Prop. 1986/87:142

Regeringens proposition 1986/87:142

om ändring i bankrörelselagens

bestämmelser om kapitaltäckning 1986/87-142

Regeringen
föreslår riksdagen atl anta det förslag som har lagils upp i bifogade uldrag ur
regeringsprotokollel den 26 mars 1987.

På
regeringens vägnar

Kjell-Olof
Feldt

Bo
Holmberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

För
närvarande fär en bank i sin kapitalbas räkna in bl. a. förlagslån till ett belopp
som molsvarar det egna kapitalet eller de egna fonderna. I propositionen
föreslås att en bank efter tillstånd av bankinspektionen får bredda kapitalbasen
genom att i denna räkna in förlagslån upp till en och en halv gånger del egna
kapitalet eller de egna fonderna. Tillstånd får ges endast om det finns
synnerliga skäl.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 142

Förslag till Prop. 1986/87:142

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 9§ bankrörelselagen
(1987:000) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse' Föreslagen lydelse

9§

Till insättarnas skydd skall en bank ha ett visst lägsta
kapital i form av eget kapital i bankaktiebolag, egna fonder i sparbank samt
eget kapital i central föreningsbank tillsammans med anslutna lokala
föreningsbanker (kapitalkrav).

Med eget kapital och egna fonder får likställas dels
fyrtio procenl av ett belopp som svarar mol bankens reserver för utlåning,
garantiförbindelser och utländska valutor samt mot bankens reserv för
obligationer, varmed avses det belopp med vilket obligationernas värde beräknat
enligt 4 kap. 4§ I överstiger nettovärdet, dels det nominella värdet av
förlagsbevis och andra skuldförbindelser som medför rält till betalning först
efter bankens övriga borgenärer. 1 båda tallen får medräknas högst ett belopp
som motsvarar det egna kapitalet eller de egna fonderna.

Med egel kapital och reserver i en central föreningsbank
med anslutna lokala föreningsbanker avses summorna av eget kapital och reserver
i dessa föreningsbanker. Förlagsinsatserna räknas därvid inte in i det egna
kapitalet. Del nominella värdet av dessa insatser får dock likställas med egel
kapital intill etl belopp som tillsammans med det nominella värdet av
förlagsbevis och andra skuldförbindelser enligt andra slyckel motsvarar del
egna kapitalet.

Från det egna kapitalet och de egna fonderna skall
avräknas det bokförda värdet av vad som tillskjulits som aktiekapital eller i
annan form till in- eller utländskt företag som driver någon form av
bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock inte ske i fråga om förelag där
staten är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt
ändamål att lämna lån mol säkerhet i panträtt i bostads-, kontors- eller
affärsfastighet eller atl lämna lån till kommuner.

Har en bank etl väsentligt ekonomiskt inlresse i ett
aktiebolag, som uteslutande har till syfte att förvalta fastighet eller lomlrätt
som har förvärvats för att bereda banken lokaler för dess verksamhet eller
tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från bankens egel kapital eller
egna fonder avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna
i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som
svarar mot bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Utan hinder av andra och tredje styckena får hankinspeklionen,
om del finns synnerliga skäl, tillåta en bank att likställa eget kapital och
egna fonder med det nominella värdet av sådana förlagsbevis, andra
skuldförbindelser och förlagsinsatser, som där avses, intill ett belopp som
motsvarar en och en halv gånger det egna kapUalet eller de egna fonderna.

Lydelse enligt prop, 1986/87:12.

Finansdepartementet Prop-1986/87; 142

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars
1987

Närvarande: statsrådet Feldl, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Bodström, Göransson, R. Carisson, Holmberg. Wickbom. Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om ändring i bankrörelselagens bestämmelser om
kapitaltäckning

1 Inledning

Svenska sparbankföreningen har i en skrivelse den 22 mars
1985 till finansdepartementet hemställt om en ändring av sparbankslagen så att
en sparbank skall kunna tillföras riskkapital utifrån även i andra fall än då
det krävs för att upprätthålla en sparbanks verksamhet. Sparbankerna har enligt
föreningens mening ett omedelbart behov av riskkapital som i kapi-taltäckningshänseende
skall kunna utgöra äkta eget kapital.

Sparbanksföreningens hemställan överlämnades, efter
remissbehandling, till kreditmarknadskommitlén (Fi 1983:06). Kommittén fann
att sparbanksföreningens förslag berörde ett antal centrala frågor för
bankväsendet. Av denna anledning fann kommittén det inte möjligt eller
lämpligt att i ett tidigt skede av utredningsarbetet lägga fram ett förslag som
löser frågan om kapitaltillskott för sparbankerna pä längre sikt. Frågan
bedömdes vara av sådan karaktär atl ytterligare överväganden var nödvändiga för
att finna en slutgiltig lösning.

I avvaktan på en mera långsiktig lösning av sparbankernas
kapitalanskaffning avlämnade kreditmarknadskommitlén i december 1986 en promemoria
med ett förslag som syftar till att lösa sparbankernas omedelbara svårigheter
när det gäller atl uppfylla sparbankslagens krav på kapitaltäckning. Som skäl
för detta förslag angav kommittén bl. a. att sparbankernas begränsade
möjligheter att bygga upp kapitalbasen påverkar sparbankernas
konkurrensförmåga. Förutom sparbanker omfattar förslaget också bankaktiebolag
och föreningsbanker.

Kreditmarknadskommitténs promemoria bör fogas till
protokollet som bilaga 1.

Kommitténs förslag har remissbehandlats. Yttranden över
kommitténs förslag har avgetts av hovrätten för Västra Sverige,
bankinspektionen, fullmäktige i Sveriges riksbank, Svenska bankföreningen.
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Svenska bankman-naförbundet,
Småföretagens riksorganisation, Företagareförbundel och Svenska handelskammarförbundet.
PK-banken har hänvisat till det yttrande som avgetts av Svenska
bankföreningen.

ti Riksdagen 1986187. I saml. Nr 142

Jag avser nu att på
grundval av kommitténs förslag och remissynpunk- Prop. 1986/87; 142 terna
la upp frågan om sparbankernas kapitaltäckning. Innan jag går in på förslaget
vill jag lämna en kortfattad översikt över kapilalläckningsreg-lerna.

2 Nuvarande regler

Kapitaltäckningsreglerna
för bankerna syftar till atl skapa elt skydd för insättarnas medel. Reglerna
innebär i huvudsak atl en bank skall uppfylla ett krav pä eget kapital (för
affärsbanker och föreningsbanker) eller egna fonder (för sparbanker) av viss
storlek beräknat med utgångspunkt i bankens placeringar, dvs. tillgångar och
ingångna garantiförbindelser. Placeringarna har indelats i fyra grupper med
olika krav på täckning av eget kapital beroende på kreditrisk. Kapitalkravet
uppgår till en viss procenl (O, 1, 4 resp. 8%) av summan av placeringarna i de
olika grupperna.

Del
på detta sätt framräknade kapilalkravet skall sammantaget täckas av del egna
kapitalet eller de egna fonderna. I detta sammanhang får det egna kapitalet
eller de egna fonderna beräknas på ett särskilt sätt (kapitalbasen). I kapitalbasen
inräknas egel kapital eller egna fonder. Ett bankaktiebolags eget kapital delas
upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under
bundet eget kapital tas upp aktiekapital, reservfond och uppskrivningsfond.
Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust las upp fria fonder, balanserad
vinst eller förlust och nettovinst eller förlust för räkenskapsåret. En
föreningsbanks eget kapital är uppbyggt på samma sätl, dock all i bundet egel
kapital skall tas upp insatskapital i ställel för aktiekapital. En sparbanks
egna fonder delas upp i fonder och nettovinst eller förlust för räkenskapsåret.
Som fonder redovisas grundfond, reservfond, garantifond och uppskrivningsfond.

Med
egel kapital eller egna fonder likställs dels 40% av bankens obeskattade
reserver, de s. k. värderegleringskontona, dels det nominella värdet av
upptagna föriagslän. Beloppen i kapitalbasen i form av värderegle-ringskonton
eller förlagslån får dock var för sig medräknas med högst ett belopp som
motsvarar det egna kapitalet eller de egna fonderna.

3
Överväganden och förslag

Prop. 1986/87:142

Mitt förslag: En bank får, efter medgivande av
bankinspektionen, i kapitalbasen räkna in förlagslån upp till en och en halv
gånger, mot för närvarande en gång, det egna kapitalet. Ett sådant medgivande
får ges av bankinspektionen endast om del finns synnerliga skäl för del.

Kreditmarknadskommitténs förslag: Samma som milt.

Remissinstanserna: Samtliga tillstyrker eller godtar
huvudlinjen i förslaget. Svenska bankföreningen kan dock inte godta en
dispensrätt med selektiv tillämpning och anser atl del vore principiellt
riktigast att låta hela frågan om kapitalbasen i bankverksamheten avvakta den
mer genomgripande utredning som kreditmarknadskommitlén skall göra. Om möjlighel
att öka kapitalbasen skall införas anser föreningen alt regeln bör göras
generellt tillämplig utan särskilt medgivande av bankinspektionen och att det
bör bestämmas en begränsad giltighetstid för den provisoriska kapitaltäckningen.
Svenska sparbanksföreningen ifrågasätter om det bör krävas synnerliga skäl för
dispens. Hovrätten för Västra Sverige framhåller vikten av att uttrycket
synnerliga skäl används endasi om del är möjligt att upprätthålla en
utomordentlig restriktivitet vid dispensprövningen.

Skälen för mitt förslag: All frågan om en breddning av
sparbankernas kapitalbas har uppkommit nu beror på de högst begränsade
möjligheter en sparbank har alt få externt riskkapital. Sparbankerna har inte
lika goda möjligheter som andra kategorier av banker att erhålla
kapitaltillskott. Affärsbanker och föreningsbanker har alltid möjlighet atl
tillföra externt kapital genom nyemission resp. ökning av medlemsinsatser. För
sparbankerna finns inte dessa möjligheter. En expansion och konkurrens på lika
villkor med övriga banker och med finansbolag ställer krav på många sparbanker atl
öka kapitalbasen. De begränsade möjligheterna för sparbankerna att bygga upp
kapitalbasen håller snabbt på atl få negativa konsekvenser för deras
konkurrensförmåga. 1 många sparbanker är kapitalbasen redan i dag
otillräcklig. Expansionen av verksamheten har lett till ökade krav på kapitaltillförsel.
Det gäller särskilt de större sparbankerna. Kapitalutnyttjandet för de fjorton
största sparbankerna, som svarar för 70% av samtliga sparbankers inlåning, låg
i augusti 1986 pä 93%. Utvecklingen går mot ett allt kraftigare utnyttjande
varför situationen blir alltmer ansträngd.

Enligt gällande regler har sparbankerna möjlighet att
tillföra externt kapital genom att ge ut garantifondbevis. Syftet med detta
förfarande är att en sparbank i en situation med akut kapitalbrist skall kunna
tillföras kapital för atl bredda kapitalbasen. Så snart garantifonden fyllt sin
funktion skall medlen betalas tillbaka till bidragstecknarna.

Kapitalbasen kan naturligtvis förstärkas genom bankens
egna insatser av mer långsiktig karaktär. Genom att öka utgivningen av
förlagslån och avsättningen till värderegleringskonton förstärks kapitalbasen.
Om för-

lagslånen resp. värderegleringskontona uppgår till sådana
belopp alt en Prop. 1986/87:142 ökning av dessa inle får räknas in i
kapitalbasen finns i en sparbank endast elt sätt att förstärka kapitalbasen.
Detta sker genom atl tillföra reservfonden beskattade vinstmedel. Denna
möjlighet har dock sina begränsningar. Vinsten måsle uppgå lill elt relativt
stort belopp för all utrymme skall finnas atl tillföra reservfonden belopp av
någon belydelse i detta sammanhang. Förfarandet har också andra effekter.
Genom atl öka de egna fonderna ges utrymme alt vidga utlåningen men samtidigt
minskas ijlrymmet för andra boksluisdispositioner före skatt. Del kan således
göras gällande att bankernas möjligheter atl möta förluster urholkas genom att
överskottet tas fram lill beskattning och obeskattade reserver upplöses. Denna
effekt motverkar kapitalläckningsreglernas syfte all skapa trygghet åt insätlarna.

För atl uppfylla kapilalläckningskravet kan banken även
söka åstadkomma en omstrukturering av sina placeringar t.ex. mot mindre
kapital-krävande förbindelser eller lyfta av en del av sin utlåning till andra
institut eller också helt enkelt avstå från atl expandera.

Sparbankerna har i högre grad än övriga bankgrupper kunnal
använda rörelseöverskollen lill atl bygga upp obeskattade reserver.
Sparbankernas konsolideringsgrad är därför genomsnittligt sett högre än andra
bankgruppers. Detta har från kapitaltäckningssynpunkt inte gynnat sparbankerna
med hänsyn till de begränsningar som enligt gällande lag gäller i fråga om
möjlighet atl räkna in dessa reserver i kapitalbasen.

Kapitaltäckningssituationen för sparbankerna har nu blivit
så allvarlig att kreditmarknadskommitlén förordat en provisorisk lösning i
avvaktan på att frågan närmare utretts. Kommittén har föreslagit att
kapitalbasen får breddas genom att en bank efter särskilt tillstånd får räkna
in förlagslån upp till en och en halv gånger de egna fonderna.

Bankinspektionen anser att sparbankernas kapitaltäckningssituation
har blivit så allvarlig att vissa sparbanker kan komma i en situation som
innebär att likvidationsplikt föreligger. En annorlunda bokslutspolitik hade
enligt inspektionen sannolikt bidragit till att situafionen varit mindre akut.
Inspektionen förordar dock av konkurrenshänsyn att kreditmarknadskommitténs
förslag lill provisorisk lösning av sparbankernas kapitaltäcknings-problem
genomförs. Enligt inspekfionens mening är del dock av slor vikl att tillståndsgivningen
är restriktiv varvid möjligheten atl öka reservfonden och bankens möjligheter
till översyn av placeringsstruktur och kreditstock bör beaktas.

Enligt min mening är det angeläget att finna en långsiktig
lösning på sparbankernas kapitalläckningsproblem. Sparbanksföreningens och
andra förslag till hur en sparbank skall kunna ta emot externa tillskott av
riskkapital, som skall kunna knytas direkt till egna fonder, bör utredas närmare.
Kapitalsituationen i sparbankerna är emellertid så hårt ansträngd att något
utredningsförslag inte kan avvaktas. Jag delar därför kommitténs och
bankinspektionens uppfattning att åtgärder nu måste vidtas för att förbättra
sparbankernas kapitaltäckningssituation. Om ingenting görs kommer det att verka
hämmande på verksamheten som sådan och på konkurrensen mellan olika banker och
bankgrupper.

Lösningen är enligt kommittén att en sparbank i vissa fall
skall få räkna 6

in
ytteriigare föriagslän i kapitalbasen. Även om föriagslän inle är så fasl Prop.
1986/87:142 knutna lill sparbanken som dess egna fonder kan del inte göras
gällande atl en vidgning av rätten att räkna in förlagslån i kapitalbasen
skulle medföra några påtagliga risker i en krissituation, vad gäller skyddet av
insättarnas medel. Med tanke på att den som tillskjuter förlagskapital har rätt
lill betalning först efter låntagarens övriga borgenärer synes dessa lån i
praktiken utgöra elt gott skydd för insättarnas medel.

I
det akuta läge som nu har uppstått instämmer jag i kommitténs förslag till lösning
av de problem som sparbankerna har med extern kapitalförsörjning. Jag anser
alltså atl föriagslän bör få räknas in i kapitalbasen upp till en och en halv
gånger det egna kapitalet. Alternativa möjligheter till breddning av
kapitalbasen bör dock först ha prövats. Jag återkommer strax till denna fråga.

Även
om bankaktiebolag och föreningsbanker har andra möjligheter att erhålla riskkapital
bör de inle vara utestängda från möjligheten atl på säll som nyss nämnts bredda
sin kapitalbas. Denna möjlighet bör dock prövas mol de alternativa kapitalanskaffningssätt
som dessa bankkalegorier förfogar över.

Med
tanke pä att kommittén anser sig behöva ytterligare tid för att finna en
långsiktig lösning på frågan om riskkapilallillskolt och beslämmelserna således
i den meningen är av provisorisk karaktär bör de enligt min mening inte göras generelll
tillämpliga. Möjligheten att utnyttja förlagslån i större utsträckning än för
närvarande bör således få utnyttjas endast efter bankinspektionens medgivande.
Tillstånd bör ges endast om det finns synnerliga skäl. Ett sådanl krav kan med
hänsyn lill lagstiftningens provisoriska karaktär inte anses för strängt. Del
innebär alt banken bör ha prövat övriga möjligheter till kapitalanskaffning och
i rimlig grad utnyttjat dessa och andra möjligheter för att uppfylla
huvudregelns krav på kapilaltäckning. Om inte en tillfredsslällande balans föreligger
mellan beskattade och obeskattade reserver bör krav ställas på att en siörre
del av rörelseöverskottet tas fram till beskattning eller atl obeskattade
reserver upplöses för atl på så sätl öka reservfonden. Förutom dessa åtgärder
kan banken söka åstadkomma en omstrukturering av sina placeringar t. ex. mot
mindre kapital-krävande förbindelser. I dessa avseenden skall emellertid en
bank inte behöva vidta extraordinära åtgärder i förhållande till andra
bankinstitut för att ges rätt till atl i kapitalbasen räkna in ytterligare
förlagslån.

Kravet
pä att det skall föreligga synnerliga skäl innebär, som också kreditmarknadskommitlén
framhållit, att bankinspektionen skall vara restriktiv vid sin tillståndsgivning.
Vidare bör ett tillstånd inte automatiskt innebära att förlagslån får räknas in
i kapitalbasen upp till en och en halv gånger det egna kapitalel. Reslriktivitelen
vid tillståndsprövningen bör komma till uttryck även på det sättet att
inspektionen tillåter atl en bank endasi delvis får utnyttja möjligheten till ytteriigare
förlagsupplåning. Inspektionen har givelvis också möjlighel att i samband med tillslånd
knyta villkor av tidsmässig karaktär, t.ex. fram lill bankens stämma, då beslut
om vinstdisposition skall fattas.

Mitt
förslag föranleder ändring i 2 kap. 9 § bankrörelselagen i den lydelse

som regeringen föreslagil i propositionen 1986/87:12 om ny banklagstift- 7

ning. Bestämmelsen bör få
sin plats som ett sista stycke i den föreslagna Prop. 1986/87:142 paragrafen.
Den bör träda i kraft samtidigt med bankrörelselagen, dvs. den Ijuli 1987.

Lagförslaget
är enligt min mening av den beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna belydelse.
Jag anser därför all lagrådels yttrande inte bör inhämtas.

4 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen
atl anta inom finansdepartementet upprättat förslag lill lag om ändring i
bankrörelselagen (1987:000).

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl anta del förslag som föredraganden lagt
fram.

KREDIlMAEKNADSiOlMITrEN Bilada 1 Prop. 1986/87: 142

F Ö RSLAG TILL PROVISOKtSK L Ö SNING AV SPARBANKERNAS KAPITALTSCKNINGSPROBLEM

Till finansdepartementet Prop. 1986/87:142

FQrSUG TIU. FHTESCSaSK LfiGNnC AV SHMSAIKBaiAS
KAPrraU ä CKHDKSlMJUfll

Sparbanksf ö reningens framst ä llninq

Sparbanksf ö reningen har i en skrivelse till finansdepart:e-mentet hemst ä llt om en s å dan ä ndring av sparbankslagen att
sparbank kan tillf ö ras riskkapital utifr å n ä ven d å det ej erfordras "f ö r att uppr ä tth å lla sparb é mks verksamhet". Bakgrtmden
till denna framst ä llan ä r i korthet f ö ljande. Sparbanksf ö reniren konstaterar att det ä r om ö jligt f ö r sparbankerna att uppr ä tth å lla nuvarande tillv ä xt och marknads-cunbitioner s å vida inte sparbankerna i likhet med
andra bankinstitut f å r m ö jlighet att erh å lla kapitaltillskott utifr å n. En fortsatt expansion och
konkurrens p å lika villkor med ö vriga banker och med finansbolag st ä ller krav p å m å nga sparbanker att ö ka kapitalbasen. Genom de begr ä nsade m ö jligheterna att ö ka kapitalbasen med egna vinstmedel
- inte minst efter avs ä ttning
till vinstdelningsskatt - kr ä vs det s å ledes externa tillskott av eget
kapital f ö r att sparbank p å ett godtagbart s ä tt skall kunna fullg ö ra sin samh ä lls-nyttiga funktion. Enligt
sparbanksf ö reningens uppfattning beror inte
sparbankernas situation p å egen
bristande aktivitet och l ö nsamhet
ut:an sparbanksresultaten ä r numera v ä l i niv å med aff ä rsbankernas. Vidare ä r det enligt f ö reningens mening en ekonomisk
realitet i all ö ppen marknadsekonomi att effektiva
och frang å ngsrika f ö retag, i synnerhet under expansion,
m å ste konplettera sin egen kapitalgenerering
med kapital utifr å n. Ö nskar man bibeh å lla sparbankerna som oberoende f ö retagsform m å ste f ö ljaktligen m ö jligheter till kapitaltillf ö rsel utifr å n skapas.

10

Sparbankerna har nu m ö jlighet
att ge ut garantifondbevis. Prop.1986/87:142 Syftet h ä rmed ä r att en
sparbank vid tillf ä llig kapitalbrist skall kunna tillf ö ras med
egna fonder likst ä llt kapital. De tillf ö rda nedlen skall dock vara
av tillf ä llig karakt ä r, vilket inneb ä r att insatsen skall å terbetalas
d å den akuta bristen avhj ä lpts och utvecklingen v ä nt i ö nskad
riktning. I sparbanksf ö reningens framst ä llning till
finansdepartementet har f ö reslagits en ny m ö jlighet till garantikapitaltillf ö rsel f ö r
sparbankerna. Detta f ö rslag ger sparbankerna r ä tt att ta
upp garantikapital av mera permanent karakt ä r och med syftet att fr ä mja en ö nskad och
positiv utveckling hos sparbankerna. Garantikapitalet skall d ä rvid f å likst ä llas ined
egna fonder i kapitalt ä ckningsh ä nseende p å sanitia s ä tt som aktiekapital. Denna kapitaltillf ö rsel
utifr å n skall ske med beaktande av sparbankernas egna krav p å att ocks å i forts ä ttningen
verka som en fr å n ä gare och vinstdelningskrav oberoende f ö retagsform.

Efter
remissbehandling beslutade regeringen 1985-12-12, att sparbanksf ö reningens
framst ä llning j ä mte remissvaren skall ö verl ä mnas till
kreditmarknadskommitt é n f ö r behandling.

Kreditmarknadskommitt é ns
behandling av fr å gan

Spartianksf ö reningens
f ö rslag ä r s å ledes f ö rem å l f ö r behandling inom kreditmarknadskommitt é n. F ö rslaget
ber ö r ett antal centrala fr å gor f ö r bankv ä sendet. Detta framh å lls ocks å i flera
remissyttranden. Kommitt é n har d ä rf ö r inte funnit det m ö jligt eller l ä npligt
att i detta skede av utredningsarbetet l ä gga fram ett f ö rslag som l ö ser fr å gan om riskkapitaltillskott f ö r
sparbankerna p å ett l å isiktigt och best å ende s ä tt. Vid
behandlingen av fr å gan har kommitt é n dock blivit ö vertygad
om det angel ä gna i att sparbankerna ges en in ö jlighet
att erh å lla externt riskkapital, som i kapitalt ä ckningsh ä nseende
skall utg ö ra ä kta eget kapital. Kommitt é n anser
sig onellertid beh ö va ytterligare tid f ö r

11

att finna en l ö sning
p å fr å gan vilket kr ä ver en konplette- Prop. 1986/87;
142 rir » g av nu f ö religgande underlag i v ä sentliga delar.

De begr ä nsade n ö jlighetema f ö r
sparbankerna att bygga upp kapitalt ä ckningsbasen
h å ller emellertid.snabbt p å att f å
konsekvenser f ö r speirbankernas konkurrensf ö rm å ga genom att
de b ö rjar sl å i taket d å
det g ä ller kapitalutnyttjandet. Konsekvenserna
uppkoniner dels genom en p å taglig omstrukturering av
sparbankernas l å neportf ö lj till mer kapitalkr ä vande placeringar och dels gencMti att volym ö kningen i varje fall inom en del sparbainker varit
betydligt st ö rre ä n de egna fonderna kunnat ö ka
via generering av vinstmedel. I f ö revarande
l ä ge har komnitt é n d ä rf ö r é insett sig b ö ra l ä gga fram ett
f ö rslag av provisorisk karakti ä r som skall kunna l ö sa sparbankernas problem till dess en best å ende form f ö r
extern kapitalanskaffning skapats.

Sparbankernas kapitalt ä ckningskrav

Genom banklagstiftningens knj i:al.L ä . jkiinitjdt ä nroelser
å l ä ggs bankerna ett krav p å eget kapital
(f ö r sparbanker egna fonder) av viss
storlek ber ä knat med utg å ngspunkt i bankens placeringar, dvs. dess tillg å ngar och ing å ngna
garantif ö rpliktelser. De olika placeringarna
har indelats i olika riskklasser med olika krav p å t ä ckning av eget kapital. Det sanmanr ä knade kapitalkravet in å ste t ä ckas av det egna kapitalet (de
egna fonderna), som i detta sammanhang f å r
ber ä knas p å ett s ä rskilt
s ä tt (kapitalbasen). I kapitalbasen
inr ä knas grundfond, reservfond och
garantifond (sparbanken egna fonder). D ä rtill
f å r inr ä knas 40 procent av v ä rderegleringskontot
f ö r utl å ning och valutor samt 40 procent av skillnaden mellan h ö gsta till å tna
nettobokv ä rde och faktiskt nettobokv ä rde p å obligationsportf ö ljen. Ocks å
upptagna f ö rlagsl å n f å r inr ä knas i kapitalbasen. Beloppen i kapitalbasen i form
av f ö rlagsl å n och summa v ä rderegleringskonton
f ö r obligationer, utl å ning och valutor f å r dock var f ö r sig maximalt uppg å till summan av de egna fondema. Kapitalbasen kan s å ledes ej bli.st ö rre
ä n 3 g å nger de egna fondema.

12

Kapitalutnyttjandet i sparbankerna har fr å n 1982 till 1985 Prop. 1986/87:142 ö kat fr å n
66 till lOO procent av kapitalbasen exklusive f ö rlagsl å n. Tar man h ä nsyn till f ö rlagsl å nen ä r ö kningen n å got
mindre, fr å n 63 till 83 procent, uteslutande p å grund av en trycket kraftig ö kning av f ö rlagsl å nen ur » der
dessa å r. De ö kade fr å n
0,14 till 0,62 procent av balansomslutningen iiEllan 1982 och 1985.

Kapital situationen ä r
emellertid mest anstr ä ngd hos de st ö rre sparbankerna. De tio st ö rsta sparbankerna hade ett kapitalutnyttjande
exklusive f ö rlagsl å n p å 107 % 1985
att j ä mf ö ra med ett snitt f ö r samtliga
sparbanker p å 100 %. En av de tio st ö rsta, i tabellen nedan kallad Spb X, l å g p å hela 131 %. Flera sparbanker har nu
ett mycket begr ä nsat utrynme f ö r ytterligare ö kning
av f ö rlagsl å nen.

Kapitalutnyttjandet 1985

Exkl FL Inkl
FL Max FL

Spaibankernal 100 % 83 5 66 i

Tio st ö rsta spb
107 % 85 % 71 %

Spb X 131 % 91 % 87 %

Utvecklingen vad g ä ller
kapitalutnyttjandet g å r emellertid mycket snabbt. F ö ljande procentsatser per den 31 augusti 1986 visar
detta. De fjorton st ö rsta sparbankerna svarar f ö r 70 % av samtliga sparbankers inl å ning.

Kapitalutnyttjandet augusti 1986

Exkl FL

Inkl FL

Max FL

Fjorton
st ö rsta spb

122 %

93 %

82 %

Spb Y

143 %

96 %

96 %

Spb Z

135 %

90 %

90 %

1 Sparbankerna = Statistikgruppen sparbanker, dvs. de
femtio st ö rsta som svarar f ö r drygt 90 % av samtliga sparbankers inl å ning.

13

Sparbanks egna å tg ä rder
att uppfylla kapitalt ä ckningskravet Prop. 1986/87:142

Som
framg å r av f ö reg å erv ä e avsnitt befinner sig flera sparbanker redan
innevarande å r i en situation d ä r
kapitalbasen, son den definieras i sparbankslagen, ä r
otillr ä cklig. F ö r ett antal
sparbanker kommer problemen att visa sig allt tydligare under v å ren
1987. Expansionen av verksarnhetKn har skapat helt nya krav p å
kapitaltillf ö rsel, framf ö r allt f ö r
de st ö rre sparbankerna. I denna akuta situation kan en
sparbank vidta egna å tg ä rder f ö r att h å lla sig inom ramen f ö r
det i lagen stipulerade kapitalt ä ckningskravet.

Uppg å r
f ö rlagsl å n resp. v ä rderegleringskonto i
sparbank till s å dana belopp att ö kning
d ä rtill inte vidare f å r
inr ä knas i kapitalbasen finns endast ett s ä tt
att f ö rst ä rka denna n ä mligen genom att
sparbanks beskattade vinstmedel tillf ö rs reservfonden. En
vidgning av kapitalbasen p å detta s ä tt ä r
naturlig f ö r sparbanker. Ett krav p å
att ta fram bruttovinsten i sin helhet till taskattaiing ch d ä rmed
ö ka reservfonden b ö r
emellertid inte uppst ä llas p å sparbank. En s å dan
l ö sning kan inte anses vara kostnadsm ä ssigt
konkurrensneutral. En aff ä rsbank som har m ö jlighet
till kapitaltillf ö rsel via nyemission kan f ö rfoga
ö ver å rets r ö relse ö verskott genom olika bokslutsdispositioner, som f å r
g ö ras f ö re skatt. Liknande m ö jligheter
att disponera ö ver r ö relse ö verskottet f ö religger ä ven
f ö r sparbankernas del. Vad betr ä ffar
sparbankerna b ö r emellertid om balans inte f ö religger
mellan beskattade och obeskattade reserver kinna st ä llas
krav p å att ta fram en st ö rre
del av r ö relse ö verskottet till beskattning och/eller uppl ö sa
obeskattade reserver f ö r att p å s å s ä tt ö ka reservfonden. Genom att p å
detta s ä tt beskatta fram vinster vidgas de egna for>dema
och ges utrymme att expandera utl å ningen men samtidigt urholkas emellertid bankens m ö jligheter
att m ö ta eventuella f ö rluster.
Denna effekt som kan anses strida mot kapit:alt: ä ckningsreglernas
syfte att skapa trygghet å t ins ä ttarna och placerarna i ö vrigt
beror p å den speciella konstruktionen av dessa regler.

14

Förutan vinstgenerering
och avsättning till reservfonden Prop. 1986/87:142

samt
upplösning av befintliga reserver kan en sparbank för att uppfylla kapitaltäckningskravet
t.ex. göra en klassificeringskontroll av befintliga placeringar, försöka ändra
placeringsstruktur nct miixire kapitalkrävande placeringar m.m. Sparbanken kan
naturligtvis även vidta sådana åtgärder som att lyfta av en kreditstock till
ett centralt företag eller sälja bankfastighet till ett förvaltningsbolag. Kommittén
anser emellertid att en sparbank för att klara kapitaltäckningskravet inte
enbart skall vara hänvisad till att vidtaga åtgärder av det senare slaget.
Ytterligare en åtgärd som kan vidtas är att sparbanken avstår från att
expandera. Möjligheten att snabbt minska verksamhetens omfattning är emellertid
mycket liten. Kreditmarknaden befinner sig dessutom för närvarande i ett
expansivt utvecklingsskede. Under dessa förhållanden och i den av år 1969
samordnade banklagstiftningens anda är ett krav på sparbank som ery3a
bankinstitut-grupp att hålla igen på exr?jisions:-->,l:ten inte heller
rimligt e'.ler önskvärt.

Möjlighet
till dispens från kapitalcäckningskravet

I
gällande sparbankslag finns en viss möjlighet att få anstånd med att uppfylla
lagens krav på kapitaltäckning. Kan en sparbank inte uppfylla kapitalkravet
skall sparbanken träda i likvidation. Om det emellertid endast är en tillfällig
företeelse, att sparbanken inte kan uppfylla kapitaltäckningskravet, har
likvidationsskyldighet ansetts vara en alltför sträng påföljd. Finns
förutsättningar att kapitaltäckningskravet inom kort komner att uppfyllas, kan
därför bankinspektionen enligt 81 § femte stycket sparbankslagen ge dispens.
Inspektionen skall enligt bestämnelsen förelägga sparbankens styrelse, att inom
två månader vidta sådana åtgärder att kapitaltäckningskravet uppfylls. Om
särskilda omständigheter föreligger kan tidsfristen sättas till högst ett år.
Om sparbanken inte kan ställa sig ett sådant föreläggande till efterrättelse,
kan inspektionen förordna att sparbanken genast skall träda i likvidation.

Den ovan beskrivna
dispensregeln har ingen motsvarighet i Prop. 1986/87:142 g ä l
lande banklag eller f ö reningsbankslag. I lagen om bankr ö relse
som nu under h ö sten f ö relagts riksdagen genom proposition 1986/87:12 å terfinns
inte n å gon motsvarande regel f ö r
sparbanker. Detta inneb ä r emellertid inte, att bankinspektionen i sin
tillsynsverksamhet komner att vara f ö rhindrad att under
kortare tid dispensera fr å n kapitalt ä ckningskravet.

Enligt
den nya banklagstiftningen (proposition 1986/87:12) skcill samtliga
bankinstitut f ö r att f å driva verksamhet ans ö ka
om oktroj. Brister f ö ruts ä ttningarna att uppfylla kapitalt ä ckningskravet,
kan oktrojen f ö rverkas. Om s å sker, utg ö r
detta en tv å ngslikvidationsgrund. Innan s å
drastiska å tg ä rder vidtas, b ö r emellertid
bankinspektionen - utan n å gon uttrycklig best ä mnelse
i lag - ha m ö jlighet att f ö rel ä gga
bankens styrelse att vidta s å dana å tg ä rder att lagens minimikrav p å
kapital t ä ckning uppfylls. En s å dan
di apans b ö r enligt koiunitt é ns
nening iPast kunna ges under en kortare period och under f ö ruts ä ttning
att banken inon denna korta tid kan antas ha goda m ö jligheter
att uppfylla kapitalt ä ckningskravet.

Kreditmarknadskommitt é ns
f ö rslag till l ö sning av provisorisk karakt ä r

Enligt
konmitt é ns mening finns risk f ö r
att en sparbank, ä ven om den i rimlig utstr ä ckning
vidtagit å tg ä rder av ov é in arvgivet slag f ö r
att vidga sin kapitalbas, ä nd å inte kan uppfylla lagens krav p å
kapitalt ä ckning. N å gon m ö jlighet
att l ö sa kapitalt ä ckningsproblemet
genom dispens enligt f ö reg å ende avsnitt st å r
inte heller till buds. En provisorisk l ö sning p å
detta problem anser kommitt é n d ä rf ö r n ö dv ä ndig i avvaktan p å
att sparbankernas m ö jligheter till anskaffande av externt riskkapital slutligt
behandlats. Komnitt é n f ö rordar en l ö sning som inneb ä r
att en sparbank f å r bredda kapitalbasen genom att i denna inr ä kna
f ö rlagsl å n till st ö rre

belopp ä n
som eraigt g ä llande best ä mmelser till å ts.
Det Prop. 1986/87; 142

nominella v ä rdet
av f ö rlagsbevis och andra skuldf ö rbindelser

som medf ö r
r ä tt till betalning f ö rst
efter bankens ö vriga

borgen ä rer
f å r nu h ö gst motsvara de egna fonderna. Komnitt é n

f ö resl å r
att f ö rlagsl å n upp till en och en halv g å nger
de

egna fonderna f å r
inr ä knas i kapitalbasen.

F ö r
att f å utnyttja f ö rlagsl å n
i st ö rre utstr ä ckning f ö r
kapitalbast ä ckning kr ä vs att
bankinspektionen l ä moar sitt tillst å nd.
Tillst å nd f å r ges endast om synnerliga sk ä l f ö religger.
Synnerliga sk ä l f å r anses f ö religga, ora banken ing å ende
pr ö vat ö vriga m ö jligheter till kapitalanskaffning och i rimlig grad
utnyttjat dessa och andra m ö jligheter f ö r att uppfylla lagens
krav p å kapitalt ä ckning. Som tidigare
n ä mnts b ö r s å ledes en sparbank i detta h ä nseende
inte beh ö va vidta extraordin ä ra
å tg ä rder i f ö rh å llande
till andra bankinstitut. Bankinspektionen b ö r
pr ö va att ge en sparbank r ä tt
att i kapitalt ä ckningsh ä nseende endast delvis
f å utnyttja den ytterligars f ö i.l £ gsupi.)l"'ningen.
Tillst å ndet b ö r s å ledes inte automatiskt iiLieb ä ra
att f ö rlagsuppl å ning upp till 150 %
av egna fonder skall f å inr ä knas i kapitalbasen. H ä nsyn
b ö r tas t.ex. till att sparbanksst ä nma
skall h å llas inom kort tid, d å
beslut om vinstdisposition skall fattas.

Som
kommitt é n p å pekat ä r den f ö reslagna l ö sningen av
provisorisk karakt ä r. N å gon tidsbegr ä nsning i lagen b ö r
emellertid inte inf ö ras. R ä tten att vidga kapitalbasen genom ytterligare f ö rlagsuppl å ning
b ö r g ä lla till dess problemet med anskaffande av externt
riskkapital slutligt blivit l ö st. Kommitt é n har f ö r
avsikt att s å snart ske kan l ä gga
fram ett slutligt f ö rslag i denna fr å ga.
Detta f ö rslag kommer d å att ers ä tta
det nu l ä mnade provisoriska f ö rslaget.

Som
tidigare antytts ä r f ö ruts ä ttningarna att skaffa nytt kapital olika f ö r
olika bankinstitutsgrupper. Bankaktiebolag har m ö jlighet
att efter hand - om verksamheten utnecklas

17

tillfredsst ä llande - ut ö ka
aUctiekapitalet genom nyemission. Prop. 1986/87:142 F ö reningsbankerna kan erh å lla medlems insatser. Ä ven om ifr å gavarande
f ö rslag utarbetats i f ö rsta hand f ö r
sparbankernas del anser konmitt é n
att den f ö reslagna breddningen av
kapitalbasen ä ven skall st å till buds f ö r
bankaktiebolag och f ö reningsbanker. I dessa fall skcLLl
r ä tten att f å utnyttja den ytterligare f ö rlagsl å nem ö jligheten pr ö vas
mot de alternativa m ö jligheter till kapitalanskaffning
som dessa bcinkinstitut f ö rfogar ö ver.

F ö rslag till lagtext

Med h ä nsyn till
att en best ä nmelse med ovan angivet inneh å ll skall ha en provisorisk kcirakt ä r, anser kommitt é n
att den skall ges en frist å ende st ä llning s å
att inte ingrepp beh ö ver g ö ras i g ä llande
lagtext. Best ä mmelsen b ö r d ä rf ö r ha sin plats som ett sista stycke i 2 kap. 9 S
bankr ö relselagen enligt proposition
1986/87:12.

7 ö resL C(On lydelse

can hi<38r t.v Tj ä ra
stycket f å r bankinspekticxn, ca synnerliga
sk ä l f ö religger, till å ta bank att med eget kapital och
egna fonder likst ä lla det nominella v ä rdet av f ö rlags-bevis och andra skuldf ö rbindelser, son medf ö r r ä tt till betalning f ö rst efter bankens ö vriga borgen ä rer, intill ett belopp soB ootsvarar
en och en halv g å nger det egna kapitalet eller de
egna fondema.

I denna framst ä llning
har deltagit Nils H ö rjel (ordf ö rande), Alf Carling, Stig Danielsson, Kurt Malmgren
och Anders Sahl é n.

P å komnitt é ns v ä gnar

Nils H ö rjel ' r) Q

Anders Nordström

18

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987