Prop. 1986/87:159

Regeringens proposition 1986/87:159

om vissa utgångspunkter för energisystemets „

omställning 1986/87:159

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 14 maj 1987 för den åtgärd och det ändamål som framgår
av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Birgitta
Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

Avvecklingen
av kärnkraften skall vara genomförd senast år 2010.

Ekonomiska
och industriella skäl talar för att vi så snabbt som möjligt sätter igång
processen att utveckla alternativa energiformer och förbättra hushållningen med
energi. Därför skall arbetet med hushållning och tillförsel av ny energi nu
startas. Tillförseln av energi och resultaten av hushållningen avgör när reaktorer
kan tas ur drift.

Ett
utvecklingsprogram påbörjas. Avsikten med utvecklingsprogrammet är att i intervallet
1993-1995, med den nya energitillförseln, en reaktor skall kunna tas ur drift.
I intervallet 1994-1996 bör vi med denna tillförsel av ny energi och
hushållningens resultat ha kommit så långt att vi skall kunna ta en andra
reaktor ur drift. Tillförseln av ny energi och hushållningens resultat avgör
dock när avvecklingen av reaktorer kan påbörjas.

Det
arbete som nu pågår skall bedrivas så att regeringen våren 1988 kan redovisa
preciserade förslag fill riksdagen.

1
Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 159

Miljö-
och energidepartementet Prop. 1986/87:159

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 maj 1987

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Dahl

Proposition om vissa utgångspunkter för energisystemets
omställning

1 Inledning

Efter
folkomröstningen 1980 beslöt riksdagen (prop. 1979/80:75, NU 26, rskr 141) att
kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010. Riksdagen har därefter, senast
våren 1985, preciserat riktlinjerna för energipolitiken (prop. 1984/85:120, NU
30, rskr 362). Enligt riktlinjerna skall landets behov av en billig och säker
energiförsörjning tryggas genom ett energisystem som i största möjliga
utsträckning är grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska,
energikällor. En effektiv energianvändning och en intensifierad
energihushållning skall främjas. Stränga krav skall ställas pä säkerhet och
omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.

Vi
har redan kommit en god bit på väg i den omställning av energisystemet som
anges i de av riksdagen antagna riktlinjerna för energipolitiken. En betydande effeklivisering
av energianvändningen har skett inom såväl industrin som hushållen, t. ex. för
uppvärmning. Ny teknik, som bl. a. medför att energiinnehållet i de olika
bränslena kan utnyttjas bättre, har introducerats på marknaden. Oljans andel i
energiförsörjningen har minskat från närmare 70% år 1979 till endast ca 48 % (prel.)
år 1986. Utnyttjandet av inhemska bränslen har ökat markant och utgör i dag ca
15 % av den totala energiförsörjningen.

Riksdagen
antog år 1985 (prop. 1984/85: 127, JoU 28, rskr 275) ett program mot
luftföroreningar och försurning. Utsläppen var år 1980 ca 485 000 ton
svaveldioxid och 330000 ton kväveoxider (räknat som kvävedioxid). Enligt
programmet skall svaveldioxidutsläppen minskas med 65% och kväveoxidutsläppen
med 30% fram till år 1995 räknat från den svenska utsläppsnivån år 1980.
Omställningen av energisystemet skall givetvis klaras av inom ramen för denna
målsättning. Kärnkraftsavvecklingen innebär bl. a. att ökade krav måste ställas
på effektivare utnyttjande av energiresurserna. För energilillförseln innebär
avvecklingen nya förutsättningar för elsystemets fortsatta uppbyggnad,
samtidigt som målet står fast att i så stor utsträckning som möjligt minska
beroendet av importerade

bränslen.
Kärnkraftsavvecklingen får inte ske på bekostnad av miljön. De Prop.
1986/87: 159 elproduktionsanläggningar som skall ersätta käfnkraften måste
uppfylla mycket högt ställda miljö- och säkerhetskrav. Detta kräver såväl
ansträngningar att finna nya och diversifierade möjligheter till energitillförsel
som teknisk utveckling av utrustningar och system.

Den
omställning av energisystemet som har pågått under flera år måste intensifieras
inför kärnkraftsavvecklingen. Omställningen måste genomföras på sådant sätt
att uppställda välfärdsmäl inte äventyras. Den får inte heller leda till en sädan
ökning av de relativa energikostnaderna i Sverige att vår konkurrenskraft
försämras. Omställningen bör vidare hanteras så att svensk industri kan skapa
sig en god position för framtiden genom -som i många andra sammanhang - en
tidig satsning på nya metoder och ny teknik. De erfarenheter som samlas och den
nya teknik som utvecklas under omställningsperioden bör rätt hanterade kunna
bli en konkurrensfördel. De åtgärder som behöver vidtas i uppvärmningssystem
och byggnader kan också ge möjligheter att snabbare föra in ny teknik med goda
miljöprestanda.

Jag
vill erinra om att en fortsatt ökad elanvändning leder till ökade kostnader för
el när ny produktionskapacitet behöver sättas in. Oavsett vilken typ av ny
elproduktion som aktualiseras kommer produktionskostnaderna för denna att vara
högre än kostnaden i vårt nuvarande kraftsystem. Detta gäller alla kraftslag,
dvs. även kärnkraft om sådan fick uppföras.

Efter
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl uppdrog regeringen i maj 1986 åt rådet för
långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor, energirådet, att mot
bakgrund av olyckan på nytt pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens
säkerhet m. m. Samtidigt som regeringen gav energirådet uppdraget tillkallade
jag en särskild expertgrupp med uppdrag att utarbeta ett underlag för rådets
analyser. Ordförande i expertgruppen var dåvarande landshövdingen, numera
ambassadören, Göte Svenson. Ledamöter var generaldirektörerna Gunnar Bengtsson,
statens strålskyddsinstitut, Valfrid Paulsson, statens naturvärdsverk, Hans Rode,
statens energiverk, avdelningschefen Lars Högberg, statens kärnkraffinspektion
och överdirektören Alf Carling, konjunkturinstitutet. Genom expertgruppen
sattes ett omfattande arbete igång i berörda verk och myndigheter.

Expertgruppens
verksamhet resulterade i november 1986 i rapporten (Ds I 1986: 11) Efter Tjernobyl,
vilken tillsammans med annat material som tagits fram av energirådet har överiämnats
lill regeringen. Materialet har remissbehandlats. En sammanfattning av
expertgruppens rapport och av remissyttrandena bör fogas fill protokollet i
detta ärende som bilaga 1 och 2.

Av
expertgruppens rapport framgår att ingenting nu har framkommit som ger
anledning att ompröva den tekniska riskbilden vad gäller haverier i svenska
reaktorer. Flertalet remissinstanser instämmer på denna punkt i expertgruppens
bedömning. De ser därmed inte heller någon anledning att ompröva beslutet om
avveckling senast år 2010.

Expertgruppen
har studerat förutsättningarna för och konsekvenserna

av några alternativ med avveckling snabbare än till år 2010. En omedelbar 3

- inom två år - urdrifttagning
av samtliga reaktorer skulle medföra stora Prop. 1986/87: 159 ekonomiska
påfrestningar, risker för leveransstörningar och temporärt kraftigt ökade
utsläpp av svavel- och kväveoxider.

En
avveckling av kärnkraften på tio år - till år 1997 - skulle medge utbyggnad av
ersättande elprodukfionsanläggningar, men samtidigt innebära att kostnaderna
för kärnkraftsavvecklingen tidigareläggs och att samhället gör en extra föriust
genom att anläggningar tas ur drift före utgången av sin ekonomiska livslängd.
Elpriserna skulle enligt expertgruppen öka markant och detta skulle i sin tur
drabba elkonsumenterna hårt. Vissa elintensiva industrier skulle enligt
expertgruppen sannolikt slås ut.

Expertgruppen
har även studerat en avveckling som sträcker sig över tiden 1987-2005. Med en
sådan omställningsperiod kan en större effeklivisering av elanvändningen ske
samtidigt som möjligheten ökar aU utnyttja mottrycksunderiag och utveckla ny
miljövänlig och effekfiv teknik.

Statens
energiverk och statens industriverk har i sina remissvar tagit fram ytteriigare
underiag, för att särskilt belysa regionala och sysselsätt-ningsmässiga
effekter av de olika alternativen. Av detta underlag framgår bl. a. att en
tioårig avvecklingsperiod skulle leda till svåra påfrestningar för delar av den
svenska industrin till följd av de mycket kraftiga elprishöjningar som
expertgruppen förutsatte. Påfrestningarna skulle särskilt drabba regioner med
redan i dag betydande arbetsmarknads- och regionalpolitiska problem.

Jag
vill först konstatera att inget avgörande har kommit fram som ger anledning att
tidigarelägga den tidpunkt när kärnkraftsavvecklingen skall vara helt
genomförd. De studier av olika avvecklingsalternativ som har gjorts av
expertgruppen visar emellertid att effekterna på samhället i hög grad blir beroende
av den takt med vilken avvecklingen sker.

En
avveckling på tio år eller kortare tid skulle kräva stora uppoffringar, både
ekonomiskt och miljömässigt. Detta gäller oavsett om omställningen läggs tidigt
eller sent under tiden fram till år 2010. En längre omställnings-period, däremot,
ökar möjligheterna till successiv anpassning och teknikutveckling. Detta
gäller inte minst för den elintensiva industrin. Därigenom skapas även goda
förutsättningar för den nya kraftprodukfionen att klara stränga miljökrav. En
lång omställningsperiod innebär vidare att upphandlingen av de nya
elproduktionsanläggningarna och investeringarna i effekfiv utrustning m. m.
kommer att spridas över tiden. Härigenom ges svensk industri bättre möjligheter
att svara för en stor del av leveranserna vid de betydande investeringar som
blir följden av kärnkraftsavvecklingen. Samfidigt minskar de risker för
överhettning på investeringssidan som skulle uppstå vid en omfattande, snabb
omställning.

Den
hittills förda energipolifiken har varit framgångsrik. Jag anser därför att de
energipolitiska rikfiinjerna i huvudsak även framgent bör gälla. Ekonomiska och
industriella skäl talar emellertid för att arbetet nu bör intensifieras sä att
omställningsperioden kan utsträckas, med bibehållet slutmål att avvecklingen av
kärnkraften skall vara helt genomförd senast år 2010.

Nya
erfarenheter frän driften av kärnkraftverken i Sverige och utom

lands kan leda till bedömningen att kärnkraften behöver avvecklas i en 4

snabbare
takt. Eftersom en sådan utveckling,irite kan uteslutas är del Prop.
1986/87:159

också en fördel om anpassningsätgärderna påbörjas tidigt
och genomförs

fortlöpande.

Kämkraftsavvecklingen måste genomföras så att en säker
elförsörjning kan upprätthållas. Detta kräver insatser för såväl elhushållning
som uppförande av nya produktionsanläggningar för el.

Tillförseln av ny energi och resultaten av hushållningen
avgör när reaktorerna kan tas ur drift. Jag kommer strax att redovisa vissa
utgångspunkter för mina överväganden avseende insatser för en säker
elförsörjning och en effektiv elanvändning. Avsikten med dessa insatser är att
en reaktor skall kunna tas ur drift någon gång under perioden 1993-1995. Under
perioden 1994-1996 bör dessa insatser för tillförsel av ny energi och
hushållning ha givit sådana resultat att en andra reaktor kan tas ur drift.

Vid valet av de reaktorer som först skall tas ur drift bör
— vid sidan av säkerhetsaspekterna - beaktas bl. a. reaktorernas regionala
betydelse för kraftproduktionen, möjligheterna att överföra kraft mellan
regioner och de regionala förutsättningarna för att minska elanvändningen. Det
är angeläget att snabbt få fram ett underiag som gör det möjligt att ta
ställning till bl. a. dessa frågor. I ett sådant underlag bör belysas de
samhällsekonomiska effekterna av olika alternativ. Jag avser att inom kort
hemställa att regeringen uppdrar åt statens energiverk att senast den 15
december 1987 redovisa ett sådant underlag.

Den energitekniska utvecklingen sker särskilt snabbt längs
tvä linjer. Den första gäller miljövänlig förbränningsteknik med hög
verkningsgrad för kraftverk i storleksordningen några hundra MW. Den andra
linjen gäller mindre elproduktionsanläggningar, inte minst kraftvärmeverk, i storieksordningen
upp till något eller några tiotal MW med hög totalverkningsgrad, högt elutbyte
och goda miljöegenskaper. Naturgasen har härvidlag gynnsamma egenskaper, men fastbränsleeldade
anläggningar har god utvecklingspotential. På sikt kan förgasning av fasta
bränslen fä stor betydelse. Det är väsentligt att goda villkor skapas för båda
utvecklingslinjerna.

Det är viktigt att under kärnkraftsavvecklingen utnyttja
de kunskaper och erfarenheter som samlas om metoderna för elhushållning, elersättning
och miljövänlig elproduktion. De insatta åtgärderna kommer med hänsyn till den
långa omställningsperioden fortlöpande att behöva ses över.

2 Situationen i kraftsystemet

Elförbrukningen inkl. överföringsförluster var år 1986 ca
125 TWh (tempe-raturkorrigerat värde exkl. avkopplingsbara elpannor).
Ökningstakten är för närvarande ca 2 % per år. Detta innebär att vi för år 1987
kan räkna med en årsförbrukning om ca 128 TWh. Ett maximalt utnyttjande av
nuvarande kraftsystem innebär att elförbrukningen kan få gå upp till bortåt 145
TWh per år utan att leveranssäkerheten för energi äventyras. Om förbrukningen
överskrider 135 TWh per år måste dock oljeeldad kraft användas i ökande
utsträckning.

Mot denna bakgrund kan
leveranssäkerheten för energi i kraftsystemet Prop. 1986/87: 159 för närvarande
anses vara god. Leveranssäkerheten för effekt — kraftsystemets förmåga att
klara de högsta förbrukningstopparna — är mindre. Vid förbrukningstoppen den 12
januari 1987 var timmedel värdet drygt 26000 MW. Gränsen för maximalt tillåten
elförbrukning var samfidigt drygt 27000 MW. Marginalen var således liten. Den
12 januari var alla kärnkraftblock i drift. Om något av de större blocken hade
varit ur drift skulle det sannolikt blivit nödvändigt att under begränsade
perioder koppla bort vissa elabonnenter (lastbortkoppling).

De
förhållanden som rådde den 12 januari uppträder statistiskt sett mycket sällan.
Temperaturnivån var för hela landet denna dag ca 20° C lägre än normalt.
Dessutom föregicks den 12 januari av en sammanhängande lång period med mycket
kallt väder. Detta ledde fill en excepfionellt hög elförbrukningstopp.

3 Prissättningen på el

Det
är viktigt att den omställning av energisystemet som nu förestår sker på
samhällsekonomiskt rationella grunder. Förutsättningarna för prisbildningen på
elmarknaderna bör vara sådana att både producenter och användare av el får
riktiga signaler om kostnaderna i elproduktionen.

Produktion
och användning av el och värme är i hög grad bestämda av redan gjorda
investeringar i produktionsanläggningar samt i befintliga tillverkningsprocesser,
byggnader m.m. Elpriserna skall ge förutsättningar för dels ett effektivt
utnyttjande av de befintliga investeringarna på produktions- och
användningssidan, dels nya investeringar. På elproduktionsområdet är det
viktigt att prissignalerna fungerar korrekt, med hänsyn till de stora
utbyggnadssteg som måste tas när kapaciteten behöver ökas.

Energiråvaror
och värme köps och säljs i Sverige i princip utan direkt statlig styrning.
Detta förhållande gäller även för el. Någon statlig reglering av elpriserna
sker alltså inte. Undantagsvis har dock elpriserna — liksom andra priser —
temporärt reglerats som ett led i statsmaktemas prisstabili-seringspolitik.
Staten har emellertid ett indirekt inflytande över producentprisnivån genom
det avkastningskrav som åläggs Vattenfall. Staten kan också påverka elkostnaden
för användarna genom olika skatter och avgifter.

Den
svenska elmarknaden karaktäriseras således av en frånvaro av direkta statliga
regleringar av priset. Sverige skiljer sig härvid från flertalet andra länder.
I ett internationellt perspektiv anses den svenska elmarknaden fungera väl när
det gäller att effekfivt utnyttja de sammanlagda produktions- och distributionsresursema
och leverera el med god säkerhet till abonnenterna. Det finns enligt min mening
inga skäl att ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt inför de krav
på elsystemet som uppstår under kärnkraftsavvecklingen.

Vattenkraften
med sina låga kostnader svarar för ungefär hälften av den nuvarande
elproduktionen. Kärnkraften svarar för närvarande för i stort sett den
resterande elproduktionen. Sverige har internationellt sett en låg

kostnad
i elproduktionen och en låg prisnivå. Ny elproduktion höjer kost- Prop.
1986/87: 159 naderna för den samlade elproduktionen. Déssä kostnadshöjningar
slår igenom på priset. Prisstegringstakten blir bl. a. beroende av i vilken
takt och omfattning nya elproduktionsanläggningar behöver las i drift.

En
rationell elförsöijning förutsätter att det görs en riktig avvägning mellan
energihushållningsåtgärder och åtgärder för energitillförsel. Hushållningsåtgärder
bör vidtas så länge kostnaden för att spara en kilowattimme är lägre än
kostnaden för att tillföra en kilowattimme. Om användarna av el genomför de
hushållningsåtgärder som från denna utgångspunkt är motiverade kan de framtida
elprishöjningarna begränsas.

Investeringar
i ny kraftproduktion bör göras före urdriftlagningen av kärnkraftverken. Den
nuvarande prisnivån på el torde dock vara så låg att sådana investeringar i
vissa fall inte är lönsamma. Vattenfall har en prisledande ställning på
elmarknaden. Den allmänna prisnivån på el påverkas av bl. a. det
avkastningskrav som statsmakterna ålägger Vattenfall.

Ett
förslag om ny ekonomisk styrning av Vattenfall bereds i regeringskansliet. Jag
avser att senare förelägga regeringen förslag om en proposition till riksdagen
i denna fråga. Därvid avser jag bl. a. föreslå ett höjt avkastningskrav på
Vattenfall. Detta torde enligt min mening leda till en elprishöjning. På så
sätt ökar lönsamheten för investeringar i ny elproduktion liksom för
energihushållningsåtgärder.

Jag
är medveten om att kommande elprishöjningar kan leda fill oskäligt stora
vinster i företag som äger äldre kraftverk med låga produktionskostnader.
Åtgärder med anledning härav bör övervägas.

Jag
har framhållit prisets betydelse för producenter och användare av el. Det pris
som konsumenten får betala är priset inkl. skatter och avgifter. Jag vill i
sammanhanget erinra om skatteutskottets uttalanden (SkU 1985/ 86:38, rskr. 364
och SkU 1986/87:30) aU en utvärdering av nuvarande principer för
energibeskattningen bör genomföras. Enligt vad jag har erfarit avser chefen
för finansdepartementet att hemställa om regeringens bemyndigande att tillkalla
en kommitté med parlamentarisk sammansättning med uppdrag att utreda frågor om
de indirekta skatterna. Energiskattefrågorna kan lämpligen behandlas i det
sammanhanget.

En
effektiv elmarknad ger incitament till anpassningsätgärder på såväl
användnings- som tillförselsidan under den omställning av energisystemet som
redan har inletts. Det är angeläget att ökningen av elanvändningen kan hejdas
redan under de närmaste åren. När det gäller anläggningar för den ersättande
elproduktion som kommer att behövas vid millen av 1990-talet bör projektering
och byggande påbörjas så snart som möjligt. Vid överväganden om lokalisering av
dessa anläggningar måste ett flertal faktorer beaktas, bl. a. sysselsättingsaspekterna.

Tillgång
till billig och säker energi har varit av stor betydelse för den industriella
tillväxten i vårt land. Industrin måste även i framtiden tillförsäkras den tillgång
till billig och säker energi som är nödvändig för den industriella
utvecklingen.

Som
jag tidigare har anfört måste omställningen genomföras på ett

sådant sätt att bl. a. uppställda välfärdsmål inte äventyras. De prishöjning

ar på el som förväntas under de närmaste åren kommer dock att innebära 7

påfrestningar för företag
med en stor elanvändning. Sådana företag svarar Prop. 1986/87: 159 för en
förhållandevis stor del av industrisysselsättningen i bl. a. Bergslagen och
Norrland, dvs. i regioner som i dag har betydande sysselsättningsproblem
främst till följd av strukturomvandlingen i industrin. Det finns därför anledning
att noga följa utvecklingen för sådan industri vars överlevnadsmöjligheter
påverkas av priset på el. Det är därvid viktigt att studera de regional- och
arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna samt överväga hur detta kan påverka
politikens inriktning och omfattning.

4 Elhushållning och elersättning

Den
prishöjning pä el som kan förväntas under de närmaste åren kommer alt leda till
en viss ökning av investeringarna för elersättning och för effeklivisering av
elanvändningen. Detta gäller särskilt användningsområden där el relativt lätt
kan ersättas med andra energibärare.

De
elprishöjningar som sannolikt kommer att inträffa under de närmaste åren torde
dock inte utan andra åtgärder leda till påtagligt minskad elanvändning totalt
sett. Det finns flera orsaker till detta, bl. a. osäkerhet om energiprisulvecklingen,
organisatoriska trögheter och bristande kunskaper om nya tekniska lösningar, t.
ex. inom uppvärmningsområdet. Effektivise-ringsmöjligheterna inom industrin
utnyttjas inte heller alltid fullt ut, bl. a. på grund av osäkerhet inom
företagen om de tekniska och ekonomiska förutsättningarna.

Statliga
åtgärder kommer att behövas för att övervinna trögheter på marknaden. Målet för
åtgärderna bör vara att begränsa elanvändningen så mycket som behövs för att vi
skall kunna genomföra kärnkraftsavvecklingen utan att andra samhällsmål hotas.

Jag
anser att det är angeläget att klarlägga vilka åtgärder som behövs för att
åstadkomma den nödvändiga effektiviseringen av elanvändningen. Jag avser därför
att senare denna dag hemställa om regeringens bemyndigande att tillsätta en
delegation för elanvändningsfrågor. Jag går nu över till att närmare beskriva
några områden som är betydelsefulla i ett sådant arbete.

Möjligheterna
att i framtiden ersätta elvärme med andra uppvärmningsformer är i hög grad
beroende av den tekniska utvecklingen vad gäller nya former för småskalig
uppvärmning. Det kan gälla t. ex. ny miljövänlig förbränningsteknik, ny
värmedistributionsteknik och värmelagringsteknik. Vid sidan av utvecklingen av
ny teknik är också möjligheterna att undanröja olika organisatoriska trögheter
betydelsefulla om elvärmen skall kunna ersättas i så stor utsträckning som är
samhällsekonomiskt motiverat.

En
effektivare användning av hushållsel och drifiel i bostäder och lokaler bör
också eftersträvas. Detta gäller såväl enskilda komponenters användning som
effektivare systemutnyttjande vad beträffar bl. a. byggnaders värmebehov och
utnyttjande av olika maskiner, fläktar, pumpar o. d.

De
elprishöjningar som kan förutses kommer att ställa ökade krav pä en effektiv
elanvändning inom industrin. Detta kan bl. a. åstadkommas genom nya tekniska
lösningar eller genom att beprövad teknik utnyttjas i nya tillämpningar.

Delegationen bör få i uppdrag att utarbeta förstag till
åtgärder på använd- Prop. 1986/87: 159 ningssidan. En utgångspunkt bör
självfallet vara det arbete som har bedrivits och som pågår inom detta område.
Jag har nyligen haft överiäggningar med myndigheter och organisationer inom
energihushållningsområdet och företrädare för bl. a. industrin och
fastighetsförvaltning. De samlade erfarenheterna från arbetet med el- och
energihushållning och rationell elanvändning bör tas till vara. Som exempel på
pågående arbete kan nämnas att statens energiverk på regeringens uppdrag
genomför en kartläggning av industrins anpassningsmöjligheter inför
kärnkraftsavvecklingen.

I sina förslag bör delegationen särskilt beakta behovet av
informationsinsatser till olika grupper av elanvändare.

Delegationen bör under hösten 1987 redovisa ett första underiag
för beslut om programmets utformning.

5 Ny elproduktion

Kärnkraftsavvecklingen innebär att en
elproduktionskapacitet om närmare 10000 MW med en möjlig ärlig elproduktion om
ca 63 TWh gradvis ställs av till år 2010. Det bortfall av elproduktion som
kärnkraftsavvecklingen medför skall så långt det är ekonomiskt fördelaktigt
mötas genom minskningar i elanvändningen. Dessa minskningar skall uppnås genom effektiviseringar,
konverteringar och andra anpassningsätgärder. Även med en långtgående effeklivisering
i elanvändningen torde det dock bli nödvändigt att bygga nya anläggningar för
elproduktion.

Åtgärderna på elanvändningsområdet får inte fullt
genomslag förrän efter en viss tid. Nya elproduktionsanläggningar bör därför
byggas för att säkra elförsörjningen under kärnkraftsavvecklingens första
period. I första hand bör anläggningar för basproduktion byggas.

Det nuvarande kraftsystemet har mindre säkerhetsmarginaler
för effekt än för energi. Jag förutsätter att kraftföretagen noga följer
utvecklingen och vidtar erforderliga åtgärder. En utbyggnad i form av
gasturbiner för att möta effektbehovet bör kunna genomföras på några få år.

För all ny kraftproduktion bör stränga miljökrav gälla. De
långa utbygg-nadstiderna för kraftanläggningar gör att det är angelägel att
snart besluta om sådana utbyggnader. En förutsättning bör vara att de
anläggningar som byggs skall kunna ge ett säkert produktionstillskott till
mitten av 1990-ta-let.

Del är Vattenfall och övrig kraftindustri som har ansvaret
för den erforderliga utbyggnaden av ny baskraft. Jag förutsätter därför att
dessa projekterar och bygger nya kraftanläggningar. Jag utgår därvid från att
kraftföretagen och kommunerna gemensamt utnyttjar möjligheterna att bygga
kraft värme.

Jag anser det angeläget att möjligheterna till småskalig
elproduktion utnyttjas så långt det är ekonomiskt rimligt. Därigenom åstadkoms
en utveckling mot ett flexibelt energisystem som tar till vara möjligheterna
att utnyttja lokalt tillgängliga energikällor. Statens energiverk studerar f. n.
förutsättningarna för att få ett bättre utnyttjande av möjligheterna fill lokal

elproduktion. Regeringen
har överiämnat ett förslag om en ändring i el- Prop. 1986/87: 159 lagen till
lagrådet. Förslaget, som syftar till att underiätta tillkomsten av mindre
elproduktionsanläggningar, innebär att det införs en rätt för elproducenter
att från anläggningar med en effekt mindre än 1 500 kW el sälja elström till
distributören i området. Det pris och övriga villkor som därvid tillämpas skall
kunna prövas av en myndighet.

Jag
har nyligen påbörjat överläggningar med kraftföretagen inför behovet av att
säkerställa att nya kraftproduktionsanläggningar står färdiga att tas i drift
vid mitten av 1990-talet. Företrädare för kraftindustrin har härvid uttalat att
de avser att under hösten 1987 presentera flera alternativ för att säkerställa
en tillräcklig elproduktionskapacitet vid mitten av 1990-talet. Jag avser vidare
att föreslå regeringen att uppdra åt statens energiverk att följa elbelastningens
utveckling och tillkomsten av ny kraftproduktion.

Stränga
miljökrav bör ställas på nya elproduktionsanläggningar. Det gäller för all
tillkommande kraftproduktion. Genom fortgående teknikutveckling m. m. bör
miljökraven successivt kunna skärpas. Därigenom bör de anläggningar som tas i
drift i slutet av avvecklingsperioden kunna uppfylla än högre miljökrav än de
anläggningar som tas i bruk i början av perioden.

6 Utveckling och demonstration av ny energiteknik

Ny
teknik för tillförsel och distribution av energi är av central betydelse för att
omställningen av energisystemet skall kunna genomföras med minsta möjliga
negativa effekt för olika samhällssektorer. Svensk industri fär på detta område
möjligheter att för en betydande hemmamarknad utveckla sin tekniska kompetens,
vilket i sin tur kan få betydelse för industrins internationella
konkurrenskraft. Efterfrågan på miljövänlig elproduktionsteknik kan bedömas bli
mycket stor även i utlandet fram emot sekelskiftet.

6.1 Program för utveckling och introduktion av ny energiteknik

Statsmakterna
har under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder som syftar till att underiätta
omställningen av energisystemet.

Statligt
stöd till grundläggande forskning och utveckling inom energiområdet har sedan
år 1975 lämnats inom energiforskningsprogrammet. Regeringen har nyligen
presenterat etl förslag om energiforskningsprogram för den kommande
treårsperioden (prop. 1986/87:80 bil. 12). Programmet omfattar 1050 milj. kr.
De statliga insatserna inom energiforskningsområdet är främst inriktade på att
underiätta omställningen av energisystemet. Enligt regeringens förslag bör
insatserna koncentreras fill bl. a. energihushållning, energisnål teknik inom
industri och bebyggelse, teknik för utnyttjande av förnybara energikällor samt
åtgärder för att minska energisystemets påverkan pä miljön.

Vid
sidan av energiforskningsprogrammet sker dessutom inom bygg

forskningsområdet forskning och utveckling som påverkar energianvänd- 10

ningen i byggnader. Sedan slutet av 1970-talet bedrivs forskningsinriktal
Prop. 1986/87: 159 experimentbyggande avseende bl. a. nya energisystem och
energihushållning i byggnader. Vidare ställs som villkor för statligt
ekonomiskt stöd inom ramen för bostadsförbättringsprogrammet att lämpliga
åtgärder som påverkar energianvändningen ingår i bostadsförbättringsåtgärderna.

Riksdagen beslutade i april 1986 om ett program för
utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet (prop. 1985/86:102,
NU 17, rskr 172). För programmet anslogs 150 milj. kr. att användas för bidrag
och villkorliga bidrag. Vidare fastställdes en ram om 300 milj. kr. inom vilken
lånegarantier får beviljas. Stödet handhas av statens energiverk.

År 1983 inrättades kolmiljöfonden (prop. 1982/83:100 bil.
14, NU 22, rskr 166). Ur fonden lämnades stöd till anordningar för att minska
utsläppen av svavel vid förbränning av kol. I och med 1985 års energipolitiska
beslut (prop. 1984/85:120, NU 30, rskr 362) ändrades stödet lill att gälla
åtgärder för att minska utsläppen av svavel- och kväveoxider vid förbränning
av fasta bränslen samt åtgärder som minskar miljöpåverkan vid avfallsförbränning.
Fondens namn ändrades till bränslemiljöfonden. Statens energiverk svarar för
den stödgivning som finansieras via fonden.

I 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 16)
har regeringen föreslagit att användningsområdet för bränslemiljöfonden skall
utvidgas till att gälla också utprovning av ny miljöskyddsteknik utanför
energiområdet.

De statliga stödinsatserna för utveckling av ny
miljövänlig energiteknik bör samordnas. Härigenom kan de utnyttjas pä
effektivast möjliga sätt. Jag anser därför att en samordning bör ske mellan det
befintliga programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik samt
bränslemiljöfonden.

Det bortfall av elproduktion, som kärnkraftsavvecklingen
medför, bör i första hand mötas genom minskningar i elanvändningen. Först när
förslag från den tidigare nämnda delegationen för elanvändningsfrågor föreligger,
bör den slutliga utformningen av det sammanslagna teknikutvecklingsprogrammet
fastställas. Jag avser att senare förelägga regeringen förslag i denna fråga.

6.2 Svensk Energiutveckling AB

Kraftproducenterna genom Vattenfall, Svenska
Kraftverksföreningen och

Sydkraft AB planerar tillsammans med Svenska Elverksföreningen,

Svenska Gasföreningen och Svenska Värmeverksföreningen att bilda ett

gemensamt utvecklingsbolag, Svensk Energiutveckling AB. Utvecklings

bolaget skall i ett utökat forskningssamarbete utveckla och demonstrera

nya tekniska lösningar och system som behövs för att ersätta kärnkraften.

Bolaget skall planera, finansiera och svara för genomförandet av utveck

lingsinsatser. Målsättningen är att klarlägga och demonstrera möjligheter

na till elersättning, elsnål teknik, miljövänlig förbränningsteknik, kombine

rade anläggningar baserade pä fasta bränslen och gas, ny elproduklionstek-

nik saml frägor rörande bränsletillförsel och bränslehantering. Utveck

lingsinsatserna skall avse såväl storskalig som småskalig teknik. Det ut

vecklingsprogram som skall genomföras avses bli inriktat mot sådan teknik 11

som kommit så långt i
utvecklingen att den från teknisk och ekonomisk Prop. 1986/87: 159
utgångspunkt bedöms vara möjlig att demonstrera i full skala under 1990-talet.
Det ligger således inom utvecklingsbolagets ansvarsområde att medverka lill
att det uppförs ett antal anläggningar för demonstration av miljövänlig teknik
i större skala.

Arbetet
i bolaget skall ske i nära samarbete med statens energiverk, som svarar för en
stor del av det statliga energiforskningsprogrammet. Verksamheten skall i
första hand pågå under en period av tio år. Kostnaderna beräknas till i
medeltal 100 milj. kr. per år under de fem första åren. De därpå följande fem
åren beräknas fordra en ökning av medelsramen. Vattenfall avses svara för
hälften av dessa kostnader.

Vattenfall
har hemställt om regeringens medgivande att få medverka i bolaget. Jag avser
att senare denna dag föreslå att regeringen godkänner att Vattenfall medverkar
i bolagsbildningen.

7 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

dels
föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer som jag har förordat i

fråga
om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning,

dels
bereder riksdagen tillfället att ta del av vad jag i övrigt har anfört

om
energipolitikens framtida inriktning.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och
det ändamål som hon har hemställt om.

12

Bilaga I Prop. 1986/87:
159

EFTER TJERNOBYL

Konsekvenser för energipolitik, kärnsäkerhet, strålskydd
och miljöskydd

Sammanfattning av rapport från Expertgruppen för
kärnsäkerhet och miljö (Ds I 1986:11)

Innehåll

1
Bakgrund.........................................................
13

2
Reaktorsäkerhetsfrågor .................................... 14

2.1
Händelseförioppet i Tjernobyl .......................... 14

2.2
Skillnader mellan Tjernobylreaktorn
och svenska reaktorer ..15

2.3
Inverkan på den tekniska
riskbilden för svenska reaktorer ... 16

2.4
Riskbilder vad gäller kärnkraft
i omvärlden ........ 17

2.5
Säkerhetshöjande åtgärder ........................... 17

3 Strålskyddsrisker
och olycksberedskap................... 19

3.1
Tjernobylolyckan .......................................... 19

3.2
Olycksberedskapen ...................................... .. 20

4
Förtida avveckling av
kärnkraften i Sverige ............ .. 20

5
Hälso- och miljökonsekvenser ............................ 24

5.1
Riskbedömningar och
olycksrisker ..................... 24

5.2
Allmänna miljösynpunkter på
avvecklingen ....... 25

5.3
Säkerhets- och
strålskyddssynpunkter pä avvecklingen 26

1 Bakgrund

I
Sverige finns nio kokarvattenreaktorer och tre tryckvattenreaktorer med en
sammanlagd elektrisk effekt av ca 9 700 MW. I hela världen fanns vid slutet av
år 1985 374 kärnkraftsreaktorer i drift för elproduktion med en sammanlagd
kapacitet av 250000 MW. Under år 1985 var 157 nya reaktorer under uppförande.
Ytterligare 115 planerades och tre lades ner. Olyckan i Tjernobyl har påverkat
utbyggnadsplanerna.

Världens
samlade drifterfarenhet av kärnkraftsreaktorer uppgår till ca 3 800 reaktorår.
Härav har ungefär hälften uppnåtts i tryckvattenreaktorer, en fjärdedel i kokarvattenreaktorer
och resten i andra typer av reaktorer.

Internafionellt
samarbete på kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet pågår sedan länge inom
Norden, FN, OECD och EG. Vidare finns nordiskt samarbete samt bilateralt
samarbete med Norge, Schweiz, Spanien och USA.

Kärnkraftsolyckan
i Tjernobyl har påtagligt inverkat på det internationella
kärnsäkerhetssamarbetet. Under hösten 1986 har två internationella konventioner
utarbetats i IAEA:s regi. Den ena avser informafion vid en kärnkraftsolycka och
den andra ömsesidigt bistånd.

Regeringen
har i propositionen om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobyl- 13

olyckan (prop. 1986/87:
18, NU 12, rskr. 97) föreslagit riksdagen bl. a. att Prop. 1986/87: 159 ratificera
lAEA-konventionerna.

Riksdagen
beslutade år 1981 (prop. 1980/81:90, NU 60, rskr. 274) om riktlinjer för
reaktorsäkerhetsarbetet. Dels skall återkommande säkerhetsgranskningar,
motsvarande granskningen av nya reaktorer, göras av varje reaktor vart ättonde till
tionde är, dels skall åtgärder vidtas för att begränsa konsekvenserna vid en
reaktorolycka. Vid Barsebäcksverket har sådana åtgärder redan vidtagits. För
övriga reaktorer skall dessa åtgärder vara genomförda vid utgången av år 1988.
Vidare förstärks mvndighetsre-surserna för säkerhetsgranskning, bl. a. avseende
människa-maskinfrågor, samt för beredskap.

Om
en kämkraftsolycka inträffar i Sverige eller utomlands har länsstyrelserna
huvudansvaret för att skydda allmänheten. Statens strålskyddsinstitut bistår
med rådgivning och analys, medan Statens kärnkraftinspektion övervakar och
bedömer reaktorsäkerheten. Kärnkraftsägaren har ansvaret för det som händer
inom anläggningen och viss begränsad skadeståndsskyldighet för skador i
omgivningen. Staten har övrigt ansvar.

Den
beredskapsplanläggning som finns för kärnkraftsolyckor innefattar bl. a.
personalberedskap, utbildning, mätning, kommunikationssystem, alarmering,
information, jodtabletter och utrymningsplaner. I prop. 1986/87:18 har
regeringen föreslagit en förstärkning av beredskapen även i övriga delar av
Sverige.

Riksdagen
beslutade år 1980 (prop. 1979/80:75, NU 26, rskr. 141) bl. a. att ingen
ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall ske och att den sista reaktorn skall
stängas senast år 2010. Regeringens hittillsvarande strategi, som presenterades
år 1985 (prop. 1984/85: 120, NU 30, rskr. 362), innebär att regering och
riksdag skall kunna lägga fast en plan för utveckling av hushållning och
alternativ energiproduktion år 1990. År 1995 skall beslut fattas om en avställnings-
och avvecklingsplan. Omställningen skall inledas vid slutet av 1990-talet.

2 Reaktorsäkerhetsfrågor 2.1 Händelseförloppet i Tjernobyl

Under
natten till den 26 april 1986, en lördag, pågår prov vid block 4 vid

kärnkraftverket i Tjernobyl, som ligger 120 km norr om Kiev i Ukraina i

Sovjetunionen. För att underlätta provet har man i strid med säkerhetsfö

reskrifterna satt automatiken i ett flertal av reaktorns säkerhetssystem ur

funktion. Strax före halv tvä pä natten tappar man kontrollen över reak

torn. Det detaljerade förioppet är inte entydigt klarlagt. Inom loppet av

några sekunder inträffar en kraftig effektökning. Reaktorn "skenar".

Reaktorhärden övertrycks och sprängs sönder inifrån. Överdelen av reak

torbyggnaden totalförstörs, så att radioaktiva ämnen från den frilagda,

överhettade och svårt skadade härden strömmar ut direkt till omgivningen.

Brand utbryter i reaktor- och turbinbyggnad liksom i de ca 1 500 ton grafit

(en form av kol), som omsluter bränslet i en reaktor av denna typ.

Branden i grafiten var svårsläckt. Den 5-6 maj började man kyla härden 14

underifrån
med kvävgas, vilket snabbi ledde till att temperaturen och Prop. 1986/87:
159 utsläppen sjönk.

Utsläppen gav omfattande radioaktiva markbeläggningar
kring anläggningen. Luftburna radioaktiva ämnen spreds också över stora delar
av Europa.

Utrymning av innevånarna inom ca 10 km avstånd från
kärnkraftverket kom igång redan inom något dygn. Senare utvidgades
evakueringszonen till drygt 30 km från kärnkraftverket.

Sammanlagt har 135000 personer tvingats flytta. Många av
dessa kommer inte alt kunna flytta fillbaka. Bl. a. väntas inle någon
återflyttning kunna ske till staden Pripjat med 45 000 invånare.

Totalt uppges alt ett trettiotal dödsoffer har krävts
bland brandmän och personal vid kärnkraftverket. Ett par hundra personer fick
skador som krävde sjukhusvärd längre eller kortare tid. Till de akuta skadorna
kommer senare skador, främst i form av ett väntat ökat antal cancerfall under
de närmaste decennierna i Sovjetunionen och i etl antal europeiska länder.

Antalet omkomna och akut skadade skiljer sig inte från
andra stora industriolyckor. Det unika med reaktorolyckan i Tjernobyl är de
långvariga medicinska och sociala följdverkningarna, som berör stora
befolkningsgrupper.

Den sovjetiska analysen pekar på flera samverkande
faktorer som orsak till katastrofen, såsom brister i konstruktionen, mänskligt
felhandlande och etl allmänt dåligt säkerhetsmedvetande vid Tjernobylanläggningen.

Den sovjetiska orsaksanalysen biträds i huvudsak av den
internationella expertgrupp som på IAEA:s uppdrag kommenterat den sovjetiska
redovisningen. Det bör dock påpekas atl vissa frågor fortfarande är obesvarade,
bl. a. därför att originalregistreringarna från kontrollrummet ännu inte
publicerats, ej heller utskrifter från förhör med konirollrumspersonal m. fl.
efter olyckan.

De sovjetiska myndigheterna har beslutat införa ett antal
säkerhets-höjande åtgärder på alla reaktorer av samma typ. Åtgärderna omfattar
bl. a. förbättringar i snabbstoppssystem, instrumentering samt operatörsutbildning
och säkerhetsorganisation.

2.2 Skillnader mellan Tjernobylreaktorn och svenska
reaktorer

På följande punkter, av avgörande betydelse för olycksförioppet,
skiljer sig förhållandena vid Tjernobylanläggningen väsenlligt från motsvarande
förhållanden i Sverige:

a)
Procedurer för
säkerhetsgranskning och genomförande av prov samt andra faktorer tyder på ett
allmänt dåligt säkerhetsmedvetande vid Tjernobylanläggningen. Den bild som
därvidlag tecknas i den sovjetiska rapporten avviker starkt frän den bild
statens kärnkraftinspektion har av hur säkerhetsfrågor hanteras vid svenska
anläggningar.

b)
En reaktorkonslruktion
som i vissa lägen kan b!i reaklorfysikaliskt instabil (dvs. reaktorn kan
"skena"), men som likväl saknar ett snabbstoppssystem med
tillräckligt kort reakfionstid för att kunna bryta en av

instabiliteten orsakad effektökning. De svenska lättvatlenreaktorerna
är 15

på grund
av sin konstruktion långt mer självstabiliserande när det gäller Prop.
1986/87: 159 effektökningar. Likväl har de snabbstoppssystem med kortare reaktionstid
än Tjernobylreaktorn. c) Konstruktionen av primärsystem och inneslutningsfunklion
i Tjernobylreaktorn erbjuder ett dåligt skydd mot stora utsläpp av radioaktiva
ämnen lill omgivningen vid flertalet typer av svåra härdhaverier med omfattande
överhettning av bränslet. Genomförda analyser av antagna svåra härdhaveriförlopp
vid svenska reaktorer visar, liksom erfarenheterna från haveriet i Hartisburg,
att svenska reaktorkonstruktioner erbjuder ett väsentligt bättre skydd mot
stora utsläpp vid flertalet typer av svåra härdhaveriförlopp. Detta gäller
redan i dag för Barsebäcksverket med sitt FILTRA-system. Fram till 1989 byggs
skyddet vid övriga svenska reaktorer stegvis upp till samma kravnivå som vid
Barsebäck. Bl. a. till följd av bristerna i reaktorns stabiliseringsegenskaper
och genom att inneslutningen synes ha mycket dåliga förutsättningar att klara påkänningarna
vid svåra härdhaverier är det helt klart att reaktorer av Tjernobyltyp inte
uppfyller svenska säkerhetskrav och att en sådan reaktor aldrig skulle
godkännas i Sverige.

Allmänt kan också konstateras atl olyckan i Tjernobyl inle
bragt i dagen några säkerhetsfrågor av teknisk eller annan nalur som inte
behandlats i fidigare säkerhetsanalyser.

Tjernobylolyckan har dock på ett konkret sätt belyst
följdverkningarna av en olycka som leder till atl större delar av
härdinnehållet sprids till omgivningen. Detta bör sporra till ytterligare
ansträngningar i svenskt och internationellt reaktorsäkerhetsarbete.

2.3 Inverkan på den tekniska riskbilden för svenska
reaktorer

De ovan angivna tekniska skillnaderna leder fram till
slutsatsen att olyckan i Tjernobyl inte ger anledning till att ompröva den
tekniska riskbilden vad gäller haverier i svenska reaktorer. Denna riskbild har
beskrivits t. ex. av 1979 års reaktorsäkerhetsutredning inför folkomröstningen
om kärnkraft år 1980 och i underlaget till regeringens beslut i februari 1986
om utsläpps-begränsande åtgärder vid de svenska reaktorerna.

Enligt kärnkraftinspektionens bedömning från december 1985
har säkerheten vad gäller att förebygga och förhindra svåra härdhaverier vid
de svenska reaktorerna förbättrats under de senaste åren. Detta är en följd av
de åtgärder som vidtagits på grundval av ökade drifterfarenheter och genomförda
säkerhetsanalyser. Säkerhetsnivån är också bättre känd än tidigare.

Trots att säkerheten vad gäller att förebygga svåra
härdhaverier sålunda

bedöms ha ökat vid svenska reaktorer de senaste åren räknar man ändå i

det svenska reaktorsäkerhetsarbetet med att sådana haverier, inklusive

härdsmälta, trots allt kan inträffa. Kunskaperna om svåra härdhaveriför

lopp liksom reaklorinneslutningarnas förmåga att begränsa radioakfiva

utsläpp till omgivningen har avsevärt förbättrats under senare år. Detta har

för Sveriges del omsatts i åtgärder på de svenska reaktorinneslutningarna

som bedöms väsentligt minska risken för utsläpp som kan ge akuta strål- 16

skador och omfaUande markbeläggning vid flertalet typer av
svära härdha- Prop. 1986/87: 159 veriförlopp. Åtgärderna är redan genomförda
vid Barsebäcksverket och skall vara genomförda vid övriga svenska reaktorer till
är 1989.

Även med ovan angivna förbättringar av säkerheten kvarstår
vissa händelseförlopp med mycket låg sannolikhet som kan leda till utsläpp av
liknande omfattning som i Tjernobyl. Dessa s. k. reslrisker tas dock upp i
säkerhetsarbetet i sä måtto att man söker identifiera riskdominanta föriopp
även bland restriskerna som grund för bl. a. ytterligare förebyggande åtgärder
och fortsatt forskning. Restriskerna behandlades i ett antal seminarier i
kärnkraftinspektionens regi hösten 1986. Områden som togs upp var bl. a. reaktortankbrott,
jordbävningar, flygplansstörtningar, stora bränder, sabotage och komplexa och
svårförutsebara kombinationer av tekniska fel och mänskligt felhandlande eller
felbedömningar.

Sammanfattningsvis kan konstateras att inget framkom vid
kärnkraftinspektionens seminarier som gav anledning till alt ompröva bedömningen
alt de s. k. restriskerna är mycket låga vid svenska reaktorer. I några fall
bidrar de utsläppsbegränsande åtgärder som är under införande vid svenska
reaktorer till att minska vissa typer av reslrisker. Samtidigt är restriskerna
mycket svåra att uttrycka i siffror. Detta gäller särskilt mänskligt
felhandlande.

2.4 Riskbilden vad gäller kärnkraft i omvärlden

Såväl statistiken för allvarliga tillbud som resultaten av
probabilisliska säkerhetsanalyser tyder på att det är en mindre grupp reaktorer
med vissa säkerhetsmässiga svagheter i konstruktionen och/eller kvalitet på
drift och underhåll som svarar för en stor del av bidragen till riskerna för
svåra härdhaverier om man ser till världens samlade reaktorbeständ. Såvida inte
målmedvetna program för säkerhetshöjande åtgärder genomförs, i synnerhet vid säkerhetsmässigt
sämre anläggningar, bedöms risken vara påtaglig för att världen får uppleva
ytterligare något svårt härdhaveri före sekelskiftet. Skulle ett sådant
härdhaveri inträffa i en reaktor med en inneslulning med dålig förmåga att
motstå påkänningar vid etl svårt härdhaveri blir risken stor för utsläpp av
några procent av härdinnehållel av ämnen som jod, cesium m.fl. De lokala markbeläggningsproblemen
blir i så fall betydande och risken blir påtaglig för gränsöverskridande
transport av föroreningar av radiologisk betydelse, särskilt om haveriet
skulle inträffa i Europa.

Översikfliga analyser av tillgängliga
konstruktionsbeskrivningar pekar på alt det i Östeuropa finns ett stort antal
reaktorer försedda med inneslut-ningar eller enbart reaktorbyggnader med dålig
förmåga att begränsa utsläpp till omgivningen vid svåra härdhaverier. Liknande
analyser för väst-väridens reaktorer pekar på atl de allmänt är försedda med
bättre inneslut-ningar, men det finns även bland dem inneslutningskonstruklioner
som torde ha mindre god förmåga att begränsa utsläppen till omgivningen vid härdsmälteförlopp.

överväganden av ovanstående art understryker vikten av
fortsatta kraft

fulla satsningar pä reaktorsäkerheten i alla kärnkraftländer samt behovet

av beredskap i Sverige för reaktorolyckor utomlands. 17

2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 159

2,5 Säkerhetshöjande
åtgärder Prop. 1986/87: 159

Som nämnts avviker den havererade Tjernobylreaktorn till
konstruktion och egenskaper på väsentliga punkter från de lättvattenreaktorer
som finns i Sverige. Mot bakgrund av dessa skillnader och vad som blivit känt
om olycksförioppet samt de analyser som gjorts av antagna svära härdhaveri-föriopp
i svenska reaktorer, har kärnkraftinspektionen hittills inte funnit några
säkerhetstekniska skäl till åtgärder som kunde föranleda avstängning av svenska
reaktorer. Kärnkraftinspektionen undersökte dock tillsammans med
kraftföretagen möjligheterna att påskynda det program för utsläppsbegränsande
åtgärder som regeringen beslöt om i februari 1986. Som resultat härav infördes
redan under sommaren 1986 möjligheter att vid ett eventuellt haveri vattenfylla
utrymmena under reaktortankarna i Forsmark 3 och Oskarshamn 3.

Av olyckan aktualiserade säkerhetsfrågor är i stort
intäckta av det löpande svenska reaktorsäkerhelsprogrammet, möjligen med
undantag av metoder för haverihantering och brandbekämpning i svårt kontaminerad
miljö. I detaljplaneringen av insatser för att höja den svenska reaktorsäkerheten
de närmaste åren bör följande områden uppmärksammas mot bakgrund av vad som
hittills kommit fram i analyser av olyckan i Tjernobyl och vid de seminarier som
kärnkraftinspektionen anordnade under september 1986:

Människa-maskinfrågor och säkerhelskullur: Utredningarna
av haveriet i Three Mile Island (TMI) innehöll utföriiga analyser pä
människa-maskinområdet och det var bl. a. mot denna bakgrund 1979 års reaktorsäkerhetsutredning
föreslog förstärkta insatser på människa-maskinområdel i del svenska reaktorsäkerhelsprogrammet.
Vad som är känt om orsakerna till Tjernobylolyckan understryker ytterligare människa-maskinfrägornas
betydelse, även om det sovjetiska underlaget om förspelet till olyckan inle
medger en lika ingående analys som underiagel från TMI. Förstärkta insatser
inom människa-maskinområdet torde kräva förstärkning av den beteendevetenskapliga/systemergonomiska
expertisen inom kraftföretagen på samma sätt som skett i bl. a. Frankrike och
Storbritannien.

Reaktorfysik. En förnyad genomgång görs av
händelsesekvenser som kan leda till snabba effektökningar för att kontrollera
att hithörande fenomen är tillfredsställande behandlade vad gäller utformning
av säkerhetssystem, instrumentering, instrukfioner och utbildning.

Reakiortankars hållfasthet. Provprogrammen för
reaktortankar följs upp noggrant, varvid tanken i Oskarhamn 1 ägnas särskild
uppmärksamhet. En förnyad genomgång görs av förlopp som kan leda lill kall
övertryckning av reaktortankar för kontroll av att hithörande frågor är
tillfredsställande behandlade vad gäller instrumentering, instruktioner etc.

Väigas. En förnyad genomgång görs av om ytteriigare
åtgärder

för vätgaskontroll är påkallade i svenska reaktorinneslutningar,

samt av säkerheten vid hantering av väigas i övrigt vid anläggningar- .„

na.

Jordbävningar. Det planerade seismiska forsknings- och övervak-
Prop. 1986/87: 159 ningsprogrammet genomförs för bättre kartläggning av
markaccelerationer vid anläggningarna och av hur anläggningarna reagerar pä
sådana accelerationer.

Haverihantering inkl. brandhekämpning. En utvärdering görs
av erfarenheterna frän Tjernobyl vad gäller haverihantering (t. ex. tät-ning
eller dämpning av radioakliva läckage, andra nödreparationer, brandbekämpning, dekontaminering)
i en anläggning med höga aktivitetsnivåer.

Internationellt arbete. Utökade insatser förutses vad
gäller teknisk information och tillgängliga driftserfarenheter om kärnkraftsanläggningar
i Sveriges närmaste omvärid (Nord- och Mellaneuropa), som underlag för
förbättrad svensk beredskap mot olyckor vid kärnkraftsanläggningar utomlands.
Vidare förutses ökade insatser vad gäller svenskt deltagande i bilateralt och
multilateralt samarbete i reaklorsäkerhetsfrågor mot bakgrund av de initiativ
som tagits av den svenska regeringen.

3 Strålningsrisker och olycksberedskap 3.1 Tjernobylolyckan

Luftmassor med aktivitet från Tjernobylolyckan nådde
Sverige på eftermiddagen den 27 april 1986 och i mindre omfattning den 8-9
maj. Regn medförde att det kraftigaste nedfallet av radioaktiva ämnen kom i ett
område runt Gävle, i Sundsvall-Härnösand-Örnsköldsviksområdet och i vissa delar
av Jämtland. Vissa områden fick en markbeläggning av cesium 137 som överstiger
300000 Bq/m. Detta lokalt höga värde kan jämföras med medelvärdet ur följande
sammanställning, som visar vilka ungefärliga mängder radioaktiva ämnen som i
genomsnitt fallit ner över Sverige på grund av Tjernobylolyckan resp. på grund
av kärnvapenproven på 1960-och 1970-talen.

Nuklider

Nedfall i Sverige (Bq/m, genomsnitt)

Kärnvapenprov Tjernobyl

Cesium (134-1-137) Strontium (90) Plutonium (239-H240)

4 000 12000

2 500 400

50 1

De uppskattningar av människors stråldoser i Sverige och
risken för skador till följd av det radioaktiva nedfallet som hittills gjorts
är preliminära. Mätningar görs direkt på människor för att följa upp de
teoretiska uppskattningarna.

I allmänhet kan sägas atl stråldoserna som erhållits från
de moln med radioaktiva ämnen som passerade över Sverige är små.

Den stråldos som kommer att erhållas genom livsmedel är
fortfarande

svår atl uppskatta. Målsättningen var att ingen skulle få mer än 5 mSv år

1986 och att stråldosen i genomsnitt under en femtioårsperiod skall under- 19

stiga 1 mSv/år.

Det
största dosbidraget väntas komma frän den direkta strålningen från Prop.
1986/87: 159 radioaktiva ämnen på marken. Hittillsvarande beräkningar tyder pä
att de mest bestrålade individerna i Sverige kan ha fått en stråldos på upp till
5 mSv under är 1986. Osäkerheten är stor beroende bl. a. på vistelsevanor och
pä olika bostäders skärmande effekt. Den totala stråldosen över en femtioårsperiod
kan komma att uppgå till del tiodubbla för de mest bestrålade individerna.
Detta är långt under de stråldoser då akuta skador kan uppkomma. Däremot antas
varje stråldos medföra en ökad risk för cancer.

Allmänheten
har reagerat kraftigt. Forskning pågår beträffande den information allmänheten
fått och reaktionerna t. ex. i form av oro och rädsla.

3.2
Olycksberedskapen

Expertgruppen
redovisar två ambitionsnivåer för olycksberedskapen. Den lägre nivån motsvarar
befintlig olycksberedskap men med de förbättringar som nyligen föreslagits av
regeringen med anledning av erfarenheterna från Tjernobyl. Den högre
ambitionsnivån beskriver tänkbara ytterligare förbättringar. För bägge nivåerna
läggs stor vikt vid beredskap mot olyckor i utlandet.

Expertgruppen
förordar att frågan om ytteriigare förstärkning och andra åtgärder beträffande
beredskapen mot kärnkraftsolyckor tas upp till noggrant övervägaitde på basis
av det nu tillgängliga materialet inklusive statens haverikommissions rapport
om utvärdering av verksamheten efter Tjernobylolyckan.

4 Förtida avveckling av kärnkraften i Sverige

Enligt
gällande riksdagsbeslut skall kärnkraften vara avvecklad senast år 2010. Fram
till avvecklingen får de i drift varande tolv kärnkraftsblocken användas i den
utsträckning säkerhetskriterierna tillåter. Expertgruppen redovisar
förutsättningar för och konsekvenser av några olika alternativ med snabbare
avveckling av kärnkraften.

Gruppen
har valt att för varje alternativ beskriva hur avvecklingen kan genomföras, så
att merkostnaden blir så låg som möjligt inom ramen för angivna
miljörestriktioner.

Det
första alternativ som redovisas är en snabbavveckling inom ett par år av all
kärnkraft. Den totala elproduktionskapaciteten utan kärnkraft är 90-95 TWh per
år. På så kort sikt som ett par år finns inte möjlighet att bygga nya kraftverk
som skulle kunna ge något nämnvärt kapacitetstillskott.

Förbrukningen
av elenergi år 1986 var ca 130 TWh (inkl. nätförluster). Elförbrukningen måste
därför vid en snabbavveckling reduceras med 35-40 TWh/år. För att uppnå detta
krävs att större delen av elvärmen ersätts med annan uppvärmning, att de mest elkrävande
industrierna lägger ned driften och aU resten av elförbrukningen dras ned med
15-20%.

I
en sådan situation är en höjning av elpriset otillräcklig som styrmedel,

varför starka administrativa styrmedel - typ direkta förbud mot vissa

elanvändningar - måste sättas in. Svårigheterna att snabbt.anpassa indu- 20

striprodukfionen
eller kompensera elbortfallet i hushållen skulle medföra Prop. 1986/87: 159
avsevärda samhälleliga påfrestningar och kostnader. Man riskerar en instabil
marknadssituation som leder till stora effektiviletsföriuster i resursanvändningen.

Med den flexibilitet som finns i uppvärmningssystemet bl.
a. kombisy-slem för olja och el - kan elförbrukningen på kort tid ersättas.
Vidare finns viss outnyttjad kapacitet för elproduktion. 1 vilken utsträckning
denna situation innebär att någon eller några reaktorer kan tas ur drift omedelbart
kan inte bedömas generellt. Begränsningarna i överföringskapaciteten mellan
olika delar av landet innebär restriktioner som är specifika för vart och ett
av kärnkraftverken. Expertgruppen har inte haft möjlighet att närmare utreda
hur förhållandena i fråga om överföringskapacitet påverkar möjligheterna att ta
enskilda reaktorer ur drift.

Barsebäcksverkets möjliga produktion är ca 8 TWh/är,
vilket motsvarar ca 40% av elanvändningen i Sydsverige. Elförsörjningen i
Sydsverige kan inte klaras med bibehållen leveranssäkerhet om Barsebäcksverket
skulle tas ur drift omedelbart. Den tillgängliga produktionskapaciteten i
oljekraftverket i Karlshamn, och överföringskapaciteten i Sydsverige från
övriga Sverige räcker inte helt för att täcka bortfallet av Barsebäcksverket.
Det finns dock möjlighet att under de mest kritiska tiderna på vintern koppla
bort vissa större kunder och geografiska områden.

Om sådan bortkoppling inte görs ökar risken för elavbrott
under höglast-tid. Risken gäller i första hand en regional störning i Skåne.
Det finns emellertid också risk för att en regional störning leder till en
landsomfattande störning.

Några fasta leveranser av el från Danmark som väsentligt
kan öka leveranssäkerheten under höglasttid kan man inte räkna med inom den
korta tid som här är aktuell.

Med en förstärkning av överföringskapaciteten från
Mellansverige skulle dock leveranssäkerheten kunna klaras utan ökad risk för
elavbrott. Nätförstärkningen kan ske med nya 400-kilovoltsledningar. Planerings-och
byggtiden för en sådan är 3—4 år om arbetet forceras och alla tillstånd kan fås
snabbt.

Expertgruppen har vidare studerat ett alternativ med en
successiv urdrifttagning av kärnkraften under den närmaste tioårsperioden,
dvs. till år 1997.

Expertgruppen har utgått från att den ökning av
marginalkostnaden för elproduktion som blir följden då kärnkraftsaggregaten
börjar tas ur drift får fullt genomslag hos alla elabonnenter. Detta skulle
innebära en generell ökning av elpriserna med ca 25 öre/kWh jämfört med i dag.

En sådan prishöjning på el bedöms leda till en minskning
av elförbruk

ningen med ca 15 TWh/år inom sektorerna hushåll och uppvärmning (spa

rande och ersättning med annat bränsle) och ca 10 TWh inom industrin och

speciellt då den elintensiva industrin (ersättning med annan energi, elspa

rande, ändrad produktion och nedläggning). Denna minskning skall ses i

relation till den elförbrukning energiverket räknat med för år 1997 om

kärnkraften avvecklas fill år 2010, nämligen 130-145 TWh. DeUa innebär

atl elproduktionssystemet kan behöva dimensioneras för en årsförbruk- 21

ning om ca 110 TWh. Detta
betyder i sin tur att man måste vara beredd på Prop. 1986/87: 159

att kraftulbyggnader
motsvarande en produktion om ca 30 TWh/år kan

komma att krävas. Beslut
om byggande av nya kraftverk måste i detta

alternativ fattas sä snart
som möjligt. Därefter måste utvecklingen följas

och planeringen vara
flexibel för att överutbyggnad eller elbrist skall

undvikas.

Avgörande
för vilka slag av kraftproduktion man väljer att bygga är det tekniska
utvecklingsläget och kostnaderna för de olika kraftslagen, de fysiska och
politiska begränsningarna samt ledtiderna för utbyggnaderna. I kostnaderna
ingår merkostnader för att uppnå de miljökrav som expertgruppen förutsatt. De
långa ledtiderna (tid för tillståndsgivning och byggande) begränsar
valmöjligheterna vid en utbyggnad som skall ske inom 10 år lill i huvudsak i
dag känd och kommersiell teknik.

Mot
denna bakgrund konstateras att utbyggnader i detta alternativ är möjliga i
ungefär följande utsträckning, räknat som årsproduktion:

-
Mottryck ca 4 TWh, i huvudsak kolbaserad
kraftvärme.

-
Vattenkraft maximalt 3 TWh.
Därvid fordras sannolikt särskilda åtgärder för atl påskynda
prövningsförfarandet.

-
Kondenskrafi för huvuddelen av
vad som återstår. För en omfattande utbyggnad som skall vara i drift inom 10 år
måste man räkna med att i huvudsak välja i dag kommersiell teknik. Att låta en
stor andel av erforderliga utbyggnader utgöras av oprövad teknik skulle
innebära ett risktagande. Då det gäller bränsle måste man i första hand räkna
med kol. En större utbyggnad av naturgaseldade kraftverk skulle kräva förhandlingar
om import av stora kvantiteter naturgas till Sverige. Naturgaseldade kraftverk
är därför knappast ett alternativ för en utbyggnad avslutad år 1997. För ved-
eller torveldade kraftverk utgör kostnaderna en restriktion. De bränslevolymer
som är tillgängliga för elproduktion är också begränsade.

En
kärnkraftsavveckling på tio år, som skisserats i ovanstående scenario, innebär
kostnader, som i sista hand måste betalas av hushållen i form av minskat
utrymme för privat och offentlig konsumtion. Det innebär alltid kostnader att
sluta utnyttja produktionsanläggningar innan deras ekonomiska livslängd löpt
ut. Kärnkraftens kostnader för bränsle, drift och underhåll torde i varje fall
under hela 1990-talet ligga avsevärt under kostnaderna för de
ersättningsalternativ som finns lillgängliga.

Det
är inte möjligt att med rimlig säkerhet beräkna kostnaderna för

samhällsekonomin vid en sådan tidigarelagd avveckling. Expertgruppen

har ändå gjort några modellkalkyler som avser att belysa inverkan på

försörjningsbalans och industristruktur i Sverige. De pekar på ett konsum

tionsbortfall under tolvårsperioden 1988-1999 i storleksordningen 8-10

miljarder kronor per år, eller ca 1,5% av den privata konsumtionen om

kostnaderna skall betalas utan fördröjning genom minskad privat konsum

tion. Resurser måste då omfördelas såväl till ökade investeringar som till

exportindustri och importkonkurrerande industri för att klara elförsörj

ningen och motverka den ökade bränsleimportens inverkan på bytesba

lansen. I jämförelsealternativet med avveckling till år 2010 kommer kraven

på resursöverföringar först efter sekelskiftet. 22

Expertgruppens
kalkylexempel bygger på förutsättningen alt stabilise- Prop. 1986/87: 159
ringspolitiken kan hantera de balansproblem, som uppkommer under omställningsperioden.
Då ställs krav på en jämförelsevis restrikfiv flnanspoli-lik. Det finns inte
utrymme för att kompensera hushållen för de höjda elpriserna genom högre
löneökningar - det skulle endast leda till högre inflation och balansproblem i
utrikeshandeln. Däremot kan givetvis fördel-ningspoliliska åtgärder bli aktuella
för att mildra konsekvenserna för särskilt utsatta kategorier av hushåll.

Jämfört med flertalet andra länder i väriden har Sverige
låga elpriser. Detta har lett fill en svensk industristruktur med hög
elförbrukning. Ser man till pågående strukturförändringar inom industrin kan
två rörelseinriktningar urskiljas. Den ena är en förskjutning från fillverkningsindustri
till fristående tjänsteproduktion. Den andra är en förskjutning från naturresursnära
branscher som gruvor, skogsindustri och metallframställning till
verkstadsindustri och kemisk industri.

Del går inte att entydigt säga hur dessa tendenser skulle
påverkas av en kärnkraftsavveckling på 10 år. Extremt elkrävande verksamheter
inom metallverk och kemisk industri skulle emellertid drabbas hårt av de höjda
elpriserna och en del av dem skulle slås ut. Exportinriklad industri med låg
elförbrukning, t. ex. verkstadsindustri, skulle å andra sidan kunna gynnas
genom de generella stabiliserings- och industripolitiska åtgärder som blir
nödvändiga.

Konsekvenserna för vissa andra branscher, exempelvis massa
och papper, är svåra att bedöma. 1 massa- och pappersproduktionen utgör elkostnaden
en jämförelsevis hög kostnadsandel. I och för sig är därför lönsamheten
känslig för prishöjningar. Men denna industrigren är också i hög grad exportinriklad
och skulle därför gynnas av den omställning mot ökad export som måste bli en
följd av avvecklingen.

Modellkalkyler som gjorts beträffande avvecklingsalternativel
1987-1997 pekar på ganska mättliga effekter avseende såväl sysselsättning som
produktion för industrin som helhet. De regionala konsekvenserna blir troligen
små betraktade på landsdels- eller länsdelsnivå. Däremot kan vissa enskilda
kommuner och lokala arbetsmarknader drabbas hårt av elprishöjningarna. Där
liksom i kärnkraftskommunerna kommer det att krävas riktade arbetsmarknads- och
regionalpolitiska insatser, om inte allvariig arbetslöshet skall uppkomma.

Valfriheten då det gäller teknik för ny elproduktion är
starkt begränsad vid en avveckling på 10 år. Ökad valfrihet i detta hänseende
näs om avvecklingen kan förskjutas framåt i tiden. Expertgruppen har därför
gjort en skiss på en kärnkraftsavveckling där genomförandel sträcker sig över
tiden 1987—2005. Grundtanken är därvid att de närmaste åren ägnas åt aktiv
planering för omställning av elanvändningen och åt att utveckla olika slag av
alternativ miljövänlig kraftproduktion.

På elanvändningssidan får industrin därigenom längre tid
på sig för

omställningen, vilket bl. a. torde kunna leda till en väsentligt större effekli

visering av elanvändningen år 2005 än år 1997. Mera elvärme kommer

sannolikt att bytas mot andra uppvärmningsformer, vilket väntas medföra

ytterligare minskningar av elanvändningen (ca 5 TWh/år). 23

På
elproduktionssidan ökar möjligheterna att bättre utnyttja mottrycks- Prop.
1986/87: 159 underiagen i fiärrvärmesystemen, bl. a. genom småskalig kraflvärme.
Samtidigt hinner vissa nya förbränningstekniker som ännu befinner sig på förkommersiellt
stadium mogna. Detta gäller t. ex. tekniken med förbränning i trycksatt fluidicerad
bädd eller tekniken med kolförgasning - gasrening - gasturbin/ångturbin i
kombinerad cykel. Båda dessa tekniker kan tillämpas i kraftvärme- eller
kondenskraftverk. Med kolförgasningslekni-ken kan låga utsläpp klaras. Detta
innebär möjligheter till mera restriktiva utsläppsnormer för kraftproduktion.
Det blir också längre tidsfrist för förberedelser för eventuell naturgaseldad
kraftproduktion. Vindkrafttekniken, som nu står inför etl nytt
utvecklingsskede, kan inom denna längre tidsram hinna utvecklas så atl den kostnadsmässigt
kan konkurrera med annan elproduktion.

En
annan viktig faktor i sammanhanget är att en förlängd avvecklingsperiod torde
öka möjligheterna för svensk industri atl ytterligare utveckla aktuella
tekniker och bygga upp kapacitet på området. Delta kan i sin tur leda till
exportmöjligheter.

5 Hälso- och miljökonsekvenser 5.1 Riskbedömningar och olycksrisker

Skadliga
biverkningar kan uppkomma vid all mänsklig verksamhet. Åtgärder mot
energisystems biverkningar, med effekter på hälsa, miljö och säkerhet, bör
enligt expertgruppens mening avvägas på samma sätt som för annan samhällelig
verksamhet. Därigenom kan statsmakterna bättre än som sker för närvarande pröva
olika förslag till åtgärder för att minska riskbelastningen för befolkningen i
dess helhet inklusive riskerna från olika energialternativ. Det finns enligt
expertgruppens mening anledning för statsmakterna att pröva olika åtgärder som
skulle underlätta mer enhetliga riskbedömningar än vad som sker för närvarande.

I
expertgruppens rapport kapitel F finns en redovisning av olycksrisker vid olika
energislag som kan ersätta kärnkraften. Stora olyckor med många dödade har bl.
a. inträffat vid vattenkraftdammar, gas- och oljeutvinning i kolgruvor och vid
gasanvändning. Beträffande nya energislag har vi av naturiiga skäl inte så stor
erfarenhet av riskerna.

Expertgruppen
har inte haft tid att studera arbetsmiljöproblemen med olika energislag.

Energisparande,
inklusive utnyttjande av solenergin för uppvärmning, innebär oftast mindre
risker än flertalet metoder för el- eller värmeproduktion. Expertgruppen vill
emellertid peka på vissa risker för hälsan och miljön i detta sammanhang.

I
värmepumpar, som kan ses som ett slags energisparutrustning, används för
närvarande uteslutande freoner som medium för processen. Freon används bl. a.
även i vissa isoleringsmaterial (t. ex. frigolit). Freoner, som släpps ut i
atmosfären, kan skada ozonskiktet som skyddar oss mot ultraviolett strålning
och påskyndar även den s. k. växthuseffekten.

Energisparande
i bostäder och lokaler pä senare år, främst genom tät- 24

ning och
minskad luftväxling, har medfört en kraftigt ökad exposition för Prop. 1986/87:
159 radon. Denna ger ett genomsnittligt dosfillskotl fill den svenska befolkningen
av 2-7 mSv/år, varav större delen tillkommit efter sjuttiotalets energikriser.
Möjligheten att minska radonhalten och samtidigt spara energi diskuteras i en
bilaga. Som jämförelse kan nämnas att nedfallet i Sverige från Tjernobylolyckan
ger ett genomsnittligt dostillskott mindre än i mSv/år.

5.2 Allmänna miljösynpunkter på avvecklingen

Avvecklingsalternativen har analyserats från
miljösynpunkt, varvid säkerhets- och strålskyddssynpunkter behandlas i ett
särskilt avsnitt som refereras längre fram.

Den nuvarande syradeposifionen över Sverige och hela
Centraleuropa leder till omfattande effekter i miljön.

För att fä en återhämtning av försurade områden och
förhindra en fortsatt försurning av de känsligaste områdena är en 80-procentig
minskning av svavelnedfallet jämfört med år 1980 nödvändig. Delta innebär att
inte ens referensallernativet, med de förutsättningar som är antagna när det
gäller begränsning av svavel- och kväveoxider i Europa, är tillräckligt för att
nå denna målsättning. Nedfallet av kväve i södra Sverige bör reduceras med
30-50 procent jämfört med år 1980 för atl förhindra långsiktiga effekter på
miljön. Den bedömda utvecklingen, som baserar sig på dagens miljökrav i Europa,
innebär en ökning av kvävenedfallet jämfört med dagens nedfall i alla
alternativ inklusive referensalternativet.

Avveckling av kärnkraften till år 1989 innebär atl del
svenska kraflpro-duktionssystemet måste utnyttjas maximalt. Även gasturbiner
behöver användas för att täcka elbehovet under vissa tider. Elförbrukningen
inom industrin och övrigsektorn sjunker markant. Det kommer atl ta tid innan ny
produktionskapacitet hinner byggas ut och innan utrustning för att begränsa
utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider kan tas i drift.

Miljökonsekvenserna på kort sikt kan bli märkbara vid
enskilda anläggningar, särskilt vid oljekondenskraftverket i Stenungsund, där
kväveoxidutsläppen tillsammans med befintliga utsläpp av kolväten från
industrier ger ökad förutsättning för ozonbildning. Därutöver kommer
luftkvaliteten i tätorter att i viss utsträckning försämras.

Miljökonsekvenserna på lång sikt skiljer sig inte märkbart
från alternativet avveckling av kärnkraften till år 1997. Detta alternativ kan
medföra atl ett flertal kolkondensblock måste byggas i landet. Dessutom ökar
driften vid de befintliga oljeeldade kondenskraftverken samt mottrycksanlägg-ningarna
inom industrin och fjärrvärmeverken. En ökad användning av olja i stället för
el inom bostadssektorn förutses också. I expertgruppens studie har det
förutsatts att de oljeeldade kondenskraftverken förses med avancerad utrustning
för att ta bort svavel- och kväveoxider ur rökgasen.

Miljökonsekvenserna blir bl. a. att möjligheterna att
begränsa kväveoxidutsläppen med 30% försvåras och uppskjuts i tiden.

Målsättningen om en 65-procentig reduktion av
svavelutsläppen till är

25

1995 kan inte uppfyllas
utan kompletterande åtgärder såsom l.ex. sänkt Prop. 1986/87: 159 svavelhalt
i eldningsoljor.

Miljö-
och hälsokonsekvenserna bedöms i liten utsträckning avvika från referensallernativet.
Lokalt kommer dock miljöförhållandena att försämras. Omfattningen är beroende
på lokaliseringen av större energiproduktionsanläggningar.

Avveckling
av kärnkraftverket i Barsebäck under år 1987 medför ökad drift av det oljeeldade
kondenskraflverket i Karlshamn. Den ökade driften medför alt åtgärder måste
vidtas för atl begränsa utsläppen av svavel- och kväveoxider. Avvecklingen
innebär också en ökad drift av mottrycksan-läggningar inom industrin och inom Qärrvärmeverken.

Hälso-
och miljökonsekvenserna kommer inte att märkbart avvika från referensallernativet.
Lokalt kring Karlshamnsverket beräknas effekten bli mer märkbar.

Expertgruppen
har även belyst vilka effekter en avveckling av kärnkraften i Europa och i
världen skulle få.

Som
nämnts tidigare krävs en 80-procentig reduktion av svavelutsläppen för all
hejda markförsurningen och begränsa försurningsskador i sjöar och vattendrag.
Expertgruppens studie visar att det krävs mycket långtgående åtgärder för alt
nå detta mål. En avveckling av kärnkraften i Europa innebär att det blir dyrare
att nå målet, men atl målet inte är omöjligt att nå.

Expertgruppen
har också låtit ulföra en studie som visar på effekten på klimatet vid en
avveckling av kärnkraften i Sverige och världen.

Studien
visar att avveckling av all kärnkraft i världen endast marginellt påverkar
temperaturen globall.

Studien
visar också att klimalproblemen inte kan undvikas, eller ens mildras, med även
en kraftig utbyggnad av kärnkraften.

I
de avvecklingsallernativ som ovan skisserats kommer energisystemet att till
stor del baseras pä kol och olja. De miljöproblem som är förknippade med dessa
bränslen är främst klimateffekter och försurning av mark och vatten. Förnybara
energikällor innebär oftast mindre miljöproblem i dessa avseenden. Om man skall
åstadkomma ett trendbrott när det gäller att begränsa koldioxidökningen i
atmosfären krävs globalt en ökad energihushållning och att de förnybara
energikällorna får en ökad andel i energiförsörjningen.

5.3
Säkerhets- och strålskyddssynpunkter på avvecklingen

Redovisningen
av strålskydds- och säkerhetsaspekterna koncentreras på

riskerna för en stor reaktorolycka. Sannolikheten för att en mycket stor

olycka skall inträffa kan inte anges eller har mycket stora osäkerhetsin

tervall där den kan bedömas. Expertgruppens bedömning är att ingenting

har framkommit nu som ger anledning att ändra tidigare uppfattning att det

är ytterst osannolikt att någon sådan olycka skulle inträffa under hela det

svenska kärnkraftsprogrammet. Det kan emellertid inte hell uteslutas att

man skulle kunna fä stora utsläpp av radioaktiva ämnen liknande dem i

Tjernobyl. 26

Bland
svenska reaktoriägen är Barsebäck unikt genom den stora befolk- Prop.
1986/87: 159 ningskoncentrationen i omgivningen. En stor olycka där skulle alltså
kunna få särskilt allvariiga följder. Stora delar av t. ex. Malmö och Köpenhamn
skulle kunna behöva utrymmas och i så fall för perioder av många är.

För
atl minska riskerna med kärnkraften har statsmakterna i Sverige redan beslutat atl
avveckla den senast är 2010 samt vidtagit en rad åtgärder för att höja
säkerheten och minska konsekvenserna av en eventuell reaktorolycka.

Om
vi fortsätter reaktordriften till är 2010 med en successiv avveckling under de
sista fem åren, kommer vi att uppnå ytteriigare ca 260 reaklor-driftär. En
snabb urdrifttagning av Barsebäcksverket reducerar det framlida utnyttjandet lill
ca 220 reaktordriftår. I alternativet med en påskyndad avveckling under en
tioårsperiod skulle det fortsatta utnyttjandet av kärnkraften i Sverige
begränsas till drygt 100 reaktordriftår, dvs. ungefär hälften av föregående.

En
snabb avveckling av samtliga reaktorer innebär att man snarast blir av med alla
risker för stora reaktorolyckor i Sverige. Detta skulle emellertid innebära
stora ekonomiska konsekvenser för samhället.

Avveckling
av Barsebäcksverket innebär atl man undanröjer risken för att ett område med
stora befolkningskoncentrationer i Sverige och Danmark skulle kunna kraftigt
beröras av en stor reaktorolycka. En avveckling före år 1990 skulle leda till
stora problem med leveranssäkerheten för el i Sydsverige.

En
påskyndad avveckling av kärnkraften på tio år skulle innebära en halvering av
det framtida kärnkraflsutnyttjandet jämfört med alternativet med en
snabbavveckling av Barsebäcksverkel och i övrigt referensalternativet, dvs.
avveckling senast år 2010.

27

Bilaga
2 Prop. 1986/87:159

Remissyttranden över material överlämnat av energirådet
till regeringen

Innehåll

1 Remissinstanserna
............................................. .. 28

2 övergripande frågor ......................................... .. 29

2.1
Bör riskbilden för svenska
reaktorer omprövas? . .. 29

2.2
Bör gällande riktlinjer för
kärnkraftens avveckling ändras eller

stå
fast? .................................................. .. 31

2.3
Bör Barsebäck stängas före
övriga kärnkraftverk? 33

2.4
Alternativa avvecklingsplaner
........................ .. 35

2.5
Styrmedel inför
kärnkraftsavvecklingen ........... 35

2.6
Skadestånd, kompensationer och
andra ersättningsåtgärder .. 38

2.7
Finansieringen av
kärnavfallsprogrammet ........... 38

3 Reaktorsäkerhet och
strålskydd ......................... 39

3.1
Reaktorsäkerhetsfrågor................................... 39

3.2
Strålskyddsfrågor .......................................... 41

4 Energisystemet inför
avvecklingen......................... .. 42

4.1
Energianvändningens utveckling ...................... .. 42

4.2
Möjligheter till ersättande el-
och värmeproduktion 46

4.3
Omställningar i
energisystemet ...................... .. 52

5
Expertgruppens
avvecklingsalternativ .................... .. 52

6
Effekter av en
kärnkraftsavveckling på samhällsekonomi och miljö 54

6.1
Konsekvenser på
samhällsekonomin ................ .. 54

6.2
Effekter på miljö och hälsa.............................. .. 63

6.3
Konsekvenser av en tidigarelagd
avveckling av Barsebäcksverket 68

7
Kraft- och energiföretagen
inför avvecklingen ......... 69

8
Synpunkter på energirådets
verksamhet och till regeringen överlämnat material, m.m ...................................................................... 70

1 Remissinstanserna

Yttranden
har avgivits av följande: överbefälhavaren, överstyrelsen för

civil beredskap, statens räddningsverk, försvarets forskningsanstalt, soci

alstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, byggnads

styrelsen, statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket. Vetenskaps

akademien, universitets- och högskoleämbetet efter hörande av universite

ten och de tekniska högskolorna, forskningsrådsnämnden, naturveten

skapligaforskningsrådet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrel

sen, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen,

statens råd för byggnadsforskning, statens planverk, statens industriverk,

Sveriges geologiska undersökning, statens naturvårdsverk, statens strål

skyddsinstitut, styrelsen för teknisk utveckling, domänverket, riksrevi

sionsverket, statens energiverk, energiforskningsnämnden, statens vatten

fallsverk, statens kärnkraftinspektion, statens kärnbränslenämnd, länssty- 28

relserna i Göteborgs och
Bohus län. Älvsborgs län, Gävleborgs län, Jämt- Prop. 1986/87: 159 lands län.
Västernorrlands län, Västerbottens län samt Nortbottens län, Göteborgs, Kävlinge,
Malmö, Oskarshamns, Varbergs och Östhammars kommuner. Centralorganisationen
SACO/SR, Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen. Forsmarks Kraftgrupp AB,
Föreningen för Industriell Elteknik, Föreningen Sveriges energirådgivare.
Hyresgästernas riksförbund. Industriens utredningsinstitut.
Ingenjörsvetenskapsakademien, Jernkonloret, Jordens Vänner, Kraftsam,
Landsorganisationen i Sverige, Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska Elektrikerförbundet,
Grafiska Fackförbundet, Svenska Gruvindustriarbetareförbundet,
Handelsan-ställdas förbund. Hotell- och Restauranganställdas Förbund, Svenska
Lantarbetareförbundet, Svenska Livsmedelsarbetareförbundet, Svenska
Metallindustriarbetareförbundet, Svenska Pappersindustriarbetareförbundet,
Svenska Skogsarbetareförbundet, Svenska Transportarbetare förbundet. Svenska
Träindustriarbetareförbundet, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund.
Miljöförbundet, OK Petroleum AB, Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB,
Riksförbundet energileverantörerna, Studsvik Energiteknik AB, Svensk
kärnbränslehantering AB, Svensk Industriförening, Svenska Bioenergiföreningen,
Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen, Svenska Elverksföreningen,
Svenska Gasföreningen, Svenska Kommunförbundet, Svenska Kraftverksföreningen,
Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Petroleum Institutet, Svenska Stenkolsimportörers
förening, Svenska Värmeverksföreningen, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Kemiska Industrikonlor, Sveriges villaägareförbund, Swedegas AB,
Tjänstemännens Centralorganisation, Sydkraft AB, ASEA, Älvräddarnas
samorganisation, det danska miljöministeriet, energibevaegelsen OOA, Expandic,
Helsingborgs hamn, Industrigruppen för energihushållning i byggnader, Jorma Kahanpää,
Stockholms handelskammare, Sveriges energiföreningars riksorganisation, VBB
och Gustaf Östberg.

Aktionsgruppen
Stoppa Nu, Folkkampanjen mot kärnvapen och kärnkraft, Jordens vänner.
Miljöförbundet, Miljöpartiet de gröna samt Socialistiska partiet har lämnat
ett gemensamt yttrande. Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen. Jordens
Vänner och Miljöförbundet har dessutom lämnat egna skrivelser.

2 Övergripande frågor

2.1 Bör riskbilden för svenska reaktorer omprövas?

Frågan
om riskbilden för svenska reaktorer bör omprövas som en följd av

Tjernobylolyckan har tagits upp av ett stort antal remissinstanser. Med få

undantag anser dessa att det inte finns någon anledning att ompröva

riskbilden för svenska reaktorer. Detta betyder inte enligt dessa remissin

stanser att man därför bör avstå från att successivt förbättra säkerhets- och

beredskapssystemen. Några remissinstanser anser dock att riskbilden för

de svenska reaktorerna är sådan oavsett Tjernobylolyckan att de inte 29

borde ha
byggts eller tagits i drift. Även tanken att Tjernobylolyckan bör Prop.
1986/87: 159 föranleda en omprövning har framförts.

Ett antal remissinstanser bl. a. stålens kärnkraftsinspekiion
(SKI), statens strålskyddsinslilul (SSl), Landsorganisationen (LO),
Vattenfall, Sydkraft, Oskarshamnsverkels Kraftgrupp AB (OKG), Forsmarks
Kraftgrupp AB, Studsvik Energiteknik AB, Svenska Elektrikerförbundet och
Svenska Elverksföreningen, anser att olyckan i Tjernobyl inte ger anledning
till att ompröva den tekniska riskbilden vad gäller haverier i svenska
reaktorer. Därutöver vill Sydkraft särskilt fästa uppmärksamheten pä yttrandet
1986-10-30 av den grupp professorer vid Kungl Tekniska Högskolan som deltagit i
den vetenskapliga granskningen av expertgruppens material. I yttrandet heter
det bl. a. "Inga tekniska eller vetenskapliga rön som KTH-gruppen känner
till stöder en omprövning av den grundläggande synen pä säkerheten hos svenska
reaktorer".

Ingenjörsvetenskapsakademien understryker att de reaktorer
som används i Sverige på avgörande punkter är så olika den sovjetiska kanalko-kar-reaklorn,
atl haveriet i Tjernobyl inte väsentligen bidrar till nägon fördjupad
uppfattning om säkerheten i de svenska (och de flesta västerländska)
rektorerna eller om effekterna av en tänkt olycka i någon av dessa.

Landsorganisationen i Sverige och Svenska Elektrikerförbundet
delar mot bakgrund av det presenterade materialet expertgruppens bedömning att händelseförioppet
i Tjernobyl inte ger anledning att ompröva den tekniska riskbilden för de
svenska kärnkraftverken. Därför anser dessa remissinstanser att det inte finns
anledning att nu ompröva beslutet om avveckling senast 2010. ASEA har en
liknande inställning.

Styrelsen för teknisk utveckling. Svenska Gruvindustriarbetareförbundet,
Svenska Melallindustriarbetareförbundet, Oskarshamnsverkels kraftgrupp AB, Studsvik
Energiteknik AB. Vattenfall och Sydkraft AB instämmer med expertgruppens
sammanfattande slutsatser om Tjernobyl och svensk reaktorsäkerhel.

Försvarets forskningsanstalt anser att eftersom stora
kärnkraftolyckor inte kan uteslutas blir analys och värdering av det värsta
fallet viktiga och bör genomföras i större detalj än vad som redovisas i
rapporten. Bland annat bör det uppmärksammas att hot mot den normala
livsföringen eller mot centrala värden som nationell identitet upplevs som
allvarligare än andra hot.

Svenska Naturskyddsföreningen framhåller att Tjernobyl
katastrofen illustrerar kärnkraftens risker även om den inte i någon väsentlig
mån förändrar den tekniska riskbilden. Däremot visar den att Sverige inte har,
och heller inte kommer att få, resurser för att klara en katastrof vid ett
svenskt verk.

Miljöförbundei anför att Tjernobylolyckan aktualiserade
kunskap om

kärnkraftens haveririsker, vilka - om än kända sedan 1950-talet - inte har

tagits hänsyn till vid besluten under 60-, 70-, och 80-talen om att bygga

kärnkraftverk och ta dem i drift. Miljöförbundet menar att expertgruppens

rapport uttrycker samma slutsats på elt förrädiskt sätt genom atl säga atl

"den tekniska riskbilden inte har förändrats". Tjernobylolyckans
förlopp 30

har visat på händelsekedjor i en kanalkokarreaklor som
eventuellt leder till Prop. 1986/87: 159

nya slutsatser om möjliga, häftiga haveriföriopp i bl. a
svenska kokarteak-

torer.

Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen menar atl det är
upprörande felaktigt när utredningen i sin sammanfattning hävdar "att
olyckan i Tjernobyl inte bragt i dagen några tidigare okända säkerhetsfrågor av
teknisk eller annan natur som inle behandlats i tidigare säkerhetsanalyser".
Folkkampanjen menar att Tjernobyl handgripligt lärt oss en ny olycksrisk vid
kärnkraftverk - härdexplosion. Härdexplosion åren hotfull möjlighet även i
svenska reaktorer. Folkkampanjen anser att konsekvenserna av härdexplosion kan
bli mångdubbelt värre i Sverige och atl inga säkerhetsåtgärder kan undanröja
risken för härdexplosion.

2.2 Bör gällande riktlinjer för kärnkraftens avveckling
ändras eller stå fast?

Flertalet remissinstanser anser att expertgruppens
bedömning av händelseförloppet i Tjernobyl inte ger anledning att ompröva
beslutet om avveckling till senast år 2010. Det finns dock ett antal
remissinstanser som kräver omedelbar avveckling eller avveckling snarast
möjligt.

Många remissinstanser anser atl om man vill överväga en
förtida avveckling bör energirådets material utvecklas innan en preciserad
ställning tas.

Avvecklingsbeslutet bör ligga fast

Följande remissinstanser har uttalat sig om
avvecklingsperioden och anser att det tidigare avvecklingsbeslutet bör ligga
fast: överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), universitets- och
högskoleämbetet. Vetenskapsakademien, energiforskningsnämnden, statens
energiverk. Vattenfall, Statens strålskyddsinslitut (SSI),
arbetarskyddsstyrelsen, statens industriverk, Malmö kommun, Kävlinge kommun,
SACO/SR (Civilingenjörsförbundet), ASEA, Forsmarks kraftgrupp. Östhammars
kommun. Hyresgästernas förbund. Industriens utredningsinstitut.
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Jernkonloret, Kraftsam, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Byggnadsarbetareförbudnet, Elektrikerförbundet, Grafikerförbundet,
Gruvarbelareförbundet, Hotell- och Restauranganställdas förbund. Metallindustriarbetareförbundet,
Skogsarbetareförbundet, Kommunalarbetareförbundet, Transportarbetareförbundet,
Oskarshamnsverkels kraftgrupp, Studsvik Energiteknik AB, Träindustriarbelareförbundet,
Svensk industriförening. Elverksföreningen, Kraftsverksföreningen, Industriförbundet,
Kemikontoret, Sveriges villaägareförbund. Sydkraft AB och VBB.

ÖCB anser att en snabbare avveckling än redan beslutad är
förenad med betydande nackdelar ur beredskapssynpunkl, som måste mötas med omfattande
beredskapsåtgärder.

Vattenfall och Kraftverksföreningen anser alt avvecklingen
bör ske så nära är 2010 som möjligt.

IVA kan
inte finna någon säkerhetsmässig eller teknisk anledning att Prop. 1986/87:
159 påskynda avvecklingen. LO anser att händelseförloppet i Tjernobyl inte ger
anledning att ompröva den tekniska riskbilden. Därför anser LO all det inte
finns anledning att nu ompröva beslutet om avvecklingen till senast år 2010.

Stålens strålskyddsinstitut (SSI) anser att den kunskap
som Tjernobylolyckan har gett inte kan motivera sett från strålskyddsmässiga
eller säker-helstekniska utgångspunkter att nuvarande planering och målsättning
för avvecklingen av det svenska kärnkraftprogrammel ändras. Olyckan bör inte
heller ge anledning till atl vidtaga några mer genomgripande ändringar av
beredskapens omfattning i de fyra län som har kärnkraftverk.

Industriförbundet menar att olyckan i Tjernobyl inte ger
anledning till atl ompröva tidigare avvecklingsbeslul.

Fiskeristyrelsen anför alt det från fiskets synpunkt inte
är särskilt meningsfullt au till varje pris pressa fram en avveckling i förtid
om detta innebär att man producerar ersättningsenergin genom byggandet av
fossil-eldade ångkraftverk utan tillfredsställande rening och/eller med
ytterligare vattenkraftutbyggnad.

Svenska villaägareförbundet vill understryka att
demokratiskt fattade beslut under inga omständigheter får frångås. Detta innebär
enligt förbundet att nuvarande riktlinjer måste ligga fast till dess de
upphävs genom en ny folkomröstning.

Fördjupad utredning bör ske före ställningstagande

Vissa av remissinstanserna tar inte någon direkt slällning
till avvecklingen utan vill i stället ha ett bredare underlag innan de kan ta
ställning.

Försvarets forskningsanstalt anser att fördelarna med en
tidigare avveckling av kärnkraften är ofullständigt redovisad i Energirådets
material. Den ger därför inte tillräckligt underlag för att kunna ta ställning
till när kärnkraften bör avvecklas. Tjänstemännens centralorganisation anser
att Energirådels rapport inte ger tillräckligt underlag för att ta en
preciserad ställning till frågan om en förtida kärnkraftavveckling. Minst lika
viktigt som att diskutera någon ny sluttidpunkt är att med kraft fullfölja
avvecklingsarbetet. Svenska Stenkolsimporlörers Riksförbund anser att om det
anses angeläget av främst politiska skäl att tidigarelägga kärnkraftavvecklingen
måste en betydligt noggrannare utredning och analys göras om realistiska
tidsaspekter.

Kärnkraftsavvecklingen bör påbörjas så snart som möjligt

Lantbrukarnas riksförbund anser att avvecklingen bör
påbörjas så snart det är praktiskt möjligt och atl den sedan bör ske i jämn
takt över en läng tidsperiod bl. a. därför att biobränslen kräver en lång
utvecklingstid. En utsträckt avvecklingsperiod ger också industrin möjlighet
att ställa om produktionen till förändrade energipriser.

Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen kräver omedelbar
avveck

ling. Det kan enligt yttrandet ske utan problem för elförsörjning och 32

samhällsekonomi
samt fär obetydlig återverkan på försurning och kol- Prop. 1986/87: 159
dioxidutsläpp.

Jordens Vänner anser atl kärnkraften skall avvecklas
omedelbart.

Aktionsgruppen Stoppa NU, Folkkampanjen mot kärnkraft,
Jordens Vänner, Miljöförbundet, Miljöpartiet de gröna och Socialistiska partiet
anför i ett gemensamt yttrande att det är fullt möjligt alt avveckla kärnkraften
helt i Sverige redan under 1987, under förutsättning atl den politiska viljan
finns och alla goda krafter mobiliseras i planering, information och
genomförande.

Svenska Naturskyddsföreningen menar att vi med hänsyn till
riskerna i kärnkraftens olika led behöver en snabb avveckling av de 12 svenska
reaktorerna. Denna avveckling bör genomföras i tvä etapper. Den första etappen
(omfattande 5-6 reaktorer) bör enligt föreningen genomföras under de närmaste 2
till 3 åren.

Ett avvecklingsprogram bör snarast läggas fast

LO anser att vi nu med konkreta åtgärder måste visa hur vi
skall klara det redan fattade beslutet om avveckling senast år 2010, och
föreslår därför en utvecklingsplan för att bygga ny elproduktion och samtidigt
bygga upp och bevara kompetens och produktionskapacitet för all snabbt kunna
uppföra ytteriigare anläggningar samt beslut om succesiv styrning av
elpriserna.

Enligt bl. a. statens naturvårdsverks uppfattning är det
väsentligt att man nu så snabbt som möjligt lägger fast ett program som
fastställer hur avvecklingen skall genomföras oavsett om kärnkraften skall vara
avvecklad år 2010 eller tidigare. Ell sådant program bör bl. a. innehålla en
ökad satsning på energihushållning, beslut om storskalig satsning på vindkraft
och energiskog samt framtagandet av effektiva styrmedel. Ur miljösynpunkt är
det enligt verket också viktigt att man utvecklar förbränningstekniken för
mindre och mellanstora biobränsleeldade anläggningar.

Svenska Kommunförbundet menar atl kärnkraftsbeslulets
trovärdighet kräver att en detaljplan för elbesparingar och alternativ
elproduktion omedelbart påbörjas.

2.3 Bör Barsebäck stängas före övriga kärnkraftverk?

Ett antal remissinstanser tar upp frågan om eventuell
avveckling av Barsebäcksverket före övriga kärnkraftverk.

Del danska miljöministeriet hänvisar till den redovisning
av de danska

värderingarna av miljö- och säkerhetskonsekvenserna av en snabbavveck

ling som gavs i Stockholm den 12 december 1986 och tillfogar att en snabb

avveckling inte skulle vara miljö- eller säkerhetsmässigt betänklig. Försva

rets forskningsanstalt pekar pä den extra politiska och moraliska dimen

sionen förknippad med närheten till ett annat lands huvudstad. Lantbru

karnas Riksförbund säger att det med hänsyn till befolkningskoncenlra-

tionen och den pågående debatten förefaller rimligt att kärnkraftavveck

lingen inleds med alt Barsebäcksverkel stängs. Svenska Naturskyddsför

eningen menar alt en tidig stängning av Barsebäck är en förutsättning för 33

3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 159

att Sverige med
trovärdighet ska kunna ställa krav på omväriden när det Prop. 1986/87: 159 gäller
drift av kärnreaktorer och när det gäller utsläpp av föroreningar i luft och
vatten.

Sydkraft
AB framhåller å andra sidan att det finns många kärnkraftverk i världen med
lägen liknande Barsebäcksverkets. Dessutom har Barsebäck som hittills enda
kärnkraftverk i världen försetts med en särskild säkerhetsanordning, FILTRA,
för reduktion av radioaktiva utsläppet i händelse av allvarligt haveri.
Sydkraft framhåller att beräkningar gjorts som visar atl stråldoserna efter ett
antaget allvarligt haveri i Barsebäck skulle bli så låga att utrymning eller
andra långtgående skyddsåtgärder i Köpenhamn ej blir aktuella.

Sydkraft
menar att Barsebäcksverket är ett av världens säkraste och mest ekonomiska
kärnkraftverk och därför inte bör avvecklas i förtid.

ASEA
anser att en separat tidig avveckling av Barsebäcksverket inte kan byggas på
vare sig ekonomiska, säkerhetsmässiga eller miljömässiga argument.

Studsvik
Energiteknik AB anser att en stängning av Barsebäck med dess unika säkerhetshöjande
utrustning vore en ur risksynpunkt omotiverad åtgärd.

Överstyrelsen
för civil beredskap anför att Barsebäcksverket har stor betydelse för
energiförsörjningen regionalt i Sydsverige både i fredstid och speciellt under
en krissituation. En avveckling av Barsebäck bör ur beredskapssynpunkt inte
ske - om det ej är säkerhetsmässigt motiverat -förrän verket antingen ersatts
av ny elproduktion i Sydsverige eller överföringsnäten från mellersta och
norra Sverige byggts ut och förstärkts samt kompletterande beredskapsåtgärder
vidtagits.

Kävlinge
kommun menar att för Sydsveriges del är en fortsatt drift av Barsebäcksverket
nödvändig för alt få en tillfredsställande och tillräcklig produktion av
elkraft. Med tanke på bedömningen om Barsebäcksverkets säkerhet är det enligt kommunen
inte rimligt att förorda en förtida avveckling av denna anläggning.

Malmö
kommun anför att sannolikheten för en olycka med allvarliga konsekvenser kan
bedömas vara avgjort mindre i Barsebäck än i flertalet andra länders
kärnkraftverk. Malmö kommun befarar att en avveckling av Barsebäcksverket kan
få allvarliga konsekvenser för Malmöregionens elförsörjning.

Statens
energiverk framhåller i särskild bilaga om Barsebäck att en omedelbar
avveckling är möjlig men försämrar leveranssäkerheten. Risken för en regional
störning som omfattar hela Skåne ökar från ca 0,05-0,10 till 0,35-0,8
störningar per år.

Meterologiska
institutionen vid Stockholms universitet menar att diskussionen om en
eventuell avveckling av Barsebäck är tendentiös bl. a. därför att ingen
diskussion förs om fördelarna, det vill säga de minskade riskerna, av en
stängning av verket.

34

2.4 Alternativa avvecklingsplaner ?;;;,

Några remissinstanser föreslår alternativa
avvecklingsplaner.

Svenska Naturskyddsföreningen anser att de 12 reaktorerna
bör avvecklas i två etapper varvid den första etappen (omfattande 5—6
reaktorer) bör genomföras under de närmaste 2 till 3 åren. Fördelen med en
uppdelning i tvä etapper är att man genom att utnyttja det nuvarande
produktionssystemets marginaler snabbt kan komma igång med avvecklingen.
Förutsatt att man börjar med de minsta reaktorerna (som också är de äldsta) kan
man enligt föreningen klara försörjningen vid den första etappens slut genom
att använda redan befintlig kapacitet i vattenkraftverk, kommunala kraftvärmeverk,
mottrycksanläggningar och kondenskraftverk.

Fördelen med en snabbt genomförd första etapp är enligt
föreningen bl. a. att såväl allmänheten som 10 000-tals beslutsfattare i stat,
kommun och näringsliv får en tydlig signal om vart regering och riksdag vill
komma.

Den andra etappen bör enligt föreningen beslutas i princip
men behöver inte närmare preciseras i dag annat än att den bör inledas i början
av 90-talet och vara genomförd under en 10-årsperiod.

Aktionsgruppen
Stoppa Nu, Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen. Jordens Vänner,
Miljöförbundet, Miljöpartiet de gröna och Socialistiska partiet yrkar i sin
gemensamma skrivelse att regeringen ger en kanslihusgrupp i uppdrag att göra
en plan för att avveckla den svenska kärnkraften under 1987 så att riksdagen
kan behandla den under våren 1987.

2.5 Styrmedel inför kärnkraftsavvecklingen

Ett stort antal remissinstanser berör frågan om behovet av
styrmedel. De styrmedel som främst nämns är elpris- och elskattehöjningar,
förändringar av energiskatteprinciperna, bidrag och annat stöd för att främja
alternativa energislag, satsningar på energisparande och forskning samt tidig
information om hur kärnkraflavvecklingen kommer att genomföras. När det gäller
elpriserna förordar flera instanser atl man nu skall fatta beslut om framtida
successiva höjningar upp till den nivå som kommer att uppnås när kärnkraften
är avvecklad. Priset anses som en viktig signal för att få producenter och
konsumenter att successivt anpassa sig.

Landsorganisationen (LO) framhåller att avvecklingen av
kärnkraften kommer alt innebära höjda elpriser. LO förordar en successiv
höjning av elpriset så att kommuner och industriföretag redan under 1990-talet
ges ekonomiska förutsättningar all bygga ut kraftvärme och utnyttja mottrycksunderiag
i industriella processer. Samtidigt ger en sådan höjning ytterligare incitament
för elbesparing. För att inte drabba konsumenternas köpkraft på ett
oacceptabelt sätt får emellertid enligt LO inte prishöjningarna göras högre än
vad som krävs för atl ge en långsiktig lönsamhet ål denna typ av anläggningar.

Statens planverk menar alt det nu finns starka skäl att
ompröva politiken med låga elpriser. Rimliga prisökningar kan enligt
planverkets uppfattning vara ett medel att stimulera energihushållningen och
öka alternativa upp-värmningssyslems konkurrenskraft.

Prop.
1986/87: 159

OK
Petroleum uttalar att den mest effektiva formen att ge informafion Prop.
1986/87: 159 till marknaden, dess producenter och konsumenter är att utnyttja
priset och det redan nu. Etl högt elpris via exempelvis en successivt höjd elbe-skattning
ger således "rätt information" samtidigt som den möjliggör en i tiden
väl anpassad övergång till hushållning och alternativa energislag etc. En
successiv elprishöjning under en lång period gör det möjligt för industrin att
anpassa sig till de elprishöjningar som förr eller senare ändå oundgängligen
kommer.

Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) anser att ovissheten om avvecklingsplanerna skapar
ett motstånd till långsiktiga planeringsbeslut inom den elkraflsintensiva
industrin. En långsiktig och förutsebar elprispolitik kan enligt TCO medverka
till att industrin ges rimlig möjlighet att vidta anpassningsåtgärder för en
längre period - helst uppemot 10 år.

Flera
instanser, bl. a. Svenska Naturskyddsföreningen, anser atl elpriserna bör
baseras på elproduktionens långsiktiga marginalkostnad. Föreningen anför atl i
en tillväxande ekonomi föreligger etl optimalt utnyttjande av resurserna när
utbud och efterfrågan sammanfaller vid elt pris som motsvarar den långsiktiga
marginalkostnaden. Så är inte fallet inom elförsörjningen i dag. Det idag
artificiellt låga elpriset ger konsumenterna en felaktig bild av vad en ökad
konsumtion faktiskt kostar samhället. Så förhindrar "elrean" åtgärder
som syftar till en god hushållning med el och den försvårar allvariigt möjligheterna
att i större skala introducera vindkraft, solvärme och biobränslen. Kraftiga
prishöjningar måste sättas in omedelbart. Dessa ska vara programmässiga på det
sättet att de ska komma regelbundet och med i förväg bestämd ökningsgrad så att
industrin kan rätta in sig därefter. Om någon viss industri inte överiever om
den tvingas betala fullt pris för elströmmen, är detta enligt föreningen en
ekonomisk indikation på att den inte är nyttig. Emellertid kan det tänkas att
landets ekonomi kräver att den industrin finns. I så fall ska samhället betala
denna industri för dess tjänster, så att den kan betala sina elräkningar.
Anses samhällskostnaderna för detta bli alltför höga, är det enligt föreningen
klarlagt att industrin är en negativ post i samhällsekonomin och den bör då
stängas så snart som möjligt.

Statens
energiverk menar att en mer kostnadsanpassad elprissätlning är på väg att slå
igenom i kommande tariffer. Redan under 1987 är det enligt verket aktuellt med
en översyn av eltarifferna. Den inriktning som diskussionerna har förefaller i
huvudsak ligga i linje med den ökade kostnadsanpassning som är ekonomiskt
rationell.

Vattenfall
menar atl verket redan tillämpar marginalkostnadsanpassade elpriser.
Vattenfalls prissättningssystem medverkar därmed till en rationell
elenergiförsörjning och en effektiv användning av energi.

Sveriges
Kemiska Industrikontor anser att svensk industri numera inte längre gynnas av
lägre elpriser än i konkurrentländerna. Utomlands tillämpas nämligen i många
fall ej de officiella eltarifferna för de stora elkraftsförbrukarna. I stället
har dessa tillgäng till billigare elkraft genom speciella kontrakt. Som regel uttas
inte heller några särskilda elskatter eller är skatterna avdragsgilla inom
tillämpade momssystem.

Beträffande
behovet av atl stimulera utbyggnad av småskaliga kraftvär- 36

meanläggningar
har Värmeverksföreningen och .Vattenfall olika uppfatt- Prop. 1986/87: 159 ningar.
Värmeverksföreningen delar expertgriippens uppfattning att den nuvarande
prissättningen av el utgör ett hinder för att utnyttja möjligheterna till
rationell elproduktion i mindre skala. Del är önskvärt att elkraft från
kraftvärmeverk betraktas och prissätts på samma sätt som ny kondenskraft.
Därigenom ökar kommunemas möjligheter att på ekonomisk bas kunna bygga
kraftvärmeverk. Vattenfall anser inte atl sädana hinder föreligger.
Utvärdering av småskalig kraftvärme sker efter samma principer som gäller för
övrig ny produktion. Dessa följer enligt Vattenfall principerna om marginalkoslnadsprissättning.
Vattenfall är engagerat i samarbets-diskussioner med ett flertal kommuner för
alt få till stånd småskalig kraft värme.

När det gäller elskatterna erinrar Jernkonloret, Svenska
Cellulosa- och Pappersbruksföreningen, Industriförbundet och Sveriges Kemiska
Industrikontor om att man från näringslivet sedan länge krävt att energi,
liksom i flertalet konkurrentländer, förs in i mervärdeskattesyslemet.

OK Petroleum anser att det är svårt att i nuvarande
energibeskattningssystem se någon annan vägledande princip än den fiskala.
Skattesatser och skattenivåer synes ej vara uttryck för en långsiktigt inriktad
energipolitik. Enligt OK Petroleums uppfattning bör energibeskattningen utformas
så att alla energislag beskattas likformigt.

OK Petroleum uttalar vidare att all användning av energi
medför inverkan på miljön. Begränsningen av t. ex. skadliga utsläpp bör ske på
ett samhällsekonomiskt sett effektivt sätt och direkt ta sikte på emissionerna.
Statsmakterna bör ange t. ex. högsta tillåtna svavelhalt i emissioner från
olika eldningsanläggningar enligt de metoder som naturvårdsverket utvecklat
och därutöver ge ekonomiska stimulanser att underskrida givna maximala
utsläppstandards. Dessa stimulanser bör ges oberoende av om reduktionen
åstadkoms genom att använda ett rent bränsle eller genom att ett orenare
bränsle renas. Om t. ex. naturgas skattemässigt gynnas för låga svavelutsläpp
borde det finnas en skattemässig stimulans att förbränna olja och kol i
anläggningar med effektiv rökgasrening.

Vissa remissinstanser tar upp den nuvarande regeln att
energiskatt vid elproduktion skall tas ut på producerad el istället för på det
bränsle som använts.

Lantbrukarnas Riksförbund fvamhåWer att vid elprodukfion
utgår elskatt i konsumentsledet som är lika oavsett bränsleslag. Detta
beskattningssystem bör ersättas av ett system där grunden bör vara att bränslerelaterade
skatter utnyttjas även vid elproduktion.

Svenska
Bioenergiföreningen anför att statsmakterna genom nuvarande

energiskattesystem med beskattning av eldningsolja och kol sökt gynna en

ökad användning av inhemska fasta bränslen för värmeproduktion. För el

uttages elskatterna i konsumentledet lika för inhemska fasta bränslen och

importerade bränslen. Det innebär i praktiken genom de indirekta skatter

na (löneskatt, moms, arbetsgivareavgifter m. m.) att biobränslen beskattas

hårdare än importbränslena eftersom en stor del av importbränslenas

kostnader faller utanför landet. Detta system leder till att konkurrenskraf

ten försämras för biobränslen i de hetvattencenlraler som kan byggas om 37

till kraftvärmeverk eller mottrycksanläggningar.
Energiskattesystemet bör Prop. 1986/87: 159 enligt föreningen förändras på
ett sätt som gör att kostnadsrelationerna mellan importerade och inhemska fasta
bränslen blir desamma vid värme-och elproduktion.

Svenska
Naturskyddsföreningen anför atl energibeskattningen — helt i strid med
riksdagens intentioner - är lägre för kol än för naturgas när dessa bränslen
används för elproduktion. När kol och gas används för andra ändamål belastas
däremot kol med ca 50 procent högre skatt än gas. Denna relation borde även
gälla när kol och naturgas används för elproduktion.

Industrigruppen
för Energihushållning i Byggnader anser det nödvändigt med en restriktion i
form av maximal förbrukning av el för uppvärmning från ett visst år. Fram till
denna tidpunkt bör samhället ge stöd till energisparåtgärder. Ett sparprogram
bör därför föregå alla andra beslut om svensk energiförsörjning.

2.6 Skadestånd, kompensationer och andra

ersättningsåtgärder

Synpunkter
som på olika sätl berör ersättningsfrågorna har tagits upp av några
remissinstanser.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län framhåller atl höjda elpriser får negativa
konsekvenser för sysselsättningen om inte höjningarna kombineras med kraftiga
subventioner lill de industrier som har hög elförbrukning.

Sveriges
Kemiska Industrikonlor erinrar om att olika former av direkta subventioner av
elpriset till elintensiva industrier vid en tidigarelagd kärnkraftavveckling -
till skillnad frän koslnadsmotiverade särtariffer - kan riskera att komma i
konflikt med våra internationella handelsåtaganden. Jernkonloret framför
liknande synpunkter.

Sydkraft
anför att vid eventuell förtida avveckling av Barsebäcksverket har Sydkraft
rätt till ersättning för sina merkostnader för alternativ elproduktion under
hela den återstående koncessionstiden. Den kapitaliserade merkostnaden uppgår
enligt Sydkraft vid en snabbavveckling till minst 25 miljarder kronor i dagens
penningvärde.

2.7 Finansieringen av kärnavfallsprogrammet

Svensk
Kärnbränslehantering AB (SKB) framhåller att uppbyggnaden av fonderade medel
för att täcka kostnaderna för kärnavfall kommer att minska vid en förtida
avveckling av kärnkaften på grund av att elproduktionen från kärnkraft
minskar. Utgifterna för en säker slutförvaring reduceras också, men ej i samma
utsträckning, eftersom många kostnadsposter är fasta och ej påverkas av att
mindre mängd använt bränsle m. m. uppkommer. Vid en förtida avveckling till år
1997 uppkommer därför enligt SKB ett behov av 8 700 MSEK till fondsystemet vid
bibehållen avgift.

Statens
kärnbränslenämnd tar upp samma fråga och anför att de framti

da kostnaderna för rivning och avfallshantering beräknas till ca 37 miljar- 38

der kronor om kärnkraften avvecklas senast år 2010. Skulle
samtliga Prop. 1986/87: 159 kärnkraftverk avvecklas på 10 år kommer dessa
kostnader att minska med ca 5,5 miljarder kr. eller med ca 15% medan
energiproduktionen samtidigt i del närmaste halveras. Om nuvarande
avgiftssystem används - uttag av avgift per kWh - skulle den lägre
energiproduktionen leda till alt intäkterna inte täcker de framtida
kostnaderna. En brist skulle, enligt nämnden, alltså uppstå i fonderna.

3 Reaktorsäkerhet och strålskydd

3.1 Reaktorsäkerhetsfrågor

De utländska rapporter statens kärnkraftinspektion (SKI)
tagit del av visar samstämmigt att den sovjetiska redovisningen ger en
förklaring av det tekniska händelseförloppet.

SKI:s genomgång kompletterad med utländska analyser av
givna förklaringar och beskrivningar visar, atl det inte förefaller troligt
att det bakom olycksförioppet döljer sig några hittills okända faktorer, eller atl
det brister i vår kunskap om grundläggande förhållanden. Det innebär att inga
nya riskfaktorer uppenbarats av olyckan. Den kan förklaras genom väletablerade
teorier för reaktorfysikaliska förlopp.

Enligt SKI har den under hösten förda debatten om
eventuella risker för explosiva effektökningar i svenska reaktorer, liknande
vad som hände i Tjernobyl, gett inspektionen anledning atl noga pröva sin syn i
denna fråga. Resultatet har blivit, att inspektionen står fast vid sin
uppfattning, att för alla analyserade fall även mycket osannolika reaktivitetsstörningar
- som ger stora, momentana effektökningar — klaras utan risk för att
reaktortank och inneslulning förstörs.

Inspektionen understryker att Tjernobylreaktorns
stabilitetsegenskaper strider mot mycket grundläggande säkerhetskrav för
västerländska lättvattenreaktorer. Av de utländska rapporter som SKI studerat
framgår också, att man i dessa länder anser att Tjernobylreaktorn på vissa
punkter inte häller en acceptabel säkerhetsteknisk nivå. Även Ingenjörsvelenskapsaka-demien
framför liknande synpunkter.

Vallenfall kritiserar expertgruppens rapport och anser att
t. ex. nyare kunskap om svåra reaktorhaverier och deras konsekvenser inte
beaktats, ej heller de säkerhetshöjande åtgärder som vidtagits de senaste 5-8
åren i Sverige av vilka särskilt filteranläggningarna i Barsebäck och planerade
åtgärder av liknande art på övriga reaktorer bör nämnas.

Vattenfall vill understryka att man även i andra länder
med kärnkraft-program, Frankrike, USA, Tyskland m.fl. gjort samma bedömning vad
gäller lättvattenreaktorer av den typ som finns i Sverige. Bedömningarna
grundar sig på en omfattande svensk och internationell analys av reaktorn i Tjernobyl
samt olyckan och det förlopp som ledde till denna.

Statens strålskyddsinstitut (SKI) säger att olyckan i Tjernobyl
ger anled

ning all återigen uppmärksamma de visserligen mycket osannolika händel

ser, de s. k. restriskerna, som trots allt skulle kunna leda till stora utsläpp 39

av radioaktivitet vid
svenska kärnkraftverk. Inspektionen anser dock att Prop. 1986/87: 159 den
uppmärksamhet frågan om restriskerna kräver är tillgodosedd i det pågående
säkerhetsarbetet.

SKI
anser också alt de säkerhetsmässiga konsekvenserna av stora nätstörningar pä
elkraftsystemet är en reaktorsäkerhetsfråga som kräver uppmärksamhet i framfiden.
Även om alla reaktorer har en omfattande utrustning för reservkraftförsörjning
bör man närmare analysera den reaktorsä-kerhetsmässiga konsekvensen om risken
för nätstörningar skulle öka påtagligt.

Eftersom
olyckan i Tjernobyl inträffade vid lågeffektdrift bör också ökad uppmärksamhet
ägnas åt drift vid låg effekt, liksom under start och stopp. Likaledes måste
ökad uppmärksamhet ägnas åt risken att prov eller fel i icke säkerhetsrelaterade
system kan initiera allvarliga fel i anläggningen.

När
det gäller människa-maskinfrågornas betydelse för säkerheten framför
försvarets forskningsanstalt att effekten av kompetensutvecklingsprogram
begränsas av hur kontaktytan mellan operatör och maskin har utformats. Även
kontaktytornas utformning kan behöva modifieras med hänsyn till kunskap om
operatörens kapacitet och begränsningar, operatörens inverkan på systemets output,
arbetsmiljöns inverkan på operatören samt inverkan av systemets feedback på
operatören.

Forsmarks
Kraftgrupp AB framför dock i detta sammanhang att man redan från början av
kärnkraftepoken har beaktat den mänskliga faktorn och systematiskt skyddat sig
mot den av hänsyn till såväl omgivningssäkerhet som ekonomiska värden.
Mänskligt felhandlande är därför inte av avgörande betydelse för säkerheten i
kärnkraftverken. Vattenfall framför liknande synpunkter.

Univeristets-
och högskoleämbetet framför i sitt remissyttrande att Tjernobylolyckan tydligt
visar att säker reaktordrift kräver tillgång till väl utbildad och tränad
personal. Det är därför alarmerande att både KTH och Chalmers har redovisat
problem vid rekrytering av studerande inom de kärntekniska ämnena då dessa
uppfattas som återvändsgränder.

Kärnkraftinspektionen
framför alt säkerheten fordrar att myndigheter och företag kan upprätthålla
minst den kompetensnivå som nu existerar. Hur problemen att upprätthålla
kompetens är relaterade till avvecklingsperiodens längd är svårt atl bedöma.
Inspektionen anser att dessa svåra och väsentliga frågeställningar bör göras
till föremål för ingående utredningar och överiäggningar. Inspektionen anser
vidare att det krävs ett gemensamt grepp om utveckling och bibehållande av
kompetens under medverkan från regeringen, universitetet och högskolor,
myndigheter, industri och forskningsorganisationer. Det är enligt inspektionen
viktigt att statsmakterna deklarerar en bestämd avsikt att satsa på att uppränhålla
kompetensen.

Kärnkraftsinspektionen
anser också att kärnsäkerhetsforskningen spelar en betydande roll för alt
bevara nödvändig kompetens.

Vattenfall
vill i detta sammanhang peka på risken med att ett beslut om

förtida avveckling även kan medföra svårigheter att rekrytera och behålla

tillräcklig och kompetent personal som krävs för att upprätthålla hög 40

säkerhet
och tillföriitlig drift i kärnkraftverken. Ett beslut om förtida Prop. 1986/87:
159 avveckling som personalen inte uppfattar som tekniskt och säkerhetsmässigt
välgrundat kommer att uppfattas som en brist på förtroende och tilltro till personalens
förmåga att upprätthålla hög säkerhet och tillförlitlig drift. I en sådan
situation är del enligt Vattenfall troligt att personalavgången ökar samtidigt
som det blir svårare att rekrytera ny personal.

Kompetensfrågorna
berörs även i avsnitt 7 om kraft- och energiföretagen inför avvecklingen.

3.2 Strålskyddsfrågor

I
rapporten diskuteras joniserande strålning, den svenska strålningsmiljön och
strålningens verkningar. Vidare behandlas strålningsriskerna med kärnkraft i
Sverige och utomlands och speciellt Tjernobylolyckans effekter i Sverige.
Slutligen redovisas den svenska beredskapsplaneringen och
informationsinsatserna efter Tjernobyl. Frågor som berör förhöjd beredskap
inför kärnkraftsolyckor kommer emellertid att behandlas i särskild ordning och
tas ej upp i denna remissammanställning även om det finns remissinstanser som
berört dessa i sina yttranden. Ett tiotal remissinstanser har behandlat
strålskyddsfrågor.

När
det gäller strålningens verkningar konstaterar några remissinstanser, bl. a.
Vetenskapsakademin att forskningen om radioaktivitetens effekter har pågätt
sedan slutet av 1800-talet och att vår kunskap om dess verkningar är betydande.
Vår kunskap om påverkan av kemiska föreningar är väsentligen mindre och
mätmetoderna är sämre. Forskning kring kemiska ämnens effekter är av största
vikt innan man beslutar sig för ytterligare belastning i den riktningen via
ökad fossilbränning. Liknande synpunkter framförs av strålningsbiologiska
institutionen vid Stockholms Universitet. Institutionen framhåller också att
expertgruppen ingående diskuterar olika riskbidrag i samband med användningen
av kärnenergi medan man summariskt behandlar motsvarande risker som förknippas
med alternativa energisystem.

Flera
universitetsinstitutioner framhåller behovet av ytterligare forskning om
strålningsbiologiska frågor.

Flera
remissinstanser, bl. a. socialstyrelsen, framhåller att radon i bostäder
orsakar mycket högre stråldoser än nedfallet från Tjernobyl. Det gäller både
till befolkningen som helhet och till personer som bor i hus med höga halter
radon. Studsvik Energiteknik AB anger atl det genomsnittliga dostillskottet
per år till följd av energisparåtgärder (radon) uppgår till 2-7 mSv per år och
att Tjernobylnedfallets bidrag är mindre än 1 mSv första året.

Socialstyrelsen,
Landsorganisationen m.fl. remissinstanser delar expertgruppens uppfattning att
beredskapen inte har varit tillfredsställande och att informationen till
allmänheten borde ha varit mer konsekvent.

Behovet
av förbättrad informafion och informationsberedskap framhålls av flera
remissinstanser bl .a. för att undanröja obefogad rädsla hos befolkningen.
Försvarets forskningsanstalt hävdar - med stöd av sin forskning - att man inte
kan undanröja människors rädsla genom information.

Statens
planverk anser att det är angeläget att SSI och SKI överväger 41

om
erfarenheterna från Tjernobyl föranleder några förändringar av de Prop.
1986/87: 159 riktlinjer för bebyggelseplanering och användning av marken runt
kärnkraftverken som hittills varit gällande. Planverket anser Barsebäcksverket
vara mycket problematiskt ur evakueringssynpunkt. Oskarshamns Kraft-grupp AB (OKG)
hävdar att den typ av utsläpp som planverket har till grund för sin analys av
bebyggelseplanering i praktiken är uteslutna från svenska reaktorer. OKG anser
att hela energiområdet bör behandlas med samma fantasi när det gäller
riskscenarier.

4 Energisystemet inför avvecklingen 4.1 Energianvändningens utveckling

Ett
flertal remissinstanser, bl. a. statens planverk. Byggforskningsrådet (BFR),
Vattenfall och Svenska Elverksföreningen betonar att tidsaspekten är viktig när
det gäller möjligheterna att anpassa energianvändningen lill ett produktionssystem
med väsentligt högre kostnader. BFR t. ex. vill särskilt understryka att
omställning av energisystem för bebyggelse och ett riktigt genomförande av
energihushållningsåtgärder fordrar tid.

Vattenfall
framhåller att det är angeläet att avvecklingen av kärnkraften sker så nära
före år 2010 som möjligt. Detta ger större möjligheter för andra energiformer
och ny energiteknik och större möjligheter för elkunderna att hinna anpassa sig
till en högre elkostnadsnivå. Statens planverk framhåller att det är väsentligt
att elpriserna sätts så, att de stimulerar till önskad energihushållning och
ger utrymme för utveckling och införande av alternativa uppvärmningssätt.Det
finns nu, framhåller planverket, starka skäl att ompröva politiken med låga
elpriser om en rimlig anpassning lill den önskade utvecklingen skall kunna ske
utan förbud och förelägganden.

Statens
planverk betonar också vikten av att beslutsfattare och allmänhet ges tidig
och entydig information om vilken strategi som ska gälla inför den väntade höga
prisnivån på 90-lalet.

Flera
remissinstanser betonar nödvändigheten av statliga insatser för att främja
energihushållning och effektivare elanvär.dning. Behovet av särskilda åtgärder
för att förstärka elanvändningsforskningen framhålls av energiforskningsnämnden.
Liknande synpunkter framhåller bl. a. Landsorganisationen, Grafiska
fackförbundet och BFR, vilka också betonar behovet av utvecklings- och
demonstrationsverksamhet.

önskemål
om ett omfattande program för bättre hushållning med el framförs av Svenska
Naturskyddsföreningen. Tjänstemännens Centralorganisation framhåller att
kraven bör skärpas på den kommunala energiplaneringen och behovet av
förstärkning till den kommunala energirådgivningen. Statens planverk anför att
om det anses angeläget med större styrverkan för energihushållningen och andra energiålgärder
i bebyggelsen, finns möjligheter att på etl mer kraftfullt sätt samordna nybyggnads-och
ombyggnadsbestämmelser med ett effektivt finansieringssystem.

Planverket
pekar också på de möjligheter till kommunal styrning av den

lokala energiförsörjningen som den nya plan- och bygglagen ger i kombina

tion med områdesbestämmelser och lagen för kommunal energiplanering. 42

Elanvändning,
allmänt Prop. 1986/87: 159

■ i Frågan om i hur stor utsträckning elbehovet kan reduceras genom
hushållning och övergång till andra energiformer tas upp av ett antal
remissinstanser.

Om elenergi och eleffekthushållning eftersträvas är enligt
byggnadsstyrelsen ökade priser ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor
för insatser hos abonnenterna. Även stöd, sfimulans, information m. m.
erfordras.

Föreningen Sveriges Energirådgivare menar att det går att
väsentligt minska elanvändning inom bostadssektorn och att det finns en stor
ekonomiskt motiverad energisparpotential.

Fördelarna med el som energibärare betonas av Svenska Elektrikerförbundet
och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). IVA anser att det är nationalekonomiskt
motiverat att den pågående övergången till el som energibärare fortsätter. El
erbjuder utomordentligt stor flexibilitet i både produktions- och användarleden.
Dess smidighet, reglerbarhet och höga verkningsgrad i användarledet uppväger
enligt IVA oftast de föriuster i verkningsgrad som man har i elproduktionen.

Elvärme

När det gäller elvärme anser Svenska Kraftverksföreningen
att man bör räkna med att elvärmen i relativt stor utsträckning blir kvar,
speciellt i regioner och områden med glesare bebyggelse där fiärrvärmen inte är
ekonomisk eller i extremt energisnåla hus. Det är kundernas egna önskemål,
snarare än regleringar eller föreskrifter, som bör fä styra valet av energislag
för uppvärmningen.

Liknande synpunkter framförs av Vattenfall och Sveriges
Villaägareförbund.

Osäkerheten i kunskapsunderlaget vad gäller möjligheterna
att ersätta elvärmen påpekas av bl. a. Byggforskningsrådet (BFR), Kraftsam,
Vattenfall och statens planverk. Elförbrukningsnivåer högre än de som anges i
utredningen kan enligt Vattenfall inte betraktas som osannolika.

Enligt BFR finns betydande möjligheter alt effektivisera
energianvändningen i befintliga byggnader, särskilt på sikt. Mot denna
bakgrund anser BFR trots osäkerheter att det kan vara möjligt atl uppnå den
minskning i elanvändningen som utredningen bedömt.

En systematisk genomgång av möjligheterna att minska och
effektivisera användningen av el pä värmemarknaden bör enligt statens
energiverk snarast göras.

Kraftsam, Vallenfall och Svenska Kraftverksföreningen
uttrycker oro över att konvertering från elvärme till andra uppvärmningsformer
i småhus kan leda till ökad oljeanvändning. Kraftsam påpekar också att de konver-teringskostnader
som anges i expertgruppens rapport är underskattade. BFR anser att man
överskattat möjligheterna till att snabbt genomföra en kraftig
värmepumpsutbyggnad i de direktelvärmda husen.

Ett antal remissinstanser har synpunkter på hur en
övergång från elvärme fill andra uppvärmningsformer bör stimuleras.
Landsorganisationen föreslär ett särskilt stöd till utveckling av praktisk
teknik för att ersätta

direktverkande
elvärme. Därefter bör ett särskilt konverteringsprogram Prop. 1986/87: 159
genomföras.

Sveriges Villaägareförbund framför atl hus med elvärme
vanligen inte har något annat uppvärmningsalternativ varför elproducenterna
måste la sitt fulla ansvar för deras elförsörjning både distributions- och
prismässigt.

Energihushållning i byggnader

Betydelsen av långsiktiga insatser för att främja en god
energihushållning betonas av statens planverk och industrigruppen jÖr
energihushållning i byggnader.

BFR anför att åtgärder för atl ge bebyggelsen en bra
energikvalitet bör drivas systematiskt och målmedvetet. Dessa är
samhällsekonomiskt motiverade ofta långt utöver vad kortsiktigt betingade
kalkyler från tid till annan kan visa. En effektiv energihushållning har enligt
BFR som regel fördelar jämfört med ytterligare energiomvandling.

BFR understryker vidare att energisparande är starkt
beroende av ekonomiska incitament och andra förutsättningar. Det kan t. ex.
inte uteslutas att av andra skäl vidtagna förändringar i ombyggnadsverksamheten
som syftar till ökad varsamhet och ökat inflytande för de boende kan innebära
begränsningar i energisparandet om inga kompenserande åtgärder sätts in.

Vidare betonar BFR att energihushållningens positiva
effekter, så som förbättrad miljö, minskad sårbarhet och ökad flexibilitet inte
tillräckligt beaktas i expertgruppens rapport.

Planverket bedömer det som mycket viktigt att energihushållningsåtgärder,
åtminstone i samband med ombyggnad, genomförs i den utsträckning som ur
nationalekonomisk synpunkt är rimlig. Verket anser del angeläget att framhålla
att tidigare gjorda lönsamhetsbedömningar av energispar-nivåer kan behöva
revideras och uppdateras och att beslut grundade på tidigare utredningsresultat
kan behöva omprövas.

En djupare analys av de faktiska energisparmöjligheterna
efterlyses bl. a. av Tjänstemännens Centralorganisation.

Socialstyrelsen, Kraftsam och Vattenfall tar upp de
negativa effekter på inomhusklimatet som kan uppstå i samband med
energihushållningsåtgärder, det vill säga fukt och mögelproblem och problem
med höga radondotterhalter. Kraftsam påpekar dock att detta i och för sig inte
är något motiv för att avstå från energihushållning utan endast exempel på att
ny teknik och nya tillämpningar måste prövas under rimlig tid och användas med
förnuft, annars kan oväntade och oönskade effekter för både hälsa och miljö bli
följden.

Socialstyrelsen anser att det från hälsosynpunkt finns en
mycket allvarlig risk för att strålskyddet i våra bostäder försämras genom
energisparåtgärder.

Industrins energianvändning

Den osäkerhet som uppstår på grund av att man inte säkert
vet hur

elprisförändringar tillåts slå igenom för industrin
framhålls av Kraftsam 44

och Vattenfall.

Vad gäller
expertgruppens bedömning av elanvändningens utveckling Prop. 1986/87: 159
inom industrin framhåller Sveriges Industriförbund atl det finns ett flertal
faktorer i den industriella utvecklingen som indikerar en fortsatt ökad relativ
förbrukning av el.

Förbundet betonar att tillgång fill billig energi är en
viktig konkurrensfördel för betydande delar av svensk industri. En faktor som
har mycket stor betydelse för den industnella utvecklingen i allmänhet är att
vi har ett väl fungerande och rätt dimensionerat elproduktions- och
distributionssystem. Ett ökat antal driftavbrott och störningar som blir en
följd av ell underdimensionerat system kan förorsaka industrin allvariiga föriuster.

Branschorganisationerna för den elintensiva industrin är
mycket kritiska mot expertgruppens bedömning av möjligheterna till besparingar
och sub-stitution av el inom sina respektive industribranscher.

Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen (SCPF) anser
all statens energiverk och expertgruppen har övervärderat möjligheterna till
besparing och substitulion av el.

SCPF menar atl statens energiverk och därmed expertgruppen
har dragit hell vilseledande slutsatser på grund av de analysmetoder som
använts. SCPF anser att konsekvenserna av en förtida avveckling av kärnkraften
för massa- och pappersindustrin inte redovisats på elt sakligt och tillfredsställande
sätt. Det är enligt SCPF anmärkningsvärt att statens energiverk och
expertgruppen bortsett frän resultaten av Ångpanneföreningens utredning.

SCPF instämmer i de krav, som ställs gemensamt av TCO, LO
och Industriförbundet på ytterligare och fördjupade studier av bl. a.
sysselsättningseffekterna av fördubblade elpriser.

Vad gäller järn- och stålindustrin ur\derstryker Jernkonloret
att de refererade stora energibesparingarna till en betydande del är resultat
av genomgripande omstruktureringar och investeringar i branschen. Därför måste
besparingspotentialen för det kommande decenniet bedömas vara närmast
marginellt.

Sveriges Kemiska Industrikonlor framhåller att
producenterna har ägnat stora ansträngningar ät att spara elkraft genom att
modifiera processerna. En återstående besparingspotential av mer än 5 å 10%
under kommande tioårsperiod torde ej föreligga annat än i rena undanlagsfall. I
yttrandet framhålls att de investeringar som krävs även i små besparingar i
regel ger högre kapitalkostnader än den marginella besparingen i elkostnad.
Detta gäller till och med vid en fördubbling av elpriset.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) anser att det finns
anledning att tro aU en minskning om 10-20% av det specifika åtgångstalet för
el i industrin skulle vara möjlig.

Nya typer av styrmedel för att minska den elintensiva
industrins elan

vändning föreslås av Svenska Naturskyddsföreningen. Skatte- och/eller

lariffrabatter (som kan vara nödvändiga av arbetsmarknads- och regional

politiska skäl) bör enligt föreningen förknippas med krav på att företagen

genomför de elsparåtgärder som skulle vara lönsamma vid det pris som

övriga företag betalar. Antalet enheter är så begränsat att statens ener

giverk bör kunna pröva de berörda förelagens elsparplaner. 45

4.2
Möjligheter till ersättande el- och värmeproduktion ™P- l": 159

Överstyrelsen för civil beredskap framhåller alt
kärnkraften vid en avveckling i så stor utsträckning som möjligt - vid sidan
av effektiviserings- och hushållningsåigärder - bör ersättas med inhemska
energislag. Bl. a. kan beredskapslagringsbehovet av importbränslen på så sätl
hållas nere.

Statens energiverk påtalar behovet av att utveckla och
pröva ny elpro-dukfionsteknik.

Vattenfall bedömer del som osäkert om det av expertgruppen
angivna utbyggnadsbehovet vid en tidigarelagd avveckling är tillräckligt.

Svenska Kraftverksföreningen anser att kombinationen tidig
utbyggnadsstart för vattenkraft och kraflvärme och senast möjliga avveckling
av kärnkraften ger större flexibilitet och handlingsfrihet åt statsmakterna och
industrin.

Sveriges Industriförbund anför atl de alternativ för
elproduktion som under senare år har föreslagits har antingen visat sig
ekonomiskt orealis-fiska eller också mött motstånd på grund av miljöskäl.
Förbundet framhåller att ju längre tid vi använder kärnkraften, desto fler och
bättre alternativ för elproduktion kan vi utveckla.

Lantbrukarnas Riksförbund anser att alternativa
energikällor bör utvecklas med hög prioritet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar fortsatta
satsningar på kolkondenskraftverk med mycket långtgående reningsanordningar och
utveckling av nya energikällor. Kärnkraften kan avvecklas i den takt ny energi
finns att tillgå samt i takt med den hastighet med vilken kärnkraftverken
åldras. Under inga förhållanden kan accepteras atl kärnkraftsavvecklingen
medför en ökning av utsläppen av föroreningar som svavel- och kväveoxider,
kolväten och kvicksilver.

Sveriges Energiföreningars Riksorganisation framför tanken
att fastställa etl lägsta garantipris, för närvarande 35-40 öre/kWh, för all
el som kommer frän små elproducenter som baserar produktionen pä förnybara
energikällor.

Synpunkter på behovet av allmäna forskningsinsatser

Universitets- och högskoleämbetet påpekar i likhet med
Kungliga tekniska högskolan all forsknings- och utbildningsbehovet med
anledning av kärnkraftavvecklingen med all sannolikhet kommer att förskjutas i
riktning mot miljöteknik och energiteknik och mot de grundläggande vetenskaper
som utgör kunskapsbasen för sädan teknik.

Uppsala universitet anser att forskning och utveckling
kring frågor om förnyelsebara energikällor och fusionsenergi måste ges
resurser. Universitet tror atl Sverige internationellt kan spela en inle
oväsentlig roll: "Om vi kan visa omväriden att det går att ta fram
ekonomiskt och tekniskt förnuftiga alternativ till kol och kärnkraft, så är
förutsättningarna större att de globala miljö- och energifrågorna skall föras
fram mot en lösning"

Energiforskningsnämnden hävdar atl en förtida avveckling
av kärnkraf

ten skulle fä lill följd att stora delar av energiforskningssatsningarna inte 46

hinner
mogna ut i ny teknik till dess tekniken behövs. Vid en sådan Prop. 1986/87:
159 avveckling av kärnkraften bör den statliga energiforskningssatsningen därför
kompletteras på vissa områden.

Svenska Kommunförbundet anför att forskning och
teknikutveckling måste stödjas för att göra det möjligt att avveckla kärnkraften.
Kommunerna bör som företrädare för elanvändarna få inflytande över forskningen
och teknikutvecklingen.

Synpunkter på olika energislags roller

Vattenkraft

Vattenfall anser att ytteriigare vattenkraft bör byggas ut
i samband med en kärnkraftavveckling. En förstudie avseende utbyggnad av någon
av de återstående älvarna bör påbörjas snarast.

Landsorganisationen, Byggnadsarbetareförbundet och Elektrikerförbundet
föreslår att beslut snarast fattas om att med modern, varsam teknik bygga ut en
av de stora norrlandsälvarna.

Tjänstemännens Centralorganisation anser att en förstudie
för utbyggnad av en eller två älvar bör genomföras för all minska ledfiderna
vid ett eventuellt beslut om utbyggnad.

Svenska Kraftverksföreningen anser atl kärnkraftavvecklingen
svårligen kan klaras utan en väsentlig insats av ny vatlenkraftsutbyggnad.

Även Sveriges Industriförbund, Kemikontoret, Grafiska
fackförbundet och Träindustriarbelareförbundet är positiva lill en utbyggnad av
vattenkraften.

Lanbrukarnas Riksförbund (LRF) påpekar alt etl något ökat
elpris och annorlunda betalningsprinciper ökar potentialen för minikraftverk.
LRF anser atl vattenkraft sammantaget bör kunna ge ett tillskott av 5 TWh
el/år.

Transportarbetareförbundet anser att man i det längsta bör
undvika att orörda älvar exploateras.

Alvräddarnas samorganisation understryker att de få
älvsträckor som ännu återstår är för värdefulla för att offras för
kraftproduktion. Älvarnas miljövärden och de väldiga irreparabla skadorna
motiverar enligt Älvräddarnas samorganisation inte på något sätl ytteriigare
utbyggnader över 66 TWh.

Statens naturvårdsverk motsätter sig också utbyggnad av de
orörda älvarna.

Fiskeristyrelsen betonar att någon vattenkraftutbyggnad
utöver beslutade 66 TWh inte kan komma i fråga från fiskets synpunkt.

Statens energiverk framhåller atl möjliga tillskott av
vindkraft, små vattenkraftverk, vattenkraftutbyggnad utöver gällande plan och
annan ny teknik under den närmaste tioårsperioden är små.

Vindkrafi

Uppsala universitet anser atl storskalig utbyggnad av
stora vindkraftverk

kräver etl par decennier för att man skall få tillräcklig erfarenhet av

fullskaliga demonstrationsanläggningar. '

i,o«r/?n<.?iO'''f/'Sf''påpekar att en koncentrerad vindkrafisutbyggnad
till Prop. 1986/87: 159 öppna jordbruksområden såsom Skåne och Halland
oundgängligen skulle föra med sig konsekvenser för lantbruket och framförallt
för lantbruksmiljön. Lantbruksstyrelsen framhåller därför betydelsen av atl
god planering föregår beslut om i vilka regioner vindkraftutbyggnad skall
genomföras.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) gör tolkningen att
utredningen utgår från atl vindkraft skall produceras i små vindkraftverk. LRF
menar dock att vindkraftverk i samma storieksordning som verken i Maglarp och
Näsudden klart bör vara atl föredra ur både ekonomisk och miljömässig
synvinkel. LRF anser att 10 TWh/år vindkraft bör byggas innan kolkon-densverk
anläggs, även om de senare kalkylmässigt skulle ge något lägre elproduklionskostnader.

Svenska Naturskyddsföreningen förordar en snabb utbyggnad
av vindkraftverken. Såväl små som större anläggningar bör byggas och ges
större investeringsbidrag. Anslutning till nätet bör underlättas.

Även bl. a. Sveriges Energiföreningars Riksorganisation
förordar utbyggnad av vindkraft.

Industriförbundet påpekar att vindkraften hittills har
visat sig vara väsentligt dyrare än kärnkraften. Etl problem med vindkraften
är också alt man måste ha reservförsörjning för vindstilla eller otillräcklig
vind.

Kraftvärme

Mänga remissinstanser har framhållit kraftvärmens fördelar
jämfört med kondensproduklion.

Svenska Värmeverksföreningen anser atl rapportens
bedömning av utbyggnadsmöjligheterna för fiärrvärme kan ha resulterat i en
alltför låg uppskattning av möjligheterna till ytterligare utbyggnad av
kraftvärme. Vidare framhåller föreningen bl. a. att nuvarande prissättning av
el utgör ett hinder för utbyggnad av kraflvärmeverk.

Svenska Naturskyddsföreningen anser alt kraftvärme bör
byggas ut så atl den under 90-talet kan ersätta ytteriigare 1-3 kärnreaktorer.
Utöver konventionella kraftvärmeverk bör man satsa på små anläggningar och detla
i synnerhet inom områden som täcks av del växande naturgasnätet.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) föreslår alt ett kraftvärmeråd
inrättas för att möjliggöra ökad elproduktion i kraftvärme- och mottrycksverk
och för att förhindra kondenskraft. I rådet bör bl. a. ingå representanter för producenter
och leverantörer av biobränslen.

Svenska Kommunförbundet säger att gemensam produktion av
el och värme måste stimuleras genom att ge kommunerna bättre incitament att
medverka.

Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen anser att
någon nämnvärd ökning av produktionen av mottryckskraft inom branschen inte
kan väntas under det närmaste decenniet.

48

Kolkondens Prop. 1986/87: 159

Ei\\i&. planverket skulle den massiva insats av kolkondenskraft,
som skulle bli följden i det avvecklingsalternativ som utredningen skisserat
för den närmaste tioårsperioden, innebära en kraftig låsning för lång tid
framåt till ett enda energislag - dessutom importerat - och till dagens teknik.

Vattenfall anger atl potentialen för kolkondens begränsas
främst av utbyggnadstiden och tiden för att utveckla ny miljövänligare teknik.

Sveriges Energiföreningars Riksorganisation ser hellre att
driften i kärnkraftverken fortsätter än att man bygger stora kolkondensverk
som likt kärnkraften spärrar andra alternativ. Kärnkraften bör avvecklas i den
takt främst vind- och mottrycksverk kan byggas ut.

Liknande synpunkter framförs av Kraftsam. Kraftsam menar
att utredningen förefaller ha en alltför optimistisk syn på möjligheten alt
snabbt kunna bygga l.ex. Irycksatla fluidiserade bäddar för kolförbränning.
Kraftsam anser att ett utvecklingsprogram för avancerad kolanvändning måste
inledas omgående, så att man i slutet av 90-lalet rätt kan värdera vilken
teknik som är den mest lämpliga i nya större anläggningar.

Landsorganisationen (LO) pekar pä problemet atl svensk
industri inle har kapacitet atl parallellt bygga ett stort antal slora kolkondensanlägg-ningar.
Enda möjligheten är då atl beställa av utländska leverantörer. LO föreslår att
staten lägger ut beställningar på en eller elt par demonstrations-anläggningar
för kolkondens i full skala, det vill säga storleksordningen 300-600 MW el.
Grafiska Fackförbundet stöder denna tanke. Enligt LO:s uppfattning bör kolkondensanläggningar
i första hand uppföras på de platser där det i dag finns kärnkraftverk.

Svenska Stenkolsimporlörers Förening anser att
förbrännings- och re-ningslekniken redan i dag är sådan alt anledning icke finns
all hålla tillbaka byggandet av nya kolkraftverk.

Industriförbundet och Tjänstemännens Centralorganisation
anser att ny teknik för kolförgasning och kolförbränning måste få testas i fullskalean-läggningar
innan ersätlningsproduktion i form av kolkondens byggs.

Statens naturvårdsverk uttalar att om vi väljer att
ersätta huvuddelen av det svenska kärnkraftprogrammel med kolkondensverk är det
ett föga framsynt handlingssätt i elt globall perspektiv.

Naturgas

Överstyrelsen för civil beredskap påpekar all en
eventuellt ökad andel naturgas i vår energiförsörjning kan komma att ställa
krav på särskilda beredskapsåtgärder.

Vattenfall anser att naturgasens roll vid en
kärnkraftavveckling bör behandlas mer ingående än vad som gjorts i rapporten.
Förutom möjligheten till elproduktion i kondens och/eller kraftvärmeanläggningar
bör gasens möjligheter som substitut för el belysas.

Landsorganisationen (LO) föreslår en balanserad
introduktion av naturgas. Det är emellertid enligt LO viktigt att inte leda in
landet i etl beroende

av naturgas.

49

4 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 159

Svenska
Naturskyddsföreningen uttalar att en mera storskalig introduk- Prop.
1986/87: 159 fion av naturgas inle får ersätta en fortsatt satsning på
biobränslen, solvärme och vindkrafi.

Industriförbundet anser att förutsättningarna för en naturgasbaserad
kraftproduktion än så länge är osäkra. Prisfrågan kommer att bli avgörande för
om den kan bli ett realistiskt alternativ.

Svenska Värmeverksföreningen anser att möjligheten alt
använda naturgas för produktion av kraftvärme i små och medelstora enheter
förefaller intressant.

Svenska Gasföreningen menar att naturgasen beskrivs väl
kortfattat och delvis även missvisande, bl. a. genom en alltför statisk syn på
samspelsmöjligheterna mellan olika energiformer. Vidare anser föreningen att
statsmakterna bör korrigera naturgasskatlen och vara vaksamma på hur miljöpolitikens
regelverk utformas så att inle detta genom hårdare krav på naturgasen
missgynnar denna.

Swedegas AB har gjort en bedömning som visar att det från
och med mitten av 1990-lalet är möjligt att med hjälp av naturgas ersätta och
producera elektricitet motsvarande en tredjedel av den elektricitet som
produceras i kärnkraftverken i dag.

Energiforskningsnämnden anser all mycket talar för alt en
strategi för svensk utveckling och användning av bränslecellteknik bör utformas
under de närmaste åren.

Statens naturvårdsverk, som anser atl de fossila bränslena
bör minimie-ras, uttalar atl av dessa är naturgas all föredra både när del
gäller utsläpp av koldioxid och försurande ämnen.

Olja

OK Petroleum AB påpekar att den rådande relativt låga
oljeprisnivån är elt uttryck för den goda tillgången på olja nu och framöver.
Försörjnings-tryggheten för olja har förbättrats under senare år.

Biobränslen

Lantbruksstyrelsen anser att behoven av areal för
energiproduktion bör klargöras i så god tid atl andra åtgärder för att lösa
jordbrukets överskotts-problem kan anpassas.

Planverket menar att energiskog på sikt framstår som en
inhemsk energikälla med stor potential.

Sveriges geologiska undersökning anser alt torven ur
förnyelsesynpunkt bör jämställas med flis och ved, eftersom arealerna kan
användas för produktion av flis och ved efter torvbrytningens slut.

Svenska Lantarbetareförbundei framhåller möjligheterna att
odla energiskog och andra energigrödor. Produktionen sker på landsbygden där
det råder en svag arbetsmarknad.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser att utredningen
kraftigt har

underskattat biobränslenas möjligheter vid en kärnkraftavveckling. Mark

naden kan tillföras ytterligare 21, 47 och 82 TWh biobränslen år 1995, 2000 50

och 2010.
En förutsäuning för detla är atl kärnkraftavvecklingen inleds sä Prop. 1986/87:
159 snart som möjligt och alt avvecklingen sedan sker successivt under en lång
tidsperiod. LRF anser atl sett över en längre tidsperiod torde inle framtag-ningskostnaderna
för biobränslen behöva öka. LRF delar alltså inle utredningens uppfattning att
biobränslepriserna i princip kommer atl följa samma kostnadsutveckling som de
importerade bränslena.

Svenska Bioenergiföreningen anser att bioenergin är den slora
inhemska möjligheten atl ersätta kärnkraften. Under förutsättning aU
marknads-utrymmet utvecklas i en för bioenergin gynnsam takt kan lill 1995 bio-bränsleproduklionen
öka med 21 TWh, till år 2000 med ytteriigare 26 TWh och till 2010 ytterligare
35 TWh, sammanlaget 82 TWh. För att nä stora mängder till fördelaktiga
kostnader och med positiva miljöeffekter krävs en tidig start och samordnade
satsningar från ett slort antal intressenter. Detla kan inte åstadkommas utan
en målmedveten och framför allt konsekvent genomförd energipolitik.

Skogsstyrelsen anser atl höjda elpriser mycket litet
kommer att påverka skogsbränslemarknaden.

Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen anser att
alternativen till kärnkraft inte får baseras pä orealistiska antaganden såsom
skett i Expertgruppens kapitel F vad gäller tillgången på trädbränslen. Endast
en mindre ökning av uttaget jämfört med dagsläget är möjligt såvida inle
avverkningarna ökar kraftigt. Energiskogsodling befinner sig ännu på experimentstadiet
och torde inom överskådlig tid ge endast ett marginellt bidrag lill den svenska
energiförsörjningen.

Värmeverksföreningen menar alt torv och flis betingar för
höga priser för all kunna konkurrera på bred front med andra bränslen för
kraftproduktion. För produktion av värme är situationen gynnsammare för de
inhemska bränslena eftersom dessa är befriade från skatt.

Expandic anser atl importerad träflis kan vara ett
intressant alternativ till kol eller olja.

Solenergi

Byggforskningsrådet (BFR) anför att de i utredningen
redovisade underlagen anger kostnader för solvärmeteknik som är högre än vad
som framkommit inom BFR:s experimentbyggandsprogram. BFR anser atl goda
framsteg har gjorts inom sol värmetekniken. På sikt kan gruppcentraler med säsongslagrad
solvärme bli ekonomiskt möjliga för småhusområden. Industriförbundet anser atl solkrafl
inte är etl realistiskt alternativ lill kärnkraft.

Värmepumpar

Svenska Naturskyddsföreningen anser all staten för att
minska effektbehovet bör stimulera utveckling av bränsledrivna värmepumpar som
kan ersätta dagens eldrivna värmepumpar i större anläggningar.

Samtidigt frarr\hå\\er Byggforskningsrådet (BFR)
fördelarna med värmepumpar! husuppvärmning. BFR understrykeratt el producerad
i kraftverk

försedda med höggradig
rening och utnyttjad för uppvärmning genom Prop. 1986/87: 159 avancerad
värmepumpsteknik är en av de mest miljövänliga och energiekonomiska
lösningarna på uppvärmningsbehoven.

4.3 Omställningar i energisystemet

Etl
flertal remissinstanser betonar alt del måste finnas ersättande kraftproduktion
tillgänglig innan några kärnkraftsblock börjar ställas av.

Vattenfall
framhåller alt tillräcklig ny elproduktions- och överföringskapacitet måste ha
lagils i drift innan något kärnkraftsblock tas ur drift. Tidigare erfarenheter
från elbristsituationer har visat all de kostnader som samhället åsamkas vid en
elbrist vida överstiger de kostnader som erhålls om produktionssystemet under
någon period har en något för hög kapacitet.

Ledtiden
för ny produktion och överföring är myckel lång, ofta mer än 10 är inräknat tid
för lokaliserings- och tillståndsfrågor. Det är enligt Vattenfall mycket
viktigt att tiden för konkreta projekt kan förkortas genom al» anläggningar får
projekteras och tillstånd skaffas innan investeringsbeslut fattas.

Tjänstemännens
Centralorganisation anser att den nybyggnad av elproduktion som kommer atl
behövas vid en kärnkraflavveckling bör komma från flera olika kraftslag och
tillämpa modern teknologi.

Föreningen
för Industriell Elteknik framhåller atl elt eventuellt ersättningssystem inte
får ge avkall på den störningssäkerhet och den närkvalitet som nuvarande system
har.

Några
remissinstanser menar all när man inför kärnkraftavvecklingen skall bygga om
energisystemet, skall man tillse alt det blir mera flexibelt och mindre sårbart
än det nuvarande. Lantbrukarnas Riksförbund föreslår en utbyggnad till stor del
baserad på inhemska bränslen. Även naturvårdsverket betonar användningen av förnybara
energislag.

Försvarets
forskningsanstalt uttalar atl kärnkraflavvecklingen ger tillfälle till att
göra elsystemet mindre sårbart bl. a. genom möjligheten att få till stånd en
större andel elproduktion i närheten av förbrukarna.

5 Expertgruppens avvecklingsalternativ

I
expertgruppens rapport utgör den nu gällande avvecklingsplanen utgångspunkt
för analysen. Mot detta alternativ - referensalternativet -ställs olika
utformningar av en tidigareläggning av kärnkraftavvecklingen. I snabbavvecklingsahernativet
antas att några eller samtliga kärnkraftverk tas ur drift inom loppet av 2 år.
Ett annat alternafiv är avveckling på 10 år, det vill säga fram lill år 1997.
Expertgruppen diskuterar också elt fall där avvecklingen p/aneras och genomförs
under perioden 1987—2005.

Vattenfall
anser att allernafiven är väl valda för översiktliga bedömning

ar. Däremot är analyserna inte tillräckligt ingående för de nödvändiga

långsiktiga besluten. Verket understryker behovet av ett omfattande och 52

betydligt
mer detaljerat arbete för all planera den framlida el- och energi- Prop.
1986/87: 159 försörjningen inför en förtida avveckling av kärnkraften.

Även Byggforskningsrådet (BFR) anser att alternativen är
väl valda, men all analyserna inte är tillräckligt ingående för att kunna
utgöra underlag för erforderiiga beslut.

Beträffande en tidigareläggning av kärnkraften anser
Vattenfall att en snabbavveckling inom etl par är av all kärnkraft inle är
möjlig att genomföra. Elförsörjningen skulle ej kunna klaras under sädana
förhållanden.

Vattenfall anser aU en avveckling fill år 1997 inte heller
är möjlig alt genomföra utan mycket höga kostnader och omfattande störningar
för samhället. En sådan tidplan skulle kräva omedelbara beslut om omfattande
utbyggnad av kolkondens med konventionell teknik. De tillskott från annan ny
kraftproduktion som kan påräknas är begränsade. Vattenfall bedömer det inte
möjligt att kunna ta i drift tillräcklig produktionskapacitet till år 1997.
Denna bedömning grundar sig på gällande lagstiftning för miljö och
tillståndsprövning saml en bedömning av lillgängliga resurser för planering,
projektering och byggande.

Kraftsam påpekar atl den tillgängliga
produktionskapaciteten är ca 90-95 TWh/år utan kärnkraft. Under torrår
begränsas denna kapacitet till 80-85 TWh/år. Kraftsam menar att en
snabbavveckling i praktiken inle är möjlig. Föreningen anför: "Man kan
föreställa sig vilka problem som skulle uppkomma om man ej skulle få använda
elvärme ulan tidsmässiga möjligheteratt skaffa nägon alternativ
uppvärmningsform. Även en kraftig höjning av elpriserna för att reducera
konsumtionen skulle skapa stora problem (säg t. ex. en 3-10 faldig
uppvärmningskostnad, dvs 18-60 tkr/år i stället för 6 tkr/år för en
elvärmekund).

Sveriges Industriförbund framhåller som sin mening alt
beskrivningen av snabbavvecklingsalternativet inte ger en gripbar bild av vad
som verkligen fordras. Förbundet anför alt anpassningssvårigheterna lill
kraftigt och snabbt höjda elpriser är otillfredsställande belyst. I remissvaren
från branschföreningarna visas däremot de utomordentligt negativa konsekvenserna,
vilka skulle drabba den elintensiva produktionen vid en snabb avveckling.

Alternativet med snabbavvecklingen antingen av enbart
Barsebäcksverket eller av hela kärnkraften kommer enligt förbundet atl kräva
en styrning av energianvändningen som inte har någon motsvarighet i den
industrialiserade väriden. Detta har enligt förbundets mening inte heller
blivit analyserat i de av energirådel initierade utredningarna.

Beträffande förtida avveckling av kärnkraften framhåller
Oskars

hamnsverkets Kraftgrupp AB (OKG): "OKG har koncessioner att driva de

tre kärnkraftaggregaten i Oskarshamn fram till och med år 2010. OKG ser i

dag inga tecken på att säkerhetsmässiga faktorer skulle innebära att något

av aggregaten behöver stoppas i förtid. Ekonomiska bedömningar visar alt

det för OKG:s anläggningar är lönsamt atl göra även stora komponentby

ten och ombyggnader, som kan vara motiverade av säkerhets- eller drifl-

fillgänglighetsskäl, i stället för att upphöra med driften. Enligt OKG:s

bedömning skulle en avveckling av Oskarshamnsverket före år 2010 inne

bära en kapitalförstöring och innebära ökade kostnader för elproduktion åt 53

OKG:s
delägare. Hur slora de företagsekonomiska kostnaderna av en för Prop.
1986/87: 159

tidig
avveckling skulle bli kan dock inle anges för närvarande." Beslut om

vad en
tidig avveckling kan vidare enligt OKG leda lill brist på bl. a.

skiftgående
personal och specialister pä reaktorsäkerhet, strålskydd och

reaktorfysik.

Aktionsgruppen Stoppa Nu, Folkkampanjen mot kärnkraft och
kärnvapen. Miljöförbundet, Miljöpartiet de gröna och Socialistiska partiet hävdar
i sitt gemensamma yttrande atl det går atl snabbt ersätta den elenergi och eleffekt,
som de svenska kärnkraftverken bidrar med, med en kombination av följande
åtgärder:

-
befintlig reservkapacilel
av mottrycks-, oljekondens- och gasturbinge-nererad elenergi tages i bruk efter
behov,

-
eluppvärmning
av bostäder och lokaler ersattes med bränsleeldning där utrustning för detta
finnes. I de bostäder och lokaler som enbart har direktverkande elvärme
installeras andra uppvärmningssystem snarast möjligt,

-
urkoppling av
elpannor för fiärrvärme,

-
viss elimport,

-
energirådgivnings-
och besparingskampanjer inom industrier och hushåll och ändring av
skattesatser och tariffer för elenergi och övriga energiformer för att minska
elförbrukningen med ca 10%.

6 Effekter av en kärnkraftavveckling på samhällsekonomi
och miljö

6.1 Konsekvenser för samhällsekonomin

Ett slort antal remissinsatanser tar upp olika frågor
rörande de allmänna konsekvenserna för samhällsekonomin av en tidigarelagd
kärnkraftavveckling.

Den vanligaste bedömningen är att en snabb avveckling ger
svära konsekvenser för miljö, hälsa och ekonomi. Detla hävdar Industrins
utredningsinstitut. Lantbrukarnas Riksförbund, överstyrelsen för civil
beredskap. Svenska Elverksföreningen, statens strålskyddsinstitut, OK Petroleum
AB, Svenska Kraftverksföreningen, Kraflsam, statens industriverk, In-genjörsvelenskapsakademien,
statens pris- och kartellnämnd. Svensk Kärnbränslehanlering AB, statens
energiverk och Vattenfall. Motsatt uppfattning hävdas av Aktionsgruppen Stoppa
Nu, Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen. Miljöförbundet, Miljöpartiet de
gröna och Socialistiska partiet.

Industrins Utredningsinstitut (lUI) betonar atl de
samhällsekonomiska konsekvenserna givetvis blir större ju närmare i liden man
flyttar avvecklingen och ju större kapacitet som avvecklas tidigt. lUl
menaratt svårigheterna att upprätthålla samhällsekonomisk balans vid en
förtida avveckling väsentligt underskattas i utredningen.

Det är enligt statens energiverk uppenbart att kostnaderna
för samhället

blir större om avvecklingen forceras än om kärnkraftverken kan utnyttjas 54

som längst
till 2010. Del går inte att nu ange tidsåtgången för att uppnå Prop.
1986/87: 159 goda lösningar. Expertgruppen visar att 10 år är en mycket kort
tid. En avveckling inom denna tidsperiod skulle enligt energiverket med
säkerhet försvåra möjligheterna till framtidsinriktade lösningar.

Enligt Vattenfall torde varje års tidigareläggning av
kärnkraftens avveckling innebära kostnadsökningar på 15 a 20 miljarder kr/år,
vilket är ungefär lika mycket som kraftindustrins samlade produktionskostnader
i dag. En avveckling fill år 1997 skulle utöver höga kostnader enligt Vauen-fall
innebära så stora påfrestningar på samhället att de kan liknas vid effekterna
av svära kriser.

Vattenfall liksom Kraftverk.sföreningen hävdar att
avvecklingen av kärnkraften i stället bör ske så nära före år 2010 som möjligt.
Det ger lägre kostnader för samhället, större möjligheter för elkunderna att
anpassa sig och större möjligheter för svensk tillverkande industri att delta i
utvecklingen av ny energiteknik och därmed få internationell konkurrenskraft
inom området.

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) anför att eftersom slora
delar av exportindustrin är beroende av elenergi skulle de kraftigt höjda
elpriserna totalt sett snarare leda till en försämrad konkurrenssituation för
svensk exportindustri. Även den i sig inte elberoende industrin skulle få ökade
kostnader för bl. a. insatsvaror. Likaså torde krav på löneökningar som kompensation
for bl. a. högre elpriser inle kunna undvikas med åtföljande effekter på
inflationen.Såväl direkta som indirekta effekter på inflationen av
elprishöjningar samtidigt med lönekoslnadsökningar leder till ytterligare
försämring av exportindustrins konkurrensförmåga med effekt på betalningsbalansen,
sysselsättningen m. m.

Den begränsade analys som gjorts är således enligt SPK:s
mening alltför enkel. Speciellt har frågan om effekterna på lönebildningen
troligtvis underskattats.

Lunds universitet (milövårdsprogrammet) menar att elt
snabbt beslut om avveckling, och avveckling i takt med atl ny produktion och effeklivisering
genomförs, ger minsta ekonomiska konsekvenser. Det är såväl miljömässigt som
ekonomiskt möjligt att avveckla kärnkraften snabbare än vad som planerats.

Byggforskningsrådet pekar på risken för att tillgång på
arbetskraft, vissa byggnadsmaterial, m.m. kan försvåra genomförandet av energisparåtgär-der
om de måsle göras under mycket kort tid. Om åtgärderna får planeras och
genomföras på längre sikt blir de i stället positiva för samhällsekonomin.

Negativa effekter på handelsbalansen (utöver vad som
följer av direkta branschkonsekvensstudier) påpekar bl. a. Svensk
Kärnbränslehantering AB, som anför att vid en förtida avveckling till 1997
kommer handelsbalansen atl direkt försämras med 3 900 MSEK per år enbart på
grund av all bränsleimporten blir dyrare.

Vattenfall framför liknande synpunkter och tillägger, att
bytesbalansen

dessutom kommer att utsättas för påfrestningar genom dels ulslagning av

tung industri, dels den nedgång i hushållens sparande som inkomstminsk

ningen för hushållen torde föra med sig. 55

SPK saknar
en bedömning av konsekvenserna av konkurrentsländers Prop. 1986/87: 159
agerande i kärnkraftfrågan, något som också är av betydelse för den svenska
industrins konkurrenskraft.

Aktionsgruppen stoppa NU, Folkkampanjen mot kärnkraft och
kärnvapen, Miljöförbundei, Miljöpartiet de gröna och Socialistiska partiet
uttalar beträffande en avveckling av kärnkraften under 1987 att fördelarna för
samhällsekonomin och miljön kan förväntas bli störte än nackdelarna, som inte
behöver bli allvariiga.

Cirka 20 remissinstanser kommenterar expertrådets analyser
av konsekvenserna av en förtida avveckling på industriutvecklingen och
sysselsättningen. Remissinstanserna, bl. a. statens industriverk (SIND),
riksrevisionsverket (RRV), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Industriens
Utredningsinstitut (lUI), Jernkonloret, Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen (SCPF),
Sveriges Industriförbund och Kemikonloret redovisar synpunkter på dels
expertrådets (och energiverkets) analysmetoder i stort, dels bedömningar över
utvecklingen i olika delbranscher och av sysselsättningsaspekter.

I sina bedömningar över industriutvecklingen utgår
flertalet remissinstanser från utgångspunkten i expertrådets och energiverkels
analys att elpriserna kommer att fördubblas.

Etl par av industrins organisationer är kritiska mot de
analysmetoder som tillämpats av expertrådet och energiverket. De anser att
analysen har en alltför hög aggregeringsnivå. SCPF anför:

"I statens energiverks bedömningar i ovan nämnda
rapport finns förvånansvärt nog inte några likheter med de slutsatser, som del
i branschen initierade konsultföretaget ÅF redovisat. Förklaringen tycks främst
vara att de modellkörningar som genomförts blivit bestämmande för verkets
bedömning. Båda de modeller som utnyttjats av statens energiverk, FFE-respektive
MARKAL-modellen, arbetar på en hög aggregeringsnivå. I MARKAL-modellen är
industrins energiförbrukning uppdelad på fem branscher. Konsekkvenserna för
delbranscher och enskilda företag framträder inte. De följder av fördubblade
elpriser, som redovisats av ÅF döljer sig i elt genomsnitt där elkrävande delar
av massa- och pappersindustrin förts samman med lågförbrukare av el som
träindustri och grafisk industri. Detta är ett oacceptabelt sätt alt redovisa
konsekvenserna för massa- och pappersindustrin som i sin egenskap av stor
exportindustri med särskilda marknadsförutsättningar inte kan buntas ihop med
andra om än näraliggande branscher. En sådan metod ger felaktiga och
verklighetsfrämmande slutsatser."

Kemikontoret framför samma kritik och framhåller att
"så länge studierna hålls på en låg aggregationsnivå, helst till och med
på företags- och produktionsnivå, framträder tydligt de i mänga fall förödande
effekter som etl fördubblat elpris skulle få."

Enligt statens industriverks (SIND) mening har
expertgruppen gjort en alltför optimistisk bedömning av industrins möjligheter
att på kort sikt anpassa sig till kraftigt höjda elpriser.

En detaljerad branschgenomgång visar enligt SIND klart att
nedläggning 56

av industrianläggningar är det enda realistiska
alternativet i vissa bran- Prop. 1986/87: 159 scher om elpriserna skulle
fördubblas inom några är. Särskilt utsatta branscher är bl. a. delar av
gruvindustrin, den skrotbaserade stålindustrin, smältverken för framställning
av koppar och bly respektive aluminium samt vissa delar av den kemiska
basindustrin t. ex. fillverkningen av klor-alkali, klorater och basplaster.

Här spelar elanvändningen genomgående en central roll i
produktionsprocessen. Den hårda internationella konkurrensen gör alt i dessa
branscher är det helt uteslutet att kostnadshöjningar av angivet slag skall
kunna bäras av verksamheten.

I vissa andra branscher är det enligt SIND främst de
långsiktiga effekterna av en snabb elprishöjning som oroar. Således står
massa- och pappersindustrin inför en viktig omslällningsfas mot ökad
vidareförädling från massa till papper. Sänkta vinstmarginaler till följd av
kraftigt ökade elkostnader skulle kunna äventyra den långsiktigt nödvändiga
omställningen inom massa- och pappersindustrin.

ASEA hävdar att en förtida avveckling med all sannolikhet
kommer att kosta del svenska samhället och innevånarna betydligt mer än vad
utredningen visar pä grund av ulslagning och tappad internationell konkurrenskraft
i industrin.

Industriens Utredningsinstituts (lUl) uppfattning är att
anpassningsmöjligheterna, utöver nedläggning av produktion, är mycket små,
såväl på pris- som pä kostnadssidan, för de utsatta företagen i basindustrin.
Det finns därför goda skäl att starkt ifrågasätta förutsättningen om alt
samhällsekonomisk balans kan upprätthållas vid en kärnkraftsavveckling till
1997. Kostnaderna för den förtida avvecklingen skulle enligt lUI därmed bli
betydligt högre än de belopp som redovisas i utredningen.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) påpekar alt om
obalans uppstår förutsätter beräkningsmodellerna att ekonomisk-politiska
åtgärder vidtas för alt kompensera obalanserna. TCO anser därför atl en
kompletterande utredning måste göras som beskriver de induslripolitiska konsekvenserna
av en snabbare avveckling än 2010. Utredningen bör redovisa omfattning och
fördelning av det statliga stöd som krävs för att upprätthålla
sysselsättningen och klara bytesbalansen.

Aktionsgruppen Stoppa Nu, Folkkampanjen mot kärnkraft och
kärnvapen, Jordens Vänner, Miljöförbundei, Miljöpartiet de gröna och Socialistiska
partiet anför atl höjningar av elpriserna kan genomföras så atl de med all
sannolikhet leder lill erforderliga minskningar av industrins elförbrukning.
Annars kan ändrad eller minskad tillverkning inom vissa energikrä-vande
branscher som ferrolegeringar, aluminium-, massa- och pappersindustrin bli
aktuell. I stället kan sysselsättningen i verkstadsindustrin ökas, även enligt
energiverkets bedömningar. Under de kallaste vinterveckorna kan vissa
driftomläggningar inom industrin möjligen bli nödvändiga under de första åren.
Genom införande av ny energisnål teknik kommer enligt yttrandet industrins elbehov
att kunna minska i framtiden även om industrins tillverkning skulle behöva
ökas med så myckel som 50%.

Konsekvenserna för massa- och pappersindustrin av
fördubblade elpri

ser blir enligt Svenska Cellulosa och Pappersbruksföreningen (SCPF) alt 57

5 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 159

den totala
produktionen av massa och papper kommer att sjunka avsevärt. Prop. 1986/87:
159 Ytteriigare integration mot papper inom produktområden där marknadsförutsättningar
föreligger och som är önskvärd ur sysselsättnings- och exportintäktsynpunkt
kommer inte att kunna genomföras.

SCPF anför vidare att statens energiverk i sin rapport
drar den märkliga slutsatsen att branschens inriktning mot vidareförädling och
högt förädlade produkter skulle öka förutsättningarna atl klara effekterna av
elprishöjningar. En sådan utveckling innebär enligt SCPF för branschen ett
stigande elbehov och en ökad känslighet för höjda elpriser. Branschens produkter
avsätts på världsmarknaden. Del är inte möjligt att via prishöjningar fä
kompensation för höjda kostnader som ensidigt drabbar svenska tillverkare.

SCPF finner sammanfattningsvis all statens energiverk och
därmed expertgruppen har dragit helt vilseledande slutsatser pä grund av de analysmetoder
som använts. Konsekvenserna av en förtida avveckling av kärnkraften för massa-
och pappersindustrin har enligt SCPF inte redovisats pä ett sakligt och
tillfredsställande sätt.

Svenska pappersindustriarbetareförbundet framhåller alt
fördubblade elpriser skulle påverka massa- och pappersindustrins vinster och
därmed investeringar negativt.

En fördubbling av elkraftpriset är enligt Kemikonloret utvecklingshäm-mande
för hela kemiinduslrin. Särskilt hårt drabbas tillverkningar som är elintensiva,
där elkraften kan sägas vara råvara. Ingen annan svensk industri torde rymma så
elintensiva tillverkningar som kemiindustrin. Berörda företag är enligt
kemikontoret för sin verksamhet helt beroende av en tillräcklig och säker
tillförsel av elenergi till internationellt konkurtens-krafliga priser.

Vidare är kemiindustrins produkter ofta insatsvaror i
andra elintensiva branscher, t. ex. ferrolegeringar fill stålindustrin och
klor/alkali och na-triumkloral till massaindustrin.

Enligt Kemikonloret kan en minskning av kemiindustrins
export med 5- 10 miljarder kr förväntas om elpriserna fördubblas.

ASEA vänder sig mot påståendet att svensk industri skulle
vara gynnad av internationellt sett låga elpriser. Enligt ASEA skiljer sig i
våra konkurrentländer de verkliga elpriserna, i synnerhet för de eltunga
branscherna, genom olika rabattsystem m. m. markant från officiella prisnivåer.
Ett exempel från den elintensiva delen av kemiindustrin visar enligt ASEA
således att medan det officiella elpriset för Sverige hör till de lägsta (t. ex
hälften av del officiella priset i Västtyskland) så är priserna som de svenska
företagen betalar bland de högsta jämfört med vad utländsk konkurte-rande
kemiindustri i verkligheten betalar.

En fördubbling av elpriserna med 100% eller mer skulle
enligt Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) sannolikt innebära att en
relativt snabb avveckling av en betydande del av den svenska gruv- och
mineralindustrin med dess för närvarande cirka 13 000 sysselsatta.

Enligt Jernkonloret skulle fördubblade elpriser för
stålindustrin innebä

ra att de senaste tre årens positiva resultat snabbt skulle vändas i föriuster

på hundratals miljoner kronor. Elt fördubblat elpris skulle framtvinga en 58

omstrukturering
och nedskärning av stålkapacitelen. En grov uppskattning Prop. 1986/87: 159
pekar mot ett tonnagebortfall på 1,5-1,8 miljoner ton räslål och föriust av i
första hand ca 5 000 av branschens totalt ca 32000 arbetstillfällen. Dessa
arbetstillfällen finns främst på elt antal bruksorter i Bergslagen.

Risken finns enligt Jernkonloret atl vissa stålföretag
eller -enheter därmed kommer under den kritiska nivå, då tillräckliga resurser
inte längre kan satsas på forskning och utveckling saml marknadsföring för att
man långsiktigt skall kunna hävda sig i konkurrensen.

När det gäller utrustningsindustrin menar statens
industriverk all några särskilda sysselsätlningsvinsler inte kan påräknas inom ulrustningsindu-strin
vid uppbyggandet av alternativa kraftanläggningar som huvudsakligen bedöms
vara kolbaserade vid en förtida kärnkraflsavveckling. Merparten av all
utrustning kommer atl importeras. Svensk industri har för närvarande inle
kapacitet för en forcerad kraftbyggnad och har inte heller utvecklat en
kompetens avseende tekniken för en storskalig kolbaserad kraftproduktion.

Jordens vänner redovisar en motsatt uppfattning. Forskning
och utveckling samt produktion av hushällningsbefrämjande åtgärder samt
förnyelsebara och miljövänliga energiprodukfionstekniker kommer atl stimulera
svenskt näringsliv om de kan la tillvara de möjligheter som här erbjuds.
Svenskt näringsliv kan här finna nya exporlmöjligheter istället för de som
eventuellt kan gå förlorade.

Några remissinstanser tar upp konsekvenser för andra
mindre elintensiva branscher. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) konstaterar atl
det i jordbruksdriften används cirka 1 TWh per år och alt en elprishöjning med
t. ex. 25 öre per kWh skulle ge en koslnadsfördyring på 250 miljoner kr. per
år. LRF anser vidare att expertrådet har underskattat konsekvenserna för
massaindustrin av snabbi genomförd kraftig elprishöjning. LRF pekar på riskerna
för en minskad avverkning lill följd av lönsamhelsförändringar i
massaindustrin.

Några remissinstanser behandlar effekterna pä sysselsättningen
och den regionala balansen.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför atl den strukturomvandling
som skisseras i betänkandet kommer att drabba orter i Bergslagen och delar av
Norrland hårt. Den energiinlensiva industrin svarar i många kommuner i dessa
områden för den dominerande induslrisysselsältningen. Arbetsmarknadsläget i
dessa delar av landet är i dagsläget sämre än i övriga landet. Även i kommuner
som i dag har kärnkraftverk kommer arbetsmarknadsläget att försämras.

En energipolitik som medför en mycket snabb prisstegring
på energi i förhållande till andra länder leder enligt styrelsen till en
försämring av konkurrensförmågan hos den energiintensiva svenska process- och
förädlingsindustrin. Del är därvid betydelsefullt atl kärnkraften ur denna synvinkel
ersätts med ny kraftproduktion som prismässigt är jämförbar med kärnkraften.

Styrelsen framhåller vidare att det är betydelsefullt atl
avvecklingen av

kärnkraften kan ske utan oacceptabla sociala konsekvenser för den berör

da arbetskraften. 59

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar att en snabbare avveckling
av kärn- Prop. 1986/87: 159 kraften än den vid folkomröstningen beslutade
sannolikt innebär att utländska leverantörer i störte utsträckning fär träda
in i de slora investeringar som krävs för ny kraftproduktion. Till delta
kommer förslag om en ökad satsning på energisparande åtgärder.
Arbetsmarknadsstyrelsen betonar vikten av att svensk industri i största möjliga
mån får del av dessa investeringar och atl lån och bidrag för
besparingsåtgärder utformas i syfte att stimulera en önskvärd
konjunkturanpassning. När del gäller investeringar i ny kraftproduktion bör
enligt styrelsens mening arbetsmarknads- och regionalpolitiska synpunkter
beaktas.

Industriförbundet sammanfattar sina branschorganisationers
beräkningar enligt följande. Järn- och stålindustrin sysselsätter idag ca 32
000 personer. Branschen räknar med nedläggningar som får lill följd en sysselsält-ningsminskning
på 5 000 anställda inom 2-3 år vid en förtida avveckling av kärnkraften. Dessa
nedläggningar kommer emellertid all leda till konsekvenser för andra delar av
branschen och inom en tioårsperiod har ca lOOOO arbetstillfällen försvunnit dvs
en tredjedel. Inom kemiindustrin hotas tillverkningar, som idag sysselsätter
drygt 7500 anställda av totalt 90000. Delbranscherna mekanisk massa och
tidningspapper har 6000 anställda. Branschen räknar med att 3 500-4 000 av
dessa blir utan arbete vid en förtida avveckling av kärnkraften. Andra delar av
massa- och pappersindustrin kommer även att drabbas.

Industrins Utredningsinstitut (lUI) framhåller att stora
delar av de regioner som förväntas bli drabbade av sysselsättningsproblem har
sådana redan med dagens elpriser. lUI konstaterar att de län som har den högsta
elanvändningen per sysselsatt samtliga har relativa arbetslöshetstal som är
betydligt högre än genomsnittet för riket. De sneda sysselsättningseffekterna
förstärks dessutom enligt lUI av att "glesbygdshushåll och hushåll i norra
Sverige drabbas mer än genomsnittligt" vid en likformig höjning av
elpriserna. Del kan därför ifrågasättas om inte utredningen undervärderar de
regionala problemen vid en förtida avveckling av kärnkraften.

Länsstyrelsen i Västerbottens län påpekar alt länet
utnyttjar relativt sett mer elvärme än övriga Sverige.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller atl de
prishöjningar som blir följden av de olika avvecklingslaterantiven slår
särskilt hån i Norrbotten, bl. a. därför alt den helt dominerande delen av
industrin priskonkurterar med utländska företag och får sin konkurrensförmåga
nedsatt.

Ytterligare några länsstyrelser pekar på negativa
sysselsättningseffekter inom länet i fråga av en snabb avveckling. Således
förutser länsstyrelsen i Göteborgs län mycket stora påfrestningar för industrin
som kan leda till nedläggningar och ökad arbetslöshet. Länsstyrelserna i
Göteborgs och Bohus län samt i Västerbottens län framför likartade
uppfattningar.

Lantbrukarnas riksförbund pekar för sin del på att de
inhemska bränslena ger regionalpolitiskl önskvärd sysselsättning i glesbygd
och förbättrar landets betalningsbalans. Utredningen har ej annal än flyktigt
berört dessa frågor och därvid negligerat betydelsen av de inhemska alternativen.
Odling av 200000 har energiskog skulle uppskattningsvis ge 3000 årsarbeten.
Effekter på försörjningstrygghelen m.m. tas upp av bl. a. överstyrelsen

60

för civil
beredskap som konstaterar att både en snabb avveckling och en Prop. 1986/87:
159

avveckling inom tio år får betydande negativa konsekvenser
som måste

mötas med omfattande och kostsamma beredskapsåtgärder, bl.
a. kraftigt

ökad lagring av olja och kol eftersom nuvarande
beredskapslagring av

bränslen beräknats med hänsyn lill möjligheterna för olika
konsumenter att

i kris gå över till atl använda el. Vidare skulle beredskapssitualionen
bli

osäker för småhus och andra fastigheter med direktverkande
elvärme.

Sårbarheten i eldistributionen skulle också öka genom ett
ökat beroende

av fungerande överföring av el från vattenkraftverken i nort
till södra

Sverige.

Överbefälhavaren uttalar att vid framtida val av
energikällor som ersättning för kärnkraften bör beredskapseffekter liksom sårbarheten
beaktas.

Även Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) pekar på ökat
beroende av importerat kol och olja och därmed krav på avsevärt ökade
beredskapslager. Enligt SKB krävs en investering på 5 å 10 miljarder kr.
enbart i kol-och oljelager för att hälla samma försörjningstrygghet som med
nuvarande beredskap på kärnkraftområdel.

Sveriges Kemiska Industrikontor pekar också på de risker
och kostnader som samhället skulle utsättas för till följd av ökad frekvens av
elavbrott vid en tidigarelagd avveckling av ett eller flera kärnkraftverk.

Svensk Industriförening anser att man redan nu, mot
bakgrund av elsi-lualionen under köldperioden i januari 1987 och lidsålgången
för all utveckla ny teknik, måsle planera för att eliminera riskerna för strömavbrott
pä grund av överbelastning av elnätet.

Några remissinstanser tar upp frågan om
fördelningspolitiska konse-k\>enser.

Tjänstemännens Centralorganisation anser att
konsekvenserna av skilda prissättningar på el måste utredas. Del är nödvändigt
atl inle löntagare och hushåll ensidigt belastas av kostnaderna för
avvecklingen. Också näringslivet måste ta sin andel.

Enligt konsumentverket torde problemen för hushållen bli
kännbara, särskilt i de snabbaste avvecklingsalternativen. Det kan finnas grupper
av hushåll som inte på egen hand kan klara av de åtgärder som framtida starkare
krav på energihushållning gör nödvändiga. Del kan vara fråga om de kan klara av
investeringar av ell slag som de tidigare aldrig ens hört talas om.
Statsmakterna bör enligt konsumentverket se lill bl. a. att kredit-utrymmet
blir tillräckligt för att möjliggöra nödvändiga investeringar i samband med
avvecklingen och också andra anpasssningsåtgärder samt atl de ekonomiskt mest
utsatta hushållen får bidrag lill nödvändiga investeringar.

Enligt Svenska Metallindustriarbetareförbundet får
avvecklingen inle leda till att enskilda drabbas orättvist hårt.
Avvecklingskostnaderna måste enligt förbundet fördelas rättvist.

Kraftsam erinrar om atl det av modellkalkylerna inte framgår
bl. a. hur

snedfördelade konsekvenserna av avvecklingen blir hos elabonnenlerna,

mellan t. ex. glesbygdsfamiljer i elvärmda småhus och tätortsfamiljer i

lägenheter. Liknande synpunkter anförs av Villaägareförbundet och av

Hyresgästernas riksförbund. 61

SACO/SR
(Civilingenjörsförbundet) menar alt höjda elpriser inle skulle Prop.
1986/87: 159 förslå vid en snabb avveckling utan alt besparingar skulle behöva
framtvingas med andra åtgärder som skulle drabba både bosläder och industri.
Mångas hushållsekonomi skulle drabbas så hårt att stadigt stöd moraliskt skulle
vara ofrånkomligt.

Enligt Svenska Elektrikerförbundet bör utformningen av laxesätlning
och elbeskattning bli sådan att hushållen kan garanteras elt socialt acceptabelt
elpris. Reallönerna får inte urholkas av alltför kraftiga elprishöjningar.

Elektrikerförbundet liksom Landsorganisationen (LO)
framhåller att det erfarenhetsmässigt är de svaga grupperna i samhället som drabbas
hårdast av snabba omställningar och stora prishöjningar. LO varnar för atl det
skulle bli de sämst ställda som genom arbetslöshet och ulslagning skulle få
betala priset för en forcerad avveckling.

Effekterna av en förtida avveckling för de berörda kommunerna
och för personalen las upp av dels kärnkraftkommunerna (Kävlinge, Oskarshamn, Varberg
och Östhammar), dels Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och statens
industriverk (SIND).

SIND anger antalet sysselsatta, som direkt skulle påverkas
av en avveckling, till ca 3000. Dessutom berörs indirekt ca 5000
entreprenörer.

I Östhammars kommun (Forsmark), som ligger i
Bergslagsregionen, är antalet alternativa sysselsättningstillfällen begränsat.
Oskarshamnsregionen har också en isolerad arbetsmarknad. I förhållande till
hela landet och övriga kärnkraftskommuner har Oskarshamn för närvarande en hög
arbetslöshet. De största problemen skulle därför upstå i Oskarshamn men vara
avsevärda även i Forsmark.

Dessutom framhåller industriverket att kärnkraftskommunerna
har investerat i transportvägar, bostäder och övrig service som följer med en
befolkningsökning. Vid en förtida avveckling av kärnkraftsverken räknar
kommunerna med att befolkningsminskningen blir störte än vid en planen-1ig
avveckling. Det förefaller därför enligt SIND rimligt atl man lar hänsyn lill
denna infrastruktur när lokaliseringen av ersättningskrafl planeras.

Kävlinge kommun anser att utredningen otillräckligt
belyser de mycket negafiva och allvarliga konsekvenserna för sysselsättningen i
kärnkraftkommunerna och på andra enskilda arbetsmarknader. Det är nödvändigt
att göra särskilda arbetsmarknads- och regionalpolitiska insatser.

Oavsett när kärnkraften avvecklas är det nödvändigt atl
kommuner med kärnkraftverk redan nu får resurser atl skapa andra
arbetstillfällen.

Liknande synpunkter framförs av Oskarshamns, Varbergs och
Östhammars kommuner.

TCO instämmer i att nya elproduktionsanläggningar i
möjligaste mån bör föriäggas fill de mest utsatta kärnkraflsorterna där
investeringar i elnätet etc. redan gjorts. Vidare anser TCO att garanfier måste
ges för att kvalificerad och motiverad personal skall kunna behållas vid
kärnkraftverken under hela den lid dessa är i drift och all den nuvarande
personalen vid och kring kärnkraften måste ges utvecklings- och
utbildningsprogram för aft de skall kunna ingå i den kommande förnyelsen av
elproduktionen.

Flera påpekar att utredningsunderlaget är ofullständigt
eller vetenskap

ligt otillräckligt. Elverksföreningen varnar för att fästa för stort avseende 62

vid modellkalkylerna.

Industriförbundet
framhåller att modellkalkylerna inle belyser omsläll- Prop. 1986/87: 159 ningskostnaderna
vid en avveckling. Enligt förbundet är modellkalkyler som förutsätter kraftiga
exportökningar och invesleringsökningar i industrier som drabbas av
hundraprocentiga elkostnadsökningar snarare verklighetsflykt än försök att
bedöma kostnader.

Kraftsam
anser bl. a. att de ekonomiska modellkalkylerna har uppenbara begränsningar
och alt stor försiktighet bör iakttas vid bedömning av kalkylernas resultat.
Det som frän en övergripande och översiktlig utgångspunkt inte ter sig
särskilt dramatiskt kan ge betydande konsekvenser för de berörda.

Ingenjörsvetenskapsakademien
menar alt underiagel, även om kompletterande studier skett under remisstiden,
är vetenskapligt ofillräckligl och att en del av utredningarna är motstridiga.

Nationalekonomiska
institutionen vid Stockholms universitet anför alt den samhällsekonomiska
konsekvensanalys som utredningen presenterar inte bara är otillräcklig utan
också på flera punkter rent missvisande. Framför allt underskattas sannolikt de
anpassningskostnader som är förenade med en forcerad avveckling av svensk kärnkraft.
Eftersom ingenting i utredningens säkerheisanalyliska avsnitt tyder på
bristande rådrum bör ett beslut om takten i kärnkraftsavvecklingen föregås av
en utredning som ges både tid och resurser atl bättre analysera konsekvenserna
av olika handlingsalternativ.

6.2 Effekter på miljö och hälsa

Allmänt

Vissa
remissinstanser framhåller att expertgruppen myckel detaljerat behandlat
kärnkraftens risker medan effekterna av energibesparingar och användning av
andra energikällor, speciellt då små lokala sådana behandlas ofullständigt
eller inte alls.

Oskarshamnsverkets
Kraflgrupp AB (OKG) anför all expertgruppens rapport med stor detaljrikedom
behandlar kärnkraftens risker medan andra energikällor eller energibesparingar
behandlas myckel ofullständigt eller inle alls. Forsmarks Kraftgrupp AB har en
liknande uppfattning. Bolaget hävdar vidare atl här i landet överbetonas de
miljö- och hälsorisker som är förknippade med energiomvandling i kärnkraftverk.
Enligt OKG utgör rapporten ett dåligt underlag för jämförelse av risker och
miljöpåverkan för olika energisystem.

Enligt
Kraftsam har en isolerad kärnkraftavveckling i Sverige endast marginell
betydelse för den globala miljösituationen. Den har konsekvenser främst för
oss själva. Skulle en svensk kärnkraftavveckling leda till att även andra
länder avvecklar kärnkraften, ett från flera håll uttalat syfte med en svensk
avveckling, kommer förbränningen av kol och olja i vår omvärld att öka. Därmed förvärtas
vår egen föroreningssiluation även om bästa reningsutrustning används.

Naturvårdsverket
anför atl beräkningarna över vilka miljökonsekvenser

en avveckling av kärnkraften i Sverige och Europa skulle få om den 63

ersattes med kolkondensverk,
visar att effekterna i det svenska perspekti- Prop. 1986/87: 159

vet regionalt skulle bli
relativt måttliga. En avveckling av kärnkraften

medför dock en ökad
användning av bränslen i energisystemet vilket

medför ökade svårigheter atl
uppfylla uppsatta mål beträffande svavel och

kvävedioxid. Effekterna
blir givelvis störte om hela Europas kärnkraft

läggs
ned men knappast särskilt dramatiska.

Naturvårdsverket
anser vidare atl risken för ett förändrat klimat bör väga tungt. Utsläpp av
koldioxid och andra s.k. växthuseffektgaser samt användning av kärnkraft medför
lill viss del besläktade risker. I båda fallen kan stora jordbruksområden bli
oanvändbara för livsmedelsproduktion.

Statens
strålskyddsinstitut (SSI) anför all en snabbavveckling av kärnkraftverken som
leder till en ökad användning av kol kommer atl leda lill alt störte mängder av
genoloxiska ämnen tillförs biosfären. Mängderna av detta liksom konsekvenserna
av det borde analyseras bättre före ett nytt energiprogram börjar fastläggas.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län menar atl från miljösynpunkt är takten i kärnkraflavvecklingen
inte av någon avgörande betydelse.

Vetenskapsakademien
framhåller att kärnkraftverk vid normaldrift erbjuder en myckel miljövänlig
form av energiproduktion. Det som föranleder avvecklingstänkandet är
föreställningen om stora reaktorolyckor med svår spridning av radioaktivitet,
vars sannolikhet är mycket låg, särskilt låg i svenska kraftverk med inbyggd fiiterverkan.
Endast vattenkraft kan erbjuda ett renare alternativ i normalproduktionen.

Svensk
Industriförening uttalar att den inte kan tolka folkomröstningsresultatet och
riksdagsbeslutet atl färdigställa del planerade kärnkraftsprogrammet på annat
sätt än att del vid den tidpunkten inte fanns alternativ teknik utvecklad som
var mindre skadlig ur miljösynpunkt än kärnkraften. En genomgång av de idag
existerande alternativen till kärnkraft kan enligt föreningens mening inle ge
regering och riksdag någon anledning att ändra på detta synsätt.

Flera
remissinstanser, däribland universitets- och högskoleämbetet samt Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), betonar behovet av ökade insatser för forskning och
utveckling på området miljöteknik.

TCO
anser att störte FoU insatser behövs för alt utveckla rening av kol, förbränningsteknik
och rökgasrening i avsikt att minimera utsläpp från förbränning av olika
bränslen samt för utveckling av nya förnybara energikällor.

Enligt
TCO bör ersätlningsproduktion ej byggas förtån mer avancerad reningsleknik
finns testad i full skala.

Mer
uttrycklig hänsyn till miljöeffekter inkl. kostnader och mer av helhetssyn i
analyserna efteriyses av bl. a. Lunds universitet, statens strålskyddsinstitut saml
statens pris- och kartellnämnd.

Styrelsen
för teknisk utveckling (STU) menar alt om alternativens miljökonsekvenser
måste hållas på ännu lägre nivåer än i dag kan del visa sig omöjligt att uppnå
målet i tid. Utvecklingen av energieffeklivilet och miljövänliga alternativa
energibärare kan dock enligt STU komma alt ge lösningar som klarar
utsläppsnivåer som t.o.m. är radikalt lägre än dagens.

64

Skärpta
utsläppskrav Prop. 1986/87:159

Flera remissinstanser framhåller all myckel höga miljökrav
måsle ställas på den energiproduktion som skall ersätta kärnkraften. Delta
medför begränsningar i användningen av torv och fossila bränslen. Några
remissinstanser framhåller Sveriges förpliktelser i försurningssammanhang.
Sänkningar av högsta tillåtna svavelhalten i olja krävs. Andra
remissinstanser, främst kraftföretag, ställer sig tveksamma till de tekniska
möjligheterna att innehålla miljökraven vid en avveckling på kort sikt.

Lantbruksstyrelsen förordar största möjliga begränsning av
användning av fossila bränslen, olja och kol saml i viss utsträckning torv i
energisystem. I första hand bör olika energihushållningsåtgärder vidtas och inhemska
bränslen användas. Kolförbränning ulan rökgasrening bör ej till-låtas.

Svenska Naturskyddsföreningen anser att högsta svavelhalt
i lätt eldningsolja nu bör sänkas lill 0,15 procent och att befintliga
oljekondens-kraftverk bör utrustas snarast med mycket avancerad rökgasrening.

Skogsstyrelsen uttalar atl varje ökning av förorenande
utsläpp, även små sådana, inle kan accepteras eftersom de kan få negativa
konsekvenser/effekter såväl regionall som lokalt.

TCO framhåller likaså att ersättningsproduktionen måsle
äga rum med bästa möjliga reningsteknik så atl de målsättningar Sverige har
åtagit sig i försurningssammanhang inte äventyras. Miljökraven får enligt TCO
inte vara mindre på nya energikällor än på gamla. Vårt internationella engagemang
måsle samtidigt också gälla kampen för atl minska försurningen. Den frågan får inle
komma bort eller skymmas av ansträngningarna att reducera kärnkraftshoten.

Vattenfall anför att i bedömningen av utsläpp till luft
från fastbränsleeldade elproduklionsanläggningar förutsätts även vid
avveckling lill 1997 myckel låga utsläpps värden. Vallenfall är tveksam lill om
dessa kan åstadkommas i kontinueriig drift i anläggningar byggda med
konventionell teknik under stor tidspress.

Forsmarks Kraftgrupp AB har en liknande uppfattning.
Bolaget anför vidare atl de emissionsfaklorer för svaveldioxid och
kvävedioxider som används i beräkningarna är lägre än vad som hittills krävts i
något land. Detta innebär all miljökonsekvenserna såväl i Sverige som utomlands
kan bli betydligt värte än enligt expertgruppens anlagande. All tidigare
erfarenhet manar lill betydligt större försiktighet i sådana bedömningar.

Bolaget uttalar vidare att det är av största vikt bl. a.
att så mycket tid som möjligt ges för utveckling och demonstration av
miljövänlig förbränningsteknik och rökgasreningsteknik innan
kärnkraftavvecklingen påbörjas.

Göteborgs kommun understryker atl en avveckling av
kärnkraften inte får innebära en återgång till bränslen som på nytt ökar
miljöförstöringen.

Lokala miljöproblem då elvärmen minskar

Många remissinstanser lar upp försämringen av främst den
lokala miljön

då elvärme ersätts av uppvärmning baserad på olja eller
inhemska bräns-

len.

Vetenskapsakademien
framhåller all elektrisk energi är ren på konsum- Prop. 1986/87: 159 tionsstället
och medger hög verkningsgrad. I tätorter med hög befolkningstäthet erbjuder
sålunda elektriciteten en i stort sett föroreningsfri energikälla. En
minskning av tillgången på el-energi kan lätt komma att öka föroreningsgraden
där människorna av idag finns.

Enligt Byggforskningsrådets mening finns en tendens i
utredningen att underskatta miljöproblemen. I utredningen dras t. ex.
slutsatsen att en övergång till ökad bränsleanvändning för elproduktion inte
väsentligt skulle påverka storleksordningen av emission och immission av
miljöfarliga ämnen. Del kan vara rikligt att förhållandena kan bemästras genom
ny höggradig reningsteknik beträffande svavelföreningar och kväveoxider men
knappast beträffande koldioxid och kvicksilver. I än högre grad torde enligt
BFR t. ex. orenade utsläpp från många till olja återkonverterade småhus påverka
den lokala miljön.

Vattenfall anför att utredningen visar att olja är det
realistiska alternativet till elvärme i småhus. Påverkan på närmiljön om ett
stort antal små värmekonsumenler övergår från eluppvärmning fill att elda olja
har enligt Vattenfall inte belysts tillräckligt. VaUenfall anser all det i
varje fall lokalt kan leda till sämre miljö.

Oskarshamns kommun framhåller att även lokala skadliga
miljöeffekter måsle motverkas. Det är viktigt att bränslebaserad el- och
värmeproduktion sker i slora anläggningar där förutsättningarna att åstadkomma
bästa rening är störst.

Oskarshamns kommun anför vidare atl expertgruppens
konstaterande att de ulsläppsmäiningar som gjorts visat tusentals gångers
skillnad för olika storlekar på anläggningar måste uppmärksammas liksom alt det
därför inte är önskvärt ur hälsosynpunkt att en ökad individuell vedeldning i
tätbebyggda områden kommer till stånd.

Inhemska bränslen och miljöpåverkan

Några remissinstanser framhåller de inhemska bränslenas
miljövänlighet framför de importerade fossila bränslenas. Beträffande torv
råder delade meningar. Lantbruksstyrelsen säger all användningen av torv i viss
utsträckning bör begränsas. Svenska Bioenergiföreningen konstaterar atl torvbränsle
är mer miljövänligt än kolbränsle och atl kraftfulla satsningar bör göras för atl
utöka torvbrytningarna och därmed kunna minska kolimporten.

Lantbrukarnas Riksförbund \Ma\ ar atl
trädbränslen, ESO och halm har klara miljöfördelar framför de fossila
bränslena. Koldioxidhalten i atmosfären påverkas ej. Svavelhalterna är mycket
låga och innehållet av tungmetaller lägre än för de fossila bränslena. En viss
del av svavlet och tungmetallerna ålercirkulerar också i odlingssystemet.
Rökgaserna är starkt basiska vilket motverkar försurningen. Askorna utgör
värdefulla pH-höjande gödselmedel. När det gäller kväveoxider skiljer sig
biobränslena inte från de fossila bränslena.

66

Hälso- och
arbeismiljöeffekier Prop. 1986/87: 159

Flera remissinstanser däribland socialstyrelsen.
Landsorganisationen, Gruvindustriarbelareförbundei och SACO/SR påtalar alt underiagel
för bedömning av hälso- och arbetsmiljöriskerna vid olika avvecklingsallernativ
är otillräckligt.

Landsorganisationen (LO) anför atl expertgruppen påpekar
att den inle haft fid atl bedöma arbetsmiljökonsekvenser av olika energislag.
Enligt LO:s mening är det inte acceptabelt atl besluta om framtida energisystem
utan en sädan analys. Detta speciellt med tanke på att omläggningen av
energisystemet bl. a. motiveras utifrån människors hälsa och säkerhet.

Gruvindustriarbetareförbundet framhåller: Förbundet vill
påtala det anmärkningsvärda i alt expertgruppen i sitt betänkande har ansett
arbetsmiljökonsekvenserna för varje energislag vara av alldeles underordnad
betydelse och därför inte utrett dessa. Detta är övertaskande så myckel mer som
hela expertgruppens uppdrag i alll väsentligt handlat om alt bedöma risker för
olika energislag i syfte att eventuellt förkorta användningen av ett visst
energislag på grund av dess alltför höga risknivå.

A vfallsproblem

Flera remissinstanser saknar en belysning av den
ersättande energiproduktionens avfallsproblem i energirådsmaterialel.

Strålningsbiologiska institutionen vid Stockholms
universitet (genom UHÄ) uttalar att problemet rörande slutlig förvaring har
beträffande kärnenergi ingående diskuterats och förts in i den allmänna
debatten. Det är emellertid en öppen fråga om inte de slora askdeponierna,
särskilt från kolkraft, utgör ett minst lika stort problem. Genom dessa kan
metaller föras in i biosfären, och även om man kan göra sannolikt att
metallerna inte lakas ul i etl kortlidsperspekiiv, har komponenterna i kolaskan
den nackdelen att de till skillnad från kärnenergiavfallet inte minskar med
tiden på grund av radioaktivt sönderfall.

Statens strålskyddsinslitut anför att de långsiktiga
konsekvenserna för miljö- och hälsoeffekter har utelämnats. Som exempel härpå
kan nämnas den flygaska som innehåller tungmetaller och som kommer all
deponeras i närområdet lill elt koleldal kraftverk.

Institutionen för kärnkemi på Chalmers (genom UHÄ) hävdar
vad beträffar all elproduktion där miljöföroreningar är aktuella att samma
säkerhetsfilosofi bör användas som inom kämkraftsinduslrin. Som exempel kan
las förbränning av fasta bränslen som kol och flis. Dessa ger vid förbränning
upphov lill utsläpp saml förbränningsrester, vilka måste tas om hand för förvar
så atl inte mark och vattendrag förgiftas. Till skillnad från del radioaktiva
avfallet är förbränningsrester innehållande tungmetaller och andra kemiska
gifter stabila för evig framtid. Det påpekas atl man vet mycket lite om sena
effekter för olika kemiska miljöföroreningar.

AB Svensk Kärnbränslehantering uttalar beträffande
säkerhetskraven

på slutförvaring av avfallet att expertgruppen i sina analyser synes ha

utgått från olika ambitionsnivåer för kärnavfall och för avfall från annan 67

energiproduktion. Kravet
på kärnavfall är alt nå en säker slutförvaring Prop. 1986/87: 159 medan
ambitionsnivån för l.ex. kolavfall är atl begränsa läckage av tungmetaller och
därefter lila lill skyddsavstånd som måste upprätthållas under lång tid, dvs en
administrativ kontroll, eftersom tungmetaller ej sönderfaller med tiden.

6.3 Konsekvenserna av en tidigarelagd avveckling av
Barsebäcksverket

Vattenfall
och Sydkraft menar i sina remissvar att leveranssäkerheten i södra Sverige ej
kan upprätthållas om Barsebäck snabbavvecklas.

Enligt
Vattenfall kommer lastbortkoppling i södra och mellersta Sverige alt bli
nödvändig för att rädda elsystemet i vissa situationer vid en snabbavveckling.
Detla drabbar många konsumenter och kan jämföras med lägel vid stora
störningar.

Sydkraft
betonar all en eventuell snabbavveckling av Barsebäcksverket medför all södra
Sveriges kvarvarande produktionsresurser kommer att utnyttjas mycket hårt. De
äldre oljekondensaggregaten, som idag endast utnyttjas vid extrem kyla
samtidigt med haveri på något större aggregat inom området, kommer att
regelmässigt få köras.

Miljökonsekvenserna
av en avveckling av Barsebäcksverket, som huvudsakligen kommer att drabba
Sydsverige, är enligt Sydkrafts uppfattning underskattade.

För
alt upprätthålla driftsäkerheten för elsystemet i Sydsverige vid en eventuell
avveckling av Barsebäcksverkel måste enligt Sydkraft molsvarande nya
produktionsanläggningar byggas inom området. Det är av många skäl, bl. a.
beredskapsskäl, ej acceptabelt alt göra Sydsveriges elförsörjning alltför
beroende av långa kraftledningar. Därtill kommer, att det är tveksamt om det
vid början av 1990-lalel finns något produktionsöverskott i övriga delar av
landet till förfogande för en ökad överföring söderut.

Beträffande
elförsörjningen i Danmark skriver det danska energiministeriet (i en skrivelse
som bifogals danska miljöministeriets yttrande) att för att elförsörjningen på
Själland skall kunna uppräuhållas vid en avveckling av Barsebäck måste Elkraft
(danskt kraftföretag som svarar för Själlands elförsörjning) själv kunna
disponera hela sin reservkapacitet. Därför kan inle Elkraft ingå kontrakt med
Sydkraft om fasta leveranser av el. Däremot kan del bli möjligheter att
överföra tillfällig kraft.

Statens
planverk anser att energiverkets rapport om Barsebäck är förknippad med en rad
allvariiga brister, brister så anmärkningsvärda atl det är svårt alt frigöra
sig från känslan alt författarna velat påverka politikernas ställningstagande
i negativ riktning. Rapporten bortser enligt planverket bl. a. från följande
bidrag fill en snabbavveckling av Barsebäcksverket, nämligen:

a)
Elprisets utveckling.

b)
Riktade elsparåtgärder.

c)
Möjligheter till
belastningsstyrning.

d) Möjligheter
alt förhindra ytteriigare tillkomst av elvärme inom distribu-

fionsomrädel. 68

e) Möjligheter att förse de norrifrån kommande 400-kV-ledningarna
med Prop. 1986/87: 159

shuntbatterier i syfte att öka deras överföringsförmåga.
O Möjligheten av bidrag från vindkraften (1-3 TWh 1995). g) Möjligheten atl
inom 2-3 är ta i anspråk nybyggda gaskombikraftverk.

Eftersom redan befintliga produktionsresurser (vid sidan
av Barsebäck) och redan existerande överföringskapacitet (exklusive ledningar
från Danmark) klarar förväntad belastning år 1990, är del enligt planverket
främst frågan om alt klara de leveranskriterier som gäller för det svenska
kraftsystemet, dvs. atl tillhandahålla reservkapacitet som kan utnyttjas om
produktionsanläggningar eller ledningar bortfaller till följd av olyckor eller
störningar. Denna ytterligare marginal bör enligt planverket utan tvekan kunna
klaras av de av de ovanstående åtgärderna som kan förväntas fä effekt inom två
till tre är från beslut.

Särskilt förvånande är det enligt planverket alt
expertgruppen av huvudrapporten atl döma inle tycks ha kunskaper om gaskombiverkens
status. Utredningen talar i huvudrapporten om all man bör överväga att inom
ramen för det statliga forskningsprogrammet bygga pilotanläggningar för gaskombikraftverk.

7 Kraft- och energiföretagen inför avvecklingen

Vissa av remissinstanserna har berört kraft- och
energiföretagens framlida roller och ansvar i samband med avvecklingen. Bland
dessa är Vattenfall, försvarets forskningsanstalt (FOA), Riksförbundet
Energileverantörerna, Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) och Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO).

Vattenfall påpekar att verket enligt sin instrukfion har
ansvar för statens kraftverksrörelse och skall verka för en effektiv användning
av elenergi inom riket och inom sitt verksamhetsområde verka för en avveckling
av kärnkraften senast år 2010.

TCO anser att energiförsörjningen är av övergripande
nationellt intresse. Det demokratiska inflytandet över energiproduktionen måste
därför vara starki. Därmed måste Vattenfalls roll för såväl utveckling som
drift av den framtida energiproduktionen markeras.

FOA anför att kärnkraftsavvecklingen ställer krav på
organisatoriska förvandlingar. Det är därför av central betydelse atl man
formar organisationer som ser målen som en utmaning och inle elt hot.

SKB anser att en eventuell förtida avveckling av
kärnkraften inle påverkar SKB:s arbete för en säker slutlig förvaring av
kärnkraftens restprodukter. Mängden restprodukter minskar men ur
säkerhetssynpunkt är denna minskning oväsentlig.

Riksförbundet Energileveranlörerna anser att gasintroduklionen
bör samordnas med övrig lokal ledningsbunden energidistribulion. Del är därför,
enligt förbundet, angeläget atl villkor för de lokalt förankrade
energi-distributionsföretagen väsentligt förbättras när det gäller rätten lill nalur-gasdistribution
inom sina etablerade "energigränser".

Kompetensfrågorna inom kärnkraflsområdet har tidigare
tagits upp un- 69

der avsnitt 3.1 Reaktorsäkerhetsfrågor men redovisas även
i detta avsnitt. Prop. 1986/87: 159 Kompetensfrågorna har berörts av flera
remissinstanser, däribland statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspeklion
(SKI), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), efter hörande av högskolorna.
Vattenfall, Oskarshamnsverkets kraftgrupp AB (OKG), Civilingenjörsförbundet
(SACO), Svenska Elverksföreningen, Svenska Elektrikerförbundet och Studsvik
Energiteknik AB.

Bl. a. Vattenfall, Studsvik, Svenska elverksföreningen och
OKG AB anser att risk finns för spontana personalavgångar vilket i sin lur kan
leda tiU atl kärnkraftverken av säkerhetsskäl tvingas avbryta driften. En
analys av kärnkraftverkens personalproblem saknas i rapporten enligt OKG AB och
Studsvik.

Svenska Elektrikerförbundet pekar på behovet av att
personalen känner en anställningstrygghet. Berörda kraftföretag måste garantera
en fortsatt anställning för alla samt utbildning för alternativ elproduktion.

SKI pekar på betydelsen av internationellt samarbete för
den svenska kärnkraftkompetensen.

8 Synpunkter på energirådets verksamhet och till
regeringen överlämnat material, m.m.

Några av remissinstanserna har framfört synpunkter på
energirådets verksamhet.

Försvarets forskningsanstalt (FOA) anser att frågetecken
kan resas inför de ingångsdata av teknisk och ekonomisk nalur som utgör grunden
för analysen om förtida avveckling av kärnkraften i Sverige, exempelvis vad
gäller möjligheterna att komplettera försörjningen till södra Sverige med
importerad kraft från Danmark. FOA anser vidare att expertgruppens utredning
inte ger underlag för formandet av en samförslåndslösning. FOA framhåller att
så länge man inte i beslutsunderlaget försöker att rättvisande beskriva och
beakta de olika värderingar som finns beträffande kärnkraftverken kommer
kontroversen att kvarstå.

Enligt FOA kan en advokatprocedur av amerikansk typ, adversary
process, där båda sidor ges legitimitet och får formulera sitt beslutsunderlag
vara ett sätt att underlätta en lösning.

Socialstyrelsen framhåller att medicinsk kompelens inte
har varit företrädd i den expertgrupp som utarbetat rapporten. Styrelsen
påtalar att detla kan ha bidragit till att hälsorisker knutna fill de olika energiallerna-fiven
blivit otillräckligt belysta.

Aktionsgruppen Stoppa Nu m.fl. anser att expertgruppens
rapport dels

saknar material som belyser de goda möjligheterna att mycket snabbt

avveckla kärnkraften med en engagerad medverkan av befolkningen dels

innehåller felaktigheter och brister i bedömningarna av kärnkraftens risker

och felaktiga analyser som kan förorsaka beslut om grova energipolitiska

felsatsningar t. ex. pä kolkondenskraftverk, till skada för miljön och folk

hushållet. 70

Gruppen menar vidare
att energirådets expertgrupp var ensidigt Prop. 1986/87: 159 sammansatt
och alt uppläggningen av arbetet borde varit bättre inriktat på problem och
möjligheter och att viktiga frägor togs upp bristfälligt, felaktigt eller inte
alls.

Miljöförbundet
uttalar följande: "Expertgruppen var från början meningslös och feltänkl.
Försöket atl få fyra verkschefer att sätta ihop etl sammanhållet
beslutsunderlag inom två pärmar gav en hafsig produkt där det mesta som är
någorlunda rätt redan tidigare har publicerats. Det nya i läget efter Tjernobyl
har i allmänhet inte kunnat fångas av en trögrörlig ämbetsmannakår.

Expertgruppen
fungerade - hur det nu än var tänkt - som en ursäkt för all skjuta på
omprövningen av kärnkraftpolitiken lills den främsta drivkraften för en
omställning var förbrukad, nämligen befolkningens medvetande och engagemang.

Industridepartementet
borde ha tagit fram vissa grundläggande fakta under ett par veckor i maj och
därefter lagt fram några grunddrag till en ny energipolitik för vårtiksdagen
1986. Alla människor vet att regering och riksdag kan få fram t. ex. en
tvångslag under en pågående arbetsmarknadskonflikt inom loppet av ett par
veckor. De flesta som inte själva är yrkespolitiker är föga imponerade av
argumentet atl en snabbutredning av det redan genomutredda energipolitiska
fältet skall behöva la elt halvår innan man ens kan börja handla. Därefter
borde olika organ ha fått olika utredningsuppdrag med var sin anpassade
tidsram. Energirådet kunde ha diskuterat rapporterna allt eftersom de kommit
fram."

Positiva
synpunkter pä energirådets material har framförts av många remissinstanser.

Lantbrukarnas
riksförbund anför således att med hänsyn till den knappa tid som stått till
förfogande för utredningen bedömer förbundet att materialet utgör en bra grund
för fortsatta energipoliliska överväganden. Svenska Elverksföreningen anser att
expertgruppen har åstadkommit elt i stort sett meningsfullt material trots den
mycket korta lid som varit till förfogande. Chalmers tekniska högskola menar
alt den rapport som expertgruppen redovisat är elt imponerande faktamaterial
framtaget på kort tid. Landsorganisationen i Sverige (LO) bedömer att den
utredning som energirådet med stöd av expertgruppen genomfört, ger elt gott underiag
vad gäller de direkta sambanden mellan Tjernobylkatastrofen och den svenska
kärnkraften. Däremot anser LO att utredningens bedömning av konsekvenserna av
en forcerad avveckling gjorts på en alltför översiktlig nivå för atl kunna
ligga till grund för etl beslut om tidigareläggning.

Många
av remissinstanserna har framfört att brister och ofullständighet finns i
energirådets material.

Sålunda
anser t. ex. Sveriges Industriförbund att trots ett omfattande

material har de olika alternativen för avveckling av kärnkraften inte blivit

fullständigt analyserade. Statens strålskyddsinslitut menar alt troligen på

grund av den korta tidsperiod under vilken expertgruppens rapport har

tagits fram har tyvärr analysen i stort sett begränsats lill utsläpp under
drift

av gasformiga förbränningsprodukter. Institutet finner vidare att de lång

siktiga konsekvenserna för miljö- och hälsorisker har utelämnats. 71

Socialstyrelsen anser atl betänkandet inte ger ett
tillfredsställande un- Prop. 1986/87: 159 derlag för bedömning av risker
och miljöpåverkan för olika energislag. Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB och Forsmarksverkets
Kraftgrupp AB har liknande synpunkter.

Vattenfall påtalar atl av materialet framgår inte svårigheterna
med anpassningen av etl produktions- och överföringssystem med långa ledtider
till en osäker framlida konsumtion. Verket anser även all kapaciteten i slorkraflnätet
inte har behandlats i materialet, något som är en brist.

Statens kärnkraftsinspektion påpekar att i rapporten
saknas en jämförelse mellan svenskt och sovjetiskt reaklorsäkerhetsarbete.

Stockholms universitet, nationalekonomiska institutionen,
konstaterar att den samhällsekonomiska konsekvensanalys som utredningen
presenterar inte bara är otillräcklig utan också på flera punkter rent
missvisande.

Statens kärnbränslenämnd anser att beslutsunderlaget bör
kompletteras med olika typer av företagsekonomiska kalkyler om kostnaden för en
eventuell förtida avveckling.

Sveriges geologiska undersökning menar att vissa frågor
har behandlats bristfälligt och nämner som exempel att begreppen biologisk och
fysikalisk halveringstid borde definieras klarare.

Statens industriverk anser atl underiagel inte på ett
tillfredsställande sätt har belyst effekterna för industrin och
sysselsättningen av en förtida kärnkraftsavveckling.

Statens energiverk nämner att expertgruppen inte har
redovisat etl så detaljerat eller fullständigt underlag alt det kan ligga till
grund för en avvecklingsplan.

Beträffande naturgasens möjliga roll i den svenska
energiförsörjningen och speciellt vid en kärnkraftavveckling anser Svenska
Gasföreningen all denna beskrivs alltför kortfattat och delvis även missvisande
i rapporten.

Kraftsam anser att materialet har brister, bl. a. alt de
regionala och sysselsällningsmässiga konsekvenserna av en förlida avveckling av
vissa eltunga industrier inte redovisats. Kraftsam pekar vidare på att
situationen för de berörda kraftföretagen vid återkallande av gällande koncessioner
ej berörts.

Några
remissinstanser anser att remisstiden har varit för kort.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

72