Prop. 1986/87:150

Regeringens proposition 1986/87: 150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1987/88, m. m. (Kompletteringspropositionen)

Prop. 1986/87: 150

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 23 april 1987 för de åtgärder och
de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Bengt K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88 som
lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare
inträffade förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I
samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande
budgetår. Denna ger vid handen atl budgetunderskottet för budgetåret 1986/87
skulle bli 6,9 miljarder kr. lägre än beräkningarna till årets budgetproposition.
Sålunda förutses nu ett underskott om ca 33,6 miljarder kr.

För budgetåret 1987/88 beräknades i budgetpropositionen elt
underskott om ca 36,9 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott
om ca 30,5 miljarder kr.

1 propositionen redovisar regeringen i en reviderad
finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. I
särskilda bilagor till denna redovisas bl. a. en reviderad nationalbudget för
år 1987 samt en långtidsbudget för budgetåren 1987/88-1991/92.

Propositionen innehåller även förslag lill utökat
partistöd, vissa ändringar i skattelagstiftningen och villkoren för
allemanssparandel saml vissa ändringar av tulldeklareringsavgiften, vissa
åtgärder inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, vissa kostnader i
samband med Tjerno-bylolyckan, vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, åtgärder
i fastighets-skattesystemet med anledning av nya taxeringsvärden samt höjningar
av bostadsbidragen.

I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

Utdrag ur
protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987 Prop. 1986/87: 150

Närvarande: slalsrädet Feldt, ordförande, och statsråden
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Gradin,
Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson,
Lönnqvist

Föredragande: statsråden Feldt, Johansson, Wickbom,
Bodström, Hellström, Leijon, Gustafsson

Proposition med förslag till slutlig reglering av
Statsbudgeten för budgetåret 1987/88, m. m. (Kompletteringspropositionen)

Statsrådet Feldt anför; Regeringen har i årets
budgetproposition (1986/87; 100) förelagt riksdagen ett förslag till
statsbudget för budgetåret 1987/88. På de punkter där förslagen upptog endast
beräknade belopp har regeringens förslag redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall
regeringen — förutom förslaget lill statsbudget i budgetpropositionen - avge
ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för del kommande
budgetåret i den s. k. kompletleringsproposilionen. Detta förslag bör nu lämnas
till riksdagen, I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den
ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad
nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletteringspropositionen bör också
tas med vissa arbelsmarknadspoliliska åtgärder och vissa andra frågor som har
samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och bör
behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. Således bör riksdagen bl. a.
föreläggas förslag i fråga om vissa ändringar i skattelagstiftningen,
hushållens sparande, åtgärder i fastighelsskaltesyste-met med anledning av nya
taxeringsvärden, höjningar av bostadsbidraget m. m.

Anförandena redovisas i underprotokollen för resp.
departement.

Statsråden Feldt, Johansson, Wickbom, Bodström, Hellström,
Leijon och Gustafsson föredrar de ifrågavarande förslagen under finans-,
justitie-, utbildnings-, jordbruks-, arbetsmarknads-, bostads- och
industridepartementens verksamhetsområden. Anförandena redovisas i
underprotokoll för resp. departement.

Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en gemensam
proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder
och de ändamål som de har hemställt om.

Förslagen bör behandlas under innevarande riksmöte.

Regeringen ansluter sig
lill föredragandenas överväganden och beslutar alt Prop. 1986/87: 150 genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder
och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen
förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits i underprotokollen
skall bifogas propositionen enligt följande;

Reviderad
finansplan m. m. Bilaga 1

Justitiedepartementet Bilaga 2

Finansdepartementet Bilaga 3

Utbildningsdepartementet Bilaga
4

Jordbruksdepartementet Bilaga
5

Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga
6

Bostadsdepartementet Bilaga 7

Industridepartementet Bilaga 8

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

Bilaga
1

Reviderad finansplan

Bilaga 1

Till

kompletteringspropositionen

1987

Reviderad
finansplan

Prop.

1986/87:
150 Bil. 1

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april
1987

Föredragande: statsrådet Feldt såvitt avser den reviderade
finansplanen och särskilda frågor avsnitten 1-7 och statsrådet Johansson
särskilda frägor avsnitten 8-10

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1987/88 m. m.
(kompletteringsproposition)

Reviderad finansplan

1 Den ekonomisk-politiska strategin

Sedan den tredje vägens ekonomisk-politiska strategi
började tillämpas hösten 1982, har den svenska ekonomin gjort anmärkningsvärda
framsteg. Obalanserna har i väsentliga avseenden kunnat minskas.

Emellertid ligger den svenska pris- och koslnadsslegringen
kvar pä en nivä betydligt över den i våra viktigaste konkurrentländer. En
alltför stor del av tillväxten har de senaste åren kommit att gå till
konsumtion och en alltför liten del till kapitalbildning. Skulle denna
utveckling bli bestående, riskerar de hittills vunna framgångarna att gå
förlorade.

Den främsta uppgiften nu är därför atl pressa tillbaka
pris- och kostnadsstegringen. I mänga andra länder har detta åstadkommits
genom en ökad arbetslöshet. Den svenska regeringen vill inte använda den
metoden utan vill i stället finna andra vägar atl förbättra ekonomins
funktionssätt, öka sparandet och bryta inflationsförväntningarna. Delta är
utgångspunkten för den ekonomiska politik som presenteras i det följande.

1.1 Den tredje vägens ekonomiska politik

Huvudtanken i den tredje vägens strategi är att förena
minskade underskott i ekonomin med en stark efterfrågan, som kan generera
investeringar

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150

och sysselsättning. Detta
förutsätter all efterfrågan till stor del bygger på Prop. 1986/87: 150

investeringar och
nelloexport. Delta kräver i sin tur en god konkurrens- Bilaga 1

kraft.

För
att snabbt förstärka konkurrenskraften vidtogs i oktober 1982 en stor
devalvering. Den möjliggjorde en radikal omläggning av industripolitiken och
byggdes under av en rad riktade åtgärder i syfte att skynda på
investeringsuppgängen och underlätta överföringen av resurser till den
konkurrensutsatta sektorn. För att motverka de inflationsimpulser som gavs av
devalveringen och för att minska de finansiella obalanserna i ekonomin
stramades budgetpolitiken och penningpolitiken ål.

Krispolitiken
innebar emellertid också att reallönerna pressades tillbaka, samtidigt som
vinstnivån i näringslivet steg. För all mildra de negativa fördelningsmässiga
effekterna av detta, samt för atl minska risken för en snabb kostnadsslegring,
har en rad åtgärder genomförts i syfte atl fördela krisens bördor efter
bärkraft. Aktiebeskattningen har skärpts och med hjälp av löntagarfonder och
förnyelsefonder har löntagarnas delaktighet i kapitalbildning och industriell
utveckling fördjupats. De sociala trygghetssystemen har värnats och i en del
fall ytterligare byggts ul. Det gäller bl, a, barnbidragen, sjukförsäkringen
och pensionerna.

Den
ekonomiska politiken har således arbetat längs två linjer, Å ena sidan strävan
att få till stånd en dynamisk industriell omvandling och utveckling, Å andra
sidan strävan att hävda den fulla sysselsättningen och den sociala rättvisan.

Den
svenska erfarenheten är att full sysselsättning, en generell välfärdspolitik
och en politik för rättvis fördelning befordrar industriell tillväxt och
utveckling. Erfarenheter från många länder under senare år visar att strukturomvandlingen
blockeras, om alternativet för dem som arbetar i lillbaka-gående företag är
arbetslöshet och ulslagning. En aktiv arbetsmarknadspolitik, en offensiv
industripolitik och en ambitiös regionalpolitik är därför centrala inslag i den
tredje vägens politik. En solidarisk lönepolitik, med lika lön för lika arbete,
påskyndar strukturomvandlingen genom atl öka lönsamheten för högprodukliv
verksamhet och minska den för lågproduktiv. En generell välfärdspolitik, som
innebär att intjänade förmåner följer den löntagare som byter arbete,
underlättar rörlighet och flexibilitet på arbetsmarknaden. Internationella
jämförelser tyder på att den svenska arbetsmarknaden uppvisar en hög grad av
flexibilitet.

Resultaten
av den tredje vägens politik blev inledningsvis mycket goda. Budgetunderskottet
började reduceras omedelbart och redan 1984 uppvisade bytesbalansen ett
överskott. En snabb omstrukturering av den svenska industrin ägde rum.
Nyföretagandet ökade kraftigt. Lönsamheten och soliditeten förbättrades.
Sparandet ökade, om än från en låg nivå. Investeringarna steg snabbi och lägel
på arbetsmarknaden förbättrades.

1.2 Inflationsbekämpningen

Samtidigt
som den reala utvecklingen har varit positiv de senaste åren, har
timlöneökningarna i svensk industri varit betydligt större än i konkurrent-

länderna.
Dessutom har företagen ökat sina marginaler. Resultatet har Prop. 1986/87:
150

blivit atl konkurrenskraften gradvis börjat försvagas igen. Bilaga 1

Produklivitelen ökade snabbi 1983 och 1984 lill följd av
del höjda kapacitetsutnyttjande i näringslivet som devalveringen utlöste.
Under 1985 böljade emellertid de första effekterna av den snabba pris- och
kostnads-stegringen att visa sig i form av en försvagad bytesbalans och
stagnerande investeringar. I fjol förbättrades läget i och med att inflationen
föll kraftigt, samtidigt som den externa balansen förbättrades igen. Detta var
dock huvudsakligen en följd av sänkta oljepriser och fallande dollarkurs. Den
inhemskt genererade inflationstakten var under 1986 alltjämt betydligt högre än
i de viktigare konkurrentländerna. Också i år förutses att pris-och
lönekoslnadsökningarna i Sverige blir högre än i omvärlden.

Denna utveckling har inneburit alt saneringen av den
svenska ekonomin har förioral tempo. På grund av urholkad konkurrenskraft har
nettoexportens bidrag till BNP-iillväxlen minskat. Den i förhållande till
konkurrentländerna höga inflationen håller på lång sikt uppe räntelägel,
samtidigt som den gör investeringar i kapaciletsutvidgningar mera osäkra.
Därigenom hålls även invesleringsutvecklingen tillbaka. Resultatet är att
kapitalbildningens bidrag till BNP-tillväxten de två senaste åren varit lägre
än vad som är förenligt med en utveckling mot samhällsekonomisk balans. Den
alltför höga inflationens effekter på externbalansen gör också den svenska
ekonomin känslig för störningar utifrån, exempelvis i form av nya oljeprishöjningar.

Inflationen är också ett hot mot såväl reallönerna som
sysselsättningen. En fortsall hög inflation skulle medföra ytterligare
marknadsandelsförluster, såväl på exportmarknaderna som på hemmamarknaden.
Därigenom försvåras en expansion av sysselsättningen.

I årets långtidsutredning (LU 87) belyses betydelsen av
pris- och kost-nadsstegringstakten. En fortsatt väg mot samhällsekonomisk
balans, med full sysselsättning och överskott i bytesbalansen, är enligt
långtidsutredningens kalkyler möjlig endast vid låga pris- och
kostnadsökningar. Redan 1988 bör timlöneökningarna enligt LU 87 således
begränsas till 3% och inflationen lill 2,5%.

1987 års långtidsbudget understryker detta ytterligare.
Enligt den innebär de statsfinansiella konsekvenserna av fattade beslut och
gjorda åtaganden alt budgetunderskottet, även vid fallande inflation, inte
minskar i den takt som LU;s balansalternaliv kräver. Vid fortsatt hög inflation
kommer budgetunderskottet att öka. Långtidsutredningen och långtidsbudgeten
pekar därmed, båda två, på behovet av en fortsatt stram finanspolitik och på
det nödvändiga i att bringa ned inflationen.

En orsak till den snabba pris- och kostnadsstegringen är
det höga kapacitetsutnyttjandet och den låga arbetslösheten i Sverige.
Regeringen drar emellertid inte av delta slutsatsen att inflationen bör
bekämpas med ökad arbetslöshet. Full sysselsättning är den ekonomiska
politikens viktigaste mål, och arbetslösheten kan därför inte användas som en
hävstång för att nå andra mål.

1.3
Åtgärder Prop. 1986/87: 150

Bilaga
I Ambitionen för den ekonomiska politiken måste sällas högt. Uppgiften är

atl göra en lägre inflation
möjlig vid den rådande sysselsältningsnivån.

I
budgetförslaget i januari i år drevs den tredje vägens strategi vidare,

med särskild inriktning på
åtgärder för att förstärka tillväxten och fördela

dess frukter mer rättvist.

• Omfattande insatser kommer under den närmaste
treårsperioden atl göras för forskningen. Resurserna förstärks i syfte att öka
forskningens omfattning och höja dess kvalitet,

• En rad insatser görs för atl minska regionala
obalanser i tillväxten: Förbättrade kommunikationer, höjd teknisk kompelens
samt resurstillskott till regionala högskolor stödjer utvecklingen i de delar
av landet som fått se en svagare ekonomisk utveckling. Storstadsområdena har
undantagits från det fortsatta frisläppel av investeringsfonder för byggnadsinvesteringar.
Samtidigt har regeringen föreslagit att det kommunala skalteutjämningssystemet
ges en klarare regionalpolilisk inriktning,

• Den sociala välfärden byggs ut genom en avsevärd
förbättring av sjukförsäkringen, vilken likställer olika arbetslagarkollektiv
och eliminerar orättvisa och förlegade klasskillnader i sjukförsäkringen.
Pensionärerna får en särskild förbättring av sin standard genom en extra
basbeloppshöjning den \ juli samt genom en kraftig förbättring av del
kommunala bostadstillägget den 1 januari 1988. Barnbidragen har höjts den 1
januari i år.

Sedan
budgetförslaget i januari har behovet av en fast ekonomisk politik ytterligare
bekräftats. I budgetförslaget redovisades en finanspolitik, som resulterade i
ett budgetunderskott för budgetåret 1987/88 pä 36,9 miljarder kr. Nu tycks
emellertid den internationella tillväxten bli något svagare än vad som tidigare
antagits, inte minst i de för Sverige viktiga nordiska grannländerna.
Bytesbalansen väntas också utvecklas sämre än enligt tidigare prognoser. Räknas
engångseffekten på oljehandeln på grund av den senaste försvarsuppgörelsen
bort, visar nu prognosen för 1987 ett underskott i bytesbalansen. Bytesbalansen
exklusive handeln med råolja och med petroleumprodukter försvagas till
yttermera visso med ca 9 miljarder kr. mellan 1986 och 1987. Samtidigt har den
privata konsumtionen fortsatt att växa snabbt även under det första kvartalet i
år och kapacitets-utnyttjandet ligger kvar pä en hög nivä. Med hänsyn till alt
bylesbalanssal-dot försämras och investeringsuppgången nu synes bli starkare än
vad som tidigare antagits, finns det skäl alt dämpa den privata konsumtionens
ökningstakt.

Budgetunderskottet
har minskat snabbt det senaste året. Emellertid

beror denna minskning till stor del på att den nominella lönestegringen och

den privata konsumtionsutvecklingen varit sä starka. Delta har medfört

snabbt stigande statsinkomster från bl, a, inkomstskatter och mervärde

skatt. Till viss del är således nedgången av budgetunderskottet det senaste

året inte ett uttryck för en stram finanspolitik utan fastmer för en kostnads

utveckling som i ett längre perspektiv riskerar atl försvaga den svenska

ekonomins styrka och därmed även urholka statsfinanserna, ,

Vidare
har riksdagsbehandlingen av budgetförslaget medfört en viss Prop, 1986/87:
150 försvagning av budgetpolitiken. Bl. a, har besparingar pä skolans område
Bilaga 1 stoppats av en majoritet i riksdagen. Mot denna bakgrund föreslås att
ersättningen lill kommunerna för avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen
fr, o.m. 1988 dras ned med 45 kr. per invånare, vilket motsvarar ca 360 milj.
kr.

Enligt
tidigare beslut sker fastighetstaxering för hyreshus m. m. 1988, för småhus
1990 och för lantbruk 1992. Eftersom taxeringsvärdena för hyreshus beräknas höjas
med i genomsnitt ca 80% 1988, skulle detta leda till kraftigt höjd
fastighetsskatt för hyreshus, medan fastighetsskatten för övriga slag av
fastigheter ej skulle påverkas de närmaste åren. Regeringen föreslår mot denna
bakgrund dels atl genomslaget av höjda taxeringsvärden för hyreshus mildras,
dels att en motsvarande höjning av fastighetsskatten för övriga
faslighetstyper genomförs 1988. Härigenom kan hyreshöjningarna 1988 begränsas,
samtidigt som neutraliteten upprätthålls vad gäller fastighetsskattens
fördelning mellan olika faslighetstyper. Sammantaget leder dessa åtgärder till
alt statsinkomsterna av fastighetsskatten efter fullt genomslag ökar med ca 2,7
miljarder kr.

För
atl motverka kostnadsökningarna för vissa utsatta hushåll och för att stödja
nyproduktionen av bostäder föreslår regeringen dels att bostadsbidragen för
barnfamiljer höjs, dels alt den lägsta garanterade räntan i nyproduktionen
sänks. Dessa åtgärder beräknas vid fullt genomslag kosta drygt 300 milj.kr. för
staten och 100 milj.kr. för kommunerna.

En
viktig komponent i konsumtionsökningen har varit den kraftiga uppgången av
försäljningen av nya bilar. Nu föreslås att bilaccisen höjs med 1,60 kr. per kg
fr. o.m. den 15 juni i år. Statsinkomsterna torde till följd härav öka med knappt
500 milj. kr.

De
finansiella marknaderna har utvecklats mycket snabbi under de senaste åren. En
rad nya finansiella instrument har uppstått. För att även de som är verksamma
på dessa marknader skall bidra till saneringen av vårt lands ekonomi, föreslås
att basen för omsättningsskatten på aktier fr, o, m, den 1 juli 1987 utvidgas
till alt omfatta s, k, indexoptioner samt terminskontrakt som avser aktier,
aktieindex och konvertibla skuldebrev.

Sammantaget
beräknas budgetunderskottet för budgetåret 1987/88 efter dessa åtgärder uppgå
till 30,5 miljarder kr. Finanspolitiken väntas därmed få en återhållande effekt
pä den samhällsekonomiska utvecklingen i är.

För
att stimulera hushållens sparande bör extrainsätlningar om 5 000 kr, tillåtas i
vinst- resp, allemanssparandel under det fjärde kvartalet i år resp, det första
kvartalet 1988, Vidare föreslås att det högsta tillåtna sparbelop-pet i
allemanssparandel höjs till 60000 kr, Spardelegationen kommer inom kort att få
i uppdrag att utreda hushållens sparande och ange möjligheter alt inom olika
områden stimulera till ett ökat hushållssparande.

Enligt
regeringens bedömning är utrymmet för den totala lönekostnads

ökningen, dvs, ökningen av löner och arbetsgivaravgifter, under loppet av

1988 mycket begränsat. Mot bakgrund av löneutvecklingen de senaste

åren, och i synnerhet den omfattande löneglidningen, ter sig utgångsläget

för den instundande avtalsrörelsen mycket besvärligt. Regeringen är där

för beredd alt medverka till atl del totala uttaget av arbetsgivaravgifter inte 5

höjs
genom atl föreslå en reduktion av den allmänna löneavgiften. Förut- Prop,
1986/87: 150 sättningen för detta är atl parterna på såväl den privata som den
offentliga Bilaga I arbetsmarknaden sluter löneavtal som innebär att lönenivån
inklusive löneglidning stiger mycket måttligt under 1988, Regeringen är idag
inte beredd atl ange exakt vilken nivåhöjning som är förenlig med en balanserad
utveckling. Långtidsutredningen har för sin del bedömt att lönekostnadsökningen
ej bör överstiga 3% de närmaste åren.

Sett
i ett längre perspektiv talar starka skäl för alt del samlade uttaget av
arbetsgivaravgifter inle får höjas ytteriigare, I annal fall blir risken stor
all de totala lönekostnadsökningarna överstiger det samhällsekonomiska utrymmet
med resultatet att vår konkurrenskraft försämras, bytesbalansen försvagas och
arbetslösheten stiger.

Flertalet
av de olika arbetsgivaravgifterna finansierar dock utgiftsprogram som tenderar
att expandera kraftigt enligt automatiskt verkande regler, öm denna utveckling
får beslå, blir del likväl ofrånkomligt att successivt höja
arbetsgivaravgifterna. För att undvika sådana höjningar är det därför
nödvändigt atl överväga åtgärder, som leder till lägre utgiftsökningar.
Regeringen kommer atl initiera elt sådant översynsarbete och kommer också att
inbjuda arbetsmarknadens parter till överläggningar om den framtida avvägningen
mellan höjda reallöner och expanderande utgiftsprogram, som finansieras med
arbetsgivaravgifter.

Under
senare år har lönekostnadsökningen varit mycket snabb i den offentliga sektorn.
Skulle den utvecklingen fortsätta, kommer skattehöjningar eller nedskärningar
av den offentliga verksamheten att tvingas fram. För atl undvika detta är det
nödvändigt att begränsa den nominella lönestegringen i den offentliga sektorn
saml alt stimulera till ökad produktivitet.

Inom
den statliga sektorn kommer regeringen inför avtalsrörelserna i framtiden att
klargöra vilket totalt lönekostnadsutrymme den anser föreligga. Löneanslagen
bör räknas upp endast med det belopp som angivits som samhällsekonomiskt
försvarbart. Kostnadsökningar som går utöver denna ram skall mötas med
effektivitets- och produktivitetshöjande åtgärder eller andra slag av
besparingar. Motsvarande handlande bör stimuleras även i kommuner och
landsting. Vidare bör förändringar i lönerelationerna mellan olika grupper av
offentligt anställda i högre grad än hittills baseras på behoven av personal i
olika verksamheter.

Regeringen
föreslår också en rad åtgärder för att bryta flaskhalsar på arbetsmarknaden,
för att minska ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten. Yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning föreslås få ökade resurser, liksom bidrag till
arbetslösa för att starta egen verksamhet. Vidare föreslås regeländringar som
medger att tiden i ungdomslag i ökad utsträckning används till s. k.
jobbsökaraktivileter. Arbetsförmedlingarna föreslås få ökad frihet att använda
avsatta medel för att sätta långtidsarbetslösa i arbete. Samtidigt föreslås
att möjligheterna till ersättning vid deltidsarbetslöshet begränsas. Vidare
avsätts särskilda resurser för att underlätta för deltidsarbetslösa att få
heltidsarbete.

Riksdagen
har nyligen (prop. 1986/87:122) förelagts förslag till ändringar

i jordförvärvslagen. De nya reglerna för förvärv av jordbruks- och skogs- 6

fastigheter
bör bidra till ökad omsättning av fastigheter, vilket bl. a. stimu- Prop.
1986/87: 150 lerar virkesavverkningen och bidrar till en förbättring av
ägarstrukturen. Bilaga 1

De
nya reglerna får emellertid inte tillåtas leda lill att jordbruks- och
skogsfasligheler framstår som lönsamma kapitalplaceringsbbjekt. Jämfört med
andra tillgångar är förmögenhetsbeskattningen av sådana fastigheter mycket
gynnsam. De s. k. lätinadsreglerna innebär nämligen att jordbruks-och skogsfastigheters
förmögenhets värde endast utgör 30% av det med utgångspunkt i taxeringsvärdet
beräknade substansvärdet. För att motverka passivt ägande och förvärv av
enbart kapitalplaceringsskäl är det enligt min mening påkallat atl begränsa den
nuvarande förmånsbehandlingen av jordbruks- och skogsfastigheter vid
kapitalbeskattningen. Jag avser alt senare återkomma till riksdagen med förslag
fill begränsningar av lättnadsreglernas tillämpningsområde med den nu antydda
inriktningen.

Sammantaget
innebär mina förslag, som redovisas mer i detalj i det följande, att den tredje
vägens ekonomiska politik drivs vidare. En grund läggs för samförstånd om en
dämpad lönekostnadsutveckling, samtidigt som satsningen på forskning, social
välfärd, regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik fullföljs.
Konsumtionsökningen hålls tillbaka, medan saneringen av statsfinanserna
fortsätter. Inriktningen att Sverige skall arbeta och spara sig ur krisen
ligger fast.

2 Ekonomiska utsikter 1987

2.1 Den internationella utvecklingen

Utsikterna
för den internationella ekonomiska utvecklingen har försämrats i förhållande
till den bedömning som redovisades i regeringens finansplan. Den ekonomiska
aktiviteten i industriländerna, i synnerhet i Japan och Förbundsrepubliken
Tyskland, har de senaste månaderna mattats av mer än förutsett och
produktionstillväxten i OECD-området under 1987 torde bli något lägre än vad
som tidigare antagits.

Viktiga
faktorer som påverkade utvecklingen i världsekonomin under 1986 varslet myckel
kraftiga fall i priset på olja som ägde rum, de fortsatt sjunkande priserna för
andra råvaror och den ytterligare nedgång som inträffade i dollarns värde
gentemot andra större valutor. I industriländerna ledde de lägre olje- och
råvarupriserna till en ytterligare dämpning av inflationen. Den genomsnittliga
inflationen i OECD-området uppgick under 1986 till mindre än 3%. Däremot
stimulerades inte den ekonomiska aktiviteten i den utsträckning som antagits.
Trots den sjunkande inflationen och en omläggning av penningpolitiken i de
större länderna i expansiv riktning med åtföljande lägre räntenivå avtog
tillväxten i industriländerna. För året i sin helhet ökade
bruttonationalprodukten i OECD-området med bara 2 1/2%.

Flera
u-länder, i synnerhet de olje- och råvaruproducerande u-länderna, tvingades atl
snabbt anpassa sig till det försämrade bytesförhållande som olje- och
råvaruprisulvecklingen medförde. En kraftig neddragning av importen ägde rum i
mänga u-länder.

En
betydande anpassning har nu skett av växelkurserna för de större 7

valutorna.
Praktiskt tagel hela den kursstegring som ägde rum för dollarn Prop.
1986/87: 150 under perioden 1980-1985 har eliminerats. Detta lill trots har
obalanserna Bilaga 1 mellan de större ekonomierna fortsall alt växa. Förenta
staternas bytesbalans uppvisade 1986 ett underskott om drygt 140 miljarder
dollar, medan Japan och Förbundsrepubliken Tyskland å sin sida hade
bytesbalansöverskott om 85 resp. 35 miljarder dollar.

Ett centralt problem i världsekonomin de närmaste åren är
hur dessa obalanser skall kunna reduceras ulan att tillväxten i väridsekonomin
äventyras. De flesta beräkningar som gjorts visar att de lill stor del
kvarstår om den nuvarande inriktningen av den ekonomiska politiken i de större
länderna består. Obalanser i den storleksordning som f. n. råder ter sig
emellertid inte hållbara på sikt. I avsaknad av ekonomisk- politiska
kursändringar i de större länderna kommer obalansen alt tvinga fram ytterligare
växelkursförändringar.

Flertalet bedömare anser emellertid inte en ytterligare
växelkursförändring motiverad med hänsyn till underliggande
konkurrensförhållanden. Ett ytterligare stort fall i dollarkursen bedöms leda
till minskad tillväxt i världsekonomin utan att obalanserna elimineras. En
stabilisering av växelkurserna på nuvarande nivå tycks nu därför allmänt
eftersträvas. De största industriländerna har gjort särskilda ansträngningar
för att genom samordnat uppträdande åstadkomma en dylik stabilisering. Vid ett
möte i Paris i februari kom de större industriländerna överens om "ett
nära samarbete för att befordra en stabilisering av växelkurserna kring nuvarande
nivåer". Denna överenskommelse bekräftades vid ett möte mellan dessa
länder i Washington i april.

En sådan stabilisering torde emellertid knappast kunna
realiseras, om den inte understöds av mer långtgående omläggningar av den
ekonomiska politiken än vad de större länderna hittills visat sig beredda till.
Framförallt torde finanspolitiken behöva komma till större användning i syfte
att åstadkomma de skillnader i efterfrågetillväxl mellan länderna som kan bidra
till en utjämning av nuvarande över- resp. underskott i bytesbalanserna.

Inte minst är det av vikt att det i Förenta staterna
bedrivs en fast och konsekvent budgetpolitik, som tar sikte på att nedbringa
det stora underskottet i den federala budgeten. Budgetunderskottet kommer av
allt att döma alt reduceras för 1987 men stor osäkerhet omger den fortsalla
budgetkonsolideringen under åren därefter, I Förbundsrepubliken Tyskland och i
Japan synes motståndet alljämt vara stort när det gäller att använda
finanspolitiken för att understödja en mera dynamisk utveckling av den inhemska
efterfrågan under de närmaste åren.

Detta inger desto större oro som tillväxtutsikterna just i
dessa tvä länder nu håller på atl revideras ned. I Förbundsrepubliken har den
dämpning av exportutvecklingen som ägt rum till följd av D-markens appreciering
resulterat i att många företag skurit ned sina investeringsplaner. Även med
den relativt kraftiga ökning av privatkonsumtionen som förutses för 1987 torde
därför bruttonationalprodukten i den västtyska ekonomin knappast öka med mera
än omkring 1,5%.

Även i Japan revideras bedömningarna av tillväxten nu ned
för 1987. 8

Den japanska regeringen har ställt i utsikt
ekonomisk-politiska stimulans- Prop. 1986/87: 150 åtgärder inom den närmaste
framtiden, men det är likväl tveksamt om man Bilaga 1 i år kommer all kunna
nå en tillväxt om mer än 2%.

För den amerikanska ekonomin piäglas utsikterna alltjäriit
av stor osäkerhet. Den privata konsumtionen tycks nu dämpas något. Men
exporten torde under loppet av året successivt skjuta fart under inverkan av
dollarns depreciering. En BNP-tillväxt under 1987 om 2 1/2% ter sig trolig, men
en sämre utveckling kan inte uteslutas.

För industriländerna sammantagna torde detta innebära en
BNP- tillväxt 1987 om 2 1/4%. Inflationen kan väntas öka något, lill omkring 3%
i genomsnitt för året. Trots en förutsedd sysselsättningsökning är det inte
realistiskt att räkna med nägon nämnvärd minskning av arbetslösheten, som torde
ligga kvar på i genomsnitt ca 8% i OECD-området.

Som en konsekvens av den dämpade tillväxten i
industriländerna kan en svagare utveckling förutses för världshandeln. En
volymtillväxt i storleksordningen 3—4% ter sig realistisk. Handeln med
bearbetade varor torde öka något mer, men till följd av den svaga
efterfrågeutvecklingen i våra nordiska grannländer beräknas marknadstillväxten
för den svenska expor-len av bearbetade varor bli endast ca 3 %.

Osäkerheten om världsekonomins utveckling är stor.
Flertalet u-länder kommer att tvingas till fortsatta anpassningsätgärder. I den
utsträckning sådana lar formen av importnedskärningar kan världshandelns
utveckling påverkas negativt. Samtidigt kan sådana nedskärningar underminera
möjligheterna för skuldtyngda u-länder atl genomföra den tillväxtorienterade
anpassning som nu eftersträvas. Förvärrade skuldproblem och påfrestningar på
del internationella finansiella systemet skulle liksom protektionistiskt
motiverade ingrepp i det fria varuutbytet återverka negativt på tillväxten av
produktion och handel. De protektionistiska åtgärder, som är på väg att
genomföras i flera länder, ter sig mot denna bakgrund mycket oroväckande.

Betydande osäkerhet omger växelkursernas och oljeprisels
fortsatta utveckling, och dessa faktorer kan på ett avgörande sätt förändra
betingelserna för tillväxt och inflation del närmaste året.

2.2 Den svenska ekonomin

Den svenska ekonomin utvecklades enligt statistiska
centralbyråns preliminära nationalräkenskaper något sämre under 1986 än vad
som förutsågs i finansplanen i januari. Konsumtionen, både den privata och den
offentliga, ökade något mer än beräknat, medan kapitalbildningen blev svagare.
BNP-tillväxten blev bara 1,3%, att jämföra med beräknade 1,7%.

Del finns emellertid skäl att vara försiktig vid
tolkningen av dessa preliminära nationalräkenskaper. När del gäller BNP visar
beräkningarna från produktionssidan en högre tillväxt än beräkningarna från
användningssidan, vilket tyder på att BNP-tillväxten kan vara underskattad.
Den statliga konsumtionen ökade starkt till följd av tillfälligt stora
materielin-köp. Den statliga sysselsättningen fortsatte däremot att minska
1986, vilket

har
större betydelse för den statliga resursförbrukningen på längre sikt. Prop.
1986/87: 150 Även med hänsyn till sådana faktorer kvarstår att utfallet 1986 i
flera Bilaga 1 avseenden blev sämre än vad som hade varit önskvärt.

Tillväxten
och dess sammansättning

Efter
en viss försvagning av tillväxten i den svenska ekonomin i Qol väntas produktionen
öka i något snabbare takt i år. Enligt de prognoser som redovisas i den
reviderade nationalbudgelen (bilaga 1.1) beräknas BNP öka med 2,1 % 1987, se
tabell 1.

Tabell 1 Försörjningsbalans 1985-1987

Miljarder kr. 1986

Procer

ituell
volymförändring

1985

1986

1987

BNP

Import
av varor och tjänster

936,1

271,5

2,2 7,7

1,3 3,6

2,1

3,2

Tillgång

1207,6

3,5

1,9

2,4

Privat konsumtion Offentlig konsumtion

Stat

Kommuner Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar' Export
av varor och tjänster

478,1 258.3

70,4 188,0 171,3

-7,3 307,1

2,7 1,9 0,4 2,5 6,3 0,6 2,3

4,1 1,7 1,7 1,7 -0,8 -0,6 2,1

3,0 0,8

-0,5 1,3 4,0

-0,3 2,6

Användning

1207,6

3,5

1,9

2,4

Inhemsk efterfrågan Nettoexport'

900,5 35,6

3,9 -1,5

1,8 -0,4

2,3 -0,1

' Förändring i procent av föregående års BNP.

BNP-tillväxten
har de senaste åren i allt högre utsträckning kommit att bäras upp av en
kraftig ökning av den privata konsumtionen. Efter en ökning med närmare 3% 1985
ökade den privata konsumtionen med drygt 4% 1986. Till största delen har konsumtionsökningen
sin grund i alt hushållens realt disponibla inkomster de senaste åren har ökat
relativt kraftigt. Löner och pensioner m. m. har således ökat avsevärt mer än
priserna. Efter den svaga inkomstutvecklingen i början av 1980-talet har det
funnits ett betydande uppdämt köpbehov, vilket nu har kunnat tillgodoses genom
hushållens förbättrade ekonomi. Hushållens realt disponibla inkomster minskade
med ca 5% mellan 1980 och 1983, medan de mellan 1983 och 1987 beräknas öka med
ca 9%,

Till
den starka konsumtionstillväxten i fjol bidrog troligen även förbätt

rade möjligheter att låna samt värdestegringar på finansiella tillgångar och

fastigheter. Trots att realräntan har stigit och trots att det blivit mer

lönsamt att spara innebär den redovisade utvecklingen, att hushållens

spark vol sjunkit de senaste åren. Om hänsyn tas även till kollektivt försäk

ringssparande och värdestegring på aktier och småhus, vilka inte ingår i

hushållens sparkvot såsom den redovisas i nationalräkenskaperna, är hus

hållens sparande betydande och uppvisar inte samma negativa tendens. 10

Kreditgivningen
till hushållen har expanderat kraftigt sedan slutet av Prop. 1986/87: 150 1985.
Efter en lång tid med begränsad kredittillgång var en uppdämd Bilaga 1
låneefterfrägan inle oväntad. Denna stimulerades ytterligare av att räntorna
sjönk markant fram till senare déleri av 1986. Förutom en allmänt ökad
skuldsättning genomförde hushällen också en betydande omläggning av sina lån så
att mer långfristiga lån, framför allt i bostadsinstitulen, ökade på bekostnad
av mindre fördelaktiga, kortare krediter. Mot slutet av 1986 steg
marknadsräntorna kraftigt, delvis lill följd av en stramare penningpolitik.
Bostadsinslitutens ullåningsräntor höjdes från ca 11 % i november till ca 13 %
i januari. De har därefter äter sänkts.

Expansionen av privatkonsumtionen förutses fortsätta del
närmaste året, men i måttligare takt. Hushållens realt disponibla inkomster
beräknas öka med drygt 2 % 1987. En viss fortsatt nedgång i sparkvoten är
sannolik, varför den privata konsumtionen beräknas öka med 3%.

Den offentliga konsumtionen beräknas öka med 0,8% 1987.
Den kommunala konsumtionen förutses öka med 1,3% och den statliga konsumtionen
minska med 0,5 %. De senaste åren har utgifterna i kommunerna ökat mer än
inkomsterna. Del finansiella sparandel i kommunsektorn beräknas därigenom visa
ett underskott på 3,4 miljarder kr. 1987, vilket väntas ha en återhållande
inverkan på den fortsatta utbyggnadstakten i den kommunala sektorn. Minskningen
av den statliga konsumtionen är en följd av stram budgetpolitik samt fortsatta
rationaliseringar och produktivitetsförbättringar vid de statliga
myndigheterna.

Bruttoinvesteringarna väntas öka med 4% 1987. Under senare
år har en påtaglig höjning skett av investeringsnivån i den svenska ekonomin.
Bruttoinvesteringarna ökade med 13 1/2% mellan 1982 och 1985 och näringslivets
investeringar med hela 21 %. En viss försvagning av investeringskonjunkturen
inträffade emellertid 1986, främst till följd av en tillfällig nedgång i industrins
maskininvesteringar och en svacka i bostadsbyggandet. Kapacitetsutnyttjandet i
industrin är emellertid högt och företagens investeringsplaner lyder på en
fortsatt ökning av näringslivets investeringar. I delar av landet har
investeringsaktiviteten i näringslivet varit så hög atl produktionskapaciteten
inom byggnadsverksamheten inte har räckt till, vilket har lett till alt vissa
investeringar trängts ut, samtidigt som en kraftig pris- och kostnadsökning
skett. Lagerinvesteringarna beräknas ge ett negativt bidrag till den inhemska
eflerfrågeförändringen 1987.

Sammanlagt beräknas den inhemska efterfrågan öka med 2,3%
1987. Till följd av ett väntat negativt bidrag från nettoexporten beräknas
BNP-tillväxten, som redan nämnts, stanna vid 2,1 % 1987.

Bytesbalans

Handelsbalansen har i början av 1987 visat ett överskott
av nästan samma storlek som under motsvarande månader föregående år. Vidare är
företagens egna bedömningar av exportutvecklingen i år relativt optimistiska.
Nedrevideringen av prognoserna för tillväxten i omväriden och den svaga
utvecklingen av exporten under det senaste året motiverar emellertid en
försiktig bedömning av exporttillväxten under återstoden av innevarande år.
Exporten av varor och tjänster beräknas öka med 2,6% 1987. Importen

av varor
och tjänster beräknas till följd av den relativt starka inhemska
efterfrågeutvecklingen öka kraftigt 1987, nämligen med 3,2%. De svenska
företagen väntas fortsätta att föriora marknadsandelar på hemmamarknaden.

Bytesbalansen
uppvisade ett överskott på knappt 7 miljarder kr. 1986. En kraftig försämring
förutses i år till följd av den svagare utvecklingen av våra exportmarknader
och den starka ökningen av inhemsk efterfrågan. Försämringen motverkas
emellertid tillfälligt av att oljelagren väntas minska, som följd av alt
försvarsuppgörelsen i riksdagen mildrat kraven på beredskapslagring. Även i år
förutses därmed ett överskott, men av mindre storlek, 1 miljard kr.

Tabell 2 Bytesbalans 1984-1987

Miljarder kr., löpande priser

Prop.
1986/87: 150 Bilaga 1

2,8

Export av varor Import av varor Korrigeringspost

Handelsbalans

Tjänstebalans Transfereringsnetto

Bytesbalans

242,8 218,4 -1,1

260,5 244,6 -1,3

265,0 231,5 -1,5

279,9 249,8 -1,7

23,2

14,5

32,0

28,4

7,0 -27.4

5,5 -30,7

3,7 -29,0

2,2 -29,6

6,7

1,0

-10,6

Nettoimporten av råolja och petroleumprodukter varierar
kraftigt över åren främst pä grund av att oljepriserna ändras, men även på
grund av lagerförändringar. Ulan den minskning av oljelagren som förutses
skulle bytesbalansen uppvisa ett underskott på ca 2 miljarder kr. Försämringen
av bytesbalansen exkl, nettoimport av råolja och petroleumprodukter är av samma
storleksordning 1987 som 1985, vilket framgår av följande tablå;

Förändring av bytesbalansen exkl. nettoimport av råolja
och petroleumprodukter

Miljarder
kr,, löpande priser

1983

1984

1985

1986

1987

+ 14,3

-1-6,0

-9,2

+ 2,3

-9,0

Prognoser
av bytesbalansen är alltid behäftade med en betydande osäkerhet. Prognosen för
1987 baseras bl, a, på antaganden om oförändrade valutakurser (6,32 kr, per
dollar) och oförändrat oljepris ca 18 dollar per fat) under återstoden av året
jämfört med nivån i mitten av april. Skulle dollarn falla med ytterligare 25
öre beräknas bytesbalansen förbättras med knappt I miljard kr, och skulle
oljepriset stiga med I dollar per fat beräknas den försämras med knappt 1
miljard kr. för helår.

Inflation
och löner

Inflationen dämpades markant 1986. Under loppet av året
steg konsumentprisindex med drygt 3 %, vilket kan jämföras med prisökningar på
9 å

12

10% per år i början av 1980-talet, ca 8% 1984 och ca 6%
1985. Nedgången var främst en följd av sänkta oljepriser.

Under
loppet av 1987 beräknas priserna stiga med 4%. Låga internationella
prisökningar och lägre limlöneökningar än tidigare är vänlas hålla nere
inflationen. Därutöver förutsätts atl företagen visar åierhållsamhel i
prissättningen och inle ökar sina marginaler. Del prisslopp som gäller fr. 0.
m. slutet av januari i år förutsätts efter hand ersättas med någon form av
prisövervakning.

Timlönerna
ökade enligt nationalräkenskaperna med 8 1/2% 1986. Särskilt i branscher, som
är skyddade från internationell konkurrens, har löneglidningen varit stark.
Prognoserna för 1987 utgår från de löneavtal som har slutits på arbetsmarknaden.
De innebär en påtaglig dämpning av löneökningarna i är. Dämpningen aren följd
av flera faktorer. Avtalsramen för 1987 är 4% att jämföra med 5% för 1986. Det
s. k. överhänget, som väsentligt höjde årsgenomsnittet för lönerna 1986, är
litet 1987. Vidare sker en viss avräkning av den avtalsmässiga löneökningen
1987 lill följd av att löneglidningen 1986 i vissa branscher blev högre än vad
som hade förutsatts i löneavtalen. För 1987 förutsätts löneglidningen bli
lägre. Timlöneökningen beräknas därmed sammantaget bli drygt 5 % i år.

Likväl
innebär inte heller en sådan dämpning av pris- och lönestegrings-takten atl en
anpassning sker till utvecklingen i våra viktigare konkurrentländer.
Konsumentpriserna i OECD-området beräknas i år öka med ca 3 %. I Förenta
staterna väntas inflationen i år bli 3 %, i Förbundsrepubliken Tyskland och i
Japan O-1 %. Timlönerna i industrin beräknas öka med 41/2% i OECD-området och i
Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta staterna och Japan med 4,3 resp. 1 %.
Diagram 1 visar all limlönerna i den svenska industrin stigit snabbare än i den
västtyska industrin sedan början av 1970-talet.

Prop.
1986/87: 150 Bilaga I

Diagram 1 Timlön i industrin, Sverige och
Förbundsrepubliken Tyskland

Årlig procentuell förändring i nationell valuta

• SVERIGE _

rORBUMDSKITOBUKDI TYSKLAMD

70 72 74 76 78 80 82
64 86

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

13

Sysselsättningen Prop. 1986/87: 150

Läget
på arbetsmarknaden fortsatte att förbättras 1986, Antalet sysselsatta '"8
ökade med ca 30000 personer, samtidigt som antalet sysselsatta i arbelsmarknadspoliliska
åtgärder kunde reduceras med 16000 personer. Arbetslösheten minskade till
2,2%, Det bör observeras alt mätmetoderna i arbetskraftsundersökningarna (AKU)
har ändrats. Detta medför alt den redovisade arbetslösheten nu är ca 1/2
procentenhet lägre än enligt tidigare mätmetoder. Arbetslöshetstalet för 1986
är omräknat till denna nya nivä.

De
prognoser som görs i den reviderade nationalbudgelen för den svenska ekonomin
tyder på en fortsatt sysselsättningsökning med 25-30000 personer 1987,
Arbelskraflsutbudet beräknas öka i nästan samma omfattning som
sysselsättningen, vilket skulle innebära en i stort sett oförändrad
arbetslöshet.

Även
om arbetsmarknadsläget allmänt sett väntas förbli relativt gott 1987, sä finns
betydande variationer över landet. Arbetslösheten är påtagligt högre i
skogslänen än i övriga landet, medan Stockholms- och Göteborgsområdena har
brist på arbetskraft inom flera sektorer. Likaså är arbetslösheten högre bland
ungdomar och äldre än i övriga åldersgrupper.

Vid
en internationell jämförelse är arbetslösheten i Sverige mycket låg. I
genomsnitt för OECD-området var arbetslösheten drygt 8% 1986 och förväntas
ligga kvar pä den nivån det närmaste året. I Västeuropa var arbetslösheten nära
11 % 1986 och väntas förbli lika hög det närmaste året.

3 Långtidsutredningen 1987

Långtidsutredningen
1987 publicerades i mars. Den har utarbetats av tjänstemän i
finansdepartementet. Dess huvudbudskap är att Sverige under vissa
förutsättningar kan få en god ekonomisk utveckling under den närmaste
tioårsperioden. För detta krävs emellertid låga nominella pris- och
löneökningar och en fortsatt förbättring av den offentliga sektorns sparande.
Med en snabb produktivitetsökning och god tillväxt i ekonomin blir vägen mot
balans lättare och utrymmet för reallönestegringar och konsumtionstillväxt
större. En sådan utveckling förutsätter enligt utredningen att
anpassningsförmågan i den svenska ekonomin förbättras.

Behovet
av dämpad kostnadsutveckling

Utredningen
hävdar att pris- och lönebildningen under de närmaste åren avgör om den svenska
ekonomin skall kunna fortsätta att röra sig mot balans.

Slutsatsen
av långtidsutredningens s. k. kravkalkyler är all de totala
lönekostnadsökningarna under de närmaste tre åren 1988-1990 måste ned i nivå
med dem i omväriden, dvs. ca 3 % per år. Även reallönerna kan i så fall öka,
eftersom också inflationen då minskar, lill knappt 2% per år.

Denna
balanserade utvecklingsväg får en rad gynnsamma effekter; till

växten i ekonomin blir god (ca 2% per år), arbetslösheten minskar och

utrikesbelalningarna är i balans. Samtidigt sker en kontinuerlig utbyggnad 14

av produktionskapaciteten, vilken behövs för att trygga framtida
tillväxt Prop. 1986/87: 150

och sysselsättning. Bilaga 1

Skulle pris- och lönebildningen följa historiska mönster i
avtalsrörelsen 1988 och framöver blir emellertid resultatet påtagligt sämre.
Tillväxten minskar då till knappt I % per är, samtidigt som arbetslösheten
stiger till uppemot 4%. Industriinvesteringarna faller och reallönerna
utvecklas efter något år svagare än i alternativet med låga pris- och
kostnadsstegringar.

Offentligt sparande

Enligt långtidsutredningen måste den offentliga sektorns
sparande öka. Huvudskälet är att utredningen räknar med att näringslivels
investeringar behöver öka med 3,5 % per år fram lill 1995. För att finansiera
investeringarna behövs ett ökat sparande i den svenska ekonomin. Långtidsutredningen
utgår nämligen från all del svenska folkhushållel inle skall sälla sig i
ytterligare skuld till utlandet utan fortsätta alt betala tillbaka på utlandsskulden.
Bytesbalansen förutsätts 1995 uppvisa ett överskoll om 10 miljarder kr. Även
om hushållen kan förväntas öka sitt sparande är detta inte tillräckligt. Därför
måste också den offentliga sektorns sparande öka.

Del är enligt utredningen möjligt all förbättra det
offentliga sparandet i tillräcklig omfattning, om utgifterna begränsas till vad
som följer av hittills gjorda åtaganden samtidigt som skattetrycket (mätt som
skatters och avgifters andel av den totala produktionen) är oförändrat. Delta
innebär all de offentliga utgifterna måste öka i väsentligt långsammare takt än
vad som varit fallet under de senaste decennierna.

Ökad produktivitet

I utredningen framhålls betydelsen av en god
produktivitetsutveckling i ekonomin. Större produktivitetsstegringar innebär en
snabbare tillväxt i ekonomin som helhet. Därutöver underiättar det strävandena
atl öka den offentliga sektorns sparande, eftersom skatteintäkterna vid givna
skattesatser ökar när tillväxten stiger.

Av den tillväxt pä drygt 2% per år som utredningen menar
är möjlig att uppnå - om övriga krav uppfylls - svarar produktivitetsstegringen
för 1,7 procentenheter. Del innebär atl produktiviteten bedöms öka bara marginellt
snabbare än under de senaste 10-15 åren och väsentligt långsammare än under
1960-talet. Denna svaga produktiviletsstegringstakt är inle unik för Sverige.
Ändå finns del all anledning atl överväga hur produktiviteten kan förbättras.

I utredningens huvudrapport diskuteras bl. a.
skattesystemets effekter, produktiviteten i offentlig sektor och
arbetsmarknadens funktionssätt. I elt stort antal olika bilagor till
långtidsutredningen analyseras också produktivitets- och effektivitetsproblem.
Regeringen avser att lill hösten efter remissbehandling av utredningen lägga en
proposition till riksdagen med förslag om inriktningen av den ekonomiska
politiken för de kommande åren.

15

4 Den
ekonomiska politikens inriktning Prop. 1986/87:150

Bilaga I Den ekonomiska politikens mål är hög ekonomisk
tillväxt, full sysselsättning, fast penningvärde, en stark utrikesbalans samt
en jämn fördelning -både mellan hushåll och olika regioner — av den ekonomiska
tillväxten.

För att den fulla sysselsättningen skall kunna hävdas
krävs att Sverige har god konkurrenskraft, innebärande bl. a. ett stabilt
överskott i bytesbalansen som gör det möjligt att nettoamortera
utlandsskulden. En god sysselsättningstillväxl kräver en tillräcklig
efterfrågan på svenska varor. Då krävs också att konsumtionen - den största
komponenten i efterfrågan - växer. Förutsättningen för att en god
konsumtionstillväxl skall kunna förenas med överskott i bytesbalansen är en
stark konkurrenskraft och en låg inflation.

Under de senaste åren har emellertid inflationstakten i
Sverige varit högre än vad som långsiktigt är förenligt med en utveckling mot
samhällsekonomisk balans. Orsakerna har varit såväl stora lönekoslnadsökningar
som marginalhöjningar och slentrianmässiga prispåslag frän företagens sida.
Huvuduppgiften för den ekonomiska politiken under det kommande året är att
bryta denna utveckling och lägga grunden för en utveckling som innebär
långsammare pris- och kostnadsökningar. Detta kräver insatser över elt brett
fält.

4.1 Finanspolitikens inriktning

Ett centralt inslag i de senaste årens ekonomiska politik
har varit alt finanspolitiken givits en stram inriktning. Genom en restriktiv
ulgifispröv-ning och en god tillväxt har de finansiella obalanserna inom den
offentliga sektorn reducerats i betydande utsträckning. Den finansiella kris
för den offentliga sektorn som var hotande nära i början av detta decennium har
avvärjts, vilket verksamt har bidragit till den pågående saneringen av den
svenska ekonomin.

För att de långsiktiga ekonomiska målen skall nås måste
den strama finanspolitiken ligga fast. Avgörande för våra möjligheter att
ytterligare förbättra sysselsättningsläget är att vi nedbringar
inflationstakten till högst samma nivå som i våra viktigaste konkurrentländer.
Del nödvändiggör att finanspolitiken även fortsättningsvis är tillräckligt
stram för att understödja kampen mot inflationen.

Under de senaste två åren har den reala ulrikesbalansen
utvecklats negativt, något som emellertid mer än uppvägts av den förmånliga
utvecklingen av vårt bytesförhållande gentemot utlandet, främst till följd av
oljeprissänkningen. Vi kan inte utgå från alt vi kommer att få någon
ytterligare draghjälp av detta slag. Därför krävs att finanspolitiken är så
stram all utrikeshandeln även framgent bidrar till ett överskott i bytesbalansen.

För den långsikliga tillväxten i ekonomin är
investeringsnivån av största

betydelse. Investeringarna påverkas av efterfrågelägel och kapacitetsut-

nytljandel, men också av förhållandet mellan räntenivån och avkastningen

på reala investeringar. Realräntan bör visserligen vara positiv för att stimu- 16

lera sparandel i ekonomin.
Men den bör inte långsiktigt vara sä hög att den Prop, 1986/87: 150

konkurrerar ul produktiva
investeringar eller driver upp kravet på lönsam- Bilaga 1

hel pä dessa till orimligt
höga nivåer. För att skapa förutsättningar för en

räntenivå som underiättar
en fortsätt investeringsuppgårig krävs därför

bl, a, all finanspolitiken
leder till en fortsatt förbättring av sparandet inom

den offentliga sektorn.

Som
beräkningarna i LU 87 visar kommer den förutsedda sämre utvecklingen av
sparandel inom socialförsäkringssektorn under kommande år atl medföra all
kravet på en fortsatt minskning av det statliga budgetsaldot kvarstår. Som
framgår av årets långtidsbudget kan visserligen en god ekonomisk tillväxt
medföra en ytterligare reducering av budgetunderskottet fram lill 1990-talets
början. Likväl kvarstår vid periodens slut (budgetåret 1991/92) ett
budgetunderskott motsvarande ca 1,7% av BNP, För atl uppnå detta och för att på
sikt nå ett positivt finansiellt sparande i den totala offentliga sektorn,
krävs en stram finanspolitik. Detta förutsätter bl. a. att eventuella reformer
under denna period tolalfinansieras.

En
viktig riktlinje för de senaste årens finanspolitik har varit all skattetrycket
måste hållas i stort sett oförändrat. Denna restriktion för den ekonomiska
politiken måste iakttas. I annat fall blir det inte möjligt all höja
reallönerna. När skattetrycket inle kan höjas och den offentliga sektorns
finansiella sparande måste ökas, blir slutsatsen således att den offentliga
utgiftsökningen måste hållas tillbaka.

Riksdagen
har flera gånger slagit fast de principer som skall vara vägledande för
utgiftspolitiken (FiU 1985/86: 30):

- Endast de allra mest angelägna reformerna bör
genomföras. Omfattningen av sådana utgiftsökningar måste hållas nere,
samtidigt som de finansieras genom alt andra utgifter minskas.

- Utgiftsbegränsningar måste åstadkommas på vissa områden.

- Arbetet med all begränsa ulgiftsaulomaliken måste
fortsätta.

- Åtgärder måste vidtas för att effektivisera den
offentliga verksamheten och i vissa fall förändra dess organisations- och
finansieringsformer.

- En fortgående omprövning av existerande ulgiftsprogram
måste göras.

Utvecklingen
av utgiftsprövningen

Under
tidigare decennier ökade statsinkomsterna myckel snabbt, beroende på såväl en
snabb allmän ekonomisk tillväxt som elt stigande skattetryck. En rad angelägna
och omfattande reformer kunde dä genomföras i stort sett under bevarad
samhällsekonomisk balans. Den höga takten i reformarbetet gjorde alt
uppmärksamheten koncentrerades på de nytillkommande reformernas utformning.
Budgetarbetet kom all i hög grad inriktas pä de finansiella tillskott som kunde
avsättas lill olika ändamål, medan verkningarna av och kostnaderna för
existerande program inte utvärderades i tillräcklig utsträckning.

Utrymmet
för nya reformer i form av ökade statliga utgiftsåtaganden är

myckel begränsat. Samtidigt ställer den fortgående samhälleliga utveck

lingen successivt nya krav på den offentliga sektorn, medan andra sedan

länge existerande system och program gradvis kan ha blivit mindre ange- 17

2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150

lägna
eller nödvändiga för att den offentliga sektorn skall svara mot ut- Prop.
1986/87: 150 vecklingens och medborgarnas krav. Det är därför nödvändigt med
en Bilaga 1 successiv anpassning och förnyelse av verksamheterna. Delta
måste ske genom omfördelning inom befintliga finansiella ramar.

I detta perspektiv och för att uppfylla riksdagens
riktlinjer för utgiftspolitiken krävs en väsentlig ambitionshöjning när det
gäller att systematiskt utvärdera effektiviteten i resursutnyttjandet och
hittills uppnådda resultat av satsade resurser. I detta arbete måste också ingå
alt analysera alternativa medel för alt uppnå uppsatta mål.

Under senare år har inom riksrevisionsverkel (RRV),
statskontoret och genom expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO)
gjorts en rad utvärderingar av delta slag. Det är nödvändigt att sådana
utvärderingar i högre grad än hittills blir föremål för en konstruktiv och
systematisk diskussion mellan regeringskansliet, RRV, statskontoret och berörda
myndigheter.

Den strama finanspolitiken måste även få verkningar på det
viktiga utgiftsområde som statens lönekostnader utgör. Jag återkommer till
detta i det följande.

4.2 Penningpolitiken

Sedan lång tid har penningpolitiken främst styrts av
hänsyn lill yttre balansmål. Syftet har varit att uppnå önskade effekter på valutaflöden
och kapitalbalans. Sedan 1984 har därvid målet varit att statens utlandsskuld
inte får öka. Denna norm ligger fast.

Förbättringen av den yttre balansen och det återvunna
förtroendet för den svenska kronan har medfört atl valutaflödet på kort sikt
inte är lika styrande för penningpolitiken som fallet varit tidigare. Det har
därför blivit möjligt all i viss utsträckning, då så synes befogat, ta hänsyn
till interna faktorer.

Sedan liberaliseringen av den svenska kredilmarknaden
genomförts, arbetar penningpolitiken i huvudsak genom alt påverka
marknadsräntorna. Den starka kredilexpansionen och den snabbt växande privata
konsumtionen motiverade atl riksbanken inte motverkade den tendens lill
stigande räntor som kännetecknade marknaden mot slutet av 1986. I början av
november var marknadsräntan på femäriga obligationer drygt 9% men har under de
första månaderna 1987 legat kring 11 %. Räntan pä sexmånaders statsskuldväxlar
steg från ca 8,5 % till som högst 11 % i mars.

Med tanke på att bytesbalansens överskott nu synes vara på
väg att försvinna och att efterfrägeläget allmänt sett är högt har
penningpolitiken pä senare lid varit inriktad på alt bevara ett relativt högt
ränteläge på långfristiga obligationer. Höjningen av de kortfristiga räntorna
medförde en ökad räntemarginal mot utlandet och ett betydande valutainflöde. Under
perioden januari-mars uppgick det lill 9,5 miljarder kr., vilket dock bör ses
mot bakgrund av elt valulautflöde om 5,1 miljarder kr. under det sista
kvartalet 1986. Med hänsyn till det kraftiga valutainflödet under det första
kvartalet i år har riksbanken medverkat lill en nedgång av de kortare

räntorna på senare tid, vilket också har avspeglats i en
dämpning av Prop. 1986/87: 150

valutainflödet. Bilaga 1

Hushållssparandet har utvecklats mycket svagt sedan början
av 1980-ta-let. Samtidigt har sparandets betydelse för den enskildes trygghet
bekräftats av undersökningar om utvecklingen av socialhjälpen. Avsaknaden av
den ekonomiska reserv som elt sparkapital utgör är en starkt bidragande orsak
till varför människor kan tvingas söka socialhjälp även vid endast tillfälliga
försämringar av sin privata ekonomi. Även samhällsekonomiska skäl talar för alt
hushållens sparande bör öka.

Hushållssparandets svaga utveckling har beställ trots all
sparvillkoren förbättrats i en rad avseenden under de senaste åren. Nedgången
av inflationstakten, realräntans uppgång, begränsningen av avdragsrätten,
sänkningen av marginalskatterna, introduktionen av allemanssparandel och det
höjda sparavdraget är faktorer som ökat sparandets avkastning. Regeringen
kommer mot denna bakgrund inom kort atl ge spardelegationen i uppdrag att
utreda hushällens sparbeteende och förutsättningarna för ett förbättrat
hushållssparande.

För att stimulera sparandet redan nu föreslås att extra
insättningar om 5000 kr. tillåts i vinstsparandet resp. allemanssparandel under
det Qärde kvartalet i år resp. del första kvartalet 1988. Vidare föreslås all
det totala sparbeloppet (insättningar minus uttag) i allemanssparandel höjs frän
50000 till 60000 kr.

Vidare kommer bostadsministern senare att föreslå
ändringar i nybygg-nadslåneförordningen, så alt räntebidrag endast lämnas om
krediter beviljats av kredilaktiebolag eller sladshypoteksförening.

4.3 Pris- och lönebildningen

1 det balansalternativ som LU 87 redovisar uppnås målen
för den ekonomiska politiken endast om prisökningarna pä varor och tjänster
producerade i Sverige är lägre än i omvärlden. Detta kräver i sin tur att
takten i de nominella lönekostnadsökningarna i Sverige är långsam.

Det nominella löneökningsutrymme som arbetsmarknadens
parter har atl förhandla om under de närmaste åren är således mycket begränsat.
Det minskar ytterligare av att en del av utrymmet för 1988 las i anspråk av
höjda arbetsgivaravgifter.

Enligt regeringens bedömning är utrymmet för nivåhöjningar
av lönekostnaderna (dvs. löner inkl. löneglidning samt arbetsgivaravgifter)
starkt begränsat 1988. Cirka en procents kostnadsslegring är redan inlecknad
genom de avgiftshöjningar som tidigare föreslagits. Skulle dessutom löneglidningen
bli av samma storieksordning som under 1986, skulle del samhällsekonomiska
utrymmet för lönekoslnadsstegringar överskridas med bred marginal.

Det finns
emellertid, enligt regeringens bedömning, en möjlighet atl

neutralisera ökningen av arbetsgivaravgifterna. Regeringen är för sin del

beredd att överväga detta genom en sänkning av den allmänna löneavgif

ten. Förulsällningen är emellertid alt arbetsmarknadens parter, inom såväl 19

den
privata som den offentliga sektorn, sluter avtal, som ger en mycket Prop.
1986/87: 150

måttlig total ökning av lönenivån inkl. löneglidning under 1988. Bilaga 1

Om löneökningutrymmet inte skall inlecknas av ytterligare
ökade arbetsgivaravgifter under åren efter 1988, måste beslut om kostnadskrävande
reformer inom de områden som finansieras med sådana avgifter undvikas och den
nuvarande kraftiga automatiska utgiftsökningen begränsas. Vidare bör
möjligheterna att till en del finansiera de nödvändiga utgifterna på annat sätt
prövas.

Regeringen avser att initiera elt arbete med dessa
utgångspunkter. I anslutning till delta kommer arbetsmarknadens parter atl
inbjudas till överläggningar om dessa frågor och om vilken fördelning av
lönekost-nadsutrymmel på löner resp. arbetsgivaravgifter som är önskvärd under
kommande är.

Löneutvecklingen i privat sektor

En viktig förklaring till den alltför snabba
löneökningstakten under senare år har varit samspelet mellan en stor
löneglidning och följsamhetskrav som bl. a. tagit sig uttryck i automatiska
klausuler i avtalen.

I de centrala ramavtal som slöts pä den privata
arbetsmarknaden för 1986 och 1987 återfanns särskilda bestämmelser, som syftade
lill att begränsa löneökningarna 1987 om löneökningarna för 1986, inkl.
löneglidningen, översteg den överenskomna ramen. Denna avräkningsmodell är ett
viktigt steg mot en balanserad ökningstakt av lönekostnaderna. Det är angeläget
att parterna arbetar vidare på en utveckling av denna modell. En snabb
löneglidning leder lill krav pä kompensation och lill ytterligare
lönekoslnadsstegringar.

Insikten om värdet av låga lönekostnadsökningar måste få
genomslag i de avtalade kostnadsökningarna. Den lönekoslnadsökning som de
centrala parterna avtalade om för 1986 och 1987 överskred vad som är förenligt
med en balanserad samhällsekonomisk utveckling. Till delta kommer atl de
faktiska kostnadsökningarna hittills inte hållit sig inom de överenskomna
ramarna. Trots atl parterna var överens om atl vidta åtgärder för atl begränsa
löneglidningen, blev denna stor 1986.

1 avtalen för 1986—1987 finns inga automatiskt verkande
följsamhels-klausuler. Det är viktigt att sådana klausuler undviks även i
fortsättningen. Detta torde i sin tur förutsätta aktiva åtgärder mot den höga
löneglidningen.

Det är av yttersta vikt att parterna i 1988 års
avtalsrörelse ytteriigare begränsar lönekostnadsökningarna. Ansvaret för detta
åvilar både de centralt avlalsslutande parterna och de lokala parterna.

Den ytterligare minskning av inflationstakten som nu är
nödvändig kan inte uppnås enbart genom lägre lönekostnadsökningar. Skärpta krav
måste också ställas på att arbetsgivarna vid sin prissättning inte längre
håller fast vid ett prissåttningsbeieende som var motiverat under tidigare år
när kostnadsökningarna var större.

Den ökade efterfrågan innebär också att företagens
vinstmarginaler kan

bibehållas utan slora prisökningar. Del är därför inte acceptabelt att ar- 20

betsgivarna
omotiverat söker öka sina marginaler genom all la ut högre Prop. 1986/87:
150

priser på sina varor. Bilaga 1

Lönebildningen inom den offentliga sektorn

Samhällsutvecklingen under efterkrigsperioden har
inneburit en kraftig ökning av välfärden i Sverige. Ett centralt inslag i
välfärdspolitiken har varit uppbyggnaden av den gemensamma sektorn. Den har
varit en förutsättning för att ge alla grupper i samhället del av välfärden.
Den allmänna värden, utbildningen, omsorgen, de sociala skyddsnäten och
servicen i den offentliga sektorns regi är omistliga delar i den generella
välfärdspolitiken.

Under efterkrigstiden fram lill slutet av 1970-talet kunde
en expansion av den offentliga produktionen finansieras med ökade skatter.
Denna väg är inte längre framkomlig. Om reallönerna efter skatt skall kunna
stiga, får skattetrycket inle öka ytterligare. Detta innebär en övergång från
en period då nya resurser ständigt tillfördes samhällets välfärdspolitik till
en period då del framför allt är nödvändigt alt utnyttja de befintliga
resurserna på elt effektivare sätt.

Del gäller därmed att finna produktionsformer,
arbetsorganisation, styrsystem etc. som utvecklar verksamheten och höjer
produktiviteten. Strikta beslutshierarkier och snäva kompetensgränser mellan
olika personalkategorier måste brytas upp för all lämna plats ät en
organisation som tillåter och uppmuntrar initativkrafl, ansvarstagande och
mångkunnighet hos de anställda. Målet bör vara en arbetsorganisation som lar
tillvara medarbetarnas vilja och förmåga till kreativitet och förnyelse. En
sådan arbetsorganisation medför ett intressantare och mer givande
arbetsinnehåll för de anställda.

I en ordning där arbetstagarna bidrar till alt förbättra
och effektivisera verksamheten är det också rimligt atl de får del i de
effektivitetsvinster som görs. Om lönesystemen utformas så att de tillåter
sådana premieringar, kan de anställda mer aktivt och direkt påverka sin
utkomst.

Den grundläggande förutsättningen för en real
inkomstökning i samhället är atl produklivitelen ökar. Löneökningar som
överstiger produktivitetsökningen leder lill inflation. Förutsättningarna för
all öka produktiviteten varierar dock mellan olika sektorer i
samhällsekonomin. Inom industrin har man haft en snabbare
produktivitetsutveckling än inom såväl den privata som den offentliga
tjänstesektorn. Samtidigt råder ett icke oväsentligt samband mellan de olika
sektorerna. Så har t. ex. utbildning, kommunikationer och sjukvård i offentlig
regi stor betydelse för industrins möjlighet att öka sin produktivitet. Därför
bör alla löntagare få del i samhällets totala produktivitetsökning.

Mot denna bakgrund bör inte skillnader i den uppmätta
produktivitetsutvecklingen mellan de olika sektorerna mekaniskt återspeglas i
motsvarande skillnader i löneutveckling. Det är dock rimligt med en viss
koppling mellan utkomsten och i vilken utsträckning arbetstagarna bidragit lill
alt förbättra produktivitetsutvecklingen.

En
tredjedel av landels löntagare är verksamma inom den offentliga

sektorn. Produktivitetsutvecklingen inom denna sektor har stor betydelse 21

för
tillväxten i hela ekonomin och för välfärden i samhället. Det är därför
Prop. 1986/87: 150 nödvändigt att möjligheterna till ökad produktivitet i den
offentliga sektorn Bilaga I tas till vara.

Vissa åtgärder har redan vidtagits i detta syfte. Inom det
statliga området tillämpas sedan länge ett s. k. huvudförslag vid
budgeleringen av myndigheternas förvaltningskostnader. Detta skall ses som ett
uttryck för en löpande produktivitets- och effektivitetsförbättring inom den
statliga sektorn. På del kommunala området förekommer, främst inom den
tekniska verksamheten, olika former av resullatberoende löneformer. Även på den
landstingskommunala sidan förekommer liknande system. På det statliga området
har dessutom parterna i avtalen för 1984-85 och 1986-87 överenskommit om
lokala försök med särskilda åtgärder för att öka produktivitet, kvalitet och
service. De konkreta resultaten har hittills varit begränsade. Statens
arbetsgivarverk (SAV) har dock inlett ett arbete som syftar till att i samråd
med personalorganisationerna fä till stånd betydligt mer omfattande åtgärder
på detta område.

Detta arbete är väsentligt, inte minst eftersom
lönekoslnadsökningar som överstiger tillväxtutrymmet annars kommer att slå ut i
ökade skatter och avgifter. Detta får i sin tur, direkt och indirekt, inverkan
på inflationen och den svenska ekonomins konkurrenskraft. Indirekta skatter,
liksom höjda avgifter i statlig och kommunal verksamhet, slår direkt pä
prisnivån. En ökning av de direkta skatterna leder till krav på större
löneökningar för atl trygga köpkraften, vilket i sin lur ytterligare driver upp
inflationen.

För att främja en effektiv offentlig verksamhet bör också
förändringar i lönerelationerna mellan olika grupper av anställda i högre grad
än hittills baseras på personalförsörjningsbehoven. En fungerande arbetsmarknad
förutsätter att lönerna anpassas till behoven av arbetskraft i olika verksamheter.
Historiskt betingade lönerelationer, som inte står i överensstämmelse med
förändringar på arbetsmarknaden, måste kunna ändras. Därför måste också
automatiskt verkande följsamhetsklausuler undvikas lill förmån för aktuella
och framtidsinriktade bedömningar.

Lönespridningen har under lång tid minskat på hela
arbetsmarknaden. I den offentliga sektorn har löneutjämningen gått längre än
inom övriga sektorer. Därigenom har obalanser uppstått, med betydande
personalför-sörjningsproblem som följd. På vissa områden har det varit mycket
svårt att rekrytera erfaren och kvalificerad personal. Del är nödvändigt all
anpassa lönerelationerna så atl de medger en effektiv personalförsörjning i den
offentliga verksamheten.

Även olikheter i de allmänna anställningsvillkoren i
förhållande till övrig arbetsmarknad har betydelse för personalförsöijningen.
Del kan gälla semestervillkor, pensionsåldrar, tjänstledighetsbestämmelser m.
m. Det är därför önskvärt att dessa villkor blir mer likartade på hela
arbetsmarknaden.

Förbättrad pris- och lönestatistik

En gemensam, allsidig och öppen redovisning av
utvecklingen av löner,

lönekostnader och anställningsvillkor är elt nödvändigt
instrument för alt 22

arbetsmarknaden skall
fungera rationellt. Det är också ett övergripande Prop. 1986/87: 150

samhällsintresse atl ha tillgång lill en sädan redovisning. Bilaga
I

Den
lönestatistik som i dag produceras är normall av hög kvalitet och täcker stora
delar av svensk arbetsmarknad. Insamlingen och bearbetningen av denna
statistik sker i första händ av arbetsmarknadens parter. Den lönestatistik som
produceras av statistiska centralbyrån (SCB) baseras i huvudsak på uppgifter
från parterna. Det finns dock problem med den nuvarande ordningen. I första
hand gäller del bristen på samordning och att uppgifter för vissa delar av
arbetsmarknaden saknas.

Det
är naturligt att arbetsmarknadens parter själva slår för sådan statistikproduktion
som behövs för förhandlingsverksamheten. Elt problem i sammanhanget är dock alt
statistikmalerialel lämnar utrymme för olika tolkningar. Det vore värdefullt om
parterna kunde enas kring gemensamma tolkningar av lönestatistiken. Ett
samarbete mellan parterna med detta syfte pågår.

För
närvarande ställs inle statistik samman för skilda delar av arbetsmarknaden på
ett överskådligt och meningsfullt sätt. Det är ett allmänt intresse all så
sker. Del bör uppdras ål en särskild utredningsman atl inför kommande
avtalsrörelse publicera en allsidig redovisning av utvecklingen av löner,
lönekostnader och anställningsvillkor för olika delar av den svenska
arbetsmarknaden. Arbetsmarknadens parter bör inbjudas atl delta i detta arbete.
Därigenom kan uppgiftsskyldighet för företag och organisationer undvikas,
samtidigt som parterna ges möjlighet till medverkan i utredningsmannens arbete.
I uppdraget bör ingå all bedöma i vilken utsträckning den löpande statistiken
om löner m. m. kan behöva förändras och kompletteras. Statistiska centralbyrån
och konjunkturinstitutet bör bidra med underlag för utredningsmannens arbete.
Statsrådet Johansson avser alt återkomma till regeringen med förslag i denna
fråga.

Det
är viktigt all den officiella statistiken över prisutvecklingen har en
oberoende ställning och hög kvalitet. Efter samråd med chefen för civildepartementet
förordas att sammansättningen av nämnden för konsumentprisindex ändras genom
atl partsrepresentantionen utgår och den vetenskapliga representationen ökar.
Vidare bör statistiska centralbyråns och statens pris- och kartellnämnds
prismälningar samordnas ytterligare genom att gemensamma mätmetoder och
mätningar så långt möjligt tillämpas och genom att publiceringen sker gemensamt
en gång per månad.

4.4 Arbetsmarknadspolitik

Den
ekonomiska politiken har de senaste åren varit inriktad på att stärka

konkurrenskraften, skapa tillväxt och återställa den finansiella balansen i

den svenska ekonomin. Endast härigenom är del möjligt atl uppnå den

ekonomiska politikens viktigaste mål, nämligen den fulla sysselsättningen.

Efter devalveringen hösten 1982 gjordes betydande arbetsmarknadspoli

tiska insatser för all förhindra en fortsall ökning av arbetslösheten. Dessa

insatser gjordes i avvaktan på atl den ekonomiska tillväxten skulle ge

utslag i ökad sysselsättning och en allmän förbättring av läget på arbets

marknaden. Antalet beredskapsarbeten ökade kraftigt. När även ung- 23

domslag och
rekryteringsstöd hade introducerats 1984 hade antalet syssel- Prop. 1986/87:
150 satta i dessa tre typer av arbelsmarknadspoliliska åtgärder fördubblats
lill Bilaga I sammanlagt över 90000 personer.

I
takt med all efterfrågan på arbetsmarknaden har stärkts har antalet sysselsatta
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kunnat reduceras. Mellan 1984 och 1986 var
nedgången hela 40000 personer och en liten ytterligare minskning förutses i år.
Därmed är omfattningen av dessa insatser i år i stort sett nere på 1982 års
nivå. Hela den beräknade sysselsättningsökningen pä över 150000 personer
mellan 1982 och 1987 har således ägt rum på den reguljära marknaden. Merparten
av sysselsättningsökningen har skett i näringslivet.

Arbetsmarknadspolitiken
har de senaste åren förskjutils från sysselsält-ningsskapande åtgärder till
större insatser för all förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och för att
höja kunskapsnivån hos människor i arbetslivet.

Arbetsmarknadsverket
har gjort stora insatser för att effektivisera arbetsförmedlingen. I allt
större utsträckning sker förmedlingsarbetet i nära kontakt med förelagen. I
budgetpropositionen föreslog regeringen alt antalet arbetsförmedlare ökas med
250 tjänster.

Arbetsmarknadsutbildningens
organisation och inriktning har förändrats. Länsarbetsnämndernas möjligheter
all anpassa arbetsmarknadsutbildningen till avnämarnas krav och de
arbetssökandes behov har förbättrats. Utöver utbildning för dem som är eller
riskerar att bli arbetslösa har den s. k. flaskhalsutbildningen för anställda
inom industrin fått ökad omfattning. Antalet utbildningsplatser har ökat och
utbildningsbidragen har förbättrats. 1 budgetpropositionen föreslogs att medlen
för upphandling av arbetsmarknadsutbildning skulle utökas med motsvarande 5000
personer.

Arbetslösheten
har de senaste åren reducerats påtagligt. År 1983 var ca 150000 personer öppet
arbetslösa enligt statistiska centralbyråns arbets-kraftsundersökningar. Del
motsvarade 3,5% av arbetskraften. Första kvartalet 1987 var 94 000 personer
arbetslösa, motsvarande 2,2% av arbetskraften. Ungefär en tredjedel av denna
nedgång beror emellertid på att stafistiska centralbyrån har ändrat sina
mätmetoder. Trots att arbetslösheten allmänt sett har gått ned kvarstår
betydande problem för vissa grupper av arbetslösa. Chefen för
arbetsmarknadsdepartementet kommer därför att senare i dag föreslå ökade
insatser för att ytterligare minska ungdomsarbetslösheten och
långtidsarbetslösheten.

Omfattande
insatser har gjorts de senaste åren för att förbättra ungdo

marnas situation på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland ungdomar i

åldern 16-19 år har reducerats från över 10% 1982 till ca 4% 1986.

Utvecklingen för ungdomar i åldern 20-24 år har varit mer ogynnsam.

Arbetslösheten i denna grupp låg 1986 kvar på ungefär samma nivå som

1982, dvs. drygt 6%. De åtgärder som nu föreslås är inriktade på de äldre

ungdomarna. Del gäller dels ökade resurser för yrkesinriktad arbetsmark

nadsutbildning med praktikinslag, dels en ny särskild arbetsmarknadsut

bildning, också den med prakukinslag. Vidare föreslås vissa regeländring

ar som medger att tiden i ungdomslag i ökad utsträckning används till s. k.

jobbsökaraktivileter. 24

Antalet
personer, som har varit arbetslösa en längre lid, har minskat den Prop.
1986/87: 150 senaste tiden. Antalet personer som varit arbetslösa under lång
tid minska- Bilaga 1 de från 34 000 personer 1985 lill 26000 personer 1986.
Under första kvartalet 1987 var 21 000 personer långtidsarbelslösa
(omläggningen av arbels-kraftsundersökningarna gör dock att minskningen från
föregående år överdrivs). Trots minskningen är det ett stort socialt och
samhällsekonomiskt problem att så mänga är arbetslösa under sä lång tid. Därför
föreslås ökade resurser lill arbetsförmedlingen och större handlingsfrihet för
förmedlingen alt kombinera olika åtgärder för alt del skall vara möjligt atl
på ett bättre sätt än f. n. återföra långtidsarbelslösa personer i arbete.

Utgifterna
för konlanlstöd vid arbetslöshet har ökat snabbt under senare är, trots att
arbetslösheten har reducerats. Det sammanhänger bl. a. med höjda
ersättningsnivåer, ökad anslutning till arbetslöshetskassorna och ändrad tillämpning
av reglerna inom arbetslöshetsförsäkringen. Chefen för
arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag alt dels föreslå åtgärder som
främjar möjligheterna för deltidsarbetslösa att få ökad arbetstid, dels föreslå
ändringar av tillämpningsföreskrifterna lill lagen om arbetslöshetsförsäkring
i syfte att begränsa möjligheterna till ersättning vid deltids-arbetslöshet.

Slutligen
föreslås utökade resurser till bidrag till arbetslösa för att starta egen
verksamhet samt fortsatt försöksverksamhet med särskilda insatser i östra
Norrbotten.

De
bedömningar som nu kan göras tyder, som redan nämnts, på all
arbetsmarknadslägel förblir relativt gott under 1987. Situationen är dock något
olika i skilda delar av landet. Regeringen följer utvecklingen och har en hög
beredskap för atl vid behov öka de arbetsmarknadspolitiska insat-

5 Budgetpolitiken 5.1 Budgetåret 1986/87

I
statsbudgeten för budgetåret 1986/87 angavs saldot till 44,9 miljarder kr. och
i årets budgetproposition till 40,5 miljarder kr. Med utgångspunkt i RRV:s
senaste budgetprognos beräknar jag nu saldot till 33,6 miljarder kr. Den
främsta orsaken lill denna förbättring är atl inkomsterna ökat med 5600 milj.
kr. jämfört med beräkningen i årets budgetproposition. Den största enskilda
förändringen av skatteinkomsterna förklaras av den ökade vinstnivån i
näringslivet, vilken ökar inkomsterna från juridiska personer med I 700 milj.
kr. Vidare beräknas den nominella löneutvecklingen samt den privata
konsumtionens tillväxt nu ske snabbare än vad som antagits i tidigare
beräkningar. Detta medför ökade skatte- och momsinläkler på sammanlagt 2 500
milj. kr. Samtidigt som inkomsterna således blivit högre än beräknat beräknas
nu utgifterna minska med I 700 milj. kr. sedan budgetpropositionen.

25

Tabell 3
Budgetsaldot för budgetåret 1986/87 Prop. 1986/87: 150

Miljarder kr, löpande priser Bilaea 1

Statsbudget Budgetprop. Nuv,

juni 1986 jan.
1987 beräkning

Inkomster 292.5 299,5 305.1

Utgifter exkl. statsskuldräntor 269,4 275.0 273.3

Slatsskuldräntor 68,0 65,0 65,4

Redovisat budgetsaido -44,9 -40,5 -33,6

Den förbättring av saldot som framkommer av nuvarande
beräkningar förklaras således till största delen av att inflationen och därmed
skatteintäkterna vid oförändrade regler blivit högre. På kort sikt leder denna
högre inflation till en förbättring av statsfinanserna. Till en del är
förbättringen av statsfinanserna skenbar eftersom avräkningen mot
kommunalskattemedel sker med viss eftersläpning. Samtidigt försämras
tillväxtförulsättningarna i stort genom atl inflationen försämrar
konkurrenskraften. Därmed försämras också det slalsfinansiella läget på något
längre sikt. Med hänsyn lill atl saidoförbättringen i så hög grad förklaras av
en högre inflation än förutsett, kvarstår och snarast skärps kravet på fortsalt
stramhet i budgetpolitiken.

5.2 Budgetåret 1987/88

I budgetpropositionen i januari beräknades
budgetunderskottet för 1987/88 till 36,9 miljarder kr. Jag räknar nu med att
budgetunderskottet kommer atl bli ca 6,4 miljarder kr, lägre, se tabell 4,
Delta beror framför allt på att inkomsterna har räknats upp lill följd av en
snabbare löneutveckling än vad som låg till grund för beräkningarna i
budgetpropositionen. Dessutom innebär höjningen av fastighetsskatten att
inkomsterna stiger med 500 milj, kr, under budgetåret. För helår räknat
beräknas höjningen ge 2,7 miljarder kr.

Kostnaderna för statsskulden beräknas nu uppgå lill 62
miljarder kr,, vilket är 1,0 miljarder kr, lägre än beräkningen i
budgetpropositionen. Detta förklaras i huvudsak av minskade valutaförluster.
Räntorna för statsskulden utgör den största enskilda posten på statsbudgetens
utgiftssida. Utvecklingen av ränteutgifterna är beroende av, förutom av upplåningsbehovet,
även den framtida ränle- och valuiakursutvecklingen. Det kan noteras atl en
förändring av räntenivån med 1 procentenhet för inhemska lån skulle påverka
ränteutgifterna för budgetåret 1987/88 med ca 1,5 miljarder kr.

Övriga utgifter har reviderats upp bl. a. lill följd av
försvarsuppgörelsen samt justeringar för ändrade löneantaganden.

26

Tabell
4 Statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Miljarder
kr.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga
1

Enligt
budgelprop.

Nuvarande
beräkning

Inkomster

Utgifter exkl. slatsskuldräntor

Slatsskuldräntor

Budgetsaido

308,9

318.1

282,8

286,6

63.0

62.0

-36,9

-30,5

I
det underliggande budgetsaldot ingår inle olika engångseffekter som påverkar
det redovisade budgetsaldot. Man kan konstatera att även det underiiggande
budgetsaldot minskar mellan budgetåren 1986/87 och 1987/88, både nominellt och
som andel av BNP (tabell 5),

Tabell 5 Budgetutvecklingcn 1986/87-1987/88 med olika mått

Miljarder
kr.

1986/87

Förändring

1987/88

Redovisat
budgetsaido

-33.6

+ 3,1

-30,5

- som
andel av BNP i %

3,5

-

3,0

Underliggande

-33,3

+ 1,5

-31,8

- som
andel av BNP i %

3,4

-

3,1

Med
den nu förutsedda budgetutvecklingen och den utveckling av den kommunala
ekonomin som jag återkommer lill i det följande, kommer den offentliga sektorns
finansiella sparande att fortsätta att förbättras i år och under 1988, Som
framgår av diagram 2 har en markant förbättring av den offentliga sektorns
finansiella sparande skett sedan 1982; från -6,3 lill + l,6%av BNP,

Diagram 2 Budgetsaido och offentliga sektorns
flnansiella sparande

Procent av BNP

■
BUDOETSAUX) OnXNTUGT FINAIBIELLT SPARAHDE

-20

70 72 74 76 78
80 82 84 86

Källor: Statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och
finansdepartementet

27

5.3
Finansieringen av statens lånebehov Prop, 1986/87: 150

Bilaga 1 Samtidigt som statens lånebehov under de senaste åren minskat
väsentligt

i omfattning har kreditmarknaden utvecklats i snabb takt.
Därigenom har finansieringen av lånebehovet underiättals. Behovet atl tvinga
fram efterfrågan på statspapper med stöd av administrativa regleringar har
bortfallit och statsupplåningen sker nu lill marknadsmässiga villkor.

Länebehovet kommer även under 1987 atl reduceras markant.
Till stor del är detta en följd av atl den tillfälliga förmögenhetsskatten pä
livförsäkringsbolag m, fl, inbringar betydande belopp, men även budgetsaldot
förutses fortsätta alt förbättras. Under året beräknas lånebehovet komma atl
begränsas lill 16 miljarder kr,, en minskning med 75% sedan 1984 och det lägsta
sedan 1976,

Nettouppläningen motsvarar numera endast en mindre del av
den totala statsupplåningen, 1987 utgörs omkring 90% av den samlade
nyupplåning-en av omsättning av lån som förfaller. Även med en begränsad ökning
av statsskulden kan dess sammansättning därför påverkas i betydande grad. Under
1987 kommer den andel av statsskulden som är placerad i hushållssektorn att
ökas, dels genom det sparlån som emitterades i februari, dels genom den extra
insättning i allemanssparandel om 5000 kr, som medges under april-juni. Därmed
reduceras risken att hushållens ökade likviditet ytterligare stimulerar den
privata konsumtionen.

Enbart upplåningen i hushållssektorn beräknas motsvara
hela det statliga nyuppläningsbehovet. Riksobligationer och slalsskuldväxlar
kan likväl fortsätta all emitteras i former som ger stabilitet på
penningmarknaden. Detta kan ske genom atl en betydande amortering sker av
prioriterade obligationer. Ett positivt valutaflöde kan också skapa utrymme för
en viss neltoamortering av den statliga utlandsskulden.

Som framgår av tabell 6 går upplåningen i riksbanken i år
kraftigt tillbaka, efter en uppgång under fjolåret. Orsaken lill den slora
finansieringen i riksbanken 1986 var atl såväl förelags och kommuners
insättningar pä skilda konton liksom kassakravsmedlen ökade kraftigt, I år
sker ett rejält omslag till följd av att en del av kommunernas och företagens
medel i riksbanken släpps fria, och lill följd av atl kassakravsmedlen endast
växer i takt med alt bankernas utlåning ökar. Det är också dessa förändringar
som är huvudförklaringen till de stora svängningarna i
"övrig"-posterna i tabell 6,

28

Tabell 6 Finansiering av statens lånebehov 1985—1987

Nettobelopp, miljarder kr.

1985

1986

1987

Statens
budgetunderskott'

61

35

32

Valutaförluster
pä statliga utlandslån

8

3

1

Engångsskatt

0

0

15

Statens
lånebehov

53

32

16

Finansiering:

1
Riksbanken

3

28

-5

därav:
Företags- och kommuners

insättningar i riksbanken

15

8

-10

Kassakravsmedel

0

8

1

Övrigt

-12

12

4

2
Inhemsk marknad

39

10

21-26

därav:
Allemanssparande

9

15

13

Premie- och sparobligationer

9

12

4

Övrigt

21

-17

4-9

3
Utlandet

11

-6

-5-0

Summa
nnansiering

53

32

16

Prop, 1986/87: 150 Bilaga 1

Budgetunderskottet anges här enligt riksgäldskontorets
kassamässiga principer och skiljer sig något från det budgetunderskott som
riksrevisionsverket redovisar.

5,4 Långtidsbudgeten

Syftet med långtidsbudgeten (bilaga 1,2) är alt klarlägga
de slalsfinansiella konsekvenserna på fem års sikt med utgångspunkt i fattade
beslut och gjorda åtaganden, I långtidsbudgeten görs således inte några bedömningar
av vilka budgetpolitiska förändringar som bör genomföras vare sig på
utgiftssidan eller av skatte- och avgiftsreglerna,

I årets långtidsbudget baseras beräkningarna på två olika
alternativ för den ekonomiska utvecklingen. Lågallernativel - med låga nominella
löneökningar, låg inflation, sjunkande ränta, god BNP- och reallönetillväxl
samt sjunkande arbetslöshet - överensstämmer till stor del med det s. k.
balansalternalivet i LU 87. Högalternalivet ansluter till referensallerna-tivet
i långtidsutredningen, i vilket förutsätts en snabbare pris- och löneökningstakt.

Tabell 7 Långtidsbudgeten för perioden 1987/88-1991/92

a.
Inkomster och utgifter (löpande priser)

Genomsniulig 1987/88

procentuell miljarder

förändring kr.

1981/82-1985/86

Genomsnittlig
procentuell förändring 1987/88-1991/92

Lägalternativ Högalternativ

13,3

318,1

2,9

4,3

Inkomster Utgifter exkl.

statsskuldräntor 5,4 286,6
Slatsskuldräntor 24,5 62,0

2,5 -0,8

5,1 6,2

b.
Budgetsaldot (miljarder kr., löpande priser)

1987/88 1988/89

1989/90

1990/91

1991/92

Lågalternativet -30,5 -32,0
Högalternativet -30,5 -36,9

-27,1 -38,8

-17,9

-42,5

-19,9 -51,2

29

Resultatet
av långtidsbudgetberäkningarna återfinns i tabell 7. I lågalter- Prop. 1986/87:
150 nativet erhålls en gradvis förbättring av budgetsaldot. I högalternalivet
blir Bilaga 1 resultatet i stället en successiv ökning av budgetunderskottet.
Skillnaden mellan alternativen beror i huvudsak pä tvä faktorer. Den höga
räntenivån och de stora budgetunderskotten i högalternativet driver upp
statsskuld-räntorna under perioden. Kostnaderna för sysselsättningsskapande
åtgärder blir också markant högre i delta alternativ till följd av den sämre
ekonomiska utvecklingen.

Av diagram 3 framgår den avgörande betydelse som den
allmänna ekonomiska utvecklingen har för statsfinansernas utveckling. 1
realiteten är den allmänekonomiska utvecklingen än mer betydelsefull.
Långtidsbudgeten är en mekanisk konsekvensberäkning, som inle tar hänsyn lill
det dynamiska samspelet mellan budgeten och samhällsekonomin i stort. Saidoförsämringen
i högalternalivet skulle, lill följd av minskande inkomster och stigande
utgifter, därför i praktiken sannolikt bli större än vad beräkningarna
utvisar.

En central fräga är hur pass konsistenta
långtidsbudgetberäkningarna är med LU;s balansalternaliv och dess krav pä
fortsalt förbättring av det offentliga sparandet.

För staten och socialförsäkringssektorn sammantaget
erhålls en viss förbättring av det finansiella sparandel i en kalkyl grundad pä
långtidsbudgetens anlaganden. Det förbättrade finansiella sparandel för staten
i lågallernativel motverkas emellertid av ett försvagat finansiellt sparande i
främst AP-fonden. Under perioden ökar ATP-ulgiflerna avsevärt snabbare än
inkomsterna frän avgifter och fondavkaslning.

Diagram 3 Utvecklingen av budgetsaldot 1986/87—1991/92
enligt långtidsbudgetens hög- och lägalternativ

Miljarder kr., löpande priser 80r

HOGALTERNATIV,

55 7

50 -

45

40

35

30

LAGALTERNATIV

25

20

15t__l__J_____ I___ 1__ 1__ i___ I___ I___ I___ I___

1986/87
1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92

Källa: Finansdepartementet.

30

Förutsatt
att den ärliga volymökningen i kommunsektorn inte överstiger Prop. 1986/87:
150 drygt 1 %, pekar långtidsutredningens kalkyler på att sektorn i
förhällande Bilaga 1 till nuläget kommer alt ha ett i stort sett oförändrat
finansiellt sparande under perioden.

Mot denna bakgrund kan man dra slutsatsen alt
lågalternativet i långtidsbudgeten i stort sett uppvisar den förbättring av
den offentliga sektorns finansiella sparande som förutsatts i
långtidsutredningens balansalternaliv. Det bör dock observeras att den
irendmässiga förbättringen av det finansiella sparandet bryts i slutet av
perioden. Utvecklingen avviker därmed från den positiva trend för den
offentliga sektorns sparande som antas i LU:s balansalternativ. Vidare bör man
hälla i minnet vissa av de förutsättningar som länglidsbudgetmetodiken bygger
på:

•
I beräkningarna
anlagna volymer får inle överskridas för s. k. volym-styrda uppgifter. Del
innebär bl. a. att sjuktalet, som stigit under senare år, inle får överstiga
nuvarande nivå. Statsbidraget lill skolan måste anpassas till det sjunkande
elevunderlaget.

•
Utgiftsökningar
på statsbudgeten och i socialförsäkringssektorn utöver dem som beaktas i
långtidsbudgeten antas bli finansierade genom motsvarande minskning av andra
utgifter.

•
Den kommunala
volymexpansionen får inte översliga drygt 1 %. Expansionslakten måste således
märkbart sakta av.

Den slutsats som måste dras av årets långtidsbudget är att
en låg löne-och prisslegringslakt är en förutsättning också för att
statsbudgeten skall utvecklas på ett önskvärt sätt. Behovet av en stram finanspolitik
kvarstår. De strama riktlinjer för utgiftspolitiken som tillämpats pä senare år
måste därför gälla även fortsättningsvis.

5.5 Statsfinansiella restriktioner för löneökningar

Den fastlagda budgetpolitiken får bl. a. lill följd dels
att staten inle kan tillåta en lönekostnadsökning på högre nivå än vad som
gäller för arbetsmarknaden i övrigt, dels atl för höga lönekostnadsökningar
måste fä återverkningar på verksamhetens omfattning.

I årets finansplan (prop. 1986/87: 100) framhöll
regeringen att de grundläggande förutsättningarna för lönebildningen inom den
privata och den offentliga sektorn av arbetsmarknaden bör bli mer likartade. En
stor majoritet i riksdagen har anslutit sig till finansutskottets betänkande
(FiU 1986/87; 10), vari framhålls att om de offentliganställda i fortsättningen
skall ha en löneutveckling som i stora drag överensstämmer med de
privat-anställdas, måste också skillnaderna i anställningsvillkor i övrigt
jämnas ut. Givet alt det totala skattetrycket, enligt riksdagens riktlinjer för
finanspolitiken, bör hållas i stort sett oförändrat, innebär detta bl. a. atl
löneförbättringar i ökad utsträckning måste ha sin grund i höjd produktivitet.
Skulle detta visa sig omöjligt, återstår pä många områden endast alt sänka
ambitionsnivån eller alt genomföra verksamhetsinskränkningar för atl undvika
skalle- eller avgiftshöjningar.

31

De
offentliga lönekostnaderna Prop. 1986/87:150

Beräkningen av lönemedel för statligt reglerade tjänster
bör därför refor- **"g'* meras enligt följande:

1
Inför varje
avtalsrörelse klargör regeringen vilket totalt utrymme för lönekostnadsökningar
som regeringen anser föreligga för den statliga sektorn.

2
Vatje
kostnadsökning som går utöver denna utgiftsram möts med effektivitets- och
produktivitetshöjande åtgärder eller besparingar. I detta sammanhang måste även
hänsyn tas till det generella rationaliseringskrav i form av s. k.
huvudförslag som hela den statliga sektorn är ålagd.

3
Löneanslagen
räknas upp med belopp som svarar mot vad som angivits som samhällsekonomiskt
försvarbart. Skulle en skillnad uppstå mellan lönekostnader enligt avtal resp.
budgeterade medel, leder denna till ett extra produktivitetskrav på
myndigheterna.

4
För vissa
bidragsanslag - t. ex. statsbidragen till den kommunala undervisningen i
grundskola och gymnasium - bör pä motsvarande sätt löneökningar utöver den av
regeringen angivna ramen inle kompenseras. Detta bör beaktas vid beräkningen av
statsbidragen.

5
På motsvarande
sätt bör statliga taxor som fastställs av regeringen räknas upp endast för atl
kompensera för löneökningar som ligger inom den av regeringen fastlagda ramen.

6
Verksledningarna
bör i ökad utsträckning fä ansvar och skyldighet all vidta de åtgärder som
behövs för atl genom omorganisation, omstrukturering och rationalisering hålla
lönekostnaderna inom budgeterade ramar.

7
Motsvarande
handlande bör stimuleras även i kommuner och landsting. Vid slalsmaklernas
årliga avvägning av det finansiella utrymmet för den kommunala sektorn bör
hänsyn tas till i vilken utsträckning löneökningarna ligger inom den
samhällsekonomiska ramen.

Inför 1988 års förhandlingar måste utgångspunkten vara de
samhällsekonomiska förutsättningar som regeringen har angivit i denna
proposition.

Om 1988 års förhandlingar pä del statliga området kommer
att innebära lönehöjningar under första halvåret 1988 kan en begränsning av
löneutgifterna bli aktuell redan för nästa budgetår.

Trygghetsavtalen för statligt reglerade tjänster
förutsälter att arbetsgivarna vidtar åtgärder under en 9-månadersperiod utöver
uppsägningsperioden för övertalig personal. Arbetsgivarna måste därför så
snart som möjligt sedan avtal har träffats vidta de åtgärder som avtalen kan
föranleda.

5.6 Kommunsektorn

I årets budgetproposition gjorde regeringen en samlad
bedömning av kom-

tnunernas och landslingens ekonomiska situation inför 1988. De åtgärder

som där föreslogs var avvägda så att de skulle kunna genomföras inom

ramen för ett i stort sett oförändrat kommunalt skattetryck och med en

kraftigt skatleuljämnande profil. Utgångspunkten var att underlätta för 32

den
kommunala verksamheten och sysselsättningen atl utvecklas inom det Prop.
1986/87: 150 givna samhällsekonomiska utrymmet. Riksdagen anslöt sig tidigare i
vår Bilaga 1 till de mer övergripande utgångspunkterna för regeringens
avvägningar.

Den
reala volymökningen i den kommunala verksamheten och de nominella pris- och
löneökningarna måste begränsas. I annat fall leder de höga kostnadsökningarna
kombinerade med en låg tillväxttakt i samhällsekonomin till betydande underskott
i de kommunala finanserna. Dessa underskott kan inte neutraliseras genom ökade
kommunalskatter. Sådana skulle leda till kompensationskrav som ytterligare ökar
pä pris- och löneökningarna. Ansträngningarna måste i stället inriktas pä atl
hålla nere den totala skattekvoten.

Under
våren har regeringens förslag i budgetpropositionen inför 1988 till vissa delar
behandlats av riksdagen. Till följd bl. a. härav har en relativt kraftig
påspädning skett av de statliga bidragen till kommunerna.

När
del gäller skatleutjämningen har riksdagen inle fattat något beslut. I fråga om
ersättningen lill sjukvårdshuvudmännen frän sjukförsäkringen har överiäggningar
inletts för tiden efter 1987.

Mot
bakgrund av vad jag har anfört och vad som anförs i finansutskottets betänkande
(1986/87:20) om kommunalekonomiska frägor bedömer jag alt det i detta
sammanhang bör föresläs kompletterande åtgärder för atl inför 1988 bringa
utvecklingen av den kommunala ekonomin i linje med de samhällsekonomiska
kraven. Jag föreslår som en kompensation för de uteblivna besparingarna på
skolans område och Ull skillnad från förslaget i budgetpropositionen, att
kompensationen till kommunerna för avskaffandet av den kommunala
företagsbeskattningen fr. o. m. 1988 dras ned med 45 kr. per invånare, vilket
motsvarar ca 360 milj. kr.

33

3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150

Statsbudgeten och särskilda p™p '986/87:150

o Bilaga I

iragor

1 Statsbudgeten budgetåren 1986/87 och 1987/88

1.1 Beräkningsförutsättningar

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de
anlaganden som görs om inkomslutvecklingen i samhället av stor betydelse.
Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster.
En sammanfattning av beräkningen bifogas lill protokollet i detta ärende som
bilaga 1.3. RRV:s beräkningar grundas på anlagandel att lönesumman mellan åren
1985 och 1986 har ökat med 9,5% samt mellan åren 1986 och 1987 ökar med 6,7%.
För år 1988 har RRV schablonmässigt räknat med en ökning av lönesumman på 3,5%.
RRV räknar med att det genomsnittliga konsumentpriset har ökat med 4,2% mellan
åren 1985 och 1986 saml ökat med 3,9% mellan åren 1986 och 1987. Vidare räknar
RRV med en ökning av utgifterna i löpande priser för privat konsumtion med 7%
mellan 1986 och 1987 samt med 3,5% mellan åren 1987 och 1988.

Under arbetet med den reviderade nationalbudgelen har
bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Med anledning härav
räknar jag med all den utbetalda lönesumman har ökat med 9,6% mellan åren 1985
och 1986. För år 1987 räknar jag med all den privata konsumtionen kommer alt
öka med 7,5 % i löpande priser. Jag räknar vidare med atl det genomsnittliga
konsumentpriset kommer alt öka med 3,7 % under 1987.

För år 1988 har jag inle gjort nägon egen bedömning av
pris - och löneutvecklingen. Del finns därför ingen anledning att avvika från
RRV;s beräkningsförutsättningar i detta avseende.

I RRV:s beräkningar avseende budgetåret 1986/87
(statsbudgetens inkomster och utgifter) och 1987/88 (statsbudgetens inkomster)
har verket tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 16 mars 1987.
RRV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för
egen del beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars
samt de förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall
har jag även beaktat förslag som lagts fram efter den 31 mars. Det får ankomma
pä riksdagens finansutskott att göra justeringar för ytterligare förändringar
som ej kunnat beaktas.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret

1986/87

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret
1986/87 utgörs av
verkets budgetprognos nr 5 från den 6 april 1987. Beräkningarna av inkomsterna
för budgetåret 1986/87 har gjorts av RRV i verkets reviderade inkomstberäkning.

Inkomster

I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1986/87
beräknat inkoms- 34

terna lill 304 290 milj. kr.

1 enlighet
med vad jag har anfört om lönesummans utveckling för är 1986 så räknar jag upp
inkomsttiteln Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och
rörelse med 150 milj. kr. Med hänsyn till de nya antagandena om lönesummans
utveckling för år 1986 räknar jag vidare upp inkomsttiteln
Folkpensionsavgifter med 40 milj. kr., inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift,
netto med 23 milj. kr., inkomsttiteln Barnomsorgsavgift med 9 milj. kr.,
Viixenutbildningsavgifi med 1 milj. kr., inkomsttiteln Övriga socialavgifter,
netto med 9 milj. kr., saml inkomsttiteln Allmän löneavgift med 8 milj. kr.

Med
anledning av vad jag anfört om den privata konsumtionen i löpande priser Under
år 1987 lar jag upp statsinkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 500
milj. kr. mer än vad RRV gjort.

Vidare har
jag erfarit att statsinkomsterna på inkomsttiteln Utförsäljning av
beredskapslager kommer alt uppgå lill 846,9 milj. kr. Av den anledningen ökar
jag beräkningen av denna inkomsttitel med 61,2 milj. kr.

Tabell I Ändringar i RRV:s beräkningar av
statsbudgetens inkomster budgetåret

1986/87

1 000-tal kr.

Prop.
1986/87: 150 Bilaga 1

RRV:s beräkning

Förändring
enligt föredraganden

1111
Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse 1211
Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 1231 Barnomsorgsavgift
1241 Vuxenutbildningsavgift 1251 Övriga socialavgifter, netto 1281 Allmän
löneavgift 1411 Mervärdeskatt 2625 Utförsäljning av beredskapslager

Summa inkomster

Summa förändringar enligt föredraganden

49421000

-H 50 000

39140000

+ 40000

-857000

-F 23000

9041000

-T 9000

1061000

+ 1000

747000

+ 9000

8 522 000

+ 8000

67
500000

4-500000

785 700

-H 61 200

304
289982

-1-801 200

RRV:s
beräkningar föranleder i övrigt inle nägon erinran från min sida. Sammantaget
medför mina justeringar av RRV:s beräkningar för budgetåret 1986/87 en
beräknad ökning av inkomsterna med 801,2 milj, kr, till 305091 milj, kr.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till
336392 milj, kr. Därutöver har RRV beaktat beslut om och förslag till anslag pä
tilläggsbudget samt finansfullmakt om sammanlagt 2 961 milj, kr. RRV beräknar
därmed utgiftsanslagen exkl. slalsskuldsränlor lill 267 353 milj. kr. och
merbelaslningen på förslagsanslag exkl. statsskuldsräntor fill 2017 milj. kr.
Sammantaget innebär detta alt RRV beräknar ulgiflsanslagen exkl. slalsskuldsränlor
till 269 370 milj. kr.

35

Tabell
2 Statsutgifterna budgetåret 1986/87 milj. kr.

Prop.
1986/87: 150 Bilaga 1

Ny beräkning

Statsbudget

RRV

Föredraganden

Utgifisanslag
exkl. statsskuldränlor

264 392

267 278

267 278

Finansfullmaktsutnytljande

-

75

75

Beräknad
merbelastning på

förslagsanslag exkl. stats-

skuldräntor

-

2017

2017

Statsskuldräntor

65000

65 600

65 400

Förändring
i anslagsbehållningar

1500

1645

1645

Andrad
disposlion av rörliga krediter

500

290

290

Beräknat
tillkommande utgifts-

behov, netto

5 000

3 000

2000

Summa
statsutgifter

336
392

339905

338705

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldränlorna till
65,6 miljarder kr, för budgetåret 1986/87, Efter samråd med riksgäldskontoret
beräknar jag utgifterna för statsskuldränlorna till 65,4 miljarder kr.

Tabell 3 Räntor på statsskulden budgetåret 1986/87

Miljarder kr.

Budgetår

1986/87 Budgetproposition

Nuv. räkni

be-ng

Förändring

Räntor på inhemska lån m. m. Räntor på utländska lån
Valutaförluster

Summa

52,5 10,5 2,0

65,0

53,1

10,

2,1

65,4

-1-0,6 -0,3 -1-0,1

4-0,4

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på
reservationsanslag under innevarande budgetår all minska med 1645 milj. kr.
för atl uppgå till 22344 milj. kr. Bedömningen är självfallet osäker, men jag
kan tills vidare acceptera RRV:s beräkning som baseras på uppgifter från de
ansvariga myndigheterna. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna
mellan budgetåren 1985/86 och 1986/87.

Tabell 4 Anslagsbehållningarna vid utgången av
budgetåren 1985/86 och 1986/87

Miljarder
kr.

Huvudtitel

1985/86

1986/87

Utrikesdepartementet
Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Industridepartementet
Övriga huvudtitlar

Summa

5,8

6,8

4,9

4,4

3,1

17

7,8

7,0

2,4

2,4

22,3

24,0

Enligt RRV
kommer utnyttjandet av rörUga krediter att öka med 290 milj. kr. under
budgetåret 1986/87.

36

Jag vill också nämna alt RRV för tillkommande
utgiftsbehov, netto tar Prop. 1986/87: 150 upp 3 miljarder kr. Jag beräknar
behovet till 2 miljarder kr. I övrigt har jag Bilaga 1 inga invändingar mot
RRV;s beräkning.

Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under
budgetåret 1986/87 till 338 705 milj. kr. Jag återkommer lill statsbudgetens
saido för budgetåret 1986/87 under avsnitt 1.4 i det följande.

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1987/88

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 313842
milj. kr. för budgetåret 1987/88. I förslaget till statsbudget för nästa
budgetår ingår ett antal förslag som påverkar statsbudgetens inkomster. 1 det
följande redovisar jag de förändringar av RRV;s beräkningar som jag funnit
nödvändiga.

I enlighet med vad jag har anfört om lönesummans
utveckling för är 1986 räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers skatt på
inkomst, realisationsvinst och rörelse med 150 milj. kr. Med hänsyn till de
nya antagandena om lönesummans utveckling för är 1986 reviderar jag vidare upp
beräkningen av inkomsttiteln Folkpensionsavgifter med 60 milj. kr., inkomsttiteln
Sjukförsäkringsavgift, netto med 25 milj. kr., inkomsttiteln Barnom-sorgsavgifi
med 12 milj. kr.. Vuxenutbildningsavgift med 1 milj. kr., inkomsttiteln Övriga
socialavgifter, netto med 10 milj. kr., saml inkomsttiteln Allmän löneavgift
med 12 milj. kr.

Med anledning av vad jag anfört om den privata
konsumtionen i löpande priser under är 1987 räknar jag upp inkomsttiteln
Mervärdeskatt med 500 milj. kr. i förhållande till RRV;s beräkning.

RRV har beräknat de totala utgifterna för
arbetslöshetsförsäkringen m.m. på inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto
till 10900 milj. kr, varav 65% belastar inkomsttiteln. Detta är en ökning med
700 milj. kr. jämfört med verkets beräkning av dessa utgifter i december 1986.
Eftersom chefen för arbetsmarknadsdepartementet och jag inte bedömer arbetsmarknadsläget
som förändrat sedan budgetpropositionen förelades riksdagen, samt att
arbetsmarknadsministern senare idag avser att föreslå ett antal aktiva
åtgärder, tar jag upp verkels beräkning på inkomsttiteln med 455 milj. kr. i
förhållande till RRV:s beräkning.

I enlighet med vad chefen för bostadsdepartementet kommer
att framföra i det följande om åtgärder i faslighetsskattesystemet med
anledning av nya taxeringsvärden, räknar jag upp inkomsttiteln Fastighetsskatt
med 500 milj. kr. budgetåret 1987/88.

Med anledning av det förslag som lagts fram i prop.
1986/87: 139 om höjningar av skatten på bensin räknar jag upp inkomsterna pä
inkomsttiteln Bensinskatt med 1 386 milj. kr. Vidare räknar jag mot bakgrund
av övriga förslag i den nämnda propositionen upp inkomsterna på inkomsttiteln
Energiskatt med 427 milj. kr.

I enlighet med de förslag som jag senare denna dag kommer
att framföra 37

4 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

om försäljningsskallen på motorfordon räknar jag upp
inkomsttiteln Försäljningsskatt på motorfordon med 400 milj. kr. Vidare räknar
jag med anledning av nämnda förslag upp inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt
med 100 milj. kr.

I enlighet
med vad jag kommer att föreslå senare denna dag om införande av en
lullklareringsavgift räknar jag upp inkomsttiteln Avgifter vid tullverket med
50 milj. kr.

Med anledning av de förslag som jag kommer alt framföra
senare idag om omsättningsskatten pä värdepapper räknar jag upp inkomsttiteln
Skatt på värdepapper med 200 milj. kr.

Vissa bidrag från Sverige lill stöd för internationell
utveckling i Portugal kommer troligen att återbetalas under nästa budgetår. Av
den anledningen lar jag, efter samråd med statsrådet Hjelm-Wallén, upp en ny
inkomsttitel. Återbetalning från portugalfonden, med 18 milj. kr. RRV:s
beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min eller andra berörda
statsråds sida. Sammanlagt innebär de förordade avvikelserna från verkels beräkningar
en uppräkning av inkomsterna för budgetåret 1987/88 med 4 306 milj. kr. Jag
beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1987/88 till 318 148
milj. kr. Förändringarna i förhållande fill RRV:s beräkningar framgår av
tabell 5.

Prop.
1986/87: 150 Bilaga 1

Tabell 5 Ändringar i RRV:s beräkningar av
statsbudgetens inkomster budgetåret 1987/88

1 000-tal kr.

RRV:s beräk-

Förändringar

ningar

enl. föredra-

Inkomsttitel

1111
Fysiska personers skatt på inkomst,

realisationsvinst och rörelse

52 309000

-1- 150000

1211
Folkpensionsavgift

40954 000

-1- 60000

1221
Sjukförsäkringsavgift, netto

202 000

-1- 25 000

1231
Barnomsorgsavgift

9536000

-1- 12 000

1241
Vuxenutbildningsavgift

1 124000

-h 1000

1251
Övriga socialavgifter, netto

1547000

+ 465000

1281 Allmän
löneavgift

8680000

+ 12 000

1312
Fastighetsskatt

4 500000

-1- 500000

1342
Skatt på värdepapper

3400000

-1- 200000

1411
Mervärdeskatt

71800000

-1- 600000

1421
Bensinskatt

12 100000

-1-1386000

1423
Försäljningsskatt på motorfordon

1482000

-1- 400000

1428
Energiskatt

12700000

-1- 427000

2541
Avgifter vid tullverket

33 500

+ 50000

4517
Återbetalning från portugalfonden

-

-1- 18000

Summa
inkomster

313 842000

Summa
förändringar enligt föredraganden

4-4306000

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i
indelningen av statsbudgetens inkomstsida i förslaget lill statsbudget för
budgetåret 1987/88 (tabell 6).

38

Tabell
6 Förslag till förändringar i uppställningen av Prop. 1986/87:150

Inkomsttitel Förslag °

4517
Återbetalning från porlugalfonden ny inkomsttitel

5300 Statliga avgifter ny inkomslhuvudgrupp

5311 Avgifter för företagshälsovård ny inkomsttitel

Utgifter

I del slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret
1987/88 uppgår utgifterna Ull 348638 milj. kr.

I årets budgetproposition upptogs utgifterna för
budgetåret 1987/88 till 345 846 milj. kr. Av detta belopp svarade minskade
anslagsbehållningar, ökad disposition av rörliga krediter och beräknat
tillkommande utgiftsbehov, netto för 11 000 milj. kr. Ulgiflsanslagen uppgick
sålunda lill 334 846 milj. kr.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har fram
lill den 1 april 1987 dels elt antal propositioner innebärande
anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels riksdagen beslutat om ett antal
anslag som föreslogs i budgetpropositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i
propositionerna ökar de samlade ulgiflsanslagen med ca 5 800 milj. kr. Beloppet
inkluderar även de anslagsförändringar i förhållande lill budgetpropositionen
som beslutals av riksdagen men inte de minskade utgifterna för slalsskuldsränlor
som jag strax återkommer lill. I samband med min beräkning av
anslagskonsekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna
och i förekommande fall beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i
förhällande till budgelpropsilionen. Denna specifikation (bil. 1.5) täcker i
princip perioden t. o.m. mars 1987. Härtill kommer atl, mot bakgrund av vad jag
tidigare anfört om lönesummans utveckling, den beräknade belastningen på några
större förslagsanslag att väsentligen ändras. Detta gäller följande anslag:
Bidrag lill driften av grundskolor som i budgetpropositionen togs upp med 15
017 milj. kr. bör räknas upp med 1000 milj. kr., bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag som i budgetpropositionen logs
upp med 3 632,8 milj. kr. bör räknas upp med 200 milj. kr, samt
skatteutjämningsbidrag lill kommunerna m. m. som i budgetpropositionen togs upp
med 12 681 milj. kr. bör räknas upp med 150 milj. kr.

Anslaget Räntor på statsskulden m.m. upptogs i
budgetpropositionen

för budgetåret 1987/88 med eU lill 63000 milj. kr. beräknat belopp. Belast

ningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden

under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och

utom landet saml av bokföringsmässiga valutaförluster på grund av ändra

de växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En beräk

ning av riksgäldskontoret ger vid handen atl utgifterna för räntor på stats

skulden m.m. torde bli ca 1000 milj. kr. lägre än vad som antogs i

budgetpropositionen. De inhemska räntorna beräknas nu bli ca 1 000 milj.

kr. högre främst till följd av ett allmänt högre ränteläge, medan räntorna

och valutaförlusterna på de utländska lånen sammantaget beräknas bli ca 39

2000 milj,
kr, lägre. Förslag till Inkomst- och ulgiftsstal för anslaget Prop.
1986/87: 150 Räntor på statsskulden m. m. framgår av bilaga 1.4. Anslaget bör i
enlighet Bilaga 1 med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret
1987/88 med 62000 milj. kr.

Tabell 7 Räntor på statsskulden budgetåret 1987/88

Miljarder kr.

Budgetär Budget- Nuv.
be- Förändring

proposition räkning

50.8

51.8

-H,0

10,1

9,9

-0,2

2,1

0,3

-1,8

Räntor på inhemska lån m. m. Räntor på utländska län
Valutaförluster

Summa 63,0 62,0 -1,0

Sammantaget innebär delta atl jag beräknar statsbudgetens
utgifisanslag för budgetåret 1987/88 till sammanlagt 339638 milj. kr.

1 syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av
hela belastningen på statsbudgeten beräknas, utöver ulgiflsanslagen, på
slalsbudgelens utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar,
ändrad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov,
netto.

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslagsbehållningar
komma att uppgå till 1 500 milj. kr. netto, budgetåret 1987/88. De propositioner
innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar
ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Jag räknar således
även nu med en minskning av anslagsbehållningarna med 1 500 milj. kr. under
budgetåret 1987/88.

Budgetutfallel, och därmed statens upplåningsbehov,
påverkas även av förändringar i utnyttjandet av rörliga krediter hos
riksgäldskontoret. Sådana krediter har enligt riksdagens beslut ställts till
förfogande för vissa affärsverk, myndigheter och bolag. Dessutom vill jag
erinra om all vissa myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet disponerar en
rörlig kredit i riksgäldskontoret. Riksdagen beslutade (AU 1985/86:11) att
AMU-styrel-sen får disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret om högst 160
milj. kr. Någon sådan kredit har under budgetåret 1986/87 ännu ej behövt
utnyttjas. För nästa budgetär föreslår jag emellertid att den nuvarande ramen
för rörliga krediter för uppdragsmyndigheters behov ökas med 160 milj. kr. till
360 milj. kr. Sammantaget räknar jag schablonmässigt med en ökning av
utnyttjandet av rörliga krediter med 500 milj.kr.

I syfte alt förslaget lill statsbudget så långt som
möjligt skall visa en realistisk budgetbelastningen förs på budgetens
utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid
beräkningen av denna post görs en uppskattning av sådana utgifts- och
inkomstförändringar som inte förts upp på något annat ställe i budgeten.

I budgetpropositionen ingick i denna post bl. a.
budgeteffekterna till

följd av särpropositioner som senare under riksmötet skulle komma atl

föreläggas riksdagen. Då dessa förslag numera föreligger har medel istället

beräknats under berörda anslag och inkomsttitlar. 40

Tabell 8 Statsutgifterna för budgetåret 1987/88

miljoner
kr.

Prop,
1986/87: Bilaga 1

150

Budget
prop.

Ny beräkning

Utgiftsanslag exkl. slatsskuldräntor

Statsskuldräntor

Förändring av anslagsbehållningar

Andrad disposition av rörliga krediter

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Summa statsutgifter

271847

63000

1.500

500

9000

345847

277638

62000

1500

500

7000

348638

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1986/87 och
1987/88

Med hänvisning till min redovisning i det föregående
beräknar jag utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande
budgetår och förslaget lill statsbudget för budgetåret 1987/88 enligt vad som
framgår av tabell 9,

Beräkningen av budgetutfallel för innevarande budgetår ger
vid handen att budgetunderskottet för budgetåret 1986/87 blir 6,9 miljarder
lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Nu föruses ett underskott om
ca 33,6 miljarder kr.

Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 318,1
miljarder kr. Utgifterna exkl, slalsskuldsränlor beräknades i
budgetpropositionen till 282,8 miljarder. Nu beräknar jag utgifterna lill 286,6
miljarder kr. Sammanfattningsvis innebär beräkningarna alt budgetunderskottet
för budgetåret 1987/88 minskar med 6,4 miljarder kr. till 30,5 miljarder kr.,
jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget
till statsbudget för budgetåret 1987/88 sedan budgetpropositionen har jag även
låtit sammanställa i en specifikation som bör bifogas till
regeringsprolokollet i detta ärende. (Bil 1.5).

Tabell 9 Utvecklingen av statsbudgetens saldo
budgetåren 1985/86-1987/88 Miljarder kr.

1985/86 Utfall

1986/87

Budgetpropositionen

RRV

Ny beräkning

Inkomster Utgifter exkl.

statsskuldsränlor Statsskuldsräntor

Saldo

275,1

255.4 66,5

-46,8

299,5

275,0 65,0

-40,5

304,3

274,3 65,6

-35,6

305,1

273,3 65,4

-33,6

41

Tabell 9 Utvecklingen av statsbudgetens saldo
budgetåren 1985/86-1987/88 forts. Miljarder kr.

1987/88

Procentuell förändring

Budgetpropositionen

Ny beräkning

Frän utfall 1985/86 till ny beräkning 1986/87

Frän ny beräkning 1986/87 till ny ber. 1987/88

Inkomster
Utgifter exl.

statsskuldsräntor
Statsskuldsräntor

Saldo

308,9

282,8 63,0

-36,9

318,1

286,6 62,0

-30,5

-1-10,9%

-t- 7,0% - 1,6%

-1-4,3%.

-4,9%

-5,2%

Prop. 1986/87: 150 Bilaga
1

2
Extraordinära budgeteffekter

Den
underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om del redovisade
saldot korrigeras för sädana effekter som är av tillfällig art eller hänger
samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Det bör betonas att det ofta är
en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär
inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots detta anser jag det
angelägel att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna exkluderals
så statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.

På
inkomstsidan har exempelvis följande effekter betraktats som extraordinära vid
framräkning av det underliggande budgetsaldot:

- ändrade uppbördsperioder för inkomstskatt,
arbetsgivaravgifter och andra skatter, vilket medför alt den i samband med
omläggningen registrerade inkomstströmmen ger en felaktig bild av
skatteinkomsterna

- vissa engångsvisa skallehöjningar/sänkningar på
t.ex. vinster, förmögenhet och löner

- tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till
statsbudgeten

- fondupplösningar som fillfälligt ökar
slalsbudgelens inkomster

- utförsäljning av beredskapslager av olja.

på
utgiftssidan har bl. a. följande effekter beaktats;

- valutaförluster/vinster som uppslår vid amortering
av statens utlandslån

- rena budgetavlastningar, som alt
bostadslånegivningen sedan budgetåret 1985/86 inte belastar statsbudgeten

- vidare att vissa affärsverk finansierar sina
investeringar genom lån på kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i
stället för som tidigare över anslaget på statsbudgeten.

Som exempel på effekter
som inte beaktas vid framräkning av den underliggande budgelutveckiingen kan
nämnas delsratt ränteutgifter för statsskulden periodiseras på olika sätt för
olika låneinstrument, dels de särskilda insatser inom arbetsmarknads- och
industripolitik som gjorts med hänsyn till sysselsättningsläget.

42

Bilaga
1

Tabell 10 visar statsbudgetens underliggande
utvecklingunder perioden 1985/86— Prop 1986/87' 150 1987/88

Miljarder kr., löpande priser

1985/96 1986/87
. 1987/88

Budgetsaido -42,7 -33,3 -31,8

Andel av BNP (%) 5,1% 3,4% 3,1%

3 Statens lånebehov

Vid en finansiell analys är det av intresse att studera
hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter.
Utgångspunkten vid en sådan analys är begreppet statens lånebehov, som kan
definieras som statsskuldens iransaklionsförändring. Om man utgår ifrån det av
RRV redovisade budgetunderskottet krävs en del justeringar för all erhålla
statens nettolånebehov. I det följande redovisas kortfattat hur de två
begreppen är relaterade till varandra.

1. Del av RRV redovisade
budgetunderskottet utgör utgångspunkt för kalkylen.

2. Korrigeringar görs då det
förekommer skillnader mellan när transaktioner bokförs i myndigheternas
redovisning och när de registreras på statsverkets checkräkning. Som exempel
kan nämnas regeländringen den 1 juli 1987 beträffande statens förskotlering av
kommunernas kostnader för kommunall bostadstillägg (KBT). Ändringen innebär bl.
a. en engångs-effekt i form av elt minskat länebehov för staten i
storieksordningen 3,6 miljarder kr. budgetåret 1987/88. Denna engångseffekt
kommer dock inte lill uttryck i ett minskat redovisat budgetunderskott.

3. Valutaförluster/-vinster pä
statliga utlandslän förs enligt nuvarande praxis upp mot statsbudgeten då ett
utlandslån förfaller till betalning. Från uppläningssynpunkt innebär dessa
kursdifferenser inte någon netloupplå-ning när samma belopp som förfaller i
utlandslån lånas upp i utlandet. Vidare innebär kursdifferenserna inte något
likviditetsflöde till den inhemska marknaden. Om däremot återbetalningen av
det utländska lånet finansieras inom landet kommer storleken på denna upplåning
att bli beroende av eventuella kursdifferenser. Givet att upplåningen sker i
riksbanken medför kursdifferenserna inte heller denna gång något likviditetsflöde
till den inhemska marknaden.

4. Under senare år har viss
kreditgivning lyfts ut ur statsbudgeten och i stället fått formen av lån från
riksgäldskontoret. Denna utlåning innebär ett likvidiletsflöde lill marknaden
samtidigt som denna utlåning måste finansieras via statlig upplåning.

5. Den beslutade engångsskatten på
försäkringsbolag kommer att, via en inkomsttitel på statsbudgeten, omedelbart
överföras lill riksgäldskontoret för avskrivning mot statsskulden. Detta
innebär all skatten inte kommer att påverka budgetutfallet, men däremot medföra
en indragning av likviditet och en minskning av lånebehovet.

6. Genom en saldering av posterna 1-5
erhålls statens lånebehov.

Det bör påpekas alt statens lånebehov definierat pä detta
sätt innehåller 43

transaktioner,
som inte påverkar likviditetslägel, eftersom de sker mellan Prop. 1986/87;
150 riksbanken och riksgäldskontoret. Som exempel kan nämnas statens ränle-
Bilaga 1 utgifter lill riksbanken. Då dessa utgifter ökar statsskulden och
kräver ökad statlig upplåning inkluderas de dock i statens lånebehov.

Tabell 11 Statens lånebehov (netto) budgetåren
1985/86-1987/8

1985/86

1986/87

1987/88

1.

Statens
budgetunderskott enligt RRV

46,8

33,6

30,5

2.

Diverse
komgeringar för att uppnå

kassamässighet

-3,3

-

-3,6

3.

Valutaförluster/-vinster
på statliga

utlandslån

-4,2

-2,1

-0,3

4.

RGK:s
kreditgivning m. m.

-2,3

-1-1,4

-1-2,2

(varav
kreditgivning till affärsverk)

(+1,0)

(-0.8)

(+1.7)

(övrigt)

(-3,3)

(4-0,6)

(+0,5)

5.

Tillfällig
förmögenhetsskatt för

livförsäkringsbolag
m. fl.

-

-7,5

-7,5

6.

Statens
lånebehov

37,0

25,4

21,3

4 Statens avkastningsränta och statens

utlåningsränta

Det
ankommer på regeringen alt fastställa statens avkastningsränta och statens
ullåningsränta. För riksdagens information vill jag anmäla följande.

Statens
avkastningsränla och statens ullåningsränta fastställs av regeringen per den 1
juli varje år. Räntesatserna, som budgetåret 1986/87 uppgår till 12%, avses
motsvara statens ränta på utnyttjat kapital och beräknas på tillgångarnas
nyanskaffningsvärde. Räntan skall således ge uttryck för statens
avkastningskrav eller förräntningskrav.

Statens
avkastningsränta och statens ullåningsränta har hittills fastställts till elt
genomsnitt av den långa obligationsräntan på prioriterade obligationer under
de tre närmast föregående kalenderåren. En vägning sker av de olika
räntesatsernas inverkan med hänsyn lill tiden. Dessutom görs elt tillägg om en
kvarts procentenhet för atl täcka förvaltningskostnader m, m.

Beräkningsförutsättningarna
när det gäller att fastställa statens avkastningsränla och statens
ullåningsränta har ändrats eftersom den prioriterade upplåningen upphörde vid
utgången av november månad 1986.

Med
anledning härav finns del anledning atl göra en översyn över
beräkningsprinciperna när del gäller all fastställa statens avkastningsränla
och statens utlåningsränta. Jag avser atl i samband med budgetproposi-Uonen
1988 återkomma till riksdagen i denna fråga.

5 Utnyttjande av finansfullmakten

Regeringen
har av riksdagen bemyndigats att, om arbetsmarknadslägel

kräver
del, för budgetåret 1985/86 besluta om utgifter intill ett sammanlagt

belopp
av 2 500 milj. kr. (prop. 1985/86; 150 bil 1, FiU 30, rskr. 409). I prop.

1985/86:150
redovisades alt fullmakten utnyttjats med 187 milj. kr. för

beredskapsarbeten
och 173 milj. kr. för investeringar i statliga vägar och ,.

järnvägar.

Därutöver
utnyttjades finansfullmakten för vissa sysselsätlningsskapan- Prop. 1986/87:
150 de åtgärder genom beslut den 15 maj 1986. Besluten avsåg byggande av
Bilaga I statliga vägar (50 milj. kr.), investeringar i järnvägens system (80
milj. kr.), och flygplatser m. m. (53 milj. kr.) samt byggnadsarbeten inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde (56,5 milj. kr.) Sammantaget
disponerades således 599,5 milj. kr. av finansfullmaklen under budgetåret
1985/86.

Även för innevarande budgetår har riksdagen bemyndigat
regeringen att, om arbetsmarknadslägel kräver det, besluta om utgifter intill
ett sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1985/86; 150 bil 1, FiU 30, rskr
350). Finansfullmakten får användas för att tidigarelägga, utvidga eller
påskynda statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på
statsbudgeten. Regeringen kan också använda den för bidrag till kommunala
projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten får därvid
fastställas med hänsyn till ändamålet men inte översliga 75%. Vidare får
finansfullmakten användas för bidrag lill näringslivet och bostadssektorn. I
dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt höjas lill högst 75%.

Genom beslut den 19 februari 1987 utnyttjades
finansfullmakten med 75 milj. kr. för sysselsättningsskapande åtgärder inom
arbetsmarknadsdepartementets område. Något ytterligare utnyttjande under
innevarande budgetår har ej ägt rum.

Vid sidan om finansfullmakten finns ett antal
bemyndiganden som regeringen kan använda om det behövs av konjuktur- eller
sysselsältningsskäl. Villkoren för hur dessa bemyndiganden får utnyttjas
varierar något. Riksdagen har begärt att regeringen skall se över systemet med
finansfullmakten och övriga snarlika bemyndiganden. Syftet är att dels
begränsa antalet bemyndiganden, dels fastställa en för finansfullmakten och
övriga konjuktur- och arbetsmarknadspolitiskl motiverade bemyndiganden
gemensam beloppmässig ram (FiU 1985/86; 30, rskr 358). En sådan översyn pågår.
Jag vill vidare erinra om det förslag till nya riktlinjer för statens
lokalförsörjning som regeringen har redovisat i årets budgetproposition (prop.
1986/87:100 bil. 2 s. 18-25). Förslaget innbär bl. a. aU regeringen ges
fullmakt att besluta om investeringar inom en ram som riksdagen bestämmer för
ett år i taget. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i dessa frägor.

Av sysselsättningsskäl kan även behov uppstå av att öka
den utbildningsvolym som riksdagen anvisat för arbetsmarknadsutbildningen. Vid
sådana tillfällen bör arbetsmarknadsmyndigheterna kunna ges möjlighet att med
kort varsel planera och upphandla AMU-kurser för dem som drabbas av
arbetslöshet. Jag förordar mot denna bakgrund alt riksdagen bemyndigar
regeringen att utnyttja finansfullmaklen även för arbetsmarknadsutbildningen.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare idag
all anmä

la behovet av arbelsmarknadspoliliska insatser föranledda av den i prop.

1986/87:110 föreslagna handelsblockaden mot Sydafrika och Namibia. Del

är i dagsläget svårt atl uppskatta både eventuella behov och storleken på

sådana insatser varför denna bedömning måste anstå tills läget bättre kan

överblickas. Jag föreslär därför atl regeringen inhämtar riksdagens bemyn- 45

5 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

digande atl tillfälligtvis få utnyttja finansfullmakten
för att läcka del resurs- Prop. 1986/87: 150

tillskott som kan bli nödvändigt. Bilaga 1

Regeringen disponerar för beslut innevarande budgetår, som
jag tidigare nämnt, en finansfullmakt om 2500 milj. kr. För budgetåret 1987/88
förordar jag atl en fullmakt begärs med samma belopp.

6 Statliga garantier

I 1987 års budgetproposition redovisade jag att statens
garantiåtaganden per den 1 juli 1987 skulle komma all uppgå till drygt 145,4
miljarder kr.

Regeringen har därefter lagt fram förslag till riksdagen
som berör omfattningen av det statliga garantiåtagandet. Förslagen redovisas i
tabell 12.

Med dessa förändringar av garantiramarna kommer statens
samlade garantiåtagande att uppgå lill ca 147,6 miljarder kr. den 1 juli 1987.

Tabell 12 Föreslagna förändringar av ramar för statligt
garantiåtagande efter budgetpropositionen 1987 (milj. kr.)

Proposition Garantins Nuvarande Föreslagen Förändring Tidpunkt för

ändamål garantiram garantiram förändring

1986/87:87

Täcka behov

om
statens

av borgens-

vattenfalls-

teckning för

verk.

län på kapi-

talmarknaden

till bolag i

vilka Vatten-

fall förval-

tar statens

aktier.

1986/87:74

Industri

om
närings-

garanti-

politik
inför

lån.

1990-talet.

1986/87:98

Statsgaran-

om
investe-

ti för inves-

ringsgaran-

teringar i

tier.

utlandet.

1986/87:
109

Åtaganden

med
förslag

i samband

till
tilläggs-

med Tele-X-

budget II till

projektet.

statsbudgeten

för
budget-

året
1986/87.

1986/87:
145

Grundfond

om
ändringar

för Konunga-

i lagstift-

rikets Sve-

ningen
för

riges stads-

stads-
och

hypoteks-

landshypo-

kassa.

teksinstitu-

tionerna.

14034

400

15500

14373

1000

40

17500

+ 339

+ 600

-F 40

+ 2000

1987-07-01

1987-07-01

1987-07-01

1987-07-01

1987-07-01

' Stödformen industrigarantilän har i prop. 1986/87:74 om
näringspolitik inför 1990-talet föreslagits upphöra vid ingången av budgetåret
1987/88.

Förslaget innebär dock ingen förändring i fråga om
åtaganden från statens sida som gjorts eller görs innan stödformen upphör.

46

7
Årsbokslut för staten 1985/86 Prop. 1986/87:150

Bilaga
I Riksrevisionsverket (RRV) har överiämnat Årsbokslut för staten budgetåret
1985/86. Delta årsbokslut omfattar statliga myndigheter inklusive affärsverken
samt riskgäldskontoret och övriga myndigheter under riksdagen. Riksbanken som
tillhör den senare kategorin ingår dock endast med riksbankens grundfond på 1
miljard kr i årsbokslutet. Enligt riksdagens beslut upptogs riksbankens
grundfond den 1 juli 1938 lill redovisning bland statens kapitaltillgångar. I
övrigt ligger riksbankens tillgångar helt vid sidan av den statliga
redovisningen. Riksbankens eget kapital uppgick vid utgången av år 1985 till 24
miljarder kr.

7.1 Balansräkning med noter

Balansräkningen
i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i ovannämnda
myndigheters bokslut. I dessa bokslut tas i regel anläggningstillgångarna upp
lill anskaffningsvärden minskade med avskrivningar. Balansräkningen återges i
något förkortad form i tabell 13.

47

Prop.
1986/87: 150 Bilaga 1

Tabell 13 Balansräkning för staten

Miljarder
kr.

Bokförda
värden

Beräknad
nukostnad'

1986-06-30

1985-06-30

1986-06-30

1985-06-30

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar Lager och förråd Skepp, maskiner och
inventarier Byggnader och mark Statliga vägar'

14,7

14.3

21,1

19,7

26.3

25,1

50,6

52,5

65,1

60,5

179,5

170,6

59,4

60,8

106,1

99,9

310,6

303,7

Finansiella
tillgångar

Aktier m. m.'' Skatlefordringar Övriga fordringar"*
Likvida tillgångar

26.5

9,0

157,6

27,5

25,0

8,7

160,7

28,8

26,5

6,2

157,6

27,5

25,0

6,5

160,7

28,8

220,6

223,2

217,8

221,0

Summa
tillgångar

326,7

323,1

528,4

524,7

SKULDER
OCH KAPITAL

Slalsskidden

Län i Sverige Lån utomlands

469,5 120,5

414,5 139,1

469,5 122,6

414,5 157,5

590,0

553,6

592,1

572,0

Övriga
skulder

Kortfristiga skulder Långfristiga skulder

58,5 9,3

50,6

5,5

58,5 9,3

50,6

5,5

Donationskapital 2,2

Verkskapital

Konsoliserande avsättningar i

affärsverken m, m.*"

Fonder

2,0

2,2

Statens netloförmögenhet Vid budgetårets börian
Förändringar under budgetåret

-
Statsbudgetens
neltounderskott'

-
Övriga
kapitaländringar

Vid
budgetårets slut

Summa
skulder och kapital

Ansvarsförbindelser

Gjorda garantiutfästelser 133,5

Övriga statliga skuldförbindelser

redovisade inom linjen hos

riksgäldskontoret 3,5

2,0

47,8 8,7

46,1 8,2

97,3 8,7

91,1

8,2

56,5

54,3

106,0

99,3

-342,9

- 47,5 + 0,6

-286,6

- 57,7 + 1,4

-204,7 - 35,0

-169,9

- 34,8

-389,8

-342,9

-239,7

-204,7

326,7

323,1

528,4

524,7

128,4

2,6

' Nukostnad definieras som en tillgångs
nyanskaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta

värde.

- Värdet pä de statliga vägarna har beräknats med
investeringarna i vägnätet under den senaste 40-ärsperio-

den som underiag. Som investering har räknats utfallet pä
anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta

värde har lagts 10% av anslagen till drift av statliga
vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en sä stor

andel av anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten.
De sålunda beräknade investeringsbeloppen har

1
årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna lill beräknade nu- Prop.
1986/87: 150 kostnader. I beloppen för nukostnad ingår såväl de bokförda
tillgångarnas Bilaga I nukostnad som värdet av vissa icke redovisade
tillgångar. Kravet på lillgångsredovisning inom staten är begränsat på så sätt
att i princip endast sädana tillgångar som ger en finansiell avkastning behöver
bokföras. En betydande del medel frän statsbudgeten och från andra
finansieringskällor har därutöver använts lill uppbyggnad av tillgångar som
nyttjas i myndigheternas verksamhet men som inte åsalts något redovisat värde.
För all få uppgift dels om värdet av dessa oredovisade tillgångar och dels om
redan bokförda tillgångars nukostnad, har förfrågningar sänts ut till elt slort
antal myndigheter. Uppgifter som kommit in från myndigheterna har bearbetats
och sammanställts i kolumnen för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från
några större myndigheter saknas. Bl.a har underlag för beräkning av
kapitalvärdet för tillgångar som används inom försvaret - flygplan, fordon och
annan krigsmateriel - inte kunnat erhållas. Värdet av museisamlingar, bibliotek
m. m. ligger också utanför redovisningen. Den största tillkommande poslen
bland nukoslnaderna är värdet av del statliga vägnätet, som här beräknats och
tagils in i balansräkningen.

Beräknad lill nukostnad uppgår statens nettoförmögenhet
lill

-
239,7 miljarder
kr, medan den bokförda nettoförmögenheten är

-
389,8 miljarder
kr.

7.2 Kommentarer till balansräkningen

7.2.1 Statens nettoförmögenhet

Enligt balansräkningen minskade statens bokförda
nettoförmögenhet under budgetåret med 47 miljarder kr och uppgick vid årets
slut lill -398,8

omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets
vägkostnadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med
avskrivningar (avskrivningstid 40 år). Anskaffningsvärdet för vägarna minskat
med avskrivningar uppgår till 26,1 miljarder kr. Vägarnas beräknade nukostnad
är lägre än föregående är pä grund av att vägkostnadsindex sjunkit med 0,5%
under 1985/86. ' Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden.

"" Därav lånefordringar 121,8 miljarder kr.
Lånefordringarna har tagits upp till sina nominella belopp. Hänsyn har alltså
inte tagits till osäkra fordringar som ingår i summan. Lånefordran har minskat jämfört
med 1984/85. Detta förklaras av att nya bostadslån fr, o. m. 1985/86
finansieras och redovisas av Statens Bostadsfmansie-ringsaktiebolag SBAB.
Utestående bostadslän hos SBAB uppgår till 7,5 miljarder kr.

' Från statsskulden enligt riksgäldskontorets redovisning
avgår skulder inom staten. 1 nukostnadskolumnen har statsskulden omvärderats
enligt balansdagens valutakurser.

'' Enligt
de regler som tidigare gällde för flertalet affärsverk skulle återanskaffningen
av anläggningstillgångar finansieras med avskrivningsmedel. Reglerna var sä
utformade att avskrivningsmedlen skulle täcka även det ökande behov av kapital
för återanskaffning som uppstod vid inflation. Om inga expansionsinvesteringar
gjordes innebar detta i princip att det av staten tillskjutna kapitalets
nominella värde förblev oförändrat med det successivt ökande värdet av
anläggningstillgångarna finansierades med driftmedel. Under 1985/86 tillämpades
denna princip endast för Vattenfall. De avsättningar som tidigare gjorts vid
andra affärsverk kvarstår dock i redovisningen. Vid sammanställningen av
balansräkningen för staten har det kapital som lillskjutils från staten förts
till den i balansräkningen redovisade nettoförmögenheten under det att kapital
som tillförts från statens driftintäkter redovisas som en särskild post i
balansräkningen. Uppskrivningar av statskapitalets värde har hänförts till
nettoförmögenheten.

När tillgångarna och skulderna omvärderas till nukostnad
(vad avser skulder enbart statsskulden som omvärderats till balansdagens valutakurser)
måste även kapitalkostnaderna omvärderas. ' Med statsbudgetens nettounderskott
avses budgetunderskott (46,8 miljarder kr.) korrigerat för vissa finansiella
transaktioner avseende främst den statliga utlåningen samt för
investeringstransaktioner som påverkat balansräkningens tillgångsposter.

miljarder
kr. Minskningen har till övervägande del orsakats av statsbudgetens
nettounderskott 47,6 miljarer kr., dvs. budgetunderskottet 46,8 miljarder kr
korrigerat för sådana finansiella transaktioner och investeringstransaktioner
som påverkat tillgångsposter i balansräkningen.

Den negativa förmögenheten
består i slort sett av ackumulerade netto-underskott i statsbudgeten. En
betydande del av statsbudgetmedlen har dock använts lill investeringar som ej
tillgångsredovisats. Så har t ex under den senaste 6-årsperioden 37,5 miljarder
kr., gått till investeringar i försvarels kapiialobjekt och 13,6 miljarder kr.
investerats i vägar. Medel som salsats på högre utbildning och forskning kan
ses som en investering i immatriella tillgångar. Under tiden 1980/81-1985/86
har 40,5 miljarder kr. gått till detta ändamål.

Det bokförda värdet av
statens netloförmögenhet kan följas bakåt i liden eftersom det nuvarande
redovisningssättet i detta avseende i stor utsträckning överensstämmer med det
tidigare. Se diagram 1. Av diagrammet framgår att nettoförmögenheten var
positiv fram lill slutet av 1970-talet för alt därefter bli negativ och snabbt
fallande.

Prop. 1986/87: 150 Bilaga
1

Diagram
1 Utvecklingen av statens bokförda nettoförmögenhet under 15 år

Miljarder kr.

ri-

.
1

cin.

\

fV

inr »

N,

N

\

200-

\

\

250-

\

[v

nn-

\

n.

\

-4nn

\

Å r
1972 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83
84 85 86

7.2.2
Utveckling av grupper av balansposter under 6 år

I
diagram 2 har balansräkningens poster sammanförts i grupper. Diagrammet visar
hur dessa grupper av balansposter har förändrats under det senaste sex åren.

50

Diagram 2 Schematisk översikt över grupper av
balansposter i balansräkningar för Prop 1986/87" 150

åren 1980/81-1985/86. Bokförda värden. Miljarder kr. di i

Bilaga 1

Indelning
av staplarna;

"R ö relsekapital'

Avs ä ttningar

Anlaggn.tillg. -materiella

ö vr.
Ungfr. lin

Anlaggn.tillg. -finansiella

Statsskulden

Ackumulerat underskott

22

530

50

615

31

56 92 1=5=1 554

22

98

148

658

59

:Z9Z 590

20

72

364

48

20

49

31 f=3=H 400

128

138

475

343

390

21

66 102

248

117

224

287

1980/81

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

7.2.3
Statsskuldens relation till anläggningstillgångar, rörelsekapital och
ackumulerade underskott

I
statlig verksamhet finns det i en helt annan utsträckning än i privat
verksamhet samband mellan finansieringskällor och vissa grupper av balansposter.
I tabell 14 har en ungefärlig bedömning gjorts av hur statsskulden fördelar
sig på rörelsekapital'), anläggningstillgångar och ackumulerade underskott.

Tabell
14 Andel av statsskulden

1980/81

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

Rörelsekapital 5%
Anläggningstillgångar 55% Ackumulerat underskott 40%

4% 48% 48%

3% 42% 55%

3% 38% 59%

4% 35 % 61%

2% 33% 65%

' Med
"rörelsekapital" avses varulager och kortfristiga finansiella
tillgångar minskat med kortfristiga skulder.

51

De finansiella och
materiella anläggningstillgångarna som bokförs av Prop. 1986/87: 150
myndigheterna utnyttjas till övervägande del i verksamheter som ger en
Bilaga I finansiell avkastning. Statsskulden motsvarades budgetåret 1980/81
till 55 % av sådana bokförda anläggningstillgångar. Över åren har statsskulden i
allt större utsträckning lagils i anspråk för de ackumulerade underskotten och
budgetåret 1985/86 hade andelen anläggningstillgångar sjunkit till 33 %.

Beräkningen
är baserad på antaganden att balansposterna Skulder för speciella ändamål och
Övrigt under Verkskapital främst finansierar rörelsekapital saml atl
långfristiga skulder i övrigt, donationskapilal och affärsverkens
konsoliderade avsättningar främst finansierar anläggningstillgångar.
Sjukförsäkringsfonden slutligen har bidragit lill atl läcka de ackumulerade
underskotlen.

7.3 Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den
offentliga sektorn.

Vid
bedömning av statens förmögenhet finns skäl atl beakta atl staten utgör endast
en del av den offentliga sektorn, till vilken brukar räknas även kommunerna och
socialförsäkringssektorn.

Årsredovisningarna
från kommunerna och olika delar inom socialförsäkringssektorn avser kalenderår
och är därför inte helt jämförbara med årsbokslutet för staten som avser del
statliga budgetåret. De ger dock en viss uppfattning om utvecklingen.

Inom
socialförsäkringssektorn ökade under kalenderåret 1985 AP-fon-dens egna kapital
med 21,1 miljarder kr. till 266,4 miljarder kr. (därav löntagarfonderna 2,9
miljarder kr). Ca 29% av fondernas tillgångar utgörs av lån lill staten och ca
5 % av lån Ull kommunerna. De erkända arbetslöshetskassornas egna kapital
ökade med 200 milj. kr. under 1985 och uppgick vid slutet av året till 1,9
miljarder kr.

Under
samma period ökade den kommunala sektorns egna kapital med 6,7 miljarder kr.
till 170,3 miljarder kr. samtidigt som de långfristiga skulderna endast ökade
med 1,6 miljarder kr. Investeringar, verksamhetskostnader och transfereringar
inom denna sektor har alltså - med bevarad hög likviditet — till övervägande
del kunnat finansieras genom skatter, avgifter och statliga bidrag.

En
väsentlig kapitaluppbyggnad har således skett i andra delar av den offentliga
sektorn genom skatte- och avgiftsuttag, medan staten till betydande del
finansierat verksamheten genom upplåning. Detta återspeglas i den negativa
statliga nettoförmögenheten.

Nedanstående
tabell ger en översikt över statens, kommunernas, AP-fondens och de erkända
arbetslöshetskassornas ställning vid utgången av respektive räkenskapsår.

52

Tabell 15 Offentliga sektorns finansiella ställning vid
utgången av 1985

Miljarder kr.

Prop.
1986/87: 150 Bilaga 1

Tillgångar

Skulder

Eget kapital

Staten

326,7

716,5

-389,8

Kommunerna

250,5

80,2

170,3

AP-fonen

266,7

0,3

266,4

De
erkända arbets-

löshetskassorna

2,2

0,3

1,9

8 Kompensation för lönekostnader

Den begränsning för utgiftsökningarna lill följd av
statliga löneavtal som jag tidigare föreslagit (p. 5 Budgetpolitiken) får
återverkan på grunderna för beräkningen av anslag och taxor.

För förvaltningsanslag tas hänsyn till nya löneavtal dels
vid beräkningen av anslagsmedel i budgetpropositionen, dels under löpande
budgetår.

Vid beräkningen av anslag i budgetproposiUonen omräknas
lönemedlen med de avtalsenliga löneökningar som inträffat sedan närmast
föregående budgetarbete. Hittills har lönehöjningarna beaktats fullt ul vid
löneomräkningen. Därefter prövas frågorna om tillämpning av huvudförslaget,
reformer och särskilda besparingar.

Under löpande budgetår medges myndigheter med högslsalla
lönemedel alt enligt en särskild förordning överskrida förvalningsanslag med
faktiska lönemerutgifler till följd av avtal som inle beaktats vid
anslagsberäkningen. För myndigheter med reservationsanslag eller obelecknade
anslag fattar regeringen beslut om kompensation i särskild ordning.

Anslagen inom utgiftsramen för det militära försvaret
omräknas inför budgelprogposilionen på motsvarande sätt som för
förvaltningsanslag. Merkostnaden under löpande budgetår täcks frän ett anslag
för prisstegring under Qärde huvudtiteln.

Gränsen för kompensation kan sättas inom ramen för
nuvarande anslagsteknik. Beräkningen av anslagsmedel och kompensation under
löpande budgetår baseras som hitfills pä myndighelsvisa löneökningstal. Om den
genomsnittliga löneökningen överstiger den fastställda ramen görs dock en
reduktion i motsvarande mån. Reduktion kommer först att ske under löpande
budgetär och därefter vid kommande beräkning av lönemedel i
budgetpropositionen.

Vissa bidragsanslag räknas pä motsvarande sätt upp med
hänsyn till löneavtalen. Det gäller i första hand statsbidragen lill den
kommunala undervisningen i grundskola och gymnasium. Löneökningar utöver den av
regeringen angivna ramen bör inte kompenseras. Detta bör beaktas vid
beräkningen av statsbidragen. Även för övriga statsbidrag bör en motsvarande
begränsning av uppräkningar ske.

Som framgått av vad jag tidigare idag har anfört har de
statliga löneavtalen stor betydelse för utvecklingen av taxor och avgifter
inom betydande områden. Taxorna och avgifterna fastställs av regeringen, av
myndigheten i samråd med riksrevisionsverket (RRV) eller heh av myndigheten
själv.

53

En begränsning av i vilken
utsträckning löneavtal får ligga till grund för Prop. 1986/87: 150 höjningar
av taxor och avgifter förutsätter antingen att de fastställs av Bilaga I
regeringen eller efter ett obligatoriskt samråd med riksrevisionsverket. Taxor
som inte rör affärsverken fastställs i samråd med RRV. En begränsad uppräkning
av dessa taxor kan därför ske genom direktiv lill de statliga myndigheterna och
RRV.

Statliga
och offentligrällsliga avgifter, t. ex. olika stämpelavgifter, inlevereras i
regel till inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifternas storlek påverkar inle
omfattningen av verksamheten i de myndigheter som administrerar avgifterna. På
samma sätt som för andra myndigheter bör därför en begränsning av genomslaget
för löneökningar föranleda en begränsad kompensation av förvaltningsanslagen
för dessa myndigheter.

En
begränsad kompensation för lönehöjningar kan leda till övertalig personal som
föranleder en tillämpning av trygghetsavtalen. Eftersom avtalen ålägger
arbetsgivaren alt vidta åtgärder under en 9 månadersperiod utöver
uppsägningstiden finns det risk för anslagsöverskridanden. Regeringen bör på
sedvanligt sätt kunna täcka sådana merkostnader.

9 Sjuk och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde

För
arbetstagare med statligt reglerade tjänster gäller s.k. arbetsgivarinträde.
Det innebär atl den anställde i stället för sjukpenning och föräldrapenning
uppbär lön frän arbetsgivaren. Arbelsgivarinlrädet är reglerat i kollektivavtal.

I
förordningen (1984: 1014, ändrad senast 1985: 958) om myndigheternas
uppgiftsskyldighet lill de allmänna försäkringskassorna, m. m. regleras
ersättningen från försäkringskassorna vid arbetsgivarinträde. För affärsverk,
exportkredilnämnden och stiftsnämnderna utbetalas ersättningen lill resp.
myndighet. För övriga myndigheter lillgodoförs statsverket ersättning via
riksförsäkringsverket. Med hänsyn fill detta betalar dessa myndigheter en
lägre ersättning för arbetsgivaravgifter. Arbetsgivaravgifterna motsvaras av
elt s.k. lönekostnadspälägg som f. n. uppgår lill 39% av utbetalad lön.

År
1985 genomfördes en förenklad administration vid korta sjukfall för de
arbetstagare som omfattas av arbetsgivarinträde. Denna ordning medför betydande
administrativa fördelar. Systemet med arbetsgivarinträde innebär emellertid
också vissa nackdelar, eftersom förvaltningsmyndigheterna genom det lägre
lönekoslnadspåläggel endast kompenseras för en genomsnittlig frånvaro. Problem
har uppställ vid myndigheter med temporärt hög frånvaro, t. ex. i samband med
barnledighet. Det har främst gällt små myndigheter och forskningsprojekt.
Problem kan också uppstå om frånvarofrekvensen för vissa personalkategorier, t.
ex. lokalvårdare, är hög. Eftersom privata städföretag inte belastas med de
faktiska kostnaderna för frånvaron ulan med socialförsäkringsavgifterna
försvåras statens möjligheter att bedriva lokalvård i konkurrens med de privata
företagen.

Ett
sätt att undvika dessa olägenheter kan vara all vid arbetsgivarinträde

återföra ersättningen frän försäkringskassorna till förvallningsmyndighe- 54

terna,
på motsvarande sätt som för affärsverken m. fl. Det skulle underlät- Prop.
1986/87: 150 ta myndigheternas planering eftersom verksamheten blir mindre känslig
Bilaga I för förändringar i frånvaron. Dessutom undviks riskerna för att
kvinnor i fertil ålder diskrimineras på grund av att frånvaron kan bli hög i
samband med barns födelse. Förändringen skulle innebära alt förvaltningsmyndigheterna
kan utnyttja fördelarna av det allmänna försäkringssystemet på samma sätt som
andra arbetsgivare. Därigenom förbättras möjligheterna att bedriva bl. a.
statlig lokalvård i konkurrens med privata förelag på lika villkor. Del
ankommer sedan pä myndigheterna och de avlalsslutande parterna att vidta de
ytterligare åtgärder som bedöms erforderiiga för att skapa
konkurrensneutralitet mellan lokalvård i statlig resp. privat regi. En ordning
där förvaltningsmyndigheterna uppbär ersättning från försäkringskassorna
förutsätter en höjning av lönekoslnadspåläggel, inom ramen för oförändrade
anslag. Om utbetalning av sjuk- och föräldrapenningen till myndigheterna
motsvaras av elt ökat lönekostnadspälägg är förändringen neutral i förhällande
till statsbudgeten.

Möjligheterna
att vidta en sådan förändring behöver emellertid beredas ytterligare. Bl. a.
måste de närmare ekonomiska konsekvenserna av en sådan förändring klarläggas.
Med hänsyn lill problemen med främst lokalvården bör dock en ev. ändring
genomföras så snabbt som möjligt. Del ankommer pä regeringen atl besluta om
förändringar i förordningarna som reglerar lönekoslnadspåläggets storlek,
utbetalningen av sjuk- och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde m. m. Jag
har för avsikt att återkomma till regeringen i denna fråga. Riksdagen bör dock
få tillfälle alt ta del av det jag nu har anfört.

10 Finansieringen av ökade lönekostnader i samband med
mindre omorganisationer av statliga myndigheter

För
organisationsförändringar inom en myndighet kan statens arbetsgivarverk, utan
förbehåll om regeringens godkännande, träffa avtal med huvudorganisationerna
om en kostnadsram för lokala lönehöjningar. Delta regleras f. n. i 17 § 2 st.
i det allmänna tjänsteförteckningsavtalet (ATF). Sådana avtal föregås
regelmässigt av en framställning från myndigheten lill arbetsgivarverket.
Enligt hittillsvarande praxis har dessa avtal legat lill grund för
medelstilldelningen till myndigheterna.

Utgångspunkten
för sådana organisationsförändringar bör vara atl effektiviteten ökar. Enligt
min mening är det därför nödvändigt att myndigheterna vid egna
omorganisationer gör en avvägning mellan befintliga resurser och eventuella
lönenivåförändringar. En budgetmässig kompensation för nämnda avtal kan leda
till all denna avvägning inle kommer lill stånd.

Avtal
om ramar för lokala förhandlingar i samband med organisationsförändringar bör
enligt min mening inte ligga till grund för medelstilldelningen till
myndigheterna. Denna ordning bör gälla för avtal som träffas

fr.
o.m. den 1 januari 1988. Det bör ankomma på regeringen att för budget-

55

året
1987/88 besluta all inte lägga dessa avtal lill grund för medelsfilldel-
Prop. 1986/87: 150

ningen. Bilaga 1

Hemställan

Föredragandena hemställer, mot bakgrund av vad som
anförts, att regeringen

dels föreslär riksdagen all

1. godkänna de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politi

ken som har förordats i det föregående,

2.
godkänna de
allmänna riktlinjerna för budgetregleringen som har förordats i det föregående,

3.
godkänna
beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1987/88,

4.
godkänna
beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för budgetåret 1987/88,

5.
bemyndiga
regeringen att disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret för
myndigheternas uppdragsverksamhet, uppgående Ull 360000000 kr.,

6.
godkänna
beräkningen av förändringar i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret
1987/88,

7.
godkänna
beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för budgetåret
1987/88,

8.
anta förslaget
till Räntor på statsskulden, m.m för budgetåret 1987/88,

9.
till Räntor på
statsskulden m.m för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 62
000000000 kr.,

10. med ändring av tidigare förslag
till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala
företagsbeskattningen för budgetåret 1987/88 under sjunde huvudtiteln anvisa
elt förslagsanslag av 1 391 000000 kr.,

11. bemyndiga regeringen atl för
budgetåret 1987/88, om arbetsmarknadsläget kräver det, utnyttja
finansfullmakten även för arbetsmarknadsutbildning saml för
arbetsmarknadsåtgärder som kan bli nödvändiga med anledning av handelsblockaden
mot Sydafrika och Namibia,

12. bemyndiga regeringen all för
budgetåret 1987/88, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i
enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2 500000000 kr.,

13. till Bidrag till driften av
grundskolor för budgetåret 1987/88 under ättonde huvudtiteln utöver i prop.
1986/87:100 bil. 10 föreslaget förslagsanslag anvisat ytterligare 1 000000000
kr.,

14. till Bidrag till
arbetslöshetsersättningen och utbildningsbidrag för budgetåret 1987/88 under
tionde huvudtiteln utöver i prop. 1986/87: 100 bil. 12 föreslaget
förslagsanslag anvisa ytterligare 200000000 kr.,

15. till Skatteutjämningsbidrag till
kommunerna m.m. för budget- 56

året 1987/88 under sjunde huvudtiteln utöver i prop.
1986/87: 100 Prop. 1986/87: 150

bil. 9 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 150000000 kr. Bilaga 1

dels bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad
föredragandena har anfört om

16.
statens
avkastningsränta och statens ulelåneränta,

17.
utnyttjandet av
finansfullmakten,

18.
statliga
kreditgarantier,

19.
sjuk- och
föräldrapenning vid arbetsgivarinträde,

20.
finansieringen
av ökade lönekostnader i samband med mindre omorganisationer av statliga
myndigheter.

57

Innehållsförteckning Pop. 1986/87:150

Bilaga I Finansplanen

1 Den ekonomisk-politiska strategin ................................ ...... 1

1.1 Den
tredje vägens ekonomiska politik 1

1.2
Inflationsbekämpningen
......................................... ...... 2

1.3
Åtgärder ................................................................... 4

2 Ekonomiska utsikter 1987 ............................................ ...... 7

2.1
Den
internationella utvecklingen............................... ...... 7

2.2
Den svenska
ekonomin ........................................... ...... 9

3
Långtidsutredningen
1987 .......................................... .... 14

4
Den ekonomiska
politikens inriktning ............................ .... 16

4.1
Finanspolitikens
inriktning ........................................ .... 16

4.2
Penningpolitiken
....................................................... 18

4.3
Pris- och
lönebildningen ......................................... .... 19

4.4
Arbetsmarknadspolitik............................................... ... 23

5 Budgetpolitiken ............................................................ ... 25

5.1
Budgetåret
1986/87 ................................................ ... 25

5.2
Budgetåret
1987/88 ................................................ ... 26

5.3
Finansieringen
av statens länebehov 28

5.4
Långtidsbudgeten
.................................................... ... 29

5.5
Slalsfinansiella
restriktioner för löneökningar ........ ... 31

5.6
Kommunsektorn........................................................ 32

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåret 1986/87 och 1987/88 ......... 34

1.1 Beräkningsförutsättningar........................................ 34

1.2
Statsbudgetens
inkomster och utgifter avseende budgetåret 1986/87 34

1.3
Statsbudgetens
inkomster och utgifter avseende budgetåret 1987/88 37

1.4
Statsbudgetens
saldo för budgetåret 1986/87 och 1987/88 41

2
Extraordinära
budgeteffekter ...................................... ... 42

3
Statens
lånebehov ....................................................... 43

4
Statens
avkastningsränta och statens utlåningsränta... 44

5
Utnyttjande av
finansfullmakten m.m.............................. -44

6
Statliga
garantier ......................................................... 46

7
Årsbokslut för
staten budgetåret 1985/86 ................... 47

7.1
Balansräkning
med noter ....................................... 47

7.2
Kommentarer
till balansräkningen .......................... 49

7.2.1
Statens
nettoförmögenhet ............................ 49

7.2.2
Utvecklingen av
grupper av balansposter under 6 år . . . 50

7.2.3
Statsskuldens
relation till anläggningstillgångar, rörelsekapital och ackumulerat underskott
....................................................... ... 51

7.3............................................................................. Förmögenhetsredovisning
i övriga delar av den offentliga sek

torn ......................................................................... 52

8
Kompensation
för lönekoslnadsökningar ...................... 53

9
Sjuk- och
föräldrapenning vid arbetsgivarinträde ......... 54

10.................................................................................. Finansieringen
av ökade lönekostnader i samband med mindre

omorganisationer av statliga myndigheter.................... 55

58

Hemställan Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget Bilagal

Bilaga 1.2 Långtidsbudget

Bilaga 1.3 Utdrag ur riksrevisionsverkels
inkomstberäkning

Bilaga 1.4 Beräkningar från anslaget räntor på
statsskulden m. m.

Bilaga 1.5 Reviderat förslag lill statsbudget
för budgetåret 1987/88

Tabellförteckning

Finansplanen

1 Försörjningsbalans 1985- 1987 .................................. .... 10

2
Bytesbalans
1984-1987 ............................................. .... 12

3
Budgetsaldot
för budgetåret 1986/87 ........................ .... 26

4
Statsbudgeten
för budgetåret 1987/88........................ .... 27

5
Budgetutvecklingen
1986/87- 1987/88 med olika mått. 27

6
Finansiering av
statens lånebehov 1985- 1987 ........... 29

7
Långtidsbudgeten
för perioden 1987/88-1991/92........ 29

Statsbudgeten och särskilda frågor

1
Ändringar i
RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1986/87 35

2
Statsutgifterna
budgetåret 1986/87 ......................... 36

3
Räntor på
statsskulden budgetåret 1986/87 ............. 36

4
Anslagsbehållningarna
vid utgången av budgetåren 1985/86 och 1986/87 36

5
Ändringar i
RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1987/88 38

6
Förslag till
förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster 1987/88 39

7
Räntor pä
statsskulden budgetåret 1987/88 ............. 40

8
Statsutgifterna
för budgetåret 1987/88 ................... 41

9
Utvecklingen
av statsbudgetens saldo budgetåren 1985/86-1987/88 41,42

10
Underiiggande
budgetsaido för budgetåren 1985/86-1987/88 ... 43

11
Statens
lånebehov (netto) budgetåren 1985/86- 1987/88 44

12 Föreslagna förändringar av ramar för statligt
garantiåtagande ef

ter budgetpropositionen 1987 46

13
Balansräkning
för staten ............................................. 48

14
Andel av
statsskulden ................................................. .... 51

15
Offentliga
sektorns finansiella ställning vid utgången av 1985 ... 53

Diagramförteckning Finansplanen

1
Timlön i
industrin, Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland ... 13

2
Budgetsaido och
offentliga sektorns finansiella sparande 27

3
Budgetsaido
budgetåren 1986/87- 1991/92.................. 30

Statsbudgeten och särskilda frågor

1
Utvecklingen av
statens bokförda nettoförmögenhet under 15 år .. 50

2
Schematisk
översikt över grupper av balansposter i balansräkningar för åren 1980/81
-1985/86, Bokförda värden ....................................................................................... 51 59

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 ■

Bilaga
1.1

Reviderad nationalbudget 1987

Reviderad
nationalbudget p-p '986/87:150

Bilagal. I

för 1987

Förord

Den
reviderade nationalbudget för 1987 (RNB87), som härmed läggs fram, beskriver
den internationella och svenska ekonomins utveckling och innehåller en prognos
för 1987.

Nationalbudgelen
bygger pä material från fackdepartement och olika verk och institutioner. För
bedömning av den internationella utvecklingen har material erhållits från bl.
a. OECD. I mars redovisade statistiska centralbyrån nationalräkenskaper för
åren fram t. o. m. 1986, och konjunkturinstitutet offentligg)orde samma månad
en prognos för innevarande år. Delta material utgör det huvudsakliga underlaget
för den reviderade nationalbudgelen. Utredningsrädet har hörts, men dess
ledamöter bär inte något ansvar för de bedömningar, som görs i
nationalbudgelen.

Arbetet
med den reviderade nationalbudgelen har letts av statssekreteraren Erik
Åsbrink och departementsrådet Svante Öberg. Kalkylerna avslutades den 22 april
1987.

1 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 150

1 Sammanfattning Prop. 1986/87:150

Utvecklingen 1986 '

Tillväxten i den svenska ekonomin blev enligt de
preliminära nationalräkenskaperna för 1986 svag. BNP ökade med endast 1,3%,
trots alt den privata konsumtionen steg kraftigt, och även den offentliga
konsumtionen ökade relativt starkt. BNP-tillväxten drogs ned av en sannolikt
tillfällig försvagning av investeringsaktiviteten, av en svag nelloexport och
av en betydande lageravveckling.

I flera andra avseenden utvecklades dock den svenska
ekonomin gynnsamt 1986. Läget pä arbetsmarknaden fortsatte all förbättras.
Sysselsättningen ökade med ca 30000 personer, och arbetslösheten minskade
något. Trots att limlönerna steg med hela 81/2% 1986, dämpades inflationen
påtagligt till följd av fallande oljepriser och räntor. Konsumentpriserna steg
med bara drygt 3 % under loppet av 1986. Bytesbalansen förbättrades kraftigt,
främst till följd av fallande oljepriser, och uppvisade ett överskott på ca 7
miljarder kr. 1986.

De preliminära nationalräkenskaperna uppvisar en i några
avseenden mindre fördelaktig bild av den svenska ekonomin 1986 än de
uppskattningar, som redovisades i den preliminära nationalbudgelen.
BNP-tillväxten blev svagare, konsumtionen (både den privata och den offentliga)
ökade mer, och kapitalbildningen (såväl bruttoinvesteringarna och lagerinvesteringarna
som nelloexporten) blev mindre än beräknat. Skillnaderna skall emellertid inle
överdrivas. De är i allmänhet små och delvis beroende på statistiska
redovisningsprinciper och tillfälligheter. De nationalräkenskaper, som
redovisats, är dessutom preliminära och kommer atl revideras till hösten, när
informationsunderlagel är bättre. När det gäller industrins produktivitet och
sysselsättning, har redan ett fel upptäckts och rättats till. Produktiviteten i
industrin steg med 1,5% 1986. istället för atl den, enligt vad som först
redovisades, skulle ha fallit med 2%.

Nya förutsättningar för 1987

Den internationella ullväxten blev betydligt svagare 1986,
än vad som förväntades efter oljeprisernas fall för ett är sedan.
BNP-tillväxten i OECD-området stannade vid 2,5% 1986. Även för 1987 revideras
nu prognoserna ned jämfört med förväntningarna i den preliminära nationalbudgelen.
Särskilt gäller det Förbundsrepubliken Tyskland och Japan, där tillväxten
dämpas av den appreciering, som skett av dessa länders valutor. BNP i
OECD-området vänlas öka med bara 2 1/4% 1987. Arbetslösheten väntas ligga kvar
på en hög nivå, och inflationen på en låg nivå, se tabell 1: 1.

Oljepriserna steg omkring årsskiftet från ca 15 till ca 18
dollar per fat. De

förutsätts ligga kvar på den nivån under återstoden av året. Höjningen av

oljepriset innebär i sig en försvagning av bytesbalansen med ca 3 miljarder

kr. Försvagningen motverkas emellertid dels av att dollarn sjunkit från

6,97 kr. i mitten av december till 6,32 kr. i mitten av april (och antas ligga

kvar på den nivån året ul), dels av att försvarsuppgörelsen i riksdagen 2

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar för
RNB-prognosen

1985

1986

1987

BNP i
OECD, %

3,0

2,5

2 1/4

Konsumenpriser
i OECD (KPI

årsgenomsnitt),
%

4,5

2,8

ca 3

Arbetslöshet
i OECD, %

8,0

7,9

ca 8

Råoljepris,
dollar per fat

27,2

14,3

18,0

Dollarkurs
i kr.

8,61

7.12

6,37

Prop.
1986/87: 150 Bilaga 1.1

minskat kraven på beredskapslagring, vilket kommer att
leda till lageravveckling och minskad oljeimport. Nettoimporten av råolja och
petroleumprodukter 1987 beräknas nu bli ca 1 miljard kr. mindre än enligt
bedömningen i den preliminära nationalbudgelen.

De åtgärder, som föreslås i kompletteringspropositionen,
påverkar inte i någon större utsträckning prognoserna för 1987. Orsaken är, att
åtgärderna avser budgetåret 1987/88 och får effekter huvudsakligen på
utvecklingen 1988. De arbetsmarknadspolitiska insatserna torde dock ha en
dämpande effekt på arbetslösheten även under senare delen av 1987.
Finanspolitiken beräknas sammanlaget ha en återhållande inverkan på
samhällsekonomin 1987.

Statistiken över lönerna 1986 påvisar en betydligt större
löneökning än tidigare beräknat. Löneglidningen översteg de nivåer, som
förutsattes i löneavtalen för 1986 och 1987, vilket medför en viss avräkning
från den avtalsmässiga löneökningen 1987. Å andra sidan finns del anledning atl
räkna upp löneglidningen något även 1987. Sammantaget medför det alt
förutsättningarna, när del gäller löneutvecklingen 1987, nu är desamma som i
den preliminära nationalbudgelen. Timlönerna beräknas i genomsnitt öka med 5,3%
1987.

I den preliminära nationalbudgelen beräknades
konsumentpriserna stiga med 4,0 % under 1987. Sedan dess har förutsättningarna
för prisutvecklingen ändrats i flera avseenden. Oljepriserna har stigit. Det
nya jordbruksavtalet innebär något större prisgenomslag den 1 juli än tidigare
beräknat. I försvarsuppgörelsen och kompletleringsproposilionen ingår vissa
skattehöjningar den 1 juli. Dessa prisuppdrivande faktorer motverkas dock av,
all regeringen har beslutat om allmänt prisstopp med verkan från slutet av
januari. Prisstoppet förutsätts efter hand ersättas med någon form av
prisövervakning. T.o.m. mars i år har prisökningarna varit lägre än enligt vad
som beräknades i den preliminära nationalbudgelen. Prognosen för prisökningen
under loppet av 1987 är mot denna bakgrund alltjämt 4%.

Under slutet av 1986 och fram l. o. m. millen av mars i år
steg den svenska räntenivån. Räntan pä 3-månaders slalsskuldväxlar steg från
8,5% i oktober 1986 fill 11 % i mitten av mars 1987. Den långa räntan steg dock
mindre, och diskontot har inte ändrats sedan i september 1986. Efter ett
stabilt valulainflöde sedan slutet av januari och en förstärkning av den
svenska kronan gick räntan på slalsskuldväxlar ned till 9,5% i mitten av april.
I föreliggande prognos antas räntan ligga kvar på den nivån resten av året,
vilket innebär dels en lägre genomsnittlig räntenivå 1987 än under

Tabell
1:2 Försörjningsbalans

Prop.
1986/87: 150

Miljarder

Procentuell volymförändring

Bilaga
1.1

kr. 1986

1985

1986

1987

BNP

936,1

2.2

1,3

2,1

Import
av varor och tjänster

271,5

7,7

3,6

3,2

Tillgång

1 207,6

3,5

1,9

2,4

Privat
konsumtion

478,1

2,7

4,1

3.0

Offentlig
konsumtion

258.4

1,9

1,7

0,8

Stat

70,4

0,4

1,7

-0,5

Kommuner

188,0

2.5

1.7

1.3

Bruttoinvesteringar

171.3

63

-0.8

4.0

Lagerinvesteringar'

-7.3

0,6

-0.6

-0,3

Export
av varor och tjänster

307,1

2,3

2,1

2,6

Användning

1 207,6

3,5

1,9

2,4

Inhemsk
efterfrågan

900,5

3,9

1,8

2,3

Nelloexport'

35,6

-1.5

-0,4

-0,1

Förändring i procent av föregående års BNP

1986, dels en marginell upprevidering av ränteanlagandel
för 1987 i förhållande till vad som förutsattes i den preliminära
nationalbudgelen.

Försörjningsbalans

Den privata konsumtionen har ökat starkt de två senaste
åren, och expansionen förutses fortsätta 1987, se tabell 1:2.
Konsumlionsökningen har flera orsaker. Den viktigaste är realinkomsternas
utveckling. Efter en negativ inkomslutveckling i början av 1980-lalet har
hushållens realt disponibla inkomster stigit kraftigt sedan 1983.

Den privata konsumtionen har emellertid sedan 1980 ökat i
genomsnitt ca I procentenhet mer per år än hushållens disponibla inkomster.
Trots all hushållens sparkvot därigenom har fallit från 4-5% 1980 till -1 %
1986, har hushållens finansiella tillgångar som andel av den disponibla
inkomsten sfigit under samma period. En viktig förklaring lill detta är
värdestegringen på hushållens aktieinnehav och de under 1986 ökade
lånemöjlighelerna. Även hushållens reala tillgångar i form av lägenheter och
fasligheter har de senaste åren stigit i värde. Denna förmögenhelsuppbyggnad
torde ha bidragit till den kraftiga konsumtionsökningen.

För 1987 förutses en fortsatt ökning av
disponibelinkomslerna med drygt 2%. Statistiken över detaljhandelns försäljning
och antalet nyregistrerade bilar visar en fortsatt relativt stark
konsumlionsökning under årets första månader. Den privata konsumfionen beräknas
öka med ca 3% 1987. Hushållens sparkvot vänlas därmed fortsätta minska något.

Tillväxttakten i den offentliga konsumtionen har minskat
de senaste åren. En försvagning av kommunernas finansiella sparande samt
fortsatta rationaliserings- och besparingskrav på de statliga myndigheterna
medförde att antalet offentligt sysselsatta minskade 1986. Till följd av en
relativt kraftig höjning av medelarbetstiden för kommunalt anställda och
osedvanligt stora stadiga materielinköp steg emellertid den offentliga
konsumtionen med

1,7% 1986.
För 1987 förutses en fortsatt återhållsamhet när det gäller
sysselsättningsutvecklingen och en fortsatt uppbromsning av den offentliga
konsumtionstillväxten lill knappt I %.

Bruttoinvesteringarna
utvecklades svagt 1986, främst beroende pä en sannolikt tillfällig minskning av
industri- och bosladsinvesleringarna. I storstadsområdena har emellertid
investeringsaktiviteten varit så stark, alt det lett lill överhettning, och
föranlett regeringen att vidta åtgärder för all begränsa
byggnadsinvesteringarna.

Statistiska
centralbyråns investeringsenkät från februari 1987 lyder på en påtaglig ökning
av näringslivels investeringar 1987. För industrins del skulle ökningen bli
hela 13%. Kapacitetsulnyltjandet i industrin är högt och lönsamheten god,
vilket också talar för ökade industriinvesteringar. Även bostadsinvesteringarna
beräknas öka 1987. Under året väntas ca 33000 nya lägenheter påbörjas, vilket
är en ökning med ca 10% och innefattar ett ökat bostadsbyggande särskilt i
storstadsområdena. De offentliga myndigheternas investeringar vänlas däremot
fortsätta att minska. Sammanlaget beräknas bruttoinvesteringarna öka med ca 4%
1987.

Den
lageravveckling som pågått sedan 1980 fortsatte 1986. Bakom denna långsikliga
minskning av lagren ligger nya och mer effektiva rutiner för lagerhållning
främst i industrin och partihandeln. Därtill skedde under 1986 en minskning av
bilhandelns lager till följd av den ökade bilförsäljningen. Det låga oljepriset
bidrog dock till en uppbyggnad av bränslelagren under hösten 1986. För 1987
förutses en fortsatt neddragning av industrins lager och en kraftig minskning
av oljelagren. Lageravvecklingen beräknas bli något större 1987 än 1986 och ge
ett negativt bidrag lill efterfrågeutvecklingen motsvarande 0,3 % av BNP.

Den
inhemska efterfrågan beräknas i enlighet med prognoserna ovan öka något mer
1987 än 1986, eller med drygt 2%. Till följd av ett litet negativt bidrag från
nettoexporten beräknas BNP-tillväxten bli 2,1 % 1987.

Mellan
1982 och 1987 beräknas BNP-fillväxten bli i genomsnitt 2,4% per år. Tillväxten
var starkare i böijan av perioden och bars då i hög grad upp av
kapitalbildning, se tabell 1: 3. Konsumtionens bidrag till BNP-tillväxten har
ökat med åren och var särskilt slort 1986. För 1987 förutses ett måttligare
bidrag från konsumtionen och ett positivt bidrag från bruttoinvesteringarna.

Prop.
1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell 1:3 Bidrag till BNP-tillväxten

Årlig
procentuell volymförändring och bidrag därtill

1983

1984

1985

1986

1987

Privat
konsumtion Statlig konsumtion Kommunal konsumtion Konsumtion

Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Nelloexport
Kapitalbildning

BNP

0,9

0,7

1,3

2,0

1,5

0,3

0,1

0,0

0,1

0,0

0,5

0,6

0,5

0,3

0,3

0,7

1,4

1,9

2,5

1,7

0,3

0,9

1,2

-0,1

0.8

0,4

0,7

0,6

-0,6

-0,3

3,2

0,9

-1,5

-0,4

-0,1

3,1

2,6

0,3

-1,1

0,4

2,4

4,0

2,2

1,3

2,1

Bytesbalans Prop. 1986/87: 150

Trots att lönekostnaderna de senaste åren har stigit
betydligt snabbare i "tiaga .

Sverige än
i våra konkurrentländer, är konkurrenskraften hos den svenska

exportindustrin
god. Lönekostnadsstegringen har sedan 1983 motverkats

först av
en snabb produktivitetsökning, sedan av en effektiv depreciering

av den
svenska kronan och fallande oljepriser. Lönsamheten har i stort

sett bibehållits på den högre nivå, som nåddes 1983.
Relalivprishöjning-

arna pä
den svenska exporten torde ha varit begränsade de senaste två

åren.

Statistiska centralbyråns export- och investeringsenkäter
från februari 1987 och konjunkturinstitutets konjunkturbaromeler från mars 1987
lyder på relativt optimistiska förväntningar hos industrin. Nedrevideringen av
prognoserna för den internationella tillväxten och den svaga utvecklingen av
varuexporten och industriproduktionen under det senaste året motiverar dock en
försiktig exportprognos.

Exportmarknadstillväxten inom OECD-området för svensk
industri beräknas uppgå lill 4% 1987, vilket är en halvering jämfört med under
1986. Framför allt är del utvecklingen i Danmark och Norge som drar ned
tillväxten. Exportmarknaden utanför OECD-området väntas fortsätta atl minska
1987. Svensk industri bedöms dock, fill skillnad från under 1985 och 1986,
kunna behålla sina marknadsandelar 1987. Exporten av bearbetade varor beräknas
därmed öka med 3 % 1987. Råvaru- och tjänsteexporten väntas utvecklas något
svagare än exporten av bearbetade varor, och den totala exporten beräknas
därmed öka med drygt 2 1/2% 1987.

Importen av bearbetade varor beräknas öka med hela 8%
1987. Den starka expansionen av privat konsumtion väntas fortsätta att dra upp
importen, och 1987 tillkommer en kraftig ökning av maskininvesteringarna. Den
lageravveckling inom industri och partihandel, som drog ned importen i fjol,
väntas inte få samma omfattning i år. De svenska företagen väntas fortsätta att
förlora andelar på hemmamarknaden 1987, lill följd av atl man tidigare år höjt
priserna, mer än vad importpriserna stigit. Denna tendens lill stigande
relativpriser tycks dock ha brutits i mitten av 1986 som en konsekvens av
apprecieringen av ett flertal västeuropeiska valutor och den japanska yenen.
Turistutgiflerna lill utlandet väntas fortsätta atl öka relafivt kraftigt. Den
totala imporiökningen dras dock, som redan nämnts, ned av en reducering av
oljelagren. Importen av varor och tjänster beräknas öka med drygt 3% 1987.

Bytesbalansen väntas försvagas i år. Överskottet beräknas
minska från ca 7 miljarder kr. 1986 till ca 1 miljard kr. 1987, se tabell 1:4.
Bakom försvagningen ligger dels en betydligt svagare marknadstillväxt för
svensk exportindustri, dels en stark ökning av den inhemska efterfrågan.
Försvagningen motverkas av, att nettoimporten av råolja och petroleumprodukter
beräknas minska med ca 3 miljarder kr.

Sysselsättning och arbetslöshet

Den utveckling, som redovisats ovan, innebär i flera
avseenden nya ten

denser i efterfrågeutvecklingen de senaste 1 ä 2 åren jämfört med under 6

Tabell 1:4 Bytesbalans Prop. 1986/87: 150

Miljarder kr., löpande priser Bilaea 1 1

1984

1985

1986

1987

Export av varor Import av varor Korrigeringspost
Handelsbalans

Tjänslebalans

Transfereringsnetto

Bytesbalans

242,8

218,4

- 1,1

23,2

7,0

-27,4

2,8

260,5

244.6

- 1,3

14,5

5,5 -30,7 -10,6

■ 265,0

231,5

- 1.5

32,0

3,7

-29,0

6,7

279.9

249,8

- 1,7

28,4

2,2

-29,6

1,0

tidigare år. Efterfrågan inriktas sedan 1985 i större
utsträckning mot näringslivet och i mindre utsträckning mot den offentliga
sektorn. Inom näringslivet inriktas efterfrågan sedan 1986 mer mot
byggnadssektorn och den privata tjänstesektorn än mot industrin. Inom industrin
torde leveranserna till hemmamarknaden i år för första gången på länge öka mer
än exporten.

Dessa tendenser återspeglas i sysselsättningen.
Sysselsättningen inom den offentliga sektorn minskade enligt
arbelskrafisundersökningarna (AKU) i fjol för första gången på decennier. I år
förutses bara en mindre ökning. I den privata tjänstesektorn ökade
sysselsättningen myckel kraftigt i fjol och förutses fortsätta att öka
påtagligt i är. Även i byggnadssektorn förutses en viss ökning av antalet
sysselsatta i år. Inom industrin väntas bara en mindre ökning i år.
Sysselsättningen i jord- och skogsbruket väntas fortsätta all minska.

Sammanlagt förutses sysselsättningen öka med 25-30000
personer 1987. Arbelskraflsutbudet väntas öka i nästan samma utsträckning,
vilket skulle innebära en ungefär oförändrad arbetslöshet på drygt 2%. Del bör
observeras, att statistiska centralbyrån har ändrat mätmetoderna i AKU, vilket
har medfört, att den redovisade arbetslösheten nu är ca 1/2 procentenhet lägre
än enligt tidigare mätmetoder.

Arbetsmarknadspolitiken har sedan 1984 förskjutits från
sysselsättningsskapande åtgärder mot arbetsförmedling och
arbetsmarknadsutbildning. Antalet sysselsatta i beredskapsarbeten, ungdomslag
och rekryteringsstöd har minskat från drygt 90000 personer 1984 till drygt
50000 personer 1986. En viss minskning förutses även 1987. De åtgärder, som
föreslås i kompletleringsproposilionen, är främst inriktade på
arbetsmarknadsutbildning och väntas ha en viss dämpande effekt på
arbetslösheten under senare delen av 1987.

Finansiell halans

En väsentlig förbättring har skett de senaste åren, när
det gäller den finansiella balansen i den svenska ekonomin. Den offentliga
sektorns finansiella sparande har förbättrats kraftigt sedan 1982, se diagram
1: 1. År 1987 beräknas ett överskott uppstå för första gången sedan mitten av
1970-lalel. Förbättringen mellan 1986 och 1987 beror emellertid främst på

den tillfälliga förmögenhetsskatten på livförsäkringsbolag
m.fl., som vänlas inbringa ca 15 miljarder kr. 1987, motsvarande ca 1,5% av
BNP. Bakom förbättringen av den offentliga sektorns finanser sedan 1982 ligger
främst reduceringen av statens budgetunderskott.

Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella
sparande från ett underskott pä 6,3% av BNP 1982 till ett beräknat överskott pä
1,5% av BNP 1987 har sin motsvarighet i dels en förbättring av bytesbalansen,
dels en nedgång av den privata sektorns finansiella sparande. Bytesbalansen har
förbättrats från ett underskott pä ca 3 1/2% av BNP i början av 1980-talet till
i stort sett balans i mitten av 1980-talet. Den privata sektorns finansiella
sparande har reducerats från toppnivån 4% av BNP 1983 till ett beräknat
underskott 1987. Bakom det minskade finansiella sparandet i den privata sektorn
ligger bl. a. ökade investeringar i byggnader och maskiner. Som framgår av
diagram 1: 1 kan utvecklingen under det senare året ses som en återgång till en
situation som var den normala före 1970-talets mitt.

Orsakerna
till den redovisade utvecklingen är i första hand dels devalveringarna 1981
och 1982, dels den restriktiva finanspolitik, som förts därefter.
Devalveringarna innebar en kraftig förstärkning av de svenska företagens
konkurrenskraft, vilket medförde en ökad tillväxt och bidrog till en
förbättring av bytesbalansen och till ökade investeringar. Tillväxten gav också
ökade skatteinkomster. Den restriktiva finanspolitiken har resulterat i en
minskning av de offentliga utgifterna som andel av BNP.

Prop. 1986/87:
150 Bilaga 1.1

Diagram 1:1 Finansiellt sparande i offentlig och privat
sektor samt bytesbalans

Procent av BNP

80 82 84 86

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och
finansdepartementet.

2 Den
internationella utvecklingen

2.1 Allmän översikt

Tillväxten
i världsekonomin mattades av under 1986. För OECD-området bedöms BNP ha ökat
med knappt 2,5%, se tabell 2: 1. Denna utveckling ägde rum trots ett kraftigt
fall i priserna på flera råvaror, i synnerhet olja, och allmänt lägre nominella
räntor. Till de faktorer som väsentligt påverkade utvecklingen under 1986 hör
också det fortsatta fallet i dollarns kurs mot andra viktigare valutor. Trots
valulakursanpassningen blev under 1986 bristen på jämvikt mellan de största
industriländernas bytesbalanser mer markerad.

En
viktig orsak till att tillväxten i världsekonomin blev lägre än väntat, var att
de negativa återverkningarna på tillväxten av fjolårels förändringar i de
ekonomiska förutsättningarna slog igenom påtagligt snabbare än de positiva.
Råvaruexporterande länder tvingades radikalt lägga om den ekonomiska politiken
och i många fall har läget för redan svårt skuldsatta u-länder förvärtats
ytteriigare. Samtidigt dämpades investeringsaktiviteten i industriländerna mer
och snabbare än förutsett. Detta beror bl. a. på neddragna investeringar i
energisektorn, till följd av det lägre oljepriset. Vidare medförde
valutakursförändringarna mellan dollarn å ena sidan och framför allt yen och
D-mark å den andra, att aktiviteten i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland
drogs ned åtskilligt snabbare än den ökade i Förenta staterna. Till sist kan
också framhållas att den i teorin starkt

Prop. 1986/87:150 Bilaga
1.1

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa
OECD-länder

Årlig procentuell förändring

Andel av

1985

1986

1987

OECD-

områdets

totala

BNPi%'

De
sju Slora länderna

Förenta
staterna

45,4

2,7

2,5

2 1/2

Japan

15,4

4,7

2,5

21/4

Förbundsrepubliken
Tyskland

7,2

2,5

2,4

1 1/2

Frankrike

5,9

1,4

2,0

1 3/4

Storbritannien

5,1

3,5

2,7

23/4

Italien

4,2

2,3

2,7

3

Kanada

4,0

4,0

3,1

2 3/4

Norden

Danmark

0.7

3,9

3,3

1/2

Finland

0,6

2,9

2,0

21/2

Norge

0,7

4,2

3,8

13/4

Sverige

1,2

2,2

1,3

2

Vissa
andra OECD-länder

Belgien

0,9

1,5

2,4

1 1/4

Nederiändema

1,4

1,7

1,9

1 1/2

Schweiz

l.l

4,0

2,7

1 1/2

Österrike

0,8

3,0

1,7

3/4

OECD-Europa

33,2

2,5

2,5

2

OECD-totalt

100,0

3,0

2,5

21/4

' 1985 års BNP, löpande priser och växelkurser Källor:
OECD och finansdepartementet

fillväxibefrämjande effekten av oljeprissänkningarna i
praktiken inte fullt Prop. 1986/87: 150 ul slagit igenom under 1986. Detta
beror på att prissänkningarna delvis Bilaga 1.1 absorberats i form av ökade
vinstmarginaler för företagen och/eller ökade skatteintäkter.

De obalanser som kännetecknat utvecklingen i
världsekonomin under senare år består. Under 1986 har underskotten i Förenta
staternas federala budget och bytesbalans vidgats ytterligare. Även överskotten
i såväl den japanska som den västtyska bytesbalansen har fortsatt alt öka
starkt. Som andelar av respektive lands BNP har det amerikanska
byiesbalansunder-skoilet nått nivån 3,3 % medan de japanska och västtyska
överskotten ökat fill 4,4% resp. 3,9%.

Den växelkursanpassning som inleddes i mars 1985 har
fortsatt under 1986. Dollarns fall sedan toppnoteringen under första kvartalet
1985 innebär all mellan 80 och 90% av kursstegringen mellan 1980 och 1985 har
eliminerals. Samtidigt har yenen och, i något mindre grad. D-marken
apprecierals. Kursjusleringar har också gjorts, såväl under 1986 som i böljan
av 1987, inom ramen för det europeiska monetära samarbetet (EMS). De har i
första hand syftat lill atl korrigera obalanser mellan D-marken och den franska
francen. Flera försök alt genom samordnade aktioner mellan de största
industriländerna styra och stabilisera utvecklingen har gjorts, bl. a. i
samband med ett möte mellan de sex största industriländerna i Paris i slutet av
februari 1987.

Vad gäller tillväxten i OECD-området under 1987 har den
försämring av utsikterna som gjort sig gällande under framför allt senare delen
av 1986 inneburit att prognosen i den preliminära nationalbudgelen reviderats
ned till ca 2 1/4%. För Västeuropas del är nedrevideringen än mer markerad,
från 2 1/2% lill 2%. Dels förefaller tillväxten i Förenta staterna bli något
lägre, dels har antagandena om industriinvesteringarnas utveckling i framför
allt Västeuropa fått sänkas i ljuset av en förväntad fortsatt svag exportutveckling
och en världshandelslillväxi om endast drygt 3%. De viktigaste

Tabell 2:2 Arbetslöshet i några OECD-länder

Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade
definitioner

1985

1986

1987

Förenta
staterna

7,1

7,0

6 3/4

Japan

2,6

2,8

3 1/4

Förbundsrepubliken
Tyskland

8,6

7,9

7 3/4

Frankrike

10,1

10,5

11 1/4

Storbritannien

13,0

13.2

13

Danmark'

8,9

7,7

81/2

Finland

6,2

7,0

7

Norge

2,5

1,9

2 1/4

Sverige-

2,8

2.7

2-2 1/4

OECD-Europa

11,1

U,0

11

OECD-totalt

8,0

7,9

8

' Nationell definition

- Ny mätmetod har införts fr.o.m. 1987. Enligt denna
uppgick arbetslösheten till

2.3% 1985 och 2,2% 1986 (se kapitel 5).

Källor: OECD och finansdepartementet 10

Tabell 2:3 Konsumentprisernas utveckling i vissa
OECD-länder

Procentuell förändring mellan årsgenomsnitt

1985

1986

1987

De
sju Slora länderna

Förenta
staterna

3,5

2,1

31/4

Japan

2,1

1,1

0

Förbundsrepubliken
Tyskland

2,2

-0,2

1/2

Frankrike

5,8

2,1

3

Storbritannien

6,1

4,1

4 1/2

Italien

9,2

5,7

4 3/4

Kanada

4,0

4,1

3 3/4

Norden

Danmark

4,7

3,4

4

Finland

6.0

3.6

31/2

Norge

5,7

7,2

8 1/2

Sverige

7,4

4,2

3 3/4

Vissa
andra OECD-länder

Belgien

4,9

1,4

1 1/2

Nederiändema

2,3

0,0

-1/2

Schweiz

3,6

0,7

1 1/2

Österrike

3.2

1,5

2

OECD-Europa

6,6

3,7

3 3/4

OECD-totalt

4,5

2,8

3

Prop.
1986/87: 150 Bilaga 1.1

Källor:
OECD och finansdepartementet

positiva bidragen till tillväxten bedöms fortfarande komma
från den privata konsumtionen och från byggnadsinvesteringarna.

Därmed
kvarstår bilden frän den preliminära nationalbudgelen atl utsikterna för någon
märkbar sänkning av arbetslösheten är dåliga, såväl vad avser OECD-området i
dess helhet som Västeuropa, se tabell 2: 2. Den låga inflationen under 1986 kan
förväntas bestå under 1987. Visserligen torde effekterna av fallande
oljepriser, sänkt räntenivå och växelkursjusteringar gradvis ebba ut och innebära
alt något fortsatt fall i inflationstakten inte sker. Även för 1987 torde dock
inflationen i OECD-området kunna ligga kring eller strax under 3 % mätt som
årsgenomsnitt, se tabell 2: 3.

En viss
tendens till utjämning av de internationella obalanserna kan förväntas under
1987 i takt med atl effekterna av växelkursjusieringarna successivt slår
igenom. I dollartermer torde emellertid externbalanserna i Förenta staterna.
Japan och Förbundsrepubliken Tyskland förbli stora och i slort sett
oförändrade, se tabell 2:4. Som andelar av BNP kan emellertid en sänkning av
det amerikanska underskottet med uppemot en halv procentenhet förväntas
samtidigt som de japanska och västtyska överskotten bedöms minska med omkring
en procentenhet vardera.

Som
tidigare konstaterats skedde under 1986 en påtvingad, utomordentligt snabb
anpassning i flertalet u-länder. För 1987 krävs fortsatta anpassningsåtgärder
i dessa länder samtidigt som den lägre tillväxten i industriländerna och en
sannolikt mer stabil dollarkurs gör exportutsikterna mindre gynnsamma. En
genomsnittlig BNP-tillväxt strax under 3% förefaller därmed trolig, men
förutsättningarna skiljer sig väsentligt ål mellan olika länder och
ländergrupper.

11

Trots alt anpassningen åtföljts av en betydande
neddragning av mläning- Prop. 1986/87: 150 en till dessa länder kvarstår
skuldkrisen som ett potentiellt hot mot slabili- Bilaga 1.1 teten i del
internationella kreditsystemet. Skuld- och skuldtjänstkvoter ökade i u-länderna
under 1986 och någon snar förbättring av lägel förefaller inte vara i sikte.
Även om u-ländernas samlade skuldkvot kan förväntas öka långsammare eller t.o.m
sjunka till följd av en låg räntenivå och den låga eller i vissa fall
obefintliga nyullåningen, förblir siiuafionen i flera länder mycket besvärlig.

Ett annat problem är den långsammare utvecklingen av
världshandeln under 1987. Den allmänt låga tillväxten i industriländerna och i
synnerhet den svaga efterfrågeutvecklingen i Förenta staterna och Japan tyder
pä en långsam ökning av utrikeshandeln. Även en fortsatt neddragning av de
oljeexporterande ländernas import talar för detta. Samtidigt utgör det
protektionistiska trycket i såväl Förenta staterna som andra länder ett
fortsatt starkt hot, även om förberedelserna för en ny GATT-runda är igång. Del
kan i detta sammanhang vara värt att notera de kraftiga export-och
marknadsandelsframgångar som flera länder i t.ex. Sydostasien kunnat nå, bland
annat till följd av alt deras valutor deprecierats tillsammans med och i vissa
fall också gentemot dollarn.

Vidare gäller även för 1987 atl oljeprisets utveckling
starkt påverkar prognosbilden. OPEC-ländernas senaste överenskommmelse har ännu
inte utsatts för något avgörande prov men mycket talar för att oljepriset under
1987 etableras på en högre nivå än under 1986. I föreliggande prognoser för den
svenska ekonomin antas oljepriset vara i genomsnitt 18 dollar per fal 1987. Om
priset blir högre och inte kompenseras av ett motsvarande dollarfall kan
självfallet Ullväxtutsikterna i flertalet länder påverkas nega-fivt.

Trots ett antal överenskommelser och överläggningar mellan
de stora industriländerna, återstår det atl se om en rimligt stabil situation
på valutakursområdet kan etableras under 1987. Om en stabilisering av
växelkurserna skall kunna komma till stånd beror till avgörande del på hur
finanspolitiken kommer atl utformas i de större länderna under 1987. I Förenta
staterna kan en åtstramning förutsättas, även om målen för budgetnedskärningarna
i den s. k. Gramm-Rudman-Hollings-lagen inle kommer atl nås. I Japan förväntas
finanspolitiken, trots flera stimulanspaket under senare år,

Tabell 2:4 Bytesbalanssaido i några OECD-länder

Miljarder dollar

1985

1986

1987

Förenta
staterna

-118

-141

-135

Japan

48

86

80

Förbundsrepubliken
Tyskland

13

36

35

Frankrike

0

4

0

Storbritannien

5

-2

-5

OECD-Europa

21

50

35

OECD-totalt

-59

-20

-30

Källor: OECD, IMF och finansdepartementet 12

även under
1987 ha en viss åtstramande inriktning. Även Förbundsrepubli- Prop. 1986/87:
150

ken
Tyskland håller för innevarande år fast vid den långsiktiga konsolide-
Bilaga 1.1

ringspolitiken
och finanspolitiken kan förväntas bli neutral. Den mest

påtagliga
risken i den finanspolitiska bilden torde vara att den amerikanska

budgetpolitiken
inle framstår som tillräckligt kraftfull och därmed utlöser

en
förtroendekris för dollarn som måste mötas med räntehöjningar med

genomslag
på de internationella räntenivåerna.

Sammantaget framstår bilden av 1987 som något mer oroande
än när den preliminära nationalbudgelen presenterades. Tillväxlulsiklerna för
världsekonomin har måst revideras ner något, samtidigt som osäkerhetsfaktorerna
fortfarande huvudsakligen riskerar alt verka i negaliv riktning.

2.2 Regionala översikter

förenta staterna och Japan

Del är av stor betydelse för utvecklingen i OECD-området
hur de två största ekonomierna. Förenta staternas och Japans, lyckas hanlera de
omställningssvårigheter de nu slår inför. I Förenta staterna krävs en mer
restriktiv finanspolitik om ekonomin skall kunna få en stabil tillväxt och bytebalansunderskollet
skall kunna reduceras ulan en ytterligare depreciering av dollarn. Till följd
av yenens kraftiga appreciering måste Japan ställa om från en utpräglat
exportinriklad tillväxt till en utveckling där den inhemska
efterfrägetillväxten spelar en större roll.

BNP-tillväxten i Förenta staterna beräknas under 1986 ha
uppgått till 2,5%. Den privata konsumtionen, som ökade med 4%, stod för en betydande
del av efterfrågelillväxten under året. Till ökningen av den privata
konsumtionen bidrog växande realinkomster och elt minskat sparande. Industrins
investeringar utvecklades svagt till följd av ett lågt kapacitetsutnyttjande
och en kraftig nedgång inom olje- och gasseklorerna.

Den depreciering av dollarn gentemot andra valutor som
inleddes under 1985 fortsatte under 1986. Sedan början av 1985 har dollarns
effektiva kurs sjunkit med drygt 30%. Växelkursanpassningen har ännu inte lett
till någon förbättring av bytesbalansen. Medan exporten i värde ökade med 2,5%
ökade importvärdet under 1986 med drygt 10%. Det bör dock observeras att
exporten i volym ökade med ca 15% i årstakt under årets tvä sista kvartal.
Bytesbalansunderskotlet uppgick under 1986 till rekordsiffran 141 miljarder
dollar.

Till följd av den utpräglat expansiva finanspolitik som
under en följd av år bedrivits av Reagan-adminislrationen har underskottet i
den amerikanska budgeten ökat från ca 60 miljarder dollar år 1980 fill 221
miljarder 1986. Den expansiva finanspolitiken har varit en viktig drivkraft
bakom den uppgång i den amerikanska ekonomin som nu pågått i mer än fyra år och
bakom del ökande bytesbalansunderskotlet. Penningpolitiken har varit
förhållandevis expansiv under 1986. Penningmängden har ökat snabbt och räntorna
har sjunkit.

En omläggning av finanspolitiken i restriktiv riktning
tycks nu ha inletts.

Det är rimligt all utgå från alt budgetunderskottet kommer att minska och 13

alt
finanspolitiken kommer atl ha en konlrakliv effekt på ekonomin under Prop.
1986/87: 150

1987. Bilaga 1.1

Den
privata konsumtionen kan inte förväntas växa lika snabbt som under 1986.
Begränsade nominella löneökningar i kombination med tilllagande inflation
talar för en sämre reallöneutveckling under 1987. Hushållens sparkvot torde
knappast sjunka ytterligare från dagens excepfionellt låga nivå. Snarare kan en
viss ökning anses vara trolig. En ökning av exporten och en avtagande
importlillväxt är att vänta som en följd av den krafuga deprecieringen av
dollarn. Under 1987 kan därför utrikeshandeln förväntas ge ett relativt
betydande bidrag lill BNP-tillväxten. Delta sammanlaget talar för att en
BNP-tillväxt om 2 1/2% skall kunna uppnås under 1987.

Dollarns
depreciering och därmed sammanhängande ökande importpriser i kombination med
en relativt expansiv penningpolitik talar för en högre inflafion under 1987
jämfört med 1986. Del finns anledning atl räkna med att inflationen kommer att
uppgå till drygt 3% i genomsnitt.

Osäkerhet
omger emellertid bedömningen av budgelutveckiingen, dollarkursen och räntan.
En minskning av budgetunderskottet torde vara nödvändig om bytesbalansen skall
kunna förbättras samtidigt som dollarkursen förblir stabil. Om
administrationen inte vidtar övertygande åtgärder för att få ned
budgetunderskottet kan därför dollarkursen komma att falla ytterligare.
Utvecklingen under årets första månader med en ytterligare depreciering av
dollarn inger härvid farhågor. En fortsatt depreciering av den amerikanska
valutan kan tvinga fram en mer restriktiv penningpolitik med högre ränteläge
och uppbromsad ekonomisk tillväxt som följd.

Den
ekonomiska aktiviteten i Japan mattades av under loppet av 1986. Den ekonomiska
utvecklingen präglades av stagnerande export och en endast måttligt
expanderande inhemsk efterfrågan. I genomsnitt för året stannade tillväxten på
2,5%, vilket är den lägsta noteringen sedan den första oljekrisen.

Trots
den sjunkande exporteflerfrågan nåddes ett bytesbalansöverskott på 86 miljarder
dollar under 1986, vilket är en fördubbling jämfört med året innan. Att
överskottet fortsatt alt öka i denna omfattning beror främst på det förbättrade
bytesförhållandet som blivit resultatet av yenens appreciering och
oljeprisfallet. Mot dollarn steg yenen med 25% under året och oljeprisfallet
uppskattas ha minskat importkoslnaden för råolja med drygt 30 miljarder dollar.
Till följd av Japans roll som kapitalexportör ökade också
bylesbalansöverskotlet genom ränteinkomster.

Sammanlagt
sjönk exportvolymen med nästan 5% medan importvolymen ökade med drygt 3%.
Detta gjorde att utrikeshandeln kom atl lämna ett negativt nettobidrag på 1,5%
lill BNP-tillväxten. Stora delar av den japanska industrin har fått ökade
svårigheter till följd av yenens appreciering. Hårdast har de branscher
drabbats som redan tidigare haft problem med lönsamheten, nämligen stål,
skeppsvarv och kolgruvor. Som en effekt av dessa svårigheter har arbetslösheten
ökat och uppgick i början av 1987 fill 3 %.

Penningpolitiken
gavs under 1986 en relativt expansiv utformning, vilket

bl. a. resluterat i dagens rekordlåga diskonto på 2,5%. Finanspolitikens 14

inriktning
är däremot fortsatt restriktiv. En viss ökning av de offentliga Prop.
1986/87: 150 utgifterna under 1986 finansierades genom en tidigareläggning av
1987 års Bilaga 1.1 offentliga konsumtion snarare än genom en
neitoutgifisökning. Privatkonsumtionen kom att stiga med ca 2,7.%. Tillsammans
med eti brulloinveste-ringsökning på 6,5% ökade den totala inhemska efterfrågan
med 4%.

För
1987 synes en tillväxt på drygt 2% realistisk. Med hänsyn till den avsevärda
apprecieringen av yenen vänlas utrikeshandeln ge ett negativt bidrag lill
tillväxten på 1/2%. Istället är det den inhemska efterfrågan som torde komma
att spela den avgörande rollen för den ekonomiska utvecklingen framöver. En
fortsalt låg inflationstakt, i förening med de stimulansåtgärder regeringen ställt
i utsikt under våren kan förväntas bidra till en ökad efterfrågan. Å andra
sidan förväntas begränsade löneökningar och en ökad arbetslöshet, vilket
sannolikt dämpar hushållens efterfrågan. Totalt kan den inhemska efterfrågan
förväntas stiga med 2 1/2%. Den privata konsumtionsökningen förutses uppgå till
ca 3 1/2%. Bruttoinvesteringarnas ökning förväntas stanna vid drygt 2% främst
som en följd av en nedgång i aktiviteten inom fillverkningsinduslrin.

För
1987 förväntas elt bytesbalansöverskott om ca 80 miljarder dollar. En
dominerande osäkerhetsfaktor för den framlida ekonomiska bedömningen utgörs av
den handelspolitiska utvecklingen gentemot USA och EG.

Utvecklingen
under sista kvartalet 1986, med bl. a. svag tillväxt och minskad
privatkonsumtion, har bidragit lill fortsatta internationella påtryckningar på
Japan all stimulera den inhemska ekonomin för all pä så sätt bidra lill en
reduktion av de stora externa obalanserna mellan de största industriländerna.

Försörjningsbalans för Förenta staterna och Japan

Förändring i volym, procent

Förenta staterna

Japan

1986

1987

1986

1987

Privat konsumtion Offentlig konsumtion
Bruttoinvesteringar 1 agerinvesteringar Utrikesbalans

BNP

4

3 1/2 13/4 -1/4 -1

21/2

2 2

2 0

1/2

21/2

2 3/4 6 1/2 6 1/2 -1/4 -1 1/2

21/2

3 1/2 -1/4 2 1/4 0 -1/2

21/4

Anm.: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans
mäts i procent av föregående års BNP.

Källor: OECD och finansdepartementet

Västeuropa

Förhoppningarna
om en förstärkning av tillväxten i de västeuropeiska

ekonomierna har inle infriats. Trots atl den inhemska efterfrågan under

1986 generellt sett utvecklades starkare än tidigare förutsett, ledde en svag

exportutveckling lill all BNP i Västeuropa sammantaget endast ökade med

ungefär 2,5%. För 1987 förefaller en avmattning av tillväxten till ca 2% 15

sannolik. Därmed torde
utsikterna vara små för en minskning av arbetslös- Prop. 1986/87: 150 heten.
Inflationstakten i de västeuropeiska ekonomierna förutses för 1987 Bilaga
1.1 förbli låg, i genomsnitt på nivån 3 1/2-4%.

I
Förbundsrepubliken Tyskland ökade BNP under 1986 med 2,4%. Detta innebar ett
klart sämre utfall än vad som allmänt hade förväntats. Huvudorsaken lill denna
lägre tillväxt var den ovänlat starka avmatlningen av exporten. Den inhemska
efterfrågan utvecklades inle heller så kraftigt som hade förutsetts mot
bakgrund av sjunkande oljepriser, relativt kraftiga bruttolöneökningar samt
skattesänkningar. Den privata konsumtionen utvecklades i och för sig kraftigt
med en ökning på mer än 4% under 1986, men samtidigt mattades orderingången
lill industrin av successivt under loppet av året. Denna utveckling var
särskilt markerad under del andra halvåret.

Framför
allt till följd av del radikalt förbättrade bytesförhållandet beräknas den
västtyska bytesbalansens överskott i stort sett ha fördubblats 1986, till
omkring 75 miljarder D-mark, vilket motsvarar nära 4% av BNP. Konsumentpriserna
beräknas under helåret 1986 ha sjunkit med några fiondels procentenheter.
Sysselsättningen har ökat under året och arbetslösheten beräknas ha minskat
något till ca 8% 1986. Den ekonomiska politiken verkade lillväxtstödjande under
1986, bl. a. genom åtgärder på skatteområdet. Penningpolitiken karakteriserades
av en penningmängdstillväxt klart över del av Bundesbank fastställda målintervallel,
med ål-följande nedgång i ränteläget.

Bedömningen
av den västtyska ekonomiska utvecklingen under 1987 påverkas starkt av den
konkurrenskraftsförsämring som blivit följden av D-markens appreciering. Den
sedan någon tid minskande orderingången till industrin, från såväl utlandet som
den inhemska marknaden, har av allt att döma medfört en kraftig nedjustering av
industrins investeringsplaner. Även om byggnadsinvesteringarna i år förväntas
lämna ett icke obetydligt bidrag till tillväxten i ekonomin och den privata
konsumtionen samtidigt fortsätter att utvecklas relativt expansivt, torde delta
inle räcka för all hålla tillväxten uppe pä samma nivå som 1986. En
BNP-tillväxt under 1987 om ca 1 1/2% bedöms som trolig.

En
fortsalt gynnsam löneutveckling i kombination med obetydlig inflation medför
alt den privata konsumtionen förutsätts fortsätta att utvecklas starkt under
1987, om än något svagare än under 1986. En ökning med 3-3 1/2% i år är
sannolik.

Den
viktigaste osäkerhetsfaktorn när del gäller den västtyska ekonomin

under 1987 torde vara växelkursutvecklingen och dess inverkan pä expor

ten och investeringarna. En fortsatt svag utveckling för exporten eller

t. o. m. en volymmässig tillbakagång kan inte uteslutas. Samtidigt kan en

fortsatt expansiv importutveckling förutses. En förutsättning för att en

ytterligare försvagning av tillväxten i den västtyska ekonomin skall kunna

undvikas torde vara att de internationella överenskommelser som träffats

på valutaområdet får avsedd effekt och leder till atl relationen mellan

dollarn och D-marken stabiliseras. Om inte, kan fortsatt osäkerhet om

valutakursutvecklingen och en därav följande försiktighet hos förelagen

vad gäller t.ex. investeringar snabbt få ytterligare negativ inverkan på den 16

ekonomiska
utvecklingen. En sänkning av det västtyska bytesbalansöver- Prop. 1986/87:
150 skottet från knappt 4% av BNP 1986 till ca 3% 1987, motsvarande 75 resp.
Bilaga 1.1 60 miljarder DM, bedöms som trolig.

Elt annat osäkerhetselement är det slutliga utfallet av de
avtalsförhandlingar som inletts och som även omfattar överläggningar om
fortsall arbetstidsförkortning. Vad arbetslösheten beträffar kan en marginell
minskning från ca 8% lill 73/4% förväntas mellan 1986 och 1987.

Förbundsregeringen har beslutat att med verkan frän den 1
januari 1988 tidigarelägga vissa skattesänkningar som ursprungligen planerats
ske senare under mandatperioden. Därmed kompletteras det andra stegel i den
skattereform som började implementeras 1986, vilket får ses som elt tecken pä
atl regeringen vill stärka den inhemska efterfrågan. Det är dock tveksamt om
1988 års skattesänkningar kan fä nägon effekt redan i år (t.ex. genom stimulans
av konsumtions- och investeringsbenägenhet). Vad gäller penningpolitiken kan en
fortsatt pragmatisk inriktning förutses.

I Frankrike beräknas tillväxten ha uppgått till 2% 1986.
Under den första delen av året steg hushållens köpkraft och varukonsumlion
kraftigt samtidigt som priserna föll. Denna utveckling bromsades dock av
regeringen genom en höjning av socialförsäkringsavgifierna och genom allmänna
ulgiflsbesparingar. Också en stramare offentlig lönepolitik liksom en vändande
energiprislrend bidrog lill att dämpa konsumtionen. Sammanlagt steg
privatkonsumtionen med drygt 3% medan den offentliga konsumtionen begränsades
lill 1,5% för helåret 1986. Även bruttoinvesteringarna, som för året i sin
helhet ökade med drygt 4%, stagnerade under andra halvåret. Den totala interna
efterfrågan kom därmed att stiga med 3 %.

Finanspolitiken har haft en restriktiv inriktning medan
penningpolitiken dominerats av avregleringar och en ökad marknadsanpassning.
Penningpolitikens manöverutrymme har begränsats av upprepade spekulationer mot
den franska francen. Betydande valuiautflöden har tvingat upp räntenivån.

Dominerande problem i den franska ekonomin har varit den
höga arbetslösheten, som redan passerat 11 %, liksom utrikeshandeln. Samtidigt
som antalet sysselsatta hölls oförändrat under 1986 ökade antalet arbetssökande
med 140.000 personer, vilket resulterade i en stigande arbetslöshet. När del
gäller utrikeshandeln ökade exporten endast med 0,3% i volym under 1986, medan
importen ökade med 8,5%. Den franska industrin förlorade 2,5 procent av sina
exportmarknadsandelar trots alt lönsamheten stigit under fyra är i rad.

Tillväxten 1987 antas uppgå lill endast drygt 1 1/2%. Den
genomsnittliga

totala löneökningen bedöms hamna på en nivå kring 3 % för 1987. Priserna

förväntas öka i samma takt, vilket skall jämföras med en underliggande

inflation förra året på drygt 4%. Den privata konsumtionen förväntas

därigenom kunna öka med närmare 2%. Den offentliga konsumlionsök

ningen vänlas stanna på knappt 1 % om regeringen håller fast vid sin

restriktiva finanspolitik. Regeringen har uttryckt en målsättning om atl

minska budgetunderskottet från 2,9% av BNP till 2,5%. Med hänsyn till

bl. a. den ökande arbetslösheten kan regeringen emellertid komma att

vidta vissa stimulansåtgärder, för vilka utrymme skapas genom privatise

ring av ett antal statliga verk och förelag. Tillsammans med en förväntad 17

2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150

ökning av bruttoinvesteringarna på 3 % kan den totala
inhemska eflerfrå- Prop. 1986/87: 150

gan komma atl stiga med drygt 2% under 1987. Bilaga 1.1

Den försvagade franska konkurrenskraften vänlas leda lill
ett negativt nettobidrag till BNP-tillväxten från utrikeshandeln med omkring en
halv procentenhet. Detta torde resultera i jämvikt i bytesbalansen under 1987.

I Storbritannien beräknas BNP under 1986 ha ökat med ca
2,7%, vilket var en svagare utveckling än under 1985. Framförallt första
halvåret 1986 präglades av stagnerande export och investeringar efter del
kraftiga oljeprisfallet. Under andra halvåret synes emellertid exporten ha
ökat något som en följd av den depreciering av pundkursen som ägt rum sedan
årsskiftet 1985/86 och som sammanhänger med oljeprisfallet. Höga nominella
löneökningar och en sjunkande inflation ledde till en mycket kraftig tillväxt i
den privata konsumtionen. Ökningen under 1986 beräknas ha uppgått lill 4,7 %. Del
minskade värdet av oljeexporten och en under andra halvåret kraftigt ökande
import ledde till ett underskott i bytesbalansen om ca 1 miljard pund för
helåret 1986.

Hösten 1986 skedde en omläggning av finanspolitiken i
svagt expansiv riktning, vilket följdes upp i den budget för 1987/88 som lades
fram i mars i är. Extra skatteintäkter, som uppstått främst till följd av den
kraftigt ökande privata konsumtionen, hade skapat utrymme för skattesänkningar
och ett minskat statligt upplåningsbehov. Del senare har banat väg för smärre
sänkningar av räntan, vilken har hållils på en relativt hög nivå för atl
försvara pundkursen.

BNP-tillväxten kan för 1987 förväntas bli cirka 2 3/4%.
Den privata konsumtionen bedöms fortsätta att öka starkt, bl. a. som en följd
av skattelättnaderna och en fortsall stark reallöneulveckling. Ökningen i den
privata konsumtionen väntas bli drygt 4%. Investeringarna torde stimuleras av
det sjunkande ränteläget och bedöms kunna öka med 3%. Exporten hämmas
fortfarande av höga lönekoslnadsökningar medan importvolymen förutses
fortsätta att öka kraftigt. Ulrikesbalansen förväntas därför lämna ett negativt
bidrag till BNP-tillväxten även under 1987. Underskottet i bytesbalansen ökar
sannolikt till ca 2,5 miljarder pund i år.

Inflationen förväntas öka något under 1987 och bedöms bli
41/2% i genomsnitt under året. Arbetslösheten torde kunna sjunka något och förväntas
under 1987 komma strax under 13-procenlsnivån i genomsnitt.

Försörjningsbalans för Förbundsrepubliken Tyskland,
Frankrike och Storbritannien

Förändring
i volym, procent

Förbundsrepubliken Tyskland

Frankri

ke

Storbritannien

1986

1987

1986

1987

1986

1987

Privat konsumtion Offentlig konsumtion
Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Utrikesbalans

BNP

4 1/4

21/4

3

1/4

-1 1/4

21/2

3 1/4 2
1/2 1 1/4 0 -1

11/2

3

1 1/2

4 1/4

3/4

-13/4

2

13/4

1

3 0

-1/2

13/4

4 3/4 1 1/4

t/2

1/4

-3/4

23/4

4

1 1/2 3

1/4 -3/4

23/4

Anm.: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans
mäts i procent av föregående års BNP. Källor: OECD och finansdepartementet

18

Norden Prop. 1986/87:150

Den ekonomiska tillväxten för de nordiska länderna
sammantagna torde °

mattas av under 1987. I Danmark och Norge förutses en
lägre BNP-ökning för 1987 än för 1986 bl. a. som en följd av de finanspolitiska
åtgärder som vidtagits för att dämpa den inhemska efterfrågan. Åtgärderna
föranleddes bl. a. av en kraftig ökning av den privata konsumtionen, vilken
under 1986 bidrog till en drastiskt försämrad bytesbalanssiluation i båda dessa
länder. För Norges del spelar naturligtvis oljeprisfallet en stor roll både för
försämringen av bytesbalansen och för politikens inriktning. I Finland torde
emellertid BNP öka något snabbare i år än under 1986 bl. a. som ett resultat av
en fortsatt hög tillväxt av den privata konsumtionen.

I Danmark saktade den ekonomiska aktiviteten av mot slutet
av 1986, men trots detta beräknas BNP i genomsnitt för året ha ökat med 3,3%.
Ökningen av den inhemska efterfrågan dämpades mot slutet av året sedan
regeringen vidtagit älgårder för att komma tillrätta med det snabbt växande
bytesbalansunderskottet. Detta uppgick likväl till nära 35 miljarder danska
kronor under 1986, vilket motsvarar ca 5 % av BNP.

Regeringens åtstramningsåtgårder vänlas få större
genomslagskraft i år. Begränsad avdragsrält för skuldräntor och en särskild
avgift pä nettoräntan på konsumlionslån kan förväntas verka dämpande på den
privata konsumtionen under 1987. Å andra sidan torde den privata konsumtionen
stimuleras av de fyraåriga löneavtal som träffades i början av året och som vänlas
ge löneökningar om 4-6% under 1987. Bedömningen av den privata konsumtionens
utveckling blir därför osäker, men en ökning om drygt 1 % under 1987 synes
trolig medan BNP förutses öka med 1/2%.

De relativt kraftiga lönekostnadsökningarna torde också försämra
industrins internationella konkurrenskraft, varför exporten förutses öka med
endast 1 % innevarande är. Som en följd av sjunkande importvolymer kan
emellertid utrikesbalansens bidrag till BNP-tillväxten trots delta vänlas bli
1% under 1987. Även de privata investeringarna och bostadsbyggandet minskar
sannolikt i år efter att ha ökat kraftigt under 1986.

En viss minskning i bytesbalansunderskottet lill ca 28
miljarder danska kronor är att vänta under 1987. Trots detta kommer pressen mot
den danska kronan förmodligen alt bestå, varför penningpolitiken även framgent
torde behöva inriktas pä alt försvara kronkursen.

Inflationen förväntas öka något under 1987;
prisstegringarna förutses uppgå lill i genomsnitt närmare 4%. Arbetslösheten
torde komma alt öka lill 8 1/2% som en följd av den dämpade ekonomiska
aktiviteten.

I Finland uppgick BNP-lillväxlen under 1986 till 2%. En
nedgång i östexporten kompenserades av en stark tillväxt av den privata konsumtionen,
som beräknas ha ökat med 3,5%'. Till detta bidrog förbättrade reallöner.
Investeringsökningen blev emellertid blygsam, endast 1 %, vilket delvis kan
förklaras av det höga ränteläge som tidvis vidmakthållits för atl hindra
valulautflöde. Även konflikter på arbetsmarknaden hämmade investeringarna.
Industrins svaga investeringsvilja bidrog till en fortsatt stigande
arbetslöshet, vilken i genomsnitt uppgick till 7% under 1986.

För 1987 kan BNP-tillväxten förväntas bli ca 2 1/2%. Även
i är förutses den privata konsumtionen växa starkt; ökningen väntas bli 3 1/4
%. Brutto-

investeringarna förutses öka med 3 1/2% under 1987.
Västexporten torde Prop. 1986/87: 150 kunna öka något i år bl. a. som en följd
av en viss förbättring i industrins Bilaga 1.1 internationella konkurrenskraft.
En omläggning av energibeskattningen till förelagens förmån bidrar exempelvis
till lägre kostnadsökningar för industrin. Exporten till Sovjetunionen
förväntas däremot minska något inom samtliga branscher, varför den totala
exportökningen torde uppgå till endast 2%. Detta i kombination med en tämligen
starkt växande importvolym väntas leda till att utrikesbalansens bidrag till
BNP-tillväxten blir negativt, ca -3/4%.

Exiernbalansen förutses ytteriigare försämras och
bytesbalansunderskotlet väntas i år öka till närmare 6 miljarder finska mark
motsvarande ca 0,5% av BNP. En försämring av den statliga budgetbalansen är
också atl vänta på grund av den relativt expansiva inriktning som
finanspolitiken givits.

Arbetslösheten bedöms komma att ligga kvar på ungefär 1986
års genomsnittliga nivå, dvs. 7%. Konsumentpriserna torde komma alt öka i
oförändrad takt, dvs. med ca 3 1/2% i genomsnitt under 1987.

I Norge beräknas tillväxten under 1986 ha uppgått till
drygt 3,8%. Liksom under 1985 växte den privata konsumtionen kraftigt. Även
bruttoinvesteringarna ökade myckel starkt under 1986. De pä grund av oljeprisfallet
kraftigt reducerade oljeintäkterna ledde till en drastiskt försämrad
bytesbalans. Underskottet i bytesbalansen under 1986 uppgick till 33 miljarder
norska kronor (ca 6,5% av BNP), vilket är atl jämföra med ett överskott om 25
miljarder norska kronor under 1985.

I syfte att komma till rätta med obalanserna i den norska
ekonomin, genomförde regeringen en viss åtstramning av både finans- och
penningpolitiken under loppet av 1986. Penningpolitiken inriktades på all
försvara kronkursen vilket under slutet av 1986 medförde ett mycket högt
ränteläge. I syfte atl så småningom åstadkomma en ökad räntekänslighet, och
därmed skapa förutsättningar för en lägre räntenivå, har regeringen föreslagit
ett reformerat inkomstskattesyslem, som bl. a. skulle innebära en viss
begränsning av avdragsrätten för skuldräntor.

Under 1987 är del troligt atl aktiviteten i den norska
ekonomin dämpas bl.a. som en följd av oljeprisfallet. Tillväxten vänlas uppgå
till ca 1 3/4%. Industrins investeringar torde t.o.m. minska efter den kraftiga
ökningen under 1986. Även tillväxten av den privata konsumtionen synes nu avta
och kan förväntas uppgå till endast 1/4% under 1987.

Från oljesektorn frigjord kapacitet torde kunna bidra lill
all industriproduktionen i den konkurrensutsatta industrin ökar. Pä grund av
de i förhållande till omvärlden höga lönekostnadsökningarna är det emellertid
föga troligt att detta kan bidra till växande världsmarknadsandelar för den
norska industrin under 1987. Eventuellt kan konkurrenskraften förbättras
framöver om regeringen lyckas med sin målsättning alt under innevarande år få
till stånd mer återhållsamma löneavtal.

Bytesbalansunderskotlet förväntas öka ytterligare något
under 1987.

Arbetslösheten torde också öka något från i genomsnitt 1,9% under 1986.

Konsumentpriserna förutses öka med 8 1/2% i genomsnitt under 1987,

bl. a. som en följd av fortsatt höga lönekostnadsökningar. 20

Försörjningsbalans för Danmark, Finland och Norge Prop. 1986/87:150

Förändring i volym, procent Bilaga 1 1

Danmark

Finland

Norge

1986

1987

1986

1987

1986

1987

Privat konsumtion Offentlig konsumtion
Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Utrikesbalans

BNP

4 3/4 0

121/2 0 -1 1/4

31/4

1 1/4 1
-6 -1/2 1

1/2

3 1/2 3 1

0 -1

2

3 1/4 3

3 1/2 0 -3/4

21/2

5 1/2

2

22 -1 -3 3/4

33/4

1/4 1 1/4 -6

1/2 -2 1/2

13/4

Anm.: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans
mäts i procent av föregående års BNP.

Källor: OECD och finansdepartementet

21

3
Utrikeshandeln Prop. 1986/87:150

Bilaga
1.1 3.1 Exporten

Världshandeln

Handeln med bearbetade varor mellan OECD-länderna ökade
med ca 8% 1986. Del var ungefär samma ökningstakt som under 1985. Tillväxten
för de svenska exportmarknaderna inom OECD-området blev något högre, eller
drygt 8,5% såväl 1985 som 1986. Den ur svensk synpunkt gynnsamma
marknadstillväxten under dessa är kan framför allt hänföras till den kraftiga
imporiökningen i Danmark och Norge. Dessa länder lar emot drygt 20% av den
svenska exporten av bearbetade varor, medan deras andel av världshandeln endast
uppgår til! någon procent.

Oljeprisfallet har medfört, alt de oljeproducerande
ländernas exportinkomster minskat påtagligt, och att dessa länder därför varit
tvungna att dra ned importen för att inte försämra bytesbalansen ytterligare.
OPEC-ländernas import minskade kraftigt 1986 för femte året i rad, samtidigt
som statshandelsländernas import reducerades avsevärt. Även de råvaruproducerande
ländernas import minskade påtagligt till följd av fallande råvarupriser och
därmed minskade exportinkomster. Totalt minskade importen i länderna utanför
OECD-området med ca 7,5%. Det medförde all den totala exportmarknadstillväxten
för svensk industri stannade vid drygt 5,5%, vilket är ca 2 procentenheter
lägre tillväxt än under 1985.

Under 1987 förväntas handeln inom OECD-området öka med
knappt 6%. Den lägre marknadstillväxten 1987 torde främst kunna förklaras av,
att det kraftiga dollarkursfallet påtagligt kommer att förstärka den amerikanska
konkurrenskraften, och därmed reducera imporiökningen i Förenta staterna.
Betydande bytesbalansproblem i såväl Norge som Danmark har framtvingat stramare
finanspolitik i dessa länder, vilket beräknas medföra, atl dessa länders
import minskar något 1987. Detta kan jämföras med alt Norges import ökade med
15% 1986 och Danmarks med 11%. Det starka nordiska beroendet, som under de
senaste tre åren gynnat svensk industri, kommer således alt fä motsatt effekt
under 1987. Exportmark-nadstillväxien inom OECD-området för svensk industri
beräknas uppgå till knappt 4 %, vilket är en halvering jämfört med 1986.
Utanför OECD-området förväntas marknaden fortsätta att minska något som följd
av fortsatta importneddragningar i OPEC-länderna och statshandelsländerna. Den
totala marknadstillväxten för svensk exportindustri skulle därmed endast
uppgåtillca3%1987.

Konkurrenskraft

Sedan första kvartalet 1985 har den amerikanska dollarn
fallit med ca 35 %

gentemot den svenska kronan. Det har, p.g.a. den svenska valutakorgens

konstrukfion, medfört att kronan deprecierats avsevärt gentemot de flesta

västeuropeiska valutorna och den japanska yenen. Deprecieringen av kro

nan har medfört, alt den svenska industrins konkurrenskraft inte försäm

rats gentemot OECD-länderna, trots att arbetskraftskostnaden per produ- 22

cerad enhet ökade betydligt mer i Sverige än i
konkurrentländerna under 1986.

Vid
bedömningar av den framtida marknadsandelsutvecklingen för svensk industri inom
OECD-området jämförs i finansdepartementets analyser de svenska exportpriserna
pä bearbetade varor normalt med importpriserna i dessa länder. Det
genomsnittliga importpriset i OECD-länderna sjönk med 1/2% 1986 i nationella
valutor, se tabell 3: 1. Med hänsyn
till valutakursförändringarna blev importpriset i OECD-länderna i stort sett
oförändrat i svenska kronor. Genom att de svenska exportpriserna på bearbetade
varor steg med ca 21/2% ökade också relativpriset på den svenska exporten så
mycket. Vid denna beräkning tillämpas s. k. handelsvikter, dvs. vikter som
motsvarar ländernas andelar av svensk export av bearbetade varor.

Vissa år spelar det dock stor roll hur dessa jämförelser
av relativprisutvecklingen görs. Så var det 1986, när valutakursförändringar
och priser i världshandeln ändrades kraftigt. Exempelvis sjönk exportpriserna
från OECD-länderna med 2% 19861 nationella valutor, vilket kan jämföras med atl
importpriserna i dessa länder endast sjönk med 1/2%. Skillnaden torde kunna
förklaras, av att exportörerna kunnat ta ut högre priser pä OECD-marknaderna än
på marknader utanför OECD-området, där efterfrågeutvecklingen varit ytterligt
svag. Med hänsyn till valulakursförändringarna och all exportpriserna är
sammanvägda med s. k. konkurrensvikter, dvs. vikter som återspeglar varje lands
betydelse som konkurrent till svensk exportindustri, steg OECD-ländernas
exportpriser i svenska kronor med

Prop. 1986/87:150 Bilaga 1.1

Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser,
marknadsandelar och export av bearbetade varor

Procentuell förändring

1982

1983

1984

1985

1986

1987

E.xponmarknadstillväxt

14 OECD-länder Totalt

3.1

1,7

5.5 3,0

13.5
11,3

8,7 7.6

8,6

5,7

3.9 3.0

Priser

14
OECD-länders importpriser,

nationella
valutor

14
OECD-länders importpriser, SEK

Svenskt
exportpris, SEK

Relativpris

6,4 18,5 12,3

-5,2

3,9 16,2
11,9

-3,7

5.2 3,2 6,0 2.8

4,0 5,0 6.0 1,0

-0,4

-0.1

2.6

2,7

2,8 3,5 3,5 0

Marknadsandelar,
volym

14 OECD-länder Totalt

2,2 1,9

7,7 5,1

0,3 0,6

-1,5

-2,4

-2,3 -2,6

0 0

Exportvolym

14 OECD-länder Totalt

5.3 3,6

13,6 8,1

13,9
12,0

7.1 5,0

6,1

3,0

3,9 3,0

Anm.:
Exportmarknadstillväxt avser importökningen av bearbetade varor till olika
länder sammanvägt med ländernas andelar som mottagare av svensk export av
bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt.
Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

23

Tabell 3:2 Alternativ redovisning av relativpriset

1982

1983

1984

1985

1986

1987

Svenskt
exportpris

14
OECD-länders exportpriser

i
nationell valuta

i
svenska kronor

Relativpris

12.3

9,0

21,4

-7,5

11,9

3,2 18,2

-5,3

6,0

4.6 2,9

3,0

6,0

4,0 5,1

0,9

2,6

-2,0 2,3

0,2

3,5

2,5 4,8

-1,3

Prop.
1986/87: 150 Bilaga 1.1

Anm.: Ländernas exportpriser och valutakursändringar är
ihopvägda så att varje lands vikt återspeglar dess betydelse som konkurrent
till svensk exportindustri.

ca 2 1/2%, se tabell 3:2. Mätt på delta sätt var det
svenska reladva exportpriset gentemot OECD-länderna i stort sett oförändrat
1986.

När man analyserar hur konkurrenskraften för svensk
industri utvecklas, jämför man i allmänhet, hur kostnadsläge och priser
utvecklas i Sverige relativt våra viktigaste konkurrentländer. Det bör dock
betonas, alt det finns många andra faktorer, som bör beaktas vid en mer
allsidig belysning av konkurrenskraften. En viktig förutsättning för att
förbättra och bibehålla konkurrenskraften är exempelvis, alt flexibiliteten
inom industrin är hög. Med detta menas förmågan lill förändring av produktions-
och marknadsinriktning, bort från områden och varor med svag internationell
pris-och efterfrågeutveckling. Studier gjorda bl. a. för 1987 års långtidsutredning
visar, att flexibiliteten ökat inom svensk industri de senaste åren jämfört med
under 1970-talet. Vidare torde den svenska industrins höga
internationaliseringsgrad utgöra en relativ fördel gentemot mänga konkurrenter.

För
1987 bedöms den svenska industrins arbetskraftskostnader per producerad enhet
öka med 2,5-3% per timme, vilket är något mer än den förväntade ökningen inom
OECD-området. Eftersom den svenska kronan även under 1987 deprecieras med drygt
2% gentemot våra viktigaste konkurrentländers valutor, givet att valutakurserna
från mitten av april är oförändrade året ut, så stiger dock
arbetskraftskostnaderna per producerad enhet i gemensam valuta något mer i
OECD-länderna än i Sverige. De svenska exportpriserna beräknas öka med 3,5% och
det genomsnittliga exportpriset på bearbetade varor från OECD-länderna med
2,5%. Med hänsyn lill deprecieringen av kronan innebär del en sänkning av de
svenska relativpriserna gentemot OECD-ländernas exportpriser med drygt 1 %
1987. Även under 1987 beräknas importpriserna i OECD-länderna stiga något mer
än exportpriserna från samma länder, eller med knappt 3%. Eftersom
deprecieringen av den svenska kronan uppskattas till drygt 1/2%, skulle del svenska
relativpriset på export av bearbetade varor gentemot OECD:s import bli
oförändrat 1987.

Marknadsandelar
och export

Att relativpriset pä svenska exportvaror stigit under de
senaste åren, torde ha bidragit till volymmässiga marknadsandelsförluster för svensk
industri

24

både 1985 och 1986. I löpande priser ökade dock den
svenska industrins marknadsandelar, eftersom relativpriset steg mer, än
marknadsandelarna minskade i fasta priser. Förutom det högre relativpriset har
det faktum, atl delar av den svenska industrin nått kapacitetstakel, och därmed
inle kunnat leverera i önskad omfattning, bidragit lill andelsförluster. Trots
andelsförlusterna ökade den svenska exporten till OECD-länderna med drygt 6 %
1986. Till länderna utanför OECD-området minskade exporten med drygt 10% 1986.
Totalt sett ökade den svenska exporten av bearbetade varor med 3% 1986.

Under 1987
förväntas de senaste två årens förluster av marknadsandelar för den svenska
industrin upphöra. Relativpriset på den svenska exporten har upphört alt stiga,
exportindustrins lönsamhet är god, och förelagens egna förväntningar, säsom de
kommer till uttryck i exportenkät och konjunkturbarometer, är optimistiska. Den
betydligt lägre marknadstillväxten för svensk export, knappt hälften av de
närmast föregående årens tillväxt, torde också bidra till, att de problem som
orsakals av bristande kapacitet och därmed minskade leveransmöjligheter
minskar. Vid oförändrade marknadsandelar för svensk export av bearbetade varor
till såväl OECD- länderna som världen i övrigt kommer exporten att öka med ca
3%.

Råvaruexporien
(exkl. petroleumprodukter) minskade med 1 % under 1986, se tabell 3: 3. Den
svaga efterfrågeutvecklingen pä dessa marknader bidrog dessutom till, atl
priserna sjönk med 8%, vilket innebär att rävaru-exportens värde sjönk med hela
9%. Såväl volym- som prisutveckling var negativ för så gott som samtliga
rävaruprodukter. Exporten av petroleumprodukter ökade med ca 10%, men eftersom
priserna nästan halverades, innebär del en värdemiskningpådrygt 40%. Även under
1987 förväntas en relativt svag utveckling för såväl exporlvolym som priser för
flertalet råvaror. En relativt kraftig ökning av massaexporten på ca 7% medför
dock, att den totala rävaruexporten förväntas öka med ca 2%. Även de
genomsnittliga råvarupriserna förväntas stiga något, främst på grund av att den
förbättrade massakonjunkturen medför att massapriserna stiger kraf-

Prop.
1986/87: Bilaga 1.1

150

Tabell 3:3 Export av varor och tjänster

Miljarder

kr.

Volymutveckling, procent per år

Prisutvec procent i

:kliiig,

1985

1986

1987

1986

1987

1986

1987

Bearbetade varor Fartyg

Petroleumprodukter Övriga råvaror

206,0

4.3

11,8

38,4

218,0

5,3

6.8

35,0

232.3

3,5

7,4

36,6

3,0

16.4

10,1

-0,9

3,0

-36,0

15,0

1,7

2,6

5,4

-47,5

- 8.1

3,5

4,0

-5,0

3,0

Summa
varor

260,5

265,0

279,9

3,2

2,6

- 1,0

3,0

Enligt
nationalräkenskaperna

Varor Tjänster

258,7 44,9

262,7 44,3

277,6 46,6

2,7 -0,9

2,6 2,9

- 1,1

- 0,3

3,0 2,0

Varor
och tjänster

303,6

307,1

324,1

2,1

2,6

- 1,0

2,8

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges
export av bearbetade varor Prop. 1986/87: 150

till 14 OECD-länder Bilaga I 1

Index
1980=100

1980 1981 1982 1983 1984
1985

Källor:
Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

1986
1987

tigt. För flertalet andra råvaror väntas priserna
fortsätta falla även under 1987. Propositionen om totalförsvarets fortsalla
utveckling (1986/87:95) väntas bland annat medföra en neddragning av
oljelagren. I denna prognos har kalkylerats med att lageravvecklingen, förutom
kraftigt minskad import, kommer att medföra, att exporten av
petroleumprodukter ökar med ca 15%.

Exporten av tjänster fortsatte att sjunka under 1986.
Mellan 1985 och

1986
sjönk
tjänsteexporten med knappt 1 %. Nedgången är helt hänföriig till minskade
inkomster från entreprenadverksamhet och industrins export av tekniska
tjänster, dvs. montering och uppförande av nya anläggningar samt underhåll och
reparation av tidigare exporterade anläggningar. För

1987 beräknas tjänsteexporten öka med ca
3%. Ökningen kan främst hänföras lill en viss volymökning av sjöfartens
inkomster, samt alt resevalutainkomsterna förväntas öka något efter den dåliga
utvecklingen under 1986.

3.2
Importen

Importen av bearbetade varor ökade med knappt 3% 1986,
vilket var betydligt mindre än de två föregående åren, då ökningen översteg 10%
per år, se tabell 3:4. Den låga importökningen förklaras främst av atl den
import vägda efterfrågan pä bearbetade varor ökade med endast 1 % 1986. Den
svaga efterfrågeutvecklingen förklaras av alt maskininvesteringarna minskade
med ett par procent samt att lagren inom industri och partihandel drogs ned
oväntat myckel. Båda dessa poster har elt högt imporlinnehåll.

26

Tabell
3:4 Import av bearbetade

Procentuell
förändring

varor

Prop.
1986/87: 150 Bilaga 1.1

1982

1983

1984

1985

1986

1987

Importvagd efterfrågan Marknadsandelar

4,7 -2,5

1,9 0,0

9,2 -0,9

6,5 -3,4

1.0

-1,7

6.2 -2.0

Import
av bearbetade varor

7,4

1,9

10,1

10.2

2,8

8,2

Relativpris

-2.5

-2.9

2,6

2.9

2.6

-0.5

Anm: Relativpris enligt producentprisindexsystemet. Dessa
priser avviker något

från priserna enligt utrikeshandelsstatistiken.

Kullor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tillfälliga
förändringar i dessa poster slår därför kraftigt på importen. Den betydligt
lägre ökningstakten för exporten än under de närmast föregående åren dämpade
även importökningen. Däremot ökade den privata konsumtionen av bearbetade
varor med ca 7% mellan 1985 och 1986, vilket medförde att importen av
konsumtionsvaror steg kraftigt.

Marknadsandelsförlusterna
på hemmamarknaden tycks ha begränsat sig till knappt 2% 1986, vilket kan synas
lågt när de svenska producenternas relativpriser på hemmamarknaden stigit med
2,5-3% per år under de senaste åren. Den trendmässiga marknadsandelsförlust,
dvs. den andels-förlust som inte förklaras av pris- och inkomslelasliciteter,
som de svenska producenterna haft på hemmamarknaden under 1970-talet och början
av 1980-lalel, tycks helt ha upphört de senaste åren. Den svarade tidigare för
en årlig marknadsandelsförlust med 1,5-2%. Det år möjligt, atl den förstärkning
av konkurrenskraften som den svenska hemmamarknadsindustrin fått genom
devalveringarna av den svenska kronan 1981 och 1982 samt genom den snabba
omstruktureringen av svensk industri under senare är har medfört, att dessa
långsiktiga andelsförluster upphört.

År 1987 beräknas den importvägda efterfrågan på bearbetade
varor öka med drygt 6%. Den betydligt högre ökningen än i fjol förklaras av en
kraftig ökning av maskininvesteringarna samt ett lageromslag inom industri och
partihandel (exkl. bränslen). En fortsatt stark expansion av den privata
varukonsumtionen bidrar även under 1987, till att importen ökar, även om
bidraget lill importökningen blir något lägre än under 1986. Sedan sommaren
1986 har imporlpriserna på bearbetade varor ökat mer än hemmamarknadspriserna,
vilket förklaras av den kraftiga apprecieringen av ett flertal västeuropeiska
valutor. Mellan 1986 och 1987 beräknas det svenska relativpriset sjunka något
och andelsförlusterna stanna vid ca 2%. Om man enbart beaktar de senaste
kvartalens utveckling av relativpriset, så kan en marknadsandelsföriust på 2%
synas stor. Man bör dock även beakta, all det lar viss tid, innan
relalivprisförändringar slår igenom i marknadsandelsutvecklingen. Därutöver
finns det en risk. att det marginella importinnehållet i privat konsumtion och
maskininvesteringar är större, än vad som framgår av beräkningarna. Importen av
bearbetade varor beräknas således öka med drygt 8% 1987.

27

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell
3:5

Import
av varor och tjänster

Miljarder kr.

Volymutveckling, procent per år

Prisutveckling, procent per år

1985 1986

1987

1986 1987

1986 1987

Bearbetade
varor

Fartyg

Petroleumprodukter

Råolja

Övriga
råvaror

Summa varor

167,3

2,3

18,9

24,4

31,6

244,6

174,6

2,3

10,9

12,4

31,3

231,5

195,6 1,5

7,5 13,1 32,2

249,8

2,8

-4,0

8,8

14,7

1,9

4,1

8,2 -35,0 -28,0 - 6,0

4,0

3,1

1,9

2,9

-47,0

-55,5

-
3,1

- 8,9

3,5

3,0

-5,0

12,5

-1,0

4,7

271,5

Enligt
nationalräkenskaperna

Varor 246,3

Tjänster 36,6

Varor och tjänster 282,9

:33,l

251,5

4,0

3,1

- 9,0

4.7

38,4

41,6

0,6

4,1

4,5

4,1

293,2

4,6

3,6

3,2

- 7,4

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

Importen av råvaror (exkl. bränslen) ökade med knappt 2%
1986, se tabell 3:5. Ökningen beror främst på en tämligen kraftig importökning
av jordbruksprodukter och livsmedel. Eftersom importpriserna sjönk med 4%,
innebär det, atl värdet av råvaruimporlen blev lägre 1986 än 1985. År 1987
förutses en ökning av råvaruimporten (exkl. bränslen) på ca 4%. Dollarkursens
fall kommer att medföra, all importpriserna sjunker något även under 1987.

Importvolymen av råolja och petroleumprodukter drogs upp
kraftigt under 1986, eller med ca 12%, som en följd av de låga priserna.
Eftersom priserna halverades, minskade värdet av oljeimporten med ca 20 miljarder
kr. Försvarsuppgörelsen innebär bl. a. alt kraven på beredskapslagring av olja
mildras. Del medför, all importen av råolja och petroleumprodukter minskar
kraftigt 1987. Eftersom råoljepriserna antas öka från knappt 15 dollar per fal
1986 lill 18 dollar per fat 1987, beräknas de svenska importpriserna pä råolja
öka med ca 12 %, trots att dollarkursen förutsätts sjunka mellan
årsgenomsnitten 1986 och 1987.

Importen av tjänster ökade svagt eller med ca 1/2% 1986.
Förutom en kraftig volymökning av resevalulautgifler på ca 12% minskade övriga
tjänsteuigifter i fasta priser. För 1987 förväntas ijänsteimporten öka med ca
3,5%. Även under 1987 förväntas utgifterna för resevaluta öka påtagligt, dock
i något långsammare takt än under 1986.

3.3 Bytesbalansen

Bytesbalansen gav preliminärt ett överskott på 6,7
miljarder kr. 1986, se tabell 3:6. Det är en förbättring med drygt 17 miljarder
kr. jämfört med 1985. Överskottet i handelsbalansen steg från 14,5 till 32
miljarder kr., samtidigt som räntebetalningarna minskade med 4 miljarder kr.
Nettot av övriga tjänster och transfereringar fortsatte dock att försämras.

Tabell
3:6 Bytesbalans

Prop. 1986/87: 150

Miljarder
kr.

Bilaga 1.1

1982

1983

1984

1985

1986

1987

Export
av varor

168,1

210.5

242.8

260.5

. 265.0

279.9

Import
av varor

173.9

200,4

218,4

244.6

231,5

249.8

Korrigering
av handels-

statistiken

- 1.3

- 0.5

- 1.1

- 1.3

- 1,5

- 1.7

Handelsbalans

- 7,1

9,7

23,3

14,5

32,0

28,4

Sjöfartsneito

4,6

6,2

5,4

7,4

7,3

7.5

Resevaluta

- 5,5

- 4.3

- 4,8

- 6,7

- 9,0

-10.8

Övriga
tjänster

4.1

4,8

6,3

4,8

5,4

5,5

Tjänstebalans

3,2

6,7

7,0

5,5

3,7

2,2

Avkastning
på kapital

-13.4

-16.5

-19.2

-21,1

-18.0

-17,9

(därav
räntenetto)

(-15,8)

(-18,7)

(-21.8)

(-23,7)

(-20.0)

(-19,9)

Övriga
transfereringar

- 4,9

- 7,2

- 8,1

- 9,5

-11,0

-11.7

Transfereringsbalans

-18,3

-23,6

-27,4

-30,7

29,0

-29,6

Bytesbalans

-22,1

- 7,2

2,8

-10,6

6,7

1,0

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken,
konjunkturinslilutet och finandsdepar-tementet.

Handelsbalansen
gav 1986 ett överskott på 32 miljarder kr. Förbättringen av handelsbalansen
kan i huvudsak förklaras av att oljenotan blev ca 15 miljarder kr. lägre, se
tabell 3:7. Oljeprisfall och dollarkursfall medförde, att oljenolan minskade
med 17 miljarder kr., medan den ökade nettoimporten medförde en ökad kostnad
på 2 miljarder kr. I övrigt har handeln med bearbetade varor medfört en
förbättring av handelsbalansen med ca 5,5 miljarder kr. Handeln med råvaror har
dock dragit ned överskottet med 3 miljarder kr. Förändringar i
bytesförhållandet, se diagram 3: 2, hade således stor betydelse för
bytesbalansens utveckling ifjol.

År
1987 beräknas överskottet i handelsbalansen minska med 3,5 miljarder kr. till
ca 28,5 miljarder kr., trots att neddragningar av oljelagren medför, att
oljenotan blir drygt 3 miljarder kr. lägre 1987 än 1986. Även överskottet i
handeln med råvaror förbättras något. Denna förbättring

Tabell 3:7 Alternativ redovisning av bytesbalans

Miljarder kr.

1982

1983

1984

1985

1986

1987

Bearbetade
varor

22,3

33,9

40,9

39,2

44,8

37,2

Råolja
och petroleum-

produkter

-31,9

-31,3

-27,3

-31,5

-16,5

-13,2

Övriga
råvaror

2,5

7,2

9,8

6,8

3,7

4,4

Handelsbalans

- 7,1

9,7

23,3

14,5

32,0

28,4

Räntenetto

-15,8

-18.7

-21,8

-23,7

-20,0

-19,9

Övriga
tjänster och trans-

fereringar

0,8

1.8

1,3

-1,4

-5,3

-7,5

Bytesbalans

-22,1

- 7,2

2,8

-10,6

6,7

1,0

Anm.:
Bearbetade varor inkluderar fartyg samt korrigering av handelsstatistiken.
Källor: Riksbanken, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

29

förklaras lill fullo av, alt de svenska exportpriserna för
råvaror ökar något genom de stigande priserna för skogsprodukter, emedan
importpriserna fortsätter all sjunka. Försämringen av handelsbalansen är
hänföriig till handeln med bearbetade varor, där överskottet minskar frän
knappt 45 miljader kr. till drygt 37 miljarder kr. Importen ökar betydligt mer
än exporten, vilket i sin tur beror på, alt marknadstillväxten i Sverige blir
dubbelt så stor som ökningen av de svenska exportmarknaderna, samt att den
svenska industrin förväntas förlora marknadsandelar på hemmamarknaden.

Tjänstebalansen försämrades med knappt 2 miljarder kr.
1986 och fortsätter atl försämras med ca 1,5 miljarder kr. 1987. Försämringen
beror på de kraftigt stigande utgifterna för resevaluta.

Transfereringsbalansen visade ett underskott pä ca 29
miljarder kr. 1986, vilket var en förbättring med knappt 2 miljarder kr. frän
1985. Fallande dollarkurs, lägre räntor saml en minskad utlandsskuld medförde,
att underskottet i räntebetalningarna minskade med nästan 4 miljarder kr.
1986. Transfereringsbalansen i övrigt försämrades med 2 miljarder kr. 1986.
Under 1987 förutses en fortsatt försämring av transfereringsbalansen med drygt
0,5 miljarder kr.

Bytesbalansen beräknas visa ett överskott på ca 1 miljard
kr. 1987. Det är elt betydligt mindre överskott än i fjol. Medan nettoimporten
av råolja och petroleumprodukter och övriga råvaror bidrar med en förbättring
av bytesbalansen på sammanlagt ca 4 miljarder kr., svarar handeln med
bearbetade varor och tjänster för en försämring på knappt 10 miljarder kr.

Prop.
1986/87: 150 Bilaga 1.1

Diagram 3:2 Sveriges bytesförhållande

Index
1980=100

■ EXPORTPRIS/UPORTPRIS AUTUGA VAROR)
EXPORTPRIS/niPORTPRIS (BEARBETADE VAJROR)

120

70 72 74 76 78 80
82 84 86

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

30

4 Industrin Prop. 1986/87: 150

Bilaga 1.1 4.1 Produktion och produktivitet

Industriproduktionen ökade enligt preliminär statistik
endast med 0,4% mellan 1985 och 1986. Efter den kraftiga uppgången av
industriproduktionen mellan hösten 1982 och slutet av 1984 - drygt 15% - låg
industriproduktionen kvar på ungefär oförändrad nivä fram till hösten 1986. En
markant uppgång av produktionen skedde dock under Qärde kvartalet 1986, då
produktionen ökade med drygt 3% från föregående kvartal. Uppgången under fjärde
kvartalet kan främst hänföras till en kraftigt ökad produktion inom
skogsindustrin, men även verkstadsindustrins produktion ökade påtagligt.

Flertalet branscher visade svag tillväxt 1986 jämfört med
året innan. Kraftiga produklionsneddragningar kunde noteras för varven och
gruvindustrin, men även livsmedelsindustrin och textilindustrin minskade sin
produktion. Den enda bransch som utvecklades bättre än förväntat var massa- och
pappersindustrin, där den kraftiga produktionsuppdragningen under hösten
medförde att ökningen mellan 1985 och 1986 uppgick till drygt 4%. Produktionen
inom verkstadsindustrin ökade med endast drygt 1%, vilket var klart mindre än
väntat. Inom verkstadsindustrin var det endast bilindustrin som höjde
produktionsnivån under 1986.

Kapacitelsutnyttjandet i industrin låg på en hög nivå
under hela året 1986. Det faktiska kapacitelsulnylljandel enligt statistiska
centralbyråns statistik har ökat från knappt 80% hösten 1982 till drygt 88%
fjärde kvartalet 1986. Det höga kapacitelsutnyttjandet inom stora delar av industrin
har begränsat möjligheterna att öka produktionen och medfört att lagren dragits
ned kraftigt för att kunna möta den tämligen goda marknadstillväxten för
svenska industrivaror. Speciellt för bilindustrin har den bristande
produktionskapaciteten begränsat leveranserna. Svårigheterna att rekrytera
yrkesarbetare till industrin har dessutom ökat något under året.

Produklivitelen i industrin ökade enligt de preliminära
nationalräkenskaperna med 1,5% |986. Mot bakgrund av del höga kapacitelsutnyttjandet

Tabell 4:1 Industriproduktionens utveckling

Procentuell volymförändring frän föregående år

1983

1984

1985

1986

1987

Gruvor
och mineralbrott

2,2

13,2

17,8

- 5.9

- 2,0

Tillverkningsindustri

5,1

6,0

2,0

0,5

3,0

Livsmedelsindustri

- 0.8

1,4

- 0,1

- 1,5

2,0

Sågverk

9,6

0,3

- 5,7

1.0

2,0

Massa-
och pappersindustri

9,7

4,2

0.1

4.1

5,0

Kemisk
industri

7,6

2,8

3.1

1,0

3.5

Järn-,
stål- och metallverk

4,4

8,1

- 1.7

1,4

- 1.0

Verkstadsindustri
exkl. varv

7,6

8,5

5.2

1,1

3,5

Varv

-14,1

22,1

-26,8

-18,2

-10,0

Övrig
tillverkningsindustri'

2,1

4,3

1.4

0

2,5

Industri

5,1

6,1

2,3

0,4

2,9

' Textilindustri, grafisk industri, jord- och
stenvaruindustri, övrig trävaruindustri

m.m.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet. •'I

och att
industriinvesteringarna ökade med över 40% mellan 1982 och 1985, är de låga
ökningstakterna för industrins produktion och produktivitet 1986
svårförklarade. Det kan inle uteslutas, alt dessa siffror senare kommer all
revideras uppåt.

För 1987
beräknas efterfrågan på svenska industrivaror öka med ca 4%. Fortsalt hög
tillväxt av den privata varukonsumtionen, kraftigt ökade industriinvesteringar
samt en något förstärkt konkurrenskraft pä hemmamarknaden beräknas medföra att
efterfrågan från hemmamarknaden växer mer än från exportmarknaderna. Importens
andel av den totala tillförseln av industrivaror väntas dock fortsätta öka
något. I kombinafion med en fortsatt lageravveckling, dock i betydligt
långsammare takt än under 1986, och det höga kapacitelsutnyttjandet inom delar
av industrin torde det leda lill, alt produktionsökningen begränsas till knappt
3%. Del kan påpekas, att i SCB:s exportenkät saml i konjunkturinstitutets
marsbarometer räknar företagen med en tämligen god tillväxt av såväl
orderingång som produktion under 1987.

Även under
1987 förväntas massa- och pappersindustrin vara den bransch som uppvisar den
högsta produktionsökningen. Den sjunkande dollarkursen har medfört, all
konkurrenskraften för den svenska massa-och pappersindustrin försämrats
kraftigt, gentemot de nordamerikanska producenterna. Den höga efterfrågan på
den nordamerikanska hemmamarknaden har dock medfört, att konkurrensen på den
expanderande europeiska marknaden ännu inte ökat. Produktionsökningen inom massa-och
pappersindustrin beräknas uppgå till 5% under 1987.

Även inom verkstadsindustrin förväntas produktionsökningen
tillta efter

Prop. 1986/87: 150 Bilaga 1.1

Diagram 4:1 Industriproduktion

Index 1980=100

■
TILLVERKNINGSINDIJSTRDI, TOTTALT ' VERKSTADSINDUSTRIN EXKI. VARV

140

70
72 74 76 78 80 82 84

Källor:
Statistiska centralbyrån och finansdepartemenlel.

86

32

Diagram
4:2 Exportandel av industriproduktionen

■ TILLVERKNINGSINDIJBTRIN, TOTALT VERKSTADSINDUSTRIN

Prop.
1986/87: 150 Bilaga 1.1

-|---- '---- 1--- '---- 1--- '---- r

75 77 79 81 83

Källor:
Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

85

den svaga utvecklingen 1986. De stora
växelkursförskjutningar som inträffat de senaste 2 åren har trots en snabbare
kostnadsökning medfört, all konkurrenskraften för den svenska
verkstadsindustrin förbättrats gentemot dess viktigaste konkurrenter.
Produktionen inom verkstadsindustrin beräknas öka med ca 3,5% 1987, vilket
skulle innebära, all produktionen har ökat med nästan 30% sedan 1982. Det är
lika myckel som ökningen under hela 1970-lalet, se diagram 4: 1. Tillväxten
inom övriga delar av industrin har de senaste åren varit betydligt lägre än
inom verkstadsindustrin. Produkfionen i dessa övriga delar beräknas endast ha
ökat med ca 10% mellan 1982 och 1987. Liksom under 1986 förväntas produkfionen
minska inom gruvindustrin samt varvsindustrin.

Diagram
4: 2 återspeglar den svenska industrins ökade internationalisering under
perioden 1975-1985. Den andel av industriproduktion som exporteras har under
denna period ökat från 33 till 45 %. Inom verkstadsindustrin har exportandelen
ökat ännu mer, eller från 44 fill 60%. Det bör dock påpekas atl den
lageravveckling som genomförts inom industrin under denna period kan ha
påverkat siffrorna något.

4.2
Lönsamhetsutvecklingen

Industrins lönsamhet förblev god under 1986.
Driftsöverskoltets andel av förädlingsvärdet låg kvar på nivån 32% för
industrin i genomsnitt, se tabell

33

3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 150

Tabell 4:2
Bruttoöverskottsandel i industrin

Procent

1981

1982

1983

1984 1985 1986 1987

Prop.
1986/87: Bilaga 1.1

150

Verkstadsindustri
Basindustri Övrig industri

Totalt

19,4

18,7

25,8

27,1

27,3

27,5

13,3

25,0

35,7

41,5

33,5

28,8

28,6

32,3

35,9

35.9

35,9

38,1

22,1 25,3 31,5 33,2 31,7
31,9 32,0

Anm.: Bruttoöverskotlsandelen är driftsöverskott brutto
som andel av förädlingsvärdet. Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier
och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

4: 2. Trots alt lönekostnaderna steg med ca 5 1/2% per
producerad enhet begränsades prisökningen på industrivaror lill ca 3%, se
tabell 4:3. Till följd av att priserna på insatsvaror ökade med i genomsnitt
bara ca 1 1/2% steg nämligen de sammanlagda röriiga kostnaderna med bara 2
1/2%. Orsaken till den långsamma prisökningen pä insatsvaror är främst de
under 1986 fallande oljepriserna. Utvecklingen innebar all marginalen mellan
kostnader och priser vidgades något.

Lönsamheten förbättrades inom verkstadsindustri och övrig
industri 1986. Förbättringen är i stort sett hänförbar till den nämnda
dämpningen i kostnadsstegringarna för insatsvaror. Inom basindustrin
försvagades lönsamheten till följd av den dämpade prisutvecklingen för
basindustrins produkter, vilket speglar del pressade lägel på
utlandsmarknaderna 1986. Basindustrin gynnades av både den dämpade
prisutvecklingen på insatsvaror och av att produktivitelsökningarna var större
i basindustrin än i industrin som helhet.

Under 1987 väntas en förbättring i del utländska
konjunkturiägel för särskilt skogsindustrin samt en fortsatt dämpning i
lönekostnadernas ökningstakt, som mer än kompenserar oljeprisernas höjande
effekt på insals-varurkoslnaderna. Sammantaget implicerar denna utveckling en
lika stor

Tabell 4:3 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och
marginaler per producerad enhet i industrin exkl. varv och
petroleumraffinaderier

Procentuell förändring

1981
1982 1983 1984 1985 1986 1987

Insatskostnad Lönekostnad'

Lönekostnad per timme

Produktivitet
Summa röriig kostnad Produktpris Marginal

5,7

1,6

2,3

9,3 11,5 10,6 8,6

10,0

4,3

0,8

5,1

7,6

5,5

2,5

10,5

7,2

8,4

9,9

10,3

7,2

5,5

0,5

2,8

7,6

4,5

2.6

1,6

2,9

9,6

9,4

7,7

7,8

6,2

2,5

2,4

8,8

10.6

10,3

8,4

5.6

2,9

2.5

-0,7

l.l

2,4

0,6

-0,6

0,4

0,1

'
Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuan-

knutna
indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion

per timme.

- Med
avdrag för subventioner.

Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

34

ökning i produktpriser och rörliga kostnader per
producerad enhet, vilket innebär oförändrad lönsamhet 1986-1987.

Tabell 4:4
innehåller olika lönsamhetsmätl för industrin baserade på finansslalistiken t.
o. m. 1985 och framskrivna till 1986 och 1987 i enlighet med preliminär
finansstatistik för 1986 samt prognoserna i de övriga tabellerna. Enligt
beräkningarna har lönsamheten 1986-1987 minskat jämfört med rekordnivån 1983,
medan den överstiger nivån vid början av 1980-lalel. Den innehåller ett mindre
inslag av värdeslegringsvinsler på tillgångarna vid den nu lägre
inflationslakten resp. ett större inslag av vinster på finansiella placeringar.
Det senare speglar den ökande andelen finansiellt kapital, som har vuxit på
grund av den långsamma nedgången i räntorna och finansiell avkastning jämfört
med avkastningen på materiellt kapital. Försvagningen av den relativa
avkastningen på materiellt kapital implicerar en dämpande effekt på
investeringsaktiviteten, medan förelagens goda likviditet 1987 bereder goda
interna finansieringsmöjligheter för investeringar i fast kapital.

Prop.
1986/87: 150 Bilaga 1.1

Tabell
4:4 Resultat och räntabilitet m. m. för industrin

1981

1982

1983

1984

1985

1986

1987

Resultat,
miljarder kr. Rörelseresultat exkl. värdeslegringsvinsler

13,6

18,5

39,9

46,5

45,0

44,2

46,1

Resultat efter kalkylmässig avskrivning

- 5,4

- 2,8

14,3

21,8

19,1

17,1

19,5

Finansiellt netto därav: intäkter kostnader

- 8,0 12,4 20,4

- 8,8 15,6 24,4

-5,1 16,5 21,6

-1,5 20,1 21,6

3,8 25,3 21,5

5,2 26,1 20,9

5,2 26,0 20,7

Resultat
efter finansnetto

-13,4

-11,6

9,2

20,3

22,9

22,3

24,8

Resultat inkl. värdestegringsvinster'

13,5

27,4

41,4

35,5

36,7

39,4

39,9

Avkastning, procent på materiellt kapital" på
finansiellt kapital

7,2 6,0

11,2 6,5

13,5 5,9

10,2 5,9

8,6 6,7

8,4 6,2

8,0 6,2

Räntabilitet,
procent

på
totalt kapital

på eget
kapital

"Real"
räntabilitet på eget

kapital'

6,7 5,3

- 3,7

9,2 9,4

- 0,5

10,0 12,3

2,8

8,1 9,6

1,4

7,6 9,2

3,2

7,3 9,1

6,1

6,8

8,4

4,2

Minnesposler, procent Andel finansiellt kapital
Soliditet

Genomsnittlig skuldränta Riskfri ränta

41,1

50,4

8,1

13,4

42,5

51,5

8,9

13,7

44,8

53,4

7,4

12,2

48,1

52,8

6,5

12,6

49,4

52,4

5,9

12,1

50,8

52,6

5,3

10,3

51,3

53,0

5,3

11,2

' Resultat efter finansnetto plus värdestegringsvinster pä
lager och fast kapital.

" Resultat efter avskrivning plus värdestegringsvinster
i procent av lager- och fasta kapitalets återanskaff-

ningsvärde.

' Räntabiliteten deflaterad med KPI:s förändring dec.-dec.

" Genomsnittlig ränta på långa statsobligationer,
åren 1981-1986 resp. första kvartalet 1987.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 35

5 Arbetsmarknaden Prop. 1986/87:150

c 1 c 1 ■■« • Bilaga 1.1

5.1 Sysselsättning

Utvecklingen 1986 och 1987

Under 1986 växte sysselsättningen i en långsammare takt än
under de tvä föregående åren. Mellan 1985 och 1986 ökade antalet sysselsatta
med knappt 30000 personer, medan antalet sysselsatta mellan 1984 och 1985 ökade
med närmare 50000 personer. Sysselsättningsökningen under 1986 inträffade
enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) i början av året. Mellan andra och
Ijärde kvartalet låg sysselsättningen säsongrensal på en i stort sett oförändrad
nivå. Osäkerheten i de kvanalsvisa uppgifterna från AKU är dock betydande,
varför denna profil över året är långt ifrån säkerställd.

I januari 1987 genomfördes en metodförändring i AKU,
vilken bl.a. innebär en mer noggrann mätning av sysselsättningen. Antalet
sysselsatta uppskattas nu vara 0,7% fier än enligt den tidigare mätmetoden.

Säsongrensat ökade sysselsättningen med 15 000 personer
mellan fjärde kvartalet 1986 och första kvartalet 1987, bortsett frän den
ökning som följer av omläggningen av AKU. Prognosen för resten av året innebär,
alt sysselsättningen fortsätter stiga. Sysselsättningsökningen mellan årsgenomsnitten
uppskattas lill 25-30000 personer, se tabell 5: 1. Antalet arbetade timmar
beräknas öka med 0,8 %, och medelarbelsliden förväntas öka i ungefär samma
omfattning som 1986, eller med 0,2%. Antalet löntagar-timmar, vilket har
betydelse för hushållens löneinkomster, beräknas öka med 1,0%. Det är något
snabbare än ökningstakten i det totala antalet arbetade timmar, vilket beror på
all andelen löntagare i sysselsättningen i likhet med tidigare år förväntas
stiga, medan andelen företagare minskar.

Tabell 5:1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16—64 år)

Nivå 1986

Föränd

ring
från

föregående
år

1983

1984

1985

1986

1987

Sysselsättning:

Jord-
och skogsbruk

179

- 4

-10

- 7

-10

-10--5

Industri

1030

- 4

13

19

11

0-5

Byggnadsverksamhet

258

-10

- 7

- 1

1

0-5

Privata
tjänster

1476

15

15

13

29

15-20

Kommunal
verksamhet

1 121

19

33

23

0

5-10

Statlig
verksamhet

205

- 6

- 4

0

- 4

- 5-0

Totalt'

4272

11

41

47

29

25-30

Arbetskraften

4 388

24

27

35

21

20-25

Arbetslöshet

116

14

-15

-12

- 8

% av arbetskraften

2,7

3,5

3.1

2,8

2,7

Arbetslöshet,
rev.

AKU-nivå

98

-10-0

% av arbetskraften

2,2

2,0-2,2

Sysselsatta
i arbetsrnarl.

nadspolitiska
åtgärder-

69

14

34

-24

-16

-5

' Inkl. sysselsatta där uppgift om sektortillhörighet
saknas

-
Beredskapsarbete, ungdomslag och rekryteringsstöd.

Källor:
Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

36

Jämförelse med tidigare perioder

Mätt i antal personer har sysselsätlningstillväxten varit
långsammare under 1980-lalet än under 1970-lalel. Om sysselsättningen istället
mäts med antalet arbetade timmar, så hai éinellertid förhållandet varit det
motsatta. De tre senaste årens sysselsättningstillväxt i timmar har varit
påtagligt starkare än under konjunkluppgångarna på 1970- talet. Bakom denna
skillnad mellan sysselsättning i personer och limmar ligger, att medelarbelsliden,
som sjönk under hela 1970-lalel, har stigit sedan 1981.

En förutsättning för de senaste årens
sysselsättningsexpansion har varit en högre tillväxttakt i ekonomin. Som
framgår av tabell 5:2, återspeglar skillnader i sysselsättningsutveckling
mellan olika tidsperioder tydligt skillnader i BNP:s reala tillväxt. I
jämförelse med under högkonjunkturerna pä 1970-talet har emellertid den
senaste treårsperiodens sysselsättnings-tillväxt, räknad i limmar, varit
kraftig i förhållande till BNP:s tillväxt. BNP-produktivitelen (BNP per arbetad
timme) har utvecklats svagare nu än under 1970-lalet.

Eftersom produktivitetsförändringen inom den offentliga
sektorn defini-lionsmässigt sätts till noll, bestäms BNP-produktivitetens
utveckling främst av produktivitetsförändringen inom näringslivet. De tre
senaste åren har näringslivet haft en påtagligt lägre produktivitetsökning än
under de expansiva perioderna på 1970-talel. Delta förklarar att
sysselsättningen i relation till BNP:s tillväxt ökat relativt kraftigt under de
senaste åren. En viktig faktor bakom näringslivets långsammare
produktivitetsutveckling är, alt tjänstesektorerna inom näringslivet, som har
en lägre produktivitetstillväxt än de varuproducerande, har varit särskilt
expansiva under de senaste åren. Även inom industrin har dock produktivitetsutvecklingen
varit osedvanligt svag de senaste åren.

Under de perioder på 1970-lalel sysselsättningen växte
snabbt, var del framför allt den offentliga sektorn, som expanderade. Under
senare år har emellertid industri och privata tjänster svarat för huvuddelen av
sysselsättningsökningen. Även uttryckt i antal arbetade timmar kontrasterar
de

Prop.
1986/87: 150 Bilaga l.l

Tabell 5: 2 Produktion och sysselsättning

Genomsnittlig årlig procentuell förändring

1972-75 1975-78 1978-80 1980-83 1983-86

Hela
ekonomin

BNP

Arbetade
timmar

BNP-produktivitet

3,3 0,2 3,0

0,4

-0,9

1,3

2.7 0,5

2,2

1,0 0,4 0,6

2.5 0,9 1,6

Antal sysselsatta Arbetstid/sysselsatt

1.4 -1,2

0,3 -1,2

1.3 -0,8

0,1 0,3

0,8 0,1

Näringslivet Produktion Arbetade timmar Produktivitet

3,2

-0,6

3,9

-0,6

-2,1 1,5

3,0

-0,5

3,5

0,9

-0,2

1,1

2,9 0,8 2,1

Antal sysselsatta Arbetstid/sysselsatt

0.4 -1,0

-1,3 -0,8

0.1 -0,6

-0,6 0,4

0,7 0.1

Källa: Statistiska centralbyrån.

37

senaste årens
sysselsättningsutveckling mot 1970-lalels. Under hela peri- Prop. 1986/87:
150 oden mellan 1970 och 1982 minskade limvolymen i näringslivet varje år.
Bilaga 1.1 Den har nu ökat fyra år i rad.

Sysselsättning
per bransch

Industriproduktionen
utvecklades relativt svagt 1985 och 1986. Trots delta fortsatte enligt AKU
antalet sysselsatta inom industrin atl öka både 1985 och 1986 med 19000 resp.
11 000 personer. Räknat i limmar visar AKU en mer påtaglig uppbromsning. Det
var särskilt en svag utveckling inom verkstadsindustrin, där antalet
sysselsatta förblev i stort sett oförändrat, som bidrog till den lägre
sysselsättningsökningen inom industrin 1986. Annars har verkstadsindustrin
varit mer expansiv än industrin i övrigt under de senaste tre åren.

Ett
påtagligt problem för industriföretagen vid de senaste årens produktionsuppgång
har varit bristen på utbildad arbetskraft, särskilt pä tekniska tjänstemän.
Under andra kvartalet 1985, då problemet var som störst, uppgav 40% av
industriföretagen i konjunkturinstitutets konjunkturbaromeler brist på
tekniska tjänstemän. Under 1986 sjönk denna andel markant och var i senaste
mätningen i februari 1987 22%. Bristlalel ligger trots nedgången på samma nivå
som under högkonjunkturerna på 1960-lalel. Bristen på yrkesarbetare har stigit
under de senaste åren, men inte varit lika uttalad som under tidigare
konjunkturuppgångar. Den är nu mer påtaglig än bristen på tekniska tjänstemän.
I den senaste mätningen uppgav 32 % av industriföretagen brist på
yrkesarbetare.

År
1987 förväntas industriproduktionen växa snabbare än 1986. Med hänsyn till att
bristen på arbetskraft har minskal något, och fill att produktiviteten inom
industrin utvecklades svagt förra året, kan troligen en snabbare
produktionsökning komma till stånd, utan att detta ger upphov till en
sysselsättningsökning av samma omfattning som förra året. Detta stämmer också
enligt konjunkturinstitutets barometer med företagens bedömningar av del
framtida sysselsättningsläget. Prognosen för 1987 är en ökning av antalet
sysselsatta inom industrin med 0-5 000 personer jämfört med 1986.

De
senaste två åren har byggnadsverksamheten expanderat. Sysselsättningen inom
byggnadssektorn, som reducerades med 27000 personer de tre första åren på
1980-talet, har hållils på en oförändrad nivå tvä år i rad. Byggarbetsmarknaden
präglas av regionala och yrkesmässiga obalanser till följd av att expansionen
varit koncentrerad till storstadsområdena och till reparationer och ombyggnad.
En viss minskning av dessa obalanser har dock kunnat noteras det senaste året.
År 1987 väntas sysselsättningen inom byggnadssektorn fortsätta att utvecklas
positivt, prognosen är en sysselsättningsökning mellan årsgenomsnitten 1986 och
1987 på 0-5000 personer.

Den
sysselsättningsmässigt mest expansiva delen av ekonomin under de

senaste åren har varit den privata tjänstesektorn. Mellan 1984 och 1986

ökade sektorns sysselsättning med över 40000 personer, medan hela eko

nomin ökade sysselsättningen med 76000 personer under samma period.

Sektorns sysselsättning tenderar att öka särskilt kraftigt vid en konjunktur- 38

uppgång i näringslivet, dock senare än de varuproducerande
sektorernas sysselsättning. Sysselsäitningsuppgången under de senaste åren
framstår i jämförelse med tidigare konjunkturföriopp som myckel kraftig, i
synnerhet som medelarbetstiden samtidigt har stigit.

Av den privata tjänstesektorns olika delbranscher har de
branscher expanderat, som i huvudsak är inriktade mot förelagen, t.ex.
maskinul-hyrningoch uppdragsverksamhet. De hushållsinriklade branscherna, t.ex.
personliga tjänster och varuhandel, har haft en svagare utveckling. Detta
mönster gällde även mellan 1984 och 1986, då sysselsättningen inom uppdragsverksamhet
och försäkringsverksamhet ökade med 17000 personer. Den relativt sett
kraftigaste sysselsättningsökningen mellan dessa år uppnåddes emellertid inom
hotell- och restaurangnäringen, som är inriktad mot både företag och hushåll.
Vidare ökade sysselsättningen inom handeln med nära 10000 personer.

Även 1987 förväntas bli elt sysselsättningsmässigt
expansivt år för den privata tjänstesektorn. Prognosen är dock, att
förändringen mellan 1986 och 1987 inte blir lika stor som mellan 1985 och 1986,
utan stannar vid 15-20000 personer.

Antalet sysselsatta inom kommunal verksamhet ökade under
1970-talet med i genomsnitt drygt 40000 personer per år. Kommunerna svarade för
mer än hela sysselsättningsökningen, eftersom antalet sysselsatta i näringslivet
samtidigt minskade med 10000 personer per år. En stor del av det ökade antalet
kommunalt sysselsatta under 1970-lalet var deltidsanställda. Under 1980-talet
har kommunernas sysselsättningsexpansion halverats räknat i antal sysselsatta.
I timmar är dock inle uppbromsningen lika markant eftersom medelarbelsliden för
kommunalt anställda har stigit sedan 1982.

De senaste årens svagare utveckling blev särskilt markant
under 1986, då antalet anställda i kommunal verksamhet enligt AKU inle
förändrades alls jämfört med under 1985. En bidragande orsak till den svaga
sysselsättningsutvecklingen sedan 1984 har varit neddragningen av antalet
platser i

Prop. 1986/87:
150 Bilaga 1.1

Tabell 5:3 Produktion, produktivitet och sysselsättning

Årlig procentuell förändring

Produktion

ProdL

iktiviiet

Sysselsättning (timmar)

1985

1986

1987

1985

1986

1987

1985

1986

1987

Jord- och skogsbruk Industri'

Byggnadsverksamhet Privata tjänster

-3,9 2,3 0,5 1,9

-1,6 0,4

1,7

2,7

0,5 2,9 1,5

2,3

1.2 3,1 1.9 0,3

4,9 1,5 1,5 1,5

2,6 2.9 0,5 1,2

-5,0

-0,8

-1,4

1,6

-6,2

-1,1

0,2

1,2

-2,1

0

0,3

0,9

Summa
näringslivet

2,8

1,0

2,3

1,4

0,5

1,6

1,4

0,5

0,7

Offentliga
tjänster

0,7

1,0

1,2

0,3

0,5

0,1

1,0

0,5

1,0

Totalt

2,3

1,0

1,5

1,0

0,5

0,8

1,3

0,5

0,8

' SNI2 + 3.

Inklusive
produktionsrestpost resp. sysselsättningsdiskrepans.

Källor:
Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

39

beredskapsarbeten, som i huvudsak är kommunala, och
antalet kommuna- Prop. 1986/87: 150

la ungdomslagsplalser. Bilaga 1.1

1987 vänlas antalet kommunalt sysselsatta öka med 5-10000
personer. Även antalet arbetade limmar, som förra året drogs ned av en
arbetsmarknadskonflikt, förväntas öka snabbare än 1986. Medelarbetstiden
beräknas inte öka lika mycket som i fjol.

5.2 Utbudet av arbetskraft

Mellan 1985 och 1986 ökade antalet personer i
arbetskraften i åldrarna 16-64 år med drygt 20000. Befolkningen i dessa åldrar
förblev i slort sett oförändrad, varför hela ökningen i arbelskraflsutbudet
förklaras av ett ökat arbetskraftsdeltagande. Andelen av befolkningen i
åldrarna 16-64 år som ingår i arbetskraften ökade från 82,6% 1985 till 83,0%
1986.

Mer än hälften av förändringen i arbetskraftdellagadel kan
tillskrivas de förskjutningar i befolkningens åldersmässiga sammansättning, som
följer av all årskullarna minskar i såväl de äldsta som de yngsta
åldersgrupperna, där arbetskraftsdeltagandet är lågt. I de yngre åldrarna beror
minskningen på alt den s. k. ungdomspuckeln, dvs. de stora årskullarna födda i
mitten av 1960-talet, nu kommer in i åldrar över 20 år. Den åldersmässiga sammansättningen
av befolkningen i åldrarna 16- 64 år kommer att ha en positiv effekt på
arbetskraftsutbudet även 1987, men inle i samma omfattning som under 1985 och
1986. I gengäld väntas befolkningen öka, varför den sammantagna effekten på
arbetskraftsutbudel blir ungefär densamma som 1986, ca 13000 personer, se
tabell 5:4.

Ungdomarnas arbetskraftsdeltagande minskade under början
av 1980-ta-let bl. a. som en följd av, alt en allt större andel av ungdomarna
går i gymnasieskolan. Efter en ökning 1984 och 1985, sannolikt som en följd av
införandet av ungdomslag, fortsatte nedgången 1986, speciellt för de unga
flickorna. Prognosen för 1987 är, att andelen av ungdomarna, som ingår i
arbetskraften, fortsätter att sjunka dock i en något långsammare takt än 1986.

De vuxna kvinnornas förvärvsfrekvens har ökat stadigt
under en lång tid. Till stor del är det en konsekvens av, alt yngre generationer
av kvinnor

Tabell 5:4 Förändring i arbetskraften

Tusental
personer i åldrarna 16—64 år

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

33

17

24

27

35

21

17

14

16

15

-1

-2

-5

-3

-2

3

13

13

21

6

10

9

23

9

Arbetskraftens förändring 33 17 24 27 35 21 20-25

därav:

-
effekt av
förändring i befolkningens storlek

-
effekt av
förskjutningar i befolkningens fördelning på åldersgrupper med olika
arbetskraftsdeltagande

-
effekt av
förändring i det åldersgruppsrelaterade arbetskraftsdeltagandet 21 6 10 9 23 9 7-12

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och
finansdepartementet.

har
haft ett högre arbetskraftsdeltagande än äldre. Ökningstakten i kvin- Prop.
1986/87: 150 nornas arbetskraftstal har dock avtagit på senare år. I prognosen
för 1987 Bilaga 1.1 beräknas kvinnornas arbetskraftsdeltagande öka i ungefär
samma omfattning som mellan 1985 och 1986. De vuxna männens arbetskraftstal,
som allmänt uppvisar små variationer, minskade något under de första åren på
1980-lalel. Speciellt gällde detta äldre män bl. a. lill följd av en ökad
förtidspensionering. De senaste årens relativt goda sysselsättningsutveckling
har dock inneburit, atl männens arbetskraftsdeltagande upphört all minska. I
arbelskraflsprognosen för 1987 förutsätts männens arbetskraftstal vara i stort
sett oförändrade jämfört med 1986.

Sammantaget
beräknas befolkningsförändringar och ökat arbetskraftsdeltagande öka
arbelskraflsutbudet med 20-25 000 personer 1987,

5.3 Arbetslöshet

Omläggningen
av AKU i januari 1987 medför att den redovisade arbetslösheten är mindre än
enligt tidigare mätmetoder. Omläggningen innebår bl. a., att mer stringenta
frågor ställs lill intervjupersoner, som saknar och aktivt söker arbete, om
huruvida de också kan och vill arbeta under mätveckan, vilket är ett krav för
atl räknas som arbetslös. Vidare ställs nu krav pä någon sökaktivitet från
intervjupersonen under den senaste månaden mot tidigare under de senaste två
månaderna. Dessa metodförändringar medför, atl arbetslösheten 1986, som enligt
AKU uppgick fill 2,7% eller 116000 personer, med den nya mätmetoden skulle ha
uppgått till 2,2% eller 98 000 personer.

Enligt
AKU minskade antalet arbetslösa med 12000 personer första kvartalet 1987
jämfört med motsvarande period 1986 och bortsett från den nedgång, som följer
av de ändrade mätmetoderna. AKU:s siffror för första kvartalet innebär också en
nedgång i förhållande till sista kvartalet 1986 med 7000 personer i
säsongrensade tal, vilket skulle tyda på alt den utplåning av arbetslösheten,
som var märkbar under andra halvåret 1986, har förbytls i fortsatt nedgång.
Jämförelser mellan 1986 och 1987 försväras dock av, all uppskattningen, av
vilka effekter omläggningen av mätmetod har, på den arbetslöshet som
registreras i AKU, är förenad med betydande osäkerhet. Bilden är inte heller
entydig. AMS statistik över antalet kvarstående sökande vid
arbetsförmedlingarna tyder inte på en lika stor nedgång i början av året.

Under
de senaste två åren har arbetslösheten minskal samtidigt som de
arbelsmarknadspoliliska insatserna har reducerats. År 1986 var i genomsnitt
53000 personer sysselsatta i beredskapsarbeten och ungdomslag eller med
rekryteringsstöd, vilket kan jämföras med 93 000 personer 1984. Utbildningsinsatserna
i form av arbetsmarknadsutbildning (AMU) reducerades dock inle mellan 1985 och
1986. Volymen åtgärder för arbetshandikappade fortsatte att öka.

Prognosen för 1987 innebär
ett i stort sett oförändrat arbetsmarknadslä

ge jämfört med 1986. Sysselsättningsökningen vänlas bli av ungefär samma

omfattning som tillväxten i arbetskraften, varför arbetslösheten beräknas

bli i stort sett oförändrad. Som andel av arbetskraften skulle därmed 41

Diagram 5:1 Antal arbetslösa och antal personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder Prop. 1986/87: 150

Tusental personer, 3-månaders glidande medelvärde på säsongrensade värden Rilaea 1 1

■ ANTAL ARBETSLÖSA ANTAL AliBETSLÖSA. HEV. AKU-NIVÅ
ANTAL PERSONER I ARBETSUARKNADSPOLmSKA ÅTGÄRDER

1980
1981 1982 1983 1984 1985 1986