Prop. 1986/87:134

Regeringens skrivelse 1986/87:134

om flyktingpolitiken

Skr. 1986/87:134

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle all ta del av vad som har tagils upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 19 mars 1987.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Georg
Andersson

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I
skrivelsen redovisas flyktingsituationen i världen, de internationella organisationernas
arbete med flyktingfrågor och Sveriges agerande i dessa organisationer. Vidare
redovisas mottagningen av asylsökande och flyktingar i Sverige, med tonvikt på
år 1986.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 134

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars
1987

Skr. 1986/87:134

Närvarande: statsminister Carlsson, ordförande, och
statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, S. Andersson, Bodslröm,
Göransson, Gradin, Dahl. Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist.

Föredragande: statsrådet Georg Andersson

Förteckning över jörkorlnlngar (i bokslavsordnlng)

AMS CAHAR

Arbetsmarknadsstyrelsen

Committee ad hoc of Experts on the Legal Aspects of
Territorial Asylum, Refugees and Stateless Persons Europarådets ad hoc-kommilté
för asylrätt och flyktingar

CDMG

DISERO/RASRO

Europeen Committee on Migration Europarådets styrkommitté
för migrationsfrågor Disembarkation reseltlement offers/Rescued at sea re-setllement
offers

ICM

ICRC

ICVA

ILO

OAU

SAMS-gruppen

SIV

SRK

UNBRO

UNHCR: s särskilda program för omplacering av s. k. båtflykfingar
från Indokina Intergovernmental Committee for Migration Mellanslalliga migrationskommittén
International Committee of the Red Cross Internationella rödakorskommiltén
International Council of Voluntary Agencies Internationella rådet för
frivilliga organisationer International Labour Organisation Internationella
arbetsorganisationen Organizalion of African Unity Organisationen för afrikansk
enhet Invandrarverkets arbetsgrupp mot etnisk diskriminering

Statens invandrarverk Svenska röda korset

UNICEF

United Nations Börder Relief Operations FN:s hjälporganisafion
för flyktingar vid den thai-kam-pucheanska gränsen United Nations Children"s
Fund FN;s barnfond

UNHCR

United Nations High Commissioner for Refugees FN:s flyklingkommissarie

UNRWA

WFP

WHO

United Nations Relief And Works Agency for Palestine Refugees
in the Near Easl FN;s hjälporganisation för Palestinaflyklingar World Food Programme
Internationella livsmedelsprogrammet World Health Organizalion Världshälsoorganisationen

1 Inledning Skr. 1986/87:134

Invandrarpolitiska kommittén (A 1980:4) föreslog i sill
delbetänkande (SOU 1983:29) Invandrarpolitiken - Förslag all en redovisning av
Sveriges flyktingpolitik åriigen skall överlämnas till riksdagen. Regeringen
anslöt sig till förslaget och riksdagen gav sill bifall (prop. 1983/84:144, SfU
30, rskr 410.) Den senasie redovisningen, som avsåg år 1985, lämnades i mars
1986 (skr. 1985/86:129) och behandlades av riksdagen (SfU 1985/86:21) i maj
1986. Efler samråd med chefen för jusliliedepartementet, chefen för utrikesdepartemenlet
och statsrådet Hjelm-Wallén anhåller jag all få lämna följande redovisning för
är 1986, avsedd alt föreläggas riksdagen. Ärendet har beretts under viss
medverkan av den år 1984 tillsälia flyktingpolifiska beredningen.

Den redovisning somjag lämnar avser pä samma sätl som
tidigare år den samlade flyktingpolitiken, dvs. åtgärder som Sverige vidtar
inom flera olika områden i syfte atl bidra till att flyktingproblemen i världen
minskas. Jag avser att inför kommande år se över formerna för redovisningen för
atl möjliggöra en mer fullsländig presentation av utlänningslagens tillämpning.

Den svenska flykfingpolitiken beslår främst av följande
delar:

-
agerande i FN
och andra internationella fora för att motverka och lösa internationella
konflikter och för att upprätthålla de mänskliga rällighelerna,

-
ekonomiskt stöd
till UNHCR, UNRWA, och andra organisationer för flyktingarbete utanför Sverige,

-
inlernalionellt
samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och stärka flyktingars
rättsliga skydd,

-
aktiva
insatser, främst i samarbete med UNHCR, för överföring lill Sverige av
flyktingar som behöver en säker tillfiyklsort undan förföljelse,

-
mottagande av
flyktingar i Sverige, i enlighet med en asyllagstiftning som i vissa avseenden
ger flyktingar ochjämförbara grupper etl starkare skydd än vad 1951 års
flyktingkonvention stadgar,

-
kommunala och
andra insatser i det svenska samhället för flyktingar och därmed jämförbara
personer, som syftar lill all främja deras möjligheter att finna sig fillrätta
här,

-
stöd till
flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för alt bosätta sig i hemlandet
eller annal land.

1 del följande redovisas den praktiska
tillämpningen av dessa principer

med tonvikt pä år 1986.

2 Flyktingsituationen i världen

Antalet flyktingar

De siffror som finns tillgängliga om flyktingsituationen i
världen är med nödvändighet ungefärliga och bygger pä delvis olika
definitioner. Enligl FN;s konvention angående flyktingars rättsliga ställning
av år 1951 (Flyktingkonventionen SÖ 1954:55, 1961:33, 1966:27, 1970:62) och
1967 års protokoll (SÖ 1967:45) är den att betrakta som flykting "som
befinner sig

11 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 134

ulanJÖr
det land, i vilket han är medborgare, därför alt han känner väl- Skr.
1986/87; 134 grundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras. nationalitet,
tillhörighet lill viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller poliliska
uppfattning och som inle kan eller på grund av sin fruktan inle vill begagna
sig av detta lands beskydd".

Fiyktingbegreppel har emellertid på det internationella
planet med åren ofta kommil alt omfatta även människor som av andra skäl,
exempelvis inlerna strider, tvingats lämna sill land och som befinner sig i en flyktingliknande
situalion. Organisationen för afrikansk enhet (OAU) har år 1969 antagit en egen
flyktingkonvention som tar hänsyn till förhållandena på den afrikanska
kontinenten. Som flykting räknas enligt denna konvention även människor som har
tvingats lämna sitt land på grund av extern aggression, ockupation, utländsk
dominans eller händelser som allvarligt stört den allmänna ordningen. Denna
konvention tillämpas allmänl i del internationella flyktingarbetet i Afrika.

Del är ofta svårt alt få fram korrekta uppgifter om
antalet flyktingar i etl område. Befolkningsstatislik saknas eller är
otillförlitlig i många utvecklingsländer. I det kaos som ofta uppstår i en massflyktingsiluation
kan registreringen, om den alls fungerar, bli bristfällig. Uppgifter om
flykting-antal fär därför i många fall betraktas som ungefärliga. UNHCR skall
enligt sin stadga inhämta information om antalet flyktingar hos värdlandet, men
kan också i samråd med lokalt verksamma hjälporganisationer göra egna
uppskattningar av hjälpbehovet.

Enligt uppskattningar inom FN uppgår del sammanlagda
antalet flyktingar till 14 miljoner, varav 2 miljoner under UNRWA: s mandat.
Till delta skall emellertid läggas del stora antal människor som befinner sig i
flyktingliknande situationer i grannländer eller i sina egna hemländer.

Flyklingrörelserna under 1970-lalel och börian av
1980-talet var exceptionellt stora. Den för västvärlden mest påtagliga
flyktingströmmen kom från Indokina, främst i samband med Vietnams återförening.
Sedan år 1975 har över en miljon människor lämnat området och sökt sig en
fristad i andra länder. Antalet båtflykfingar från Vietnam har minskat under
senare år. I Sydostasien finns idag under UNHCR:s mandat ca 150000 flyktingar,
främst från Laos men åven från Vietnam och Kampuchea. Flertalet befinner sig i
läger i Thailand medan mindre grupper finns i Hongkong, Filippinerna, Malaysia
och Indonesien. Omkring 280000 vietnameser av kinesisk härkomst har integrerats
i Kina. Många av de indokinesiska flyktingarna har vislats flera år i läger och
har begränsade utsikter alt bli mottagna i tredje land. Flyktingströmmen i
regionen har minskal något under senare år, men genom dels minskad avresetakt,
dels naturlig befolkningstillväxt, är antalet flyktingar i regionen i slorl
sett oförändrat. Nämnas bör även de ca 250000 kampucheaner som vistas under flyktingliknande
förhållanden i gränsområdet mot Thailand. För deras försörining ansvarar en
särskild organisation, United Nations Börder Relief Operations (UNBRO). Även
internationella rödakorskommiltén (ICRC) är verksam bland flyktingar i detta
gränsområde.

Det land som i dag hyser det största antalet flyktingar är
Pakistan. Som en följd av Sovjetunionens väpnade invasion i Afghanistan
beräknas för

närvarande
3 miljoner afghaner befinna sig i Pakistan och 1,9 miljoner i Skr. 1986/87; 134
Iran. Internationella organisationer som WFP, WHO, ILO och UNICEF samarbetar
med UNHCR i hjälparbetet. Sedan är 1984 drivs elt sysselsättningsskapande Ulvecklingsprojekl
av UNHCR och Väridsbanken för konstruktion av vägar, kanaler och
skogsplantering som innefattar såväl flyktingar som lokalbefolkning.

Den största flyktinggruppen i mellanöstern är fortfarande palestinaflyk-tingarna.
Del palestinska flyklingproblemet, som uppstod i samband med stridigheterna efler
staten Israels bildande år 1948, är ännu i dag del äldsta akluella flyklingproblemet
i världen. Den fjärde generationen flyktingar börjar nu växa upp i de
palestinska flyklinglägren.

Kriget mellan Irak och Iran är inne på sjunde året. En
halv miljon människor uppskattas ha blivit dödade och över en och en halv
miljon ha sårals. Kriget har även medfört att antalet flyktingar från regionen
stadigt växer. Många av dessa söker sig till Västeuropa och Nordamerika.

Flyktingproblemen i Afrika är av komplicerad natur.
Flyktingar blandas här med personer som flytt från krig, torka och sväll. UNHCR
beräknar att det i dag finns 4 miljoner fiyktingar i Afrika och
uppskattningsvis 5 miljoner,om man inkluderar dem som lever som flyktingar i
sitt eget land. Mer än hälften av alla afrikanska länder har tagit emot ett
stort antal flyktingar. Merparten finns på Afrikas Horn och i Sudan. En miljon
kommer från Etiopien. Situationen har dock förbättrats under år 1986 efler en
kulmen under lorkkatastrofen 1984-1985. Förbättringar har bl.a. lett lill atl elt
stort antal flyktingar återvänt från östra Sudan till Tigray. Spontant har etl slort
anlal flyktingar från Tchad återvänt till siu hemland från Centralafrikanska
republiken. Likaledes har ugandiska flyktingar återvänt lill Uganda från södra
Sudan. Strömmen av etiopiska flyktingar till Somalia ökade under början av år
1986.

Flyktingarna i södra Afrika, ca 300000, kommer
huvudsakligen från Namibia, Angola, Mogambique och Sydafrika. De inlerna
oroligheterna i kombination med torka, har medfört en dramatisk ökning av
flyktingströmmen från Mozambique (närmare 200000) under år 1986. Antalet
flyktingar från Angola har också ökal. Även om antalet flyktingar i denna
region är lägre än pä Afrikas Horn och i Sudan, är situationen för den enskilde
flyktingen särskilt kritisk på grund av de starka poliliska motsättningar som
råder i regionen. Den sydafrikanska attacken i Zambia i maj 1986 som delvis
förstörde elt flyktingläger, är ett exempel på detta. Andra afrikanska länder
som hyser stora flyktinggrupper är Zaire, Burundi, Tanzania och Uganda. Många
afrikanska länder visar av tradition stor generositet gentemot flyktingar
trots stora egna ekonomiska svårigheter.

Situationen för flyktingar och hemlösa i Centralamerika
fortsätter all försämras. Totalt uppskattas dessa till 2 miljoner, varav dock endasi
ca 320000 räknas som flyktingar. Av dessa bislår UNHCR ungefär hälften. Ca
150000 flyktingar finns i Mexico, där merparten utgörs av flyktingar från El
Salvador som har vistats i Mexico under lång lid. UNHCR;s bistånd utgörs i
första hand av katastrofhjälp till nyanlända och förnödenheter till flyktingar
i läger i Mexico, Honduras, Nicaragua, Costa Rica och Belize. Viss frivillig repatriering
har skett under året till Nicaragua, El

Salvador
och Guatemala. Den ekonomiska och poliliska utvecklingen i Skr. 1986/87:134
Centralamerika ställer krav på omfattande hjälpinsatser för elt växande anlal
flyktingar och hemlösa. UNHCR söker också öka flyktingarnas självförsörjning
genom olika projekt, ofta administrerade av enskilda organisationer, varav
flera svenska.

I Sydamerika har antalet flyktingar minskal under senare
år. Tusentals flyktingar har återvänt till Argentina och Uruguay. Del största
antalet flyktingar i Latinamerika utgörs av chilenare som fortsätter au lämna
landet samtidigt som andra ber om UNHCR: s hjälp för att återvända.

Asylsökande i Västeuropa och Nordamerika

År 1986 uppskattas antalet asylsökande som anlände till
Västeuropa lill 185 000 mot 165 000 under år 1985. Uppskattningen av antalet
asylsökande är gjord på grundval av nationell statistik i varje enskilt land.
Del kan emellertid förekomma atl en person sökt asyl i flera länder, vilket
snedvrider stalisliken. Ett särskilt problem är den ökande andelen personer
som saknar identitetshandlingar eller använder förfalskade dokumenl. Ökningen
av antalet asylsökande har föranlett flera mottagarländer all se över sina
utlänningslagar och motlagningsbestämmelser.

Totalt tog Danmark emot 9 300 asylsökande under år 1986 mol
8 700 år 1985. 1 oktober 1986 ändrades den danska utlänningslagen. Bl.a. medges
att asylsökande som anländer till Danmark utan erforderliga inresehandlingar direktavvisas.
En fömtsättning är dock att avvisningen kan ske till ett land bundet av 1951
års flyktingkonvention. Lagändringen har medfört att antalet asylansökningar
minskat kraftigt.

Antalet asylsökande i Förbundsrepubliken Tyskland ökade
under år 1986 med 35 % lill nära 100000. Den största andelen (21000) kom från
Iran, medan antalet från Östeuropa uppgick till 15000. Till antalet
östeuropeiska flyktingar skall läggas antalet tyskbördiga (Aussiedler) som
söker sig till Förbundsrepubliken Tyskland och som år 1986 uppgick till 65000
personer. Asyltillströmningen dämpades under årets sista månader, sedan Tyska
Demokratiska Republiken (DDR) efter samtal med de västtyska myndigheterna
skärpt kontrollen av visuminnehav för personer som ämnar söka asyl i
Förbundsrepubliken Tyskland. Förbundsrepubliken Tyskland har dessutom skärpt
1982 års lag om asylförfarande med verkan från januari 1987. Reglerna innebär
bl. a. hot om sanktioner för transportbolag som befordrar asylsökare, förlängt
arbetsförbud för asylsökare och hårdare kriterier vid prövningen av
asylansökan.

I Frankrike minskade antalet asylsökande under år 1986
till 26300 mot 28900 året innan. De nya besluten om visumkrav och skärpta regler
för medborgarskap anses inte ha inverkat på antalet asylsökande då de flesta
som ansöker om asyl lar sig in i landet olagligt. Merparten av de asylsökande
kommer från Zaire och Turkiet. Andelen beviljade asylansökningar i första
instans uppgår till ca 40%.

Även i Belgien övervägs ändringar i
utlänningslagstiftningen som syftar till snabbare handläggningsmtiner,
möjligheter till avvisning vid gränsen saml sankfioner mot transportbolag som
befordrar personer utan inresevi-

sum.
Antalet vuxna asylsökande lill Belgien uppgick år 1986 till 7 500 mol Skr.
1986/87:134 6200 året dessförinnan, merparten från Ghana.

1 Schweiz antogs år 1985 ett ålgärdspaket som bl.a.
skärpte kraven för atl uppnå flyktingstatus. Under år 1986 har vidare beslutats
om ändringar i handläggningsproceduren som innebär färte beslutsinstanser.
Under är 1985 kom nära 10000 asylsökande till Schweiz medan antalet år 1986 var
8550 varav hälften frän Turkiet. Andelen beviljade asylansökningar i första
instans uppgår lill 10-20%.

Antalet asylsökande lill Nederländerna uppgick år 1986 lill
5 870 mot 5640 året innan. Sökande från Turkiel och Surinam är de största
grupperna. Frän och med är 1987 höjs den nederländska flyktingkvoten från 250
till 500 flyktingar vartill kommer etl åtagande atl under året la emot 100
vietnamesiska båtflykfingar.

Till Norge kom under år 1986 ca 2700 asylsökande mot 830
året dessförinnan. Därutöver har Norge ökal antalet kvotflyklingar från 500 lill
1 250.

1 Finland beslöt regeringen år 1985 om en flyklingkvoi på
minst 100 personer per år. Under år 1986 logs 130 flyktingar emot,
huvudsakligen från Sydostasien. En arbetsgrupp har nyligen tillsätls för att bl.a.
utreda möjligheterna att ta emot fler kvotflyklingar.

För Storbritannien föreligger ingen uppgift om antalet
asylsökande under år 1986. Under år 1985 ansökte 4 900 personer om asyl mot 2
900 under år 1984. Tamiler och iranier svarade för 80% av ansökningarna.
Merparten av asylansökningarna avslås. I mars 1987 infördes böter för
transportföretag som till Storbritannien befordrar personer som saknar pass
eller andra identitetshandlingar eller som saknar erforderligt inresevisum.

Österrike är ett viktigt transitland för främst
östeuropeiska flyktingar. Andelen som flyttar vidare har dock sjunkit från 90%
till 75-80% under senare år. År 1986 ansökte 8600 personer om asyl i Österrike
mot 6700 år 1985. Omkring 1/3 av ansökningarna beviljades. Merparten kom från
Östeuropa, främst Tjeckoslovakien.

Flyktingpolitiken i Australien skiljer sig från vad som
gäller i Europa. Endast elt fåtal personer beviljas politisk asyl och antalet s.
k. spontanflyk-lingar som ansöker om uppehållstillstånd uppgår till ca 400.
Merparten av de ca 12 000 flyktingar som anländer till Australien är uttagna i
organiserade former enligl en särskild kvot. Nära hälften är indokineser medan
huvudsakligen östeuropéer, latinamerikaner och flyktingar från mellanöstern
svarar för resten av kvoten.

Canada tog under år 1986 emot nära 18000 s.k.
spontanflyktingar. Merparten kom från Portugal, Sri Länka, El Salvador och
Turkiet/Iran. Vid slutet av år 1986 väntade omkring 20000 asylsökande på de
kanadensiska myndigheternas beslut. 1 februari 1987 skärptes bestämmelserna
för asylprövningen. Bland annal kommer asylsökande som inreser från USA alt
temporärt återsändas i avvaktan på intervju med de kanadensiska myndigheterna.

1 USA har eU "flykfinglak" på 70000 människor
fastställts för år 1987, en höjning med 3000 jämfört med år 1986. Över hälften
av kvotanlalet är reserverat för indokinesiska flyktingar. Under år 1986
anlände 62 500 flyktingar lill USA, varav 2/3 kom från Sydostasien. Andra
stora flyktinggmp-

per lill
USA har kommit från Polen, Rumänien, Iran, Afghanistan och Skr. 1986/87:134
Centralamerika.

3 De internationella organisationerna

Inom FN-syslemet finns två organisationer som bislår
flyktingar: FN:s hjälporganisation för Paleslinaflyktingar (UNRWA) och FN;s
flyktingkommissarie (UNHCR).

UNRWA

UNRWA upprättades år 1949 för atl bistå de palestinska
flyktingarna med oundgängliga förnödenheter och samhällsservice. UNRWA har med
tiden kommit atl få särskild betydelse för skolundervisningen bland palestinska
barn. Under åren har nya flyktingskaror tillkommil, framför alll efter
juni-kriget mellan Israel och arabstaterna år 1967. Del höga födelsetalet har
därtill gjort atl denna flyktinggrupp, som är 1948 uppgick lill en halv miljon,
i dag är fyra gånger så stor. Jordanien har det största antalet palestinska
flyktingar, ca 800000. Övriga finns på Västbanken och i Gha-zaområdet, Libanon
och Syrien. Någon lösning på detta flyktingproblem kan inte skönjas så länge
konflikten mellan Israel och arabländerna består.

UNRWA har sedan starten hafl stora problem med atl
finansiera sin verksamhet. Nedskärningar i budgeten har blivit regel varie år.
Under 1980-talet har UNRWA;s insamlade medel uppgått fill ca 180 milj. dollar
per år.

1 november 1985 tillträdde italienaren Giorgio Giacomelli
posten som UNRWA:s generalkommissarie. UNRWA:s högkvarter skall ligga i Beirut,
men administrationen är f. n. på grund av säkerhetslaget i staden lokaliserad
till Wien. UNRWA har fältkontor i sitt verksamhetsområde som omfattar
Jordanien, Libanon, Syrien, Västbanken och Ghaza.

UNHCR

UNHCR upprättades år 1950 för alt under en treårsperiod
finna nya hem åt europeiska flyktingar efter andra världskriget. Sedan dess har
nya flyktinggrupper tillkommil och UNHCR:s mandat har successivt förlängts med
fem år i tagel. UNHCR: s främsta uppgift har sedan starten varil att ge
rättsligt skydd ål flyktingar, men inslaget av materiellt bistånd har ökal
kraftigt med åren. Flyktingproblemen har under den senaste tioårsperioden nätt
en mycket stor omfattning och komplexitet. De störte flyktingströmmarna har
främst rört sig mellan u-länder. I flera av de krislägen som uppställ har UNHCR
betraktats som den bäst lämpade organisationen för akuta hjälpinsatser för
såväl flyktingar som andra hemlösa.

UNHCR har samarbete med flertalet av väridens länder. De
östeuropeiska staterna står dock utanför UNHCR: s verksamhet och lämnar inle
heller några finansiella bidrag till organisationen.

UNHCR; s
arbete styrs av en exekutivkommitté som har 41 medlemmar:

Skr. 1986/87:134

Algeriet

Förenta
staterna

Madagaskar

Sverige

Argentina

Grekland

Marocko

Tanzania

Australien

Iran

Namibia

Thailand

Belgien

Israel

Nederiänderna

Tunisien

Brasilien

Italien

Nicaragua

Turkiel

Canada

Japan

Nigeria

Uganda

Colombia

Jugoslavien

Norge

Vatikanstaten

Danmark

Kina

Schweiz

Venezuela

Finland

Libanon

Storbritannien

Zaire

Frankrike

Lesolho

Sudan

Österrike

Förbundsrepubliken

Tyskland

Ytterligare ett 40-tal stater - varav flertalet är u-länder
- skickar observatörer till exekutivkommitténs årsmöten som brukar äga rum etl
par veckor varie år i oktober. Kommittén möts därutöver informellt ett par
gånger per år. vanligen i januari och juni. UNHCR lar vidare initiativ till en
rad andra möten under året med berörda regeringar och organisationer för att
diskutera angelägna frågor. Flera möten om omplacering till tredje land och om
integrationen av flyktingarna i mottagarländerna har hållils under senare år.

UNHCR:s högkvarter ligger i Geneve. Etl 90-tal fältkontor
har upprättats. Sammantaget har UNHCR ca I 600 anställda. Sedan år 1986 är
schweizaren Jean-Pierte Hocké FN:s flyktingkommissarie.

UNHCR brukar ange tre möjliga lösningar på ett
flyktingproblem.

- Frivillig repatriering

Allmänt anses frivillig repatriering vara den bästa
lösningen, om förutsättning härför finns eller kan skapas; en sådan är även
den enda realistiska, pä läng sikt, för del stora flertalet flyktingar. Ofta
krävs åtgärder för alt de återvändande skall kunna försöria sig vid hemkomsten.
Säkerheten för de återvändande är givetvis en förutsällning.

- Integration i första asyllandet

Integration i första asyllandet kan vara temporär i
avvaktan på frivillig repatriering. Åtgärderna syftar lill ekonomiskt oberoende
eller bidrag lill självförsörining så alt flyktingarna kan leva på ungefär
samma standard som lokalbefolkningen.

- Omplacering till iredje land

Omplacering till tredje land eller kvotöverföring har
alltmer kommit alt tillämpas när övriga lösningar inte kan komma i fråga.
Traditionella mottagarländer har emellertid minskat antalet platser och lagl
ökad vikt vid familjeanknytning. Länder i Europa har visat ökad beredskap att
motta flyktingar om detta kan ske under ordnade former.

UNHCR strävar alltid efler lösningar med bestående effekt.
Hjälpen utformas i stor utsträckning så att den underlättar möjligheterna till självförsörining
i asyllandel. Om frivillig repatriering blir möjlig kan projekt med liknande
syfte också initieras i ursprungslandet. I börian av 1970-talet hade UNHCR
möjlighet att använda upp lill 85% av sina sam-

lade
resurser till insatser med denna inriktning. Denna siffra sjönk dras- Skr.
1986/87:134 tiskt i samband med de många samtidiga flyktingströmmarna kring år
1980. Den senasie utvecklingen har lell till alt endast ca 39% av UNHCR:s
resurser för är 1986 kunde användas för beslående lösningar.

En viktig uppgift för UNHCR är även att verka för
flyktingarnas rättsliga skydd. 1951 års konvention, respektive 1967 års
protokoll, om flyktingars rättsliga ställning har ralificerats av mer än 100
stater. UNHCR har atl övervaka atl konventionen följs och försöker även få nya
stater alt ansluta sig lill denna. UNHCR: s exekutivkommitté granskar
flyktingkommissariens verksamhet och ger råd bl. a. om hur dennes mandat bör
tillämpas. Inlernalionellt skydd för flyktingar behandlas sedan flera år i en
särskild underkommitlé. där Sverige ingår, som möts på experlnivå omedelbart
före exekutivkommittén. På förslag av denna underkommitté antar
exekutivkommittén varje år rekommendationer för staternas handlande.

Exekutivkommitténs verksamhel under de gångna åren har i
myckel hög grad inriktats på alt stärka flyktingarnas rättsliga ställning. En
av de frågor som kommittén ägnat särskilt intresse är tillämpningen av förbudet
mol all återsända en asylsökande till etl land där han riskerar alt bli utsatt
för förföljelse. De stater som har ratificerat flyktingkonventionen är förpliktade
att iaktta delta förbud. Kommittén har i hög grad bidragit till att förbudet
dessutom kommit att alltmer betraktas som en folkrättslig regel.

Kommitténs insatser har också varil av slor belydelse när
det gäller proceduren för att bestämma flyktingstatus. Kommittén betonade i
sina rekommendationer år 1977 vikten av att polisen vid gränsen har klara
instruktioner för behandlingen av asylsökande så atl en flykting inte skickas
tillbaka till etl land där han riskerar förföljelse. Exekutivkommittén har
också understrukit den asylsökandes räll att få vägledning och råd, att få sitt
fall omprövat liksom rätten all få stanna i landet till dess atl ett beslut har
faltals av centrala myndigheter. Det kan också nämnas att exekutivkommittén år
1982 uttalade atl klara regler behövs för att garantera all en ansökan
betraktas som uppenbart ogrundad endasi om den är bedräglig eller om de
åberopade skälen inle kan utgöra grund för asyl.

Exekufivkommittén har vidare framhållit att en stats
beslut att ge en person flyktingstatus inte skall kunna ifrågasättas i en annan
stat annat än när alldeles särskilda skäl föreligger. Slulligen har
exekutivkommittén under år 1986 antagit en rekommendation som anger fömtsättningarna
för att ta en asylsökande i förvar.

Inom exekutivkommittén har utarbetats rekommendationer om
skyldighet för en stal atl vid omfattande inströmning bereda de asylsökande i
vart fall tillfälligt skydd i avvaktan på en eventuell omplacering till annat
land. Däremot har försöken alt nå fram till en internationell överenskommelse
om asylrätten hittills misslyckats.

Exekutivkommittén har under de senaste åren gjort stora
ansträngningar för atl åstadkomma etl dokumenl med allmänt fördömande av
militära attacker på flyktingar i läger. Någon överenskommelse har emellertid
ännu inte nätts.

Det är flyktingkommissariens bedömning (oktober 1986) att
flyktingsi

tuationen är ett globalt fenomen i vår tid, ofta oskiljbart från de många 10

problem som påverkar den polifiska, sociala, kulturella
och ekonomiska Skr. 1986/87:134 utvecklingen i tredje världen. Dessa problem
har alltför ofta lett lill oroligheter och orsakat folkomflyttningar inom och
mellan u-länder och från u-länder till i-länder. Av världens alla flyktingar
har en överväldigande majoritet funnit en fristad i u-länder. Därmed har också
dessa u-länders redan existerande problem ytteriigare förvärrats. Ändå har
flyktingarna mottagits i några av världens fattigaste länder. Alt hjälpa dessa
flyktingar är en utmaning för det internationella samfundet.

Europarådet

Åven inom Europarådet bedrivs ett omfattande arbete för
att säkerställa och vidga skyddet för flyktingar. Bland de överenskommelser som
har utarbetats inom Europarådet kan nämnas överenskommelserna om avskaffande av
viseringstvång för flyktingar samt om överförande av ansvar för flyktingar. Den
senare överenskommelsen innehåller regler om staters skyldighet att utfärda
dokument till en flykting som vislats i landet en viss tid.

En särskild kommitté, CAHAR, arbetar inom Europarådet med
frågor rörande flyktingars skydd. CAHAR, där Sverige f. n. innehar
ordförandeskapet, har under de senasie åren ägnat speciell uppmärksamhet åt att
få en lösning på det s. k. första asyllandsproblemet. Första asyllandsprincipen
innebär att ett land kan vägra att behandla en asylansökan frän en person, om
denne redan fått skydd i ett annat land. CAHAR tillsatte år 1986 en särskild arbetsgmpp
för denna fråga. CAHAR arbetar sedan år 1985 även med en konvention om
asylrätt.

Sedan år 1986 kan CAHAR på begäran av en medlemsstat extrainkallas
för att diskutera aktuella problem. Ett sådanl möte ägde mm i oktober 1986.

Delvis ull följd av den diskussion som förts under år 1986
i Europarådet om flyktingpolitiska frågor har mandatet för Europarådets
särskilda styrkommitté för migrationsfrågor (CDMG) ändrats att fr. o. m. år
1987 gälla även utomeuropeisk migrafion och flyktingars sociala villkor.

ICM

Intergovernmental Committee for European Migration (ICEM)
upprättades år 1951 för att ombesöria transport av flyktingar och migranter
från Europa till andra världsdelar. Verksamheten har med åren fått en global
inriktning varför ordet European i organisationens namn slopades år 1980.
Beteckningen är därefter ICM. Sverige var medlem under de första tio åren men
utträdde år 1962. År 1980 fick Sverige observatörsställning i organisationen.

Sverige har under åren deltagit i flera av ICM:s
seminarier i flykting-

och migrationsfrågor. 11

t2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 134

Nordiskt samarbete Skr. 1986/87:134

Ökningen
av antalet asylsökande i Danmark, Norge och Sverige är föremål för diskussion
och samråd mellan de nordiska länderna. Vid Nordiska rådets session i Köpenhamn
i mars 1986 antogs en rekommendation -formellt riktad lill regeringarna - om
ett närmare nordiskt flyktingsamarbete.

Ett
av elementen i rekommendationen gäller åtgärder som har att göra med
beredskapen hos respektive land att ta emot flyktingar, storleken av flyktingkvoter,
balansen mellan dessa och den s. k. spontaninvandring som respektive land har.
Rekommendationen tar även upp samarbete rörande integration av och information lill
flyktingar, vilket ingår i mandatet för den nordiska kontaklgmppen för migrationsfrågor.
Bl. a. planerar kontaktgruppen elt samnordiskt informationsprojekt om
flyktingars villkor.

Samarbetet
kring frågor om integration och information stod även på dagordningen för det
möte som de nordiska migrationsminislrarna höll i oktober 1986. Ministrarna
uttalade sig då för ett effektivare samarbete och erfarenhetsutbyte ifråga om
invandrar- och minoriietsforskning. Den oroande tendensen till
främlingsfientlighet lyftes även fram i överläggningarna.

Sedan
är 1981 hålls årliga konferenser med de praktiskt ansvariga för mottagning och
integration av flyktingar och invandrare i de nordiska länderna. Dessa
årskonferenser har kompletterats med en särskild kon-taktgmpp, som träffas två
gånger om året, för att koordinera samarbetet på myndighetsnivå. Här kan även
nämnas det samarbete som äger rum i Nordiska utlänningsutskottet, vars uppgift
är att samordna utlänningskontrollen och i övrigt diskutera frågor av
myndighetsintresse rörande det nordiska passkontrollområdet.

I
samband med Nordiska rådets "minisession" i Helsingör i november 1986
upprättades på svenskt förslag en särskild nordisk samrådsgmpp för flyktingpoliliska
frågor. I gruppen ingår företrädare på hög nivå för berörda departement och
ministerier i de nordiska länderna. Nordiska ministerrådets sekretariat skall
beredas möjlighet att följa arbetet. Gmppen skall mötas vid behov, t. ex. i
anslutning till internationella initiativ av intresse för de nordiska länderna
eller inför möten som berör flyktingpolitiska frågeställningar. Gmppen har
mötts två gånger, dels i Stockholm i december 1986, dels i Köpenhamn i
februari 1987.

4 Sverige i det internationella flyktingsamarbetet

Inledning

Sverige
följer noga utvecklingen på flykfingområdet och har under åren

lämnat omfattande stöd till flyktingarnas skydd och bistånd. Snabba för

ändringar i flyktingströmmarna på olika håll i världen har nödvändiggjort

flexibilitet i biståndsformerna och hög beredskap inför nya flyktingsitua

tioner, såväl när det gäller bistånd utanför Sverige som mottagningsplatser

här. Sverige har på senare år starkt utvidgat sina kontakter med berörda

organisationer och andra stater för att söka åstadkomma en mer aktiv och 12

bättre samordnad flyktinghjälp och en rättvisare
ansvarsfördelning bland Skr. 1986/87; 134 länderna. Det redan tidigare nära
samarbetet med UNHCR har förstärkts. Etl nordiskt regionkontor upprättades den
I januari 1986 med placering i Slockholm. 1 mars 1987 besökte FN:s
flyktingkommissarie Sverige. Flyktingkommissarien framhöll den svenska flykfingpolitiken
som ett föredöme för andra länder i Västeuropa. Även samordningen av
flyktingfrågorna inom regeringskansliet och mellan berörda svenska myndigheter
hemma och i utlandet har förstärkts.

Sambandet mellan bistånd och flyktinghjälp

Som redan har nämnts har man endast nätt begränsade
resultat när det gäller att finna bestående lösningar för flyktingar. Många
flyktingsituationer har haft en tendens att permanentas, i synnerhet i u-länderna.
Det är inte ovanligt atl flyktingar vistas i läger år efter år utan någon
lösning i sikte. De blir därför långvarigt beroende av värdlandets ofta knappa
resurser och av utifrån kommande hjälp. På många håll pågår samtidigt utvecklingsprogram
för landets egen befolkning som ofta har ungefär samma hjälpbehov som
flyktingarna. På senare lid har man därför eftersträvat en integration av flyktinghjälp
och utvecklingsbistånd. Sverige har i en rad olika sammanhang under senare år
verkat för en utveckling i denna riktning.

Del råder nu brett samförstånd om alt UNHCR bör ha
fortsalt ansvar för varje ny flyktingsituation men atl organisationer inriktade
på utvecklingssamarbete inom och utom FN-syslemet bör uppmuntras till att
snarast möjligt ta över programmen. UNHCR: s resurser skulle därmed kunna
koncentreras pä de mer akuta behoven i en flyktingsituation. Tanken är vidare
alt integration av flyktingar i biståndsprogram skulle komma att medföra elt
resurstillskott för värdlandet. UNHCR har inlett samarbete med denna inriktning
med ILO och Världsbanken.

Dessa inlegralionstankar blev fasl förankrade under den
andra flykting-konferensen för Afrika, ICARA II, som hölls i juli 1984 i Geneve. Här underslröks
vikten av att länder med slorl anlal flyktingar åven får resurser för atl
stärka sin infrastruktur för att dels möta den extra belastning som
flyktingarnas närvaro medför, dels förbättra fömlsåttningarna för fortsall
flyktingmottagande.

UNHCR: s exekutivkommitté

Svensk flyktingpolitik på det internationella planet
kommer främst till ullryck inom UNHCR:s exekutivkommitté, där Sverige är medlem
sedan den upprättades år 1959, samt i FN.

I del svenska anförandel vid UNHCR; s styrelsemöte i
oktober 1986,

framhölls vikten av flyktingars rättsliga skydd. Tillfredsställelse uttrycktes

över atl mer än 100 länder nu hade anslutit sig till 1951 års flyktingkonven

tion och/eller 1967 års tilläggsprotokoll. Samtidigt uttalades besvikelse

över atl kommittén ännu inte lyckats ena sig om elt gemensamt fördö

mande av militära attacker på flyktingläger. Flyktingarnas i södra Afrika 13

särskilt
sårbara situalion på gmnd av Sydafrikas militära och ekonomiska Skr.
1986/87:134 destabiliseringspolilik uppmärksammades. Vidare uppmanades FN inta
en ledande roll för en ökad internationell beredskap för atl möta kommande
behov i regionen. De afghanska flyktingarnas situation uppmärksammades. Så länge
Sovjetunionen är kvar i Afghanistan kommer delta flyktingproblem all förvärras
och forlsaU humanitärt bistånd behövas. Del vore önskvärt att flyklingproblemen
i störte utsträckning kunde lösas i den region där de uppstod. Då majoriteten
av världens flyktingar finns i u-länder, hade det internationella samfundet etl
gemensamt ansvar att bistå de u-länder som tagit emot ett slort antal
flyktingar. Flyktingkommissariens ökade samarbete med andra organisationer
framhölls som speciellt lämpligt i en tid då FN:s finansiella kris framtvingade
en bättre koordinering av katastrofbistånd och utvecklingsprogram. Vidare
redovisades i talet den i Sverige nyss genomförda kampanjen "Flykting
86", som ett imponerande bevis för de aktiva insatser folkrörelser och
frivilligorganisationer gör i flyktingarbetet. Etl extra bidrag på 20 milj.
kr. till UNHCR:s reguljära budget tillkännagavs, varigenom det totala svenska
bidraget till UNHCR för år 1986 kom atl uppgå lill 120 milj. kr., en 30-procenlig
ökning över tvä är. Avslutningsvis poängterades alt oavsett hur myckel det
internationella samfundet gör för att bistå flyktingar, måste tyngdpunkten i
arbetet ägnas åt att söka undanröja de orsaker som ger upphov fill flyktingströmmar.

Exekutivkommittén gör varie år ett antal uttalanden i
frågor eller ämnesområden där en hög grad av samstämmighet kommit Ull uttryck.
Vidare fattas en rad beslut som allmänt betraktas som en viljeförklaring från
medlemmarna med avseende på UNHCR: s fortsatta verksamhet och dess
finansiering.

Bland de uttalanden och beslut som gjordes är 1986
redovisas här några av de viktigaste. UNHCR: s exekutivkommitté

—
antog en
deklaration som betonar behovet av en universell anslutning till 1951 års
flyktingkonvention och 1967 års tilläggsprotokoll;

—
uttryckte
uppskattning över asylländers beredskap att ta emot ett slort antal flyktingar,
ofta trots egna stora problem och uppmanade andra regeringar att lämna bistånd
i en anda av internationell solidaritet och rättvis bördefördelning;

—
uppmärksammade
alt flyktingkommissariens ansvar för skydd av flyktingar blivit alltmer
komplext genom det växande antalet och den förändrade sammansättningen av
flyktingströmmar och asylsökande;

—
upprepade
betydelsen av frivilligt återvändande som en lösning på flyktingproblemen;

—
uttryckte oro
över all flyktingars och asylsökandes grundläggande rättigheter åsidosätts i
olika delar av världen genom piratatlacker, andra våldsangrepp och återsändande
till ursprungslandet;

—
uttryckte
uppskattning över enskilda organisationers värdefulla insatser;

—
fastslog vikten
av alt skapa större förståelse hos allmänheten för flyktingars och asylsökandes
speciella situation och behov;

14

-
uppmanade
flyktingkommissarien all även i forlsällningen uppmärk- Skr. 1986/87:134
samma den utsatta situalion flyktingkvinnor lever i;

-
konstaterade
att flyktingbarns behov erfordrar speciell uppmärksamhet;

-
uppmanade
flyktingkommissarien atl regelbundet rapportera om befintliga och föreslagna
projekt till förmån för barn;

-
uttryckte stor
oro över all många flyktingar och asylsökande är föremål för frihetsberövanden
eller liknande åtgärder på grund av illegal inresa eller i avvaktan på all
deras ärenden avgjorts;

-
fastslog att frihetsberövande
skall undvikas. Om del emellertid framstår som nödvändigt får frihetsberövande
tillgripas, dock endast om det är nödvändigl och det finns slöd för detta i
lag. Frihetsberövande får t. ex. tillgripas för att faslslälla personens
identitet eller för att kunna ta ställning till de skäl som en ansökan gmndar
sig på. Vidare får frihetsberövande tillgripas när flyktingar eller
asylsökande förstör sina resehandlingar eller identitetshandlingar eller
använder förfalskad dokumentation för att vilseleda myndigheterna i del land
som de söker asyl i. Dessuiom får frihetsberövande användas för all skydda
nationell säkerhet eller allmän ordning;

-
rekommenderade
att frihetsberövade flyktingar och asylsökande ges möjlighet atl kontakta UNHCR:s
kontor eller, när sådanl saknas, tillgängliga "nationella institutioner till
skydd för flyktingar";

-
beklagade att
det inte varit möjligt atl nå enighet om ett gemensamt uttalande mot militära
attacker på flyktingläger;

-
uttryckte oro
över antalet olösta långtidsfall, "long-stayers", bland indokinesiska
flyktingar i Sydostasien, och uppmanade de regeringar som inte redan
regelbundet deltar i arbetet med omplacering lill tredje land, alt bl. a. ta
emot flyktingar som inle har familjeanknytning i tredje land;

-
uppmanade
regeringar atl beakta den extra börda som vilar pä de u-länder som tagit emot
ett slort antal flyktingar eller återvändande i de utvecklingsorgan
regeringarna är representerade.

FN:s generalförsamling

UNHCR:s verksamhet behandlas varje år i FN;s
generalförsamling i dess

tredje utskott. I elt anförande vid den 41; a generalförsamlingen i novem

ber 1986 konstaterade den svenske delegaten atl flyktingsituationen i värl

den inte förbättrats under de senasie åren och atl de stora flyktingproble

men inle kan lösas så länge de grundläggande orsakerna lill flyktingström

marna består. En striktare efterlevnad av de mänskliga rällighelerna skulle

tveklöst hjälpa till att förbättra situationen. Omkring 9,5 miljoner flykting

ar finns i dag i u-länder med oftast redan hårt ansträngd ekonomi. Världs

samfundet har en skyldighet att bistå dessa länder. Delta stöd borde i så

stor utsträckning som möjligt samordnas med långsiktigt utvecklingsbi

stånd. Avslutningsvis utlovades fortsatt svenskt samarbete med UNHCR

för att ge asyl till flyktingar. Den svenska regeringen välkomnade slutligen

initiativ från flyktingkommissarien för alt uppnå ett bättre samarbete mel

lan berörda mottagarländer i Västeuropa. 15

Den årliga
resolutionen om UNHCR;s verksamhel presenterades av Skr. 1986/87; 134 Sverige.
1 resolutionen bekräftas flyktingkommissariens grundläggande uppgift atl svara
för inlernalionellt skydd av flyktingar och behovet av regeringars fortsatta
fulla samarbete för detta. Kränkningar av flyktingars och asylsökandes
rättigheter och säkerhet fördöms. Betydelsen av rättvisa och snabba förfaranden
för att fastställa flyktingstatus eller bevilja asyl betonas.

I generalförsamlingen behandlas också frågan om
situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i olika delar av världen. I
elt svenskt anförande hänvisades till all de internationella konventionerna om
medborgerliga och politiska rättigheter respektive om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter antogs för tjugo år sedan. Ändå förblev helhetsbilden
av lägel beträffande de mänskliga rättigheterna i världen dystert. Många
rapporter visade alt allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna
förekom. Särskilt nämndes tortyr, försvinnanden, summariska och godtyckliga
rättegångar, religiös ofördragsamhet samt kränkningar av individens räll all
lämna sitt egel land liksom alt återvända lill del. Sverige var också medförslagsställare
lill elt antal resolutioner om bl.a. mänskliga rätlighelssiluationen i El
Salvador, Chile och Afghanistan samt om tortyr-konventionen, tortyrfonden och försvinnanden.

Även UNRWA; s verksamhel är ett stående inslag på
generalförsamlingens dagordning. Vid dess 41: a möte beklagade Sverige att
Palestinaflyktingarnas situation inte hade förbättrats under det gångna året.
Särskilt uttrycktes oro över de försämrade förhållandena i Ghaza-området och
den tragiska situationen i Libanon. Sverige vädjade om ökade bidrag lill UNRWA
och betonade samtidigt all stödet för organisationen måste breddas genom att
antalet bidragsgivande länder ökar.

Sverige och det nordiska samarbetet

Vid årets session i Helsingfors med Nordiska rådet
konstaterade jag i milt anförande att de nordiska länderna har mycket att vinna
på att uppträda enhetligt även i internationella flyklingdiskussioner. Detta är
vad människorna i allmänhet och flyktingarna i synnerhet förväntar sig av de
nordiska länderna. Jag föreslog alt vi nu skulle gå vidare med samarbetet i
frågor rörande erfarenhetsutbyte och samordning av tillståndspraxis i asylärenden
samt sträva efter större samverkan när det gäller den organiserade överföringen
av flyktingar ull Norden.

Ordföranden i nordiska rådets juridiska utskott hänvisade
i sitt anförande till det särskilda nordiska flyktingseminarium om
flyktingpolitiken som arrangeras i april 1987 i Saltsjöbaden. Seminariet kommer
bl.a. att tjäna som underlag för behandlingen vid nästa års nordiska
rådssession av de nordiska ländernas flyktingpolitik.

16

Konsultationerna
om flyktingfrågor mellan de västeuropeiska länderna, Skr. 1986/87:134

Canada och Australien

Ökningen av antalet asylsökande till Västeuropa och Nordamerika
föranledde dåvarande flyktingkommissarien Poul Hartling au i maj 1985 inbjuda elt
40-lal berörda länder till samtal i Geneve. Vid mötet stod det klart för de
deltagande länderna atl del krävdes en fördjupad dialog om flyktingsituationen
i Europa, dels mellan de mest inblandade länderna, dels mellan dessa länder och
flyktingkommissarien.

1 nära kontakt med flyktingkommissarien kallade därför
Sverige till en uppföljning av flyktingkommissariens samtal, som ägde rum i
Stockholm i november 1985. Utöver Sverige och Danmark deltog Frankrike,
Nederländerna, Schweiz, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Även UNHCR
deltog. Syftet med överläggningarna var atl få lill stånd en ordning där UNHCR:s
roll stärks så atl omplaceringen av flyktingar kan ske i ordnade former och
förtur ges ät dem som är i stort behov av en fristad.

Vid elt andra möte i april 1986 i Haag, hade dellagarkrelsen
utvidgats till atl även omfatta Belgien och Canada. Den nye
flyktingkommissarien Jean-Pierre Hocké och de dellagande länderna enades om en
aktionsplan, som bl. a. innebär att länderna förbinder sig att även i
fortsättningen respektera och följa gällande asylprinciper. Flyktingkommissarien
för sin del utlovade all medverka till en bättre ordning vad gäller
flyktingströmmarna från första asylländer och en trygg återsändning till urspmngslandet
av klart oskäliga asylfall. Två särskilda arbelsgmpper lillsattes, en för iranska
asylsökare och en för tamiler.

Inför del iredje mötet som ägde rum i Gerzensee i närheten
av Bern, Schweiz i februari 1987 hade flera länder aviserat eller vidtagit
skärpningar av inresekontrollen för asylsökande. Flera länder hade givit
uttryck för Iveksamhet till aU över huvud tagel fortsäUa det inledda flyktingsamarbe-lel.
Sverige hade för sin del aktivt stött ett initiativ från flyktingkommissarien atl
föra upp diskussionerna på regeringsnivå.

Att Gerzenseemötet kom till stånd kan därför tolkas som
ett tecken på återupprättad samarbetsvilja. Utöver tidigare ddtagariänder
deltog nu även Australien och Norge. Konkreta framsteg gjordes inom fyra områden:
ökad, gemensamt organiserad, uttagning från första asylländer; former för
bistånd till första asyllånder, vidgat prakliskt samarbete med inriktning på
hanteringen av asylansökningar och fömtsäUningar för UNHCR:s medverkan vid återsändning
och återinlegrering av människor som fäll avslag på asylansökan. Vid
överläggningarna fastslogs ländernas asylåtaganden och inget land ifrågasatte
sina skyldigheter enligl 1951 års konvention om flyktingar. De deltagande
länderna accepterade även Norges inbjudan lill ett uppföljningsmöte inför
eventuella regeringsöverläggningar om flyktingsituationen i Europa.

Sveriges internationella bistånd till flyktingar

UNHCR:s budget för år 1986 uppgick till 470 milj. dollar,
en minskning

jämfört med år 1985. Anledningen är att de enorma behov av
katastrofhjälp 17

som lorkkatastrofen i
Afrika medförde under år 1985 har minskat. Endast Skr. 1986/87:134 5% av
budgeten finansieras över FN;s reguljära budget, resten genom frivilliga bidrag
från ett 20-tal regeringar. Elt annat utmärkande drag för UNHCR; s budget är
den under senare år alll ökande graden av ändamålsbestämning av bidrag för
olika länder eller regionala program.

Sveriges
totala bidrag till FN:s flykfingkommissarie uppgick är 1986 till 120 milj. kr.
Därmed är Sverige den sjunde största bidragsgivaren efter USA, EG, Japan,
Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och Italien. Räknat efter
invånarantal är Sverige den Qärde största bidragsgivaren. Det reguljära
bidraget uppgick till 75 milj. kr. Övriga medel utgick i form av extra bidrag till
UNHCR; s reguljära program, katastrofprogrammet i Afrika, evakuering av
flyktingar från Lesotho och Botswana samt till återvändande i Kampuchea.
Vidare har under året specialenheten för katastrofhjälp, som utgör en del av
den svenska beredsskapsstyrkan för FN-tjänst, inlett en vattenförsöriningsinsals
för återvändande flyktingar i Uganda. 1987 års reguljära bidrag är 90 milj. kr.
För år 1988 och år 1989 har regeringen föreslagit en höjning till 110 milj. kr.

Det
svenska reguljära bidraget till UNRWA för år 1986 uppgick lill 70 milj. kr.
Sverige är den fjärde störste bidragsgivaren efter USA, EG och Japan. För år
1987 och år 1988 har regeringen föreslagit en höjning av bidraget till 75 milj.
kr.

Frän
tredje huvudtitelns reservationsanslag C 2. Utvecklingssamarbetet genom SIDA,
anslagsposten 22. Katastrofer m. m. har under året ca 180 milj. kr. tagits i
anspråk för flyktingar och hemlösa. Medlen har kanaliserats genom FN-organ (UNHCR,
UNRWA, UNICEF, WFP), Röda korset (Svenska röda korset, Rödakorsföreningarnas
förbund och Inlemationella rödakorskommiltén) samt genom svenska frivdligorganisafioner
som Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Diakonia, Rädda Barnen och Lutherhjälpen.

Från
anslagsposten 20. Humanitärt bistånd i Latinamerika har ca 145 milj. kr. gått
till flyktingar och hemlösa. Biståndet har lämnats genom svenska och
internationella organisationer som Diakonia, Kyrkornas världsråd och World University
Service till enskilda gmpper och organisationer i mottagarländerna.

Vidare
har från anslagsposten 21. Humanitärt bistånd i södra Afrika under året
uppskattningsvis 100 milj. kr. använts för flyktingprogram av olika slag. En
stor del har gått till utbildningsinsatser, rättshjälp och information genom
olika frivilligorganisationer. En mindre del har gått till FN:s olika program
för södra Afrika.

Utöver
vad som nu nämnts har i vissa fall delar av det svenska biståndet till FN-organ
som WFP och UNICEF använts för flyktingprogram i FN-organens egen regi.

Sveriges
samlade bidrag under år 1986 till flyktingar och hemlösa världen över (utanför
Sverige) kan därmed uppskattas till över 600 milj. kr. I sd"fran ingår
hjälp till såväl flyktingar som hemlösa i en flyktingliknande situation inom
eller utom det egna landet.

18

5
Överföring av flyktingar till Sverige Skr. 1986/87:134

Sedan 1950-talel har ett stort antal flyktingar överförts
från läger på olika håll i världen till Sverige genom statliga hjälpaktioner.
Syftet har varit dels att av humanitära skäl hjälpa flyktingar som befunnit sig
i en svår belägenhet, dels all som en internationell solidaritetshandling
avlasta de länder som fått bära den största flyktingbördan. Överföringen sker i
regel efter samråd med UNHCR. Omfattningen och inriktningen av överföringen
bestäms genom årliga beslut av regeringen. Denna del av flyktinginvandringen
brukar benämnas flyktingkvoten.

Ansvaret för uttagning och överföring av flyktingar till
Sverige ligger hos statens invandrarverk (SIV). Uttagning kan ske genom
delegationer eller genom alt UNCHR eller svensk utlandsmyndighet för SIV
presenterar enskilda fall som behöver omplaceras lill tredje land (s. k. dossiemtlag-ning).
Ärenden kan också initieras på ansökan av flyktingar eller någon organisation i
Sverige. Under senare år har dossieruttagning varit det vanligaste. Svenska
utlandsmyndigheter ombesörier mycket av det praktiska arbetet i samband med flyklingöverföring,
ofta i samarbete med ICM.

Under åren 1950—1970 överfördes till Sverige efter
regeringsbeslut sammanlagt drygl 20000 flyktingar frän läger i Europa. Sedan börian
av 1970-lalel har den årliga flyktingkvoten omfattat ca 1 250 personer. I denna
ram inräknas även nära anhöriga till flyktingar som förs över hit om de kommer samfidigt
med dessa eller omedelbart därefter. Åren 1978-1981 beslöt regeringen om extra
kvoter för sammanlagt 3000 s. k. båtflyktingar från Vietnam och anhöriga lill
dessa.

Flyklingkvolen för budgetåret 1986/87 skall i första hand
utnyttjas för flyktingar från Sydväslasien (mellanöstern) och Syd- och
Centralamerika. Vidare bör i viss utsträckning uttagning ske av flyktingar från
läger i Sydostasien och Europa. Därutöver får uttagning ske av enstaka flyktingar,
från övriga delar av världen. Den angivna ramen omfattar ca 50 handikappade
som på ett tillfredsställande säll kan tas om hand i Sverige.

Under kalenderåret 1986 har totalt 1 387 flyktingar
överförts till Sverige inom ramen för flyktingkvoten. (Sdfran för kalenderår
blir inte helt rättvisande eftersom kvoluttagningen sker per budgetår.)

Av kvotflyktingarna år 1986 kom 414 personer från
Latinamerika. De var främst medborgare i Chile (256) och El Salvador (154).
Kvotflyktingarna från Asien kom främst från Iran (508) och Vietnam (171). Från
Europa kom huvuddelen från Rumänien (197). Från Afrika har 21 flykfingar tagits
emot på kvoten.

Inom ramen för en särskild familjeålerföreningskvot för
vietnamesiska bålflyktingar, vilken upphörde den 30 juni 1984, hade SIV fram
till dess beviljat totalt 2000 personer tillstånd att komma fill Sverige.
Antalet ansökningar om familjeåterförening med vietnameser, främst
omprövningar av tidigare avslag, har under år 1986 varit stort. Under året har
236 personer från Vietnam och 26 från Kina beviljats tillstånd på denna gmnd.

Vietnamesiska myndigheter har nu centraliserat tillståndsgivningen
för

utresetillstånd till Hanoi vilket ytterligare försvårat för dem som fått uppe

hållstillstånd i Sverige atl resa ut. Trots upprepade löften från vietname- 19

sisk sida
om all underlätta för dem som fått lillstånd för familjeåterförening Skr.
1986/87:134 i Sverige är del många som ännu efter flera år inle fått
utresetillstånd. Drygt 700 personer från Vietnam har under åren 1980-1986
beviljats tillslånd men inte rest in i Sverige.

Inom ramen för Sveriges åtaganden inom de s. k. Disero/Rasro
kvoterna (UNHCR;s särskilda program för omplacering av indokinesiska s. k.
båt-flyktingar) har under år 1986 38 personer lagils ul på dessa kvoter.

Vid ddegationsuttagningi maj 1986 tog SIV i samråd med FN ;s
flyktingkommissariat ul 96 flyktingar från läger i Hong Kong.

Vidare har 11 personer med handikapp hittills beviljats
tillstånd efter framställan från UNHCR.

Av flyklingkvoiens totala antal för budgetåret 1986/87 har
mellan 500— 550 personer från Sydvästasien planerats föras över till Sverige.
Hittills har 330 iranier beviljats inresetillstånd. Till detta kommer planerade
utlag-ningar av ytterligare ca 150 personer. Eftersom antalet faktiska inresor
vid budgetårets slut inte molsvarar antalet beviljade tillstånd, kan fler ultag-ningar
komma att ske.

SIV har också möjlighet atl bevilja bidrag för resa lill
Sverige för nära anhörig till sådana flyktingar som avses i 3 § UtlL. Under år
1986 har 169 sådana ansökningar beviljats avseende resor för 390 personer,
varav 274 barn. Anhöriga lill personer som beviljats tillstånd att stanna i
Sverige enligl andra lagrum än 3 S UtlL kan inte få sådant bidrag.

Nämnas bör också de framställningar regeringen gör i vissa
fall, främst i Östeuropa, för att söka utverka utresetillstånd för anhöriga
till personer som är bosatta i Sverige.

6 Svensk flyktinglagstiftning m. m.

Den svenska lagstiftningen beträffande flyktingar står i
överensstämmelse med 1951 års flyktingkonvention och 1967 års protokoll om
flyktingars räusliga ställning. I 3 § utlänningslagen (1980:376, omtryckt
1984:595 -UtlL) återfinns en definition och en skyddsbestämmelse rörande
flyktingar som överensstämmer med konventionens. Bestämmelserna i 5 och 6 §§ UtlL
om skydd åt krigsvägrare och åt personer som, utan atl vara flyktingar, kan
åberopa starka polilisk-humanilära skäl för att få stanna i Sverige, ger skydd
även åt personer som inle omfattas av flyktingkonventionen. Denna vidare
asylrätt ligger i linje med vad UNHCR rekommenderar.

Den som pä egen hand kommer till Sverige för att söka asyl
här skall

redovisa sina skäl för polisen redan vid gränsen. Polisen gör en första

utredning för att kunna avgöra om asylsökanden skall avvisas eller om

ärendet skall överlämnas till SIV för handläggning. Om den asylsökande

anför politiska skäl - och dessa inte är uppenbart oriktiga eller inte kan

lämnas ulan avseende — skall ärendet överlämnas till SIV. Finner polisen

däremot att skälen är uppenbart oriktiga kan beslut fattas om avvisning.

Detta får emellertid inte verkställas innan SIV underrättats om fallet och

beslutat atl inle överta ärendet. SIV kan häva polisens beslut om avvisning

och i stället undersöka fallet närmare. 20

Regeringen
tillsatte är 1984 den s. k. asylutredningen (A 1984:01) för att Skr.
1986/87:134 undersöka om det var möjligt att genom ändringar i utlänningslagen
öka räUssäkerhelen för de asylsökande.

Efler ett förslag från utredningen ändrades
utlänningslagen fr. o. m. den I juli 1986 (prop. 1985/86:133, SfU 21, rskr.
303). Ändringen innebär aU en utlänning kan överklaga vissa av
polismyndighetens beslut i verkställighelsärenden. Samtidigt ändrades lagen så
all SIV kan ompröva sina avslagsbeslut efler det att dessa överklagats.

Asylutredningen lämnade sill slutbetänkande (SOU 1986:48) Rällssäkerheten
vid direktavvisningar i november 1986. I belänkandet, som f. n. remissbehandlas,
föreslår utredningen ändringar rörande polismyndighetens befogenhet atl fatta
beslut om s. k. direktavvisningar och rörande rättshjälp ål asylsökande.

Regeringen tillsatte i februari 1987 två utredningar i
syfte all kraftigt förkorta väntetiderna i utlänningsärenden. Den ena ulredningen
(Dir 1987:3) skall göra en i första hand teknisk översyn av ullänningslagslift-ningen.
Framför allt skall utredaren undersöka hur ändringar i lagstiftningen kan
bidra till att handläggningstiderna för utlänningsärenden förkortas ulan atl
berättigade anspråk på rättssäkerhet eftersatts. Utredaren bör även bl. a.
undersöka om det är möjligt atl mer ingående ange skälen för ett beslut ulan au
äventyra skyddet för den enskilde. I den andra utredningen (Dir 1987:4) skall
organisatoriska frågor rörande handläggningen av utlänningsärenden gås igenom
i syfte att undersöka möjligheterna till väsentligt kortare väntelider. De båda
utredningarna skall arbeta snabbt och i nära samarbete. Arbetet skall vara
slutfört vid årsskiftet 1987/88.

7 Asylsökande och flyktingar i Sverige

Kvolfiyktingarna utgör för närvarande endast en mindre del
av den totala flyktinginvandringen till Sverige. Mångdubbelt fler var under år
1986 de som på egen hand reste hit och sökte asyl vid gränsen eller efter
ankomsten lill Sverige. Under år 1986 uppgick dessa, inberäknat barn, lill
närmare 15 000 personer, varav ca 1 700 direktavvisades. Under är 1985 var antalet
asylsökande ca 14 500 medan antalet direktavvisade uppgick till ca 2 900.

De största grupperna av asylsökande kom under är 1986 från
Iran, Chile, Etiopien och Polen.

Antalet iranska asylsökande fortsätter att öka. Under år
1986 ansökte 6282 iranska medborgare om asyl här. Frän att tidigare ha kommit
via Tyska demokratiska republiken, kommer de asylsökande nu till Sverige på
andra vägar. Åven om de åberopade asylskälen generelll sett inle är av samma
styrka som tidigare, beslutas del sällan om utvisningar till Iran. Antalet avvisningar
till tredje land försvåras också i och med att den asylsökande i de flesta fall
gjort sig av med passhandling och andra resehandlingar som visar flyktvägen.
Andelen unga män som inle vill delta i del fortsatta kriget mot Irak är
oförändrat hög. Under år 1986 beviljades 5934 iranier uppehållstillstånd av
flykting- eller flyktingliknande skäl.

Chile är fortfarande del land i Latinamerika som svarar
för den största 21

invandringen
till Sverige, Antalet enskilt inresta har ökat avsevärt under Skr.
1986/87:134 åren 1985-1986. År 1986 sökte 1 825 chilenska medborgare asyl i
Sverige. Under år 1986 beviljades ca I 200 chilenska medborgare uppehållstillstånd
på skäl hänförliga till 3 eller 6 §§ utlänningslagen eller av humanitära skäl.
Motsvarande siffra för år 1985 var ca 500.

Under år 1986 ökade antalet asylsökande etiopier kraftigt.
Drygt 1000 sökte asyl år 1986. I slort sell samtliga saknade passhandling när
de sökte asyl.

Under år 1986 har en viss ökad invandring skett av
nordafrikaner. I övrigl kan noteras atl viss ökning skett genomgående från de
afrikanska länderna, även från länder som tidigare år varit mycket lågt
representerade.

Omkring 5 000 polska medborgare besöker Sverige varje
månad. Mänga av dessa ansöker om uppehållstillstånd för bosättning här. Under
år 1985 beviljades 385 polska medborgare uppehållstillstånd på grunder som är
att hänföra till 3 eller 6 §§ utlänningslagen. Under är 1986 var antalet 414
personer. Även anknylningsinvandringen har ökal under år 1986.

Antalet asylsökande llbaneser har under år 1986 minskat
något. År 1986 ansökte drygl 500 libanesiska medborgare här om
uppehållstillstånd på politiska grunder. Därtill kommer ett antal stalslösa
personer — ca 350 personer — varav många är av palestinsk härkomst och har
vistats under en lång följd av år i Libanon. Asylsökande från Libanon utgöres
också av personer med ursprung i Syrien och Turkiet. En ökad inströmning från
Libanon har kunnat märkas under senare hälften av år 1986; speciellt har andelen
kristna asylsökande ökat. I ökad utsträckning anländer de asylsökande ulan att
inneha passhandlingar. Antalet personer med falska passhandlingar och falska
svenska viseringar har också under senare tid ökat markant.

Antalet irakiska asylsökande har minskal under år 1986.
Den största gruppen är, liksom när del gäller Iran, unga män som inte vill
delta i kriget mellan Irak och Iran. Minskningen av antalet asylsökande irakier
skedde efter det atl Tyska demokratiska republiken skärpt sina visumregler. Endast
etl fåtal irakier kommer direkt från hemlandet eller via Iran där de vistats i
läger. Flertalet asylsökande är personer som under en längre tid vislats i nägot
östeuropeiskt land för studier. Då studierna avslutas har de inte velat
återvända till sitt hemland.

Under år 1986 beviljades 375 turkiska medborgare
uppehållstillstånd i Sverige av poliliska skäl medan 460 personer erhöll lillstånd
på gmnd av anknytning. Under samma period har polisen och invandrarverket
fattat 27 avvisningsbeslut saml ulvisningsbeslul beträffande 133 vuxna turkiska
medborgare.

Antalet asylsökande jugoslaver har de senaste två åren
ökat och under år 1986 uppgått till ca 350 vuxna personer. Endast ett fåtal har
beviljats uppehållslillslånd på skäl hänförliga till 3 eller 6 §§ ufiänningslagen.
Det stora flertalet kommer från provinsen Kosovo och uppger sig vara förföljda
på grund av sitt albanska ursprung.

Antalet asylsökande wrtrare har under år 1985 och år 1986
uppgått lill ca

250 per år. Siffrorna visar en dryg fördubbling jämfört med tidigare år. 22

Antalet
asylsökande rumäner har ökat från ca 150 år 1984 till ca 400 år Skr.
1986/87:134 1985 och 330 år 1986.

Från etl dussintal fall år 1984 ökade antalet asylsökande tamiler
från Sri Länka fill eU 70-tal fall år 1985 men sjönk under år 1986 åter till etl
drygl 20-tal.

Antalet asylsökande indier uppgick under år 1985 lill elt
knappt 100-tal fall. Det är oftast fråga om sikher. Under år 1986 har antalet
asylsökande minskat till ca hälften.

Under år 1985 och är 1986 har antalet asylsökande som är
medborgare i Bangladesh uppgått till ca 60 per år, en minskning jämfört med år
1984 då antalet var ca 340.

Antalet medborgare från Pakistan som sökt asyl i Sverige
uppgick är

1985 och år 1986 lill ett 30-tal per är.

Sammanlagi beviljades under år 1986 ca 13400 uppehållslillslånd
på skäl enligl 3, 5 eller 6 §§ utlänningslagen eller av politiskt-humanitära
skäl. Etl betydande antal av dem som under året beviljats uppehållstillstånd
hade ansökt om asyl före år 1986. Den ökade tillströmningen av asylsökande har
medfört att många av de enskilt inresta under år 1986 alltjämt väntade på
beslut vid ingången av år 1987.

Tillståndsgivningen under är 1986 har i huvudsak följt
tidigare års praxis. Den undersökning avseende SIV:s och regeringens praxis som
redovisades i förta årets skrivelse till riksdagen om flykfingpolitiken (Skr
1985/86:129) visade att ungefär hälften av de asylsökande beräknades ha fått
uppehållstillstånd på skäl hänförliga till 3 § UtlL, ca 10% på skäl hänförliga
till 5 § UtlL medan resterande 40% fick stanna med stöd i 6 § UtlL. Dämtöver
hade under år 1985 uppehållsfillstånd beviljats 868 personer på humanitära gmnder
(31 § i utlänningsförordningen).

SIV för från och med fjärde kvartalet 1986 regelbunden
statistik över tillståndsgivningen på flykfing- och flykfingliknande skäl. Av
de ca 3000 uppehållstillstånd som beviljades av flyktingskäl under perioden I/IO
— 31/12 1986 avsåg 41% 3 § UtlL, 23% 5 § UtlL och 36% 6 § UtlL.

Med bam inräknade fördelas den utomnordiska invandringen
under år

1986 på följande sätt:

1986 1985

Flykting-och flyktingliknande skäl inkl. humanitära skäl 17400 8500

Anknytningsfall 8 800 8 300

Arbetsmarknadsskäl 100 100

Adoptivbam 1200 1400

Total utomnordisk invandring 28000 18800

(Total utomnordisk utvandring 6600 4 900)

23

8
Handläggningen av asylärenden Skr. 1986/87:134

Det
stora antalet asylsökande har medfört långa handläggningstider i asylärenden.
Hos såväl polisen och invandrarverket som inom regeringskansliet (arbetsmarknadsdepartementet)
år handläggningsliderna för närvarande väsentligt längre än enligl de mål som
angavs i prop. (1983/84:144) om invandrings- och flyktingpolitiken.

Polisens
handläggningstid varierar mellan olika polismyndigheter. Den har under år 1986
uppgått till mellan en och sex månader.

Hos
invandrarverket ökade den genomsniltliga handläggningstiden i asylärenden från
tvä till nästan tre månader under år 1985. Under är 1986 ökade
handläggningstiden ytterligare och uppgick i genomsnitt till tre och en halv
månad.

För
den asylsökande som får etl negativt beslut av invandrarverket och överklagar
detta hos regeringen överstiger den totala väntetiden frän det ansökan görs hos
polisen lill dess regeringen meddelar sitt beslut i dag i allmänhet ett år. I
alltför många fall fär de sökande vänta mer än två år på ett slutligt beslut.

De
långa handläggningstiderna i asylärenden är ett myckel allvarligt problem.
Framför allt medför de stora påfrestningar för dem som söker asyl. Långa
handläggningslider medför även betydande kostnader för samhället. Regeringen
har därför vidtagit en rad åtgärder för att hålla handläggningstiderna nere.

För
att komma till rätta med polismyndigheternas balanser av asylärenden uppdrog
justitieministern under hösten 1985 ät en arbetsgrupp inom regeringskansliet atl
följa de särskilda insatser som polisen då vidtog för atl kunna handlägga
asylärenden snabbare. I en promemoria i januari 1986 konstaterade arbetsgruppen
att polismyndigheternas balanser av asylärenden hade arbetats ned till en
godtagbar nivå. I promemorian föreslogs också organisatoriska förändringar som
syftade till att polisens handläggning av asylärenden skulle koncentreras till
några få utredningsförläggningar.

Regeringen
uppdrog i mars 1986 åt rikspolisstyrelsen och statens invandrarverk att, mot
bakgrund av förslagen i promemorian, gemensamt redovisa hur organisationen för
förläggning och utredning närmare borde utformas. Uppdraget redovisades i en
rapport i maj 1986. En del förslag har invandrarverket och rikspolisstyrelsen
fält i uppdrag att vidareutveckla enligt ett regeringsbeslut den 18 december
1986.

Rikspolisstyrelsen
redovisade i oktober 1986 atl balanssituationen beträffande asylärenden var
otillfredsställande. Regeringen beslöt mot bakgrund av detta att inom polisen
inrätta 23 göromålsförordnanden för asylutredningar under innevarande
budgetår.

Invandrarverkets
resurser för handläggning av utlänningsärenden förstärktes fr.o.m. den I
januari 1986 permanent med tio årsarbetskrafter. För budgetåret 1987/88
föreslås i årets budgetproposition att invandrarverkets grundbemanning utökas
med 44 årsarbetskrafter för atl bl.a. möjliggöra ytterligare förstärkningar i tillståndsverksamhelen.

Under
våren 1986 tillfördes verket därutöver - efter beslut av riksdagen 24

- temporära resurser för
lönekostnader med 1,9 milj. kr. för bl.a. fill- Skr. 1986/87:134 siåndsverksamheten.

Budgetåret
1986/87 har regeringen genom skilda beslut tillfört verket temporära
resursförstärkningar avseende bl. a. lönekostnader motsvarande ca 80
årsarbetskrafter. Av dessa har ca 35 årsarbetskrafter beräknats som
förstärkning av resurserna för handläggning av utlänningsärenden. Dessa beslut
har anmälts till riksdagen i filläggsbudget II för
innevarande budgetår.

Arbetsmarknadsdepartementets
resurser för handläggning av utlänningsärenden förstärktes den 1 januari 1986
långsiktigt med medel motsvarande lio tjänster. Dämtöver fick departementet
under första halvåret 1986 en Ullfällig förstärkning motsvarande fem tjänster.

Under
hösten 1986 har arbetsmarknadsdepartementels utlänningsenhet förstärkts med en
extra insatsstyrka på 25 personer för att arbeta av balansen av
utlänningsärenden. Målel all balansen skall ha minskal med ca 2000 ärenden till
april 1987 har uppfyllts.

Som
jag tidigare redovisat tillsatte regeringen nyligen två utredningar i syfte att
kraftigt förkorta väntetiderna i utlänningsärenden.

9 Flyktingmottagandet

Sedan
det nya systemet för atl la emot flyktingar infördes den I januari 1985 har
antalet flyktingar och asylsökande varil väsentligt högre än vad som beräknades
innan reformen genomfördes. De ca 5000 kommunplatser per år som beräknades vara
tillräckliga för att genomföra det nya systemet har inte räckt. Under år 1985
mottogs ca 14000 asylsökande och flyktingar i 137 kommuner med vilka
invandrarverket träffat överenskommelser. Under är 1986 tog 197 kommuner emot flykfingar
och asylsökande enligt överenskommelser med invandrarverket. Det totala antalet
flyktingar och asylsökande som togs emot i kommunerna under år 1986 var närmare
15000.

Det
stora antalet asylsökande har också inneburit att det har varit nödvändigt att
väsentligt öka förläggningskapaciteten. Den I januari 1986 inrättades en ny
permanent förläggning i Landskrona. Antalet permanenta föriäggningar uppgår
därmed till sex. Den 1 januari 1986 fanns därutöver tio tillfälliga
utredningsförläggningar och sex s.k. slussföriäggningar där asylsökande vistas
under en kort period i avvaktan på plats i utredningsförläggning. Antalet
flyktingar och asylsökande pä invandrarverkets föriäggningar var vid
årsskiftet 1985/86 omkring 3 300.

Vid
årsskiftet 1986/87 fanns 16 tillfälliga utredningsföriäggningar och 10 slussförläggningar.
Totalt var den 31 december 1986 ca 5600 personer inkvarterade på förläggningar.
Därav var ca I 700 på slussförläggningar.

Under
förläggningsvistelsen skall enligt nuvarande riktlinjer polisens

asylutredning genomföras, hälsoundersökning ske och lämplig bostadsort

erbjudas. Målet är att förläggningsvistelsen inte skall överstiga fyra vec

kor. Det stora antalet asylsökande och svårigheter atl snabbt få fram

kommunplatser i tillräcklig omfattning har dock tvingat fram väsentligt

längre förläggningsvistelser. Den genomsnittliga vislelsefiden på förlägg- 25

ning under
år 1986 har varit ca fyra månader. De längre förläggningstiderna Skr.
1986/87:134 har ställt krav på en viss förändring av verksamheten. Bam- och
fritidsverksamheten har byggts ut liksom informationsverksamheten och de kurativa
insatsema.

Huvuddelen av de asylsökande som tas emot på förläggning
har sökt asyl i direki anslutning till inresan i Sverige. Under är 1986 har
emellertid också utlänningar som sökt asyl efler en kortare tids vistelse i en
kommun tagits emot på förläggning i ökad utsträckning. Totalt har under år 1986
ca 2 800 sådana asylsökande tagits emot på förläggningar.

Under år 1986 har ca 8000 flyktingar och asylsökande
placerats ut från förläggningar i kommuner. Därutöver har kommunerna tagit emot
ca 6900 personer som rest in direkt i kommunerna. Det är främst kommunerna i
Stockholmsregionen samt Uppsala, Göteborg och Malmö som har tagit emot ett
stort anlal direklinresta asylsökande.

Flyktingmottagningen i kommunerna under år 1986 fördelar
sig enligt följande:

Län Kommuner med avtal Mottagna år
1986

Slockholm 25 4180

Uppsala 6 884

Södermanland 7 442

Östergötland 7 839

Jönköping 9 583

Kronoberg 7 • 417

Kalmar 8 379

Gotland 1 50

Blekinge 5 258

Kristianstad 10 334

Malmöhus 16 1217

Halland 6 271

Göteborg och Bohus 11 1 297

Älvsborg 11 509

Skaraborg 10 312

Värmland 6 274

Örebro 10 512

Västmanland 7 395

Kopparberg 10 369

Gävleborg 6 295

Västernorrland 7 339

Jämtland 4 80

Västerbotten 5 442

Norrbotten 3 154

Summa 197 14832

De 60 nya kommuner som år 1986 deltagit i flykfingmottagningen
är främst små och medelstora kommuner. I var och en av dessa har placerats
25—50 flyktingar. Inom i stort sett alla län utom Stockholms län har fler flykfingar
tagits emot under år 1986 än under år 1985. För år 1987 räknar man på
invandrarverket med att upprätta avtal med över 250 kommuner.

Brist på bosläder har försvårat och försenat mottagningen
av flyktingar i

en del kommuner. Vidare har också nytillkomna kommuners behov av

planeringstid för att förbereda mottagningen lett till att utflyttningen av

flyktingar från föriäggningar inte har kunnat ske i önskad takt. Tillgången

på bostäder i kommunerna är en central fråga för att flyktingmottagningen 26

skall
fungera. Arbetsmarknads- och bostadsdepartementen anordnade i Skr.
1986/87:134

december
1986 ett särskilt seminarium om bostäder för flyktingar. Vid

seminariet
konstaterades bl. a. atl det är viktigt alt behovet av bostäder för

flykfingar
beaktas särskilt i kommunernas bostadsförsöriningsplaner. För

all få
fram mer bostäder för flyktingar och asylsökande i kommunerna på

kort sikt och för all därmed minska vistelsetiderna på
förläggning har

invandrarverket
försökt stimulera kommunerna att anordna kollektiva

genomgångsbostäder.

Kommunerna erhåller statlig ersättning för de faktiska
kostnaderna för bostad och uppehälle lill asylsökande och flyktingar under de
tre första åren. Vidare får kommunerna för varie flykting man tar emot en
schablon-beräknad summa som skall täcka vissa andra kostnader. Utöver schablonersättningen
kan särskilda bidrag också lämnas för vissa speciella insatser. Sjukvårdshuvudmännen
får ersättning för akut sjukvård som lämnas för asylsökande och för vissa
särskilda vårdkostnader för flyktingar.

Under år 1986 utbetalades ca 800 milj. kr. i ersättning till
kommunerna för åtgärder för flyktingar och asylsökande. Därav avsåg 535 milj.
kr. ersättning för ekonomisk hjälp och bostadskostnader. Ca 265 milj. kr. avsåg
schablonbidrag och särskilda bidrag. Till sjukvårdshuvudmännen utbetalades
under år 1986 ca 50 milj. kr.

Kostnaderna för förläggningar uppgick under år 1986 tUl ca
405 milj. kr. De sammanlagda direkta kostnaderna för staten för
flyktingmottagningen i Sverige under år 1986 kan därmed uppskattas till ca 1
255 milj. kr.

Insatserna för flyktingar i Sverige omfattar självfallet
även andra ätgärder än hjälp till bostad och uppehälle samt annat stöd under
den första liden. En myckel viktig åtgärd är svenskundervisning. En ny lag
(1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare trädde i kraft
den 1 juli 1986 (prop. 1985/86:67, UbU 10, rskr 143). I lagen stadgas om
kommunernas skyldighet att svara för att grundläggande undervisning anordnas
och alt nyinflyttade invandrare erbjuds undervisning.

Arbelsmarknadspoliliska åtgärder är ocksä väsentliga för
flyktingarnas anpassning och integration i det svenska samhället. Under
budgetåret 1986/87 har anvisals extra resurser, 14 milj. kr., för arbelsförmedlingsser-vice
till flyktingar. AMS har under år 1986 utarbetat en praktisk handledning i
förmedlingsarbetet med nyanlända flyktingar.

Genom alt etl stort antal kommuner utan tidigare
erfarenhet av arbete med flyktingar har engagerats i flyktingmottagandet under
de senaste åren har del ställts ökade krav på invandrarverket i fråga om
informations- och utbildningsinsatser i kommunerna. Ökade krav har också ställts
på opi-nionspåverkande åtgärder i syfte att lokalt förankra den svenska
flyktingpolitiken och underlätta kommunernas arbete med flyktingmottagningen. Fr.o.m.
den I januari 1986 har därför särskilda medel avsatts för dessa ändamål. I
årets budgetproposition har föreslagits särskilda medel även för nästa budgetår
för information till allmänheten och opinionsbildande verksamhel i
flyktingfrågor.

Mottagandet av flyktingar i Sverige har i 1986 års invandrarpolitiska

proposition och i 1987 års proposition om forskning angetts som ett angelä

get forskningsområde. Elt exempel på sådan forskning förtjänar att näm- 27

nas här. Centrum för invandringsforskning vid
universitetet i Slockholm Skr. 1986/87; 134

har påbörjat ett projekt om flyktingmottagningen i
Sverige. Dels studeras

elt urval av de kommuner som sedan är 1985 fält ett ökat
ansvar för

genomförandet
av flyklingmotlagningen, dels studeras hur några av de

siörre flyktinggrupperna blivit mottagna i det nya
systemet. I projektet

ingår även en statsvetenskapligt inriktad studie av
genomförandel av det

nya mottagningssystemet, alltifrån den första politiska
intentionen i börian

av 1980-talel till den faktiska organisatoriska
omläggningen den första

januari
1985.

10 Frivilligt återvändande

Sverige ansluter sig lill den inlernalionellt vedertagna
uppfattningen att frivilligt återvändande är den bästa lösningen pä flyktingproblem,
om förulsätlnin>|arna härför föreligger. I enlighet med det invandrarpolitiska
valfrihetsmäJet bör den enskilde flyktingen ha reella möjligheter all fritt
kunna inrikta sig på en permanent bosättning i Sverige eller på att så
småningom återvända.

Återvändande har hittills främst aktualiserats för
latinamerikanska f.d. flyktingar sedan en politisk normalisering ägt rum i
flera av deras hemländer. Under år 1986 har Sverige från tredje huvudtitelns
anslagspost Humanitärt bistånd i Latinamerika bidragit med ca 12 milj. kr till
integrations-program för återvändande i Latinamerika, främst i Argentina och
Uruguay. Slödel har främst utgått genom Diakonia och Worid University Service.

1 början av år 1986 beviljade Sverige Uruguays statliga repalrierings-kommission
elt engångsbidrag om 2,5 milj. kr. för repatriering av um-guayanska flyktingar
från berörda länder, däribland Sverige.

Svenskt stöd till återvandring ges i enlighet med särskild
förordning (SFS 1984:980) i form av resebidrag, vilket är avsett för
kostnaderna för resa, uppehälle under resan och de första dygnen efler
återkomsten samt för transport av bagage. Utöver själva resekostnaden kan
bidrag lämnas med 1 000 kr. per person dock högst 5000 kr. per familj. Bidragen
administreras av SIV.

Under år 1986 återflyttade 241 personer på medel från SIV.
Därav var ca 111 barn. Resebidrag utbetalades främst för återflyttning till
Uruguay (75), Chile (74), Argenlina(30) och Bolivia (22).

En arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet gör för
närvarande en genomgång av olika återvandrarfrågor. Gruppen kommer atl nära samarbeta
med berörda departement och ämbetsverk saml invandrar- och flykiingorganisationer
och beräknar atl kunna framlägga en rapport under sommaren år 1987.

28

11 Opinionsbildning, svenska frivilligorganisationer m. m. Skr. 1986/87:134

Opinionsbildande verksamhet

1 syfte all skapa ett forum för informationsutbyte,
diskussion och samråd om akluella flyktingfrågor inrättade regeringen i juni
1984 en flyktingpoli-tisk beredning. 1 denna ingår företrädare för samtliga
riksdagspartier, berörda frivilligorganisalioner och representanten i Norden
för FN:s flyktingkommissarie. Beredningen har under år 1986 sammanlräll fem
gånger: i januari, februari, maj, september och december.

Den ökande flyktingströmmen till vårt land kräver ökade
insatser från såväl samhälleliga instanser som frivilligorganisalioner och
enskilda människor. Verksamheten mot främlingsfientlighet och diskriminering
har skärpts, bl.a. genom utnämningen av en särskild diskrimineringsombudsman.
SIV har anvisals särskilda medel, I miljon kronor, för all förstärka den
opinionsbildande verksamhel m.m. som bedrivs av den s.k. SAMS-gruppen
(Arbetsgruppen mot etnisk diskriminering). Förstärkningen av denna verksamhet
har bl. a. inneburit ökade satsningar på barn- och ungdomsverksamhet. SIV
bedriver också en omfattande informationsverksamhet och har vidare med
särskilda bidrag stött opinions- och informationsprojekt i flyktingmottagande
kommuner.

Som etl led i arbetet med atl öka gemenskapen mellan olika
folkgrupper i Sverige anordnas en s. k. vänskapsvecka att äga rum i slutet av
maj 1987. Syftel är att infödda svenskar och olika grupper av invandrare skall
lära känna varandra närmare pä elt personligt plan. Vänskapsveckan sker i ett
brett samarbete mellan folkrörelserna, politiska, fackliga och ideella organisationer,
invandrarsammanslutningar m. fl. Projektet har erhållit stöd av Olof Palmes
minnesfond.

Frivilligorganisationer

Statligt stöd i olika former utgår till en rad svenska
frivilligorganisationer som i sin tur stödjer och samarbetar med andra flykiingorganisationer
med verksamhel bland flyktingar i främst u-länder. Flera organisationer bedriver
även bilaterala flyktingprojekt i Afrika, Asien och i Syd- och Centralamerika.

Svenska röda korset (SRK) kanaliserar sitt bistånd genom
internationella röda korset. 1 Sverige lämnas stöd lill asylsökande och
flyktingar i form av rådgivning och information. SRK bistår även aktivt bl. a.
med bidrag i etl stort antal familjeåterförenings- och efterforskningsärenden.
Från år 1987 kommer SRK även att ansvara för verksamheten vid den tillfälliga
flyktingförläggningen i Sandviken. SRK driver även ett särskilt rehabilite-ringscentrum
för tortyrskadade, som är placerat vid Röda korsets sjukhus i Slockholm. Verksamhelen,
som bedrivs som försöksprojekt, finansieras förutom av SRK bl.a. med stöd från
vissa kommuner, Stockholms läns landsting och staten.

Rädda barnen uppmärksammar sårskilt barnens rättsliga
ställning och

skydd vid asylprövning av familjer. Sedan flera år tillbaka driver Rädda 29

barnen ett
aktivt arbete för att stärka de asylsökandes och flyktingars Skr.
1986/87:134 rättsliga skydd.

Rädda barnen arbetar också med olika former av stöd till
flyktingbarn och flyktingfamiljer i del lokala flyktingmottagandet. Det sker i
samarbete med Rådda barnens lokalföreningar. Målet är atl finna olika former av
verksamhel för flyktingbarn och deras familjer så att kontakterna med det
svenska samhället underlättas och deras möte med Sverige blir så positivt som
möjligt.

För dessa ändamål har Rädda barnen i dag två tjänster för
arbetet med flykting- och invandrarbarn.

Svenska kyrkan samverkar med kommuner och
frivilligorganisationer vid flyktingmottagandet i Sverige och bedriver också
ett lokalt samarbete med invandrarsamfund. Församlingar kan också ge stöd tdl
enskilda flyktingar.

Sveriges frikyrkoråd, och De fria kristna samfundens råd
(SFR/SAMRÅD) beslår av 12 kristna, från staten fristående trossamfund. Dessa
kyrkors gemensamma insatser bland invandrare och flyktingar sker genom
invandrar- och flyktingenheten. De internationella insatserna förmedlas genom
Diakonia. som är samfundens gemensamma organ för kalastrof-, utvecklings- och
biståndsinsatser i iredje världen. Diakonia är således ett bland SFR:s övriga
organ.

Genom Samarbetsnämnden för slalsbidrag till trossamfund (SST),
som är en speciell nämnd, utsedd av regeringen, fördelas statsbidrag till 36
trossamfund, av vilka ett 25-tal består i huvudsak av invandrare och
flyktingar. Dessa samfund står i nära samverkan, både organisatoriskt och
praktiskt, med SFR:s invandrar- och flyktingenhet. Bland annal genomförs
kurser och konferenser för förtroendevalda och anställda inom invandrarnas
trossamfund, information till svenskar om invandrare och flyktingar,
rådgivning och kurativa insatser för flyktingar och asylsökande, liksom
utbildning av svenska församlingar, framför allt i kommuner som omfattas av den
aktuella flykfingmottagningen. En särskild konsultationsgrupp -
"Samfundens Arbetsgmpp för Minoriteters Rätt i Sverige" (SAMS i
Sverige) - arbetar med frågor kring rasism och minoriteters rättigheter.

Invandrar- och flyktingenheten samverkar internationellt
med en rad organisationer, bland andra Churches Committee on Migrant Workers in
Europé (CCMWE), etl organ som tillkommil på inifiativ av Kyrkornas Världsråd.

Amnesty International, som finansierar sin verksamhet helt
med egna medel, distribuerar fortlöpande genom sin svenska sektion
dokumentation om tillämpningen av mänskliga rättigheter i länder varifrån
flyktingutvandring äger rum. Förutom ett sekretariat med två handläggare,
finns ett regionalt kontaktnät med 18 distriktsombud som sprider informafion
till svenska myndigheter och andra intresserade parter.

Etl kontinuerligt samarbete mellan
frivilligorganisationerna sker inom

Frivilligorganisationernas samarbetsgrupp i invandrar- och fiyklingfrå-

gor. Delta samarbete manifesterades bl. a. i den samnordiska kampanjen

"Flykting -86" vars syfte var att sprida information om flykfingar
och 30

deras
villkor saml samla in pengar för olika flykiinginsatser. Bakom kam- Skr.
1986/87:134 panjen, som också fått stöd av regeringen, stod Diakonia,
Lutherhjälpen, Rädda barnen och Svenska röda korset. Totalt inbringade kampanjen
närmare 70 milj. kr. som skall användas för olika projekt för flyktingar
utomlands och i Sverige.

12 Sammanfattning

Flyktingsituationen
i världen ger fortsatt anledning till stark oro. Del totala antalet flyktingar
beräknas uppgå till ca 14 miljoner. Huvuddelen av flyktingarna finns idag i u-länder,
med redan tidigare hårt ansträngda ekonomier.

Sverige
har under året aktivt deltagit i det internationella flyktingarbetet inom FN
och andra organisationer. Samarbetet med UNHCR är väl utvecklat, vilket bland
annat bekräftades i samband med flyktingkommissariens besök i Sverige i mars
1987. Sverige har tagit initiativ till närmare samråd med de nordiska länderna
och håller fortsatt nära kontakt med andra europeiska länder för att få lill
stånd ett samordnat ansvarstagande för flyktingar och asylsökande. De
samarbetsformer som diskuteras, innefattar bl.a. ökade insatser frän UNHCR:s
sida i s.k. första asylländer. UNHCR höll konsultationer härom i maj 1985,
vilka följts upp vid möten i Stockholm i november 1985, i Haag i april 1986 och
i Bern i februari 1987. Sverige verkar för att föra upp dessa diskussioner på
ministernivå.

Sveriges
totala bidrag år 1986 fill UNHCR uppgick till 120 milj. kr. Sverige ligger
därmed på sjunde plats bland givarländerna. Det svenska bidraget till UNRWA
uppgick till 70 milj. kr., vilket gör Sverige till den fjärde största
bidragsgivaren. Dämlöver har under år 1986 ca 425 milj. kr. tagits i anspråk
från biståndsanslaget för åtgärder för flyktingar och hemlösa genom andra
organisationer med humanitär inriktning. Sveriges samlade bidrag under år 1986
till flykiingverksamhet utanför Sverige uppgick därmed till ca 600 milj. kr.

Trots
aviserade eller beslulade skärpningar av utlänningslagarna i flera länder har
antalet asylsökande som söker sin tillflykt till Västeuropa fortsalt all öka. Sammanlagi
sökte år 1986 över 185000 personer, främst från länderna i mellanöstern och
Asien, asyl i Västeuropa. De största antalen kom till Förbundsrepubliken
Tyskland (99650), Frankrike (26300), Sverige (15000), Danmark (9300), Öslertike
(8600), Schweiz (8550) och Belgien (7 500). Vad gäller Sverige kom merparten av
de asylsökande från Iran. Stora gmpper asylsökande kom även från Chile,
Etiopien och Polen.

En
allt ökande andel av de asylsökande anländer utan pass och andra resedokument,
vilket försvårar en skyndsam handläggning av deras fall.

Invandrarverket
och regeringskansliet förstärktes kraftigt under år 1986

för att klara den ökade arbetsbördan och undvika en förlängning av hand

läggningstiderna. Omprioriteringar har skett inom polisen, och utrikesför

valtningen har tillförts ökade resurser för handläggning av utlänningsären

den. För budgetåret 1987/88 har i årets budgetproposition föreslagits en

permanent förstärkning av resurserna vid invandrarverket för bl.a. hand

läggningen av asylärenden. Vidare har i årets budgetproposition föreslagits 31

32

elt
bemyndigande för regeringen att besluta om ytterligare tillfälliga för- Skr.
1986/87:134 stärkningar av invandrarverkets resurser, om antalet asylsökande
ökar. Regeringen har även tillsatt två utredningar, dels för att göra en
teknisk översyn av utlänningslagen, dels för att se över organisationen och mtinerna
för handläggningen av asylärenden i syfte atl förkorta handläggningstiderna.

Sammanlagi fick år 1986 ca 17 400 utlänningar uppehållslillslånd
i Sverige som flyktingar eller därmed jämställda (3, 5, 6 §§ UtlL), en ökning
med ca 8900 jämfört med år 1985. Därav fördes 1387 hit inom ramen för flyklingkvolen.
Av dessa kom de största grupperna från Iran, Chile, Rumänien, Vietnam och El
Salvador.

Det nya systemet med kommunalt mottagande av flyktingar
som inleddes under år 1985 har fungerat väl trots att antalet asylsökande har
varit väsentligt högre än vad som beräknades innan reformen genomfördes. Under
år 1986 har 197 kommuner medverkat i mottagandel av närmare 15 000 flyktingar
och asylsökande, inklusive barn. Samtidigt har del varit nödvändigl för invandrarverket
atl utöka förläggningskapacileten. Vid årsskiftet 1986/87 fanns förutom sex
permanenta förläggningar sexton tillfälliga utredningsförläggningar och sex s.
k. slussförläggningar, där asylsökande vistas kort lid i avvaktan på plats i ulredningsföriäggning.
Den genomsnittliga vistelseliden på förläggning har under år 1986 varil ca 4
månader. Det ökade antalet flyktingar och asylsökande kommer att öka behovet av
bostäder i kommunema under de kommande åren. Bristen pä bostäder försvårar redan
nu kommunernas möjligheter att ordna moltag-ningsplatser.

Under är 1986 utbetalades ca 800 milj. kr. i ersättning till
kommunerna för åtgärder till flyktingar och asylsökande. Kostnaderna för
förläggningar uppgick under året lill ca 405 milj. kr. Tillsammans med övriga
bidrag och insatser kan statens sammanlagda kostnader för flyktingmottagandet i
Sverige uppskattas till ca 1 300 milj. kr. för år 1986.

Insatserna för att genom information och opinionsbildning
verka för en fortsalt solidarisk flyktingpolitik och motverka
främlingsfientlighet ges starkt stöd. Frivilligorganisationernas arbete är
synnerligen viktigt i dessa avseenden.

Regeringen har sammanfattningsvis genom olika insatser och
åtgärder under år 1986 verkat för en fortsatt generös och human flyktingpolitik
såväl internationellt som inom landet. Kraftiga resursförstärkningar har
beslutats. Ansträngningarna inriktas nu på att dels förkorta
handläggnings-tiderna för asylsökande i Sverige, dels få till stånd internafionellt
bindande överenskommelser om etl mer samordnat ansvarstagande för flyktingar
och asylsökande. Enskilda människors och frivilligorganisationernas engagemang
och arbete för flyktingarna och deras villkor utgör etl starkt och nödvändigt slöd
för den svenska flyktingpolitiken och bidrar lill att motverka tendenser till
främlingsfientlighet inom landet.

13 Hemställan Skr. 1986/87:134

Jag
hemställer

atl
regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det
föregående om flyktingpolitiken.

14 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med hans hemslällan.

33

Innehållsförteckning Skr. 1986/87:134

Sid

Förteckning över förkortningar..................................... 2

1
Inledning...................................................................... ..... 3

2
Flyktingsituationen
i världen......................................... ..... 3

Antalet flyktingar.......................................................... ..... 3

Asylsökande i Västeuropa och Nordamerika ............... ..... 6

3 De internationella organisationerna ............................ 8

UNRWA......................................................................... ..... 8

UNHCR ......................................................................... ..... 8

Europarådet ................................................................ ... 11

ICM .............................................................................. ... 11

Nordiskt samarbete...................................................... 12

4 Sverige i det internationella flyktingsamarbetet ........... 12

Inledning....................................................................... 12

Sambandet mellan bistånd och flyktinghjälp................. 13

UNHCR:s exekufivkommitté .......................................... 13

FN:s generalförsamling .............................................. 15

Sverige och del nordiska samarbetet ......................... ... 16

Konsultationerna om flyktingfrågor mellan de
västeuropeiska län

derna, Canada och Australien...................................... ... 17

Sveriges internafionella bistånd till flyktingar............... ... 17

5
Överföring av
flyktingar till Sverige............................... ... 19

6
Svensk flyktinglagsfiftning
m. m.................................... ... 20

7
Asylsökande och
flyktingar i Sverige............................. ... 21

8
Handläggningen
av asylärenden ................................. ... 24

9
Flyktingmottagandet..................................................... ... 25

10
Frivilligt
återvändande ................................................. 28

11
Opinionsbildning,
svenska frivilligorganisationer m. m.. 29

Opinionsbildande verksamhet....................................... 29

Frivilligorganisationer.................................................... .. 29

12
Sammanfattning............................................................ .. 31

13
Hemställan ................................................................... .. 33

14
Beslut ......................................................................... .. 33

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 34