Prop. 1986/87:149

Regeringens proposition 1986/87: 149

med förslag till lag om förbud mot s. k. bastuklubbar och
andra liknande verksamheter

Prop. 1986/87: 149

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 2 april 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

G. Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en lag som
förbjuder att vissa smitl-farliga tillställningar eller sammankomster anordnas.
Lagen innebär att det inte längre är tillåtet all för allmänheten anordna sådan
tillställning eller sammankomst, som är särskilt ägnad att underlätta för
besökare att där ha sexuellt umgänge med varandra. Härigenom förbjuds bl. a. s.
k. video- och bastuklubbar för homosexuella. Den som bryter mot förbudet skall
i normalfallet dömas till fängelse. Lagen föresläs träda i kraft den 1 juli
1987.

Lagförslaget i denna proposition har granskats av
lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrädsremissen (s.
3), lagrådets yttrande (s. 18) och föredragande statsrådets ställningstaganden
till lagrådets synpunkter (s. 20).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslaget
måste därför läsa alla tre delarna.

I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 149

Förslag till Prop. 1986/87: 149

Lag om förbud mot s. k. bastukiubbar och andra liknande
verksamheter

Härigenom föreskrivs följande.

1 S Till skydd mot spridning av veneriska sjukdomar hos
människor ges i denna lag bestämmelser om förbud mot att anordna vissa
tillställningar och sammankomster.

2§ Tillställning eller sammankomst till vilken allmänheten
har tillträde får inte anordnas, om den med hänsyn till utformning, inredning
eller beskaffenhet i övrigt av den lokal eller plats där den skall äga rum och
den verksamhet som förekommer eller är avsedd all förekomma eller annan
omständighet är särskilt ägnad att underlätta för besökare att ha sexuellt
umgänge i lokalen eller på platsen med annan besökare.

En tillställning eller sammankomst till vilken tillträde
är begränsat genom krav på inbjudan, medlemskap i viss förening eller annat
villkor är utan hinder härav vid tillämpning av första stycket att anse som en
tillställning eller sammankomst till vilken allmänheten har tillträde, om den
med hänsyn lill omfattningen av den krets som äger tillträde, de villkor under
vilka tillträde lämnas eller andra liknande omständigheter är att jämställa med
sädan tillställning eller sammankomst. Detsamma gäller, om tillställningen
eller sammankomsten uppenbarligen är en del i en rörelse vars verksamhet
uteslutande eller väsentligen består i att anordna tillställningar eller
sammankomster av detta slag.

3§ Den som anordnar tillställning eller sammankomst som
avses i 2§ skall dömas till fängelse i högst två år eller, om omständigheterna
är mildrande, lill böter.

Kan av särskilda skäl risk anses föreligga att tillställning
eller sammankomst som avses i 2 § kommer att äga rum, får polismyndigheten i
syfte att förhindra detta avstänga, utrymma eller förbjuda tillträde lill
lokalen eller platsen.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

Socialdepartementet ■>. ■ p-p- '986/87:149

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars
1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Sigurdsen. Gustafsson, Leijon. Peterson, S. Andersson, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist,
G.Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Lagrådsremiss med förslag till lag om förbud mot s. k.
bastuklubbar och andra liknande verksamheter

1 Inledning

1.1 Bakgrund

1 vårt land har under de senaste åren stora ansträngningar
gjorts och betydande resurser satsats för att hindra spridningen av det
smittämne som ger upphov lill AIDS. AIDS står för Acquired Immune Deficiency Syn-drome,
som är ett sjukdomstillstånd till följd av förvärvad immunbrist.
Sjukdomstillståndet förorsakas av ett smittsamt virus, LAV/HTLV-III (Lymfadenopati-Associeral
Virus/Humant T-Lymfolropt Virus typ III). 1 det följande använder jag den
kortare beteckningen HTLV-III. Framställningar frän socialstyrelsen och
statens bakteriologiska laboratorium (SBL) med förslag att ändra benämningen på
viruset till HIV (Human Immunode-ficiency Virus) bereds för närvarande i
socialdepartementet.

Smittämnet förekommer i blod och sädesvätska men också i
andra kroppsvätskor såsom slidsekret, saliv och tårar. Vid vanliga sociala kontakter
såsom kramar och handslag överförs inte smittämnet. För att kunna överföras
från en människa till en annan fordras särskilda smittvägar. Smittan sprids på
i huvudsak två sätt. Det ena är vid samlag och andra former av sexuellt umgänge
där infekterad sädesvätska eller slidsekret kommer i direkt kontakt med en
slemhinna. Det andra sättet är när infekterat blod eller infekterade
blodprodukter kommer i kontakt med blod. såsom sker vid blodtransfusioner men
också när t. ex en injektionsspruta används av flera personer utan att
steriliseras mellan användarna.

Man utgår från att den som en gång smittats med HTLV-III
kommer atl vara smittbärare och smittsam under återstoden av sitt liv.

En del av de smittade kommer att utveckla
sjukdomstillståndet AIDS. I USA uppskattar man att mellan 20 och 50 procent av
de smittade utvecklar AIDS inom älta är efter smittotillfället. Det finns dock
tecken som tyder på att andelen ökar i ett längre lidsperspektiv. Hur lång lid
efter smittotillfället som sjukdomstillståndet AIDS inträder varierar kraftigt
frän individ till

individ. Några når detta stadium redan efter ett par
månader, andra först Prop. 1986/87: l49 efter flera år.

Dödligheten är mycket hög bland dem som har fått diagnosen
AIDS. Såvitt man känner till har inte någon som fått diagnosen tillfrisknat.
Något vaccin eller botemedel finns inte att tillgå.

För en närmare beskrivning av viruset och
sjukdomstillståndet hänvisar jag till propositionen 1986/87:2 med förslag till
bl. a. vissa ändringar i sekretessreglerna för effektivare insatser mot
spridningen av LAV/ HTLV-III.

1 USA där smittan har fått sin största spridning utanför
Afrika har hittills ca 32 000 människor insjuknat och ca 18 000 avlidit i AIDS.
Antalet smittade torde uppgå lill ett par miljoner. I värt land har hittills
100 smittade fått diagnosen AIDS. Av dessa har 51 avlidit. För närvarande har
drygt I 300 personer anmälts som smittade. Av dessa är mer än hälften homo-eller
bisexuella män.

Prognoserna över smittans vidare spridning både nationellt
och internationellt är dystra. I de centrala delarna av Afrika föreligger
redan en katastrof med stora delar av befolkningen smittad. Också för övriga
delar av världen måste vi räkna med att smittan kommer att få konsekvenser som
vi idag har svårt att föreställa oss.

I värt land tillsatte regeringen den 9 maj 1985 en
särskild delegation knuten till socialdepartementet, regeringens AlDS-delegation,
med uppgift att övergripande samordna arbetet med att begränsa spridningen av HTLV-Ill.
Delegationen är sammansatt av företrädare för samtliga riksdagspartier,
berörda departement, socialstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium.
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Jag är själv ordförande i
delegationen.

Efter initiativ av AIDS-delegalionen beslutade regeringen
den 5 september 1985 att hänföra infektion av HTLV-III till de veneriska
sjukdomarna i 6§ smittskyddskungörelsen (1968:234, SmK). Ändringen av 6?)
trädde i kraft den 1 november 1985.

Regeringens beslut innebär att smittskyddslagens (1968:231,
SmL) bestämmelser om veneriska sjukdomar har blivit fullt ut tillämpliga på
infektion av HTLV-lIl.

1.2 Video- och bastuklubbar

Video- och bastuklubbar för homo- och bisexuella män är i
vårt land en relativt sen företeelse. Mera allmänt kända blev klubbarna först
under 1970-talet. Utanför storstäderna torde det vara sällsynt med sädana klubbar.
För närvarande torde det finnas ca tio kända klubbar i landet.

Samvaro på klubbarna utgör en av flera olika kontaktformer
för homo-och bisexuella män. Det som främst skiljer klubbarna från andra slag
av träffpunkter för homo- och bisexuella och som samtidigt är utmärkande för
klubbarna är inriktningen mot tillfälliga, anonyma sexuella kontakter. Som
regel sker också det sexuella umgänget i klubblokalerna; i gemensamma utrymmen
eller i mindre, avskilda hytter.

Prostitutionsutredningen (8 1977:01) har i
sitt betänkande 4

(SOU 1981: 71) Prostitutionen i Sverige - bakgrund och
åtgärder beskrivit Prop. 1986/87: 149 klubbverksamheten på bl. a. följande
sätt (s 87f).

Några av inomhusbaden. de s.k. bastubaden eller
bastuklubbarna samt vissa biografer, utgör träffställen som mer renodlat
erbjuder möjligheter att knyta snabba och tillfälliga sexuella kontakter mellan
två mån. Mest utpräglade när det gäller snabba sexuella kontakter är bastuklubbarna.
Ett exempel kan tas frän en av Stockholms klubbar. Vissa kvällar i veckan kan besökarantalet
ligga på över 100 män. Entréavgift om några tior betalas. För det får gästen en
handduk och en nyckel till ett skåp att förvara kläderna i. Efter att ha klätt
av sig virar man vanligen handduken runt midjan. Badanläggningen består av två
bastulokaler. Den ena är varm och relativt väl upplyst, den andra sval och
mörk. Utanför finns duschar. De som vill ha en vanlig bastu och kanske
samtidigt "spana in" någon annan besökare sätter sig i den upplysta
bastulokalen. Den mörka lokalen är uteslutande lill för snabba sexuella
kontakter mellan två eller flera parter samtidigt. Förutom de två bastudelarna
finns låsbara s.k. vilorum som också fungerar som rum för tillfälliga sexuella
förbindelser.

De pornografiska biograferna kan se litet olika ut. I
något fall liknar en sådan s. k. gay-kino mer bastuklubben eftersom det vid
sidan av filmsalongen också finns en sauna och "vilrum" där sexuella
kontakter äger rum. I ett annat fall var biografen, som numera är nedlagd, mer
alt likna vid ett slags sexklubb eftersom det förekom poseringsframträdanden av
olika slag. För framträdandena svarade unga män i 16—25 årsåldern.

Manliga homosexuella som röi' sig inom de kända
träffområdena är oftast ute för att etablera kontakt med andra homosexuella och
avsikten i allmänhet att en sexuell kontakt skall skapas. Då det sexuella
umgängesmönstret homosexuella emellan ofta är rakare än del mönster som råder
på delta område mellan kvinnor och män, är detta vanligen inget problem. På
vissa homosexuella träffställen, t. ex. bastuklubbarna, är som nämnts sexuellt kontaktskapande
ett av huvudsyftena med verksamheten. Dessa förhållanden medför atl en
homosexuell man i huvudsak kan ha så många och varierande sexuella kontakter
han önskar, inom ramen för sitt normala sociala liv. Behovet av prostitutionskonlakler
blir därför väldigt litet eftersom möjligheterna till tillfälliga sexuella
kontakter är så stora, åtminstone i storstäderna.

Under senare tid har klubbarna och den aktivitet som
förekommer där mer eller mindre detaljrikt beskrivits i olika sammanhang.
Socialstyrelsen har i en promemoria den 26 november 1986, Bastuklubbar m.m.,
belyst bl. a. klubbarnas betydelse för spridningen av HTLV-III bland homo- och
bisexuella män. Promemorian har överlämnats lill socialdepartementet. Mis-sivskrivelsen
från socialstyrelsen jämte promemorian bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga I.

1.3 AIDS-delegationens syn på video- och bastuklubbarna

Vid AIDS-delegationens sammanträde den 29oktober 1986
diskuterades bl. a. frågan om video- och bastuklubbarnas roll i spridningen av HTLV-lII-smitta.
Enligt de beskrivningar som lämnades av verksamheten vid klubbarna var risken
för smittspridning stor. Delegationen ansåg att

verksamheten
inte kunde godtas från smittskyddssynpunkt och att ome- Prop. 1986/87: 149
delbara åtgärder var nödvändiga för att hindra fortsatt smittspridning på grund
av verksamheten.

Som en första åtgärd ställde man sig bakom det försök till
självsanering av verksamheten som Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande (RFSL)
förklarat sig villigt att genomföra och för vilket förbundet fått ekonomiskt
stöd från samhället. Den allvarliga smiitskyddssituationen krävde emellertid
att även andra vägar undersöktes för alt få till stånd en förändring. Till
delegationens sammanträde den lOdecember 1986 skulle därför utredas de legala
förutsättningarna för ingripande mot klubbverk-samhelen.

Vid sistnämnda sammanträde redovisade en av delegationens
experter det uppdrag som delegationen lämnat. Av redovisningen framgick bl. a.
att ett ingripande inle bedömdes kunna ske enligt gällande lag, utan att lagstiftningsåtgärder
fordrades. När det gällde formen för ett ingripande förordades i redovisningen
ett med frihetsstraff belagt förbud mot att anordna sådan verksamhet, dvs. en
motsvarighet till förbudet i 10S allmänna ordningsstadgan (1956:617, AOst)att
anordna pornografisk föreställning. Föreskrifterna med förbud borde ges i en
fristående lag. AIDS-delegationen ställde sig bakom den föreslagna lösningen
och ansåg det angeläget att regeringen utarbetade ett förslag till en sådan
lag.

1.4 Regeringsformens bestämmelser om skydd för bl, a. mötesfriheten

Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen (RF) är varje medborgare
gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, informationsfrihet,
mötesfrihet, de-monstrationsfrihel, föreningsfrihet och religionsfrihet. Dessa
friheter brukar benämnas de positiva opinionsfriheterna.

Bestämmelserna om opinionsfriheterna fick sin nuvarande
lydelse genom lagstiftning år 1976 (prop. 1975/76:209, KU 56, rskr. 414, KU
1976/77: 1, rskr. 2).

Någon inskränkning i religionsfriheten får inte göras. I
övrigt får de nyss uppräknade fri- och rättigheterna under vissa
förutsättningar begränsas genom lag eller - i elt fåtal fall - genom annan
författning efter bemyndigande i lag. Generellt gäller att begränsningar i
opinionsfriheterna får göras endast för att tillgodose ändamål som är
godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningarna får inte gå längre än
vad ändamålet kräver och inte heller sträcka sig så långt att de utgör ett hot
mot den fria åsiktsbildningen. Inte heller får begränsningar göras enbart på
grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (2 kap. 12 §
RF). Begränsningar får ske endast för att tillgodose skilda för varje frihet
särskilt angivna syften.

Den frihet som skulle kunna beröras av ett ingripande mot
video- och bastukiubbar torde vara mötesfriheten. I RF definieras mötesfrihet
som en frihet alt anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring
eller annat likande syfte eller för framförande av konslnärligt verk.

Mötesfriheten får enligt 2 kap. 14 § RF begränsas endast
av hänsyn lill 6

rikets säkerhet, till ordning och säkerhet vid
sammankomster eller demon- Prop. 1986/87: 149 strationer eller till trafiken
eller för atl motverka farsot. Med farsot avses epidemiska sjukdomar av
allvarlig karaktär (se prop. 1975/76: 209 s. 156). På lagnivå finns
bestämmelser som innefattar begränsningar i mötesfriheten främst i lagen (1956:618)
om allmänna sammankomster (LAS). Lagen är enligt en uppräkning i I § första
stycket tillämplig på de allmänna sammankomster som omfattas av mötesfriheten
enligt RF. 1 AOst finns bestämmelser om bl. a. offentliga tillställningar.
Sådana tillställningar omfattas inte av skyddet för mötesfrihet enligt 2 kap.
I § RF. Det är här fråga om andra aktiviteter än som avses i LAS.

2 Ärendets beredning

Enligt 7 kap. 2§ RF skall vid beredning av
regeringsärenden behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda
myndigheter. 1 den omfattning som behövs skall också tillfälle lämnas
sammanslutningar och enskilda att yttra sig.

Med hänsyn til! den allvarliga smittskyddssituation som
föreligger, har jag bedömt det som angeläget att med stor skyndsamhet utarbeta
ett lagförslag i denna fråga vilket snarast kan föreläggas riksdagen. Ett sedvanligt
remissförfarande skulle försena ärendet pä ett oacceptabelt sätt. Å andra sidan
vore det mindre lämpligt att besluta i ett ärende av denna natur utan att först
ha berett de närmast berörda myndigheterna och sammanslutningarna tillfälle
att yttra sig. Socialdepartementet anordnade därför en s. k. hearing den 6 mars
1987. De myndigheter och sammanslutningar som inbjöds bereddes tillfälle att
vid hearingen framföra sina synpunkter på ett inom socialdepartementet
upprättat förslag till lagrådsremiss i ämnet. Förslaget, som i allt väsentligt
överensstämmer med det förslag jag nu lägger fram, finns tillgängligt i detta
ärende (dnr R 722/87).

Till protokollet i detta ärende bör fogas en förteckning
över de myndigheter och sammanslutningar som deltog vid hearingen samt en
redovisning av vad som framkom vid denna som bilaga 2.

3 Allmän motivering

3.1 Skälen för ingripande

Spridningen av HTLV-III-smitta fortsätter. Hur många
smittade vi i dag har i vårt land vet ingen. Av de hittills undersökta har
drygt 1 300 visat sig vara smittade. Enligt en tumregel finns del 50- 100
smittade per diagnosticerat AIDS-fall. För närvarande har vi 100 AIDS-fall i
Sverige. Antalet AIDS-fall fördubblas för närvarande var elfte till var tolfte
månad.

Ännu har vi inte något vaccin eller botemedel mot
infektionen, öm och i sä fall när ett sådant läkemedel kan finnas tillgängligt
är det i dag omöjligt att bedöma. Något avgörande framsteg i forskningen synes
ännu inte ha skett. Detta innebär alt vi tills vidare måste sätta vår tilltro
till de epidemio-

logiska
metoder för att begränsa smittspridning som använts under lång Prop.
1986/87: 149

lid,
nämligen utrönande av smittvägar och spårning av smittkällor. För att

hejda
smittspridningen måste därför så många som möjligt av de smittade

spåras, så
atl de bl. a. kan få information om hur de skall leva för att hindra

vidare
smittspridning. Det räcker emellertid inte atl informera de redan

smiilade. Smillan
angår oss alla. Var och en måste få sädan information att

han eller
hon kan vidta riktiga åtgärder för atl skydda sig mot atl bli

smittad.
En betydande del av de åtgärder som vidtagits och de resurser

som
satsats i kampen mot smittspridningen har också haft detta syfte.

Sexuellt umgänge torde vara det vanligaste sättet på
vilket viruset sprids. Det är således av utomordentlig betydelse atl var och en
iakttar försiktighet i sitt sexualliv för att hindra smittspridning. 1 olika
sammanhang har understrukits vikten av att så långt möjligt begränsa antalet sexualpartner
och att kondom alltid används vid samlag med någon man inte känner så väl att
man är säker på alt denne inle är smittbärare. Den som bär smitta av HTLV-III
skall informera sin partner om detta samt se till att kondom används vid
samlag.

De första symptomen på smitta är så lindriga och diffusa
att den smittade inte sällan saknar anledning atl misstänka att han eller hon
blivit smittad med HTLV-III. De mera påtagliga symptom som förebådar
sjukdomstillståndet AIDS eller dess förstadier kan inträffa först flera år
efter smillotill-fällel. Mot denna bakgrund är det självklart atl del
epidemiologiska arbetet blir mycket svårt, särskilt när den smittade har haft
många sexuella kontakter.

I en situation då HTLV-lII-smittan får en allt vidare
spridning och dä risken för smitta inle längre är begränsad till vissa riskutsaita
grupper är det nödvändigt atl åtgärder vidtas mot miljöer som är särskilt fariiga
från smittspridningssynpunkl. När det gäller de s. k. video- och bastuklubbarna
delar jag AIDS-delegationens uppfattning, atl de aktiviteter som förekommer
där inte kan accepteras från smiltskyddssynpunkt. Denna uppfattning fick också
ett starkt stöd vid den hearing som jag tidigare nämnt. Del säger sig självt atl
en miljö där människor träffas och har anonyma, sexuella kontakter som en
naturlig och ofta avsedd umgängesform utgör en utomordentlig grogrund för
spridning av HTLV-lII-infeklion och andra sexuellt överförbara sjukdomar.

Försök har gjorts att ändra inriktningen på verksamheten
vid klubbarna mot sådana former som kan godtas frän smittskyddssynpunkt. Bl. a.
har RFSL under hösten 1986 fåll särskilda medel av det allmänna för atl bedriva
visst upplysningsarbete vid klubbarna. Läkare frän den venereolo-giska
avdelningen för homosexuella vid Södersjukhuset i Stockholm, den s.k.
venhälsan, har informerat de besökande på vissa av klubbarna i Stockholm om HTLV-III
och AIDS. Bl. a. har man informerat om pä vilka sätt viruset sprids och hur man
kan skydda sig mot alt själv bli smittad eller atl smitta andra. Läkarna har
även för klubbägarna påtalat riskerna med den nuvarande inriktningen på
verksamheten.

De försök som har gjorts atl i frivilliga former förändra
verksamheten

har emellertid varit utan resultat. De inspektioner som tillsynsmyndighe

terna företagit under senare tid visar att några nämnvärda förändringar inle 8

gjorts. Fortfarande förekommer mörka eller mycket sparsamt
upplysta Prop. 1986/87: 149 lokaler; de särskilda båsen och redskapen för
olika sexuella aktiviteter finns kvar; anonyma, sexuella kontakter synes förekomma
i oförändrad omfattning och någon fortlöpande information om HTLV-III och AIDS
tycks inte längre lämnas de besökande.

Enligt de för smittskyddet ansvariga myndigheterna kan vi inle
förvänta oss en självsanering av verksamheten. Jag delar deras bedömning. För
denna uppfattning talar del förhållandet alt klubbarna drivs på rent kommersiella
grunder och att ägarna till klubbarna låtit förstå, alt den förändring av
verksamheten som är nödvändig från smittskyddsynpunkt inle kommer att företas.
I Stockholm t. ex. är läkarna från venhälsan inte längre välkomna att verka pä
åtminstone en av de aktuella klubbarna. I detta läge måste samhället vidta
åtgärder.

Olika vägar att söka tvinga fram en förändring har
undersökts. 1 6kap. 8 S brottsbalken (BrB) finns bestämmelser om koppleri.
Enligt paragrafens första stycke döms den som främjar eller på ett otillböriigt
sätt ekonomiskt utnyttjar att någon annan har tillfälliga sexuella förbindelser
mot ersättning för koppleri till fängelse i högst fyra år. För samma brott döms
enligt andra stycket den som har upplåtit en lägenhet med nyttjanderätt och som
får vetskap om att lägenheten helt eller till väsentlig del används för
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning men underiäler atl göra vad
som skäligen kan begäras för alt få upplåtelsen alt upphöra. I båda fallen är
en förutsättning för brott alt den sexuella förbindelsen sker mot ersättning.

För all elt förfarande skall kunna betraktas som koppleri
fordras alltså atl den tillfälliga, sexuella förbindelsen sker mot ersättning.
Såvitt jag känner lill har inle gjorts gällande atl de sexuella förbindelser
som idag förekommer på video- och bastukiubbar sker mot betalning eller annan
form av ersättning. Koppleribeslämmelserna i deras nuvarande lydelse kan
således inte åberopas för ingripande mot klubbverksamheten.

Av intresse i detta sammanhang är emellertid även den
straffbestämmelse rörande koppleri som utmönstrades vid tillkomsten av de nu
gällande bestämmelserna den 1 juli 1984.

Enligt denna kunde bl. a. den som vanemässigl eller i
vinningssyfte främjar eller utnyttjar annans otuktiga levnadssätt fällas till
ansvar för koppleri. Denna bestämmelse skulle troligen ha kunnat tillämpas på
dem som driver dagens video- och bastuklubbar. För en sådan tolkning talar en
dom av Svea hovrätt från år 1981 i vilken hovrätten dömde personer, som drivit
en klubb i syfte alt medlemmarna skulle kunna knyta sexuella kontakter, för
koppleri; delta ansågs vara att främja otukligt levnadssätt (1:DB7/81).

I AOst finns bestämmelser om bl. a. offentliga
tillställningar. Med offentlig tillställning avses där tävling och uppvisning
i sport och idrott, danstillställning, cirkusföreställning, tivoli- och
marknadsnöjen, festtåg samt tillställning av annal slag, som anordnas för
allmänheten och som inte avses i LAS. 1 stadgan finns bestämmelser om
tillståndsprövning och om möjligheter till ingripande mot sädana tillställningar.

De sammankomster som sker vid video- och bastuklubbar kan
i sina

nuvarande former endast undantagsvis betraktas som offentlig tillställning 9

ti Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 149

enligt AOst.
Enligt vad jag under hand har inhämtat är detta också rikspo- Prop.
1986/87: 149 lisslyrelsens och polismyndighetens i Stockholm uppfattning. Det
synes således inte finnas någon möjlighet att i dag ingripa mot klubbarna med
stöd av denna författning.

I SmL finns bestämmelser om åtgärder till skydd mot
smittsamma sjukdomar hos människor. Lagen har bestämmelser om i huvudsak två
grupper av smittsamma sjukdomar, nämligen allmänfariiga sjukdomar och veneriska
sjukdomar. De viktigaste veneriska sjukdomarna enligt SmL är syfilis och gonorré
samt sedan den 1 november 1985 även infektion av HTLV-III. Dessa sjukdomar
smittar bl. a. vid sexuellt umgänge.

Bestämmelserna om de veneriska sjukdomarna i SmL bygger i
allt väsentligt på grundtanken att varje människa visar sina medmänniskor den
hänsyn och respekt som man har rätt all kräva. Enligi 12 § SmL är var och en
som har anledning anta att han lider av en venerisk sjukdom skyldig att söka
läkare och underkasta sig den undersökning och behandling som behövs. Han är
också skyldig att följa de föreskrifter som läkaren meddelar om sjukdomens
vidare behandling och om åtgärder för alt hindra spridning av smitta, öm den
smittade uppgelt sig ha varit i förbindelse med en annan person på elt sådant
sätt att han därigenom kunnat bli smittad eller själv kunnat föra smittan
vidare till denna person, har den sistnämnde skyldighet atl låta läkarundersöka
sig m. m. (15 §).

Den som inte fullgör sin skyldighet att uppsöka läkare och
underkasta sig undersökning och behandling kan tvingas Ull delta efter beslut
av länsstyrelsen (14 §). öm del behövs för atl verkställa beslutet skall
polisen lämna handräckning (25 §). Om det finns grundad anledning befara all
han skall sprida smitta, t. ex. till följd av att han inte följer givna
föreskrifter om sin livsföring, kan länsrätten besluta om Ivångsinlagning på
sjukhus (14 §).

På förslag av regeringen har riksdagen nyligen fattat
beslut om vissa ändringar i bl. a. SmL för atl effektivera insatserna mot
spridningen av HTLV-III(prop. 1986/87:2, SoU9, rskr. 82). Ändringarna, som bl.
a. innebar vissa lättnader i sekretesshänseende för atl tillgodose de
särskilda smillskyddsläkarnas behov av uppgifter, har trätt i kraft den 1
februari 1987.

Bestämmelserna i SmL om ingripande vid fall av venerisk
sjukdom är begränsade till de situationer då konkret fara för smittspridning
förelegal. Vidare kan ingripande ske endast mot den person som blivit smittad
eller som själv fört smittan vidare. Bestämmelserna om veneriska sjukdomar
torde följaktligen inte kunna åberopas för ingripande mot en verksamhet som allmänt
sett anses farlig från smittskyddssynpunkt, såsom t. ex. verksamheten vid
video- och bastuklubbarna.

Ett ingripande mot den från smittspridningssynpunkt
riskfyllda verksamhet som förekommer vid video- och bastuklubbarna synes
således inte kunna ske med stöd av gällande lagstiftning. Någon annan åsikt
framkom inte vid den tidigare nämnda hearingen.

3,2 Den smittfarliga
verksamheten Prop. 1986/87: 149

Med hänsyn till det utomordentliga hot mot befolkningens
hälsotillstånd som infektion av HTLV-III utgör kan inte sädana verksamheter
godtas, som underminerar arbetet med att begränsa smittans spridning. Hit hör
som jag tidigare framhållit s. k. video- och bastukiubbar för homo- och
bisexuella män. Dessa klubbars aktiviteter främjar ett promiskuöst levnadssätt
genom att underlätta för de män som besöker klubbarna alt där ha sexuellt
umgänge - ofta helt anonymt - med andra män.

Det finns emellertid också annan verksamhet som är lika
farlig från smittspridningssynpunkt. Klubbar för heterosexuella med samma slag
av icke godtagbara sexuella umgängesformer som på de homosexuella klubbarna
finns i utlandet, t. ex. i USA.

Några garantier för att sådana klubbar inle kan komma att
etableras i vårt land finns självklart inte. öm så skulle ske vore denna
verksamhet lika farlig från smittskyddssynpunkt som verksamheten vid video- och
bastuklubbarna för homo- och bisexuella män. Det har påståtts att någon eller
några sädana klubbar finns också i Sverige. Att vi har haft klubbverksamhet
med denna inriktning för heterosexuella framgår av Svea hovrätts dom från år
1981 som jag tidigare har nämnt. Eli ingripande bör således inte begränsas till
att omfatta endast video- och bastuklubbar för homo- och bisexuella män ulan
gälla alla anordnade tillställningar och sammankomster där det förekommer elt
lika smittfariigt umgänge mellan de besökande som vid de nämnda klubbarna.

Jag har tidigare framhållit all vissa former av mölen
åtnjuter ett särskilt starkt skydd i RF och att begränsningar i detta skydd får
göras endast av hänsyn lill de särskilda ändamål som anges i RF. Med hänsyn
till vad jag tidigare sagt om att åtgärder mot den här aktuella klubbverksamheten
skall grundas pä behovet av atl skydda medborgarna mot en allvarlig epidemisk
sjukdom blir begränsningar i verksamheten möjliga också i det fall verksamheten
skulle åtnjuta RF:s starka skydd för mötesfriheten. Att infektion av HTLV-III är
en allvarlig epidemisk sjukdom kan det inle råda någon tvekan om.

Den verksamhet som jag anser inte kan godtas av
smittskyddsskäl kan definieras som en anordnad tillställning eller sammankomst
till vilken allmänheten har tillträde och vilken med hänsyn till lokalens
utformning eller inredning, platsens beskaffenhet eller andra omständigheter är
särskilt ägnad att underlätta för besökare atl ha sexuellt umgänge i lokalen
eller på platsen med annan besökare. Utanför definitionen faller således vad
som sker i människornas privata sfär, dvs. deras göranden och låtanden i
hemmen och på andra jämförbara enskilda platser.

Med ordet "anordnad" avser jag att markera alt
del skall vara fråga om en verksamhet som sker i organiserade former. Detta
förutsätter att någon - fysisk eller juridisk person — tar initiativ till och
genomför eller driver verksamheten. Något krav på all verksamheten skall vara
regelbunden eller förekomma mer än vid ett enstaka tillfälle bör inte ställas
upp. Inte heller bör krävas att verksamheten drivs som rörelse eller eljest i
vinst-

syfte. Avgörande för bedömningen bör inte heller vara om
särskild inträ- Prop. 1986/87: 149 desavgift tas ut eller ej.

Vad nu sagts bör gälla tillställningar och sammankomster lill
vilken allmänheten har tillträde men inte slutna sådana. Denna begränsning kan
emellertid leda till att anordnaren av tillställningen eller sammankomsten pä
olika sätt söker ge sken av att det rör sig om en privat tillställning eller sammankomst.
Detta problem är inte nytt för lagstiftaren. I 9S andra stycket AOst sägs
följande i detta avseende när det gäller offentlig tillställning:

Såsom offentlig skall anses jämväl tillställning, till
vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening eller av
inbjudning, därest tillställningen uppenbarligen utgör del av rörelse, som
föreningen eller inbjudaren driver uteslutande eller väsentligen för anordnande
av dylika tillställningar, eller vilken eljest, såsom med avseende å
omfattningen av den krets som äger tillträde eller de villkor under vilka
tillträde lämnas, är att jämställa med tillställning till vilken allmänheten
har tillträde.

För alt förhindra sådana manövrer bör en motsvarande
bestämmelse gälla för här aktuella tillställningar och sammankomster. Jag kan inte
se någon påtaglig risk för atl en reglering med den utformning som här är
ifråga leder till myndighelsingripanden i andra fall än sådana där det finns
klara grunder för atl jämställa tillställningen eller sammankomsten med en
till vilken allmänheten har tillträde.

Med sexuellt umgänge avser jag detsamma som i 6kap. BrB.
Hit hör således alla former av könsliga förbindelser mellan människor där elt
könsorgan kommer i beröring rned en annan människa. Till sexuellt umgänge
hänförs allt frän samlag i olika former lill masturbation av en annan människa.
Användande av t. ex. kondom förändrar inte bedömningen. Däremot räknas inte hit
kramar, kyssar och andra slag av ömhetsbetygelser där man inle kommer i beröring
med könsorganen.

3.3 Formen för ingripande

När det gäller formen för ett ingripande anser jag att tvä
slag av lösningar ligger närmast lill hands.

Den ena lösningen innebär att möjlighet ges att i det
enskilda fallet framtvinga en sådan förändring av verksamheten att denna kan
godtas från smittskyddssynpunkt, öm en förändring av verksamheten inte kan fås
till stånd på detta sätt, skall verksamheten kunna tvingas att upphöra. Bestämmelser
med denna innebörd skulle kunna tas in i SmL.

Möjligheten atl kunna framtvinga en förändrad inriktning
av verksamheten är tilltalande, bl. a. av det skälet alt den epidemiologiska
grunden för ingripandet då kommer lill klart uttryck. En förändrad inriktning
av verksamheten torde kunna åstadkommas genom ett föreläggande. Eli föreläggande
kan förenas med vile. Delta är ett förfarande som i vårt land används i många
olika sammanhang. Viiesinstitutet har orts mera effektivt med lagen (1985:206)
om viten, som trädde i kraft den I juli 1985.

En lösning efter nu angivet mönster förordades vid den i
detta ärende 12

anordnade hearingen
av bl. a. venhälsan, RFSL och läkare mot AIDS. Prop. 1986/87: 149 Som grund
för sin ståndpunkt anförde de att det inte finns något behov från
smittskyddssynpunkt alt förbjuda säkra sexuella umgängesformer ens om de
förekommer vid de berörda klubbarna.

Även om jag har förståelse för sådana synpunkter måste jag
konstatera att lösningen har betydande nackdelar. En förändrad inriktning av
verksamheten torde innebära alt vissa former av sexuellt umgänge, s.k. säkrare
sex. skulle accepteras medan sådana sexuella aktiviteter där risken för
smittspridning är större skulle vara förbjudna. Detta förutsätter atl man kan
dels avgöra vad som är säkrare sex, dels fortlöpande kontrollera atl
aktiviteterna på klubbar m. m. sker på ett godtagbart sätt. Jag anser alt en
sådan ordning skulle medföra mycket stora praktiska svårigheter, särskilt vad
gäller tillsynen över verksamheten. Alt det inte är möjligt alt klara tillsynen
över en sädan verksamhet framhölls också från olika håll vid den nämnda hearingen.
Jag anser därför, i likhet med flertalet deltagare vid hearingen, att denna
form för ingripande måste avvisas.

Den andra lösningen innebär en kriminalisering av
verksamheten. Delta kan man göra antingen genom att straffbelägga främjande av
tillfälliga sexuella förbindelser eller genom att föreskriva att sådan tillställning
eller sammankomst som här är i fråga inte får anordnas och straffbelägga
överträdelse av förbudet, såsom skett med pornografiska föreställningar (10 och
29 §S AOst).

Den förstnämnda formen för förbud innefattar en utvidgning
av koppleribestämmelserna i 6 kap. 8§ BrB. Som jag tidigare har redovisat
torde straffbestämmelserna rörande koppleri i deras lydelse före den 1 juli
1984 ha omfattat bl. a. den verksamhet som i dag bedrivs på video- och bastuklubbarna.
Ett återinförande av en lagregel av i huvudsak samma innebörd skulle således
kunna övervägas. En sådan lagregel skulle emellertid få en vidare räckvidd än
som är motiverat med hänsyn till den aktuella smittfarliga verksamheten.
Vidare skulle motivet för en sådan regel närmast bli skyddet för den allmänna
sedligheten och inte behovet av att förhindra spridning av en farlig smitta.
Denna form för kriminalisering framstår därför inte som lämplig.

Den andra formen avser ett straffbelagt förbud mot atl
anordna sädan tillställning eller sammankomst som här är ifråga, dvs. en
motsvarighet till förbudet mot pornografisk föreställning i 10 § AOst. Denna
lösning har förordats av AIDS-delegationen och av en bred majoritet vid hearingen,
bl. a, justitieombudsmannen Wigelius, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen,
socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Sveriges domareförbund, Sveriges
advokatsamfund och Svenska Läkaresällskapet, Jag förordar alt denna lösning
väljs.

En lagregel med ett sådant förbud bör ges i en frislående
lag. Straffet för den som i strid mot förbudet anordnar sådan tillställning
eller sammankomst bör i normalfallet vara fängelse eller, i fall där
omständigheterna är mildrande, böter. Skälet lill atl fängelse bör vara påföljd
i normalfallet är all anordnaren inte skall kunna betrakta utdömda böter som en
kostnad bland andra och fortsätta den smittfarliga verksamheten,

13

4
Upprättat lagförslag Prop. 1986/87: 149

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
socialdepartementet upprättats ett förslag lill lag om förbud mot s. k.
bastuklubbar och andra liknande verksamheter.

Förslaget bör fogas till protokollet i delta ärende som
bilaga 3.

5 Specialmotivering

1 § Till skydd mot spridning av veneriska sjukdomar hos
människor ges i denna lag bestämmelser om förbud mot att anordna vissa
tillställningar och sammankomster.

Denna paragraf innehåller en bestämmelse som anger att
lagens syfte är all skydda människor mot att bli smittade av veneriska
sjukdomar vid vissa typer av tillställningar och sammankomster. Bestämmelser om
de veneriska sjukdomarna finns i SmL och i SmK. Vilka tillställningar och sammankomster
som avses framgår av 2 §.

2§ Tillställning eller sammankomst lill vilken allmänheten
har tillträde får inte anordnas, om denna med hänsyn till lokalens utformning
eller inredning, platsens beskaffenhet eller andra omständigheter är särskilt
ägnad all underlätta för besökare att ha sexuellt umgänge i lokalen eller på
platsen med annan besökare.

Även om den som vill besöka tillställningen eller
sammankomsten måste vara medlem i en viss förening eller vara inbjuden för att
få tillträde, skall allmänheten anses ha tillträde, om tillställningen eller
sammankomsten uppenbarligen är en del i en rörelse vars verksamhet uiesluiande
eller väsentligen består i atl anordna sådana tillställningar eller sammankomster.
Också i andra fall skall allmänheten anses ha tillträde lill tillställningen
eller sammankomsten, om del är befogal med hänsyn till omfattningen av den
krets som äger tillträde, de villkor under vilka tillträde lämnas eller andra
liknande omständigheter.

Första stycket. I delta stycke föreskrivs att vissa slag
av tillställningar och sammankomster inte får anordnas. Med tillställning eller
sammankomst avses olika slag av verksamheter eller mölen där människor träffas.
Det kan vara fråga om verksamhet som ingår som led i en rörelse i vinningssyfte
men också om möten helt utan förljänstsyfle. Något krav på att filmförevisning,
dans, musik, uppträdande eller annat slag av förströelse eller underhållning
skall förekomma ställs inte upp. Inte heller uppställs något krav på att
tillställningen eller sammankomsten skall äga rum i en lokal. Också
tillställningar och sammankomster som försiggår utomhus, i tält, på båt etc.
hör hit. Endast tillställningar och sammankomster till vilka allmänheten har
tillträde omfattas av förbudet. Föreningars och andra slutna sällskaps möten
liksom sammankomster i hem och på andra platser till vilka allmänheten inte har
tillträde faller utanför lagens tillämpningsområde.

För atl en tillställning eller sammankomst skall omfattas
av lagen krävs

14

att det
finns någon som anordnar denna. Anordnaren kan vara en fysisk Prop.
1986/87: 149 eller juridisk person. Är anordnaren en juridisk person kan det i
regel utan större svårigheter avgöras med ledning av omständigheterna vem som
är ansvarig företrädare.

Med lokalens utformning eller inredning avses del sätt på
vilket utrymmena disponeras, t. ex. genom inrättande av avskilda bås, samt hur
lokalen inreds, möbleras, upplyses etc. Vad nu sagts beträffande lokal gäller i
tillämpliga delar också annan plats.

Bestämningen andra omständigheter syftar på bl. a.
umgängesformerna och de uppträdanden, förevisningar e. d. som förekommer vid tillställningen
eller sammankomsten. Det förhållandet atl besökarna är mycket lätt klädda eller
helt nakna behöver inte innebära något för verksamhetens karaktär i detta
avseende; så uppträder ju varje människa vid ett bad eller en badinrättning. Om
däremot nakna eller nästan nakna människor dansar med varandra eller t. ex.
tittar på en film av pornografisk natur bör del kunna vägas in vid en samlad
bedömning. Också del sätt på vilket anordnaren informerar om verksamheten i
tidningar, i lokalen eller på annat sätt är andra omständigheter som måste
tillmätas betydelse för bedömning av verksamheten.

Atl tillställningen eller sammankomsten skall vara
särskilt ägnad all underlätta sexuellt umgänge innebär all sådan verksamhet som
förekommer vid dansrestauranger, diskotek, dansbanor och andra likartade tillställningar
eller vid allmänna badplatser eller badinrättningar inte omfattas av
bestämmelsen. Det är således inte tillräckligt att sexuellt umgänge kan
förekomma eller förekommer i enstaka fall, t. ex. på en loalett vid en
dansrestaurang eller ute i del fria vid en utomhusdansbana, för alt tillställningen
eller sammankomsten skall anses otillåten.

Bestämmelsens räckvidd begränsas också av det förhållandet
alt den är tillämplig endast när det är fråga om sexuellt umgänge mellan
besökare. Detta betyder bl. a. att verksamhet vid bordeller, i den mån sädana
förekommer, normalt inle omfattas av denna lag. Att sådan verksamhet ändå kan
vara olaglig framgår av 6kap. 8 § BrB.

Med Sexuellt umgänge avses detsamma som i 6 kap.
brottsbalken. Denna fråga har jag behandlat under 3.2 i den allmänna
motiveringen. Jag vill i anledning av det meningsutbyte som förekom vid hearingen
rörande lämpligheten av att knyta an till brottsbalkens nämnda begrepp
framhålla atl del med den föreslagna utformningen av första stycket inte blir
en uppgift för ' lagtillämpningen att i detalj utreda och fastställa enskild
besökares förehavanden. För den bedömning av mer allmän art som skall göras
vid tillämpningen torde den bestämning som sker genom användning av begreppet
sexuellt umgänge vara tillfredsställande.

Andra stycket. Bestämmelserna i detta stycke motsvarar 9§
andra

stycket AOst. Bestämmelserna har anpassats lill denna lagstiftning samt

språkligt och redaktionellt moderniserats. Syftet med bestämmelserna är

att förhindra att en anordnare av en tillställning eller sammankomst genom

olika manövrer kringår lagen genom att han gör gällande att tillställningen

eller sammankomsten är enskild, när de faktiska omständigheterna ulvisar

alt den är offentlig. 15

3§ Den
som anordnar tillställning eller sammankomst i strid mot 2§ skall Prop.
1986/87:149 dömas till fängelse i högst två år eller, om omständigheterna är
mildrande, lill böter.

Kan risk anses föreligga att tillställning eller
sammankomst som avses i första stycket kommer att äga rum, får en polisman i
syfte atl förhindra detta avstänga, utrymma eller förbjuda tillträde lill
lokalen eller platsen. Endast om fara är i dröjsmål får åtgärden vidtas ulan
föregående beslut av polismyndigheten.

Första stycket innehåller en straffbestämmelse för den som
anordnar tillställning eller sammankomst i strid mot förbudet i 2 §.

Atl också den som medverkar till brottet kan straffas
följer av bestämmelserna i 23 kap. BrB och allmänna principer för dessa
bestämmelsers tillämpning inom specialstraffrätten. Medverkan innebär att
främja brottet med råd eller dåd, t. ex. genom atl ekonomiskt understödja ett
anordnande som är förbjudet. Syftet med den här aktuella lagstiftningen är att
motverka spridning av venerisk smitta genom alt förbjuda att sådana
tillställningar och sammankomster anordnas, där besökarna riskerar att bli
smittade. Avsikten är följaktligen att skydda bl. a. besökarna. En tillämpning
av allmänna straffrättsliga principer torde därför leda till att de som deltar
endast som besökare i en tillställning eller sammankomst som anordnats i strid
med lagen går fria från straffansvar.

Tillräckliga skäl atl straffbelägga försök eller
förberedelse lill brott har inte ansetts föreligga.

Att hyresrätten lill lokalen för en tillställning eller
sammankomst av del aktuella slaget kan förverkas framgår av 12 kap. 42 § första
stycket 8 jordabalken, som avser fall dä lägenhet används för verksamhet
vilken utgör eller i vilken till ej oväsentlig del ingår brottsligt förfarande.
Delsamma gäller nyttjanderätlen till en lägenhet som innehas med bostadsrätt,
33 § första styckets bostadsrättslagen (1971:479). Tillräckliga skäl har dock
inte ansetts föreligga att införa en möjlighet atl straffa hyresvärdar som inte
vidtar skäliga åtgärder för att få en nyttjanderätt att upphöra, när lokalen
för nyttjanderätlen används för otillåten verksamhet (jfr 6kap. 8 § andra
stycket BrB).

Några särskilda bestämmelser om t. ex. förverkande av
egendom, utöver vad som gäller enligt 36 kap. BrB, har inte bedömts
erforderliga.

Andra stycket innehåller en föreskrift som ger möjlighet
för polisen att i flagranta fall vidta vissa tvångsåtgärder för att motverka atl
en smittfarlig verksamhet av det aktuella slaget äger rum. Bestämmelsen har
utformats delvis med regeln i 22 § polislagen (1984:387) som förebild.
Förevarande bestämmelse är avsedd att tillämpas med en viss resiriktivitet men
ge stöd för polisen att ingripa då det ter sig påkallat för all förhindra t.
ex. att en klubbägare som är föremål för polisutredning eller lagföring för
brott enligt första stycket fortsätter verksamheten. Avstängning av eller
förbud mot tillträde lill en lokal eller plats skall självfallet upphöra så
snart del inle längre bedöms föreligga nägon risk för fortsatt brottslig
verksamhet.

16

6 Hemställan Prop. 1986/87: 149

Jag hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över
förslaget till lag om förbud mot s. k. bastuklubbar och andra liknande
verksamheter.

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

17 t2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 149

Lagrådet Prop. 1986/87: 149

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-03-31

Närvarande: f. d. juslitierådet Hult, juslitierådet Erik
Nyman, regeringsrådet Dahlman.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987
har regeringen pä hemställan av statsrådet Sigurdsen beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag lill lag om förbud mot s. k. bastuklubbar och
andra liknande verksamheter.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av
kammarrättsassessorn Christer Lindau.

Vid ärendets behandling har förelegat en till lagrådet
inkommen skrivelse den 27 februari 1987 från Intresseföreningen för
Homosexuellas Likaberättigande i Samhället.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrader.

2!?

Det kan inte uteslutas att den föreslagna lagstiftningen
under vissa förhållanden kan innebära en begränsning i den grundlagsskyddade
mötesfriheten. Enligt 2 kap. 12 § regeringsformen får en sådan begränsning,
förutom att den endast får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbart i
elt demokratiskt samhälle, aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn lill
del ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den
utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Mot bakgrunden härav är av vikt
att räckvidden av förbudsstadgandet i första stycket får en så klar avgränsning
som möjligt. 1 första stycket bör därför uttryckligen anges att förbudet
förutsätter inte bara att lokalen eller platsen har viss beskaffenhet utan att
även annan omständighet, närmast hänförlig till verksamhetens art, måste
föreligga för att tillställningen eller sammankomsten skall anses vara särskilt
ägnad att underlätta för besökare att ha sexuellt umgänge i lokalen eller på
platsen med annan besökare.

I andra stycket synes andra meningen, som är av mera
allmän karaktär, lämpligen böra placeras som första mening.

Med beaktande av det anförda och med vissa ändringar av
redaktionell karaktär kan paragrafen förslagsvis ges följande lydelse.

"Tillställning eller sammankomst till vilken
allmänheten har tillträde får inte anordnas, om den med hänsyn till utformning,
inredning eller beskaffenhet i övrigt av den lokal eller plats där den skall
äga rum och den verksamhet som förekommer eller är avsedd att förekomma eller
annan omständighet är särskilt ägnad att underlätta för besökare att ha
sexuellt umgänge i lokalen eller på platsen med annan besökare.

En tillställning eller sammankomst till vilken tillträde
är begränsat genom krav på inbjudan, medlemskap i viss förening eller annat
villkor är utan hinder härav vid tillämpning av första stycket att anse som en
tillställning eller sammankomst lill vilken allmänheten har tillträde, om den

med hänsyn
till omfattningen av den krets som äger tillträde, de villkor Prop, 1986/87:
149 under vilka tillträde lämnas eller andra liknande omständigheter är att jämställa
med sådan tillställning eller sammankomst. Detsamma gäller, om tillställningen
eller sammankomsten uppenbarligen är en del i en rörelse vars verksamhet
uteslutande eller väsentligen består i att anordna tillställningar eller
sammankomster av detta slag,"

3!;

Vad som anförts i det föregående om att förbudsstadgandet
i 2 § kan innebära begränsning av mötesfriheten bör inverka i restriktiv
riktning även när det gäller reglerna om tvängsingripanden vid överträdelser av
stadgandet. Enligt lagrådets mening bör därför de befogenheter som anges i
andra stycket inte tilläggas enskild polisman ulan polismyndigheten, öm detta
iakttas, kan 3 § förslagsvis ges följande lydelse.

"Den som anordnar tillställning eller sammankomst som
avses i 2 § skall dömas till fängelse i högst två år eller, om omständigheterna
är mildrande, till böter.

Kan av särskilda skäl risk anses föreligga att tillställning
eller sammankomst som avses i 2 § kommer att äga rum. får polismyndigheten i
syfte att förhindra detta avstänga, utrymma eller förbjuda tillträde till
lokalen eller platsen."

Socialdepartementet pp- ''- '

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 april
1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Feldt, Sigurdsen. Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén, S.Andersson.
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom,
Johansson, Hulterström, Lindqvist. Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Proposition med förslag till lag om förbud mot s. k. bastuklubbar
och andra liknande verksamheter

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om
lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1987-03-19) och upplyser atl
lagrådet har föreslagit vissa ändringar i 2 § första stycket och 3 §
lagförslaget med hänsyn till att den föreslagna lagstiftningen under vissa
förhållanden kan innebära en begränsning i den grundlagsskyddade mötesfriheten
samt en justering i 2 § andra stycket av främst språklig och redaktionell
karaktär.

Föredraganden godtar de av lagrådet föreslagna ändringarna
och hemställer all regeringen föreslår riksdagen atl anta det av lagrådet
granskade lagförslaget med vidtagna ändringar. Ärendet bör behandlas under
innevarande riksmöte.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som
föredraganden har lagt fram.

20

Bilaga
I Prop. 1986/87: 149

Socialstyrelsen

iiesialie.
bandiagqfa. direktiln

Isoskyddsbyr ä n, FAP 3 be G Skj ö nberg, GT

Ditum

1986-12-10

BotKkning

3356-519/86

Soci al departementet 103 33 STOCKHOLM

SCCIALDilPAnTEMliiin

!iii(. :•". 12 n

Å tg ä rder mot spridning av HlV-smitta vid sk video- och bastu-

klubbar_____________________________________________

Inom socialstyrelsen har en utredning genomf ö rts r ö rande videoklubbar,
bastuklubbar etc. Syftet med denna utredning har varit att ta fram underlag f ö r en bed ö mning
huruvida verksamheten vid dessa bidrar till spridningen av HIV-smitta.

Utredningen redovisas i PH 1985-11-26, vilken h ä rmed ö verl ä mnas (bil).

I utredningen konstateras att verksamheten vid klubbarna
inneb ä r risk f ö r att smitta genom sexuella kontakter kan ö verf ö ras mellan
bes ö karna. Syftet med den verksamhet
som bedrivs i klubbarna ä r med h ä nsyn till deras utformning, inredning och
belysning mm att m ö jligg ö ra sexuella, tillf ä lliga och ä ven anonyma kontakter.

Sedan utredningen f ä rdigst ä llts har de klubbar, som finns i Stockholm, bes ö kts ytterligare en ging i syfte att ta reda p å i vilken utstr ä ckning
verksamheten ä ndrats mot bakgrund av en ö verenskommelse som - vilket framg å r av utredningen (sid 23) -Riksf ö rbundet f ö r
Sexuellt Likaber ä ttigande (RFSL) tr ä ffat med klubbarna i Videopan, Viking Sauna och
Men Only.

Vid de nyligen f ö retagna
bes ö ken kunde konstateras att det inte
skett n å gra n ä mnv ä rda ä ndringar av lokalerna. D ä remot
bedriver RFSL viss r å dgivning (f ö r n ä rvarande en
g å ng per vecka) vid bastuklubbarna,
d ä r ocks å kondomer utdelas och RFSL:s broschyrmaterial finns
tillg ä ngligt.

Argument b å de f ö r och emot ett bibeh å llande av verksamheten redovisas i utredningen.

Argumenten f ö r
att l å ta verksamheten finnas kvar ä r att klubbarna ger en m ö jlighet f ö r
homosexuella m ä n att f å tr ä ffas under
trygga f ö rh å llanden utan att riskera att bli misshandlade.

Det tyngst v ä gande
sk ä let emot verksamheten vid klubbarna
i deras nuvarande form ä r enligt socialstyrelsen risken f ö r att HIV-smitta sprids mellan bes ö karna. Som angivits ovan ä r lokalerna avsedda f ö r en verksamhet, som inneb ä r
smittrisk.

21

Mot bakgrund av ovanst å ende
anser socialstyrelsen att ö verv ä gande Prop. 1986/87: 149 sk ä l
talar f ö r att det inf ö rs m ö jligheter
att ingripa med hj ä lp av lagstiftning - f ö rslagsvis genom ett till ä gg i smittskyddslagen - not lokaler, som ä r avsedda f ö r
att underl ä tta tillf ä lliga och ä ven
anonyma sexuella kontakter. Genom en s å dan
lagstiftning markerar statsmakterna det allvar med vilket man ser pa riskerna f ö r smittspridning, fr ä mst avseende HIV.

Utformningen av den f ö reslagna
lagstiftningen b ö r bli s å dan att vederb ö rande
tillsynsmyndighet f å r m ö jlighet att kontrollera och vid behov ingripa mot lokaler, vars syfte
ä r tillf ä lliga och anonyma sexuella kontakter. H ä rvid f ö ruts ä tts ocks å
att socialstyrelsen utf ä rdar f ö reskrifter och allm ä nna r å d i ä rendet.

Beslut i detta ä rende
har fattats av generaldirekt ö ren
Sandlund. Vid den slutliga handl ä ggningen av ä rendet har ö verdirekt ö ren Ifvarsson och avdelningschefen VIennstr ö m n ä rvarit. Tf
byr å chefen Skj ö nberg har varit f ö redragande.

Haj-Britt
Sandlund

PM Prop. 1986/87: 149

86-11-26
Socialstyrelsen Hälsoskyddsbyrån (FAP3) Bd Margareta Nyström

Bastuklubbar m. m.

Vilken betydelse har bastuklubbar och videoklubbar för
homosexuella för smittspridning av HIV bland homo- och bisexuella män?

2

Innehållsförteckning Prop. 1986/87: 149

Sid.

1
Inledning ...................................................................... 25

2
Mötesplatser ................................................................. 27

3
Hur många homo-
och bisexuella lever med riskbeteende? 28

4
Tvä
bastuklubbar i Stockholm i februari 1986................. 29

5
Avslutande
diskussion

Hur stor är omfattningen av problemet? ...................... 30

6 Prel karlläggning av kontaktställen................................
32

a)
Malmö

b)
Göteborg

c)
Stockholm

- antal bastuklubbar

— antal videoklubbar

7 Sammanfattning
och förslag lill åtgärder .................... 34

8 Referenslitteratur
....................................................... 37

9 Bilagor:

Bilagorna
har uteslutits här.

1 Inledning P™P- '986/87: 149

I vårt samhälle växer vi upp, uppfostras och präglas av en
heterosexuell kultur, överallt skildras kärlek mellan man och kvinna - i
tidningar, böcker, radio, TV och på bio. Män och kvinnor dansar med varandra på
danser, på gator går de par om par. Föräldrar förväntar sig alt deras barn en
vacker dag ska gifta sig och skaffa barn. Den människa som upptäcker en
homosexuell läggning hos sig själv, saknar plötsligt förebilder. Var finns alla
andra homosexuella, och hur lever de? De homosexuella vågar oftast inte berätta
om sin läggning pga. att de inle vet hur omgivningen skulle reagera. Rädslan
för upptäckt har gjort alt mötesplatserna för homosexuella blivit undanskymda,
t. ex. en del av en park när skymningen fallit. Därigenom blir de svära atl
upptäcka även för de homosexuella själva. Rädslan för att homosexualiteten ska
bli känd av t. ex. föräldrar, släktingar eller arbetskamrater medför att det blir
svårt att ha en långvarig parrelation. Kontakterna blir istället oftast
anonyma och ofta inskränks de till enbart en sexuell handling.

Vi behöver mer kunskap om hur de homosexuella upplever sin
sexualitet och orsakerna till att den ser ut som den gör. Framförallt är
kunskap om psykologiska orsaker viktig.

Homosexuella handlingar var kriminaliserade i Sverige ända
fram till 1944, och kunde ge fängelsestraff på upp lill 2 år. Under senare år
har inställningen till homosexualitet ändrats. 1973 uttalade riksdagens lagutskott,
i samband med reformeringen av giftemålsbalken, att samlevnad mellan två parter
av samma kön är en från samhällets sida fullt acceptabel samlevnadsform (LU
1973: 20 s 116).

En statlig utredning, "Homosexuella och samhället"(7),
belyste ingående de homosexuellas situation i samhället och föreslog åtgärder
för atl minska diskrimineringen av homosexuella. I korthet föreslogs följande
åtgärder för att förbättra de homosexuellas situation:

-
samlevnad
mellan två personer av samma kön jämställs från rättslig synpunkt i vissa
avseenden med vad man idag inom lagstiftningen kallar samlevnad under äktenskapsliknande
förhållande eller motsvarande uttryck

-
homosexuella
jämställs med andra minoritetsgrupper som genom lagstiftning är särskilt
skyddade mot missgynnande lagstiftning eller mot diskriminering

-
förbättrad
undervisning och information om homosexuella och homosexualitet.

I prostitutionsutredningen(4) gjordes en kartläggning av
den svenska prostitutionen. I den ingick den homosexuella prostitutionen mellan
män. Det torde i Stockholm och Göteborg ha rört sig om några tiotal yngre män
eller pojkar som på vardera orten i varierande utsträckning ägnade sig åt
prostitution.

De homosexuella utgör ingen homogen grupp av människor,
lika lite

som de heterosexuella är det. De som inte öppet kan visa sin läggning,

genom att t. ex. gä med i RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberätti

gande) eller annan organisation för homosexuella, känner sig ensamma. 25

1 fotspären av Gay-liberation-rörelsen (gay = homosexuell)
under Prop. 1986/87: 149 1970-talet i USA uppstod s.k. gaybathhouses. Dessa s.k.
bastuklubbar finns också i Sverige sedan ca 10 år. Videoklubbar som till stor
del vänder sig till homo- och bisexuella finns idag i Stockholm och Malmö.
Förutom dessa lokaler fungerar bl. a. vissa parker, offentliga utom- och inomhusbad
saml offentliga toaletter som mötesplatser där sexuella kontakter mellan män
förekommer.

Den förändring som har inträtt idag, är atl HIV (Humant
Immunbrist Virus)-smittan har kommit in i bilden. Plötsligt har anonyma
sexuella kontakter blivit riskfyllda pä ett helt annal sätt än tidigare.
Anonymiteten kan också göra det omöjligt att spåra kontakter till en smittad
person, både den som smittat honom och andra som han i sin tur kan ha smittat.

Bland de homosexuella, liksom de heterosexuella, lever
olika personer olika, och en person kan under skilda perioder i livet leva på
olika sätt. Det kan vara allt ifrån att helt förneka sin homosexualilet och
leva ett asexuellt liv eller i ett heterosexuellt förhällande, acceptera
homosexualiteten och leva i ett monogami parförhållande till en sexualitet med
många anonyma kontakter.

1 diskussionen om HIV-smitta idag är inte det totala
antalet homo- och bisexuella del vikliga, utan hur många som lever med
riskbeteende. Den som har sex på sådant sätt att det sker ett utbyte av
kroppsvätskor (t ex blod, sperma, saliv eller slidsekret), ulsälter sig (eller
sin partner) för en risk att smittas av såväl HIV som andra sexuellt
överförbara sjukdomar. Många och/eller anonyma sexuella kontakter ökar denna
risk. Allteftersom tiden går och fler blir smittade, ökar risken att kunna bli
smittad även för dem som bara är tillsammans med ett fåtal, öm sexualiteten är
dåligt bearbetad och homosexualiteten inte är accepterad kan det leda till
ytliga och otillfredsställande relationer, både känslomässigt och sexuellt.

Sexuella tekniker som alltid innebär risk för smitta är:

-
anala samlag
utan kondom (sperma i ändtarmen och eventuellt blod pä penis. eftersom
slemhinnan i ändtarmen är tunn och kan börja blöda)

-
vaginala samlag
utan kondom (sperma i vagina, slidsekret och eventuellt mensblod på penis)

-
att "suga"
penis utan kondom och svälja sperman (sperma i munnen och saliv på penis)

-
slicka där bak
(saliv vid anus)

-sk "Fist-fucking" (knytnäve i ändtarmen -
ovanligt men stor blödningsrisk)

- att dela sexleksaker, typ dildo, utan att dessa rengörs
noggrant.

Sexuella tekniker som kan innebära risk för smitta är:

-
anala samlag
med kondom (kan gå sönder eller glida av)

-
vaginala samlag
med kondom (kan gå sönder eller glida av)

-
"suga"
penis utan att utlösning sker i munnen (saliv på penis, lite sperma kan också
komma i förväg)

Sexuella tekniker ulan risk för smitta - "säker
sex" - är:

-
ömsesidig onani
(med kondom)

-
kontakt hud mot
hud (massage, smekningar, kramar) och kyssar på

huden, 26

De bisexuella männen lever i ett förhållande med kvinnor
samtidigt som Prop, 1986/87: 149 de har sexuella kontakter med män (eller
tvärtom). Om de smittas av HIV, kan smittan spridas vidare till heterosexuella.
Något fall av HIV-smitta frän bisexuell man till kvinnlig sexpartner har
(oktober 1986) ännu inte rapporterats till SBL.

Denna PM grundar sig på telefonsamtal med olika personer i
Stockholm, Malmö och Göteborg som har kunskaper om ämnet: läkare vid Venhälsan
och liknande mottagningar för homosexuella, smittskyddsläkare, hälsovårdsinspektörer
och ett par läkare vid Roslagstulls sjukhus. Dessutom genom besök vid två
bastuklubbar i Stockholm tillsammans med en hälsovårdsinspektör,
överläggningar med ägaren av en videoklubb samt smittskyddsläkaren och en
polis som båda inspekterat bastu- och videoklubbarna i Stockholm.

Hur stor betydelse har bastu- och videoklubbar för
smittspridningen av HIV bland homo- och bisexuella män? Denna fråga är svår att
besvara. Förutom de homo- och bisexuella männen själva är det inte många människor
som besökt de bastu- och videoklubbar denna PM ska handla om. Lokalerna har
besiktigats ur smittskyddssynpunkt (for alt förebygga bl. a. hepatit B) av ett
fåtal smittskyddsläkare och stadsläkare, ur hygiensynpunkt av ett fåtal
hälsovårdsinspektörer och i brottsförebyggande syfte av enstaka poliser. Det är
svårt för en utomstående att få insyn i vad som sker på dessa klubbar. Rädslan
för att fä sexuella inviter från män gör det nästinlill omöjligt för en
heterosexuell man att gå in och låtsas höra lill mängden. En kvinna kan av
förklarliga skäl aldrig smälla in i mängden.

HIV-infektionen
kan fä myckel allvarliga konsekvenser för de smittade. En hittills okänd andel
av dem drabbas av immunbristsjukdomen AIDS (Acquired immune deficiency syndrome)
eller andra allvarliga sjukdomstillstånd. Bland dem som drabbas av AIDS är
dödligheten nästan total efter några år. Vaccin och botemedel saknas ännu.
Eftersom inkubationstiden har visat sig kunna vara så lång som 5 år eller mer,
tar det lång tid att se effekter av förebyggande arbete mot sjukdomen. Det är
viktigt atl förebyggande åtgärder prioriteras. Den 31 oktober 1986 var antalet
kända smittbärare i Sverige 1235 personer och mer än hälften tillhörde homo-
och bisexuella gruppen.

2
Mötesplatser

I utredningen Homosexuella och samhället (7) redovisas i
en bilaga resultatet av 2 enkätundersökningar 1980-81 bland sammanlagt 1.100
män och 205 kvinnor som var homosexuella. Av männen var 467 oorganiserade. Ett
sjuttiotal män och cirka 20 kvinnor blev intervjuade. Över hälften av de
undersökta bodde i storstäderna. Bara 11 procent bodde på landsbygden eller i
orter med mindre än 10000 invånare. Dessa siffror kan dock inte generaliseras
över hela landet, eftersom urvalet som gjorts inte är repre-sentantivt för den
studerade gruppen. Eftersom gruppen homo- och bisexuella är okänd till sin
storlek kan ett stalisliskt representativt urval inte göras.

27

I enkäten
ställdes bl. a. frågan hur de första gången lärt känna någon Prop. 1986/87:
149 annan homosexuell.

- via annons 17 procent

- via homosexuella
organisationer och kommersiella

klubbar, restauranger och dansställen 19 procent

- vissa parker, toaletter och bad 16 procent

(Det har skett dubbelt så ofta i parker som på vardera
toaletter och bad. Alternativet bad är oklart, det kan både vara allmänna bad
och speciella sä kallade saunor, som bara besöks av homo- och bisexuella män.)

Denna undersökning gjordes innan diskussionerna om AIDS
kom igång på allvar. Därför är det osäkert om dessa siffror gäller idag.

Utredningens bilaga "Det okända och förbjudna"
beskriver olika mötesplatser och en del svårigheter i de homosexuellas fasta
och tillfälliga kontakter (se bilaga C).

3 Hur många homo- och bisexuella lever med riskbeteende?

I diskussionen idag om smittspridning av HIV är det inle
antalet homo- och bisexuella män i Sverige som är av intresse, utan hur många
som lever med riskbeteende, dvs. har sexuellt umgänge med många på ett sådant
sätt att smitta kan överföras. Hur många de är vet vi inte. Storleken av hela
gruppen kan också bara uppskattas. Exempel på "sextekniker" med stor
smittrisk ges på sidan 3.

Kinseyrapporterna (15) från USA under 1940- och 1950-talen
bygger på intervjuer med sammanlagt 20000 människor. Av de tillfrågade angav 37
procent av männen alt de minst en gång mellan puberteten och ålderdomen upplevt
homosexuella kontakter som fört till utlösning. En av Kinseyrap-porternas
slutsatser var atl fyra procent av männen efter puberteten var uteslutande
homosexuella. Kinseys resultat kan inte med någon säkerhet generaliseras lill
svenska förhållanden.

Av uppgifter frän debatten i USA under senare år skulle
omkring tio procent av befolkningen där ha homosexuell läggning. Av material
som utredningen "Homosexuella och samhället" (7) tagit del av (som
bygger på en hittills opublicerad rapport frän en undersökning gjord 1978 av Kin-sey-inslilutel)
syns man då räkna med individer som är bisexuella, dvs. som även har
heterosexuella upplevelser i större eller mindre utsträckning.

Antalet homo- och bisexuella i Sverige är svårt atl
uppskatta. I RFSL:s

tidskrift "Kom ul" (6) nämner deras förbundssekreterare Hasse Ytter

berg, i en artikel om AIDS och massundersökningar, en siffra på ca 400 000

homo- och bisexuella män i Sverige. I en bilaga till Komosexutredningen

nämns siffrorna 200000 - 800000 homosexuella. I båda fallen är del oklart

om de med homosexuell man menar a) en man som någon gång har haft

sexuell kontakt med annan man, b) känner sig dragen lill personer av det 28

egna könet
ulan atl ha haft en sexuell kontakt eller c) har regelbundna Prop. 1986/87:
149 sexuella kontakter med andra män.

Docent Eric Sandström skriver i en PM (1986-03-19) att
"man möjligen kan uppskatta antalet sexuellt aktiva homosexuella i
Sverige lill någonstans mellan 100000- 200000. På lika diffusa grunder skulle
det kunna uppskattas att ca 20000 män i början på 80-talet hade ett
riskbeteende vad avser HIV-smitta."

Efter de senaste årens information om hur HIV smittar och
om säkrare sexråd bör antalet män med riskbeteende ha minskat. Men information
och upplysning till de homo- och bisexuella får för den skull inte upphöra. Del
lar lång tid att påverka människor till att ändra sitt beteende. Om informationen
inte upprepas kan folk tro att faran är över.

Hur många bisexuella män lever med riskbeteende? Vet de
kvinnor som dessa män har sexuellt umgänge med om att männen är bisexuella?
Utsätts de för risken att smittas av en allvarlig sjukdom utan att veta om det?
Det faktum att andelen organiserade bland de homo- och bisexuella troligen rör
sig om några procent (RFSL har ca 16000 medlemmar, och andra organisationer
några hundratal), gör atl majoriteten inle går att nå via riktad information.
De bisexuella är rädda om sin anonymitet och går därför troligen oftast till
mötesplatser av typen parker, offentliga bad, videoklubbar och bastuklubbar.
På dessa platser har de möjlighet att knyta tillfälliga sexuella kontakter utan
alt behöva vara medlemmar i någon förening. Risken alt de möter någon som
känner igen dem är liten. Till parker, offentliga bad och videoklubbar går ju
dessutom andra som inle är homosexuella. De män som någon gång har sex med
andra män är många. Hur ska vi nå den gruppen?

4 Två bastuklubbar i Stockholm i februari 1986

Den 12 februari 1986 besöktes två bastuklubbar i
Stockholm, i sällskap av Ingvar Lundin från Miljö- och hälsoskyddskontoret. (I
oktober 1986 var öppettiderna desamma).

Till den ena bastuklubben kom vi ca kl. 19.00.
Öppettiderna var måndag - torsdag kl. 17.00-01.00, fredagar 17.00-06.00,
lördagar 14.00-06.00, och söndagar 14.00- 01.00. Mannen i kassan visade oss
runt i lokalen. Han sa, alt de hade tagit emot ca 120 gäster/kväll förut, men
efter larmet om AIDS hade besöken minskat till hälften, dvs. max. 60
besök/kväll. Besökarna var i alla åldrar, ålderssammansättningen hade inte
förändrats. Förr såldes lite kondomer men nu såldes många. Han trodde alt
männen blivit försiktiga, och använde annan teknik. Jag såg inle några
affischer eller broschyrer om AIDS eller om säkrare sex.

En trappa ner fanns ett 60-tal omklädningsskäp och tre
toaletter. Mellan

tvä av dem fanns i höfthöjd ett hål i väggen, ca 5 cm i diameter, fodrat med

plaströr. En fjärde toalett var avstängd. Mannen öppnade den för oss. Det

var en golvloaletl med fotstöd av den typ som är vanlig i medelhavslän

derna. Han sa att den toaletten var stängd för att de inle ville ha rykte om

sig atl där pågick analsex. 29

Där fanns
12 låsbara kontaktrum, ca 2 x 1,5 m stora med en brits och Prop. 1986/87:
149 galonmadrass. Svag belysning från vägglampa och kala väggar, I ett rum
fanns dubbelmadrasser. Ett av rummen saknade brits. I stället hängde där en
slags "hängmatta" av nitade breda läderremmar i ansiktshöjd. Alla kontaktrum
var lomma under vårt besök.

Två bastu med dämpad belysning fanns, med ett duschrum
utanför.

1 en biosalong visades film med ömsesidig onani mellan två
män. Ett mindre TV-rum med en soffa och fåtölj (sittgrupp) fanns också.

Besökarna var ca 10 stycken. De såg ul som vanliga,
välvårdade män i 30-40-ärs åldern. De gick med handduk runt höften, en del salt
och läste tidningar, andra duschade och hastade eller såg på film.

Till den andra bastuklubben kom vi ca kl. 20.00.

Enligt mannen i kassan var där inte mänga gäster, kanske
10-15 stycken/kväll. Alla åldrar. Öppettiderna var måndag-torsdag kl.
12.00-04.00, fredag-lördag 12.00-06.00, söndag 18.00-01.00. Inträde 50 kronor.
För ytterligare 20 kronor fick man nyckel till solariel. Antalet besök hade
minskat när HIV-smiltan dök upp. De sålde kondomer. Sex låsbara kon-laktrum
fanns, ca 2 x 2,5 m stora med madrasser på golvet. Madrasserna var överdragna
av ett presenningliknande material.

Belysningen var dålig, på många håll var väggarna
svartmålade .

Ca 60 st omklädningsskäp.

En biosalong fanns som visade homosexuell porrfilm.

En bastu fanns med duschar utanför. I bastun var det
mörkt, därinne satt 5-6 män. Enligt mannen i kassan skruvade gästerna själva ur
lamporna.

Vi besökte också elt diskotek för homosexuella, öppet på
kvällslid onsdag - fredag. Del var en restaurang med dansgolv. Där fanns 4
toaletter, inga hål i väggen mellan dessa. Gav intryck av elt vanligt
dansställe.

Tidigare beskrivningar av bastuklubbar och andra
träffställen finns att läsa i proslitutionsutredningens rapport (3) (se bilaga
A) och i en bilaga till länsrättens i Stockholms län yttrande över smiltskyddskommitténs
betänkande (se bilaga D). Del senare avslutas med följande slutsats (om bastu-och
videoklubbar):

"Länsrätten har svårt att föreställa sig några större
smitthärder eller smittspridningskällor för HIV. Och detta har inte med
intolerans att skaffa. Att det tilläts fortgå är inte annat än ett utslag av
ren flathet från samhällets sida."

5 Avslutande diskussion. Hur stor är omfattningen av
problemet?

Den 31 oktober 1986 hade 1.235 personer (anmälda kliniskt
till SBL) i Sverige genom test konstaterats vara HIV-positiva. 674 personer av
dessa uppgavs vara homo- eller bisexuella. Av 79 rapporterade AIDS- fall uppgavs
68 vara homo- eller bisexuella.

Till och med mars månad 1986 var ca 12% av de prover som
lämnades av

homo- eller bisexuella män HIV-positiva (612 av 4963 prover). Samma 30

personer har ibland testat sig flera gånger, därför är
siffran svårtolkad. Prop. 1986/87: 149 Man kan ändå anta, att en stor andel
(kanske 90%?) av de homo- eller bisexuellla männen idag inle är smittade av
HIV, Det inger hopp inför framtiden. Del är ännu inte för sent med förebyggande
åtgärder. Återkommande information om smittvägar, vikten av att ändra
sexualvanorna och minimera antalet partners och möjligheten alt testa sig
anonymt måste gå ut via olika kanaler. Om informationen upphör, kan människorna
glömma riskerna eller tro att faran är över. Man räknar med att det kan finnas
ytterligare mellan 2000 och 4000 personer som är smittade men som inle testat
sig än. Ett stort frågetecken är, var dessa människor, som sjukvården inle kan
nå med varken råd eller föreskrifter, finns? Hur lever de? De flesta är
omedvetna om att de är smittade och känner sig helt friska. Hur många lever med
riskbeteende och riskerar att dels själva dra på sig nya infektioner, dels alt
smitta andra? Hur många misstänker att de är smittade, men skjuter undan
tanken genom att intala sig alt risken nog inte var så stor, eller inte vågar låta
tanken löpa lill slut av rädsla för de konsekvenser ett positivt HIV-test
skulle föra med sig?

De bisexuella männen lever troligen i mer komplicerade och
ångestska-pande förhållanden idag. Enligt en man som suttit i "gay-jouren"
är många bisexuella som ringer dit så rädda alt del ska komma ut atl de har
haft sexuella kontakter med andra män atl de hellre lar sitt liv än att nägon
ska få veta om det. Tillfälliga sexuella kontakter kan troligen ge ångest
efteråt. Om mannen inte vill att hans fru eller fästmö ska fä veta atl han är
bisexuell, kan det vara svårt att motivera varför han efter diskussionerna om
AIDS plötsligt vill använda kondom, om kvinnan t. ex. har p-piller och ingen av
dem har haft anledning att tro alt den andra varit otrogen. Dessa kvinnor, som
genom en rad olika omständigheter utsätts för risken att smittas av HIV, har
ingen möjlighet alt skydda sig eftersom de inte vet att de är utsatta för en
risk. Allt som underlättar anonyma, tillfälliga sexuella kontakter mellan män ökar
denna risk.

I läkartidningen (11) redovisar Lars L Bohman en
enkätundersökning våren 1985 över sexualvanor hos 136 besökare på en bastuklubb
i Stockholm jämfört med 123 slumpvis utvalda RFSL-medlemmar. Av besökarna på
bastuklubben var 57 organiserade. På postenkäten till RFSL-medlemmar svarade
83 procent. Bland bastubesökarna ville endast en mindre del (uppskattningsvis
10 procent) svara på enkäten.

Undersökningen visade att bastugruppen hade en högre
partneromsättning än RFSL-gruppen (se tabell).

Tabell Partneromsättning bland de homosexuella de senaste
tolv månaderna

Antal Bastugruppen

sexuella Icke orga- Organi- RFSL-

partner niserade serade gruppen Totalt

0 3 O 10 13

1 3 3 27 33

2- 5 26 18 38 82

6-10 17 12 23 .2

10 28 21 23 72

Totalt 77 54 121 252

Var femte man i undersökningen hade haft sexuell kontakt
även med en Prop. 1986/87: 149 kvinna del senaste året. Andelen bland RFSLmedlemmar
var 9 procent och bland oorganiserade bastuklubbsbesökare hela 37 procent. På
frågan om de ändrat sina sexuella vanor svarade de organiserade i bastugruppen
ja till nästan 80 procent, medan andelen bland de icke organiserade uppgick
till 65 procent. De vanligaste förändringarna var minskat antal partner (tre
fjärdedelar), därnäst annan sexuell teknik (hälften) och användande av kondom
(en tredjedel). Artikeln avslutas med följande diskussion:

"Det är rimligt att anta att de i bastugruppen som
svarade på enkäten utgör elt "positivt" urval med avseende på sexuell
integration och medvetenhet. Inte heller frän RFSL-gruppen kan man trots randomisering,
anse att resultaten är generaliserbara till hela gruppen av medvetna och engagerade
homosexuella.

Skillnaden mellan å ena sidan organiserade homosexuella,
oavsett om de kommer från RFSL-gruppen eller bastugruppen, och å andra sidan de
oorganiserade bastubesökarna, är dock värd att notera. Det försvårar
naturligtvis epidemibekämpningen om just de ickeorganiserade som kan förväntas
vara svårast att nå med riktad information, har de flesta sexuella kontakterna
utanför den homosexuella populationen." (Min understrykning)

I Nöjesguiden, Stockholm, i mars 1986, finns en artikel
med "inside"-information om olika träffställen för homosexuella, öm
en bastuklubb sägs bl a:

"En traditionell bastuklubb, med nakna herrar som
specialitet. Stället har sett sina mest glamourösa dagar. Det verkar som om
ägarna inte vill salsa på någon renovering. Förmodligen fruktar man att myndigheterna
kommer atl slänga stället. Publiken är blandad. Många stammisar och påfallande
många bisexuella killar. Hit går man i första hand för att få sig elt skjut.
Idag med kondom noggrant påträdd."

Och om en "homosexklubb":

"... elt ställe dit alla sorters killar går. Trots
att det sex man ägnar sig åt är mellan killar, finns både hetero-. bi- och
homosexuella här. Video Pan kallas allmänt "halkan". Dels för det
sluttande golvet - och dels för allt kladdigt på golvet. Stället är mörkt och
stämningen är minst sagt sexuell. Framför porrvideon sitter herrarna och
runkar. Och inne i bås har killar sex med varandra."

Det som är tänkvärt (och skrämmande ur
smittspridningssynpunkt) är artikelns rubrik i innehållsförteckningen:
"Stockholms Gaynatt. Nu har AlDS-chocken lagt sig."

6 Preliminär kartläggning av kontaktställen

a) /\1almö

o Baslnkluhbar:

- Ingen bastuklubb (däremot finns minst två i Köpenhamn,
den ena i 3

våningar enligt annons i Eurogayguiden 86) 32

o Videoklubhar: Prop. 1986/87: 149

- Plaza-center, Södra Förstadsgatan 81.

(1 biosalong och ca 20 låsbara bås. Hål i väggen mellan
dessa har funnits, men nu är väggarna mellan båsen delvis läckta med plåt.)

- Video-arkaden, Norregatan 12.

(I källarvåningen visas gayfilmer i en biosalong med ca 10
platser, i ett rum med 4 stolar och en soffa samt i 6 låsbara bås. Mellan
samtliga bås finns sk. "Glory Holes", ett större och ett mindre hål,
med lucka som kan öppnas. Dunkel belysning. I gatuplanet visas vanlig porrfilm
i en biosalong med ca 10 platser och i 7 låsbara bås med 2 stolar i varje.)

b) Göteborg

o Bastukiubbar:

- Ingen bastuklubb. (Del har funnits en, men ägaren
stängde den

årsskiftet 1985/86 pga. för få besökare)

o Videoklubhar:

- Ingen videoklubb riktar sig speciellt till homo- och
bisexuella män.

Pä Andra Långgatan finns 4 videoklubbar med privatvisning av

videofilm. Där finns dels biosalong, dels små läsbara bås med stol

och video.

c) Stockholm

o
Bastuklubbor:

-
Men Only,
Hagagatan 56 (6 läsbara kontaktrum, 1 biosalong, 1 solarium, 1 bastu)

-
Viking Sauna
Club, Sigtunagatan 12 (12 låsbara kontaktrum, I biosalong. 2 bastu) På Grev
Turegatan och Västgölagatan har det också funnits bastuklubbar, men de är
slängda sedan lång tid tillbaka.

o Videoklubhar:

-
Video-Pan, Hantverkargatan
49, som till stor del riktar sig till homo-och bisexuella män. (3 biosalonger
varav en i källaren med gayfilmer, 28 låsbara bås varav 16 med gayfilmer.
Mellan en del av dessa fanns häl i väggen av olika storlekar. Dessa övertäcktes
dock under sommaren 1986 med plexiglas. Mycket svag belysning i lokalen.)

-
Förutom denna
videoklubb finns ytterligare 2 — 3 videoklubbar, som annonserar om
privatvisning av videofilm. Dessa riktar sig dock troligen inte speciellt till homo-
och bisexuella män. En videoklubb, Z-video på Brännkyrkagatan, fanns med i
Stockholms Gayguide 1985, men i mars 1986 var den stängd.

I flera parker och vissa utomhusbad sker homosexuella
kontakter sommartid, t. ex. Skinnarviksparken, Längholmsparken. Humlegården. Forsgrenska
badet. Storkyrkobadet, Eriksdalsbadet, Brunnsviken. Långholmsbadet.

33

7
Sammanfattning och förslag till åtgärder P'"»?- '986/87:149

I Stockholm finns idag 2 bastuklubbar och I videoklubb som
riktar sig till homo- och bisexuella män. Bastuklubbarna har sammanlagt ca 18
låsbara kontaktrum med madrasser. Mellan två toaletter fanns hål i väggen. Videoklubben
har 16 läsbara bås där videofilmer för homosexuella visas. Mellan en del av
dessa bås har funnits hål i väggen. (Enligt uppgift övertäcktes dessa under
sommaren 1986 med plexiglas.) Belysningen är mycket svag. Dessutom finns
ytterligare 2-3 videoklubbar med privatvisning av videofilm, men dessa riktar
sig troligen inte speciellt till homo- och bisexuella män.

1 Malmö finns 2 videoklubbar som till stor del riktar sig till
homo- och bisexuella män. Den ena har 6 låsbara bås där videofilmer för
homosexuella visas. Mellan alla dessa hytter finns hål i väggen. Belysningen
är dunkel. Den andra har haft häl i väggarna mellan bås, men nu är de täckta
med plåt. Någon bastuklubb finns inte i Malmö men i "Eurogayguiden
86" (13) kan man läsa alt i Köpenhamn finns det 2 bastuklubbar och 4
videoklubbar. (En av dessa videoklubbar heter "Bifi" och riktar sig till
bisexuella.)

I Göteborg har det funnits en bastuklubb, men ägaren stängde
den i januari 1986 pga för få besökare. Idag finns ingen videoklubb som riktar
sig speciellt till homo- och bisexuella män. 4 videoklubbar finns, där antalet
läsbara bås varierar mellan ca 20 och 8. Om det enbart visas videofilm för
homosexuella i några av dessa är okänt. En av dessa videoklubbar har haft en
skylt: "Skolungdom gratis entré."

Videoklubbarna har ofta öppet mellan kl. 12.00-24.00,
bastuklubbarna har öppet hela natten ända lill kl. 06.00 pä fredag- och
lördagkvällar. I Stockholm annonserar en videoklubb och en bastuklubb flitigt i
bl. a. kvällspressen.

Nägon motsvarighet till dessa kommersiella lokaler med
låsbara rum och "Glory Holes" finns inle bland de lokaler som sköts
av föreningar, inte heller på diskoteken för homosexuella. Ägarna av bastu- och
videoklubbarna har ekonomiska intressen, och de kan ofta stå i kontrast mot
ett socialt ansvar.

Argument för att behålla bastu- och videoklubbarna

Bastukiubbar och videoklubbar kan ses som kanaler alt nå ul
med informa

tion om AIDS och "säkrare sexråd". Om alla besökare använder kondom

och följer dessa råd, är inle risken för smittspridning så stor längre.

Bastuklubbar kan innebära en trygghet för homo- och bisexuella män att

träffas utan att riskera att misshandlas, vilket tidigare skett i parker och på

andra ställen. Om myndigheterna slänger eller kräver att verksamheten vid

bastuklubbarna och videoklubbarna för homosexuella ska ändras, kan

antalet tillfälliga sexuella kontakter mellan homo- och bisexuella män i

stället öka i parker, badhus, offentliga toaletter och vid utomhusbad. Eller

också kan illegala klubbar dyka upp. Dessa kan vara omöjliga atl nå med

riktad information. Bastukiubbar i Köpenhamn och i andra städer utom

lands finns kvar. 34

Argument fin' atl förändra inriktningen på eller slänga
bastu- och videoklubbarna

Prop.
1986/87: 149

Om samhället tillåter att bastu- och videoklubbarna är
öppna, kan besökarna tänka att det inte är sä stor risk alt bli smittad där.
Ett argument för stängning skulle således vara att samhället gör en markering
för att visa pä den mycket stora risken för HIV-smitta.

Syftet med bastuklubbarna och videoklubbarna är att
underlätta tillfälliga sexuella förbindelser. I de fall lokalerna är helt
mörklagda eller det finns hål i väggar, kan helt anonyma sexuella kontakter
ske. För en man som misstänker att han är smittad av HIV, måste del vara
lättare atl tränga undan obehagliga tankar omkring detta i en opersonlig, tillfällig,
kanske helt anonym kontakt via ett häl i en vägg, än i en långvarig, personlig
kontakt med nägon han är känslomässigt engagerad i. I Socialstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd angående AIDS(8) föreskrivs bl a:"Alla som
har antikroppar skall noga informeras om risken att de för smittämnet vidare.
De skall instrueras om att begränsa sitt sexuella umgänge till en enda partner
som är medveten om smittrisken". Om de sexuella kontakterna är helt
anonyma, kan den ene inte veta om den andre är smittad. Det är troligen inte
mänga som vill ha sexuellt umgänge pä ett sätt som innebär risk för smitta, med
någon som är konstaterad HIV-smittbärare. öm däremot ingen av parterna har
testat sig, är det lättare att förtränga riskerna. Därför är det viktigt atl
så många som möjligt som har anledning tro all de är smiilade, leslar sig och
all samhället erbjuder ett gott omhändertagande av dem som visar sig vara HIV-positiva.

Bastuklubbar och videoklubbar finns uppräknade i de guider
över "gay-ställen" som finns att köpa i bl. a. en tobaksaffär i Gamla
stan, t. ex. Eurogay (träffställen för homosexuella i hela Europa) (16) och Spartacus
(guide över träffställen över hela världen). Dessa guider säljs även utomlands
och sommarlid får man förmoda, att utländska homosexuella turister söker upp
bastu- eller videoklubbarna. Stockholms Gay Guide, som utges sporadiskt, är
skriven på engelska och innehåller adresser på träffställen i Stockholm.

RFSL:s broschyr om AIDS och säkrare sex (17) har delats ut
via vissa bastu- och videoklubbar. Men del torde inte ligga i dessa
kommersiella klubbars intresse att ständigt gå ut med information om AIDS, om besökarantalet
minskade drastiskt när debatten om AIDS kom.

Att bastuklubbarna för gästerna har en social funktion kan
inte skyla över det faktum att lokalernas primära funktion är atl genom
nakenhet i bastun och låsbara konlaktrum underlätta tillfälliga sexuella
kontakter.

Genom alt lokalerna har denna utformning betraktas sexualiteten
som avskild från andra mänskliga relationer. I motiveringen till alt slänga sexklubbar
av typ "Chat Noir" som man kan läsa om i sammanfattningen till
"Prostitutionen i Sverige" (4) (se bilaga B) var ett av argumenten
alt männen som besökte klubbarna befästes bl. a. i inställningen atl sexualiteten
är avskild från andra mänskliga relationer.

Det är viktigt att stödja initiativ som leder till all del
skapas alternativa

lokaler för homosexuella. Möteslokaler där inte sexualiteten ses som del 35

enda
mänskliga behovet, utan där homosexuella kan träffas och t. ex, fika, Prop.
1986/87: 149

gå pä
studiecirklar, se på filmer och låna böcker som handlar om de

homosexuellas
situation, lyssna på informationsmöten och föreläsningar,

gymnastisera,
dansa och mycket annat. Dessa lokaler kan bli ett alternativ

för dem
som besöker bastu- och videoklubbar för att de inte har någon

annanstans
att gå.

Om det vore lättare för de homosexuella att ha en fast
partner, t. ex. genom att homosexuellas samboende jämställdes rent rättsligt
med heterosexuellas samboende, skulle förmodligen behovet av tillfälliga
sexuella kontakter minska.

1 tidskriften MMWR, nr 10 1986 (13), kan man läsa CDC:s
(Center för Disease Control i USA) rekommendationer för att reducera
smittspridning av HIV. I den här diskussionen om bastu- och videoklubbar för
homosexuella är punkt 6 viktig:

"State or local action is appropriale on public health
grounds lo regulaie or close establishments where ihere is evidence Ihat they facilitate
high-risk behaviors, such as anonymous sexual conlacts and/or inlercourse with multiple
partners or IV
drug abuse (e.g. balhhouses,
houses of prostitutions, "shooting galleries").

Dvs, fritt översatt, alt om det är uppenbart att
inrättningar underiättar högriskbeteende, som t. ex. anonyma sexuella kontakter
och/eller samlag med många partners eller intravenöst narkotikamissbruk, är det
lämpligt att staten eller den lokala myndigheten på allmänna hälsogrunder
reglerar eller slänger dessa (1. ex. bastuklubbar, bordeller, knarkarkvartar.)

Inrättningar som underlättar anonyma sexuella kontakter
och/eller samlag med mänga partners - detta är direkt tillämpbart pä bastukiubbar
och vissa videoklubbar.

Vad är del då i dessa lokaler som skulle kunna medföra
ökad risk för smittspridning av HIV?

1
Möjlighet till
anonyma, tillfälliga sexuella kontakter genom dålig belysning och hål i väggar
mellan bås genom vilka helt anonyma kontakter kan ske, t. ex. munsex.

2
Läsbara
kontaktrum med madrasser, där tillfälliga, mer avancerade sexuella kontakter
kan ske. Möjligheten atl ha många olika partners ökar. Klubbarna har öppet hela
natten.

3
Spelaulomaten,
som finns i en videoklubb, kan locka dit unga killar som är i en sökande period
av sitt liv. Atl en videoklubb i Göteborg har släppt in skolungdom gratis leder
tankarna till underiättande av prostitution.

4
Ju fler lokaler
det finns som underiättar för människor att ha många tillfälliga sexuella
förbindelser, desto lättare är det för dem atl hamna i situationer som de
kanske ängrar senare.

Ett argument för att ha kvar bastuklubbarna brukar vara atl
man kan följa "säkrare sex"-råd, dvs. använda kondom, undvika utbyte
av kroppsvätskor och begränsa antalet partners. Detta är dock inle så enkelt
som det kanske låter. En svårighet med att få folk att praktisera "säkrare
sex" ligger i att sexualiteten inte styrs av förnuftet. Del ena kan ge det
andra, och benägenheten att ta risker ökar om man är sexuellt upphetsad.

Bastu- och
videoklubbarna antas ha en stor betydelse för smiltspridnin- Prop. 1986/87: 149
gen av HIV på grund av att de underlättar anonyma, tillfälliga sexuella
kontakter. Ägarna bör ändra klubbarnas inriktning så all de inle inbjuder till
mänga anonyma sexuella kontakter och ändra lokalerna genom atl la bort låsbara
dörrar lill kontaktrum (alternativt ta bort kontaklrummen), häl i väggar och
dessutom sätta in ordentlig belysning. Videofilmer som visar säkrare sex
behövs, likaså affischer. Broschyrer om AIDS och säkrare sex bör finnas
lättillgängliga, likaså kondomer. (Varför inte låta kondomer ingå i
inträdesavgiften?) Anslag som avråder från eller förbjuder viss sexuell teknik (orala
och anala samlag) kan sättas upp. Det vore önskvärt med en lagstiftning som
reglerar verksamheten, öm ägarna inte vill ändra lokalerna bör möjligheten atl
stänga dem utredas.

Det är viktigt alt stödja initiativ till lokaler och andra
verksamheter för homosexuella. En förändring eller stängning av klubbarna kan
medföra att fler tillfälliga sexuella kontakter tas i parker, offentliga
toaletter och bad, men det totala antalet anonyma, tillfälliga kontakter borde
minska, och med dem minskas smittspridningen av HIV.

RFSL har fåll medel för utveckling och introduktion av
säkrare sextek-nik bland homosexuella. En möjlighet som bör prövas är att de
klubbar som här avses åtar sig förmedla information om säkrare sexteknik. Måhända
skulle till och med filmer om hur säkrare sex kan bedrivas kunna visas.

1 oktober 1986 träffade Video Pan, Viking Sauna och Men Only
följande överenskommelser med RFSL:

-
man skall öka
belysningen

-
man skall ta
bort vissa mindre lämpliga utrymmen (t ex "sugarbänken" på Video-Pan)

-
man skall dela
ut gratis kondom till besökarna

-
man skall
upplåta lokal ät RFSL för personlig rådgivning

-
man skall visa
de säkrare-sex-filmer som finns

-
RFSLs
broschyrmaterial kommer atl finnas tillgängligt.

Under de två veckor som RFSLs rådgivning pågått (en kväll
i veckan kl 18 — 21 pä respektive klubb sedan slutet av oktober 1986; dessa
tider kommer att utökas i takt med att RFSL hinner utbilda sina medarbetare),
har det varit många besök. Merparten av de som kommer tillhör kategorin
bisexuella män.

8 Referenslitteratur

1
Humphrey L. Tearoom
trade: A study of homosexual encounlers in public places. London 1970.

2
Pockettidningen
R nr 3 1976. Homosex och könsroller, samlevnad och sexuellt förtryck.

3
Prostitutionen
i Sverige - del II. En rapport utarbetad inom prostitutionsutredningen augusti
1980 (DsS 1980:9).

4
Prostitutionen
i Sverige (SOU 1981: 71) Bakgrund och åtgärder. Betänkande av
prostitutionsutredningen. Stockholm 1981. 37

1
Ollar nr I
1984. Kärieksbaciller. Om klamydia, gonorré, herpes, tricho- Prop.
1986/87: 149 monas, candida, condylom, syfilis och AIDS.

2
Kom ut! nr 3/4
1984. Tidskrift för RFSL.

3
Homosexuella
och samhället (SOU 1984: 63) Belänkande av utredningen om homosexuellas
situation i samhället. Stockholm 1984.

4
Socialstyrelsens
allmänna råd om förebyggande åtgärder mot hepatit B (SÖSFS(M) 1984: 15).

5
Socialstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd angående AIDS (SOSFS(M)1985:4).

10 Socialstyrelsens förekrifter om hur
smittskyddslagen (1968:231) mm skall tillämpas vid fall av HTLV-III-infeklion (SOSFS(M)1985:
20.

11 Läkartidningen nr I -2 1986.
Sexualvanor hos oorganiserade homosexuella försvårar AIDS-bekämpningen. Lars L
Bohman.

12 öttar nr I 1986. Möt AIDS med
kunskap, kärlek och kondom.

13 MMWR (Morbidity and mortality weekly
report from Centers for disease control, CDC) vol. 35/nr 10 1986. "Additional
recommendations to reduce sexual and drug-abuse-relaled transmission of Human T-Lymphotropic
Virus Type III/LymphadenopathyAssociated Virus."

14 Länsrätten i Stockholms län.
Yttrande 1986-01 -31 över Smittskydds-kommitténs betänkande (SOU 1985:73) Om
smittskydd.

15 Kinsey, AC m. fl.Mannens sexuella
beteende. Stockholm 1949.

16 Eurogay!86. Pocketguide to gay
Europé. Tryckt i Danmark januari 1986 av COQ Press.

17 Säkrare sex. RFSLs broschyr augusti
1984.

38

Bilaga 2 Prop.
1986/87:149

Hearing den 6 mars 1987 om åtgärder mot video-och
bastuklubbar samt andra likartade verksamheter av smittfarlig natur

1 Inbjudna och deltagande myndigheter och sammanslutningar

FRÄN SOCIALDEPARTEMENTET Ordförande: Karl-Ingvar Rundqvist
Sekreterare; Christer Lindau

DELTAGARE

JO; Anders
Wigelius

Dan Fernqvist Riksåklagaren: Fredrik Wersäll
Rikspolisstyrelsen: Olof Egersledl Socialstyrelsen: Guldbrand Skjönberg Statens
Bakteriologiska Laboratorium: Margarela Bottiger Svenska kommunförbundet: Anita
Sundin

Lena Sandström Stockholms kommun: LeifSverndal Tyra
Berglund Göteborgs kommun: Ingvar Svensson Sveriges domareförbund: Johan Anneli
Sveriges advokatsamfund: Bengt H. Nilsson

Stig Ljungberg Svenska Läkaresällskapet; Gunnar Dahlström

Göran Hedin RFSL: George Sved

Sten Pettersson RFSU: Cari-Gusiaf Boethius

Margareta Welterholm Läkare mot AIDS: Ove Berglund Lars
Moberg Venhälsan: Göran Bratt

Eric Sandström Smittskyddsläkaren i Stockholms län:
Carl-Fredrik de Ron

Johan Giesecke

Landstingsförbundet och Malmö kommun, som inbjudits,
deltog inte i hearingen.

39

2
Redovisning av de synpunkter som framkom vid hearingen Prop, 1986/87: 149

1 det följande redovisas översiktligt muntliga och
skriftliga synpunkter på det utsända förslaget till lagrådsremiss vilka framkom
i anslutning lill hearingen,

2.1 Behovet av ingripande

Socialstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium (SBL),
Svenska kommunförbundet, Göteborgs kommun. Sveriges domareförbund. Svenska
Läkaresällskapet, Riksförbundet För Sexuell Upplysning (RFSU), läkare mot AIDS,
venhälsan och smittskyddsläkaren i Stockholms län uttalade sig för att av
smittskyddsskäl ingripa mot den ifrågavarande verksamheten,

SBL framhöll att det är uppenbart alt verksamheten på
klubbarna är farlig från smittspridningssynpunkt. En epidemi av hepatit A år
1980 spreds bl. a. genom klubbarnas verksamhet. Statsepidemiologen har övervakat
verksamheten sedan år 1983.

JO Wigelius, riksåklagaren (RA) och rikspolisstyrelsen
förklarade atl de saknade kompetens att bedöma verksamhetens smitlfarlighet.

Rikförbundet För Sexuellt Likaberättigande (RFSL) ansåg
att ett ingripande mot verksamheten inte är någon angelägen åtgärd från
smittspridningssynpunkt. Smittspridning förekommer och har förekommit vid klubbarna.
Detta år emellertid inte unikt för klubbarna. Också på arbetsplatser m, m.
förekommer sexuellt um{,änge som innebär risk för smittspridning. Enligt förbundets
uppfattning är del inte klubbarna som sådana som är farliga för smittskyddet
utan vissa sexualtekniker. Förbundet förordar därför att klubbarna skulle
användas som en plattform för att få ut budskapet om betydelsen av att
tillämpa s. k. säkrare sex till personer som man annars har mycket svårt att
nå.

2.2 Möjligheten att ingripa enligt gällande lagstiftning

Enighet rådde om att gällande lagstiftning inte ger
möjlighet atl ingripa mot den verksamhet som förekommer vid bl. a. video- och
bastuklubbar.

2.3 Formen för ingripande

När det gäller formen för ingripande fanns en stor enighet
om atl lagstiftning krävdes.

Socialstyrelsen ansåg atl det är nödvändigt med ett
ingripande i lagform:

SBL framhöll atl de försök som gjorts alt på frivillig väg få till stånd en

sanering av verksamheten inte gett något synbart resultat. Klubbägarna

har inte visat något intresse av atl förändra verksamheten mot mindre

riskfyllda umgängesformer. Svenska kommunförbundet förklarade att ett

lagligt ingripande ligger helt i linje med förbundels uppfattning. Svenska

Läkaresällskapet bedömde det som riktigt och rimligt alt ingripa med

lagstiftning för att begränsa smittspridningen. Läkare mot AIDS ansåg att

AlDS-problemet skall klaras med upplysning och inte lagstiftning. Situa- 40

tionen vid
klubbarna bedömde man dock som så allvarlig att lagstiftnings- Prop.
1986/87: 149 åtgärder krävs för att komma till rätta med den. En sådan åtgärd
kan ha en positiv effekt på smittskyddet. Man ansåg dock att den positiva
effekten av cn sädan åtgärd är mindre i dag ån vad den skulle varit om den hade
vidtagits för 4-5 år sedan.

Också RFSL ställde sig bakom en "rimlig
lagstiftning", om denna leder till att verksamheten vid klubbarna kan ges
en från smittskyddssynpunkt mindre farlig inriktning.

Olika uppfattningar framkom beträffande formen för det
lagliga ingripandet. De flesta förordade en kriminalisering av verksamheten.
Några ansåg att klubbarna borde kunna finnas kvar, men att myndigheterna skulle
kunna framtvinga förändringar av verksamheten genom föreläggande eller på annal
sätt.

JO Wigelius, RÅ, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, SBL,
Svenska kommunförbundet, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund.
Svenska Läkaresällskapet, RFSU och smittskyddsläkaren i Stockholms län ställde
sig bakom en kriminalisering av verksamheten, främst av del skälet att man
bedömde denna lösning som den mest effektiva. En lösning som innebar att
klubbarna fanns kvar och där endast s. k. säkrare sex fick förekomma bedömdes
av dessa deltagare vara mindre ändamålsenlig med hänsyn till svårigheterna atl
kontrollera verksamheten.

Venhälsan ansåg alt det effektivaste sättet atl bromsa den
diskuterade smittspridningen är att ge myndigheterna rätt att genom
föreläggande tvinga fram sådana förändringar av verksamheten vid video- och
bastuklubbarna all klubbarna kan användas som spjutspetsar mot epidemin,
eftersom klubbarna har unika förutsättningar atl nå ul med information och att
påverka människors beteenden. Betydande resurser borde därför satsas pä
information vid klubbarna. Man skulle tvinga fram sådana ombyggnader av
lokalerna atl del inte längre blev möjligt att där utöva icke säker sex. Detta
skulle, menade venhälsan, ge oss en verklig chans att motverka epidemin,
eftersom myndigheterna då inte skulle förlora kontrollen över klubbarna, vilket
blir fallet om dessa kriminaliseras. RFSL och läkare mot AIDS framförde
liknande synpunkter. Läkare mot AIDS påpekade dock att det med frivilliga medel
inte gått alt få till stånd de förändringar som venhälsan efterlyste.

Rikspolisstyrelsen förde fram tanken på en alternativ
lösning. Denna innebar att verksamheten skulle göras tillståndspliktig. Villkor
för verksamheten kunde då ställas upp. En straffbestämmelse skulle finnas för
brott mot uppställda villkor. Tillständsmyndigheten, som lämpligen kunde vara
länsstyrelsen, skulle också utöva tillsynen över att meddelade tillstånd
efterlevdes.

Ingen av deltagarna uttalade något stöd för
rikspolisstyrelsens skisserade lösning. Flera deltagare avvisade den
uttryckligen, bl. a. socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet och Svenska
Läkaresällskapet.

Stockholms kommun framhöll att kommunen inte har någon kompetens

att utöva tillsyn över klubbarna om man väljer en lösning som gör del

möjligt för dessa att finnas kvar men med delvis förändrade umgänges

former. Inte heller smitlskyddsläkaren i Stockholms län ansåg sig ha 41

möjlighet
att vaka över verksamheten vid klubbarna. Han tog avstånd från Prop.
1986/87: 149 tanken på en klubbverksamhet som skulle fordra tillstånd av
smittskyddsläkare.

Några deltagare, RFSL, RFSU och venhälsan, uttryckte oro över
konsekvenserna av en kriminalisering av video- och bastuklubbarna. De framhöll
atl följden av en sådan lösning kunde bli att främst homo- och bisexuella män
äter skulle tvingas att träffas på platser där de riskerar att utsättas för
våld. Vidare skulle det bli svårare att nå dem med information då de nya
träffpunkterna blir mindre väl kända eller av sådan karaktär att det inte
lämpar sig atl informera där. Det sexuella umgänget på sådana platser skulle
bli från smittskyddssynpunkt mindre säkert än det som i dag förekommer på
klubbarna.

2.4 Den smittfarliga verksamheten

Deltagarna var ense om att en lagstiftning måste omfatta
såväl homo- som heterosexuella tillställningar och sammankomster.

Rikspolisstyrelsen pekade på att en kriminalisering av
verksamheten innebär att det blir polisens uppgift att svara för att lagen
följs. Det är därför viktigt atl det klart framgår av lagen vilka
tillställningar och sammankomster som inte får anordnas. Enligt styrelsen har
författningstexten i utkastet till lagrädsremiss fält en vidare räckvidd än som
enligt motivuttalandena har avsetts. Med lagförslagets utformning kan det
sällas i fråga om inle också sådana verksamheter som sker vid tältplatser, utomhusdans-banor,
allmänna badhus och vissa hotell faller under bestämmelsen. Att detta inte är
avsikten, framhåller styrelsen, framgår av moltivuttalandena. Också RFSL och
venhälsan ansåg att bestämmelserna måste ges en klarare utformning.

RÅ delade inte rikspolisstyrelsens uppfattning alt
lagförslaget kunde tolkas så vitt som styrelsen gjorde gällande.

Venhälsan ansåg all bestämmelserna i 2 § andra stycket
lagförslaget är ägnat att skapa stor osäkerhet hos de homosexuella. Kan polisen
med stöd av bestämmelserna genomföra razzior vid privata fester hos
homosexuella och tvinga gästerna all bevisa atl de inle är
"allmänhet"?

Under denna rubrik tog rikspolisstyrelsen också upp frågan
om skyddet för mötesfriheten i regeringsformen (RF) och förutsättningarna för atl
göra inskränkningar i delta skydd för alt motverka farsot. Styrelsen, som ansåg
att en kriminalisering kan komma att omfatta även möten som åtnjuter RF:s
starka skydd för mötesfriheten, ställde sig tveksam till om smitta av HTLV-III
kan betraktas som en farsot i RF:s mening.

Enligt SBL och Svenska Läkaresällskapet fanns det inte
något tvivel om alt smittan utgör en farsot i vederlaget medicinskt språkbruk.

2.5 Lagtekniska frågor

Rikspolisstyrelsen ansåg atl lagens rubrik hade fått en
mindre tillfredsstäl

lande utformning. En bättre rubrik var "Lag om förbud mot vissa tillställ

ningar m. m." Styrelsen ansåg också att bestämmelsen i I § är onödig och 42

delvis missvisande.

Sveriges
domareförbund pekade pä att den föreslagna lagen skulle ses Prop. 1986/87:
149 som en skyddslag och att bestämmelserna i I § därför borde behällas.

Venhälsan anmärkte mot atl lagen omfattade alla veneriska
sjukdomar och inte enbart infektion av LAV/HTLV-III. Den sistnämnda benämningen
borde f.ö. numera ersättas av HIV.

JO Wigelius och RÅ framhöll att det är riktigt all
kriminalisera själva anordnandet av tillställningen eller sammankomsten och alt
anordnaren är den ende som är straffvärd. Brottsbalkens regler om medverkan
blir emellertid automatiskt tillämpliga vid den angivna straffsatsen, påpekade
RÅ. I motiven lill lagen bör därför klariäggas att medverkansansvar inte skall
gälla för besökare. Denna uppfattning delades av rikspolisstyrelsen och
Sveriges domareförbund.

RÅ ifrågasatte om inte också hyresvärdar borde kunna
straffas.

RFSL frågade sig om inle hela lagförslaget var grundlagsstridigl
eftersom lagförslaget i stället för atl motverka farsoten underminerar ett
rationellt smittskyddsarbete på moraliska grunder. I vart fall hyste RFSL
allvarliga betänkligheter mot alt genomföra en i hast hopkommen lagstiftning.

Rikspolisstyrelsen ansåg att bestämmelsen i 2§ första
stycket behöver stramas upp. Styrelsen pekade på alt en möjlig lösning är all
knyta förbudet lill syftet med tillställningen eller sammankomsten. Vidare
borde det av lagtexten framgå atl det skall vara fråga om en tillfällig sexuell
förbindelse.

RÅ hade en motsatt uppfattning. Han ifrågasatte om inle rekvisilel
"särskilt ägnat" skulle göra ett ingripande alltför svårt. RÅ
förordade därför att ordet "särskilt" skulle utgå ur lagtexten i 2 §
första stycket.

För att det av lagtexten klart skall framgå atl del
sexuella umgänget skall ske i lokalen eller pä platsen för tillställningen
eller sammankomsten tillrådde RÅ och rikspolisstyrelsen atl orden "i
lokalen eller på platsen" i 2§ andra stycket flyttas till närmast efter
ordet "umgänge".

Sveriges domareförbund frågade vad som gällde om det
sexuella umgänget försiggick i anslutning till lokalen eller platsen.
Förbundet efterlyste också ett klarläggande beträffande ansvaret när en
tillställning anordnades av en juridisk person.

När del gäller möjligheterna alt avstyra en verksamhet som
strider mot den föreslagna lagen, pekade rikspolisstyrelsen pä bestämmelsen i
22 § första stycket 2 polislagen (1984:387). Bestämmelsen ger polisman räll alt
vid förestående brott som bl. a. innebär allvarlig fara för liv eller hälsa
avstänga, utrymma eller förbjuda tillträde till ett hus, rum eller annal ställe
eller vidta nägon annan sådan åtgärd.

RÅ ifrågasatte om det inle fanns behov av särskilda
bestämmelser om förverkande i lagen.

RÅ och rikspolisstyrelsen ansåg atl straffsatsen är väl
avvägd. RÅ efterlyste dock ett förtydligande av vad som skall avses med
mildrande omständigheter.

Några invändningar framkom inle mot att bestämmelserna om
kriminalisering ges i en frislående lag.

En fråga som ingående diskuterades var användningen av
begreppet 43

"sexuellt
umgänge" i lagförslaget. Enligt motiven lill lagförslaget hade Prop.
1986/87: 149 begreppet samma innebörd som i 6 kap. brottsbalken.

Enligt RFSL, RFSU, läkare mot AIDS och venhälsan fanns del
inte något skäl att använda ett så vitt begrepp som sexuellt umgänge när syftet
är att begränsa smittspridning. Enligt dessa deltagare bör endast sådana
sexuella umgängesformer omfattas som innebär risk för överföring av smitta. Det
finns inle någon anledning att förbjuda t. ex. ömsesidig onani. En sädan
innebörd av lagstiftningen kan vara svår all förslå när syftet med lagen år alt
motverka spridning av HTLV-III-smitta.

RFSL ansåg all en konsekvens av anknytningen lill sexuellt
umgänge i brottsbalken blir att vissa smitlfariiga beteenden såsom alt slicka i
stjärten (rimming), all föra in en knytnäve i ändtarmen (fistfucking) eller alt
använda sexleksaker utan att dessa rengörs mellan användarna faller utanför
lagbestämmelserna. Däremot, påpekade RFSL, skulle samlag med kondom och en
helt riskfri sexualteknik som ömsesidig onani omfattas av lagbestämmelserna.

JO Wigelius framhöll att betydelsen av den närmare avgränsningen
av icke godtagbara sexuella umgängesformer inle är särskilt stor, eftersom det
är det särskilda anordnandet och inte enskilda inslag i det sexuella umgänget
som föreslås bli kriminaliserat. Denna uppfattning delades av RÅ och
rikspolisstyrelsen.

Sveriges domareförbund efterlyste en beskrivning av vilka
beteenden som generellt sett kan anses vara smittfarliga. Ett förtydligande
skulle vara av betydelse för tillämpningen av smitlskyddslagen.

44

Bilaga
3 Prop. 1986/87: 149

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till

Lag om förbud mot s.k, bastuklubbar och andra liknande verksamheter

Härigenom föreskrivs följande.

1
§ Till skydd
mot spridning av veneriska sjukdomar hos människor ges i denna lag bestämmelser
om förbud mot att anordna vissa tillställningar och sammankomster.

2
§ Tillställning
eller sammankomst till vilken allmänheten har tillträde får inte anordnas, om
denna med hänsyn till lokalens utformning eller inredning, platsens
beskaffenhet eller andra omständigheter är sårskilt ägnad alt underlätta för
besökare att ha sexuellt umgänge i lokalen eller på platsen med annan besökare.

Även om den som vill besöka tillställningen eller
sammankomsten måste vara medlem i en viss förening eller vara inbjuden för att
fä tillträde, skall allmänheten anses ha tillträde, om tillställningen eller
sammankomsten uppenbarligen är en del i en rörelse vars verksamhet uteslutande
eller väsentligen beslår i att anordna sädana tillställningar eller sammankomster.
Också i andra fall skall allmänheten anses ha tillträde till tillställningen
eller sammankomsten, om det är befogat med hänsyn till omfattningen av den
krets som äger tillträde, de villkor under vilka tillträde lämnas eller andra
liknande omständigheter.

3 § Den som anordnar tillställning eller sammankomst i
strid mot 2 § skall

dömas lill fängelse i högst två år eller, om omständigheterna är mildrande,

fill böter.

Kan risk anses föreligga atl tillställning eller
sammankomst som avses i första stycket kommer all äga rum, får en polisman i
syfte att förhindra detta avstänga, utrymma eller förbjuda tillträde till
lokalen eller platsen. Endast om fara är i dröjsmål får åtgärden vidtas utan
föregående beslut av polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

45

Innehåll

Sid.

Propositionen
.................................................................. ..... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................. ..... 1

Propositionens
lagförslag ................................................. ..... 2

Utdrag ur
protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 ... 3

1 Inledning ....................................................................... 3

1.1
Bakgrund .................................................................. 3

1.2
Video- och bastukiubbar
........................................ 4

1.3
AIDS-delegationens
syn på video-och bastuklubbarna 5

1.4
Regeringsformens
bestämmelser om skydd för bl. a. mötesfriheten 6

2 Ärendets beredning ........................................................ 7

3 Allmän motivering ........................................................ 7

3.1
Skälen för
ingripande ............................................. ..... 7

3.2
Den smittfarliga
verksamheten ............................... ... 11

3.3
Formen för
ingripande ............................................ ... 12

4
Upprättat
lagförslag ...................................................... 14

5
Specialmotivering
.......................................................... 14

6
Hemställan .................................................................... 17

7
Beslut ........................................................................... 17

Utdrag ur lagrådets protokoll den 31 mars 1987 ............ 18

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 april
1987 .... 20

Bilaga I Socialstyrelsens missivskrivelse jämte promemoria
an

gående bastuklubbar m. m ............................ ... 21

Bilaga 2 Hearing den 6 mars 1987 om åtgärder mot video-
och bastuklubbar saml andra likartade verksamheter av

smittfarlig natur .............................................. ... 39

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag ...................... 45

Prop.
1986/87:149

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

46