Prop. 1986/87:154

Regeringens
proposition

1986/87:154

om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Prop. 1986/87:154

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 23 april 1987.

Pä regeringens vägnar Kjell-Olof Feldl

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i vapenlagen
(1973:1176) vilka syftar till att öka möjligheterna att få kontroll över vapenliknande
föremål som kan komma till användning som t. ex. skjutvapen i samband med
brott.

Enligt förslaget skall startvapen och signalvapen med
undantag för s. k. salutkanoner omfattas av regelsystemet i vapenlagen. Det
innebär att tillstånd från polisen kommer att krävas för den som vill inneha,
införa eller handla med sådana anordningar. Tillstånd till innehav skall dock
tills vidare inte krävas för den som redan innehar ett sådant föremål när de
nya reglerna träder i kraft. Undantag från tillståndskravet avses gälla även
för förbund som är anslutna till Sveriges Riksidrottsförbund och för idrottsföreningar
anslutna till sådana förbund. Med hänsyn till de företag som vid
ikraftträdandet handlar med start- eller signalvapen föreslås vissa övergångsregler.

Vidare föreslås att regeringen får bemyndigande att
föreskriva att regleringen i vapenlagen skall tillämpas beträffande föremål
som är särskilt ägnade att användas vid brott mot liv, hälsa eller personlig
säkerhet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

Lagförslaget i denna proposition har granskats av
lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s.
7), lagrådets yttrande (s. 23) och regeringens beslut om proposition (s. 26).

1 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 154

Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs att 1. 2, 4, 5, 9. 22 och
26 S& vapenlagen (1973:1176)' skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:154

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Med skjutvapen förstås i denna lag

1. vapen med vilket kula, hagel, harpun
eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av krutladdning,
kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat liknande utskjutningsmedel,

2. apparat eller anordning som
beträffande verkan och ändamål är jämförlig med vapen som avses under I.

Vad som sägs ont skjutvapen gäller även

a. obrukbart vapen, som i brukbart skick skulle räknas
som skjutvapen,

b. löst slutstycke, ljuddämpare,

b. löst slutstycke, ljuddämpare,

eldrör, pipa till skjutvapen eller

trumma ti,I revolver och

c. annan anordning som möjlig

gör att till ett skjutvapen användes

annan ammunition än vapnet är av

sett för.

Bestämmelserna om skjutvapen tillämpas också pä apparater
eller anordningar som är konstruerade för att med elektrisk ström bedöva en
person eller tillfoga honom smärta och som är avsedda att bäras i handen.

eldrör, pipa till skjutvapen eller trumma till
revolver,

c. annan anordning som möjlig

gör att till ett skjutvapen användes

annan ammunition än vapnet är av

sett för och

d. sådana stan- eller skräm-

skotlsvapen (starlvapen) och sig

nalvapen som är avsedda för pa

troner.

Bestämmelserna
om skjutvapen tillämpas också på apparater eller anordningar som är
konstruerade för att med elektrisk ström bedöva en person eller tillfoga honom
smärta och som är avsedda att bäras i handen. Regenngen får föreskriva atl
dessa bestämmelser eller vissa av dem skall tillämpas även i fråga om andra
föremål som är särskilt ägnade atl användas vid brolt mot någons liv, hälsa
eller personliga säkerhet.

2 §

Lagen gäller ej

1.
skjutvapen som
har tillverkats före år 1890, om inte vapnet är avsett för gastäta
enhetspatroner,

2.
bultpistol, som
är avsedd för 2. bultpistol, som är avsedd för byggnadsarbete, eller annat
arbets- byggnadsarbete, eller annat arbetsverktyg, som är avsett för
industri- verktyg, som är avsett för industri-

' Lagen omtryckt 1981.1360. = Senaste lydelse 1986:909. '
Senaste lydelse 1981:1360.

Nuvarande lydelse

ellt eller därmed jämförligt bruk,

3. skjutapparat för slakt, signal-givning.
livräddning eller annat därmed jämförligt ändamål och

4. starlvapen, om inte vapnet har
ändrats i syfte att en projektil skall kunna skjutas ul ur vapnet på elt sådant
sätt som anges i I § första stycket I.

Föreslagen
lydelse

ellt eller därmed jämförligt bruk, och

3.
skjutapparat för slakt, livräddning eller annat därmed jämförligt ändamål och
saluikanon.

Prop.
1986/87:154

4 § 4

Med undantag för bestämmelserna

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft-,
fjäder-

3. hagelpatron eller tändhatt därtill

4. kolsyrepatron,

5. patronhylsa utan tändhatt, avsedd
för handvapen pä vilket lagen är tillämplig och

6. kulpatroner och tändhattar

som är avsedda för gevär, i den

mån inte regeringen för viss typ av

ammunition har föreskrivit annor

lunda.

i 26, 32, 33 och 40 §§ gäller lagen ej eller harpunvapen.

5. patronhylsa utan tändhatt, av

sedd för handvapen pä vilket lagen

är tillämplig,

6. kulpatroner och tändhattar

som är avsedda för gevär, i den

män inte regeringen för viss typ av

ammunition har föreskrivit annor

lunda, samt

7. ammunition avsedd för start-

eller signalvapen.

Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon

1. inneha skjutvapen,

2. förvärva ammunition,

3. införa skjutvapen eller ammunition
till riket eller

4. driva handel med skjutvapen.

Om luft- eller fjädervapen, som är avsett för
målskjutning, eller harpunvapen har en i förhållande till andra jämförliga
skjutvapen begränsad effekt skall första stycket ej tillämpas på vapnet.
Enskild person får dock icke utan tillstånd inneha, införa till riket eller
driva handel med sådana vapen, om han inte har fyllt aderton år.

Första stycket 1 gäller inte i fråga om verksamhet som
omfattas av tillstånd enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen
av krigsmateriel, m.m. Första stycket 4 gäller inte i fråga om verksamhet som
avses i 3 § samma lag.

Regeringen kan föreskriva un

dantag från kravet på tillstånd för

att inneha start- eller signalvapen.

Om undantag i vissa fall från Om
ytterligare undantag i vissa

skyldigheten att inhämta tillstånd fall från skyldigheten
att inhämta

finns bestämmelser i 13, 16,21,22, tillstånd finns bestämmelser i 13,

25, 25 a, 26 och 45 §§. 16, 21, 22, 25, 25 a, 26 och 45 §§.

" Senaste lydelse 1981:1360. ■' Senaste lydelse
1983:1035.

ti Riksdagen 1986187. I saml. Nr 154

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:154

Enskild
person får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen endast om han har behov av
vapnet och det skäligen kan antagas att han ej kommer att missbruka det. I
fråga om skjutvapen som huvudsakligen har prydnadsvärde fär tillstånd dock
meddelas även för den som vill inneha vapnet för annat ändamål än skjutning.
Detsamma gäller i fråga om vapen som har särskilt affektionsvärde för den
sökande.

Tillstånd
att inneha pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat
helautomatiskt vapen får meddelas endast om det finns synnerliga skäl.

Tillstånd
att inneha pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat
helautomatiskt vapen får meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Detta
gäller dock inte start- eller signalvapen.

22 r

Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt
låna ut vapnet till annan under följande villkor, nämligen

1. Utlåning får ske endast för kortare tid, högst två
veckor.

2.
Vapnet får
lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens tillstånd avser.

3.
Låntagaren
skall ha fyllt aderton år. Vapen får dock utlånas till den som är under aderton
år, om

a)
vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under kontroll av
en sådan sammanslutning som avses i 8 §,

b)
vapnet
skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt och det är fråga om annat
vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt
femton år, eller

c) utlåningen avser sädant luft-eller
fjädervapen som avses i 5 § andra stycket och vapnet skall innehas och
användas under upplåtarens uppsikt.

4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller
kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen får ske endast för användning
i upplåtarens närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll
av en sådan sammanslutning som avses i 8 §, om inte låntagaren själv är
berättigad att inneha ett vapen av samma typ.

b) vapnet skall innehas och användas
under upplåtarens uppsikt och det är fråga om annat vapen än enhandsvapen eller
helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt femton år,

c)
utlåningen
avser sädant luft-eller fjädervapen som avses i 5 § andra stycket och vapnet
skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt, eller

d) utlåningen avser starlvapen

för användning vid idrottstävling

eller idrottslruning.

4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller
kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen får ske endast för användning
i upplåtarens närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll
av en sådan sammanslutning som avses i 8 §, om inte låntagaren själv är
berättigad att inneha ett vapen av samma typ. Detta gäller inte ifråga om
start- eller signalvopen.

*■ Senaste lydelse 1981:1360. Senaste lydelse
1986:909.

Nuvarande
lydelse Föreslage ii lydelse Prop. 1986/87:154

5.
Om det för att
en enskild skall få tillstånd att inneha ett visst slag av skjutvapen enligt
särskilda föreskrifter krävs att han skall ha avlagt skytteprov eller genomgått
viss utbildning eller på annat sätt visat att han är lämplig att inneha vapnet,
får ett sådant vapen lånas ut endast till den som uppfyller samma krav. Vad nu
sagts gäller dock ej när vapnet skall användas enbart för provskjutning,
övning eller tävling på skjutbana. Det gäller inte heller när vapnet används
vid jakt under förutsättning att det innehas under upplåtarens omedelbara
kontroll.

6.
Vapenhandlare fär
till spekulant, som fyllt aderton år, för provskjutning på skjutbana utlåna
vapen under de förutsättningar som anges i 4. Vapenhandlare fär därvid anlita
annan person som godkänts av polismyndigheten att närvara vid provskjutning.

Den som med stöd av denna paragraf lånar ut skjutvapen till
nägon som har sitt hemvist i en stat som har tillträtt den europeiska
konventionen den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande
och innehav av skjutvapen (den europeiska vapenkonventionen), skall omedelbart
anmäla det till polismyndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas av
låntagaren endast inom Sverige. Regeringen kan föreskriva undantag frän
anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

26 S» Den som innehar skjutvapen eller ammunition är
skyldig att ta vård om egendomen på ett sådant sätt att det inte är fara för
att någon obehörig kommer åt den.

Skjutvapen eller en för vapnets Skjutvapen eller en för vapnets

funktion vital del samt ammunition funktion vital del saml
ammunition

skall förvaras under läs. Ammuni- skall förvaras under lås. Ammuni

tionen skall förvaras i ett annat ut- tionen skall förvaras i ett annat ut

rymme än vapnet eller vapendelen, rymme än vapnet eller vapendelen,

om inte förvaringen sker i elt säker- om inte förvaringen sker i ett säker

hetsskåp eller på något annat lika hetsskåp eller på något annat lika

betryggande sätt. betryggande sätt. Vad som
har

sagts nu gäller inle i fråga om start-eller signalvapen
och ammunition avsedd
för sådant vapen.

Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är
förhindrad att ta vård om egendomen, får han överlämna vapnet eller
ammunitionen till annan för förvaring under högst ett år, sedan detta anmälts
skriftligt hos polismyndigheten. Förvaring får dock ej ske hos en person som är
under aderton år eller som kan antas komma att missbruka vapnet eller ammunitionen.

Den hos vilken vapnet förvaras enligt tredje stycket får
inte använda vapnet, om han inte har tillstånd att inneha det enligt 8 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Innehar någon vid lagens ikraftträdande
start- eller signalvapen som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan
tillstånd, får han inneha det utan tillstånd även i fortsättningen.

3. En ansökan om tillstånd att bedriva
handel med start- eller signalvapen får prövas före den 1 januari 1988. Den
som vid lagens ikraftträdande

' Senaste lydelse 1981:1360.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1986/87:154

bedriver
sådan handel får utan särskilt tillstånd fortsätta till utgången av juni 1988
att försälja start- eller signal vapen som han innehade vid ikraftträdandet.

Justitiedepartementet Pop. 1986/87:154

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars
1987

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och
statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, S. Andersson, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om ändring i vapenlagen (1973:1176)

1 Inledning

Riksdagen behandlade hösten 1978 med anledning av en
motion vissa frågor med anknytning till regleringen i vapenlagen (1973:1176). Justitieut-skottet
konstaterade i sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1978/79:1, rskr. 5)
att utvecklingen efter vapenlagens tillkomst år 1973 i fråga om ökad
försäljning av startvapen och ollonpistoler samt förekomsten av vapenrepliker
som är lätt förväxlingsbara med riktiga vapen var oroande. Detsamma gällde
beträffande användningen av dessa vapen i brottslig verksamhet. Det fanns
enligt utskottets mening därför skäl att överväga lagstiftning för att reglera
hanteringen av startvapen och vapenrepliker. En sådan lagstiftning borde
föregås av en inventering av marknaden på området.

Regeringen uppdrog i april 1981 ät rikspolisstyrelsen att,
i samråd med statens kriminaltekniska laboratorium, verkställa den av riksdagen
begärda marknadsinventeringen och att lägga fram de förslag som kunde föranledas
av denna.

Rikspolisstyrelsen har genom en skrivelse i juli 1985
redovisat uppdraget. I skrivelsen föreslås bl. a. vissa ändringar i
vapenlagen. Till skrivelsen är fogad en promemoria med en utredning som gjorts
inom kriminaltekniska laboratoriet.

Skrivelsen jämte promemorian har remissbehandlats. En
förteckning över de remissinstanser m.fi. som avgett yttrande bör fogas som
bilaga 1 till protokollet i detta ärende. En sammanställning av yttrandena har
upprättats i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(dnr 1930-85).

Det är min avsikt att nu ta upp de frågor om en förbättrad
kontroll över startvapen och andra vapenliknande föremål som sålunda utretts av
rikspolisstyrelsen och kriminaltekniska laboratoriet. Jag kommer att här föreslå
vissa ändringar i vapenlagen. Jag vill erinra om att jag vid min anmälan av
regeringens skrivelse hösten 1986 om åtgärder mot vålds- och egendomsbrott
(skr. 1986/87:21 s. 17 fQ förutskickade att de angivna frågorna

t2 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 154

skulle tas
upp till behandling och samtidigt aviserade en samlad översyn av Prop.
1986/87:154 vapenlagstiftningen. Jag kommer inom kort att föreslå att en
särskild utredare tillkallas för sistnämnda ändamål.

Beträffande utformningen av den reglering som jag här
föreslår har jag särskilt samrått med rikspolisstyrelsen och kriminaltekniska
laboratoriet.

2 Startvapen

Mitt förslag: Startvapen avsedda för laddning med patroner
underkastas vapenlagens bestämmelser. Såväl införsel av som handel med och
innehav av startvapen kommer därigenom att kräva tillstånd av polismyndigheten.
Enligt en särskild övergångsbestämmelse skall tillstånd dock tills vidare inte
krävas för den som redan innehar ett startvapen när de nya reglerna träder i
kraft.

Rikspolisstyrelsens förslag: Överensstämmer i allt
väsentligt med mitt förslag. Styrelsen föreslår sålunda att undantaget i
vapenlagen för startvapen upphävs och att förvärv, införsel och handel med
"föremål som utan svårighet kan ändras till skjutvapen" skall kräva
tillstånd. Däremot skall enligt styrelsens förslag tillstånd inte krävas för
innehav av sådana föremål. - Enligt ett alternativt förslag i kriminaltekniska
laboratoriets promemoria skall tillstånd krävas även för innehav.

Remissinstanserna: Praktiskt taget alla remissinstanser
ansluter sig till uppfattningen att åtgärder bör vidtas för att begränsa
tillgången till startvapen och andra föremål som utan svårighet kan ändras om
till skjutvapen. Meningarna går emellertid isär när det gäller frågan hur
regleringen här skall utformas. Rikspolisstyrelsens förslag stöds av flera
instanser, bl. a. kammarrätten i Jönköping och några åklagarmyndigheter. Det
alternativa förslaget får stöd av ungefär lika många remissinstanser, bl. a. justiliekanslern
och riksåklagaren. Flera remissinstanser framhåller att regleringen bör
utformas så att gränsdragningsproblem kan undvikas och att det kan finnas behov
av någon form av förteckning över de föremål som omfattas av de nya reglerna.
Några instanser, bl. a. Göta hovrätt, anser sig inte kunna förorda något av de
presenterade alternativen. Ytterligare ett antal instanser föreslår andra
lösningar.

Skälen för mitt förslag: Med starlvapen brukar man mena
vapen avsedda för att avlossa lösa skott (ofta kallade ollonskott). Vapen av
denna typ användes tidigare främst som skrämskottsvapen men har numera sin huvudsakliga
användning vid idrottstävlingar av olika slag. Som regel har vapen av denna typ
en massiv pipa eller i varje fall ett spärrat lopp.

Av 2 § 4 vapenlagen framgår att lagen för närvarande inte
gäller i fråga om startvapen, om vapnet inte har ändrats i syfte att en
projektil skall kunna skjutas ut ur det på ett sådant sätt som anges i I §
första stycket 1, dvs. med hjälp av krutladdning eller vissa andra utskjutningsmedel.

Undantaget för startvapen frän regelsystemet i vapenlagen
överensstäm-

mer med vad som tidigare gällde enligt vapenförordningen
(1949:340). Prop. 1986/87:154 Frågan om ändring av bestämmelserna för start-
och ollonpistoler diskuterades under förarbetena till vapenlagen (Ds Ju
1968:13, prop. 1973:166, JuU 1973:38). I den departementspromemoria som låg till
grund för lag-stifiningen konstaterades att startvapen och ollonpistoler föll
under bestämmelserna i vapenförordningen, om vapnen ändrades så att kulor,
hagel eller andra projektiler kunde skjutas ut från dem. 1 promemorian uttalades
att fiera betänkligheter kunde anföras mot en utvidgning av vapenförordningens
tillämpningsområde i förevarande avseende. Bl. a. uttalades att en sådan
ordning skulle medföra avsevärda tillämpningsproblem i praktiken.
Departementschefen anslöt sig till den uppfattning som kommit till uttryck i
promemorian (prop. 1973:166 s. 99).

Den marknadsinventering som kommit till stånd genom
rikspolisstyrelsens utredning visar att begreppet startvapen inte är entydigt.
Enligt den praxis som tillämpas vid kriminaltekniska laboratoriet får ett vapen
betecknas som startvapen bara när det inte är möjligt att skjuta ut
projektiler eller tårgas genom vapenloppet. Endast vapen där pipans lopp är
helt spärrat anses utgöra startvapen och därmed falla utanför vapenlagen. Det
förekommer startvapen i form av såväl revolvrar som pistoler. Som ammunition
används i regel lösa patroner av typen ollonskott. Av laboratoriets utredning
framgår att startrevolvrar är de vapen som är lättast att ändra (borra upp) så
att skjutning med skarp ammunition kan ske.

1 utredningen beräknas att det årligen säljs fiera tusen
startvapen, i huvudsak genom postorderföretag. Det är enligt utredningen
uppenbart att endast en mindre del av dessa vapen inköps för att användas för
startändamål.

Den företagna marknadsinventeringen ger enligt min mening
klart vid handen att det nu finns skäl att införa en ordning som medger en
kontroll över hanteringen av startvapen. För mig är det av avgörande betydelse
att startvapen ofta med förhållandevis enkla medel kan ändras till fungerande
skjutvapen. Till utseendet utgör de ofta imitationer av kända pistol- och
revolverfabrikat. Jag vill framhålla att vapen av det här slaget inte sällan
används i brottsliga sammanhang.

Som jag ser det kan det i ett längre perspektiv inte
godtas att det är så lätt att få tag på dessa vapen. Det är också uppenbart att
startvapen i många fall införskaffas för andra ändamål än för att användas inom
idrotten eller i något annat sådant sammanhang där dessa anordningar kan sägas
ha en legitim funktion. Till den okontrollerade spridningen bidrar naturiigtvis
att handeln med startvapen i stor utsträckning sker genom postorderföretag.

Tanken att begränsa tillgången till startvapen har också
fått ett starkt stöd under remissbehandlingen.

Enligt min mening bör man åstadkomma denna begränsning
genom att

startvapen jämställs med skjutvapen i vapenlagen. Eftersom terminologin

på området kan vara något oklar, bör uttryckligen anges att vad som

åsyftas är sådana vapen som är avsedda för laddning med patroner. Med

patroner för startvapen avses exempelvis ollonskott men däremot inte s. k.

knallhattar och liknande som uppenbarligen hör till leksaksmarknaden.

Det av rikspolisstyrelsen föreslagna uttrycket "föremål som utan svärighe- 9

ter kan ändras till skjutvapen" - som är avsett att
omfatta också andra föremål än startvapen - är enligt min mening inte
tillräckligt tydligt.

En följd av den ordning som jag nu har förordat blir till
en början att införsel av samt handel med startvapen inte får ske utan
tillstånd enligt vapenlagen. Detta är enligt min mening en riktig och naturlig
ordning.

Enligt vapenlagen fordras tillstånd också för innehav av
skjutvapen. Det finns starka skäl som talar för att detta bör gälla även i
fråga om startvapen. Att generellt övergå till en sådan ordning skulle dock i
enlighet med vad rikspolisstyrelsen har angett medföra administrativa
svårigheter och en risk för massförseelser. Till detla kommer att en nyordning
av angivet slag i någon män skulle få en konfiskatorisk prägel.

Jag
förordar därför en lösning som innebär att den som innehar ett startvapen vid
ikraftträdandet tills vidare skall vara befriad från tillståndsplikten. Jag är
medveten om att en sådan ordning kan ge upphov till bevissvårigheter i fall dä
startvapen i olika sammanhang anträffas exempelvis av polisen men anser mig inte
nu ha underiag för att föreslå någon annan lösning. Min avsikt är att i
direktiven till den översyn av vapenlagen som jag senare ämnar anmäla särskilt
beröra den aktuella övergångsfrågan. En möjlighet kan vara att i stället för
tillståndsplikt såvitt gäller de vapen som redan innehas vid ikraftträdandet
föreskriva generella begränsningar i rätten att bära och använda vapen av
aktuellt slag, en ordning som för närvarande övervägs i Danmark (Afsluttende beretning
om aendringer i våbenlovgivningen, betaenkning nr 1082).

Däremot bör ett krav på tillstånd för innehav uppställas i
fråga om vapen som anskaffas efter den nya regleringens ikraftträdande.

Mitt
förslag till ändring i vapenlagen i fråga om startvapen kommer till uttryck
genom att undantaget i 2 § 4 för dessa vapen upphävs och att det i 1 § andra
stycket införs en ny punkt - d - vari föreskrivs att vad som sägs om skjutvapen
även gäller start- eller skrämskottsvapen (startvapen) avsedda för patroner.
Till vissa ytterligare frågor återkommer jag i avsnitt 6.

Prop. 1986/87:154

3 Signalvapen

Mitt
förslag: Även signalvapen där någon form av patron används för att skjuta ut
signal- eller lysskott förs in under vapenlagens regelsystem. Liksom
beträffande startvapen skall emellertid tillståndskrav för innehav gälla bara
i fråga om sådana signal vapen som anskaffas efter den nya regleringens
ikraftträdande. Vidare skall s.k. salutkanoner liksom nu undantas från
regelsystemet för skjutvapen.

Rikspolisstyrelsens
förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Remissinstanserna: Bland de
instanser som behandlar frågan är det endast Svenska seglarförbundet som
avstyrker rikspolisstyrelsens förslag. Skälen för mitt förslag: Av 2 §
vapenlagen följer att lagen för närvarande

10

inte
gäller bl. a. skjutapparater för signalgivning, s.k. signalvapen, även Prop.
1986/87:154 om dessa i och för sig uppfyller kriterierna för skjutvapen enligt
1 §.

Apparater av detta slag har sedan 1930-talet uttryckligen undantagits
från regleringen för skjutvapen (jfr prop. 1934:181 s. 19 fl. Det är främst
inom det militära området och inom sjöräddningen som signalvapen har använts.
Numera förekommer emellertid sädana anordningar även i andra sammanhang.

Begreppet signalvapen har - för övrigt i likhet med
startvapen - ingen klar avgränsning. Till signalvapen räknas idag en mängd
olika anordningar med vilka man kan skjuta ut projektiler för signalgivning. En
typ utgörs av de signalpistoler som i Sverige används huvudsakligen för militäri
bruk och som kan avlossa signal- och lysprojektiler. En annan typ utgörs av
pistol- eller revolverliknande anordningar som i de fiesta fall har samma uförande
som startvapen och som är avsedda för signalskott. Ofta är det fråga om
kombinationsvapen som används även för andra ändamål än signalgivning. 1 den
mån dessa signalvapen kan användas för att avlossa tårgaspatroner anses de
emellertid falla under vapenlagen.

Till signalvapen räknas också en typ av pennliknande
anordning för signalskott, s.k. signalgivare eller signalstifi. Dessa
anordningar saknar som regel patronläge och de signalskott som hör till sådana
vapen har vanligen ett ollonskott fast monterat baktill i en hylsa för signal-
och lyssats. Enligt kriminaltekniska laboratoriets utredning är det framför
allt denna typ av signalvapen som missbrukas genom att omändras till skjutvapen,
vilket brukar ske genom att en räffiad eller oräffiad pipa monteras på vapnet.

Till gruppen signalvapen hör också s.k. salutkanoner.
Dessa utgör i allmänhet imitationer av gamla kanoner och används som
prydnadsföremål eller för signalgivning vid t. ex. segeltävlingar.

Begreppet signalvapen innefattar sålunda en heterogen
samling av apparater som kan användas för att skjuta ut projektiler för signalgivning
i olika sammanhang. Det står enligt min mening klart att möjligheten att
missbruka dessa anordningar är stor. Som redan har berörts förekommer det att
apparater manipuleras så att skarpa skott kan avlossas. Signalvapen kan
naturligtvis också när de används för sitt egentliga ändamål vara farliga med
hänsyn till risken för att någon träffas av en utskjuten signal- eller lysprojektil.
En sådan projektil kan orsaka allvarlig kroppsskada och även få direkt dödande
verkan vid träff i vital kroppsdel hos en människa.

Mot denna bakgrund anser jag att det nuvarande undantaget
från vapenlagens tillämpningsområde för skjutapparater för signalgivning bör
avskaffas. Som jag ser det är det välmotiverat att regelsystemet i vapenlagen
blir tillämpligt på anordningar av det här slaget. Härmed avser jag då även de
vapen av den förut berörda pennliknande typen som saknar patronläge. Jag vill
tillägga att behovet av signalanordningar i t. ex. sjö- eller fjällrädd-ningssammanhang
numera i stor utsträckning kan tillgodoses genom olika slags pyrotekniska
produkter. Vidare gäller att tillstånd att inneha signalvapen givetvis bör
kunna beviljas för seriös användning. Förslaget bör därför inte medföra några
större olägenheter för allmänheten.

När det gäller salutkanoner finns det emellertid enligt
min mening knap- 11

past anledning att räkna med någon risk för missbruk t.
ex. så att de skulle kunna komma till användning vid våldsbrott. Några fall av
det slaget har mig veterligt inte förekommit. Några allvarliga olyckshändelser
vid hand-havandet av dessa skjutapparater har såvitt är känt inte heller
inträffat. Jag anser därför i likhet med rikspolisstyrelsen att salutkanoner
också i fortsättningen bör undantas från regleringen för skjulvapen.

Liksom beträffande start vapen anser jag att kravet på
tillståndsplikt vid innehav av signalvapen inte bör gälla för den som redan
innehar ett signalvapen då den nya regleringen träder i kraft. Jag får här
hänvisa till vad jag anfört i fråga om startvapen (avsnitt 2).

Mitt förslag kommer till uttryck i 2 § 3 vapenlagen så att
undantaget från vapenlagens tillämpningsområde för "skjutapparat för signalgivning"
tas bort. Som angetts bör emellertid ett undantag för salutkanoner behållas.
För tydlighetens skull bör i 1 § uttryckligen anges att signalvapen avsedda för
patroner omfattas av lagens bestämmelser om skjutvapen.

Prop. 1986/87:154

4 Efterbildningar av skjutvapen (s. k. vapenattrapper och
vapenrepliker)

Min
bedömning: Några särskilda begränsningar bör inte införas i fråga om föremål
som utgör efterbildningar av skjutvapen (s. k. vapenattrapper och vapenrepliker).

Rikspolisstyrelsens förslag: Handel med vapenrepliker och
vapenattrapper skall kräva tillstånd. Försäljning av ett sådant föremål skall
fä ske endast till en person som har behov av det.

Remissinstanserna: Flertalet instanser ställer sig
avvisande till förslaget att reglera handeln med de aktuella föremålen. Från fiera
håll pekas på svårigheterna att avgränsa vilka föremål som skall omfattas av en
sådan reglering.

Skälen för mitt förslag: Efterbildningar av skjutvapen
förekommer i viss utsträckning och i varierande utformning. S. k.
vapenattrapper utgör efterbildningar som inte är - och i princip inte heller
kan göras om till — brukbara skjutvapen. Föremålen, som tillverkas utomlands,
kan ha en funktion som samlarobjekt eller som t. ex. teaterrekvisita. De kan
emellertid utgöra så trogna förebilder av verkliga skjutvapen att det inte är
möjligt ens för personer med kännedom om skjutvapen att på avstånd skilja en
attrapp från originalet. Föremål av detta slag kan därför användas som hotmedel
vid rån eller andra brott.

Med begreppet vapenreplik brukar avses föremål som är
trogna kopior av skjutvapen, i allmänhet av äldre typ. Vissa typer av
vapenrepliker utgör fungerande skjutvapen medan andra med större eller mindre
svårigheter kan göras brukbara som skjutvapen. Vapenrepliker som utgör
fungerande skjutvapen faller naturligtvis in under vapenlagen. Detta är fallet
med exempelvis nytillverkade kopior av mynningsladdare med varierande tänd-

12

ningsmekanismer. Beträffande andra typer av vapenrepliker
kan det emel- Prop. 1986/87:154 lertid vara oklart huruvida föremålen faller
utanför regleringen i vapenlagen eller om de enligt 1 S andra stycket a skall
anses utgöra obrukbara vapen som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen
och alltså jämställas med skjutvapen i lagen. Även vapenrepliker kan naturiigtvis,
trots att de inte utgör skjutvapen eller gjorts brukbara som sådana, komma till
användning som hotmedel i brottsliga sammanhang.

Som har uttalats i rikspolisstyrelsens utredning finns det
bara ett mycket begränsat legitimt behov av föremål som utgör sådana efterbildningar
av skjutvapen som här avses. Med hänsyn till att det finns en viss risk för att
föremål av detta slag används som hjälpmedel vid brott skulle det därior kunna
övervägas att, i linje med styrelsens förslag, för dessa föremål införa någon
form av reglering i syfte att åtminstone komma till rätta med bl. a. den
okontrollerade postorderförsäljning som här förekommer.

Enligt min mening är emellertid en sädan begränsning
förenad med svåra gränsdragningsproblem som det inte för närvarande finns
underlag för att lösa. Som har påpekats under remissbehandlingen finns det
nämligen ingen klar skillnad mellan föremål av detta slag och rena leksaker. I
själva verket torde flertalet typer av vapenliknande föremål få anses höra till
leksaksmarknaden. Och även sådana föremål som utgör leksaker kan naturligtvis
komma till användning som hotmedel vid brott.

När det gäller vapenrepliker som utgör fungerande
skjutvapen utgör saken inget problem, eftersom dessa som nyss har sagts är
underkastade regelsystemet i vapeniagen. Av det anförda framgår emellertid
också att det vid tillämpningen av vapenlagen uppstått oklarhet huruvida 1 S
andra stycket a vapenlagen är tillämplig på vapenrepliker som inte i sig är
brukbara som skjutvapen men som mycket lätt kan ändras så att de fungerar som
sådana vapen. För att en sådan vapenreplik skall kunna brukas som skjutvapen
kan det vara tillräckligt att t. ex. borra upp ett hål i eller att avlägsna en
plugg i pipan. Enligt min mening faller det sig naturligt att anse att det i
dessa fall är fråga om obrukbara vapen enligt den nämnda bestämmelsen. Jag har
sålunda uppfattningen att denna föreskrift bör kunna vara tillämplig i
åtskilliga av de fall där det är möjligt att på ett enkelt sätt göra om en
vapenreplik till ett fungerande skjutvapen.

1 likhet med fiertalet remissinstanser har jag därför kommit
fram till att någon ytterligare begränsning av hanteringen av efterbildningar
av skjutvapen - vare sig genom regelsystemet i vapenlagen eller genom l.ex. näringsrättslig
lagstiftning - inte bör införas i detta sammanhang. Min avsikt är emellertid
att även denna fråga skall tas upp till närmare granskning inom ramen för den
översyn av vapenlagen som jag tidigare har förutskickat. Jag vill också
tillägga att, i den män det skulle visa sig att någon viss typ av de
vapenrepliker som förekommer är särskilt ägnad att användas vid brott, en
speciell reglering kan åstadkommas med stöd av det bemyndigande som jag
förordar i det följande (avsnitt 5).

13

5
Bemyndigande för regeringen att föreskriva att vapenlagens bestämmelser skall
tillämpas i fråga om vissa farliga föremål

Prop. 1986/87:154

Mitt förslag: 1
fråga om föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv,
hälsa eller personliga säkerhet bemyndigas regeringen att föreskriva att
regleringen i vapenlagen helt eller delvis skall vara tillämplig.

Rikspolisstyrelsen
har inte berört frågan.

Skälen
för mitt förslag: Vapenlagen innehåller ett väl fungerande regelsystem för
kontrollen av skjutvapen. På näraliggande områden pågår emellertid en ständig
utveckling. Nya typer av farliga föremål introduceras från tid till annan och
blir föremål för marknadsföring och försäljning. Risk finns att föremål av
detta slag kommer till användning som hjälpmedel vid bl. a. brott mot liv eller
hälsa. Frågor om vapenlagens tillämpningsområde aktualiseras därför ofta.

Som
framgår av regeringens skrivelse hösten 1986 om åtgärder mot vålds-och
egendomsbrott (skr. 1986/87:21 s.l8) har erfarenheten visat att det snabbt kan
uppkomma ett behov av att göra innehav av nya typer av vapenliknande föremål
tillståndspliktiga eller att i vart fall reglera handeln och införseln. Jag
erinrar om att vapenlagen sedan den 1 januari 1987 skall tillämpas på s. k.
elektriska impulsgivare eller el-pistoler (prop. 1985/86:176. JuU 1986/87:1, rskr.
17, SFS 1986:909). Syftet med ändringen var att få kontroll över spridningen
av dessa föremål. Lagändringen skedde just mot bakgrund av att det framkommit
ett behov av att snabbt vidta åtgärder i saken (se prop. 1985/86:176 s. 5 O-

Enligt
min mening är emellertid vissa nackdelar förknippade med att möjligheten att
kunna tillämpa vapenlagens regelsystem på nya vapenliknande föremål är
beroende av att det sker en ändring i lagen. Erfarenheten har, som jag nyss
antydde, visat att den fördröjning som lagstiftningsförfarandet medför kan
leda till olägenheter. Jag vill påpeka att det på många håll torde ha väckt
förvåning att de tidigare nämnda el-pistolerna kunde fritt marknadsföras och
säljas under den tid som behövdes för att genomföra lagändringen.

Frän
dessa synpunkter skulle det vara en fördel om regeringen vid behov kunde fatta
de normgivningsbeslut som erfordras. Detta synes erbjuda fördelar även med
tanke på att fråga kan uppkomma om att införa kontrollsystem för mycket
specifika anordningar som det från lagtekniska synpunkter lämpar sig mindre
väl att ange i en allmänt hållen lag av vapenlagens typ. Tänkbart är också att
vetskapen om att det går snabbt att genomföra sådana ändringar kan ha en
återhållande effekt på den som vill importera och saluföra fariiga föremål.

Enligt
8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen har riksdagen möjlighet att
bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter som avser skydd för liv,
personlig säkerhet eller hälsa. Mot bakgrund av det tidigare sagda

14

anser jag att regeringen bör ges bemyndigande att
föreskriva att reglering- Prop. 1986/87:154 en i vapenlagen helt eller delvis
skall vara tillämplig beträffande föremål som är särskilt ägnade att komma till
användning vid brott mot liv, hälsa eller personlig säkerhet. Jag föreslår alltså
att en bestämmelse som innehåller ett sådant bemyndigande tas in i vapenlagen.
Bestämmelsen bör lämpligen fogas till 1 § som ett nytt sista stycke.

Om riksdagen bifaller förslaget avser jag att i regeringen
anmäla frågan om en förordning med stöd av bemyndigandet. 1 linje med vad jag
uttalade i saken i ett frågesvar i riksdagen våren 1986 (prot. 1985/86:155 §
39) är det min avsikt att överväga om handbojor eller s. k. handfängsel genom
den tänkta förordningen bör underkastas regelsystemet i vapenlagen. Föremål av
detta slag har nämligen visat sig kunna komma till användning vid brott, och
det legitima användningsområdet för dessa fär anses vara ytterst begränsat. S.
k. chocklampor är en annan typ av föremål som kan tänkas bli aktuella i
sammanhanget. Innan jag anmäler dessa frågor på nytt avser jag emellertid att
införskaffa ytterligare beslutsunderiag.

I den tidigare nämnda skrivelsen av regeringen (skr.
1986/87:21 s. 18) har jag påpekat att vissa farliga föremål - exempelvis s. k. gatuslridsvapen
- kan behöva totalförbjudas. Denna fråga återkommer jag till i anslutning till
att jag anmäler frågan om en översyn av reglerna i vapenlagen.

6 Övriga frågor

6.1 Tillståndsfrågor m. m.

Det merarbete som uppkommer för polismyndigheterna genom
att start-och signalvapen förs in under vapenlagens regelsystem bedöms i
kriminaltekniska laboratoriets utredning bli marginellt. Jag delar denna
bedömning och anser att den ytterligare arbetsbelastningen bör kunna hanteras
inom ramen för befintliga resurser.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att
polismyndigheternas prövning givetvis inte bör vara mera omfattande än sakens
beskaffenhet kräver. Vad till en början gäller starlvapen bör det vara
tillräckligt att sökanden vid registerslagning m. m. inte visar sig olämplig
att inneha vapen och att han lämnar uppgift om ett legitimt ändamål med
innehavet vars riktighet det saknas anledning att betvivla. Godtagbara ändamål
kan i första hand vara användning i samband med idrottstävlingar och
idrottsträning, men också användning av ett sådant vapen inom lantbruket som
skrämskottsvapen gentemot skadevållande vilt samt vid hundträning bör kunna
godtas. Däremot synes inte annat än möjligen i mycket speciella fall fillstånd
böra ges ifall det tillämnade ändamålet uppges vara personligt skydd.

Vid tillståndsprövningen bör givetvis även startvapnets
beskaffenhet beaktas. De startvapen som är vanligast i kriminella sammanhang -
det gäller här främst vissa startrevolvrar som är synnerligen enkla att omändra
för skjutning med skarp ammunition - synes över huvud taget inte böra ifrågakomma
för tillstånd.

Tillstånd att inneha signalvapen bör enligt min mening på
motsvarande 15

sätt
beviljas den som kan anses lämplig som vapeninnehavare och som Prop.
1986/87:154 påvisar ett legitimt skäl för behov av att kunna avge nödsignal
exempelvis vid segling.

Enligt vapenlagen (37 §) är det förbjudet att överlåta
vapen till den som inte är berättigad att inneha det. Det här föreslagna
regelsystemet får därmed den konsekvensen att postorderförsäljning av start-
och signalvapen i praktiken inte längre kan förekomma.

Jag vill slutligen peka på att start- och signalvapen inte
brukar vara försedda med tillverkningsnummer och att tillstånden därför inte
kan individualiseras på samma sätt som gäller för ordinära skjutvapen. Detta
får beaktas vid de följdändringar som bör göras i vapenkungörelsen (1974:123).

6.2 Undantag från tillståndskravet i vissa fall

Det torde framför allt vara olika idrottsföreningar
anslutna till förbund inom Sveriges Riksidrottsförbund som har legitimt behov
av att inneha i första hand startvapen. Det skulle innebära en onödig byråkrati
om dessa föreningar skulle vara underkastade tillståndskrav. Även vissa andra
undantag kan eventuellt komma att aktualiseras.

Jag förordar atl regeringen genom ett tillägg till 5 §
vapenlagen bemyndigas föreskriva undantag från tillständskravet för start- och
signalvapen.

6.3 Expeditionsavgifter

1 kriminaltekniska laboratoriets utredning har ifrågasatts
om inte expeditionsavgifter vid tillstånd att inneha start- eller signalvapen
bör utgå enligt den lägre nivån för bl. a. luftvapen (för närvarande 75 kr) och
inte enligt den högre nivån för övriga skjutvapen (för närvarande 350 kr).

Jag biträder efter samråd med chefen för
finansdepartementet denna tanke som fått stöd under remissbehandlingen. Om
riksdagen antar de föreslagna lagändringarna, finns det således anledning att
återkomma till frågan om ändringar i detta avseende i den till kungörelsen
(1964:618) om expeditionsavgift m. m. fogade avgiftslistan.

6.4 Vissa följdändringar i vapenlagen

Den föreslagna regleringen påkallar vissa ytterligare
justeringar i vapenlagen.

Vad till en början gäller ammunition till start- och
signalvapen - dvs. lösa patroner - bör sådan enligt min mening inte rimligen
omfattas av regieringen i vapenlagen i större utsträckning än vad som gäller
för t. ex. hagelpatroner. Detta föranleder en ändring i 4 S, som bör
kompletteras med en ny sjunde punkt.

1 fråga om utlåning bör som jag ser det den 18-årsgräns
för låntagaren

som gäller som huvudregel enligt 22 § första stycket 3 inte rimligen vara

tillämplig pä utlåning av startvapen för användning vid idrottstävling eller

idrottsträning. Detta bör anges i en ny litt. d) till den angivna punkten. 16

Bestämmelserna i punkt 4 i samma stycke i den aktuella
paragrafen om Prop. 1986/87:154 enhandsvapen är vidare uppenbariigen inte
avpassade för start- och signalvapen, utan dessa vapentyper bör undantas från
punktens tillämpningsområde genom en särskild bestämmelse.

Slutligen förordar jag att de stränga krav i fråga om
säkerheten vid förvaring som gäller enligt 26 § mjukas upp något såvitt gäller
de här aktuella vapentyperna.

6.5 Påföljdsfrågor

För olaga innehav av skjutvapen tillämpas en sträng praxis
som innebär att påföljden oftast bestäms till fängelse. När det gäller innehav
av start- eller signalvapen utan tillstånd anser jag att en sädan tillämpning
skulle föra alltför långt. Överträdelser av detta slag bör som regel anses som
ringa brott och bestraffas med endast böter. Undantag kan givetvis förekomma, l.ex.
då innehavaren gjort förberedelser för omändring av vapnet till etl fungerande
skjutvapen och omständigheterna tyder på en tillämnad användning av vapnet i
kriminellt sammanhang.

7 Ikraftträdande

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1988. Det
är angeläget att det inte inför ikraftträdandet sker en ökad försäljning av
start- eller signalvapen genom realisationer eller på annat sätt. De företag
som handlar med sådana vapen men som avser att upphöra med denna verksamhet
eller som får avslag på ansökan om tillstånd bör med tanke på eventuella
varulager ges en rimlig avvecklingstid. Vidare bör polisen kunna före den 1
januari 1988 ta emot och pröva ansökningar om tillstånd till handel. Det sagda
bör komma till uttryck genom övergångsbestämmelser till lagändringarna.

8 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet
upprättats ett förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176).

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 2.

9 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
lagförslaget.

10 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

17

Bilagal
Prop. 1986/87:154

Förteckning över remissinstanser m. fl. som avgett yttrande
över rikspolisstyrelsens skrivelse 1985 — 07-05 angående startvapen m. m.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av justiliekanslern,
riksåklagaren, Göta hovrätt, kammarrätten i Jönköping, brottsförebyggande
rådet, generaltullstyrelsen, konsumentverket/KO, länsstyrelserna i Kronobergs
och Värmlands län, polismyndigheterna i Malmö och Skellefteå, Föreningen
Sveriges länspolischefer, Föreningen Sveriges polischefer, Samlarförbundet
Nordstjärnan (vapensektionen). Riksidrottsförbundet och Sveriges
köpmannaförbund.

Några remissinstanser har överlämnat yttranden från andra
organ. Sålunda har riksåklagaren överlämnat yttranden från åklagarmyndigheten
i Malmö åklagardistrikt samt regionåklagarmyndigheterna i Linköping, Karlstad,
Stockholm och Umeå, länsstyrelsen i Kronobergs län överlämnat yttranden frän
polismyndigheterna i Växjö och Älmhult samt länsstyrelsen i Värmlands län
överlämnat yttranden från polismyndigheterna i Säffie och Arvika.
Riksidrottsförbundet har utan eget ställningstagande redovisat ett från Svenska
seglarförbundet inhämtat yttrande.

I ärendet har vidare inkommit skrivelser från polismyndigheten
i Ljungby och Svenska fri-idrottsförbundet.

Bilaga 2 Prop. 1986/87:154

Det remitterade lagförslaget

Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom
föreskrivs att 1, 2, 4, 5, 22 och 26 §§ vapenlagen (1973:1176)'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

1 §= Med skjutvapen förstås i denna lag

1. vapen med vilket kula, hagel, harpun
eller annan projektil kan skjutas ut rned hjälp av krutladdning,
kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat liknande utskjutningsmedel,

2. apparat eller anordning som
beträffande verkan och ändamål är jämförlig med vapen som avses under 1.

Vad som sägs om skjutvapen gäller även

a. obrukbart vapen, som i brukbart skick skulle
räknas som skjutvapen,

b. löst slutstycke, ljuddämpare, b. löst slutstycke, ljuddämpare,

eldrör, pipa till skjutvapen eller eldrör, pipa till skjutvapen eller

trumma till revolver och trumma till revolver,

c. annan anordning som möjlig- c. annan anordning som möjlig

gör att till ett skjutvapen användes gör att till ett skjutvapen användes

annan ammunition än vapnet är av- annan ammunition än vapnet är av

sett för. sett för och

d. sådana start- eller skrämskottsvapen (starlvapen) och
signalvapen som är avsedda för patroner.

Bestämmelserna
om skjutvapen tillämpas också pä apparater eller anordningar som är
konstruerade för att med elektrisk ström bedöva en person eller tillfoga
honom smärta och som är avsedda att bäras i handen.

Bestämmelserna om skjutvapen tillämpas också på apparater
eller anordningar som är konstruerade för att med elektrisk ström bedöva en
person eller tillfoga honom smärta och som är avsedda att bäras i handen.

Regeringen
får föreskriva atl bestämmelserna om skjulvapen i denna lag eller vissa av
dem skall till-lämpas även ifråga om andra föremål än som sägs i Iredje
stycket som är särskilt ägnade att användas vid brotl mot någons liv, hälsa
eller personliga säkerhet.

' Lagen
omtryckt 1981:1360. Senaste lydelse 1986:909.

19

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:154

2 § '

Lagen gäller ej

1.
skjutvapen som har tillverkats före år 1890, om inte vapnet är avsett för gastäta
enhetspatroner,

2. bultpistol, som är avsedd för
byggnadsarbete, eller annat arbetsverktyg, som är avsett för industriellt
eller därmed jämförligt bruk,

3. skjutapparat för slakt, signalgivning.
livräddning eller annat därmed jämförligt ändamål och

4. starlvapen, om inle vapnet har
ändrats i syfte alt en projektil skall kunna skjutas ul ur vapnet pä elt sådant
sätt som anges i I § första stvckel 1.

2. bultpistol,
som är avsedd för

byggnadsarbete, eller annat arbets

verktyg, som är avsett för industri

ellt eller därmed jämförligt bruk,

och

3. skjutapparat
för slakt, liv

räddning eller annat därmed jäm

förligt ändamål och saluikanon.

5. patronhylsa
utan tändhatt, av

sedd för handvapen på vilket lagen

är tillämplig,

6. kulpatroner
och tändhattar

som är avsedda för gevär, i den

mån inte regeringen för viss typ av

ammunition har föreskrivit annor

lunda, samt

7. ammunition
till start- eller sig'

nalvapen.

i 26,
32, 33 och 40 §§ gäller lagen ej ■ eller harpunvapen.

4 § -

Med undantag för bestämmelserna

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft-,
fjäder-

3. hagelpatron eller tändhatt därtill

4. kolsyrepatron,

5. patronhylsa utan tändhatt, avsedd
för handvapen på vilket lagen är tillämplig och

6. kulpatroner och tändhattar

som är avsedda för gevär, i den

mån inte regeringen för viss typ av

ammunition har föreskrivit annor

lunda.

Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon

1. inneha skjutvapen,

2. förvärva ammunition,

3. införa skjutvapen eller ammunition
till riket eller

4. driva handel med skjutvapen.

Om luft- eller fjädervapen, som är avsett för
målskjutning, eller harpunvapen haren i förhållande till andra jämförliga
skjutvapen begränsad effekt skall första stycket ej tillämpas pä vapnet.
Enskild person får dock icke utan tillstånd inneha, införa till riket eller
driva handel med sådana vapen, om han inte har fyllt aderton år.

Första
stycket 1 gäller inte i fråga om verksamhet som omfattas av tillstånd enligt
lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigs-

■'Senaste
lydelse 1981:1360. ■* Senaste lydelse 1981:1360. -' Senaste lydelse
1983:1035.

20

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

materiel, m.m. Första stycket 4 gäller inte i fräga om
verksamhet som avses i 3 § samma lag.

Regeringen kan föreskriva un

danlag från kravet på tillstånd för

att inneha start- eller signalvapen.

Om undantag i vissa fall från Om
ytterligare undantag i vissa

skyldigheten att inhämta tillstånd fall frän skyldigheten
att inhämta

finns bestämmelser i 13, 16, 21, 22, tillstånd finns bestämmelser i 13,

25,25 a, 26 och 45 §§. 16,21,22,25,25 a, 26 och 45 §§.

Prop.
1986/87:154

22 §" Den som är berättigad att inneha skjutvapen får
tillfälligt låna ut vapnet till annan under följande villkor, nämligen

1.
Utlåning får
ske endast för kortare tid, högst två veckor.

2.
Vapnet får
lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens tillstånd avser.

3.
Låntagaren
skall ha fyllt aderton år. Vapen fär dock utlånas till den som är under aderton
år, om

a) vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger
rum under kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 S,

b)
vapnet
skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt och det är fråga om
annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har
fyllt femton år, eller

c)
utlåningen
avser sådant luft-eller fjädervapen som avses i 5 § andra stycket och vapnet
skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt.

b)
vapnet skall
innehas och användas under upplätarens uppsikt och det är fräga om annat vapen
än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt femton är,

c)
utlåningen
avser sädant luft-eller fjädervapen som avses i 5 § andra stycket och vapnet
skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt, eller

d) utlåningen avser startvapen

för användning vid idrotlstävling

eller idrotlsträning.

4.
Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat
helautomatiskt vapen får ske endast för användning i upplåtarens närvaro
eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll av en sådan
sammanslutning som avses i 8 S, om inte låntagaren själv är berättigad att
inneha ett vapen av samma typ.

4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller
kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen får ske endast för användning
i upplåtarens närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll
av en sådan sammanslutning som avses i 8 §, om inte låntagaren själv är
berättigad att inneha ett vapen av samma typ. Detta gäller inte ijråga om
start- eller signalvapen.

5. Om det
för att en enskild skall få tillstånd att inneha ett visst slag av skjutvapen
enligt särskilda föreskrifter krävs att han skall ha avlagt skytteprov eller
genomgått viss utbildning eller pä annat sätt visat att han är lämplig att
inneha vapnet, får ett sådant vapen lånas ut endast till den som

Senaste
lydelse 1986:909.

21

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:154

uppfyller samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när
vapnet skall användas enbart för provskjutning, övning eller tävling på
skjutbana. Det gäller inte heller när vapnet används vid jakt under
förutsättning att det innehas under upplåtarens omedelbara kontroll.

6. Vapenhandlare får till spekulant, som fyllt aderton år,
för provskjutning på skjutbana utlåna vapen under de förutsättningar som anges
i 4. Vapenhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av polismyndigheten
att närvara vid provskjutning.

Den som med stöd av denna paragraf lånar ut skjutvapen till
nägon som har sitt hemvist i en stat som har tillträtt den europeiska
konventionen den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande
och innehav av skjutvapen (den europeiska vapenkonventionen), skall omedelbart
anmäla det till polismyndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas av
låntagaren endast inom Sverige. Regeringen kan föreskriva undantag från
anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

26 §' Den som innehar skjutvapen eller ammunition är
skyldig att ta vård om egendomen pä ett sådant sätt att det inte är fara för
att någon obehörig kommer åt den.

Skjutvapen eller en för vapnets Skjutvapen eller en för vapnets

funktion vital del samt ammunition funktion vital del samt
ammunition

skall förvaras under lås. Ammuni- skall förvaras under lås. Ammuni

tionen skall förvaras i ett annat ut- tionen skall förvaras i ett annat ut

rymme än vapnet eller vapendelen, rymme än vapnet eller vapendelen,

om inte förvaringen sker i ett säker- om inte förvaringen sker i ett säker

hetsskåp eller på något annat lika hetsskåp eller på något annat lika

betryggande sätt. betryggande sätt. Vad som
har

sagts nu gäller inle ifråga om slart-

eller signalvapen.

Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är
förhindrad att ta vård om egendomen, får han överlämna vapnet eller
ammunitionen till annan för förvaring under högst ett år, sedan detta anmälts
skriftligt hos polismyndigheten. Förvaring får dock ej ske hos en person som är
under aderton år eller som kan antas komma att missbruka vapnet eller ammunitionen.

Den hos vilken vapnet förvaras enligt tredje stycket får
inte använda vapnet, om han inte har tillstånd att inneha det enligt 8 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Innehar någon vid lagens ikraftträdande
start- eller signalvapen som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan
tillstånd, får han inneha anordningen utan tillstånd även i fortsättningen.

3. En ansökan om tillstånd att bedriva
handel med start- eller signalvapen fär prövas före den I januari 1988. Den
som vid lagens ikraftträdande bedriver sådan handel får utan särskilt tillstånd
fortsätta till utgången av juni 1988 atl försälja start- eller signalvapen som
han innehade vid ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1981:1360. 22

Lagrådet Prop. 1986/87:154

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-03-27

Närvarande: f. d. juslitierådet Hesser, regeringsrådet Voss,
juslitierådet Broomé.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987
har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för
justitiedepartementet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag
till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Göran Rosenberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

9§

I lagrummet - beträffande vilket departementschefen inte
har föreslagit någon ändring - anges villkoren för tillstånd att inneha
skjutvapen. Andra stycket föreskriver att tillstånd att inneha bl. a. pistol
eller annat enhandsvapen får meddelas endast om det finns synnerliga skäl.
Bestämmelsen torde komma att träffa också start- och signal vapen. Av
uttalanden i remissprotokollet under 6.1 framgår emellertid att avsikten är att
tillstånd att inneha sådana vapen skall kunna meddelas efter en avsevärt mindre
restriktiv prövning. Vapnen i fråga bör därför undantas från tillämpningen av
andra stycket, lämpligen genom att till detta fogas följande mening;
"Detta krav gäller dock inte start- eller signalvapen."

26 §

Paragrafen upptar regler om förvaring av skjutvapen och
ammunition. 1 remissprotokollet har föreslagits undandtag från tillämpningen av
andra stycket i fråga om start- och signalvapen. Undantaget bör i tydlighetens
intresse vidgas till att gälla "ammunition avsedd för sådant vapen".
(Jfr 4 §, vars undantagsregler i fråga om ammunition inte omfattar bestämmelserna
i 26 §.)

Övergångsbestämmelserna

Ändringarna i vapenlagen föreslås träda i kraft den 1
januari 1988. De

företag som då handlar med start- eller signalvapen skall enligt punkt 3 av

övergångsbestämmelserna kunna få en ansökan om tillstånd att bedriva

sådan handel prövad före ikraftträdandet. Vidare föreskrivs att den som

vid ikraftträdandet bedriver detta slags handel får utan särskilt tillstånd

fortsätta till utgången av juni 1988 att försälja start- eller signalvapen som

han innehade vid ikraftträdandet. Den sistnämnda övergångsbestämmel

sen tar sikte pä den som vid ikraftträdandet handlar med start- eller

signalvapen men som avser att upphöra med det samt på den som får 23

avslag på
en ansökan om tillstånd. Enligt motiven bör dessa vapenhandlare Prop.
1986/87:154 med tanke på eventuella varulager ges en rimlig avvecklingstid. Ett
annat skäl för denna förmånliga behandling anges vara att motverka en ökad
försäljning av start- eller signalvapen inför ikraftträdandet.

Det får enligt lagrådets mening anses stötande att en
vapenhandlare som inte fått tillstånd atl efter ikraftträdandet driva handel
med start- eller signalvapen likväl skall få fortsätta verksamheten under ytteriigare
ett halvt är, särskilt om han inte uppfyller kravet i 18 § vapenlagen att ha
gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet. Samma invändning kan göras
beträffande de fall då någon inte ansöker om tillstånd därför att han inser att
han inte uppfyller tillståndskraven. Man kan också ställa sig tveksam till om
det i och för sig vällovliga syftet att motverka en ökad försäljning inför
ikraftträdandet verkligen tillgodoses med den ifrågavarande övergångsbestämmelsen.
Försäljning under avvecklingstiden skall ske med iakttagande av övriga
bestämmelser i vapenlagen, vilket innebär bl. a. att försäljning får ske endast
till den som är berättigad att inneha start- eller signalvapen (jfr 6 och 37 §S
vapenlagen). Det kan dä förmodas bli frestande för en vapenhandlare, som inte
räknar med atl fä tillstånd, att sälja ut så mycket som möjligt av sitt lager
före ikraftträdandet.

Det sagda talar närmast mot en övergångsbestämmelse som
ger en vapenhandlare rätt att utan särskilt tillstånd fortsätta sin verksamhet
viss tid efter ikraftträdandet. Utan en sädan övergångsbestämmelse skulle
emellertid en seriös vapenhandlare kunna få svårigheter att avveckla sitt
inneliggande lager av start- och signalvapen, om han av någon anledning vill
upphöra med verksamheten efter ikraftträdandet. Lagrådet vill därför inte
motsätta sig en sådan övergångsbestämmelse.

Det får dock anses angeläget att möjliggöra en kontroll av
att försäljningen av start- och signalvapen under avvecklingstiden sker endast
till dem som har fått tillstånd att inneha sädant vapen. En vapenhandlare som
utnyttjar möjligheten att utan särskilt tillstånd försälja start- eller
signalvapen som han innehade vid ikraftträdandet bör därför vara skyldig att
föra anteckningar över försålda vapen i sådan särskild försäljningsbok som
avses i 28 § vapenkungörelsen (1974:123). Också övriga föreskrifter om
försäljningsbok samt bestämmelserna om tillsyn av polismyndighet bör göras
tillämpliga i dessa fall. En reglering med denna innebörd synes kunna utfärdas
i administrativ ordning. I övergångsbestämmelserna bör tas in erforderligt
bemyndigande för regeringen.

Voss tillägger: I punkt 2 av övergångsbestämmelserna
föreslås att den som vid ikraftträdandet innehar start- eller signalvapen som
enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd får inneha det utan
tillstånd även i fortsättningen. Det kan ifrågasättas om denna bestämmelse
tillgodoser syftet med lagändringarna.

1 rikspolisstyrelsens utredning beräknas att det årligen
säljs fiera tusen

startvapen och det är enligt utredningen uppenbart att endast en mindre del

av dessa vapen inköps för att användas för startändamål. Departements

chefen framhåller i lagrådsremissen att startvapen ofta med förhållandevis

enkla medel kan ändras till fungerande skjutvapen och att vapen av det här

slaget inte sällan används i brottsliga sammanhang. Syftet med lagförsla- 24

gen är att
mot denna bakgrund begränsa tillgången till startvapen genom att Prop. 1986/87:154
införa tillståndsplikt för införsel, handel och innehav av startvapen och vissa
signalvapen.

Det har således ansetts nödvändigt att vidta åtgärder i
fråga om förekomsten av startvapen och vissa signalvapen redan före den av
departementschefen aviserade samlade översynen av vapenlagstiftningen. Detta
syfte med lagändringarna torde inte främjas av den föreslagna övergångsbestämmelsen
i fråga om den som innehar start- eller signalvapen vid ikraftträdandet.
Visserligen sägs i motiven att dessa vapeninnehavare tills vidare bör vara
befriade från tillståndsplikt och att övergångsfrågan skall särskilt beröras i
direktiven lill översynen av vapenlagstiftningen. Under avsevärd tid - i detla
sammanhang kanske alltför läng tid - kan del emellertid då komma att finnas ett
mycket stort antal okontrollerade innehav av dessa potentiella brottsredskap.

Vid tidigare tillfällen när nya anordningar har förts in
under vapenlagstiftningen har övergångsbestämmelser meddelats av innebörd att
en sådan anordning får innehas utan tillstånd viss kortare tid efter
ikraftträdandet eller tills en dessförinnan gjord ansökan har blivit slutligt
prövad (se övergångsbestämmelserna till 1981 och 1986 års ändringar i
vapenlagen). Mot att införa en motsvarande ordning i fräga om start- och
signalvapen skulle kunna anföras att det här rör sig om ett mycket större antal
föremål än vad som var fallet t. ex. när licenstvånget för elektriska
impulsgivare och el-pistoler infördes. Om de som nu innehar start- eller
signalvapen eller fiertalet av dem skulle söka tillstånd, medför det
naturligtvis ett ytterligare merarbete för lillståndsmyndigheterna utöver det
marginella merarbete som remissförslaget enligt kriminaltekniska laboratoriets
bedömning skulle leda till. Med hänsyn till syftet med de nya bestämmelserna
och med beaktande av den ganska enkla tillståndsprövning som förutses i motiven
bör dock sådana administrativa nackdelar inte tillmätas avgörande betydelse.

Inlösensmöjligheterna enligt 33 och 34 §§ vapenlagen torde
inte heller behöva ses som ett hinder mot övergångsbestämmelser av tidigare
tillämpat slag. Inlösen kan komma att aktualiseras närmast i sådana fall som
avses i 33 § 2 och 3 vapenlagen, dvs. vid dödsboinnehav och familjerättsliga
fång, och behöver väl inte befaras fä särskilt stor omfattning. Det torde inte
finnas anledning att överväga en generell inlösensskyldighet för staten i fråga
om start- och signalvapen som någon innehar vid ikraftträdandet och inte vill
söka tillstånd för. En inlösensskyldighel av det slaget övervägdes inte i
samband med övergångsbestämmelserna till 1981 och 1986 års ändringar i
vapenlagen.

På grund av det anförda bör enligt min mening punkt 2 av
övergångsbestämmelserna ges följande lydelse: "Innehar någon vid lagens
ikraftträdande start- eller signalvapen som enligt äldre bestämmelser fick
innehas utan tillstånd men som inte får det enligt de nya bestämmelserna, får
han fortfarande inneha vapnet utan tillstånd till utgången av juni 1988, eller,
om ansökan om tillstånd har gjorts före den tidpunkten, till dess ansökningen
har blivit slutligt prövad."

25

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:154

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april
1987

Närvarande: statsrådet Feldl, ordförande, och statsråden Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon. Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg,
Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i vapenlagen (1973:1176) 1 Anmälan
av lagrådsyttrande m.m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om
lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1987-03-19) över förslag till lag
om ändring i vapenlagen (1973:1176).

Föredraganden redogör för 'agrådets yttrande och anför.

Som lagrådet har anfört bör vissa förtydliganden göras i 9
§ andra stycket och 26 § andra stycket. Härutöver bör några redaktionella
ändringar vidtas i lagförslaget. Bl. a. bör det i 1 § intagna bemyndigandet
fogas till det nuvarande sista stycket som en ny andra mening.

Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna i det remitterade
förslaget fär den som vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1988 innehar
start- eller signalvapen som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan
tillstånd fortsätta att inneha dessa utan tillstånd även i fortsättningen. En
ledamot av lagrådet ifrågasätter om bestämmelsen tillgodoser syftet med lagändringarna
och föreslår att även dessa äldre innehav skall omfattas av tillståndskravet.

Syftet med lagändringarna i fråga om hanteringen av start-
eller signalvapen är att öka möjligheterna att få kontroll över föremål som
kan komma till användning som skjutvapen i samband med brott. Jag vill erinra
om att jag i remissprotokollet (avsnitt 2 resp. 3) anförde fiera skäl varför
den som vid lagändringarnas ikraftträdande innehar ett start- eller signalvapen
tills vidare bör vara befriad från tillståndsplikt. Jag påpekade samtidigt att
min avsikt är att den aktuella övergångsfrågan skall tas upp vid den allmänna
översyn av vapenlagen som jag inom kort kommer att anmäla. Vad som i denna
fråga anförts vid lagrådsbehandlingen ger mig inte anledning att ompröva denna
ståndpunkt.

När det slutligen gäller punkt 3 i övergångsbestämmelserna
har lagrådet

förklarat sig inte vilja motsätta sig att den som handlar med start- eller

signalvapen ges rätt att utan särskilt tillstånd fortsätta sin verksamhet viss

tid efter ikraftträdandet. Enligt lagrådet får det emellertid anses angeläget

att möjliggöra en kontroll av att försäljningen av start- eller signalvapen 26

under
avvecklingstiden sker endast till dem som har fält tillstånd att inneha Prop.
1986/87:154 ett sådant föremål. Lagrådet anser därför att det i
övergångsbestämmelserna bör tas in ett bemyndigande för regeringen atl i
administrativ ordning utfärda föreskrifter för dessa fall i enlighet med
regleringen i vapenkungörelsen (1974:123) rörande särskild försäljningsbok och
tillsyn av polisen.

Jag
delar uppfattningen att det är angeläget att kunna kontrollera även den
försäljningsverksamhet som här avses. Jag har emellertid för egen del svårt att
se att något särskilt bemyndigande behövs för detta ändamål vid sidan av det
som redan har meddelats i 49 § vapenlagen. Innebörden av den aktuella punkten i
övergångsbestämmelserna är - som också lagrådet har konstaterat - att den
försäljning av start- eller signalvapen som får ske under en övergångstid skall
vara underkastad bestämmelserna i vapenlagen. Även vapenkungörelsens
bestämmelser - däribland de av lagrådet åsyftade reglerna - kommer då att bli
tillämpliga utan särskild föreskrift. Frågan om det för de aktuella övergängsfallen
är påkallat all förtydliganden görs i vapenkungörelsen kommer jag alt överväga
i samband med att jag tar ställning till de ändringar i övrigl som bör göras i
nämnda kungörelse, om riksdagen antar lagförslaget.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna
ändringar.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

27

Innehåll Prop. 1986/87:154

s.

Proposition.............................
......................... .. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll......................... .. I

Propositionens lagförslag........................................ .. 2

Utdrag
av regeringsprotokoll den 19 mars 1987 ......... 7

1 Inledning......................................................... 7

2 Startvapen ................................................... 8

3 Signalvapen .................................................. 10

4 Efterbildningar av skjutvapen (s. k. vapenattrapper
och vapenrepliker) 12

5 Bemyndigande för regeringen att föreskriva att
vapenlagens bestämmelser skall tillämpas i fräga om vissa farliga föremål................................ 14

6 Övriga frågor .................................................. 15

6.1 Tillståndsfrågor m. m..................................... .. 15

6.2 Undantag från tillständskravet i vissa fall.......... .. 16

6.3 Expeditionsavgifter ...................................... .. 16

6.4 Vissa följdändringar i vapenlagen..................... 16

6.5 Påföljdsfrågor .............................................. 17

7 Ikraftträdande ............................................... 17

8 Upprättat lagförslag ........................................ . 17

9 Hemställan
...................................................... . 17

10
Beslut ......................................................... 17

Bilaga
I Förteckning över remissinstanser m.fl. som avgett ytt

rande över rikspolisstyrelsens skrivelse 1985-07-05 an

gående startvapen m. m.......................... 18

Bilaga
2 Det remitterade lagförslaget ............... . 19

Utdrag
av lagrådets protokoll den 27 mars 1987......... . 23

Utdrag av
regeringsprotokoll den 23 april 1987........... . 26

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

28