Prop. 1986/87:143

Regeringens proposition 1986/87:143

om ny riksbankslag och ändrat huvudmannaskap för
riksgäldskontoret

Prop. 1986/87:143

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 26 mars 1987.

På
regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Bo
Holmberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås dels en ny riksbankslag, dels att huvudmannaskapet för
riksgäldskontoret skall föras från riksdagen till regeringen.

I
förslaget till ny riksbankslag renodlas riksbankens verksamhet så långt möjligt
att avse rena centralbanksuppgifter. I lagen anges att riksbanken har ansvar
för valuta- och kreditpolitik. Den skall också främja ett säkert och effektivt
betalningsväsende. Riksbanken skall vidare vara statens och bankernas bank samt
ansvara för beredskapsplanläggning på bank- och betalningsväsendets område.

Antalet
fullmäktige ökas från sju till åtta. Av dessa skall sju väljas av riksdagen.
Dessa utser inom sig ordförande och väljer den åttonde fullmäktige som också
skall vara chef för riksbanken. Dessutom väljs högst två vice riksbankschefer.
Riksbankschef och vice riksbankschefer väljs för en tid av fem år. Regeringen
skall således inte som för närvarande utse fullmäktiges ordförande. För att
säkerställa en samordning av riksbankens penningpolitik med annan ekonomisk
politik föreslås att fullmäktige innan beslut av större penningpolitisk vikt
fattas skall samråda med det statsråd som regeringen bestämmer.

Förslaget
till ändrat huvudmannaskap för riksgäldskontoret medför inte någon ändring av
riksgäldskontorets huvuduppgift. Denna skall alltjämt vara att ta upp och
förvalta lån för statens räkning. Riksgäldskontorets verksamhet skall bedrivas
med beaktande av statsskuldspolitiskl betingade målsättningar. Regeringen
skall varje år inhämta riksdagens bemyndigande att la upp erforderliga lån.
Frågor som rör riksgäldskontorets organisation, ledning och personal skall
behandlas i ett senare förslag.

Den
nya riksbankslagen föreslås träda i kraft den I januari 1989 och de

I Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 143

lagändringar
som rör huvudmannaskapet för riksgäldskontoret den 1 juli 1989.

Prop. 1986/87: 143

Lagförslagen
1—7 i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller
därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 34), lagrådets yttrande (s. 89), och
föredragandens ställningstaganden till lagrådets synpunkter samt skälen för de
lagförslag som inte har granskats av lagrådet (s. 93).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre
delarna.

1 Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 10, 12 och 13 §§
regeringsformen' skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87: 143

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap. 10§

Regeringen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp
lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse.

Under riksdagen skaU finnas myndighel med uppgift att i
enlighet med riksdagens bemyndigande laga upp och förvalta lån liU staten.
Närmare bestämmelser härom meddelas i lag.

12§

Riksbanken
är rikets centralbank med ansvar för valuta- och kreditpolitik. Den skaU också
främja etl säkert och effektivt betalningsväsende.

Riksbanken
är myndighet under riksdagen.

Riksbanken
förvaltas av sju fullmäktige. En av dessa och en suppleant för honom
förordnas av regeringen för tre år i sänder. Övriga sex väljes av riksdagen.
Den fullmäktig som regeringen har förordnat är ordförande. Han får ej utöva
annat uppdrag eller inneha tjänst inom riksbankens ledning. Bestämmelser om
riksdagens val av fullmäktige, om riksbankens ledning i övrigt samt om dess
verksamhet meddelas i riksdagsordningen och annan lag.

Fullmäktig som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är därmed
skild från sitt uppdrag. Regeringen kan återkalla förordnandet för ordföranden
eller för dennes suppleant.

Riksbanken förvaltas av åtta fullmäktige. Sju fullmäktige
väljes av riksdagen. Dessa väljer för en tid av fem år en fuUmäktig, som samtidigt
skall vara chef för riksbanken. De fullmäktige som valts av riksdagen väljer
inom sig ordförande. Denne får ej utöva annat uppdrag eller inneha tjänst inom
riksbankens ledning. Bestämmelser om riksdagens val av fullmäktige, om
riksbankens ledning i övrigt samt om dess verksamhet meddelas i riksdagsordningen
och annan lag.

Fullmäktig som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är därmed
skild från sitt uppdrag. De fullmäktige som valts av riksdagen får skilja ordföranden
från uppdraget som ordförande och den som är fuUmäktig och chef för riksbanken
från hans uppdrag.

' Regeringsformen omtryckt 1985: 866.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 143

13
§

Endast riksbanken har rätt att ut- Endast riksbanken har rätt att ge

giva
sedlar. Bestämmelser om pen- ut sedlar och mynt och att bestäm

ning- och betalningsväsendet med- ma utformningen av dessa. Be

delas i övrigt genom lag. stämmelser om penning- och betal

ningsväsendet meddelas i övrigt ge

nom lag.

1.
Denna lag träder i kraft såvitt
avser 9 kap. 10 § den I juli 1989 och i övrigt den 1 januari 1989.

2.
De äldre föreskrifterna i 9
kap. 12 § gäller till dess val av fullmäktige skett enligt de nya
bestämmelsema.

2 Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen' dels
att 8 kap. 6 § och 9 kap. 4 § skall ha följande lydelse, c/e/5 att
tilläggsbestämmelserna 3.8.3, 3.13.1,4.6.1, 4.6.2 och 7.1.1 skall ha följande
lydelse.

Prop.
1986/87: 143

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse 3 kap. 3.8.3

Om
förslagsrätt för fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,
riksdagens ombudsmän och riksdagens revisorer i annan fråga än som avses i 8§
första stycket första punkten föreskrives särskilt.

Om
förslagsrätt för fullmäktige i riksbanken, riksdagens ombudsmän och riksdagens
revisorer i annan fråga än som avses i 8 § första stycket första punkten
föreskrives särskilt.

4 kap. 4.6.1

Motion får
avlämnas med anledning av redogörelse från fullmäktige i riksbanken,
fuUmäktige i riksgäldskontoret, riksdagens ombudsmän eller riksdagens
revisorer.

Motion får
avlämnas med anledning av redogörelse från fullmäktige i riksbanken,
riksdagens ombudsmän eller riksdagens revisorer.

Konstitutionsutskottet
skall, utöver sina uppgifter enligt 4§, bereda ärenden om lagstiftning i konstitutionella
och allmänt förvaltningsrättsliga ämnen, ärenden om press-eller partistöd,
lagstiftning om radio, television och film hksom andra ärenden som angår
yttrandefrihet, opinionsbildning och religionsfrihet, övriga ärenden om
riksdagen, riksdagens ombudsman och riksdagens myndigheter utom riksbanken,
riksgäldskontoret och riksdagens revisorer, ärenden om medgivande från
riksdagen att väcka talan mot riksdagsledamot eller att ingripa i hans
personliga frihet samt ärenden av allmän betydelse för den kommunala
självstyrelsen.

Konstitutionsutskottet
skall, utöver sina uppgifter enligt 4§, bereda ärenden om lagstiftning i
konstitutionella och allmänt förvaltningsrättsliga ämnen, ärenden om
press-eller partistöd, lagstiftning om radio, television och film liksom andra
ärenden som angår yttrandefrihet, opinionsbildning och religionsfrihet,
övriga ärenden om riksdagen, riksdagens ombudsman och riksdagens myndigheter
utom riksbanken och riksdagens revisorer, ärenden om medgivande från riksdagen
att väcka talan mot riksdagsledamot eller att ingripa i hans personliga
frihet samt ärenden av allmän betydelse för den kommunala självstyrelsen.

4.6.2

Finansutskottet skall, utöver sina Finansutskottet
skall, utöver sina

uppgifter enligt 5 § första stycket, uppgifter enligt
5 § första stycket,

Riksdagsordningen omtryckt 1985: 1068.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87: 143

bereda
ärenden om penning-, kredit- och valutapolitiken, om riksgäldskontoret och
riksdagens revisorer. Det skall vidare bereda ärenden av allmän betydelse för
den kommunala ekonomin samt ärenden om statlig statistik, redovisning,
revision och rationalisering, om statens egendom och upphandling i allmänhet
och förvaltningsekonomiska ärenden i övrigt som icke rör enbart visst
ämnesområde. Utskottet skall även bereda budgettekniska ärenden, granska beräkningen
av statens inkomster samt sammanställa statsbudgeten.

bereda
ärenden om penning-, kredit- och valutapolitiken och riksdagens revisorer.
Det skall vidare bereda ärenden av allmän betydelse för den kommunala ekonomin
samt ärenden om statlig statistik, redovisning, revision och rationalisering,
om statens egendom och upphandling i allmänhet och förvaltningsekonomiska
ärenden i övrigt som icke rör enbart visst ämnesområde. Utskottet skall även
bereda budgettekniska ärenden, granska beräkningen av statens inkomster samt
sammanställa statsbudgeten.

Utöver
de val som kammaren förrättar enligt regeringsformen och riksdagsordningen
skall den företaga val till

1. Nordiska
rådets svenska dele

gation,

2. Europarådets svenska delegation,

3. styrelsen för Stiftelsen Riksbankens
jubileumsfond.

Utöver de val som kammaren förrättar enligt
regeringsformen och riksdagsordningen skall den företaga val till

1.
riksgäldsfullmäktige,

2.
Nordiska rådets
svenska delegation,

3.
Europarådets
svenska delegation,

4.
styrelsen för
Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.

Kammaren skall också för riksdagens valperiod utse aderton
ledamöter av riksdagen med uppdrag att följa verksamheten vid Procordia AB och
Svenska Varv AB.

8 kap. 6§

Val av fullmäktige i riksbanken avser riksdagens
valperiod.

Fullmäktige väljer inom sig en chef för riksbanken samt
inom eller utom sig en vice chef för riksbanken. Är denne icke själv
fuUmäktig, skaU han vara särskild suppleant för riksbankschefen i fullmäktige
och som sådan ha företräde till tjänstgöring framför övriga suppleanter.

Riksdagens
val av fullmäktige i riksbanken avser riksdagens valperiod.

Fullmäktige
väljer utom sig högst två vice chefer för riksbanken för en tid av fem år.
Dessa skaU, i den inbördes ordning som fullmäktige bestämmer, vara suppleanter
för riksbankschefen i fullmäktige.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

9
kap. 4§

Prop.
1986/87: 143

Riksdagens
förvaltningskontor skall, såvitt gäller riksdagen och riksdagens myndigheter, i
den omfattning riksdagen bestämmer

1.
handlägga frågor angående
förhandlingar om anställnings- och arbetsvillkor för arbetstagare samt andra
personalfrågor,

2.
göra upp förslag till anslag på
statsbudgeten,

3.
i övrigt handlägga frågor om
förvaltningen inom riksdagen och frågor om förvaltning av ekonomisk natur inom
riksdagens myndigheter, utom riksbanken,

4.
meddela föreskrifter och råd i
sådana frågor som avses i 1 —3.

Riksdagens förvaltningskontor
skall, såvitt gäller riksdagen och riksdagens myndigheter, i den omfattning
riksdagen bestämmer

1.
handlägga frågor angående
förhandlingar om anställnings- och arbetsvillkor för arbetstagare samt andra
personalfrågor,

2.
göra upp förslag till anslag på
statsbudgeten,

3.
i övrigt handlägga
frågor om förvaltningen inom riksdagen och frågor om förvaltning av ekonomisk
natur inom riksdagens myndigheter, utom riksbanken och riksgäldskontoret,

4.
meddela föreskrifter och råd i
sådana frågor som avses i 1—3.

1. Denna
lag träder i kraft såvitt avser 8 kap. 6 § den 1 januari 1989 och i

övrigt den 1 juli 1989.

2.
Tilläggsbestämmelsen 3.13.1 i
den äldre lydelsen tillämpas i fråga om den berättelse som avges över
förvaltningen av riksgäldskontoret under budgetåret 1988/89.

3.
Riksdagen väljer under år 1989
för återstoden av valperioden sju fullmäktige i riksbanken. Därmed upphör
tidigare uppdrag för fullmäktige som riksdagen valt för valperioden.

4.
Föreskrifterna om chef för
riksbanken i 8 kap. 6 § i dess äldre lydelse gäller till dess riksdagen valt
fullmäktige enligt bestämmelserna i lagen (0000:000) om ändring i
regeringsformen.

3 Förslag
till Prop. 1986/87:143

Lag om Sveriges riksbank Härigenom föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1
§ Sveriges riksbank, som enligt
9 kap. 12 § regeringsformen är landets centralbank och en myndighet under
riksdagen, får endast bedriva eller ta del i sådan verksamhet som enligt lag
ankommer på riksbanken.

2
§ Riksbanken skall ha en
grundfond som uppgår till ettusen miljoner kronor, en reservfond som uppgår
till femhundra miljoner kronor samt en dispositionsfond.

3
§ Med bankinstitut förstås i
denna lag bankaktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker.

Med
kreditinstitut förstås bankinstitut, lokala föreningsbanker, kreditaktiebolag,
finansbolag, fondkommissionsbolag, allmänna pensionsfonden, försäkringsföretag
med svensk koncession, landshypoteks- och stads-hypoteksinstitutionerna samt
Svenska skeppshypotekskassan.

Ändamål

4§
Riksbanken har enligt 9 kap. 12 § regeringsformen ansvar för valuta-och
kreditpolitik. Den skall också främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

Betalningsväsendet

5 §
Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har riksbanken ensam rätt att ge ut

sedlar och mynt samt att bestämma om utformningen av de sedlar och

mynt som banken ger ut.

Sedlar
och mynt som ges ut av riksbanken är lagliga betalningsmedel. Penningenheten i
Sverige kallas krona. Kronan delas i etthundra öre.

6 §
Sedlar får ges ut med valörerna tio, tjugo, femtio, etthundra, femhun

dra, ettusen och tiotusen kronor.

Mynt
får ges ut med valörerna tio öre, femtio öre, en krona, fem kronor och tio
kronor.

Dessutom
får minnes- och jubileumsmynt med andra valörer ges ut.

7
§ Riksbanken skall svara för
landets försörjning med sedlar och mynt.

8
§ Sedlar och mynt som är
skadade eller förslitna får lösas in av riksbanken. För sedlar som blivit helt
förstörda får riksbanken betala ersättning.

Om
särskilda skäl finns, får riksbanken lösa in sedlar och mynt som upphört att
vara lagliga betalningsmedel.

Valuta-
och kreditpolitik

9 §
Riksbanken skall följa utvecklingen på valuta- och kreditmarknaderna

samt vidta erforderliga penningpolitiska åtgärder.

10§ Riksbanken skall
bestämma det system som skall gälla för att fast- Prop. 1986/87: 143 ställa
kronans värde i förhällande till utländska valutor samt bestämma om
tillämpningen av detta system.

11
§ Det ankommer på riksbanken
att i valutapolitiskt syfte hålla tillgångar i utländsk valuta, utländska
fordringar och guld.

12
§ Riksbanken får i
valutapolitiskt syfte köpa, sälja och förmedla utländsk valuta, utländska
statspapper, andra lätt omsättningsbara skuldebrev i utländsk valuta och guld
samt rättigheter och skyldigheter som anknyter till nämnda tillgångar.

13
§ I valutapolitiskt syfte får
riksbanken ta upp utländsk kredit och kredit i utländsk valuta, bevilja kredit
till annan centralbank och till Internationella valutafonden samt bevilja
kredit inom ramen för verksamheten i Banken för intemationeil
betalningsutjämning.

Efter
medgivande av riksdagen får riksbanken i valutapolitiskt syfte bevilja kredit
till andra internationella finansorgan som Sverige är medlem i och sluta avtal
om långsiktiga internationella låneåtaganden.

Riksbanken
får också efter medgivande av riksdagen av egna medel tillskjuta insatskapital
i internationella finansorgan som Sverige är medlem i.

14
§ Riksbanken får förvärva de
särskilda dragningsrätter som tillkommer Sverige genom deltagandet i
Internationella valutafonden. Det åligger vidare riksbanken att fullgöra de
skyldigheter som följer av Sveriges deltagande i detta system.

15
§ Riksbanken får verka som
förbindelseorgan i förhållande till internationella finansorgan som Sverige är
medlem i.

16
§ Riksbanken får med eller utan
räntegottgörelse ta emot insättningar i valuta eller guld från andra stater,
mellanstatliga organ och bankinrättningar. Riksbanken får göra sådana
insättningar hos bankinrättningar.

Riksbanken
får även ingå avtal om skyldigheter och rättigheter som anknyter till de
insättningar som anges i första stycket.

17
§ Bestämmelser om riksbankens
ytterligare uppgifter och befogenheter inom det valutapolitiska området finns
i valutalagen (1939:350).

18
§ Riksbanken får på
penningpolitiskt motiverade villkor bevilja kredit till och ta emot inlåning
från svenska bankinstitut samt medverka i betalningsutjämning. Räntevillkoren
för denna ut- och inlåning skall offentliggöras.

Om
det finns synnerliga skäl, får riksbanken även på andra villkor än som avses i
första stycket bevilja kredit till svenska bankinstitut och till andra företag
som står under tillsyn av bank- eller försäkringsinspektionen.

19 §
I syfte att påverka kreditmarknaden får riksbanken

1. köpa,
sälja och förmedla svenska statspapper, andra lätt omsättnings

bara skuldebrev samt rättigheter och skyldigheter som anknyter till sådana

tillgångar,

2. om
särskilda skäl finns ge ut egna skuldebrev med kort löptid.

20 § I
kreditpolitiskt syfte får riksbanken genom beslut i enskilda fall Prop.
1986/87; 143

uppställa kassakrav gentemot kreditinstitut.

Med
kassakrav avses att viss andel, högst femton procent, av kreditinstitutets
placeringar eller förbindelser, beräknade på det sätt riksbanken i det enskilda
fallet bestämmer, skall under angiven tid motsvaras av medel som med eller utan
räntegottgörelse skall innestå på räkning för institutet i riksbanken. 1 den
utsträckning riksbanken i det enskilda fallet bestämmer likställs med sådana
medel kreditinstitutets inneliggande kassa.

21
§ Bestämmelser om möjlighet för
riksbanken att använda vissa andra kreditpolitiska medel finns i lagen
(1974:922) om kreditpolitiska medel.

22
§ Efter anmodan av riksbanken
skall ett kreditinstitut till riksbanken lämna de uppgifter som riksbanken
anser nödvändiga för att bedöma om en penningpolitisk åtgärd behöver vidtas
eller för att utforma ett beslut om en sådan åtgärd.

Övriga
uppgifter

23 §
Riksbanken skall ta emot betalningar till och göra utbetalningar för

staten.

För
att täcka statens kortfristiga medelsbehov får riksbanken bevilja staten
kontokredit.

24 §
Inom ramen för riksbankens uppgifter som centralbank får riksban

ken förvärva aktier, andelar i ekonomiska föreningar och liknande rättig

heter och ta på sig de förpliktelser som är förenade med dessa rättigheter.

25
§ Riksbanken får själv eller
genom bolag som ägs av banken bedriva tryckerirörelse, papperstillverkning och
tillverkning av sedlar samt tillverkning av mynt, medaljer och liknande
föremål.

26
§ Riksbanken får förvärva
fastigheter och inventarier som är avsedda för den verksamhet som banken
bedriver eller har del i.

För
att skydda en fordran får riksbanken förvärva varje slag av egendom. Sådan
egendom skall avyttras så snart det är lämpligt och senast när det kan ske utan
förlust.

27
§ Riksbanken får mot betalning
utföra tjänster som har anknytning till bankens verksamhet som centralbank.

28
§ Riksbanken får efter prövning
i varje enskilt fall medge ackord samt besluta om avskrivning, nedsättning
eller eftergift av fordran som banken har.

29
§ Uppkommer i riksbankens
verksamhet anledning att väcka en fråga om författningsändring eller annan åtgärd
från statens sida, får fullmäktige göra framställning i ämnet till riksdagen
eller regeringen.

30
§ Vid planeringen och
genomförandet av riksbankens verksamhet i fred skall de krav beaktas som
totalförsvaret ställer.

Det
åligger riksbanken att ansvara för beredskapsplanläggningen på

bank- och betalningsväsendets område. Härvid skall riksbanken i erforder

lig utsträckning samråda med berörda myndigheter, kreditinstitut och and

ra företag. Överstyrelsen för civil beredskap skall hållas underrättad om 10

beredskapsplanläggningen.

Organisation
m.m. Prop. 1986/87:143

31 §
Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen förvaltas riksbanken av åtta full

mäktige av vilka sju väljs av riksdagen och en, som är riksbankens chef,

väljs av de övriga fullmäktige. De sistnämnda väljer även inom sig ordfö

rande.

Fullmäktige
väljer inom sig en eller flera vice ordförande. Riksbankschefen får inte
väljas till vice ordförande.

32 §
Enligt 8 kap. 6 § riksdagsordningen väljer fullmäktige utom sig högst

två vice riksbankschefer och bestämmer i vilken inbördes ordning dessa,

vid förhinder för riksbankschefen, skall vara suppleant för denne i fullmäk

tige.

Vice
riksbankschef utövar även i övrigt riksbankschefens tjänst när denne har
förhinder. Efter beslut av riksbankschefen inträder vice riksbankschef också i
andra fall i riksbankschefens ställe vid behandlingen av vissa ärenden eller
grupper av ärenden.

33 §
Fullmäktig får inte vara statsråd eller ledamot eller suppleant i sty

relsen för ett kreditinstitut. Fullmäktig får inle heller vara omyndig eller

försatt i konkurs.

Första
stycket gäller också vice riksbankschef.

34 §
Riksbankens verksamhet bedrivs vid ett huvudkontor i Stockholm,

där också fullmäktige har sitt säte.

Riksbanken
bedriver dessutom verksamhet vid regionkontor, kassakontor och sedeldepåer
till det antal och på de orter som riksbanken bestämmer.

35 §
Vid huvudkontoret finns en revisionsenhet samt de övriga enheter

som fullmäktige beslutar.

Under
fullmäktige leds riksbankens verksamhet av riksbankschefen. Verksamheten vid
revisionsenheten leds dock av fullmäktige, om annat inte följer av lagen (RFS
1968:8) om revision av riksdagsförvaltningen.

Ärendenas
fördelning mellan enheterna skall framgå av en arbetsordning för riksbanken.

Revisionsenheten
vid riksbanken utför också revision av riksdagens förvaltningskontor,
riksdagens ombudsmän, riksdagens revisorer och Nordiska rådets svenska
delegation enligt revisionsplaner som fastställs av respektive myndighet.

36 §
Hos riksbanken finns personal enligt upprättad personalförteckning

samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel enligt gällande

budget.

Riksbanken
får anlita utomstående för särskilda uppdrag i mån av behov och tillgång på
medel enligt gällande budget.

Utöver
vad som följer av 9 § anställningsstadgan (RFS 1976:7) för riksdagen och dess
organ får tjänster som tillsätts av fullmäktige tillsättas utan att de kungörs
lediga till ansökan.

Ordinarie
tjänster vid riksbanken inrättas av riksdagen. De ordinarie tjänsterna som
riksbankschef och vice riksbankschefer tillsätts med förordnande för fem år.
Övriga ordinarie tjänster tillsätts med förordnande för högst tre år.

37 §
Enligt de förutsättningar som anges i 4 kap. 2§ punkterna 2 och 3

lagen (1976:600) om
offentlig anställning får riksbanken i särskilda fall H

besluta att endast svensk
medborgare får inneha eller utöva tjänst inom Prop. 1986/87: 143
riksbanken.

38 §
Riksbanken beslutar arbetsordning och de föreskrifter i övrigt som

behövs för arbetet inom banken.

Riksbanken
beslutar också i enskilda fall i frågor som rör personal och uppdragstagare hos
banken, i den mån inte annat följer av lag eller beslut av riksdagen eller av
riksdagens förvaltningskontor.

39 §
Beträffande ersättning till fullmäktige och suppleanter finns före

skrifter i lagen (1984:665) om arvoden m. m. för uppdrag inom riksdagen,

dess myndigheter och organ.

40§
I mom. Till ledamöter i den i 6a§ valutalagen (1939:350) nämnda valutastyrelsen
skall fullmäktige utse dels från riksbanken en vice riksbankschef, en
fullmäktig eller suppleant för fullmäktig och en riksbanksdirektör, dels
utanför banken fyra ledamöter, av vilka två skall representera bankväsendet och
näringslivet i övrigt och två arbetstagarna. Fullmäktige skall dessutom utse
högst två suppleanter för varje ledamot.

Vice
riksbankschefen är valutastyrelsens ordförande. Fullmäktige förordnar en av de
övriga inom riksbanken utsedda ledamöterna att vara vice ordförande.

Valutastyrelsen
är beslutför när minst fem ledamöter är närvarande.

2 mom.
Ärende som valutastyrelsen skall ta befattning med avgörs i

valutastyrelsen, i valutastyrelsens direktion (valutadirektionen) eller av

enskilda tjänstemän, en eller två i förening.

Valutastyrelsen
avgör ärenden rörande tillämpningsföreskrifter enligt 6a § andra stycket
valutalagen (1939: 350) samt övriga ärenden som innefattar väsentliga
principfrågor eller på annal sätt är av större betydelse.

Valutadirektionen
skall förbereda ärenden som skall avgöras av valutastyrelsen och under
styrelsen leda valutaregleringen. I valutadirektionen avgörs ärenden som utan
atl kräva valutastyrelsens avgörande bedöms betydelsefulla.

Enskilda
tjänstemän, en eller två i förening, vilka därtill erhållit valutastyrelsens
bemyndigande, avgör de ärenden som inte ankommer på valutastyrelsen eller
valutadirektionen.

3
mom. Valutadirektionen består
av den vice riksbankschef och riksbanksdirektör som ingår i valutastyrelsen,
två av deras suppleanter i styrelsen samt den gruppchef eller motsvarande
tjänsteman till vars verksamhetsområde ärendet hör. Har för vice
riksbankschefen eller riksbanksdirektören utsetts mer än en suppleant
bestämmer valutastyrelsen vilken av de två som skall ingå i valutadirektionen.
Valutastyrelsen skall utse två tjänstemän i riksbanken som suppleanter för
valutadirektionens ständiga ledamöter. Vice riksbankschefen är ordförande och
riksbanksdirektören vice ordförande i valutadirektionen. Beslutförhet kräver
att tre är närvarande.

4
mom. Har på sätt som föreskrivs
i 6 a § femte stycket valutalagen (1939; 350) elt yrkande framställts om att
beslut som valutastyrelsen fattar skall underställas fullmäktiges prövning,
skall sökanden i ärendet underrättas om detta snarast möjligt och senast i
samband med att han får meddelande om innehållet i styrelsens beslut.

Fullmäktig
eller suppleant för fullmäktig får inte delta i fullmäktiges handläggning av
ett ärende som han tagit befattning med i valutastyrelsen.

5 mom.
Belräffande arvoden till valulaslyrelsen finns föreskrifter i lagen

(1984:665)
om arvoden m. m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndighe- 12

ter och organ. Vid resa, som föranleds av uppdraget, har
ledamot och Prop. 1986/87: 143 suppleant rätt till resekostnadsersättning
och traktamente enligt vad som gäller för riksbanksdirektör.

Ärendenas handläggning

41 § Av fullmäktige avgörs

1. författningsfrågor,

2.
frågan om
fastställande av arbetsordning samt andra viktigare frågor om riksbankens
organisation och arbetsformer,

3.
frågor om
systemet för att bestämma kronans värde i förhållande till andra valutor,

4.
frågor om
riktlinjer för förvaltningen av de tillgångar som anges i 11 §,

5.
frågor om
viktigare internationella kreditavtal,

6.
frågor om
diskonto och om räntevillkor vid ut- och inlåning enligt 18 § första stycket
samt villkor vid utlåning enligt 18 § andra stycket,

7.
frågor om
viktigare rekommendationer lill eller överenskommelser med kreditinstitut,

8.
frågor om
kassakrav och särskild avgift när kassakrav inte uppfylls,

9.
frågor om
statens kontokredit,

10. frågor om förvärv av aktier eller andelar enligt 24
§,

11. viktigare frågor om ackord, avskrivning, nedsättning
eller eftergift av

fordran,

12. frågor om upprättande av personalförteckning, om
beslut som avses i 37 § saml om tillsättande av tjänster som riksbanksdirektör,
avdelningschef eller direktör för regionkontor,

13. frågor om skiljande från annan anställning än
provanställning eller om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar,
åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning,

14. övriga frågor som enligt denna eller annan lag
skall avgöras av

fullmäktige, samt

15. frågor som fullmäktige finner vara av större vikt
eller som riksbanks

chefen hänskjuter till fullmäktige.

Ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige avgörs av
riksbankschefen. I den mån sådana ärenden inte är av det slag all de behöver
prövas av riksbankschefen, får de avgöras av annan tjänsteman enligt vad som
anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut.

42 § Innan riksbanken fattar beslut av större
penningpolitisk vikt skall

samråd ske med det statsråd som regeringen bestämmer.

Kan samråd inte komma till stånd och finns det synnerliga
skäl får riksbanken besluta utan samråd.

43 § Fullmäktige skall sammanträda minst en gång
varannan vecka. Vid

sammanträdena skall protokoll föras.

Fullmäktige är beslutföra när minst sex ledamöter är
närvarande. Ärenden som kräver ett skyndsamt beslut får dock avgöras av fem
ledamöter, om minst fyra av dem är ense om beslutet. Vid omröstning skall vaije
ledamot ge sin mening till känna.

Om omröstning i vissa personalfrågor finns bestämmelser i
5 § lagen (RFS 1980:4) om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m.m.
beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter och i 24 §
anställningsstadgan (RFS 1971: 3) för riksdagen och dess organ.

13

44§ Om
ett ärende som skall behandlas av fullmäktige är av ringa bety- Prop.
1986/87: 143 delse eller av särskilt brådskande art får ärendet avgöras genom
meddelanden mellan ledamöterna.

45
§ Fullmäktige
får inte sammanträda pä ett område som är ockuperat av främmande makt.

46
§ I skrivelse
som fullmäktige avger till riksdagen eller regeringen skall det anges vilka
ledamöter som deltagit i beslutet och vem som varit föredragande. Har
skiljaktig mening anmälts i ärendet, skall den anges i skrivelsen eller framgå
av bifogat protokollsuldrag.

Budget, redovisning och vinstdisposition

47 § Kalenderår är riksbankens räkenskapsår.

Varje år före utgången av december månad skall fullmäktige
fastställa en budget för riksbankens förvaltningsverksamhet under det följande
räkenskapsåret. Budgeten skall tillställas riksdagen och riksdagens revisorer
för kännedom.

48 § Riksbanken är bokföringsskyldig och del åUgger
banken att fullgöra

denna skyldighet på ett sätt som ger erforderlig information för en bedöm

ning av bankens verksamhet.

Varje år före den 15 februari skall fullmäktige till
riksdagen och riksdagens revisorer avge redovisning för det föregående
räkenskapsåret saml förslag till disposition av riksbankens vinst.
Redovisningen skall omfatta resultaträkning, balansräkning,
förvaltningsberättelse och en redogörelse för valuta- och kreditpolitiken.

49 § Riksbankens resultaträkning och balansräkning
fastställs av riksda

gen, som också beslutar hur bankens vinst skall disponeras. Har reserv

fonden gått ned under femhundra miljoner kronor skall minst tio procent

av årets vinst avsättas till reservfonden tills denna åter nått upp till detta

belopp.

Riksdagen beslutar om ansvarsfrihet för fullmäktige för
förvaltningen av riksbanken.

Avslutande bestämmelser

50
§ Riksbanken
skall löpande offentliggöra statistiska uppgifter om valuta- och kreditförhållanden.
Riksbanken skall även offentliggöra beslut om diskontoförändringar.

51
§ Ett
kreditinstitut som inte uppfyller uppställda kassakrav skall betala särskild
avgift till staten.

Frågan om särskild avgift prövas av riksbanken.

52 § Den särskilda avgiften enligt 51 § skall svara
mot en ränta på under

skottet för varje dag som får uppgå till högst två gånger diskontot vid varje

tid.

Om det finns särskilda skäl, får avgiften nedsättas eller
efterges.

53 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhel
lämnar oriktig uppgift

i samband med fullgörande av skyldighet enligt 22 § skall dömas till böter,

om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. 14

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

54 §
Riksbanken skall utan hinder av vad som föreskrivs i 8 kap. 8§ Prop.
1986/87: 143

sekretesslagen (1980:100) underrätta polismyndighet eller åklagarmyn

dighet om del i riksbankens kassarörelse, valutahandel, in- och utlånings

rörelse, beialningsutjämning eller handel med värdepapper framkommer

uppgifter som ger anledning att anta att ett brott har
begåtts.

Om det finns särskilda skäl får riksbanken underlåta att
lämna sådan underrättelse.

55
§ Åtal mot vice
riksbankschef för brott som han begått i utövningen av sin tjänst får beslutas
endast av finansutskottet eller av fullmäktige. Detta gäller dock inte i fråga
om brott som begåtts i utövningen av riksbankens beslutanderätt enligt
valutalagen (1939:350).

56
§ Riksbankens
beslut enligt denna lag får överklagas endast i den utsträckning och i den
ordning som sägs i besvärsstadgan (RFS 1970: 3) för riksdagen och dess verk.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1989.

2.
Genom lagen
upphävs lagen (1934:437) för Sveriges riksbank, lagen (RFS 1975:6) med
reglemente för riksbanken och lagen (1970: 1028) om rikets mynt.

3.
Verksamhet som
inte föreskrivs i den nya lagen eller i annan lag men som påbörjats med stöd av
äldre lag får bedrivas till dess verksamheten kan avslutas.

4.
Befogenheten
att åtala brott skall bedömas efter äldre lag om, när handlingen företogs, för
åtal gällde förutsättning som inte har upptagils i den nya lagen.

5.
Övergångsbestämmelserna
lill lagen (1970: 1028) om rikets mynt, punkterna 3—6, gäller fortfarande.

6.
Om det i lag
eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom
bestämmelser i denna lag tillämpas i stället de nya bestämmelserna.

15

4 Förslag
till Prop. 1986/87:143

Lag om upphävande av lagen (1982: 1158) om
riksgäldskontoret

Härigenom
föreskrivs att lagen (1982; 1158) om riksgäldskontoret skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1989.

1. De
som är ledamöter i fullmäktige vid utgången av juni 1989 skall före

den 15 oktober 1989 till riksdagen avge berättelse över förvaltningen under

det föregående budgetåret.

2. Befogenheten
att åtala brott skall bedömas enligt den upphävda lagen

om, när handlingen företogs, för åtal gälide förutsättning som efter lagens

upphävande inte längre är föreskriven.

16

5 Förslag
till Prop. 1986/87:143

Lag om statens upplåning

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Efter särskilt bemyndigande som lämnas av riksdagen för ett budgetär i sänder
får regeringen eller efter regeringens bestämmande riksgäldskontoret ta upp
lån till staten för att

1.
finansiera löpande underskott i
statsbudgeten och andra utgifter som grundar sig på riksdagens beslut,

2.
tillhandahålla sådana krediter
och fullgöra sådana garantier som riksdagen beslutat om,

3.
amortera, lösa in och i samråd
med riksbanken köpa upp statslån, samt

4.
tillgodose riksbankens behov av
valutareserv och av statspapper för marknadsoperationer.

2§
Lån som har tagits upp av staten förvaltas av regeringen eller efter
regeringens bemyndigande av riksgäldskontoret.

3
§ För samtliga lån och garantier som regeringen eller riksgäldskontoret
ombesörjer är staten ansvarig.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1989.

17
2 Riksdagen
1986/87. 1 saml. Nr 143

6 Förslag
till Prop- 1986/87: 143

Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8§ sekretesslagen (1980:
100)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

8§

Sekretess gäller i riksbankens Sekretess gäller i riksbankens

bankrörelse och i riksgäldskonto- kassarörelse,
valulahandel, in- och

rets upplåningsverksamhet för upp- utlåningsrörelse, beialningsutjäm-

gift om enskilds ekonomiska förhål- ning saml handel med värdepapper

landen. och i riksgäldskontorets
upp-

låningsverksamhet för uppgift om enskilds ekonomiska
förhållanden.

Sekretess gäller i annan av myndighet bedriven
upplåningsverksamhet eller affärsmässig utlåningsverksamhet för uppgift om
enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den enskilde
lider skada om uppgiften röjs.

Har uppgift, för vilken sekretess gäller enligt andra
stycket, lämnats till annan myndighet, gäller sekretessen också där.
Sekretessen gäller dock inte, om uppgiften ingår i beslut av den mottagande
myndigheten.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Lagen omtryckt 1985: 1059. 18

7 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1974: 922) om kreditpolitiska
medel

Härigenom föreskrivs att 2, 11-13, 28 och 30 §§ lagen
(1974:922) om kreditpolitiska medel skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87: 143

Lydelse
enligt prop. 1986187:12

I denna lag förstås med

1.
bankinstitut:
bankaktiebolag, sparbank och central föreningsbank,

2.
försäkringsinstitut:
allmänna pensionfonden och försäkringsföretag med svensk koncession,

3.
kreditinstitut:
bankinstitut, lokal föreningsbank, kreditakliebolag, finansbolag enligt lagen
(1980:2) om finansbolag, försäk-ringsinstilut, landshypoteks- och
stadshypoteksinslitutionema och Svenska skeppshypotekskassan.

Nuvarande lydelse

2 § '

Föreslagen
lydelse

I denna lag förstås med

1.
bankinstitut:
bankaktiebolag, sparbank och central föreningsbank,

2.
försäkringsinstilul:
allmänna pensionfonden och försäkringsföretag med svensk koncession,

3.
kreditinstitut:
bankinstitut, lokal föreningsbank, kreditaktiebolag, fmansbolag,
fondkommissionsbolag, försäkringsinstitut, landshypoteks- och
stadshypoteksinsti-tuiionerna och Svenska skeppshypotekskassan.

Förordnande
om kassakrav kan avse bankinstitut.

Förordnande om kassakrav kan avse kreditinstitut.

Med
kassakrav avses att ett visst minsta belopp av ett kreditinstituts medel skall
finnas på räkning i riksbanken. Med sådan placering jämställs inneliggande
kassa i den mån denna får medräknas enligt 13 §.

Med
kassakrav avses att bankin-stUuls medel, som innestår på checkräkning i
riksbanken, ökade rned inneliggande kassa i den mån denna enUgt 13 § får
medräknas, vid viss tidpunkt skall uppgå lill ett belopp som svarar mot viss
andel, högst femton procent, av institutets förbindelser med de undanlag som
riksbanken anger enligl 13 § 4.

Kassakrav kan bestämmas till ett belopp som vid viss
tidpunkt eller under en tidsperiod svarar mot viss andel, högst femton procent,
av ett kreditinstauts placeringar eller förbindelser med de undantag som
riksbanken anger enligt 13 §4.

Kassakrav
kan också bestämmas så atl förändringen under en tidsperiod av ett
kreditinstituts medel, placerade enligt 11 § andra stycket, skaU svara mol en
viss procent av förändringen av instUutets samtliga placeringar eller
förbindelser

Senaste
lydelse 1980: 1095.

19

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87: 143

med de undantag som riksbanken anger. Därvid får kravet
dock inte sättas högre än vad som följer av första stycket.

13§

Riksbanken anger

1. den
tidpunkt då kassakrav

skaU vara uppfyllt (beräkningstid-

punkl),

2.
det procenttal
som skall gälla för kassakravet,

3.
i vad
mån inneliggande kassa får medräknas för uppfyllande av kassakrav,

4.
i vad mån
undantag från förbindelserna får göras.

Riksbanken anger

1.
den
tidpunkt (beräkningstidpunkt) eller den tidsperiod (beräkningsperiod) då
kassakravet skall vara uppfyllt,

2.
det
procenttal som skall gälla för kassakravet och hur detta skall beräknas,

3.
i vad
mån inneliggande kassa får medräknas för uppfyllande av kassakravet,

4.
i vad mån
undantag från placeringarna eller förbindelserna får göras.

28 §

Kreditinstitut skall efter anmodan av riksbanken lämna de
uppgifter som riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om kreditpolitiskt
medel behöver användas eller för att tillämpa meddelat förordnande. Uppgiftsskyldighet
som sagts nu åligger även annan som kan omfattas av förordnande enligt 25 §.

Riksbanken får föreskriva att uppgift om ränteändring
skall lämnas senast femlon dagar före ändringen.

Om skyldighet att hålla vissa uppgifter hemliga finns
bestämmelser i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank.

30
§-Särskild avgift skall utgöra, vid åsidosättande av föreskrift i fråga om

1.
likviditets- eller kassakrav, ett belopp som svarar mot ränta på underskottet
för tiden från föregående beräkningstidpunkt eller, om tidigare beräkning ej
skett, från det föreskriften trätt i tillämpning, varvid räntesatsen för år
får i fråga om likviditetskrav överstiga riksbankens diskonto med högst tre
procentenheter och i fråga om kassakrav uppgå till högst två gånger
diskontot.

1.
likviditets- eller kassakrav, ett belopp som svarar mot ränta på underskottet
för tiden från föregående beräkningslidpunkt eller, om tidigare beräkning ej
skett, från det föreskriften trätt i tillämpning eller för beräkningsperioden,
varvid räntesatsen för år får i fråga om likviditetskrav överstiga
riksbankens diskonto med högst tre procentenheter och i fräga om kassakrav
uppgå till högst två gånger diskontot.

Senaste
lydelse 1980:522.

20

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1986/87: 143

2. utlåningsreglering,
ett belopp som för tiden frän den föregående

beräkningstidpunkten eller, om en tidigare beräkning ej skett, från det

föreskriften trätt i tillämpning eller för beräkningsperioden svarar mot

ränta på det belopp med vilket utlåningen, garantiförbindelserna eller

leasingobjektens värde överskridit den fastställda gränsen, varvid ränte

satsen för år får med högst tre procentenheter överstiga riksbankens dis

konto,

3.
emissionskontroll, högst två
procent av hela lånesumman för varje år av den för lånet bestämda längsta löptiden,

4.
allmän placeringsplikt, ett
belopp som för beräkningsperiod svarar mot ränta på den del av ålagd
placeringsplikt för perioden eller för perioden och tidigare
beräkningsperioder sammantagna som ej uppfyllts, varvid räntesatsen för år får
med högst tre procentenheter överstiga riksbankens diskonto,

5.
särskild placeringsplikt, högst
fem procent av den del av ålagd placeringsplikt som ej uppfyllts,

6.
räntereglering, två gånger det
belopp med vilket räntan avvikit från den ränta som skolat utgå enligt fastställd
räntesats.

Vid
tillämpning av första styckel Vid tillämpning av första stycket

1
får utjämning ske mellan över- 1 får utjämning ske mellan överskott och
underskoll under två eller och underskott vid olika beräk-flera perioder och
räntan beräknas ningstidpunkter eller under två eller på det genomsnittliga
underskottet, flera beräkningsperioder och räntan beräknas på det
genomsnittliga underskottet.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1987.

21

8 Förslag
till

Lag om ändring i bestämmelserna (RFS 1968: 8) om revision
av riksdagsförvaltningen

Härigenom föreskrivs att 5 § bestämmelerna (RFS 1968:8) om
revision av riksdagsförvaltningen' skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:143

Nuvarande
lydelse

5§

Utöver den kontroll som riksdagens revisorer skall
utöva enligt lagen (1974:1036) med instruktion för riksdagens revisorer
skall revisorerna för varje avslutat räkenskapsår granska riksbankens och
riksgäldskontorets lillstånd, styrelse och förvaltning. Revisorerna skall
därvid särskilt tillse att verkens organisation av och kontroll över
bokföringen samt medels- och värdeförvaltningen är tillfredsslällande.

Revisorerna skall avge en särskild berättelse till
riksdagen senast den 1 mars över revisionen av riksbanken och senast den 15
november över revisionen av riksgäldskontoret. Berättelsen skall innehålla
uppgift angående omfattningen av den av revisorerna verkställda granskningen
och uttalande huruvida revisorerna anser att ansvarsfrihet bör beviljas
vederbörande fullmäktige.

Föreslagen lydelse

Utöver den kontroll som riksdagens revisorer skall utöva
enligt lagen (1974; 1036) med instruktion för riksdagens revisorer skall
revisorerna för varje avslutat räkenskapsår granska riksbankens tillstånd,
styrelse och förvaltning. Revisorerna skall därvid särskilt tillse att
riksbankens organisation av och kontroll över bokföringen samt medels- och
värdeförvaltningen är tillfredsställande.

Revisorerna skall avge en särskild berättelse till
riksdagen senast den 15 mars över revisionen av riksbanken. Berättelsen skall
innehålla uppgift angående omfattningen av den av revisorerna verkställda
granskningen, ställningstagande till riksbankens resultat- och balansräkningar
samt uttalande huruvida revisorerna anser att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1989 avseende riksbanken och i övrigt den 1 juli
1989.

2.
Revisorerna
skall senasl den 15 november 1989 lill riksdagen avge en särskild berättelse
över revisionen av riksgäldskontoret.

'
Bestämmelsema omtryckta RFS 1975:15. Senaste lydelse 1982: 1160.

22

9 Förslag
till Prop. 1986/87:143

Lag om ändring i lagen (1982: 1255) om
författningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och riksbanken

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1982; 1255) om
författningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och riksbanken skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§ Av riksbanken beslutade författningar skall kungöras i
RBFS.

Utan hinder av första stycket får författningar som är av
särskilt allmänl inlresse i stället kungöras i Svensk författningssamling.

Om kungörande skett enligl andra stycket skall en notis
om detta införas i RBFS så snart det kan ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

23

10
Förslag till

Prop. 1986/87: 143

Lag om ändring i lagen (1984:665) om arvoden m. m. för
uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ

Härigenom
föreskrivs att I —3 §§ lagen (1984; 665) om arvoden m. m. för uppdrag inom
riksdagen, dess myndigheter och organ skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter
och organ skall utgå enligt följande:

1'. Sveriges riksbank

Fullmäktig; 20 000 kronor för år.

Fullmäktiges ordförande: 6700 kronor för år utöver
fullmäktigear-vodet.

Fullmäktig som är deputerad: 20000 kronor för år utöver
fullmäktigearvodet.

Suppleant för fullmäktig: 6700 kronor för år.

1§

Föreslagen
lydelse

Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter
och organ skall utgå enligt följande:

1. Sveriges riksbank

Fullmäktig
som ej är tjänsteman i riksbanken: 20000 kronor för år.

Fullmäktiges
ordförande: 6700 kronor för år utöver fullmäktigear-vodel.

Suppleant för fullmäktig som ej är tjänsteman i
riksbanken: 6700 kronor för år.

Ledamot av valutastyrelsen som inte är tjänsteman i
riksbanken: 8000 kronor för år.

Suppleant i valutastyrelsen som inte är tjänsteman i
riksbanken: 2700 kronor för år.

2. Riksgäldkontoret

FuUmäktig: 12500 kronor för år.

Fullmäktiges ordförande: 12500

kronor för år utöver fullmäktigearvodet.

Ledamol av arbetsutskottet som ej är ordförande eller
riksgäldsdirektör: 7200 kronor för år utöver fullmäktigearvodet.

Suppleant för fuUmäktige; 2800 kronor för år.

2.
Riksdagens förvaltningsstyrelse

Ledamol: 8 000 kronor för år.

Vice
ordförande i förvaltnings-styrelsen: 2 700 kronor för år utöver
ledamotsarvodet.

Ordförande
i direktionen: 3 400 kronor för år utöver arvodet som ledamot av
förvaltningsstyrelsen.

Ledamot
av direktionen som ej är vice ordförande i förvaltnings-

3. Riksdagens förvaltningssty

relse

Ledamot: 8000 kronor för år.

Vice ordförande i förvaltningsstyrelsen: 2 700 kronor för
år utöver ledamotsarvodet.

Ordförande i direktionen: 3 400 kronor för år utöver
arvodet som ledamot av förvaltningsstyrelsen.

Ledamot
av direktionen som ej är vice ordförande i förvaltnings-

Lydelse
enligt prop. 1986/87: 123.

24

Nuvarande
lydelse

styrelsen eller ordförande i direktionen: 2700 kronor för
är utöver arvodet som ledamot av förvaltningsstyrelsen.

Suppleant
i förvaltningsstyrelsen: 2 700 kronor för år.

4. Riksdagens revisorer

Revisor: 11 200 kronor för år.

Ordförande: 4500 kronor för år

utöver
arvodet som revisor.

Vice
ordförande: 3 400 kronor för år utöver arvodet som revisor.

Ledamot av
arbetsutskottet som inte är ordförande eller vice ordförande eller tjänsteman
vid kansliet: 2700 kronor för år utöver arvodet som revisor.

Suppleant: 2700 kronor för år.

5. Nordiska
rådets svenska dele

gation

Ledamot av arbetsutskottet; 2000 kronor för år.

Ordförande:
5000 kronor för år utöver arvodet som ledamot av arbetsutskottet.

Suppleant
i arbetsutskottet: sammanträdesarvode enligt 2 §.

6. Riksdagens besvärsnämnd

Ledamot: 1 500 kronor för år.

Ordförande: 4500 kronor för år

utöver
ledamotsarvodet.

Suppleant;:
sammanträdesarvode enligt 2 §.

7. Valprövningsnämnden

Ledamot och suppleant; dagar

vode med motsvarande tillämpning

av bestämmelserna i förordningen

(1978:45) om ersättning vid kom

mittéuppdrag.

Ordförande
och dennes ersättare: 8 000 kronor för år utöver de-arvodet.

Föreslagen
lydelse

styrelsen eller ordförande i direktionen: 2700 kronor för
år utöver arvodet som ledamot av förvaltningsstyrelsen.

Suppleant i förvaltningsstyrelsen; 2700 kronor för år.

3. Riksdagens revisorer

Revisor: 11 200 kronor för år.

Ordförande; 4 500 kronor för år

utöver arvodet
som revisor.

Vice
ordförande: 3 400 kronor för år utöver arvodet som revisor.

Ledamot av
arbetsutskottet som inte är ordförande eller vice ordförande eller tjänsteman
vid kansliet: 2700 kronor för år utöver arvodet som revisor.

Suppleant; 2700 kronor för år.

4. Nordiska
rådets svenska dele

gation

Ledamot av arbetsutskottet: 2000 kronor för år.

Ordförande:
5000 kronor för år utöver arvodet som ledamot av arbetsutskottet.

Suppleant
i arbetsutskottet: sammanträdesarvode enligt 2 §.

5. Riksdagens besvärsnämnd

Ledamot: 1 500 kronor för år.

Ordförande: 4500 kronor för år

utöver
ledamotsarvodet.

Suppleant;
sammanträdesarvode enligt 2 §.

6. Valprövningsnämnden

Ledamot och suppleant: dagar

vode med motsvarande tillämpning

av bestämmelserna i förordningen

(1978:45) om ersättning vid kom

mittéuppdrag.

Ordförande
och dennes ersättare; 8 000 kronor för år utöver åa%-arvodet.

Prop.
1986/87: 143

För
fullgörande av i I § angivna uppdrag ulgår särskilt arvode för sammanlrädesdag
(sammanträdesarvode) med belopp som fastställs av riksdagens
förvaltningskontor. Sammanträdesarvode ulgår dock inte till

a)
riksbanksfullmäktig
som är deputerad

b)
riksbankschef

För
fullgörande av i 1 § angivna uppdrag ulgår särskilt arvode för sammanträdesdag
(sammanträdesarvode) med belopp som fastställs av riksdagens
förvaltningskontor. Sammanträdesarvode utgår dock inte till

ä) riksbankschef

b) vice riksbankschef

25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:143

c) vice
riksbankschef

d) riksgäldsdirektör.

Till
suppleant som deltar i sammanträde utan att delta i beslut ulgår
sammanträdesarvode endast om respektive organ beslutar det. Sammanträdesarvode
enligt denna paragraf utgår ej när arvodering sker med tillämpning av
förordningen om ersättning vid kommittéuppdrag.

3§

För
resor som företas för fullgö- För resor som företas för fullgö-

rande
av uppdrag som avses i 1 § 6 rande av uppdrag som avses i I § /,

och 7 utgår resekostnadsersättning, 6 och 7 utgår resekostnadsersätt-

traktamenle och annan ersättning ning, traktamente och annan ersätl-

enligt allmänt reseavtal som gäller ning enligt allmänt reseavtal som

för statens tjänstemän eller, när det gäller för statens tjänstemän eller,

är fråga om utrikes resa, enligt ut- när det är fråga om utrikes resa,

landsresereglementet (1953:666). enligt utlandsresereglementet(1953;

666).

För
riksdagsledamot, som uppbär traktamente enligt ersättningsstadgan (1971: 1197)
för riksdagens ledamöter 7 och 8§§, minskas dock dagtraktamentet med del
belopp för dag som utgår enligt nämnda bestämmelser.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989 såvitt avser I § I och 2 § i fråga om
riksbanksfullmäktig som är deputerad samt såvitt avser 3 § och i övrigt den I
juli 1989.

26

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 922) om kreditpolitiska
medel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:922) om
kreditpolitiska medel dels att rubriken närmast före 11 § skall utgå, dels att
11 -13 §§ skall upphöra att gälla, dels att 1 och 6§§ samt 30 § skall ha
följande lydelse.

Prop.
1986/87: 143

Nuvarande
lydelse

Kreditpolitiska medel enligt denna lag är
likviditetskrav, kassakrav, utlåningsreglering, emissionskontroll, allmän
placeringsplikt, särskild placeringsplikt och räntereglering.

l§

Föreslagen
lydelse

Kreditpolitiska medel enligt denna lag är
likviditetskrav, utlåningsreglering, emissionskontroll, allmän
placeringsplikt, särskild placeringsplikt och räntereglering.

I fråga om
likviditetskrav, kassakrav, ullåningsreglering, placeringsplikt eller
räntereglering fär riksbanken

1. begränsa
användningen till ett

eller flera slag av institut,

2.
undantaga visst
institut, om särskilda skäl föreligger,

3.
utfärda ohka
föreskrifter för skilda institut.

I fråga om
likviditetskrav, utlåningsreglering, placeringsplikt eller räntereglering får
riksbanken

1.
begränsa
användningen till elt eller flera slag av institut,

2.
undantaga visst
institut, om särskilda skäl föreligger,

3.
utfärda olika
föreskrifter för skilda institut.

Särskild
avgift skall utgöra, vid åsidosättande av föreskrift i fråga om

1.
likviditetskrav, ett belopp som svarar mot ränta på underskottet för tiden
från föregående beräkningstidpunkt eller, om tidigare beräkning ej skett,
från det föreskriften trätt i tillämpning eller för beräkningsperioden,
varvid räntesatsen för är får översliga riksbankens diskonto med högst tre
procentenheter.

Särskild avgift skall utgöra, vid åsidosättande av
föreskrift i fråga om

1.
likviditets-
eUer kassakrav, ett belopp som svarar mot ränta på underskottet för tiden från
föregående beräkningslidpunkt eller, om tidigare beräkning ej skett, från det
föreskriften trätt i tillämpning eller för beräkningsperioden, varvid räntesatsen
för år får i fråga om likviditetskrav överstiga riksbankens diskonto med
högst tre procentenheter och ifråga om kassakrav uppgå tdl högst två gånger
diskontot.

2. ullåningsreglering, ett belopp som
för tiden från den föregående beräkningstidpunklen eller, om en tidigare
beräkning ej skett, från det föreskriften trätt i tillämpning eller för
beräkningsperioden svarar mol

' Senaste
lydelse 1980:522; med nuvarande lydelse avses lydelse enligt lagförslag 7 i det
föregående.

27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 143

ränta
på det belopp med vilket utlåningen, garantiförbindelserna eller
leasingobjektens värde överskridit den fastställda gränsen, varvid räntesatsen
för år får med högst tre procentenheter överstiga riksbankens diskonto,

3.
emissionskontroll, högst två
procenl av hela lånesumman för varje år av den för lånet bestämda längsta
löptiden,

4.
allmän placeringsplikt, ett
belopp som för beräkningsperiod svarar mot ränta på den del av ålagd
placeringsplikt för perioden eller för perioden och tidigare
beräkningsperioder sammantagna som ej uppfyllts, varvid räntesatsen för år får
med högst tre procentenheter överstiga riksbankens diskonto,

5.
särskild placeringsplikt, högst
fem procent av den del av ålagd placeringsplikt som ej uppfyllts,

6.
räntereglering, tvä gånger det
belopp med vilket räntan avvikit från den ränla som skolat utgå enligt
fastställd räntesats.

Vid
tillämpning av första stycket Vid tillämpning av första stycket

1
får utjämning ske mellan över- I får utjämning ske mellan överskott och
underskott under två eller och underskott vid olika beräk-flera perioder och
räntan beräknas ningstidpunkter eller under tvä eller på det genomsnittliga
underskottet, flera beräkningsperioder och räntan beräknas på det
genomsnittliga underskottet.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1989.

28

12 Förslag till Prop- 1986/87: 143

Lag om ändring i valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs i fräga om valutalagen (1939: 350)
dels att 8 § skall upphöra att gälla, dels att 6 a § skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1986/87:123 Föreslagen lydelse

6a§'

Riksbankens beslutanderätt en- Föreskrifter enligt 6§ första

ligt denna lag utövas inom riksban- stycket beslutas av
fullmäktige i ken av en styrelse (valulastyrel- riksbanken.

sen).
Valutastyrelsen består av nio Riksbankens
beslutanderätt;' öv-

ledamöter. Tvä av dem utses av re- rigt enligt denna lag
utövas inom

geringen, de övriga av fullmäktige i riksbanken av en styrelse (valuta

riksbanken. För varje ledamot skall styrelsen). Utan hinder av första

i samma ordning högst två supp- styckel får fullmäktige i riksbanken

leanter utses. överiåla åt valutastyrelsen atl be-

sluta om föreskrifter som är av mindre principiell
betydelse.

Valutastyrelsen består av nio ledamöter. Två av dem utses
av regeringen, de övriga av fullmäktige i riksbanken. För varje ledamot skall
i samma ordning högst två suppleanter ulses.

Valulastyrelsens beslut får överklagas hos fullmäktige i
riksbanken inom tre veckor från del klaganden fick del av beslutet.

Om minst tre av de ledamöter eller suppleanter, som
deltagit i styrelsens beslut yrkar det, skall beslutet underställas fullmäktige
för prövning. Ett sådant yrkande skall framställas genast efter det att
beslutet fattats.

Fullmäktiges beslut får inte överklagas.

Närmare bestämmelser rörande Närmare bestämmelser rörande

valutastyrelsen meddelas i banko- valutastyrelsen meddelas i lagen

reglementet. (1988:00) om Sveriges riksbank.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senaste lydelse 1975: 204. 29

13
Förslag till Prop. 1986/87:143

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 8§ föräldrabalken' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

8§

Aktier, obligationer, pantbrev. Aktier,
obligationer, pantbrev,

företagshypoteksbrev, skuldebrev företagshypoteksbrev,
skuldebrev

och andra sådana värdehandlingar och andra
sådana värdehandlingar

skall, om sammanlagda värdet skall, om
sammanlagda värdet

överstiger etl belopp motsvarande överstiger
ett belopp motsvarande

två gånger gällande basbelopp en- två
gånger gällande basbelopp en

ligt lagen (1962: 381) om allmän för- ligt
lagen (1962: 381) om allmän för

säkring, i den omyndiges namn säkring, i
den omyndiges namn

nedsättas i öppet förvar hos riks- nedsättas
i öppet förvar hos bank.

banken eller annan bank. Vill för- Vill
förmyndaren ta ut nedsatt vär-

myndaren ta ut nedsatt värdehand- dehandling,
skall han söka överför-

ling, skall han söka överförmynda- myndarens
tillstånd. Sådant till

rens tillstånd. Sådant lillstånd er- stånd
erfordras ej, där värdehand-

fordras ej, där värdehandlingen en- lingen
endast skall genom bankens

dast skall genom bankens försorg försorg
överföras till annan bank

överföras till annan bank för att där för
att där nedsättas i öppet förvar,

nedsättas i öppet förvar. De nedsal- De
nedsatta värdehandlingarna

la värdehandlingarna skall under skall under
överförmyndarens till-

överförmyndarens tillsyn vårdas i syn
vårdas i enlighet med vad som

enlighet med vad som föreskrivs föreskrivs
om vård om omyndigs

om vård om omyndigs värdehand- värdehandlingar,

lingar.

Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar
föreskrivits skall ej äga tillämpning med avseende å bevis eller motbok rörande
tillgodohavande ä räkning hos bank, ej heller med avseende ä bevis, som
utfärdats om inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna
hypo-leksbanks skuldbok eller skuldbok hos annan inrättning, som regeringen
bestämmer, såframt å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett med
förbehåll atl kapitalbelopp ä inskriven fordran eller därå utställd obligation
eller ock inskriven obligation eller å sådan obligation belöpande kapitalbelopp
ej må lyftas utan överförmyndarens tillstånd.

Premieobligationer, vilka utfärdats av staten, skola,
såframt ej obligationerna äro nedsatta i öppet förvar hos bank eller
överförmyndaren medgiver undantag, inskrivas i statsskuldboken med förbehåll,
varom i andra stycket sägs.

Utövar en förmyndare förmynderskap för flera omyndiga,
skola vid tillämpning av det i första stycket givna stadgandet de omyndigas
värdehandlingar sammanräknas.

Balken omtryckt 1983:485.

Senaste lydelse 1984:654. 30

Finnas omyndigs
värdehandlingar, som skola förvaltas av förmyndaren, Prop. 1986/87: 143 i
öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt bestämmelse i detta
kapitel, skall å dem tillämpas vad i denna balk är stadgat om nedsatta värdehandlingar.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989.

31

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs
värdehandlingar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1924:322)' om vård av
omyndigs värdehandlingar skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87: 143

Nuvarande lydelse

!

Hava för omyndigs räkning värdehandlingar blivit hos
riksbanken eller annan bank i öppet förvar nedsatta efter vad i föräldrabalken
är stadgat, svare banken för de sålunda nedsatta värdehandlingarnas förvaring
och förvaltning i enlighet med vad här nedan i 2-7 §§ stadgas. Ej må i vidare
mån än där sägs avtal träffas om befrielse från de förpUktelser, som enligt
nämnda lagrum åvila banken; har så skett, vare avtalel utan verkan.

Finnas eljest i öppet förvar hos bank omyndigs
värdehandlingar, å vilka skall tillämpas vad i föräldrabalken är stadgat
beträffande nedsatta värdehandlingar, äge vad i första stycket sägs
motsvarande tillämpning.

§

Föreslagen lydelse

Om värdehandlingar för omyndigs räkning har satts ner i
öppet förvar hos bank enligt föräldrabalkens bestämmelser, svarar banken för
de nedsatta värdehandlingarnas förvaring och förvaltning enligt bestämmelserna
i 2—7§§. Avtal om befrielse från bankens förpliktelser 1 strid mot 2—7§§ är
utan verkan.

Första stycket tillämpas också om en omyndigs
värdehandlingar i annat fall finns i öppet förvar hos en bank och
föräldrabalkens bestämmelser belräffande nedsatta värdehandlingar skall gälla.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1989.

' Lagen
omtryckt 1976:616.

32

15 Förslag till Prop. 1986/87: 143

Lag om ändring i inkassolagen (1974:182)

Härigenom föreskrivs att 2 och 13 §§ inkassolagen (1974;
182)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Inkassoverksamhet, som avser indrivning av fordringar för
annans räkning eller fordringar som har övertagits för indrivning, får
bedrivas endast efler tillstånd av datainspektionen.

Om inkassoverksamheten utgör ett underordnat led i en
annan verksamhet och inte någon av verksamheterna utgör näringsverksamhet
eller om inkassoverksamheten bedrivs av ett företag för ett annat företag inom
samma koncern behövs tillstånd endast i fall då inkassoverksamheten avser
fordringar som tillkommer eller har övertagits från någon som inte ulan
tillstånd enligt denna lag hade kunnat driva in fordringarna.

Tillstånd behövs ej för inkasso- Tillstånd behövs ej för inkasso

verksamhet som är av tillfällig na- verksamhet
som är av tillfällig na

tur och avser endast enstaka förd- tur
och avser endast enstaka ford

ringar eller som bedrivs av Sveriges ringar
eller som bedrivs av Sveriges

riksbank, Sveriges investerings- investeringsbank
AB, företag under

bank AB, företag under bankin- bankinspektionens
tillsyn eller ad-

spektionens tillsyn eller advokat. vokal.

13 §

Datainspektionen utövar tillsyn Datainspektionen utövar tillsyn

över efterlevnaden av denna lag. över efterlevnaden av
denna lag. Inspektionens tillsyn omfattar dock Inspektionens tillsyn omfattar
dock ej verksamhet som bedrivs av Sve- ej verksamhet som bedrivs av Sveriges
riksbank, Sveriges investe- riges investeringsbank AB, företag ringsbank AB,
företag under bank- under bankinspektionens tillsyn el-inspektionens tillsyn
eller advokat. ler advokat.

Tillsynen skall utövas så, att den inte vållar större
kostnader eller olägenheter än som är nödvändigl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

' Lagen omtryckt 1981: 738. 33

3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 143

Finansdepartementet Prop- 1986/87:143

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1987

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström,
Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande;
statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om ny riksbankslag och ändrat huvudmannaskap
för riksgäldskontoret

1 Inledning

År
1983 tillkallades en kommitté med uppdrag att utreda frågan om en samordnad
statsskuldspolitik och en ny lagstiftning om riksbanken. Kommittén antog
namnet statsskuldspolitiska kommittén (SPOK). (Ledamöter: generaldirektören
Gunnar Petri, ordförande, tidigare riksdagsledamöterna Rolf Andersson och
Per-Axel Nilsson, riksdagsledamöterna Ivar Nordberg, Anne Wibble och Lars
Tobisson samt planeringschefen Lars Mathlein.)

Kommittén
avgav i mars 1986 sitt slutbetänkande (SOU 1986: 22) Riksbanken och
riksgäldskonlorei. Betänkandet har remissbehandlats.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som
bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2, dels en
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena
som bilaga 3.

Jag
kommer nu att lägga fram vissa lagförslag bl. a. om en ny riksbankslag. Efter
lagrådets granskning har jag för avsikt att lägga fram ytterligare förslag till
följdlagstiftning.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Den
svenska statsskuidspoiitiken utformas genom samverkan mellan riks

dagen, regeringen, riksbanken och riksgäldskontoret. Riksdagen ger de

grundläggande förutsättningarna för statsskuidspoiitiken genom atl besluta

om statens utgifter och om skatteuttag samt om den allmänna inriktningen

av den ekonomiska politiken. Regeringen har det löpande ansvaret för den

allmänna ekonomiska politikens utformning. Riksdagen och regeringen

påverkar vidare förutsättningarna för statsskuidspoiitiken genom den kre

dit- och valulapolitiska lagstiftningen. Unikt för Sverige är att det finns 34

särskilda av riksdagen
utsedda fullmäktige för att handha statens upplåning Prop. 1986/87: 143 -
riksgäldsfullmäktige. I de flesta andra länder handhas statsuppläningen av
motsvarigheten till finansdepartementet. Centralbankerna medverkar ofta i
försäljning och administration av skuldbevisen.

Till
viss del kommer behovet av samverkan mellan de parter jag nämnt till uttryck
däri att regeringen utser en av sju fullmäktige i riksbanken. Denne är
samtidigt ordförande i fullmäktige. Nägot motsvarande organisatoriskt samband
mellan regeringen och riksgäldsfullmäktige eller mellan
fullmäkligeförsamlingama i riksbanken och riksgäldskontoret finns inte. Båda
fullmäktigeförsamlingarna utses av riksdagen med ovan angivet undantag. I
lagen (1982; 1158) om riksgäldskontoret och i lagen (RFS 1975:6) med reglemente
för riksbanken (Bankoreglementet) finns bestämmelser om samverkan mellan
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgälds-kontoret. När endera
fullmäktige begär det skall sålunda gemensam överläggning ske i frågor som är
av betydelse från kredit- eller valutapolitisk synpunkt.

SPOK
har haft till uppgift alt allsidigt och förutsättningslöst belysa hur
statsskuldspolitiken i framtiden bör samordnas och organiseras. Kommittén har
vidare haft till uppgift att se över de författningar som styr riksbankens
verksamhet.

I
delbetänkandet (SOU 1984:89) Statsskuldspolitiken - samordningsfrågor —
analyserade kommittén behov av och former för alt stärka samordningen av
statsskuldspolitiken. Förslag lämnades till vissa åtgärder som i ett första
steg borde vidtas i detta syfte. Kommittén uttalade samtidigt att den i det
fortsatta arbetet kunde komma att pröva mer genomgripande förändringar av
organisationen för statsskuldspolitiken m. m. I slutbetänkandet presenterar
kommittén förslag till ny lag om Sveriges riksbank. En förnyad och
förutsättningslös prövning görs ocksä av hur statsuppläningen bör samordnas med
penningpolitiken och finanspolitiken.

Analysen
visar enligt min mening att frågan om samordning av statsskuldspolitiken med
penning- och finanspolitik bör behandlas i ett sammanhang som innefattar
organisatoriska förändringar.

2.1.1
Ny riksbankslag

I
likhet med den tidigare gällande lagstiftningen om riksgäldskontoret är de

lagar som styr riksbankens verksamhet i många avseenden otidsenliga.

Detta gäller såväl riksbankslagen (1934:437), som i huvudsak bygger på

1897 års riksbankslag, som Bankoreglementet (RFS 1975:5), vars rötter

sträcker sig ännu längre tillbaka i liden - i några fall ända till år 1668 då

Rikets Ständers bank grundades. Den nu gällande lagstiftningen innehåller

en rad detaljbestämmelser, som inte längre behövs eller över huvud taget

inte är tillämpliga. Å andra sidan saknas grundläggande regler, som slår

fast att riksbanken är landets centralbank med ansvar för alt kredit- och

valutapolitiken utformas enligt de riktlinjer som fastställs av riksdag och

regering. Lagen ter sig snarast som ett "placeringsreglemente"
angivande

vilka tillgångar riksbanken får inneha. Om både riksbankslagen och ban

koreglementet gäller vidare att dessa författningar efler ett stort antal 35

detaljändringar blivit svåröverskådliga.

Den nuvarande
lagstiftningen är så föråldrad att ändringar av ett antal Prop. 1986/87:
143 paragrafer inom den gamla lagstiftningens ram inte är tillräckliga för att
åstadkomma en modernisering av bestämmelsemas form och innehåll.

SPOK
har lämnat förslag till en ny riksbankslag. Inriktningen har därvid varit att
så långt möjligt renodla riksbankens verksamhel till typiska
cen-tralbanksuppgifler.

I
kommitténs betänkande anförs bl. a. följande allmänna utgångspunkter.

Genom
att riksbanken är en myndighet under riksdagen måsle den nya riksbankslagen
innehålla en del bestämmelser som i fråga om regeringens
förvaltningsmyndigheter ges förordningsform. Kommittén tillämpar också den praxis
vad gäller överförande av normgivningskompetens lill myndigheter under
riksdagen som utvecklats under senare år. Detta innebär alt det i
riksbankslagen anges att riksbanken har rätt att besluta om arbetsordning m.
m.

Kommittén
har bedömt det som lämpligt att till den nya riksbankslagen föra över de
centrala bestämmelserna om landets penningväsen. Härmed kan lagen (1970; 1028)
om rikets mynt upphävas. En praktisk ordning är att riksbanken kan besluta om
sedlars och mynts utformning. För att möjliggöra detta föreslår kommittén att
regeringsformen ändras.

Riksbankslagstiflningen
kan i många avseenden jämställas med de instruktioner som gäller för
myndigheter under regeringen. Kommittén har därför funnit det naturligt att den
nya riksbankslagen får en disposition som liknar den som tillämpas i
instruktioner för statliga affärsverk och andra myndigheter. Det betyder att
lagen behandlar ämnen som bl. a. riksbankens ändamål, uppgifter, organisation
och former för ärendenas handläggning.

2.1.2
Statsskuldspolitiken och riksgäldskontorets ställning

Statsskuldspolitiken
måste numera ses som en integrerad del av kredit-och valutapolitiken. Detta
sammanhänger bl. a. med att statsskulden sedan mitten av 1970-talet har vuxit
mycket snabbt. Statens upplåningsoperationer har därigenom blivit ett viktigt
instrument när det gäller att påverka för kreditpolitiken centrala storheter
såsom bankemas likviditet och räntevillkor på den långa såväl som på den korta
kredilmarknaden.

Statens
agerande på penningmarknaden har kommit att bli av allt större betydelse. De
korta räntorna har betydelse för valutaflödet och kan i hög grad styras av
riksbanken. Statliga upplåningsinslrument, som statsskuldväxeln, spelar här en
stor roll. Situationen i dag är att riksgäldskontoret emitterar
statsskuldväxlarna på den s.k. primärmarknaden medan riksbanken huvudsakligen
opererar på andrahandsmarknaden. Det är uppenbart att denna formella
uppdelning kan skapa problem.

Den
betydande statliga utlandsupplåning som skett har också accen

tuerat behovet av samordning mellan riksgäldskontorels och riksbankens

verksamheter. Detta gäller även med hänsyn till den norm som sedan ett

par år gäller, nämligen att staten inte skall nettolåna i utlandet. Ullands-

upplåningen sker i riksgäldskontorets regi men måste naturligtvis avvägas 36

med hänsyn till de kredit-
och valutapolitiska målen. Det är vidare nödvän- Prop. 1986/87: 143 digt att
löpande anpassa statens utlandsupplåning och hemtagningen av lånen till
utvecklingen pä valutamarknaden. Ett nära samråd behövs därför också när del
gäller den statliga utlandsupplåningen.

Upplåningen
utomlands sker inte bara genom riksgäldskontoret. En betydande upplåning sker
också genom att företag, kommuner, banker och andra kreditinstitut, t. ex.
Aktiebolaget Svensk Exportkredit (SEK), lånar upp medel utomlands.

Statsskuldspolitiken
är emellertid inte bara beroende av hur kreditpolitiken utformas utan också av
utformningen av den ekonomiska politiken i stort. Kostnaderna för statsskulden,
främst i form av ränteutgifter, har numera fått en avsevärd belydelse såväl för
budgetresultatet som för bytesbalansen.

Med
samordning av statsskuldspolitiken avses det sätt på vilket statsuppläningen
samordnas med penningpolitiken och finanspolitiken. Under senare hälften av 1970-talet
och början av 1980-talet fram till senhösten 1984 fanns otvivelaktigt
samordningsproblem mellan statsupplåningen och penningpolitiken eller -
uttryckt i institutionella termer - mellan riksgäldskontoret och riksbanken.
Utvecklingen under de senaste åren mot att använda marknadsanpassade metoder
vid emission av statsskuldväxlar och i penningpolitiken har emellertid i
väsentlig mån minskat behovet att med särskilda åtgärder samordna denna
upplåning med penningpolitiken.

Enligt
SPOK:s förslag bör de mest angelägna samordningsbehoven kunna tillgodoses med
att upplåningen sker enligt en plan som utformas av berörda intressenter.
Därutöver bör det ankomma på chefer och tjänstemän i berörda organisationer
atl se till att erforderlig samverkan i emissionsfrågor sker i smidiga former.

Kommittén
är övertygad om all förutsättningama och de krav som härvid kommer att ställas
på statsskuldspolitiken kommer att ändras även i framtiden. Det framstår då
inte som lämpligt att forma organisationen till en bestämd situation. Inte
heller framstår lagreglerade former för samverkan som lämpliga. Kommittén
anser i stället atl det är särskilt vikUgt att berörda parter är flexibla och
därigenom har möjlighet att anpassa samverkan mellan statsupplåningen och
penningpolitiken till vad förutsättningarna och metoderna i varje situalion
kan kräva.

Vad
så gäller samordningen mellan statsupplåningen och finanspolitiken

erinrar kommittén om alt räntorna på statsskulden utgör mer än 20% av

statens utgifter. Även om skulden och upplåningen är given, kan de opera-

liva beslut som riksgäldskonlorei fattar få betydelse för den belastning som

räntorna på kort och lång sikt uppvisar på statens budget. Kommittén

anser alt statsskuldsförvaltningens mål behöver kunna hävdas och att

statsskuldspolitiken skall bedrivas med en långsiktig inriktning att begrän

sa de statsfinansiella kostnadema för upplåningen. De olika avvägningar

som behöver göras inom en sädan ram kan emellertid innebära skilda

konsekvenser för statens budget och kan också hänga samman med ställ

ningstaganden som utgör etl led i verkställandet av den ekonomiska politi

ken. Enligt kommitténs mening är det därför önskvärt att regeringens

finansiella och ekonomiska bedömningar i lämpliga former löpande kan 37

tillföras och vägas in i beslutsfattandet i
riksgäldskontorets styrande organ. Prop. 1986/87: 143 Samordningen mellan
statsuppläningen och finanspolitiken är enligt kommitténs mening av sådanl
beständigt slag att förutsättningarna för samordningen bör ges organisatoriskt
uttryck. För att främja samordningen mellan statsupplåningen och
finanspolitiken är det enligt kommitténs mening ändamålsenligt att låta
riksgäldskontoret bli en myndighet under regeringen, lämpligen hörande till
finansdepartementet.

2.1.3 Sammanfattning

SPOK har lagt fram förslag till en ny riksbankslag och
föreslagit att huvudmannaskapet för riksgäldskontoret förs från riksdagen till
regeringen. Kommittén har vidare föreslagit vissa ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen samt i vissa andra lagar.

Remissinstanserna har, med undantag för riksgäldskontoret
och Landsorganisationen, LO, i huvudsak ställt sig positiva till kommitténs
förslag. Fullmäktige i riksgäldskontoret (majoriteten) anser att det saknas
skäl att flytta huvudmannaskapet för kontoret frän riksdagen till regeringen.
LO anser att ansvaret för stabiliseringspolitiken i sin helhet bör läggas på
regeringen medan riksbanken bör ges ansvaret för genomförandet av valuta-,
penning- och kreditpolitik. Remissinstansernas närmare ställningstaganden
framgår av remissammanställningen i bilaga 3.

Enligt min mening är kommitténs förslag väl ägnade att
läggas till gmnd för lagstiftning.

I det följande kommer jag att behandla

-
riksbankens
ändamål och förhållande till riksdag och regering (avsnitt 2.2)

-
riksbankens
uppgifter (avsnitt 2.3)

-
riksbankens
ledningsorganisation (avsnitt 2.4)

-
beslutsregler
för fullmäktige (avsnitt 2.5)

-
administrativa
frågor (avsnitt 2.6)

-
riksgäldskontorets
ställning, m. m. (avsnitt 2.7)

-
upplåningen för
statens räkning (avsnitt 2.8)

-
övriga frågor
(avsnitt 2.9)

Mina närmare kommentarer till de enskilda
lagbestämmelserna återfinns i specialmotiveringen (avsnitt 4).

38

2.2 Riksbankens ändamål och förhållande till riksdag och
regering

Prop. 1986/87: 143

Mitt
förslag: Riksbankens ändamål skall vara att föra valuta- och kreditpolitik samt
ansvara för ett säkert och effektivt betalningsväsen. Utgångspunkten är härvid
att riksbankens penningpolitik skall utformas så att den är i samklang med den
ekonomiska politik som statsmaktema beslutar om.

Regeringen
har det övergripande ansvaret för den ekonomiska politiken. Riksbankens
viktigare penningpolitiska beslut bör därför föregås av samråd med företrädare
för regeringen. Det ankommer dock på riksbanken att självständigt fatta det
slutliga beslutet. Om synnerliga skäl föreligger får riksbanken fatta beslut
utan föregående samråd. Regeringen skall i ett särskilt beslut ange det
statsråd som riksbanken skall samråda med.

Riksbankens
ställning som myndighet under riksdagen och som centralbank anges i
regeringsformen och i riksbankslagen. Nuvarande riksbankslag och
bankoreglemente ersätts med en ny riksbankslag (RBL).

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna lämnar i huvudsak, med undantag för sparbanksföreningen och
LO, kommiiténs förslag utan erinran.

Sparbanksföreningen
anser att de gmndläggande problem som finns på penningmarknaden i dag, med två
centrala aktörer, kvarstår även om kommitténs förslag genomförs.

LO anser att ansvaret för
stabiliseringspolitiken i sin helhet bör läggas på regeringen medan riksbanken
bör ges ansvaret för genomförandet av valuta-, penning- och kreditpolitik.
Bankföreningen anser att de gmndläggande bestämmelsema om riksbankens ändamål
och konstitutionella ställning bör anges i 9 kap. 12 § RF. Vissa av de
föreslagna bestämmelsema i 1 och 2 §§ RBL bör därför flyttas dit. De närmare
ställningstagandena framgår av remissammanställningen (se bil. 3, avsnitten l.l
och 1.2).

Skälen för mitt förslag:
Skälen för att nuvarande riksbankslag och bankoreglemente bör ersättas med en
ny riksbankslag har redovisats i avsnitt 2.1.1.

I fråga om riksbankens
ändamål innebär förslaget i praktiken inle någon avgörande ändring av vad som
redan gäller ulan uttrycklig föreskrift i lag. Jag anser dock att det av säväl
sakliga som formella skäl är lämpligt alt riksbankens ändamål anges i lag.
Detta understryker bl. a. riksbankens roll som centralbank.

Ett krav på det ändamål
som anges i riksbankslagen är att det skall vara beständigt och stå sig under
mycket lång tid utan att avsteg görs så snart påfrestningar på ekonomin
uppkommer. Detta betyder att målet knappast bör bygga på speciella yttre
samhällsekonomiska fömtsättningar (fast eller flytande växelkurs, reglerade
eller fria kapitalrörelser) eller på att speciella instmment används
(marknadsoperationer eller kreditreglering) och heller inte vara knulel till
viss penningmängdstillväxl eller kredilvolym.

39

Det
är heller inte praktiskt att gå sä långt i precisering av ändamål för Prop.
1986/87: 143 riksbanken att man i lag låser vilken typ av ekonomisk politik
eller penningpolitik som skall föras i landet. Det bör självfallet ankomma på
politiskt ansvariga organ och riksbanken att träffa de val och göra de avvägningar
i dessa avseenden som är nödvändiga. Målen för den ekonomiska politiken liksom
de medel som används för att uppnå dessa mål kan självfallet skifta över tiden.
Nägot ekonomiskt-politiskt mål bör därför inte ingå i ändamålsbestämningen.
Inte heller framstår det som meningsfullt att allmänt ange att riksbanken genom
sina åtgärder skall främja en gynnsam ekonomisk utveckling eller en stabil
samhällsekonomisk utveckling. Det måste anses vara självklart alt riksbanken
som statsinstitution skall ha en sädan inriktning av sin verksamhet.

En
ändamålsformulering bör mot denna bakgmnd närmast vara en övergripande
verksamhetsbeskrivning och kunna innehålla ett uttalande om att riksbanken
skall föra kredit- och valutapolitik. Därmed har riksbankens viktigaste
uppgifter preciserats något i förhållande till ett stadgande om att riksbanken
är centralbank. Vidare bör särskilt kunna tillfogas riksbankens traditionella
ändamål att ansvara för ett säkert och effektivt betalningsväsen.

Mina
överväganden leder således fram till att ändamålet för riksbanken bör kunna
anges så att riksbanken skall föra valuta- och kreditpolitik samt ansvara för
ett säkert och effektivt betalningsväsen. En sädan formulering innehåller inte
något sakligt ekonomisk-politiskt ändamål. I stället är utgångspunkten att
riksbankens penningpolitik utformas så att den är i samklang med den
ekonomiska politik som statsmakterna beslutar om.

En
närmare precisering av riksbankens uppgifter redovisas i avsnitt 2.3.

Enligt
regeringsformen framstår fullmäktige i riksbanken som etl självständigt
politiskt organ under riksdagen med ansvar för riksbankens verksamhet, dvs.
för penning- och valutapolitiken. Att fullmäktiges ställningstaganden i
hithörande policyfrågor mäste överensstämma med den ekonomiska politiken i
övrigt är dock uppenbart och har för övrigt särskilt understmkits vid
gmndlagsreformen. I propositionen med förslag till ny regeringsform och ny
riksdagsordning m.m. (prop. 1973:90 s. 354) uttalades sålunda atl "det
får fömtsättas att, liksom hittills, den kredit- och penningpolitik som
riksbanken bedriver samordnas inom ramen för den av regeringen förda ekonomiska
politiken". Detta samordningskrav kan inom det nuvarande systemet sägas
bli tillgodosett på tre olika sätt.

För
det första verkar reglerna om utseende av fullmäktige i sädan riktning.
Sammansättningen med sex riksdagsvalda ledamöter, som utses genom
proportionella val för riksdagens valperiod, speglar den parlamentariska
gmnden för regeringen. Regeringsinflytandet förstärkes genom att regeringen
utser fullmäktiges ordförande. En majoritet i fullmäktige kan sålunda i de
flesta parlamentariska lägen förväntas företräda samma ekonomisk-politiska
grundsyn som regeringen. Därmed finns de grundläggande fömtsättningarna för
den eftersträvade samordningen mellan regerings-och riksbankspolitiken.

Vidare
kan, som fömtsätles i det cherade uttalandet i prop. 1973:90,

riksdagen lämna riksbanken preciserade anvisningar i t. ex. penningpoli- 40

tiska
frågor. Som kommittén redovisar har det också förekommit att fi- Prop. 1986/87:
143 nansutskottet på senare tid i betänkande om riktlinjer för den ekonomiska
politiken gett sin syn på kredit- och valutapolitiken och dragit upp riktlinjer
för riksbankens handlande. Även om man kan märka en tendens till fördjupad
analys av kredit- och valutapolitiska frågor i propositioner och
ut-skottsbetänkanden är det dock klart att denna metod för samordning av
riksbankspolitiken med den ekonomiska politiken i övrigt har sina uppenbara
gränser. Det aktuella läget kan snabbt förändras. Allmänna riksdagsuttalanden
ger ibland föga ledning för konkret beslut i en aktuell situation. Framför allt
måste, för att undvika marknadsstömingar, många av de viktigaste
penningpolitiska besluten förberedas under sekretess.

Vid
sidan av gällande regler har utvecklats en tredje mera direkt form för
samordning av penning- och valutapolitiken med den ekonomiska politiken i
övrigt. Före viktigare beslut förekommer sålunda regelmässigt kontakter mellan
riksbanksledningen och företrädare för regeringen. Delta är också uttryckligt
sanktionerat av riksdagen genom ett gmndläggande uttalande av 1937 års
bankoutskott och upprepat av 1958 års bankoutskott (BaU 1937:67 och 1958:6).
Enligt utskottet är det sålunda "en självklar fömtsättning, att alla statsmaktemas
olika åtgärder som har inflytande på det ekonomiska livet och därmed på
penningväsendet, samordnas så atl de stödja och icke motverka varandra.
Avvägningen av åtgärderna bör sålunda ske under vederbörlig samverkan mellan
de instanser, som bära ansvaret både för penningpolitiken och för den
ekonomiska politiken över huvud". Detta uttalande "bevarar i dagens
läge sin fulla giltighet" enligt bankoutskottet är 1958 och gör så ännu i
dag. Alt det är regeringen som tar huvudansvaret för en växelkursändring har
också erkänts från riksbankens sida vid den devalvering som skedde efter
riksdagsvalet 1982 men innan riksdagen därefter hunnit välja nya
fullmäktigeledamöter. Även om den då rådande situationen får anses vara unik
uttalade den avgående riksbankschefen tillsammans med två borgerliga ledamöler
i särskilt yttrande till fullmäktiges protokoll att "det är vår
uppfattning som också delas av den avgående regeringen, att den kvarvarande
majoriteten i riksbanksfullmäktige ej bör hindra en nytilllrädande regering
som kommer alt kunna förfoga över en egen majoritet i fullmäktige, att
genomföra sin ekonomiska politik". I yttrandet tillades bl. a. att det
över huvud taget icke vore möjligt att ta ställning till devalveringen
"med mindre än att man känner huvuddragen i det omfattande
ekonomisk-politiska program som vi anser ofrånkomligen måste följa på en så
slor delvalvering".

I
en ny riksbankslag måste alltså riksbankens självständiga ställning balanseras
mot kravet på nära samverkan mellan regering och riksbank i den ekonomiska
politiken. Olika möjligheter för detta står till buds och kommittén redovisar
en utförlig diskussion i frågan men stannar för att närmast lagfasta nuvarande
ordning. Kommittén föreslår sålunda att "innan riksbanken fattar beslut
av större penningpolitisk vikt skall samråd ske med statsråd som regeringen
bestämmer, om inte synnerliga skäl föranleder annat". Fullmäktige i
riksbanken tillstyrker detta förslag som på ett naturligt sätt fångar in
gällande praxis.

Jag
har samma uppfattning. Det bör dock observeras atl formaliseringen 41

inte
avser sådana samrådsförfaranden som förekommer på tjänstemannaplanet före
vissa penningpolitiska beslut. Visserligen torde de ärenden där denna typ av
samråd förekommit i allmänhet ej ha gällt "beslut av större
penningpolitisk vikt". Men viktigt är naturligtvis att den föreslagna formaliseringen
inte får leda till att de bredare kontakter som förekommit mellan
finansdepartementet och riksbanken före penningpolitiska beslut avtar därför
att lagen nu kommer att föreskriva en formell kontakt pä högsta nivå. Noteras
skall också att när synnerliga skäl föreligger, dvs. när föreskrivet samråd ej
kan tas, ger lagförslaget riksbanken handlingsfrihet.

Betydelsefullt
är att samrådet också i fortsättningen kan ske i relativt fria former. Behovet
av flexibilitet beträffande formerna för samrådsförfarandet understryks och
samrådet bör liksom hittills kunna ske informelll, t. ex. via ett
telefonsamtal.

När
det gäller vad LO anfört rörande ansvaret för stabiliseringspolitiken i sin
helhet är det enligt min mening hell klart att regeringens samlade ansvar,
trots riksbankens självständiga roll, är överordnat riksbankens mer begränsade
ansvarsområden.

De grundläggande
bestämmelserna om riksbankens ändamål och konstitutionella ställning har, i
överensstämmelse med vad som anförts av bankföreningen, förts in i RF.

Prop. 1986/87: 143

2.3 Riksbankens uppgifter

Mitt
förslag: Riksbanken skall som framgår av ändamålbeslämning-en 2.2, föra kredit-
och valutapolitik och ansvara för ett säkert och effektivt betalnings väsen.
Riksbanken skall också vara statens och bankernas bank. Riksbanken skall vidare
svara för beredskapsplaneringen pä bank- och betalningsväsendets område.

Inom ramen för
dessa uppgifter föresläs att sedeltäckningsbe-stämmelserna slopas, att
riksbankens ensamrätt enligt regeringsformen att ge ut sedlar kompletteras med
rätt att ge ut mynt, att bestämmelserna om kassakrav i den kredilpolitiska
lagen ges ändrad utformning och utvidgat tillämpningsområde och därefter förs
lill riksbankslagen, samt all riksbanken - om särskilda skäl föreligger - får
ge ut egna skuldebrev.

Kommitténs förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. De ändrade bestämmelserna i fräga
om kassakravets utformning och tillämpningsområde överensstämmer i huvudsak
med förslag av den kreditpolitiska utredningen i betänkandet En effektivare
kreditpolitik (SOU 1982:52).

Remissinstanserna:
Remissinstanserna lämnar i huvudsak kommitténs förslag utan erinran. Vissa
synpunkter framförs dock av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskonlorei,
bankföreningen, stadshypotekskassan och TCO (se bil. 3, avsniu 3.3).

Även
den kreditpolitiska utredningens förslag rörande utformning och
tillämpningsområde av kassakravet har remissbehandlats och därvid i huvudsak
lämnats utan erinran (se vidare skälen för mitt förslag).

42

Skälen
för mitt förslag: Ur den i det föregående beskrivna ändamålsbe- Prop. 1986/87:
143 stämningen för riksbanken kan det häriedas ett antal uppgifter för riksbanken.
Uppgifterna kan sägas vara av traditionell centralbankskaraktär och faller inom
ramen för riksbankens nuvarande ansvarsområde. Riksbankens uppgifter och
utformningen av erforderliga bestämmelser behandlas närmare i lagförslagens
specialmotivering (avsnitt 4).

I
det följande lämnar jag dels en översiktlig redogörelse för riksbankens
uppgifter, dels behandlar jag vissa förslag till ändringar inom ramen för
riksbankens kreditpolitiska uppgifter (ändring av bestämmelserna om kassakrav
och rält för riksbanken att ge ut egna skuldebrev).

Beträffande
utgivningen av sedlar och mynt föreslås att RF 9: 13 ändras så att till
riksbankens ensamrätt att ge ut sedlar även fogas rätt att ge ut mynt. Den
grundläggande bestämmelsen om penningväsendet, som nu finns i lagen om rikets
mynt, och om att penningenheten i landet kallas krona och delas i etthundra
ören, förs också in i riksbankslagen. Även de valörer med vilka sedlar och mynt
får ges ut anges i lagen. Sedan gammaU finns i riksbankslagen bestämmelser om
förhållandet mellan mängden utelöpande sedlar och vissa tillgångar i banken,
urspmngligen dess metalliska kassa m.m. Syftet med dessa bestämmelser var en
gång i tiden att begränsa sedelutgivningen för att därmed stärka förtroendet
för sedlarna. Utgivningen sker numera i den omfattning som bestäms av
allmänhetens praktiska behov av dessa betalningsmedel. Jag föreslår därför att
några sedel-täckningsbestämmelser inte skall ingå i den nya riksbankslagen.

De
valutapolitiska uppgifterna hör till riksbankens allra viktigaste, eftersom
besluten på detta område ger viktiga fömtsättningar för den ekonomiska
politiken i övrigt. I den nuvarande riksbankslagen berörs de valutapolitiska
uppgifterna i stort sett endast genom att banken ges befogenhet att köpa och
sälja guld, utländska valutor och utländska obligationer m. m. Jag föreslår alt
det i den nya riksbankslagen anges atl riksbanken skall bestämma det system som
skall gälla för alt fastställa kronans externa värde samt bestämma om
tillämpningen av detta system. Skulle Sverige som stat framdeles ingå en
överenskommelse om valutasystemet med en annan stat eller en internationell
organisation behöver bestämmelsen om denna befogenhet ändras. Den kan däremot
fortsätta att gälla om Sveriges riksbank träffar överenskommelser om valutasystem
med andra centralbanker. Beslut på detta område utgör i allmänhel sådant
viktigare penning-poHliskt beslut som enligt avsnitt 2.2 skall föregås av
samråd med företrädare för regeringen. Den nya lagen föreslås innehålla sådana
befogenheter som riksbanken behöver för att på vedertaget sätt kunna medverka i
det internationella monetära samarbetet. Vidare har i lagen förts in de bestämmelser
som behövs för alt tillämpa valutalagen.

De kreditpolitiska
uppgifterna är centrala för riksbanken. Det allmänna

syftet med kreditpolitiska åtgärder är atl påverka ränta och likviditet på

inhemska marknader, men åtgärderna kan mycket väl ha sin gmnd i

valutapolitiska överväganden. Även på detta område framgär för närva

rande riksbankens uppgifter indirekt genom att den nuvarande riksbanks

lagen ger banken befogenhet att köpa och sälja statspapper samt bedriva

utlåning och inlåning. Huvuddelen av hithörande bestämmelser avser löp- 43

tider och säkerheter för
län m.m. Jag har, i likhet med kommittén, valt att i Prop. 1986/87; 143 den
nya riksbankslagen ta utgångspunkt i det kreditpolitiska syfiet när banken ges
befogenhet att köpa och sälja statspapper, dvs. bedriva traditionell
diskontopolitik.

I
fråga om de kredilpolitiska uppgifterna förordar jag, i överensstämmelse med
kommitténs förslag, ett par nyheter. För det första föreslås att riksbanken, om
särskilda skäl föreligger, får ge ut egna kortfristiga skuldebrev. Denna
möjlighet kan tänkas behöva utnyttjas t. ex. vid hastiga likviditetsökningar i
ekonomin vid tillfällen då riksbanken inte förfogar över lämpliga statspapper.
Riksbankens penningpolitiska arsenal utökas därmed med ett instmment som några
andra centralbanker redan har. För det andra har till riksbankslagen förts
kassakraven, som nu ställs till riksbankens förfogande enligt lagen (1974:922)
om kreditpolitiska medel. Jag har funnit det lämpligt alt låta riksbanken
besluta om kassakrav genom förvaltningsbeslut i varje särskilt fall. Därmed
behöver inte nägot bemyndigande ges till regeringen, vilket erfordras när
beslut om kassakrav har formen av normgivning. Kassakrav har effekter som i
stora drag är likvärdiga med marknadsoperationer och diskontopolitik och jag
anser det lämpligt att de viktigare centralbanksinstrument som verkar
marknadskonformt ingår i riksbankslagen. Jag återkommer i det följande till
förslaget atl banken i vissa situationer skall kunna ge ut egna skuldebrev och
till frågan om bestämmelser om kassakrav i RBL och om ändrat tillämpningsområde
m. m.

Riksbanken
har till uppgift att vara statens bank. Betalningar till och från statsverket
sker i allt väsentligt över postgirokonton som till slut saideras mot
statsverkets checkräkning i riksbanken. Riksgäldskonlorei svarar för att medel
alltid finns tillgängliga på denna. Jag föreslär att riksbankens medverkan i
hanteringen av statsverkets betalningsströmmar skall vara i huvudsak
oförändrad. Riksbanken fungerar ocksä som statens bank när den kortfristigt
finansierar likviditetssvängningar i statens verksamhet. För närvarande fömtsätter
detta att kortfristiga skuldebrev - ofta löpande på en dag - utväxlas mellan
riksgäldskontoret och riksbanken. Jag föreslår en administrativ förenkling som
innebär att riksbanken, för att täcka statsverkets kortfristiga medelsbehov,
får bevilja statsverket kontokredit.

Bland
riksbankens uppgifter ingår också all vara bankernas bank. Häri

ingår att ta emot inlåning från bankerna och alt lämna dem lån. Villkoren

för dessa lån bestäms av penningpolitiska motiv. Jag föreslår att den krets

av banker som kan ha checkräkningskredit i riksbanken vidgas till att

utöver affärsbanker även innefatta sparbanker och centrala föreningsban

ker. Stadshypotekskassan har föreslagit alt riksbanken, om särskilda skäl

föreligger, också skall få ta emot inlåning och att lämna lån från/till andra

kreditinstitut än banker. I avvaktan på den översyn av kredilmarknadens

stmktur som kreditmarknadskommittén (Fi 1983:06) för närvarande gör

anser jag alt en sådan bestämmelse inle bör införas. I förslaget till ny

riksbankslag ingår däremot att riksbanken, som led i dess ändamål alt

främja ett säkert och effekfivt betalningsväsen, om synnerliga skäl förelig

ger, får lämna lån på andra än penningpolitiskt motiverade villkor till 44

bankinstilut
och andra företag som står under tillsyn av bank- eller försäk- Prop.
1986/87: 143 ringsinspektionen. I och med att riksbanken avses ta emot inlåning
från bankerna till penningpolitiskt motiverad ränta förordar jag att riksgäldskontoret
skall upphöra att ta emot dagsinlåning. |

Utöver de verksamheter som nu presenterats harj riksbanken
för närvarande möjlighet att utföra ett antal övriga uppgifter. Några av dessa
har inte karaktär av centralbanksuppgifter. Exempel |härpå är utlåning till
allmänheten, främst i form av finansiering av köp av premieobligationer,
hållande av inlåning på checkräkning för anställda i riksbanken,
inkasso-rörelse och viss depositionsverksamhet. Kommittén har i lagen inte gett
riksbanken befogenhet att bedriva verksamhet av här exemplifierat slag.

FuUmäktige i riksbanken har anfört att deponeringar från
andra centralbanker och internationella organisationer bör få ske även
fortsättningsvis. Fullmäktige anser vidare att det bör få ankomma på
fullmäktige att avgöra om dotterbolag till riksbanken skall få ha konton i
banken, att detsamma bör gälla för anställdas lönekonton och för
riksbankstjänstemännens idrottsföreningar och liknande sammanslutningars
konton, samt att möjligheterna att lämna lån för finansiering av
premieobligationsköp bör få ske efter fullmäktiges bestämmande, det sistnämnda
efter inhämtande av riksgäldskontorets synpunkter.

Jag har förståelse för riksbankens önskemål. Enligt min
mening är dock dessa uppgifter inte, med undantag för nämnd depositions
verksamhet, av sådan centralbaukskaraktär alt de bör anges i lagen. Det är
t.ex. inte någon uppgift för riksbanken att belåna premieobligationer. I vad
mån några av de övriga uppgifterna faller inom ramen för riksbankens personalpolitik
eller som huvudman för dotterbolagen får dock fullmäktige bestämma. Däremot
föreslås att riksbanken skall få ta betalt för tjänster som utförs i anslutning
till centralbanksuppgifterna, t.ex. specialpackning av sedlar och mynt.

I lagen föreskrivs också att riksbanken vid planeringen
och genomförandet av sin verksamhet skall beakta de krav som totalförsvaret
ställer.

Vidare skall riksbanken ansvara för beredskapsplanläggning
pä bank-och betalningsväsendets område.

Rätt för riksbanken att ge ut egna skuldebrev och
ändringar beträffande kassakravet

Jag föreslår att riksbanken skall kunna ge ut egna
skuldebrev. Bakgmnden

till detta förslag är följande. Riksbanken förvärvar nu från riksgäldskon

toret en stor mängd statspapper som används i riksbankens marknadsope

rationer. Det är emellertid möjligt att föreställa sig situationer när riksban

ken inte i tillräcklig omfattning disponerar lämpliga statspapper för nöd

vändiga operationer. Exempel på en sådan situafion är att statsbudgeten

inte redovisar nämnvärt underskott, att riksbanken har sålt huvudparten

av sitt slatspappersinnehav och att det till följd av förväntningar om en

svensk revalvering pågår ett kraftigt valutainflöde. Ett annat exempel är

om det hastigt inträffar en kraftig exportuppgång förenad med en väsentlig

exportprishöjning. I båda fallen kan det vara nödvändigt att eliminera 45

likviditetsökningen
för att förebygga en kreditexpansion som det inte finns Prop. 1986/87: 143
realekonomiskt utrymme för. Det kan nämnas att i Förbundsrepubliken Tyskland
har centralbanken vid tillfällen av detta slag gett ut egna skuldebrev för alt
dra in likviditet. Vidare kan nämnas att Norges Bank i den nya centralbankslag
som beslöts år 1985 bemyndigats att utställa egna skuldebrev.

Situationer
av det slag som nu antytts framstår inte som näraliggande, men riksbankslagen
avses gälla för lång tid framöver. Det är förvisso också sä att andra valuta-
och kreditpolitiska åtgärder - var för sig eller kombinerade - kan användas
för att nå avsedda penningpolitiska syften, t.ex. räntesänkning, höjda
kassakvoter för banker, likviditetsdepositioner, nyemission av statspapper
trots att statligt upplåningsbehov inte föreligger. Enligt min mening är det
emellertid lämpligt att utöka urvalet av instmment och ge riksbanken
möjligheter att i penningpolitiskt syfte ge ut egna kortfristiga skuldebrev.

Lagen
(1974:922) om kreditpolitiska medel ger regeringen befogenhet att på
framställning av fullmäktige i riksbanken förordna att riksbanken får använda
kreditpolitiskt medel. Fömtsättningen för sådant förordnande är atl ett
kreditpolitiskt medel behöver användas för att uppnå de mäl som har fastställts
för riksbankens penningpolitiska verksamhet.

De
kreditpolitiska medlen enligt lagen är likviditetskrav, kassakrav,
utlåningsreglering, emissionskontroll, allmän placeringsplikt, särskild placeringsplikt
och räntereglering. Utlåningsreglering, allmän och särskild placeringsplikt
samt räntereglering är att anse som extraordinära medel. Förordnande om något
av dessa medel får nämligen meddelas endast om synnerliga skäl föreligger.

Förordnande
om kreditpolitiska medel kan avse ett eller flera slag av bankinstitut,
försäkringsinsfitut eller annal kreditinsfitut. Förordnande om
emissionskontroll eller räntereglering kan avse även annan än kreditinstitut.
Med bankinstilut avses bankaktiebolag, sparbank och central föreningsbank och
med försäkringsinstitut avses AP-fonden och försäkringsföretag med svensk
koncession. Kreditinstitut i lagens mening är, vid sidan om bankinstitulen och
försäkringsinstituten, lokal föreningsbank, kreditakliebolag, finansbolag,
landshypoteks- och stadshypoteksinslitutionema saml Svenska
skeppshypotekskassan.

Om
regeringen har meddelat förordnande om atl ett kreditpolitiskt medel får
användas, ankommer det pä riksbanken atl svara för de tillämpningsföreskrifter
som behövs. Riksbanken får begränsa användningen av kreditpolitiskt medel till
ett eller flera slag av institut, undanta visst insUtut om särskilda skäl
föreligger och utfärda olika föreskrifter för skilda institut.

Den
kreditpolitiska utredningen (E 1980; 03) redovisade hösten 1982 sina

bedömningar och förslag rörande den framtida kreditpolitikens utformning

m.m. i betänkandet En effektivare kreditpohtik (SOU 1982:52). Utred

ningen förordade bl. a. att den framtida kreditpolitiken skall bedrivas med

marknadskonforma medel. Ulredningen ansåg därvid att ett kassakrav

med på visst sätt utvidgat fillämpningsområde skulle anses vara marknads-

konformt. Utredningen accepterade dämtöver också atl ej marknadskon- 46

forma regleringar skulle få tillgripas i särskilda situationer
och under fömt- Prop. 1986/87: 143 sättning att de var tidsbegränsade.

Utredningen föreslog att kassakrav skulle få användas utan
tidsbegränsning och, med ändring av nuvarande förhållanden, kunna rikta sig
inte bara mot bankinstitut utan också mot andra kreditinstitut och därmed
jämställda. I kassakravet skulle kunna inräknas, utöver medel på checkräkning
i riksbanken, skattkammarväxlar och andra kortfristiga statspapper som
riksbanken bestämmer.

Utredningens förslag rörande kassakravet fick ett
övervägande positivt mottagande. Fullmäktige i riksbanken m.fl. var positiva
medan Bankföreningen och Finansbolagens förening var negativa.

Bankföreningen ansåg alt även kassakravet borde hänföras
till de extraordinära medlen och avstyrkte utvidgningen av vad som skulle
kunna inräknas i kassakravet, eftersom detta skulle kunna leda till en
placeringsplikt i kortfristiga statspapper. Bankföreningen ansåg också att det
skall krävas en föreskrift om att bankema skall erhålla en sådan ränta på
"kassakravspengarna" att anskaffningskostnaderna täcks. Finansbolagens
förening ansåg bl. a. atl om tillämpningsområdet utvidgades så skulle det leda
till att utländska företag skulle få konkurrensfördelar till nackdel för
Sveriges bytesbalans.

Tillämpningen av kassakraven förändrades påtagligt i
samband med att utlåningstaken slopades i november 1985. Kraven höjdes från I %
till 3% av bankinstilutens förbindelser samtidigt som räntegottgörelsen på innestående
medel slopades (räntegottgörelse hade tidigare utgått enligt gällande
diskonto). Totalt per den 30 november 1986 uppgick bankernas i riksbanken
innestående kassakravsmedel till 8 102 milj. kr. MoUvet till den ändrade
tillämpningen var en oro att slopandet av utlåningstaken skulle leda till en ur
samhällsekonomisk synpunkt alltför stor kreditexpansion i banksystemet. Som en
motverkande åtgärd skärptes därför tillämpningen av kassakraven i syfte alt
påverka bankernas marginalkostnad för sin upplåning. Tanken var således att
bankerna skulle kompensera ränteförlusten på kassakravmedlen genom högre
räntor pä utlåningen. Kassakraven kan därför sägas fylla två funktioner. För
det första att utgöra ett stöd för riksbankens marknadsoperafioner och för det
andra att verka återhållande på kreditgivningen.

Något motsvarande generellt medel för att via
prissättningen styra även övriga kreditinsfituts utlåning finns inte. Kassakrav
får som jag nämnt endast fillämpas på banker. En konsekvens därav har blivit
att ett incitament skapas till överflyttning av krediter från banker till
andra institut. I och för sig kan hävdas atl om riksbanken önskar strama åt
kreditgivningen genom högre räntor så borde detta ske genom en allmän höjning
av räntenivån t.ex. genom marknadsoperationer och inte via omvägen över kassakraven.
Helt klart är nämligen att en höjning av kassakraven också innebär en höjning
av räntenivån.

Nuvarande tillämpning av kassakraven innebär dock primärt
endast en

restriktion på bankernas kreditgivning medan övriga kreditinstitut endast

påverkas marginellt. Om därför riksbanken genom marknadsoperationer

höjer den allmänna räntenivån påverkar sådana åtgärder hela marknaden 47

utan
att olikheterna mellan banker och övriga kreditinstitut förändras i nämnvärd
grad.

Nuvarande
förhållande är således inte konkurrensneutralt och just konkurrensneutraliteten
var något som den kreditpolitiska utredningen ansåg vara viktigt vid
utformningen av sina förslag. Utredningens gmndinställ-ning var att reglerar
man en marknad skall i princip alla som agerar på denna marknad regleras lika,
annars råder inte konkurrensneutralitet. Konkret tog detta sig uttryck i
utredningens förslag att samtliga kreditpolitiska instrument skulle kunna
tillämpas på alla institut som omfattas av lagen.

Jag
anser att konkurrens- och neutralitetsskäl talar för alt kassakrav skall kunna
tillämpas på alla kreditinstitut som omfattas av den kreditpolitiska
lagstiftningen. För att möjliggöra detta bör beslämmelserna om kassakrav
ändras i huvudsaklig överensstämmelse med den kreditpolitiska utredningens förslag.
Till definifionen av kreditinstitut har fondkommis-sionsbolagen ocksä förts.
Den närmare utformningen framgär av lagförslagets specialmotivering (avsnitt
4). Jag anser vidare, i likhet med SPOK, att bestämmelserna om kassakrav skall
tas in i den nya riksbankslagen. I avbidan på att denna kan träda i kraft bör
de nya beslämmelserna om kassakrav med ett utvidgat tillämpningsområde föras in
i den kreditpolitiska lagen.

Prop. 1986/87: 143

2.4 Riksbankens ledningsorganisation

Mitt
förslag: Antalet fullmäktige i riksbanken ökas frän sju lill åtta. Av dessa
skall sju väljas av riksdagen. Dessa utser inom sig ordförande och väljer den
åttonde fullmäktige som också skall vara chef för riksbanken.

Fullmäktige
utser utanför fullmäkfigekretsen högst två vice riksbankschefer.

Mandatperioden
för de av riksdagen valda fullmäktige skall sammanfalla med riksdagens
valperiod. Den fullmäktige som valts av de riksdagsvalda fullmäktige och som
också skall vara riksbankschef samt de vice riksbankscheferna väljs för en
period om fem år.

Riksbankens direkfion
avskaffas som beslutsorgan.

Kommitténs förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kommittén har dock föreslagit att
fullmäktiges val av en fullmäktige, tillika riksbankschef, skall ske tills
vidare eller för viss tid och att vice riksbankschef skall utses för en fid om
högst tre år.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna lämnar i huvudsak kommitténs förslag utan erinran. Vissa
synpunkter anförs dock a\ fullmäktige i riksbanken, bankföreningen. Föreningsbankernas
förbund, LO och TCO.

Fullmäktige
i riksbanken och bankföreningen anser att riksbankschefen och de båda vice
riksbankscheferna skall utses för en bestämd fid, fullmäk-

48

tige
i riksbanken fem år, bankföreningen sex år. Föreningsbankernas för- Prop.
1986/87: 143 bund, LO och TCO är tveksamma eller motsätter sig atl
riksbankschefens ställning avpolitiseras (se bil. 3, avsnitt 4).

Skälen
för mitt förslag: Med riksbankens nuvarande ledningsorganisation avses främst
fullmäktige, direktionen, riksbankschefen och vice riksbankschefen.

Riksbankens
högsta organ är fullmäktige, som för närvarande består av sju ledamöter av
vilka sex väljs av riksdagen medan den sjunde, som också är ordförande, utses
av regeringen. Suppleanter väljs på motsvarande sätt. Fullmäktige sammanträder
en gång i veckan under en stor del av året och i övrigt varannan vecka och
fattar riksbankens viktigare penningpolitiska och administrativa beslut.

Under
fullmäktige finns ett ledningsorgan som kallas direktionen. Denna består av
riksbankschefen, som är ordförande, deputerade och jourhavande ledamoten som
båda är fullmäktigeledamöter. I övrigt ingår vice riksbankschefen, den
riksbanksdirektör som ansvarar för aktuell fråga och i vissa fall två
personalföreträdare. Direktionen har till uppgift alt bereda ärenden som skall
handläggas av fullmäktige, bevaka att fullmäktiges beslut verkställs samt fatta
beslut i vissa ärenden, främst tjänstetillsättningar.

Bland
de sex ledamöter av fullmäktige som riksdagen vall utser riksbanksfullmäktige
en riksbankschef. I praktiken är en fullmäktig redan vid valet till fullmäktige
utpekad som riksbankschef. Riksbankschefen leder under fullmäktige riksbankens
verksamhet, även om lagen för närvarande inte ger honom någon egen
beslutsbefogenhet. Fullmäkfige utser inom eller utom fullmäkfigekretsen en vice
riksbankschef. Hittills har vice riksbankschef utsetts utanför
fullmäktigekretsen.

Sedan
år 1897 utser regeringen ordföranden i riksbanksfullmäktige. Detta är en
ordning som har sina rötter i ett förparlamenlariskt skede. Kommittén anser
att riksdagens huvudmannaskap för riksbanken bör återspeglas i sättet att utse
ordförande i fullmäktige. För alt i andra former säkerställa samordning av
penningpolitiken med övrig ekonomisk politik föreslår jag, som nämnts i det
föregående, viss samrådsskyldighet för riksbanken.

I
fräga om riksbankschefen kan konstateras att om det skall vara möjligt att
åstadkomma förutsättningar för kontinuitet på riksbankschefsposten så måste
riksbankschefen utses på ett sätt som gör att denne inte uppenbarligen måste
betraktas som en partiföreträdare. Mitt förslag är att de av riksdagen valda
ledamöterna av riksbanksfullmäktige bör utse en riksbankschef utom
fullmäktigekretsen. I och med att en person utses till riksbankschef skall han
emellertid med slöd av en bestämmelse i regeringsformen bli fullmäktig.
Riksbankschef bör av fullmäktige förordnas med ett tidsbegränsat förordnande om
fem år. Inget hinder föreligger mot att omval sker. Genom att bestämma tiden
till fem år markeras frikopplingen från de mandatperioder som gäller för de av
riksdagen valda fullmäktige. Riksbankschef kan entledigas genom att
fullmäktige återkallar förordnande eller genom att riksdagen inte beviljar
ansvarsfrihet.

Riksbanksfullmäktige
skall alltjämt vara bankens högsta organ och ha i 49

4 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 143

huvudsak samma uppgifter som i dag samt verka på i stort
sett samma sätt. Prop. 1986/87: 143 Det betyder alt fullmäktige skall fatta
alla viktiga penningpolitiska och administrativa beslut i banken. Ärenden som
skall avgöras av fullmäktige anges i den nya riksbankslagen. Dessutom
föreskrivs att ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige avgörs av
riksbankschefen eller delegeras av denne. Detta betyder att riksbankschefen som
högste verkställande tjänsteman nu föreslås få en uttrycklig beslutskompetens.

Enligt min mening finns det inte längre tillräckliga skäl
för att behålla den nuvarande ordningen att regeringen utser ordförande i
riksdagens viktigaste myndighet. Jag föreslår därför att riksdagen skall välja
samtliga ledamöter av riksbanksfullmäktige utom riksbankschefen. De av
riksdagen valda fullmäktigeledamöterna utser sedan ordförande inom sin krets.

Mitt förslag är således att riksbanksfullmäktiges
ordförande skall väljas av fullmäktige bland de ledamöter som riksdagen valt
och att riksbankschefen skall utses av fullmäktige utom fullmäktigekretsen,
men att riksbankschefen i och med att han utses också blir fullmäktig. Med
oförändrat antal ledamöter i fullmäktige och med gängse valsätt i riksdagen
skulle detta kunna leda till att den pariamentariska majoriteten inte skulle
vara tillförsäkrad majoritet i fullmäktige om riksbankschefen - som ju väljs på
ett icke politiskt mandat - i någon fråga förenar sig med minoriteten. För att
lösa detta problem föreslås att antalet ledamöter i fullmäktige ändras till
åtta. Därmed kan också den parlamentariska minoriteten även i fortsättningen
få utse tre ledamöter. Majoriteten förutsätts utgöras av ordföranden och fyra
övriga ledamöter. Om riksbankschefen förenar sig med minoritetens tre
ledamöter kan majoriteten likväl få igenom sitt förslag med stöd av
ordförandens utslagsröst. Förslaget om riksbanksfullmäktige och riksbankschefen
innebär att RF 9: 12 behöver ändras.

Vad så gäller direktionen kan dess beslutsfunktion i allt
väsentligt föras över på riksbankschefen och av denne till betydande del
delegeras till linjechefer i riksbanken. Det betyder att de lagreglerade
uppdragen som deputerad och jourhavande ledamot kan slopas. Däremot bör man på
lämpligt sätt upprätthålla den informationsförmedlande funktion som den
nuvarande direktionen fyller för de anställda.

I den nuvarande riksbankslagen föreskrivs att fullmäktig
inte får vara ledamot av styrelsen för annan bank. Något hinder finns däremot
inte för fullmäktig att vara styrelseledamot i t. ex. kreditaktiebolag,
finansbolag eller försäkringsbolag, vilka också bedriver verksamhet på
kreditmarknaden. Om denna möjlighet utnyttjas kan detta skapa
lojalitetskonflikter för de berörda personerna. Jag föreslär därför att
valbarhets- och behörighetsvillkoren för fullmäktig ändras så att fullmäktig
inte får vara ledamot i styrelsen för kreditinstitut eller
fondkommissionsbolag. Däremot föreslår jag inte någon motsvarighet till den nuvarande
bestämmelsen som hindrar att ledamot i riksbanksfullmäktige samtidigt är
ledamot i det styrande organet i riksgäldskontoret. Om någon person ingår i
båda organen kan detta främja samordningen av statsskuldspolitiken. Jag vill i
detta sammanhang nämna att de valbarhets- och behörighetsvillkor som anges för
fullmäktige i riksbanken också bör gälla för ledamöter i riksgäldskontoret.

Bestämmelser om tjänst som vice riksbankschef finns i
riksdagsordning- 50

en av den anledningen att
vice riksbankschef är suppleant för riksbankschefen i fullmäktige. Med det
valsätt för riksbankschefen somjag föreslär kan det vara lämpligt att
ytterligare en suppleant finns för riksbankschefen. Vidare anser jag att
riksbankens ledningsorganisation under riksbankschefen ibland kan behöva
förstärkas. Jag föreslår därför att RO 8; 6 ändras så att fullmäktige utom
fullmäkfigekretsen får utse högst två vice riksbankschefer. Dessa bör utses
för samma mandatperiod som riksbankschefen.

Prop.
1986/87: 143

2.5 Beslutsregler för fullmäktige

Mitt
förslag: Fullmäktige i riksbanken skall sammanträda minst en gång varannan
vecka. Vid sammanträdena skall föras protokoll. Fullmäktige får inte
sammanträda på område som är ockuperat av främmande makt.

För att
fullmäktige skall vara beslutföra måste minst sex ledamöler vara närvarande.
Ärenden som kräver ett skyndsamt beslut får dock avgöras av fem ledamöter om
fyra av dem är ense om beslutet. Om ett ärende som skall behandlas i
fullmäktige är av ringa betydelse eller av särskilt brådskande art får ärendet
avgöras genom meddelanden mellan ledamöterna.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Kommitténs förslag kommenteras inte av remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag:
De formella beslutsregler som gäller för fullmäktige finns upptagna främst i
14 § bankoreglementet. Enligt min mening är de nuvarande reglerna i stort sett
ändamålsenliga.

Vad
härvid lill en böijan angär tiden för sammanträden inom fullmäkfige bör den
nuvarande ordningen behållas som innebär att sammanträde skall hållas minst en
gång varannan vecka.

När det gäller reglerna om
beslutförhet måste dessa anpassas fill den utökning av antalet fullmäktige som
föreslagits. Som hittills bör ocksä regeln vara den alt fullmäktigeledamöterna
måste vara personligen närvarande vid sammanträdena. Det bör dock finnas en
möjlighet att i undantagsfall fatta beslut per capsulam, dvs. att ledamöterna
deltar i behandlingen av ett ärende utan att vara närvarande vid ett
sammanträde. De ärenden som bör kunna avgöras på detta sätt är dels ärenden av
mindre vikt, dels ärenden som ledamöterna till följd av tidigare beredning är
förtrogna med, dels ärenden av särskilt brådskande art. Vad som nu anförts
innebär att för att fullmäktige skall vara beslutföra måste minst sex ledamöter
vara närvarande. Ärenden som kräver ett skyndsamt beslut skall dock få avgöras
av fem ledamöter, om fyra av dem är ense om beslutet. Om ett ärende som skall
behandlas i fullmäktige är av ringa betydelse eller av särskilt brådskande art
får ärendet avgöras genom meddelande mellan ledamöterna.

I frågor om
disciplinansvar för arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter skall,
enligt 5§ lagen (RFS 1980:4) om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m.
m. liksom hittills tillämpas bestämmelserna i

51

29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med
endast lagfarna Prop. 1986/87: 143 ledamöter när flera deltar i avgörandet av
frågor som avses i 15 kap. 1-3 §§ lagen (1976:600) om offentlig anställning. En
motsvarande omröstningsbestämmelse avseende vissa beslut rörande
läkamndersökning finns i 24 § anställningsstadgan (RFS 1971: 3) för riksdagen
och dess organ. Även den bestämmelsen bör vara tillämplig på riksbanken.

Enligt den gällande ordningen skall i skrivelser som
fullmäktige avger till riksdagen och regeringen alla närvarande ledamöter anges
liksom de skiljaktiga meningar som förekommit. Denna ordning bör ocksä vara
föreskriven i den nya lagen för att på så sätt minoritetens mening alltid
skall komma fram.

Då det gäller sättet för omröstning föreskrivs för
närvarande att sluten omröstning endast får ske vid val till sådan befattning
till vilken fullmäktige kan utses. Jag anser att detta undantag från principen
om öppen omröstning, vilket aldrig tillämpats i praktiken, inle längre bör
finnas kvar.

De gällande reglema för proceduren inom fullmäktige bör
förtydligas i vad avser skyldigheten att föra protokoll vid sammanträdena.
Någon direkt, generell bestämmelse härom finns inte i den gällande
lagstiftningen, men bör tas in i den nya lagen.

I detta sammanhang skall ocksä nämnas de jävsbestämmelser
som gäller för ledamöterna i fullmäktige. Dessa bestämmelser har sin
motsvarighet i förvaltningslagen och de behöver därför inte tas in i den nya
lagen för riksbanken.

Till sist skall här behandlas en fräga av särskild an som
gäller fullmäktiges sammanträden när landet helt eller delvis är ockuperat. I
28 § RBL föreskrivs att fullmäktige inte får utöva sina befogenheter på område
som är ockuperat av främmande makt samt atl minst tre ledamöter skall vara
närvarande vid sammanträde som hålls när riket lill någon del är ockuperat.
Den förstnämnda regeln är motiverad av att en ockupafionsmakt inte skall kunna
fä kontroll över riksbanken, vilket skulle kunna underlätta ockupationen. I den
tidigare lagen (1974: 568) om riksgäldskontoret fanns motsvarande bestämmelser
för riksgäldsfullmäktige. Den nuvarande lagen (1982; 1158) om riksgäldskontoret
innehåller endast bestämmelsen att fullmäktige inte får sammanträda på
ockuperat område. Den särskilda beslut-förhetsregeln för
fullmäktigsammanträden, som hålls när Sverige delvis är ockuperat, har ansetts
kunna undvaras. Jag anser att hithörande frågor bör för riksbankens del
behandlas på samma sätt som skett i fråga om riksgäldskontoret. I den nya
riksbankslagen bör sålunda föreskrivas att fullmäktige inte får sammanträda på
område som är ockuperat av främmande makt. En särskild beslutförhetsregel
avseende situationer där Sverige delvis är ockuperat tas däremot inte med.

52

2.6 Administrativa frågor

Prop.
1986/87:143

Mitt
förslag: Bestämmelser införs i riksbankslagen om bankens redovisning och
revision. Riksdagen skall fastställa resultat- och balansräkning samt besluta
om vinstdisposition. Fullmäktige skall fastställa budget för varje år.

Fullmäktige
skall tillsätta vissa chefstjänster. Övriga tjänster tillsätts av
riksbankschefen eller, efter delegation av denne, av andra chefer i banken. Nya
ordinarie tjänster inrättas av riksdagen.

Riksbankens rätt
atl driva tryckerirörelse, papperstillverkning, tillverkning av sedlar och mynt
samt medaljer och liknande föremål anges i riksbankslagen.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt förslag.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna lämnar i huvudsak förslagen utan erinran.

Fullmäktige
i riksbanken och riksdagens revisorer har synpunkter pä hur riksbankens
bokföringsskyldighet skall fullgöras. Fullmäktige i riksbanken och riksdagens
förvaltningskontor har synpunkter på möjligheterna att filisätta vissa lediga
tjänster utan kungörelseförfarande. Förvaltningskontoret anser att frågan om
budgetens utformning behöver övervägas närmare (se bil. 3, avsnitt 6).

Skälen
för mitt förslag: De olika administrativa frågor som behöver beaktas vid
utformning av en ny lag för riksbanken avser i flertalet fall riksbankens
rättigheter och skyldigheter i förhållande till riksdagen och dess myndigheter
samt myndigheter under regeringen.

Riksbanken skall
självfallet vara bokföringsskyldig. Eftersom detta inte följer av annan lag som
gäller riksbanken föreslår jag att delta anges i riksbankslagen. Kommittén har
föreslagit att bokföringen skall ske på sätt som överensstämmer med god
redovisningssed. Fullmäktige i riksbanken har rörande bokföringsskyldigheten
anfört att en centralbanks verksamhet inte är sådan att förebilder kan hämtas
från vad som i allmänhet är god redovisningssed. Utgångspunkten bör enligt
riksbanken vara att balans-och resultaträkning skall ge relevant
ekonomisk-politisk information om bankens verksamhet. Liknande synpunkter
anförs av riksdagens revisorer som anser att de principer som skall gälla för
riksbankens bokföringsskyldighet snarast bör utredas. Revisorerna anser därvid
atl också bestämmelser rörande bokföring och redovisning av Riksbankens
Jubileumsfond bör utarbetas. Jag delar den av riksbanken och revisorema
framförda uppfattningen. De krav som bör ställas på riksbankens bokföring är
för närvarande föremål för överväganden av riksbanken i samråd med riksdagens
revisorer. Jag finner inte skäl att i lagtexten ange några närmare principer
för riksbankens bokföringsskyldighet.

Jag
anser att riksbankens redovisning fill riksdagen hksom i dag bör innefatta
resultaträkning, balansräkning, förvaltningsberättelse och en redogörelse för
den förda valuta- och kreditpolifiken. Enligt min mening är det önskvärt att
förvaltningsberättelserna är utförliga och tydliga, främst

53

vad gäller redogörelsen
för riksbankens förvaltningsverksamhet. För att Prop. 1986/87: 143 bereda
banken skälig tid härför föreslås att redovisningen till riksdagen skall lämnas
före den 15 februari i stället för som nu före utgången av januari.

Jag
anser att en budget för förvaltningsverksamheten är ett lämpligt styrinstrument
för fullmäktige och riksbankschefen. En budget underlättar vidare delegering av
ekonomiskt beslutsansvar inom banken och en budget kan vara en utgångspunkt vid
revisoremas granskning av riksbankens förvaltning. Det föreslås därför att
fullmäktige före utgången av december skall fastställa en budget för
riksbankens förvaltningsverksamhet under det följande räkenskapsåret. Jag
föreslår således att riksbanken själv fär fastställa sin budget, men anser att
den skall tillställas riksdagen för kännedom. Riksdagens förvaltningskontor
har framhållit att frågan om riktlinjer för budgetarbetet och dess utformning
bör övervägas vidare. Riksdagens revisorer framför att föreslagen budget bör
avse en treårsperiod. Jag återkommer till dessa frågor i avsnitt 2.9.

När
det gäller personalvolymen i banken föreslås att denna skall regleras av en
personalförteckning som upprättas av fullmäktige samt av tillgången på medel
enligt gällande budget. Vidare föreslås all fullmäktige skall tillsätta de
högsta chefstjänsterna och att dessa får tillsättas utan atl kungöras till
ansökan lediga.

Riksbanken
fattar en mängd administrativa beslut som berör bankens inre verksamhet. Sådana
beslut har dock ofta i princip karaktär av normgivning. Regeringsformen
innehåller inte bestämmelser som möjliggör di-rektdelegering av
normgivningsrätt frän riksdagen till myndighel under riksdagen. I praxis har
dock utvecklats en ordning som innebär en delegering Ull myndigheter under
riksdagen att besluta om regler för den inre verksamheten. Detta har skett i
instmktionen för justitieombudsmännen och i lagen om riksgäldskontoret. Motsvarande
ordning bör gälla riksbanken. Jag föreslår därför alt riksbanken skall få
besluta om bl. a. arbetsordning.

När
det gäller riksbankens yttre organisation anges i de nuvarande bestämmelsema
att riksbankens verksamhet bedrivs vid elt huvudkontor i Slockholm saml vid
åtta regionkontor och högst 14 kassakontor på andra orter i landet. Riksbanken
bedriver nu också verksamhel vid sedeldepåer. För alt fullmäktige i framtiden
utan lagändring skall kunna besluta om ändring av antalet kontor om detta visar
sig vara sakligt mofiveral, föreslås att det i riksbankslagen anges att
riksbanken bedriver verksamhet vid ett huvudkontor samt vid regionkontor,
kassakontor och sedeldepåer.

I
fråga om riksbankens inre organisation bör riksdagen få tillräcklig kontroll genom
de administrativa bestämmelser i övrigt som förordas. Jag anser därför att det
i den nya riksbankslagen inte behöver finnas bestämmelser om huvudkontorets
organisation på nivån under vice riksbankschef. Arbetsorganisationen och
ärendenas fördelning mellan enheter skall dokumenteras i en arbetsordning som
beslutas av fullmäktige.

54

2.7 Riksgäldskontorets ställning m. m.

Prop. 1986/87: 143

Mitt
förslag: Huvudmannaskapet för riksgäldskontoret förs från riksdagen till
regeringen.

Riksgäldskontorets
huvuduppgift skall vara att ta upp och förvalta lån för staten. Verksamheten
skall bedrivas med beaktande av statsskuldspolitiskl betingade målsättningar. I
riksgäldskontorets styrelse skall det finnas ett väsentligt parlamentariskt
inslag.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kommittén har dock
föreslagit att redovisning och inlem revision för den inre
riksdagsförvaltningen och andra riksdagens verk än riksbanken överförs till
riksdagens förvaltningskontor.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna lämnar i huvudsak, med undantag föT fullmäktige i
riksgäldskonlorei (majoriteten), förslaget utan erinran.

Fullmäktige
i riksgäldkontoret (majoriteten) anser att kommitténs skäl för att ändra
huvudmannaskapet för kontoret saknar större tyngd och att om en ändring skall
ske bör detta kunna motiveras med att stora praktiska olägenheter för
slatsupplåning avhjälps åtminstone på någon sikt. En fullmäktige vill ha
ytterligare utredning och en fullmäktige godtar kommitténs förslag.
Bankföreningen, sparbanksföreningen och hypoteksbanken uttrycker viss
iveksamhet rörande vilka fördelar som kan uppnås om förslaget genomförs (se
bil. 3, avsnitt 7).

Skälen
för mitt förslag: Riksgäldskontoret blev år 1789 en myndighet under riksdagen
med uppgift att förvalla statens skuld och ta upp nya lån åt staten. Motivet
till detta var att riksdagen, som inte hade kontroll över statens utgifter och
inkomster, härigenom skulle få kontroll över i vart fall statens
upplåningsverksamhet.

En
följd av parlamentarismens genombrott är att riksdagen numera har kontrollen
över hela finansmakten.

Riksdagen
beslutar efter förslag av regeringen om statens inkomster och utgifter. Om det
föreligger ett upplåningsbehov ombesörjer riksgäldskontoret med stöd av
riksdagens bemyndigande i lagen om riksgäldskontoret den upplåning som behövs.

Det
nämnda mofivet för att riksgäldskontoret skall vara en riksdagens myndighet
saknar därför numera bärkraft.

Det
anförda klargör enligt min mening att huvudmannaskapet för riksgäldskontoret
kan flyttas från riksdagen till regeringen och ges en plats i den statliga
förvaltningsorganisation som är bättre anpassad till vår tid.

En
överflyttning av huvudmannaskapet bör nu enligt min mening ske av följande
skäl.

Statsskuldens
stora ökning under de senaste tio åren kunde inte fömtses när frågan om
huvudmannaskapet för riksgäldskontoret övervägdes i samband med att den nya
regeringsformen år 1973 diskuterades. Den omfattning statsskulden numera fått
gör att det nu finns starka skäl för att samordningen av statsuppläningen med
finanspolitiken organisatoriskt bör ordnas så att statsupplåningen handhas av
en myndighet under regeringen.

55

Vissa av de kreditgarantier som staten genom
riksgäldskontoret har Prop. 1986/87: 143 ställt ut är förenade med betydande
risker för att staten faktiskt kommer atl på ett eller annat sätt fä infria
garantin. Delta gäller särskilt i fräga om garantier till varv och rederier. I
en del fall är det därvid endast fräga om bevakning av statens rättigheter som
konkursborgenär. I andra fall kan också beslut av näringspolitisk innebörd
komma att få fattas. Dessa fattas då i första hand i regeringskansliet efter
beredning i framför allt finans- och industridepartementen. Denna ordning är
naturlig och ofrånkomlig i och med att regeringen ansvarar för verkställandet
av statens näringspolitik. Detta talar för att ansvaret för garantihanteringen
bör övergå till en myndighet under regeringen.

Riksgäldskontoret utför cenlrala finansförvaltande
uppgifter för staten. Vissa uppgifter av liknande eller angränsande slag utförs
av myndigheter under regeringen. Det förhållandet att dessa finansförvaltande
myndigheter har olika huvudmän har begränsat möjligheterna att utveckla
förvall-ningsstmkturen på detta område. Fömtsältningama för den framtida utvecklingen
av riksgäldskontorets verksamhet bör förbättras om kontoret får bli en
myndighet under regeringen. Riksgäldskontorets huvuduppgift bör dock även i
fortsättningen vara atl ta upp och förvalla lån till staten.

Förvaltningen av statsskulden och upplagandet av lån till
staten behöver i berednings- och verkställighetsskedena på olika sätt samordnas
med riksbankens penningpolitik. Stalsskuldsförvallningens mål måste emellertid
även alltjämt kunna hävdas i förhållande till de penningpolitiska målen. I
verkställighelsskedet får därefter självfallet en avvägning göras mellan de
olika mälen. Samordningen av statsupplåningen och penningpolitiken bör enligt
min uppfattning i första hand ske genom atl riksgäldskontoret och riksbanken
löpande utarbetar upplåningsplaner där tänkta emissionstillfällen och
lånevolymer anges. Dessa upplåningsplaner får sedan diskuteras i samråd med
företrädare från riksgäldskontoret, riksbanken och finansdepartementet varvid
också olika finanspolitiska aspekter kan vägas in i upplånings verksamheten.
Det synes därvid lämpligt att dessa diskussioner sker återkommande och t. ex. i
den organisatoriska form som utvecklats under senare år i en gemensam
planeringsgrupp. I emissionsfrågor skall löpande samråd och kontakter äga mm
mellan riksgäldskontoret och riksbanken.

Elt överförande av huvudmannaskapet för riksgäldskontoret
aktualiserar flera frågor om ledning, personal, administration, revisionen av
riksgäldskonlorei och parfibidragsnämnden, m. m. I enlighet med vad jag anger
i avsnitt 2.9 avser jag att återkomma lill dessa frågor i ett senare förslag.

56

2.8
Upplåningen för statens räkning

Prop. 1986/87: 143

Mitt förslag:
Regeringen skall en gång varje är inhämta riksdagens bemyndigande att ta upp
erforderiiga lån för statens räkning. Regeringen delegerar i sin tur till
riksgäldskontoret att ta upp sädana lån. Av en särskild lag framgår att staten
är ansvarig för samtliga lån och garantier som riksgäldskontoret ombesörjer.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna lämnar i huvudsak förslaget utan erinran.

Fullmäktige i riksbanken
framför synpunkter på utformningen av riksdagens bemyndigande att ta upp lån.

De närmare
ställningstagandena framgår av remissammanställningen (bil. 3, avsniu 7).

Skälen för mitt förslag:
Somjag tidigare nämnt ombesörjer riksgäldskontoret den upplåning som kan
behövas för att finansiera statens utgiftsunderskott. Detta sker med stöd av
bemyndigande i lagen (1982: 1158) om riksgäldskontoret. Upplåning får ske för
att:

-
finansiera löpande underskott i
statsbudgeten och andra utgifter som grundar sig på riksdagens beslut,

-
fillhandahålla sådana krediter
och fullgöra sådana garantier som riksdagen beslutar om,

-
amortera och inlösa statslän
ävensom företa uppköp av statslän i utländsk valuta,

-
tillgodose riksbankens behov av
valutareserv och av statspapper för marknadsoperationer.

Regeringen får inte ta upp
lån utan riksdagens bemyndigande och om riksgäldskontoret blir en myndighet
under regeringen måste riksdagens bemyndigande rörande upptagande av lån rikta
sig till regeringen. Av propositionen om den nya regeringsformen (prop. 1973:90
s. 350) framgår nämligen att en regeringen underordnad myndighet inte kan göra
utfästelser pä statens vägnar direkt med stöd av ett riksdagsbemyndigande. För
den befogenheten skall myndigheten ha stöd i ett beslut från regeringens sida.

När det gäller
utformningen av bemyndigandet anser jag att bemyndigandet även
fortsättningsvis bör vara beloppsmässigt opreciserat och vara av samma innebörd
som i dag.

Det statliga budgetsaldot
bestäms av en mängd faktorer som framkommer genom en rad enskilda beslut av
riksdagen om inkomster och utgifter. Det är framför allt budgetens inkomstsida
som är svår atl med någon exakthet precisera. Kalkylen för budgetsaldot blir
därför så osäker att den knappast utan mycket betydande marginaler kan ligga
till gmnd för etl beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande. Därtill kommer
riksbankens eventuella behov av alt fylla på valutareserven respekfive
innehavet av statspapper för marknadsoperationer vilket beloppsmässigt omöjligt
kan förutses.

Eftersom
riksdagen har finansmakten bör beslutet om lånebemyndigan-

57

det
vara mer än en formalitet. Det är därför lämpligt att riksdagen ärligen Prop.
1986/87: 143 fattar ett beslut i frågan i anslutning till ställningstagandet
till finansutskottets betänkande om riktlinjema för den ekonomiska politiken
m. m. Däremot synes det inte ligga något egentligt värde i att
lånebemyndigandet är beloppsmässigt preciserat. Det belopp som behöver lånas
upp följer i stort av riksdagens beslut om skatter och utgifter.

Den
ordning jag föreslår innebär således att ett lånebemyndigande skall ges till
regeringen varje år för alt finansiera underskott i statsbudgeten och andra
utgifter som grundar sig pä riksdagens beslut m. m.

Elt
överförande av lånebemyndigandet från regeringen lill riksgäldskontoret kan
ske med ett stående bemyndigande i instmktionen för riksgäldskontoret.

Mot
bakgmnd av vad som anförts föreslår jag att riksdagen åriigen skall besluta att
ge regeringen eU beloppsmässigt opreciserat lånebemyndigande och att detta av
regeringen överförs till riksgäldskontoret med ett stående bemyndigande som
intas i förordning med instmktion för riksgäldskontoret.

I
en lag om statens upplåning bör anges alt riksdagen åriigen lämnar ett
upplåningsbemyndigande till regeringen. Vidare bör där anges bl.a. de ändamål
för vilka upplåning får ske.

2.9 Övriga frågor

De
redovisade förslagen till ny riksbankslag och ändrat huvudmannaskap för
riksgäldskontoret aktualiserar flera frågor. Dessa kan t. ex. röra de närmare
kraven på riksbankens budget, frågor om den interna revisionen för
riksdagsområdet utom riksbanken och revisionen av riksgäldskontoret, vissa
frågor som rör parfibidragsnämnden samt om riksgäldskontorels ledning och
personal m. m. Jag avser a«, efter ytteriigare beredning, i första hand med
riksbanken, riksgäldskontoret, riksrevisionsverket och statskontoret, i ett
senare förslag återkomma till sådana frågor.

2.10 Ikraftträdande m. m.

2.10.1
Ny riksbankslag m. m.

Jag
föreslår att ändringarna i regeringsformen och riksdagsordningen och den nya
riksbankslagen m. fl. lagändringar som rör riksbanken skall träda i kraft den 1
januari 1989.

I
avvaktan på detta kommer jag att föreslå en ändring av kassakravets utformning
och tillämpningsområde i lagen (1974:922) om kreditpolifiska medel. Denna
ändring föresläs träda i kraft den I juli 1987.

2.10.2
Ändrat huvudmannaskap för riksgäldskontoret

Jag
föreslår att huvudmannaskapet för riksgäldskontoret förs från riksda

gen fill regeringen den 1 juli 1989. De lagändringar som rör riksgäldskon

toret bör således träda i kraft den I juli 1989. 58

3 Upprättade lagförslag p-p- '''''''■■ '3

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag
om ändring i regeringsformen

2.
lag om ändring i
riksdagsordningen

3.
lag om Sveriges riksbank

4.
lag om upphävande av lagen
(1982; 1158) om riksgäldskontoret

5.
lag om statens upplåning

6.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

7.
lag om ändring i lagen (1974;
922) om kreditpolitiska medel Förslagen under 1, 2 och 6 har upprättats i
samråd med chefen för

justitiedepartementet.

Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering till författningsförslagen

Om
inte annat anmärks har i huvudsak endast redaktionella ändringar gjorts i
kommitténs förslag. Paragrafindelningen överensstämmer med kommitténs förslag
ull och med 45 § i RBL, 46-56 §§ RBL motsvaras av kommitténs förslag lill 46-57
§§ RBL.

4.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen

9
kap. 10§

Regeringen
får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån eller i övrigt ikläda staten
ekonomisk förpliktelse.

Enligl
min förslag skall huvudmannaskapet för riksgäldskontoret föras över från
riksdagen lill regeringen och statens upplåning skall endast kunna handhas av
regeringen och myndighet under regeringen. Förslaget medför att det nuvarande
andra stycket i paragrafen utgår.

Bakgrunden
lill förslagel har redovisats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.7 och 2.8.
Som framgår av det följande föreslås dels en lag om statens upplåning i vilken
bl. a. föreskrivs att staten ansvarar för de förpliktelser som
riksgäldskonlorei ombesörjer, dels en lag om upphävande av lagen (1982:1158) om
riksgäldskonlorei. Med riksgäldskontoret som en myndighet under regeringen
ankommer det pä regeringen aU genom förordning meddela de bestämmelser som
skall gälla för myndighetens verksamhet.

12§

Riksbanken
är landets centralbank och för valuta- och kreditpolitik samt

ansvarar för betalningsväsendet. Riksbanken är myndighet under riksda

gen. 59

Riksbanken
förvaltas av åtta fullmäktige. Sju fullmäktige väljs av riksda- Prop. 1986/87:
143 gen. Dessa sju fullmäktige väljer för en tid av fem år ytterligare en
fullmäktig, som också är chef för riksbanken. De fullmäktige som valts av
riksdagen väljer inom sig ordförande. Denne får ej utöva annal uppdrag eller
inneha tjänst inom riksbankens ledning. Bestämmelser om riksdagens val av
fullmäktige, om riksbankens ledning i övrigt samt om dess verksamhet meddelas i
riksdagsordningen och annan lag.

Fullmäktig
som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är därmed skild från sitt uppdrag. Den
fullmäktig som är chef för riksbanken får även skiljas från sitt uppdrag av de övriga
fullmäktige. Ordföranden får skiljas från uppdraget som ordförande av de
fullmäktige som valts av riksdagen.

I
första stycket anges riksbankens ändamål. Bestämmelsen innebär inte någon
saklig ändring av vad som redan gäller utan att vara angivet i lag. Motivet för
att ange riksbankens ändamål i RF behandlas i den allmänna motiveringen,
avsnitt 2.2.

I
andra stycket inryms den del av mitt förslag som gäller förändringen av
riksbankens högsta ledningsorgan. Dessa frågor behandlas i den allmänna motiveringen,
avsnitt 2.4. Genom att den föreslagna ordningen innebär att den åttonde
ledamoten i fullmäktige blir riksbankens chef på samma gång som han väljs till
fullmäktig, anser jag det vara mest ändamålsenligt att föreslå att
beslämmelserna om riksbankens chef överförs frän RO lill RF. Av RO 7; 8 följer
att riksdagen också skall välja suppleanter. Bestämmelserna om val av
ordförande skiljer sig från de allmänna bestämmelserna i RO 7; 13 om val av
ordförande på så sätt att inte samtliga ledamöter deltar i valet. Vidare har en
bestämmelse införts om att de ledamöter som valt ordförande, dvs. alla utom
riksbankschefen, även kan skilja ordföranden från delta uppdrag utan att för
den skull ledamotskapet i fullmäktige upphör. Riksbankens chef kan skiljas från
sitt uppdrag som fullmäktige och chef för riksbanken av de övriga fullmäktige.

I3§

Endast
riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt och all bestämma utformningen av
dessa. Bestämmelser om penning- och betalningsväsen-del meddelas i övrigt genom
lag.

Riksbankens
ensamrätt att ge ut sedlar har sedan lång lid tillbaka varit föreskriven i
grundlagen. Rätten att ge ut mynt har överförts från regeringen till
riksbanken (prop. 1985/86:4, FiU I, rskr. 55). Detta förhållande bör också
komma till uttryck i RF.

Rätten
att meddela föreskrifter i fräga om utformningen av sedlar och mynt kan inle
utan gmndlagsslöd överföras till riksbanken. Genom en ytteriigare ändring i
förevarande paragraf ges riksbanken rält att bestämma om utformningen av sedlar
och mynt. Häri innefattas bl. a. rätt att bestämma om mynts vikt och
metallinnehåll.

Ikraftträdande
och övergångsbestämmelser avseende förslaget till ändringar i regeringsformen

1.
Denna lag träder i kraft såvitt avser 9 kap. 10 § den I juli 1989 och i

övrigt den 1 januari 1989. 60

2. De äldre föreskrifterna i 9 kap. 12 § gäller till dess
val av fullmäktige Prop. 1986/87: 143 skett enligt de nya bestämmelserna.

Jag anser det lämpligt att huvudmannaskapet för
riksgäldskonlorei förs över till regeringen i samband med övergången till ett
nytt budgetår. På grund härav föreslås i den första punkten att ändringarna i
RF 9; 10 skall träda i kraft ett halvår senare än övriga ändringar i RF.

För alt det hela fiden skall finnas ett behörigt
styrelseorgan för riksbanken föreslås i den andra punkten att de gamla
föreskrifterna skall gälla till dess val skett enligt de nya beslämmelserna.

4.2 Förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen

3 kap.

3.8.3 och 3.13.1

Ändringsförslagen, som beror på att riksgäldskontoret
föreslås bli en myndighet under regeringen, innebär att orden
"fullmäktige i riksgäidskon-toret" utgår.

4 kap.

4.6.1 och 4.6.2

Ifrågavarande bestämmelser upptar i sin nuvarande lydelse
namn på myndigheter under riksdagen. Eftersom riksgäldskontoret enligt mitt
förslag blir myndighet under regeringen föreslår jag att ordet
riksgäldskontoret tas bort.

7 kap.

7.1.1

Till följd av förslaget om att riksgäldskontoret inte
längre skall lyda under riksdagen har den punkt som i nuvarande bestämmelse
föreskriver att riksdagen skall företa val till riksgäldsfullmäktige slopats.

8 kap.

6§

Riksdagens val av fullmäktige i riksbanken avser
riksdagens valperiod.

Fullmäktige väljer ulom sig högst två vice chefer för
riksbanken för en tid av fem år. Dessa skall, i den inbördes ordning som fullmäktige
bestämmer, vara suppleanter för riksbankschefen i fullmäktige.

Som framgår av specialmotiveringen till RF 9: 12 innebär
mitt förslag att bestämmelser om val av riksbankschef förs över till RF. I
denna paragraf regleras därför i fortsättningen endast valperioden för
riksdagens val av fullmäktige, samt val av vice riksbankschef.

Förslaget innebär att det skall vara möjligt för
fullmäkfige att välja två

vice riksbankschefer. Dessa blir därmed också suppleanter för riksbanks

chefen i fullmäktige och skall tjänstgöra som sådana i den ordning som

fullmäktige bestämmer. Kommittén föreslog att valperioden skulle vara 61

högst tre
år. 7ag anser dock, i likhet med nÄ:5/7ane/7 att vice riksbankschef Prop.
1986/87; 143 skall väljas för samma period som riksbankschefen, dvs. fem år.

9 kap.

4§

Genom att riksgäldskontoret föreslås bli överfört till
regeringen blir det inte aktuellt för riksdagens förvaltningskontor att längre
handlägga frågor om förvaltningen av riksgäldskontoret. Ändringsförslaget innebär
således att riksgäldskontoret inte anges som ett undantag i punkten 3.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser avseende
förslaget tiU ändringar i riksdagsordningen

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 8 kap. 6 § den
I januari 1989 och i

övrigt den Ijuli 1989.

2.
Tilläggsbestämmelsen
3.13.1 i den äldre lydelsen tillämpas i fråga om den berättelse som avges över
förvaltningen av riksgäldskontoret under budgetåret 1988/89.

3.
Riksdagen
väljer under år 1989 för återstoden av valperioden sju fullmäktige i riksbanken.
Därmed upphör tidigare uppdrag för fullmäktige som riksdagen valt för
valperioden.

4.
Föreskrifterna
om chef för riksbanken i 8 kap. 6§ i dess äldre lydelse gäller fill dess
riksdagen valt fullmäktige enligt bestämmelserna i lagen (0000: 000) om ändring
i regeringsformen.

Som fömt framhållits har jag funnit det lämpligt att
riksgäldskontoret överförs fill regeringen i samband med övergången till ett
nytt budgetår vilket innebär atl förslagen avseende riksgäldskontoret träder i
kraft senare än övriga förslag. Detta anges i första punkten.

Fullmäktige i riksgäldskontoret skall, enligt en
föreslagen övergångsbestämmelse till lagen om upphävande av lagen (1982; 1158)
om riksgälds-kontoret, före den 15 oktober 1989 avge berättelse över
förvaltningen under del föregående budgetåret. Bestämmelsen i den andra punkten
innebär att motioner också får avlämnas i anledning av denna redogörelse.

Enligt min mening är det naturligt att riksdagen på en
gång väljer samtliga ledamöler i riksbanksfullmäktige som riksdagen enligt de
föreslagna bestämmelsema skall utse. Dessa val äger mm år 1989 och avser därför
återstoden av den då aktuella valperioden. I och med detta val skall tidigare
uppdrag upphöra för de fullmäktige som utsetts för hela den berörda
valperioden. Föreskrifter angående de frågor som nu nämnts finns i den tredje
punkten. I detta sammanhang kan även erinras om att samtliga fullmäktige, som
utsetts i enlighet med de äldre bestämmelserna, enligt förslaget om
övergångsbestämmelser till regeringsformen, kvarstår som fullmäktige till dess
val skett enligt den nya ordningen.

Bestämmelsema i den Qärde punkten innebär att
riksbankschef som

valls enligt de äldre bestämmelsema kvarstår som sådan
fill dess han

upphör att vara fullmäktig. De fullmäktige som valls av riksdagen
efter det

att den nya lagen trätt i kraft bör sä snart som möjligt
efter detta val välja

riksbankschef.

62

4.3
Förslaget till lag om Sveriges riksbank Prop. 1986/87:143

Inledande
bestämmelser

l§

Sveriges
riksbank, som enligt 9 kap. 12 S regeringsformen är landets centralbank och en
myndighet under riksdagen, får endast bedriva eller ta del i sådan verksamhet
som enligt lag ankommer på riksbanken.

1
inledningen till lagen erinras om att riksbanken är landets centralbank.

Bestämmelserna
om att riksbanken endast får bedriva eller delta i sådan verksamhet som anges i
lag har sin motsvarighet i 2§ gällande RBL. Av paragrafen framgår att
verksamheten kan vara reglerad även i annan lag än i riksbankslagen. Vad som
här avses är sådana lagbestämmelser, som i första hand gäller andra än
riksbanken, men där det fömtsatts att riksbanken har hand om vissa uppgifter.
Exempel pä delta är de lagbestämmelser som reglerar tvångsmässiga insättningar
i riksbanken. Vad som här föreskrivs måste också ses mot bakgmnd av stadgandet
i RF 9; 12, där det föreskrivs att bestämmelser om riksbankens verksamhet
meddelas i lag.

Som
nämns i den allmänna motiveringen avsnitt 2.3 anser jag inte att bestämmelsen
utesluter att riksbanken inom ramen för sin personalpolitik t. ex. har konton
för de anställda eller som huvudman för dotterbolagen har konton för
dotterbolagen.

2 §

Riksbanken
skall ha en gmndfond som uppgår till ettusen miljoner kronor, en reservfond som
uppgår till femhundra miljoner kronor samt en dispositionsfond.

Riksbanken
är ett självständigt rättssubjekt, ett förhållande som fidigare fastslagits i
rättspraxis (se NJA 1959 s. 385) men som inte angetts i lagen. Av propositionen
om ny regeringsform (1973:90 s. 352 fO framgår inte annat än att riksbanken
även fortsättningsvis skall vara ett självständigt rättssubjekt. Staten svarar
för riksbankens förpliktelser. Det som bl.a. utmärker ett självständigt
rättssubjekt är att det har egna tillgångar, vilket anges i paragrafen. En
ändring i förhällande fill vad som nu gäller är att en bestämmelse om en
dispositionsfond tas in i lagen. Detta görs eftersom riksbanken nu har en
dispositionsfond som är mer än tio gånger så stor som grundfond och reservfond
och jag anser det vara motiverat att även dispositionsfonden nämns i lagen.

3 §

Med
bankinstitut förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbanker och centrala
föreningsbanker.

Med
kreditinstitut förstås bankinstitut, lokala föreningsbanker, kredit

aktiebolag, finansbolag, fondkommissionsbolag, allmänna pensionsfon

den, försäkringsföretag med svensk koncession, landshypoteks- och stads

hypoteksinslitutionema samt Svenska skeppshypotekskassan. 63

I denna
paragraf definieras begreppen bankinstilut och kreditinstitut. Des- Prop.
1986/87: 143 sa begrepp återkommer sedan i den föreslagna lagen. Kommitténs
förslag har kompletterats på så sätt att jag tillfört fondkommissionsbolag
bland kreditinstituten. Skälet härtill är att även fondkommissionsbolagen bör
omfattas av de bestämmelser som gäller t. ex. kassakrav.

Ändamål

4§

Riksbanken skall enligt 9 kap. 12 § regeringsformen föra
valuta- och kreditpolitik samt främja ett säkert och effektivt
betalningsväsen.

I denna paragraf uttrycks ändamålen för bankens
verksamhet. Mofivet för att ange dessa ändamål behandlas i den allmänna motiveringen,
avsnitt 2.2.

Betalningsväsendet

5§

Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har riksbanken ensam
rätt att ge ut sedlar och mynt samt att meddela föreskrifter om utformningen av
de sedlar och mynt som banken ger ut.

Sedlar och mynt som ges ut av riksbanken är lagliga
betalningsmedel.

Penningenheten i Sverige kallas krona. Kronan delas i
etthundra öre.

I paragrafen hänvisas till RF, i dess föreslagna lydelse,
som är den konstitutiva bestämmelsen i fråga om riksbankens rätt att ge ut
sedlar och mynt. Där öppnas också en möjlighet för riksdagen atl genom
bemyndigande i lag ge riksbanken rätt att meddela föreskrifter om utformningen
av sedlar och mynt. Häri innefattas en rätt att bestämma om mynts vikt och
sammansättning.

Att sedlar och mynt är lagliga betalningsmedel innebär att
var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning.

Bestämmelsen som anger penningenheten i landet motsvarar
nuvarande bestämmelse i 2§ lagen (1970: 1028) om rikets mynt.

6§

Sedlar får ges ut med valörerna tio, tjugo, femtio,
etthundra, femhundra, ettusen och tiotusen kronor.

Mynt får ges ut med valörerna tio öre, femtio öre, en
krona, fem kronor och tio kronor.

Dessutom får minnes- och jubileumsmynt med andra valörer
ges ut.

I förhållande till den gällande ordningen, som föreskriver
att vissa valörer

skall ges ut, har riksbanken fått ökad handlingsfrihet att inom den i lagen

givna ramen bestämma vilka sedlar och mynt som skall ges ut. Även ramen

har vidgats pä så sätt att jag, med ändring av kommuténs förslag, föreslår

att riksbanken, om den finner skäl härför, får ge ut tiokronorsmynt och

tjugokronorssedlar. 64

7§ Prop. 1986/87:143

Riksbanken skall svara för landels försöijning med sedlar
och mynt.

8 §

Sedlar och mynt som är skadade eller förslitna får lösas
in av riksbanken. För sedlar som blivit helt förstörda får riksbanken betala
ersättning.

Om det finns särskilda skäl, får riksbanken lösa in sedlar
och mynt som upphört alt vara lagliga betalningsmedel.

När det gäller sedlar och mynt, som är skadade eller
förslitna sä att de förändrats i sådan grad att de inte längre kan anses
överensstämma med gällande föreskrifter, får riksbanken lösa in dessa. Här bör
en praktisk bedömning göras när sedlarna och mynten inte längre tjänar sitt
ändamål som betalningsmedel.

I lagen (1970; 1028) om rikets mynt, som föreslås bli
upphävd, föreskrivs i 5 § att mynt, som är så slitet att prägeln inte tydligt
kan urskiljas eller som vanställts eller skadats, inle längre är lagligt
betalningsmedel. Den nya ordningen innebär således att det i lagen inte
föreskrivs när mynt och sedlar upphör att vara lagligt betalningsmedel, utan
riksbanken får lösa in sedlar och mynt som inte i praktiken tjänar detta
ändamål.

När det gäller sedlar har valts att som hitfills göra det
möjligt för riksbanken att lämna ersättning även när sedlarna helt förstörts.
Denna bestämmelse lar sikte på sådana fall där omständigheterna är mycket
säregna och där det av hänsyn till den enskilde är motiverat att ge ut sådan
ersättning.

Som hittills bör det även finnas en möjlighel för
riksbanken att, då det föreligger särskilda skäl, lösa in sedlar och mynt som
upphört att vara lagliga betalningsmedel.

Om sedlar eller mynt av en viss valör skall upphöra att
vara lagliga betalningsmedel ankommer det på riksdagen att ta ställning och
fatta erforderliga beslut.

Valuta- och kreditpolilik

9§

Riksbanken skall följa utvecklingen på valuta- och
kreditmarknaderna samt vidta erforderliga penningpolifiska åtgärder.

1 denna paragraf anges riksbankens övergripande uppgift
att vara ett övervakande och styrande organ inom penningpolitiken. I de
följande paragraferna under rubriken valuta- och kreditpolitik anges närmare
riksbankens uppgifter och befogenheter inom penningpohtiken.

10 §

Riksbanken skall bestämma det system som skall gälla för
att fastställa

kronans värde i förhållande till utländska valutor samt bestämma om

tillämpningen av detta system. 65

5 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 143

I detta lagmm anges
riksbankens betydelsefulla uppgift inom valutapoliti- Prop. 1986/87: 143 ken som
består i att fastställa ett system för att bestämma kronans externa värde. Som
nämnts i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3, kan denna befogenhet behöva
ändras om Sverige som stat skulle ingå en överenskommelse om vilket
valutasystem som skall tillämpas. Om en överenskommelse i denna fråga däremot
sluts mellan flera centralbanker har riksbanken kvar uppgiften att bestämma
kronans externa värde. Riksbanken har nämligen i sådana fall befogenhet att
ansluta sig till överenskommelsen och kan även utträda ur denna.

När
det i lagtexten sägs att riksbanken skall bestämma om tillämpningen av systemet
menas därmed till exempel s.k. bandbredd och eventuUt riktvärde, faktorer som
ingår i det nu rådande korgsystemet. Detta system innebär att den svenska
kronan stabiliseras mot valutor i länder som svarar för mer än en procent av
vår utrikeshandel och som noteras i Stockholm, vilket i praktiken innebär 15
olika främmande valutor. För att styra värdet av kronan har elt valutakursindex
konstmerats. Detta beräknas med utgångspunkt från antalet svenska kronor per
enhet ufiändsk valuta och ändringarna i kurserna uttrycks i procent av
kursnivån under en given basperiod. Riktvärdet för kronan formuleras som ett
målsalt värde på index från vilket en avvikelse på -I- 1,5% tillåts, s.k.
bandbredd. Lagtexten har emellertid utformats med tanke på att den även skall
kunna täcka andra valulakurssystem än det nuvarande korgsystemet.

Beslut
enligt denna paragraf fattas av fullmäktige, vilket anges i 41 § första stycket
punkten 3. Frågor av denna art har emellertid i regel sådan penningpolitisk
vikt att samråd skall ske med det statsråd som regeringen bestämmer enligt vad
som föreskrivs i 42 §.

11§

Det
ankommer pä riksbanken att i valutapolitiskt syfte hälla tillgångar i ufiändsk
valuta, utländska fordringar och guld.

De
tillgångar som anges i denna paragraf är normalt sådana som bmkar hänföras till
benämningen valutareserven. Att hålla sådana fillgångar för att därmed i första
hand kunna försvara valutans externa värde aren typisk centralbanksuppgifl.

141
§ första stycket punkten 4 anges att del är fullmäkfige som beslutar om
riktlinjer för förvaltningen av valutareserven.

12 §

Riksbanken
får i valutapolifiskt syfte köpa, sälja och förmedla utländsk valuta, utländska
statspapper, andra lätt omsätlningsbara skuldebrev i ufiändsk valuta och guld
samt rättigheter och skyldigheter som anknyter fill nämnda fillgångar.

Här
anges vissa av riksbankens befogenheter som rör förvaltningen av

valutareserven. När det gäller befogenheter att handla med utländsk valuta

omfattar dessa även de operationer som riksbanken gör på valutamarkna

den för att påverka kronans externa värde.

I motsats till vad som för närvarande är föreskrivet får
de angivna Prop. 1986/87: 143 åtgärderna företas endast i valutapolitiskt
syfte. Därigenom har de värdepapper som riksbanken får bedriva handel med
kunnat anges pä ett mer övergripande sätt än vad som för närvarande görs,
vilket innebär atl bestämmelsen täcker värdepapper av olika art. De finansiella
instmmenten befinner sig under ständig utveckling. Avsikten är att bestämmelsen
skall täcka alla slag av tillgångar som kan bli aktuella för att förvaltningen
av valutareserven skall kunna ske rationellt och med beaktande av kraven pä
säkerhet, likviditet och avkastning.

13§

I valutapolitiskt syfte fär riksbanken ta upp utländsk
kredit och kredit i utländsk valuta, bevilja kredit till annan centralbank och
till Internationella valutafonden samt bevilja kredit inom ramen för
verksamheten i Banken för internationell betalningsutjämning.

Efter medgivande av riksdagen får riksbanken i
valutapolitiskt syfte bevilja kredit till andra inlemationella finansorgan som
Sverige är medlem i och sluta avtal om långsiktiga internationella
låneåtaganden.

Riksbanken får också efter medgivande av riksdagen av egna
medel tillskjuta insatskapital i internationella finansorgan som Sverige är
medlem i.

1 detta lagmm behandlas riksbankens roll i det
internationella finansiella samarbetet.

Det mest utvecklade lånesamarbelet som berör riksbanken finns
inom Internationella valutafonden (IMF) och inom Banken för internationell
betalningsutjämning (BIS). Riksbanken har i lagen getts ett generellt bemyndigande
att bevilja lån inom dessa organs verksamhet. För att undvika att riksbanken
beviljar lån av andra skäl än rent valutapolitiska har elt krav på
valutapolitiskt syfte uttryckligen angetts i lagtexten.

Närmast med tanke på det nuvarande General Arrangements to
Borrow (GAB) föreskrivs vidare att riksbanken efler riksdagens medgivande får
ingå som part i långsiktiga internationella läneåtaganden.

En uppgift som inte kan anses vara av valutapolitisk art
och som några gånger ålegat riksbanken är att efter riksdagens medgivande
tillskjuta insatsmedel i internationella organ där Sverige är medlem. Ett uttryckligt
bemyndigande till detta har här gjorts. Sådana insatser bör, enligt min mening,
endast komma i fråga då det gäller organ vilkas uppgifter är av bankmässig
karaktär eller har anknytning till en centralbanks verksamhet.

14§

Riksbanken får förvärva de särskilda dragningsrätter som
tillkommer Sverige genom deltagandet i Internationella valutafonden. Det
åligger vidare riksbanken att fullgöra de skyldigheter som följer av Sveriges
deltagande i detta system.

Detta lagrum motsvarar den nu gällande bestämmelsen i 15 a
§ RBL. Lag

texten har endast förändrats med hänsyn till alt det särskilda dragnings

kontot i Internationella valutafonden har fått annan beteckning.

15
§ Prop. 1986/87:143

Riksbanken
får verka som förbindelseorgan i förhållande till internationella finansorgan
som Sverige är medlem i.

En
viktig uppgift för riksbanken på det internationella valutapolitiska området är
all verka som förbindelseorgan mellan Sverige och de finansorgan där Sverige
är medlem. Denna uppgift har uttryckligen angetts i denna paragraf. Lagtexten
har utformats med tanke på att regeringen och eventuellt annan myndighet också
kan verka i den angivna funktionen.

16§

Riksbanken
får med eller utan räntegottgörelse ta emot insättningar i valuta eller guld
från andra stater, mellanstatliga organ och bankinrättningar. Riksbanken får
göra sådana insättningar hos bankinrättningar.

Riksbanken
får även ingå avtal om skyldigheter och rättigheter som anknyter till de
insättningar som anges i första styckel.

De
uppgifter som här är aktuella är i huvudsak sådana som hänger samman med
riksbankens medverkan i de inlernafionella betalningssystemen och förvaltningen
av valutareserven. Exempel på de mellanstafiiga organ som avses är
Inlemationella valutafonden (IMF) och Världsbanken (IBRD). Viss anknytning
finns också lill de betalningar som behandlas i 23§. Insättningarna kan avse
såväl guld som valuta, svensk eller utländsk. Det blir således möjligt all vid
förvaltningen av guldbehållningen i valutareserven göra s. k. gulddepositioner
i utlandet för att erhålla en rimlig avkastning på innehavet.

Med
bankinrältningar avses såväl utländska som svenska banker. Kommittén har
föreslagit alt endast utländska banker skall omfattas av bestämmelsen.
Riksbanken och bankföreningen har anfört att detta är en olämplig begränsning
eftersom den t. ex. skulle hindra riksbanken från att låna utländsk valuta av
en svensk valutabank. En sådan begränsning skulle också innebära alt riksbanken
hindrades från att utnyttja svenska banker som kanal för placeringar i utländsk
valuta. Jag ansluter mig fill riksbankens och bankföreningens uppfattning.
Paragrafen har utformats i enlighet med detta.

På
förslag av riksbanken har vidare ett andra stycke fogals lill paragrafen.
Härigenom ges riksbanken möjligheter att t. ex. ingå avtal om framfida
räntevillkor eller ränteregleringsvillkor, vilka kan utgöra ett led i en rationell
förvaltning av valutareserven.

Riksbanken
har vidare anfört att det finns depositaverkamhet som är av
centralbankskaraktär och därför även fortsättningsvis bör få förekomma, t. ex.
deponeringar från andra centralbanker och inlemationella organisationer.
Enligt min mening faller sådan depositaverksamhet inom den föreslagna lydelsen
av första stycket.

17§

Bestämmelser
om riksbankens ytterligare uppgifter och befogenheter inom

det
valutapolitiska området finns i valutalagen (1939; 350).

För att den föreslagna
lagen i huvudsak skall avspegla hela vidden av Prop. 1986/87: 143
riksbankens verksamhet görs en hänvisning till valutalagen (1939: 350).

18§

Riksbanken
får på penningpolitiskt motiverade villkor bevilja kredit till och ta emot
inlåning från svenska bankinstitut samt medverka i betalningsutjämning.
Räntevillkoren för denna ut- och inlåning skall offentliggöras. Om det finns
synnerliga skäl, får riksbanken även på andra villkor än som avses i första
stycket bevilja kredit till svenska bankinstitut och till andra företag som
står under tillsyn av bank- eller försäkringsinspektionen.

Enligt
gällande ordning får riksbanken bevilja kredit till och motta inlåning från
svenska bankaktiebolag. Som framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3,
anser jag all riksbanken bör kunna bedriva låneverksamhet även med enskilda
sparbanker och föreningsbanker och på gmnd härav har ordet bankinstilut använts
i stället för ordet bankaktiebolag.

Paragrafens/ör5/a
stycke ger uttryck för riksbankens uppgift som bankernas bank. Kreditgivning
inom denna ram sker på de allmänna villkor som fullmäktige beslutar. För att
aktörerna på kreditmarknaden skall få kunskap om de räntevillkor som gäller för
riksbankens ut- och inlåning skall dessa villkor offentliggöras.

Riksbankens
medverkan i betalningsutjämning syftar på den s. k. riks-banksclearingen som
avser en daglig reglering av fordringar och skulder mellan bankerna, postgirot
och staten. Riksbanksclearingen innebär att dessa presenterar de fordringar som
de har på varandra. Fordringarna regleras därefter genom att riksbanken för
över akluella belopp mellan de medverkandes checkräkningskonton i riksbanken.

Den
begränsning av läneverksamhelen till bankinsfitut som gäller enligt första
stycket kan innebära att riksbankens handlingsmöjligheter någon gång blir för
hårt beskurna. På gmnd härav lämnas i paragrafens andra stycke en extraordinär
möjlighet till utlåning. Exempel på då sådan utlåning enligt min mening kan bh
aktuell är om t.ex. konkurs hotar ett bankinstilut eller etl annat finansiellt
förelag och om en sådan utveckling enligt riksbankens bedömning medför att
förtroendet för landels kredit-och betalningssystem riskerar alt allvarligt
undergrävas.

I
41 § andra styckel punkten 6 anges att fullmäktige beslutar i fråga om
räntevillkoren för den ut- och inlåning som sker enhgt första stycket och om
samtliga villkor för den utlåning som sker enligt andra slycket.

Att
riksbanken även i andra fall än som avses i denna paragraf kan få la emot
insättningar från kredifinsfilut framgår av 20 §.

19§

I
syfte att påverka kreditmarknaden får riksbanken

1. köpa,
sälja och förmedla svenska statspapper, andra lätt omsättnings-

bara skuldebrev samt rälfigheler och skyldigheter som anknyter till sådana

fillgångar,

2. om
särskilda skäl finns ge ul egna skuldebrev med kort löptid. ,g

I detta lagmm anges
riksbankens befogenhet att påverka kreditmarknaden Prop. 1986/87: 143 genom
marknadsoperationer. Åtgärderna under den första punkten avser den normala
formen för marknadsoperationer, som har till syfte att påverka likviditet och
ränteläge på den inhemska kreditmarknaden, samt köp av nyemitterade statspapper
som riksbanken av främst penningpolitiska skäl gör hos riksgäldskonlorei. De
finansiella instrumenten utvecklas ständigt. Bestämmelsen täcker därför även
rättigheter och skyldigheter som anknyter till de tillgångar som särskilt
anges. Härigenom öppnas en möjlighet för riksbanken att inom ramen för bankens
marknadsoperationer utföra finansiella transaktioner som t. ex. ränleswapar,
s. k. repor samt termins- och optionsaffärer. I vissa fall kan transaktioner
länkas bli genomförda som förmedlingsaftarer i stället för som köp och
försäljning. Försäljning av premie- och sparobligationer sker på sådant säll.
Formuleringen i denna punkt gör detta möjligt även i fortsättningen.

Syftet
med den befogenhet som i punkten 2 ges till riksbanken är att göra det möjligt
för banken att ge ut egna, kortfristiga skuldebrev för att på så sätt minska
likviditeten på marknaden exempelvis i en situalion där lämpliga statspapper
inte finns i tillräcklig omfattning för nödvändiga operalio-

20 §

I
kreditpolitiskt syfte får riksbanken genom beslut i enskilda fall uppställa
kassakrav gentemot kreditinstitut.

Med
kassakrav avses all viss andel, högst femton procent, av kreditin-stiliiiets
placeringar eller förbindelser, beräknade på det sätt riksbanken i det
särskilda fallet bestämmer, skall under angiven tid motsvaras av medel som med
eller utan räntegottgörelse skall innestå på räkning för institutet i
riksbanken. I den utsträckning riksbanken i det särskilda fallet bestämmer
Hkställs med sådana medel kredifinstitulets inneliggande kassa.

Paragrafen
innebär en nyhet i förhållande till den nu gällande ordningen dels genom att
bestämmelserna om kassakrav fåll den innebörden att riksbanken fattar dessa
beslut i enskilda fall, dels genom att bestämmelserna tagils in i
riksbankslagen. Därigenom särskiljs kassakrav från de övriga kredhpolitiska
medel som regleras enligt lagen (1974:922) om kreditpolifiska medel. Kassakrav
jämställs därvid med de traditionella centralbanksinstrumenten som utgörs av
marknadsoperationer och diskontopolitik.

Genom
att riksbanken getts möjlighet att besluta om kassakrav i form av
förvaltningsbeslut i ställel för att utfärda normföreskrifter behövs inte
längre något bemyndigande av regeringen.

Som
framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3, och specialmotiveringen,
avsnitt 4.7, föreslår jag att den kreditpolitiska lagen ändras på sådant sätl
att tillämpningsområdet för kassakrav utvidgas att gälla alla kreditinstitut,
se vidare specialmotiveringen.

I
den kommande proposifionen kommer jag alt föreslå en följdlagsänd-ring i den
kreditpolitiska lagen.

70

2) § Prop. 1986/87: 143

Bestämmelser
om möjlighet för riksbanken att använda vissa andra kreditpolitiska medel
finns i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.

På
motsvarande sätt som när det gäller hänvisningen till valutalagen i 17 § görs
här en hänvisning fill lagen om kredilpolitiska medel.

22 §

Efter
anmodan av riksbanken skall ett kreditinstitut till riksbanken lämna de
uppgifter som riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om en penningpolitisk
åtgärd behöver vidtas eller för att utforma ett beslut om en sädan åtgärd.

Efter
förebild av vad som nu gäller enligt lagen om kredilpolitiska medel ges
riksbanken här elt allmänt bemyndigande att infordra uppgifter för att pä sä
sätt bl. a. fä eU underiag för en bedömning om kassakrav eller någon annan
kreditpolitisk åtgärd bör vidtas eller hur denna åtgärd i sådant fall skall
utformas.

Övriga
uppgifter

23 §

Riksbanken
skall ta emot betalningar lill och göra utbetalningar för staten. För all täcka
statens kortfristiga medelsbehov får riksbanken bevilja staten konlokredh.

Till
riksbankens uppgift som statens bank hör att ombesörja betalningar till och
frän staten. Staten innefattar myndigheter och affärsverk. Dessa betalningar
kan avse såväl betalningar inom landet som betalningar fill eller från
utlandet. Paragrafen motsvarar den nuvarande 20 § RBL.

Enligt
den gällande ordningen mäste riksgäldskonlorei sälja statspapper till
riksbanken för att finansiera kortfristiga likvidiletssvängningar i statens
verksamhet. I detta lagrum ges en annan mer praktisk möjlighet genom att staten
fär täcka kortfristiga behov av betalningsmedel med en konlokredil i
riksbanken. Det skall ocksä vara möjligt all placera tillfälliga
likviditets-överskott på del aktuella kontot.

Den
kredit som det här är fråga om bör löpa med penningmarknadsränta för att det
inte skall finnas något ekonomiskt mofiv för staten att utnyttja denna kredit.
Enhgt 41 § första stycket punkten 9 åligger det fullmäkfige att besluta om de
villkor som skall gälla för skuld eller tillgång på kontot.

24 §

Inom
ramen för riksbankens uppgifter som centralbank får riksbanken förvärva akfier,
andelar i ekonomiska föreningar och liknande rättigheter och ta på sig de
förpliktelser som är förenade med dessa rättigheter.

Denna
paragraf har sin motsvarighet i 16 § RBL och innebär en rält för

riksbanken alt förvärva ägarandelar i företag som bedriver verksamhet av

främst servicekaraktär med anknytning till bankens verksamhet. 71

25 § Prop.
1986/87: 143

Riksbanken
får själv eller genom bolag som ägs av banken bedriva tryckerirörelse,
papperstillverkning och tillverkning av sedlar samt tillverkning av mynt,
medaljer och liknande föremål.

I
denna paragraf, som i huvudsak har sin motsvarighet i 2 § RBL, ges riksbanken
rätt att bedriva olika slag av främst industriell verksamhet som hänger samman
med den direkta centralbanksverksamheten. Att denna verksamhet även får
bedrivas genom bolag som ägs av banken har direkt angetts i lagtexten.

26 §

Riksbanken
får förvärva fastigheter och inventarier som är avsedda för den verksamhet som
banken bedriver eller har del i.

För
att skydda en fordran får riksbanken förvärva varje slag av egendom. Sådan
egendom skall avyttras så snart det är lämpligt och senast när det kan ske ulan
förlust.

Denna
paragraf, som anger den egendom som riksbanken har rätt att förvärva samt de
villkor som gäller för dessa förvärv, motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 25
§ RBL.

27 §

Riksbanken
får mot betalning utföra tjänster som har anknytning fill bankens verksamhel
som centralbank.

Delta
lagmm, som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, ger riksbanken
möjlighet atl få utföra och la ut avgifter för vissa tjänster av
service-karaktär. Dessa tjänster sträcker sig utöver de uppgifter som det
åligger banken att utföra inom ramen för dess funktion som centralbank. Det är
här främst fråga om sådana tjänster som har samband med riksbankens uppgift att
svara för sedetförsörjningen. Vidare avses här vissa andra tjänster som t. ex.
uthyrning av ledig datakapacitet. Sådana tjänster syftar till att bringa ner
kostnaderna för den anskaffade utmstningen och leder således till att denna kan
användas mer effektivt.

28 §

Riksbanken
får efter prövning i varje särskilt fall medge ackord samt besluta om
avskrivning, nedsättning eller eftergift av fordran som banken har.

Denna
paragraf motsvarar i huvudsak 19 § BRG. Bestämmelser med lik

nande innehåll återfinns i regel i de inslmklioner som gäller för de affärs

drivande verken. Till skillnad från dessa förfogar riksbanken över en egen

förmögenhetsmassa, etl förhållande som i och för sig skulle kunna innebä

ra att banken utan uttryckligt stöd i lagen fritt fick förfoga över sin förmö

genhet i de avseenden som här berörs. Emellertid är det riksdagen som

förfogar över riksbankens vinst och därmed anser jag att det är befogat att 72

även i fortsättningen i
lagen ange de befogenheter som det här gäller. Prop. 1986/87: 143
Medgivande eller beslut i de här berörda frågorna skall när det gäller ärenden
av större vikt ankomma på fullmäktige, vilket anges i 41 § första stycket
punkten 11.

29 §

Uppkommer
i riksbankens verksamhet anledning att väcka en fråga om författningsändring
eller annan åtgärd från statens sida, får fullmäktige göra framställning i
ämnet till riksdagen eller regeringen.

Denna
paragraf behandlar riksbankens förslagsrätt och har sin motsvarighet i 15 §
BRG. Bakgmnden fill bestämmelsen, såvitt avser förslag fill riksdagen, utgörs
av RO 3: 8 första stycket, där del sägs att organ som helt eller delvis utses
av riksdagen får väcka förslag hos riksdagen i fråga som rör organets
kompetens, organisafion, personal eller verksamhetsformer. Vidare anges, vilket
är del som här åsyftas, att riksdagen kan föreskriva att sådant organ även i
annat fall får väcka förslag hos riksdagen.

30 §

Vid
planeringen och genomförandet av riksbankens verksamhet i fred skall de krav
beaktas som totalförsvaret ställer.

Det
åligger riksbanken att ansvara för beredskapsplanläggningen på bank- och
betalningsväsendets område. Härvid skall riksbanken i erforderlig utsträckning
samråda med berörda myndigheter, kreditinstitut och andra företag.
Överstyrelsen för civil beredskap skall hållas underrättad om
beredskapsplanläggningen.

Paragrafen
har utformats efter förebild av vad som gäller för vissa affärsverk som har
planeringsansvar inom totalförsvarets ram.

De
myndigheter som närmast avses är bankinspektionen, postverket och
riksrevisionsverket. Bestämmelsema ansluter sig till den roll inom de civila
delarna av totalförsvaret som riksbanken fått genom riksdagens beslut (prop.
1984/85:160, FöU: 11, rskr. 388).

Organisation
m.m.

31 §

Enligt
9 kap. 12 § regeringsformen förvaltas riksbanken av åtta fullmäktige av vilka
sju väljs av riksdagen och en, som är riksbankens chef, väljs av de övriga
fullmäktige. De sistnämnda väljer även inom sig ordförande.

Fullmäktige
väljer inom sig en eller flera vice ordförande. Riksbankschefen får inte
väljas till vice ordförande.

1
första stycket erinras om innehållet i den föreslagna lydelsen av RF 9:12

som är den konstitutiva bestämmelsen om riksbankens högsta ledning.

Dessa frågor behandlas utförligt i avsnitt 2.4. Att riksdagen också väljer

suppleanter framgår av RO 7:8.

I andra stycket har en bestämmelse intagits om val av vice ordförande. 73

Bestämmelsen motsvarar vad
som för närvarande gäller enligt RO 7:13 Prop. 1986/87: 143

med undantag av att
riksbankschefen inte får väljas fill uppdraget som vice

ordförande.

32 §

Enligt
8 kap. 6 § riksdagsordningen väljer fullmäktige utom sig högst två vice
riksbankschefer och bestämmer i vilken inbördes ordning dessa, vid förhinder
för riksbankschefen, skall vara suppleant för denne i fullmäktige. Vice
riksbankschef utövar i den inbördes ordning som nyss sagts även i övrigt
riksbankschefens tjänst när denne har förhinder. Efter beslut av
riksbankschefen inträder vice riksbankschef också i andra fall i riksbankschefens
ställe vid behandlingen av vissa ärenden eller gmpper av ärenden.

I
paragrafens första stycke erinras om innehållet i den föreslagna lydelsen av RO
8:6.

I
det andra stycket anges hur tjänstgöringen för vice riksbankschef skall
bestämmas i de delar som inte rör uppgiften atl vara suppleant i fullmäktige
för riksbankschefen.

33 §

Fullmäktig
får inte vara omyndig eller försatt i konkurs. Delsamma gäller vice
riksbankschef.

Dessa
får inte heller vara statsråd eller ledamöter eller suppleanter i
kreditinstituts styrelser.

Denna
paragraf innehåller valbarhets- och behörighetsvillkoren för ledamot i
fullmäktige och för vice riksbankschef.

Dessa
villkor har enligl förslaget vidgats i förhållande till vad som nu gäller på så
sätt att fullmäktig och vice riksbankschef inte får vara ledamöter eller
suppleanter i styrelsen för kreditinstitut, dvs. företag som i hög grad berörs
av riksbankens åtgärder för att påverka kreditmarknaden.

I
enlighet med kommitténs förslag i delbetänkandel Stalsskuldspolifiken -
samordningsfrågor, (SOU 1984; 89) skall det vara möjligt med gemensamma
ledamöter i de ledande organen för riksbanken och riksgäldskontoret.

34 §

Riksbankens
verksamhet bedrivs vid etl huvudkontor i Stockholm, där också fullmäktige har
sitt säte.

Riksbanken
bedriver dessuiom verksamhet vid regionkontor, kassakontor och sedeldepäer
till det antal och på de orter som riksbanken bestämmer.

I
denna paragraf anges ramen för riksbankens yttre organisation. Till skillnad
mot vad som för närvarande gäller anges inte något bestämt antal region- och
kassakontor. Därmed kan fullmäktige i framtiden besluta om en ändring av
antalet kontor och sedeldepåer om detta visar sig vara sakligt

mofiveral
utan alt en lagändring behöver göras.

74

För närvarande använder sig riksbanken av sedeldepåer som
är inrymda Prop. 1986/87: 143 i vissa postkontor och betjänas av personal från
dessa kontor. Denna verksamhet är på så sätt till sin natur skild från riksbankens
övriga verksamhet avseende sedel- och myntförsöijningen och den ges därför ett
uttryck i lagen. Inrättandet av sedeldepåer är pä samma sätt som när det gäller
region- och kassakontor en fräga om riksbankens organisation som fullmäktige
skall besluta om enligl 41 § första stycket punkten 2. Riksdagens revisorer
har föreslagit en redaktionell ändring av lagtexten för att sedeldepåemas
speciella karaktär som komplement till riksbankens egen kontorsorganisation
skall framgå av lagtexten. Jag anser dock att det är till fyllest med den
beskrivning som görs i motivtexten.

En annan nyhet i den föreslagna lagen är bestämmelsen om
var fullmäktige har sitt säte. När det gäller allmänt fomm för riksbanken, i
den mening som avses i 10 kap. 1 § rättegångsbalken, skall fullmäktige
jämställas med en styrelse.

35 §

Vid huvudkontoret finns en revisionsenhet samt de övriga
enheter som fullmäktige beslutat.

Under fullmäktige leds riksbankens verksamhet av
riksbankschefen. Verksamheten vid revisionsenheten leds dock av fullmäkfige, om
annat inte följer av lagen (RFS 1968; 8) om revision av riksdagsförvaltningen.

Ärendenas fördelning mellan enheterna skall framgå av en
arbetsordning för riksbanken.

Revisionsenheten vid riksbanken utför också revision av
riksdagens förvaltningskontor, riksdagens ombudsmän, riksdagens revisorer och
Nordiska rådets svenska delegation enligt revisionsplaner som fastställs av
respektive myndighet.

Lagmmmet behandlar riksbankens inre organisation.
Bakgmnden fill bedömningen av vilket utrymme som riksbanken skall ha atl
besluta om sin egen organisation framgär av den allmänna motiveringen, avsnitt
2.6.

Paragrafens fiärde stycke har jag tillfogat efter förslag
av riksdagens förvaltningskontor och riksdagens revisorer. Enligt kommitténs
förslag skall ifrågavarande revisionsuppgifter, vid ändrat huvudmannaskap för
riksgäldskontoret, handhas av riksdagens förvaltningskontor. Förvaltningskontoret
och riksdagens revisorer har pekat på att ett inordnande av den interna
riksdagsrevisionen i riksbankens revisionsenhet skulle innebära administrativa
fördelar i form av ökad effektivitet och minskad sårbarhet. Jag delar denna
uppfattning.

36 §

Vid riksbanken får finnas personal enligt upprättad
personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgäng på medel
enligt gällande budget.

Riksbanken fär dessutom anlita utomstående för särskilda
uppdrag i mån av behov och tillgång på medel enligt gällande budget.

Utöver vad som följer av 9 § anslällningsstadgan (RFS
1976:7) för riks

dagen och dess organ far tjänster som fillsälts av fullmäktige tillsättas utan

att de kungörs lediga till ansökan. 75

Ordinarie tjänster vid
riksbanken inrättas av riksdagen. De ordinarie Prop. 1986/87: 143
tjänsterna som riksbankschef och vice riksbankschefer filisätts med förordnande
för fem år. Övriga ordinarie tjänster tillsätls med förordnande för högst tre
är.

Av
riksbankens ställning som en myndighet under riksdagen följer att frågor av
personaladminislraliv karaktär regleras av de bestämmelser som direkt gäller
personalen vid riksdagen och dess myndigheter, eller de andra bestämmelser som
genom särskilt beslut av riksdagen eller riksdagens förvaltningskontor, äger
tillämpning för bl. a. riksbanken. Därutöver handhar förvaltningskontoret
vissa uppgifter som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare i
fräga om riksdagen och dess myndigheter. Kontoret meddelar bl. a. förskrifter
på området.

Av
första och andra styckena framgår att vid riksbanken får finnas personal enligt
personalförteckning samt annan personal i män av behov och tillgång på medel
enligl gällande budget.

De
tjänster som enligt tredje stycket tillsätls av fullmäkfige och som enligt
förslaget får tillsättas utan alt kungöras lediga till ansökan är riksbanksdirektörer,
avdelningschef eller direktör för regionkontor, jfr 41 § 12.

Riksbanken
har dels pekat på att nuvarande lönevillkor i riksbanken försvagar möjlighetema
att verka och att de på sikt kan leda till svårigheter, dels uttalat att
möjligheten att tillsälta tjänster utan kungörelseförfarande borde utvidgas
utöver vad som föreslagits av kommittén. Jag avstår dock från att i detta
sammanhang föreslå någon ändring.

Den
särskilda bestämmelsen för riksbankschefstjänsten följer av den i RF 9; 12
föreslagna ordningen för förordnande av riksbankschef och bestämmelsen för
vice riksbankschef följer av RO 8:6.

37 §

Det
ankommer på riksbanken atl i särskilda fall och enligt de fömtsättningar som
anges i 4 kap. 2 § punkterna 2 och 3 lagen (1976:600) om offentlig anställning
besluta att endast svensk medborgare får inneha eller utöva tjänst inom
riksbanken.

I
denna paragraf ges riksbanken ett bemyndigande att i särskilda fall besluta alt
endast svensk medborgare får inneha eller utöva tjänst inom riksbanken. Med
hänsyn till bestämmelserna i regeringsformen om delegeringen av
normgivningskompetens har bemyndigandet fill riksbanken, i förhållande till vad
som f.n. gäller enligt 25 § BRG, inskränkts fill att endast avse beslut i
särskilda fall.

38 §

Riksbanken
skall besluta arbetsordning och de föreskrifter i övrigl som behövs för arbetet
inom banken.

Riksbanken
beslutar ocksä i enskilda fall i frågor som rör personal och uppdragstagare hos
banken, i den mån inte annat följer av lag eller beslut av riksdagen eller av
riksdagens förvaltningskontor.

76

Enligt första styckel
skall riksbanken besluta om arbetsordning och de Prop. 1986/87: 143 andra
föreskrifter som behövs för arbetet inom banken.

I
andra stycket anges att riksbanken beslutar för särskilda fall i frågor som rör
personal och uppdragstagare hos banken, i den mån inte annat följer av lag
eller beslut av riksdagen eller av riksdagens förvaltningskontor. Detta
innebär att riksbanken bestämmer bl. a. om semester och annan ledighet.
Samtidigt finns det ocksä områden där riksdagen eller förvaltningskontoret har
beslutanderätten, t.ex. vid inrättandet av ordinarie tjänster och när det
gäller förvaltningskontorets beslutanderätt enligt handläggningscirkuläret
(RFS 1984: 7) beträffande vissa frågor om anställningsvillkor för riksdagen och
dess myndigheter. Riksbankens befogenhet att besluta kan ocksä vara begränsad
genom stadgan (RFS 1978:7) om vissa medbestämmandeformer inom riksdagen och
dess myndigheter. Ytterligare bestämmelser finns i lagen (1976; 600) om
offenfiig anställning.

39
§

Beträffande
arvoden till fullmäktige och suppleanter finns föreskrifter i lagen (1984:665)
om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

En
fullmäktig eller suppleant som gör resor för riksbankens räkning har rält lill
resekostnadsersättning, traktamente och annan ersättning enligt de bestämmelser
om sädana förmåner som enligt kollektivavtal gäller för statstjänstemän i
allmänhet eller, vid utrikes resa, enligl utlandsreseregle-menlet (1953:666).
Fullmäkfig och suppleant hänförs fill reseklass A.

En
fullmäktig eller suppleant som är ledamot av riksdagen har inte rätt till
traktamente för att delta i en sammankomst i Stockholm med fullmäktige eller
för annan förrättning eller annal uppdrag där för riksbankens räkning under tid
då riksmöte pågår. Vid förrättning pä annan ort än Stockholm under pågående
riksmöte skall dagtraktamentet för en fullmäktig eller suppleant som är
ledamot av riksdagen minskas med del belopp per dag som utgår enligt
ersältningsstadgan (1979: 1197) för riksdagens ledamöler.

Detta
lagmm, som behandlar arvoden och kostnadsersättningar till fullmäktige och
suppleanter, motsvarar i huvudsak de nu gällande bestämmelserna i 10 § 5 mom.
och 6mom. BRG.

I
förslaget finns dock även särskilda bestämmelser vid förrättning på annan ort
än Stockholm för fullmäktig och suppleant som samtidigt är ledamot av
riksdagen. Dessa motsvarar bl.a. vad som för närvarande gäller för
riksgäldsfullmäktig och suppleant enligt 25 § andra stycket lagen (1982:1158)
om riksgäldskontoret.

Riksbanken
anser inte att bestämmelserna i paragrafen hör hemma i riksbankslagen och har
föreslagit att de skall föras till lagen (1984:665) om arvoden m. m. för
uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ eller till annan lämplig
författning. Jag är dock av annan mening och anser att föreslagna bestämmelser
med hänvisningar bör ingå i riksbankslagen.

40§

1
mom. Till ledamöter i den i 6a§ valutalagen (1939: 350) nämnda valuta- 77

styrelsen skall
fullmäktige utse dels från riksbanken en vice riksbankschef, Prop. 1986/87;
143 en fullmäktig eller suppleant för fullmäktig och en riksbanksdirektör, dels
utanför banken fyra ledamöter, av vilka tvä skall representera bankväsendet
och näringslivet i övrigl och två arbetstagarna. Fullmäktige skall dessutom
utse högst två suppleanter för varje ledamot.

Vice
riksbankschefen är valutastyrelsens ordförande. Fullmäktige förordnar en av de
övriga inom riksbanken utsedda ledamöterna atl vara vice ordförande.

Valulaslyrelsen
är beslutför när minst fem ledamöter är närvarande.

2 mom.
Ärende som valutastyrelsen skall ta befallning med avgörs i

valutastyrelsen, i valutastyrelsens direktion (valutadirekfionen) eller av

enskilda tjänstemän, en eller två i förening.

Valutastyrelsen
avgör ärenden rörande tillämpningsföreskrifter enligt 6a § andra stycket
valutalagen (1939; 350) samt övriga ärenden som innefattar väsentliga
principfrågor eller på annat sätt är av större betydelse.

Valutadirektionen
skall förbereda ärenden som skall avgöras av valutastyrelsen och under
styrelsen leda valutaregleringen. I valutadirektionen avgörs ärenden som utan
att kräva valutastyrelsens avgörande bedöms betydelsefulla.

Enskilda
tjänstemän, en eller två i förening, vilka därfill erhållit valulastyrelsens
bemyndigande, avgör de ärenden som inte ankommer på valutastyrelsen eller
valutadirekfionen.

3 mom.
Valutadirektionen består av den vice riksbankschef och riks

banksdirektör som ingår i valutastyrelsen, två av deras suppleanter i

styrelsen samt den gmppchef eller motsvarande tjänsteman lill vars verk

samhetsområde ärendet hör. Har för vice riksbankschefen eller riksbanks

direktören utsetts mer än en suppleant bestämmer valulaslyrelsen vilken

av de två suppleanterna som skall ingå i valutadirekfionen. Valutastyrelsen

skall utse två tjänstemän i riksbanken som suppleanter för valutadirektio

nens ständiga ledamöter. Vice riksbankschefen är ordförande och riks

banksdirektören vice ordförande i valutadirektionen. Beslutförhet kräver

att tre är närvarande.

4 mom.
Har på sätt som föreskrivs i 6 a§ femte stycket valutalagen

(1939; 350) ett yrkande framställts om atl beslut som valulaslyrelsen fattar

skall underställas fullmäktiges prövning, skall sökanden i ärendet under

rättas om detta snarast möjligt och senast i samband med att han får

meddelande om innehållet i styrelsens beslut.

Fullmäktig
eller suppleant för fullmäkfig får inte delta i fullmäktiges handläggning av
ett ärende som han tagit befattning med i valutastyrelsen.

5 mom.
Beträffande arvoden till valutastyrelsen finns föreskrifter i lagen

(1984:665) om arvoden m. m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndighe

ter och organ. Vid resa, som föranleds av uppdraget, har ledamol och

suppleant rätt till resekostnadsersättning och traktamente enligt vad som

gäller för riksbanksdirektör.

Fullmäktige
i riksbanken anser att bestämmelserna i paragrafen bör föras till valutalagen
och att det i riksbankslagen är till fyllest med den hänvisning som görs till
valutalagen i 17 §.

När
det gäller vilka bestämmelser avseende valutalagstiftningen som skall finnas i
riksbankslagen överensstämmer mitt förslag i huvudsak med vad som har
föreslagits av valutakommittén i betänkandet Översyn av valutaregleringen (SOU
1985:52). Således motsvarar denna paragraf i huvudsak 13 § BRG med de av
valulakommitlén föreslagna ändringarna. I

78 huvudsaklig
överensstämmelse med valutakommitténs förslag kommer jag

att
i kommande proposifion föreslå också en ändring av 6a§ valutalagen Prop.
1986/87:143 som innebär alt fullmäktige och inte valutastyrelsen skall besluta i
fråga om ärenden som rör tillämpningsföreskrifter. Fullmäktige kan dock överlåta
ät valutastyrelsen att besluta om föreskrifter som är av mindre principiell
belydelse. Dessutom har vissa ändringar gjorts med anledning av att jag
föreslår alt det i riksbanken skall kunna finnas två vice riksbankschefer. Vid
lika röstetal i valutastyrelsen gäller omröstningsreglerna i 18 §
förvaltningslagen (1986; 223).

Den
nuvarande bestämmelsen om att chefen för riksbankens kredilpolitiska avdelning
skall delta vid behandhngen i valuladirektionen av ärenden av särskild
penningpolitisk betydelse har utgått. Denna bestämmelse har på senare är inte
fillämpats och den är inte heller i sak motiverad.

Inom
departementet bereds för närvarande en framställning från riksbanken om
ändring av valutastyrelsens sammansättning i överensstämmelse med
valutakommitténs förslag. Ändringen föreslås ske i valutalagen och i BRG med
ikraftträdande den I juli 1987.

Ärendenas
handläggning 41 §

Av
fullmäkfige avgörs

1. förfatlningsfrågor,

2.
frågan om fastställande av
arbetsordning samt andra viktigare frågor om riksbankens organisafion och
arbetsformer,

3.
frågor om systemet för att
bestämma kronans värde i förhållande till andra valutor,

4.
frågor om riktlinjer för
förvaltningen av de tillgångar som anges i 11 §,

5.
frågor om viktigare
internationella kreditavtal,

6.
frågor om diskonto och om
räntevillkor vid ut- och inlåning enligt 18 § första stycket samt villkor vid
utlåning enligt 18 § andra styckel,

7.
frågor om viktigare
rekommendationer till eller överenskommelser med kredifinstitut,

8.
frågor om kassakrav och
särskild avgift när kassakrav inte uppfylls,

9.
frågor om slatens kontokredit,

10. frågor
om förvärv av aktier eller andelar enligt 24 §,

11. vikfigare
frågor om ackord, avskrivning, nedsättning eller eftergift av

fordran,

12.
frågor om upprättande av
pesonalförleckning, om beslut som avses i 37 § samt om tillsättande av tjänster
som riksbanksdirektör, avdelningschef eller direktör för regionkontor,

13.
frågor om skiljande från annan
anställning än provanställning eller om skiljande från uppdrag eller om
disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkamndersökning,

14. övriga
frågor som enligt denna eller annan lag skall avgöras av

fullmäktige, saml

15. frågor
som fullmäktige finner vara av siörre vikl eller som riksbanks

chefen hänskjuter till fullmäktige.

Ärenden
som inte skall avgöras av fullmäkfige avgörs av riksbanksche

fen. I den män sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av

riksbankschefen, får de avgöras av annan tjänsteman enligt vad som anges

i arbetsordningen eller i särskilda beslut. 79

På liknande sätt som i
moderna myndighetsinstruktioner och i lagen om Prop. 1986/87: 143

riksgäldskontoret görs här
en uppräkning av de frågor som skall avgöras av

fullmäktige.

Flertalet
av de olika punkterna i första stycket kommenteras i specialmotiveringen till
den paragraf där den aktuella befogenheten särskilt nämns. I detta sammanhang
berörs därför endast de punkter där den befogenhet som anges är av mer allmän
art. En sådan befogenhet anges i punkten I och avser bl.a. dels sådana
författningar som skall beslutas av fullmäktige själva, t.ex. föreskrifterna om
utformningen av mynt och sedlar och författningar inom ramen för bl. a.
valutalagstiftningen, dels ärenden där riksdagen, regeringen eller någon annan
myndighet remitterar elt författningsförslag till fullmäktige för yttrande.

När
det gäller den särskilda avgiften enligt punkten 8 skall fullmäktige besluta i
samtliga frågor som gäller denna avgift, således såväl uttagande som nedsättning
eller eftergift av avgiften.

Vad
sedan angår punkten 14 anges där att det av andra paragrafer i lagen eller av
annan lag kan framgå att fullmäktige skall besluta i vissa frågor. Vad som här
åsyftas är bl.a. beslut som avses i 29§ om riksbankens förslagsrätt och beslut
som det åligger fullmäktige att fatta enligt valutalagen (1939: 350) och
enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.

I
paragrafens andra stycke anges en delegationsordning för de beslut som inle
fattas av fullmäktige.

42 §

Innan
riksbanken fattar beslut av större penningpolitisk vikl skall samråd ske med
det statsråd som regeringen bestämmer, om inte synnerliga skäl föranleder
annal.

1
denna paragraf föreskrivs riksbankens skyldighet att samråda med regeringen.
Bakgrunden till bestämmelsen behandlas i avsnitt 2.2. Denna skyldighet är
utformad på så sätt att den kan fullgöras genom alt samråd kommer till stånd
med ett statsråd som regeringen bestämmer. På så sätt åstadkoms en smidig form
för förfarandet på samma gäng som alla formella krav uppfylls.

Även
med denna ordning kan det tänkas förekomma sådana situationer som innebär att
samråd inte kan komma till stånd. En undantagsmöjlighet har därför öppnats för
riksbanken atl fatta beslut av större penningpolitisk vikt utan föregående
samråd om synnerliga skäl föranleder detta.

43 §

Fullmäktige
skall sammanträda minst en gång varannan vecka. Vid sammanträdena skall
protokoll föras.

Fullmäktige
är beslutföra när minst sex ledamöter är närvarande. Ärenden som kräver ett
skyndsamt beslut får dock avgöras av fem ledamöter, om minst fyra av dem är
ense om beslutet. Vid omröstningar skall varje ledamot ge sin mening till
känna.

I
5 § lagen (RFS 1980:4) om beslutande organ i frågor om disciplinansvar

m.m. beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter finns gQ

en särskild bestämmelse om
omröstning i vissa personalfrågor. Också Prop. 1986/87: 143
omröstningsbestämmelsen i 24 § anslällningsstadgan (RFS 1971:3) för riksdagen
och dess organ skall iakttas.

I
denna paragraf behandlas procedurregler för arbetet i fullmäktige. Dessa frågor
behandlas i den allmänna motiveringen, avsnittet 2.4.

Reglerna
om beslutförhet har anpassats till den föreslagna utökningen av
fullmäktigekretsen till åtta ledamöter. När det gäller beslut i vissa personalärenden
tillämpas andra omröslningsregler enligt särskilda stadganden. En hänvisning
har därför gjorts till dessa bestämmelser. I övrigt gäller de omröstningsregler
som finns i 18 § förvaltningslagen (1986:223).

44 §

Om
ett ärende som skall behandlas av fullmäktige är av ringa betydelse eller av
särskilt brådskande art får ärendet avgöras genom meddelanden mellan
ledamöterna.

Här
öppnas en möjlighet att vid behandlingen av vissa ärenden hälla sammanträde per
capsulam, dvs. utan att ledamöterna träffar varandra. Sådana sammanträden
fömtsatts endast hållas undanlagsvis.

45 §

Fullmäktige
får inte sammanträda på ett område som är ockuperat av främmande makt.

Denna
paragraf har utformats efter förebild av 20 § andra stycket lagen om
riksgäldskontoret. Detta innebär att någon motsvarighet inle tagits med till
den gällande bestämmelsen i 28 § andra slycket RBL, som innebär atl tre
ledamöter måste vara närvarande när riket till nägon del är ockuperat.

46 §

I
en skrivelse som fullmäktige avger till riksdagen eller regeringen skall det
anges vilka ledamöter som deltagit i beslutet och vem som varit föredragande.
Har skiljaktig mening anmälts i ärendet, skall den anges i skrivelsen eller
framgå av bifogat protokollsutdrag.

Här
behandlas de formella krav som skall gälla för skrivelser som fullmäktige
avger till riksdagen eller regeringen.

Budget,
redovisning och vinstdisposition

I
paragraferna 48-50 föreslås bestämmelser som rör budget, redovisning och
disposition av riksbankens vinst. Bakgrunden till detta är riksbankens
ställning som en myndighet oberoende av anslag för sin verksamhet.

47 §

Kalenderåret
är riksbankens räkenskapsår.

Varje år före utgången av december månad skall fullmäktige fastställa en 81

6 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 143

budget för
riksbankens förvaltningsverksamhet under det följande räken- Prop. 1986/87:
143

skapsåret.
Budgeten skall tillställas riksdagen och riksdagens revisorer för

kännedom.

Av andra stycket framgår att fullmäktige varje år skall
fastställa en budget för förvaltningsverksamheten för det kommande
räkenskapsåret. Riksdagen skall sedan ges möjlighet att anlägga synpunkter på
budgeten i anslutning till sin granskning av fullmäktiges förvaltning av
banken.

Riksdagens förvaltningskontor anser att frågan om riktlinjer
för riksbankens budgetarbete och dessas utformning bör övervägas vidare.
Riksdagens revisorer anser att riksbanken varje år också skall fastställa en
plan avseende verksamheten under de tre närmast följande åren. Detta eftersom
det skulle ge riksbanken bättre fömtsättningar att ta hänsyn till riksdagens
eventuella synpunkter.

Av avsnitt 2.9 framgär att jag avser alt senare återkomma
till frågor om budgetens utformning m.m.

48 §

Riksbanken är bokföringsskyldig och det åligger banken att
fullgöra denna skyldighet på ett sätl som ger erforderlig information för en
bedömning av bankens verksamhet.

Varje år före den 15 febmari skall fullmäktige till
riksdagen och riksdagens revisorer avge redovisning för det föregående
räkenskapsåret samt förslag till disposifion av riksbankens vinst.
Redovisningen skall omfatta resultaträkning, balansräkning,
förvaltningsberättelse och en redogörelse för den förda valuta- och
kreditpolitiken.

Riksbanken omfattas inte av de allmänna bestämmelser om
bokföringsskyldighet som finns i bokföringslagen (1976:125) eller förordningen
(1979: 1212) med föreskrifter om statliga myndigheters bokföring och den
nuvarande lagstiftningen behandlar endast fragmentariskt redovisningen av
bankens tillgångar. Här slås därför fasl atl riksbanken är bokföringsskyldig.
Några närmare principer för hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras anges
inte. Riksbankens verksamhet är enligl min mening inte sådan alt en hänvisning
kan ske fill vad som för andra verksamheter är god redovisningssed. De krav som
bör ställas på riksbankens bokföring är för närvarande föremål för överväganden
av riksbanken i samråd med riksdagens revisorer.

Redovisningen skall lämnas lill riksdagen och, vilket är
en komplettering av kommuténs förslag, fill riksdagen revisorer. Detta
motiveras av att riksdagens revisorer skall uttala sig om förslaget till
resultaträkning och balansräkning. Tiden inom vilken riksbanken skall avge
redovisning för del föregående räkenskapsåret har i förhållande till vad som nu
gäller utsträckts 15 dagar lill den 15 febmari.

49 §

Riksbankens resultaträkning och balansräkning fastställs
av riksdagen,

som också beslutar hur bankens vinst skall disponeras. Har
reservfonden 82

gått ned under femhundra
miljoner kronor, skall minst tio procent av årets Prop. 1986/87: 143 vinst
avsättas till reservfonden tills denna åter nätt upp till detta belopp.

Riksdagen
beslutar om ansvarsfrihet för fullmäktige för förvaltningen av riksbanken.

1
denna paragraf har samlats de bestämmelser som rör riksdagens beslut avseende
förvaltningen av riksbanken. När det gäller resultat- och balansräkningarna
anges att dessa skall fastställas av riksdagen. Härigenom kommer ett
årsresultat att fixeras som det sedan ankommer på riksdagen att disponera över,
dock med iakttagande av de angivna bestämmelserna om avsättning lill
reservfonden.

Riksdagen
prövar frågan om ansvarsfrihet för samtliga ledamöter i fullmäktige, dvs. även
den fullmäktig som är riksbankschef och som valts av de övriga fullmäktige.

Avslutande
bestämmelser

50 §

Riksbanken
skall löpande offenfiiggöra statistiska uppgifter om valuta- och
kreditförhållanden. Riksbanken skall även offentliggöra beslut om diskontoförändringar.

Enligt
den gällande ordningen skall riksbanken vid särskilda tillfällen offentliggöra
uppgifter om sina tillgångar och skulder samt uppgifter om utelöpande sedlar
och de tillgångar som finns som säkerhet för dessa sedlar. Det urspmngliga
motivet för denna ordning var att ge riksbankens borgenärer information om
bankens ekonomiska tillslånd. De uppgifter som görs offentliga tjänar
emellertid numera som information för aktörerna på kredit- och
valutamarknaderna. I denna paragraf åläggs därför riksbanken direkt all
löpande offentliggöra uppgifter som är av intresse för bedömningen av förhållandena
på kredit- och valutamarknaderna. De som är verksamma på dessa marknader kan
därigenom få ledning för sitt handlande. Sedan november 1985 är diskontot
formellt frikopplat från räntenivån vid riksbankens utlåning lill bankema,
diskontot ulgör nu främst ett riktmärke för annan räntesättning i samhället.
Åtskilliga lagar och avtal bygger till någon del på diskontot. Här anges därför
att riksbanken måste offentliggöra beslut varigenom diskontot förändras.

I
den kommande propositionen kommer jag att föreslå en ändring i lagen (1982:
1255) om författningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och
riksbanken.

51 §

Ett
kreditinstitut som inte uppfyller uppställda kassakrav skall betala särskild
avgift till staten. Frågan om särskild avgift prövas av riksbanken.

Här
anges den sanktion som skall finnas mot kreditinstitut som inte rättar

sig efter riksbankens beslut om kassakrav. Bestämmelsen motsvarar i

huvudsak 29§ lagen om kreditpolitiska medel. Den har dock utformats 83

med hänsyn
till den föreslagna ordningen som innebär att kassakrav skall Prop.
1986/87: 143 fastställas genom förvaltningsbeslut.

52 §

Den särskilda avgiften enligl 51 § skall utgöra elt belopp
som svarar mot ränla på underskottet för vatje dag sådant förelegat, varvid
räntesatsen per år får uppgå till högst två gånger det av riksbanken
fastställda, vid varje tid gällande diskontot.

Om det finns särskilda skäl, fär den särskilda avgiften
nedsättas eller efterges.

Innehållet i denna paragraf, som behandlar frågan hur den
särskilda avgiften skall beräknas samt frågan om nedsättning eller eftergift
av avgiften, överensstämmer med vad som nu gäller enligt 30 och 31 §§ lagen om
kreditpolifiska medel. Enligt vad som föreslås i 41 § första stycket punkten 8
är del fullmäktige som beslutar om uttagandet av den särskilda avgiften.

53 §

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhel lämnat
oriktig uppgift i samband med fullgörande av skyldighet enligt 22 § skall dömas
till böter, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. I ringa fall
skall inte dömas till ansvar.

Denna paragraf har sin förebild i 32 § lagen om
kredilpolitiska medel och gäller straffsanktion för den person som uppsåtligen
eller av grov oaklsamhet lämnar oriktiga uppgifter när uppgifter med stöd av
22 § i RBL infordras av riksbanken som underlag för beslut om kassakrav eller
annan penningpolitisk åtgärd.

54 §

Riksbanken skall ulan hinder av vad som föreskrivs i 8
kap. 8 § sekretesslagen (1980; 100) undertätta polismyndighet eller
åklagarmyndighet om del i riksbankens kassarörelse, valulahandel, lånerörelse,
beialningsutjämning eller handel med värdepapper framkommer uppgifter som ger
anledning alt anta atl ett brott har begåtts.

Om det finns särskilda skäl får riksbanken underlåta att
lämna sådan underrättelse.

I denna paragraf föreskrivs skyldighet för riksbanken att
i vissa fall lämna uppgifter fill polis- eller åklagarmyndighet för att det
sekretesskydd skall brytas som dessa uppgifter annars omgärdas med enligt
sekretesslagen (1980: 100). Bestämmelsen har sin motsvarighet i 35 § i gällande
RBL.

Genom att ordet bankrörelse inte används i den föreslagna
lagen har i stället den verksamhet angetts som i den gällande lagen omfattas av
sekretess.

55 §

Åtal mot vice riksbankschef för brott som han begått i
utövningen av sin g4

tjänst får beslutas endast
av finansutskottet eller av fullmäktige. Detta Prop. 1986/87: 143 gäller
dock inte i fråga om brott som begåtts i utövningen av riksbankens
beslutanderätt enligt valutalagen (1939; 350).

I
denna paragraf behandlas de särskilda regler för åtal som skall gälla för en
vice riksbankschef. Motsvarande bestämmelser för fullmäktig finns upptagna i
RO 9:8.

Den
nuvarande lagstiftningen upptar i 29 § BRG särskilda bestämmelser om åtal för
befattningshavare inom riksbanken vilka tillsammans med fullmäktig ingår i
riksbankens direktion. Enligt mitt förslag skall direktionen inte längre
finnas kvar, detta innebär att särskilda åtalsregler, fömtom stadgandet i RO
9:8, endast behöver finnas för vice riksbankschef

Det
undantag som gjorts för utövningen av beslutanderätt enligl valulalagen har
sin motsvarighet i den gällande lagstiftningen. Motivet för detta undantag är
att dessa beslut i huvudsak avser enskilda förvaltningsärenden.

56
§

Riksbankens
beslut enligl denna lag får överklagas endast i den utsträckning och i den
ordning som sägs i besvärsstadgan (RFS 1970: 3) för riksdagen och dess verk.

I
RO 9:5 finns en grundläggande bestämmelse om besvär över beslut av riksdagens
organ i förvaltningsärende. I den bestämmelsen föreskrivs alt besvär över
beslut i riksdagens organ i förvaltningsärende, mot vilket lalan fär föras
enligt vad som är föreskrivet därom, prövas av regeringsrätten i de fall som
riksdagen särskilt bestämmer och i övriga fall av riksdagens besvärsnämnd. I de
fall ett beslut av riksbanken går att överklaga kan delta således endast ske
anfingen fill regeringsrätten eller fill besvärsnämnden.

Bestämmelsema
i RO kompletteras av bestämmelserna i besvärsstadgan (RFS 1970: 3) för
riksdagen och dess verk, där det anges i vilka fall och på vilket sätt talan
får föras mot riksbankens beslut. Därvid gäller att talan får föras mol beslut
som gmndar sig på lagen om offentlig anställning eller bestämmelse som
meddelats med slöd av den lagen. Talan får också föras mot beslut om avtalsbart
anställningsvillkor, såvida annat inte är särskilt stadgat i. lagen (1965:276)
om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut. I
dessa fall förs lalan hos riksdagens besvärsnämnd. Talan får vidare bl. a.
föras mot beslut som gäller en enskilds begäran att erhålla eller ta del av
handling som riksbanken förfogar över. Överklagande av dessa slag prövas av
regeringsrätten. I detta sammanhang kan nämnas all besvärssladgan för
närvarande är föremål för en översyn som bl.a. innebär en modernisering och en
anpassning till den utveckling som skett under senare år.

I
övrigl gäller att talan som hitfills inte får föras mot riksbankens beslut.
Talan får således inte heller föras mot sådana beslut som fattas enligt lagen
(1974: 922) om kreditpolifiska medel. I ärenden som prövas inom ramen för
valutaregleringen kan överklagande ske till fullmäktige. Mot fullmäktiges

85

beslut
kan talan inte föras. 1 detta sammanhang kan jag nämna att justilie- Prop.
1986/87: 143 departementet för närvarande bereder etl förslag grundat på en
departementspromemoria (Ds Ju 1986: 3) Europarådskonventionen och rätten lill
domstolsprövning. Enligt det förslaget skall regeringsrätten på yrkande av
enskild part kunna under vissa fömtsättningar undanröja lagstridiga beslut som
innebär myndighetsutövning mot någon enskild och gäller enskildas personliga
ställning, eller deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes, eller
förhållandet mellan enskild och del allmänna. Bestämmelserna skulle, om de
införs, få fillämpning bl. a. på ärenden inom valutaregleringen och vid
tillämpning av den kreditpolitiska lagen.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

1.
Denna lag träder i kraft den I
januari 1989.

2.
Genom lagen upphävs lagen
(1934:437) för Sveriges riksbank, lagen (RFS 1975:6) med reglemente för
riksbanken och lagen (1970: 1028) om rikets mynt.

3.
Verksamhet som inte föreskrivs
i den nya lagen eller i annan lag men som påbörjats med stöd av äldre lag får
bedrivas lill dess verksamhelen kan avslutas.

4.
Befogenheten att åtala brott
skall bedömas efter äldre lag om, när handlingen företogs, för åtal gällde
förutsättning som inte har upptagits i den nya lagen.

5. Övergångsbestämmelserna
till lagen (1970:1028) om rikets mynt,

punkterna 3-6, gäller fortfarande.

Jag
föreslår i första punkten alt den nya lagen skall träda i kraft den 1 januari
1989. I punkten 2 föreslås atl RBL, BRG och lagen om rikets mynt upphävs. Detta
innebär att riksbanken inte längre får bemyndigande att bedriva viss verksamhet
som föreskrivs enligl den gällande lagstiftningen. Del rör sig här om
verksamhet som inte har sådan karaktär att den kan hänföras till normala
centralbanksuppgifter. Hit hör bl. a. förvar av omyndigas värdehandlingar och
förvaltning av uteslånde bosättningslån. För att riksbanken skall kunna få
avsluta sädan verksamhet har övergångsbestämmelsen i punkten 3 införts.

I
punkten 4 anges atl de särskilda regler för ålal som gäller enligt den
nuvarande lagen skall tillämpas då gärningen begicks före ikraftträdandet av
den nya lagen. Detta står i överensstämmelse med en allmän princip inom
straffrätten, som innebär alt en gärning skall bedömas efter de bestämmelser
som gällde när gämingen förelogs om delta leder fill en lindrigare påföljd för
den som berörs.

Vad
sedan angår lagen om rikets mynt som föreslås bli upphävd finns det

till denna lag övergångsbestämmelser som hänför sig fill äldre bestämmel

ser och som alltjämt har kvar viss betydelse. Punkten 3 i dessa övergångs

bestämmelser föreskriver att äldre bestämmelser alltjämt gäller i fråga om

omräkning av äldre myntsorter. Denna bestämmelse gör således att konti

nuiteten med äldre svenska myntsystem bevaras. De svenska författning

arna om mynt har i århundraden konstruerats på det sättet att man med

stöd av givna lagbestämmelser kan räkna om äldre myntsorter lill dagens 86

mynt. Alltjämt bör därför
en regel finnas om aU äldre bestämmelser skall Prop. 1986/87: 143 gälla vid
omräkning av äldre myntsorter.

Fjärde
punkten i övergångsbestämmelserna till myntlagen föreskriver att ettöresmynt,
tvåöresmynt och femöresmynt som präglats med stöd av 1873 års myntlag upphör
att vara lagliga betalningsmedel den I juli 1972. Enligt punkten 6 är däremot
andra mynt som präglats med stöd av nämnda lag alltjämt lagliga betalningsmedel.
De nämnda bestämmelserna bör enligt min mening fortfarande gälla.

4.4 Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1982:1158)

om riksgäldskontoret

Härigenom
föreskrivs att lagen (1982:1158) om riksgäldskontoret skall upphöra aU gälla
vid utgången av juni 1989.

1.
De som är ledamöter i
fullmäktige vid utgången av juni 1989 skall före den 15 oktober 1989 till
riksdagen avge berättelse över förvaltningen under det föregående budgetåret.

2.
Befogenheten att åtala brott
skall bedömas enligt den upphävda lagen om, när handlingen företogs, för åtal
gällde fömtsättning som efter lagens upphävande inte längre är föreskriven.

Min
förslag om att riksgäldskontoret från den 1 juli 1989 skall överföras till
regeringen innebär att lagen (1982; 1158) om riksgäldskontoret skall upphävas
vilket bör ske genom en särskild lag. I övergångsbestämmelserna till denna lag
föreslås i punkten 1 att fullmäktige skall avge berättelse över förvaltningen
under det sista budgetåret som riksgäldskontoret hörde till riksdagen. I
punkten 2 anges i enlighet med allmänna straffrättsliga principer att den
begränsning i åtalsrälten som gäller för närvarande skall finnas kvar för
handling som företogs före lagens upphävande. Detta anges i punkten 2.

4.5 Förslaget till lag om statens upplåning

l§

Paragrafen
molsvarar i huvudsak 4§ lagen (1982; 1158) om riksgäldskontoret.

Av
den allmänna motiveringen, avsnitt 2.8, framgår atl riksdagens lånebemyndigande
till regeringen skall lämnas varje är. Bemyndigandet ger regeringen räu att
lånefinansiera underskoft i statsbudgeten och andra utgifter som gmndar sig på
riksdagens beslut. De ändamål för vilka upplåning får ske överensstämmer med
elt undantag med vad som föreskrivs i gällande lag för riksgäldskontoret.

Den ändring som gjorts
innebär att den nuvarande begränsningen, att

bara utländska statslån för köpas upp, har slopats. Möjligheten att köpa

upp även svenska statslån bör bara utnyttjas vid vissa tillfällen för att

minska kostnaderna för statsskulden eller utjämna likviditetspåfrestningar

fill följd av förfallande statslån. Sådana uppköp skall ske i samråd med

riksbanken. Det är av största vikt att uppköpen inte försvårar riksbankens 87

penningpolitik. För att
säkerställa att uppköpen blir penningpolitiskt neu- Prop. 1986/87: 143
trala bör de genomföras av riksbanken för riksgäldskontorets räkning.

2§

Paragrafen
motsvarar 9 kap. 10 § andra stycket RF och 3§ första stycket

lagen
(1982; 1158) om riksgäldskontoret.

3 §

För
att t. ex. utländska långivare inte skall behöva vara osäkra på om
riksgäldskonlorei fakfiskl har erforderiiga bemyndiganden bör på ett tydligt
sätt ges en garanti för att staten svarar för alla låneåtaganden m. m. som
riksgäldskontoret gör, oavsett om kontoret faktiskt haft befogenhet atl göra
åtagandet eller inte. I denna lag slås därför fast att staten är ansvarig för
samtliga lån och garanfier som riksgäldskontoret ombesörjer.

4.6 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:
100)

Enligt
paragrafens nuvarande lydelse föreskrivs att sekretess gäller i riksbankens
bankrörelse. Bakgmnden fill ändringsförslaget är att mbriken bankrörelse inte
finns med i den föreslagna riksbankslagen. Jag har emellertid inte i sak velat
åstadkomma någon förändring av sekretesskyddet i den verksamhet som riksbanken
även i fortsättningen skall bedriva och som för närvarande är skyddad av
sekretess. På gmnd härav föreslås, att den verksamhet som berörs, särskilt
anges i lagtexten.

4.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:922) om
kreditpolitiska medel

Fondkommissionsbolag
har tillförts definitionen av kredifinstitut. Härigenom kan bestämmelserna i
11 § om kassakrav, i 17 § om emissionskontroll och i 25 § om räntereglering
fillämpas även på sädana bolag. Det finns ingen anledning att särskilt undanta
fondkommissionbolag från tillämpning av nämnda bestämmelser.

11§

I
första stycket har tillämpningsområdet för kassakrav vidgats från bankinstilut
lill kreditinstitut. De närmare skälen för detta framgår av den allmänna
motiveringen, avsnitt 2.3.

Andra
stycket innehåller en definition av kassakrav. Denna definition finns för
närvarande i 12 §.

12§

Ändringarna
i denna paragraf innebär atl även en marginell kvot kan användas, dvs. kvoten
fär baseras på förändringar i ett kreditinstituls

förbindelser eller
placeringar under en viss period. Ändringen motiveras Prop. 1986/87: 143 av det
utvidgade tillämpningsområdet och av att man med denna möjlighet kan tillämpa
kraven mer neutralt mellan olika institut. Vidare har den ändringen gjorts alt
kassakrav skall kunna beräknas på ett instituts placeringar (tillgångar).
Denna ändring har gjorts för att kassakrav skall kunna ställas på t. ex.
försäkringsinstilul.

13
och 30 §§

Ändringama
är en följd av de föreslagna bestämmelserna i 12 §.

28
§

Den
föreslagna ändringen är föranledd av att bestämmelsen om sekretess har ersatts
av 8 kap. 5 § sekretesslagen (1980: 100).

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag
om ändring i regeringsformen

2.
lag om ändring i
riksdagsordningen

3.
lag om Sveriges riksbank

4.
lag om upphävande av lagen
(1982:1158) om riksgäldskontoret

5.
lag om statens upplåning

6.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

7.
lag om ändring i lagen
(1974:922) om kreditpolitiska medel Förslagen bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 4.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemslällan.

Lagrådet

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1987-03-25

Närvarande:
f.d. regeringsrådet Wieslander, jusfitierådet Sterzel, regeringsrådet Totlie.

Enligl
protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1987 har regeringen på
hemställan av statsrådet Feldt beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag
till lag om ändring i regeringsformen, m. m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Samuel Hermelin.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet: 89

Förslaget till lagar om
ändring i regeringsformen och riksdagsordningen Prop. 1986/87: 143

De
sakliga nyheter som föreslås i denna remiss är av rätt stor betydelse frän
konstitutionell synpunkl, men de är i huvudsak av sådan natur att lagrådet
saknar anledning att granska dem närmare i sak. Det gäller främst riksbankens
och riksgäldskontorets ställning i förhållande till riksdagen och regeringen.
Från de synpunkter lagrådet har att beakta finns där ingenfing att invända.

Något
annorlunda ställer sig saken beträffande utformningen av riksbankens
ledningsorganisation. Här kunde det ligga nära till hands alt granska bl.a.
förhållandet till de resonemang som utvecklas i den just framlagda
propositionen 1986/87; 99 om ledning av den stafiiga förvaltningen, vilken
föregåtts av lagrådsgranskning i vissa delar. Emellertid noterar lagrådet att
det nu aktuella förslaget har beretts i en parlamentarisk kommitté, som i allt
väsentligt är överens om sina slutsatser. Den framhåller särskilt (SOU 1986: 22
s. 186) att del rör sig om en central och politisk maktfördelningsfråga och
alt det ligger i sakens natur atl avgörandet i sista hand måste träffas på
politiska gmnder. Samma inställning synes ligga bakom remissen, som är
kortfattad i denna del.

Mot
denna bakgmnd har lagrådet ansett sig böra avstå från en diskussion av
ledningsfrågorna som annars kunde ha varit naturlig. Det skall endast, utan
någon konklusion, anmärkas att lagrådel idag, då motsvarande ledningsfrågor
har stor aktualitet över hela den statliga förvaltningen, inte saknar
förståelse för den tvekan som bl.a. LO och TCO har anfört inför förslaget att
avpolitisera riksbankschefens ställning. Lagrådet har också noterat alt
departementschefen har frångått kommitténs förslag i fråga om mandatperioderna
både för riksbankschef och för vice riksbankschef. Han har i båda fallen stöd
av fullmäktige i riksbanken. Lagrådet finner sig, utifrån de synpunkter
lagrådet har att beakta, inte böra utveckla någon egen mening i dessa frågor.

Mera
i förbigående vill lagrådet ta upp en begränsad principfråga av språklig natur.
Det är praxis att språkbmket modemiseras vid partiella ändringar i vanlig
lagsfiftning. Den bristande enhetlighet som uppkommer anses uppvägd av andra
fördelar. I fråga om regeringsformen och riksdagsordningen anser emellertid
lagrådet en liknande successiv språklig modernisering klart olämplig. Sådana
ändringar bör anstå tills måhända en större reform synes motiverad någon gång i
framtiden. Lagrådet förordar alltså att ordet "väljas" får stå kvar i
9 kap. 12 § regeringsformen i stället för att ersättas med "väljs"
och att verbet "företaga" inte förkortas till "företa" i
7.1.1 riksdagsordningen.

I
9 kap. 12 § regeringsformen förordar lagrådet vissa jämkningar av redaktionell
natur. Paragrafen skulle kunna ges följande lydelse;

"12
§ Riksbanken är landets centralbank med ansvar för valuta- och kreditpolitik.
Den skall också främja ett säkert och effekfivt betalningsväsende. Riksbanken
är myndighet under riksdagen.

Riksbanken
förvaltas av åtta fullmäktige. Sju fullmäktige väljes av riksdagen. Dessa
väljer för en tid av fem år en fullmäktig, som samtidigt skall vara chef för
riksbanken. De fullmäktige som valts av riksdagen väljer inom sig ordförande.
Denne fär ej utöva annat uppdrag eller inneha tjänst

inom riksbankens ledning.
Bestämmelser om riksdagens val av fullmäk- Prop. 1986/87: 143 tige, om
riksbankens ledning i övrigt samt om dess verksamhet meddelas i
riksdagsordningen och annan lag.

Fullmäktig
som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är därmed skild frän sitt uppdrag. De
fullmäktige som valts av riksdagen får skilja ordförande från uppdraget som
ordförande och den som är fullmäktig och chef för riksbanken från hans
uppdrag."

Förslaget
till lag om Sveriges riksbank

Lagrådet
anmärker att detta förslag är avsett att ersätta både den nuvarande
riksbankslagen och bankoreglementet. Eftersom båda beslutas i samma ordning har
kommittén ansett tillräckliga skäl saknas för en fortsatt uppdelning på två
lagkomplex. Lagrådet har ingen invändning mot den ståndpunkten men noterar,
med kommittén (SOU 1986:22 s. 70), att följden blir att den nya riksbankslagen
i vissa avseeenden mäste innehålla regler som inte bmkar ges lagform när det är
fråga om förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen. Lagrådets
granskning har anpassats härefter. Det har iakttagits atl bestämmelsema i
förslaget nära ansluter till motsvarande bestämmelser i verksinstmklionerna.

4§

Som
en följd av lagrådets förslag beträffande 9 kap. 12 § regeringsformen

bör
ordet "föra" ersättas med orden "ansvara för".

37
§

Remissen
begränsar, liksom kommitténs förslag, riksbankens befogenhet till att besluta i
särskilda fall. Den rätt att också föreskriva, dvs. ge beslut i normativ form,
som 25 § bankoreglementet innehåller har inte tagits med. I motiveringen, som
är densamma som hos kommittén, hänvisas till bestämmelserna om
normgivningskompetens i regeringsformen. För att fillgodose stadgandet i 11
kap. 9 § regeringsformen har dessutom tagits in en hänvisning till vissa
fömtsättningar som anges i 4 § lagen om offenfiig anställning (LOA). Denna
hänvisning innebär enligt lagrådets mening en nödvändig förstärkning i
förhällande till kommittéförslaget.

Man
kan emellertid i sak ifrågasätta om riksbanken inte borde ha befo

genhet att ge även föreskrifter i del berörda ämnet. Kommittén har ägnal

särskild uppmärksamhet ät regeringsformens delegationsregler såvitt gäl

ler riksdagens egna verk. I detta avseende gäller enligt 8 kap. 11 § att

delegation kan ske fill förvaltningsmyndighet under riksdagen under fömt

sättning att riksdagen bemyndigat regeringen "enligt delta kapitel"
att

meddela föreskrifter i samma ämne. I förevarande fall kan sägas att delega

tion har skeU enligt 11 kap. och inte enligt 8 kap. Huruvida detta begrepp

måste tolkas som ett hinder för delegation till riksbanken är enligt lagrådets

mening åtminstone tveksamt, eftersom det dock gäller delegation av sam

ma art - om än ej samma ämne - som i 8 kap. 91

Det
kan vidare anmärkas atl riksdagen anses ha en "restkompetens" Prop.
1986/87: 143 som motsvarar regeringens enligt 8 kap. 13 § regeringsformen (se
Pelrén -Ragnemalm, Sveriges grundlagar s. 197 och Holmberg - Stjernquist,
Grundlagarna s. 292, som i sin tur åberopar Strömberg, FT 1976 s. 64 f).
Eftersom stadgandet om subdelegation i tredje stycket endast avser regeringen,
kan del hävdas att riksdagen inte kan delegera till t. ex. riksbanken.
Slutsatsen (som bestrids av Pelrén - Ragnemalm a st) förefaller åtminstone i
sak egendomlig.

Lagrådet
har i tidigare granskningsärenden stött på frågor rörande
norm-givningsdelegalion inom riksdagen. Det har bl. a. gällt i vad mån regeringen
i olika fall skulle kunna utfärda föreskrifter även för myndigheter under
riksdagen på grund av de allmänt hållna bemyndiganden som riksdagen gett.
Lagrådet har då avstått från all gå in på dessa frågor. Då de nu återkommer och
kommittén dessutom särskilt uppehållit sig vid dem, anser sig emellertid
lagrådet böra framhålla önskvärdheten av att det skyndsamt görs en översyn av 8
kap. regeringsformen med sikte på förhållandet mellan riksdagen och dess verk.
Syftet bör naturligtvis vara att fä till stånd bestämmelser som från riksdagens
egna synpunkter är ändamålsenliga.

Förevarande
paragraf borde alltså i sak innehålla en befogenhet för riksbanken all även ge
föreskrifter. Den borde också redigeras något annorlunda för alt bU mera
lättläst. Den skulle t. ex. kunna ges följande lydelse: "37 § Enligt de
fömtsättningar som anges i 4 kap. 2 § punkterna 2 och 3 lagen (1976:600) om
offenfiig anställning får riksbanken föreskriva eller i särskilda fall besluta,
att endast svensk medborgare får inneha eller utöva tjänst inom
riksbanken."

39
§

Paragrafen
är alltför detaljerad och omständlig för atl passa i denna lag. Andra och
tredje styckena bör utgå och i stället täckas in i 1984 års lag arvoden m. m. I
första stycket, som därmed skulle bli ensamt kvar, bör ordel arvoden ersättas
med ordet ersättning. Paragrafen skulle i så fall få följande lydelse: "39
§ Belräffande ersättning till fullmäktige och suppleanter finns föreskrifter i
lagen (1984:665) om arvoden m. m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter
och organ."

40
§

Lagrådet
delar den uppfattning, som fullmäkfige i riksbanken har uttalat, att dessa
bestämmelser bör föras över till valutalagen och att det i riksbankslagen är
tillräckligt med den hänvisning som görs till valutalagen i 17 §. Om man
emellertid vill placera bestämmelserna i fråga i riksbankslagen, bör de enligt
lagrådels mening i vart fall placeras under en särskild rubrik i slutet och med
vart och ett av de fem momenten som en särskild paragraf I del nu föreslagna
sammanhanget stör paragrafen, framför allt med hänsyn ull sin utformning,
organisationsavsniltet i riksbankslagen.

Lagrådet
föreslår alltså alt 40 § utgår och ersätts med fem nya paragrafer

92
under en särskild mbrik i slutet av riksbankslagen, lämpligen före de

avslutande bestämmelserna
i 50 § och följande. Eftersom fråga i vart fall är Prop. 1986/87: 143 om att
utan ändring la upp vissa nu gällande bestämmelser har lagrådet inte närmare
granskat de särskilda föreskrifterna i nuvarande 40 §.

Övriga
lagförslag

Mol
dessa finnes ingen erinran.

Finansdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1987

Närvarande:
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström,
Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition om ny riksbankslag och ändrat huvudmannaskap
för riksgäldskontoret

1 Anmälan av lagrådets yttrande

Föredragande
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 12 mars 1987) över förslag till

1.
lag om ändring i
regeringsformen,

2.
lag om ändring i
riksdagsordningen,

3.
lag om Sveriges riksbank,

4.
lag om upphävande av lagen
(1982; 1158) om riksgäldskontoret,

5.
lag om statens upplåning,

6.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),

7.
lag om ändring i lagen
(1974:922) om kreditpolifiska medel.

Förslaget
tUl lag om ändring i regeringsformen

9
kap. 12 §

Lagrådet
har förordat vissa jämkningar av redaktionell natur. Jag ansluter mig till
lagrådets förslag.

Förslaget
till lag om ändring i riksdagsordningen

7
kap. 7.1.1

Lagrådet
har förordat en redaktionell ändring. Jag ansluter mig till lagrå

dets förslag. 93

Förslaget
tUl lag om Sveriges riksbank Prop. 1986/87: 143

4 §

Jag
ansluter mig till lagrådets förslag.

37 §

Lagrådet har ifrågasatt om inte riksbanken borde ha
befogenhet att även ge föreskrifter i fråga om krav på svenskt medborgarskap
för att inneha eller utöva tjänst i riksbanken. Lagrådet framhåller därvid
önskvärdheten av alt det görs en översyn av 8 kap. RF med sikte pä förhållandet
mellan riksdagen och dess verk. Enligt lagrådet borde förevarande paragraf
alltså i sak innehålla en befogenhet för riksbanken att även ge föreskrifter.

Enligt min mening är de fall där det finns anledning att
föreskriva att endast svensk medborgare får inneha eller utöva tjänst inom
riksbanken inte sä vanliga att det föreligger något egentligt behov för
riksbanken att utfärda föreskrifter i ämnet. Den av lagrådet föreslagna
översynen av 8 kap. RF får övervägas i annat sammanhang. Jag ansluter mig
emellertid till lagrådets förslag till viss redaktionell ändring i paragrafen.

39 §

Lagrådet har föreslagit viss ändring av paragrafens första
stycke och alt andra och tredje styckena skall utgå. Jag ansluter mig till
lagrådets förslag. För att bestämmelserna om resekostnadsersättning m. m. i
lagen (1985:665) om arvoden m. m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter
och organ skall bli tillämpliga på fullmäktig och suppleant görs en ändring i 3
§ i den lagen.

40 §

Enligl lagrådels mening borde dessa bestämmelser föras
över till valutalagen. Om sä inte sker bör de i vart fall placeras under en
särskild mbrik i slutet av lagen och med vart och ett av de fem momenten som en
särskild paragraf.

Paragrafen innehåller bestämmelser om organisafionen av
den valutastyrelse som enligt valutalagen skall utöva riksbankens
beslutanderätt enligt den lagen. Vidare finns bestämmelser av organisatorisk
karaktär om en valuladirektion, arbetsformer och arvodering. Enligl min mening
är de nämnda bestämmelsema av sådant slag att de i huvudsak hör hemma under den
av mig föreslagna rubriken Organisation m. m. i riksbankslagen. Jag vill också
erinra om att mitt förslag överensstämmer med de förslag som lämnats dels i
valutakommitténs betänkande (SOU 1985; 52), dels av SPOK. Jag anser inte heller
att det finns skäl att dela upp de föreslagna bestämmelsema i fem särskilda
paragrafer.

94

2 Övriga
lagförslag P'"°p-
' '

Utöver de av lagrådet granskade lagförslagen 1 -7 krävs
ändringar i ytterligare lagar. 1 finansdepartementet har därför upprättats
förslag till ändringar i

8.
bestämmelserna
(RFS 1968; 8) om revision av riksdagsförvaltningen,

9.
lagen
(1982:1255) om författningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och
riksbanken,

10. lagen (1984:665) om arvoden m.m.
för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ,

11. lagen (1974; 922) om
kreditpolitiska medel,

12. valutalagen (1939; 350),

13. föräldrabalken,

14. lagen (924; 322) om vård av
omyndigs värdehandlingar,

15. inkassolagen (1974:182).

Förslagen 13-15 har upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet.

8 Förslaget tiU lag om ändring i bestämmelserna (RFS
1968:8) om revision av riksdagsförvaltningen

Ändringarna innebär dels att riksdagens revisorers
granskningsskyldighet av riksgäldskontoret slopats, dels att riksdagens
revisorer får en utökad skyldighet avseende granskningen av riksbankens
verksamhet genom alt de skall la ställning lill riksbankens resultat- och
balansräkningar. Tiden inom vilken riksdagens revisorer skall avge sin
berättelse över revisionen av riksbanken har flyttats til den 15 mars med
hänsyn till att tiden för riksbankens avlämnande av redovisning över del
föregående räkenskapsåret har utsträckts till den 15 februari.

9 Förslaget tUt lag om ändring 1 lagen (1982:1255) om

författningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och riksbanken

Ändringen innebär att riksbanken i Svensk
författningssamling får kungöra sådana författningar som är av särskilt allmänt
intresse. Sådana författningar kungörs för närvarande genom beslut av
regeringen. Exempel på författningar som riksbanken bör fa kungöra är sådana
som innehåller föreskrifter om utformningen av sedlar och mynt samt beslut om
diskontoförändring. Om kungörande sker i SFS skall en notis om detta föras in
i RBFS.

10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:665)
om arvoden m. m.för

uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ

I denna lag föreslås att bestämmelser om arvode till vissa
uppdragstagare

tas bort. Bakgmnden är förslagen om att riksgäldskontoret skall bli en

myndighet under regeringen och att uppdraget som deputerad i riksbanks

fullmäktige skall slopas samt att valutastyrelsen skall ha en ändrad sam- 95

mansätlning.
Dessutom införs ordningen att riksbankschef och vice riks- Prop. 1986/87: 143
bankschef inte skall ha särskilt arvode för att de i tjänsten är fullmäktig
resp. suppleant för fullmäktig. Lönen till dessa tjänstemän fömtsatts bli
fastställd med beaktande härav. Frågan om särskilt arvode för vice ordförande
i riksbanksfullmäktige kan prövas i annat sammanhang. 3 § har kompletterats sä
att bestämmelserna om resekostnadsersällning m.m. också omfattar ledamol och
suppleant i riksbanksfullmäktige. Fullmäktig och suppleant bör hänföras till
reseklass A.

11 Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1974:922) om
kreditpolitiska medel

De ändringar som föreslagits i denna lag hänger samman med
förslaget om att bestämmelseraa om kassakrav överförs till den nya riksbankslagen.

12 Förslaget till lag om ändring i valutalagen (1939:350)

De ändringar som föreslås i 6 a § innebär att fullmäktige
i riksbanken skall besluta om tillämpningsföreskrifter enligt valutalagen.
Fullmäktige ges dock en möjlighet att överlåta på valutastyrelsen att besluta
om föreskrifter som är av mindre principiell betydelse. Vidare görs ocksä en
hänvisning lill den nya riksbankslagen. Slutligen har bestämmelserna i 8 §
slopats eftersom de blivit överflödiga med hänsyn till utformningen av 12 § i
den föreslagna riksbankslagen.

13 och 14 Förslagen till lag om ändring i föräldrabalken
och i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar

De ändringar som föreslagils innebär att riksbanken inte
längre skall ha som uppgift att för förvar ta emot omyndigas värdehandlingar.
Ordet "riksbanken" i 15 kap. 8 § föräldrabalken och i I § lagen
(1923:322) om värd av omyndigs värdehandlingar har därför utgått.

15 Förslaget till lag om ändring i inkassolagen (1974:182)

Enligt mitl förslag skall riksbanken inle bedriva
inkassoverksamhet. Orden "Sveriges riksbank" i 2 och 13 §§ i
inkassolagen har därför utgått.

3 Redaktionella ändringar

Utöver de ändringar som föranleds av lagrådels yttrande
har vissa redaktionella ändringar gjorts i det förslag till lag om Sveriges riksbank
som remitterats fill lagrådet. Ändringar har gjorts i 4-5, 8, 20, 28, 32-33,
35-36, 38-39, 42-43, 46-48 och 52-54 §§.

96

4
Hemställan p™p- 186/87; 143

Jag
hemställer att regeringen föreslär riksdagen att anta dels de av lagrådet
granskade förslagen med vidtagna ändringar,

1.
lag om ändring i
regeringsformen,

2.
lag om ändring i
riksdagsordningen,

3.
lag om Sveriges riksbank,

4.
lag om upphävande av lagen
(1982; 1158) om riksgäldskontoret,

5.
lag om statens upplåning,

6.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),

7.
lag om ändring i lagen
(1974:922) om kreditpolitiska medel,

dels
de inom finansdepartementet upprättade förslagen till ändringar,

8.
lag om ändring i bestämmelserna
(RFS 1968; 8) om revision av riksdagsförvaltningen,

9.
lag om ändring i lagen (1982:
1255) om förfaUningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och
riksbanken,

10.
lag om ändring i lagen
(1984:665) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och
organ,

11.
lag om ändring i lagen (1974:
922) om kreditpolitiska medel,

12.
lag om ändring i valutalagen
(1939; 350),

13.
lag om ändring i
föräldrabalken,

14.
lag om ändring i lagen (1924:
322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

15.
lag om ändring i inkassolagen
(1974: 182).

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag föredraganden lagl fram.

97
7 Riksdagen
1986187. 1 saml. Nr 143

Bilaga 1

Prop.
1986/87: 143

Sammanfattning av den statsskuldspolitiska kommitténs
betänkande (SOU 1986:22) Riksbanken och riksgäldskontoret

Statsskuldspolitiska
kommittén har haft till uppgift att allsidigt och förutsättningslöst belysa
hur statsskuldspolitiken i framtiden bör samordnas och organiseras. Kommittén
har vidare haft till uppgift att se över de författningar som styr riksbankens
verksamhet.

I
delbetänkandet (SOU 1984:89) Statsskuldspolitiken - samordningsfrågor
analyserade kommittén behov av och former för att stärka samordningen av
statsskuldspolitiken. Förslag lämnades till åtgärder som i ett första steg
borde vidtas i detta syfte. Kommittén uttalade samtidigt att den i det
fortsatta arbetet kunde komma att pröva mer genomgripande förändringar av
organisationen för statsskuidspoiitiken m.m. I detta slutbetänkande
presenterar kommittén förslag till ny lag om Sveriges riksbank. En förnyad och
förutsättningslös prövning görs också av hur statsupplåningen bör samordnas med
penningpolitiken och finanspolitiken. Analysen visar att frågan bör behandlas i
ett sammanhang som innefattar organisatoriska förändringar.

I
det följande sammanfattar kommittén sina överväganden och förslag i fråga om en
ny riksbankslag samt i fräga om riksgäldskontorets ställning och samordningen
av statsskuidspoiitiken.

Ny
riksbankslag

Inledningsvis
presenterar kommittén i kapitel 2 översiktligt riksbankens historiska
utveckling, dess författningsmässiga grund och gällande lagbestämmelser. I
kapitel 3 beskrivs därefter kortfattat vad penningpolitik är, vilka uppgifter
centralbanker har och vilken verksamhet som riksbanken nu faktiskt bedriver.

I
kapitel 4 gör kommittén de första ställningstagandena i fråga om utformningen
av en ny riksbankslag. Riksbankens verksamhet regleras nu i stora drag av lagen
(1934:437) för Sveriges riksbank och av lagen (RFS 1975:5) med reglemente för
riksbanken. Kommittén konstaterar att författningsmässiga motiv inte längre
finns för att bestämmelserna om riksbanken skall vara uppdelade på tvä lagar.
Riksbankslagstiftningen sammanförs därför i en lag. Den nuvarande
lagstiftningen är så föråldrad att ändringar av ett antal paragrafer inom den
gamla lagstiftningens ram inte är tillräckliga för att åstadkomma
modernisering av bestämmelsernas form och innehåll. Kommittén har därför
lämnat förslag till en ny lag. Inriktningen har

98

därvid varit att så långt möjligt renodla riksbankens
verksamhel till typiska Proo 1986/87" 143 centralbanksuppgifter.

Genom att riksbanken är en myndighet under riksdagen måste
den nya riksbankslagen innehålla en del bestämmelser som i fråga om regeringens
förvaltningsmyndigheter ges förordningsform. Kommittén tillämpar också den
praxis vad gäller överförande av normgivningskompetens till myndigheter under
riksdagen som utvecklats under senare är. Detta innebär att det i
riksbankslagen anges att riksbanken har rätt att besluta om arbetsordning m.
m.

Kommittén har bedömt det som lämpligt att till den nya
riksbankslagen föra över de centrala bestämmelserna om landets penningväsen.
Härmed kan lagen (1970: 1028) om rikets mynt upphävas. En praktisk ordning är
att riksbanken kan besluta om sedlars och mynts utformning. För att möjliggöra
detta föreslår kommittén att regeringsformen ändras.

Riksbankslagstiftningen kan i många avseenden jämställas
med de instruktioner som gäller för myndigheter under regeringen. Kommittén
har därför funnit det naturligt att den nya riksbankslagen får en disposition
som liknar den som tillämpas i instruktioner för statliga affärsverk och andra
myndigheter. Det betyder att lagen behandlar ämnen som bl.a. riksbankens
ändamål, uppgifter, organisation och former för ärendenas handläggning.

I kapitel 5-8 finns de allmänna motiveringarna till de
olika delarna i förslaget till ny riksbankslag. Sålunda behandlas i kaptitel 5
frågor om riksbankens ändamål och ställning . En grundläggande fråga är hur
riksbankens ändamål bör anges. Kommittén redovisar målformuleringar i ett
antal utländska centralbankslagar och diskuterar för- och nackdelar med olika
sätt att ange sådana mål. Kommittén finner därvid att det inte är lämpligt att
i lagen ge riksbanken ett uttryckligt ekonomisk-politiskt ändamål. Det bör i
stället ankomma pä politiskt ansvariga organ att besluta om den övergripande
inriktningen av penningpolitiken. Inom en sådan ram kan det framstå som
naturligt att riksbanken vid utformningen av sina åtgärder fäster särskilt
avseende vid pris- och växelkursstabilitet. Kommittén anser att ändamålet för
riksbanken bör uttryckas som en allmän precisering av bankens roll och
verksamhetsområde. Detta föreslås ske genom att det i lagen uttalas att
riksbanken är landets centralbank samt genom att det anges att riksbanken skall
föra valuta- och kreditpolitik samt främja ett säkert och effektivt
betalningsväsen.

När det så gäller riksbankens ställning i förhållande till
riksdagen och regeringen diskuterar kommittén olika motiv och möjligheter att
ändra nuvarande ordning. Kommittén finner därvid att skäl saknas att föreslå
ändring av riksbankens ställning som en myndighet under riksdagen. Nära
samverkan behövs emellertid mellan riksbanken och regeringen vid planering och
genomförande av den ekonomiska politiken. För att säkerställa att regeringen
kan samordna genomförandet av den ekonomiska politiken föreslår kommittén att det
i lagen föreskrivs att viktigare penningpolitiskt beslut av riksbanken skall
föregås av samråd med statsråd som regeringen bestämmer. Denna ordning svarar
också mot dagens praxis. Genom att samråd skall föregå viktigare
penningpolitiskt beslut är det möjligt att betona riksbankens självständighet
från regeringsmakten, utan att detta

99

riskerar
medföra bristande avvägning mellan den ekonomska politikens Pron 1986/87' 143
olika delar. Kommittén har konstaterat att det i flertalet granskade utländska
centralbankslagar finns något arrangemang som syftar till att samordna
penningpolitiken med övrig ekonomisk politik. Kommitténs förslag på denna punkt
har samband med förslaget i det följande att regeringen inte längre skall utse
ordföranden i riksbanksfullmäktige.

I kapitel 6 behandlar kommittén de uppgifter som
riksbanken skall utföra. I särskilda avsnitt diskuteras befogenheter och
beslutsordning för riksbanken med anledning av utgivning av sedlar och mynt,
valutapolitiken, kreditpolitiken, uppgiften att vara statens resp. bankernas
bank och övriga uppgifter.

Beträffande utgivningen av sedlar och mynt föresläs att RF
9:13 ändras så att till riksbankens ensamrätt att ge ut sedlar även fogas rätt
att ge ut mynt. Samma bestämmelse i regeringsformen föresläs också bli ändrad
på så sätt att riksdagen i lag kan bemyndiga riksbanken att bestämma om den
närmare utformningen av sedlar och mynt. Ett sådant bemyndigande föreslås
också i riksbankslagen. Den grundläggande bestämmelsen om penningväsendet, som
nu finns i lagen om rikets mynt, om att penningenheten i landet kallas krona
och delas i etthundra ören, förs också in i riksbankslagen. Även de valörer
med vilka sedlar och mynt får ges ut anges i lagen. Sedan gammalt finns i
riksbankslagen bestämmelser om förhållandet mellan mängden utelöpande sedlar
och vissa tillgångar i banken, ursprungligen dess metalliska kassa m. m. Syftet
med dessa bestämmelser var en gång i tiden att begränsa sedelutgivningen för
att därmed stärka förtroendet för sedlarna. Sedlarna har förlorat sin relativa
betydelse som betalningsmedel och sedeltäckningsbestämmelserna utgör idag inte
någon reell begränsning av sedelutgivningen. Utgivningen sker numera i den
omfattning som bestäms av allmänhetens praktiska behov av dessa
betalningsmedel. Kommittén förordar därför att nägra
sedeltäckningsbestämmelser inte skall ingå i den nya riksbankslagen.

De valutapolitiska uppgifterna hör till riksbankens allra
viktigaste eftersom besluten pä detta område ger viktiga förutsättningar för
den ekonomiska politiken i övrigt. I den nuvarande riksbankslagen berörs de
valuta-politiska uppgifterna i stort sett endast genom att banken ges
befogenhet att köpa och sälja guld, utländska valutor och utländska
obligationer m. m. Kommittén föreslår att det i den nya riksbankslagen anges
att riksbanken skall bestämma det system som skall gälla för att fastställa
kronans externa värde samt bestämma om tillämpningen av detta system. Skulle
Sverige som stat framdeles ingå en överenskommelse om valutasystemet med en annan
stat eller en internationell organisation behöver bestämmelsen om denna
befogenhet ändras. Den kan däremot fortsätta att gälla om Sveriges riksbank
träffar överenskommelser om valutasystem med andra centralbanker. Kommittén
anger också att beslut på detta område i allmänhet utgör sådant viktigare
penningpolitiskt beslut som skall föregås av samråd med företrädare för
regeringen. Kommittén för också i den nya lagen in sådana befogenheter som
riksbanken behöver för att på vedertaget sätt kunna medverka i det
internationella monetära samarbetet. Vidare har kommittén i lagen fört in de
bestämmelser som behövs för att tillämpa

100

valutalagen.
Härvid har, utan sakprövning, beaktats de förslag som valuta- ProD
1986/87' 143 kommittén nyligen lämnat.

De kredilpolitiska uppgifterna är centrala för riksbanken.
Det allmänna syftet med kreditpolitiska åtgärder är att påverka ränta och
likviditet på inhemska marknader, men åtgärderna kan mycket väl ha sin grund i
valutapolitiska överväganden. Även pä detta penningpolitiska område framgår f.
n. riksbankens uppgifter indirekt genom att den nuvarande riksbankslagen ger
banken befogenhet att köpa och sälja statspapper samt bedriva utlåning och
inlåning. Huvuddelen av hithörande bestämmelser avser löptider och säkerheter
för lån m.m. Kommittén har valt att i den nya riksbankslagen ta utgångspunkt i
det kredilpolitiska syftet när banken ges befogenhet att köpa och sälja
statspapper, dvs. bedriva marknadsoperationer, och att till vissa villkor
lämna lån till banker, dvs. bedriva traditionell diskontopolitik. Riksbanken
har f n. rätt att låna ut pengar till vem som helst. Kommittén begränsar i sitt
förslag denna befogenhet till att i allt väsentligt avse banker.

I fråga om de kreditpolitiska uppgifterna förordar kommittén
ett par nyheter. För det första föreslås riksbanken, om särskilda skäl
föreligger, fä ge ut egna kortfristiga skuldebrev. Denna möjlighet kan tänkas
behöva utnyttjas t.ex. vid hastiga likviditetsökningar i ekonomin vid
tillfällen då riksbanken inte förfogar över lämpliga statspapper. Riksbankens
penningpolitiska arsenal utökas därmed med ett instrument som några andra
centralbanker redan har. För det andra har kommittén till riksbankslagen fört
kassakraven som nu ställs till riksbankens förfogande i lagen (1974; 922) om
kreditpolitiska medel. Kommittén har funnit det lämpligt att låta riksbanken
besluta om kassakrav genom förvaltningsbeslut i varje särskilt fall. Därmed
behöver inte något bemyndigande ges till regeringen vilket erfordras när beslut
om kassakrav har formen av normgivning. Kassakraven har effekter som i stora
drag är likvärdiga med marknadsoperationer och diskontopolitik och kommittén
anser det lämpligt att de viktigare centralbanksinstrument som verkar
marknadskonformt ingår i riksbankslagen.

Riksbanken har till uppgift att vara statens bank.
Betalningar till och från statsverket sker i allt väsentligt över
postgirokonton som till slut saideras mol statsverkets checkräkning i
riksbanken. Riksgäldskontoret svarar för att medel alltid finns tillgängliga pä
denna. Kommittén föreslär att riksbankens medverkan i hanteringen av
statsverkets betalningsströmmar i lagen skall ges ett i huvudsak oförändrat
uttryck. Riksbanken fungerar också som statens bank när den kortfristigt
finansierar likviditetssvängningar i statens verksamhet. F.n. fömtsätter detta
att kortfristiga skuldebrev - ofta löpande pä en dag - utväxlas mellan
riksgäldskontoret och riksbanken. Kommittén föreslär en administrativ
förenkling som innebär att riksbanken, för att täcka statsverkets kortfristiga
medelsbehov, får bevilja statsverket kontokredit.

Enligt beslut av riksdagen administrerar riksbanken konton
för investeringsfonder, likviditetsdepositioner m.m. Detta påverkar
riksbankens balans- och resultaträkningar utan att riksbanken har inflytande
på den materiella verksamheten. Enligt kommitténs mening är delta inte en
typisk centralbanksuppgift. Kommittén föreslår därför att här aktuella medel i

101

stället
bör hällas i riksgäldskontoret. Detta hindrar inte att riksbanken på Pmn
1986/87' 143 uppdrag av riksgäldskontoret utför administrativa tjänster på
området.

Bland riksbankens uppgifter ingår också att vara bankernas
bank. Häri ingår att ta emot inlåning från bankerna och att lämna dem lån.
Villkoren för dessa län bestäms av penningpolitiska motiv. Kommittén föreslår
att den krets av banker som kan ha checkräkningskredit i riksbanken utan
särskild säkerhet vidgas till att utöver affärsbanker även innefatta sparbanker
och centralkassor för jordbmkskredit. I kommitténs förslag till ny riksbankslag
ingår också att riksbanken, som led i dess ändamål att främja ett säkert och
effektivt betalningsväsen, om synnerliga skäl föreligger, får lämna lån till
bankinstitut m.fl. på andra än penningpolitiskt motiverade villkor. 1 och med
att riksbanken avses ta emot inlåning från bankerna till penningpolitiskt
motiverad ränta förordar kommittén att riksgäldskontoret skall upphöra att ta
emot dagsinlåning.

Utöver de verksamheter som nu presenterats har riksbanken
f n. möjlighet att utföra ett antal övriga uppgifter. Några av dessa har inte
karaktär av centralbanksuppgifter. Exempel härpå är utlåning till allmänheten,
främst i form av finansiering av köp av premieobligationer, hållande av
inlåning på checkräkning från anställda i riksbanken, inkassorörelse och
depositionsverksamhet. Kommittén har i lagen inte givit riksbanken befogenhet
att bedriva verksamhet av här exemplifierat slag. Däremot föreslås att laglig
grund skall ges riksbanken att ta betalt för tjänster som utförs i anslutning
till centralbanksuppgifterna, t.ex. specialpackning av sedlar och mynt. 1 lagen
föreskrivs också att riksbanken vid planeringen och genomförandet av sin
verksamhet skall beakta de krav som totalförsvaret ställer. Vidare skall
riksbanken ansvara för beredskapsplanläggning på bank- och betalningsväsendets
område.

När kommittén angett vilka uppgifter riksbanken skall
utföra går kommittén över till att i kapitel 7 behandla frågor om riksbankens
ledningsorganisation. Med denna avses främst fullmäktige, direktionen,
riksbankschef och vice riksbankschef.

Riksbankens högsta organ är fullmäktige som f.n. består av
sju ledamöter varav sex väljs av riksdagen medan den sjunde, som också är
ordförande, utses av regeringen. Fullmäktige sammanträder en gång i veckan
under en stor del av året och annars varannan vecka och fattar riksbankens
viktiga penningpolitiska och administrativa beslut. Under fullmäktige finns
ett ledningsorgan som kallas direktionen. Denna består av riksbankschefen, som
är ordförande, deputeraden och jourhavande ledamoten som båda är
fullmäktigeledamöter. I övrigt ingår vice riksbankschefen, den
riksbanksdirektör som ansvarar för aktuell fråga och i vissa fall två
personalföreträdare. Direktionen har till uppgift att bereda ärenden som skall
handläggas av fullmäktige, bevaka att fullmäktiges beslut verkställs samt
fatta beslut i vissa ärenden, främst tillsättning av lägre tjänster. Bland de
sex ledamöter av fullmäktige som riksdagen vall utser riksbanksfullmäktige en
riksbankschef. 1 praktiken är en fullmäktig redan vid valet till fullmäktige
utpekad som riksbankschef Riksbankschefen leder under fullmäktige riksbankens
verksamhet, även om lagen f.n. inte ger honom någon egen beslutsbefogenhet.
Fullmäktige utser inom eller utom fullmäk-

102

tigekretsen en vice
riksbankschef. Hittills har vice riksbankschef utsetts Prop. 1986/87: 143
utom fullmäktiges ledamöter.

Kommittén
har funnit några svagheter i riksbankens ledningsorganisation. Riksbankschefen
väljs av riksdagen på ett uppenbart politiskt mandat. Detta har visat sig leda
till bristande kontinuitet på riksbankschefsposten vid växlingar i den
politiska makten, något som i sin tur kan anses vara ogynnsamt vid utformning
och genomförande av penningpolitiken. Täta växlingar på riksbankschefsposten
försvagar också i viss mån riksbankschefens auktoritet i internationella
sammanhang. Kommittén önskar med sina förslag medverka till att skapa
förutsättningar för ökad kontinuitet på riksbankschefsposten utan att
riksbankschefens ställning försvagas.

Sedan
1897 utser regeringen ordföranden i riksbanksfullmäktige. Detta är en ordning
som har sina rötter i ett förparlamenlariskt skede. Kommittén anser att
riksdagens huvudmannaskap för riksbanken bör återspeglas i sättet att utse ordförande
i fullmäktige. För att i andra former säkerställa samordning av
penningpolitiken rned övrig ekonomisk politik föreslår kommittén, som nämnts i
det föregående, viss samrådsskyldighet för riksbanken.

Kommitténs
granskning av direktionens verksamhet har visat att den inte i praktiken utför
de uppgifter som den en gång avsågs göra. Enligt kommitténs mening har
utvecklingen lett till att med fördel andra organ inom riksbanken kan överta de
lednings- och beslutsuppgifter som direktionen nu antas handha.

I
fråga om riksbankschefen konstaterar kommittén att om det skall vara möjligt
att åstadkomma förutsättningar för kontinuitet på riksbankschefsposten måste
riksbankschefen utses på ett sätt som gör att denne inte uppenbarligen måste
betraktas som en partiföreträdare. Kommittén diskuterar ett antal olika sådana
lösningar varvid behandlas frågor om bl.a. riksbankschefens formella ställning,
förutsättningarna för kontinuitet vid politiska maktskiften och
majoritetsförhållandena i fullmäktige. Kommitténs förslag är att de av
riksdagen valda ledamöterna av riksbanksfullmäktige bör utse en riksbankschef
utom fullmäktigekretsen. I och med att en person utses till riksbankschef skall
han emellertid med stöd av en bestämmelse i regeringsformen bli fullmäktig. Riksbankschef
bör av fullmäktige förordnas tills vidare eller med ett tidsbegränsat
förordnande. Sådant förordnande bör inte löpa ut samtidigt med övriga
fullmäktigeledamöters förordnanden. Riksbankschef kan entledigas genom att
fullmäktige återkallar förordnandet eller genom att riksdagen inte beviljar
ansvarsfrihet.

Kommittén
anser att riksbanksfullmäktige alltfort skall vara bankens högsta organ samt
verka på i stort sett samma sätt och ha i huvudsak samma uppgifter som i dag.
Det betyder att fullmäktige skall fatta alla viktiga penningpolitiska och
administrativa beslut i banken. Ärenden som skall avgöras av fullmäktige anges
i den nya riksbankslagen. Dessutom uttalas att ärenden som inte skall avgöras
av fullmäktige avgörs av riksbankschefen eller delegeras av denne. Detta
betyder att riksbankschefen som högste verkställande tjänsteman nu föreslås få
en uttrycklig beslutskompetens.

Enligl
kommitténs mening finns det inle längre tillräckliga skäl för att

behålla den ordningen att regeringen utser ordförande i riksdagens vikti

gaste myndighet. Kommittén föreslår därför att riksdagen skall välja samt- 103

liga ledamöter av riksbanksfullmäktige utom
riksbankschefen. De av riks- Prop 1986/87' 143

dagen valda fullmäktigeledamöterna utser sedan ordförande
inom sin

krets. Här kan erinras om att kommittén också föreslår att
sambandet med

regeringen skall markeras genom att det i riksbankslagen
föreskrivs att

viktigare penningpolitiskt beslut av riksbanken skall
föregås av samråd

med statsråd som regeringen bestämmer.

Kommitténs förslag är således att riksbanksfullmäktiges
ordförande skall väljas av fullmäktige bland de ledamöter som riksdagen valt
och att riksbankschefen skall utses av fullmäktige utom fullmäktigekretsen, men
att riksbankschefen i och med att han utses också blir fullmäktig. Med
oförändrat antal ledamöter i fullmäktige och med gängse valsätt i riksdagen
skulle detta kunna leda till att den parlamentariska majoriteten inte skulle
vara tillförsäkrad majoritet i fullmäktige om riksbankschefen - som ju väljs pä
ett inte politiskt mandat - i någon fråga förenar sig med minoriteten. För att
lösa detta problem föreslås att antalet ledamöter i fullmäktige ändras till
åtta. Därmed kan också den parlamentariska minoriteten även i fortsättningen få
utse tre ledamöter. Majoriteten förutsätts utgöras av ordföranden och tre
övriga ledamöter. Om i något fall riksbankschefen förenar sig med minoritetens
tre ledamöter kan majoriteten likväl få igenom sitt förslag med stöd av
ordförandens utslagsröst. Kommitténs förslag om riksbankschefen och
riksbanksfullmäktige innebär att RF 9: 12 behöver ändras.

Vad så gäller direktionen anser kommittén att den
framdeles inte behövs som beslutsorgan i riksbanken. Dess beslutsfunktion bör i
allt väsentligt föras över på riksbankschefen och av denne till betydande del
delegeras till linjechefer i riksbanken. Det betyder alt de lagreglerade
uppdragen som deputerad och jourhavande ledamot kan slopas. Däremot anser
kommittén att man pä lämpligt sätt bör upprätthålla den informationsförmedlande
funktion som den nuvarande direktionen fyller. Fullmäktige bör därför pröva
uppgifter och sammansättning av ett informationsorgan. Bestämmelser om ett
sådant organ bör tas in i den arbetsordning som fullmäktige skall fastställa.

I den nuvarande riksbankslagen föreskrivs att fullmäktig
inte får vara ledamot av styrelsen för annan bank. Något hinder finns däremot
inte för fullmäktig att vara styrelseledamot i t.ex. kreditaktiebolag,
finansbolag eller försäkringsbolag, vilka också bedriver verksamhet på
kreditmarknaden. Om denna möjlighet utnyttjas kan detta skapa
lojalitetskonflikter för de berörda personerna. Kommittén föreslår därför att
valbarhets- och behörighetsvillkoren för fullmäktig skall vidgas så att sådan
inte får vara ledamot i styrelsen för svenskt kreditinstitut eller
fondkommissionsbolag. Däremot föreslår kommittén inte någon motsvarighet till
den nuvarande bestämmelsen som hindrar att ledamot i riksbanksfullmäktige
samtidigt är ledamot i det styrande organet i riksgäldskonlorei. Om nägon
person ingår i de två organen kan detta främja samordningen av
statsskuldspolitiken.

Bestämmelser om tjänst som vice riksbankschef fmns i
riksdagsordningen av den anledningen att vice riksbankschef är suppleant för
riksbankschefen i fullmäktige. Med det valsätt för riksbankschefen som
kommittén föreslår kan det vara lämpligt att ytteriigare en suppleant finns för
riksbankschefen. Vidare anser kommittén att riksbankens ledningsorganisa-

104

tion
under riksbankschefens ibland kan behöva förstärkas. Kommittén pp
1986/87- 143 föreslår därför att RO 8:6 ändras så att fullmäktige utom
fullmäktigekretsen får utse högst två vice riksbankschefer.

1
kapitel 8 behandlar kommittén olika administrativa frågor som behöver beaktas
vid utformning av en ny lag för riksbanken. Dessa avser i flertalet fall
riksbankens rättigheter och skyldigheter i förhållande till riksdagen och dess
myndigheter samt myndigheter under regeringen.

Riksbanken
skall självfallet vara bokföringsskyldig. Eftersom detta inte följer av annan
lag som gäller riksbanken förordar kommittén att detta anges i riksbankslagen.
Vidare anser kommittén att bokföringen skall ske på sätt som överensstämmer med
god redovisningssed. Därmed ges en norm för redovisningen som är ett stöd för
riksbanken och revisorerna.

F.
n. beslutar riksdagen om disposition av riksbankens vinst utan att resultat-
och balansräkningarna har fastställts. Kommittén anser att detta är olämpligt
och föreslär att riksdagen först skall besluta att fastställa resultat- och
balansräkningarna och därefter besluta om vinstdispositionen. Det betyder att
revisorernas berättelse bör innehålla ställningstagande till riksbankens
resultat- och balansräkning samt - liksom tidigare - uttalande om huruvida
ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Kommittén
anser att riksbankens redovisning till riksdagen bör innefatta resultaträkning,
balansräkning, förvaltningsberättelse och en redogörelse för den förda valuta-
och kreditpolitiken. Enligt kommitténs mening är del önskvärt att
förvaltningsberättelserna i framtiden görs utföriigare och tydligare, främst
vad gäller redogörelsen för riksbankens förvaltningsverksamhet. För att bereda
banken skälig tid härför föreslår kommittén att redovisningen till riksdagen
skall lämnas före den 15 februari i stället för som nu före utgången av
januari.

Kommittén
anser att en budget för förvaltningsverksamheten är ett lämpligt styrinstrument
för fullmäktige och riksbankschefen. En budget underlättar vidare delegering av
ekonomiskt beslutsansvar inom banken och en budget kan vara en utgångspunkt vid
revisorernas granskning av riksbankens förvaltning. Kommittén föreslår därför
att fullmäktige före utgången av december skall fastställa en budget för
riksbankens förvaltningsverksamhet under del följande räkenskapsåret.
Kommittén förordar således aU riksbanken själv får fastställa sin budget, men
anser att den skall tillställas riksdagen för kännedom.

När
det gäller personalvolymen i banken föreslår kommittén aU den skall regleras av
en personalförteckning som upprättas av fullmäktige samt av tillgången på medel
enligt gällande budget. Vidare föreslår kommittén att fullmäktige skall
tillsätta de högsta chefstjänsterna och dessa får tillsättas utan att kungöras
till ansökan lediga.

Riksbanken
fattar en mängd administrativa beslut som berör bankens inre verksamhet. Sådana
beslut har dock ofta i princip karaktär av normgivning. Regeringsformen
innehåller inte bestämmelser som möjliggör di-rektdelegering av
normgivningsrätt från riksdagen till myndighet under riksdagen. I praxis har
dock utvecklats en ordning som innebär en delegering till myndigheter att
besluta om regler för den inre verksamheten. Detta har skett i instruktionen
för justitieombudsmännen och i lagen om riksgäldskontoret. Motsvarande ordning
behöver gälla riksbanken. Kommit-

105

tén
förordar därför att riksbanken skall få besluta om bl. a. arbetsordning.
Pron 1986/87' 143

När det gäller riksbankens yttre organisation anges i de
nuvarande bestämmelserna att riksbankens verksamhet bedrivs vid ett huvudkontor
i Stockholm samt vid åtta regionkontor och högst 14 kassakontor på andra orter
i landet. Riksbanken bedriver nu också försöksverksamhet med sedeldepåer. För
att fullmäktige i framtiden utan lagändring skall kunna besluta om ändring av
antalet kontor om detta visar sig vara sakligt motiverat, föreslår kommittén
att det i riksbankslagen anges att riksbanken bedriver verksamhet vid ett
huvudkontor samt vid regionkontor, kassakontor och sedeldepåer.

I fråga om riksbankens inre organisation anser kommittén
att riksdagen bör få tillräcklig kontroll genom de administrativa bestämmelser
i övrigt som kommittén förordar. Kommittén anser därför alt det i den nya riksbankslagen
inte behöver finnas bestämmelser om huvudkontorets organisation under vice
riksbankschef. Arbetsorganisationen och ärendenas fördelning mellan enheter
skall dokumenteras i en arbetsordning som beslutas av fullmäktige.

Kommitténs förslag i fråga om en ny riksbankslag innebär,
som framgått i det föregående, att ett antal ändringar ocksä behöver göras i
regeringsformen och riksdagsordningen. Härvid synes lämpligen förslaget till
ändringar i riksdagsordningen böra behandlas pä samma sätt som förslaget till
ändringar i regeringsformen. Detta betyder att riksdagen har att fatta två
likalydande beslut om ändring av regeringsformen och riksdagsordningen, varvid
det andra beslutet fattas sedan val hållits till riksdagen. Dessutom bör minst
tio månader förflyta mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i
riksdagens kammare och valet. Innebörden härav är att regeringen bör anmäla
förslag till ändring av regeringsformen, riksdagsordningen och ny riksbankslag
i riksdagen senasl i november 1987. Riksdagens första och vilande beslut om
ändring av regeringsformen och riksdagsordningen kan då fattas under våren
1988. Efter valet i september 1988 kan riksdagen under hösten 1988 fatta det
andra och slutliga beslutet om ändring av regeringsformen och riksdagsordningen
samt beslut om bl. a. en ny riksbankslag. De i detta sammanhang aktuella
lagändringarna kan sedan träda i kraft den 1 januari 1989.

Riksgäldskontorels ställning samt samordningen av
statsskuldspolitiken Kommittén går så över till att i kapitel 9 behandla frågor
om riksgäldskontorets ställning samt samordningen av statsskuldspolitiken.

Med samordning av statsskuldspolitiken avser kommittén det
sätt på vilket statsupplåningen samordnas med penningpolitiken och finanspolitiken.
Under senare hälften av 1970-talet och början av 1980-talet fram till senhösten
1984 fanns otvivelaktigt stora samordningsproblem mellan statsupplåningen och
penningpolitiken eller — uttryckt i institutionella termer - mellan
riksgäldskontoret och riksbanken. Den snabba utvecklingen under de allra
senaste åren mot att använda marknadsanpassade metoder vid emission av
statsskuldväxlar och i penningpolitiken har emellertid i väsentlig mån minskat
behovet att med särskilda åtgärder samordna denna upplåning med
penningpolitiken. Enligt kommitténs mening borde mest angelägna
samordningsbehoven kunna tillgodoses med att upplåning-

106

en sker
enligt en plan som utformas av berörda intressenter. Därutöver bör Pron
1986/87' 143 det ankomma på chefer och tjänstemän i berörda organisationer att
tillse att erforderlig samverkan i emissionsfrågor sker i smidiga former.

Under de senasie lio åren har statsskuldspolitiken och
penningpolitiken i vårt land genomgått drastiska förändringar. Kommittén är
övertygad om att förutsättningar och metoder i statsskuldspolitiken och
penningpolitiken samt de allmänna ekonomiska förutsättningarna härför kommer
att ändras även i framtiden. Det framstår dä inte som lämpligt att forma
organisationen till en bestämd situation. Inte heller framstår lagreglerade
former för samverkan som lämpliga. Kommittén anser i stället att det är
särskilt viktigt att berörda parter har flexibilitet att anpassa samverkan
mellan statsupplåningen och penningpolitiken till vad förutsättningarna och
metoderna i varje situalion kan kräva.

Vad så gäller samordningen mellan statsupplåningen och
finanspolitiken erinrar kommittén om att räntorna på statsskulden utgör mer än
20% av statens utgifter. Även om skulden och upplåningen är given kan de operativa
beslut som riksgäldskontoret fattar få betydelse för den belastning som
räntorna pä kort och lång sikt uppvisar på statens budget. Kommittén anser att
statsskuldsförvaltningens mål behöver kunna hävdas och att statsskuldspolitiken
skall bedrivas med en långsiktig inriktning att begränsa de statsfinansiella
kostnaderna för upplåningen. De olika avvägningar som behöver göras inom en
sädan ram kan emellertid innebära skilda konsekvenser för statens budget och
kan ocksä hänga samman med ställningstaganden som görs som ett led i
verkställandet av den ekonomiska politiken. Enligt kommitténs mening är det
därför önskvärt att regeringens finansiella och ekonomiska bedömningar i
lämpliga former löpande kan tillföras och vägas in i riksgäldskontorels
styrande organs beslutsfattande. Samordningen mellan statsupplåningen och
finanspolitiken är enligt kommitténs mening av sådant beständigt slag och bör
ske i sådana former att förutsättningarna för samordningen bör ges
organisatoriskt uttryck. För att främja samordningen mellan statsupplåningen
och finanspolitiken är det enligt kommitténs mening ändamålsenligt att låta
riksgäldskontoret bli en myndighet under regeringen, lämpligen hörande till
finansdepartementet.

Vissa av de kreditgarantier på drygt 50 miljarder kr. som
staten genom riksgäldskontoret har ställt ut är förenade med betydande risker
för att staten faktiskt kommer att på ett eller annat sätt få infria garantin.
Detta gäller särskilt i fråga om garantier till varv och rederier. I en del
fall är det därvid endast fråga om bevakning av statens rättigheter som konkursborgenär.
I andra fall kan dock beslut av näringspolitisk innebörd komma att få fattas.
Dessa fattas då i första hand i regeringskansliet efter beredning i framför
allt finans- och industridepartementen. Denna ordning är naturlig och
ofrånkomlig i och med att regeringen ansvarar för verkställandet av statens
näringspolitik. Det ankommer därefter på riksgäldskonlorei att fatta avsedda
beslut. Enligt kommitténs mening är det inte rimligt att riksgäldskontoret och
riksdagen skall behöva ta det formella ansvaret för dessa åtgärder. Enligt
kommitténs mening bör därför ansvaret för garantihanteringen övergå till en
myndighet under regeringen. Den parlamentariska kontrollen av verksamheten kan
därmed också bli effektivare.

Riksgäldskontoret utför centrala finansförvaltande
uppgifter i staten.

107

Vissa
uppgifter av liknande eller angränsande slag utförs av myndigheter p 1986/87' 143

under regeringen. Det förhällandet att dessa
finansförvaltande myndigheter har olika huvudmän har begränsat möjligheterna
att utveckla/örva/r-ningsstrukturen på detta område. Vissa brister i den
administrativa stadgan har också varit tydliga under senare år när
riksgäldskontorels uppgifter ökat i omfång och svårighetsgrad. Enligt
kommitténs mening förbättras fömtsättningarna för riksgäldskontorets framlida
verksamhetsutveckling om kontoret får bli en myndighet under regeringen.

Riksdagens finansmakt innefattar att riksdagen beslutar om
statens inkomster och utgifter. I finansmakten ingår emellertid f n. inte att
riksdagen skall besluta om hur mycket staten fär låna upp. 1 stället
verkställer riksdagens verk riksgäldskontoret den upplåning som behövs. En
bättre ordning är enligt kommitténs mening att riksdagen, i anslutning till att
statsbudgeten sammanställs och som ett led i utövandet av finansmakten,
beslutar om ett lånebemyndigande till regeringen. Verkställandet av upplåningen
bör sedan åvila en myndighet under regeringen. Riksdagens finans-och
kontrollmakt skulle stärkas av en sådan ordning.

Det urspmngliga motivet för att riksgäldskontoret skulle
vara en myndighet under riksdagen var att riksdagen 1789 kände behov av att
stärka sitt inflytande över statens finansmakt. I och med att parlamentarismens
principer sedan länge tillämpas i vårt land, anser kommittén att det historiska
och politiska motivet för att riksgäldskontoret är en riksdagens myndighet
numera saknar bärkraft. Den ordning som för länge sedan syftade till atl stärka
riksdagens ställning i förhållande till regeringen kan paradoxalt nog få en
motsatt verkan i dagens situation. Riksdagens grundlagsenliga kontroll- och
finansmakt har svårare att komma till sin fulla rätt i vad gäller den
verksamhet som bedrivs av en förvaltningsmyndighet under riksdagen. Enligt
kommitténs mening stärks riksdagens kontroll över riksgäldskontorets verksamhet
om verket ombildas till en myndighet under regeringen. Då kan nämligen ärenden
som avgjorts av regeringen granskas av konstitutionsutskottet,
misstroendeförklaring kan riktas mot statsråd samt interpellation eller fråga
väckas. Ärenden som avgjorts av myndigheten kan också belysas genom användning
av spörsmålsinstitutet. Riksdagens finansmakt stärks vidare om riksdagen
beslutar om ett lånebemyndigande till regeringen i stället för att ett
riksdagens verk, som nu. har till ovillkorlig skyldighet att med lån finansiera
underskott i statsbudgeten m. m. Dessutom blir beslut med utgiftskonsekvenser
inom riksgäldskontorets verksamhetsområde underkastade den
befogenhetsfördelning mellan riksdagen och regeringen som följer av riksdagens
finansmakt.

Kommittén kan inte se nägot vägande sakligt eller formellt
skäl att behålla riksdagens huvudmannaskap för riksgäldskontoret. I och med att
riksgäldskontoret har blivit en myndighet med viktiga verkställighetsuppgifter
inom främst finans- och näringspolitiken finns däremot goda skäl som talar för
att ändra huvudmannaskapet. Kommittén förordar därför att riksgäldskontoret
ombildas från att vara en myndighet under riksdagen till att bli en myndighet
under regeringen.

För att huvudmannaskapet för riksgäldskontoret skall kunna
överföras till regeringen måste regeringsformen ändras. Den bestämmelse som berörs
är RF 9: 10. där det bl.a. föreskrivs att det under riksdagen skall

108

finnas myndighel med uppgift att i enlighet med riksdagens
bemyndigande Prop 1986/87' 143 ta upp och förvalta län till staten.
Likaså mäste riksdagsordningen ändras pä nägra ställen.

1 RF 9; 10 föreskrivs också att regeringen icke utan
riksdagens bemyndigande får ta upp lån. Denna bestämmelse bör behållas och
riksdagen kan sedan med stöd därav besluta om ett bemyndigande för regeringen
att ta upp lån. Det synes lämpligt att ett sådant beslut fattas årligen i
anslutning till det att finansutskottet sammanställer statsbudgeten. Det blir
därmed ett av de sista beslut som riksdagen vid varje riksmöte fattar.

Det lånebemyndigande som regeringen fär av rikdagen
förutsätts delegeras lill riksgäldskontoret och det nya riksgäldskontorets
styrelse och ledning i övrigt avses kunna fatta upplåningsbeslut med samma
praktiska befogenheter som gäller nu. För atl en utländsk långivare aldrig
skall behöva ifrågasätta riksgäldskontorels befogenhet att göra åtaganden, föreslär
kommittén att det i en särskild lag slås fast att staten är ansvarig för
samtliga län och garantier som riksgäldskontoret ombesörjer.

Det nya riksgäldskontoret bör vara en myndighet som hör
till finansdepartementet. För att bevara kontinuitet och ge riksdagen insyn i
verkställandet av statsuppläningen bör i verkets styrelse finns ett väsentligt
parlamentariskt inslag. Riksgäldskontoret avses även framdeles ha till huvuduppgift
att ta upp och förvalta lån lill staten. Kontoret förutsätts också bedriva
statsupplåning och förvaltning av statsskulden inom ramen för en rationell
statsskuldspolitik och dess ställning mot marknaden jämfört med idag skall vara
oförändrad. Uppgiften att genomföra penningpolitik skall åvila riksbanken.

Riksgäldskontoret utser f n. partibidragsnämndens tre
ledamöter. Vid förändring av huvudmannaskapet kan denna uppgift liksom
utbetalningen av partibidragen överföras till riksdagens förvaltningskontor. På
motsvarande sätt kan uppgiften att handha redovisning och intern revision för
den inre riksdagsförvaltningen och andra riksdagens verk än riksbanken överföras
till riksdagens förvaltningskontor.

Ändring av huvudmannaskapet för riksgäldskontoret
förutsätter att regeringsformen och riksdagsordningen ändras vilket får som
konsekvens att den särskilda beslutsprocess som tidigare redovisats skall
tillämpas. Regeringen bör sålunda anmäla ärendet om ändrat huvudmannaskap för
riksgäldskontoret med de lagändringar detta innefattar för riksdagen senast i
november 1987. Riksdagens första vilande beslut om ändring av regeringsformen
och riksdagsordningen kan dä fattas under våren 1988. Efter valet i september 1988
kan riksdagen under hösten 1988 fatta det andra och slutliga beslutet om
ändring av regeringsformen och riksdagsordningen i hithörande delar samt beslut
om övrig i sammanhanget aktuell lagstiftning. Samtliga nu ifrågavarande
lagändringar bör lämpligen träda i kraft den I juli 1989, fr.o.m. vilken dag
riksgäldskontoret sålunda blir en myndighet under regeringen.

Kommittén lämnar förslag till en ny lag om Sveriges
riksbank samt föreslår ändringar av regeringsformen, riksdagsordningen och
ytterligare ett antal lagar. 1 kapitel 10 lämnas speelalmoliverlngar till
förfaltningsför-slagen. Ledamoten Tobisson har avgivit ett särskilt yttrande.

109

Bilaga
2

Prop. 1986/87: 143

Statsskuldspolitiska kommitténs författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrives att 9 kap. 10, 12 och 13 §§
regeringsformen' skall ha följande lydelse.

9
kap.

10 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen
får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån eller i övrigt ikläda
staten ekonomisk förpliktelse.

Under
riksdagen skaU finnas myndighet med uppgift att i enlighet med riksdagens
bemyndigande taga upp och förvalta lån dll staten. Närmare bestämmelser härom
meddelas i lag.

Regeringen
får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån eller i övrigt ikläda
staten ekonomisk förpliktelse.

Riksbanken
är myndighet under riksdagen.

Riksbanken
förvaltas av sju fullmäktige. En av dessa och en suppleant för honom
förordnas av regeringen för tre år i sänder. Övriga sex väljes av riksdagen.
Den fullmäktig som regeringen har förordnat är ordförande. Han får ej utöva
annat uppdrag eller inneha tjänst inom riksbankens ledning. Bestämmelser om
riksdagens val av full-

Riksbanken
är myndighet under riksdagen.

Riksbanken
förvallas av åtta fullmäktige. Sju fullmäktige väljes av riksdagen. De nämnda
sju fullmäktige väljer för tid som dessa bestämmer ytterligare en ledamot som
på en gång är fullmäktig och chef för riksbanken. De fullmäktige som valts av
riksdagen väljer inom sig ordförande. Han får ej utöva annat uppdrag eller
inneha tjänst

' Regeringsformen omtryckt senast 1985: 866

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:143

mäktige,
om riksbankens ledning i övrigt samt om dess verksamhet meddelas i
riksdagsordningen och annan lag.

Fullmäktig som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är därmed
skild från sitt uppdrag. Regeringen kan återkalla förordnandet för ordföranden
eller för dennes suppleant.

inom riksbankens ledning. Bestämmelser om riksdagens val
av fullmäktige, om riksbankens ledning i övrigt samt om dess verksamhet
meddelas i riksdagsordningen och annan lag.

Fullmäktig
som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är därmed skild från sitt uppdrag. Den
fullmäktig som är riksbankens chef kan även skiljas från sitt uppdrag av de
övriga fullmäktige. Ordföranden får skiljas från delta sin uppdrag av de fullmäktige
som valls av riksdagen.

Endast
riksbanken har rätt att utgiva sedlar. Bestämmelser om penning- och
betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag.

Endast
riksbanken har rätt att utgiva sedlar och mynt. Bestämmelser om penning- och
betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag. Utan hinder härav kan dock
rikshanken efter bemyndigande i lag meddela föreskrifter om utformningen av
sedlar och mynt.

1.
Denna lag
träder i kraft såvitt avser 9 kap. 10 § den 1 juli 1989 och i övrigt den I
januari 1989.

2.
De äldre
föreskrifterna i 9 kap. 12 § gäller intill dess val av fullmäktige och val av
riksbankschef skett enligt de nya bestämmelserna.

2 Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen' dels
att 8 kap. 6 S och 9 kap. 4 § skall ha följande lydelse. dels att
tilläggsbestämmelserna 3.8.3. 3.13.1. 4.6.1, 4.6.2 och 7.1.1. skall

ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3.8.3

Om förslagsrätt för fullmäktige i Om
förslagsrätt för fullmäktige i

riksdagens
ombuds-

riksbanken./(////wöA//' 1 riksgälds- riksbanken. '
Riksdagsordningen omtryckt senasl 198,': 1068

ill

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87; 143

kontoret,
riksdagens ombudsmän och riksdagens revisorer i annan fråga än som avses i 8 §
första stycket första punkten föreskrives särskilt.

män och
riksdagens revisorer i annan fråga än som avses i 8 § första stycket första
punkten föreskrives särskilt.

Motion får
avlämnas med anledning av redogörelse från fullmäktige i riksbanken,
fullmäktige i riksgäldskonlorei, riksdagens ombudsmän eller riksdagens
revisorer.

Motion får
avlämnas med anledning av redogörelse från fullmäktige i riksbanken,
riksdagens ombudsmän eller riksdagens revisorer.

Konstitutionsutskottet
skall, utöver sina uppgifter enligt 4 §, bereda ärenden om lagstiftning i
konstitutionella och allmänt förvaltnings-rättsliga ämnen, ärenden om
press-eller partistöd, lagstiftning om radio, television och film liksom andra
ärenden som angår yttrandefrihet, opinionsbildning och religionsfrihet,
övriga ärenden om riksdagen, riksdagens ombudsman och riksdagens myndigheter utom
riksbanken, riksgäldskonlorei och riksdagens revisorer, ärenden om medgivande
från riksdagen att väcka talan mot riksdagsledamot eller alt ingripa i hans
personliga frihet samt ärenden av allmän betydelse för den kommunala
självstyrelsen.

Konstitutionsutskottet
skall, utöver sina uppgifter enligt 4 §, bereda ärenden om lagstiftning i
konstitutionella och allmänt förvaltningsrättsliga ämnen, ärenden om
press-eller partistöd, lagstiftning om radio, television och film liksom andra
ärenden som angår yttrandefrihet, opinionsbildning och religionsfrihet,
övriga ärenden om riksdagen, riksdagens ombudsman och riksdagens myndigheter
utom riksbanken och riksdagens revisorer, ärenden om medgivande från riksdagen
att väcka talan mot riksdagsledamot eller att ingripa i hans personliga
frihet saml ärenden av allmän betydelse för den kommunala självstyrelsen.

Finansutskottet
skall, utöver sina uppgifter enligt 5 § första stycket, bereda ärenden om
penning-, kredit- och valutapolitiken, om riksgäldskonlorei och riksdagens
revisorer. Det skall vidare bereda ärenden av allmän betydelse för den
kommunala ekonomin samt ärenden om statlig statislik, redovisning, revision
och rationalisering.

Finansutskottet
skall, utöver sina uppgifter enligt 5 § första stycket, bereda ärenden om
penning-, kredit- och valutapolitiken och om riksdagens revisorer. Det skall
vidare bereda ärenden av allmän betydelse för den kommunala ekonomin samt
ärenden om statlig statistik, redovisning, revision och rationalisering, om
statens egendom

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:143

om statens
egendom och upphandling i allmänhet och förvaltningsekonomiska ärenden i
övrigt som icke rör enbart visst ämnesområde. Utskottet skall även bereda
budgettekniska ärenden, granska beräkningen av statens inkomster samt
sammanställa statsbudgeten.

och
upphandling i allmänhet och förvaltningsekonomiska ärenden i övrigt som icke
rör enbart visst ämnesområde. Utskottet skall även bereda budgettekniska
ärenden, granska beräkningen av statens inkomster samt sammanställa statsbudgeten.

Utöver de
val som kammaren förrättar enligt regeringsformen och riksdagsordningen skall
den företaga val till

1. riksgäldsfullmäktige

2.
Nordiska rådets
svenska delegation,

3.
Europarådets
svenska delegation,

4.
styrelsen för
Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.

Kammaren
skall också för riksdagens valperiod utse aderton ledamöter av riksdagen med
uppdrag att följa verksamheten vid Procordia AB och Svenska Varv AB.

Utöver de
val som kammaren förrättar enligt regeringsformen och riksdagsordningen skall
den företaga val lill

1. Nordiska
rådets svenska dele

gation,

2.
Europarådets
svenska delegation,

3.
styrelsen för
Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.

Kammaren
skall också för riksdagens valperiod utse aderton ledamöter av riksdagen med
uppdrag att följa verksamheten vid Procordia AB och Svenska Varv AB.

Val av fullmäktige i riksbanken avser riksdagens
valperiod.

Fullmäktige
väljer inom sig en chef för riksbanken samt inom eller utom sig en vice chef
för riksbanken. Är denne icke själv fullmäktig, skall han vara särskild
suppleant för riksbankschefen i fullmäktige och som sådan ha företräde lill
tjänstgöring framför övriga suppleanter.

Riksdagens val av fullmäktige i riksbanken avser
riksdagens valperiod.

Fullmäktige
väljer utom sig högst Ivå vice chefer Jör rikshanken jör en lid av högsl tre
år. Dessa skall, i den inbördes ordning som fuUmäktige bestämmer, vara
suppleanter för riksbankschefen ifidlmäkilge.

8 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 143

113

Nuvarande
lydelse Föreslagen
lydelse Prop. 1986/87: 143

9 kap.

4S

Riksdagens förvaltningskontor Riksdagens
förvaltningskontor

skall, såvitt gäller riksdagen och skall,
såvitt gäller riksdagen och

riksdagens myndigheter, i den om- riksdagens
myndigheter, i den om

fattning riksdagen bestämmer fattning
riksdagen bestämmer

1.
handlägga
frågor angående 1. handlägga frågor angående
förhandlingar om anställnings- och förhandlingar om anställnings- och arbetsvillkor för arbetstagare samt arbetsvillkor för arbetstagare samt andra
personalfrågor, andra personalfrågor,

2.
göra upp
förslag till anslag på 2. göra upp förslag till anslag på
statsbudgeten, statsbudgeten,

3.
i övrigt
handlägga frågor om 3. i övrigt handlägga frågor om
förvaltningen inom riksdagen och förvaltningen
inom riksdagen och frågor om förvaltning av ekonomisk frågor om förvaltning av ekonomisk natur inom
riksdagens myndighe- natur inom riksdagens myndigheter,
utom riksbanken och riksgälds- ter, utom riksbanken,

kontoret,

4. meddela föreskrifter och råd i 4. meddela föreskrifter och råd i

sådana frågor som avses i I -3. sådana
frågor som avses i 1 -3.

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 8 kap. 6 § den
I januari 1989 och i

övrigt den I juli 1989.

2.
Tilläggsbestämmelsen
i 3.13.1 i den äldre lydelsen tillämpas på den berättelse som avges över
förvaltningen av riksgäldskontoret under budgetåret 1988/89.

3.
Riksdagen
väljer 1989 för återstoden av valperioden sju fullmäktige. Därmed upphör
tidigare uppdrag för fullmäktige som riksdagen valt för valperioden.

4.
Föreskrifterna
om chef för riksbanken i 8 kap. 6 § i dess äldre lydelse gäller intill dess
riksdagen valt fullmäktige enligt bestämmelserna i lagen (0000:000) om ändring
i regeringsformen.

3 Förslag till

Lag om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1
§ Sveriges
riksbank, som enligt 9 kap. 12 S regeringsformen är en myndighet under
riksdagen, är landets centralbank. Den får endast bedriva eller ta del i sådan
verksamhet som anges i denna eller annan lag.

2
S Riksbanken är
en självständig juridisk person, för vars ekonomiska förpliktelser staten
ansvarar.

Banken har en grundfond som uppgår till ettusen miljoner
kronor, en

114

reservfond
som uppgår till femhundra miljoner kronor samt en disposi- Prop 1986/87'
143 lionsfond.

3 § Med bankinstitut förstås i denna lag bankaktiebolag,
sparbanker och

centralkassor för jordbrukskredit.

Med kreditinstitut förstås bankinstitut, jordbrukskassor,
kreditaktiebolag, finansbolag enligt lagen (1980:2) om finansbolag, allmänna
pensionsfonden, försäkringsföretag med svensk koncession, landshypoteks- och
stadshypoteksinslitutionema samt Svenska skeppshypotekskassan.

Ä ndam å l

4 § Riksbanken skall föra valuta- och kreditpolitik samt
främja ett säkert

och effektivi betalningsväsen.

Penningväsen

5 § Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har riksbanken
ensam rätt att ge

ut sedlar och mynt. Det ankommer ocksä pä riksbanken att meddela

föreskrifter om utformningen av de sedlar och mynt som banken ger ut.

Sedlar och mynt som utges av riksbanken är lagligt
betalningsmedel. Penningenheten i landet kallas krona. Kronan delas i etthundra
öre.

6 § Sedlar får ges ut med namnvärdena tio, femtio,
etthundra, fem

hundra, ettusen och tiotusen kronor.

Mynt får ges ut med namnvärdena tio öre, femtio öre, en
krona och fem kronor.

Dessutom fär minnes- och jubileumsmynt med andra
namnvärden ges ut.

7
§ Riksbanken
skall svara för landets försörjning med sedlar och mynt.

8
§ Sedlar och
mynt som är skadade eller förslitna får lösas in av riksbanken. Banken fär
ocksä ge ut ersättning för sedlar som blivit helt förstörda.

Om det föreligger särskilda skäl. får riksbanken lösa in
sedlar och mynt som upphört att vara lagligt betalningsmedel.

Valuta- och kreditpolitik

9 § Riksbanken skall följa utvecklingen pä valuta- och
kreditmarkna

derna samt vidta erforderliga penningpolitiska åtgärder.

10
§ Riksbanken
skall bestämma det system som skall gälla för att fastställa kronans externa
värde samt bestämma om tillämpningen av detta system.

11
§ Det ankommer
på riksbanken att i valutapolitiskt syfte hålla tillgångar i utländsk valuta,
utländska fordringar och guld.

115

12 §
Riksbanken får i valutapolitiskt syfte köpa, sälja och förmedla han-
pron 1986/87'143

det med utländsk valuta, utländska statspapper, andra lätt omsättningsbara

skuldebrev i utländsk valuta och guld samt rättigheter och
skyldigheter som anknyter till nämnda lillgångar.

13 § I valutapolifiskt syfte får riksbanken ta upp
utländsk kredit och

kredit i utländsk valuta, bevilja kredit till annan centralbank och till Inter

nationella valutafonden samt bevilja kredit inom ramen för verksamheten i

Banken för internationell betalningsutjämning.

Efter medgivande av riksdagen får riksbanken i
valutapolitiskt syfte bevilja kredit till andra internationella finansorgan
vari Sverige är medlem och sluta avtal om långsikliga internationella
låneåtaganden.

Riksbanken får också efter medgivande av riksdagen av egna
medel tillskjuta insatskapital i internationella finansorgan vari Sverige är
medlem.

14
§ Riksbanken
får förvärva de särskilda dragningsrätter som tillkommer Sverige genom
deltagandet i systemet med sådana dragningsrätter inom Internationella
valutafonden. Det åligger vidare riksbanken att fullgöra de skyldigheter som
följer av Sveriges deltagande i detta system.

15
§ Riksbanken
får verka som förbindelseorgan i förhållande till internationella finansorgan
vari Sverige är medlem.

16
§ Riksbanken
får med eller utan räntegottgörelse ta emot insättningar i valuta eller guld
från andra stater, mellanstatliga organ och utländska bankinrättningar.

Riksbanken får även göra insättningar av nämnda slag hos
utländska bankinrältningar.

17
§ Om
riksbankens uppgifter och befogenheter enligt valutalagen (0000:000) gäller vad
som sägs i nämnda lag.

18
§ Riksbanken
får på penningpolitiskt motiverade villkor bevilja lån till och ta emot
inlåning från svenska bankinstitut samt medverka i betalningsutjämning.
Räntevillkoren för denna ut- och inlåning skall offentliggöras.

Om det föreligger synnerliga skäl. får riksbanken även på
andra villkor än som avses i första stycket bevilja lån till svenska
bankinstitut. Under samma förutsättning får lån beviljas också till andra
företag som står under tillsyn av bank- eller försäkringsinspektionen.

19 § 1 syfte att påverka kreditmarknaden får riksbanken

1.
köpa. sälja och
förmedla handel med svenska statspapper, andra lätt omsäitningsbara skuldebrev
samt rättigheter och skyldigheter som anknyter till nämnda tillgångar.

2.
om särskilda
skäl föreligger ge ut egna skuldebrev med kort löptid.

20 S 1 kreditpolitiskt syfte fär riksbanken genom beslut i
särskilda fall

uppställa kassakrav gentemot bankinstitut. Med kassakrav avses att viss

andel, högst femton procent, av bankinstitulets förbindelser, beräknade på

det sätt riksbanken i det särskilda fallet bestämmer,
skall under angiven tid , ,

motsvaras av medel som med eller utan räntegottgörelse
innestår på bank- Prop. 1986/87: 143 institutets checkräkning i riksbanken.
1 den utsträckning riksbanken i det särskilda fallet bestämmer likställs med
sådana medel bankinstitutets inneliggande kassa.

21
§ Om möjlighet
för riksbanken att använda vissa andra kreditpolitiska medel finns bestämmelser
i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.

22
§ Efter anmodan
av riksbanken i det särskilda fallet skall ett kreditinstitut till riksbanken
lämna de uppgifter som riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om en
penningpolitisk åtgärd behöver vidtas eller för att utforma ett beslut om en
sådan åtgärd.

Övriga uppgifter

23 § Riksbanken skall ta emot betalningar till och göra
utbetalningar för

statsverket.

För att täcka statsverkets kortfristiga medelsbehov får
riksbanken bevilja statsverket kontokredit.

24
§ Inom ramen
för riksbankens uppgifter som centralbank får riksbanken förvärva aktier,
andelar i ekonomiska föreningar eller liknande rättigheter samt ikläda sig
härmed förenade förpliktelser.

25
§ Riksbanken
får själv eller genom bolag, som ägs av banken, bedriva tryckerirörelse,
papperstillverkning och tillverkning av sedlar samt tillverkning av mynt,
medaljer och liknande föremål.

26
§ Riksbanken
får förvärva fastigheter och inventarier som är avsedda för den verksamhet som
banken bedriver eller har del i.

1 den mån det behövs för att skydda nägon riksbankens
fordran får banken förvärva varje slag av egendom.

Egendom som riksbanken har förvärvat enligt andra stycket
skall avyttras så snart det är lämpligt och senast när det kan ske utan
föriust.

27
§ I anslutning
till den bedrivna verksamheten får riksbanken mot betalning utföra tjänster som
går utöver bankens egentliga myndighetsuppgifter.

28
§ Riksbanken
får efter prövning i varje särskilt fall besluta om ackord samt om avskrivning,
nedsättning eller eftergift av fordran som banken har.

29
§ Uppkommer i
riksbankens verksamhet anledning alt väcka fråga om författningsändring eller
annan åtgärd från statens sida, får fullmäktige göra framställning i ämnet till
riksdagen eller regeringen.

30
§ Vid
planeringen och genomförandet av riksbankens verksamhet i fred skall de krav
beaktas som totalförsvaret ställer.

Det åligger riksbanken att ansvara för
beredskapsanläggningen pä bank-

och betalningsväsendets område. Härvid skall riksbanken i erforderlig

utsträckning samråda med postverket, berörda kreditinstitut och andra

företag samt överstyrelsen för civil beredskap. Denna myndighet skall

hållas underrättad om beredskapsplanläggningen. 117

Organisation
m. m. Prop. 1986/87: 143

31 § Enligl 9 kap. 12 § regeringsformen förvaltas
riksbanken av åtta

fullmäktige av vilka sju väljs av riksdagen och en som är riksbankens chef

väljs av de övriga fullmäktige som även inom sig väljer ordförande.

Fullmäktige väljer inom sig en eller flera vice
ordförande. Riksbankschefen fär dock inte väljas till vice ordförande.

32 § Enligt 8 kap. 6 S riksdagsordningen väljer
fullmäktige utom sig

högst två vice riksbankschefer och bestämmer i vilken inbördes ordning

dessa vid förhinder för riksbankschefen skall vara suppleanter för denne i

fullmäktige.

Vice riksbankschef utövar i den inbördes ordning som nyss
sagts även i övrigt riksbankschefens tjänst nar denne har förhinder. Efter
beslut av riksbankschefen inträder vice riksbankschef också i andra fall i
riksbankschefens ställe vid behandlingen av vissa ärenden eller grupper av
ärenden.

33 S Fullmäktig och vice riksbankschef får inte vara
omyndig eller för

satt i konkurs.

Fullmäktig och vice riksbankschef får inte heller vara
statsråd eller styrelseledamot eller suppleant för sådan i svenskt
kreditinstitut eller fondkommissionsbolag.

34 § Riksbankens verksamhet bedrivs vid ett huvudkontor i
Stockholm

där också fullmäktige har sitt säte.

Riksbanken bedriver dessutom verksamhet vid regionkontor,
kassakontor och sedeldepåer till det antal och på de orter som riksbanken
bestämmer.

35 § Vid huvudkontoret finns en revisionsenhet samt de
övriga enheter

som fullmäktige beslutat. Under fullmäktige leds riksbankens verksamhet

av riksbankschefen. Verksamheten vid revisionsenheten leds dock av

fullmäktige, om annat inte följer av lagen (RFS 1968:8) om revision av

riksdagsförvaltningen. Ärendenas fördelning mellan enheterna skall fram

gå av riksbankens arbetsordning.

36 § Vid riksbanken får finnas personal enligt upprättad
personalför

teckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel enligt

gällande budget.

Riksbanken får därjämte anlita utomstående för särskilda
uppdrag i mån av behov och tillgång pä medel enligl gällande budget.

Utöver vad som följer av allmänna bestämmelser för
riksdagen och dess organ får tjänst som tillsätts av fullmäktige tillsättas
utan att kungöras till ansökan ledig.

Ordinarie tjänst vid riksbanken inrättas av riksdagen.
Ordinarie tjänst som riksbankchef tillsätts med förordnande för viss tid eller
med förordnande tills vidare. Övriga ordinarie tjänster tillsätts med
förordnande för högst tre år.

37 § Riksbanken får för särskilt fall besluta att
endast svensk medborgare får inneha eller utöva tjänst inom riksbanken.

38 §
Riksbanken skall besluta arbetsordning och de föreskrifter i övrigt Pron
1986/87'143

som behövs för arbetet inom banken utöver denna lag.

Riksbanken beslutar också för särskilda fall i frågor som
rör personal och uppdragstagare hos banken, i den mån inte annat följer av
beslut av riksdagen eller av riksdagens förvaltningskontor.

39 § Beträffande arvoden till fullmäktige och suppleanter
finns föreskrif

ter i lagen (1984; 665) om arvoden m. m. för uppdrag inom riksdagen, dess

myndigheter och organ.

För resor som en fullmäktig eller suppleant företar för
riksbankens räkning har han rätt till resekostnadsersättning, traktamente och
annan ersättning enligt allmänt reseavtal för statens tjänstemän eller, när det
är fråga om utrikes resa, enligt utlandsresereglementet (1953:666). Fullmäktig
och suppleant skall hänföras till reseklass A.

En fullmäktig eller suppleant som är ledamot av riksdagen
har inte rätt till traktamente för dellagande i sammankomst i Stockholm med
fullmäktige eller för annan förrättning eller annat uppdrag där för
riksbankens räkning under tid då riksmöte pågår. Vid förrättning på annan ort
än Stockholm under pågående riksmöte skall dagtraktamentet fören fullmäktig
eller suppleant som är ledamot av riksdagen minskas med det belopp för dag som
utgår enligt ersättningsstadgan (1971: 1197) för riksdagens ledamöter.

40 8 1 mom. Till ledamöter i den i 6 § valutalagen
(0000:000) nämnda

valutastyrelsen skall fullmäktige utse dels från riksbanken en vice riks

bankschef, en fullmäktig eller suppleant för fullmäktig och en riksbanks

direktör, dels utanför banken fyra ledamöter, av vilka två skall represente

ra bankväsendet och näringslivet i övrigt och två arbetstagarna. Fullmäk

tige skall därjämte utse suppleanter för dessa ledamöter.

Vice riksbankschefen är valutastyrelsens ordförande.
Fullmäktige förordnar en av de övriga inom riksbanken utsedda ledamöterna att
vara vice ordförande.

Valutastyrelsen är beslutför när minst fem ledamöter är
närvarande. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder.

2 mom. Ärende som valulaslyrelsen har att ta befattning
med avgörs i

valutastyrelsen, i valutastyrelsens direktion (valutadirektionen) eller av

enskilda tjänstemän, cn eller två i förening.

I valutastyrelsen avgörs ärenden som innefattar väsentliga
principfrågor eller eljest är av större betydelse.

Valutadirektionen skall förbereda ärenden som skall
avgöras av valutastyrelsen och under styrelsen leda valutaregleringen. 1
valutadirektionen avgörs ärenden som utan att kräva valulastyrelsens avgörande
bedöms betydelsefulla.

Av enskilda tjänstemän, en eller två i förening, vilka
därtill erhållit valutastyrelsen bemyndigande, avgörs de ärenden vilka inle
ankommer pä valutastyrelsen eller valutadirektionen,

3 mom. Valutadirektioner, består av den vice
liksbankschel' och den

riksbanksdirektör som ingiir i vaiutasiyrelscn. deras suppleanter i styrel

sen samt den gruppchef eller motsvarande tjänsteman till vars verksam-

119

hetsområde
föreliggande ärende hör. Valutastyrelsen skall utse två tjänste- Prop
1986/87' 143 män i riksbanken säsom suppleanter för valutadirektionens ständiga
ledamöter. Vice riksbankschefen är ordförande och riksbanksdirektören vice
ordförande i valuladirektionen. Beslutförhet kräver all tre är närvarande.

4 mom. Har på sätt som föreskrivs i 44 § andra styckel
valutalagen

(0000:000) ett yrkande framställts om att beslut som valutastyrelsen med

delat skall underställas fullmäktiges prövning, skall sökanden i ärendet

underrättas om detta snarast möjligt och senast i samband med att han får

meddelande om innehållet i styrelsens beslut.

Fullmäktig eller suppleant för fullmäktig får inte delta i
fullmäktiges handläggning av ett ärende som han tagit befattning med i
valulaslyrelsen.

5 mom. Beträffande arvoden till valutastyrelsen finns
föreskrifter i la

gen (1984:665) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myn

digheter och organ. Vid resa. som föranleds av uppdraget, har ledamot

eller suppleant rätt till resekostnadsersättning och traktamente enligt vad

som gäller för riksbanksdirektör.

Ärendenas handläggning

41 § Av fullmäktige avgörs

1. författningsfrågor,

2.
fråga om
fastställande av arbetsordning samt andra vilctigare frågor om riksbankens
organisation och arbetsformer.

3.
frågor om
systemet för att bestämma kronans externa värde och det område inom vilket
värdet får förändras.

4.
frågor om
riktlinjer för förvaltningen av de lillgångar som anges i ll *),

5.
frågor om
viktigare internationella läneavtal,

6.
frågor om
diskonto och om räntevillkoren vid ut- och inlåning enligt 18 § första stycket
samt villkoren vid utlåning enligt 18 8 andra slycket.

7.
frågor om
viktigare rekommendationer till eller överenskommelser med kreditinstitut,

8.
frågor om
kassakrav och särskild avgift när kassakrav inte uppfylls.

9.
frågor om
statsverkets kontokredit.

10. frågor som avses i 24 ij,

11. viktigare frågor om ackord, avskrivning,
nedsättning eller eftergift

av fordran,

12. frågor om upprättande av
personalförteckning, om beslut som avses i 37 S saml om tillsättande av
tjänster som riksbanksdirektör, avdelningschef eller direktör för
regionkontor.

13. frågor om skiljande frän annan
anställning än provanställning eller om skiljande från uppdrag eller om
disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning.

14. övriga frågor som enligt denna
eller annan lag skall avgöras av fullmäktige,

15. frågor som fullmäktige finner vara
av större vikl eller som riksbankschefen hänskjuter till fullmäktige.

Ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige avgörs av
riksbanksche

fen. 1 den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av

riksbankschefen, får de avgöras av annan tjänsteman enligt vad som anges

i arbetsordnineen eller i särskilda beslut. 120

42 §
Innan riksbanken fattar beslut av siörre penningpolitisk vikt skall Pron
1986/87' 143

samråd ske med statsråd som regeringen bestämmer, om inte synnerliga

skäl
föranleder annat.

43 § Fullmäktige skall sammanträda minst en gång
varannan vecka. Vid

sammanträdena skall föras protokoll.

Fullmäktige är beslutföra när minst sex ledamöter är
närvarande. Ärenden som kräver ett skyndsamt beslut får dock avgöras av fem
ledamöter, om minst fyra av dem är ense om beslutet. Vid omröstningar skall
varje ledamot ge sin mening till känna.

Som fullmäktiges beslut gäller den mening som de flesta
enar sig om eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. I 5
S lagen (RFS 1980:4) om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m.m.
beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter finns en särskild
bestämmelse om omröstning i vissa personafrågor. Också omröstningsbestämmelsen
i 24 § anslällningsstadgan (RFS 1971:3) för riksdagen och dess organ skall
iakttas.

44
S Om ett ärende
som skall behandlas i fullmäktige är av ringa betydelse eller av särskilt
brådskande art får ärendet avgöras genom meddelanden mellan ledamöterna.

45
§ Fullmäktige
får inte sammanträda på område som är ockuperat av främmande makt.

46
§ Om vid
sammanträde med fullmäktige någon ledamol eller föredraganden i samband med
elt beslut anmäler skiljaktig mening, skall anteckning därom ske i
protokollet.

47
§ I skrivelse
som fullmäktige avger till riksdagen eller regeringen skall anges vilka
ledamöter som deltagit i beslutet och vem som varil föredragande. Har
skiljaktig mening anmälts i ärendet, skall den anges i skrivelsen eller framgå
av bifogat protokollsutdrag.

Budget, redovisning och vinstdisposition

48 § Kalenderåret är riksbankens räkenskapsår.

Varje är före utgången av december månad skall fullmäktige
fastställa en hudget för riksbankens förvaltningsverksamhei under det följande
räkenskapsåret. Budgeten skall tillställas riksdagen för kännedom.

49 § Riksbanken är bokföringsskyldig och det
åligger banken atl fullgöra

denna skyldighet på ett sätt som överensstämmer med god redovis

ningssed.

Varje år före den 15 februari skall fullmäktige till
riksdagen avge redovisning för det föregående räkenskapsåret samt förslag till
disposition av riksbankens vinst. Redovisningen skall omfatta resultaträkning,
balansräkning, förvaltningsberättelse och en redogörelse för den förda valuta-
och kreditpolitiken.

121

50 §
Riksbankens resultaträkning och balansräkning fastställs av riksda- Pron
1986/87'143

gen, som ocksä beslutar hur bankens vinst skall disponeras. Härvid skall

iakttas att om reservfonden gått ned under femhundra
miljoner kronor, minst lio procent av årets vinst skall avsättas till
reservfonden tills denna åter uppnått föreskrivet belopp.

Riksdagen beslutar om ansvarsfrihet för fullmäktige för
förvaltningen av riksbanken.

51 § En gäng varje vecka skall riksbanken offentliggöra
statistiska upp

gifter om valuta- och kreditförhållanden. Riksbanken skall även offentlig

göra beslut om diskontoförändringar.

Avslutande
bestämmelser

52 § Bankinstitut som inte uppfyller uppställda
kassakrav skall erlägga

särskild avgift fill staten.

Fråga om särskild avgift prövas av riksbanken.

53 § Särskild avgift skall utgöra ett belopp som
svarar mot ränta på

underskottet för varje dag sådant förelegat, varvid räntesatsen för år får

uppgå till högst två gånger det av riksbanken fastställda, vid varje tid

gällande diskontot.

Om särskilda skäl föreligger, får särskild avgift
nedsättas eller efterges.

54 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhel
lämnat oriktig upp

gift i samband med fullgörande av skyldighet enligt 22 § skall dömas till

böter, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

55 § Utan hinder av vad som föreskrivs i 8 kap. 8 S
sekretesslagen

(1980; 100) skall riksbanken underrätta polismyndighet eller åklagarmyn

dighet om det i riksbankens kassarörelse, valutahandel, länerörelse, be

talningsutjämning samt handel med värdepapper framkommer uppgifter

som ger anledning att anta att ett brott har begåtts.

Om särskilda skäl föreligger, får riksbanken underlåta att
lämna sådan underrättelse.

56
§ Åtal mot vice
riksbankschef för brott som begåtts i utövningen av hans tjänst får beslutas
endast av finansutskottet eller av fullmäktige. Vad nu sagts gäller dock inte
fråga om brott som begåtts i utövningen av riksbankens beslutanderätt enligt
valutalagen (0000:000).

57
§ Riksbankens
beslut enligt denna lag får överklagas genom besvär endast i den utsträckning
och i den ordning som sägs i besvärsstadgan (RFS 1970; 3) för riksdagen och
dess verk.

122

Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser

1.
Denna lag träder i kraft den I
janauri 1989.

2.
Genom lagen upphävs lagen
(1934:437) för Sveriges riksbank, lagen (RFS 1975:6) med reglemente för
riksbanken och lagen (1970: 1028) om rikets mynt.

3.
Verksamhet som inte föreskrivs
i den nya lagen eller i annan lag men som påbörjats med stöd av äldre lag får
bedrivas till dess verksamheten kan avslutas.

4.
Befogenheten att åtala brott
skall bedömas efter äldre lag om, när handlingen företogs, för åtal gällde
förutsättning som inte har upptagits i den nya lagen.

5.
Övergångsbestämmelserna till
lagen (1970: 1028) om rikets mynt punkterna 3-6 skall fortfarande tillämpas.

Prop.
1986/87: 143

4 Förslag till

Lagom upphävande av lagen (1982: 1158) om

riksgäldskontoret

Härigenom
föreskrivs att lagen (1982:1158) om riksgäldskontoret skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1989.

1.
De som var ledamöter i
fullmäktige vid utgången av juni 1989 skall före den 15 oktober 1989 till
riksdagen avge berättelse över förvaltningen under det föregående budgelårel.

2.
Befogenheten att åtala brott
skall bedömas enligt den upphävda lagen om. när handlingen företogs, för åtal
gällde förutsättning som efter lagens upphävande inte längre är föreskriven.

5 Förslag till

Lag för riksgäldskontoret

Härigenom
föreskrivs följande.

För samtliga lån och
garantier som riksgäldskontoret ombesörjer är staten ansvarig.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1989.

123

6 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (RFS 1968: 8) om revision av

riksdagsförvaltningen

Härigenom förskrivs att 5 § lagen (RFS 1968:8) om revision
av riksdagsförvaltningen skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87: 143

5§'

Nuvarande
lydelse

Utöver den kontroll som riksdagens revisorer skall utöva
enligt lagen (1974; 1036) med instruktion för riksdagens revisorer skall
revisorerna för varje avslutat räkenskapsår granska riksbankens och riksgäldskontorels
tillstånd, styrelse och förvaltning. Revisorerna skall därvid särskilt tillse
att verkens organisation av och kontroll över bokföringen samt medels- och
vär-deförvaliningen är tillfredsställande.

Revisorerna skall avge en särskild berättelse till riksdagen
senast den I mars över revisionen av riksbanken och senast den 15 november
över revisionen av riksgäldskontoret. Berättelsen skall innehålla uppgift
angående omfattningen av den av revisorerna verkställda granskningen och
uttalande huruvida revisorerna anser att ansvarsfrihet bör beviljas
vederbörande fullmäktige.

Föreslagen
lydelse

Utöver den kontroll som riksdagens revisorer skall utöva
enligt lagen (1974: 1036) med instruktion för riksdagens revisorer skall
revisorerna för varje avslutat räkenskapsår granska riksbankens tillslånd,
styrelse och förvaltning. Revisorerna skall därvid särskilt tillse att
riksbankens organisation av och kontroll över bokföringen samt medels- och
värdeförvallningen är tillfredsställande.

Revisorerna skall avge en särskild berättelse till
riksdagen senast den 15 mars över revisionen av riksbanken. Berättelsen skall
innehålla uppgift angående omfattningen av den av revisorerna verkställda
granskningen, ställningstagande till riksbankens resultat- och balansräkningar
samt uttalande huruvida revisorerna anser att ansvarsfrihet bör beviljas
fullmäktige.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1989 avseende riksbanken och i

övrigt den Ijuli 1989.

2. Revisorerna
skall senasl den 15 november 1989 till riksdagen avge en

särskild berättelse över revisionen av riksgäldskontoret.

Senaste lydelse 1982: 1160

124

7 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1982: 1255) om
författningssamlingar

för
riksdagens förvaltningskontor och riksbanken

Härigenom föreskrives att 7 S lagen (1982: 1255) om
författningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och riksbanken skall ha
följande lydelse.

Prop. 1986/87: 143

Nuvarande
lydelse

Av riksbanken beslutade författningar skall kungöras i
RBFS.

Föreslagen
Ivdelse

Av riksbanken beslutade författningar skall kungöras i
RBFS.

Dock
får författningar som är av särskilt allmänt intresse kungöras i Svensk
författningssamling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:665) om arvoden m.m. för

uppdrag
inom riksdagen, dess myndigheter och organ

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:665) om
arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ,

dels att 1 S 2 skall upphöra att gälla.

dels att nuvarande 1 § 3-7 skall betecknas I S 2-6,

dels att I § 1 och 2 S skall ha följande lydelse.

I
i)

Nuvarande
lydelse

Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter
och organ skall utgå enligt följande:

1. Sveriges riksbank.

Fullmäktig; 20000 kronor för är.

Fullmäktiges ordförande; 6700 kronor för år utöver
fullmäktigearvodet.

Fullmäktig
som är deputerad: 20000 kronor for år utöver Jullmak-tigearvodet.

Suppleant för fullmäktig: 6 700 kronor för år.

Föreslagen
lydelse

Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter
och organ skall utgå enligt följande:

I. Sveriges riksbank

Fullmäktig
som ej är tjänsteman i rikshanken: 20000 kronor för år.

Fullmäktiges ordförande; 6 700 kronor för år utöver
fullmäktigearvodet.

Suppleant för fullmäktig som ej är tjänsteman 1
riksbanken: 6 700 kronor for år.

Nuvarande
lydelse

Ledamot
av valutastyrelsen som ej är tjänsteman i riksbanken: 5600 kronor för år till
ledamot som tjänstgör endasi i ärenden rörande direkta investeringar ulomlands
och 8000 kronor till annan ledamot.

Suppleant i valutastyrelsen som ej är tjänsteman i
riksbanken: 2 700 kronor för år.

Föreslagen
lydelse

Ledamol av
valutastyrelsen som ej är tjänsteman i riksbanken; 8000 kronor för är.

Suppleant i valutastyrelsen som ej är tjänsteman i
riksbanken: 2 700 kronor för år.

Prop. 1986/87; 143

För fullgörande av i 1 § angivna uppdrag utgår särskilt
arvode för sammanträdesdag (sammanträdesarvode) med belopp som fastställes av
riksdagens förvaltningsstyrelse. Sammanträdesarvode utgår dock inte till

a)
riksbanksfullmäktig
som är deputerad

b)
riksbankschef

c)
vice
riksbankschef

d) riksgäldsdirektör.

Till
suppleant som deltar i sammanträde utan att delta i beslut utgår
sammanträdesarvode endast om respektive organ beslutar det. Sammanträdesarvode
enligt denna paragraf utgår ej när arvodering sker med tillämpning av
förordningen om ersättning vid kommittéuppdrag.

För fullgörande av i 1 § angivna uppdrag utgår särskilt
arvode för sammanträdesdag (sammanträdesarvode) med belopp som fastställes av
riksdagens förvaltningsstyrelse. Sammanträdesarvode utgår dock inte till

a)
riksbankschef

b)
vice
riksbankschef.

Till suppleant som deltar i sammanträde utan att delta i
beslut utgår sammanträdesarvode endast om respektive organ beslutar det.
Sammanträdesarvode enligt denna paragraf ulgår ej när arvodering sker med
tillämpning av förordningen om ersättning vid kommiltéupp-drag.

Denna lag
träder i kraft den I januari 1989 såvitt avser 1 S 1 och 2 S i fräga om
riksbanksfullmäktig som är deputerad och i övrigt den 1 juli 1989.

9 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:922) om
kreditpolitiska medel dels att rubriken närmast för 11 8 skall utgå, dels alt
11-13 §§ skall upphöra att gälla, dels att I och 6 S§ samt 30 § första stycket
I skall ha följande lydelse.

126

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87: 143

Kreditpolitiska
medel enligt denna lag är likviditetskrav, kassakrav. utlåningsreglering,
emissionskontroll, allmän placeringsplikt, särskild placeringsplikt och
räntereglering.

Kreditpolitiska
medel enligt denna lag är likviditetskrav, utlåningsreglering,
emissionskontroll, allmän placeringsplikt, särskild placeringsplikt och
räntereglering.

1 fråga om
likviditetskrav, kassakrav, ullåningsreglering, placeringsplikt eller
räntereglering får riksbanken

1.
begränsa
användningen till ett eller flera slag av institut,

2.
undantaga visst
institut, om särskilda skäl föreligger,

3.
utfärda olika
föreskrifter för skilda institut.

1 fråga om
likviditetskrav, utlåningsreglering, placeringspliki eller räntereglering fär
riksbanken

1.
begränsa
användningen till ett eller flera slag av institut.

2.
undantaga visst
institut om särskilda skäl föreligger.

3.
utfärda olika
föreskrifter för skilda institut.

Särskild
avgift skall utgöra, vid åsidosättande av föreskrift i fråga om

1.
likviditets- eller kassakrav, ett belopp som svarar mot ränta på underskottet
för tiden från föregående beräkningstidpunkt eller, om tidigare beräkning ej skett,
från del föreskriften trätt i tillämpning, varvid räntesatsen för år får ;'
fråga om likviditetskrav överstiga riksbankens diskonto med högsl tre procentenheter
och i fråga om kassakrav uppgå till högst två gånger diskontot.

Särskild
avgift skall utgöra, vid åsidosättande av föreskrift i fråga om

1.
likviditetskrav, etl belopp som svarar mot ränta på underskottet för tiden
från föregående beräkningstidpunkt eller, om tidigare beräkning ej sken, från
det föreskriften trätt i tillämpning, varvid räntesatsen för år får översliga
riksbankens diskonto med högst tre pro-cenienheler.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Senaste lydelse 1980:."522

127

10 Förslag till Prop. 1986/87:143

Lag om ändring i valutakommitténs förslag till ny
valutalag (SOU 1985:52)

Härigenom föreskrivs att 6 § valutakommitténs förslag till
ny valutalag (SOU 1985; 52) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Framställning enligt 2 § första stycket, 2 § fjärde
stycket och 3 S första stycket samt föreskrifter enligt 2 § sista stycket och 3
§ andra stycket beslutas av fullmäktige i riksbanken.

Riksbankens beslutanderätt i övrigt enligt denna lag
utövas inom banken av en styrelse (valutastyrelsen).

Valutastyrelsen består av nio ledamöler. Två av
ledamöterna utses av regeringen. De övriga utses av fullmäktige i riksbanken.
För ledamöterna skall i samma ordning utses suppleanter till ett antal av högst
två för varje ledamot.

Närmare bestämmelser rörande Närmare bestämmelser rörande

valulaslyrelsen meddelas i banko- valutastyrelsen
meddelas i lagen

reglementet (RFS 1975:6). (0000:000) om Sveriges riksbank.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

11 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 8 S föräldrabalken' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

15 kap.

Aktier, obligationer, pantbrev. Aktier, obligationer, pantbrev,

företagshypoteksbrev, skuldebrev företagshypoteksbrev,
skuldebrev

och andra sädana värdehandlingar och andra
sådana värdehandlingar

skall, om sammanlagda värdet skall, om
sammanlagda värdet

överstiger ett belopp motsvarande överstiger
etl belopp motsvarande

två gånger gällande basbelopp en- två
gånger gällande basbelopp en

ligt lagen (1962: 381) om allmän för- ligt
lagen (1962; 381) om allmän för

säkring, i den omyndiges namn säkring, i
den omyndiges namn

nedsättas i öppet försvar hos riks- nedsättas
i öppet försvar hos bank.

banken eller annan bank. Vill för- Vill
förmyndaren ta ut nedsatt vär-

myndaren ta ut nedsatt värdehand- dehandling,
skall han söka överför-

' Balken omlryckl senast 198.1:48.'i - Senaste lydelse
1984:654

128

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse Prop 1986/87'143

ling, skall han söka överförmynda- myndarens tillstånd. Sådant till

rens tillstånd. Sådant tillstånd er- stånd erfordras ej, där värdehand-

fordras ej, där värdehandlingen en- lingen endast skall genom bankens

dast skall genom bankens försorg försorg överföras lill annan bank

överföras till annan bank för att där för att där nedsättas i öppet
förvar,

nedsättas i öppet förvar. De nedsal- De nedsatta värdehandlingarna

ta värdeförhandlingarna skall under skall under överförmyndarens till

överförmyndarens tillsyn vårdas i syn vårdas i enlighet med vad som

enlighet med vad som föreskrivs föreskrivs om vård om omyndigs

om vård om omyndigs värdehand- värdehandlingar,

lingar.

Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar
föreskrivits skall ej äga tillämpning med avseende å bevis eller motbok rörande
tillgodohavande å räkning hos bank, ej heller med avseende å bevis, som
utfärdats om inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna
hypo-teksbanks skuldbok eller skuldbok hos annan inrättning, som regeringen
bestämmer, såframt å beviset finnes antecknat, alt inskrivningen skett med
förbehåll att kapitalbelopp å inskriven fordran eller därå utställd obligation
eller ock inskriven obligation eller å sådan obligation belöpande kapitalbelopp
ej mä lyftas utan överförmyndarens tillstånd.

Premieobligationer, vilka utfärdats av staten, skola,
såframt ej obligationerna äro nedsatta i öppet förvar hos bank eller
överförmyndaren medgiver undantag, inskrivas i stalsskuldboken med förbehåll,
varom i andra stycket sägs.

Utövar en förmyndare förmynderskap för flera omyndiga,
skola vid tillämpning av det i första stycket givna stadgandet de omyndigas
värdehandlingar sammanräknas.

Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av
förmyndaren, i öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt bestämmelse
i detta kapitel, skall å dem tillämpas vad i denna balk är stadgat om nedsatta
värdehandlingar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

12 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs

värdehandlingar

Härigenom föreskrivs att I § lagen (1924:322)' om vård av
omyndigs värdehandlingar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Hava för omyndigs räkning vär- Hava för
omyndigs räkning vär-

dehandlingar blivit hos riksbanken dehandlingar
blivit hos bank i öppet ' Lagen omtryckt 1976:616

129

9 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 143

Nuvarande
lydelse eller annan bank i öppet förvar nedsatta efter vad i föräldrabalken är
stadgat, svare banken för de sålunda nedsatta värdehandlingarnas förvaring och
förvaltning i enlighet med vad här nedan i 2-7 §§ stadgas. Ej må i vidare mån
än där sägs avtal träffas om befrielse frän de förpliktelser, som enligt nämnda
lagrum åvila banken; har så skett, vare avtalet utan verkan.

Finnas
eljest i öppet förvar hos bank omyndigs värdehandlingar, ä vilka skall
tillämpas vad i föräldrabalken är stadgat beträffande nedsatta
värdehandlingar, äge vad i första stycket sägs motsvarande tillämpning.

Föreslagen
lydelse förvar nedsatta efler vad i föräldrabalken är stadgal, svare banken
för de sålunda nedsatta värdehandlingarnas förvaring och förvaltning i enlighet
med vad här nedan i 2-7 §§ stadgas. Ej må i vidare mån än där sägs avtal
träffas om befrielse från de förpliktelser, som enligt nämnda lagrum åvila
banken; har så skett, vare avtalel utan verkan.

Finnas eljest i öppet förvar hos bank omyndigs
värdehandlingar, å vilka skall tillämpas vad i föräldrabalken är stadgat
belräffande nedsatta värdehandlingar, äge vad i första stycket sägs
motsvarande tillämpning.

Prop. 1986/87: 143

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

13 Förslag till

Lag om ändring i inkassolagen (1974: 182)

Härigenom
föreskrivs att 2 och 13 §§ inkassolagen (1974: 182)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Inkassoverksamhet, som avser indrivning av fordringar för
annans räkning eller fordringar som har övertagits för indrivning, får
bedrivas endast efter tillstånd av datainspektionen.

Om
inkassoverksamheten ulgör ett underordnat led i en annan verksamhet och inle
någon av verksamheterna ulgör näringsverksamhet eller om inkassoverksamheten
bedrivs av etl företag för ett annat företag inom samma koncern behövs
tillstånd endast i fall då inkassoverksamheten avser fordringar som tillkommer
eller har övertagils från någon som inte utan tillstånd enligt denna lag hade
kunnat driva in fordringarna.

Tillslånd behövs ej för in- Tillslånd behövs ej för
in-

kassoverksamhet
som är av tillfällig kassoverksamhet som är av tillfällig natur och
avser endast enstaka natur och avser endast enstaka

fordringar
eller som bedrivs av Sveriges invesleringsbank AB, företag

fordringar
eller som bedrivs av Sveriges riksbank, Sveriges investe-

' Lagen
omtryckt 1981:738

130

Nuvarande
lydelse ringsbank AB, företag under bankinspektionens tillsyn eller advokat.

Föreslagen
lydelse under bankinspektionens tillsyn eller advokat.

Prop. 1986/87: 143

Datainspektionen
utövar tillsyn över efterievnaden av denna lag. Inspektionens tillsyn omfattar
dock ej verksamhet som bedrivs av Sveriges riksbank, Sveriges investeringsbank
AB, företag under bankinspektionens tillsyn eller advokat. Tillsynen skall
utövas så, att den inte vållar större kostnader eller olägenheter än som är
nödvändigt.

Datainspektionen
utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag. Inspektionens tillsyn omfattar
dock ej verksamhet som bedrivs av Sveriges investeringsbank AB, företag under
bankinspektionens fillsyn eller advokat.

Tillsynen
skall utövas så, att den inte vållar störte kostnader eller olägenheter än som
är nödvändigt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

14 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom
föreskrivs att 8 kap. 8 S sekretesslagen (1980; 100)' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse 8 kap.

8§

Sekretess
gäller i riksbankens bankrörelse och i riksgäldskontorets upplåningsverksamhet
för uppgift om enskilds ekonomiska förhållanden.

Sekretess
gäller i riksbankens kassarörelse, valulahandel, lånerörelse,
beialningsutjämning saml handel med värdepapper och i riksgäldskontorets
upplåningsverksamhet för uppgift om enskilds ekonomiska förhållanden.

Sekretess
gäller i annan av myndighet bedriven upplåningsverksamhet eller affärsmässig
utlåningsverksamhet för uppgift om enskilds affärs- eller driftförhållanden, om
det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.

Har
uppgift, för vilken sekretess gäller enligt andra stycket, lämnats till annan
myndighet, gäller sekretessen också där. Sekretessen gäller dock inte, om
uppgiften ingår i beslut av den mottagande myndigheten.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Lagen omtryckt senast \9H5: 10.'i9

131

Bilaga
3 Prop. 1986/87; 143

Sammanställning av remissyttranden

Efter
remiss har yttranden över den statsskuldspolitiska kommitténs slutbetänkande
(SOU 1986:22) Riksbanken och riksgäldskontoret avgetts av Överstyrelsen för
civil beredskap, statskontoret, riksrevisionsverket, bankinspektionen,
kammarkollegiet, hovrätten för Övre Norrland, fullmäktige i Sveriges riksbank,
fullmäktige i riksgäldskontoret, riksdagens förvaltningskontor, riksdagens
revisorer, Exportkreditnämnden (avsnitt 9.7.3), Arvs- och gåvoskattekommittén
(Fi 84:02) (avsnitt 6.6.1), Svenska bankföreningen, PKbanken, Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges allmänna
hypotekskassa. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam,
Landsorganisationen i Sverige LO, Tjänstemännens centralorganisation TCO och
Stockholms överförmyndarnämnd (avsnitt 6.6.1 samt 10.11 och 10.12).

Gemensamt
remissyttrande har avgetts av Svenska försäkringsbolags riksförbund och
Folksam.

PKbanken
har anslutit sig till bankföreningens yttrande.

Remissyttrandena
från överstyrelsen för civil beredskap, statskontoret, bankinspektionen,
kammarkollegiet, statens industriverk, hovrätten för Övre Norrland,
EKN-exportkreditnämnden, arvs- och gävoskattekommit-tén. Svenska
försäkringsbolags riksförbund och Folksam samt Stockholms överförmyndarnämnd
innehåller i huvudsak endasi att de i betänkandet framlagda förslagen
tillstyrks eller lämnas utan erinran.