Prop. 1986/87:145

Regeringens
proposition

1986/87:145 [

om
ändringar i lagstiftningen för stads- och

landshypoteksinstitutionerna 1986/87:145

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 26 mars 1987.

På
regeringens vägnar

Kjell-Olof
Feldt

Bo
Holmberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås alt grundfonden för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
höjs frän 15,5 miljarder kronor till 17,5 miljarder kronor. Vidare föreslås vissa
ändringar i de allmänna bestämmelserna för kassans utlåning till stadshypoteksföreningarna
samt i bestämmelserna om omfattningen av kassans likviditelshållning och om fillätna
beläningsändamål.

Sveriges
allmänna hypoleksbank föreslås få möjlighet att låna upp medel för kortfristig
utlåning. Vidare föreslås att landshypoteksförening skall få godta annan
säkerhet än panträtt i fast egendom för atl öka föreningarnas möjligheter att
ge lån till arrendalorer. Slutligen föresläs atl 20 § landshy-potekslagen
angående hypoteksbankens rätt att ensam låna upp medel mot prioriterade
obligationer för finansiering av jordbrukets långsiktiga utveckling skall
upphöra atl gälla.

Förslagen
avses träda i kraft den I juli 1987.

1
Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 145

1 Förslag till

Lag om ändring av lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs att 9, 11, 13, 17 och 19§§ lagen
(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar'
skall ha följande lydelse.

Prop.

1986/87: 145

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lyddse

Lån som
kassan lämnar till förening skall återbetalas genom viss årlig amortering
(amorteringslån) eller genom årlig amortering under viss tid och genom
betalning av återstoden vid utgången av denna tid (sammansatta lån). Om särskilda
skäl föreligger, får åierbetalning också ske utan amortering efter förloppet av
viss tid, högst tjugo år (fasta lån).

Första stycket gäller ej lån för kostnader under
byggnadstid (byggnadskreditiv).

Kassan
fastställer ränte- och återbetalningsvillkoren för lån som lämnas tiU förening.

Förfallotiden för lån skall bestämmas så, alt den är
förenlig med villkoren för kassans förbindelser.

Lånesumman skall utlämnas i kontanta pengar enligt den av
föreningen utfärdade skuldförbindelsen eUer med den kapitalrabatt som föranledes
av omständigheterna. Dock får lånesumman utlämnas i kassans obligationer,
beräknade till parikurs, om förhållandena påkallar detta eller den lånesökande
föreningen begär det och kassan finner hinder ej föreligga.

ll§

Inflyter
medel till kassan, som denna icke genast kan använda till infriande av sina
förbindelser eller tUl utlåning åt föreningarna, får kassan göra sådana medel
räntebärande genom insättning hos riksgäldskonlorei, bankaktiebolag, sparbank
eller centralkassa för jordbmkskredit eller genom place-

Medel som
inflyter tiU kassan och som denna inte omedelbart använder för atl infria sina
förbindelser eller för att lämna lån till föreningarna skall göras räntebärande
genom insättning hos riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank eller
centralkassa för Jordbrukskredit eller genom place-

' Lagen omtryckt 1983:578

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop.

1986/87: 145

ring i statsobligationer eller andra ring
i slalsobligafioner eller andra

statspapper eller i Sveriges allmän- statspapper
eller i Sveriges allmän

na hypoteksbanks obligationer eller na
hypoteksbanks obligafioner eller

genom utlåning mol betryggande genom
utlåning mot betryggande

säkerhet av sådana obligationer el- säkerhet
av sådana obligationer el

ler i form av panträtt i fastighet eller ler
i form av panträtt i fastighet eller

i tomträtt eller genom utlåning ät i
tomträtt eller genom utlåning ål

samfällighetsförening. samfällighetsförening.

13 §2

Som grundfond för kassan ställer Som grundfond för kassan ställer

staten fill förfogande en av riks- staten
lill förfogande en av riks

gäldsfullmäktige utfärdad garanti- gäldsfullmäktige
utfärdad garanti

förbindelse på femton och en halv förbindelse
på sjutton och en halv

miljarder kronor. miljarder kronor.

17§3

Förening skall erlägga förvall- Om del behövs för atl läcka för-

nings- och fondbidrag tiU kassan valtningskostnad eller fondavsäli-

enligt kassans närmare föreskrif- ning hos kassan, skall förening er-

ter. Bidraget ulgår med belopp som lägga förvaltnings- och fondbidrag

fordras för kassans förvaltnings- tiU denna. Kassan beslutar närma-

kostnader och för avsättning tiU re- re om sådant bidrag,

servfonden eller kapitaltäcknings-

fonden.

19 §"

Stadshypoteksförening har till ändamål att inom sitt
verksamhetsområde utöva låneverksamhet avseende

1. fast egendom eller med tomträtt upplåten fastighet
som bebyggs för

atl användas huvudsakligen till bostäder eller affärslokaler,

2.
annan
bebyggelse, om denna finansieras med stöd av statligt bostadslån eller
statligt lån för anordnande av allmän samlingslokal, och

3.
bostadsrätt i
bebyggelse som avses under 1 eller 2.

Vad i denna lag sägs om bostadsrätt skall även gälla
andel i bostadsförening eller aktie i bo-sladsakiiebolag där en utan begränsning
i tiden upplåten nyttjanderätt tiU en lägenhet är oskiljaktigt förenad med
andelen eller aktien.

Förening får även driva annan verksamhet som har samband
med långivningen.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

Senaste lydelse 1986:767 ' Senaste lydelse 1983:958 "
Senaste lydelse 1983:958

2 Förslag
lill

Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoleksbank och om landshypoteksföreningar' dels all 20 §
skall upphöra alt gälla, dels att 21, 24, 32 och 41 §§ skall ha följande
lydelse.

Prop.

1986/87: 145

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Banken
fastställer räntesatsen och återbetalningsvillkoren för lån som lämnas tUl
förening.

Lån som banken lämnar tUl förening skall återbetalas
genom viss årlig amortering (amorteringslån) eller genom årlig amortering under
viss tid och genom betalning av återstoden vid utgången av denna tid
(sammansatta lån). Om särskilda skäl förehgger, får återbetalning också ske
utan amortering efter förloppet av viss tid (stående lån).

Förfallotiden för lån skall bestämmas så, atl den är
förenlig med villkoren för bankens förbindelser.

24 §

För lån som förening fått från banken skall föreningen åriigen
på bestämd tid erlägga avtalad ränla, kapitalavbetalning och andra avgifter
samt bidrag med belopp som behövs för bankens förvaltningskostnader och för
avsättning till bankens reservfond.

Underlåter
förening att fullgöra föreskriven inbetalning, är föreningen skyldig att
betala ränta på det förfallna beloppet enligt vad som föreskrives i räntdagen
(1975:635).

Om det
behövs för att täcka förvaltningskostnad eller fondavsättning hos banken,
skall förening erlägga förvaltnings- och fondbidrag till denna. Banken
beslutar närmare om sådant bidrag.

Landshypoteksförening
har till ändamål att inom sitt verksamhetsområde lämna långfristiga lån för
jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdsändamål samt att driva annan verksamhet
som står i samband därmed. Andra lån än sådana för vUkas fulla betalning staten
ansva-

Landshypoteksförening
har till ändamål alt inom sitt verksamhetsområde lämna långfristiga lån för jordbmks-,
skogsbmks- och träd-gårdsändamäl samt atl driva annan verksamhet som slår i
samband därmed.

Nuvarande
lydelse

rar (garantilån) får lämnas endast mot säkerhet i form av
panträtt i fasl egendom (inteckningssäkerhet).

Föreslagen
lydelse

/ avvaktan på att ett långfristigt lån enligt första
stycket kan lämnas får en förening lämna lån med kort löptid.

Prop.

1986/87: 145

Lån får
beviljas endast den som innehar fast egendom med äganderätt eller
fideikommissrätt och endast mot inteckningssäkerhet egendomen.

Andra lån än sådana vilkas fulla betalning staten ansvarar
för (ga-rantUån) får lämnas endasi mol säkerhet i form av panträtt i fasl
egendom (inteckriingssäkerhet) eller mot annan betryggande säkerhet.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

Finansdepartementet Prop.

1986/87; 145 Uldrag ur
protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1987

Närvarande;
statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström,
Göransson, R. Carisson, Holmberg, Wickbom, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist.

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition om ändringar i lagstiftningen för stads-och landshypoteksinstitutionerna

1 Inledning

1.1 Stadshypoteksinstitutionen

Bestämmelser
för sladshypoteksinsfitutionens verksamhet finns i lagen (1968: 576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar (stadshypolekslagen).
Institutionen beslår av en central kassa — Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
— och tjugo regionalt verksamma stadshypoteksföreningar. Genom föreningarna lämnar
in-sfitutionen län i huvudsak mot säkerhet i form av panträtt i bostads- och affärsfastigheter.
Kassan har till uppgift att skaffa medel till föreningarnas kreditgivning genom
upplåning mot obligationer och annan upplåning. Kassans upplåningsrätl bestäms
dels av storleken av den gmndfond som staten ställer till kassans förfogande,
dels av kassans reserv- och kapital-täckningsfonder. Upplåningen får inte
överstiga tio gånger det sammanlagda beloppet av gmndfonden och nämnda fonder.
Gmndfonden uppgår för närvarande till 15,5 miljarder kronor och består av en
garantiförbindelse som fullmäktige i riksgäldskontoret har utfärdat. Den senasie
gmndfonds-höjningen skedde år 1986 med 3 miljarder kronor (prop. 1986/87; 19,
NU 3, rskr. 11, SFS 1986:767).

Stadshypotekskassan
har i en skrivelse till regeringen den 11 juni 1986 hemställt om ändring av de
allmänna bestämmelsema för kassans ufiåning lill stadshypoteksföreningarna,
bestämmelserna om omfattningen av och formerna för kassans likviditetshållning,
bestämmelserna om kassans och föreningamas vinstdisposition och egna fonder
samt bestämmelserna om fillätna belåningsändamål.

Kassan
har vidare i en skrivelse till regeringen den 5 febmari 1987 hemställt att
kassans grundfond höjs från 15,5 miljarder kronor lill 17,5 miljarder kronor.

1
en skrivelse till regeringen den 18 februari 1987 har slutligen kassan hemställt
om ändring i bestämmelserna om tillåtna beläningsändamål så att låneverksamhel
avseende andel i bostadsförening m. m. blir möjlig.

Stadshypotekskassans
skrivelser bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1-3.

Yttranden över stadshypotekskassans
båda förstnämnda framställningar Prop. har avgelts av bankinspektionen, bostadsslyrelsen,
fullmäktige i Sveriges 1986/87: 145 riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret,
allmänna pensionsfonden -första-tredje fondstyrelserna. Svenska bankföreningen
— i vars synpunkter PKbanken instämt, Sveriges föreningsbankers förbund.
Svenska sparbanksföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges
allmänna hypoteksbank och kreditmarknadskommittén (Fi 1983:96).

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga
4.

1.2 Landshypoteksinstitutionen

Landshypoteksinstitufionen
är en kooperativ kreditinrättning, med uppgift att tillgodose jordbmkets behov
av långfristiga krediter. Bestämmelser för verksamheten finns i lagen (1970:65)
om Sveriges allmänna hypoleksbank och om landshypoteksföreningar. Instilutionen
beslår av en central hypoteksbank — Sveriges allmänna hypoleksbank - och tio
lokalt verksamma landshypoteksföreningar, som är delägare i banken. Hypoteksbanken
har till uppgift att genom upplåning mot obligationer och andra skuldförbindelser
skaffa medel fill föreningamas kreditgivning. Bankens upplåningsrätt är
begränsad till ett belopp som motsvarar tio gånger summan av grundfonden, som
för närvarande uppgår fill 2,3 miljarder kr, och reservfonden.

Hypoteksbanken
har i en skrivelse till regeringen den 11 febmari 1986 hemställt om ändringar i
landshypotekslagen innebärande möjlighet för banken att lämna lån till Lantbmkskredit
Aktiebolag, att avsätta medel till en kapitalfond och att fä inräkna denna fond
i den kapitalgmndande basen, att låna upp medel för kortfristig ufiåning samt
möjlighet för förening att fä godta annan säkerhet än panträtt i fast egendom
för att kunna ge lån lill arrendalorer.

Hypoteksbankens
skrivelse bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Yttranden
över hypoteksbankens framställning av avgetts av bankinspektionen, riksskalleverket,
bostadsstyrelsen, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i
riksgäldskontoret, allmänna pensionsfonden — första-tredje fondstyrelserna.
Svenska bankföreningen. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, Lantbmkarnas
riksförbund och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i delta ärende
som bilaga 6.

1.3 Omfattningen av de förslag som läggs fram

De
s. k. mellanhandsinstituten har i dag stor betydelse på svensk kreditmarknad.
Beteckningen mellanhandsinstilut anger att dessa instituts huvudsakliga
funktion är att förmedla krediter från andra institut till den

slutlige låntagaren. Höga
krav pä säkerhet i placeringarna ställs. Mellan- Prop. handsinstitulen kan
ha formen av kreditaktiebolag eller hypoleksinstitut. 1986/87: 145

Kredilaktiebolagens
verksamhet regleras genom lagen (1963; 76) om kreditaktiebolag samt genom de
bestämmelser som tagit in i bolagens bolagsordningar. Dessa skall godkännas av
regeringen. De olika kreditakliebola-gen har skilda verksamhetsinriktningar,
vilket ändamålsbestämmelserna i deras bolagsordningar ger uttryck för. Bolagen
kan således ges karaktär av t.ex. bostadsinstitut, kommuninstitut eller
näringslivsinstitut. Sladshypoteksinsfitutionens utlåning riktar sig främst
mot bostadssektorn och landshypoteksinstitutionen har mera karaktär av ett
näringslivsinstitut.

Mellanhandsinstiluten
driver sin verksamhet under olika associationsformer och regelsystem.
Kreditaktiebolagens verksamhel regleras i huvudsak genom bestämmelser i
bolagsordningarna medan hypoleksinstitutens verksamhetsförutsättningar i stort
regleras genom lag. Många för instituten likartade bestämmelser finns. Det
föreligger emellertid ocksä skillnader i regelsystemen t ex. vad gäller
kapitalbasens uppbyggnad och anskaffande samt belåningsändamålen.

Åt
kreditmarknadskommittén (dir. 1983: 38) har givits uppdrag att utreda olika
strukturfrågor på kreditmarknaden. En av uppgifterna är att se över vilka
ändamål kredilakiiebolagen bör tjäna. Med hypoteksinsfitulens betydande
ställning på kreditmarknaden måste översynen komma att beröra även dessa.
Översynen kan komma att leda till en förändring i gmnden av de nuvarande verksamhetsfömtsättningarna
för mellanhandsinstituten.

Såväl
kreditaktiebolagslagen som hypotekslagstiftningen är i flera avseenden
föråldrad och i behov av en genomgripande översyn.

Mot
denna bakgrund finner jag inte skäl att nu förslå andra ändringar i hypotekslagstiftningen
än sädana som framstår som nödvändiga med hänsyn till kreditmarknadens
utveckling och sådana som jag bedömer inte direkt inverka pä
konkurrensförhållandena mellan instituten. Vid denna bedömning har jag ansett
att ändringar i lagstiftningen till följd av stadshypotekskassans
framställning får anstå vad gäller t. ex. vinstdisposition och fillätna beläningsändamål
(utom belräffande andel i bostadsförening och aktie i bostadsaktiebolag). Av
samma skäl tas hypoteksbankens framställning om att fä förmedla lån till Lantbmkskredit
AB inte upp i detta sammanhang. Även ändringar av mer redaktionell art i hypotekslagstiftningen
får anstå till ett senare tillfälle.

Jag
tar i detta sammanhang också upp frågan om hypoteksbankens obligationsmonopol.

2 Föredragandens
överväganden beträffande ändringar i stadshypotekslagen

2.1 Höjning av grundfonden

Prop.

1986/87:
145

Mitt
förslag: Stadshypotekskassans grundfond höjs med 2 miljarder kronor frän
nuvarande 15,5 miljarder kronor till 17,5 miljarder kronor.

Stadshypotekskassans
förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Dämtöver har kassan hemställt att
regeringen av riksdagen bemyndigas att inom en förhållandevis vid ram
successivt öka kassans gmndfond i takt med utlåningstillväxten.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanser har tillstyrkt kassans begäran om grundfondshöjning
eller lämnat den utan erinran. När det gäller kassans framställning om
bemyndigande för regeringen har allmänna pensionsfonden - första-tredje fondstyrelserna
- tillstyrkt bifall medan Sveriges föreningsbankers förbund. Svenska
sparbanksföreningen och kreditmarknadskommittén har avstyrkt bifall till
förslaget.

Skälen
för mitt förslag: Stadshypoteksinsfitutionens verksamhet har expanderat
kraftigt den senaste tiden. Storleken på dess utestående lån är näslan hälften
av de bostadsfinansierande institutens utlåning. Under de senaste åtta
månaderna av år 1986 ökade stadshypoteks upplåning med ca 20 miljarder kronor.

Grundfonden
höjdes senast den 30 november 1986 med 3 miljarder kronor till 15,5 miljarder
kronor. Av kassans framställning i detta ärende framgär att stadshypoteks
utlåning kommit att öka ännu mer än vad kassastyrelsen kunde fömtse vid tiden
för den tidigare begäran om höjning av grundfonden. Jag anser därför att
kassans upplåningsrätt bör ökas genom en höjning av grundfonden och förordar
att den höjs med föreslagna 2 miljarder kronor frän 15,5 miljarder till 17,5
miljarder kronor. Detta förutsätter att 13 § stadshypotekslagen ändras och alt
fullmäktige i riksgälds-kontoret utfärdar en ny garantiförbindelse.

Kassan
har även framhållit att den nuvarande ordningen med ett särskilt riksdagsbeslut
för varje ökning av gmndfonden inte är tillfredsställande. Del är svårt att fömtse
i vilken takt utlåningen kan komma att utvecklas. För att gardera sig mot
risken att hamna i en situation där hela låneverksamheten måste avbrytas
tvingas kassan begära grundfondsökningar som är större än vad som egentligen
bedöms behövligt i det akluella läget. Med tanke på atl kassan betalar en årlig
avgift med 0,33 % på gmndfondens belopp har frågan också kostnadsmässiga
aspekter. Kassan har därför föreslagit att regeringen ges fullmakt att bestämma
grundfondsökningar inom en i lagen angiven ram.

Enligt
min mening finns det skäl som talar för en omprövning av den nuvarande
ordningen för att bestämma kassans grundfond. I avvaktan på resultatet av den
allmänna översynen av kreditmarknaden är jag inte för närvarande beredd att
närmare överväga en sådan ändring som kassan föreslagit.

2.2 Stadshypotekskassans
utlåning till föreningarna

Prop.

1986/87:145

Mitt förslag: Det
nuvarande kravet på fullständig överensstämmelse mellan villkoren för stadshypotekskassans
upplåning och utlåningen fill föreningarna slopas. Kassan får själv fastställa
räntesatsen och återbetalningsvillkoren för lån som lämnas fill föreningarna.
En bestämmelse om formerna för utbetalning av kassans lån upphävs.

Stadshypotekskassans
framställning: Överensstämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna har lämnat förslaget om ändringar i de allmänna
bestämmelserna för stadshypotekskassans utlåning till föreningarna ulan
erinran. Fullmäktige i Sveriges riksbank, Svenska sparbanksföreningen och
Sveriges föreningsbankers förbund har emellertid framfört atl inga ändringar
bör genomföras förrän en helhetsbedömning av regelverket för
mellanhandsinstituten gjorts.

Skälen
för mitt förslag: Stadshypotekslagen är liksom landshypotekslagen uppbyggd
kring tanken att varje lån till en slutlig låntagare har en direkt motsvarighet
på upplåningssidan. Kassan förutsätts sålunda lämna lån till föreningarna med
exakt den ränta och amorteringstid som gäller för kassans upplåning och
föreningarna skall i sin tur lämna lånen vidare på samma villkor som gäller för
deras lån från kassan.

Av
kassans framställning framgår att denna modell med de upplånings-former som
numera allmänt tillämpas inte fungerar i praktiken. Det finns ingen direkt
motsvarighet mellan kassans upp- och ufiåning. Huvuddelen av upplåningen sker i
dag genom försäljning av obligationer till löpande dagskurs. Utlåningsräntan
måste därmed anpassas efter ett genomsnitt av upplåningskoslnadema under en
period.

Enligt
min mening är det klart att utvecklingen på kreditmarknaden motiverar en sådan
ändring som kassan föreslagit. Jag föreslår därför att 9 § stadshypolekslagen
ändras i enlighet med förslagel. Därmed kan särregeln om byggnadskreditiv i
andra stycket utgå. Motsvarande ändring bör göras i landshypotekslagen.

Bestämmelsen
i 29 § stadshypotekslagen om att förening skall lämna lån på samma villkor som
gäller för föreningens motsvarande lån hos kassan gäller alltjämt. Jag vill
också erinra om alt riksbankens direktiv om t.ex. återbetalningsvillkor blir
avgörande för den slufiiga låntagaren och därmed även för föreningen i
förhållande till kassan.

Beslämmelserna
om formerna för utbetalning av kassan lån fill föreningarna är otidsenliga.
Eftersom andra ändringar i 9 § föreslås anser jag att dessa bestämmelser i
förenklande syfte kan utgå.

I
17 § stadshypotekslagen föreskrivs att förening skall till kassan erlägga bidrag
med det belopp som fordras för kassans förvaltningskostnader och avsättning till
reservfond och kapiialtäckningsfond. Denna bestämmelse speglar tanken att
kassans upp- och utlåningsverksamhet skall ske på samma villkor (utan
vinstsyfte). Förvaltningskostnader och avsättningar

10

till
reservfond och kapiialtäckningsfond skall finansieras genom bidrag frän
föreningarna.

Att kassan
numera föresläs få ta ut en räntemarginal för egen del på vissa delar av sin
utlåning innebär emellertid inte att bestämmelsen i 17 § kan slopas. Kassans
intäkter i form av avkastning pä de egna fonderna och räntemarginal kan ge
tillräckliga inkomster för att täcka normala löpande kostnader och
avsättningar. Man får emellertid räkna med alt kassan kan fä behov av aU möta
plötsliga förändringar dä möjlighet atl la ut bidrag från föreningama bör kunna
utnyttjas. Jag föreslär atl 17 § omredigeras för all ange föreningsbidragens
supplementära karaktär.

Prop.

1986/87: 145

2.3 Stadshypotekskassans likviditetshållning

Mitt förslag: Stadshypotekskassan ges vissa möjligheter
att låna upp medel för framtida behov.

Stadshypotekskassans framställning: Överensstämmer med
mitt förslag. Kassan har dessutom hemställt att uppräkningen av
placeringsalternativ ersätts med "på betryggande sätt" och att kravet
på att kassans likvida placeringar enligt 11 § inte får ha större volym än de
egna fondmedlen slopas.

Remissinstanserna: Några remissinstanser har anfört att
frågan först bör behandlas av kreditmarknadskommittén. Bankinspektionen har
uttryckt oro för att införa en reglering av kassans verksamhel som skulle ge
legal möjlighet att bedriva allmän finansieringsverksamhet av större
omfattning.

Skälen för mitt förslag: Kassan får enligt 11 § stadshypotekslagen
placera tillfälliga överskottsmedel genom insättning hos riksgäldskontoret,
bankaktiebolag eller på visst annat sätt enligt en uppräkning i lagmmmet.
Utgångspunkten för bestämmelsen är aU kassans medel helt och hållet skall vara
placerade i utlåning lill föreningarna.

Kassan har i sin skrivelse framfört att man i sin rörelse
nu på eU helt annat säU än tidigare har behov av en finansiell rörelsefrihet.
Sambandet mellan upp- och utlåning har blivit mycket mindre direkt än förr.
Kassan har i realiteten ett krav på sig att kunna erbjuda omedelbar omsättning
till eU nytt lån när löpfiden för det första gått ut. Kassan måste se till att
genom ny upplåning trygga omsäuningen på förfallande äldre lån. Stora volymer
kan behöva omsättas en given dag varför upplåningen kan behöva spridas över en
längre period för att kunna genomföras. Mycket betydande kortfristiga
placeringsbehov kan därvid uppkomma. På motsvarande sätt tvingas kassan till
stor kortfristig upplåning beroende på t. ex. en tidsmässig förskjutning
mellan teckning av obligationer och faktisk likvid eller tillfälliga
förhållanden på upplåningsmarknaden.

Mot bakgmnd av den i avsnitt 2.2 beskrivna utvecklingen
anser jag att kassan i sin rörelse behöver en viss likviditetsnivå. Många av
kreditaktiebolagen är oförhindrade enligt sina bolagsordningar att låna upp buffertme-

del.
Även kassan bör ha möjlighet att låna upp medel för framfida behov. Denna
möjlighet får emellertid inte leda till alt en verksamhet utvecklas vid sidan
av kassans huvudsakliga funktion i strid med ändamålsbestämmelsen i I § stadshypotekslagen.
I detta lagmm föreskrivs att kassan har till ändamål att driva lånerörelse
genom att lämna län åt stadshypoteksföreningar och all driva annan verksamhel
som står i samband därmed.

Uppräkningen i 11 § stadshypotekslagen
av de tillåtna placeringsalternativen för kassans överlikviditet stämmer
överens med vad som gäller för flertalet kreditaktiebolag. Med hänsyn lill vad
jag anfört i avsnitt 1.3 är jag för närvarande inte beredd alt föreslå någon
ändring vad gäller dessa placeringsmöjligheter.

Jag föreslår i enlighet
med det anförda att 11 § ändras så att stadshypotekskassan ges möjlighet att
låna upp medel som inte omedelbart behövs för infriande av förbindelser eller
för utlåning till föreningarna. Dessa medel bör enligt min mening liksom för
närvarande göras räntebärande genom placering på någol av de sätt som är
angivna i lagmmmet.

De
av kassan anförda olägenheterna av bestämmelsen i 8 § sista stycket stadshypotekslagen
att obligalionsskulden alltid skall vara täckt av kassans fordringar hos
föreningarna, anser jag inte vara så stora att de motiverar en ändring av lagmmmet.

Prop.

1986/87;
145

2.4 Belåningsändamål

Mitt
förslag: Stadshypoteksförening får möjlighel att lämna lån mot säkerhet i andel
i bostadsförening och aktie i bostadsakfiebolag där en utan begränsning i tiden
upplåten nyttjanderätt fill en lägenhet är oskiljaktigt förenad med andelen
eller aktien.

Stadshypotekskassans
framställning: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen
för mitt förslag: Banker och finansbolag har möjlighet att lämna kredit mot
säkerhet i bostadsrätt. Även stadshypoteksföreningarna och vissa bostadsfinansierande
kreditaktiebolag har pä senare är fått denna möjlighet. Med den ökande
efterfrågan pä bostäder särskilt i storstadsområdena har även intresset för kreditgivning
mot säkerhet i andel i bostadsförening och aklie i bostadsakfiebolag ökat. Här
avses sådan förening eller sådant aktiebolag som bildats före den 1 juh 1930.
Det har ansetts att en sådan andel eller aktie utgör fullgod säkerhet under fömtsättning
att nyttjanderätten till en lägenhet är utan lidsbegränsning fast knuten lill
andelen eller aktien. Så är fallet om nyttjanderätten till lägenheten enligt
föreningens stadgar eller bolagets bolagsordning är oskiljaktig från andelen
eller aktien. Regeringen har nyligen godkänt ändringar i bolagsordningen för vissa
kreditaktiebolag så atl denna form av kreditgivning blivit möjlig. Jag anser
att stadshypoteksföreningarnas belåningsrätl bör utsträckas på motsvarande
sätt. Därför föreslär jag att ett nytt andra stycke med denna innebörd införs i
19 §.

12

3
Föredragandens överväganden beträffande ändringar i landshypotekslagen

3.1 Kortfristig utlåning

Prop.
1986/87: 145

Mitt
förslag: Hypoteksbanken får möjlighet atl låna upp medel för kortfristig
utlåning i avvaktan på atl lånen kan placeras om till långfristiga lån.

Hypoteksbankens
framställning: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna har tillstyrkt en ändring i landshypotekslagen så
att hypoteksbanken får möjlighet att låna upp medel för kortfristig utlåning. Lantbmkarnas
riksförbund och Sveriges förenings-bankers förbund har uttryckt tveksamhet
inför förslaget att helt slopa kravet pä långfristighet i föreningarnas
utlåning.

Skälen
för mitt förslag: Av hypoteksbankens framställning framgär alt utvecklingen på
kapitalmarknaden lett till att intresset för papper med kortare löptid blivit
allt större. Med landshypoteksföreningarna konkurrerande insfitut
(sparbankerna och föreningsbankerna) förfogar över andra möjligheter att
tillgodose lånlagarnas behov än vad föreningarna har fill-gång lill. DeUa
gäller särskilt möjligheter aU ge korta lån i avvaktan på omplacering av lånen
till lån med längre löptid. Tendensen är numera att de länga länen, vilka
tidigare placerats i landshypoteksföreningarna, tas över av jordbrukskreditinstilut
inom sparbanks- och föreningsbanks-sfären. Hypoteksbanken har därför ett
intresse av att låna upp medel för kortfristig utlåning i avvaktan på att
föreningarna kan placeras om lånen till långfristiga län.

Stadgandet
i 32 § landshypotekslagen atl landshypoteksförening skall lämnas långfristiga
lån för vissa ändamål speglar den urspmngliga gmnd-tanken bakom hypoteksinstitutionen.
Att lämna långfristiga lån skall självfallet fortfarande vara den huvudsakhga
verksamheten för landshypoteksföreningarna. Dock bör föreningarna ges
möjlighet att som ett led i sin utlåningsverksamhet lämna kortfristiga lån i
avvaktan på att de kan placera om lånen til! långfrisfiga lån. Jag föreslår i
enlighet med det anförda att huvudregeln i 32 § slår kvar och att etl nytt
andra stycke angående kortfristiga lån införs. I samband därmed bör
bestämmelsen om garantilån för tydlighetens skull flyttas till 41 §.

3.2 Annan säkerhet än panträtt

Mitt förslag: För
att ge hypoteksföreningarna möjlighet att ge lån till arrendalorer tillåls
föreningarna godta annan betryggande säkerhet än panträtt i fast egendom.

Hypoteksbankens
framställning: Överensstämmer med mitt förslag.

13

Remissinstanserna: Hypoteksbankens
framställning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av alla
remissinstanser utom stadshypotekskassan. Kassan har anfört alt man bör vänta
med ändringar i lagstiftningen i detta hänseende tills man gjort en grundlig
utredning inför en ny författningsreglering.

Prop.

1986/87:
145

Skälen
för mitt förslag: I och med att prioriteringssyslemet avskaffats får landshypoteksinstitutionen
(liksom stadshypoteksinstitufionen) nu konkurrera om låntagarna på samma
villkor som övriga kreditgivare på den oprioriterade marknaden. Landshypolek
har bl.a. mot denna bakgmnd tappat en del av marknaden till andra institut,
vilka har möjlighet att genom kortfristig utlåning knyta låntagare lill sig på
ett tidigt stadium. De osäkra framtidsutsikterna för jordbrukets del har också
bidragit till en viss slagnation av verksamheten för landshypolek.

Med
hänsyn till den relativt snäva krets av låntagare som landshypoteksinstitutionen
vänder sig lill anser jag del rimhgl att föreningarna ges möjlighet att, genom
att få godta annan säkerhet än panträtt i fast egendom, erbjuda även arrendalorer
lån. Sådan säkerhet kan vara företagsinteckning, bankgaranti eller borgen
under fömtsättning att denna säkerhet kan anses jämförbar med faslighetspanlen.
Jag föreslår all bestämmelsen i 41 § att lån får beviljas endast den som
innehar fast egendom med äganderätt m. m. tas bort samt att till bestämmelsen
om att andra län än garantilån får lämnas endast mot inteckningssäkerhet fogas
"eller annan betryggande säkerhet".

3.3 Hypoteksbankens utlåning till föreningarna

Mitt förslag: Hypoteksbanken
får, i likhet med stadshypotekskassan, fastställa räntesatsen och
återbetalningsvillkoren för lån som lämnas fill förening.

Skälen för mitt förslag: I
21 § landshypotekslagen finns bestämmelser om hur återbetalning av lån till hypoteksbanken
skall ske. Denna bestämmelse är så gott som identisk med 9 § första stycket stadshypotekslagen,
vilken behandlats i avsniu 2.2. För hypoteksbanken gäller, hksom för stadshypotekskassan,
att modellen med total motsvarighet i lånevillkoren pä upp- och utlåningssidan
i dag inte kan tillämpas. Av samma skäl somjag anfört beträffande stadshypotekskassans
framställning i detta hänseende, anser jag alt hypoteksbanken bör få fastställa
räntesatsen och ålerbetal-ningsvillkoren för lån som lämnas till förening. Jag
föreslår därför en ändring i 21 § landshypotekslagen i enlighet med vad jag
anfört.

Enligt
24 § landshypotekslagen är förening skyldig att till banken erlägga bl. a.
bidrag som behövs för bankens förvaltningskostnader och för avsättning till
bankens reservfond. Jag anser att denna bestämmelse bör omredigeras och få
samma lydelse som 17 § stadshypotekslagen. Bestämmelsen i 24 § andra punkten
angående förenings skyldighet att erlägga ränta vid dröjsmål med inbetalning
anser jag vara överflödig. Räntelagen är enligt

14

sin lydelse tillämplig på
penningfordran inom förmögenhetsrättens område Prop.

i den mån annat inte
avtalats, utfästs eller föreskrivits. Jag föreslår därför 1986/87: 145

atl bestämmelsen i 24 §
andra punkten landshypotekslagen tas bort.

3.4 Obligationsmonopolet

Mitt
förslag: Bestämmelsen om hypoteksbankens ensamrätt att ge ul prioriterade
obligationer för finansiering av jordbrukets, skogsbrukets eller
trädgårdsnäringens långsiktiga utveckling upphävs.

Skälen
för mitt förslag: Genom en ändring i 20 § landshypotekslagen år 1983 (prop.
1982/83; 135, FiU 46, rskr. 405, SFS 1983:588) begränsades hypoteksbankens
ensamrätt all ge ut obligationer för utlåning mot säkerhet i jordegendom till
alt endast avse prioriterade obligationer. Detta åstadkoms genom att samma
villkor för hypoteksbankens kreditgivning angavs i 9 § lagen (1974:922) om kredilpolitiska
medel och i landshypotekslagen. På den opriorilerade marknaden har hypoteksbanken
vad gäller jordbruksfinansiering sedan lagändringen konkurrerat med de
kreditaktiebolag som enligt bestämmelser i sina bolagsordningar får lämna
kredit avseende jordbmksfastighet.

I
och med avskaffandet av prioriteringssyslemet har 20 § landshypotekslagen
kommit att sakna betydelse. Lagmmmet kan därför utmönstras ur lagen.

4 Ikraftträdande

De
föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1987.

5 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till

1. lag
om ändring i lagen (1968; 576) om Konungariket Sveriges stadshy

potekskassa och om stadshypoteksföreningar,

2. lag
om ändring i lagen (1970; 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank

och om landshypoteksföreningar.

Förslagen är enligt
min mening av den beskaffenheten att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

6
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag ovan anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen aU dels anta de inom finansdepartementet upprättade lagförslagen, dels
bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda en garantiförbindelse på
17,5 miljarder kronor att utgöra stadshypotekskassans grundfond i ställel för
den nuvarande förbindelsen på 15,5 miljarder kronor.

15

7 Beslut •■oP'

1986/87; 145 Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen atl anta det föreslag som föredraganden lagt
fram.

16

Stadshypotekskassan Bilaga I Prop.

1986/87: 145

Till

Finansdepartementet Framställning

103 33 STOCKHOLM 1987-02-05

Styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
ingav i juni 1986 en framställning om vissa ändringar i lagen (1968:576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar. Bland
de föreslagna ändringarna ingick en ökning av kassans gmndfond, dvs den av
riksgäldsfullmäktige utfärdade garantiförbindelse som sätter gränsen för
kassans upplåningsrätt. Efter riksdagens beslut i november har också en sådan
ökning kommit till stånd och gmndfonden uppgår därigenom numera till 15,5
miljarder kronor (SFS 1986:767). Kassastyrelsen kan emellertid konstatera att
efterfrågan pä lån från Stadshypotek varit sådan att en ytterligare ökning
måste aktualiseras redan nu.

Till grund för kassans upplåningsrätl ligger summan av gmndfonden
och kassans egna reserv- och kapitaltäckningsfonder (13 § i stadshypotekslagen).
Sammanlagda beloppet av kassans låneskuld får inte översliga fio gånger denna
summa (7 §).

I den tidigare framställningen anförde kassastyrelsen att
kassans upplåningsrätl med då gällande förutsättningar uppgick till högst ca
152,8 miljarder kronor, medan låneskulden per 30 april 1986 uppgick till ca
142,8 miljarder kronor. Styrelsen hemställde, mot bakgmnd av den kraftiga
utlåningsexpansion som kunde fömtses, om en gmndfondsökning med 3 miljarder
kronor, från 12,5 till 15,5 miljarder kronor. Upplåningsrätten skulle därmed
öka med 30 miljarder kronor.

Utöver genom gmndfondsökningen har kassans upplåningsrätt
nu också ökat till följd av 1986 års bokslut. Det redovisade årsresuitatet om
ca 300 miljoner kronor ökar kassans reservfond och ger en ökning av upplåningsrätten
med 3 miljarder kronor. Sammanlagt uppgår denna därför f n till ca 185,8
miljarder kronor. Stadshypoteks utlåning - och därigenom ocksä kassans
upplåning - har emellertid kommit att öka ännu mer än vad kassastyrelsen kunde
förutse för ett år sedan. Till detta har inte minst slopandet av
prioriteringssystemet bidragit, eftersom det medfört en engångseffekt när en
tidigare lång kö kunnat tillgodoses genom avlyft i snabbare takt än som skulle
varit möjlig med bibehållen ransonering.

Stadshypotekskassans låneskuld vid årsskiftet 1986/87 var
ca 160,2 miljarder kronor. Utelöpande obligafioner uppgick fill 148,7, kapitalmarknadsreverser
fill 4,8 och certifikat till 4,0 miljarder kronor. Därtill kom en tillfällig
upplåning om 3,2 miljarder kronor, varav dock 0,5 miljarder motsvarade ej
likviderad del av obligationsupplåningen och alltså måste dras av för atl undvika
dubbelräkning. Netto hade kassan således en tillfällig upplåning om ca 2,7
miljarder kronor.

Det återstående upplåningsutrymmet var således vid 1987
års böijan ca

25,6 miljarder kronor. Det är samtidigt vanskligt att nu bedöma hur låneef

terfrågan kan komma all utvecklas. Å ena sidan torde engångseffeklerna 17

2 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 145

av avpriorileringen och de
slopade volymbegränsningama ännu inle ha Prop. slagit igenom fullt. Å andra
sidan har ränteutvecklingen på marknaden 1986/87: 145 inledningsvis under året
varit sådan att läneefterfrägan den senasie tiden varit mer dämpad. Mot bakgmnd
av den långa tid man måsle räkna med i elt lagstiftningsärende, frän framställan
lill lagakraftvunnet beslut, gör kassastyrelsen dock den bedömningen all det
vore oförsvarligt atl dröja med ärendet. Denna gång bör ökningen av grundfonden
emellertid kunna göras mindre än i 1986 års beslut. Kassastyrelsen anser att en
ökning med 2 miljarder kronor kan vara en lämplig avvägning.

Mot
bakgmnd av del anförda får styrelsen således hemställa om en ökning av Stadshypotekskassans
grundfond med 2 miljarder kronor, från 15,5 till 17,5 miljarder kronor.

Kassastyrelsen
vill slutligen framhålla att den nuvarande ordningen med ett särskilt
riksdagsbeslut för varje ökning av Stadshypotekskassans grundfond inte är
tillfredsställande. Det är i det nya helt fria konkurrensläget pä
kreditmarknaden mycket svårt atl prognosticera i vilken takt utlåningen kan
komma atl utvecklas. Det beror bl a på ränteläge, konkurrensen med
bankutlåning, byggnadsverksamheten mm. Samtidigt krävs en ganska lång
framförhållning, med hänsyn till den lid det lar alt få fram en lagändring. För
att gardera sig mot risken att hamna i en situation där hela låneverksamheten
måste avbrytas, tvingas kassan därför begära grundfondsökningar som är större
än vad som egentligen kan bedömas behövligt.

En
smidigare ordning skulle vara om regeringen kunde få fullmakt av riksdagen atl inom
en förhållandevis vid ram successivt öka Stadshypotekskassans grundfond i takt
med ulläningstillväxten. Kassan skulle därigenom också slippa att betala för
en avsevärt större grundfond än som reellt utnyttjas. Statens faktiska
garantiåtagande blir också mindre. Kassastyrelsen hemställer därför att
regeringen i samband med en översyn av Stadshypoteks författning också tar upp
denna fråga till prövning.

I
behandlingen av detta ärende har deltagit styrelsens ordförande Erik Åqvisl,
ledamöterna Sven Gustafson, Lars Wohlin, Esbjörn Olsson, Gunnar Thurell, Rolf Trodin,
Sten Wikander och Bengt-Åke Nilsson samt suppleanterna Maj-Lis Landberg och
Anders Morén.

Styrelsen
för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

A.
Erik Aqvisl Lars Wohlin

/Percy
Bargholtz

Stadshypotekskassan Bilaga 2 Prop.

,
1986/87; 145

Till Framställning

Finansdepartementet 1986-06-11

103
33 Stockholm

Styrelsen
för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa får härmed göra framställning om
vissa ändringar i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar (stadshypotekslagen).

Dämlöver
tar styrelsen upp fyra punkter där de snabba förändringarna på kreditmarknaden
och i de allmänna betingelserna för verksamheten får nuvarande detaljbeslämmelser
i stadshypotekslagen atl framstå som föråldrade och restriktiva på ett
olämpligt sätt. De fyra punkterna avser

-
de allmänna bestämmelserna för
kassans utlåning till stadshypoteksföreningarna,

-
omfattningen av och formerna
för stadshypotekskassans likviditetshållning,

-
bestämmelsema om kassans och
föreningarnas vinstdisposition och egna fonder, samt

-
beskrivningen av de tillåtna
belåningsändamålen.

Beredning
av författningsfrägoma har skett av en särskild kommitté utsedd av styrelsen.
Synpunkter har också inhämtats från stadshypoteksföreningarna.

.Allmänna
bestämmelser för stadshypotekskassans utlåning m.m.

Stadshypotekslagen
är, utan alt del någonstans är uttryckligen stadgat, uppbyggd kring tanken att
varje lån till en slutlig låntagare har en entydig motsvarighet på
upplåningssidan. Kassan förutsätts lämna lån till stadshypoteksföreningarna
med exakt den ränta som följer av upplåningen, medan föreningen enligt
uttryckligt stadgande skall lämna lånen vidare på exakt de villkor som gäller
för motsvarande lån från kassan. Hela institutionens marginal är enligt denna
tanke uttryckt i det förvaltnings- och fondbidrag som föreningen tar ut av sina
låntagare/medlemmar. Om kassan behöver det för att täcka sina kostnader, får
den besluta om alt i sin tur ta ut ett förvaltnings- och fondbidrag från
föreningarna.

Avsteg
från denna principmodell har i och för sig förekommit i vissa

situationer redan för lång tid sedan. Sålunda omsattes t.ex. redan på

1950-lalet, med statsmaktemas uttryckliga tillskyndan, förfallande äldre

hypotekslän till aktuell marknadsränta trots att bakomliggande obligations

lån fortsatte att löpa med oförändrad ränta. Likväl är det först i och med

den snabba utvecklingen av den moderna oprioriterade långivningen som

modellen har visat sig helt överspelad. Inom den oprioriterade sektorn

finns ingen entydig motsvarighet mellan upp- och utlåning. Under de första ' 9

åren
efter 1980 berodde detta i första hand pä att kassan skulle utnyttja Prop.
flera olika upplåningsformer med olika villkor (obligationer, s.k. A-re-
1986/87; 145 verser och s. k. B-reverser), medan utlåningen måste ges enhetliga
villkor. Dessa villkor - och då i första hand räntan - måste bestämmas mot bakgrund
av en sammanvägning av den totala upplåningens villkor under en viss period.
Numera sker visserligen all upplåning åter mot obligationer, men i stället
sker försäljningen av dessa till löpande dagskurs. Upplåningsräntan varierar
alltså dagligen och utlåningsräntan får anpassas efler ett genomsnitt av dessa
variationer.

Kassastyrelsen
vill betona atl del inte bara är så att utlåningsräntan mäste anpassas till etl
genomsnitt av olika upplåningskostnader under en period, utan därtill kommer
att kassan också måste betinga sig en egen marginal. Enligt riksbankens
föreskrifter fär nämligen inte vinstmedel som uppstått i den traditionella,
prioriterade verksamheten användas för atl finansiera uppbyggnaden av den nya
oprioriterade rörelsen. Denna mäste alltså stå för alla sina kostnader,
inklusive kostnaden för en fonduppbyggnad i takt med utlåningens expansion.
Kassastyrelsen har därför redan från starten av den oprioriterade verksamheten
varit inställd pä att kassan inom denna mäste betinga sig en egen räntemarginal
utöver den genomsnittliga upplåningskostnaden. Samtidigt har styrelsen också
kunnat konstalera alt riksbankens föreskrifter i fråga om räntesättningen på
den prioriterade utlåningen vid olika fillfallen under senare år kommit att
leda till en riskexponering för kassan i samband med ändringar av den
prioriterade räntan. I sådana situationer kan det uppstå differenser mellan
upp- och utlåningsräntan även inom denna sektor.

Mot
den angivna bakgmnden anser kassastyrelsen atl det är motiverat att i stadshypotekslagen
markera att räntesatsen på utlämnade lån inte automafiskt följer av
upplåningsvillkoren, utan är nägot som kassan har att besluta om. Lämpligen
införes ett sådant nytt stadgande i stadshypoleksla-gens 9§, som behandlar
allmänna villkor för kassans utlåning. Därigenom ges också en referenspunkt för
bestämmelsen i 29 § som knyter föreningarnas utlåningsvillkor till kassans.

Att
kassan numera har en räntemarginal för egen del pä vissa delar av sin utlåning
innebär inte att bestämmelsen i sladshypotekslagens 17 § om förvaltnings- och
fondbidrag från föreningarna kan slopas. Även om kassans intäkter i form av
avkastningen på de egna fonderna ihop med en lämpligt avvägd räntemarginal kan
ge tillräckliga inkomster för att täcka normala löpande kostnader och
avsättningar, måste det finnas en möjlighet atl möta plötsliga förändringar.
Varken fondavkastningen eller räntevillkoren på redan befintliga lån är ju
något som kassan kan påverka om ökade intäkter skulle behövas. Som exempel kan
man här peka på statsmakternas beslut att pålägga kassan en särskild
grundfondsavgift, vilket föranlett kassan att fr. o. m. år 1984 just utnyttja
möjligheten att från föreningama ta ut bidrag enligt 17 §. En annan länkbar
situation skulle kunna vara om kassans fonder har nedgått till följd av någon
stor förlust och snabbt måste byggas upp igen.

En
viss omredigering av 17§ kan dock enligt kassastyrelsens mening

vara motiverad mot bakgrund av de förhållanden som numera faktiskt 20

råder.
Förvaltnings- och fondbidraget från föreningama är inte kassans Prop. huvudsakliga
inkomst, vilket man skulle kunna tro med hänsyn till lagtex- 1986/87: 145 tens
nuvarande lydelse. Det borde klarare kunna framgå att bidraget är en resurs som
kassastyrelsen har möjlighet att utnyllja när andra intäkter inte förslår.

I
sladshypotekslagens 9 § finns i dag ett stadgande om vilka former för
återbetalning som får förekomma för institufionens lån. Den väsentliga innebörden
är att Stadshypotek normalt skall lämna lån som till någon del amorteras under
löptiden; helt amorteringsfria lån får endast lämnas om särskilda skäl
föreligger. Sådana lån får då ges högst 20 års löplid.

Bestämmelsen
om att utlåningen normalt skall vara förenad med viss amortering infördes i stadshypotekslagen
år 1970, men går tillbaka på en kreditpolitisk diskussion från slutet av
1950-talet. Då förelåg en situation där det ansågs kreditpolitiskt angeläget atl
så långl möjligt öka kapaciteten för ny kreditgivning till det expanderande
bostadsbyggandet, varför amorteringarna på äldre lån ansågs skola snabbas upp.
Amorteringsplikl skulle därför införas även för bottenlån, vilka tidigare ofta
lämnats som stående lån. Amorteringskravet genomfördes i praktiken inom ramen
för den kreditpolitiska regleringen, helt oberoende av atl stadshypotekslagen
i och för sig angav att institutionen hade rält att lämna stående lån. När
markeringen mot stående län slutligen kom att föras in i stadshypotekslagen
var del alltså mer som en bekräftelse av ett kreditpohfiskt faktum än som en
nyhet med praktisk verkan.

Numera
är den kreditpolitiska situationen en helt annan. Något behov av att tvinga
fram amorteringar för att bereda utrymme för nyutlåning finns inte. Inom den
prioriterade sektorn, där statsmakterna helt bestämmer villkoren, har
upplåningen redan gjorts amorteringsfri. Utlåningens amortering påverkar därför
inte längre återflödet till obligationsköparna. På samma sätl förhåller del sig
inom den opriorilerade sektorn, där upplåningen med statsmakternas gillande
också numera är amorteringsfri. Slopandet av de volymmässiga restriktionerna
gör ju också amorteringskrav tämligen verkningslösa som medel att tvinga fram
ett sparande hos lånlagarna, eftersom amorteringar kan kompenseras genom nyupplåning.
1 den aktuella diskussionen om bostadsfinansieringens framtida utformning koncentreras
vidare intresset på möjlighetema att hålla nere kapitalutgifterna i början av låneliden,
varvid amorteringsfrihet för bottenlån är en nära till hands liggande
möjlighet.

Kassastyrelsen
anser mot den angivna bakgmnden att föreskriftema om

återbelalningsvillkor i stadshypotekslagen bör kunna väsentligt förenklas.

Enligt styrelsens mening bör det vara tillräckligt med en bestämmelse om

att kassan skall fastställa återbetalningsvillkoren för lån som lämnas till

föreningarna. Humvida återbetalningen skall ske helt eller delvis genom

amorteringar under länets löptid eller ej skall inte behöva regleras i denna

lagstiftning, lika litet som det finns några sådana bestämmelser i lagstift

ningen eller bolagsordningarna för de bostadsfinansierande kreditaktiebo

lagen. Om stalsmaklema önskar få till stånd speciella amorteringsregler

för vissa lånetyper finns alla möjligheter fill detta genom de kreditpolitiska

medel som riksbanken förfogar över. 21

Med den föreslagna
förenklingen kan också den nuvarande särregeln om Prop. byggnadskreditiv
slopas. Den gmndläggande bestämmelsen för kassans 1986/87: 145 utlåning,
att förfallotiden för lån skall bestämmas så att den är förenlig med villkoren
för kassans förbindelser, bör dock kvarstå oförändrad.

I
den aktuella 9 § av stadshypotekslagen finns i dag ocksä en bestämmelse om
formerna för utbetalning av kassans lån fill föreningarna. Denna bestämmelse
bör i förenklande syfte kunna utmönstras helt.

Stadshypotekskassans
likviditetshållning

1 sladshypotekslagens
11 § finns en bestämmelse om kassans placering av likvida medel. Till sin gmndläggande
utformning har denna varit oförändrad under mycket lång tid. Utgångspunkten
för bestämmelsen är tanken att kassans medel helt och hållet skall vara
placerade i utlåning till stadshypo-teksföreningama. Delta gäller alltså inte
bara för upplånade medel, utan ocksä för medel som svarar mot kassans egna
fonder. Endast i den mån medel inte kan användas till sådan utlåning får de
placeras på annat sätt. Två grundläggande fall synes därvid vara fömtsatta. Det
ena avser en länkbar brist pä läneefterfrägan från stadshypoteksföreningarna,
trots att kassan disponerar medel som i och för sig är lämpade för utlåning. I
den situationen har kassan givits rätt att på egen hand låna ut medlen, t. o. m.
i form av direkta fastighetslån. Det andra fallet föreligger när kassan får in medel
i form av amorteringar eller räntebetalningar från föreningarna utan alt
samtidigt ha motsvarande utbetalningar på sin upplåning. I den situationen
föreligger alltså en tillfällig likviditet, som inte kan användas för utlåning,
och då får dessa medel göras räntebärande på i paragrafen angivna sätt.

Utvecklingen
motiverar nu enligt kassastyrelsens mening att den aktuella bestämmelsen
omformuleras och förenklas. 1 dag har kassan i sin rörelse på ett helt annat sätl
än tidigare behov av en finansiell rörelsefrihet. Som tidigare framhållits har
sambandet mellan upp- och utlåningen blivit mycket mindre direkt än tidigare.
För utlåningen tillämpas t.ex. normalt amorteringsplaner som bygger på
lånetider om 30-50 år, medan upplåningen är fem- eller tio-årig. Utlåningen
har visserligen formellt samma begränsade löptid, men i realiteten har Stadshypotek
etl oavvisligt krav på sig att kunna erbjuda en omedelbar omsättning fill ett
nytt lån när löpfiden för det första lånet gått ut. Delta förutsätter då ocksä
att medel allfid finns tillgängliga för att lösa den förfallande upplåningen.
Tidigare skedde delta inom den prioriterade sektorn genom utgivandet av
särskilda konverte-ringsobligationer, men numera har denna ordning avskaffats. Säväl
inom den prioriterade som inom den oprioriterade sektorn får kassan alltså numera
själv se till att genom ny upplåning trygga omsättningen av förfallande äldre
lån. Med de volymer som därvid skall omsättas på en given dag innebär detta i
många fall att upplåningen mäste spridas över en längre period för att kunna
genomföras. Mycket betydande kortfristiga placeringsbehov kan därvid uppkomma.

På
motsvarande sätt tvingas kassan tidvis fill mycket stor kortfristig upplåning,
t. ex. till följd av att man av konkurrensskäl fått acceptera en

tidsmässig
förskjutning mellan teckning av prioriterade obligationer och Prop. faktisk
likvid. Utlåningen måste i dessa fall, för att undvika en ränteexpo-
1986/87: 145 nering, ske omgående och förutsätter alltså en viss tids
kortfinansiering. Liknande effekter kan uppkomma i andra fall där tillfälliga
förhållanden på upplåningsmarknaden gör att upplåningen något fär släpa efter
utlåningen som behöver kunna flyta mer jämnt.

Mot
den skisserade bakgrunden anser kassastyrelsen all den aktuella paragrafen bör
ta sin utgångspunkt i del faktum alt kassan i sin rörelse behöver en viss
likviditetsnivå, som i och för sig kan variera betydligt från tid till annan.
Bestämmelsens innebörd bör vara atl de medel som kassan inte har placerade i
utlåning till stadshypoteksföreningarna skall göras räntebärande på annat sätt.
I fråga om de godkända placeringsalternaliven anser styrelsen att man bör kunna
gå ifrån den hittillsvarande konkreta beskrivningen. De snabba förändringarna
pä kreditmarknaden och i de till buds stående placeringsformerna gör varje
sådan exakt uppräkning opraktiskt bindande. Styrelsen vill föreslå atl man
använder den formulering som införts i den nya lagen om Svenska skeppshypotekskassan
(1980:1097), där det endast talas om att medlen skall göras räntebärande genom
placering på betryggande sätt. Förutom de placeringar som i dag är angivna bör
kunna ifrågakomma andra värdepapper av bästa kvalitet och god likviditet. För atl
på bästa sätt kunna placera kortvariga överskott bör kassan också ha möjlighet
att som alternativ till dagslän på bankmarknaden lämna tillfälliga lån mot
säkerhet i värdepapper av det slag som kan godtas som placeringsobjekt. Däremot
bör möjligheten för kassan att själv lämna fastighetslän om efterfrågan från
föreningarna skulle svikta kunna utmönstras; den torde inte heller ha
tillämpats i det förflutna.

Kassastyrelsen
vill här framhålla att en pä ändamålsenligt sätt bedriven lånerörelse i dag
förutsätter en aktiv finansförvaltning som kan gå utöver en traditionell
likviditetsplacering. De snabba ändringarna i ränteläget nödvändiggör särskilda
åtgärder för att gardera kassan mot olika ränterisker. Samtidigt erbjuder
marknaden allt mer utvecklade metoder för dessa ändamål, t. ex. i form av
terminsavtal eller köp resp. utställande av ränteoptioner. Stadshypotekskassan mäste
kunna utnyttja dessa olika möjligheter och enhgt kassastyrelsens mening ligger
sådana aktiviteter inom ramen för det allmänna ändamålet, sådant detta anges i sladshypotekslagens
I §. Någon särskild författningsreglering av detta bör därför inte vara nödvändig.
Det ligger givetvis dä i sakens natur att finansförvaltningen alltid måste ha
karaktär av ett medel för att yuerst uppnå bästa möjliga lånevillkor för
länlagarna och aldrig fär bli ett självändamål.

I 8 § sista slycket finns
en bestämmelse som i viss mån har samband med

de frågor som här har behandlats. Enligt bestämmelsen ansvarar kassan

för att den vid varje tidpunkt har fordringar pä föreningarna som minst

motsvarar beloppet av samtliga utelöpande obligationer. Bestämmelsen

tillkom 1970 i samband med avskaffandet av ett system som innebar att de

inteckningar som föreningama hade som lånesäkerhet skulle pantförskri

vas till kassan och där utgöra säkerhet för obligationslånen. Därvid gällde

också atl kassan ansvarade för att pantsäkerheten inte understeg det

sammanlagda beloppet av utelöpande obligationer. Denna föreskrift ersät- 23

tes
av den som nu finns i 8 § sista slycket. Syftet med den nya föreskriften Prop.
angavs vara alt göra klart att obligationsskulden också i fortsättningen
1986/87; 145 skulle vara täckt av fordringar med författningsenlig säkerhet (prop.
1969:171, s. 95).

Innebörden
av den gällande regeln blir att kassans likvida placeringar enligt 11 § aldrig
får ha större volym än att man kan säga att del är de egna fondmedlen som har
placerats på detta sätt. Enligt kassastyrelsens mening kan man ifrågasätta om
det från obligationsköparnas synpunkt finns nägot behov av en sädan föreskrift.
Om upplånade medel temporärt skulle placeras i bank eller i förstklassiga
värdepapper kan delta knappast sägas ge obligationsköparna sämre säkerhet än om
medlen omedelbart lånats ul till föreningarna. Samtidigt kan det i kommande år
visa sig att sådana situationer uppkommer, t. ex. när stora volymer av äldre
obligationslån förfaller vid ett tillfälle. För att garantera omsättningen kan
det dä bli nödvändigt att låna upp dessa volymer i förväg och alltså temporärt
placera medlen enligt 11 §. Kassastyrelsen föreslår mot denna bakgmnd att den aktuella
bestämmelsen i 8 § modifieras, så aU denna möjlighet inle utesluts. Återigen
vill styrelsen därvid framhålla att denna ändring givetvis inte innebär att
kassan får rätt atl driva någon form av allmän finansverksamhet med upplånade
medel; åtgärderna mäste alltid kunna motiveras som ett led i den egentliga
lånerörelsen.

I
fråga om stadshypoteksföreningarna finns i lagens 33 § en bestämmelse som
medger att medel som inte behövs i rörelsen får göras räntebärande på betryggande
sätt. Kassastyrelsen föreslår att stadgandet omredigeras något och samtidigt
flyttas till 35 §. Enligt styrelsens mening nås ökad klarhet om 33 § renodlas
till att behandla enbart frågor som rör vinsldispositionen. Samtidigt inrymmer
35 § redan tidigare en föreskrift som har att göra med avkastningen på
föreningens medel.

Vinstdisposition
och egna fonder

Reglerna
för stadshypotekskassans vinstdisposition var under lång fid myckel enkla. Alla
vinstmedel skulle avsättas fill reservfonden, vars enda ändamål i sin tur är
att utgöra en reserv för att läcka eventuellt uppkommande förluster.

Den
gmndläggande principen har sedan år 1953 modifierats genom att kassan givits
rätt att i vissa situafioner ur årsvinsten lämna bidrag ulan återbetalningsskyldighet
till föreningarna. Vidare har i lagen ända från böljan funnits en bestämmelse
om att kassan har rätt att använda vinstmedel för syften som sammanhänger med
dess ändamål i eU läge där reservfonden har nått en nivä som motsvarar tvä
procent av kassans skulder. Fram lill år 1983 gällde emellertid oförändrat att
kassans behållna vinstmedel obligatoriskt måste avsättas till reservfonden. Nägon
annan fondbildning var inte möjlig.

För
stadshypoteksföreningarna gällde afi hela årsvinsten skulle avsättas till säkerhetsfonden.
Inga andra dispositionsmöjligheter fanns anvisade.

År
1983 tillades Stadshypotek rätten aU lämna lån mot inteckningssäker

het mellan 75 % och 85 % av faslighetens uppskattningsvärde och lån mot 24

pantsäkerhef i
bostadsrätt. Dessa nya lånetyper ansågs mer riskfyllda än Prop.

de tidigare, och i analogi
med vad som gällde för andra kredifinstitut 1986/87: 145

ställdes krav på en
särskilt hög kapilaltäckning för denna utlåning. För alt

reglera detta gavs kassan
och föreningarna rätt att göra avsättning ur

årsvinsten fill nya
fonder, kallade kapitaltäckningsfonder. Villkorel för de

nya "risklånen"
uttrycktes i form av krav på en minsta avsättning till

dessa fonder i relation lill
lånevolymen. Det allmänna kravet på att reserv-

och säkerhetsfonderna
skall ha en viss minsta storlek i förhällande till

kassans resp.
föreningarnas skulder ändrades därvid inte. För "risklängiv-

ningen" gäller alltså
båda fondkraven.

Efter
1983 års lagstiftning har alltså säväl kassan som föreningama två olika
möjligheter att göra fondavsättning ur sin årsvinst. Formellt kan reservfonden/säkerhetsfonden
sägas ha en överordnad ställning, eftersom avsättning till kapiialtäckningsfond
endast fär göras om reservfonden/säkerhetsfonden uppgår till minst en procent
av skulderna. I praktiken är detta emellertid inte någon betydelsefull
restriktion, eftersom såväl kassan som samtliga föreningar med bred marginal
uppfyller delta minimikrav.

En
myckel viktig skillnad är den skattemässiga behandlingen av de olika fondavsättningarna.
Kassan har nämligen rätt lill avdrag vid inkomsttaxeringen för belopp som
avsätts till reservfonden intill dess att denna motsvarar två procent av
skulderna. På motsvarande sätt har förening rätt till avdrag för
säkerhetsfondsavsättningar intill dess att fonden motsvarar två och en halv
procent av skulderna. Avsättning till kapitaltäckningsfonden ger däremot aldrig
rätt fill avdrag, liksom inte heller eventuella avsättningar till
reservfond/säkerhetsfond utöver de angivna gränserna. I den mån avsättning görs
till kapitaltäckningsfonden i stället för till reservfonden ökar för kommande år
det skattefria utrymmet för avsättning till reservfonden.

Rätten
till avdrag inom vissa gränser för avsättning fill reservfond/säkerhetsfond
träder hos Stadshypotek i ställel för den möjlighet till avsättning till värderegleringskonto
för utlåning som andra kreditinstitut har. Fram t.o.m. 1985 års taxering
förelåg dock den skillnaden att avdraget för Stadshypoteks del blev definitivt,
så att samtliga fondmedel formellt var beskattade, medan avsättningen till värderegleringskonto
ger upphov till en obeskattad reserv där fondmedlen år belastade av en latent
skatteskuld. Den praktiska skillnaden mellan de två situationerna är visseriigen
normalt obetydlig, men principiellt tillämpades alltså två skilda syslem.

Genom
riksdagsbeslut år 1985 har nu denna skillnad försvunnit. Avsättningar till
reservfonden/säkerhetsfonden för vilka avdrag erhålles ger fortsättningsvis
upphov till skatlekrediler för Stadshypoteks del, på samma sätt som
avsättningar till värderegleringskonto hos andra kreditinstitut. Kassans och
föreningarnas beskattade fondkapital kan därför nu endast ökas genom icke
avdragsgilla avsättningar.

Att
i en och samma fond blanda beskattade och obeskattade medel ter

sig från bl.a. redovisningssynpunkt inte lämpligt. Enligt kassastyrelsens

mening är del därför nu önskvärt att renodla fondavsättningarna så, all lill

reservfond/säkerhetsfond endast avsätts avdragsgilla belopp, medan alla

beskattade vinstmedel avsätts till kapitaltäckningsfonden. I detta syfte vill 25

styrelsen
föreslå vissa justeringar i sladshypotekslagens 15 och 33 §§.

Det
kan i och för sig hävdas atl redan den nuvarande lagutformningen Prop. formellt
medger en renodling på avsett sätl. Bakgrunden lill att kapital- 1986/87: 145 täckningsfonderna
infördes var dock en annan. I den nuvarande uppbyggnaden av de aktuella
paragraferna kan också inläsas en viss underordnad ställning för kapilalläckningsfonderna.
Utgångspunkten i lagtextens uppställning är fortfarande en huvudregel om att
behållna vinstmedel skall avsättas till reservfond/säkerhetsfond. Enligt
kassastyrelsens mening är denna utgångspunkt inte längre motiverad, när
uppbyggnaden av dessa fonder redan har nått långt utöver den föreskrivna
miniminivån motsvarande en procent av skulderna.

Första
stycket i resp. paragraf bör i stället fortsättningsvis la sin utgångspunkt i
att kassan och föreningarna alla har tvä fonder och att vinstdispositionen
mellan dessa årligen får beslutas. En viktig restriktion blir därvid givetvis
de miniminivåer för fondstyrkan som är föreskrivna, men i övrigt bör kassan och
föreningarna på samma sätt som andra företag få göra sina egna bedömningar av
vad som är lämpligast. Kassans reservfondskrav finns angivet direkt i 15 § och
föreningarnas säkerhetsfondskrav på motsvarande sätl i 33 §. Kravet på kapilalläckningsfonderna
är utformat för kassan och föreningarna gemensamt och finns i 34 §. Enligt
kassastyrelsens mening skulle det öka överskådligheten om det i 15 § fanns en
hänvisning till detta krav.

I
sammanhanget vill kassaslyrelsen också ta upp 35 §, där en äldre formulering
finns kvar, som sedan åtskilliga år saknat tillämpning. Styrelsen syftar på
den i sista satsen angivna möjligheten att en förening skulle kunna få
medgivande till alt "bereda medlemmarna lättnad i lånevillkoren"
genom att utnyttja fondavkastningen. Denna formulering går tillbaka till ett
skede då föreningarna tog ut separata förvaltningsbidrag och fondbidrag, och
där storleken av det senare var fastlagd i stadshypotekslagen. Tanken var att
en förening som redan hunnit bygga upp sin säkerhetsfond till tvåprocentsnivån
skulle kunna få medgivande till att sätta ned detta fondbidrag. Någon annan
lättnad i länevillkoren har aldrig varil tänkt; tvärtom anger ju 29 § att
förening alltid skall lämna sina lån på samma villkor som gäller för
föreningens motsvarande lån hos kassan.

Numera
finns inle uppdelningen mellan förvaltningsbidrag och fondbidrag kvar. Inte
heller föreskriver stadshypotekslagen någon bestämd nivå på föreningens
bidragsuttag. Den angivna bestämmelsen framstår alltså som obsolet och bör
utgå.

Beskrivningen
av belåningsändamålen

Ändamålet
för stadshypotekskassans verksamhet är att driva länerörelse

genom alt lämna lån åt stadshypoteksföreningar och att driva annan verk

samhel som står i samband därmed (I §). För stadshypoteksföreningarna

beskrivs ändamålet för verksamheten i 19 §. Förening skall inom sill verk

samhetsområde utöva läneverksamhet avseende dels fast egendom eller

med tomträtt upplåten fastighet som bebyggs för atl användas huvudsakli

gen till bostäder eller affärslokaler, dels annan bebyggelse, om denna

finansieras med stöd av statligt bostadslån eller statligt län för anordnande 26

av
allmän samlingslokal dels ock bostadsrätt i bebyggelse som avses i de Prop.

föregående punkterna. 1986/87; 145

Som
framgår av det redovisade lar beskrivningen av belåningsändamä-len för Stadshypotek
i första punkten sin utgångspunkt i alt del är fast egendom eller med tomträtt
upplåtna fastigheter som skall kunna belånas. Detta har under senare tid i
några sammanhang visat sig vara en besvärande inskränkning, eftersom det
förekommit fall där lånesökanden avsett att uppföra en byggnad av ett slag som
i och för sig faller inom beläningsända-mälen, men endast disponerat marken
genom nyttjanderättsavtal (arrende). Det har då i formell mening inte varit
fråga om fast egendom och trots att säkerhetsfrågan varil möjlig att lösa genom
kommunal borgen har lån inte kunnat lämnas av Stadshypotek.

Antalet
fall av den angivna arten är inte stort. Likväl menar kassastyrelsen att det
är motiverat att söka undanröja det formella hindret för belåning. En möjlighet
synes därvid vara att följa den metod som utnyttjas i bolagsordningarna för de bostadsfinansierande
kreditaktiebolagen. Beskrivningen av belåningsändamålen tar nämligen där sin
utgångspunkt i alt det är bebyggelse av visst slag som skall avses med
långivningen. Därmed blir frågan om den fastighetsrättsliga karaktären
betydelselös för själva tillåtligheten, även om den givetvis fortfarande
påverkar möjligheten atl få en godtagbar säkerhet.

Kassastyrelsen
vill betona att framhävandet av bebyggelsen som låneverksamhetens ändamål inte
skall tolkas så att endast själva byggnaderna får belånas. När fråga är om fasl
egendom, dvs. när också mark ingår, skall lånen givetvis på samma sätt som hitfills
avse hela fastigheten. Också län för att finansiera enbart mark avsedd att
upplåtas med tomträtt för bebyggelse av tillåtligt slag bör kunna lämnas, om
detta i enstaka fall blir aktuellt. Att byggnaderna och marken har skilda ägare
bör inte ändra bedömningen av låneändamålels tillåtlighet.

Den
andra punkten i beskrivningen av belåningsändamälen tillkom år 1972. Den
statliga bostadsfinansieringen skulle då utsträckas till att avse ocksä olika bostadskompletterande
lokaler för allmänna ändamål: skollokaler, bibliotek, samlingslokaler osv.
Sådana lokaler skulle få ingå i låneunderlaget för de statliga bostadslånen
och fömtsätles därmed också kunna få botlenlån på samma sätt som bostädema. Stadshypotekskassans
styrelse anförde då, att problem skulle kunna uppkomma för Stadshypoteks del
om lokaler för sådana ändamål skulle komma att utgöra självständiga
fastigheter. Det kunde då knappast anses, menade styrelsen, att sådana
fastigheter föll inom författningens bestämmelse om att vara avsedda för
bostadsändamål. För att undvika problem anhöll styrelsen därför om en
författningsändring på denna punkt. Ändringen kom därvid att utformas som ett
tillägg av innebörden alt Stadshypotek alhid kan lämna lån till bebyggelse som
finansieras med statligt bostadslån, oberoende av om de eljest normala
villkoren avseende fastighetens natur är uppfyllda eller ej. Något år senare
tillades också samlingslokallån till punktens beskrivning.

Det
kan sägas vara något osäkert vilken betydelse det särskilda författ-

ningsfillägget har. I en hel del fall borde byggnader som inrymmer lokaler 27

för
allmänna ändamål kunna uppfattas som fallande inom ramen för stads- Prop. hypotekslagens
term affärsändamål. Men det får likväl antas atl det finns 1986/87: 145 vissa
byggnader som är beläningsbara för Stadshypotek under fömtsättning att
statligt län också utgår, men eljest inte. Enligt kassastyrelsens mening är det
emellertid i dag inte längre motiverat att upprätthålla någon sådan skillnad.
Numera råder - fill skillnad från vad som gällde när punkten infördes - inte
någon brist på lånemedel för oprioriterade ändamål. Säkerhetsfrågan, som
tidigare skulle kunna ha vållat svårigheter, har till följd av andra reformer
också kommil i ett nytt läge. Låntagare vid de akluella objekten är oftast
kommuner eller juridiska personer som kan få kommunal borgen för sin upplåning.
Tidigare var Stadshypoteks rätt atl lämna lån lill kommuner begränsad till atl
gälla just statsbelånade objekt och någon rält all lämna lån mot säkerhet i form
av l. ex. kommunal borgen fanns inte alls. Numera har den restriktionen på
kommunlän tagits bort och vidare har borgen av stat, kommun eller bank blivit
en accepterad säkerhet parallellt med pantsäkerhet.

Mol
den angivna bakgmnden borde Stadshypoteks rätt att bidra till finansieringen av
lokaler för allmänna ändamål inte längre behöva vara knuten till förekomsten av
ett statligt lån. Ett bibehållande av villkoret kan dessutom snabbt visa sig få
långtgående konsekvenser. Det förefaller således realistiskt att räkna med att
det statliga lånestödel till allmänna lokaler kommer att minska i omfattning
eller kanske läggas om till atl avse enbart ett räntestöd i enlighet med ROT-programmets
uppläggning. Statsmakterna har under senare fid också sökt stimulera låntagare
att förtids-återbetala äldre statliga lokallän genom vissa rabatterbjudanden
och införande av en marknadsmässig bostadslåneränta. Det finns enligt kassastyrelsens
mening ingen anledning till varför sådana förändringar skall behöva få lill
följd alt Stadshypotek måsle retirera från sin roll som finansiär inom denna
sektor. Styrelsen vill därför hemställa om en sådan ändring i stadshypotekslagen
att detta inte blir nödvändigt. Enklast borde detta kunna ske genom att den
första punkten i ändamålsbeskrivningen kompletteras med ändamålet lokaler för
allmänna ändamål. Uttrycket bör uppfattas så atl det avser lokaler för
verksamheter som typiskt sett tillhandahålles allmänheten på icke affärsmässig gmnd:
bibliotek och samlingslokaler, undervisningslokaler, hälso- och
sjukvårdslokaler osv. Beskrivningen bör därmed också kunna inrymma alla sådana
objekt som i dag är tillåtna som belåningsföremål endast till följd av att
statliga lokallän lämnas. Den nuvarande andra punkten i 19 § kan då utgå.

I
behandlingen av detta ärende har deltagit ordföranden Erik Åqvisl, ledamöterna
Edmund Gabrielsson, Yngve Sundeli, Lars Wohlin, Gunnar Thurell och Sten Wikander
samt suppleanterna Maj-Lis Landberg, Arnold Lindvall, Bengt-Ove Telmander och
Curt Svedberg.

STYRELSEN
FÖR

KONUNGARIKET
SVERIGES STADSHYPOTEKSKASSA

N
Erik Åqvisl Lars Wohlin

/Percy
Bergholtz 28

Nuvarande
lydelse

8 §

Föreslagen
lyddse

Prop.

1986/87:145

Skuldförbindelse med tillhörande säkerhet, som lämnats
till förening för utlämnat lån, skall, om ej annat beslutats enligt andra
stycket, snarast ställas under offentlig värd.

Förening kan besluta att första stycket icke skall
tillämpas av föreningen. Sådant beslut skall godkännas av kassan.

Förening ansvarar för att dess skuld fill kassan ständigt
motsvaras av lånefordringar för vilka finns säkerhet enligt denna förordning
eller av tillgodohavande hos bank eller av kontanta medel. Kassan övervakar
att föreningen uppfyller detta ansvar.

Kassan
ansvarar för atl dess fordringar hos föreningarna vid varje tidpunkt svarar
mot lägst sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer.

Skuldförbindelse med tillhörande säkerhet, som lämnats
till förening för utlämnat län, skall, om ej annat beslutats enligt andra
stycket, snarast ställas under offentlig vård.

Förening
kan besluta att första stycket icke skall fillämpas av föreningen. Sådant
beslut skall godkännas av kassan.

Förening
ansvarar för att dess skuld fill kassan ständigt motsvaras av lånefordringar
för vilka finns säkerhet enligt denna lag eller av tillgodohavande hos bank
eller av kontanta medel. Kassan övervakar att föreningen uppfyller detta ansvar.

Kassan
ansvarar för att dess fordringar hos föreningarna tillsammans med dess likvida
placeringar enligt 11 §\'id varje tidpunkt svarar mot lägst sammanlagda
beloppet av kassans utelöpande obligationer.

Lån som kassan lämnar tiU förening skall återbetalas
genom viss årlig amortering (amorteringslån) eller genom årlig amortering under
viss tid och genom betalning av återstoden vid utgången av denna tid
(sammansatta lån). Om särskilda skäl föreligger, får återbetalning också ske
utan amortering efter förloppet av viss tid, högst tjugo år (fasta lån).

Första stycket gäller ej lån för kostnader under
byggnadstid (byggnadskreditiv).

Förfallofiden för län skall bestämmas så, att den är
förenlig med villkoren för kassans förbindelser.

Lånesumman
skall utlämnas i kontanta pengar enligt den av föreningen utfärdade skuld
förbindelsen eUer med den kapUalrabatt som föranleds av omständigheterna. Dock
får lånesumman utlämnas i kassans obligationer, beräknade tiU parikurs, om
förhållandena påkallar detta eller den lånesökande föreningen begär det och
kassan finner hinder ej föreligga.

Kassan
fastställer räntesatsen och återbetalningsvillkoren för lån som lämnas tiU
förening.

Förfallotiden för lån skall bestämmas sä, att den är
förenlig med villkoren för kassans förbindelser.

29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11§

Prop. 1986/87:145

Infiyter
medel tiU kassan, som denna icke genast kan använda till infriande av sina
förbindelser eller till utlåning åt föreningarna, får kassan göra sådana medel
räntebärande genom insättning hos riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank
eller centralkassa för jordbrukskredit eller genom placering i
statsobligationer eller andra statspapper eller i Sveriges allmänna hypoteksbanks
obligationer eller genom utlåning mot betryggan de säkerhet av sådana
obligationer eller i form av pant rått i fastighet eller i tomträtt eller
genom utlåning åt samfällighetsförening.

Medel
som infiyter till kassan och som denna inie omedelbart använder för att infria
sina förbindelser eller för att lämna lån till föreningarna skall göras
räntebärande genom placering på betryggande sätt.

Vid tillämpningen av första stycket skall kassan tillse
att den vid varje tidpunkt kan upprätthålla en tillfredsställande betalningsberedskap.

Fonder

Rubriken före 13§

Fonder och vinstdisposition

Kassans behållna årsvinst skall avsättas till en
reservfond om ej annat följer av tredje eller fjärde stycket.

Reservfonden skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mol
en procent av kassans skulder.

Uppgår
reservfonden till belopp som anges i andra stycket, får förening av kassans
årsvinst beviljas bidrag ulan återbetalningsskyldighet. Under samma
förutsättning får också avsättning göras till en kapiialtäckningsfond.

Uppgår reservfonden till två procent av kassans skulder,
får vinstmedel användas för syfte som hänger samman med kassans ändamål.

Kassans behållna årsvinst skall avsättas till en
reservfond eller en kapiialtäckningsfond om ej annat följer av tredje eller Qärde
slycket.

Reservfonden skall uppgå till lägst ett belopp som svarar
mot en procent av kassans skulder. Om det krav som ställs på kassans och föreningarnas
kapitaltäckningsfonder gemensamt är stadgat i 34 §.

Om
kassans fonder uppgår till de belopp som är föreskrivna, får kassan av
årsvinsten lämna bidrag utan återbetalningsskyldighet till förening.

Uppgår reservfonden till två procent av kassans skulder,
får vinstmedel användas för syfte som hänger samman med kassans ändamål.

Förening
skall erlägga förvaltnings- och fondbidrag liU kassan enligt kassans närmare
föreskrifter. Bidraget utgår med belopp som fordras för kassans förvaltningskostnader
och för avsättning till reservfonden eller kapUaltäcknings-fonden.

Om det
behövs för att täcka förvaltningskostnad eller fondavsättning hos kassan,
skall förening erlägga förvaltnings- och fondbidrag lill denna. Kassan
meddelar närmare föreskrifter om sådant bidrag.

30

Nuvarande
lydelse

19§

Föreslagen
lydelse

Prop.

1986/87: 145

Stadshypoteksförening har till ändamål att inom sitt
verksamhetsområde utöva låneverksamhet avseende

1. fast
egendom eller med tomt

rätt upplåten fastighet som be

byggs för att användas huvudsakli

gen till bostäder eller affärslokaler,

2.
annan
bebyggelse, om denna finansieras med stöd av statligt bostadslån eller
statligt lån för anordnande av allmän samlingslokal, och

3.
bostadsrätt
i bebyggelse som avses under I eller 2.

Förening fär även driva annan verksamhet som har samband
med långivningen.

Stadshypoteksförening
har till ändamål att inom sitt verksamhetsområde utöva låneverksamhet avseende

1.
bebyggelse
som är avsedd att användas huvudsakligen till bostäder, affärslokaler eller
lokaler för allmänna ändamål och

2.
bostadsrätt i
bebyggelse som avses under 1.

Förening fär även driva annan verksamhet som har samband
med långivningen.

Förenings
behållna årsvinst skall avsättas till en säkerhetsfond i den mån inte annat
följer av fiärde stycket.

Säkerhetsfonden
skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mol en procent av
föreningens skulder.

Om förening
ej kan uppfylla i andra stycket angivet krav, skall säkerhetsfonden sammanlagd
med övriga föreningars säkerhetsfonder och kassans reservfond uppgå lill lägst
ett belopp som svarar mot två procent av kassans skulder. Kassan meddelar
anvisningar om tillämpningen av denna bestämmelse.

Om det
i andra stycket angivna kravet är uppfyllt, får ur årsvinsten avsättning göras
till en kapiialtäckningsfond.

I den
mån förenings medel ej behövs i rörelsen får de göras räntebärande på
betryggande sätt.

Förenings
behållna årsvinst skall avsättas till en säkerhetsfond eller en kapdaltäckningsfond.

Säkerhetsfonden skall uppgå till lägst ett belopp som
svarar mot en procent av föreningens skulder.

Om
förening ej kan uppfylla i andra stycket angivet krav, skall säkerhetsfonden
sammanlagd med övriga föreningars säkerhetsfonder och kassans reservfond uppgå
till lägst ett belopp som svarar mot två procent av kassans skulder. Kassan
meddelar anvisningar om tillämpningen av denna bestämmelse.

Avkastning av säkerhetsfonden skall läggas till fonden.
Överstiger denna två procenl av föreningens skulder, får dock avkastningen ef-

Förenings
medel skall göras räntebärande genom placering på betryggande sätt.

Avkastning
av säkerhetsfonden skall läggas till fonden. Överstiger denna tvä procent av
föreningens skulder, får dock avkastningen ef-

31

ler medgivande av
kassan användas ter medgivande av kassan användas Prop. till att
bestrida föreningens förvalt- till att bestrida föreningens förvall-
1986/87: 145 ningskoslnader eller, i den mån det- ningskostnader. ta ej
behövs, till att bereda medlemmarna lättnad i lånevUlkoren.

32

Stadshypotekskassan BUaga 3 Prop.

1986/87;
145

Till
Finansdepartementet Framställning

1987-02-18

Genom
lagändring år 1983 gavs Stadshypotek rätt att lämna län avseende bostadsrätter
(SFS 1983:958). Detta skedde sedan övriga bostadsfinan-sieringsinstitul givits
möjlighet alt bedriva sådan utlåning genom särskilda finansbolag. För atl skapa
likvärdiga konkurrensfömtsättningar ålades Stadshypotek därvid ett särskilt kapitaltäckningskrav
i fråga om bostadsrättsutlåningen, som i princip skulle motsvara de högre krav
på kapitaltäckning som gällde i finansbolag jämfört med kreditaktiebolag.
Sedermera har övriga institut fått rätt att förlägga även bostadsrättsutlåningen
lill själva kreditaktiebolaget.

Redan
när 1983 års lagstiftning var aktuell diskuterades frågan om vissa äldre
associationsformer skulle kunna behandlas som jämställda med bostadsrättsföreningar,
nämligen bostadsförening och bostadsaktiebolag.

På
grund av den osäkerhet som förelåg beträffande de rättsliga förutsättningarna
för pantsäUning av andel i bostadsförening respektive aklie i bostadsaktiebolag
beslöt man sig emellertid vid det tillfället för att begränsa beläningsrätten lill
enbart bosladsrättslägenheter. Denna inskränkning till bostadsrätten gjordes säväl
för Stadshypotek som för de övriga bostadsfinansieringsinstituten.

Den
nya kreditformen för bostadsrätterna fungerar enligt allmän uppfattning väl.
Beträffande de äldre associationsformerna har diskussionen förts vidare
eftersom erfarenheterna visat på elt icke oväsentligt behov av att i ordnade
former kunna finansiera även dessa boendeformer. Det bör tilläggas att ett
förhållandevis stort antal bostadsföreningar finns i flera större städer.
Antalet bostadsaktiebolag är mera begränsat.

Pä
initiativ av Svenska Bankföreningen har en utredning gjorts om de rättsliga fömtsättningarna
för atl kunna godta andel eller aktie i de aktuella associationerna som
bankmässig säkerhet för län. Utredningen har klarlagt att andel i
bostadsförening respektive aktie i bostadsaktiebolag kan erbjuda betryggande
säkerhet för lån under förutsättning atl föreningens stadgar respektive
bolagels bolagsordning innehåller föreskrifter om en oupplöslig koppling mellan
andelen eller aktien och nyttjanderätten till viss lägenhet. Denna
nyttjanderätt får inte heller vara tidsbegränsad.

Stadshypotekskassan
har nu erfarit att regeringen har godkänt ändringar i bolagsordningen för flera
av de bostadsfinansierande kreditaktiebolagen som innebär atl deras
belåningsrätt utsträckts på angivet sätt. Kassan får därför hemställa om att få
motsvarande ändring genomförd också i de för Stadshypotek gällande
författningarna.

I
lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och

om stadshypoteksföreningar finns bestämmelser som syftar pä bostads-

rältslångivningen i 19, 28 och 40§§. En lämplig lagstiftningsteknik skulle

kunna vara att i 19 § föra in etl nytt andra stycke, av innebörd alt med

bostadsrätt genomgående skall förstås också andel i förening eller aktie i 33

3
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 145

bolag av det slag som kan godkännas. På liknande sätt bör
i reglementet (1968:654) för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar
en bestämmelse av samma innebörd kunna läggas in som jn ny 34d§, som dessutom
bör innehålla en särskild föreskrift om alt föreningens stadgar respekfive
bolagets bolagsordning måste prövas särskilt i vaije enskilt fall.

Kassans föreslagna lagändringar har följande innehåll. I fräga
om sladshypotekslagens 19§ utgår Kassan därvid från nu gällande lydelse. Ändringen
kan på samma sätt föras in i den nya lydelse som föreslagits i Kassans tidigare
framställning 1986-06-11.

Lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop.

1986/87; 145

Stadshypoteksföreningar

Ändamål 19 §

Stadshypoteksförening har till ändamål att inom sitt
verksamhetsområde utöva låneverksamhet avseende

1. fast egendom eller med tomt

rätt upplåten fasfighet som bebyggs

för att användas huvudsakligen till

bostäder eller affärslokaler,

2.
annan
bebyggelse, om denna finansieras med stöd av statligt bostadslån eller
statligt lån för anordnande av allmän samlingslokal, och

3.
bosladsräU i
bebyggelse som avses under I eller 2.

Förening får även driva annan verksamhet som har samband
med långivningen.

Stadshypoteksföreningar

Ändamål 19 §

Stadshypoteksförening har fill ändamål att inom sitt
verksamhetsområde utöva låneverksamhet avseende

1.
fast egendom
eller med tomträtt upplåten fastighet som bebyggs för att användas
huvudsakligen till bostäder eller affärslokaler,

2.
annan
bebyggelse, om denna finansieras med stöd av statligt bostadslån eller
statligt län för anordnande av allmän samlingslokal, och

3.
bostadsrätt i
bebyggelse som avses under I eller 2.

Vad i
denna lag sägs om bostadsrätt skaU även gälla andel i bostadsförening eller
aktie i bostadsaktiebolag där en utan begränsning i tiden upplåten nyttjanderätt
till en lägenhet är oskiljaktigt förenad med andelen eller aktien.

Förening får även driva annan verksamhet som har samband
med långivningen.

Reglementet (1968:654) för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och för stadshypoteksföreningar

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lån mot säkerhet i Lån mot säkerhet i

bostadsrätt bostadsrätt

34 a § För
lån mot säkerhet i bostadsrätt skall de villkor för belåning som anges i 30 §
första slycket

34 a § För
lån mot säkerhet i bostadsrätt skall de villkor för belåning som anges i 30 §
första stycket

34

vara
uppfyllda i fråga om den fastighet vari bostadsrätten är upplåten. Den
upplåtande bostadsrättsföreningen skall ha en god ekonomisk ställning och en
betryggande administration.

vara
uppfyllda i fräga om den fastighet vari bostadsrätten är upplåten. Den
upplåtande bostadsrättsföreningen skall ha en god ekonomisk ställning och en
betryggande administration.

Prop.

1986/87: 145

34 b §
Innan lån lämnas skall bostadsrätten värderas. Därvid gäller 32 §.

Lån får
lämnas endast, om bostadsrätten kan anses utgöra betryggande säkerhet. Om
bostadsrätten är pantsatt för tidigare lån, gäller 33 § första stycket.

34 c § Om kassan inte bestämmer annal, skall lånesökanden
senast vid utbetalningen av beviljat lånebelopp lämna följande handlingar,
nämligen

1.
skuldebrev och pantförskriv-ningshandling
avseende bostadsrätten enligt formulär som kassan har fastställt,

2.
bevis om att
bostadsrättsföreningen i sitt lägenhetsregister gjort anteckning om panlförskrivningen,

3.
handlingar som
visar att sökanden är innehavare av bostadsrätten.

34 b §
Innan lån lämnas skall bostadsrätten värderas. Därvid gäller 32 §.

Län fär
lämnas endast, om bostadsrätten kan anses utgöra betryggande säkerhet. Om
bostadsrätten är pantsatt för tidigare lån, gäller 33 § första stycket.

34 c § Om kassan inte bestämmer annat, skall lånesökanden
senast vid utbetalningen av beviljat lånebelopp lämna följande handlingar,
nämligen

1.
skuldebrev och pantförskriv-ningshandling
avseende bostadsrätten enligl formulär som kassan har fastställt,

2.
bevis om att
bostadsrättsföreningen i sitt lägenhetsregister gjort anteckning om
pantförskrivningen,

3.
handlingar som
visar att sökanden är innehavare av bostadsrätten.

34 d § Vad i detta reglemente sägs om bostadsrätt skall
även i tiUlämpliga delar gälla andel i bostadsförening eller aktie i bostadsaktiebolag
där en utan begränsning i tiden upplåten nyttjanderätt liU lägenhet är
oskiljaktigt förenad med andelen eller aktien. Vid tillämpningen av 34 b § skaU
särskUt tillses att bostadsföreningens stadgar eller bolagets bolagsordning
innehåller föreskrifter om förhållandet mellan den upplåtna nyttjanderätten och
andelen eller aktien.

Av konkurrensskäl är det angelägel att de föreslagna författningsänd-ringama
sker sä snart det är möjligt.

Med vänlig hälsning

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

Lars Wohlin

Mats Rönnberg

35

Bilaga 4 Prop.

1986/87; 145

Sammanställning av remissyttrandena över stadshypotekskassans
framställningar 1987-02-05 (bilaga 1) och 1986-06-11 (bilaga 2).

1. Grundfondshöjningen

De flesta remissinstanser har tillstyrkt bifall till
kassans framställning eller förklarat sig inle ha någon erinran mot den.

Ledamoten Lars Tobisson i fullmäktige i riksgäldskontoret
har reserverat sig mot fullmäktiges yttrande och anfört följande. "Enligt
min mening bör inte riksgäldsfullmäktige nöja sig med en blank tillstyrkan av Stadshypotekskassans
framställning. Efler avregleringen av kredilmarknaden måsle Stadshypotekskassans
framtida ställning prövas i elt siörre perspektiv, där strävan skall vara att
etablera konkurrens pä lika villkor mellan olika institut för bostadskrediler
vad avser kapitalförsöij-ning, skaltemässig behandling m. m."

Svenska Bankföreningen - med vilken PKbanken instämmer;

Bankföreningen vill emellertid på nytt betona vikten av
att samtliga bostadsinstitut tillåls konkurrera på lika villkor. Härvid är att
märka atl Stadshypoteksinstitutionen har en gynnad skattesituation. Kassan
betalar l.ex. till skillnad från övriga institut ingen vinstdelningsskatt.
Denna konkurrensolikhet bör beaktas i samband med den rollfördelning pä marknaden
som skall göras som en följd av kreditmarknadskommitténs arbete.

Sveriges Föreningsbankers Förbund:

I SFFs remissyttrande 1986-09-05 över kassans begäran 1986
om bl.a. en grundfondshöjning från 12,5 till 15,5 miljarder kronor ansåg SFF
att kassans framställning borde remitteras till kreditmarknadskommittén men förklarade
samtidigt alt SFF inte hade någon erinran mol bifall fill den föreslagna
grundfondshöjningen. Det senare av det skälet att kassans fortsatta utlåningsverksamhel
kräver en anpassning av kapitalbasen.

SFF har samma grundsyn i detta remissärende. Om det bedöms
vara nödvändigt för kassans fortsatta utlåningsverksamhet har SFF ingen erinran
mot atl gmndfonden höjs. Framställningen aktualiserar emellertid ånyo behovet
av en gmndlig översyn - inom ramen för kreditmarknadskommitténs arbete - av
reglerna för kassans verksamhet - särskilt grund-fondskonstmklionen. Eftersom
alla bostadsinslitut numera finansierar sin utlåning med obligationer på marknadsmässiga
villkor är det nödvändigt ur konkurrenssynpunkt att reglerna för kapitalbasens
uppbyggnad är likformiga för instituten. Trols att kassan numera får betala en
avgift till staten på 0,33 procent per år för grundfonden innebär konstmktionen
en klart billigare kapitalkostnad än vad konkurrenterna har. I denna fråga
hänvisas till vad SFF anförde i sitt år 1986 avgivna yttrande.

36

2. Fullmakt för regeringen att besluta om
grundfondshöjning Prop.

.o . . „ 1986/87:145

Även 1 denna fråga har de flesta remissmstanserna mte
motsatt sig kassans

förslag.

Allmänna
pensionsfonden - första-tredje fondstyrelserna:

I den nya kreditmarknadssituationen har låneverksamheten
kommit att öka väsentligt snabbare än vad som tidigare förutsetts och man
tvingas, vilket kassastyrelsen understryker, till en lång framförhållning vad
gäller de statliga garantiåtagandena. Fondstyrelserna delar här uppfattningen
all nuvarande ordning med särskilda riksdagsbeslut vid varje ändring av kassans
gmndfond framstår som onödigt omständlig i sammanhanget och bör omprövas.

Några remissinstanser är negativa till förslaget. Sveriges
Föreningsbankers Förbund:

Förslaget om att beslutanderätten i frågan om gmndfondshöjningen
skall överföras till regeringen inom en av riksdagen fastställd ram avstyrker SFF
med hänvisning till att kreditmarknadskommittén bör pröva hela frågan om
kassans kapitalbas.

Svenska sparbanksföreningen:

Svenska sparbanksföreningen har, senast i sitt yttrande
över Stadshypotekskassans begäran av 1986-06-11 om ökning av kassans gmndfond,
framför att konkurrensneutraliteten mellan bostadsinstituten borde utredas. En
sådan utredning är än angelägnare nu när bostadsfinansieringen sker under helt
andra fömtsättningar än tidigare. De nya konkurrensförhållandena bör ställa än
högre krav på att institutens finansiering sker med bibehållen
konkurrensneutralitet.

I avvaktan pä att fömtsättningarna för bosladsfinansieringsinstituten
verkligen klarläggs enligt Sparbanksföreningens begäran ser föreningen ingen
annan möjlighet än att tillstyrka den föreslagna höjningen av garantifonden.
På samma gmnder vill föreningen avstyrka förslaget att regeringen av riksdagen
ges en vid ram alt successivt öka Stadshypotekskassans grundfond i takt med utlåningsfillväxten.

Kreditmarknadskommittén:

Beträffande kassans hemställan i övrigt konstaterar
kommittén atl bl.a. bostadsinstitutens möjligheter till kapitalbasens
uppbyggnad och anskaffande är föremål för översyn i kommittén. I samband med
denna översyn kan ställning las lill det formella förfarandel vid ökning av gmndfondsbe-loppet.

3. Villkoren för utlåningen till föreningarna

De flesta remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran. Bostadsstyrelsen har belräffande amorteringsvillkoren anfört följande.

4 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 145

37

Beträffande
förslaget att slopa bestämmelsen i lagen om att Stadshypoteks Prop. lån normalt
skall amorteras kan konstateras alt amorteringens storlek och 1986/87: 145
variation under länets löptid är av bostadspolitiskt intressse. Med hänsyn till
att - som kassaslyrelsen anför - någol motsvarande amorteringskrav inte finns
för övriga bostadsfinansierande institut - bör dock bestämmelsen kunna utgå ur
stadshypotekslagen. Därvid fömtsätter bostadsslyrelsen — liksom också kassaslyrelsen
— att statsmakterna har andra möjligheter, bl. a. genom riksbankens
kreditpolitiska medel, att få fill stånd önskvärda amorteringsregler.

FuUmäktige i Sveriges riksbank har beträffande alla
kassans förslag anfört att de föreslagna lagändringarna inte bör genomföras
utan att de föregåtts av en helhetsbedömning av hur regelverket för de olika bostadsfinansierande
instituten skall vara utformat. Fullmäktige har vidare anfört:

Situationen pä den svenska kreditmarknaden härunder
1980-talet påtagligt ändrats. Den tidigare relativt stela strukturen har
successivt lösts upp och ersatts med en alltmer hårdnande konkurrens mellan
olika kreditinstitut och mellan olika finansieringsformer. Inte minst gäller
detta sedan november förra året då riksbanken avskaffade gällande
utlåningsbegränsningar för de olika kredifinstitulen.

Denna ändrade kreditmarknadsstmktur har i hög grad
påverkat fömtsättningarna för sladshypoteksinstitutionens och övriga bostadsfinansierande
instituts verksamhet. Sedan riksbanken avskaffade utlåningsbe-gränsningama har
de bostadsfinansierande instituten uppvisat en mycket snabb expansion - till
stor del på övriga kreditinstituts bekostnad — och numera fått en starkare
ställning på kreditmarknaden än de någonsin tidigare haft. Mellan de olika bostadsfinansierande
instituten råder i dag en hård konkurrens. De fidigare klara skiljelinjerna
gentemot bankema håller pä att luckras upp. De bostadsfinansierande insfilulens
kapitalanskaffning sker i dag på ett mer rörligt sätl säväl lill form som till
räntevillkor än för bara några år sedan då upplåningens volym och villkor i stor
utsträckning var fastlagda av riksbanken.

De olika förslag till ändringar i lagstiftningen för stadshypoteksinstitutionen
som framförs i ansökan har sin naturliga bakgmnd i den ovan skisserade
utvecklingen på kreditmarknaden. Sedda isolerade från verksamhetsreglerna för
övriga institut verksamma på den svenska kreditmarknaden och betraktade ett
och etl kan förslagen framstå som välgrundade och syftande till att anpassa sladshypoteksinstitutionens
verksamhetsregler till dagens kreditmarknadssiluation.

Den samlade effekten av de olika föreslagna ändringarna
reser emellertid, enligt fullmäktiges mening, frågor av mer övergripande art
om konkurrensförhållanden och verksamhetsinriktning på svensk kreditmarknad.
Är de regelverk t. ex. som i dag styr de olika bostadsfinansierande institutens
verksamhet inbördes konsistenta? På vilket sätt bör gränsdragningen mellan de bostadsfinansierande
instituten och övriga kreditinstitut dras? Skall de bostadsfinansierande
instituten utvecklas till "samhällsbyggnadsinstitut" eller skall en
strikt gränsdragning fortfarande finnas gentemot t. ex. de kommunfinansierande
och näringslivsfinansierande mellanhandsinstituten?

Av påtaglig belydelse för konkurrenssituationen är de
olika institutens kostnader för sin kapitalanskaffning. Sladshypoteksinstitutionens
kapitalbas utgöres framför allt av en gmndfond i form av en garanfiförbindelse
utfärdad av riksgäldskontoret. Övriga bostadsfinansierande institut är aktiebolag
med ett aktiekapital som skall ge ägarna en rimlig avkastning.

38

Den
statliga garantin ställdes tidigare fill Stadshypotekskassans förfo- Prop. gande
utan kostnad. Numera får Stadshypotekskassan betala en åriig 1986/87; 145 grundfondsavgift
om 0,33%. Under tidigare skeden, när de olika bostadsfinansierande institutens
verksamhet strikt reglerades av riksbankens föreskrifter, hade
garantiavgiftens nivå inte några nämnvärda effekter på konkurrensförhållandena.
Med den snabba tillväxt och de ändrade marknads-fömtsättningar som nu
karakteriserar de bostadsfinansierande instituten, och som manifesteras i Stadshypotekskassans
begäran om en höjning av grundfonden med i det närmaste 25% från 12,5 miljarder
kronor till 15,5 miljarder kronor, får frågan om avgiftens höjd en helt ny
betydelse.

Sveriges
Föreningsbankers förbund och Svenska sparbanksföreningen har anfört atl kassans
framställningar bör behandlas av kreditmarknadskommittén innan ändringar i stadshypotekslagen
genomförs.

Svenska
sparbanksföreningen:

Däremot
vill Svenska sparbanksföreningen avstyrka samfiiga föreslagna förändringar i
lagstiftningen. Även om en del av förändringarna huvudsakligen har karaktär av
redaktionella ändringar, är de sammantagna konsekvenserna av förändringarna
svåra att överskåda. Svenska sparbanksföreningen fömtsätter att den sittande Kreditmarknadskommittén
ser över lagstiftningen för Stadshypotekskassan och för Sveriges allmänna hypoteksbank,
som verkar under liknande författningsmässiga befingelser.

Som ytterligare
argument för ett avstyrkande vill Svenska sparbanksföreningen peka på de stora
skillnader i fömtsättningarna för verksamheten, som i dag finns mellan stadshypotekskassornas
verksamhet och övriga bostadsfinansieringsinstitut. Denna skillnad har vi
senast påpekat i ett remissvar av 1985 12 17 på en skrivelse från Sveriges
allmänna hypoteksbank ang en ökning av ullåningsrätten. De skilda fömtsättningarna
gör att en utredning om konkurrensneutraliteten på den marknad som både Stadshypotekskassan
och Sveriges allmänna hypoteksbank verkar inom, borde göras. En sådan utredning
kan göras fristående från kreditmarknadskommitténs arbete. Det förefaller,
enligt Svenska sparbanksföreningens åsikt, uppenbart att hypotekskassornas
finansiering sker till betydligt förmånligare villkor än andra
kreditaktiebolags, trots den garantiavgift på 0.33 procent som kassorna får belala
lill riksgälden. Om inle konkurrensneutralitet skapas, är risken för en
allvarlig snedvridning av marknaden uppenbar.

4.
Kassans likviditetshållning

Flertalet
remissinstanser har ställt sig negativa till förslaget.

Bankinspektionen:

Den nuvarande bestämmelsen
om placering av likvida medel uttrycker den försiktighet som kännetecknar och
enligt bankinspektionens uppfattning även i framtiden måste känneteckna
bostadskreditinstitutens verksamhet bl.a. med hänsyn till obligalionsinnehavarnas
säkerhet. En reglering av kassans verksamhet som skulle ge legal möjlighel alt
bedriva allmän finansieringsverksamhet av större omfattning kan enligl inspekfionens
uppfattning ifrågasättas och skulle medföra en sädan strukturförändring och
gränsdragning som kreditmarknadsutredningen har atl ta ställning till.

39

Bankinspektionen
har inte något emot aU placeringsbestämmelsen i 11 § Prop. utformas efter
mönster i lagen om Svenska Skeppshypotekskassan. Vad 1986/87: 145 gäller den
begränsning som följer av 8§ sista stycket har inspektionen förståelse för att
den med hänsyn till stora volymer förfallande obligationslän kan vålla problem
under kommande år. Enligt inspekfionens uppfauning bör emellertid en
begränsning gälla också i fortsättningen även om gränsen kan bestämmas pä ett
annat sätt än f. n. Kassan har dock inte nu visat tillräckliga skäl för en
ändring av 8 § sista stycket i lagen. Inspektionen förutsätter atl kassan
återkommer i denna fråga när behovet av en ändring blir mer aktuellt.

FuUmäktige
i Sveriges riksbank: Se ovan under punkt 3.

Svenska
Bankföreningen:

Enligt
bankföreningens uppfattning är det tveksamt om ytterligare möjligheter för
likviditetsplaceringen behöver införas. Speciellt marknaden för statspapper, på
vilken Stadshypotekskassan är tillålen alt placera, har utvecklats avsevärt
under senare år och erbjuder nu en stor variationsrikedom ifråga om löptider
till marknadsmässiga räntor.

Bankföreningen
anser att en huvudprincip för bostadsinstitutens verksamhet bör vara att
instituten inte skall ge direktlån för annal än finansiering av bostads- och affarsfastigheter
och liknande. Det kan inte anses förenligt med bostadsinstitutens syfte att,
ens kortsiktigt, instituten skulle få fritt placera i direktlån mot exempelvis
säkerhet i värdepapper av skilda slag.

Arbetsfördelningen
mellan olika kreditinstitut är för närvarande under översyn i kreditmarknadskommittén.
Om det skulle övervägas atl ge Stadshypotek regler som medger andra placerings-
och direktlånemöjlig-heter än hittills, är delta en principfråga angående
rollfördelningen på kreditmarknaden av sådant slag au den bör behandlas av kommiuén.
Den föreslagna vidgningen av placerings- och utlåningsreglerna bör således avvakta
resultatet av kommitténs arbete, vilket bl.a. inrymmer en prövning av den
framtida verksamhelen hos kredilakiiebolagen, fill vilken grupp av
kreditinstitut de med Stadshypotek konkurrerande bostadsfinan-sieringsinsfiluten
hör.

Bankföreningen
utgår från atl, om vidgade verksamhetsmöjligheter ges fill Stadshypotek (dvs.
kassan och föreningarna) trots vad som ovan anförts, samma möjligheter också
kommer att i tillämpliga delar ges till övriga bostadsfinansieringsinsfitut.
Detta är en gmndfömtsättning för alt alla berörda institut skall kunna
konkurrera på likartade villkor.

Sveriges
Föreningsbankers förbund:

Denna
konkurrensfördel för stadshypotekskassan förstärks av kassans särskilda konstmktion
när det gäller kapitaluppbyggnaden, dvs. med en stafiig grundfond som sätter
gränserna för upplåningsrätten. Trots att stadshypotekskassan sedan något år
får betala en avgift till staten på 0,33 procent per år på gmndfonden innebär konstmktionen
en klart billigare kapitalkostnad än vad konkurrenterna har. DeUa gäller även
om man tar hänsyn till atl övriga bostadsinstituls kapitalbas reellt ger en
upplåningsrätt som är fem gånger större än kassans "kapitalbas" ger.

Mot
den beskrivna bakgmnden anser SFF det naturiigt att kassans

framställning remitteras till den utredning som har att se över rollfördel

ningen pä kreditmarknaden, nämligen kreditmarknadskommittén. Detta

gäller i särskilt hög grad de förslag som i realiteten skulle ge stadshypoteks- 40

kassan rätt att bedriva
verksamhet av mer bankliknande karaktär, t.ex. Prop.

kortfristiga direkfiån mot säkerhet av skilda slag av värdepapper. 1986/87;
145

Kreditmarknadskommittén:

Beträffande
de övriga föreslagna ändringarna finner kommittén det vara svårt att utan en
bredare analys överblicka vilka konsekvenser ett genomförande av dessa skulle
få.

Den
verksamhet som instituten på bostadsfinansieringsområdet driver har expanderat
kraftigt under senare tid och har i dag nått en stor omslutning. Instituten
driver sin verksamhet under olika associationsformer och regelsystem. Bl.a. ges
olika möjligheter fill kapitalbasens uppbyggnad och anskaffande. Även på andra
områden, t. ex. vad gäller belåningsändamålen och den skattemässiga behandlingen,
kan skillnader föreligga mellan instituten. Dessa skillnader i
verksamhetsbetingelserna, som kan ha stmkturell betydelse, bör inte lösas i
ett separat lagstiftningsärende. Kommittén finner det i stället angeläget att
en samlad översyn av institutens nuvarande verksamhetsförutsättningar företas.
I samband med denna översyn kan ställning las lill framställningen såvitt avser
ändringarna under p. 3-5 ovan och som bl. a. avser likviditetshållning och
rörelseinriktning.

5.
Övrigt

Kassans
förslag angående vinstdisposition och beläningsändamål har av remissinstanserna
bemötts med synpunkter liknande de som framförts under punkterna 3 och 4 ovan.

41

Till
Finansdepartementet

BUaga 5 Prop.

1986/87;
145

Styrelsen
för Lantbmkskredit AB har till Styrelsen för Sveriges Allmänna Hypoteksbank
hemställt om bankens medverkan för atl bolagets verksamhel skall kunna nä en
bättre utveckling. Kopia av Lantbrukskredits skriftliga hemställan, dagtecknad
den 29 oktober 1985, bifogas denna skrivelse.

Av
intresse i detta sammanhang är särskilt Lanlbmkskredits begäran att Hypoteksbanken
skall medverka vid kapitalanskaffning till Lanlbmkskre-dit. Bankens styrelse
har ställt sig positiv till Lanlbmkskredits önskemål och har vid övervägande av
vilka legala fömtsättningar som finns för banken att medverka vid Lanlbmkskredits
lånefinansiering funnit att några andra hinder för en sädan medverkan inte lorde
föreligga än som följer av den för banken gällande lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar (HypL).

Enligt
1 § nämnda lag har Sveriges allmänna hypoteksbank till ändamål all driva
lånerörelse genom att lämna län åt sina delägare och att driva annan verksamhel
som står i samband därmed. Banken avser att anskaffa medel för sin utlåning
till Lantbmkskredit genom utgivande av obligafioner på den oprioriterade
marknaden. Detta skapar fömtsättningar för en billigare lånefinansiering än
vad Lantbmkskredit f. n. kan erbjuda sina kunder men är ocksä till fördel för Hypoteksbanken,
som genom en ökad obligationsvolym erhåller möjlighet att emittera
obligationer till lägre ränta med möjlighet för landshypoteksföreningarna att
erbjuda fördelaktigare län till lantbmkama. Eftersom utlåningen till
Lantbrukskredit sålunda bör betraktas som en med utlåningen i övrigt
sammanhängande del av verksamheten, torde något legalt hinder inte föreligga
mot den nu avsedda utvidgningen av utlånings verksamhelen. I klarhetens
intresse bör dock av lagtexten framgå, hur den av Hypoteksbanken bedrivna ufiåningsverksamheten
är inriktad. Den ändringen bör därför ske i lagmmmet att därav framgår att Hypoteksbanken
lämnar lån ocksä till Lantbmkskredit AB.

Den
aktualiserade ufiåningen till Lantbmkskredit gäller utlåning fill elt kreditaktiebolag
som enligt lagen (1963:76) om kreditakliebolag står under Bankinspektionens
tillsyn. För sådan kreditgivning krävs inte någon kapilaltäckning (jfr t.ex.
57§ A.2 lagen /1955;183/ om bankrörelse). Formelh behöver därför ingen
avsättning av medel ske till någon särskild säkerhetsfond. Emellertid finner Hypoteksbanken
det angeläget att en särskild fond (kapitalfond) inrättas av följande skäl.

Utlåningen
av medel till Lantbmkskredit innebär ett nytt och delvis

förändrat led i den hittills bedrivna verksamheten och kan med hänsyn lill

karaktären av företagsbelåning i någon mån upplevas som riskbetonad.

Även om någol legalt krav på täckning av det egna kapitalet inte finns för

den nu aktuella utlåningsverksamheten, bör därför möjlighet - men inte

skyldighet - föreligga för Hypoteksbanken atl tillgodose delägarnas in

tresse av riskläckning. Detta bör kunna ske genom att medel avsätts till en

för ändamålet bildad kapitalfond. Eftersom något krav på avsättning till 42

denna
fond inte föreligger, är det naturligt att medgiven avsättning av Prop. obeskattat
kapital sker till reservfonden, varefter avsättning till kapilalfon- 1986/87:
145 den görs med beskattat kapital. Härigenom uppnås också den från redovisningssynpunkt
klara fördelen atl avsättning till reservfonden alltid kommer att ske med
beskattat och till kapitalfonden med obeskattat kapital. För den händelse
utlåningsverksamheten till Lantbrukskredit skulle leda till såndana förluster,
som inte skulle kunna täckas genom Lantbrukskredits egen fondavsättning, bör
kapitalfonden i första hand tas i anspråk, i andra hand bankens reservfond. För
föriuster till följd av bankens utlåning till föreningarna svarar reservfonden
i första hand, i andra hand kapitalfonden.

Den
nu föreslagna konstmktionen med en kapitalfond följer i väsenfiiga delar
motsvarande konstmktion i lagstiftningen för Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa,
där kassan och anslutna föreningar medgivits rätt att avsätta beskattade medel
till särskilda kapitaltäckningsfonder (SFS 1983:958). Även för kassans
vidkommande har två syften förelegat med en sådan fondkonstmklion, nämligen
dels att åstadkomma en redovisnings-mässig uppdelning av obeskattat kapital
till kassans reservfond och beskattat kapital lill kapitaltäckningsfonden,
dels att fä till stånd en särskild medelsavsättning för den mera riskbetonade
verksamhet som utlåning lill fast egendom med visst högre uppskatlningsvärde
eller bostadsrätter kan anses innebära. Den enda skillnaden beträffande den av Hypoteksbanken
föreslagna och den kassan medgivna konstruktionen är att kassan och
föreningarna gemensamt har en i lagen faslstäld skyldighet att se till att kapilalläckningsfonderna
tillsammans uppgår till en viss procent av föreningarnas fordringar med
säkerhet i nyssnämnda slag av egendom. Skyldigheten för kassan alt avsätta
medel lill kapiialtäckningsfond föreligger dock endast, i den mån föreningarnas
fonder inte uppfyller nämnda procentkrav.

I den skrivelse till
regeringen som låg till gmnd för införandet av kapital

täckningsfonder för kassan och anslutna föreningar (se skrivelse 1983-

09-20) har kassan bl.a. framhållit att de nya kapitaltäckningsfonderna,

trols att avsättning lill dessa inte blir avdragsgill, kan medföra vissa skatte

mässiga effekter. Med gällande regler uppkommer nämligen i vissa fall den

situationen att kassan eller en förening inle effektivt kan utnyttja bestäm

melsen om avdrag enligt 29 § 3 mom. kommunalskattelagen på gmnd av

tidigare "överavsättningar". Avsättningen lill kapilalläckningsfonderna

kan då innebära att stadshypotek bättre kan utnyllja skatteavdraget i takt

med rörelsens expansion, såsom ocksä övriga kredilmarknadsinstitutioner

kan göra. Med den av Hypoteksbanken nu förordade konstruktionen med

en särskild kapitalfond skulle i vissa fall motsvarande skattemässiga effek

ter kunna uppkomma som gäller belräffande sladshypoteksinsfitutionens

konstmktion. De eventuella skattemässiga fördelar som skulle kunna upp

komma torde dock vara av mera teoretisk än praktisk natur, eftersom de

förutsätter en klart minskad utlåningsvolym för bankens vidkommande.

Banken vill samtidigt framhålla att dessa eventuella skattemässiga fördelar

inle pä något sätt kan betraktas som anmärkningsvärda, särskilt mot bak

grund av de avdragsmässiga fördelar som kreditinstitut med aktiebolags- 43

rättslig konstmkfion kan utnyttja. Ett bifall till bankens
framställning om Prop. inrättande av en kapitalfond skulle dessutom väl
knyta an till den kon- 1986/87: 145 stmktion som medgivits stadshypoteksinstilutionen.
Mol bakgrund av det nu anförda föreslås viss ändring av 29 § HypL.

Enligt 18 § första slycket sistnämnda lag anskaffar banken
medel för sin verksamhet genom lån mot obligationer och andra
skuldförbindelser. Sammanlagda beloppet av bankens utelöpande obligationer och
andra skuldförbindelser får inte uppgå till mer än lio gånger beloppet av den gmndfond
som gäller för banken. Gmndfondens storlek är f. n. 1 800 Mkr men har av Hypoteksbanken
i särskild skrivelse till regeringen begärts höjd till 2 300 Mkr (se Hypoteksbankens
skrivelse till regeringen den 22 oktober 1985).

I sistnämnda skrivelse till regeringen har Hypoteksbanken
bl. a. hemställt att i den upplåningsgrundande basen skall ingå såväl gmndfonden
som bankens reservfond. Även den kapitalfond, som banken anser bör bildas för
avsättning av beskattat kapital, bör ingå i den upplåningsgrundande
kapitalbasen, eftersom det i denna fond ingående kapitalet har samma syfte som reservfondskapitalel.
Häremot svarande ändring föreslås skei 18§ HypL.

Hypoteksbanken önskar också aktualisera ett par ändringar
i den för banken gällande lagen, föranledda av behovet att banken lånar upp
medel för temporär utlåning till den i lagen medgivna kretsen av låntagare.
Banken vill härvid anföra följande.

Enligt 25 § HypL ansvarar Hypoteksbanken för att dess
fordringar hos föreningarna vid varje tidpunkt svarar mot lägst sammanlagda
beloppet av bankens upplåningsskuld enligt 18 §. Bestämmelsen bör förstås så
att banken vid varje tillfälle har fordringar mot föreningarna som täcker
bankens uppläningsskuld. Med den föreslagna utvidgningen av bankens utlåningsverksamhet
bör 25 § andra stycket HypL kompletteras sä att därav framgår atl också
fordringarna hos Lantbmkskredit skall svara mot sammanlagda beloppet av bankens
upplåningsskuld.

En fråga, som gäller bankens upplåning på kort eller lång
sikt, önskar banken också beröra i delta sammanhang. Hypoteksbanken lånar upp
medel på kapitalmarknaden för utlåning till de i organisationen ingående tio landshypoteksföreningarna.
Tidigare har upplåningen skett genom utgivande av prioriterade obligationer
med en löptid av 20 år. Allteftersom utvecklingen förändrats på
kapitalmarknaden, har intresset för papper med kortare löpfid blivit allt siörre.
I dag är det så gott som omöjligt alt sälja obligationer med så lång löptid som
nyss nämnts.

Prioriterade obligafioner har i stället kommit att
emitteras med en löptid av 10 är och med räntejusteringsmöjligheter efler 5 är
eller med fast ränta under löptiden. Av de på marknaden emitterade prioriterade
obligationerna är dessa 10-årsobligationer, som noterats med tvä kuponger per
år, f. n. mest intressanta på marknaden.

Hypoteksbanken anskaffar ocksä medel för oprioriterad
utlåning. Detta

har tidigare skett genom utgivande av kapitalmarknadsreverser. Alltefter

som intresset mer och mer knutils till opriorilerade obligationer med

relativt kort löplid - 5 är utan amortering - har det blivit allt svårare att

omsätta reverserna på andrahandsmarknaden. Detta har lett till högre 44

priser på kapitalmarknadsreverser och en dåligt fungerande
andrahands- Prop. marknad för denna typ av papper. Banken har inte lånat
upp kapital mot 1986/87: 145 reverser sedan januari 1985.

Medel för opriorilerad utlåning anskaffas numera genom
emission av 5-årsobligationer. Dessa obligationer, Hypoteksbanksobligationer,
emilteras till effekfiva räntor, som ligger under räntan på kapitalmarknadsreverser.
Enligt bankens uppfattning fungerar anskaffningen av kapital via dessa
obligationer mycket tillfredsställande.

Även om banken sålunda inle har några svårigheter att
skaffa kapital för utlåning till föreningarna, har dessa mött ett allt större
motstånd när det gäller utlåningen till lantbruket. Detta har framför allt två
förklaringar. En är att investeringarna inom lantbruket minskat, vilket i sin
tur kan förklaras med bl.a. osäkerhet om framtiden och ett högt ränteläge. En
annan förklaring till den minskade utlåningen frän landshypoteksföreningarna är
att andra institut numera i betydande omfattning konkurrerar med föreningarna
om lån till lantbmkama. Såväl sparbankerna som på senare lid även föreningsbankerna
lånar upp kapital bäde på den korta och den långa marknaden för att tillgodose
lantbruket med länemedel. Genom att de nämnda bankgrupperna förfogar över andra
möjligheter att tillgodose låntagarnas behov än vad föreningarna har tillgång
till, tenderar utvecklingen f. n. till att hypoteksföreningarna tappar
lånekunder. De möjligheter, som nämnda bankgmpper kan erbjuda, omfattar
rådgivning, service, belåning utöver bottenlån m. m. samt inlåningsservice.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är emellertid
framför allt de möjligheter till korta län som nämnda bankgrupper kan erbjuda i
avvaktan pä alt låntagarna erhåller lån placerade på längre löplider. Tendensen
är numera att de långa länen tas över av de för ändamålet bildade jordbmks-kreditinstituten
inom sparbanks- och föreningsbankssfären. Tidigare har dessa län placerats i landshypoteksföreningarna.
Hypoteksbanken har nu för avsikt att - efter Riksbankens medgivande - låna upp
medel för kortfristig utlåning i avvaktan på att föreningarna kan placera om
lånen till långfristiga lån. Bankens avsikt i detta hänseende synes särskilt
rimlig som bäde de interimistiska - korta - krediterna och de långfristiga
krediterna torde kunna lämnas ut till villkor som är väl sä fördelaktiga som någol
annan institut kan tillhandahälla.

Enligt gällande lagsfiftning (32 och 41 §§) kan landshypoteksförening
bara lämna långfristiga lån mot säkerhet i form av panträtt i fast egendom. Här
bortses från s. k. garantilån, beträffande vilka även annan säkerhet kan komma
ifråga. För atl möjliggöra att föreningarna kan lämna lån med varierande
löptider bör del i lagen intagna kravet pä att de av föreningarna lämnade lånen
skall vara långfristiga anpassas till föreningarnas behov av att kunna lämna
både korta och långfristiga lån. Enklast kan en sådan anpassning ske genom att
kravet på långfristighet i 32 § HypL utgår.

Som nyss
nämnts lämnas i allmänhet lån mot säkerhet i form av panträtt

i fast egendom. Också i fortsättningen bör föreningarna i första hand kräva

pantsäkerhet i sådan fast egendom. Med hänsyn till önskemålet alt även

arrendalorer, som ofta inte äger den fasta egendom som de arrenderar,

skall kunna erhålla lån i hypoteksförening bör möjlighet finnas för förening 45

5 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 145

att godta
annan säkerhet än panträtt i fast egendom t. ex. företagsinteck- Prop.

ning eller
borgen, under fömtsättning att sådan säkerhet kan anses jämför- 1986/87:
145

bar med
fastighetspanien.

Mot bakgmnd av det anförda föreslås vissa ändringar i 32
och 41 §§ nyss nämnda lag.

Med hänvisning till vad som anförts i denna skrivelse
föreslår Hypoteksbanken följande ändringar i 1, 18, 25, 29, 32 och 41 §§ HypL.
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1986.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

1§ Sveriges allmänna hypoteksbank Sveriges allmänna hypoteksbank
har till ändamål att driva lånerö- har till ändamål att driva lånerörelse
genom att lämna lån åt sina reise genom att lämna lån åt sina delägare och atl
driva annan verk- delägare och Lantbrukskredit Ak-samhet som står i samband
därmed. tiebolag samt att driva annan verksamhet som står i samband därmed.

18§

Banken anskaffar medel för sin Banken
anskaffar medel för sin

verksamhet genom lån mol obliga- verksamhet genom lån mol
obliga

tioner och andra skuldförbindelser. tioner och andra skuldförbindelser.

Sammanlagda beloppet av bankens Sammanlagda beloppet av bankens

utelöpande obligationer och andra utelöpande obligationer och andra

skuldförbindelser får icke uppgå till skuldförbindelser får icke uppgå till

mera än tio gånger beloppet av den mera än tio gånger summan av den i

i 27 § angivna grundfonden. 27 § angivna gmndfonden samt de i

29 § angivna reserv- och kapitalfonderna.

Nedgår gmndfonden genom förluster med tio procent eller
mera, får banken ej upptaga nytt lån förtån grundfonden återställts till sitt urspmngliga
belopp. Om ordinarie delägarsammankomst ej skall hållas inom en månad från det
sådan nedgång skedde, skall föreningarna kallas fill extra sammankomst för att
besluta om de ätgärder som påkallats av omständigheterna.

25 §

Banken ansvarar för att dess Banken ansvarar för att dess

fordringar hos föreningarna vid var- fordringar hos föreningama och

je tidpunkt svarar mot lägst sam- LantbrukskredU Aktiebolag vid

maniagda beloppet av bankens upp- varje lidpunkt svarar mot lägst

låningsskuld enligl 18 §. sammanlagda beloppet av bankens

upplåningsskuld enligt 18 §.

29 §

Bankens behållna årsvinst skall Bankens behållna årsvinst skall

avsättas till en reservfond, om ej avsättas till en reservfond, om ej

annat följerav tredje stycket. annat
följer av andra eller tredje

stycket.

Reservfonden skall uppgå till Reservfonden
skall uppgå fill

lägst eu belopp som svarar mot en lägst etl belopp som
svarar mot en

procent av bankens skulder. procent
av bankens skulder. Över- 46

Nuvarande lydelse

Uppgår reservfonden till belopp som anges i andra stycket,
får förening av bankens årsvinst beviljas bidrag utan återbetalningsskyldighet.

Föreslagen lydelse

stiger beloppet två procent av skulderna, får det
överskjutande beloppet avsättas till en kapitalfond.

Uppgår
reservfonden till belopp som anges i andra styckel första punkten, får förening
av bankens årsvinst beviljas bidrag utan återbetalningsskyldighel.

Prop. 1986/87: 145

Landshypoteksförening
har till ändamål att inom sitt verksamhels-område lämna långfristiga lån för jordbmks-,
skogsbmks- och trädgårdsändamål samt att driva annan verksamhet som slår i
samband därmed. Andra lån än sådana för vUkas fulla betalning staten ansvarar (garantUån)
får lämnas endast mot säkerhet i form av panträtt i fast egendom
(inteckningssäkerhet).

Landshypoteksförening
har till ändamål att inom sitt verksamhetsområde lämna lån för jordbruks-, skogsbmks-
och trädgårdsändamål samt att driva annan verksamhet som slår i samband därmed.

Lån får
beviljas endast den som innehar fast egendom med äganderätt eller
fideikommissrätt och endast mot inteckningssäkerhet i egendomen.

Lån får beviljas endast den som innehar fast egendom med
äganderätt eller fideikommissrätt.

Andra lån än sådana för vUkas fulla betalning staten
ansvarar (garantilån) får lämnas endast moi säkerhet i form av panträtt i fast
egendom (inteckningssäkerhet) el ler annan betryggande säkerhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Stockholm den 11 febmari 1986

För
Styrelsen över Sveriges Allmänna Hypoteksbank

H HAbelin

Christer
Söderberg

Lantbmkskredit Datum Prop.

1985-10-29 1986/87: 145

Till

Styrelsen
för

Sveriges
Allmänna Hypoteksbank

Lantbmkskredit
AB är etl kredtitbolag som står under Kungl. Bankinspektionens tillsyn.
Bolaget ägs lill hälften av staten. Övriga aktieägare är jordbrukets
föreningsrörelse, enskild handel och industri samt konsumentkooperationen.

För
Lantbrukskredit gäller en av Kungl. Maj:t 1964-06-29 godkänd bolagsordning,
senast ändrad 1980-04-24. Ett exemplar av bolagsordningen bifogas denna
skrivelse.

Lantbmkskredit
medverkar vid den långfristiga finansieringen av företag, vilkas verksamhet
företrädesvis avser förädling eller distribution av produkter från jordbruket
eller skogsbruket jämte binäringar, eller också förelag som producerar och
levererar förnödenheter till dessa näringsgrenar.

Företag
som kan erhålla lån hos Lantbmkskredit är producenter och distributörer av
livsmedel, tillverkare av lantbruksredskap, reparations-verksläder och träförädlare.
Bland Lantbrukskredits låntagare återfinns mejerier och glassfabriker,
slakterier, styckningscentraler och charkuteri-fabriker, konservfabriker och
producenter av färdiglagad mat, foderfabriker och seminföreningar, utsädesföretag,
kvarnar och bagerier, fryshus, lagerhus, distributionscentraler, auktionshallar
och varuhallar, sågverk, brädgårdar och massafabriker.

Lantbmkskredit
skaffar medel för sin utlåningsverksamhet genom upplåning av kapitalmarknaden.
Bolaget fungerar därvid som ett mellanhandsinstitut. I utlåningsverksamheien
samarbetar Lantbmkskredit med lånta-gamas ordinarie bankförbindelser.

Lån
lämnas med varierande amorteringsplaner, längst 30 är. Räntan binds f. n. i
femårsperioder. Amortering och ränla betalas två gånger om året. I regel äramoteringen
rak, men ocksä stigande amoteringsbelopp kan förekomma. Amorteringsfrihel under
viss tid kan även medges.

Normall
utgörs säkerheten av pantbrev inom 75 % av belåningsvärdel, ibland kompletterat
med företagsinteckning eller borgen.

F.
n. ligger Lanlbmkskredits utlåning på drygt 2 556 Mkr. Utlåningssiffran
innebär en mycket måttlig ökning jämfört med tidigare år och även mätt under etl
längre tidsperspektiv. Trols att Lantbmkskredit sedan någol år tillbaka
tillämpar en reducerad räntemarginal har detta inte annat än i begränsad
omfattning lett till ökad kredilvolym.

Orsakerna
lill den begränsade volymtillväxten kan förklaras på olika sätt. En orsak är
den låga investeringsvilja som f. n. råder inom lantbmks-sektorn. Delta torde
gälla belräffande såväl industrin inom lantbmket som de enskilda lantbrukarna.
Den låga investeringstakten i sin tur har åtminstone delvis sin förklaring i
oro inför framtiden, framför allt med tanke på kostnadsutvecklingen.

En
annan orsak är de relativt höga räntekostnaderna. Jämfört med för

tio år sedan, dä obligationsräntan låg pä ca 7%, gäller f.n. nästan ett

dubbelt så högt ränteläge. I detta sammanhang bör nämnas att Lantbmks

kredit i dag finansierar sin utlåningsverksamhel genom upplåning hos AP-

fonden. AP- fonden tillhandahåller lån mot revers löpande på 10-20 år

med vissa möjligheter till s. k. serielån. Den billigaste upplåningsräntan

ligger f. n. på 13,75 %. Jämfört med möjligheterna till upplåning mot oprio- 48

riterade
5-årsobIigationer ligger reversräntan något högre än obligations- Prop. räntan.
Tidigare under året har ränteskillnaden varit markant större, mel- 1986/87:
145 lan 0,5 och 0,8 % lägre. F. n. är bedömningen att räntan på obligationsupplåning
ställer sig fördelaktigare än räntan på reversuppläning. Denna situation kan i
och för sig förändras.

Ytteriigare
en orsak till Lantbrukskredits klena volymtillväxt kan tillskrivas den
bristande marknadsföringen av Lanlbmkskredits produkter. Detta hänger samman
med främst det förhällandet att Lantbrukskredit förfogar över en liten
personalstyrka - 4 personer - koncentrerad till Stockholm. Några egentliga
marknadsföringsresurser förfogar Lantbmkskredit inte över.

I
jämförelse med Industrikredit AB, som driver sin verksamhet i konkurrens med
Lantbrukskredit, kan konstateras atl det förstnämnda bolaget förfogar över en
betydande personalstyrka, lokaliserad till de tre största städerna samt med en
betydelsefull uppbackning av ägarna, vilka jämte staten utgörs av
affärsbankerna. Dessa kan genom sin stora samlade kontorsorganisation tillföra
Industrikredit ständigt nya krediter och är dessutom beroende av avlyft för
sin fortsatta utlåning.

Mot
den nu angivna bakgmnden har Lanlbmkskredits styrelse övervägt vilka möjligheter
som kan stå fill buds för en bätlre utveckling av bolagels verksamhet. Det har
därvid funnits naturligt för Lantbmkskredit att undersöka möjlighetema till
ett närmare samarbete med Hypoteksbanken och de samverkande landshypoteksföreningarna.
Med Hypoteksbanken har Lantbmkskredit redan i dag ett nära samarbete genom den
gemensamma administration som råder mellan företagen.

För
Lantbrukskredit skulle det vara av stort intresse att etablera en nära
samverkan med banken och föreningarna. Med föreningarna skulle Lantbrukskredit
kunna träffa överenskommelse om deras medverkan vid främst förmedling av krediter
till företag som verkar inom lantbrukets område i resp. förenings region.
Möjligheterna skulle också kunna föreligga att erhålla förenings medverkan när
det gäller vissa kreditundersökningar.

Lanbmkskredit
skulle ocksä kunna dra fördel av den billigare upplåning som Hypoteksbanken
genom sina kanaler skulle kunna ställa till Lanlbmkskredits förfogande. Det
skulle sålunda vara önskvärt att Lantbrukskredit bl. a. fick möjlighet atl
från Hypoteksbanken låna upp medel som grundas på bankens obligationsupplåning.

Frågan
om närmare samverkan med föreningarna i enlighet med det nyss anförda
förutsätter ingen ändring i Lantbrukskredits bolagsordning och torde inle
heller föranleda någon ändring i den för landshypoteksföreningarna gällande
lagstiftningen. En överenskommelse med föreningarna torde dock få innefatta
avtal om förmedlingsprovision eller dylikt.

Upplåning
av medel genom Hypoteksbanken torde emellertid föranleda vissa ändringar i den
för banken gällande lagsfiftningen. Några ändringar i annan lagstiftning synes
inte vara aktuella.

Mot
bakgmnd av del anförda får Lanlbmkskredits styrelse hemställa alt Hypoteksbankens
styrelse överväger möjhgheterna för Lantbmkskredit alt dels inleda samverkan
med landshypoteksföreningama i enlighet med vad som ovan anförts, dels låna upp
medel för sin finansieringsverksamhet direkt från Hypoteksbanken.

Slockholm
den 29 oktober 1985

Ingemar
Lilzell Hans Henrik Abelin

Vice
ordförande Verkställande direktör 49

Bilaga
6 Prop.

1986/87: 145

Sammanställning av remissyttrandena över hypoteksbankens
framställning 1986-02-11 (bilaga

5)

1. Kortfristig utlåning

De
flesta remissinstanser har tillstyrkt bifall till hypoteksbankens förslag. Tveksamma
eller negativa till förslaget är Sveriges Föreningsbankers Förbund och Lantbmkarnas
Riksförbund.

Sveriges
Föreningsbankers Förbund:

När
det gäller förslaget om att slopa kravet på långfristighet i landshypo-teksföreningarnas
utlåning kan SFF konstatera att detta skulle innebära en radikal förändring av landshypoteksorganisationens
verksamhet. Landshypoteksföreningarna skulle därigenom kunna utvecklas mot en
blandning av bank och hypoleksinstitut. Detta skulle innebära betydande stmktur-ändringar
på kreditmarknaden.

SFF
vill erinra om atl det finns en kommitté som för närvarande arbetar med översyn
av stmkturen pä kredilmarknaden, nämligen Kreditmarknadskommittén. Denna har till
uppgift bland annal alt se över kreditaktiebolagens roll på marknaden.
Diskussioner härom pågår för närvarande inom kommittén. SFF kan inte finna
annat än att det av Hypoteksbanken framförda förslaget om slopandet av kravet
på långfristighet i landshypo-teksföreningarnas långivning aktualiserar problem
och konsekvenser som bör utredas av Kreditmarknadskommittén. Mot denna bakgmnd
kan SFF inte finna annat än att Hypoteksbankens förslag om kortfristig kreditgivning
i landshypoteksföreningar måste avstyrkas i nuläget. SFF föreslår att Hypoteksbankens
framställning i denna del hänskjuts till Kreditmarknadskommittén.

Lantbrukarnas
Riksförbund:

Hypoteksbanken
har en betydelsefull roll för lantbmkets långfrisfiga kapitalförsörjning.
Såväl förvärv av jordbruksfastigheter som investeringar är av långfristig natur
och kräver därtill anpassad finansiering. Främst Hypoteksbankens prioriterade
obligationsutgivning medger en utlåning på villkor som kan underlätla företagsetablering.
Denna kreditgivning är viktig för näringen men har även betydelse för
konsumenter och samhället i sin helhet. Lönsamheten inom lantbmket är idag låg.
Detta tillsammans med rådande överskottssiluation och högt ränteläge leder till
att få investeringar kan genomföras. LRF vill emellertid understryka att
kreditbehoven kvarstår bl.a. för alt finansiera fastighetsförvärv och vissa
investeringar. Efterfrågan på krediter för investeringar varierar med hänsyn tili
lönsamhet och marknadssituation.

Lantbrukets
kreditmarknad måsle enligt LRFs uppfattning fungera så att lantbruksföretagens
olika kreditbehov kan tillgodoses. Kreditinstitutens och bankernas roll är
betydelsefull för att utveckla nya kreditformer. Konkurrens på kreditmarknaden
är värdefull för atl åstadkomma en flexibel och anpassad kreditgivning. De
under 1980-talet delvis förändrade förhållandena på lantbrukets kreditmarknad
har lett fill att nya kreditformer tillkommit. Dessutom har främst förenings-
och sparbankerna utvecklat och förbättrat rådgivning och service till lantbmkare.

50

Hypoteksbanken har fått
möjlighet till upplåning genom att utnyttja Prop. kapilalmarknadsreverser.
Emellertid har marknaden för dessa visat sig 1986/87: 145 fungera dåligt.
Vidare kan konstaleras alt den oprioriterade obligationsutgivningen har
betydelse för att korta ned tiden i väntan pä avlyft. Obligationsmarknaden har
här utvecklats främst genom kortare löptid. Hypoteksbanken bör ha möjlighet
att anpassa verksamheten efler de behov som här kan föreligga.

Enligt
LRFs uppfattning bör Hypoteksbankens huvudsakliga ändamål liksom hittills vara
att tillgodose lantbrukets långfristiga kapitalbehov. Lantbmkets långfristiga
kapitalförsörjning har den naturen och omfattningen att det bör ske i
institutionaliserad form. LRF har uppfattningen att det av § 32 HypL bör framgå
att verksamheten även i fortsättningen har till ändamål att lämna långfristiga
lån.

2. Annan säkerhet än panträtt i fast egendom

Hypoteksbankens
förslag har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av samtliga remissinstanser
utom stadshypotekskassan.

Stadshypotekskassan
har anfört följande.

Den
tredje punkten i hypoteksbankens framställning som kassan önskar kommentera
avser den föreslagna ändringen i hypotekslagens 41 § om arten av de säkerheter
som landshypoteksföreningarna fär godta för sina lån. Traditionsenligt utgör
såväl landshypoteks- som sladshypoteksinstitu-tionerna realkreditinstitul, dvs.
institut som lämnar kredit mot realsäkerhet i form av panträtt i egendom. För
båda institutionerna har dock också öppnats möjligheten att lämna län mot vissa
former av kvalificerad borgen/ garanti. För landshypotekets del gäller detta de
s. k. garantilånen med statsgaranti, medan det för Stadshypotek i första hand
är fråga om kommunal borgen eller bankgaranti.

Hypoteksbanken
hänvisar nu till att en stor del av jordbrukarna endast arrenderar sina
fastigheter, vilket försvårar eller rent av omöjliggör för dem att lämna
fastighetspant för de lån som de behöver för att utveckla sin rörelse. Hypoteksbanken
föreslår därför att det i hypotekslagen skall öppnas möjlighel att som
alternativ till faslighetspanlen lämna lånen "mol annan betryggande
säkerhet".

Stadshypotekskassan
har förståelse för det problem som föreligger när lån skall lämnas till arrendalorer.
Samtidigt menar kassan att ett så principiellt långtgående steg som nu
föresläs, där hela institutionens långfristiga långivning endast skulle bindas
av föreskriften om "betryggande säkerhet", skulle behövas föregås av
en mer gmndlig utredning och en precisering i form av förarbeten till en
eventuell ny författningsreglering.

Kassan
vill peka på att det visserligen i stadshypotekslagen finns hänvisning till "annan
betryggande säkerhet", men att del då rör sig om speciella situationer och
inte om normala inslag i den långfristiga långivningen. Ett sådant specialfall
avser (den hittills inte utnyttjade) rätten att lämna byggnadskreditiv. Utöver
pant i fastigheien skall låntagaren i dessa fall ställa annan betryggande
säkerhet, men här kommer ju behovet av denna att automatiskt bortfalla när byggenskapen
färdigställts så att panten får sitt avsedda värde. De andra specialfallen
gäller olika situationer där en urspmngligen lämnad pant av något skäl nedgått
i värde under lånetiden och där möjlighet anvisas för låntagaren att ställa
"nöjaktig fyllnadssäkerhet".

Kassan
vill vidare i sammanhanget erinra om att det är 1984 av en utredning lagts fram
förslag om en ny form av panträtt i situationer där en

byggnadsinnehavare
inte kan lämna inteckningssäkerhet av traditionellt Prop. slag, nämligen vid
fall av markarrenden eller nyttjanderältsupplålelser 1986/87: 145 (byggnadspantutredningens
betänkande, SOU 1984:22). Kassan pekade i sitt yttrande över detta betänkande
pä att Stadshypoteks författning måste anpassas fill en eventuell ny sådan pantsätlningsordning,
om institutionen skall kunna utnyttja den nya möjligheten alt deha i kreditförsörjningen
för dessa objekt. Såvitt kassan kan förstå, bör denna fråga rent principiellt
ha stora likheter med det problem som behöver lösas i fräga om jordbruksarrendena.
Vad det gäller är ju alt söka skapa nya former för säkerhet som kan ha samma
funktion som den traditionella fastighetspanten, nämligen alt onödiggöra en kreditvärdighetsprövning
av låntagaren. Om det nämligen är fräga om att bedöma en person eller ett
företag har man kommit över i en helt annan form av kreditgivning än hypoteksinstitutionernas
traditionella lågrisk- och lågmarginalinriktning. En sådan fråga bör inte
behandlas i brådska. Mot bakgrund av detia vill kassan förorda alt frågan om en
eventuell ny formulering av det grundläggande säkerhetskravet för hypoteksinstitutionens
utlåning inte nu tas upp lill avgörande.

3. Hypoteksbankens framställning om förmedling av lån till
Lantbrukskredit Aktiebolag och avsättning av medel till kapitalkonto

Bankinspektionen,
fullmäktige i riksgäldskontoret, allmänna pensionsfonden — första-tredje
fondstyrelserna, Sveriges Föreningsbankers Förbund och Lantbrukarnas
Riksförbund har ställt sig positiva till hypoteksbankens framställning.

Bankinspektionen:

Bankinspektionen
kan biträda vad hypoteksbanken anför i sin motivering.

Förslaget
till lagändring är i övrigt väsentligen en följd av ovan berörda

förhållande.

Inspektionen
delar bankens uppfattning att någon ändring av bankens upplåningsrätt eller
kapitaltäckning i och för sig inte erfordras. Kreditaktiebolagen är s. k. fondgilla
institut. Deras egen upplåningsrätl är reglerad från den utgångspunkten.
Exempelvis behöver bank inte med eget kapital täcka utlåning fill kreditakliebolag.
Sett från deras synpunkt som tillskjuter medel till hypoteksbanken (obligalionsköparna)
får dessa anses vara väl säkerställda genom att hypoteksbankens sammanlagda
upplåning är begränsad till ett belopp motsvarande 10 gånger den av statens
garanti bestående grundfonden (10% täckning i princip). Skäl för särskilda
avsättningar i enlighet med bankens förslag kan dock finnas då det minskar
risken för att grundfonden skall behöva tas i anspråk.

Fullmäktige
i riksgäldskonlorei:

Utvecklingen
under senare år pä penning- och obligationsmarknaderna har medfört att dessa
numera har en omfattning och stabilitet som möjliggör upplåning av betydande
belopp till marknadsmässiga villkor. Ett utnyttjande av dessa marknader i Hypoteksbankens
regi skulle därför sannlikt ge Lantbmkskredit AB tillgång till billigare finansiering
än vad som f. n är fallet.

Även
om den aktuella utlåningen från Hypoteksbanken till Lantbmks

kredit AB inte enligt lagen skulle kräva någon kapitaltäckning finner dock

fullmäktige det angeläget att regler tillskapas för riskläckning. Härigenom 52

kan bl. a. uppläningskostnaderna begränsas ytteriigare.
Det föreslagna sy- Prop. stemet med en för ändamålet bildad kapitalfond
förefaller fullmäktige 1986/87: 145 kunna tillgodose önskemål om kapitaltäckning
även om en sädan fond endast kan byggas upp successivt och under viss tid.
Fullmäktige tillstyrker således förslagel i den del som avser Hypoteksbankens
medverkan vid kapitalanskaffning till Lantbmkskredit AB genom utgivande av
obligationer på den oprioriterade marknaden.

AUmänna pensionsfonden — första-tredje fondstyrelserna:
Den föreslagna samverkan mellan Hypoteksbanken och Lantbrukskredit AB
beträffande finansieringen på obligationsmarknaden gmndas på en analys av
institutens ställning pä marknaden och förväntad oprioriterad kreditefterfrågan
från jordbmksnäringen. Det är uppenbart att stmkturom-vandlingen på svensk
kreditmarknad väsentligt skärpt konkurtensläget för mellanhandsinstituten
samtidigt som en dämpad investeringsvilja hos låntagarna påverkat den allmänna
volymtillväxten. De samverkansformer som instituten skisserar i den senaste
hemställan lill regeringen förefaller mot denna bakgrund näraliggande och
logiska. Allmänna pensionsfonden har i löpande kontakter med samtliga företagsfinansierande
mellanhandsinstitut sedan länge framhållit de fördelar som ligger i en väl
utvecklad och differentierad uppläningspolilik.

Lantbmkskredit har under det senaste verksamhetsåret
kunnat konstatera att icke oväsentliga skillnader i nominella upplåningsräntor
föreligger till följd av val av låneinstrument, volymer och bindningstider.
Räntesal-sen för ett mellanhandsinslituts likvida marknadspapper, l.ex.
oprioriterade 5-årsobligationer, ställer sig självklart i normalfallet fördelaktigare
än motsvarande upplåningsräntor mot reverser på 10—20 år - med ränlejusl-ringsklausuler
och olika amorteringsprofiler - i exempelvis AP-fonden eller i
försäkringsbolagen. Den högre räntesatsen för reverslånen speglar låntagarens
kostnad för att efterfråga ett långfristigt och individuellt anpassat
kontrakt. Just anpassningsmöjligheterna belräffande lånevillkoren och reversens
bristande likviditet påverkar räntenivån. Motsvarande kostnader föreligger
inte i de fall då upplåningen kan klaras via standardiserade marknadspapper med
spridning till etl flertal långivare. Det är därför enligt fondstyrelsernas
uppfattning väsentligt att olika uppläningsformer utnyttjas parallellt sä att
institutens upp- och utlåningsprofiler matchas på ett rationellt sätt.

Man kan i detta sammanhang inte bortse från att den
föreslagna vidgningen av Hypoteksbankens verksamhetsinriktning lill atl
omfatta företagsbelåning i olika former via Lantbrukskredit, definitionsmässigl
påverkar bankens ställning som låntagare på obligationsmarknaden. Konsekvenserna
av att mer riskbetonade inslag förs in i verksamheten diskuteras ocksä i
skrivelsen lill regeringen och åtföljs av förslagel om tillskapandet av en
särskild kapitalfond. För den händelse kreditförluster skulle uppstå (utöver
vad som täcks av Lantbrukskredits egen fondavsättning) svarar enligt förslaget
den tänkta kapitalfonden tillsammans med bankens reservfond för
förlusttäckning. Enligl fondstyrelsemas uppfattning är del svårt alt på förhand
bedöma marknadens reaktioner på de leorefiska variationer i risktagande som här
aktualiseras. Vad som är "tillräckligt" i fräga om fonderingar
och/eller kompensation till långivarna genom högre avkastning fär framtiden och
marknaden utvisa.

Hypoteksbankens förslag innebär en anpassning av bankens
verksam

het, avseende såväl hypoteksföreningarna som Lantbmkskredit, till den

effektivisering av kredilförmedlingen på den svenska kreditmarknaden

som följer i slmkluromvandlingens spår. Denna utveckling välkomnas av 53

fondstyrelserna.

Sveriges Föreningsbankers
Förbund: Prop.

Hypoteksbankens
ovan avgivna förslag har SFF ingen anledning alt mol- 1986/87: 145 sätta sig.
Syftet - att förbilliga lånefinansieringen till Lanlbmkskredits kunder - är
angeläget. Man kan möjligen ställa frågan om den avsedda obligationsupplåningen
kommer atl få den positiva och för landshypoteksföreningama förbilligande upplåningseffekl
som Hypoteksbanken anger. Att en högre obligationsvolym i sig kan bidra till
något lägre räntekostnad kan vara riktigt. Mot delta kan vägas risken att
marknaden kan bedöma utlåning via Lantbmkskredit som mera riskfylld än utlåning
mol betryggande säkerhet i jordbmksfastigheter. SFF är för sin del inte helt
övertygad om att nettoefFeklen vid denna avvägning leder till billigare upplåningskostnader
för landshypoteksföreningama.

Lantbrukarnas
Riksförbund:

LRF
har vad gäller förslaget till ändrad verksamhetsinriktning ingen invändning atl
utlåningen utvidgas till atl omfatta Lantbmkskredit. Hypoteksbanken och Lantbmkskredit
har idag ett administrafivt samarbete som genom den föreslagna förändringen bör
kunna utvidgas. Detta bör medge möjligheter atl anpassa verksamhelen lill
utvecklingen på kreditmarknaden. Lantbmkskredit har en begränsad volymtillväxt
delvis lill följd av lantbmkets allmänna situation. Genom etl ökat samarbete
med Hypoteksbanken vinner Lantbmkskredit organisationsfördelar och fär
möjlighet till en flexiblare kreditgivning. Härigenom kan kreditbehoven bland Lanlbmkskredits
kundgmpper bättre tillgodoses. LRF finner del nödvändigt mot bakgrund av den
föreslagna förändringen atl Hypoteksbanken tillerkänns möjlighet att bilda
föreslagna kapitalfond och att denna får ett lika syfte som
reservfondskapitalet.

Fullmäktige
i Sveriges riksbank, stadshypotekskassan och Svenska sparbanksföreningen har
ställt sig negativa till hypoteksbankens förslag.

Fullmäktige
i Sveriges riksbank:

Fullmäktige
avstyrker den föreslagna samordningen av upplåningen.

Enligt
fullmäktiges mening kan del ifrågasättas om en för det enskilda lantbmket så
central institution som hypoteksinstitutionen bör medges utsträcka sin
verksamhet till industrifinansiering, låt vara inom branscher med nära
anknytning lill jordbruks- och skogsbruksnäringarna. En effekt härav skulle
också bli alt den jämförelsevis riskfria och okomplicerade verksamhet som hypoteksinstitutionen
idag bedriver till följd av de förstklassiga säkerheterna, skulle förskjutas.

En
sådan utveckling skulle komma att påverka hypoteksbankens upplåningsvillkor. Hypoteksbanken
har ocksä uppmärksammat detta problem och utformat förslag till regler om
fonduppbyggnad som en extra riskbuffert. Fullmäktige avstår från att söka
värdera ändamålsenligheten av denna fondkonstmklion.

Lanlbmkskredits
utveckling har påverkats av en kombination av starkt

ogynnsamma omständigheter. Institutets snäva verksamhetsområde, be

gränsat till branscher med stagnerande investeringsbehov, har omöjliggjort

en tillväxt i låneportföljen som är en fömtsättning för rationella upplå

ningsformer och låga räntekostnader. Förutom dessa ofrånkomliga nack

delar har utvecklingen på kreditmarknaden medfört au konkurtensen om

de relativt fåtaliga kunderna skärpts väsentligt. Vid sidan av den mångåri

ga konkurrenten Industrikredit har pä senare år lillkommh flera institut

med likartad långivning, bl.a. Sparbankernas Jordbrukskredit och Agro- 54

kredit.
Gemensamt för dessa konkurrerande institut är att de inte belastas Prop.

av
Lantbrukskredits begränsningar. De har alla en slagkraftig organisation
1986/87; 145

av ägare
och kredilförmedlare, de olika bankgrupperna. För dessa är det

naturligt
att själva svara för kortfrisfig kreditgivning, rådgivning och annan

service
till kunderna och att utnyttja de egna instituten för den långfristiga

finansieringen.

Lantbmkskredit kommer i denna situation på mellanhand både
vad gäller marknadsföring och vad gäller möjligheterna att konkurrera med
kreditvillkoren. Möjligheten att utnyttja hypoteksföreningarna som förmedlare
av Lanlbmkskredits tjänster torde enligt fullmäktiges mening inle nämnvärt
påverka situationen. Hypoteksföreningarna utgör inte en naturlig kanal för
industriföretagen.

Fullmäktige avstyrker sålunda förslaget atl hypoteksbanken
skall påläggas uppgiften att svara för Lanlbmkskredits finansiering.

Stadshypotekskassan:

Stadshypotekskassan kan inte dela uppfattningen att det
här skulle vara fråga om endasi en förfaltningsjustering i klarhetens intresse.
I stället är det fråga om principiellt sett helt avgörande ingrepp, som i
viktiga avseenden markerar en nyordning för hypoteksinstitutionen. För det
första är det uppenbarligen fråga om en utvidgning av verksamhetsområdet. Den
form av industrilångivning som Lantbmkskredit driver faller helt utanför ända-mälsbestämningen
för hypoteksföreningama och därmed också för hela institutionen. För det andra
blir det för hypoteksbankens del en principiell förändring av låntagarkrelsen.
Att hypoteksbanken eller stadshypotekskassan inom ramen för nu gällande
bestämmelser skulle ha rält att engagera sig i långfristig långivning till nägon
annan än en hypoteksförening håller kassan för uteslutet.

Det kan i och för sig enligt kassans mening finnas situafioner
där det är ändamålsenligt att hypoteksbanken eller stadshypotekskassan får fillsiånd
alt lämna lån till ett kreditaktiebolag. Speciellt borde detta kunna vara
möjligt om bolaget driver utlåningsverksamhel för sådana ändamål som ryms inom
institutionens egen ändamålsbestämning. Om bolagets verksamhet lill mer än
ringa del är en annan får saken bedömas efter samma grunder som en utvidgning
av insfitutionens eget verksamhetsområde. I alla händelser mäste man enligt
kassans mening kräva att låneändamålen regleras pä ett klarare sätt än som nu
är föreslaget. Om man - så som hypoteksbanken föreslår - endast gör den
ändringen alt man för in namnet Lantbmkskredit AB bland hypoteksbankens
låntagare, sä innebär det alt bankens finansieringsinriktning fortsättningsvis
inte skulle komma atl regleras i sin helhet i institutionens författning, utan
delvis i bolagsordningen för ett utomstående aktiebolag. Detta kan knappast vara
en lämplig ordning.

Också obligationsköparnas iniressen mäste här tas in i
bedömningen. Placerarna har, menar kassan, ett beräuigat krav på att obligationsemitten-ten
har kontroll över på vilket sätt de upplånade medlen lånas vidare. Detta aktualiserar
frågan om inte någon form av ägarsamband borde föreligga, och kanske t. o. m.
ett krav pä dominerande inflytande. Mellan hypoteksbanken och Lantbmkskredit
finns i dag inget sådanl ägarsamband alls.

Svenska sparbanksföreningen:

Det finns i Sverige ett antal kreditakfiebolag med
verksamhet inom special

finansiering på olika områden, t.ex. bostäder, lantbmk och kommuner.

Enligt föreningens mening ligger det ett betydande värde i att det också i

fortsättningen
finns specialinstitut för finansiering med avgränsad inrikt- Prop. ning och
lågriskprofil inom angelägna områden. Dessa institut bör enligt 1986/87: 145
föreningens uppfattning bedriva en verksamhet som är klart angiven i ändamålsparagrafen.
Om verksamheten i sådana kreditinstitut inte avgränsas lill de specialområden
som de är avsedda för ulan vidgar utlåningen till att gälla snart sagt alla
slags krediter, bortfaller skälen för samhället att låta dessa fungera enligl
reglerna för kreditakliebolag. Det naturliga vore i sådant fall att de institut
som önskar bedriva en ospecificerad myckel bred utlåning får fungera enligt de
regler som gäller för finansbolag.

Hypoteksbankens
och landshypoleksföreningamas verksamhet skulle / grunden förändras om de
begärda lagändringarna blir verklighet. Införandel av möjlighet till
företagsbelåning med medel anskaffade genom hypoteksbankens upplåning skulle i
realiteten innebära tillkomsten av en ny verksamhetsgren med ökad risk för
kreditförluster, vilket självfallet måste påverka kapitalläckningskravets
utformning.

4. Obligationsmonopolet

Denna
fråga har inte remissbehandlats i vanlig ordning. Några remissinstanser har
emellertid berört hypoteksbankens obligalionsmonopol i sina yttranden.
Sparbankernas Jordbmkskredit AB har också i en skrivelse fill regeringen
1987-03-11 hemställt att regeringen ser över denna fråga.

Svenska
sparbanksföreningen:

Den
avreglering av kreditmarknaden som varit påtaglig under senare tid medför
enligt föreningens uppfattning vidare en välkommen ökning av konkurrensen
mellan olika banker och kreditinstitut till förmån inte bara för låntagarna
utan även för samhällsekonomin i stort.

Viktiga
inslag i avregleringen av kreditmarknaden bör alltså vara att konkurrerande
institut ges likartade möjligheter för att bedriva sin långivning. Föreningen
har utvecklat dessa synpunkter i elt remissyttrande från den 17 december 1985
över en annan framställning från Sveriges allmänna hypoleksbank. I delta
yttrande påvisar föreningen de risker för urholkning av konkurrensneutraliteten
som ligger i att kreditaktiebolag och låntagar-kooperativa kredifinstitut
behandlas olika i vissa viktiga avseenden.

Sammanfattningsvis
har föreningen intet att erinra mot sådana förändringar av verksamheten inom landshypoteksorganisafionen
som beskrivs i framställningen under förutsättning atl även sådana lagändringar
görs som medför att för hypoteksbank och hypoteksföreningar skall gälla samma
regler och samma förutsättningar som gäller för andra kredifinstitut med
motsvarande verksamhet. De regler som härvid främst kommer ifråga gäller dels kapitaltäckningskrav,
dels monopol på utgivning av obligationer för anskaffande av medel för ufiåning
mot säkerhet av pantbrev i jord-bmksfasfighet.

Sveriges
Föreningsbankers Förbund:

SFF
vill i detta sammanhang ta upp ett problem. För närvarande har

Hypoteksbanken ensamrätt alt utge obligationer för utlåning mot säkerhet

i jordbmksfastigheter. Ensamrätten har gammal hävd och har i många

sammanhang alltid stötts av SFF. Saken har nu kommit i ett nytt läge när

del gäller oprioriterade obligationer. På den oprioriterade marknaden ver

kar institut av olika slag, bland andra föreningsbanksrörelsens eget insfi

tut, Agro Jordbrukskredit AB. På samma skäl som Hypoteksbanken anför

belräffande Lanlbmkskredits upplåning skulle de institut som verkar på 56

den
oprioriterade jordbrukskreditmarknaden kunna förbilliga sin kapital- Prop. anskaffning
genom obligationsutgivning jämfört med upplåning mot kapi- 1986/87; 145 talmarknadsreverser.

SFF
anser därför atl existerande laghinder i övriga institut - när det gäller
utgivning av oprioriterade obligationer - bör upphävas.

Om
så inte sker kan Hypoteksbankens förslag såvitt avser Lantbmkskredit möjligen
innebära ett visst avsteg från nuvarande lag, nämligen till den del
Lantbrukskredits utlåning lämnas mot säkerhet i jordbmksfas-fighet. SFF kan
inte bedöma i vilken utsträckning detta sker, sannolikt mycket marginellt.

Det
anförda leder inte SFF till uppfattningen att framställningen bör avstyrkas men
förstärker SFFs mening om att även andra institut bör ha rätt att utge
oprioriterade obligationer för ufiåning mot säkerhet i jordbruksfastigheter.

57

Innehållsförteckning Prop.

1986/87; 145 Sid

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Lagförslag
......................................................... 2

1
Lag om ändring i lagen
(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar..................................... ... 2

2
Lag om ändring i lagen
(1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om hypoteksföreningar .......................................... ... 4

Utdrag
ur regeringsprotokoll den 26 mars 1987 ........ ... 6

1 Inledning
........................................................ ... 6

1.1................................................................. Sladshypoleksorganisationen
6

1.2
Landshypoteksorganisationen ........................ ... 7

1.3
Omfattningen av de förslag som
läggs fram .... ... 7

2.................................................................... Föredragandens
överväganden belräffande ändringar i stadshypo

tekslagen ....................................................... 9

2.1
Höjning av gmndfonden ................................ 9

2.2
Stadshypotekskassans utlåning
till föreningarna ..... 10

2.3
Stadshypotekskassans
likviditetshållning ......... 11

2.4
Beläningsändamål ....................................... .. 12

3.................................................................... Föredragandens
överväganden beträff"ande ändringar i landshypo

tekslagen ........................................................ 13

3.1
Kortfristig utlåning ...................................... .. 13

3.2
Annan säkerhet än panträtt ......................... 13

3.3
Hypoteksbankens utlåning till
föreningarna ...... .. 14

3.4
Obligationsmonopolet ................................... 15

4
Ikraftträdande ............................................... 15

5
Upprättade lagförslag ....................................... 15

6
Hemställan .................................................... .. 15

7
Beslut .......................................................... .. 16

Bilaga
1 Stadshypotekskassans framställning 1987-02-05 17

BUaga 2 Stadshypotekskassans
framställning 1986-06-11 19

BUaga 3 Stadshypotekskassans
framställning 1987-02-18 33

BUaga
4 Sammanställning av remissyttrandena över stadshypo

tekskassans framställningar 1987-02-05 och 1986-06-11 36

Bilaga 5 Hypoteksbankens
framställning 1986-02-11 42

BUaga
6 Sammanställning av remissyttrandena över hypoteks

bankens framställning ........................... .. 50

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1987 58