
framåt.

Vad jag nu
sagt föranleder en ändring i 1 kap. 6 § AFL. Jag lägger också fram förslag om
upphävande av de två tidigare nämnda lagarna om tilläggsbelopp lill
basbeloppet vid beräkningen av förmåner.

Prop.
1986/87:133

7 Skatteavdrag på sjukpenning m. m.

Mitt förslag: Avdrag för preliminär A-skatl på sjukpenning
och föräldrapenningförmåner skall göras med ledning av särskilda skattetabeller.
I tabellerna skall skatteavdraget anges i procent. Storleken av del
procentuella avdraget skall bestämmas med hänsyn till bl.a. den skallskyldiges sjukpenninggmndande
inkomst eller den andel av den sjukpenninggrundande inkomsten som ersättningen
grundas på. Motsvarande regler för skatteavdrag skall gälla i fräga om
havandeskapspenning, ersättning till tillfälliga smittbärare och dagpenning vid
utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret.

För
ersättning som i vissa fall utgår trots atl sjukpenninggrundande inkomst inle fastställls
skall det procentuella avdraget bestämmas med hänsyn lill ersätlningsunderiagels
storlek.

Skälen för
mitt förslag: För att komma till rätta med brister vad gäller
kompensationsnivån inom den obligatoriska sjukförsäkringen har regeringen
föreslagit ett nytt sätl all beräkna sjukpenning och tillfällig föräldrapenning
(prop. 1986/87:69). Del nya beräkningsättet innebär en timberäkning av dessa
förmåner för försäkrade, vars sjukpenninggrundande inkomst hell eller delvis
utgörs av inkomst av anställning. I fråga om sjukpenning tillämpas timberäkningslekniken
under de första 14 dagarna av varie sjukperiod. För tid därefter beräknas
sjukpenningen på nuvarande sätt. 1 fråga om den tillfälliga föräldrapenningen
skall timberäkningslekniken tillämpas oavsett föräldraledighetens längd.
Reformen avses träda i kraft den I december 1987.

Timberäkningslekniken
innebär alt sjukpenningen och den tillfälliga föräldrapenningen kan komma all
variera betydligt i förhällande lill om förmånen beräknas pä nuvarande säll.
På grund härav kan preliminärskat-leavdragets storlek - på grund av progressivitelen
i skallesyslemel — bli hell olillfredsställande i vissa fall. Jag redovisade
därför i prop. 1986/87:69, s. 55. en ny modell för att all beräkna
skatteavdraget. Denna innebär att skattetabeller upprättas där avdragets storlek
per ersältningsdag inte anges i krontal utan med etl procenttal, vars storlek
bestäms med hänsyn till

35

bl.a. den
försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. På så sätl kan Prop. 1986/87;
133 progressivitelen i skatiesystemel bättre beaktas. Frågan krävde dock viss
ytterligare beredning, varför jag avsåg alt återkomma till den i annat
sammanhang.

Den beredning som härefter skett har inte gett anledning
till ändrad uppfattning om hur skatteavdraget i del nya systemet bör gå till.
Jag föreslår således att skalleavdrag i forlsällningen skall ske enligl
särskilda tabeller där det anges vilken procentsats som skall tillämpas vid en
viss sjukpenninggrundande inkomst.

Syftet är atl del procenluella skatteavdraget på
ersättningen från försäkringskassan skall överensstämma med den procentsats
som gäller för den totala skallen på en årsinkomst motsvarande den
skatteskyldiges sjukpenninggrundande inkomst. Skall en skattskyldig exempelvis
betala 40% i skatt på en årsinkomst som motsvarar hans sjukpenninggrundande inkomst
bör således skatteavdrag på ersättning från försäkringskassan ske med 40%. För
de flesta fall av skatteavdrag måste dock beaktas alt förmånen inle utges på
grundval av hela den sjukpenninggrundande inkomsten ulan på 90% av denna
inkomst. Del gäller bl. a. sjukpenning och föräldrapenningförmäner enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. 1 sådana fall bör procentsatsen grundas på en
årlig inkomst motsvarande 90% av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Procentsatsen bör i skattetabellerna anges i hela procenttal.

1 tabellerna måste givetvis ocksä, liksom nu, beaktas den
kommunala utdebiteringen och tillämplig kolumn enligl 4 § 2 mom. uppbördslagen
(1953:272). Om lokal skattemyndighet har föreskrivit särskild beräkningsgrund
eller beslutat om jämkat preliminärskalteavdrag måste hänsyn las även lill
detta när skatteavdraget görs.

Den sjukpenninggrundande inkomsten torde i det stora
flertalet fall stämma relativt väl överens med den verkliga årsinkomsten, bl.a.
eftersom det ligger i den skaltskyldiges eget intresse all anmäla eventuella
inkomsthöjningar lill försäkringskassan. Förutsättningarna för elt korrekt
preliminärskatteavdrag bör därför bli goda. En annan fördel med all knyta an
till den sjukpenninggrundande inkomsten är atl försäkringskassorna har
uppgifterna om denna lätt tillgängliga.

Som jag ser del finns del inte anledning all begränsa
användningen av procentavdrag lill enbarl limberäknad ersättning. En sådan
modell kan tillämpas även i övriga fall där förmånen utges på grundval av den
försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Del medför dessutom administrativa
fördelar alt begränsa antalet skattetabeller som behöver användas till så få
som möjligt. Jag anser således all systemet med procentavdrag bör kunna
användas även när sjukpenning och ersättning till tillfållig smittbärare
beräknas enligt nuvarande regler. Vidare bör det kunna ske i fräga om
havandeskapspenning och föräldrapenning i samband med barns födelse. Även belräffande
dagpenning under utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret bör tekniken
med procenlavdrag kunna användas.

Det kan dock inträffa att ersäUning utges fill en person
som har sjukpen

ninggrundande inkomst men ersättningen likväl inte skall beräknas på

grundval av denna inkomst. Del är fallet beträffande t.ex. sådan föräldra- 36

penning med anledning av barns födelse som utges enligt garaniinivån
(60 kr./dag). Del procentavdrag som gäller på grund av den försäkrades sjukpenninggmndande
inkomst bör emellertid ändå kunna tillämpas ulan all några olägenheter av
betydelse uppstår. Om skatteavdraget kan komma all bli för högt på grund av att
föräldrapenningen utges enligt garantinivån under längre tid finns det
möjligheter alt begära jämkning av preliminärskallen.

Del förekommer vidare att en förmån utges trots att den
försäkrade inte har någon sjukpenninggrundande inkomst fastställd för sig.
Detta kan vara fallet t. ex. när sjukpenning enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring utges på grundval av den inkomst som skulle ha utgjort
sjukpenninggrundande inkomst om den skaltskyldige varil sjukpenningförsäkrad.
Reglerna bör därför utformas på ett sätl som innebär alt om sjukpenninggrundande
inkomst inle har fastställts skatteavdraget skall grundas på ersätt-ningsunderlagel.

Del bör
ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer atl utarbeta
de akluella tabellerna efter de riktlinjer somjag här angett.

Den författningsmässiga reglering, som behövs för all
åstadkomma den nya ordningen för skaiteavdrag, bör ske genom lag om ändring i
kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m. m. Vissa
ytterligare ändringar bör göras i kungörelsen för att anpassa föreskrifterna i
den till nuvarande förhållanden. De nya reglerna bör träda i kraft den 1
december 1987.

Prop. 1986/87:133

8 Utmätning och införsel i sjukpenning m. m.

Mitt
förslag: Vid löneutmälning av eller införsel i sjukpenning eller annan
dagersättning frän socialförsäkringen införs sammanräkningsregler. Reglerna
innebär att de per dag bestämda utmätnings- eller införselbeloppen, liksom de
per dag bestämda utmätningsfria beloppen och förbehållsbeloppen, skall räknas
samman för samtliga dagar som ersättningsperioden omfattar.

Skälen för
mitt förslag: För alt komma lill rätta med brister vad gäller kompensalionsnivån
inom den obligatoriska sjukförsäkringen har regeringen föreslagil ett nytt
sätt alt beräkna sjukpenning och tillfällig föräldrapenning (prop.
1986/87:69). Det nya beräkningssättet innebär en timberäkning av dessa förmåner
för försäkrade, vars sjukpenninggrundande inkomst helt eller delvis utgörs av
inkomst av anställning. Reformen avses träda i kraft den I december 1987.

1 prop.
1986/87:69, s. 56. framhöll jag atl det är angeläget alt frågan om införsel och
utmätning i limberäknad ersättning löses på ett sätl som underlättar en smidig
administrativ hantering. Jag avsåg atl återkomma

37

med förslag om detta i ett
senare sammanhang. Jag tar nu upp frågan till Prop. 1986/87:133 behandling.

Reglerna
i utsökningsbalken innebär när del gäller utmätning av eller införsel i bl. a.
sjukpenning och tillfällig föräldrapenning all det belopp som skall tas ut
genom det exekutiva förfarandet bestäms per dag. Det belopp som skall
förbehållas gäldenären bestäms också per dag (7 kap. 8 § resp. 15 kap. 9 §).

Systemet
med limberäknad sjukpenning innebär för de första 14 dagarna av varie
sjukperiod att ersättningen utges endast för de dagar som den försäkrade skulle
ha ulfört förvärvsarbete om han inte hade blivit sjuk. För lid efter 14-dagarsperioden
skall sjukpenning utges efter hittillsvarande mönster. Den nuvarande ordningen
innebär med vissa undantag att sjukpenning utges för varie dag i sjukperioden.
Sjukpenningen skall således i det nya systemet koncentreras till färre dagar
men den kommer i stället atl i de flesta fallen utges med högre belopp per dag
än vad som nu sker.

Det
exekutiva avdragsbeloppet och det belopp som skall förbehållas gäldenären
fastställs för närvarande i förhållande till en i förväg bestämd sjukpenning,
som genomgående beräknas direkt på gmndval av den sjukpenninggrundande
inkomsten och delningstalet 365. Sjukpenningen i det nya systemet kommer för de
första 14 dagarna inte på samma sätt att kunna bestämmas i förväg, såvida den
inte blir föremål för schablonberäkning. Vanligtvis kommer dock ersättningen lotalt
att bli bättre under de första 14 dagarna än vad som nu är fallet. Det är
angeläget att kronofogdemyndigheterna inte belastas av att behöva meddela etl
beslut som avser timberäkningsperioden och ett annat som avser liden därefter.
På gmnd av detta och då det nya systemet i regel innebär en förbättrad
kompensation bör man kunna låta samma principer som i dag gälla vid
fastställandet av utsökningsbdoppen i fråga, dvs. att fastställandet sker i
förhållande till den sjukpenning som beräknas enligl nuvarande regler. Om den
totala timbe-räknade ersättningen kan antas bli högre än om ersättningen
beräknas på nuvarande sätt är det dock inget som hindrar all
kronofogdemyndigheten tar hänsyn till det.

Som
nämnts kommer limberäknad sjukpenning att utges endasi för dagar då
förvärvsarbete skulle ha utförts, om inte den försäkrade blivit sjuk. Men den limberäknade
sjukpenningen år naturligtvis avsedd att kompensera för den inkomstförlust som
görs till följd av sjukdom och således i samma utsträckning som lönen utgöra etl
bidrag lill försöriningen även under arbetsfria dagar. Det är därför viktigt
att det skydd som nu finns för den försäkrade genom bestämmande av belopp som
skall tas undan från verkställigheten inte försämras. Därför bör hänsyn tas lill
förbehållsbelopp även för dagar då ingen sjukpenning utges. En sammanräkningsregel
som åstadkommer delta bör införas.

Det
förhållandet att sjukpenning i regel kommer att utges under ett färre

antal dagar under de första 14 dagarna av sjukfallel än vad som nu är fallet

innebär sämre möjligheter i exekulionshänseende vid en fortsatt tillämp

ning av nuvarande ordning. För närvarande gäller ju att verkställighet sker

för varie dag som sjukpenningen utges. För att inte försämra exekutions-

möjligheterna bör därför även i detta avseende en sammanräkningsregel 38

införas
som innebär atl hänsyn tas till utmätnings- och införselbelopp för Prop.
1986/87:133 dagar då ingen sjukpenning utges.

Den tillfälliga föräldrapenningen kommer i del nya
systemet atl limbe-räknas på samma sätl som sjukpenningen, dock utan
begränsning lill fjoriondagarsperiod. Reglerna om sammanräkning bör därför
gälla även i fråga om införsel i eller utmätning av denna ersättning.

Reglerna bör utformas så alt sammanräkningarna av beloppen
i fråga skall ske för samtliga dagar som ersältningsperioden omfattar.
Ersättnings-perioden bör anses börja den första dag för vilken ersäUning utges
och avslutas den sista dag som den försäkrade uppger att han varit sjuk. Avgränsningen
tar bl. a. hänsyn lill det system för datamaskinen registrering av olika
tidpunkter i sjukperioden som RFV planerar all tillämpa. När del gäller
tillfällig föräldrapenning bör flera perioder kunna anses föreligga om
föräldrarna omväxlande vårdar elt barn. Reglerna om sammanräkning bör kunna
göras generella och användas även när sjukpenning utges enligt nuvarande
regler.

Även för andra förmånsslag av samma typ som sjukpenning
och tillfällig föräldrapenning bestäms de exekutiva beloppen och
förbehållsbeloppen per dag. Det gäller bl. a. föräldrapenning i samband med
barns födelse. Jag anser att det är värdefullt alt kunna tillämpa samma
principer för exeku-tionsförfarandet på alla förmånsslagen. På så säll
underlättas den administrativa hanteringen. De ändringar i utsökningsbalken
som föranleds av det sagda anser jag därför bör utformas så atl
sammanläggningsreglerna skall tillämpas på alla dessa ersättningar. Ändringarna
bör tas in i en ny paragraf, 7 kap. 8 a §, när det gäller utmätning och i 15
kap. 10 § när del gäller införsel.

Av 7 kap. 13 § utsökningsbalken framgår att utmätning av bl.a.
dagersättning som här är i fråga medför förmånsrätt när det belopp som skall
innehållas har förfallit lill betalning. Den av mig föreslagna sammanräkningsregeln
innebär atl utmätningsbelopp för dagar då ingen ersättning utges även skall
beaktas. Föreskrifterna om när utmätning medför förmånsrätt bör anpassas till
delta genom att det i 7 kap. 13 § utsökningsbalken införs föreskrifter enligl
vilka dagersättningen skall anses ha förfallit till betalning med
utmätningsbeloppet varie dag som ersältningsperioden omfattar.

Som en följd av den föreslagna sammanräkningsregeln vid
införsel bör också en anpassning ske av föreskrifterna om bl.a. preskription i
15 kap. 6 § utsökningsbalken.

De nya reglerna i utsökningsbalken bör träda i kraft den 1
december 1987.

9 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag anfört har inom socialdepartementet
upprättats förslag lill

1.
lag om ändring
i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

2.
lag om ändring
i lagen (1969:205) om pensionstillskott, 39

1.
lag om ändring i lagen
(1962:382) angående införande av lagen om Prop. 1986/87:133 allmän
försäkring,

2.
lag om ändring i lagen
(1985:1002) om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet,

3.
lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

4.
lag om upphävande av lagen
(1987:000) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av
pensionsförmåner m. m.,

5.
lag om upphävande av lagen
(1987:000) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel m. m.,

6.
lag om ändring i kungörelsen
(1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m. m.,

7.
lag om ändring i utsökningsbalken.

Förslaget
under 7 har upprättats i samråd med chefen för utbildningsdepartementet, förslaget
under 8 i samråd med chefen för finansdepartementet och förslaget under 9 i
samråd med chefen för justitiedepartementet.

Lagförslagen
under 8 och 9 gäller frågor som hör till lagrådets granskningsområde. Med
hänsyn till förslagens enkla beskaffenhet anser jag dock att lagrådels hörande
skulle vara utan belydelse.

10 Specialmotivering

Förslaget
lill lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

5 §

Ändringen
i paragrafens första stycke motiveras av förslaget att införa en övre tidsgräns
vid 35 limmar per arbetsvecka för den sammanlagda arbetstiden efter övergången till
delpension. Denna gräns avses gälla såväl anställda och uppdragstagare som egenföretagare.
Som framgår av del föreslagna nya tredje stycket i 8 § skall vid tillämpningen
av denna regel inräknas även tid för sådan bisyssla som den försäkrade kan ha
beviljats bortseende från vid prövningen av rätten till delpension. Även i
övrigt skall, om nägon har flera arbeten, hänsyn tas till den sammanlagda
arbetstiden för dessa.

Liksom
i fråga om den nedre gränsen för deltidsarbete skall, om den försäkrades
arbetstid varierar, avgörande för om arbetstiden uppgår till högst 35 timmar
per arbetsvecka vara den genomsnittliga arbetstiden för det närmast kommande
året.

6§

Arbete
som uppdragstagare skall fortsättningsvis jämställas med arbete

som anställd. Avgörande för om 6 eller 7 § skall tillämpas år förhållandena

efter arbetstidsminskningen. Förvärvsarbetet dessförinnan är således utan

betydelse i detta sammanhang. Försäkrade som avses i 6 § är dels sådana

som har enbart inkomster av anställning eller uppdrag, dels sådana som

har både anställnings- och uppdragsinkomster men inte andra förvärvsin

komster. En fömtsättning för att den försäkrade skall hänföras till denna 40

paragraf
är att hans förvärvsinkomster är att anse som inkomst av tjänst Prop.
1986/87:133 vid taxering lill statlig inkomstskatt. Vissa möjligheter finns
dock, som anges i 8 §, att begära bortseende från mindre bisyssla i form av
rörelse eller jordbruk, vilket fär lill följd alt rätlen till delpension bedöms
ulan hänsyn till denna bisyssla.

Med uppdragstagare förslås i delta sammanhang den som
utför arbete för annans räkning ulan all vara anställd i dennes tjänsl.
Begreppet har här samma innebörd som i socialförsäkringen i övrigl. En
uppdragstagare som har sådan inkomst som enligt 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) är atl anse som inkomst av
anställning kommer alltså i regel atl betraktas som en sådan försäkrad som
avses i 6 S NDPL.

Liksom hittills skall vissa fåmansföretagare m.fl., även
om inkomsten av arbetet i sådanl förelag skaltemässigt är att anse som fiänsteinkomst,
jämställas med egenföretagare vid bedömningen av rätten lill delpension. Detta
följer av 7 S andra slyckel.

När del gäller uppdrag bör i likhet med vad som gäller för
närvarande

den försäkrades och uppdragsgivarens uppgifter om inkomst och arbetstid

ligga till grund för bedömningen av rätten lill delpension. Vad gäller beräk

ningen av uppdragstagarens arbetstid kan följande sägas. Eftersom upp

dragsgivaren många gånger inte kan lämna preciserade lidsuppgifter kom

mer försäkringskassan ofta att få ta den försäkrades egna uppgifter som

utgångspunkt för bedömningen. Kassan bör pröva rimligheten av tidsupp

gifterna genom att jämföra dessa med inkomsten för uppdraget. Denna

inkomst bör således många gånger kunna vara utgångspunkt för beräkning

en av arbetstiden. Bedömer kassan att uppgifterna om arbetstiden kan

godtas mol bakgrund av denna jämförelse, bör i flertalet fall den försäkra

des arbetstid kunna fastställas med ledning av dessa uppgifter. Enbart i de

fall där arbetstidsminskningen ligger omkring fem limmar i veckan eller där

arbetstiden efter övergången lill delpension kan antas vara i närheten av

den nedre tidsgränsen för deltidsarbete (17 timmar i veckan) kan uppkom

ma behov av en mer exakt arbetstidsberäkning. Sådana behov kan aktuali

seras även i fall där arbetstiden efter arbelstidsminskningen ligger i närhe

ten av den övre gränsen för deltidsarbetet - 35 timmar per vecka - saml i

vissa omprövningssituationer. I flertalet fall torde dock de nämnda arbets

tidsförhållandena inte föreligga. 1 de - fåtaliga - situationer där en mer

exakt arbetsiidsberäkning blir nödvändig kan del bli aktuellt alt tillämpa

den allmänna regeln i 15 § om den försäkrades bevisskyldighel. Den för

säkrade måste enligt denna regel lämna försäkringskassan det underlag

som behövs för att kassan skall kunna pröva hans rält till delpension.

Flertalet av de uppdrag som är aktuella i detta sammanhang är förtroen

deuppdrag av olika slag, bl.a. politiska och fackliga. Den lid som den

försäkrade ägnar åt dessa uppdrag innefattar i många fall även tid som

närmasl kan betraktas som ideell verksamhet. Därför bör i dessa fall den

lid som skall beaktas vid bedömningen av rätten till delpension begränsas

till liden för de arbetsuppgifter som har ett nära samband med uppdraget.

Tiden för övriga delar av uppdraget - för vilken lid arvode ej utgår -

skulle därmed inte påverka rätten till delpension. Ersättningen för dessa 41

4 Rik.sdagen 1986/87. I saml. Nr 133

uppdrag står mänga gånger i direki proportion lill den
sammanträdestid Prop. 1986/87:133 som är förknippad med uppdraget. När
arbetstiden skall beräknas i uppdraget bör därför hänsyn i regel las endast lill
tid för sammanträden och förberedelser för dessa. Inte bara tid för sammanlräden
i nämnder, beslutande församlingar o. d. bör härvid beaktas. Också tid för
förberedande möten i anslutning härtill, t.ex. partigruppsmöien, bör räknas in.
För fackligt förtroendevalda bör göras i princip motsvarande bedömning.

Motsvarande bedömningsgrunder bör tillämpas även när det
gäller andra förtroendeuppdrag än politiska och fackliga, l.ex. styrelseuppdrag
i föreningar m.m. Ersättningen för dessa uppdrag kan ofta vara relativt liten
medan däremot arbetsinsatsen kan vara av siörre omfattning. Här kan även
erinras om att del bl.a. inom sjukförsäkringen finns en nedre gräns för de
förvärvsinkomster som skall beaktas. Enligt 3 kap. 2 § AFL skall nämligen en
inkomst från en uppdragsgivare som understiger I 000 kr. per år inle tas med
vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den ulgör
inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Förutom förtroendeuppdrag förekommer i viss utsträckning åven
andra former av uppdrag i samband med deltidsarbete. Som uppdragstagare räknas
också förmyndare, övervakare, fosterförälder, föredragshållare och tolk. Dit
hör också bl.a. ledamöler i privata eller offentliga styrelser och andra
beslutande organ. I åtskilliga fall är arbetsförhållandena för försäkrade med
sådana uppdrag jämförbara med arbetsförhållandena för vissa anställda. 1 dessa
fall bör nuvarande metoder all beräkna arbetstiden tillämpas även framdeles. T.ex.
bör en allmän bedömning göras av den försäkrades uppgifter om arbetstid. Dessa
uppgifter bör jämföras med uppgifterna om ersättningen för uppdraget.

Som nämnts kan behov uppkomma av en mer exakt beräkning av
arbetstiden i vissa omprövningssitualioner. Den impuls lill utredning som
försäkringskassan därvid får är i regel all inkomsten för uppdraget har förändrats.
Denna inkomstförändring beror antingen på att uppdraget har förändrats till
omfattningen eller all ersättningen för detta har ändrats. Alt utreda vilket av
dessa förhållanden del rör sig om torde inte innebära några siörre svårigheter.
Det avgörande i detta sammanhang är nämligen om en ändring av betydelse har
skett eller inte när del gäller arbetstiden. Den nya delpensionen får därefter
fastställas på grundval av den nya inkomsten för uppdraget.

Till följd av den i 5 § föreslagna generella övre
tidsgränsen för deltidsarbete blir nuvarande regel härom i 6 § andra meningen
för anställda obehövlig och kan därför avskaffas.

Eftersom uppdragstagare fortsättningsvis jämställs med
anställda har före

varande paragraf ändrats till att avse i huvudsak enbart rörelseidkare och

jordbrukare. 1 de fall anställda och uppdragstagare efter arbetslidsminsk

ningen har också rörelse eller jordbruk kommer de alt få sin rätt lill

delpension bedömd enligl denna paragraf. Som framgår av 8 § finns dock

särskilda bestämmelser om bortseende i vissa fall från sädana bisysslor. 42

8S Prop. 1986/87:133

I paragrafen upptas de föreslagna nya reglerna om
bortseende i vissa fall från en mindre bisyssla vid prövningen av rätten lill
delpension.

En förutsättning för atl en anställd eller uppdragstagare
skall kunna få rätlen till delpension bedömd med bortseende från en mindre
bisyssla är all inkomsten av denna är att hänföra lill inkomst av rörelse eller
jordbruksfastighet vid inkomstbeskattningen. På motsvarande säll krävs för en rörelseidkare
eller lantbrukare, som har en mindre bisyssla, att denna i skattehänseende är
alt anse som inkomst av tjänsl.

Liksom hittills gäller som villkor för tillämpningen av
paragrafen att den försäkrade själv begär all han skall kunna få sin råu fill
delpension bedömd med bortseende från bisysslan.

I andra stycket anges de närmare villkoren för att etl
visst arbete skall kunna betraktas som en mindre bisyssla. Nuvarande krav att
denna skall ha ulförts varaktigt före arbetstidsminskningen och att bisysslan
får ulföras i genomsnitt högst 10 timmar i veckan samt atl arbetstiden för den
inte får ökas i samband med pensioneringen kvarstår oförändrade. Den nu
gällande övre gränsen för vad som kan betraktas som inkomst av en mindre
bisyssla föreslås höjd från vad som motsvarar ett till motsvarande ett och ett
halvt basbelopp.

Som en ny punkl i andra stycket har upptagils en regel som
syftar till alt de i delta stycke angivna villkoren skall tillämpas gemensamt
för alla bisysslor, om den försäkrade har mer än en bisyssla av här aktuellt
slag. Regeln innebär att en anställd eller uppdragstagare som har flera
bisysslor i form av rörelse eller jordbruk måste begära bortseende från alla
dessa för att reglema i förevarande paragraf skall bli tillämpliga. På samma
sätt krävs alt en egenföretagare som har mer än en bisyssla i form av anställning
eller uppdrag begär bortseende från samtliga dessa bisysslor.

Som ett nytt tredje stycke har tagils in en föreskrift om
att man vid tillämpningen av 5 § första styckel om längsta möjliga arbetstid efler
övergängen lill delpension skall räkna in även arbetstiden för en sådan mindre
bisyssla som den försäkrade beviljats bortseende från.

Innebörden av ett bortseende från en mindre bisyssla är
alt denna inle beaktas vid prövningen av rätten till delpension. Som anges i
kommentaren till 12 § skall liksom i dag inte heller las hänsyn till inkomsten
av bisysslan vid beräkningen av den försäkrades pensionsunderlag.

9§

Nuvarande regel alt beräkningen av arbetstiden i vissa
fall skall göras på grundval av förhållandena under tre år tillbaka i tiden i
stället för ett år blir i praktiken obehövlig efler elt genomförande av
förslagen i 12 och 13 §§. Första slycket andra meningen i nuvarande lydelse av
förevarande paragraf har därför fått ulgå.

10 §

Till första stycket har överflyttals den föreskrift som
avser utläggningen av

deltidsarbetet och som nu finns i 6 § första slycket RFV;s
kungörelse 43

(RFFS 1979:21) med verkställighet.sföreskrifter till lagen
(1979:84) om Prop. 1986/87:133 delpensionsförsäkring. Med hänsyn härtill har
bemyndigandet för regeringen och RFV i andra styckel inskränkts till att avse endasi
meddelande av särregler för vissa yrken. Avsikten med förslagel är inte att
åstadkomma någon ändring av den nuvarande tillämpningen av reglema för utläggningen
av arbetstiden efter arbetslidsminskningen.

12 §

I paragrafen behandlas schablonberäkning av inkomsten före
arbetslidsminskningen för anställda och uppdragstagare. Närmare regler för
denna beräkning ges i det föreslagna andra stycket. Delta motsvarar i huvudsak

13 § andra stycket i nuvarande lydelse, som avser
den nu tillämpade

schablonberäkningen för bl.a. egenföretagare. Justeringar har dock gjorts

för att åstadkomma atl beräkningen av den genomsnittliga förvärvsinkom

sten skall göras med ledning av ATP-poängen för fem år närmast före

arbetstidsminskningen och alt man vid denna beräkning skall bortse från

poängen för de två av dessa fem år för vilka ATP-poängen är lägst.

En preliminär beräkning av pensionsunderlaget måste göras
i näslan samtliga fall eftersom pensionspoängen fastställs med en viss
fördröjning. Denna preliminärberäkning bör göras med utgångspunkt i de fyra senasie
åren då pensionspoäng har fastställts. Medelvärdet av poängen för de tre bästa
av dessa fyra är beräknas. Den preliminära pensionen beräknas därefter i övrigl
pä samma sätt som anges i paragrafen. Preliminärberäkningen medför atl
delpensionen vid den slutliga beräkningen endast kan utbetalas med oförändrat
eller förhöjt belopp.

Liksom vid tillämpningen av nuvarande schablonberäkning
enligt 13 § bör vid tillämpningen av det nu föreslagna andra slycket tas hänsyn
även till sådana pensionspoäng som skulle ha tillgodoräknats den försäkrade om
han inte hade anmält undantagande från ATP. En bestämmelse härom har därför
tagits in i punkten 3 i övergångsbestämmelserna. Denna bestämmelse blir naturiigtvis
aktuell huvudsakligen för ett mycket begränsat antal egenföretagare men skulle
i undantagsfall kunna tillämpas även för en anställd som under de fem åren närmasl
före arbetstidsminskningen haft inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet -
och som då dessuiom haft ett gällande undanlagande från ATP. Denna regel i
övergångsbestämmelserna kommer alt bli tillämplig endast under en kortare tid
efter ikraftträdandet, eftersom del efter utgången av är 1988 inle kommer att
finnas kvar några personer i för delpension aktuell ålder som omfattas av elt
undantagande [lag (1981;692) om ändring i lagen om allmän försäkring].

Som framgår av del föreslagna andra slyckel las hänsyn
även till sådana pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om
han inte hade underlåtit att erlägga tilläggspensionsavgifi.

Vid genomsnittsberäkningen läggs i regel en pensionspoäng
till den som

fastställts för året. Om den försäkrades inkomst emellertid för någol av de

fem aktuella åren har understigit del basbelopp som avräknas vid faststäl

lande av pensionsgrundande inkomst, tillgodoräknas den försäkrade i stäl

let en mot inkomsten svarande del av en ATP-poäng för det akluella året. 44

Om en försäkrad enligt 8 § beviljats delpension med
bortseende från en Prop. 1986/87:133 mindre bisyssla skall, som framgär av
hänvisningen lill nämnda paragraf, liksom i dag bortses även från inkomsten av
bisysslan vid beräkningen av den försäkrades pensionsunderlag. Delta innebär
att den schablonberäk-nade genomsnittsinkomsten före arbetslidsminskningen i
dessa fall minskas med beräknad inkomst av bisysslan.

Liksom hittills skall inkomsten efter
arbetstidsminskningen utgöras av den förvärvsinkomst som den försäkrade kan
antas ha tills vidare. Denna beräkning görs, som framgår av hänvisningen till 9
§ andra slyckel, på grundval av den försäkrades antagna arbetsförhållanden
under del kommande året.

Till följd av den föreslagna förändringen av
pensionsunderlaget blir det nuvarande andra slyckel och tredje styckel andra
meningen liksom delar av första slyckel obehövliga. Dessa bestämmelser har fält
utgå.

Första meningen i tredje slyckel har ändrats med hänsyn till
att den bör avse endast inkomsten efler arbetstidsminskningen. Något behov av
alt bortse från inkomstavvikelser när del gäller inkomsten före arbetstidsminskningen
föreligger inte med den föreslagna schablonberäkningen härav.

13 S

Inkomsten före arbetstidsminskningen skall för egenföretagare
beräknas enligl samma metod som för anställda och uppdragstagare. I första slycket
har därför gjorts en hänvisning i delta avseende till 12 § andra stycket.
Vidare har de nuvarande andra och iredje styckena slopats.

15 §

Nuvarande Iredje slycket har fåll utgå som en följd av att
egenföretagare inte längre alllid skall behöva förete ett intyg från en annan
person om inkomst- och arbetsförhållandena.

Nuvarande huvudregel om sökandens bevisskyldighet kvarstår
oförändrad. Denna kan dock i vissa fall delvis fullgöras med hjälp av ett
intyg från någon sådan person som avses i det nuvarande tredje stycket, om
intyget utfärdas av någon som väl känner egenföretagarens arbets- och inkomstförhållanden.

16 §

Det nya andra styckel molsvarar föreskrifter som nu finns
i 16 och 24 S§

RFV:s verkslällighetskungörelse. Innebörden av andra meningen är att

delpension utbetalas t. o. m. utgången av den månad varunder rätten lill

pension har upphört, dock längst t. o. m. utgången av månaden före den då

pensionstagaren fyller 65 år. 45

17 § Prop. 1986/87:133

Ändringen, som inte har någon motsvarighet i
pensionsberedningens förslag, syftar till atl delpensionsärenden av enklare
beskaffenhet angående uppdragstagare skall avgöras av tjänsteman hos
försäkringskassan. Ärenden för egenföretagare och uppdragstagare med inkomst
av rörelse eller jordbruk saml ärenden av vidlyftig eller svår beskaffenhet
avgörs däremot av socialförsäkringsnämnd.

18 S

Til! denna nya paragraf har överförts den nuvarande
föreskriften i 23 § RFV:s verkställighetskungörelse. Någon ändring i sak är inle
åsyftad härmed.

Övergångsbestämmelserna

Samtliga nya bestämmelser avses iräda i kraft vid en och
samma tidpunkt. Denna har bestämts lill den 1 juli 1987 och sammanfaller därmed
med den höjning av kompensationsgraden lill 65% som regeringen har förelagt
riksdagen förslag om i prop. 1986/87; 100 (bil. 7 punkten 1).

Huvuddelen av de nya reglerna skall ses som en enhet och
är i stor utsträckning inbördes beroende av varandra. De förändringar och justeringar
som genomförs är så omfallande alt de nya beslämmelserna inte utan stora
problem skulle kunna tillämpas även på delpensioner som ulgår redan vid
ikraftträdandet. Detta gäller särskilt i omprövningssituationer. I synnerhet
skulle de nya bestämmelserna om beräkning av inkomsten före arbetslidsminskningen
medföra betydande svårigheter i sådana fall. Med hänsyn härtill skall enligt
punkten 2 de äldre bestämmelserna i 5—9, 12, 13 och 17 §§ fortfarande tillämpas
i fråga om sådan delpension som utges på grund av en arbetslidsminskning som
första gången har skett före ikraftträdandet. Delta gäller sålunda bl.a. även
i fall där den försäkrade därefter trappar upp eller ned sill förvärvsarbete
eller övergår frän en typ av verksamhel till en annan. Om någon däremot en gång
uppburit delpension men före ikraftträdandet l.ex. ökat sin arbetstid i sådan
utsträckning att han fäll pensionen indragen, bör hans räll till ny delpension
bedömas enligt de nya reglerna, om han efler den 30 juni 1987 på nytt minskar
sin arbetstid och ansöker om sådan pension. De nya reglerna i 10, 16 och 18 a §§
bör däremot kunna tillämpas fullt ul redan från ikraftträdandet. Dessa har endasi
förts över frän den nuvarande verkställighetskungöreisen och innebär inga
sakliga förändringar. Även ändringen i 15 § bör direki kunna gälla fr. o. m. ikraftlrädandei.

Innebörden av den föreslagna punkten 3 har utvecklats i
kommentaren till 12 §.

46

11 Hemställan Prop. 1986/87:133

Jag hemställer au regeringen föreslår riksdagen all anta
förslagen lill

1. lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring,

2.
lag om ändring
i lagen (1969:205) om pensionslillskolt.

3.
lag om ändring
i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

4.
lag om ändring
i lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom sjuk-försåkringsområdel,

5.
lagom ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

6.
lag om
upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp lill basbe-loppel vid
beräkning av pensionsförmåner m. m..

7.
lag om
upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp lill basbeloppet vid
beräkning av studiemedel m. m.,

8.
lag om ändring
i kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m. m..

9.
lag om ändring
i utsökningsbalken.

12 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen alt anta lagförslagen.

47

Bilagal
Prop. 1986/87; 133

Sammanfattning av pensionsberedningens betänkande (SOU
1986:47) Deltidspension. Översyn med förslag till ändringar i delpensioneringen

Beiänkandei innehåller en översyn av regelsystemet inom
delpensionsförsäkringen med förslag till förändringar på vissa punkter.

Pensionsberedningen framhåller atl delpensionsförsäkringen
utgör en väsentlig beståndsdel i systemet för rörlig pensionsålder.
Erfarenheterna av försäkringen uppges i alll väsentligt vara mycket goda. Detta
har medfört atl beredningen inte funnit det påkallat att föreslå några mera
omfattande förändringar i försäkringen. Denna bör ligga fast med nuvarande
huvudsakliga uppbyggnad.

Av avgörande betydelse för möjligheterna att utnyttja
delpensionsförsäkringen är tillgången på deltidsarbeten. Erfarenheterna visar atl
efterfrågan på deltidsarbeten för personer i åldersgruppen 60—64 år i allmänhel
kunnat tillgodoses. Beredningen har därför inte funnit anledning att föreslå
lagstiftning angående rätten till deltidsarbete.

Den nuvarande personkretsen för försäkringen bör
bibehållas oförändrad. Delta gäller även nuvarande åldersgränser för rätt till
delpension, 60-64 år, och de nu gällande allmänna försäkringsvillkoren -
bosättning i Sverige, aktuell anknytning lill arbetsmarknaden och ATP-poäng för
minst tio år fr. o. m. 45 års ålder. Kravet all anställda skall minska sin
arbetstid med i genomsnitt minst fem timmar per vecka bör finnas kvar.
Beredningen diskuterar införande av samma regler för egenföretagare men
stannar för all nuvarande regelsystem bör bibehållas. Tanken på särregler för
vissa grupper egenföretagare som exempelvis lantbrukare avvisas också.

Vad gäller uppdragstagares ställning inom försäkringen
föreslås vissa förändringar. Arbete som uppdragstagare bör jämställas med
arbete som anställd under förutsättning att inkomsten från uppdraget ulgör
inkomst av tjänst i skattemässigt hänseende. Delta medför all behovet av
särskilda regler för bisysslor i huvudsak kan upphöra. Dock bör sådana regler
finnas kvar för anställda och uppdragstagare som har en mindre rörelse eller
ett mindre jordbruk saml för egenföretagare som har etl uppdrag eller en
anställning av begränsad omfattning vid sidan av huvudsysselsättningen. Som
villkor för atl få rätten lill delpension bedömd med bortseende från en
bisyssla skall gälla all vederbörande utfört bisysslan varaktigt före arbetslidsminskningen
och alt arbetstiden inte har ökats eller varit avsedd att öka efler arbelstidsminskningen
i det huvudsakliga arbetet. Arbetstiden i bisysslan får vidare uppgå lill i
genomsnitt högst tio timmar per vecka och inkomsten därav måste undersliga ett
och etl halvt basbelopp per år. Om en person har flera bisysslor måste en
begäran om bortseende från sådan vid bedömning av rätten lill delpension avse
samtliga bisysslor.

Den nedre fidsgräns för deltidsarbetet på 17 timmar per
vecka som finns idag bör kvarstå oförändrad. Däremot bör en övre tidsgräns för
arbetet efter arbetslidsminskningen fastställas. Arbetstiden efter övergången lill

48

delpension
bör inte få överstiga 35 timmar per arbetsvecka. 1 denna tid Prop.
1986/87:133 inräknas även arbetstiden för en mindre bisyssla som den försäkrade
beviljats bortseende från.

Reglerna för beräkningen av arbetstiden före och efler
arbetstidsminskningen bör kvarstå i huvudsak oförändrade. Den nu gällande
bestämmelsen all beräkningen ibland skall göras på grundval av den genomsniltliga
arbetstiden under tre ellårsperioder bör avskaffas.

Som huvudregel för utläggningen av arbetstiden efler arbelstidsminskningen
gäller alt den försäkrade måste arbeta under minst halva antalet vanliga
arbetsdagar under varie period av högst tre månader. Riksförsäkringsverket har
utfärdat föreskrifter angående en annorlunda förläggning av arbetstiden av
innebörd all den försäkrade inte får göra längre sammanhängande avbrott i
arbetet under längre tid än en och en halv månad. Dessa regler bör överföras
från verkels kungörelse till lagtexten. Regeringen och efler regeringens
bemyndigande riksförsäkringsverket bör dock som hittills ha bemyndigande att
för vissa yrken göra undanlag från lagens bestämmelser.

Vad gäller bestämmandet av den försäkrades
pensionsunderlag föreslår pensionsberedningen atl inkomsten före
arbetstidsminskningen beräknas på grundval av de pensionspoäng inom ATP som
tillgodoräknats honom för de fem år som ligger närmast före arbelstidsminskningen.
Av dessa fem år elimineras sedan de två sämsta och medeltalet för de tre
återstående åren ökas med talet elt och multipliceras därefter med det aktuella
basbeloppet. Dessa regler bör gälla för såväl anställda som för egna
företagare.

Det krav som finns att egenföretagare skall bifoga etl
intyg angående sina arbets- och inkomstförhållanden lill sin ansökan om
delpension föreslås slopat. Inlygskravet har medfört avsevärda problem för
framför allt småföretagare och ensamföretagare eftersom del varit svårt att få
tag i en inlygsskrivare som känner lill sökandens förhållanden i sådan
utsträckning all han kan utfärda etl inlyg i saken.

Pensionsberedningen har också övervägt behovet av
särskilda samordningsregler mellan ålderspension från tjänslepensioneringen
och delpensionen. Beredningens slutsats är atl sådana samordningsregler inte
behövs.

Slulligen föreslår beredningen alt benämningen delpension
byts ut mol dellidspension. Detta innebär en anpassning till det allmänna språkbmket
angående försäkringen.

Utredningsförslaget beräknas medföra minskade utgifter för
administrationen av försäkringen med ca 7 miljoner kronor per år.

De nya reglerna föresläs träda i kraft den I juli 1987.

49

Bilaga 2 Prop. 1986/87:133

Sammanställning av remissyttranden över pensionsberedningens
delbetänkande (SOU 1986:47) Deltidspension. Översyn med förslag till ändringar
i delpensioneringen

Efter remiss har yttranden över pensionsberedningens
betänkande avgivits av försäkringsöverdomstolen (FÖD), försäkringsrätten för
Södra Sverige (FRS), riksförsäkringsverket (RFV), riksrevisionsverkel (RRV),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), socialstyrelsen (SOS), statskontoret, riksskalleverket
(RSV), Försäkringskasseförbundet (FKF), Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO),
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Småföretagens Riksorganisation, Pensionärernas
Riksorganisation (PRO), Sveriges Pensionärsförbund (SPF). Handikappförbundens
centralkommitté (HCK). Försäkringsbolaget SPP, Kommunernas Pensionsanslalt (KPA)
och Kooperationens Pensionsanslalt.

Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden från de
allmänna försäkringskassorna.

1 Allmänt

Landstingsförbundet: Landstingsförbundet finner atl de
förslag som är av inlresse för landstingen, främst angående uppdragstagare, år
välmotiverade.

SPP: SPP har ingenting all invända mol de förslag som ulredningen
lägger fram. Förslagen kommer inle märkbart atl påverka SPP;s handläggning av
delpensionsärenden.

Kooperationens pensionsanslalt: Beredningens förslag
tillstyrks i alla delar.

AMS: AMS har inget atl erinra mot förslaget.

FÖD: FÖD ansluter sig i allt väsentligt lill de förslag
och bedömningar som beredningen redovisar i sill belänkande.

HCK: HCK har ingenting atl erinra mol förslaget, men
påpekar att delpension endast skall användas för alt trappa ned arbetstiden
inför ålderspensioneringen. Vid medicinska skäl för pensionering skall
förlids-pension vara enda alternativet.

Statskontoret: Statskontoret ifrågasälter om del är lämpligl
all ändra i

del akluella regelsystemet innan övriga förslag om ändringar i pensionssys

temet i stort har redovisats från beredningen. På grund av den aviserade

höjningen av kompensationsnivån kan del dock vara motiverat all nu

genomföra de föreslagna förändringarna, eftersom de innebär etl effektiva- 50

re
regelsystem som är mindre resurskrävande och bäure än tidigare upp- Prop.
1986/87; 133 fyller uppställda syften med delpensionen.

2 Personkretsen

Utredningens förslag: Inga förändringar föreslås. FKF: FKF
har inga invändningar mol förslagel.

3 Arbetstidsminskning för anställda

Utredningens förslag: Nuvarande regler föreslås i huvudsak
behållas med krav på en minsta minskning av arbetstiden med fem timmar.

RFV: RFV anser att arbelstidsminskningen, avrundad nedåt
till närmaste hel timme, skall uppgå till minst 20% av den sammanlagda
arbetstiden före arbetslidsminskningen. En arbetslidsminskning mindre än fem
limmar per vecka skall dock inle grunda rätt till delpension.

Statskontoret: Statskontoret anser att en minsta arbetslidsminskning
på älta limmar bör krävas. Del bör också övervägas atl kunna ge delpension lill
personer som är yngre än 60 år.

4 Arbetstidsminskning för egenföretagare

Utredningens förslag: Idag måste arbetstiden minskas med i
genomsnitt minst hälften för rått till delpension. Ingen ändring föreslås i
nuvarande regler.

LRF: Lika regler bör gälla för egenföretagare som gäller
för anställd beträffande arbetslidsminskning, alliså flera möjligheter lill
sänkning av arbetstiden än hälften.

Småföretagens riksorganisation: Samma regler införs för egenföretagare
som för löntagare när del gäller krav på arbetslidsminskning för alt få
delpension.

SPF: Del bör räcka alt egenföretagare minskar sin
arbetstid med en tredjedel för all detia skall berättiga till delpension.

Statskontoret: Statskontoret anser atl en möjlighet för egenföretagare
att minska sin arbetstid med 25% bör införas. Försäkringskassorna bör i
betydligt större utsträckning än idag kunna använda skälighetsbedömningar för atl
beräkna egenföretagarens arbetstidsminskning.

SACO/SR: SACO/SR anser att för kategorin "fria
yrkesutövare" bör samma regler om arbetslidsminskning som för anställda
gälla. För denna kalegori är inkomsten i stort sett proportionell mol
arbetstiden, eftersom någon kapitaldel av belydelse saknas i rörelsen. Gruppen
består av yrkesutövare som tandläkare, läkare, advokater, revisorer,
konsulterande ingenjörer etc.

5
Uppdragstagarnas ställning Prop. 1986/87; 133

Utredningens förslag: Arbete som uppdragstagare jämställs
med arbete som anställd.

FÖD: FÖD tillstyrker förslaget. RFV får som
tillsynsmyndighet följa problem atl fastställa den exakta arbetstiden som kan
uppslå i vissa fall.

RFV: RFV hälsar förslaget med tillfredsställelse. Verket
påpekar samtidigt den skillnaden som föreligger vad gäller sättet atl beräkna
årsarbetstiden i delta förslag och det förslag som lagts angående
limsjukpenning.

Landstingsförbundet: Styrelsen anser atl förslagel är
välmotiverat.

LO. TCO. statskontoret, FKF och PRO tillstyrker förslaget.

6 Bisysslereglerna

Utredningens förslag: Även i fortsättningen skall man
inför delpension kunna begära bortseende från mindre bisyssla. Detta skall
gälla enbart för anställda och uppdragstagare som har en bisyssla i form av
rörelse eller jordbruk samt för egenföretagare som har uppdrag eller
anställning vid sidan om huvudsysselsättningen. Följande förutsättningar skall
dock gälla:

-
Bisysslan skall
ha ulförts varaktigt före arbetstidsminskningen.

-
Arbetstiden för
bisysslan får inte ha ökats inför eller vara avsedd att öka efter arbetslidsminskningen
i det huvudsakliga arbetet.

-
Arbetstiden för
bisysslan kan beräknas uppgå till i genomsnitt högst 10 timmar per vecka.

-
Årsinkomsten för
bisysslan kan antas bli mindre än vad som motsvarar etl och etl halvt
basbelopp.

-
Om en försäkrad
har flera bisysslor måste en begäran om bortseende avse samtliga dessa.

FRS: De föreslagna ändringarna i bisysslereglerna
tillstyrks av FRS.

RFV: RFV förordar att bisysslereglerna tas bort helt mot
bakgrund av beredningens förslag angående uppdragstagarens ställning. De ev.
svårigheter för rörelseidkare att anpassa arbetstiden efler delpension som
beredningen pekar på berör ett mycket begränsat antal personer.

TCO: TCO tillstyrker förslagel angående bisyssleregler.

Statskontoret: Statskontoret finner det angeläget alt
sträva efler att avskaffa bisysslereglerna, varigenom en förenklad tillämpning
kan erhållas.

FKF: FKF tillstyrker förslaget, men skulle inle ha något
att invända emot om bisysslereglerna logs bort hell. Man ifrågasälter i
förslaget om den försäkrade skall behöva begära att fä rätten till delpension
bedömd med bortseende från bisyssla. Kassan borde istället kunna komma överens
med den försäkrade om vad som blir mest förmånligt för den försäkrade.

PRO anser atl reglerna för bisyssla bör tas bort.

52

7
Tidsgränsen för deltidsarbete Prop. 1986/87:133

Utredningens förslag: Den sammanlagda arbetstiden efter
övergång lill delpension får utgöra högst 35 timmar per vecka i genomsnitt. I
denna längsta arbetstid bör inräknas även arbetstid för en mindre bisyssla som
en försäkrad beviljats bortseende ifrån.

FÖD: FÖD finner inie all man kan anföra några vägande
invändningar mot förslaget.

FRS: FRS har i princip inget atl erinra mot förslagel, men
påpekar atl del kan innebära problem för personer som har en ordinarie
arbetstid som överstiger 40 timmar per vecka. l. ex. läkare.

RFV, LO, TCO. FKF och PRO tillstyrker förslaget om en fasl
övre lidsgräns på 35 limmar per arbelsvecka.

8 Utläggning av arbetstiden

Utredningens förslag: Föreslår ingen ändring av nuvarande
regler.

KFO: KFO anser att nuvarande regel att man under varie
period av högst tre månader skall arbeta under minst halva antalet arbetsdagar
bör utökas atl gälla under varie period av högst sex månader.

9 Pensionsunderlaget för anställda och egenföretagare

Utredningens förslag: Utgångspunkten för beräkning av
inkomsten före arbetslidsminskningen är ATP-poängen för de fem närmaste åren
före arbetstidsminskningen. De två åren med de lägsta poängen elimineras.
Genomsnittsberäkningen görs därefter på grundval av poängen för de återstående
tre åren. Medeltalet ökas med talet I och summan multipliceras med basbeloppet
vid arbelstidsminskningen. Har inkomsten för någol av de aktuella åren
understigit vad som molsvarar en pensionspoäng, ökas medeltalet dock istället
med motsvarande del av en pensionspoäng.

Inkomsten efter arbelstidsminskningen skall beräknas på
samma sätt som tidigare.

Landstingsförbundet: Regeln att beräkna inkomsten före arbetslidsminskningen
med hjälp av de tre bästa åren före arbetstidsminskningen bör kompletteras med
en maximeringsregd som t. ex. innebär aU delpensionen, dä den böriar utges,
inte får vara störte än inkomstminskningen vid tidpunkten för
delpensioneringen.

Tekniken att uppskatta inkomsterna för de olika
underlagsåren med hjälp av ATP-poängen finner man lämplig, men ifrågasätter om
man inle borde bortse från ATP-poängen föraret före inkomstminskningen. Därigenom
skulle undvikas all en preliminärt beräknad delpension skulle behöva utges.

FÖD: FÖD finner förslaget med en schabloniserad beräkning
av arbets- 53

inkomsten
före arbelstidsminskningen välmotiverat. Den föreslagna regeln Prop.
1986/87:133 tillstyrks.

FRS: FRS tillstyrker förslagel om en schabloniserad
beräkningsmetod för all faslslälla årsinkomsten före arbelstidsminskningen,
eftersom den innebär uppenbara administrativa fördelar.

RFV: RFV tillstyrker förslaget med en schabloniserad
beräkning, men anser atl åren med den högsta och den lägsta ATP-poängen bör
elimineras före genomsnitlsberäkningen.

LO: LO tillstyrker förslagel, som innebär en betydande
förenkling. Detta görs trols all pensionsunderlaget därigenom inle hell kommer
all grunda sig på aktuellt inkomstbortfall.

TCO: TCO anser förslagel väl motiverat och tillstyrker
det.

KPA: KPA tillstyrker förslagel om schabloniserat beräkningssätt.
men förordar all underlaget utgörs av årspoängen för de fem åren närmast före
det år som föregår året för arbetslidsminskningen. Härigenom kan beräkningen
göras definitiv från börian och retroaktiva krav undvikas.

Statskontoret: Statskontoret tillstyrker den schabloniserade
beräkningsmetoden, men förordar alt det bästa och det sämsta ärel elimineras.

FKF: FKF tillstyrker förslagel. Konstruktionen bör dock
göras sådan alt en definitiv beräkning aldrig kan bli lägre än en preliminär.
En definitiv beräkning skulle då endast kunna leda lill en oförändrad eller
högre pension.

PRO: PRO anser all inriänade ATP-poäng bör ligga lill
grund för pensionsunderiagel i delpensioneringen.

6 Ansökan och beslut om delpension

Utredningens förslag: För anställda föreslås inga
ändringar i gällande regler. För egenföretagare föreslås att kravet på atl
intyg om arbetstidsminskning alltid skall lämnas kan slopas.

FÖD: FÖD tillstyrker atl det absoluta kravet på intyg för egenföretagare
las bort. Delta aktualiserar dock behovet av en översyn av försäkringskassornas
rutiner för efterkontroll. Insatserna kan behöva skärpas och intensifieras.

FRS: FRS tillstyrker att det obligatoriska intygskravet
för egenföretagare tas bort.

LO: LO accepterar beredningens förslag att obligatoriet
för egenföretagare las bort.

FKF: FKF tillstyrker att det obligatoriska inlygskravet
för egenföretagare las bort.

54

11 övrigt Prop. 1986/87:133

FÖD: FÖD påpekar all omprövning av delpension kan bli
aktuell även om arbetstiden inte har utökats.

FRS: FRS önskar i den kommande propositionen ett klarläggande
om når omprövning av delpension kan ske.

Om förslaget att jämställa arbete som uppdragstagare med
arbete som anställd genomförs, bör regleringen i 7 § andra styckel NDPL
avseende förvärvsarbete i fåmansförelag omfatta även uppdragstagare.

KPA: KPA anser all frågan om samordning med tjänstepension
bör tas upp så atl delpension ej kan beviljas lill försäkrad med rätt till
ålderspension, som avgår före den övre gränsen i pensioneringsperioden.

KFO: Eftersom det inom handels- och servicenäringarna
finns många anställda med en arbetstid under 22 timmar per vecka, bör en
anpassning av delpensionsavgiften göras för dessa förelag.

TCO: TCO anser all regeln om anknytning till den
sjukpenninggrundande inkomsten vid fastställande av delpensionens storlek bör
slopas innebärande att delpension i samtliga fall bör utgå med belopp som motsvarar
fastställd procentsats av inkomstbortfallet upp fill 7,5 gånger basbeloppet.

SACO/SR: SACO/SR anför samma synpunkter som TCO angående
den förmånsgrundande inkomsten.

Ulredningen har anfört alt någon särskild lagreglering
angående rätlen alt ta delpension inle synes behövas. SACO/SR anser alt
särskilda åtgärder behöver vidtas för atl chefer i åldern 60-64 år skall kunna
få deltidsanställning.

SAF: SAF anför samma synpunkter som TCO angående den
förmånsgrundande inkomsten.

SAF anser alt beredningen borde redovisat ekonomiska och
andra konsekvenser av höjningen av kompensalionsnivån till 65%. Bl.a. borde värdesäkringsreglerna
inom delpensionssyslemet analyserats. I avvaktan på en analys från beredningens
sida bör en höjning av kompensationsnivån anslå.

12 Författningsförslaget:

FÖD: FÖD förordar alt uttrycket i 8 § "försäkrad som
avses i 6 §" utbyts mol en beskrivning av vilken grupp som avses. Detta bör
ske för alt undvika missförstånd.

FRS: FRS önskar klarlagt i propositionen om ärenden
angående delpension för uppdragstagare skall prövas i socialförsäkringsnämnd
eller ej.

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1987 55