Prop. 1986/87:140

Regeringens proposition 1986/87:140

med förslag om nya regler för uttag av egenavgifter och
för pensionsgrundande inkomst för jordbrukare

Prop. 1986/87:140

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 9 april 1987.

På
regeringens vägnar

Anna-Greta
Leijon

Bengt
Lindqvist

Propositionens huvudsakliga innehåU

1
propositionen föreslås att socialavgifter i form av egenavgifter inte skall
beräknas på inkomst av jordbruksfastighet, om de intäkter som är hänförliga
till egenverksamhet på fastigheten uppgår till högst 15000 kr. Inkomsten skall
då inte heller vara pensionsgrundande.

De
nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den I januari 1988 men tillämpas
också på inkomst som åtnjutits under år 1987. Den enskilde skall dock på
begäran medges att hittillsvarande regler fortfarande skall tillämpas för hans
del för år 1987.

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 4), lagrådets yttrande (s. 30) och
föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 32).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslaget måste därför läsa alla tre
delarna.

1 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 140

Propositionens
lagförslag Prop. 1986/87:140

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. 3§= Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b)
inkomst av här
belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade;

c)
ersättning för
arbete för någon annans räkning i pengar eller naturaförmåner i form av kost,
bostad eller bil; saml

d) sjukpenning enligl denna lag eller lagen (1976:380)
om arbelsskadeför

säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning

eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i

stället för inkomst som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten inte enligt 2 § är atl hänföra till
inkomst av anställning.

Till inkomst som avses i första slyckel a) och b) räknas
även sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligt punkt 13 av
anvisningarna till 32 § eller anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen
(1928:370) laxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan
i ej blott ringa omfattning.

Har inkomst som avses i första slycket a) eller b) inte
uppgått till I 000 kronor för år, tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan
ersättning som avses i första styckel c) i beräkning, om ersättningen från den,
för vilken arbetet utförts, under året inle uppgått till I 000 kronor.

En jordbruksfastighet skall inte anses brukad av en
försäkrad som har del i intäkter av egenverksamhet på fastigheten, om dessa intäkter
sammanlagt uppgår till högst 15 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988 och
tillämpas första gången

i fråga om pensionsgrundande inkomst för år 1987.

2. Äldre föreskrifter tillämpas dock vid bestämmande av
pensionsgrun

dande inkomst för år 1987 för den som gör framställning om det i sin

allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering.

' Lagen omtryckt 1982:120. - Senaste lydelse 1984:671.

2 F ö rslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs atl 3 kap, 5 § lagen (1981:691) om
socialavgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:140

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

3 kap.

5 § '

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
ersättning för

arbete för någon annans räkning, om ersättningen från
denne under året

inte
uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen

ulgör inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Vid bestämmande av underlaget Jör avgift enligt I § I och
5-7 skall bortses från inkomst av här belägen Jordhniksfastighet, om Jäsllg-heten
på grund av bestämmelsen i II kap. 3§ fiärde stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring inle är att anse som brukad av den försäkrade.

Vid
bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från inkomst som
avses i 11 kap. 3 § första stycket d) lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses
från inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d) lagen om allmän försäkring.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller
i tillämpliga delar beslämmelserna i 11 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och
tillämpas första gången

i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval av 1988 års taxering.

2. Äldre
föreskrifter tillämpas dock i fråga om egenavgifter för år 1987

för den som i sin allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering har

framställt begäran enligl punkl 2 ikraftträdandebeslämmelserna till lagen

(1987:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

' Senaste lydelse 1984:670,

ti Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 140

Socialdepartementet Prop. 1986/87:140

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars
1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, S.Andersson, Bodström,
Göransson, Gradin. Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist,
G.Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Lagrådsremiss med förslag om nya regler för uttag av egenavgifter
och för pensionsgrundande inkomst för jordbrukare

1 Inledning

Genom beslut av regeringen den 26juni 1986 fick
riksförsäkringsverket i uppdrag alt utreda vissa frågor angående egenavgifter
och pensionsgrundande inkomst för ägare av jordbruksfastighet. Riksförsäkringsverket
avlämnade i december 1986 rapporten Översyn av reglerna om egenavgifter och
pensionsgrundande inkomst för jordbrukare.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels som bilaga
I en i rapporten intagen redogörelse för gällande rätt, dels som bilaga2
verkets sammanfattning av sitt förslag.

Utredningsuppdraget har genomförts i samråd med riksskalleverket
och Lantbrukarnas riksförbund. Riksskatteverket och riksförbundet har därefter
avgelt samrädsyttranden som bifogats rapporten. Till rapporten har ocksä fogals
en av SHIO-Familjeförelagen lill riksförsäkringsverket ingiven skrivelse
rörande bl.a. frågor som uppdraget avsett. Samrådsytlran-dena och skrivelsen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga3.

2 Allmän motivering

2.1 Behovet av ändrade regler

I skilda sammanhang har under lång tid framhållits atl det
gällande regelsystemet för uttag av egenavgifter pä inkomster av
jordbruksfastighet har konsekvenser som framstår som otillfredsställande. Dessa
konsekvenser har kommit att uppmärksammas främst beträffande
jordbruksfastigheter med skogstillgångar. Problemet är emellertid inle
specifikt för skogsin-komster ulan sammanhänger i princip med hur alla slag av
förvärvsinkomster och andra inkomster från jordbruksfastigheter behandlas när
underlag för socialförsäkringsförmåner och socialavgifter skall bestämmas,

.Avgörande för hur jordbruksinkomster skall behandlas i socialförsäk-

rings- och socialavgifishänseende är om
jordbruksfastigheten är att anse Prop. 1986/87:140 som brukad av den försäkrade
enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, Om fastigheten inte
har brukats av den försäkrade är inkomsten därav inte förmåns- eller
avgiftsgrundande. Inkomsten betraktas dä inte som inkomst av förvärvsarbete.
Har däremot fastigheten brukals av den försäkrade under inkomståret utgör hela
den vid den statliga taxeringen bestämda nettointäkten av fastigheten underlag
för beräkning av pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete än
anställning och därmed också underlag för beräkning av socialavgifter i form av
egenav-gifler enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgiftslagen.

Sedan läng tid tillbaka har begreppet brukande vid
tillämpningen av 11 kap. 3 § AFL getts en vid tolkning i vissa situationer.
Bakom denna praxis torde framför allt ligga elt behov av att av administrativa
skäl generellt kunna knyta an till inkomsttaxeringens uppgifter om inkomstförhållandena
i förvärvskällan. Praxis har utvecklats därhän, att också myckel begränsade
intäkter som jordbrukels ägare haft av ett smärre arbete i egen regi på
fastigheten regelmässigt leder till att fastigheien anses brukad. Som exempel
kan nämnas att en tillfällig försäljning i egen regi av växtprodukter för elt
mindre belopp torde räcka för att anse fastigheten brukad av den försäkrade, 1
sådant fall kommer såväl små som stora faslighetsinkomster i form av arrenden,
upplåtelse av avverkningsrätt o.d. att ingå i inkomsten av annat förvärvsarbete
och bli avgifts- och förmånsgrundande. Detta brukar kallas för smittoeffekten.

Svårigheter alt avgöra orr. en jordbruksfastighet har
brukats av den försäkrade kan föreligga också i fall då fasligheten ägs
gemensamt av flera personer och bara någon eller några av dessa deltar i
arbetet där. 1 dessa situationer torde tillämpningen oftast ha inneburit att en
aktiv delägare anses ha brukat fastigheten för passiv delägares räkning. En
passiv delägare i en brukad fastighet påförs i sådana fall de egenavgifter som
anknyter till den pensionsgrundande inkomsten men däremot inte de som följer av
sjukpenninggrundande inkomst.

De här berörda frågorna i samband med brukanderegeln har
varit kända länge. Synpunkter på och önskemål om ändring av innebörden i
begreppet brukande har förts fram i många sammanhang. En omläggning av
avgiftsuttaget så atl begreppet brukande skulle svara mot enbarl faktiskt
brukande förordades av virkesförsörjningsutredningen i betänkandet (SOU
1981:81) Skogsindustrins virkesförsörjning. Denna utredning utarbetade dock
inget förslag i frågan. Del framgår också av remissyttranden över betänkandet
att en sådan lösning som förordades skulle förutsätta en allsidig genomgång av
problemen på fiamför allt avgifts- och förmånssidan. Någon utredning med här
antydd inriklning mot avgiftsbegränsning har inle kommit till stånd.

I 1986 års kompletteringsproposition (prop. 1985/86:150 bil.
1 s.23) tog chefen för finansdepartementet upp frågan om betydelsen av reglerna
om egenavgifterna när det gäller att överväga ätgärder för att öka virkesutbudet
inom den svenska skogsnäringen. Därvid framhölls att en översyn av reglerna
skulle göras.

I riksförsäkringsverkets rapport föreslås att egenavgifler
inte skall tas ut 5

på inkomst
av jordbruksfastighet, om de intäkter som är hänförliga till egel Prop,
1986/87:140

arbete på
fastigheten inte överstiger ett halvt basbelopp. Inkomsten skall i

sådant
fall inte heller vara pensionsgrundande. Verket föreslår vidare att

intäkter
som uppburits av ägare eller delägare av jordbruksfastighet, vilka

inte
utfört eget arbete pä fastigheten (passiva delägare), inte skall vara

förmåns-
och avgifisgrundande. Slutligen föreslås alt inte heller passiva

rörelseidkares
inkomster skall vara förmåns- eller avgiftsgrundande.

Somjag inledningsvis nämnt har riksförsäkringsverkets
utredningsarbete genomförts i samråd med riksskalleverket (RSV) och
Lantbrukarnas riksförbund (LRF), I arbetet har riksförsäkringsverket vidare hafl
kontakter med SHIO-Familjeföretagen (numera benämnt Småföretagens Riksorganisation).

RSV har inget att erinra mot riksförsäkringsverkets
förslag. LRF anser alt beloppsgränsen mellan brukande och icke-brukande borde
gå vid ett basbelopp. LRF tillstyrker emellertid riksförsäkringsverkets förslag
med hänvisning till att en höjning av gränsen till ett basbelopp bedöms medföra
alltför stora kostnader för staten, SHlO-Familjeföreiagen är positiv till
riksförsäkringsverkets förslag men framhåller att de problem på området som
finns för jordbrukare är likartade även för rörelseidkare. Organisationen
anser det ändamålsenligt att ha en beloppsanknuten definition ocksä när det
gäller atl avgöra om en rörelse skall anses bedriven eller ej.

För egen del vill jag anföra följande. Jag anser det
angeläget all på grundval av riksförsäkringsverkets rapport och yttrandena över
den nu försöka lösa vissa problem med uttaget av egenavgifter på jordbruksin-komster.
Delta bör ske genom att underlätta för såväl enskilda som myndigheter att i
förväg bedöma effekterna av avgiftsreglerna. En lösning på problemen bör enligt
min mening inte få innebära något avsteg från huvudprinciperna för
socialförsäkringen. Det är inle möjligt alt i detta sammanhang och på del
underlag som finns ta upp socialavgiftsfrågor av övergripande natur. De
ändringsförslag som bör diskuteras nu gäller ätgärder av begränsad räckvidd för
ett speciellt område, nämligen egenavgifter och socialförsäkringsförmåner för
jordbruksinkomster.

Inriktningen på inkomst av jordbruksfastighet är angelägen
också på grund av avgiftsreglernas belydelse för skogsägares benägenhet att
avverka skog. Från olika håll har framförts atl avgifisbestämmelserna och
deras tillämpning har en direkt avverkningshämmande effekt och på så sätl
begränsar virkeslillförseln lill den svenska skogsindustrin.

Jag vill här förutskicka att jag finner alt riksförsäkringsverkets
förslag om en avgränsning och elt klargörande i anslutning till begreppet
brukande av jordbruksfastighet bör kunna godtas som en lämplig väg att lösa problem
som sammanhänger med den s.k, smittoeffekten. Jag ansluter mig väsentligen till
verkets förslag i den nu nämnda delen och behandlar i det följande förslagel
närmare.

Vad gäller riksförsäkringsverkels förslag om att undanta
passiva jord

brukares och rörelseidkares inkomster i avgifts- och förmånshänseende

vill jag anföra följande. Riksförsäkringsverket har framhållit alt samägande

via dödsbon eller på annal sätt är utbrett inom förvärvskällan jordbruksfas

tighet och atl det därvid ofta förekommer att fastigheten brukas av en 6

delägare
medan de övriga är passiva delägare. Verket anför att i sädana Prop.
1986/87:140 situationer en delägare som inte bidragit med eget arbete på
fastigheten enligl rådande praxis blir ansedd som brukare (passiv sådan). Han kommer
i åtnjutande av pensionsgrundande inkomst utan någon utförd arbetsprestation
och debiteras pensionsanknutna egenavgifter.

Verket anser att det — såväl frän mera allmänna
utgångspunkter som med hänsyn till den antagna avverkningshämmande effekten -
finns skäl all ifrågasäua konsekvenserna av den regeltolkning i fråga om
passivt brukande som bygger på att den passive delägaren utför elt brukande
genom en ställföreträdare.

För egen del vill jag notera att regeringsrätten i ett par
domar under hösten 1986 (se bl. a, RÄ 1986 ref 120) har avgjort frågor om
pensionsgrundande inkomst för passiv delägares inkomst av jordbruksfastighet.
Därvid har regeringsrätten konstaterat att det av förarbetena till
lagstiftningen om allmän försäkring (prop, 1959:100 s.90) framgår alt del med
inkomst av jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade åsyftas ett brukande
av fastighetsägaren själv. Vidare har regeringsrätten, likaledes under hänvisning
till förarbetena, påpekat att man inte kan tala om inkomst av förvärvsarbete
om den försäkrade bara har haft inkomst av sådant slag som exempelvis arrende
för utarrenderad fastighet, ersättning för upplåtelse av avverkningsrätt till
skog, av grusläkt och av rätt lill jakt och fiske saml hyra för uthyrd
lägenhet; sådana inkomster förutsätter nämligen ingen eller ringa arbetsinsats
av den som uppbär inkomsten. Regeringsrättens avgöranden har gällt situationer
då en delägare av jordbruksfastighet genom arrendeavtal upplåtit sin
fastighetsdel till andra delägare som tillsammans hade brukat fastigheten.
Eftersom den som upplåtit sin fastighetsdel inle själv deltagit i brukandet har
regeringsrällen funnit alt denne inte kunde anses ha brukat fastigheien i den
mening som avses i 11 kap. 3 § första stycket b) AFL. Sådana inkomster som det
var fråga om skulle därför inle utgöra underlag vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst, - Som konsekvens av avgörandena skall socialavgifter
i form av egenavgifter inte tas ut i dessa fall.

Tydligt är att regeringsrätten inte ansett sig kunna godta
nägon allmän princip om atl en passiv delägare skall anses ha brukat
fastigheten genom ställföreträdare så snart en annan delägare har varit aktiv
brukare pä fasligheten. Detta innebär atl de tillämpande myndigheterna mäste
göra en mera nyanserad bedömning utifrån de föreliggande omständigheterna i det
särskilda fallet än vad som många gånger torde ha skett i tidigare praxis.

Enligl min mening har regeringsrättens avgöranden bidragit
till atl klar

göra rättsläget vad beträffar pensionsgrundande inkomst och egenavgifter

vid vissa typer av passivt delägarskap i jordbruksfastighet. Det finns också

andra situationer där inle sällan frågor om passiva delägares förmåns- och

avgiftsförhållanden aktualiseras. Riksförsäkringsverkets rapport går emel

lertid inle närmare in på de olika gränsdragningsfrägor som kan uppstå i

praktiken. Istället går verkets förslag i nu förevarande hänseende ut på alt

genom en mindre jämkning av ordalydelsen i 11 kap. 3 § AFL och motivut

talanden i anslutning därtill ge uttryck för att en passiv delägare av jord

bruksfastighet över huvud laget inte skall kunna få pensionsgrundande 7

inkomst
eller påföras egenavgifter enbarl som följd av atl någon annan Prop.
1986/87:140 delägare har varil aktivt verksam på fastigheien. Verkels förslag
innefattar härutöver - som en konsekvens av ståndpunkten beträffande passiva
delägare av jordbruksfastighet - en motsvarande lösning belräffande passiva rörelseidkare.

Jag är för egen del inte beredd att på förevarande
underlag lägga fram förslag till generell lagreglering i enlighet med vad
riksförsäkringsverket har förordat beträffande passiva delägare och rörelseidkare.
Det finns anledning att ytterligare överväga dessa frågor och därvid bl. a,
undersöka om man kan finna en ordning som är enklare från administrativa
utgångspunkter.

2.2 Avgiftsgrundande inkomst av jordbruksfastighet

Mitt förslag: Inkomst av jordbruksfastighet skall inte
föranleda egenavgifter om intäkterna av egenverksamhet på fastigheien är små.
För all uppnå detta införs en lagregel som anger att en jordbruksfastighet
anses brukad av den försäkrade endast om intäkterna av egenverksamhet på
fasligheten överstiger 15 000 kr.

Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak
med mitt.

Skälen för mitt förslag: Avgörande för hur jordbruksinkomsler
skall behandlas i socialförsäkrings- och socialavgiftshänseende är om jordbruksfastigheten
är atl anse som brukad av den försäkrade enligt 11 kap. 3 § AFL. När
fasligheten inte brukats av den försäkrade är inkomsten därav inte förmåns- och
avgiftsgrundande. Den betraktas då inte som inkomst av förvärvsarbete. Har
däremot fastigheten eller del därav brukats under någon del av inkomståret utgör
hela den laxerade nettointäkten av fastigheten underlag för beräkning av
pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete än anställning och därmed
också underlag för beräkning av socialavgifter i form av egenavgifler.

Begreppet brukande är inte definierat i lagtext, utan
innebörden har istället fastlagts genom domstolspraxis. Praxis har sedan början
av sextiotalet inneburit att också myckel begränsade intäkter som
jordbruksfastighetens ägare hafl av ett arbete i egen regi regelmässigt leder
till att fastigheten anses som brukad. 1 sådana fall kommer såväl stora som
små fastighetsinkomster i form av arrenden, upplåtelse av avverkningsrätt o.d.
att ingå i inkomsten av annat förvärvsarbete och bli förmåns- och avgifisgrundande,
den s. k. smittoeffekten.

Rådande praxis kan alltså leda till att även blygsamma
intäkter av egenregiverksamhel drar med sig att stora intäkter av exempelvis en
upplåtelse av en avverkningsrätt (rotpostförsäljning) avgiftsbeläggs. Som ett
ytterlighetsfall har i några sammanhang nämnts etl avgörande är 1982. En person
hade sålt tvä får till etl nettovärde av 118 kr. Inkomsten av försäljningen
var den enda brukarinkomsten. Övriga fastighetsinkomster, 32065kr., avsäg rotpostförsäljning
och arrende. Försäljningen av fåren

medförde att fastigheten ansågs brukad och egenavgifler
debiterades på Prop. 1986/87:140 hela nelloinläkten. Avgifterna uppgick till
sammanlagt 9211 kr. Om fåren inte sålts hade fastigheien inte ansetts som
brukad och några egenavgifler hade dä inte debiterats.

Det kan alltså konstaleras att reglerna sä som de har
kommit att tillämpas inle i alla delar ger tillfredställande resultat. För att
avhjälpa delta krävs enligt min mening att lagstiftningen ändras. Del är
väsentligt att reglerna är så utformade alt deras verkningar kan förutses.
Vidare bör eftersträvas att reglerna verkar neutralt så att t. ex. egenverksamhet
inom jordbruket inte missgynnas. Samtidigt bör man, som riksförsäkringsverket
anfört, hålla regelsystemets trygghetsaspekt i minnet och se lill alt socialförsäkringens
finansiering inte försvagas. Några avvikelser från huvudlinjerna i
socialförsäkringens uppbyggnad bör inte göras. Det principiella sambandet
mellan förmåner och avgifter bör bibehållas. Den lösning som väljs mäste
självfallet vara administrativt hanterbar för de berörda myndigheterna.

Med väsentligen de utgångspunkter jag nu nämnt har
riksförsäkringsverket i sin rapport närmare diskuterat fyra olika alternativ till
lösning på de beskrivna problemen,

1. Inkomster från rotpostförsäljning undantas hell
från avgiftsunderlag för

egenavgifler.

2.
Den enskilde
medges valfrihet alt själv bestämma huruvida intäkter från försäljning av
rotposter skall ingå i avgiftsunderlaget eller inte.

3.
En
jordbruksfastighet anses vara brukad, och inkomsten därav avgiftsgrundande,
först om de faktiska brukarinkomsterna uppgår till en viss andel av den totala
bruttoinkomsten av fastigheten,

4.
En
jordbruksfastighet anses vara brukad och inkomsten avgiftsgrundande endast om
bruttointäkten av eget arbete överstiger ett visst belopp som anknutits till
gällande basbelopp.

Riksförsäkringsverket nämner även del i olika sammanhang
framförda förslagel om en återgång till de regler som gällde före år 1982
beträffande basbeloppsavdrag vid beräkning av lilläggspensionsavgiften. Elt
återinförande av basbeloppsavdrag skulle emellertid enligl verkets mening få
en mera generell räckvidd och kräva en mer allsidig utredning än som kunnal
göras i detta sammanhang. Jag delar verkets uppfattning att det i detta
sammanhang inte finns underlag alt pröva denna väg.

Verkets diskussion av de uppräknade alternativen utmynnar
i atl verket inte kan förorda något av de tre första alternativen. Jag delar
riksförsäkringsverkets uppfattning att inget av dessa alternativ i erforderlig
utsträckning tillgodoser de grundläggande synpunkter som måste beaklas.

Jag anser sålunda alt det är väsentligt att slå vakt om
den generella uppbyggnaden av socialförsäkringssystemet. Särreglering för en
grupp avgiftsskyldiga eller för vissa inkomster bör i görligaste mån undvikas.
Del skydd som socialförsäkringen erbjuder bör inte heller få styras av den
försäkrades egna, eventuellt kortsiktiga, ekonomiska motiv.

Enligt min uppfattning måste vidare administrativa hänsyn
tillåtas vara

tungt vägande vid val av lösning. Sålunda skulle elt undantagande av

rolpostintäkter från avgiftsunderlagen för egenavgifter medföra ett icke 9

oväsentligt merarbete för de lokala skattemyndigheterna. Rolpostintäkter
Prop. 1986/87:140 finns redovisade i uppskattningsvis 30-50% av
jordbruksdeklarationerna. Den beräkning av pensionsgrundande inkomst (PGl-beräkning)
som görs med utgångspunkt i uppgifterna i självdeklarationen sker för
närvarande huvudsakligen maskinellt. Etl undantagande av rotpostintäker skulle
innebära att deklarationer med sädana inkomster fick behandlas manuellt,
eftersom en utbrytning av rotpostintäkler vid PGl-beräkningen i flertalet fall
skulle kräva komplicerade kostnads- och avdragsproportioneringar. Det går inte atl
komma ifrån dessa proportioneringsproblem genom schablonregler för
förhållandet mellan kostnader hänförliga lill brukar- resp. icke-brukarintäkter.
Över huvud taget måste undvikas att skapa regler som medför väsentligt merarbete
för de handläggande myndigheterna och som skulle motverka de förenklingsslrävanden
som på senare år präglat skatteförvaltningen.

Jag delar därför riksförsäkringsverkets uppfattning atl
den lämpligaste lösningen är att införa en undantagsreglering, som medger en
viss verksamhet i egen regi på jordbruksfastigheten och mindre intäkter därav
utan all detta skall medföra att inkomsten av fastigheten blir avgifts- och förmånsgrundande.
Med denna lösning bör en regel skapas som innebär alt en jordbruksfastighet
skall anses brukad bara om intäkterna av egenverksamhet uppgår lill etl vissl
i förväg angivet belopp.

Genom en sådan reglering skall ägare av jordbruksfastighet
kunna ha mindre intäkter av fastigheten, exempelvis av försäljning av
röjningsvirke, utan alt fastigheien i socialförsäkringslagstiftningens mening
skall anses som brukad. Man uppnår en begränsning av egenverksamhetens smitloef-fekl
på andra fastighetsinkomster, såsom intäkter av rotpostförsäljning o.d.

Mitt förslag syftar inte till annan förändring i
förhållande till nuläget än alt lagstiftningen skall ange vad som krävs av egenregiverksamhel
för all en jordbruksfastighet skall anses brukad. Av de skäl jag anfört i det
föregående (avsnitt 2.1) förordar jag inte atl någon ny lagreglering införs som
därutöver leder till ändrat brukandebegrepp. 1 fall då en fastighet har flera
delägare kan därför beloppsgränsen för intäkter av egenregiverksamhel komma
att tillämpas för brukningsenheten. Samtidigt skall dock - mot bakgrund av de
förut nämnda regeringsrätisavgörandena - framhållas alt frågor om brukande
skall anses ha skett genom ställföreträdare bör prövas mindre schablonmässigt
än tidigare.

Som riksförsäkringsverket framhållit bör man vid avgränsningen
av

brukandebegreppet la fasta på intäkternas storlek. Om avseende istället

skulle fästas t.ex. vid nettointäkten (intäkter minus kostnader) skulle

fördelningen av vid taxeringen redovisade kostnader på olika delar av

verksamheten kunna bli avgörande för om fastigheten behandlas som

brukad eller ej. Nettointäkten är också beroende av den skattemässiga

prövningen av olika avdragsyrkanden. Skulle brukandefrägan avgöras på

grundval av nettointäkten skulle grunden för bedömningen huruvida bru

kande föreligger eller ej kunna ryckas undan i efterhand. Möjligheten för

den försäkrade att göra en riktig bedömning av konsekvenserna av sitt

handlande minskar därmed. Sådana problem uppstår inle om istället intäk- 10

lerna är styrande för bedömningen.

Även med den av mig förordade lösningen uppkommer iröskeleffekter.
Dessa torde dock mildras något genom atl intäkterna av egenverksamhet utgör
norm för alt avgöra om fastigheien brukats eller ej. Eftersom nettointäkten av
fastigheten fortfarande skall ligga till grund för beräkning av avgifterna, kan
tröskeleffekten variera beroende på hur stora avdrag för kostnader som redovisats
i jordbruket. Nägon väsentlig skillnad gentemot nu gällande regler uppnås dock
inte.

Trols nackdelen av en viss tröskeleffekl anser jag all en fasl
beloppsgräns är alt föredra framför en rörlig gräns. Med en fasl beloppsgräns
vet den enskilde i förväg atl en viss storlek på intäkter hänförliga till egenverksamhet
fär konsekvensen alt jordbruksfastigheten anses antingen brukad eller icke
brukad. Den beloppsgräns som bör vara bestämmande för om en jordbruksfasiighei
skall anses brukad eller ej bör bestämmas till ett fasl belopp. Jag föreslår
alt gränsen sätts lill 15 000 kr.

Vid intäkter av denna storleksordning uppkommer vanligen
kostnader i förvärvskällan. Nettointäkten torde vid denna nivå vanligtvis uppgå
lill mellan 6000 och 8000kr. Beloppsgränsen 15000 kr. ansluter därför i stort
sett till gällande regler på förmånssidan, där rätt till sjukpenning föreligger
först när den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till 6000kr. Under sådana
omständigheter blir det inte lika motiverat all strikt upprätthålla sambandet
mellan avgifter och förmåner. Jag återkommer i del följande (avsnitt 2.3) till
frågan om sambandet mellan förmåner och avgifter.

Med beloppsgränsen 15 000 kr. kommer elt tämligen slort
antal jordbruk att undantas från avgifisskyldigheten. Ändringen i fråga om
avgiftsskyldigheten bör kunna ge en stimulans lill ökad skogsavverkning för
den grupp av skogsägare (ca 1/3 av alla) som inte bor på fastigheten och som
har sin huvudsakliga försörjning av tjänsleinkomster eller rörelseinkomster.

Sammanfattningsvis bedömer jag alt mitt förslag till
undanlagsreglering ger en godtagbar lösning av vissa socialavgiflsproblem vid
mindre egenregiverksamhel. De principiella och praktiska nackdelarna med den
föreslagna ordningen är enligt min mening begränsade. Mitt förslag föranleder
ändring i 11 kap, 3 § AFL och 3 kap. 5 § socialavgiftslagen.

Prop. 1986/87:140

2.3 Inverkan i förmånshänseende

Mitt
förslag: Inkomst av jordbruksfastighet, som inte skall föranleda egenavgifter
på grund av att intäkterna av egenverksamhet på fasligheten inte överstiger 15
000 kr., skall inte heller vara pensionsgrundande.

Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer med mitt.

Skälen för
mitt förslag: Inom socialförsäkringssystemet finns ett principiellt kollektivt
samband mellan förmåner och avgifter. Om vissa inkomster av jordbruksfastighet
undantas frän avgiftsplikl fär man överväga i vad mån detta bör ges
återverkningar på socialförsäkringens förmånssida.

It

t2 Riksdagen 1986/87. I .saml. Nr 140

Riksförsäkringsverket
har funnit atl en begränsning av avgiftsskyldigheten Prop. 1986/87:140 bör leda
lill att underlaget för beräkning av tilläggspension begränsas i motsvarande
mån. Jag ansluter mig lill verkets bedömning. Således bör, med utgångspunkt i
vad jag föreslagit i det föregående, den som elt visst år redovisar intäkter av
egenregiverksamhel om högst 15 000 kr. inle för det året få tillgodoräkna sig
någon pensionsgrundande inkomst. Vad jag har anfört i del föregående (avsnitt
2.2) beträffande tillämpningen av beloppsgränsen i vissa fall då
jordbruksfastighet har flera delägare bör gälla på motsvarande sätt vid
bestämmande av pensionsgrundande inkomst.

Beträffande inverkan på förmåner från
arbetsskadeförsäkringen och sjukpenningförsäkringen är förutsättningarna
annorlunda. Inom arbetsskadeförsäkringen är den grundläggande principen atl allt
förvärvsarbete omfattas av försäkringen. Att under vissa förutsättningar
undanta jordbruksarbete skulle därför strida mot grundkonstruktionen. Dessutom
skulle det många gånger vara praktiskt ogörligt alt t.ex. i samband med en
skada avgöra om den inträffat i sådant förvärvsarbete som omfattas av försäkringen
eller ej.

1 fråga om sjukpenningförsäkringen skulle visserligen den
försäkrade kunna kompensera en begränsning i förmånsrätten genom atl teckna en
frivillig sjukpenningförsäkring enligt 21 kap. AFL eller höja en redan tecknad
sådan försäkring. Det är emellertid när del gäller sjukpenningförsäkringen
inte prakliskt hanterligt med ett undanlagande av visst arbete på
jordbruksfastighet från försäkringen. För denna ståndpunkt har riksför-säkringverkei
åberopat ett flertal skäl. Viktigast är enligt min mening alt den
sjukpenninggrundande inkomsten baseras på en framtidsbedömning av inkomsten av
jordbruket, medan avgörande för om avgiftsplikl skall föreligga blir i
efterhand konstaterade intäkter. Skulle en uppskattning av framtida intäkter få
belydelse för den sjukpenninggrundande inkomsten blev effekten all elt nytt
slags bedömningar fördes in i sjukförsäkringen. Dessa skulle bl.a. förutsätta
att personalen vid de allmänna försäkringskassorna hade kunskaper om jord- och
skogsbruk och hade goda insikter i taxeringsförfarandet.

Del är, somjag tidigare framhållit, betydelsefullt att
socialförsäkringens regler utformas så alt socialförsäkringens skydd inte
urholkas, atl effekterna av reglerna går atl förutse och atl reglerna är lätta
att administrera. Pä grund härav och med hänsyn lill vad jag tidigare sagt bör
den begränsning av egenavgifterna somjag förordat inle föranleda någon annan
begränsning på socialförsäkringens förmånssida än belräffande underlaget för
beräkning av tilläggspension.

2.4
Ikraftträdandet m. m.

Prop. 1986/87:140

Mitt förslag: De nya bestämmelserna om egenavgifter och
pensionsgrundande inkomst bör träda i kraft den 1 januari 1988 men ges
tillämpning på 1987års inkomst. En försäkrad skall dock pä begäran medges att
hittillsvarande bestämmelser i avgifts- och förmåns-hänseende skall tillämpas
för hans del för år 1987.

Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer med mitl
frånsett att verket inte föreslagit någon möjlighel för den enskilde försäkrade
att beträffande inkomst som hänför sig till år 1987 begära tillämpning av nu
gällande regler.

Skälen för mitt förslag: Av administrativa skäl bör sådana
ändringar i avgifts- och förmånsreglerna som jag har föreslagil i det
föregående genomföras vid ett kalenderårsskifte. De nya bestämmelserna bör
därför träda i kraft den I januari 1988, Med hänsyn till det angelägna i att
den nya ordningen kan få genomslag snarast möjligt anser jag emellertid att beslämmelserna
bör tillämpas också på 1987 års inkomst eller (om beskattningsåret avviker
från kalenderåret) på inkomst som anses ha åtnjutits under år

1987. Jag beaktar därvid atl den reglering i sak som
föreslås väsentligen får

anses vara av gynnande karaktär för den enskilde.

Bland de försäkrade som omfattas av de avsedda
bestämmelserna kan det emellertid finnas personer för vilka den nya ordningen
innebär viss begränsning av praktisk betydelse i möjligheten att förvärva
pensionspoäng inom tilläggspensioneringen. Jag tänker närmast på äldre
personer som är verksamma på jordbruksfastighet i blygsam omfattning men som
räknar med t.ex. en rolpostinläkl såsom underlag för pensionsgrundande inkomst.
Med hänsyn till sådana fall anser jag all det bör finnas en valmöjlighet för
den enskilde beträffande tillämpningen av de nya reglerna på 1987 års inkomst.
Mitt förslag innebär att den som önskar att jordbruks-inkomst som hänför sig lill
år 1987 inle skall omfattas av de nya reglerna skall kunna begära delta i sin
allmänna självdeklaration som lämnas år

1988. Om
sådan begäran sker skall egenavgifter beräknas och pensions

grundande inkomst bestämmas för år 1987 med tillämpning av hittillsva

rande bestämmelser.

3
Administrativa effekter m. m.

I likhet med vad som nu gäller medger de föreslagna beslämmelserna
alt taxeringen lill statlig inkomstskatt kan läggas till grund för avgiftsberäkningen.
Från RSV;s sida har framhållits att det därför inte behövs några ändringar i
befintliga dalarutiner.

Riksförsäkringsverket
måsle i egenskap av tillsynsmyndighet bl.a. belräffande beräkningen av
pensionsgrundande inkomst vidta vissa förberedelser för ett genomförande av
förslaget. Sålunda måste informationsmaterial till de lokala
skattemyndigheterna las fram under år 1987. Vidare måste

13

vissa avsnitt i verkels allmänna råd om beräkning av
pensionsgrundande Prop. 1986/87; 140 inkomst och undertag för egenavgifter
omarbetas inför 1988 års taxering.

Ur administrativ synvinkel lorde den föreslagna ordningen
inte föranleda några siörre problem vare sig för försäkringskassorna eller för
skattemyndigheterna. Nägon längre förberedelsetid för genomförandet behövs
inte. Rutinerna för behandling av jordbruksdeklarationer synes inle heller
behöva ändras.

Min bedömning är atl ett genomförande av förslagel inte
medför nägra kostnader i administrativt hänseende.

Förslaget innebär atl det allmänna fär vidkännas
inkomstbortfall i form av icke debiterade egenavgifter. Nägon statistik
utvisande hur många jordbrukare som ligger på olika inkomstnivåer finns dock
inte atl tillgå. De kostnadsberäkningar som riksförsäkringsverket har gjort är
därför grundade på befintligt statistiskt material, som tagits fram i samråd
med statistiska centralbyrån. Byrån har även bistått med råd om
beräkningsmetoder. 1 beräkningsmetoderna finns dock, enligt verket,
osäkerhetsmoment, Elt sådant är alt uppgifterna grundats på laxerade
nettointäkter av jordbruksfastighet eftersom del inte finns någon statistik
avseende intäkterna. För atl fä en uppfattning om hur slort inkomsifallet
skulle bli om intäkter under etl halvt resp. elt basbelopp undantogs från uttag
av egenavgifter, har det därför varit nödvändigt att i beräkningarna införa
antaganden om exempelvis kostnadsnivån vid de olika inkomstslagen i
förvärvskällan jordbruksfastighet.

Riksförsäkringsverkets beräkningar, gjorda i enlighet med
dessa förutsättningar, visar atl förslaget om att en jordbruksfastighet inte
skall anses brukad om intäkterna av egel arbete inte överstiger en viss nivå,
föranleder etl inkomstbortfall för det allmänna vid beloppsgränsen ett halvt
basbelopp på ca 26milj. kr. per år, räknat på 1984års förhållanden. För år 1987
antar verket att kostnadseffekten molsvarar ca 30milj. kr. Ca 50000jordbruk
brukade av fysiska personer, omfattas dä av förslaget.

Mitt förslag för med sig ett inkomstbortfall som är någol siörre
än del nu nämnda. Mol inkomstbortfallet får emellertid ställas besparingar och
inkomstökningar på andra områden.

Ett undantagande av intäkter från avgiftsplikl innebär att
motsvarande pensionsförmåner bortfaller till den del intäkterna ligger inom
gränserna för vad som kan tillgodoräknas som pensionsgrundande inkomst. Denna
effekt uppslår först på något längre sikt. Vidare bortfaller vid inkomsttaxeringen
det avdrag för debiterade egenavgifter som den enskilde har rätt att göra vid
taxeringen, varav följer att den taxerade inkomsten blir högre. Samhällets
skatteintäkter ökar därigenom i någon mån,

4 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag har anfört har inom
socialdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.
lag om ändring
i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga4. 14

5
Specialmotivering Prop. 1986/87:140

5.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän

försäkring

I Ikap. 3 §

1 paragrafen regleras vad som avses med inkomst av annat
förvärvsarbete vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Enligt första
stycket b) omfattas inkomst av en här i riket belägen jordbruksfastighet, som
brukas av den försäkrade.

I paragrafen har förts in ett nytt fjärde stycke som
avgränsar det brukandebegrepp som används i första slyckel b). Elt brukande i socialförsäk-ringslagsliftningens
mening skall anses föreligga endast om intäkterna av egenverksamhet på
jordbruksfastigheten överstiger 15 000 kr.

I flertalet fall framgår av jordbruksbilagan till självdeklaralionen
om egenverksamhet förekommit på fastigheten. Detta är fallet när såsom intäkter
redovisats exempelvis intäkter av försäljning av liv- och slaktdjur, produkter
av Oäderfäskölsel, potatis, rotfrukter och trädgärdsprodukter, fisk och vilt,
sten, torv, grus, av den försäkrade själv avverkad skog, intäkter av körslor
som inte utgör inkomst av anställning samt av övriga binäringar som inte utgör
inkomst av anställning.

Redovisas intäkter av jordbruksfastighet på
deklarationsblankett J2 kan vid beräkningen av intäkterna av egenverksamhet
hänsyn behöva las lill balansposten "utgående varufordringar".

1 fråga om en jordbruksfastighet med flera delägare avses
den nya avgränsningsregeln innebära att fastigheten anses brukad av ägarna om
de sammanlagda intäkterna av egenverksamhet överstiger 15000 kr. Som
framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1) införs inga särskilda
regler beträffande passiva delägare. Hänsyn får i tillämpningen tas lill att
passiva delägare inte utan vidare kan antas ha brukat fastigheien genom
ställföreträdare.

Avgörande för om brukande föreligger skall vara om
intäkterna av egenverksamhet överstiger 15000 kr. Till skillnad från
riksförsäkringsverkets förslag innehåller lagförslaget inte några regler om
jämkning av beloppsgränsen för fall dä räkenskapsåret (beskattningsåret) inte
omfattar 12 månader. Önskemålet att ha en entydig och lättillämpad gräns har
här fått bli avgörande.

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691)
om

socialavgifter

3kap. 5 §

Avgiftsunderlag för egenavgifterna anges i 3 kap. 4§
socialavgiftslagen.

Det finns två underlag för debitering av egenavgifter. Underlaget för debi

tering av folkpensions-, tilläggspensions- och delpensionsavgiften samt

löneavgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift knyter an lill den

pensionsgrundande inkomsten av annal förvärvsarbete. Övriga egenav

gifter beräknas däremot på ett underlag som knyter an lill beräkningen av 15

sjukpenninggrundande
inkomst, vilken sker på grundval av den försäkra- Prop. 1986/87:140 des
inkomst av egel arbete.

Av den ändring i brukandebegreppet som nu föreslås i 11
kap. 3 § AFL och den koppling till denna paragraf som finns i 3 kap. 4§ andra
stycket socialavgiftslagen kommer alt följa alt de pensionsanknutna avgifterna
och den allmänna löneavgiften beräknas först när intäkterna av egenverksamhet
på jordbruksfastighet överstiger 15 000 kr. Såsom framgått av den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3) skall ändringen beträffande brukandebegreppet inte
fä genomslag på sjukpenningförsäkringens och arbetsskadeförsäkringens
förmånssida. Den skall däremot slå igenom vid beräkning för uttag av de
sjukpenninganknutna egenavgifterna. Laglekniskt sker detta genom ett tillägg i
3 kap. 5 § socialavgiftslagen. 1 ett nytt andra stycke har angetts atl
underlaget för sjukförsäkringsavgift, barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift och
arbelarskyddsavgifi skall bestämmas med bortseende frän inkomst av
jordbruksfastighet om fastigheten enligt den nya regeln i 11 kap. 3 S fjärde styckel
AFL inte skall anses som brukad av den försäkrade. Delta innebär atl den som
utför eget arbete på jordbruksfastighet inte skall betala sjukpenninganknutna egenavgifter
på inkomsten av detta arbete, under förutsättning alt intäkterna av egenverksamheten
på fastigheien uppgår lill högst 15000 kr. I fall då flera delägare själva
arbetat på en jordbruksfasiighei fär avseende fästas vid de totala intäkterna
av egenverksamheten. För en delägare som inle själv deltagit i fastighetens brukande
följer liksom hittills av 3 kap, 4 § och hänvisningen där till 3 kap. 2 § AFL
alt beräkning inle skall ske av sjukpenninganknutna egenavgifter.

1 paragrafens tredje stycke har gjorts en redaktionell
följdändring.

6 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådels yttrande inhämtas över
förslagen lill

1.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.
lagom ändring i
lagen (1981:691) om socialavgifter.

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

Bilagal
Prop. 1986/87; 140

Nuvarande regler beträffande egenavgifter och pensionsgrundande
inkomst för jordbrukare

1 Gällande rätt

1.1 Avgiftssidan

De grundläggande bestämmelserna om socialavgifter finns i
lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgiflslagen. Vissa bestämmelser i lagen
är tillämpliga även på den allmänna löneavgiften enligl lagen (1982:423) om
allmän löneavgift.

Den som är försäkrad enligl lagen (1962:381) om allmän
försäkring, AFL, och har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning skall
betala socialavgifter i form av egenavgifler (med egenavgift avses i det
följande även den allmänna löneavgiften). Dessa avgifter beräknas och uppbärs
som skatt enligt bestämmelser i uppbördslagen (1953:272), UBL.

Den lokala skallemyndigheten debiterar egenavgifterna
preliminärt i samband med debiteringen av preliminär B-skatt. Den slutliga avräkningen
sker genom skattemyndighetens försorg samtidigt med den slutliga skallen (25
och 27 §§ UBL). Egenavgifterna är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Underlaget för beräkning av sjukförsäkrings-,
barnomsorgs-, arbets-skade- och arbetarskyddsavgiften knyter an till
sjukpenninggrundande inkomst av annal förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § AFL.
Härmed avses den årliga inkomst som en försäkrad kan antas komma att tills
vidare få av eget arbete.

Undertaget för debitering av folkpensions-,
tilläggspensions- och delpensionsavgiften saml den allmänna löneavgiften
knyter an lill pensionsgrundande inkomst av annal förvärvsarbete som avses i
11 kap. 3 § AFL. Härmed avses, av inlresse i detta sammanhang, inkomst av
jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade.

1 del övervägande antalet fall överensstämmer de båda
avgiftsunderlagen. Det är alltså fråga om inkomster genom egel arbete av hår i
riket brukad jordbruksfastighet. 1 dessa fall debiteras samtliga egenavgifler
med ledning av den vid laxeringen till statlig inkomstskatt fastslällda nettoinkomsten.

I vissa särskilda fall är inkom.st av jordbruksfastighet endasi
pensionsgrundande. En delägare i en jordbruksfastighet får sin inkomst härav
pensionsgrundande även om inte han — utan de övriga delägarna — utför arbete pä
den. Inkomsten är däremot inle sjukpenninggrundande. Skälet härtill är atl del
inte är fråga om inkomst av eget arbete. Delsamma gäller för passiva delägare i
bedriven rörelse. 1 dessa fall skall delägaren i jordbruksfastigheten eller
rörelsen debiteras endasi de fyra egenavgifler som anknyter till den
pensionsgrundande inkomsten, nämligen folkpensionsavgiften, lilläggspensionsavgiften,
delpensionsavgiflen och den allmänna löneavgiften. Dessa avgifter utgör under
år 1986 sammanlagi 21,95% av avgiftsunderlaget.

De
sammanlagda egenavgifterna (inkl. allmän löneavgift) uppgår f.n.. Prop.
1986/87:140 (1986) till 34,25% av avgiftsunderlaget.

Nägon maximeringsregd liknande den pä förmånssidan, enligt
vilken förmånerna baseras pä inkomster understigande 7,5 gånger basbeloppet,
finns inte vad gäller underlag för egenavgifter. Egenavgifter beräknas dock inle
för är efter det då den försäkrade fyllt 65 år. Avgifter beräknas inte heller
då avgiftsunderlaget understiger 1000 kr. Enligt lagen (1983:1055) om
nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län gäller
särskilda regler för vissa i lagen angivna försäkrade.

1.2 Förmånssidan

Sjukpenninggrundande inkomst (SGI) är den årliga inkomst i
pengar eller naturaförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad
kan antas komma att tills vidare få för eget arbete (3 kap. 2 § AFL). SGI
fastställs av försäkringskassan. Vid SGI- beräkningen bortses från inkomst som
överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Inkomst av brukad jordbruksfastighet (minst
1000kr) kan genom likställighetsavtal "föras över"lill inkomst av
anställning.

Pensionsgrundande inkomst (PGI) beräknas på inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med inkomst av annat
förvärvsarbete avses bl.a. inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som
brukas av den försäkrade (11 kap, 3 § AFL). PGl-beräkningen sker hos lokala
skattemyndigheten med utgångspunkt i den till statlig taxering fastställda nettointäkten
av jordbruksfastigheten, vilket medför att kapitalinkomster och även andra
naturaförmåner än kosi, bostad eller bil redovisade i jordbruksfastigheten
blir pensionsgrundande. PGI beräknas endasi pä inkomst mellan ett och 7,5
gånger basbeloppet.

1.3 Brukad jordbruksfastighet

Begreppet brukad jordbruksfastighet finns inte definierat
i lagtext, utan här har praxis givit vägledning.

För alt inkomst av jordbruksfasiighei skall grunda
pensionsrätt krävs att fasligheten eller del därav brukats under någon del av
inkomståret. Om så är fallet medräknas all inkomst av fastigheten.

1 regel framgår av jordbruksbilagan om fastigheten är
brukad under året. Detia är förhållandet när såsom bruttointäkter redovisats
inkomster av försäljning av slakt- eller livdjur, jordbruks- eller
trädgårdsprodukter, fisk och vilt, sten, torv, grus samt av den försäkrade
själv eller i hans regi avverkad skog.

1 fräga om jordbruksfastighet med skogstillgångar på
vilken jordbruk i egentlig mening inle bedrivs kan del ibland vara svårt att
avgöra om jordbruksfastigheten brukas eller inle.

Redovisas som enda inkomst köpeskilling vid upplåtelse av
avverk

ningsrätt till skog eller av s. k. leveransrolköp anses brukande inle förelig

ga. Brukande anses inle heller föreligga när ägaren själv endasi bekostat

utslämpling eller utfört kulturarbete i skogen (älerplantering). Arbetet är Ii

att an.se
som ett led i normal förvaltning av det i fasligheten nedlagda Prop.
1986/87:140

kapitalet.
Inkomst av jordbruksfastighet skall heller inte betraktas som

inkomst av
förvärvsarbete när den enbart utgör förmögenhetsavkastning.

Som exempel
kan anges de fall då den försäkrade uppburit inkomst endast

i form av
arrende, uttag frän skogskonto, ersättning för upplåtelse av

avverkningsrätt
till skog. upplåtelse av rält till grusläkt, upplåtelse av rätt

till jakt
eller fiske eller taxerats för nyttjanderätt av egen bostad.

Om brukandeinkomster redovisas tillsammans med
kapitalinkomster är hela jordbrukets netto förmåns- och avgiftsgrundande.

Detta innebär alltså att även lill beskattning återförda
belopp på grund av uttag från skogskonto som ursprungligen härrör från rotpostförsäljning
tidigare år kommer att medräknas,

1 RFV;s allmänna råd 1986:2 rekommenderas atl en
jordbruksfastighet anses brukad om ersättningar för utfört arbete, försålda
varor eller inkomst av egen avverkning av skog redovisas som inkomst av
jordbruksfastigheten. Vidare rekommenderas att fastigheten anses brukad när egen
avverkning av skog skett genom ställföreträdare.

19

Bilaga
2 Prop. 1986/87:140

Sammanfattning av riksförsäkringsverkets förslag

Bakgrunden till denna utredning är alt reglerna om egenavgifter
i vissa fall ger olillfredsställande effekter för den enskilde. Detta kan i sin
tur ha betydelse för virkesutbudet inom den svenska skogsnäringen. Översynen
kan ses som ett led i strävandena alt förenkla och förbättra reglerna inom
socialförsäkringen samtidigt som den är en åtgärd ägnad att öka virkesutbudet.

Ett problem med gällande regler är att små inkomster av
eget arbete kan föranleda alt avgifter i vissa fall tas ut på annars inle avgifisbelagd
intäkt, exempelvis av rotpostförsäljning. Arbetsinkomsten "smittar"
de övriga intäkterna i avgiflshänseende. En liten inkomst av eget arbete kan i
enskilda fall leda till att egenavgift tas ul med ett jämfört med
arbetsinkomsten mångfalt högre belopp.

Ett annat problem är att exempelvis en delägare av
jordbruksfastighet som överhuvudtagel inle utför egel arbete på fastigheten (en
s. k. passiv brukare) i vissa fall fär tillgodoräkna sig inkomsten av
fastigheten som pensionsgrundande och därmed påförs pensionsanknutna egenavgifter.

Under utredningsarbetets gång har övervägts olika
alternativ (kap. 6) för att lösa problemen. Svårigheter uppslår dock när
ändringar skall göras i detta komplexa regelsystem. Ändringarna bör å ena sidan
inte innebära alt trygghetsaspekten urholkas och inle heller atl
socialförsäkringens finansiering försvagas genom att det principiella
sambandet mellan förmåner och avgifter här bryts. Ä andra sidan skall
ändringarna stimulera innehavare av jordbruksfastighet atl öka sin skogsavverkning
och samtidigt vara administrativt hanterbara.

Utredningens förslag (kap. 7) har i huvudsak följande
innebörd:

—
Egenavgifler
tas inte ut på inkomst av jordbruksfastighet, om sådana bruttointäkter som är
hänförliga lill eget arbete på jordbruksfastigheten inle överstiger etl belopp
motsvarande etl halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Tas inte egenavgifler
ut beräknas inte pensionsgrundande inkomst.

—
Intäkter som uppburits
av ägare eller delägare av jordbruksfastighet, vilka inte samtidigt utfört eget
arbete på fastigheten (s.k. passiva brukare), skall inte vara avgifts- och
förmånsgrundande. Inte heller skall passiva rörelseidkares intäkter av rörelse
vara avgifts- och förmänsgrundande.

I kostnadshänseende innebär förslaget att det allmänna får
vidkännas elt inkomstbortfall i form av icke influtna egenavgifter. Avgifisbortfallet
för den första delen av förslagel beräknas till ca 30 milj. kr. per år. Cirka
50000 jordbruk, brukade av fysiska personer, berörs av utredningens förslag i
denna del.

Avgiftsbortfallet på grund av det andra delförslaget, alt
passiva brukares

och passiva rörelseidkares intäkter av jordbruksfasiighei respektive rörel

se inle skall bli förmåns- och avgiftsgrundande, beräknas uppgå till ca 5

milj. kr. per år. Cirka 2000 företag (rörelser eller jordbruk) berörs. 20

Inkomstbortfallet
uppvägs delvis av att den mot avgifterna svarande Prop. 1986/87:140 rätten
till förmåner begränsas. Vidare ökar underlaget för beräkning av skatt genom
all avdraget för egenavgifter i dessa fall försvinner.

De nya reglerna bör tillämpas i samband med laxeringen år
1988 och därmed ha effekt på 1987 års inkomster.

21

Bilaga
3 Prop. 1986/87:140

RIKSSKATTEVERKET 1986-12-08

Riksförsäkringsverket

Översyn av reglerna om egenavgifter och pensionsgrundnande
inkomst för jordbrukare

1 regeringens uppdrag den 26 juni 1986 lill
riksförsäkringsverket (RFV), att utreda vissa frågor angående egenavgifter och
pensionsgrundande inkomst för ägare av jordbruksfasiighei har förordals atl
detta sker i samråd med riksskalleverket (RSV).

Med hänvisning till RFVs hemslällan den 4 december 1986 om
RSVs ställningstagande till den utredningsrapport som framlagts får RSV meddela
följande.

I rapporten har redovisats fyra alternativ för att komma lill
rätta med de olillfredsställande effekter, som nuvarande regler om egenavgifter
i vissa fall innebär för den enskilde.

I allernativ fyra föreslås att en jordbruksfastighet anses
som brukad endast om bruttointäkten av eget arbete överstiger ett halvt
basbelopp. Från administrativ synpunkl får detta allernativ anses ha klara
fördelar framför övriga alternativ på grund av alt inga ändringar i befintliga
datarutiner behöver göras och alt omarbetning av blanketter behöver göras i
mycket begränsad omfattning. Även behovet av utbildning från RSVs sida kommer
alt vara begränsat. RSV förordar därför detta alternativ.

Alternativen etl och två innehåller ur administrativ
synpunkt sådana inslag som skulle kräva etl betydande merarbete för personalen
vid de lokala skallemyndigheterna. De dalarutiner som används i dag och som
avsevärt underlättar arbetet med faslslällande av underlag för pensionsgrundande
inkomst och egenavgifler skulle behöva ersättas med omfattande manuella
beräkningar. Vidare skulle de problem, som också påtalas i rapporten, angående
avsättning till skogskonto bli myckel svåriösla.

Alternativ tre har principiella likheter med alternativ
fyra. Den stora skillnaden är dock alt den flexibla beloppsgränsen, som kommer
alt vara avgörande för när avgiftsskyldighet och rätlen till sociala förmåner
inträder, kan föra med sig sådana oönskade effekter som t. ex. oförulsebar-hel
för den skaltskyldige i hans bedömning av huruvida han skall belala egenavgifter
eller inle. En sådan bedömning kan ju först göras när räkenskapsåret gått till
ända vilket fär anses som en stor nackdel. Även ur förmånssynpunkl bör i likhet
med vad som påtalas i rapporten denna regelkonstruktion inte förordas.

Enligt utredningens förslag förordas atl alternativ fyra
kombineras med

ett förslag om alt s. k. passiva brukares inkomster av jordbruksfasiighei

inte blir förmåns- och avgifisgrundande. Av rapporten framgår att förslaget

i princip ansluter lill nu gällande regler. Hänsyn har därför inle tagils lill 22

eventuellt
kommande lagstiftning pä områdei, som skulle kunna bli en följd Prop.
1986/87:140 av förslagen i betänkandena "Staketmetoden" (SOU 1984:70)
och "Breddat underlag för produktionsfaktorskatter" (Ds Fi 1983:21).

Syfiet med utredningens förslag är alt utarbeta förslag till
en lösning som undanröjer de mest påtagliga nackdelarna med gällande regler,
att undanta s.k. passiva delägare från avgifisskyldighel, att i någon mån
minska de avverkningshämmande effekterna för virkesförsörjningen, atl dessa förslag
för RSVs del inte föranleder nägra datarutiner samt att förslaget i övrigt inte
heller medför några omfallande förändringar av blanketter etc. Mot bakgrund av
ovannämnda syften har RSV inget atl erinra mot det i rapporten redovisade
utredningsförslaget.

Beslut i delta ärende har fallats av underlecknad
generaldirektör. Vid den slutliga handläggningen har närvarit skaltedireklören
Lars Malmberg och avdelningsdirektören Ewa Pettersson samt byrådirektör Lars Åhs.
föredragande.

Lennart Nilsson Lars Ähs

23

LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND

Prop.
1986/87:140

Socialdepartementet

Jakobsg. 26

103 33
STOCKHOLM

Vi har beretts lillfälle alt medverka i RFVs utredning
angående egenavgifter och pensionsgrundande inkomst för ägare av
jordbruksfastighet.

Uppgiften har varit atl utreda möjligheten att via egenavgifter
stimulera skogsavverkningen.

Samråd har under arbetets gång skett med Sveriges
Skogsägares Riksförbund och SHIO-Familjeföretagen.

LRF delar i allt väsentligt utredningens förslag:

"Med hänvisning till vad som framförts i de
föregående avsnitten förordas att alternativ IV, i kombination med förslagel om alt passiva brukares
inkomster av jordbruksfastighet och intäkter av passivt bedriven rörelse inte
blir förmåns- och avgiftsgrundande, läggs till grund för ny reglering för uttag
av egenavgiften.

Förslagets innebörd är följande:

-
En jordbruksfasiighei
anses brukad i socialförsäkringslagstiftningens mening endast om bruttointäkten
av egel arbete överstiger hälften av basbeloppet.

-
Det basbelopp
som läggs till grund för bedömningen är det som gäller vid ingången av
kalenderåret närmast före taxeringsåret.

-
Om
räkenskapsåret inte omfattar tolv månader, proportioneras beloppsgränsen i
förhållande till räkenskapsårets längd. Proportioneringen görs med en tolftedel
av beloppsgränsen för varje påbörjad kalendermånad av räkenskapsåret.

-
Egenavgifter
las inle ut på inkomst av jordbruksfastighet, om de bruttointäkter som är
hänförliga till eget arbete på jordbruksfastigheten inte överstiger etl belopp
motsvarande ett halvt basbelopp.

- Med bruttointäkt avses intäkter av reell
försäljning före bokslutsdis

positioner.

-
Intäkter som
uppburils av ägare eller delägare eller därmed jämställd innehavare av
jordbruksfastighet, vilka inte samtidigt ulfört aktivt arbete på fastigheten (s.k.
passiva brukare), skall inte vara avgifts- och förmånsgrundande.

-
Intäkter av
rörelse skall inte vara avgifts- och förmånsgrundande för den ägare eller
delägare som inle ulfört aktivt arbete i rörelsen (s.k. passivt bedriven
rörelse).

-
De inkomster
som undantas från avgiftsplikl kommer inte att ingå i underlaget för beräkning
av tilläggspension (ATP). I fråga om sjukpenning-och arbetsskadeförsäkringarna
görs dock ingen motsvarande begränsning."

24

Den föreslagna beloppsgränsen
mellan brukande och icke brukande Prop. 1986/87:140 borde enligt vår mening
gå vid etl basbelopp, men då en sådan höjning skulle medföra alltför stora
kostnader för staten tillstyrker LRF förslaget.

Den
stora betydelse de föreslagna ändringarna kommer att få för ökad virkesavverkning
gör att det är nödvändigl alt de nya reglerna införs omgående så att de kommer
att gälla från och med årsskiftet 1986/87.

Stockholm
den 8 december 1986

Ulla
Backman Staffan Seth

LANTBRUKARNAS LANTBRUKARNAS

RIKSFÖRBUND RIKSFÖRBUND

Näringspol. avd. Skattebyrån

25

SHIO-Familjeföretagen 1986-12-17

Prop.
1986/87:140

Riksförsäkringsverket Per Knutsgård 103 51 Stockholm

Översyn av reglerna om egenavgifter och pensionsgrundande
inkomst för jordbrukare

Sammanfiittnlng och hemställan

SHIO-Familjeföretagen är positiv till förslagen om
ändringar i avgiftssystemet som syftar till att trygga virkesutbudel i
skogsnäringen. Organisationen vill dock framhålla att de problem i
avgiftssystemet som det nu i begränsad omfattning föreslås en lösning på är likarlade
även för rörelseidkare. Organisationen hemställeratt riksförsäkringsverket
låter delta komma till klart uttryck i missivskrivelsen lill
socialdepartementet.

Synpunkter på översynen

De problem som behandlats i ulredningen har gällt en del
orimligheter i egenavgiftssyslemet som drabbar vissa ägare av
jordbruksfastigheter och som motverkar en önskad utökning av skogsavverkningen.

De uppmärksammade problemen är dock inte begränsade till
enbart inkomst av jordbruksfastighet. Jordbrukare och företagare med inkomst av
rörelse har i de flesta avseenden en likartad situation i fråga om socialavgifterna.

Detta kan illustreras med elt exempel ur verkligheten.

En person skulle återföra stora belopp från ett uppfinnarkonto.
Samtidigt ville han överiåla sin rörelse. 1 rörelsen fanns endast vissa royallyintäkter.
Han hade inget intresse av att göra någon vinst på överlåtelsen. Rörelsen
överläts därför för den symboliska summan I kr. Personen i fråga hade genom ett
förhandsbesked förvissat sig om alt det inte skulle få några oförutsedda
skattekonsekvenser för honom att överlåta rörelsen praktiskt taget vederlagsfritt,

1 och med intäkten på 1 kr. ansågs emellertid rörelsen
bedriven och hela del återförda beloppet från uppfinnarkonlot blev
avgifts-grundande för egenavgifter. Det rörde sig i exemplet om miljonbelopp.
Denna konsekvens hade kunnat undvikas om rörelsen hade överiätits gratis.

Problemet att små inkomster i förvärvskällan i vissa fall
kan föranleda all

avgifter tas ul på en annan inte avgifisbelagd intäkt är således inte begrän

sat till enbart inkomst av jordbruksfastighet. Även i rörelse finns del en rad

inkomster som inte är förmånsgrundande och därför inte heller avgifts- 26

grundande.
Det gäller inkomster som har influtit från en rörelse som den Prop.
1986/87: 140 skattskyldige formellt sett inle har bedrivit. SHIO-Familjeförelagen
hänvisar till den genomgång av sädana inkomster som har gjorts i utredningen
"Breddal underlag för produktionsfaktorskatter". Ds Fi 1983:21, s
64-65,

Även om SHIO-Familjeföretagen inte motsätter sig den
lagändring som RFV föreslår, anser dock organisationen att det är
ändamålsenligt att låta även rörelse innefattas i den basbeloppsanknylna definiiionen
av när förvärvskällan skall anses brukad/bedriven. Att låta den föreslagna
ändringen i lagen om allmän försäkring och lagen om socialavgifter omfatta även
rörelse torde inte medföra några laglekniska svårigheter.

Organisationen är beredd att i en fortsatt översyn av egenavgiftssyslemet.
En sådan översyn bör förutom de här omtalade problemen, även omfatta den ibland
stötande misstämmigheten mellan avgifter och förmåner. Likaså bör de speciella
problemen som rör egenföretagares/jordbru-kares sjukpenning uppmärksammas.

Stockholm som ovan

SHIO-FAMILJEFÖRETAGEN

Utredningsavdelningen

Anders Åberg Magnus Hagevi

27

Bilaga 4 Prop. 1986/87:140

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap,

3§=

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a)
inkomst av här
i riket bedriven rörelse;

b)
inkomst av här
belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade;

c)
ersättning för
arbete för nägon annans räkning i pengar eller naturaförmåner i form av kost,
bostad eller bil; samt

d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380)
om arbelsskadeför

säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligl annan författning

eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i

stället för inkomst som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten inte enligt 2§ är att hänföra till
inkomst av anställning.

Till inkomst som avses i första slyckel a) och b) räknas
även sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligt punkl 13 av
anvisningarna till 32 § eller anvisningarna lill 52 § kommunalskatlelagen (1928:370)
laxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan i ej
blott ringa omfattning.

Har inkomst som avses i första styckel a) eller b) inle
uppgått till I 000 kronor för år, las den inte i beräkning. Ej heller las sådan
ersättning som avses i första slycket c) i beräkning, om ersättningen från den,
för vilken arbetet utförts, under året inte uppgått till I 000 kronor.

En här belägen Jordbruksfastighet skall anses brukad av
den försäkrade endast om intäkterna av egenverksamhet på fastigheten överstiger
15000 kr.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och
tillämpas första gången

i fråga om pensionsgrundande inkomst för år 1987.

2. Äldre föreskrifter tillämpas dock vid bestämmande av
pensionsgrun

dande inkomst för år 1987 för den som gör framställning om det i sin

allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering.

' Lagen omtryckt 1982:120.

- Senaste lydelse 1984:671. 28

2 Förslag
till Prop. 1986/87; 140

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1981:691) om
socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5§'

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
ersättning för

arbete för någon annans räkning, om ersättningen från
denne under året

inle uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte
om ersättningen

utgör inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Vid bestämmande av underlaget

för avgift enligt I § 1 och 5 — 7 skall

bortses från inkomst av här belä

gen jordbruksfastighet, om fastig

heten på grund av bestämmelsen i

Ukap. 3§ fiärde slyckel lagen

(1962:381) om allmän försäkring

inte är att anse som brukad av den

försäkrade.

Vid bestämmande av avgifisun- Vid
bestämmande av avgiftsun-

derlaget skall vidare bortses från in- derlagel skall
vidare bortses från in

komst som avses i 11 kap, 3 § första komst som avses i 11 kap, 3 § första

stycket d) lagen (1962:381) om all- stycket d) lagen om allmän försäk-

män försäkring. ring.

Vid beräkningen av inkomst av annal förvärvsarbete gäller
i tillämpliga delar beslämmelserna i 11 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och
tillämpas första gången

i fråga om egenavgifler som beräknas på grundval av 1988 års taxering.

2. Äldre föreskrifter tillämpas dock i fråga om egenavgifter
för år 1987

för den som i sin allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering har

framställt begäran enligl punkl 2 ikraftträdandebeslämmelserna till lagen

(1987:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

' Senaste lydelse 1984:670. 29

Lagrådet Prop. 1986/87:140

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-04-02

Närvarande: f.d. justitierådet Hesser. regeringsrådet Voss,
justitierådet Broomé.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987
har regeringen på hemställan av statsrådet Sigurdsen beslutat inhämta
lagrådels yttrande över förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2.
lag om ändring
i lagen (1981; 691) om socialavgifter.

Förslagen har inför lagrådel föredragils av regeringsrältssekreleraren
Birgitta Ganting.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring

11 kap. 3 §

Remissförslaget innebär alt brukandebegreppet i
paragrafens första stycke b) avgränsas till de fall då egenverksamhet på
fastigheten överstiger 15 000 kronor.

Uttrycket egenverksamhet är en nyhet som lagteknisk term
och någon definition har inte föreslagits, 1 specialmoliveringen ges
emellertid, med hänvisning lill självdeklaralionens jordbruksbilaga, exempel på
vad som skall förslås med egenverksamhet. Uttrycket bör kunna godtas också i
lagtexten.

Den föreslagna avgränsningen av brukandebegreppet skall
ses mol bakgrund av rådande praxis, som kan leda lill alt även blygsamma intäkter
av en fastighetsägares egenverksamhet kan dra med sig att stora intäkter av
exempelvis arrende eller rotpostförsäljning (som inle anses som egenverksamhet)
blir förmåns- och avgiftsgrundande, den s. k. smitloeffekten. Avsikten med
förslaget är alt denna effekt inte skall inträda när intäkterna av egenverksamheten
är högst 15 000 kronor. Om fastigheien har flera delägare, kan beloppsgränsen
komma alt tillämpas för brukningsenheten, vilket innebär att fastigheten anses
brukad av ägarna om de sammanlagda intäkterna av deras egenverksamhet
överstiger 15 000 kronor. Förslaget avser dock inte alt ta ställning lill
frågan hur brukandebegreppet skall ses i förhållande till en passiv delägare.
Departementschefen uttalar att denna fråga inle bör regleras i delta
sammanhang.

Lagrådet vill ifrågasätta om inte den föreslagna lagtexten
till fjärde

styckel, särskilt uttrycket "intäkterna av egenverksamhet på
fastigheten",

kan leda till en tillämpning som inte varit avsedd. Den skulle kunna läsas

t.ex. så alt en passiv delägare alltid skall anses ha brukat fastigheten så

snarl de aktiva delägarnas egenverksamhet överstiger 15 000 kronor. Inte

heller kan den misstolkningen uteslutas atl all egenverksamhet, alltså även 30

en arrendators,
skall beaklas vid bedömningen om en ägare skal! anses ha Prop. 1986/87; 140
brukat fastigheten.

För att undvika misstolkningar av detta slag bör man
utforma lagtexten pä ett något annorlunda sätt. Den bör förslagsvis innehålla
att en jordbruksfastighet inte skail anses brukad av en försäkrad som har del
i intäkter av egenverksamhet på fasligheten, om dessa inläkler sammanlagt
uppgår till högst 15 000 kronor.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

Lagrådet lämnar förslaget ulan erinran.

31

Socialdepartementet Prop-1986/87:140

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 april
1987

Närvarande: statsrådet Leijon, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Lindqvist

Proposition med förslag till nya regler för uttag av egenavgifter
och för pensionsgrundande inkomst för jordbrukare

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om
lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 19 mars 1987) över förslag
till

1.
lag om ändring
i lagen (1962; 381) om allmän försäkring.

2.
lag om ändring
i lagen (1981:691) om socialavgifter. Föredraganden redogör för lagrådels
yttrande och anför.

Lagrådet har ifrågasatt om inte utformningen av lagtexten
i lagförslag 1 skulle kunna leda till en annan tillämpning än som är avsedd.
För alt undvika misstolkning har lagrådet förordat att lagtexten utformas pä
ett något annorlunda sätt än i lagrådsremissen.

Somjag framhöll i remissprolokollel och som lagrådet
noterat är det inte avsikten all i förevarande sammanhang införa någon
nyordning i fråga om brukandebegreppet med sikte på s.k. passiva delägare av
jordbruksfastighet. Jag ser det som angelägel att oklarhet härom inle uppstår lill
följd av den undanlagsreglering som föreslås beträffande smärre intäkter av egenverksamhet,
Enligl min mening kommer förslagels innebörd till bätlre uttryck om lagtexten
utformas med ledning av vad lagrådet förordat. Jag föreslår därför att
lagförslag 1 ges en i förhållande till lagrådsremissen nägot ändrad utformning.

2 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen atl anta
de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar. Ärendet bör
behandlas under innevarande riksmöte.

32

3 Beslut Prop. 1986/87:140

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagl
fram.

33

Innehåll Prop. 1986/87:140

Sid.

Propositionen
.................................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll .............................. I

Propositionens
lagförslag ................................................. 2

Utdrag ur
protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 . . , 4

1
Inledning ...................................................................... 4

2
Allmän
motivering ........................................................ 4

2.1 Behovet av ändrade regler ..................................... ..... 4

2.2 Avgifisgrundande inkomst av
jordbruksfastighet ..... 8

2.3 Inverkan i förmånshänseende ................................ II

2.4 Ikraftträdandet m.m................................................... ... 13

3
Administrativa
effekter m.m............................................. ... 13

4
Upprättade
lagförslag .................................................... ... 14

5
Speciaimolivering
.......................................................... 15

5.1 Förslaget till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring 15

5.2 Förslagel lill lagom ändring i
lagen (1981:691) om socialavgifter 15

6
Hemslällan .................................................................... 16

7
Beslut ........................................................................... ... 16

Bilaga I Nuvarande regler beträffande egenavgifler
och pensions

grundande inkomst för jordbrukare .............. ... 17

Bilaga2 Sammanfattning av riksförsäkringsverkets
förslag .,., 20

Bilaga3 Samrådsyttranden och skrivelse ................. ... 22

Bilaga4 Lagrådsremissens lagförslag ....................... 28

Utdrag ur lagrådets protokoll den 2 april 1987 ................ ... 30

Utdrag ur
protokoll vid regeringssammanträde den 9 april 1987 ,.,. 32

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

34