Prop. 1986/87:16

Regeringens
proposition

1986/87:16

med förslag om förhandsbesked i socialavgiftsfrågor, m.m.

Prop.

1986/87:16

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade uidrag ur
regeringsprotokollet den 25 september 1986.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

G. Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den
som skall beiala ut ersättning för ett arbete kan enligt nu gällande beslämmelser
vända sig till den lokala skattemyndigheten och få besked huruvida han är
skyldig att göra skatteavdrag eller inte. Om han inte fullgör sin skyldighet
alt göra skatteavdrag men har haft skälig anledning för sin underlåtenhet, kan
den lokala skattemyndigheten vidare avstå från att ålägga honom
betalningsskyldighet för den inte innehållna skatten. Några liknande
möjligheter finns däremot för närvarande inte när det gäller skyldigheten att beiala
socialavgifter. Som ett ytterligare steg i det sedan år 1985 samordnade systemet
för uppbörd av källskatl och arbetsgivaravgifter föreslås nu bestämmelser som
ger den lokala skattemyndigheten möjlighet att lämna förhandsbesked och
efterge betalningsskyldighet också i fråga om socialavgifter.

Ett
förhandsbesked skall under vissa förutsättningar vara bindande såväl vid
bestämmande av socialavgifterna som vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst och pensionsgrundande inkomst.

Eftergiftsmöjligheten
skall avse arbetsgivares betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter.
Förslaget är inriktat på att eftergift skall kunna komma till användning när
arbetsgivaren haft sådana skäl att inte uppfatta sig som arbetsgivare, att det
för det allmänna rättsmedvetandet inte skulle framstå som rimligt att utkräva
avgifterna.

I
proposilionen läggs vidare fram förslag till vissa särskilda bestämmelser för
arbetstagare som sysselsätts här i riket av en utländsk arbetsgivare. Förslaget
innebär att en arbetstagare och en arbetsgivare får träffa avtal varigenom arbelsgivaren
befrias från skyldighet att betala arbetsgivaravgifter och arbetslagaren åtar
sig att betala egenavgifter för den ersättning som arbetsgivaren utger.

1 Riksdagen 1986/87. 1 samt. Nr 16

Rätlelse: S. 16 högerspalten rad 14 Står: slut Rättat
till: sked

rad 19 .St å r: he.<;liitel
R ä ttat till- bp<:lfpHpt

Skyldighet föreslås att
lämna uppgift om s.k. likställighetsavtal i självdeklaration och att avge
kontrolluppgift om ersättning som utbetalas i enlighet med sådant avtal. En
uppgiftsskyldighet vid självdeklaration avses också gälla beträffande avtal
som medför att arbetstagare får betala egenavgifter för ersättning från en
utländsk arbetsgivare.

Vissa jämkningar föreslås
i uppbördslagens behörighetsregler för den lokala skattemyndigheten. Ett par
tekniska justeringar görs också i socialavgiftslagen.

Slutligen föreslås såvitt
gäller redaravgift bl.a. en ändring av den tidpunkt vid vilken årsuppgift
senast skall lämnas.

De
nya bestämmelserna föreslås gälla fr.o.m. den 1 januari 1987.

Prop. 1986/87:16

Flertalet
föreslagna ändringar i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare liksom övriga lagförslag i denna proposition har granskats av
lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar; lagrådsremissen (s.
19), lagrådets yttrande (s. 56) och föredragande statsrådets ställningstagande
till lagrådets synpunkter (s. 57).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla
delarna.

Propositionens
lagförslag Prop. 1986/87:16

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare

dels
att 3, 31, 50 och 51 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall
införas fyra nya paragrafer, 22 a-d §§, samt närmast före 22 a och 22 d §§ nya
rubriker av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3§
Länsstyrelsens beslut enligt denna lag meddelas av den länsstyrelse till vilken
uppbördsdeklarationen skall lämnas, om inte annat följer av 32 §.

Den
lokala skattemyndighetens beslut enligt denna lag meddelas av den lokala
skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och
redovisning av arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad,
meddelas beslut av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där arbetsgivaren
är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är utländsk
juridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas beslutet av den lokala
skattemyndigheten i Stockholms fögderi.

Vad som i andra stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslul enligl
22 a § gälla uppdragsgivaren.

Förhandsbesked

22
a §

Den lokala skattemyndigheten får meddela förhandsbesked angående
skyldigheten att betala socialavgifter efler gemensam skriftlig ansökan av dem
som har träffat eller avser att träffa avtal, enligt vilkel den ene (uppdragstagaren)
moi ersättning skall utföra ett arbete åi den andre (uppdragsgivaren).

Sökandena skall lämna de uppgifier som behövs för ait eit förhandsbesked
skall kunna meddelas. Om den lokala skattemyndigheten finner att den inie har
tillräcklig grund för ait meddela ett förhandsbesked, skall ansökningen
avvisas.

22 b §

Ett
förhandsbesked skaU ange om

uppdragsgivaren blir skyldig att beta

la arbetsgivaravgifter eller inte och, i

den utsträckning dei år påkallat, de 3

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

grunder för beräkning av socialavgifier som kommer att
gälla för uppdragstagaren.

22 c §

Ett förhandsbesked som har vim-nil laga kraft skall, om en
av sökandena yrkar dei och beskedet är till-lämpligt, iakttas vid lillämpningen
av bestämmelserna om arbetsgivaravgifter och egenavgifter enligl lagen
(1981:691) om socialavgifier saml av bestämmelserna om sjukpenninggrundande
inkomst och pensionsgrundande inkomsi enligi lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Förhandsbeskedet gäller ersättning som utges sedan beskedet har
meddelats men inte senare än ett år därefter.

Eftergift av betalningsskyldighet

22 d§

En arbetsgivares skyidighei att beiala
arbetsgivaravgifter som belöper på en av honom utgiven ersättning fär heh
efterges, om han

1.
inte
insåg att han var arbelsgivare åt den som utförde del arbete för vilket han utgett
ersättningen och

2.
med
hänsyn iill föreliggande omständigheter måsie anses ha saknat anledning räkna
med att han var arbetsgivare.

Var den, med vilken arbelsgivaren har avtalat om arbetets
utförande, när avtalet ingicks registrerad i del cenirala skatteregistret för
betalning av preliminär A-skatt, får eftergift medges endast om särskilda skäl
föreligger.

Om det finns förutsättningar enligt denna paragraf får
eftergift medges, även om del inte har yrkats.

Fråga om eftergift prövas av den lokala skattemyndigheten
eller, i besvärsmål om skyldighet att beiala arbetsgivaravgifter, av
besvärsinstansen.

31 § Bestämmelserna i 1-30 §§ gäller Bestämmelserna
i 1-30 §§ gäller också redaravgift, om inte annat föl- också redaravgift,
om inte annat följer av vad som föreskrivs 132-37 §§. jer av vad som
föreskrivs i andra

stycket eller i 32-37 §§.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1
stället för tidsangivelsen den I mars året efter utgiftsäret i 10, 11, 14 och
17 §§ skaU ifråga om redaravgift gälla den 30 aprU året efier utgiftsåret.

Prop. 1986/87:16

50

Den
lokala skattemyndighetens beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten.
Beslut enligt 5 § tredje stycket, 6 § tredje stycket eller 19 § andra stycket
överklagas dock genom besvär hos länsstyrelsen. Beslut enligt nämnda stycken får
inte överklagas av det allmänna ombudet.

Den
lokala skattemyndighetens beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten.
Beslut enligt 5 § tredje stycket, 6 § tredje stycket eller 19 § andra stycket
överklagas dock genom besvär hos länsstyrelsen. Beslut enligt nämnda stycken eller
22 a § får inte överklagas av det allmänna ombudet.

Sjömansskattekontorets
beslut får överklagas genom besvär hos sjömansskattenämnden. Besvärshandlingen
skall ha kommit in senast två månader från den dag då klaganden fick del av
beslutet.

Den lokala
skattemyndighetens eller sjömansskattekontorets beslut om revision eller
beslut varigenom vite har förelagts får inte överklagas.

Den
lokala skattemyndighetens eller sjömansskattekontorets beslut om revision eller
beslut varigenom vite har förelagts får inte överklagas. Detsamma gäller den
lokala skattemyndighetens avvisningsbeslut enligt 22 a § andra stycket. Om en
besvärshandling före besvärstidens utgång har kommit in till en annan länsrätt
eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären, skall handlingen anses ha
kommit in i rätt tid. Handlingen skall omedelbart översändas till den länsrätt
eller länsstyrelse till vilken den rätteligen borde ha ingetts.

51 §

Beslut av den lokala
skattemyndigheten eller sjömansskattekontoret, som får överklagas, skall på
ansökan av arbetsgivaren omprövas av den lokala skattemyndigheten respektive sjömansskallekontoret.
AnsökningshandHngen skall ha kommii in före besvärstidens utgång. Vad som har sagls
nu gäller dock inte beslut enligt 5 § tredje stycket, 6 § tredje stycket eller
19 § andra stycket. Ett beslut får inte omprövas om arbetsgivaren eller det allmänna
ombudet har anfört besvär över det.

Beslut av den lokala
skattemyndigheten eller sjömansskattekontoret, som får överklagas, skall på
ansökan av arbetsgivaren eller, när fråga är om beslut enligi 22 a §, någon av
sökandena omprövas av den lokala skattemyndigheten respektive sjömansskattekontoret.
Ansökningshandlingen skall ha kommit in före besvärstidens utgång. Vad som har
sagts nu gäller dock inte beslut enligt 5 § tredje stycket, 6 § tredje stycket
eller 19 § andra stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

Ett beslut får inte omprövas, om arbetsgivaren eller det allmänna ombudet
eller, när fråga är om beslut enligt 22 a §, någon av sökandena har anfört
besvär över beslutet.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987. Bestämmelserna i 22 d § gäller i fråga
om arbetsgivaravgifter för ersättning som utgetts efter ikraftträdandet.

2
Förslag till Prop. 1986/87:16

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring' dels att 11 kap. 2
§ och 20 kap. 2 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas
en ny paragraf, 3 kap. 2 a §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydebe

3 kap. 2a§

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från
en arbetsgivare som år bosatt utomlands eller är en ulländsk juridisk person
anses som inkomst av annai förvärvsarbete, om ersättningen avser arbete som ulförls
inom rikel sami arbetsgivaren och arbelslagaren Iräffal överenskommelse om att
ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.

11
kap. 2 §2 Med inkomsi av anslällning avses den lön i pengar eller
naturaförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad har fått
såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst räknas
dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej
uppgått till 1 000 kronor. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses
vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även

a)
sjukpenning enligt denna lag
eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i
den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst,

b)
föräldrapenning,

c)
vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i
den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader,

d) dagpenning
från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant
arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant ar

betsmarknadsstöd ,

f) utbildningsbidrag
under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad

rehabilitering i form av dagpenning,

g) timstudiestöd,
inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studie

stödslagen (1973:349),

h)
delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring.

'
Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senaste lydelse 1986:162.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

i)
dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repeti-fionsutbildning,
frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning eller särskild
övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk
tjänstgöring samt civilförsvarsplikliga,

j)
utbildningsbidrag för doktorander,

k)
limersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux) och vid grundläggande
svenskundervisning för invandrare,

1)
livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m)
från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är alt
hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen
så förordnar.

I
fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första stycket
för arbete som någon utfört från någon annans räkning utan att vara ansläUd i
dennes tjänsl gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra
stycket.

Vid
beräkning av inkomst av an- Vid beräkning av inkomst av an-

ställning
skall hänsyn tas till lön eller ställning skall hänsyn tas till lön eller

annan ersättning, som den försäk- annan ersättning, som den försäk

rade har fått från en arbetsgivare, rade har fått från en arbetsgivare,

som är bosatt utom riket eller är ut- som är bosatt utom riket eller är ut

ländsk juridisk person, endast i fall ländsk juridisk person, endast i fall

då den försäkrade sysselsatts här i ri- då den försäkrade sysselsatts här i ri

ket eller tjänstgjort som sjöman om- ket och överenskommelse inte iräf-

bord på svenskt handelsfartyg. Vad fats enligt 3 kap. 2 a § eller då han

som sägs här skall inte gälla beträf- tjänstgjort som sjöman ombord på

fande lön till svenska medborgare, svenskt handelsfartyg. Vad som sägs

om svenska staten eller, där lönen här skall inte gälla beträffande lön

härrör från utländsk juridisk person, till svenska medborgare, om svenska

en svensk juridisk person, som äger staten eller, där lönen härrör från ut-

ett bestämmande inflylande över ländsk juridisk person, en svensk ju

den ulländska juridiska personen, ridisk person, som äger ett bestäm-

enligt av riksförsäkringsverket god- mande inflytande över den utland-

tagen förbindelse har att svara för ska juridiska personen, enligt av

tilläggspensionsavgiften. riksförsäkringsverket godtagen för-

bindelse
har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn
skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts
beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som
tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare.
Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till
den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i rikel, om en utländsk
beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse
har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den
som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom
arbetsgivare.

20
kap. 2P Vid lillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a §
om försäkrad, som vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas
fosterbarn.

'
Senaste lydelse 1985:87.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1986/87:16

Med
förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och 11 kap. 6 a §
likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har
haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med
förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den
som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och
fostran i syfte att adoptera det.

Enligt
2 § andra stycket lagen Enligt 2 § andra stycket lagen

(1983:850)
om undantag från vissa (1983:850) om undantag från vissa

bestämmelser i
uppbördslagen (1953:272) m. m. skall ersättning som avses i nämnda lag i
vissa fall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid fillämpning av denna
lags bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande
inkomst.

bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m. m. skall ersättning som
avses i nämnda lag i vissa fall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid
tillämpning av denna lags beslämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och
pensionsgrundande inkomst. Vid tilllämpning av sistnämnda bestämmelser
gäller vidare vad som i 22 c § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked.

Alt
ersättning enligt 14 och 15 §§ lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare är att betrakta som inkomst av anställning vid tillämpning
av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande
inkomst framgår av 17 § nämnda lag.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst för år
1986 eller tidigare år.

3
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Prop.
1986/87:16

Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2 och 4 §§, 3 kap. 4 §, 4 kap. 8 § och 5 kap.
1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydel-

se.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2§>

Avgifterna
skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid
tillämpning av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som avses i
11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som
arbetsgivare.

Avgifterna
skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 eller 2 a eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid
tillämpning av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som avses i 11
kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som arbetsgivare.
Vid tillämpning av denna lag gäller vidare vad som i 22 c § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifier frän arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked.
Bestämmelser om betalning av avgifter vid vissa uppdrag finns i lagen

(1983:850) om undantag
från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272)

m.
m. Bestämmelser om betalning av arbetsgivaravgifter finns också i 18 § lagen

(1983:1070) om arbete i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

2
kap.

2§ En arbetsgivare som
sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts till sådana för varje
år betala även sjömanspensionsavgifl med 1,20 procent.

I fråga om sjömän skall
sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift beräknas efter de
procentsatser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket
årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 §
första stycket 1 och 2 angivna procentsatserna som svarar mot förhållandet
mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på

I fråga om sjömän
skall sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift beräknas efter de
procentsatser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den
andel av de i 1 § första stycket 1 och 2 angivna procentsatserna som svarar mot
förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på

' Senaste lydelse
1983:1078. 2 Senaste lydelse 1984:605.

10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

svenska
handelsfartyg i medeltal för svenska handelsfartyg i medeltal för

den 31 oktober de tre år som när- den 30 september de tre år som när

mast föregått det år då procentsat- mast föregått det år då procent-

serna fastställs. Hänsyn skall därvid satserna fastställs. Hänsyn skall där-

inte tas till fartyg med en brutto- vid inte tas till fartyg med en brutto

dräktighet understigande 300. Pro- dräktighei understigande 300. Pro

centsatserna beräknas med två deci- centsatserna beräknas med två deci

maler, maler.

Med
sjöman avses i denna lag den som skall betala sjömansskall enhgt 1 § 1 mom.
första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

4
§3 Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning
till en och samme arbetstagare om den under året inte upp

gått till 1 000 kronor,

2.
ersättning till arbetstagare
som vid årets ingång fyllt 65 år,

3.
ersättning till arbetstagare
vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns
födelse, fill den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning
som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 20 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

4.
uppdragsersättning för vilken
bevillningsavgift har eriagts enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rätfigheter,

5.
ersättning som en arbetsgivare utgett
till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för
ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,

6.
ersättning till den del denna
motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med
ersättningen,

7.
ersättning för tjänstgöring i
verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74), i den mån
ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning,

8.
ersättning för arbete som har
utförts utomlands, lill den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 §
första stycket lagen om allmän försäkring,

9.
ersättning för skiljemannauppdrag
i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationahtet,

10. ersättning
som på grund av bestämmelserna i 4 eller 5 § lagen

(1984:947) om beskattning av utländska forskare vid fillfälligl arbete i Sveri

ge inte utgör skattepliktig intäkt,

11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring.

Bestämmelsen
i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till
minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under
utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss
verksamhet.

I
fråga om inkomst från fåmansförelag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av
avgiftsunderlaget.

Senaste
lydelse 1984:948. 11

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

3 kap.

4r

Grunden för beräkning av avgift Grunden för beräkning av avgift

enligt 1 § 1 och 5-7 utgörs av in- enligt 1 § 1 och 5-7
utgörs av in

komst av annat förvärvsarbete som komst av annat förvärvsarbete som

avses i 3 kap. 2 § lagen (1962:381) avses i 3 kap. 2 eller 2 ö § lagen

om allmän försäkring. (1962:381) om allmän försäkring.

Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2-4 utgörs av
inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.

4 kap.

8 §5

Av influlna arbelarskyddsavgifter enligt 2 kap. 1 § förs
8,7 procent till staten som bidrag till kosinader för arbetarskyddsstyrelsens
och yrkesinspekfio-nens verksamhet och 54,3 procent till ett särskilt konto hos
riksgäldskontoret, som disponeras enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen.

Återstoden av influtna arbetar- Återstoden av influtna arbetar-

skyddsavgifter enligt 2 kap. 1 § förs skyddsavgifter
enligt 2 kap. 1 § förs

till en fond, benämnd arbetar- till en fond, benämnd arbetsmil-

skyddsfonden, vars tillgångar ;ö/onde«, vars fillgångar skall ut-

skall utgöra bidrag till göra bidrag till

1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling
samt utbildning och in

formation beträffande arbetarskydd,

2. kostnader för forskning och utveckling samt
utbildning och informa

tion beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete som utförs av
skyddsombud som har utsetts

enligt 6 kap. 2 § tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160),

4.
kosinader för
utbildning av styrelserepresentanter för de anställda,

5.
kosinader för
arbetstagarorganisationernas forskningsinitierande verksamhet.

Influtna arbetarskyddsavgifter enligt 3 kap. 1 § förs i
sin helhet till det särskilda konto som anges i första stycket.

5 kap.

1 §

Om eftergift i vissa fall av skyldighet ati betala
arbetsgivaravgifter föreskrivs i 22 d§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter frän arbetsgivare. Har den som är skyldig att betala annan egenavgift
än tilläggspensionsavgift avlidit, skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) fillämpas beträffande befrielse från skyldighet att betala
avgiften.

I fråga om befrielse i vissa fall från skyldighet att
betala egenavgift för fill-läggspension gäller särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och fillämpas
såvitt gäller 2 kap. 4 § och 3 kap. 4 § på ersättning som utgetts efter lagens
ikraftträdande.

■•Senaste lydelse 1985:1006.

5 Senaste lydelse 1985:323. 12

4
Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)'

dels att 37 § 1 mom. skall ha följande lydelse,

dels atl det i lagen skall införas en ny paragraf, 25 e §,
av följande lydelse.

Prop.
1986/87:16

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

25 e§

Har
överenskommelse enligt 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring träffats om att viss ersättning skall anses som inkomst av
anställning, skall den som uppbär ersättningen ange detta i sin
självdeklaration. Delsamma skall gälla om ersällning från arbelsgivare som är
bosalt utomlands eller är ulländsk juridisk person enligl överenskommelse som
avses i 3 kap. 2 a § nämnda lag skall hänföras till inkomsi av annat förvärvsarbele.

Nuvarande lydelse

37 §
/ mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering
av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år
utan anmaning avlämnas uppgifler (kontrolluppgifter) för det föregående
kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

1. a) Statlig och kommunal myndighet,

b) aktiebolag,
eko

nomisk förening, fond,

stiftelse och annan ju

ridisk person än döds

bo,

c) fysisk
person och

dödsbo, som bedrivit

rörelse eller jordbruk,

däri inbegripet skogs

bruk, i fråga om för

måner, som utgått från

sådan förvärvskälla,

samt

Vem uppgiflen
skall avse

Den som
hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört
tillfälligt arbete eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension,
livränta eller periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit
förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse.

Vad
uppgiften skaU avse

Avlöning,
arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant
eller såsom naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader,
som mottagaren haft att bestrida. Har mottagaren haft att erlägga vederlag för
åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget

' Lagen
omtryckt 1971:399.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste
lydelse 1985:1029.

13

Nuvarande lydelse

Prop. 1986/87:16

d) fysisk person och dödsbo,
som innehaft annan faslighet, i fråga om förmåner som utgått från sådan förvärvskälla.

lämnas. Avser livränta
skadestånd fill följd av personskada skall angivas om hvräntan utgör skatteplikfig
intäkt.

Undantag:

d)
utbetalning till rörelseidkare av ersättning för tillfälligt arbete, om
ersättningen utgör intäkt av rörelse för mottagaren.

Föreslagen
lydelse

37 § 1 mom. Till
ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av
preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan
anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifier) för det föregående
kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

1.
a) Statlig och kommunal myndighet,

b) akfiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse
och annan juridisk person än dödsbo,

c) fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse
eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i fråga om förmåner, som utgått
från sådan förvärvskälla, samt

d) fysisk person och

dödsbo, som innehaft

annan fastighet, i fråga

om förmåner som ut

gått från sådan för

värvskälla.

Vem
uppgiften skall avse

Den som hos den uppgiftsskyldige
innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som
av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta eller periodiskt utgående
ersättning, ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse eller annan
stiftelse.

Vad
uppgiften skall avse

Avlöning, arvode, annan
ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom
naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som
mottagaren haft att bestrida. Har mottagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten
naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget lämnas. Avser livränta skadestånd
till följd av personskada skall angivas om livräntan utgör skattepliktig intäkt.

Föreslagen
lydelse Prop. 1986/87:16

Undantag:

d) utbetalning fill rörelseidkare av ersättning för tillfälligt arbete,
om ersättningen utgör intäkt av rörelse för mottagaren och arbetsgivaravgifter
inte skall beräknas på grundval av ersättningen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års
taxering.

15

5
Förslag till Prop. 1986/87:16

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'
dels att 44 och 75 §§ samt 85 § 1 mom. skall ha följande lydelse, dels att det
i lagen skall införas en ny paragraf, 86 a §, och anvisningar till 75 § av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

44§ Länsstyrelsen skall övervaka, att arbetsgivare behörigen
fullgör sina skyldigheler enligt bestämmelserna i 39-43 §§.

Det åligger lokal skattemyndighet att biträda
länsstyrelsen vid fullgörande av ovannämnda övervakning.

På begäran av arbetsgivare eller På begäran av arbetsgivare eller

arbetstagare skall den lokala skatte- arbetstagare skall
den lokala skatte

myndigheten å den ort, där arbetsgi- myndigheten lämna besked i frågor,

våren har sitt kontor eller lönen eljest som angår skyldigheten att verkstäl-

utbetalas, lämna besked i frågor, la skatteavdrag, beräknandet av så

som angå skyldigheten att verkställa dant avdrag eller fillämpningen i

skatteavdrag, beräknandet av så- övrigt av bestämmelserna i

dant avdrag eller tillämpningen i 39-43 . Sådana besked skaU med-

övrigt av bestämmelserna i delas av den lokala skattemyndighet

39-43 §§. hos vilken arbetsgivaren är
registre-

rad för inbetalning och redovisning av arbetstagares
skatt. Är arbetsgivaren inle registrerad, meddelas besked av den lokala
skattemyndigheten i det fögderi där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en
arbetsgivare, som är bosatt ulomlands eller är ulländsk juridisk person, fast
driftställe här i rikel, meddelas beskedet av den lokala skatlemyndighelen i
Stockholms fögderi. Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten äger på
begäran av arbetsgivare lämna besked beträffande arbetstagares skatteavdrag.

75 §2 Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att
göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatl,
som skatteavdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har
underlåtit att avdraga. Gäller arbetsgivarens ansvarighet på grund av
underlåtenhet atl göra avdrag för preliminär skatt arbetstagare, som ej är
känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att avdraga anses utgöra 40
procent av den lön på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

Senaste lydelse 1979:489. 16

gotab Stockholm 1986 11934

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:16

Fråga
om arbetsgivares betalningsskyldighet enligl första stycket skall prövas av
den lokala skattemyndighet som avses i 44 § tredje stycket.

Fråga om arbetsgivares betalningsskyldighet enligt första
stycket skall prövas av den lokala skattemyndighet som har eller skulle ha utfärdat
arbetstagarens skattsedel. Om arbetstagaren ej är känd, skaU dock frågan prövas
av den lokala skattemyndighet som skaU debitera slullig skatt för
arbetsgivaren för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts.

Åläggs betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av underiåtenhet
atl göra avdrag för preliminär skatt, innan slutlig skatt har debilerals för
det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall
betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas också arbetstagaren, om han är
känd. Beloppet får indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd
skalt.

Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet
har ålagts arbetsgivaren, men före debileringen av slutlig skatl som avses i
tredje stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas
arbetstagaren. Blir arbetstagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut
meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller lillkommande skatl
som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller
fjärde slyckel åläggas arbetstagaren också efter det att slutlig skatt har
debiterats, om del med fog kan antagas att tillkommande skatt kommer att
påföras honom.

(Se vidare anvisningarna.)

85

1 mom.-* Den lokala skaltemyndighetens beslut enligt
denna lag överklagas hos länsrätten genom besvär. I fråga om beslut om
fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i
11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Beslut om preliminär taxering, sättet för uttagande av
preliminär skalt, debitering eller jämkning av sådan skatl, verkställande av
skatteavdrag och anstånd med inbetalning av skatt överklagas dock hos länsstyrelsen
genom besvär.

1 mom. Den lokala skaltemyndighetens beslul enligl denna
lag överklagas hos länsrätten genom besvär, om inte annat följer av andra siyckei.
I fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller
vad som föreskrivs i 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Beslul
om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering
eller jämkning av sådan skatt, verkslällande av skatteavdrag och anstånd med inbelalning
av skatt överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. Vad som sagts nu gäller
dock inle lokal skattemyndighets beslut med anledning även begäran enligl 44
§ om besked angående skyldighelen att verkstäUa skatteavdrag.

3 Senaste
lydelse 1984:866.

17

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

De allmänna ombuden får överklaga lokala skattemyndigheters
beslut endast i fråga om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

Lokala skattemyndigheters beslut om revision enligt 78 § 1
mom. eller varigenom vite har förelagts får inte överklagas.

Om en besvärshandling före besvärstidens utgång inkommit
til! någon annan länsrätt eller länsstyrelse än den som har att pröva
besvären, skall de trots detta tas upp till prövning. Handlingarna skall då
omedelbart översändas till den länsrätt eller länsstyrelse som skall pröva
besvären.

86 a §

Ifråga om besvär över länsrättens eller kammarrättens
beslut beträffande beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad
som föreskrivs i 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om aUmän försäkring.

Anvisningar till 75 §

En arbetsgivare får anses ha hafi skälig anledning att
underlåta skatteavdrag bland annat om förutsättning för eftergift föreligger enligl
22 d § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare i fråga
om arbetsgivaravgifterna för den ersättning på vilken skatteavdrag skulle ha
gjorts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande såvitt angår

1.
44 § tredje
stycket, i fråga om besked som begärts före ikraftlrädandet;

2.
85 § 1 mom.
andra stycket, i fråga om beslut med anledning av sådan begäran om besked som
gjorts före ikraftträdandet;

3.
86 a §, i fråga
om beslut som meddelats före ikraftträdandet.

18

Socialdepartementet Prop. 1986/87:16

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanlräde den 5 juni
1986

Närvarande; slatsminislern Carlsson, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Andersson,
Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist

Föredragande;
statsrådet Sigurdsen

Lagrådsremiss
med förslag om förhandsbesked i socialavgiftsfrågor, m.m.

1 Inledning

En särskild utredare, regeringsrådet G. Björne,
tillkallades i juni 1981 för alt se över debiterings- och uppbördssystemet för
arbetsgivaravgifter (socialavgiftsutredningen S 1981:04). Utredningen har
avlämnat flera delbetänkanden som legat lill grund för en successiv
reformering av avgiflsuppbörden. Här bör nämnas beiänkandei (Ds S 1983:7)
Samordnad uppbörd av källskatl och arbetsgivaravgift som utgjorde underiag för
statsmakternas beslut om ett nytl uppbördssystem för arbetsgivaravgifterna
samordnat med skalleuppbörden (prop. 1983/84:167, SfU 28, rskr. 369). Del nya
uppbördssystemet gäller sedan den 1 januari 1985.

Den samordnade uppbörden av preliminär A-skall och
arbetsgivaravgifter lill socialförsäkringen m.m. gäller i huvudsak formerna
för arbetsgivarnas redovisning till myndigheterna och handläggningen inom
myndigheterna. Ändring har således inte sketl i fråga om vilka företag eller
enskilda som skall beiala arbetsgivaravgifter och göra avdrag för preliminär
A-skatt resp. vilka som skall beiala egenavgifter och preliminär B-skatt.

En redogörelse för nuvarande regler beträffande arbetslagarbegreppet
i socialförsäkringsrällslig och skatterättslig lagstifining bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Utredningen har i betänkandet (Ds S 1985:1) Företagarregistrering
- klarare regler för socialavgifter lagl fram ett förslag till lag om företagarregistrering
på skalle- och avgiftsområdet samt förslag till ändringar i lagen (1981:691) om
socialavgifter, socialavgiftslagen, lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL,
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, USAL,
taxeringslagen (1956:623), TL, och uppbördslagen (1953:272), UBL. Under arbetet
med det sist nämnda betänkandet har utredningen som underlag för sina
ställningstaganden utarbetat en rättsfalls-sammanställning angående
skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter enligt gällande rätl.
Sammanställningen har publicerats i (Ds S 1985:2) Rättsfall angående
socialavgifter.

En sammanfatining av utredningens förslag bör fogas till
protokollet i delta ärende som bilaga 2.

19

Betänkandet har remissbehandlats.
En inom socialdepartementet upprat- Prop. 1986/87:16 tad sammanställning av
remissyttrandena bör i här aktuella delar fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 3.

I
det följande behandlar jag först frågan om reformbehovet, när det gäller att
klargöra skyldigheten att erlägga socialavgifter. Jag lar därefter upp vissa av
de förslag som socialavgiftsutredningen har fört fram. Vidare aktualiseras
några smärre jämkningar av lagteknisk karaktär som inte har berörts av socialavgiftsutredningen.

I
frågor som gäller UBL och TL har jag samråti med chefen för finansdepartementet.

2 Allmän motivering

2.1 Behovet av en reform

Den
nuvarande ordningen för uttag av arbetsgivaravgifter föranleder inte någon
tvekan om avgiftsskyldigheten i del stora flertalel fall, dvs. när det är fråga
om sedvanliga anställnings- och uppdragsförhållanden. I dessa fall gör den som belalar
ut ersättningen, arbetsgivaren, avdrag för preliminär A-skatt och betalar
socialavgifter i form av arbelsgivaravgifter. Han fungerar alltså som
arbetsgivare inom både socialförsäkrings- och skatteområdet.

Det
finns emellertid en lång rad gränsfall där framför allt skyldigheten atl betala
arbetsgivaravgifter men också skyldigheten att göra avdrag för preliminär
skatt inte framstår lika klar. Del är till dessa fall som kritiken mot nuvarande
system i huvudsak hänför sig.

Svårigheterna
med nuvarande regler beror bl.a. på den brislande samordningen mellan skyldighelen
alt göra skatteavdrag och skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter. Den som
betalar ersällning för arbele är skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter i ett
stort antal fall där den som ulför arbelet är arbetstagare men där skatteavdrag
inte skall göras. Detta gäller t.ex. då utbetalaren inte är huvudarbetsgivare
eller om ersättning belalas ut till en arbetstagare som har B-skattesedel.

Dessa
skillnader är delvis en följd av att olika syften har legat till grund för
lagstiftningen inom socialförsäkrings- och skatteområdet och alt reglerna i
praxis tillämpats vid helt skilda förfaranden och av skilda myndigheter. Någon
materiell samordning synes inte heller ha eftersträvats vid lagstiftningens
tillkomst.

Det
stora problemet med nuvarande system är emellerfid all tillämpningen av
reglerna på förevarande områden, främst i fråga om skyldighelen att betala
arbetsgivaravgifter för utgiven ersättning för arbele, i många fall är
komplicerad och förutsätter att en rad olika omständigheter i det särskilda fallet
beaktas. I fråga om källskatl har myndighelen vid utfärdande av skattsedel på
preliminär skatt tagit ställning lill om skalleavdrag skall göras genom att
besluta om A-skatt eller B-skatt. Då det gäller socialavgifter har utbetalaren
däremoi att själv avgöra om beloppet för moltagaren utgör inkomst av
anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete enligl AFL.

I
en rad fall har förelag och enskilda personer påförls arbelsgivaravgifter ' 20

trots
att de varit övertygade om att den som för deras räkning utfört arbetet Prop.
1986/87:16 varit självständig företagare och alt socialavgifter för
ersättningen skulle betalas av denne i form av egenavgifter. De faktiska
förhållandena i dessa fall har växlat. Den som utfört arbetet har ofta uppträtt
som egenföretagare med inregistrerad firma, företett B-skafiesedel och lämnat
faktura avseende del utförda arbetet. Ibland har även regisirering lill
mervärdeskatt förelegat. Den för vars räkning arbetet ulförls har i sädana fall
inte haft någon skyldighel alt göra avdrag för skatt. Han har därför inte
heller räknat med atl han skulle kunna anses som arbetsgivare när det gäller
socialavgifterna.

Av
det anförda framgår att svårigheterna med de nuvarande reglerna fill en del
beror på bristande överensstämmelse mellan skyldigheten att göra avdrag för
preliminär A-skatt och skyldigheten atl betala arbetsgivaravgifter. Men
svårigheten för den enskilde atl avgöra om arbetsgivaravgifter kommer all utgå
för en ersättning eller ej sammanhänger främst med att det inle ansetts
möjligt att i lag på ett entydigl sätt definiera arbetsgivare/arbetstagarebegreppen
och med att avgiftsbesluten fattas i efterhand utan möjlighel till bindande
förhandsbesked. Avsaknaden av varje möjlighet att medge eftergift för
arbetsgivaravgifter har vidare under senare år kommit att framstå som allt mer
otillfredsställande och förhållandet har blivit särskilt uppmärksammat i några
fall som rört mycket stora avgiftsbelopp.

Socialavgiftsutredningen
har inriktat silt arbete på att genom relativt små ändringar i de materiella
reglerna komma fill rätta med de största problemen. Utredningen har sökt
åstadkomma en bättre samordning mellan skyldighet att göra avdrag för
preliminär skatt och att betala arbetsgivaravgifter. Förslaget bygger på att
man låter befintlig registrering inom skattesystemet ligga till grund för vissa
rättsverkningar i fråga om skyldigheten all betala egenavgifter. Utredningen
har också föreslagit vissa kompletterande regler om bl.a. förhandsbesked och
eftergift.

Enligt
utredningens förslag blir varje fysisk person som har B-skattesedel och är
registrerad för redovisning av mervärdeskatt automatiskt också registrerad som
företagare. En fysisk person kan vidare företagarregistreras efter ansökan om
han har B-skattesedel och kan antas komma att förvärva en inte obetydlig
inkomst av rörelse. Juridiska personer kan inte företagarregistreras.

Företagarregistrering i enlighel
med ulredningens förslag innebär att nu

varande ordning, enligt vilken frågan om skyldighet att betala arbetsgivarav

gifter styrs enbart av socialförsäkringslagsliftningens arbetsgivare/arbetsta

garebegrepp, forlfarande skulle gälla för alla som inte är företagarregistre-

rade. Någon ändring sker således inte när ett uppdrag ges till en juridisk per

son eller en fysisk person, som har B-skattesedel men som inte har blivit fö-

retagarregistrerad. Inte heller ändras situationen för en person som har A-

skattesedel och detta gäller för övrigt oberoende av om denne är registrerad

fill mervärdeskatt eller inte. Det finns exempelvis rörelseidkare och jordbru

kare som är redovisningsskyldiga för mervärdeskatt men som vid sidan av

sin rörelse eller sitt jordbruk har så stora tjänsteinkomster att de ansetts
böra

betala preliminär A-skatt. Den utformning som utredningen gett sitt förslag

innebär vidare som nyss antytts alt en företagarregistrering bara får direkta

rättsverkningar i fråga om enmansföretagare. 21

Remissinstanserna
har i stort setl enhälligt tillstyrkt utredningens förslag Prop. 1986/87:16 i
vad det gäller förutsättningarna för en automatisk företagarregistrering.
Utredningens förslag att möjligheterna atl på ansökan erhålla företagarregistrering
skall begränsas till skattskyldiga som skall betala B-skatl och kan antas
förvärva en inle obetydlig inkomst av rörelse har däremot rönt kritik från
åtskilliga remissinstanser; en sådan ordning bedöms som otillräcklig. Möjlighet
att bli registrerad anses bl.a. böra finnas också för jordbrukare som har B-skattesedel
men på grund av låg omsättning inte är registrerad fill mervärdeskatt liksom
för jordbrukare och rörelseidkare som är registrerade till mervärdeskatt men filldelats
A-skattesedel. Några remissinstanser anser att också juridiska personer bör omfallas
av företagarregistrering. Många remissinstanser anser att utredningsförslaget
är "ett första steg" eller "etl steg i rätt riktning". Ett
fåtal remissinstanser är mer kritiska och ser förslaget som etl provisorium
eller en nödlösning och förordar en ny utredning.

Jag
har tagit intryck av att många remissinstanser har invändningar mot atl
socialavgiftsutredningens förslag om företagarregistrering innehåller begränsningar
vad gäller fysiska personers möjlighet atl bli företagarregistre-rade och
framför allt mot att förslagel över huvud taget inte omfattar juridiska
personer. Den huvudsakliga grunden för remissinstansernas kriiik är som jag
uppfattar det atl man inte knutit skyldigheterna att göra skatteavdrag och
betala arbetsgivaravgifter närmare till reglerna för utfärdande av skattsedlar.
Det är sålunda önskvärt att dessa skyldigheter direkt knyts till etl för alla
parter lätt konstaterbart faktum.

Om
man först ser till skatiesidan kan konstateras att det till A-skattesedlarna -
i motsats till vad som gäller i fråga om B-skattesedlarna - inte f.n. är knuien
någon rättsverkan i fråga om skyldigheten att göra skatteavdrag och att delta
har bidragit till en osäkerhet vid tillämpningen av UBL:s bestämmelser. Den
som uppdrar ett arbete åt någon som uppvisar B-skattesedel skall med undantag
för artistskatt inle göra skatteavdrag, oberoende av om den som utför arbetet
gör det i egenskap av rörelseidkare eller såsom anställd hos den för vilkens
räkning arbetet utförs. A-skattesedel ger däremoi inle motsvarande ledning i
fråga om skyldigheten att göra skatteavdrag. Den som uppdrar ett arbete åt
någon som har A-skattesedel skall göra skatteavdrag bara om han är
huvudarbetsgivare eller utbetalar ersättning för sådant uppdrag som anges i
lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighei beiräffande vissa
uppdragsersättningar, AUL. Önskemål och förslag om att skatteavdrag skall göras
också på biinkomster, dvs. inkomster från andra än huvudarbetsgivaren, utöver
vad som följer av bestämmelserna i AUL, har framförls i många olika sammanhang.
Det finns enligt min mening starka skäl atl kombinera en reform i fråga om
skyldigheten att betala socialavgifter med en reform beträffande skyldigheten
att göra skatteavdrag och knyta dessa skyldigheter till olika typer av
skattsedlar. Härigenom får man klarare och entydigare regler i dessa avseenden
än vad utredningsförslaget innebär.

Mot
bakgrund av vad jag har sagt nu övervägs f.n. i regeringskansliel en

vidareutveckling av utredningsförslaget. Målsättningen är därvid bl.a. att se

över bestämmelserna om utfärdande av skattsedlar. Vidare bör en reform

på socialavgiftsområdet vara konkurrensneutral mellan fysiska och juridiska

personer samt mellan sådana personer inbördes. 22

I
avvaktan på resultatet av de överväganden som jag nämnt lägger jag nu på
grundval av utredningens belänkande fram förslag om förhandsbesked i socialavgiflsfrågor.
Jag föreslår också en möjlighet till eftergift av betalningsskyldighet för
arbetsgivaravgifter. Vidare tar jag upp den av utredningen behandlade frågan
om särskilda bestämmelser för arbetstagare som har en utländsk arbetsgivare.
Jag behandlar också förslag från utredningen om vissa ändringar i TL och UBL.

De
förslag jag nu tar upp är av den beskaffenheten att de kan genomföras utan att
man föregriper de ställningstaganden som behövs för att genomföra en mera
omfattande reform med syfte att skapa största möjliga klarhet och enkelhet i
fråga om avgiftsskyldigheten och skyldighelen att göra skatteavdrag.

Prop.
1986/87:16

2.2 Förhandsbesked i socialavgiftsfrågor

Mitt förslag: På
gemensam skriftlig ansökan av dem som har träffat eller avser att träffa avtal,
enligt vilket den ene mot ersättning skall utföra ett arbete åt den andre,
skall lokal skaltemyndighet lämna förhandsbesked om skyldigheten att erlägga
socialavgifter. Ett förhandsbesked skall under vissa förutsättningar vara
bindande såväl vid tilllämpning av bestämmelserna om arbetsgivaravgifter och egenavgifter
som vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomsi.
Det skall gälla ersättning som utges infill ett år efter det att beskedet
meddelats.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i princip med mitl förslag, dock att utredningen
närmast avsett möjligheten till förhandsbesked som ett komplemenl till sill företagarregistreringssystem.

Remissinstanserna: De
remissinstanser som har behandlat utredningens förslag om förhandsbesked är
positiva. Det gäller bl.a. kammarrätten i Stockholm samt länsstyrelserna i
Stockholms, Malmöhus och Göleborgs och Bohus län. Nägra remissinstanser anser
att förhandsbesked bör kunna lämnas inom en vecka. Vidare framförs den åsikten
att envar av parterna bör kunna ansöka om förhandsbesked. Riksskatteverket,
RSV, har framhållit att utredningsarbetet i samband med förhandsbeskeden kommer
att bli krävande.

Skälen
för mitt förslag: UBL ger en arbetsgivare som är osäker på om han är skyldig
att göra skatteavdrag eller inte två olika möjligheter att få besked om detta.

Den ena möjligheten är alt
begära bindande förklaring från RSV. Det åligger RSV att efter framställning
från länsstyrelse, lokal skattemyndighet, arbetsgivare eller när anledning därtill
annars uppkommer meddela bindande förklaring beträffande frågor om sättet för
uttagande av preliminär skatt samt om verkställande av skatteavdrag (72 § andra
stycket UBL). Sådana ärenden skall avgöras inom RSV av en särskild nämnd,
nämnden för rätts-ärenden. Talan får inte föras mot beslut som avser bindande
förklaring.

23

Den
andra möjligheten som åsyftas är att vända sig fill den lokala skatte- Prop.
1986/87:16 myndigheten. Den lokala skattemyndigheten på den ort, där
arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen annars utbetalas, skall på begäran av
arbetsgivare eller arbetstagare lämna besked i frågor som angår skyldigheten atl
verkställa skatteavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i
övrigt av bestämmelserna i 39-43 §§ UBL (44 § tredje stycket samma lag). UBL
innehåller däremot ingen bestämmelse om att dessa besked har bindande verkan.
Det torde dock i praktiken vara så i de fall beskedet inneburit att
skatteavdrag inte skall göras. Det beror på att bestämmelserna om arbetsgivares
ansvar för arbetstagares skatt omfattar också ett oaktsamhetsrekvisit. Detta rekvisit
kan naturligtvis inte anses vara uppfyllt om en arbelsgivare underlåtit att
göra skatteavdrag i enlighet med ett besked som den lokala skattemyndigheten
meddelat med stöd av 44 § UBL.

Har
däremot den lokala skattemyndigheten i sitt besked sagt atl skatteavdrag skall
göras men arbetsgivaren underlåtit detta får hans ansvarighet för arbetstagarens
skatt prövas i vanlig ordning.

Situationen
när det gäller besked om socialavgifter är f.n. en annan än den som redovisats
beträffande skatteområdet.

Med
stöd av bestämmelser i AFL och den numera upphävda lagen (1959:552) om uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter bemyndigades
riksförsäkringsverket, RFV, att utfärda de närmare föreskrifter som behövdes
för tillämpningen av nämnda lagar. Tillämpningsföreskrifterna ansågs endast
kunna ges en generell innebörd, dvs. det skulle vara fråga om föreskrifter till
allmän efterrättelse. RFV ansågs därför inte kunna med stöd av berörda bemyndiganden
meddela förhandsbesked i det särskilda fallet.

Inte
heller inom det nya systemet för en samordnad uppbörd av källskatl och
arbetsgivaravgift finns möjlighet att meddela förhandsbesked i avgiftsfrågor.

Socialavgiftsutredningens
förslag till en företagarregistrering syftar till alt en uppdragsgivare med
ledning av uppdragstagarens skattsedel lätl skall kunna konstatera om han har
skyldighet att göra skatteavdrag och beiala arbetsgivaravgifter eller inte.
Den föreslagna företagarregistreringen säkerställer emellertid uppdragsgivaren
mot senare krav på betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter endast om uppdragstagaren
är en s.k. enmansföretagare. Är den registrerade en fysisk person, som utför
arbetet med hjälp av sina anställda, har uppdragsgivaren inga garantier för att
han inte senare bedöms ha varit arbetsgivare för dessa och därmed skyldig all
betala arbelsgivaravgifter. Företagarregistreringen omfattar vidare inte
juridiska personer. Den som uppdrar ett arbete fill en sådan person kan därför inle
heller undgå risken att bli bedömd som arbetsgivare för dem som utfört arbetet
såsom anställda av den juridiska personen.

Det
är framför allt för att minska olägenheterna av denna begränsning av

företagarregistreringens effekter som socialavgiftsutredningen också öppnat

en möjlighet och skyldighet för de lokala skattemyndigheterna att lämna för

handsbesked i socialavgiflsfrågor på gemensam ansökan av uppdragsgivaren

och uppdragstagaren. Det är emellertid tydligt att en sådan möjlighet måste

finnas även i ett system i vilket företagarregistreringen vidgas betydligt i
för- 24

hållande till ulredningens
förslag. En annan sak är alt behovet av förhands- Prop. 1986/87:16 besked i
ett sådant utvidgat system blir slarki begränsat.

Som
framhållits förut har arbetet med en vidareutveckling av socialav-giftsulredningens
förslag påbörjals inom regeringskansliel. Resultatet av detla arbete bör dock
inte avvaktas när det gäller en sådan del av en kommande slörre reform som
införandet av en möjlighet atl meddela bindande förhandsbesked i
socialavgiftsfrågor. Det är ju framför allt utformningen av de nuvarande
grunderna för skyldigheten alt betala socialavgifter som kräver att sådana
besked kan lämnas. En möjlighel att meddela förhandsbesked i
socialavgiftsfrågor bör därför öppnas snarast möjligt.

De
fall i vilka ett behov av förhandsbesked kan uppkomma för en uppdragsgivare är
då han skall Iräffa ett arbetsavtal med en uppdragstagare som är fysisk person
och som anser att han är skyldig alt själv svara för socialavgifter och preliminär
skatt. Ett förhandsbesked kan en uppdragsgivare ibland också anse nödvändigt
när uppdraget skall ges lill en juridisk person. Som lidigare nämnts finns ju
risken atl uppdragsgivaren senare bedöms ha varil arbetsgivare för dem som
utfört arbetet såsom anställda hos uppdragstagaren. I de här angivna
situationerna har uppdragstagaren däremot ett myckel begränsat intresse av att
möjlighet fill förhandsbesked öppnas. Han ulgår ju från och kräver ersättning
med hänsyn lill att han själv skall betala socialavgifter och preliminär skatt.
Han är med andra ord i motsats till uppdragsgivaren i den situationen att han
är ekonomiskt skyddad oberoende av vilken bedömning myndigheterna kan komma alt
göra senare.

Här
angivna förhållanden talar för att del borde vara möjligt för en uppdragsgivare
att för egen del begära och få ett förhandsbesked i fråga om skyldigheten att
betala arbetsgivaravgifter. En sådan ordning är dock av flera andra skäl inte
lämplig.

För
det första måste ett förhandsbesked i socialavgiftsfrågor ofta grundas på en
mycket utförlig beskrivning av de omsiändigheter och villkor under vilka
arbetet skall utföras. Särskilt viktigt är alt uppdragstagarens förhållanden
redovisas på ett korrekt sätt. Detta förutsätter att både uppdragsgivaren och
uppdragstagaren får redovisa sin uppfattning. Etl förhandsbesked som lämnades
enbart på uppdragsgivarens begäran skulle vidare, och detta även om del
formellt gavs rättsverkan endasl i fråga om uppdragsgivarens skyldighet, kunna
ge inte önskvärda konsekvenser för uppdragstagaren. Ett förhandsbesked enligt
vilket uppdragsgivaren förklaras skyldig att betala arbelsgivaravgifter skulle
sålunda i praktiken innebära att uppdragsgivaren upplysts om att
uppdragstagaren mot sin egen uppfattning skall ses som arbetstagare. Beskedet
skulle kunna medföra att uppdragsgivaren avstod från atl ge något uppdrag utan
att uppdragstagaren haft någon vetskap om vad som förekommit. Beskedet hade
kanske för övrigt fått etl annat innehåll om uppdragstagaren fått redovisa sina
synpunkter. Elt villkor måste därför i varje fall vara att ett förhandsbesked
inte skall få ges utan atl uppdragstagaren lämnals lillfälle att yttra sig över
uppdragsgivarens ansökan.

Jag
delar emellertid utredningens uppfattning att man bör kräva atl parl

erna gör en gemensam ansökan .Härigenom ökar förutsättningarna att ge etl

snabbi förhandsbesked. En sådan ordning stämmer också bäst överens med

vad som bör gälla i fråga om den innebörd ett förhandsbesked bör ges. Etl 25

förhandsbesked bör sålunda
ges rättsverkningar för båda parterna. En an- Prop. 1986/87:16 nan ordning
skulle skapa både prakliska och processuella svårigheter och i vissa fall
medföra att några socialavgifter över huvud taget inte betalades.

Om
beskedel exempelvis innebär all uppdragsgivaren (arbelsgivaren) skall betala arbelsgivaravgifter
bör beskedet i konsekvens härmed också fastslå all den andra parten
(arbetslagaren) skall hänföra ersättningen till inkomsi av anställning enligt AFL
och alltså inte är skyldig att betala socialavgifter. Innebär beskedet att
uppdragsgivaren inte skall betala arbetsgivaravgifter bör i detta samtidigt
anges all den andra parten skall räkna ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbele
enligt AFL och därmed blir skyldig atl betala egenavgifter.

I
ansökan bör parlerna så noggrant som möjligt ange villkoren för arbetet och
arbetets uppläggning i övrigt samt parternas egen verksamhel. Om ansökan om
förhandsbesked är ofullständig bör parlerna ges tillfälle att komplettera den.
Den lokala skattemyndigheten bör ges möjlighet att avvisa en ansökan om
förhandsbesked när tillräckligt underlag för ett ställningstagande saknas. Ett
förhandsbesked kommer regelmässigt att få de rättsverkningar som anges i
beskedel utan att någon av parterna gör något särskilt yrkande om detla. Man
kan nämligen utgå från alt myndigheiema endast undantagsvis kan få anledning atl
ifrågasätta en redovisning som parterna gjort i överensslämmelse med etl
förhandsbesked. När så ändå någon gång sker bör det vara tillräckligt att en av
parterna hänvisar till förhandsbeskedet för atl få detla beaklal av
myndigheten.

Ett
förhandsbesked bör vidare enligt min mening begränsas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som föreskrivs om förhandsbesked som lämnas enligl lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter. Jag föreslår därför att ett
förhandsbesked i fråga om skyldigheten att betala socialavgifter skall gälla
beträffande ersättning som utges efter det att beskedet meddelals men inte
senare än ett år därefler. I den nämnda lagen finns också en bestämmelse om alt
ett förhandsbesked upphör alt gälla vid författningsändringar som påverkar den
fråga som beskedet avser. Om man sätter en tidsgräns på etl år synes man dock
kunna avstå från att ha någon motsvarande föreskrift i fråga om
förhandsbeskeden beträffande socialavgifterna. Då detta enligt min mening
förenklar tillämpningen föreslår jag inte någon föreskrift av detta slag.

De
småhusägare och lägenhetsinnehavare som omfattas av bestämmelserna i lagen
(1983:850) om undanlag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272)
berörs inle av mitt förslag om förhandsbesked i de situafioner som avses i den
lagen. I det fall betalning för ett arbete eriäggs mot en faktura som
innehåller uppgift om utställarens registreringsnummer till mervärdeskatt och
mervärdeskattens belopp eller uppgift om att utställaren är skyldig atl betala B-skatt
skall således också i fortsättningen gälla att de socialavgifter som belöper
på ersättningen skall betalas av utställaren av fakturan i form av egenavgifter.

För
att en ordning med förhandsbesked skall fungera på ett tillfredsstäl

lande sätt förutsätts bl.a. att den lokala skallemyndigheten kan lämna svar

ulan någon slörre lidsuldräkl. I vilken mån detla i prakliken också kan bli

möjligt blir i huvudsak beroende av i vilken utsträckning institutet kommer 26

atl
utnyttjas och hur pass ingående den lokala skattemyndigheten skall undersöka
ett uppdragsförhållandes rätta innebörd.

Del
är nalurliglvis inte möjligl all förulsäga i vilken omfattning institutet kommer
att utnyttjas. Mycket beror på vilken publicitet det kommer all få och hur det
kommer att uppfattas. Skulle den uppfattningen bli utbredd atl det enda sättet atl
skydda sig på är alt alltid begära förhandsbesked kan en viss fidsutdräkt
uppkomma. Men man måste då hålla i minnet all del här är fråga om en
provisorisk reform och atl elt enklare syslem bör kunna lillämpas inom en
relativt nära framtid.

När det gäller frågan hur
pass ingående den lokala skattemyndigheten skall undersöka ett
uppdragsförhållande blir utgångspunkten i försia hand hur parternas skriftliga
redovisning i ansökningen har gjorts. Enligl min mening torde det ofta bli
ofrånkomligt atl komplettera sökandenas redogörelse med förfrågningar och vissa
undersökningar. Man måsle sålunda räkna med att det inte sällan kommer att ta
viss tid att lämna ett förhandsbesked. Jag är medveten om att det finns en risk
för alt det kan skapa irritation om förhandsbeskeden inte kan lämnas så snabbt
som parterna önskar. Å andra sidan är det enligt min mening en så allvariig
brist att förhandsbesked inte f.n. kan lämnas att detta får bli avgörande för
mitt ställningslagande.

Det
förslag om möjlighet lill förhandsbesked som jag nu redovisat fordrar nya
författningsbestämmelser på såväl socialavgifts- som förmånssidan. Jag återkommer
till detta i specialmotiveringen (avsnitt 4.1 - 4.3).

Prop.
1986/87:16

2.3 Eftergift av betalningsskyldighet 2.3.1 Allmänt

Mitt förslag: En
arbetsgivares betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter får helt efterges
om han inte insåg att han var arbelsgivare för den som utförde arbetet och han
med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha saknat anledning
räkna med att han var arbetsgivare. Var den med vilken arbetsgivaren avtalade
om arbetets utförande registrerad till betalning av prehminär A-skatt får
eftergift medges endast om särskilda skäl föreligger. Fråga om eftergift prövas
av den lokala skattemyndigheten.

Utredningens förslag: Överensslämmer
i princip med mitl. De av utredningen föreslagna bestämmelserna om eftergift
av arbetsgivaravgifter ingick dock i ett system med företagarregistrering av
fysiska personer och fick sin utformning med hänsyn till delta.

Remissinstanserna: Ulredningens
förslag om eftergift av arbetsgivaravgifter har fått ett blandat mottagande.
Kammarrätten i Siockholm hyser starka betänkligheter mot att ett eftergiftsinslilut
införs isolerat inom socialavgiftsområdet. I och för sig anser kammarrätten
att bestämmelserna säkerligen skulle fylla en angelägen funktion genom att de
ger en möjlighet att rätta

27

till
de värsta olägenhelerna av en oformlig lagstiftning. Det finns därför, en- Prop.
1986/87:16 ligt kammarrättens mening, goda skäl alt införa bestämmelser om
eftergift även om det vore naturligare att det sker i samband med en översyn av
skalle- och avgiftslagstiftningen i stort. RSV, som inte motsätter sig
förslaget, framhåller att bestämmelserna bör tillämpas restriktivt. Länsstyrelserna
i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län anser att det kan vara rimligt atl i
vissa fall låta bli att fastställa avgifter men för detta bör inte beteckningen
eftergift användas. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att utredningens förslag
om eftergift inte bör genomföras eftersom det kan få förödande konsekvenser
för revisioner av förelag med grå arbetskraft. SACO/SR, LRF, SAF, Sveriges
Industriförbund, Svenska Handelskammarförbundel och SHIO-Familjeföretagen är posiliva
till förslagel om eftergift.

Skälen
för mitt förslag: Enligt UBL (75 §) är en arbetsgivare, som utan skälig
anledning underlåter att göra skatteavdrag på arbetstagares lön, ansvarig för
arbetstagarens skatt till ett belopp som svarar mot vad han underlåtit all dra
av. Om arbetsgivaren inte haft skähg anledning för sin underlåtenhet är det
den lokala skattemyndigheten som skall ålägga arbetsgivaren betalningsskyldighet
för beloppet. Som synes innebär denna beslämmelse att någon ansvarighet inte
inträder om arbetsgivaren har haft skälig anledning att underlåta
skatteavdrag. När den lokala skattemyndigheten prövar frågan om en
arbetsgivares ansvarighet och därvid finner att han haft skälig anledning för
sin underlåtenhet, kan dock sägas att bestämmelsen i prakliken innebär att
myndigheten efterger arbetsgivarens betalningsskyldighet för skatten.

Någon
motsvarande möjlighet att efterge en arbetsgivares betalningsskyldighet för
arbetsgivaravgifter finns inte enligt nu gällande bestämmelser. Detta sammanhänger
med principerna för socialförsäkringssystemet och dess finansiering genom
arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Enhgt detta system har förutsatts att den
som i egenskap av arbetsgivare betalar ul en ersättning (lön) skall betala de
arbetsgivaravgifter som behövs för atl finansiera de sjukförsäkrings- och
pensionsförmåner som mottagaren (arbetstagaren) får lillgodoräkna sig på grund
av ersättningen. Skall mottagaren på grund av att han är rörelseidkare hänföra
ersättningen till inkomst av annat förvärvsarbete anses denne på samma sätt
vara ovillkorligt betalningsskyldig för de egenavgifter som svarar mot de
nämnda förmånerna.

Avsaknaden
av en möjlighet alt medge eftergift för arbetsgivaravgifter

har under senare år kommit atl framslå som alll mer otillfredsställande och

blivit särskilt uppmärksammad i några fall som rört mycket stora belopp.

Vad som numera också bidrar lill atl framhäva skillnaden mellan arbetsgi

varnas ansvarighet för källskatl och arbetsgivaravgifter är det fr.o.m. år 1985

införda systemet med en samordnad uppbörd av källskatten och arbetsgivar

avgifterna. Det är därmed en och samma myndighet som samtidigt har att

pröva en arbetsgivares ansvarighet för både källskatl och avgifter. Om det

vid en sådan prövning anses att arbetsgivaren har haft skälig anledning att

uppfatta arbetslagaren som rörelseidkare och att han på grund därav inle är

ansvarig för dennes skatt är det förståeligt att det ses som en allvarlig brist

atl kravet på arbetsgivaravgifterna ändå måste stå kvar. Del är emellertid

inle bara synpunkter av detta slag som lalar för alt också samordna källskat- 28

ten och
arbetsgivaravgifterna i vad del gäller eftergiftsbestämmelser. Som Prop.
1986/87:16 kommer att framgå av det följande gör också de nyss föreslagna
bestämmelserna om förhandsbesked det önskvärt atl en möjlighet öppnas att även
medge eftergift av betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter.

Frågan
om behovet av eftergiftsregler beträffande arbetsgivaravgifter har behandlats
av socialavgiftsutredningen. De av utredningen föreslagna bestämmelserna om
eftergift skall främsl ses mot bakgrund av att företagarregistreringen enligt
utredningens förslag har rättsverkan endasl i fråga om den registrerade själv. Beslämmelser
om eftergift behövs därför särskilt för att i möjligaste mån utjämna de
skillnader i konkurrenshänseende som annars skulle kunna uppkomma mellan enmansföretagare
och dem som bedriver sin uppdragsverksamhet med hjälp av anställda.

En
möjlighet att efterge betalningsskyldigheten för arbetsgivaravgifter behövs
emellertid inle bara i samband med en reform av del slag som socialavgiftsutredningen
föreslagil. Del har blivit allt tydligare att man för att undvika stötande effekter
vid tillämpningen av bestämmelserna om socialavgifter behöver en möjlighet alt
avstå från åläggande av betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter i likhei
med vad som gäller vid lillämpningen av UBL;s bestämmelser om arbetsgivares
ansvarighet när föreskrivet skatteavdrag inte görs. Såvitt nu går atl bedöma
kommer del all finnas behov av en sådan möjlighel även om man senare inför en
registrering för företagare och företag. I princip blir skillnaden endast den
att tillämpningen av en möjlighet till eftergift kommer all aktualiseras i
långt mindre ulslräckning sedan en sådan registrering införts.

Avsaknaden
av en möjlighel alt efterge arbetsgivaravgifter kommer atl bli minsl lika
framträdande om man inför föreskrifter om förhandsbesked. Del kommer nämligen
alt uppstå fall där parlerna uppfattar situationen som sådan att något
förhandsbesked inle behöver inhämtas och där parlerna hafl skälig anledning för
sin uppfattning.

Införandel
av förhandsbesked förutsätter enligt min mening bestämmelser om eftergift även
från en annan synpunkt. En förutsättning för att etl förhandsbesked skall få
bindande verkan är att de förhållanden och villkor som legat till grund för myndighelens
ställningslagande överensstämmer med vad som i prakliken kommii all gälla. Del
ligger i sakens natur att del ibland kan komma atl föreligga skillnader som
medför en annan bedömning än den som gjorts enligt förhandsbeskedet. Om
beskedet inneburit att arbetsgivaravgifter skall belalas är det då lämpligt
alt del finns en möjlighet att efterge arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Till
vad som har sagts nu kommer att det enligt UBL finns möjlighet att

undvika betalningsskyldighet för en arbetsgivare som inte gjort föreskrivet

skatteavdrag men haft skälig anledning för sin underlåtenhet. Avsaknaden

av motsvarande möjlighet beträffande arbelsgivaravgifterna har blivil sär

skilt markant sedan uppbörden av källskatl och arbetsgivaravgifter fr.o.m.

år 1985 samordnats för att ombesörjas av en och samma myndighel, den lo

kala skattemyndigheten. Jag anser all det är uppenbari all myndigheterna

vid tillämpningen av UBL:s beslämmelse om arbeisgivares ansvarighel för

källskatl kan påverkas av alt arbelsgivaren inle under några omsiändigheler

kan undgå betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifterna. Risk finns sålunda 29

för all
möjligheten alt fria arbetsgivaren från ansvarighet för källskatl blir Prop.
1986/87:16 för snävt lillämpad.

Den möjlighet som finns enligt UBL att undvika
betalningsskyldighet för en arbetsgivare som inte gjort föreskrivet
skatteavdrag grundas på en bestämmelse i 75 § första stycket som innebär att
arbetsgivaren inte är ansvarig för skatl som rätteligen skulle ha innehållits,
om han haft skälig anledning underlåta att göra skatteavdrag.

Beslämmelser som skall göra del möjligl att när skäl
föreligger undanta en arbetsgivare från skyldigheten att betala
arbetsgivaravgifter bör uppenbarligen konstrueras på ett annat sätl. Vad som
främst lalar för della är att arbetsgivaravgifterna grundas på arbetsgivarens
egen avgiftsskyldighei medan hans ansvarighet för icke innehållen skatt endast
är en solidarisk betalningsskyldighet för annans skall. Elt annal förhållande
som också bör uppmärksammas är att UBL;s och socialförsäkringslagstiflningens arbetsgivare-/arbetstagarebegrepp
inte är identiska och alt detta i det särskilda fallel kan medföra att skyldighel
att betala arbelsgivaravgifter föreligger medan del inte finns någon
principiell skyldighet att göra skatteavdrag på grund av att det inte är fråga
om ett arbetsgivare/arbetstagareförhållande enligt UBL;s bestämmelser.

En utgångspunkt för de följande övervägandena måste
emellertid vara atl förutsättningarna för att undgå betalningsskyldighet för
arbetsgivaravgifter och icke innehållen skatt är desamma, om man bortser från
de speciella förhållanden som följer med att en arbetsgivare kan befrias från
betalningsskyldighet för källskatl på grund av missuppfattning angående huvudarbetsgi-varbegreppet
eller arbetstagarens skallsedel. För detla krävs sålunda att innebörden av
bestämmelsen i 75 § första slycket UBL jämkas något. Med en sådan jämkning
skall enligl vad nyss sagts inte följa att tillämpningen av en av
befrielsereglerna alltid skall medföra att arbetsgivaren blir fri från betalningsskyldighet
både vad gäller arbetsgivaravgifter och icke innehållen skatl. Det kan nämligen
tänkas uppkomma fall där del bara finns skäl atl befria från betalningsskyldighet
för underlåtenheten att göra skatteavdrag. Arbetsgivare/arbetslagareförhållandei
kan sålunda ha stått hell klart för arbetsgivaren men denne har på etl sådant
sätt bibringats uppfaltningen alt arbetslagaren haft B-skattesedel eller annan
som huvudarbetsgivare att han inle bör vara belalningsskyldig för den icke
innehållna skatten. 1 andra fall bör en tillämpning av befrielseregeln kunna
innebära, atl skäl som godlas för att inte ålägga betalningsskyldighet på grund
av elt av åliggandena även godlas i fråga om del andra. Vid tillämpningen av
befrielsereglerna skall sålunda inle behöva tas någon hänsyn till den skillnad
som finns mellan uppbördslagens och socialförsäkringslagsliflningens
arbetsgivare/arbetstagarebegrepp.

2.3.2 Förutsättningarna för eftergift och
eftergiftsbestämmelsernas utformning

Fråga är då under vilka förhållanden man bör kunna undanta
en arbetsgivare

frän skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter. Det kan
härvid fastslås atl 30

del
inle nu är fråga om eftergiftsregler som skall kunna tillämpas av det skäl- Prop.
1986/87:16 et alt en arbelsgivare visar sig ha svårighet atl betala avgifterna.
Reglerna skall inriklas på att man skall kunna avslå från krav på belalning när
arbetsgivaren haft sådana skäl för att inte uppfatta sig som arbetsgivare atl
det för det allmänna rättsmedvetandet inte skulle framstå som rimligt atl
utkräva avgifterna.

Om
man inför en möjlighet för uppdragsgivarna atl lillsammans med uppdragstagarna
få förhandsbesked huruvida skyldighel atl betala arbetsgivaravgifter
föreligger eller inte i det särskilda fallet, bör del vara en grundläggande förutsätlning
för att eftergift skall kunna medges, all uppdragsgivaren haft mycket tunga
skäl för att inte anse sig behöva begära ell bindande besked eller annars vända
sig till den lokala skattemyndigheten för råd i frågan. Förhållandena skall
med andra ord ha varil sådana atl en begäran om bindande besked framslod som
opåkallad. Fråga är då när en uppdragsgivare skall kunna anses ha varit i en
sådan situation. Något enlydigl svar kan uppenbarligen inle ges på denna fråga.

I
princip bör enligl min mening krävas att uppdragsgivaren kontrolleral all
uppdragstagaren är registrerad till mervärdeskall och har B-skattesedel. Visar
kontrollen alt uppdragstagaren har A-skattesedel måste uppdragsgivaren - om
han inte vänder sig till den lokala skattemyndigheten för att få erforderiig
upplysning - anses vara skyldig utgå från att arbetsgivaravgifter skall
betalas. Delsamma bör gälla om uppdragstagaren inte är registrerad till mervärdeskalt
trots att arbetet är mervärdeskalteplikligt. Uppdragsgivaren bör vidare kunna
visa, eller bör det i varje fall av omständigheterna framgå, atl han sett
uppdraget reglerat med utgångspunki i att uppdragstagaren är skyldig att själv
svara för betalningen av socialavgifter och preliminär skatl. Alt della varil
förhållandet kan stödas av att uppdragstagaren debiterat mervärdeskall och av
all ersättningen avvägts med hänsyn lill atl arbetet ansågs uppdragel lill en rörelseidkare
med kostnader för bl.a. socialavgifter. Ell stöd kan också vara atl
uppdragstagaren åberopat sin registrering till mervärdeskatt och B-skattesedel.
Det bör vidare också krävas att arbelet utförts under förhållanden som inte
alltför mycket skiljer sig från vad som skulle varil fallel om arbetstagaren
verkligen drivit rörelse. Har uppdragstagaren exempelvis utfört samma arbete
som uppdragsgivarens övriga personal och på samma plals och under samma
förhållanden som de, bör uppdragsgivaren inte kunna anses hafl lillräckliga
skäl för att underlåta att få frågan närmare prövad.

En ytterligare fråga är
i vilken utsträckning uppdragsgivarens erfarenhe

ler av hithörande frågor skall vägas in vid bedömningen av hur pass lunga

skälen för hans underlålenhel skall anses ha varit. Del är tydligt att man inte

kan komma ifrån ett sådant hänsynstagande. Den som endast ger etl upp

drag någon enslaka gång har självfallet normall inle samma förutsättningar

alt bedöma förhållandet och behovet av bindande besked som den som dri

ver en verksamhet som i slörre eller mindre utsträckning kräver atl arbeten

läggs ut till utomstående. Man bör således kunna ta hänsyn till vilken erfa

renhet och vilka förutsäUningar i övrigt som uppdragsgivaren hafl. Del bör

framhållas alt det vid denna jämförelse inte avsetts att föra tankarna till små

hus- och lägenhetsägarna och de uppdrag om reparalion m.m. på fastighet-

erna och lägenheterna som dessa uppdragsgivare kan ge.
Småhus-och lägen- Prop. 1986/87:16 hetsägarna undgår ansvarighet för både
arbetsgivaravgifter och källskatl, om de iakttar bestämmelserna i lagen
(1983:850) om undanlag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.
Någon skyldighet att göra skalleavdrag eller alt beiala arbetsgivaravgifter kan
dessa uppdragsgivare sålunda inle få om de belalar ersättningen mot faktura som
innehåller uppgifl om bl.a. uppdragstagarens registreringsnummer till
mervärdeskatt eller uppgift om att uppdragstagaren är skyldig att betala B-skalt.
Finns sådan uppgift är det uppdragstagaren som skall beiala socialavgifterna.
Dessa speciella regler skall självfallel dock inte utesluta att en småhus-
eller lägenhetsägare medges eftergift under de förutsättningar som redovisats
tidigare.

En särskild fråga är om man under nu angivna
förutsättningar skall kunna medge eftergift ulan hänsyn till vilka möjligheter
att betala avgifterna som arbetsgivaren har. Denna fråga sammanhänger med
överväganden av annat slag, som bl.a. gäller kronofogdemyndigheternas
möjligheter att avslå från indrivning av sociala eller arbelsmarknadsekonomiska
skäl. En utredning angående frågor av detla slag görs för närvarande av skatleindrivningsutred-ningen
(B 1981:02). En arbeisgivares möjlighet atl få eftergift bör därför inle bli
beroende av vilka möjligheter han har alt betala avgifterna.

Den möjlighet lill eftergift som jag hittills behandlat
har främst haft sikle på uppdrag lill enmansföretagare, dvs. fysiska personer
som åtar sig och själva utför ell arbele. Del återstår att bedöma hur frågan
om eftergift skall ses när ett arbele har uppdragils åt en fysisk person som
utfört arbelet genom personer såsom anslällda hos honom eller åt en juridisk
person.

När en uppdragstagare inte själv utför arbelet, något som
ju för övrigl alltid är fallet då uppdragstagaren är en juridisk person, kan
uppdragsgivaren inle bortse från risken alt myndigheterna kommer att finna att
arbetet utförts under sådana förhållanden och på sådana villkor all han varil
arbetsgivare för den som ulföri arbelet i enlighel med det
arbetsgivare/arbetstagarebegrepp som gäller enligt
socialförsäkringslagstiftningen. Uppdragstagaren anses då med andra ord endasl
ha förmedlat arbetskraft. Har uppdragstagaren, om han var en fysisk person,
själv deltagit i arbelet, uppfattas han som en s.k. mellanman, som har de andras
uppdrag att förelräda dem.

Förhållandena i de nu angivna fallen är enligt vad det
visat sig inte sällan

sådana atl del framslår som uppenbart att uppdragsgivaren måste ha insett

att del varit fråga om elt arbetsförmedlings- eller mellanmansfall. Det finns

å andra sidan exempel på fall där frågan om uppdragsförhållandels innebörd

måst beslämmas av myndigheterna efler myckel subtila avvägningar med

hänsyn lill bl.a. omsländighclerna vid arbetets ulförande och sättet för be

räkningen av ersättningen. När det gäller en möjlighet lill befrielse måste i

en bedömning av uppdragsgivarens skäl för all inle vända sig lill den lokala

skattemyndigheten för upplysning i frågan dessutom vägas in betydelsen av

uppdragstagarens status. Är uppdragstagarna välrenommerade aktiebolag

eller ekonomiska föreningar har uppdragsgivarna givelvis mindre anledning

atl ifrågasätta uppdragels innebörd än när arbelel uppdras ål fysiska person

er eller handelsbolag. När det gäller handelsbolag blir kravet på upp

märksamhel om uppdragels innebörd från uppdragsgivarens sida särskilt

slort om det endasl är delägare som utför arbelel. Del har nämligen visat sig ' 32

att
handelsbolagsformen i sådana fall inte sällan används trots att det är fråga Prop.
1986/87:16 om i och för sig klara anställningsförhållanden. Del kan konstaleras
alt en uppdragsgivares möjlighet att i dessa fall inse eller ifrågasätta
uppdragets innebörd försvåras av att uppdragstagaren själv uppträder som
arbetsgivare för dem som skall göra arbetet. Som jag förul nämnt finns det dock
exempel på fall där det framstår som uppenbart atl uppdragsgivaren måste ha
insett atl det varit fråga om ett anställningsförhållande eller i varje fall
med lite uppmärksamhet bort förstå att det kunde vara fråga om ett sådant
förhållande.

Mot
bakgrund av vad som sagts nu synes en bestämmelse om eftergift av arbetsgivares
betalningsskyldighet i sin huvuddel böra utformas så att den ger en generell
beskrivning av förutsättningarna för eftergift samfidigl som det i en
föreskrift i anslutning till denna huvudbestämmelse anges vad som särskilt
förutsätts om uppdragstagaren varit en enmansföretagare.

Vad
först gäller den generella bestämmelsen bör förutsättningen för eftergift
kunna anges i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Grundförutsättningen
bör sålunda vara att uppdragsgivaren inle insett all han var arbetsgivare. Vad
gäller utredningens förslag, att uppdragsgivaren inte heller skäligen bort inse
att han var arbetsgivare är det dock enligt min mening påkallat med en viss
skärpning. I denna del bör förutsättningen i stället anges vara, att
uppdragsgivaren med hänsyn fill föreliggande omständigheter måste anses ha
saknat anledning räkna med att han var arbetsgivare.

Det
återstår därmed att också säga några ord om den anslutande särskilda föreskriften.
Enligt vad som sagls förut måsle i princip krävas att arbetsgivaren
kontrollerar vilken skattsedel uppdragstagaren har. Har uppdragstagaren en
A-skattesedel får uppdragsgivaren räkna med att han är skyldig atl betala
arbetsgivaravgifter och all han regelmässigl bara kan undgå belal-ningsskyldighet
om han kan få ett förhandsbesked om att han inte skall betala
arbetsgivaravgifter. Uppdragsgivaren får med andra ord anses ha en undersökningsplikt.
Eftersätter han den och visar det sig att uppdragstagaren hade A-skattesedel
måste han räkna med alt inte kunna undgå sin betalningsskyldighet för
arbetsgivaravgifter. Viss möjlighet alt bortse från en sådan underlåtenhet bör
dock finnas. Så bör kunna ske om underlåtenheten kan antas ha sådant samband
med uppdragsgivarens ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller med detta jämföriigt
förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma bör kunna gälla om underiåtenheten
framstår som ur-säklhg med hänsyn till uppgifter eller upplysningar som
uppdragstagaren har gett. I detta avseende bör med andra ord en tillämpning
kunna ske i enlighet med vad som bl.a. gäller i fråga om eftergift enligt 14 § AUL.
För att beskriva den här angivna förutsättningen för eftergift och möjligheten
att i vissa fall bortse från en uppdragsgivares underlåtenhet att kontrollera
uppdragstagarens skattsedel bör det vara tillräckligt att i den särskilda
föreskriften ange, att eftergift får medges endast om särskilda skäl föreligger
när det visar sig att uppdragstagaren var registrerad lill betalning av
A-skatt.

Om man inför möjlighet
till eftergift av betalningsskyldighet för arbetsgi

varavgifter under de nu redovisade förulsällningarna uppkommer frågan,

om del allmännas fordran på socialavgifter därmed skall få falla bort helt 33

eller om en molsvarande
betalningsskyldighet bör åläggas uppdragstagaren. Prop. 1986/87:16 Om detta
kan följande sägas.

När
situationen är sådan att förutsätlning för eftergift bedöms föreligga kommer
bakgrunden regelmässigt vara den att både uppdragsgivaren och uppdragstagaren
utgått från att uppdragstagaren själv skall svara för sin preliminära skatt
och betalningen av socialavgifterna. I sådana fall har uppdragstagaren i
allmänhet också beräknai sin ersättning med hänsyn till kostnaderna för dessa
avgifter. När del förhåller sig på delta sätt och arbetsgivaren fär eftergift
av sin betalningsskyldighet, ligger det närmast till hands alt uppdragstagaren
får betala socialavgifter - egenavgifter - i enlighet med vad som skulle gällt,
om uppdraget haft den innebörd som parterna velat ge det. Införandet av en
sådan ordning förutsälter emellertid ingående överväganden, som inte kan göras
i detta sammanhang. Det synes också önskvärt att man får en viss erfarenhet av
tillämpningen av de bestämmelser om förhandsbesked och eftergift som nu
föreslås innan man tar ställning till en sådan reform. Något förslag enligt
vilket betalningsskyldigheten kan överflyttas från arbetsgivaren till dennes
motpart läggs därför inte fram nu.

2.3.3
Behörighet att pröva fråga om eftergift, m.m.

Det
återstår nu närmast att bl.a. bedöma vem som skall pröva fråga om eftergift.

Enligt
socialavgiftsutredningens förslag skall de bestämmelser om eftergift som
utredningen föreslagit tillämpas av den lokala skattemyndigheten. Myndighetens
beslut får överklagas hos länsrätten.

Den
av utredningen föreslagna ordningen skall bl.a. ses mot bakgrund av ulredningens
förslag i övrigt. Eftergiftsbestämmelserna är sålunda i utredningens förslag
ett nödvändigt komplement till bestämmelserna om en företagarregistrering som
skall administreras av de lokala skattemyndigheterna. Möjligheterna att meddela
eftergift är med andra ord en del av systemet med företagarregistrering. Med
detta följer att det knappast finns utrymme för någon annan lösning än att låta
en och samma myndighet handlägga både registrerings- och eftergiftsfrågorna.

Det
bör inför en bedömning först erinras om vad prövningen av en eftergiftsfråga
innebär. Det skall sålunda prövas om den som faktiskt befunnits vara
arbetsgivare kan anses ha haft sädana skäl för att bedöma förhållandet på annat
sätt att han bör befrias från sin betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifterna.

Det
ankommer enligt gällande bestämmelser på den lokala skattemyndigheten att
avgöra om den som uppdragit elt arbete är skyldig att betala arbetsgivaravgifter
för den utgivna ersättningen. Den lokala skaltemyndigheten skall samtidigt
också bedöma om det förelegat skyldighet att göra skatteavdrag. När det gäller
sistnämnda fråga är bestämmelserna utformade så att den lokala
skattemyndigheten får ålägga betalningsskyldighet endast om arbetsgivaren utan
skälig anledning underiåfit att göra skatteavdrag. I annat fall är
arbetsgivaren inte ansvarig för källskatten.

Som
har sagts tidigare bör eftergiftsregler i huvudsak vara gemensamma i

fråga om källskatl och arbetsgivaravgifter. Det synes å andra sidan varken 34

finnas skäl eller vara en praktisk lösning att ändra UBL:s
föreskrift så alt den lokala skattemyndigheten inte i fortsättningen kan
underlåta att ålägga betalningsskyldighet för icke innehållen skall när
myndigheten finner alt arbetsgivaren haft fullgoda skäl för sin underlåtenhet.
Det skulle nämligen med lanke på både den lokala skattemyndighetens prövning
och del processuella förfarandet vara mindre lämpligt att avskilja frågan om
eftergift från bedömandet huruvida ell arbetsgivare/arbetstagareförhållande
förelegal eller inle.

Om man därför utgår från atl den lokala skattemyndigheten
även i fortsättningen skall kunna avstå från att ålägga betalningsskyldighet
för källskatl när skäl föreligger följer av den samordning som finns mellan källskatten
och arbetsgivaravgifterna alt den lokala skattemyndigheten också bör kunna avslå
från atl kräva ul avgifierna. Så som bestämmelserna om eftergift avses bli
utformade bör de kunna lillämpas på elt sådant sätt att kravet på enhetlighet
blir lillgodoseil. 1 del följande (avsnill 2.6.2) återkommer jag lill hur en
viss jämkning av ansvarighelsregeln i 75 § UBL bör åsladkommas.

Prop. 1986/87:16

2.4 Särskilda bestämmelser för arbetstagare som har en utländsk
arbetsgivare

Mitt
förslag: En arbelslagare som sysselsätts i Sverige och en utländsk arbetsgivare
(arbelsgivare som är bosatl ulomlands eller är en utländsk juridisk person)
får träffa avtal varigenom arbetsgivaren befrias från skyldighel all beiala arbelsgivaravgifter
och arbetslagaren åtar sig atl betala egenavgifter för den ersättning som
arbetsgivaren utger. Har sådant avtal träffats skall ersällningen således inte
ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter. För arbetstagaren skall inkomsten
räknas som inkomsi av annat förvärvsarbete vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst och pensionsgrundande inkomsi enligt 3 och 11 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Sveriges Handelsagenters Förbund anser alt utredningens förslag åren praklisk,
enkel och tilltalande lösning. Länsstyrelsen i Stockholms län är också positiv saml
förmodar att möjligheten att iräffa avtal om all arbetslagaren skall betala
socialavgifterna kommer all ses som positivt också av de aktuella
arbetstagarna. Enligt vad länsstyrelsen uppgett förekommer nämligen sådana
avtal redan i dag i praktiken om än inte formelll. Arbetstagare i Sverige
betalar i sådana fall avgifterna själva enligt den räkning som ställts till den
utländske arbetsgivaren. Kammarrätten i Stockholm finner det principielll
tveksamt med den särreglering som utredningen föreslagit men motsätter sig inle
den föreslagna lösningen.

Riksförsäkringsverket,
Försäkringsöverdomstolen och Tjänstemännens Centralorganisation är negativa
till förslaget. Bl.a. framförs den invändningen atl förslaget medför atl avgifier
genom avtal kan komma att överföras på den svagare av parterna. Flera
remissinstanser har pekat på att vissa negativa

35

effekter (s.k. avgift-på-avgiftseffekt
och eftersläpningseffekt) uppkommer Prop. 1986/87:16 om egenavgifter skulle
belalas för inkomst av tjänst och föreslår ålgärder för att förhindra dessa effekler.

Skälen
för mitt förslag: Svensk praxis rörande det socialförsäkringsrättsliga arbetslagarbegreppet
har vållat särskilda olägenheter för utländska arbetsgivare som sysselsätter
arbetstagare i Sverige. Myndigheter och domstolar i Sverige tolkar begreppet
arbetstagare mycket vidsträckt. Utredningen har redovisat att i t.ex. Danmark beiraktas
handelsrepresentanler som självständiga handelsagenter och alltså som rörelseidkare.
Enligt svensk socialförsäkringsrättslig praxis anses emellertid denna
yrkeskategori regelmässigt vara arbetstagare i förhållande till den huvudman
för vars räkning arbete utförs (se Ds S 1985:2 Sammanställning av rättsfall).

Avtalen
mellan den utländske arbetsgivaren och arbetstagaren i Sverige innehåller ofta
en klausul innebärande att arbetstagaren skall gentemot den utländske
huvudmannen svara för samtliga på honom i Sverige belöpande skatter och
avgifter. Den som har en utländsk arbetsgivare har i många fall B-skattesedel
och svarar därmed själv för inbetalningen av den preliminära skatten.

Utredningen
har övervägt tre olika lösningar på problemet med arbetsgivaravgifterna. Den
första innebär att de lokala skattemyndigheterna ges möjlighet att efter
förfrågan från den utländske arbelsgivaren meddela förhandsbesked om i vilken
form socialavgifterna för viss ersättning skall betalas. En annan lösning är
att undanta utländska arbetsgivare från skyldigheten att betala
arbetsgivaravgifter i Sverige. Den tredje lösningen är all tillåta parterna att
avtala om vem av dem som skall betala socialavgifterna.

En
lösning i form av enbart en möjlighet för den utländske arbetsgivaren att
inhämta förhandsbesked anses ha den nackdelen all den utländske arbetsgivaren
i många fall ändå skulle vara ovetande om en sådan möjlighet. Detta alternativ
skulle sålunda inle lösa problemen till fullo. Mot en lösning som innebär att
de utländska arbelsgivarna befrias från avgiftsskyldighet kan det också riktas
invändningar. De utländska arbetsgivarna skulle därmed behandlas på ett
förmånligare sätt än svenska arbetsgivare i motsvarande situation. Inte heller
en sådan lösning har förordats av utredningen.

Utredningen
har i stället förespråkat alternativet att öppna en särskild avtalsmöjlighet
för de utländska arbelsgivarna. Metoden att låta parterna avtala om vem av dem
som skall betala socialavgifterna för viss ersällning kan, framhåller
utredningen, i vissa fall leda till att avgiftsskyldigheten flyttas över till
den ekonomiskt svagare parlen. Detta kan någon gång leda lill att avgifterna
inte betalas. Denna brist i systemet bedöms dock generelll sett uppvägas av att
avgifisskyldigheten i många fall genom förevarande avtal kommer att flyttas
från en part hos vilken indrivning av avgifterna inle kan ske till en part hos
vilken del finns en praktisk möjlighet att driva in avgifterna.

Mot
avtalsmöjlighelen kan naturligtvis, som några remissinslanser har be

tonat, göras invändning från rent principiell utgångspunkt. Beaktar man

samtidigt de arrangemang som uppenbarligen i stor utsträckning vidlas ge

nom partsöverenskommelser för atl komma förbi konsekvenserna av den

svenska rättstillämpningen ter sig emellertid innebörden av en ändring enligt 36

utredningsförslaget
som föga dramatisk. Del är också förenat med nackdelar administrativt och på
annat sätt att försöka undantagslöst hålla fast vid en princip om avlalsförbud
som inte vinner erforderligt gehör ulomlands.

En
avtalsfrihet i fråga om avgiftsskyldigheten för utländska arbetsgivare medför
att dessa kan skydda sig mot att i efterhand bli påförda arbelsgivaravgifter
genom att avtala med arbetstagaren att denne skall beiala avgifterna. Härigenom
bortfaller den osäkerhet som i vissa fall nu råder om i vilken form socialavgifterna
skall betalas. Vid en avvägning av argumenten i fråga har jag stannat för att föreslå
att utländska arbetsgivare och arbetstagare som sysselsätts i Sverige tillåts
avtala om att arbetstagaren skall betala socialavgifterna för visst arbete.
Har sådant avtal inte träffats skall arbetsgivaravgifter betalas enhgt
nuvarande regler.

Mitt
förslag medför att nuvarande regler i socialavgiftslagen om avgiftsunderlaget
för arbetsgivaravgifterna måste förses med en undantagsbestämmelse. Vidare
krävs en anpassning av AFL:s regler om sjukpenninggrundande inkomst och
pensionsgrundande inkomst, så att sambandet mellan avgifts- och förmånssidorna
bevaras. Detta liksom ett spörsmål om tillämpningen av den nordiska
socialkonventionen berörs i specialmofiveringen, avsnitt 4.2. Där erinras
också om atl en reform har genomförts beiräffande schablonavdrag för egenavgifter
i inkomstslaget tjänst, varigenom de avgifts- och skattetekniska nackdelar,
som har nämnts vid remissbehandlingen av socialavgiftsutredningens förslag har
undanröjts.

Prop.
1986/87:16

2.5 Vissa uppgiftsskyldigheter 2.5.1 Uppgifter i självdeklaration

Mitt förslag:
Skyldighet införs att i självdeklaration lämna uppgift om likställighetsavtal
och avtal varigenom en arbetstagare med utländsk arbetsgivare åtar sig att
betala egenavgifter för viss ersättning.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med milt.

Remissinstanserna:
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det välbetänkt med bestämmelser
om upplysningsskyldighet i självdeklarationen vid likställighetsavtal och vid
påtagen avgiftsskyldighet. RSV anser att om skyldighet införs att lämna
kontrolluppgift på ersättning som omfattas av likställighetsavtal fillgodoses
kravet på information fill myndigheterna på det sättet i stället.

Skälen för mitt förslag:
Enligt 3 kap. 2 § andra stycket AFL finns möjlighet att träffa överenskommelse
om att ersättning som utgör inkomst av rörelse som bedrivs av den som utför
arbetet eller av jordbruksfastighet som denne brukar skall anses som inkomst
av anställning. Ett sådant likställighetsavtal medför att arbetsgivaravgifter
i stället för egenavgifter skall betalas för ersättningen för arbetet. För att
avtalet skall kunna beaktas vid avgiftsdebiteringen måste det på lämpligt sätt
komma till den lokala skattemyndighetens kännedom. Enligt min mening är del
naturligt att den som ut-

37

för
arbetet lämnar uppgift om ingånget likställighetsavtal i sin självdeklaration.
En sådan skyldighet torde i och för sig kunna anses förehgga enligt 25 § andra
stycket TL i dess nuvarande lydelse. Jag anser dock i likhet med utredningen
all en uttrycklig bestämmelse om detta bör införas i TL.

En arbetstagare, som har
en utländsk arbetsgivare utan fast driftställe i Sverige, skall enligt vad jag
förordat kunna avtala med arbetsgivaren att egenavgifter skall betalas för
lönen. Även sådana avtal måste den lokala skattemyndigheten känna till för att
kunna debitera egenavgifter på riktigt sätt. Därför bör en arbetstagare vara
skyldig att i sin självdeklaration lämna uppgift om avtal varigenom han ålar
sig att betala egenavgifter. Om detla bör också införas en bestämmelse i TL.

Prop.
1986/87:16

2.5.2
Kontrolluppgift

Mitt förslag: Den
som betalat ut ersättning som omfallas av likslällighetsavtal skall redovisa
ersättningen i kontrolluppgift.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Det fåtal remissinstanser som har yttrat sig över förslaget har inte haft
avvikande mening.

Skälen
för mitt förslag: Enligt 37 § 1 mom. första stycket TL skall till ledning vid
inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt,
som har innehållits genom skatteavdrag, lämnas kontrolluppgifter.
Uppgiftsskyldiga är bl.a. statlig och kommunal myndighet, annan juridisk
person än dödsbo samt fysisk person. I vissa fall skall också dödsbo lämna
kontrolluppgift.

En
kontrolluppgift skall lämnas för bl.a. den som hos den uppgiftsskyldige innehaft
anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligl arbete. Uppgiften skall avse
avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån oavsell huruvida denna utgått
kontant eller såsom naturaförmån. Undanlag från nu angivna regler gäller bl.a.
i fråga om ersättning för tillfälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt av
rörelse för mottagaren. För sådan ersättning behöver kontrolluppgift alltså
inte lämnas. Detta gäller även om ersättningen omfattas av eft s.k.
likställighetsavtal. Om uppdragsgivaren lämnar kontrolluppgift angående
ersättningen godtas detta i praktiken som en uppgift om att ett likställighetsavtal
föreligger.

Skyldigheten
att lämna kontrolluppgifter för utbetald ersättning för arbete gäller således
tämligen generellt. I stort sett undantas bara ersättningar som för mottagaren
utgör intäkt av rörelse. Detta gäller oberoende av om mottagaren har A- eller B-skattesedel.
Den som betalar ut ersättningen måste därför själv bedöma lill vilket slag av
inkomst ersättningen är att hänföra för att kunna avgöra om kontrolluppgift
skall lämnas eller inte.

Nuvarande
regler om skyldighet att lämna kontrolluppgifter motiveras inte bara av att
uppgiften behövs för deklarationsgranskningen utan också av hänsyn till
avgiftskontroll. De lokala skattemyndigheterna kontrollerar redovisade
avgiftsunderlag genom en jämförelse med lämnade kontrollupp-

38

gifter. Della förfarande
kräver en uppgiftsskyldighet av nuvarande omfattning. Arbetsgivaravgifter
skall nämligen i regel betalas för arbetsersättning som inte är alt hänföra
till intäkt av rörelse även om skatteavdrag inte skall göras från ersättningen.
Ersättning som är all hänföra till inkomst av jordbruksfastighet skulle dock
kunna undantas från kontrolluppgiftsskyldigheten utan atl det skulle påverka
avgiftskontrollen.

Som ulredningen påpekat
finns det en brist i reglerna om kontrolluppgifter. Den som betalat ut ersättning
som omfattas av likställighetsavtal är, som jag redan nämnt, inte skyldig atl
redovisa ersättningen i kontrolluppgift trols att arbelsgivaravgifter skall
betalas för ersättningen. Detta medför att jämförelsen av de i
uppbördsdeklarationerna redovisade avgiftsunderlagen med de lönesummor som
redovisas i kontrolluppgifterna misstämmer även om arbetsgivaren fullgjort sina
skyldigheter. Om uppdragstagaren i sin deklaration inte uppger atl ett likslällighetsavtal
föreligger finns risk att beräkningen av pensionsgrundande inkomsi blir felakfig
och att ifrågavarande inkomst belastas med egenavgifter. Uppgifler om sådana
ersättningar kommer att underiätta och effektivisera kontrollen av
arbetsgivaravgifterna och medverka till att rätt pensionsgrundande inkomst
beräknas. Därmed undviks också risken att inkomsten belastas med dubbla
avgifter. Jag finner därför att en konlrolluppgiftsskyldighet bör införas.

Prop.
1986/87:16

2.6 Ändringar i uppbördslagen 2.6.1 Vissa behörighetsbestämmelser m.m.

Mitt förslag:
Bestämmelserna om den lokala skattemyndighetens behörighet i fråga om besked
angående skatteavdrag och i fråga om ansvarighet på grund av underlåtenhet att
göra skatteavdrag ändras så atl de kommer att motsvara de
behörighetsbestämmelser som skall gälla för beslut om förhandsbesked angående
socialavgifter. Vidare görs den ändringen att lokal skattemyndighets beslut med
anledning av en begäran om besked angående skyldigheten att verkställa skatteavdrag
överklagas hos länsrätten i stället för som f.n. hos länsstyrelsen.

Utredningens
förslag: Överensslämmer med mitt.

Remissinstanserna: De
remissinstanser som har yttrat sig har inte haft något att erinra.

Skälen för mitt förslag:
Enligt 44 § iredje stycket UBL gäller att den lokala skattemyndigheten på
begäran av en arbetsgivare eller arbetstagare skall lämna besked i frågor som
angår skyldigheten att göra skatteavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller
tillämpningen i övrigl av bestämmelserna i 39-43 §§ UBL. Behörig all lämna
sädana besked är den lokala skattemyndigheten på den ort där arbetsgivaren har
sitt kontor eller lönen annars utbetalas.

39

Jag
har i avsnitt 2.2 föreslagit att den lokala skattemyndigheten skall kun- Prop.
1986/87:16 na meddela förhandsbesked angående skyldigheten att betala
socialavgifter. Bestämmelser om detta föreslås bli inlagna i USAL. Behörighel
att lämna förhandsbesked bör enligt min mening fillkomma den lokala
skattemyndighet som är behörig att meddela beslul enligt USAL. Det är
regelmässigt den lokala skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad
för inbetalning och redovisning av arbetstagarens skaft. Är arbetsgivaren inte
registrerad, får beslut meddelas av den lokala skattemyndigheten i det fögderi
där arbetsgivaren är bosatt. Om en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är
utländsk juridisk person, saknar fast driftställe här i riket får beslut meddelas
av den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi.

Det
torde bli vanligt att behov av förhandsbesked samtidigt föreligger i fråga om
preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Praktiska hänsyn kräver atl en och
samma myndighet kan lämna besked i båda frågorna. En sådan ordning är enligt
min mening den mesl ändamålsenliga för alla parter och alltså även för
myndigheterna. När det gäller att bestämma vilken myndighel som skall meddela
ifrågavarande besked har man att välja mellan den myndighet som anges i UBL
eller den som anges i USAL.

Jag
anser att USAL:s behörighetsregler är de lämpligaste i fråga om förhandsbesked
som gäller socialavgifter. Då det inte synes innebära några olägenheter att
låta dessa behörighetsregler också gälla i fråga om besked angående
skatteavdrag föreslår jag att behörighetsreglerna i 44 § tredje stycket UBL
ändras så att de i erforderlig mån kommer att överensstämma med USAL:s
föreskrifter.

Enligt
75 § andra stycket UBL skall fråga om ansvarighet på grund av underlåtenhet
att göra skatteavdrag i allmänhel prövas av den lokala skattemyndighet som har
eller skulle ha utfärdat arbetstagarens skattsedel. Det nära sambandet mellan
frågorna om ansvarighet för skatt och eftergift av arbetsgivaravgifter gör det
önskvärt att de kan prövas i ett sammanhang av en och samma myndighet.

Jag
anser att det finns ytterligare skäl att ändra forumbestämmelsen i 75 § andra
stycket UBL. Såsom framhållits i ett remissyttrande har nuvarande bestämmelse
ofta inneburit att en lokal skattemyndighet upprättat granskningsrapport och
en annan beslutat om fastställelse av betalningsskyldighet för arbetstagarens
skatt. Del har därvid inte heller varit ovanligt att granskningsrapport som en
lokal skattemyndighet har upprättat har föranlett att fastställelsebeslut fått
meddelas av ett avsevärt antal lokala skattemyndigheter utspridda över hela
landet. Med hänsyn härtill framstår del som en administrativ fördel att anpassa
den aktuella regeln i UBL fill vad som gäller enligt USAL i fråga om behörig
lokal skattemyndighet. Detta innebär således att fråga om ansvarighet för
underlåtenhet att göra skatteavdrag regelmässigt skall prövas av den lokala
skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och
redovisning av arbetstagarens skatt.

Som
allmän regel vid uppbörd av skatt gäller enligt UBL att lokal skatte

myndighets beslut kan överklagas till länsrätt och vidare till kammarrätt och

regeringsrätten. Vissa beslut, bl.a. beslut som rör verkställande av skatteav

drag, överklagas dock enligt 85 § 1 mom. andra stycket UBL hos länsstyrel

sen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut får talan inte föras (86 § '0

1 mom. första stycket UBL).

Jag har nyss föreslagit
att beslämmelser om förhandsbesked i socialavgiftsfrågor skall införas i USAL.
Därav följer, när del gäller besvärsordningen, atl lokal skattemyndighets
beslut om förhandsbesked kan överklagas fill länsrätt och vidare till
kammarrätt och regeringsrätten.

En ändring i 85 § UBL är
angelägen för att fä samma besvärsordning för beslut om skyldigheten att
verkställa skatteavdrag som för förhandsbesked rörande skyldigheten atl betala
socialavgifter.

Prop. 1986/87:16

2.6.2
Jämkning av ansvarighetsregeln i 75 § uppbördslagen

Mitt
förslag: När omständigheterna har varit sådana atl en arbelsgivare kan få
arbetsgivaravgifter eftergivna bör ansvarighel på grund av att skatteavdrag inte
gjorts inte heller inträda.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i princip med mitt.

Remissinstanserna:
Det fåtal remissinstanser som berört ansvarighetsregeln i 75 § UBL har inte
motsatt sig förslaget.

Skälen
för mitt förslag: I avsnitt 2.3 har jag föreslagit att den lokala skattemyndigheten
skall pröva frågor angående eftergift för både källskatt och arbetsgivaravgifter.
Detta medför alt UBL:s nuvarande ansvarighetsregel bör jämkas något. Jämkningen
skall innebära att den lokala skattemyndigheten kan avstå från alt ålägga
betalningsskyldighet för källskatl när sådana omständigheter föreligger att
förutsättning för eftergift av arbetsgivaravgifter finns. UBL;s
ansvarighetsregel skall självfallet även i fortsättningen befria arbetsgivaren
från ansvar för källskatt också när detta är betingat med hänsyn till
arbetsgivarens missuppfattning om huvudarbetsgivarförhållandel eller
arbetstagarens skattsedel. Man synes också när det gäller denna jämkning kunna
välja den lösning som socialavgiftsulredningen föreslagit. Den innebär att UBL:s
ansvarighetsregel i 75 § står kvar oförändrad och all i anvisningar till denna
paragraf anges, att en arbetsgivare skall anses ha haft skälig anledning att
underlåta skatteavdrag bl.a. om sådana omständigheter förelegat att eftergift
kan medges för de arbetsgivaravgifter som belöper på den ersättning på vilken
skatteavdrag skulle ha gjorts.

2.6.3
Besvärstiden för överklagande av beslut om avgiftsunderlaget för egenavgifter

Mitt förslag:
Reglerna om besvärstiden för överklagande av besvärsinstansernas beslut om
avgiftsunderlaget för egenavgifter ändras så alt överensstämmelse uppnås med besvärsfiden
för beslul angående pensionsgrundande inkomsi.

Utredningen och
remissinstanserna: Har ej beröri frågan.

Skälen för mitt förslag: Enhgt
85 § 1 mom. första slyckel UBL gäller ge-

41

nom en hänvisning till 11
§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomsi enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, att den lokala skattemyndighetens beslut om
fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter får överklagas hos
länsrätten inom den tid som föreskrivs för överklagande av beslul angående pensionsgrundande
inkomsi. Någon motsvarande samordning av bestämmelserna om överklagande finns
däremot inte när det gäller länsrättens eller kammarrättens beslut i sådana
frågor. När det är fråga om elt beslut av dessa inslanser angående
avgiftsunderlag är besvärstiden sålunda tre veckor medan den är två månader om
beslutet avser pensionsgrundande inkomst. Det är önskvärt att
besvärsbestämmelserna samordnas också beiräffande besvärsinstansernas beslul. Detla
bör åstadkommas genom all besvärsliden bestäms till två månader även i fräga
om besvärsinstansernas beslut angående beräkning av avgiftsunderlag. Beslämmelse
om della föreslås inlagen i en ny paragraf, 86 a §, i UBL. Genom att den
föreslagna bestämmelsen i likhei med föreskriften i 85 § 1 mom. första stycket UBL
hänvisar till 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomsi
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring kommer också lill klart ullryck
att besvärsrätt även tillkommer RFV.

Prop. 1986/87:16

2.7 Vissa tekniska ändringar i socialavgiftslagen

Mitt förslag: En
bestämmelse i socialavgiftslagen om sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgifi
i fråga om sjömän anpassas till att mättidpunkten för den statistik som ligger
till grund för beräkningen av dessa avgifter har ändrats från den 31 oktober
till den 30 september. Vidare anpassas socialavgiflslagen lill att
arbetarskyddsfonden numera heter arbetsmiljöfonden.

Utredningen
och remissinstanserna: Har inte berört frågan.

Skälen
för mitt förslag: Vid beräkning av sjukförsäkrings- och folkpensionsavgift för
sjömän för elt visst år tas hänsyn till andelen svenska sjömän av hela antalet
sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för de tre närmast föregående åren. Mättidpunkten
för den statistik som ligger till grund för beräkningen av detta medeltal är
sedan flera år tillbaka i praktiken ändrad frän den 31 oktober till den 30
september. En ändring bör därför ske av datumangivelsen i 2 kap. 2 § andra
stycket socialavgiftslagen.

Enligt 4 kap. 8 § andra
stycket socialavgiftslagen skall en del av influtna arbelarskyddsavgifter
enligt 2 kap. 1 § föras till en fond, benämnd arbetarskyddsfonden. Denna fond
har genom ändring i förordningen (1971:803) med instruktion för styrelsen för arbelarskyddsfonden
numera bytt namn till arbetsmiljöfonden (SFS 1986:200). Bakgrunden till
namnändringen är att fondens verksamhetsområde under åren successivt har
vidgats och alt namnet arbelarskyddsfonden gav en alllför snäv bild av del
område som fonden numera omfallar. Namnet arbetsmiljöfonden ansågs på etl
bättre sätt spegla fondens nuvarande verksamhelsinriklning. Den föreslagna
ändringen innebär endast att ordel arbelarskyddsfonden ersätts med
arbetsmiljöfonden.

42

2.8
Organisatoriska och administrativa effekter Prop.
1986/87:16

Som
jag har nämnt finns det redan möjlighet all få förhandsbesked på skatteområdet.
Nu föreslår jag en sådan möjlighet också på socialavgifisområdet.
Remissinstanserna har överlag gett uttryck för att det finns starka önskemål om
detta.

Möjligheten
att begära förhandsbesked påverkar i första hand den lokala skaltemyndighetens
arbetsuppgifter. Resursbehovet är beroende av hur många ärenden som kan komma
och hur dessa ärenden skall handläggas. Skattemyndighetens uppgift blir av
samma slag som när besked enligt 44 § UBL skall lämnas. Jag har erfarii all
besked enligl 44 § UBL är vanligast hos de största lokala skattemyndigheterna.
Dessa torde därför redan i dagslägel ha goda möjligheter att lämna
förhandsbesked i socialavgiftsfrågor eftersom frågeställningarna oftast är
snarlika.

En
och samma myndighet skall visseriigen lillämpa olika beslämmelser och ibland
olika praxis rörande arbelsgivare/arbelstagarebegreppen, när det gäller
förhandsbesked om skatteavdrag resp. socialavgifter men ofta ger till-lämpningen
på båda områdena dock likartat resullal.

Förfarandel
med att lämna förhandsbesked bör rimligen inle bli så belungande för
skattemyndigheterna. Som flera av remissinstanserna understrukit är del väsenlliga
att parterna får förhandsbeskedet snabbt. Genom att parterna gemensamt lämnar uppgifler
i ansökan om förhandsbesked finns också förutsättning för att
handläggningstiden hos myndigheterna regelmässigl skall kunna begränsas. Någol
mer omfattande utredningsarbete skall inte behöva ske med dessa
förutsättningar.

Enligt
nuvarande bestämmelser inlräder inle någon ansvarighet om arbetsgivaren har
haft skälig anledning att underlåta skatteavdrag. I praktiken efterger den
lokala skattemyndigheten arbetsgivarens betalningsskyldighet för skallen när
den anser sig kunna konslalera atl skälig anledning för underlåtenheten
förelegat. Jag har föreslagit en motsvarande möjlighet att efterge en
arbetsgivares betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter. 1 avsnitt 2.3 har
jag närmare redogjort för skälen för att eftergiftsreglerna i huvudsak bör vara
gemensamma i fråga om källskatl och arbetsgivaravgifter samt hanteras av en och
samma myndighet.

Möjligheten
till förhandsbesked och eftergift i avgiftsfrågor införs i avvaktan på
resultatet av arbetet med en vidareutveckling av socialavgiftsutredningens
förslag. Som jag nämnl tidigare bör den nu föreslagna möjlighelen att få
förhandsbesked inte komma att behöva utnyttjas i någon större utsträckning
sedan en vidare reform införts. Intill dess atl en fullsländig reform har genomförls
finns del dock anledning anta atl förhandsbesked kan komma att utnyttjas relafivt
ofta och att lokala skattemyndigheternas arbele med dessa kan komma att kräva
extra resurser. Användningen av förhandsbesked kommer sannolikt att leda lill ell
minskat anlal besvär hos länsrätterna rörande socialavgifter. Detta förhållande
får beaklas på vanligt sätl vid kommande budgetarbete.

Enligt
min mening bör den föreslagna ordningen kunna införas fr.o.m.

den 1 januari 1987. Till behovel av vissa övergångsbestämmelser ålerkom

mer jag i specialmotiveringen. t

3
Upprättade lagförslag Prop. 1986/87:16

I enlighet med vad jag har anfört nu har inom
socialdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbelsgivare,

2.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3.
lag om ändring
i lagen (1981:691) om socialavgifter,

4.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623),

5.
lag om ändring
i uppbördslagen (1953:272).

Förslagen under 4 och 5 har upprättats i samråd med chefen
för finansdepartementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i delta ärende som
bilaga 4.

4 Specialmotivering

De förslag som har lagts fram i det föregående innebär i
huvudsak att de lokala skattemyndigheterna får möjlighet dels alt efler
gemensam ansökan av uppdragsgivare och uppdragstagare lämna bindande
förhandsbesked angående parternas skyldighet att betala socialavgifter, dels
att i vissa fall helt efterge betalningsskyldigheten för arbetsgivaravgifter.

De grundläggande bestämmelserna om socialavgifterna finns
i socialavgiftslagen. I denna lag anges sålunda bl.a. hur underlaget för
arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna skall beräknas. De närmare bestämmelserna
om i vilken ordning avgifterna skall påföras, redovisas och betalas ges i andra
lagar, nämligen UBL och USAL. Egenavgifterna las enligt UBL ut i den ordning
som gäller för statlig och kommunal inkomstskatt medan arbetsgivaravgifterna
enligt USAL skall redovisas och betalas månadsvis enligt det system som gäller
i fråga om arbetsgivarnas redovisning och betalning av källskatt.

Bestämmelser som avser det nu framlagda förslaget om
förhandsbesked kan till sin natur synas ligga närmast den reglering som ges i
socialavgiftslagen. Tillämpningen av dessa bestämmelser kommer emellerfid i
praktiken att vara en del av det uppbördsförfarande som regleras i USAL och,
när det gäller källskatten, i UBL. Till detta kommer att den föreslagna
ordningen med möjlighet till eftergift av arbetsgivaravgifter innebär undantag
från USAL:s bestämmelser om betalningsskyldighet och alltså bör regleras i denna
lag. Då det synes vara till fördel för den praktiska tillämpningen att bestämmelserna
om förhandsbesked och eftergift hålls samman och anknyts till gällande uppbördsbeslämmelser
har valts att också reglera förhandsbeskedet i USAL.

44

4.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om upp- Prop. 1986/87:16

börd av
socialavgifter från arbetsgivare

3 §

Denna
paragraf berörs av ell lillägg, som innebär alt villkoren för att en lokal skallemyndighel
skall vara behörig alt meddela elt förhandsbesked kommer att överensstämma med
vad som nu gäller i fräga om andra beslut av lokal skattemyndighet.

22
a §

Paragrafen
är ny och föregås av en ny rubrik benämnd Förhandsbesked.

I
denna paragrafs/örto stycke anges vad som formellt förutsätts för att ett
förhandsbesked skall kunna lämnas. Som framhållits i den allmänna motiveringen
krävs alt uppdragsgivaren och uppdragstagaren gör en gemensam ansökan hos den
lokala skattemyndigheten. Ansökan skall vidare vara skrift-

lig-

En
förutsättning för att ett förhandsbesked skall kunna meddelas är vidare alt parlerna
har träffat eller avser atl träffa ett arbetsavtal. I praktiken synes denna föruisättning
kunna anses uppfylld i och med alt parterna i en gemensam ansökan redovisar
under vilka förhällanden och på vilka villkor ett visst arbele skall utföras av
uppdragstagaren och hur denne i övrigt har sin verksamhet upplagd. Uppger
parterna att ett avtal redan har träffats bör detta naturligtvis företes om
del upprättats skriftligt.

Enligt
andra stycket av förevarande paragraf skall uppdragsgivaren och uppdragstagaren
lämna de uppgifter som behövs för att ett förhandsbesked skall kunna meddelas.
Om parterna så långt som möjligl vill försäkra sig om alt få ett
förhandsbesked, som blir tillämpligt när den redovisning som beskedet grundas
på jämförs med de förhållanden och villkor under vilka arbetet i verkligheten
blir utfört, kommer denna bestämmelse inte sällan att innebära krav på en
utförlig redogörelse för uppdraget. Frågan om uppdragsgivaren skall anses vara
arbelsgivare eller inte och om uppdragstagaren skall bedömas vara arbetstagare
eller självständig företagare kan nämligen behöva avgöras med hänsyn till
åtskilliga faktorer, såsom arbetels art, förhållanden under vilka arbetet
skall utföras, sället och grunderna för bestämmandet av ersättningen, i vilken
mån uppdragstagaren ådrar sig ett ekonomiskt ansvar för arbetet och parternas
ekonomiska och sociala situation.

Det
bör för tydlighets skull framhållas alt de lokala skattemyndigheterna

vid sin bedömning av vilket förhandsbesked som skall ges i det särskilda fal

let ocksä undersöker vilka registreringar som gäller för uppdragstagaren,

dvs. om denne har A- eller B-skaltesedel, är registrerad fill mervärdeskatt

och har inregistrerad firma. Regislreringsförhållandena kan nämligen ge

myndigheterna en ledning vid denna bedömning. Någon belydelse härut

över bör de däremoi inle kunna lillmälas. Om ell förhandsbesked l.ex. inne

bär atl arbelsgivaravgifter skall betalas och uppdragstagaren yrkar atl beske

det skall tillämpas kan uppdragsgivaren sålunda inte komma ifrån sin an

svarighel enbari genom all visa att uppdragstagaren efter beskedets medde- '

lande blivil
registrerad till mervärdeskatl och fått B-skattesedel. Det måste Prop.
1986/87:16 också kunna konstateras all beskedet inle kan anses tillämpligt på
grund av att de förhållanden och villkor som i övrigt legal lill grund för myndighelens
bedömning inte överensstämmer med de verkliga förhållandena och villkoren.

En förulsältning för att möjlighet att få förhandsbesked i
fråga om socialavgifterna skall öppnas bör vara atl beskeden regelmässigt kan
lämnas utan alltför lång tidsutdräkt. För detta krävs att ansökningen redan
från början innehåller alla upplysningar om uppdraget som den lokala
skattemyndigheten behöver för atl förhandsbeskedet skall grundas på relevanla
förhållanden. Med lanke på all del kan vara svårl för sökandena att ulan en
viss ledning redovisa uppdragsförhållandel med hänsyn till alla de synpunkier
som är av belydelse för bedömningen av uppdragels innebörd, får förutsättas
att RSV ger allmänna råd om hur en ansökan bör ulformas och i vilka olika
avseenden sökandena kan behöva ge upplysningar. För det fall all tillräckligt
underlag för den lokala skattemyndigheten atl meddela ett förhandsbesked inte
föreligger ger paragrafen slöd för att avvisa ansökan.

22 b §

Som har framgått av den allmänna moliveringen skall etl
meddelat förhandsbesked avse både uppdragsgivaren och uppdragstagaren. 1 fråga
om uppdragsgivaren skall anges om han är skyldig eller inte alt betala
arbetsgivaravgifter för arbeisersällningen. Della framgår också direkl av laglexlen.

Beiräffande uppdragstagaren har någon utförlig beskrivning
av hur beskedet bör utformas inte getts i lagtexten. Detta sammanhänger med atl
elt besked i vad del gäller en uppdragstagare kan komma alt avse åtskilliga
olika situationer. Det kan sålunda vara fråga om en arbetstagare, en enmansföretagare.
en fysisk person med anställda eller en juridisk person, för vilken
förhandsbeskedet i del särskilda fallel kan behöva utfärdas på olika sätl. Den
vägen har därför i stället valts att för dessa fall ha en gemensam bestämmelse
som medger att ett förhandsbesked anpassas till förhållandena i det särskilda
fallet.

Om uppdragsgivaren enligt etl förhandsbesked inte anses
skyldig att beta

la arbetsgivaravgifter blir sålunda beskedets innebörd beträffande uppdrags

tagaren beroende av dennes ställning. Man har härvid alt skilja mellan tre

fall. Är uppdragstagaren en enmansföretagare bör beskedel för hans del bli,

att ersällningen skall uigöra inkomst av annal förvärvsarbete enligt AFL och

att det i övrigl anges att egenavgifter skall beräknas för sådan inkomst. Är

uppdragstagaren en fysisk person med anslällda, som skall utföra arbelel,

behöver beskedel endast ange atl han skall beiala socialavgifier enligl vad

som gäller för arbetsgivare. Med delta följer att han blir skyldig alt betala

arbetsgivaravgifter för den lön som arbetstagarna får på grund av arbelel för

uppdragsgivarens räkning och atl han själv skall hänföra ersättningen till in

komst av annat förvärvsarbete enligl AFL. I övriga fall, dvs. när uppdragsta

garen är en juridisk person, synes beskedet enklast kunna utformas så, att

uppdragstagaren sägs bli skyldig beiala socialavgifter enligl vad som åligger

den som driver rörelse i den form varom det är fråga. Därmed följer all ar

betsgivaravgifter skall betalas för arbetstagarnas lön för arbelet. Skall arbe- '*"

tel
ulföras av någon som inte är atl anse som anställd hos uppdragstagaren, Prop.
1986/87:16 t.ex. av sådan delägare i ett handelsbolag som inte endasl har en
mindre andel i bolaget och inte av delta uppbär beslämd lön för arbelet,
uppkommer däremoi inte någon avgiftsskyldighet för uppdragstagaren ulan det
blir delägaren som skall räkna ersättningen som inkomst av annat
förvärvsarbete enligt AFL och lägga denna lill grund för beräkning av egenavgifter.

Om
förhandsbeskedet innebär atl uppdragsgivaren skall betala arbelsgivaravgifter
har man också all skilja mellan olika fall.

Är
uppdragstagaren en fysisk person, som ämnar åta sig atl själv ulföra arbetet,
bör förhandsbeskedet för hans del ange, att han skall räkna ersällningen som
inkomst av anslällning enligl AFL och att han därmed inte blir skyldig att
betala några socialavgifter för ersättningen. Om uppdragstagaren är en fysisk
person med anslällda. som skall utföra arbelet, synes tillräckligt alt i
beskedet endasl anges, att uppdragstagaren inte blir skyldig alt beiala arbetsgivaravgifter
för den lön som de anställda får för arbelel äl uppdragsgivaren. I beskedet
skall sålunda inte behöva tas någon ställning lill frågan om uppdragstagarens
skyldighet att räkna ersättningen som inkomst av annal förvärvsarbete för
beräkning av egenavgifter. Det är nämligen i förevarande sammanhang
tillräckligt att ge ett bindande besked om parternas skyldighet i fråga om
arbetsgivaravgifterna.

Till
sist återstår så de fall i vilka uppdragsgivaren förklaras skyldig all betala arbelsgivaravgifter
och uppdragstagaren är en juridisk person. När en uppdragsgivare i de nu
avsedda fallen förklaras skyldig att beiala arbetsgivaravgifter har detta
regelmässigt sin förklaring i atl den lokala skattemyndigheten funnit alt de
som skall ulföra arbelel är arbelslagare hos uppdragsgivaren med hänsyn till
de förhållanden och villkor under vilka arbetet skall utföras. Uppdragstagaren
anses med andra ord endasl komma att förmedla arbetskraft.

Det
bör framhållas alt en sådan uppfattning om förhållandena regelmässigt också är
grunden för den lokala skaltemyndigheten när den finner sig böra uttala att en
uppdragsgivare blir skyldig att betala arbetsgivaravgifter när uppdraget getts till
en fysisk person med anställda. Elt förhandsbesked som innebär att
uppdragsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter Irols alt uppdraget getts till
en juridisk person bör därför kunna ges samma ulformning i vad det gäller
uppdragstagaren som ett förhandsbesked skall ha när uppdragstagaren är en
fysisk person med anställda. Detta innebär att beskedel för uppdragstagaren ~
den juridiska personen - bara skall innehålla upplysning om att skyldighet att
betala arbetsgivaravgifter inle kommer atl föreligga.

22 c §

I
paragrafen anges i försia hand vad som förutsätts för all myndigheterna skall
vara skyldiga att senare beakla elt meddelat förhandsbesked vid lill-lämpningen
av AFL:s och socialavgifislagens bestämmelser.

En
grundläggande förutsättning för alt ell förhandsbesked skall bli bind

ande för myndigheterna vid tillämpningen av AFL:s och socialavgiftslagens

bestämmelser är att beskedet vunnii laga kraft och att minst en av parterna, 47

uppdragsgivaren
eller uppdragstagaren, yrkar att beskedet skall iakttas. Alt Prop.
1986/87:16 ell förhandsbesked inle bara skall ha vunnii laga krafl utan också
skall uppmärksammas för myndigheterna genom elt yrkande är grundat på flera
skäl.

Först bör framhållas att de som fåll ett förhandsbesked i
praktiken regelmässigl inte kommer atl behöva vidta någon ytterligare åtgärd
för att avgifter och underiagel för sjukförsäkrings- och
tilläggspensionsförmåner skall beräknas i enlighet med beskedet. Det kan
nämligen förutsättas att myndigheterna endast undantagsvis kan få anledning
att ifrågasätta en redovisning som både uppdragsgivaren och uppdragstagaren har
gjort i överensstämmelse med vad som angetls i ett förhandsbesked. Det synes
vidare nödvändigt alt inle utforma bestämmelserna om förhandsbesked så att de
lokala skattemyndigheterna blir skyldiga att ex officio svara för att underlag
och avgifter påförs i enlighet med vad som angells i beskeden. Myndigheterna
kommer nämligen knappast all kunna känna lill om redovisningen från en uppdragsgivare
eller uppdragstagare har elt förhandsbesked som grund eller inte. Till delta
kommer att en skyldighet för myndigheten att ex officio beakta ett förhandsbesked
skulle kunna leda fill atl myndighelen tvingades följa ell besked som
myndigheten själv bedömt som felaktigt och som inte heller parterna önskade
tillämpat. Konsekvenser av detta slag undviks genom att de lokala
skattemyndigheterna får skyldighet atl iaktta ett förhandsbesked först om en av
parterna yrkar det. Som framgår av paragrafen förutsätts dessulom all beskedel
är fillämpligl, dvs. de förhållanden och villkor som redovisals i parternas
ansökan och legat fill grund för den lokala skattemyndighetens
ställningstagande överensstämmer med vad som kommii att gälla i verkligheten.

Som framgår av 22 a § kan etl förhandsbesked begäras också
av dem som redan har iräffal ett arbetsavtal. Det bör emellertid ligga i
förhandsbeskedets nalur att det ges bindande effekt endasl i fråga om
skyldigheter och rättigheter som grundas efler beskedels meddelande. Ett
förhandsbesked bör med andra ord inte ha någon retroaktiv verkan. Det bör inte
heller kunna åberopas av parterna under hur lång tid som helst. Med hänsyn
härtill ges i förevarande paragraf till sist också en bestämmelse som begränsar
ett förhandsbesked till att gälla ersättningar som ulges efter det att
beskedel meddelals men inte senare än elt år därefter. Som nämnts i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) har bestämmelser i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter (6 kap. 5 §) tjänat som förebild.

22 d§

Paragrafen reglerar den nya möjligheten till eftergift av
skyldighet atl beiala arbelsgivaravgifter. Endast hel eftergift avses kunna
komma i fråga under de förutsättningar som angetts i paragrafen.
Förutsättningarna och deras avsedda fillämpning har redovisats i den allmänna
motiveringen, avsnitt 2.3.2. Här skall därför bara sägas några ord om
bestämmelsen i iredje stycket.

Både i fråga om AUL:s och TL:s bestämmelser om eftergift
(14 § AUL och 116 a § TL) gäller alt bestämmelserna skall beaktas även om något
yrkande om detta inle framställs, när det framgår av omständigheterna atl efiergifl
skulle kunna medges. Genom Iredje slycket får myndigheterna elt så-

48

dant
åliggande också när det gäller möjligheterna ätt medge eftergift i fråga Prop.
1986/87:16 om arbetsgivaravgifter.

50 §

I första slycket görs ell lillägg som innebär att beslut
om förhandsbesked inte får överklagas av del allmänna ombudet. Någol påtagligt
behov av att allmänna ombudet medges rält all överklaga ett beslul om
förhandsbesked har inte framkommit i ärendet. En sådan rätt skulle därför
ibland komma atl onödigtvis fördröja genomförandet av avtal som har legat till
grund för förhandsbesked som parlerna har godtagit. Del tillägg som föreslås
till tredje stycket innebär att beslut varigenom en ansökan om förhandsbesked
avvisas inte får överklagas.

51 §

Paragrafen innehåller beslämmelser om omprövning av lokal
skattemyndighets och sjömansskattekontorets beslut på ansökan av
arbetsgivaren. Mot bakgrund av att två parler finns som sökande av
förhandsbesked har paragrafen kompletterats på så sätt att endera av sökandena
kan ansöka om omprövning av myndighetens beslut.

Det kan till sist anmärkas att vissa justeringar av 50 och
51 §§ kan komma att ske i anslutning till en allmän översyn beträffande
följdändringar till den nya förvaltningslagen (prop. 1985/86:80, KU 21).

Övergångsbestämmelser

Beträffande föreskrifierna i 22 d § om eftergift av
betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter bör anges att de är tillämpliga
när del är fråga om avgifter för ersäitning som har utgetts efter
ikraftträdandet den 1 januari 1987.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

3 kap. Om sjukpenning

2a §

Mot bakgrund av den kritik som riktats mot att en
arbetsgivare, som är bo

satt utomlands eller är en utländsk juridisk person, är skyldig att betala ar

betsgivaravgifter för lön eller annan ersättning som utgivits lill en
arbetstaga

re eller uppdragslagare i Sverige införs en ny bestämmelse. Denna innebär

att arbetstagaren och den utländske arbetsgivaren får träffa vad man skulle

kunna kalla elt omvänl likställighetsavtal. Genom ett sådanl avtal befrias

arbetsgivaren från skyldighet alt betala arbetsgivaravgifter och arbetstaga

ren ålar sig alt beiala egenavgifier för den ersällning som arbelsgivaren ut

ger. Uttrycket arbelsgivare som är bosatt utomlands eller är en ulländsk juri

disk person avses ha samma innebörd som del har i övrigt i AFL. Det avser 49

alltså sådana arbetsgivare
som inte har vare sig eget hemvist eller något fast Prop. 1986/87:16 driftställe
i Sverige. Ersättningen skall under här avsedda förhållanden räknas som
inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst.

Lokal
skattemyndighet som berörs av denna typ av avtal bör av uppbördstekniska skäl
och av kontrollskäl få kännedom om avtalen. De arbetstagare som får möjlighet
att avtala är i regel sådana som skall taxeras för inkomst av tjänst i Sverige.
Förslag om skyldighet att i självdeklarafion lämna uppgift om avtal av detta
slag behandlas i avsnitt 2.5.1 och 4.4.

Möjligen
kan den föreslagna avtalsmöjligheten undantagsvis innebära till-lämpningsproblem
när det gäller den nordiska konvenfionen om social trygghet. Enligt artikel 6
punkt 1 i konventionen omfattas en egenföretagare alltid av lagstiftningen i
bosättningslandet. Enligt artikel 7 punkt 1 i konventionen skall den som bor i
ett nordiskt land, men som är anställd för arbete i ett annat nordiskt land, i
fråga om rätt till förvärvsanknutna förmåner vara omfattad av lagstiftningen i
sysselsättningslandet. Enligl artikel 10 skall avgifter erläggas i det land där
ersättningen grundar rätt till förvärvsanknutna förmåner. Någon definifion av
uttrycket "anställd för arbele" har inte införts i konventionen. Av
den vägledande kommentaren till konventionen framgår att tillämpligheten av
artikel 7 i tveksamma fall beror på huruvida lagstiftningen i sysselsättningslandet
jämställer personen i fråga med en anställd. Om sysselsättningslandet inte
jämställer en sådan person med anställd skall i stället bosätlningslandets
lagstiftning tillämpas.

Med
införande av möjligheten att träffa avtal av förevarande slag mellan en
arbetstagare som sysselsätts i Sverige och en utländsk arbetsgivare åsyftas all
få lill stånd en för parterna mer praktisk ordning för de svenska socialavgifternas
eriäggande. Däremot avses inte att ett annat nordiskt lands lagstiftning om
socialförsäkringsförmåner och avgifter skall bli tillämplig enligt konventionens
artikel 6 punkt 1 i de fall där den som utför arbelet är bosatt i ett sådant
land. Även i dessa fall bör sysselsättningslandet vara bestämmande enligt
artikel 7 punkt 1. Ett utnyttjande av möjligheten atl avtala om att ersättningen
skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbele skall således inle leda till
att den som utför arbetet betraktas i konventionens mening som ej anställd.

11
kap. Om pensionsgrundande inkomst m.m.

2§

Bestämmelserna
i kapitlet om pensionsgrundande inkomst måste justeras på

samma sätt som föreslagits i fråga om bestämmelserna om sjukpenning

grundande inkomst. Med anledning av att en arbetstagare med utländsk ar

betsgivare skall kunna överenskomma om atl han skall betala egenavgifter

för sin lön behövs ett tillägg i förevarande paragrafs tredje stycke. Innebörd

en är f.n. att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst av anställning

hänsyn skall tas till ersättning från en utländsk arbetsgivare endast i fall då

den försäkrade sysselsätts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på

svenskt handelsfartyg. Tillägget ställer upp den ytterligare förutsättningen 50

atl sådan överenskommelse
inte träffats som innebär all egenavgift skall Prop. 1986/87:16 utgå i
stället för arbetsgivaravgift.

20
kap. Övriga bestämmelser

2§

Paragrafens
fjärde stycke har kompletterats med en hänvisning till bestämmelsen i 22 c § USAL.
Hänvisningen medför att myndigheterna under de i 22 c § angivna
förutsättningarna blir skyldiga att beakta ett meddelat förhandsbesked vid
tillämpningen av bl.a. reglerna om sjukpenninggrundande inkomsi och
pensionsgrundande inkomst.

Övergångsbestämmelser

1 en
övergångsregel bör klargöras att den nya ordningen enligt 3 kap. 2 a §

och 11 kap. 2 § inte skall få verkan med avseende på sjukpenninggrundande

inkomst eller pensionsgrundande inkomst som avser år 1986 eller tidigare år.

Kompletteringen av 20 kap. 2 § fordrar ingen särskild övergångsreglering

eftersom 22 c § USAL föreskriver att förhandsbesked angående skyldighet

en alt betala socialavgifter gäller enbari ersättning som utges sedan beskedet

meddelats. Därmed kan förhandsbesked inte avse ersäitning som har utgetts

före ikraftträdandet den 1 januari 1987.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

/
kap. Inledning

2§

Paragrafens/ÖAJW
stycke har kompletterats med anledning av tillägget av en ny 2 a § i 3 kap. AFL.

Paragrafens
andra stycke har kompletterats med en hänvisning till bestämmelsen i 22 c § USAL.
Hänvisningen medför att myndigheterna under de i 22 c § angivna
förutsättningarna blir skyldiga att beakta ett meddelat förhandsbesked vid
tillämpningen av bl.a. reglerna om arbetsgivaravgifter och egenavgifter i
socialavgiftslagen.

2 kap.
Arbetsgivaravgifter

2§

Bakgrunden
till ändringen i paragrafens andra stycke har behandlats i den allmänna moliveringen
avsnitt 2.7.

51

32

3a § Prop. 1986/87:16

I paragrafen, som är ny, ges en särskild bestämmelse i
fråga om arbetsersättning som en arbetstagare uppbär från en arbetsgivare som
är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person. Om arbetstagaren
utför arbetet i Sverige och åtar sig att betala egenavgifier för ersättningen
skall sådan ersättning inte ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter.
Bakgrunden redovisas i den allmänna motiveringen avsnitt 2.4.

Med anledning av vissa påpekanden från remissinstanser om
negativa effekter av alt ta ul egenavgifter på inkomst av tjänst bör erinras
om följande. I den av riksdagen godkända propositionen 1985/86:45 om
schablonavdrag för egenavgifter i inkomstslaget ijänst, m.m. (SkU 9, rskr. 53,
SFS 1985:1017) föreslogs för vissa fall en avdragsrätt för egenavgifter redan
vid taxeringen för beskattningsåret i fråga om skattskyldiga som har inkomst av
Ijänst. De nya reglerna som finns i punkl 7 av anvisningarna till 33 § kommunalskallelagen
(1928:370) skall gälla i de fall inkomsten utgörs av inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § AFL. Reglerna innebär att avdrag medges
för påförda egenavgifter i inkomstslaget tjänsl. Avdrag medges med 18 % av den
avgiftspliktiga inkomsten. Avdraget återförs till beskattning nästföljande
beskattningsår. Härigenom elimineras såväl den s.k. avgift-på-avgiftseffekten
som den s.k. eflersläpningseffekten. Avdrag medges första gången vid 1987 års
taxering.

3 kap. Egenavgifier

4§

Ändringen i paragrafens/öwte siycke år en följdändring som
sammanhänger med tillägget av en ny 2 a § i 3 kap. AFL.

4 kap. Fördelning av influlna avgifier

8§

Ändringen i paragrafens andra stycke är av redaktionell
natur. Bakgrunden till ändringen framgår av den allmänna moliveringen avsnitt
2.7.

5 kap. Övriga bestämmelser

1§

Paragrafen innehåller hänvisningar till bestämmelser om
befrielse från skyldighel atl beiala egenavgift. I etl nylt/ör.?M stycke
införs i konsekvens härmed en upplysning om att bestämmelser om eftergift av
arbetsgivaravgifter finns i USAL.

övergångsbestämmelser Prop. 1986/87:16

Beiräffande
de föreslagna föreskrifierna i 2 kap. 3 a § och 3 kap. 4 § fordras en
övergångsregel som anger att dessa föreskrifter är lillämpliga på ersäft-ning
som utgetts efter ikraftträdandet.

4.4 Förslaget till lag om ändring i
taxeringslagen (1956:623)

25
e§

I
paragrafen, som är ny, ges bestämmelser om skyldighet atl i självdeklaration
lämna uppgift om likslällighetsavtal och avtal varigenom en arbetstagare med
utländsk arbetsgivare åtar sig atl betala egenavgifter för viss ersättning.
Skyldigheten åvilar den som uppbär ersättningen. Skälen för uppgiftsskyldigheten
framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 2.5.1.

37 §

I
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.2) har redovisats skälen för att den som
betalat ut ersättning som omfattas av likställighetsavtal skall redovisa
ersättningen i kontrolluppgift. Paragrafens 1 mom. har ändrats i enlighet härmed.

Övergångsbestämmelser

De
föreslagna bestämmelserna i 25 e § och 37 § avses bli fillämpade första gången
vid 1988 års taxering, vilkel anges i en övergångsregel.

4.5 Förslaget till lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272)

44 §

Mot
bakgrund av vad som anförts i avsnitt 2.6.1 har behörighetsreglerna i iredje
stycket ändrats så alt de i erforderiig mån kommer att överensstämma med USAL;s
föreskrifter i 3 § andra stycket.

75
§

I
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.1) har redogjorts för de skäl som finns
för att ändra behörighetsreglerna i paragrafens andra stycke så att de
väsentligen överensstämmer med vad som gäller enligt 3 § andra stycket USAL.

När
omständigheterna har varit sädana att en arbetsgivare kan fä arbetsgivaravgifter
eftergivna enligt bestämmelserna i 22 d § USAL bör han inte heller vara
ansvarig på grund av att skatteavdrag inte gjorls. Skälen härför

har angetts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3.3 och 2.6.2). Nya anvis- 53

ningar till 75 § UBL har
utformats i enlighet med detta.

85 §
1 mom. Prop. 1986/87:16

Paragrafen
har ändrats så att samma besvärsordning kommer att gälla för beslut om
skyldigheten att verkställa skatteavdrag och för förhandsbesked rörande
skyldigheten att betala socialavgifter. Detta har berörts i den allmänna
motiveringen, avsnitt 2.6.1.

86 a
§

I
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.3) har redogjorts för de skäl som finns
för att införa en ny bestämmelse i UBL om besvärstiden för överklagande av beslul
om avgiftsunderlaget för egenavgifter.

Övergångsbestämmelser

De
ändringar som föreslås beträffande 44 § och 75 § andra.stycket UBL innebär att
besked om bl.a. skyldigheten att göra skatteavdrag och beslut om arbetsgivares
betalningsskyldighet på grund av att skatteavdrag inte gjorts i fortsättningen
skall meddelas av den lokala skattemyndighet som är behörig att meddela beslut
enligt USAL. Övergångsbestämmelser har utformats så att nuvarande ordning
beträffande 44 § kommer att gälla om besked begärts före den 1 januari 1987. De
nya bestämmelserna om behörig lokal skattemyndighet enligt 75 § andra stycket
bör kunna tillämpas i fråga om beslul som meddelas efter ikraftträdandet och
någon särskild övergångsbestämmelse torde därför inte erfordras.

Enligt
den föreslagna ändringen av 85 § UBL skall besvär över lokal skaltemyndighets
besked angående skyldigheten att göra skatteavdrag anföras hos länsrätten. För
närvarande skall sådana besvär anföras hos länsstyrelsen. Dennas beslut kan
vidare inte överklagas. Den nuvarande ordningen skall enligt
övergångsbestämmelsen fortfarande gälla om den lokala skattemyndighetens
beslut grundas på en ansökan om besked som gjorts före ikraftträdandet den 1
januari 1987.

Det
förslag som avses i 86 a § UBL medför att enhetliga besvärsbestämmelser kommer
att gälla vid överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut angående
beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter och pensions-grundande inkomst. I
fråga om detta förslag innebär övergångsbestämmelsen att nuvarande ordning
fortfarande skall gälla om besvärsinstansens beslut meddelats före
ikraftträdandet den 1 januari 1987.

I
de föreslagna anvisningarna till 75 § UBL anges att en arbetsgivare får

anses ha haft skälig anledning att underlåta skatteavdrag om förutsättning

för eftergift av betalningsskyldighet föreligger beträffande arbetsgivaravgift

erna för den ersättning på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts. De föreslagna

bestämmelserna om eftergift i fråga om arbetsgivaravgifter är enligl över

gångsbestämmelsen till 22 d § USAL fillämpliga om den ersättning som av

gifterna belöper på utgetts efter ikraftträdandet den 1 januari 1987. En för

utsättning för att anvisningarna fill 75 § skall kunna fillämpas blir därför aft

det underlåtna skatteavdraget avser ersättning som utgetts efter ikraftträ

dandet. Med detta följer att någon särskild övergångsbestämmelse inte synes 54

påkallad för tillämpningen av dessa anvisningar.

5 Hemställan Prop. 1986/87:16

Jag
hemställer all lagrådets yttrande inhämtas över förslagen fill

1.
lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbelsgivare,

2.
lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

3.
iag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,

4.
Iag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

5.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272).

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

55

Lagrådet Prop. 1986/87:16

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1986-06-11

Närvarande: f.d. justitierådet Hult, regeringsrådet
Dahlman, justitierådet Gad.

Enligt prolokoll vid regeringssammanträde den 5 juni 1986
har regeringen på hemställan av statsrådet Sigurdsen beslulal inhämta lagrådets
yttrande över förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

2.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3.
lag om ändring
i lagen (1981:691) om socialavgifter,

4.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623),

5.
lag om ändring
i uppbördslagen (1953:272).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
försäkringsrättsassessorn Monica Karlsson Dohnhammar.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen om uppbörd av socialavgifier
från arbelsgivare

22 d§

Enligt fjärde stycket prövas fråga om eftergift av
betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter av den lokala skattemyndigheten.

De omständigheter som är avgörande för frågan om eftergift
ulgör som regel en del av helhetsbilden av förhållandet mellan uppdragsgivaren
och uppdragstagaren. Det är därför lämpligast att en och samma myndighel samtidigt
kan pröva såväl frågan om betalningsskyldighet som frågan om eftergift. Detta
tillgodoses normalt genom den ordning som föreskrivs i fjärde stycket.

Om den lokala skattemyndigheten finner att omständigheterna
är sådana att skyldighet inte föreligger att betala arbetsgivaravgifter, blir
eftergiftsfrågan inte aktuell hos denna myndighet. Fullföljer allmänt ombud
talan mot ett beslut av en lokal skattemyndighet enligt vilket sådan skyldighet
inle föreligger, kan länsrätten vid sin prövning av besvärsmålei finna alt
betalningsskyldighet föreligger. Praktiska och processekonomiska skäl talar
för att länsrätten i ett sådanl läge är behörig att - om förutsättningarna
härför föreligger - också medge eftergift. Samma situation kan bli aktuell även
i de högre besvärsinstanserna, kammarrätten och regeringsrätten. Enligt lagrådets
mening bör eftergiftsbestämmelserna innehälla ett uttryckligt stadgande, som
gör det möjhgt för en besvärsinstans att i det angivna läget pröva eftergiftsfrågan
i samband med frågan om betalningsskyldighet.

Lagrådet föreslår aft fjärde stycket får följande lydelse;
"Fråga om eftergift prövas av den lokala skattemyndigheten eller, i
besvärsmål om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter, av
besvärsinstansen."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran.

56

Socialdepartementet Prop. 1986/87:16

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanlräde den 25
september 1986

Närvarande; Slatsminislern Carlsson, ordförande, och sialsråden
Lundkvisl, Feldl, Sigurdsen, Guslafsson, Leijon, Peierson, Bodström, Göransson,
R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Proposition med förslag om förhandsbesked i socialavgiftsfrågor,
m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yllrande (beslul om
lagrådsremiss fallal vid regeringssammanträde 1986-06-05) över förslagen till

1.
lag om ändring
i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbelsgivare,

2.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3.
lag om ändring
i lagen (1981 ;691) om socialavgifier,

4.
lag om ändring
i laxeringslagen (1956:623),

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Föredraganden redogör för lagrådets yllrande och anför.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Jag godtar vad lagrådet har anfört och föreslår all 22 d §
fjärde slyckel får den ulformning som lagrådel föreslagit. 1 anslutning härtill
vill jag peka på atl regeln om behörighet för besvärsinstansen atl pröva frågan
om eftergift nalurliglvis inte hindrar besvärsinslansen från all återförvisa
frågan lill lokal skattemyndighet om detta skulle visa sig erforderiigl.

Övrigt

Uiöver den ändring som jag har vidtagit med anledning av
lagrådels yllrande, har jag gjort vissa ändringar i lagförslagen av redaklionell
karaktär. Förslaget i 2 kap. 3 a § lagen om socialavgifter har härvid förts in
som en ny punkt 1112 kap. 4 § samma lag. I övrigl har redaktionella ändringar
gjorts i 3, 22 a, b och d, 50 och 51 §§ lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring, 25 e § taxeringslagen
samt 44 §, 75 §, 85 § 1 mom. och övergångsbestämmelserna till uppbördslagen.

Beträffande
organisaloriska och administrativa effekter av den föreslagna

ordningen med förhandsbesked och eftergift vill jag erinra om vad jag an

förde i samband med beslutet om lagrådsremiss (lagrådsremissen avsnitt

2.8). .''7

2 Tid för
årsuppgiftens avlämnande, m.m. Prop.
1986/87:16

I
lagrådsremissen finns bl.a. ett förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbelsgivare (USAL). Jag vill i detta sammanhang
ta upp en fråga som föranleder ytterligare ändring i denna lag.

RSV
har i en framställning den 14 maj 1986 till regeringen föreslagit viss ändring
vad avser den tidsgräns som gäller för avlämnande av årsuppgift, m.m.

Enligl
10, 11, 14 och 17 §§ USAL har datumangivelsen den 1 mars betydelse i följande
hänseenden: Beslul om fastställande av månadsavgift och om åläggande av
betalningsskyldighet med anknytning därtill får inte meddelas efler den 1 mars
året efter utgiflsåret (10 §). Årsuppgift skall lämnas senasl den I mars året
efter utgiftsåret (11 §). Kvarstående avgift skall betalas senast den 1 mars
året efter utgiflsåret (14 §). Årsavgift skall fastställas efler den 1 mars
året efter utgiftsåret (17 §). Nämnda bestämmelser gäller enligt 31 § också redaravgift.

Arbelsgivare
för sjömän redovisar och belalar redaravgift för redovisningsperioden november
- december senast den 15 februari årel efter utgiflsåret, till skillnad från
övriga arbetsgivare som redovisar och betalar arbetsgivaravgifter för november
månad senast den 18 december och för december månad senast den 18 januari året
efter utgiflsåret.

RSV
framhåller atl tidsgränsen i 10 § USAL omöjliggör för sjömansskatlekontoret
att fastställa redaravgift för den sista redovisningsperioden. Dessa ärenden
måste alllid behandlas som ärenden om årsavgift, vilket får anses som mycket
opraktiskt. RSV anför vidare att arbetsgivare för sjömän som lämnar årsuppgift
och betalar kvarstående avgift enligt 11 och 14 §§ USAL ofta har svårigheter
att iaktta tiden den 1 mars, med anståndsframställningar som följd. Lagen bör
enligt RSV:s mening ändras så att den tidsgräns som anges i 10,11,14 och 17 §§USAL,
såvitt gäller redaravgift i stället skall vara den 30 april året efter utgiflsåret.
Ändringen föreslås ske genom ett tillägg i 31 § USAL.

RSV:s
framställning har remitterats till Sveriges Redareförening. Föreningen
tillstyrker RSV;s förslag om lagändring och anför att en sådan ändring
förenklar det administrativa förfarandet och innebär en anpassning till de
särskilda förhållanden för sjöfartens arbetsgivare som återspeglas i redovisnings-
och inbelalningsbestämmelserna för dessa.

I
det betänkande (Ds S 1983:7) som läg fill grund för regeringens förslag

till del nya systemet för uppbörd av arbetsgivaravgifter hade socialavgiftsul

redningen föreslagit att senaste dag för avlämnande av årsuppgift skulle vara

den 30 april året efter utgiftsåret. I prop. 1983/84:167 om nya regler för upp

börd av socialavgifter från arbetsgivare, m.m. anförde föredragande depar

tementschefen att vad som främst talade mot att tidpunkten för avlämnande

av årsuppgift skjuts ända till slutet av april var atl detta hindrade en samord

ning av avstämning och kontroll i fräga av källskatt och arbetsgivaravgifter.

Della skulle i sin tur enligl departementschefen innebära att kontrollen blev

mindre effektiv. Med hänsyn bl.a. härtill föreslog departementschefen att

tidpunkten för årsuppgiftens avlämnande borde bestämmas lill den 1 mars

året efler utgiftsäret. Riksdagen beslöt i enlighet härmed (SfU 1983/84:28, , o

rskr.
369).

När del gäller
redovisningen av redaravgifter, dvs. de arbetsgivaravgifter Prop.
1986/87:16 som avser lön för vilken sjömansskatt skall betalas, kan de skäl som
jag nu har redovisal för val av tidpunkten den 1 mars inte anses uppväga de
nackdelar med detta datum som RSV har påvisat i sin framställning.

Det
nya systemet för uppbörd av arbetsgivaravgifter bygger på principen att
arbetsgivare belalar sina avgifter för utgiftsåret senast den 18 i månaden efter
utbetalningen av lön eller annan avgiftspliklig ersäitning. För det helt övervägande
antalel arbelsgivare kommer uppbörden för visst är att vara avslulad i och med
alt den sista uppbördsdeklarationen avlämnats i januari nästföljande år.

Uppbörden
av redaravgift är samordnad med uppbörden av sjömansskatt. Detta innebär bl.a.
att redovisningsperiodens längd är två månader och att sisla dag för
redovisning och betalning av redaravgift för redovisningsperioden
november-december är den 15 februari året efter utgiftsåret.

Uppbördssyslemel
är så uppbyggt att fastställelse av månadsavgift genom beslut av den lokala
skattemyndigheten inte får meddelas sedan tidsgränsen för lämnande av årsuppgift
inträtt. Efter denna tidpunkt skall alla beslut om betalningsskyldighet avse årsavgift.
Detta gäller även redaravgiften.

Det
är väsenlligl alt uppbördssyslemel både för arbetsgivare och myndigheter
innebär en sådan ordning att lämnande av årsuppgift och beslut i anledning av
denna inle medför onödiga svårigheter. Som RSV visat medför tidsgränsen den 1
mars årel efter utgiftsåret praktiska svårigheler såvitt gäller redaravgifterna.
Jag föreslår därför alt tidpunkten för avlämnande av årsuppgift för redaravgift
bestäms till den 30 april året efter utgiftsåret. Detta medför såvitt gäller redaravgiften
även ändring av senaste tidpunkt för fastställelse av månadsavgift och
åläggande av betalningsskyldighet samt för betalning av kvarstående avgift
liksom ändring av tidpunkten för fastställelse av årsavgift. Lagtekniskl bör
förändringarna ske genom tillägg i 31 § USAL.

Den
här föreslagna ytterligare lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1987.

Med
hänsyn till atl förslagel är av enkel beskaffenhet anser jag alt lagrådels
hörande skulle sakna belydelse.

3 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet helt eller
delvis granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposiiion föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden

har lagt fram. 59

Bilagal Prop. 1986/87:16

Nuvarande regler beträffande arbetslagarbegreppet i
socialförsäkringsrättslig och skatterättslig lagstiftning

Arbetslagarbegreppet i socialförsäkringsrättslig lagstiftning

Allmänt

I lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, talas om
"arbetstagare i allmän eller enskild ijänsl" dels i 3 kap. 2 § om
sjukpenninggrundande inkomsi, SGI, dels i 11 kap. 2 § om pensionsgrundande
inkomst. PGl.

I lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgiftslagen,
sägs i lagens 1 kap. 2 § atl avgifierna skall belalas av arbelsgivare samt av
den som har inkomst av annat förvärvsarbete enligl 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 §
AFL. (Mer om begreppen inkomsi av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete
nedan).

Den som under ett år har utgivit sammanlagt minst 1 000
kr. som lön i pengar eller naiuraförmåner i form av kosl, bostad eller bil lill
en arbetstagare eller en uppdragstagare är skyldig atl erlägga
arbetsgivaravgifter. Reglerna om arbetsgivares skyldighet alt erlägga arbelsgivaravgift
på lön lill arbetstagare resp. ersällning lill uppdragstagare är tvingande,

Med uppdragstagare förstås den som ulför arbete för annans
räkning utan alt anställningsförhållande föreligger. Numera skall ersättning
för uppdrag vid beräkning av SGI och PGI anses som inkomsi av anställning, om
ersättningen utgår i pengar eller naturaförmåner i form av kost, boslad eller
bil och under ett år uppgått sammanlagt till minst 1 000 kr. från en och samma
uppdragsgivare. Uppdragslagare har således i dessa avseenden jämställts med
arbetstagare. Som uppdragslagare betraktas bl.a. den som innehar förtroendeuppdrag,
eller har tillfälligt uppdrag all förrätta bouppteckning, verkställa besiktning
och värdering eller att hålla föredrag.

Inkomst av anställning

Begreppet inkomsi av anställning definieras i AFL. Det har
Ivå olika betydelser, en vid beräkning av SGI och en annan vid beräkning av PGI.

När fråga är om SGI avses med inkomsi av anslällning
enligt 3 kap. 2 § AFL sådan inkomsi i pengar eller naturaförmåner i form av kosl,
bostad eller bil. som en försäkrad kan antas få för egel arbele såsom arbelslagare
i allmän eller enskild ijänsl.

Som inkomsi av anställning räknas inte ersättning från en arbelsgivare
som är bosatt utomlands eller en ulländsk juridisk person, om arbelet har
ulförts i arbetsgivarens verksamhel ulom riket.

Ersättning i pengar eller naturaförmåner för arbele som
någon utför för

någon annans räkning utan all vara ansiälld i dennes Ijänst skall, såvida er- 60

sättningenunderetlår
uppgår tili minsl 1 000 kr. anses som inkomst av an- Prop. 1986/87:16
ställning,

I fråga om ersättning som ulgör inkomsi av rörelse som
bedrivs av den som utför arbetet eller av jordbruksfastighet som denne brukar
gäller vad som sagts i föregående siycke endast under förutsättning atl den
försäkrade och den som utger ersättningen är ense om detta (s.k. likslällighetsavtal
eller överenskommelsefall). I nu angivna fall skall den som ulför arbelet anses
såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbelsgivare.

När fråga är om PGI avses med inkomsi av anställning
enligt 11 kap.

2 § AFL den lön i pengar eller naiuraförmåner i form av kosl,
bostad eller

bil, som en försäkrad har fätl såsom arbetstagare i allmän eller enskild ijänsl.

Till sädan inkomst räknas dock inle från en och samma arbelsgivare ulgiven

lön som under ett år inte uppgålt lill 1 000 kr.

Till inkomst av anslällning hänförs, vid beräkning av PGI.
också bl.a. sjukpenning i den mån ersättningen iräder i stället för försäkrads
inkomst som arbetstagare samt föräldrapenning och vårdbidrag enligt AFL - sistnämnda
ersällning i den mån den inle är ersättning för merkoslnader -, delpension
enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring, dagpenning
från erkänd arbetslöshetskassa, konlanl arbetsmarknadsstöd saml
utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning. Till sädan inkomsi hänförs också limstudiestöd,
inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studieslödslagen (1973:349),
utbildningsbidrag för doktorander samt timersättning vid grundutbildning för
vuxna eller grundläggande svenskundervisning för invandrare. Även dagpenning
till bl.a. värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetilionsutbildning
samt lill civilförsvarsplikliga beiraktas som inkomst av anställning. Till
sådan inkomsi hänförs också egenlivränta som utgår enligt lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring
eller eljest bestämmes med tillämpning av den lagen samt vissa bidrag från Sveriges
författarfond och konsinärsnämnden.

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner för
arbete som någon utfört för någon annans räkning ulan all vara ansiälld i
dennes ijänsl gäller enligl 11 kap. 2 § andra stycket AFL i tillämpliga delar
bestämmelserna i

3 kap. 2 §
andra slyckel samma lag.

Vid beräkning av inkomsi av anslällning skall dock enligl
11 kap. 2 8 tredje stycket AFL hänsyn tas lill lön eller annan ersällning. som
den försäkrade har fått från en arbelsgivare, som är bosatt utom rikel eller är
ulländsk juridisk person, endasl i fall då den försäkrade sysselsatts här i
riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som
sägs här skall inte gälla beiräffande lön lill svenska medborgare, om svenska
staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk
juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska
juridiska personen, enligl av riksförsäkringsverket. RFV, godtagen förbindelse
har all svara för tilläggspensionsavgifien.

I samma paragrafs fjärde siycke finns särskilda
bestämmelser som gäller ambassadpersonal. Även en utländsk beskickning kan
förbinda sig atl svara för tilläggspensionsavgifter.

Alt den som påtagit sig förbindelse enligt tredje eller
fjärde stycket skall 61

anses säsom arbetsgivare föreskrivs i 11 kap. 2 § femle slyckel
AFL.

Inkomst av annat
förvärvsarbete Prop. 1986/87:16

Även
begreppel inkomsi av annal förvärvsarbele har två betydelser enligt AFL.

När
fråga är om SGI avses med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § AFL
sådan inkomsi i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil
som en försäkrad kan antas fä för eget arbele på annan grund än såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

När
fråga är om PGI avses med inkomst av annat förvärvsarbete enligl 11 kap. 3 § AFL,
främst inkomsi av i Sverige bedriven rörelse och av här belägen
jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade. Härmed förstås också
ersättning i pengar eller naiuraförmåner för arbete för annans räkning i den
mån inkomsten inte är atl hänföra till inkomst av anställning.

På
motsvarande säll som gäller enligt 11 kap. 2 § AFL anses vidare sjukpenning enligl
AFL eller arbetsskadeförsäkringslagen eller motsvarande ersättning som inkomst
av annal förvärvsarbete. Förutsättning härför är emellertid att sådan
sjukersättning utgått i stället för rörelse- eller jordbruksinkomst enligl 11
kap. 3 § punkterna a), b) eller c) samt atl inkomsien inte skall hänföras till inkomsi
av anställning.

Till
inkomst av annal förvärvsarbete räknas även sädan inkomsi av rörelse eller
jordbruksfastighet, som enligl punkt 13 av anvisningarna till 32 § eller anvisningarna
lill 52 § kommunalskallelagen (1928:370) taxeras hos försäkrad, om den
försäkrade varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.

Ill
kap. 3 § tredje stycket AFL föreskrivs att inkomst av rörelse eller jordbruk inle
tas med vid beräkningen om inkomsten inte uppgått till 1 000 kr. för är. Andra punklen
innehåller motsvarande regel när det gäller ersättning för arbele för någon
annans räkning i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil.

Rättspraxis

Lagtexten
ger föga vägledning beträffande omfattningen av begreppen arbetstagare och
arbetsgivare.

När
del gäller att bestämma innebörden av begreppet arbelslagare inom
socialförsäkringsområdet har rättspraxis stor betydelse. Rättstillämpningen har
väsentligen stött sig på vissa uttalanden i förarbetena till bl.a. AFL och lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Arbetslagarbegreppet i skatterättslig lagstiftning

Allmänt

Begreppen
arbetsgivare och arbelslagare förekommer i elt flertal olika lagar

inom skatteområdet t.ex. i kommunalskallelagen (1928:370), KL, upp

bördslagen (1953:272), UBL, och laxeringslagen (1956:623), TL. Begreppen

har olika betydelser i de olika författningarna. En sak har dock de skalle- 62

rättsliga arbetstagarbegreppen
gemensaml. De anknyter på etl eller annal Prop. 1986/87:16 sätl till det
skatterättsliga begreppet inkomst av tjänsl enligl KL. Här skall därför först
kort anges vad som avses med della begrepp.

Kommunalskattelagen (1928:370)

Till tjänst hänförs dels allmän eller enskild ijänsl eller
stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning,
dels tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed
jämförlig verksamhel, tillfälligt uppdrag såsom uppdrag atl förräUa
bouppteckning, arvsskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning,
ävensom annan därmed jämförlig inkomstgivande verksamhet av tillfällig natur
(31 § första stycket KL).

Med Ijänst likställs rätt till pension, livränta, som ulgår
på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på
grund av försäkring, ersäitning, som i annan form än livränta utgär på grund av
sjuk- eller olycksfallsförsäkring, lagen i samband med Ijänst, saml undanlagsförmåner.
Delsamma gäller periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt,
i den mån beloppet inte är undantaget från skatteplikt enligt 19 § KL (31 §
andra stycket KL).

I 32 § 1 mom. KL anges vad som skall hänföras till inläkt
av tjänsl. Här nämns bl,a. avlöning, arvode, traktamente samt en rad andra
förmåner. I anvisningarna till 32 § KL anges ytterligare ersällningar vilka
skall hänföras till intäkt av ijänst.

Från intäkt av tjänst får göras avdrag för samtliga ulgifter
vilka är all anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, dock med visst
undantag (33 § 1 mom. första stycket KL). Vad som återstår av intäkt av tjänst
sedan avdrag enligt 33 § gjorts utgör inkomsi av tjänst (34 § KL).

Begreppel arbetsgivare används ulan atl definieras på
flera olika ställen i KL bl.a. i32§.

Uppbördslagen (1953:272)

Preliminär A-skatt skall, med vissa undanlag, betalas för
sådan inkomsi av tjänst, vilken helt eller delvis ulgår i penningar och vilken
hänför sig till den skallskyldiges huvudsakliga arbetsanslällning eller eljesi ugör
hans huvudsakliga inkomsi av tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanslällning
hos fysisk person eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka,
skall dock preliminär A-skatt belalas endast om vad som betalts ut Ulgör ulgift
i en av arbetsgivaren bedriven rörelse (3 § 2 mom. första stycket UBL).

Beteckningar som används i bl.a. KL och TL har samma
betydelse i UBL om inte annat anges eller framgår av sammanhanget (2 § 1 mom. UBL).

Med tjänst skall likställas rält till pension, livränta,
som utgår på grund

av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av

försäkring, ersäitning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk-

eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, samt undantagsför

måner ävensom sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig

perodisk inläkt, varför givaren enligt 22, 25 eller 29 § KL är berättigad lill

avdrag (3 § 2 mom. 1. andra stvcket UBL). 63

Vad som
likställs med Ijänst uttrycks alltså i huvudsak på samma sätt i KL Prop.
1986/87:16 och UBL. Skillnad görs endasl i fråga om periodiskt understöd och
sådan därmed jämförlig periodisk inläkt som omnämns i 46 § KL.

Preliminär A-skatt skall inte utgå för folkpension och
tilläggspension enligl AFL om inte annal följer av förordnande enligl 3 § 3
mom. UBL eller den skatiskyldige begär atl avdrag för sädan skalt skall göras
(10 § andra stycket UBL).

Regeringen fär förordna all preliminär A-skall skall ulgå
för tilläggspension enligt AFL och för folkpension som belalas ut tillsammans
med tilläggspension eller annan förmån. Sådant förordnande får också meddelas
i fråga om folkpension som inte belalas ut lillsammans med annan förmån om del
är sannolikt att slutlig skatl kommer atl påföras den skattskyldige (3 § 3 mom.
första stycket UBL). Med stöd härav har regeringen utfärdat en kungörelse
(1968:97) om skalleavdrag i vissa fall från folkpension m.m. Riksskatteverket.
RSV, har meddelat anvisningar (RSV Du 1979:6) angående tillämpningen av
kungörelsen.

Bestämmelserna om skatteavdrag skall, enligt RSV:s
anvisningar, tillämpas förutom på lilläggspension också på vissa livräntor,
vårdbidrag och delpension under förutsättning alt dessa ersättningar betalas
ut tillsammans med folkpension. Bestämmelserna om skalleavdrag på dessa
ersättningar skall iakltas av RFV, slalens personalpensionsverk saml
kommunernas pensionsansiall.

Regeringen får vidare förordna att preliminär A-skatl
skall utgå för inkomst av artistisk verksamhet och för inkomsi som avses i punkl
12 av anvisningarna till 32 § KL, även om inkomsten inte utgör huvudsaklig
inkomst av tjänsl (3 § 3 mom. andra slycket UBL). Regeringen har med stöd härav
ulfärdal dels en kungörelse (1973:1125) om skatleavdrag frän sjukpenning m.m.,
dels en kungörelse (1969:5) om skalleavdrag i vissa fall från artislersältning.

Vid utbetalning av kontant belopp, som för mottagaren (arbetslagaren)
utgör sädan inkomsi av tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 försia och andra
styckena avses (lön) skall den som utbetalar beloppet (arbetsgivaren) göra
avdrag för betalning av preliminär A-skatl som arbetstagaren har att betala
(skatteavdrag) om inte annat följer av bestämmelser i lagen (1983:850) om
undantag frän vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. Bestämmelser
om skyldighel all göra avdrag i vissa fall när det utbetalade beloppel inle ulgör
sådan lön finns i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighei
beträffande vissa uppdragsersätlningar (39 § 1 mom. försia slyckel UBL).

En arbetstagare, som skall vidkännas avdrag för preliminär
A- skalt, skall överlämna sin A-skattesedel till arbetsgivaren omedelbart efter
det han mottagit den. Annan arbetstagare skall snarasl för arbetsgivaren
uppvisa sin B-skattesedel (40 § 1 mom. första slycket UBL).

Fullgör inte en arbetstagare sin skyldighel i nu nämnt
hänseende skall arbetsgivaren göra förhöjt skatleavdrag från lönen (40 § 1
mom. andra slycket UBL).

Om en arbetsgivare ulan skälig anledning underiåler att
göra avdrag för

preliminär skatt är han ansvarig förskatt som skatteavdraget skulle ha avsett 64

fill belopp som svarar mot
vad han har underiåfit att avdraga (75 § första Prop. 1986/87:16 stycket UBL).

Taxeringslagen (1956:623)

Begreppen arbetsgivare och arbetstagare definieras inte
heller i TL. Trots detla används begreppet arbetsgivare bl.a. i 37 § 2 mom. och
4 mom. TL.

Lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar

Enligt 4 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgifisskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar gäller lagen i fråga om
uppdragsersättning som utgör skattepliktig ijänsl enligt 10 § lagen (1968:430)
om mervärdeskatl, ML, och avser arbete inom vissa särskilt angivna områden.
Lagens beslämmelser om avdrags- och uppgiftsskyldighet är dock enligt 2 § inte
tillämpliga om uppdragsgivaren är att anse som huvudarbetsgivare enligt UBL.

I lagen används inte begreppen arbetstagare och
arbetsgivare utan uppdragslagare och uppdragsgivare.

Skillnader beträffande arbetsgivare/arbetstagarebegreppen

I fråga om beskattningsområdet gäller att arbetsgivarens
skyldighet att göra avdrag för preliminär A-skatl anknyter till KL:s regler om
de olika inkomstslagen, främst inkomst av rörelse och tjänst enligt 27 och 31 §§,
och lill UBL;s regler om A- och B- skall resp. skatteavdrag. Sålunda skall
preliminär A-skatt erläggas endast för sådan inkomst av ijänst som hänför sig
till den skaltskyldiges huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans
huvudsakliga inkomst av tjänst. Skalleavdrag skall alllsä göras endasl av s.k.
huvudarbetsgivare. Enligl UBL:s regler ifrågakommer inte skatteavdrag på
biinkomst. I de fall utbetalningen sker till anställd eller uppdragstagare med B-skatl
görs inte skatteavdrag. Den som betalar ersättningen har här endast att iaktta
myndighetens beslut om B-skatt.

Inom socialförsäkringen gäller att arbetsgivaravgifter i
regel skall erläggas av arbetsgivaren i det fall minst 1 000 kr. utgivits under
ett år till en arbetstagare/uppdragstagare för arbete. Härvid fästs i princip
inte någon avgörande vikt vid förekomst av B-skattesedel eller
mervärdeskatteregistrering. Vid bedömning av det enskilda fallet skall man ta
hänsyn lill samtliga i samband med arbetsavtalet förekommande omständigheter.
Som sagts tidigare förekommer dock i viss utsträckning en schabloniserad
bedömning. Den som belalar ersättningen får beträffande socialavgifterna själv
bedöma om arbetsgivaravgifter eller egenavgifier skall erläggas.

Den som betalar ersättning för arbete, arbetsgivaren, är
alltså skyldig atl erlägga arbetsgivaravgifter i ell stort antal fall där han
inte skall göra skatteavdrag. Detla gäller t.ex. då utbelalaren inte är
huvudarbetsgivare eller om ersäitning betalats ut lill någon som har B-skattesedel.
Atl mottagaren är mervärdeskatteregistrerad och inlevererar sådan skatt hindrar
inte heller alt han kan anses vara arbetstagare i socialförsäkringens mening.

Bilaga
2 Prop. 1986/87:16

Sammanfattning av socialavgiftsutredningens förslag Företagarregistrering
- klarare regler för socialavgifter (Ds S 1985:1)

Bakgrund

Ett
samordnat system för uppbörd av preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter till
socialförsäkringen gäller fr.o.m. den 1 januari 1985. Samordningen av
preliminär skatt och arbetsgivaravgifter gäller i huvudsak formerna för
arbetsgivarnas redovisning fill myndigheterna och handläggningen inom
myndigheterna. Ändring har således inle skelt i fråga om vilka förelag eller enskilda
som skall betala arbetsgivaravgifter lill socialförsäkringen och vilka som
skall göra avdrag för preliminär A-skatl resp. vilka som skall betala egenavgifter
och preliminär B-skatt. Reglerna i nämnda hänseenden inom socialförsäkringen
och den preliminära beskaltningen överensstämmer i slor utsträckning men rymmer
också betydande skillnader.

I
det stora flertalel fall, dvs. sedvanliga anställnings- och uppdragsförhållanden,
föranleder den nuvarande ordningen för uttag av arbetsgivaravgifter inte någon
tvekan om avgifisskyldigheten. Det finns emellertid en lång rad gränsfall där
nämnda skyldighet inte framstår lika klar. Det är lill dessa fall som
invändningarna mot nuvarande system i huvudsak hänför sig. Kritiken har
framförts från skilda utgångspunkter.

En
anledning till krifiken har varit den bristande samordningen mellan skyldigheten
att göra avdrag för preliminär A-skatt och betala arbelsgivaravgifter för
utgiven ersättning för arbete. En annan utgångspunki för kriliken mot gällande
ordning har varit att reglerna för vem som skall betala arbetsgivaravgifter
föranleder en stor mängd situationer där företag och enskilda personer på mer
eller mindre goda grunder utgått ifrån att de inte varit skyldiga att göra
avdrag för preliminär A-skatl eller atl betala arbetsgivaravgifter för utgiven
ersättning. Reglerna om arbets- givaravgifter har lell lill särskilda problem
ifråga om ufländska arbetsgivare. När sedan ansvar i dessa hänseenden görs
gällande genom myndighetsåtgärder, ofta långt efter det ersättningen betalats
ut, kan de ekonomiska konsekvenserna bli förödande för de enskilda.

Utredningen
har inriktat sitl arbete på en reform av begränsad omfattning. Utgångspunkten
har varil alt man genom relativt små ändringar i de materiella reglerna kan
komma fill rätta med de mer allvarliga problemen. En strävan har varit att de
grupper för vilka arbetsgivaravgifter betalas resp. som betalar egenavgift
skall vara oförändrade. Utredningen har sökl åsladkomma bättre samordning
mellan skyldighel att göra avdrag för preliminär skatl och att betala
arbetsgivaravgifter. 1 samband därmed har eftersträvats enklare och klarare
regler för avgiftsskyldigheten och ökad möjlighet alt förulse vem som kommer
att påföras avgift.

Mot
bakgrund av det nu anförda har ulredningen undersökt möjligheter

na att knyta an skyldigheten all beiala arbelsgivaravgifter lill något för- j-

hållande
som lätl kan konstateras av de berörda parterna, dvs. den som vill Prop.
1986/87:16 ha ett arbete utfört och den som skall utföra arbetet. Delta
förhållande bör också kunna konstateras av parterna redan då avtalel mellan dem
ingås. Det har varit naturligt alt knyta an avgiftsskyldigheten till en
registrering av det slag som förekommer i samband med utfärdande av B-
skattesedel och mervärdebeskattningen. Förslaget bygger på att man låter den
befintliga registreringen inom skattesystemet ligga till grund för
rättsverkningar i fråga om skyldigheten att betala egenavgifter. Härtill kommer
komplelterande regler för atl få smidighet och anpassning till förhållandena i
det enskilda fallet. Reglerna gäller främst fysiska personer som åtar sig
arbete och själva utför detta.

Det
föreslagna systemet

En
fysisk person som är registrerad för betalning av preliminär B-skatt och redovisning
av mervärdeskatl skall i det centrala skatteregislret automatiskt få en
särskild s.k. företagarregistrering. Sådan registrering kan också ske efter
ansökan. Förutsättningen är att sökanden har B-skattesedel och kan antas komma
att förvärva en inte obetydlig inkomst av rörelse. Registrering efter ansökan
sker efter beslut av den lokala skatlemyndighelen. Den som blir företagarregislrerad
får ett bevis om detta genom att uppgifl om registreringen anges på det
skattekort som är fogat vid hans B-skaltesedel. Den lokala skattemyndighetens
beslut angående registrering får överklagas fill länsstyrelsen vars beslut får
överklagas hos länsrätten som sista insians.

Registreringsförfarandet
är inte tvingande. Den som är registrerad - det mä vara automatiskt eller efter
ansökan - blir avregistrerad om han begär det. Reglerna om företagarregistrering
föreslås intagna i en särskild lag.

Företagarregistreringen
är inte resultatet av någon samköming av olika personregisler. Den innebär i
stället att man utnyttjar befintliga uppgifter om B-skatt och mervärdeskatleregistrering
i de centrala och regionala skalleregistren. Dessa uppgifter är offentliga.

I
fråga om verkningarna av företagarregistreringen gäller att skatleavdrag aldrig
kan komma i fråga för den som är registrerad. Delta följer redan av att den
registrerade alllid har B-skattesedel. Vidare följer som huvudregel att
arbetsgivaravgifter inte skall betalas för en ersättning som utges till den som
är registrerad. Regler av denna innebörd har tagils in i socialavgiftslagen
och lagen om allmän försäkring. För att en registrering skall få den angivna effeklen
i fråga om avgiftsskyldigheten krävs att den föreligger när parterna träffar
överenskommelse om arbetets utförande.

Systemel
innebär sålunda att den som uppdrar elt arbete åt en registrerad fysisk person inle
behöver riskera att i efterhand bli ålagd betalningsskyldighet för källskatt
eller arbetsgivaravgifter. Den registerade blir vidare skyldig att redovisa
ersättningen som underlag för beräkning av egenavgifter. Den registrerade blir
sålunda genom själva registreringen skyldig att beiala egenavgifter och detta
oberoende av om han i det särskilda fallet har ulfört arbelel som arbetstagare
eller i egenskap av rörelseidkare.

Från
denna huvudregel finns möjlighet att göra undanlag för atl systemet

skall bli smidigl och kunna anpassas till vad som kan vara lämpligt i det sär- 67

skilda fallet. Ett sådant
fall är då parterna kommer överens om att arbetsgi- Prop. 1986/87:16 varavgifler
skall betalas för en ersättning som annars skulle ha föranlett egenavgifter,
dvs. då s.k. likställighetsavtal föreligger. Denna överenskommelse skall
beaktas i fråga om avgiftsskyldigheten.

Möjligheterna
till undantag gäller vidare de fall då en företagarregislrerad person driver
exempelvis en handelsrörelse och avser att vid sidan av denna ta en fast
anställning. Det kan då av olika skäl vara önskvärt att arbetsgivaren får
iaktta samma skyldigheter mot den registrerade som mol sina övriga anställda.
Om den regisirerade inte har något egentligt behov av sin registrering som
företagare, kan hon eller han begära avregistrering. Arbetsgivaren blir då
skyldig att betala arbetsgivaravgifter. Om arbetsgivaren och den registrerade
inte är ense om var avgiftsskyldigheten bör ligga, kan var och en påkalla
beslut av lokal skattemyndighet om att arbetsgivaravgifter skall betalas för
ersättningen (lönen). Enligt utredningens förslag får därför lokal skattemyndighet,
om särskilda skäl föreligger, besluta atl tjänsteinkomsten skall uigöra
underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter. Etl sådant beslut skall iakttas
av arbetsgivaren i fråga om lön som endast avser tid efter den dag då han fick
del av beslutet.

Den
föreslagna ordningen skapar klarhet om avgiftsskyldigheten i de fall arbete uppdras
åt en fysisk person som är företagarregislrerad. I de fall företagarregistrering
saknas kan osäkerhel om avgifisskyldigheten forlfarande uppkomma. En möjlighet
till förhandsbesked införs därför. Lokal skattemyndighet skall på gemensam
framställning av parterna meddela förhandsbesked huruvida ersättningen för
arbetet skall föranleda arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. Myndighelens
beslut får överklagas hos länsrätten som är sista instans.

Enligt
utredningens förslag öppnas också möjlighet att efterge arbetsgivaravgifter i
vissa fall. Har den som uppdragit ett arbete haft verkligt bärande skäl för atl
uppfatta den som åtagit sig och utfört arbetet som företagarregislrerad vid
ingåendet av arbetsuppdraget, trots att någon sådan registrering inte
förelegat, får arbetsgivaravgifterna sålunda helt efterges. Möjlighet fill
eftergift finns också när det gäller de s.k. mellanmansfallen. Här avses situationer
då någon uppdrar ett arbete åt en juridisk person eller en företa-garregisterad
fysisk person som inte själv utför arbetet. I dessa fall kan betalningsskyldighet
för arbetsgivaravgifter och källskatter föreligga för den som uppdragit arbetet
om de personer som faktiskt utfört detta skall anses ha varit anställda hos
denne. Arbetsgivaravgifter får i sådana fall efterges om uppdragsgivaren varken
insett eller skäligen bort inse all arbetet utfördes under sädana förhållanden
och på sådana villkor atl han var att anse som arbetsgivare för den eller dem
som utförde arbetet. När förutsättningar för eftergift av arbetsgivaravgifter
föreligger skall den som uppdragil arbetet inte heller göras ansvarig på grund
av underlåtenhet att göra skatleavdrag.

Möjligheterna
för arbetsgivare att få betalningsanstånd vidgas. Om en arbetsgivare
överklagar ett beslut genom vilket han ålagts ansvar för arbelsav-gifter, kan
länsstyrelsen f.n. medge anstånd med betalningen helt eller delvis om
synnerliga skäl föreligger. En motsvarande anslåndsregel föreslås nu i fråga om
arbeisgivares betalningsskyldighet på grund av all han inte gjort föreskrivet
skatteavdrag.

68

Särskilda problem i fråga
om arbelsgivaravgifterna föreligger när etl arbe- Prop. 1986/87:16 te ulförs
i Sverige av en här bosall arbelslagare åt en utländsk arbetsgivare utan fast
driftställe här i landet. Parlerna får en vidgad möjlighel att avtala om avgifisskyldigheten.
De kan Iräffa avtal om att egenavgifter skall betalas för ersättningen.

69

Bilaga
3 Prop. 1986/87:16

Utdrag ur remissammanställning över Socialavgiftsutredningens
betänkande (Ds S 1985:1) Företagarregistrering - klarare regler för socialavgifter.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkringsverket (RFV),
datainspektionen, kammarrätten i Stockholm, statskontoret, riksrevisionsverket
(RRV), riksskatteverket (RSV), slafistiska centralbyrån (SCB), försäkringsöverdomstolen
(FÖD), länsrätten i Stockholms län, försäkringsrätten för Mellansverige (FRM),
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och
Västerbottens län. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) SHIO-Familjeföretagen, Sveriges industriförbund.
Kooperativa Förbundet (KF), Sveriges Köpmannaförbund, Företagareförbundel,
Försäkringskasseförbundet (FKF), Svenska Handelskammarförbundet, Svenska
åkeriförbundet. Schaktentreprenörernas riksförbund/Schatktentre-prenörernas
arbetsgivareförbund. Målaremästarnas riksförening, Sveriges Handelsagenters
förbund och Direktförsäljningsföretagens Förening. Fran-chiseutredningen (Ju
1984:08) har avstått från atl yllra sig.

Dessutom
har yttranden inkommit från Företagens Uppgiftslämnardelegation, Konstnärhga
och Litterära Yrkesutövares samarbelsnämnd (KLYS) och Svenska Franchiseföreningen.
SAF och Sveriges industriförbund har avgivit ett gemensamt yttrande.
Länsstyrelserna har bifogat yttranden som de har hämtat från några lokala
skattemyndigheter. FKF har bifogat yttranden från några allmänna
försäkringskassor.

1 Allmänt

Socialavgiftsutredningens
betänkande Företagarregistrering - klarare regler

för socialavgifter har fått ett i huvudsak positivt moltagande av remissinstan

serna. De allra flesta instämmer i grundtankarna i förslaget, nämligen att

skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter bör anknytas till något förhållan

de som lätt kan konstateras av parterna redan då avtalet mellan dem ingås.

Många remissinstanser ser utredningsförslaget som ett sleg i rätt riklning

men efterlyser en mer genomgripande översyn av reglerna på skatte- och av

giftsområdet. Flera av de tillstyrkande remissinstanserna har dock invänd

ningar mol delar av utredningens förslag. Dessa invändningar avser framför

allt utredningens förslag om grunderna för företagarregistrering. Remissin

stanserna har i stort sett enhälligt tillstyrkt utredningens förslag i vad det
gäl

ler förutsättningarna för en automatisk företagarregistrering. Utredningens

förslag all möjligheterna till företagarregistrering i övrigl skall begränsas
har

däremot rönt kritik från åtskilliga remissinstanser. En sådan ordning bedöms ' 70

som alldeles för snäv. Mot
utredningens förslag har också invänts all svårig- Prop. 1986/87:16

heterna att med ledning av
nuvarande bestämmelser avgöra om skyldighet

att göra skatteavdrag och
betala arbetsgivaravgifter föreligger eller inte

kommer all kvarslå i en
inte obelydlig utsträckning. Det har därvid pekats

på att nu gällande regler
för dessa åligganden alltjämt blir tillämpliga i de fall

dä uppdragel ges till en
icke företagarregislrerad och att möjligheterna lill

en registrering är alltför
begränsade i utredningsförslaget.

Statskontoret,
FRM, länsstyrelserna i Göleborgs och Bohus län. Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, LO, SACO/SR, Schaklenirepre-nörernas Riksförbund, Svenska
Åkeriförbundet och Svenska franchiseföreningen tillslyrker.

RFV
anser alt ett genomförande av förslagen om företagarregistrering, förhandsbesked
och eftergift av arbetsgivaravgifter medför klarare regler för fastställande av
arbetsgivaransvar och ökar rättssäkerheten.

RSV
ställer sig positivt till förslaget om företagarregistrering för fysiska
personer. SHIO-Familjeförelagen är positiv till huvudpunkterna i förslaget.

FÖD
anser alt förslagen om företagarregistrering och förhandsbesked är steg i rätt
riktning. SAFoch Sveriges Industriförbund anser att förslagel ökar möjligheterna
att i förväg bedöma var avgiftsskyldigheten skall ligga och anser därför att
förslaget är ett steg i rätt riktning. Länsrätten i Siockholms län uttrycker
sig på liknande sätt och lillstyrker med några få invändningar.

Länsstyrelsen
i Siockholms län ser mycket positivt på att ett förslag som syftar till ökad
klarhet i avgiftsfrågor har lagts fram.

Länsstyrelsen
i Uppsala län år positiv till förslaget om företagarregistrering.

Länsstyrelserna
i Malmöhus och Väslerboliens lån tillstyrker i princip. TCO instämmer i stort i
utredningsförslaget men anser att förslaget innebär en försämring för vissa
kategorier av anställda. F/CF tillstyrker förslaget om företagarregistrering
men menar att generella undantag från registreringen inle bör finnas.

KF
anser att förslaget är långtifrån heltäckande.

Kammarrätien
i Stockholm anser att utredningen inte har tagit upp själva grundproblemet utan
- i linje med direktiven - nöjt sig med att skapa en "Irolleriformel"
som dock avser endast fysiska personer. Kammarrälten anser att ytterligare
utredning behövs med inriktning på att få en mer heltäckande och i övrigt
ändamålsenlig ordning fill stånd. I första hand bör frågan om en definition av
arbetslagar/arbetsgivarbegreppen ägnas uppmärksamhet. Kammarrätten förordar
dock all förslaget godtas som ett provisorium i avbidan på en bättre lösning.
LRF ser förslaget som en tillfällig nödlösning. Svenska Handelskammarförbundet
anser att vissa delar av förslaget kan genomföras i avvaktan på en mer
genomgripande reformering. Företagens Uppgiftslämnardelegation anser att
förslaget måste arbetas om på väsenlliga punkter. KLYS förordar ytterligare
utredning och att man i avvakian på atl en sådan avslutas inför möjlighet fill
förhandsbesked och eftergift i vissa fall.

Sveriges
Köpmannaförbund och Målaremästarnas Riksförening avstyrker.

71

2
Grunderna för företagarregistrering Prop. 1986/87:16

Kammarrätten
i Stockholm anser att man kommer en bit på väg när det gäller atl förenkla
systemet, om juridiska personer - i vart fall aktiebolag och ekonomiska
föreningar - likställs med företagarregistrerade fysiska personer. Skyldigheten
att betala arbelsgivaravgifter för dem som utfört arbetet kommer då alltid att
åvila den juridiska personen. RRV anser att den föreslagna reformen kan komma
att påverka konkurrenssituationen mellan företagarregistrerade och icke-förelagarregistrerade.
Företagarregistreringen kan sålunda bli ett akfivt konkurrensmedel.

RSV
menar att behovet av en företagarregistrering är störst för småföretagare som
saknar mer iögonenfallande kännetecken på rörelse, som egna anslällda, egen
verksamhetslokal o.dyl. Om en kraftig höjning genomförs av beloppsgränsen för
redovisningsskyldighet till mervärdeskatt, kommer många av dessa småföretagare
inte att nå upp till den gränsen och blir aldrig automatiskt regisirerade. Om
dessutom möjligheten till registrering efler ansökan görs beroende av en relafivt
högt satt, fixerad inkomstgräns, undantas stora grupper av dem som vore bäst
betjänta av en registrering som klarlägger deras status.

Länsrätten
i Stockholms län anser att reglerna för tilldelande av B-skattesedel kommer
att få ökad betydelse genom den rättsverkan en sådan skallesedel får
beträffande socialavgifter och ansvarigheten för källskatl.

Länsstyrelsen
i Stockholms län anser att för att uppfylla kravet på alt allmänheten enkelt
och säkert skall kunna förutse om avgiftsskyldighet föreligger krävs atl möjlighelen
till företagarregistrering utvidgas till att även omfatta juridiska personer.
Frånvaron av registrering av juridiska personer kan också innebära en sned konkurrenssituation
till förmån för fysiska personer.

Länsstyrelsen
i Uppsala län anför att det inte torde vara ovanligt att många som driver
rörelse har A-skatt på grund av hög tjänsteinkomst. Detta gäller ofta personer
som just bygger upp en rörelse. Sådana rörelser kan ha relativt selt stor
omsättning även om vinsten inte blir så hög.

Länsstyrelsens
i Malmöhus län huvudinvändning mot förslaget gäller inte metodvalet utan den
begränsning i uppdragsgivares skyldighet att innehålla ersättningsbelopp endast
för ej regisirerade uppdragstagare. Länsstyrelsen konstaterar att det framlagda
förslaget inte innebär någon förstärkning av skattemyndigheternas möjlighet aft
beivra ekonomisk brottslighet. I stället anses förslaget ha inriktats på att
undanröja det allmännas möjlighet att i efterhand och på grundval av fakfiska
förhållanden rikta betalningsanspråk mot uppdragsgivande företag.

SACOISR
anser att utredningens förslag inte är någon slutlig lösning. Bl.a. kvarstår
problem med delägare i aktiebolag och handelsbolag.

LRF
anser att den föreslagna företagarregistreringen minskar gränsdrag

ningsproblemen men i de svåra skymningszonerna sprider den inget ljus.

Detta visar att det är väsentligt och angelägel att snarast se över hela regel

komplexet. LRF anser att även jordbruk skall omfattas av möjligheterna atl

ansöka om registrering. Ytterligare en grupp som borde omfattas är de som

är registrerade för mervärdeskatl men inte har B-skattesedel. y-,

SAFoch
Sveriges Industriförbund anser att genom all innehav av B-skal- Prop.
1986/87:16 tesedel uppslälls som nödvändig förutsätlning för företagarregistrering
utesluts nystartad rörelseverksamhet som bedrivs som bisyssla vid sidan om en anställning.
Även en sådan rörelseidkare som är på väg all etablera sig som företagare, men
saknar B-skattesedel, kan i många fall sägas ha ett berättigat anspråk på alt
få upplräda som "fullvärdig" företagare med därav följande
förpliktelser på avgiftsområdet. SAF och Sveriges Industriförbund anser att den
som är registrerad för mervärdeskatt, men har A-skaltesedel, borde efler
ansökan kunna få en företagarregistrering.

SHIO-Familjeföretagen
anser att förslaget kan få en konkurrenshämmande effekl, framför alll vid
nyetablering då det är angeläget för de flesta att bli företagarregistrerade. SHIO-Familjeförelagen
konslalerar också atl konsekvenserna vid anlitande av bolag inte har blivit
fullständigt utredda.

KF
anser alt om ell syslem med företagarregistrering införs bör det stå öppet för
alla former av verksamhel. KF anser all även den som på grund av anslällning
har A-skatlesedel men samtidigt bedriver en verksamhet vid sidan om skall ges möjlighel
att ansöka om företagarregistrering.

Sveriges
Köpmannaförbund anför atl en inte ovanlig form av nyetablering inom handeln är
att ett företag etableras parallellt med att en anslällning bibehålles under
en övergångsfid. Denna nystartade företagare har då A-skatlesedel och hans
nystartade företag skulle, enligt utredningsförslaget, inte berättiga lill företagarregistreging.
Enligt förbundets mening måste förslagel arbetas om i dessa avseenden.

Svenska
Handelskammarförbundet framhåller alt del är särskilt viktigt alt slä vakt om nyföretagandel.
Genom kravet på innehav av B-skattesedel kan det bli svårl för nya företagare
att erhålla företagarregistrering, vilket i sin tur kan skapa elableringsproblem.
Förbundel anser vidare att juridiska personer bör likställas med företagarregistrerade
fysiska personer i socialavgiftshänseende. Ell annat problem som inte finner
sin lösning genom företagarregistrering är de s.k, mellanmansfallen, Förbundel
anser att en bestämmelse bör införas om att juridiska och företagarregistrerade
fysiska personer alltid skall anses som arbelsgivare för den eller de som utför
arbetet.

Målaremästarnas
Riksförening anser, om lagstifining genomförs, atl det är nödvändigt all medge
registrering inte endasl av fysiska personer utan också av aktiebolag.

Sveriges
Handelsagenters Förbund framför den åsikten att det möjligen är slörre våld än
nöden kräver att låta registreringen omfalta också juridiska personer. I
stället borde övervägas att föreskriva alt belalning till en juridisk person alltid
befriar utbetalaren från skyldighet att erlägga mottagarens skatter och
avgifter.

Företagens
Uppgiftslämnardelegation pekar på atl förslagets konsekvenser ställer höga krav
på hur rätten till B-skattesedel är formulerad. Enligt delegationen blir en B-skattesedel
närmast att betrakta som ett fillstånd atl bedriva självständig rörelse, etl
slags näringstillstånd.

KLYS
anser all företagarregistrering kan innebära en snedvridning av konkurrensförhållandena
på så sätt atl det kan komma att bli svårare för icke-registrerade att bli
anlitade.

73

3
Förhandsbesked Prop. 1986/87; 16

RFV
påpekar att verket tidigare i ett flertal remissvar föreslagil införandet av
förhandsbesked.

Kammarrätten
i Siockholm anser att det är en fördel att förhandsbesked skall kunna inhämtas.
Tillräckliga skäl föreligger dock inte, enligl kammarrätten, för atl en
gemensam ansökan skall krävas även om en sådan med hänsyn till
snabbhetsaspekten ofta torde vara att föredra.

Länsstyrelsen
i Stockholms län framhåller atl förslagel om förhandsbesked är ett bra och
sedan länge efterfrågat förslag. Länsstyrelsen påpekar att det saknas en
uttrycklig beslämmelse i lagförslaget huruvida förhandsbeskedet är bindande.

Länsstyrelserna
i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län anser atl förslaget om förhandsbesked
är mofiverat. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att enkla och klara regler
bör eftersträvas så att inte de lokala skaltemyndighelerna får för stor arbetsbörda
med lång handläggningslid som följd.

SACOISR
anser också att utredningen tillgodosett ett gammalt och angeläget önskemål
genom förslaget om förhandsbesked, vilkel innebär en väsentlig höjning av
rättssäkerheten för den enskilde.

LRF
anser att det i och för sig är positivt med en möjlighet att få förhandsbesked
men utgår ifrån alt det kommer alt ta viss tid att avgöra ansökningar om
förhandsbesked. Båda parterna är inte heller alltid från början medvetna om att
problem kan uppkomma. LRF anser att ansökan borde kunna inges även efter det
att avtal träffats om arbetets utförande. Vidare borde var och en av parterna
självständigt kunna begära förhandsbesked. SAFoch Sveriges Industriförbund
framför Uknande åsikter.

Svenska
Handelskammarförbundet tillstyrker förslaget om förhandsbesked men framhåller atl
det är nödvändigt alt besked kan erhållas snabbt, helst senast en vecka efter
ansökans ingivande.

4 Eftergift av arbetsgivaravgifter

Kammarrätten
i Siockholm anför bl.a. följande. Kammarrätten hyser slarka betänkligheter mot
att elt "eftergiftsinstitut" införs isolerat på detta område och
framhåller vidare.

"Utredningens
förslag alt arbetsgivaravgifter i vissa fall skall kunna helt ef

terges innebär en större nyhet än vad utredningen låter framkomma. Mot

svarande möjlighet för beskattningsmyndighet och överinstanserna atl med

ge eftergift förekommer på andra liåll inom skatte- och avgiftslagstiftningens

område egentligen endast när det gäller sanktionsavgifter o.d. I ordinära

sammanhang kan i övrigl befrielse endast medges av sociala och liknande

skäl, t.ex. dödsbobefrielse för slutlig skatt, befrielse från vägtrafikskalt
för

den som är höggradigt invalidiserad samt eftergift av arvsskatt, när den som

har fått ett arv e.d. avlider inom viss kortare tid efter förvärvet. Möjlighet

fill befrielse från inkomsi- eller förmögenhetsskatt förekommer endast i syf

te att undvika dubbelbeskattning. Beträffande indirekta skatter ges möjlig

het till befrielse när del föreligger synnerliga skäl. I dessa fall är del
emeller

tid endast regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer som får

medge befrielse." 74

Malerielll
skulle bestämmelserna i och för sig säkerligen fylla en angelägen Prop.
1986/87:16 funktion genom atl de ger en möjlighet atl rätla till de värsta olägenhelerna
av en oformlig lagstiftning. Detla är emellertid inte något som är specifikt för
lagstiftningen om socialavgifter utan gäller också övrig lagstifining inom skatte-
och avgiftsområdet. Det finns alltså enligt kammarrättens mening goda skäl all
införa bestämmelser av sådant slag - en slags "omvänd generalklausul".
Della gäller särskilt som det på del närliggande området uppbörd gäller att en
arbelsgivare inte blir ansvarig för arbetstagarens skatt, om han har hafl
skälig anledning att underlåta atl göra avdrag för preliminär eller kvarstående
skatt. Det måste emellertid sättas i fråga om en sådan ordning bör införas i
förevarande förhållandevis begränsade sammanhang. Naturligare synes vara att
det sker i samband med en översyn av skatte- och avgiftslagsliflningen i stort.
Härvid bör övervägas om den även bör gälla inkomstskatter m.m. I sammanhanget
bör ytterligare beaktas att, om en säkerhetsventil av detla slag öppnas, den
säkert kommer att åberopas i slor utsträckning och således förorsaka en mängd
nya besvärsärenden.

Förslaget
om eftergift har vidare motiverats av de olägenheter som kan uppstå dels när
juridiska personer anlitas liksom i fråga om medhjälparfal-len, dels i vissa
fall då den som har anlitats har åberopat etl ogiltigt eller förfalskat
skattekort. Om avgiftsskyldigheten åläggs juridisk person och, såvitt gäller
medhjälpare, företagarregislrerad fysisk person, ål vilken arbetet har uppdragits,
torde behovet av eftergift inte längre kvarstå i de fallen. Om vidare en
skriftlig bekräftelse om registrering utan svårighet kan inhämtas från lokala
skattemyndigheten minskar behovel av en säkerhetsventil även med avseende på
fallen med ogiltiga skattekort. Ett sätt att undanröja de olägenheter, som kan
uppstå för enskilda personer på grund av okunnighet om omfattningen av
arbetsgivarbegreppet, är att avsevärt höja det belopp (1 000 kr.) under vilket
ersättning inte skall ingå i underlaget för beräkning av arbelsgivaravgifter,
gärna till 10 000 kr.

RSV
antar att det kan uppkomma svåra bevisfrågor angående vad en arbetsgivare skäligen
bort inse och menar att det föreligger en risk för missbruk av
eftergiftsreglerna. Tillämpningen bör, enligt verkets mening, ske med slor
restriktion.

Länsstyrelsema
i Stockholms sami Göteborgs och Bohus län anser att det kan vara rimligt att i
vissa fall låta bli alt fastställa avgifter. För detta bör inte beteckningen
eftergift användas utan den lokala skattemyndigheten borde ges möjhghet att
underlåta att fastställa den aktuella arbetsgivaravgiften fill betalning.
Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att det är av stor vikt att ärenden av
denna karaktär handläggs likformigt och förutsätter att RSV ger konkreta och
precisa direktiv. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar atl det
sagda också gäller den föreslagna anvisningen till 75 § uppbördslagen.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser att utredningens förslag om eftergift inte bör genomföras
eftersom det kan få förödande konsekvenser för revisioner av företag med grå
arbetskraft.

SACO/SR
anser att förslaget om eftergift är angeläget men anser att utvidgade
möjligheter till eftergift, ackord, avskrivning e.dyl. måste övervägas.

LRF
anser att förslaget om eftergift är elt välkommet steg i rätl riktning. 5

SAFoch
Sveriges Industriförbund anser att förslaget om eftergift fyller ett Prop.
1986/87; 16 uppenbart behov. Svenska Handelskammarförbundet framför liknande
synpunkter.

SHIO-Familjeföretagen anser alt en eflergiftsregel kan
godtas i avvaktan på en mer genomgripande reform och anser det angeläget att fillämpningen
av eftergiftsreglerna blir generös.

A'f anser att behovet av såväl förhandsbesked som
eftergift skulle bortfalla om företagarregistreringen tog sikte på den
verksamhet som bedrivs samt kunde avse både fysiska och juridiska personer.

5 Särskilda bestämmelser för arbetstagare som har en
utländsk arbetsgivare

Kammarrätten i Stockholm finner del principielll tveksamt
med den särreglering som föreslagits. Med hänsyn lill de prakliska problem som
f.n. uppstår vid uttagande av arbetsgivaravgifter från utländska arbelsgivare
vill kammarrälten inte motsätta sig den föreslagna regeln. Kammarrätten har
påtalat de olägenheter som uppstår för enskilda om inkomst av tjänsl belastas
med egenavgifter.

Länsstyrelsen i Stockholms län ser positivi pä den
föreslagna regeln men anför att denna är ett avsteg från strävandena alt alla
arbetstagare skall ha samma villkor oavsett vem som är arbetsgivare.
Länsstyrelsen tror att möjligheten till avtal lorde komma all ses som positiv
även av de aktuella arbetstagarna. Vidare anför länsstyrelsen;

"Svensk lagsliflning och praxis i framför allt arbetstagarfrågor
är svårförståelig för utländska arbetsgivare och har i många fall lett lill
att i deras tycke orimliga avgiftskrav riktats mot dem i efterhand. Detta har
fåll konsekvensen alt vissa arbetsgivare fortsättningsvis undvikit att anlita
svensk arbetskraft. Redan i dag förekommer avtal i praktiken om än inle
formellt. Arbetstagare i Sverige betalar i dessa fall själva avgifierna enligt
den räkning som ställts till den utländske arbetsgivaren,"

Sveriges Handelsagenters Förbund anser alt den föreslagna
bestämmelsen är en praktisk, enkel och i alla avseenden tilltalande lösning.

RFV anser all förslaget innebär elt avsleg från
grundtanken i ATP-systemet, nämligen den att socialförsäkringsavgifterna skall
bäras av den ekonomiskl starkare parten och att avgifisskyldigheten således
inte skall kunna övervältras på en arbetstagare. Enligl verkel är förslaget
avseende avtal om egenavgift inte heller förenligt med tillämpningen av den
nordiska konvenfionen utan medför problem i fall där den som ulför arbetet är
bosalt i ett annat nordiskt land. Verket ställer sig tveksamt till förslaget.

FÖD är också tveksam till förslagel och anför atl det är
avsett att tillmö

tesgå kritik från utlandet där man bl.a. reagerat mot att handelsagenter en

ligt svensk rätt bedöms som arbetstagare. Enligt domstolen finns uppenbarli

gen här en risk för atl en stark arbetsgivarpart kan framtvinga för arbetstaga

ren ogynnsamma villkor. Domstolen har också svårl att förstå varför man

skall införa en undantagsregel som lar sikte just på handelsagenter knutna

fill en utländsk arbetsgivare. En svensk arbelsgivare föreslås inle på motsva- 76

rande sätt
kunna avtala bort sin avgiftsskyldighei. Domstolen har också på- Prop.
1986/87:16 talat de negativa effekter som uppstår för den enskilde som har inkomsi
av tjänst och skall betala egenavgifter.

TCO delar inle utredningens uppfattning när det gäller avgifisskyldigheten
för arbetstagare som utför arbete i Sverige men är anställda hos ulländsk
juridisk eller fysisk person. Enligt TCO bör denna kategori ha samma ställning
som övriga anställda i Sverige. Del uppmärksammade problemet med handelsagenter
skulle kunna lösas genom att dessa erhöll företagarregistrering. Vanligen
driver väl dessa redan i dag sin verksamhel i bolagsform, varför de inte bör
vara något större problem ur avgiftssynpunkt. Beträffande handelsrepresentanter
(dvs. säljare), servicetekniker och andra som enligl svensk rättspraxis
otvivelaktigt är att anse som arbetstagare finns ingen anledning att
övervältra det ekonomiska ansvarei för socialavgifterna på arbetstagaren. De
bör ha samma skydd som övriga arbetstagare. 1 varje fall i dagens arbetsmarknadsläge
kan det vara svårt för den enskilde atl motsätta sig elt avtal om atl han själv
skall stå för alla socialavgifter samtidigt som det kan vara praktiskt taget
omöjligt för honom atl få igenom en lön som ligger ungefär 30 procent över den
svenska genomsnittsinkomsten för hans yrke.

SAFoch Sveriges Industriförbund anser det angeläget att
tillämpningsfrågorna när det gäller den nordiska konvenlionen om social trygghel
får en sådan lösning atl avtalsmöjligheten kan bli tillämplig även i renl
nordiska affärsförhållanden.

En del remissinstanser, t.ex. länsrätten i Siockholms län,
SACO/SR, SHIO-Familjeföretagen och Direktförsäljningsföretagens förening, har
i allmänna ordalag funnit det otillfredsställande med de negativa effekter som
blir en konsekvens av utredningsförslaget i de avseenden som innebär egenavgifter
i inkomstslaget tjänst.

6 Ändringar i taxeringslagen

RSV ifrågasätter förslagel alt när likställighelsavlal har
Iräffais den som uppbär ersättningen skall ange delta i sin självdeklaration. Verkel
anser all kravet på informalion till myndigheterna tillgodoses med
utredningens förslag om skyldighet att lämna kontrolluppgift på ersäitning som
omfattas av likslällighetsavtal.

Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår atl förslagel till
ändring i 37 § bör i förtydligande syfle göras på så sätl atl kompletteringen
sätts in direkt under respektive punkt, d och k, i stället för endasl under punkl
k.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det
välbetänkt med förslagen om viss upplysningsskyldighet i självdeklaralionen,
men påpekar all en komplettering också bör göras i 37 § så att kontrolluppgift
också skall lämnas lill ledning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.
SACO/SR framför liknande synpunkter.

77

7
Ändringar i uppbördslagen Prop. 1986/87:16

Den
lokala skallemyndigheten i Sollentima anför, i underremiss lill länsstyrelsen
i Stockholms län, att den föreslagna ändringen av 75 § är synnerligen välkommen.
Skattemyndigheten framför alt nuvarande bestämmelser ofta innebär all olika
lokala skattemyndighet upprättar granskningsrapport och fastställelsebeslut.
Det är inte heller ovanligt atl i anledning av en sådan granskningsrapport
skall fastställelsebeslut meddelas av ett avsevärt antal lokala
skattemyndigheter utspridda över hela landet. Detta är mycket orationellt och
administrativt tungrott. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har liknande
synpunkter och framhäller att den föreslagna lagändringen i 75 § kommer att
rationalisera arbetet med fastställelsebesluten.

78

Bilaga 4 Prop. 1986/87:16

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbelsgivare

dels att 3, 50 och 51 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 22
a-d §§, saml närmasl före 22 a och 22 d §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag meddelas av den
länsstyrelse till vilken uppbördsdeklaralionen skall lämnas, om inle annal
följer av 32 §.

Den lokala skattemyndighetens beslut enligt denna lag
meddelas av den lokala skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad
för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. Är arbelsgivaren inte
registrerad, meddelas beslut av den lokala skattemyndigheten i del fögderi där
arbetsgivaren är bosatl. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller
är utländsk juridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas beslutet av
den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi.

I fråga om beslut enligl 22 a §skaU anknyiningen lill
arbetsgivaren enligt andra stycket i stället gälla uppdragsgivaren.

Förhandsbesked 22 a §

Den lokala skatlemyndighelen får meddela förhandsbesked
angående skyldighelen atl beiala socialavgifier efler gemensam skriftlig
ansökan av dem som har iräffal eller avser att Iräffa avial, enligl vilket den
ene (uppdragstagaren) mot ersättning skaU utföra ett arbele åt den andre
(uppdragsgivaren).

Sökandena skaU lämna de uppgifter som behövs för an ett
förhandsbesked skall kunna meddelas. Om den lokala skattemyndigheten finner atl
den inte har tillräcklig grund för att meddela ett förhandsbesked skall ansökningen
avvisas.

79

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

22 b §

Ett förhandsbesked skaU ange om uppdragsgivaren blir
skyldig att betala arbetsgivaravgifter eller inte och vilka grunder för
beräkning av socialavgifter som kommer att gällaför uppdragstagaren.

22 c §

Ett förhandsbesked som har vim-nii laga kraft skaU, om en
av sökandena yrkar del och beskedel är till-lämpligt, iaktlas vid tiUämpningen
av bestämmelserna om arbelsgivaravgifter och egenavgifter enligl lagen (1981:691)
om socialavgifter saml av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomsi och
pensionsgrundande inkomst enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Förhandsbeskedet gäller ersällning som utges sedan beskedet har meddelats men inie
senare än ett år därefter.

Eftergift av betalningsskyldighet 22 d§

Den skyldighel som en arbetsgivare har enligt denna lag
att betala arbetsgivaravgifter som belöper på en av honom utgiven ersällning
får heh efterges, om han

1. inte insåg att han var arbetsgiva

re för den som utförde det arbele för

vilkel han utgett ersättningen och

2. med hänsyn liU föreUggande

omständigheter måste anses ha sak

nat anledning räkna med att han var

arbetsgivare.

Var den med vilken arbetsgivaren har avtalat om arbetets
utförande registrerad till betalning av preliminär A-skatt får eftergift
medges endast om särskilda skäl föreligger.

Om det visar sig an eftergift skulle kunna medges skaU
detta beaktas, även om det inte har yrkats.

Fråga om eftergift prövas av den lokala skattemyndigheten.

50 §

Den lokala skattemyndighetens Den lokala
skaliemyndighelens

beslut får överklagas genom besvär beslut får
överklagas genom besvär hos länsrätten. Beslul enligt 5 § hos
länsrätten. Beslut enligt 5 §

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

Iredje stycket, 6 § tredje slyckel el- tredje stycket, 6 §
tredje stycket el

ler 19 § andra stycket överklagas ler 19 § andra stycket överklagas

dock genom besvär hos länsstyrel- dock genom besvär hos länsstyrel

sen. Beslut enligt nämnda stycken sen. Beslut enligt nämnda stycken

får inle överklagas av det allmänna eller 22 a Hår inte överklagas av det

ombudet. allmänna ombudet.

Sjömansskattekonlorets beslut fär överklagas genom besvär
hos sjömansskallenämnden. Besvärshandlingen skall ha kommit in senast två
månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Den lokala skattemyndighetens Den lokala skattemyndighetens

eller sjömansskattekontorets beslul eller
sjömansskattekontorets beslut om revision eller beslut varigenom om revision
eller beslut varigenom vite har förelagts fär inte överklagas. vite har
förelagts får inte överlclagas.

Detsamma gäller den lokala skattemyndighetens beslut
enligt 22 a § andra stycket. Om en besvärshandling före besvärstidens utgång
har kommit in till en annan länsrätt eller länsstyrelse än den som har att
pröva besvären, skall handlingen anses ha kommit in i rätt tid. Handlingen
skall omedelbart översändas till den länsrätt eller länsstyrelse till vilken
den rätteligen borde ha ingetts.

51 §

Beslut av den lokala skatlemyn- Beslut av
den lokala skattemyn-

digheten eller sjömansskattekonto- digheten eller
sjömansskattekonto

ret, som fär överklagas, skall på an- ret, som får överklagas, skall på an

sökan av arbetsgivaren omprövas av sökan av arbelsgivaren eller, närfrå-

den lokala skattemyndigheten re- ga är om beslut enligt 22 a §, en av

speklive sjömansskallekontoret. sökandena omprövas av den lokala

Ansökningshandlingen skall ha skattemyndigheten respekfive sjö-

kommit in före besvärstidens ut- mansskattekontoret. Ansöknings

gång. Vad som har sagts nu gäller handlingen skall ha kommit in före

dock inle beslul enligt 5 § tredje besvärsiidens utgång. Vad som har

slyckel, 6 § iredje stycket eller 19 § sagts nu gäller dock inte beslut enligt

andra stycket. Ett beslul får inte om- 5 § tredje slycket, 6 § tredje stycket

prövas om arbelsgivaren eller det eller 19 § andra slyckel. Ett beslut

allmänna ombudet har anfört besvär får inte omprövas om arbetsgivaren

över det. eller det allmänna ombudet har an-

fört besvär över det. I fråga om beslul som har meddelats
enligt 22 a § gäller vad som sagts nu, om en av sökandena anförl besvär över
beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.
Bestämmelserna i 22 d § gäller i fråga om arbetsgivaravgifter för ersättning
som utgetts efler ikraftträdandet.

81

2
Förslag till Prop. 1986/87:16

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring' dels att 11 kap. 2
§ och 20 kap. 2 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas
en ny paragraf, 3 kap. 2 a §, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 2a§

Vid
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från en
arbetsgivare som är bosatt ulomlands eller är en utländsk juridisk person
anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser arbete som
utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren är ense om att ersättningen
skall hänföras till sådan inkomst.

11
kap. 2f Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naiuraförmåner,
i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme
arbelsgivare utgiven lön som under etl år ej uppgått till 1 000 kronor. I fråga
om arbeie som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande
inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och
andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anslällning
anses även

a)
sjukpenning enligt denna lag
eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning
som utgår enligl annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i
den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst,

b)
föräldrapenning,

c)
vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i
den mån bidraget inle är ersättning för merkostnader,

d) dagpenning
från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant
arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant ar

betsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag
under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad

rehabilitering i form av dagpenning,

g) fimstudiestöd,
inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligl studie

stödslagen (1973:349),

h)
delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

'
Lagen omtryckt 1982:120.

Senaste
lydelse 1986:162. ' 82

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänsteplikliga
under repetilionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning
eller särskild övning inom värnpliktsubildningen, läkare under försvarsmedicinsk
tjänstgöring saml civilförsvarsplikliga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux)
och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare,

I) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring eller
molsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden
utgående bidrag som ej är alt hänföra till inkomsi av annat förvärvsarbete
enligt 3 §, i den mån regeringen så förordnar.

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som
sägs i första stycket för arbele som någon ulfört för nägon annans räkning
utan atl vara anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap, 2 § andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av an- Vid beräkning av inkomsi av an-

ställning skall hänsyn tas till lön eller ställning skall
hänsyn tas till lön eller

annan ersättning, som den försäk- annan ersättning, som den försäk

rade har fått från en arbetsgivare, rade har fått från en arbelsgivare,

som är bosalt utom rikel eller är ul- som är bosatt utom riket eller är ut

ländsk juridisk person, endast i fall ländsk juridisk person, endasl i fall

då den försäkrade sysselsatts här i då den försäkrade sysselsatts här i

riket eller tjänstgjort som sjöman rikel och överenskommelse inte träf-

ombord på svenskt handelsfartyg, fals enligt 3 kap. 2 a § eller då han

Vad som sägs här skall inte gälla be- tjänstgjort som sjöman ombord på

träffande lön till svenska medborg- svenskt handelsfartyg. Vad som sägs

are, om svenska staten eller, där lö- här skall inle gälla beiräffande lön

nen härrör från utländsk juridisk till svenska modborgare, om sven

person, en svensk juridisk person, ska staten eller, där lönen härrör

som äger etl bestämmande inflytan- från utländsk juridisk person, en

de över den utländska juridiska per- svensk juridisk person, som äger etl

sonen, enligt av riksförsäkringsverk- besiämmande inflytande över den

et godtagen förbindelse har att svara utländska juridiska personen, enligt

för tilläggspensionsavgiften. av
riksförsäkringsverket godtagen

förbindelse har att svara för till-läggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas lill lön eller annan ersäitning
från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från
arbetsgivare, som lillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inle
är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beiräffande lön till
svensk medborgare eller till den som ulan all vara svensk medborgare är bosall
i riket, om en ulländsk beskickning här i riket enligl av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har atl svara för lilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt iredje eller fjärde
stycket skall anses såsom arbetsgivare.

20 kap, 2§-'' Vid lillämpningen av bestämmelserna i 11
kap. 6 a § om försäkrad, som vårdar barn, skall med barn som där sägs
likställas fosterbarn.

3 Senaste lydelse 1985:87. 83

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1986/87:16

Med
förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och 11 kap. 6 a §
likställas den, med vilken förälder är eller varil gift eller har eller har
haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med
förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den
som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och
fostran i syfte att adoptera det.

Enligt
2 § andra stycket lagen Enligl 2 § andra stycket lagen

(1983:850) om undantag
från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. skall ersättning som
avses i nämnda lag i vissa fall anses som inkomst av annal förvärvsarbete
vid tillämpning av denna lags bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst
och pensionsgrundande inkomst.

(1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen
(1953:272) m.m. skall ersättning som avses i nämnda lag i vissa fall anses som
inkomst av annat förvärvsarbete vid tillämpning av denna lags bestämmelser om
sjukpenninggrundande inkomsi och pensionsgrundande inkomst. Vid tilllämpning
av sisinämnda beslämmelser gäller vidare vad som i 22 c § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifier från arbetsgivare sägs om iakttagande av
förhandsbesked.

Att ersättning enligt 14
och 15 §§ lagen (1983; 1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare är att betrakta som inkomst av anslällning vid fillämpning av
bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomsi och pensionsgrundande inkomst
framgår av 17 § nämnda lag.

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst för år 1986 eller lidigare
är.

84

3
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Prop. 1986/87:16

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om
socialavgifter dels alt 1 kap. 2 §, 2 kap. 2 §, 3 kap. 4 §, 4 kap. 8 § och 5
kap. 1 § skall ha

följande
lydelse,

dels att del i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap.
3 a §, av följande

lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1 kap.

2§'

Avgifterna
skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och har inkomsi av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har utgett
sådant bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän
försäkring anses som arbetsgivare.

Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som
är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomsi av
annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 11 kap. 3 § nämnda
lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har utgett
sådant bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän
försäkring anses som arbetsgivare. Vid tillämpning av denna lag gäller vidare
vad som i 22 c § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked.

Bestämmelser om belalning av avgifter vid vissa uppdrag
finns i lagen (1983:850) om undanlag från vissa bestämmelser i uppbördslagen
(1953:272) m.m.

Bestämmelser om betalning av arbetsgivaravgifter finns
också i 18 § lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare.

2 kap.

2 §2 En
arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts till
sådana för varje år beiala även sjömanspensionsavgift med 1,20 procent.

I fråga
om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift beräknas efter
de procentsatser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den
andel av de

I fråga
om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift beräknas efter
de procentsatser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
riksförsäkringsverket århgen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den
andel av de

' Senaste
lydelse 1983:1078. Senaste lydelse 1984:605,

85

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

i 1 § första stycket 1 och 2 angivna i 1 § försia stycket 1 och 2 angivna

procentsatserna som svarar mol för- procentsatserna
som svarar mot för

hållandet mellan antalet svenska hållandet
mellan antalet svenska

sjömän och hela antalet sjömän på sjömän
och hela antalet sjömän på

svenska handelsfartyg i medeltal för svenska
handelsfartyg i medeltal för

den 31 oklober de tre år som när- den
30 september de tre år som

mast föregått det år då procentsat- närmast
föregått det år då procent-

serna fastställs. Hänsyn skall därvid satserna
fastställs. Hänsyn skall där-

inte tas fill fartyg med en brutto- vid
inte tas lill fartyg med en brutto

dräktighet undersfigande 300. Pro- dräktighei
understigande 300. Pro

centsatserna beräknas med två deci- centsatserna
beräknas med två deci

maler, maler.

Med sjöman avses i denna lag den som skall betala
sjömansskatt enligt 1 § 1 mom. första slycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

3a§

I avgiftsunderlaget skaU inle ingå sådan ersättning som
avses i 3 kap. 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

3 kap.

4P

Grunden för beräkning
av avgift Grunden för beräkning av avgift

enligt 1 § 1 och 5-7 utgörs av in- enligt 1 § 1 och 5-7 ulgörs
av in

komst av annat förvärvsarbete som komst av annal förvärvsarbele som

avses i 3 kap. 2 § lagen (1962:381) avses i 3 kap. 2 eller 2 a lagen

om allmän försäkring. (1962:381) om allmän försäkring.

Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2-4 utgörs av inkomsi
av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.

4 kap.

8§ Av influtna arbelarskyddsavgifter enligl 2 kap. 1 § förs
8,7 procenl till staten som bidrag till kostnader för arbetarskyddsstyrelsens
och yrkesinspektionens verksamhet och 54,3 procent till ett särskilt konto hos
riksgäldskontoret, som disponeras enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen.

Återstoden av influtna arbetar- Återstoden av influtna arbetar-

skyddsavgifter enligt 2 kap. 1 § förs skyddsavgifier enligl
2 kap. 1 § förs

till en fond, benämnd arbetar- till en fond, benämnd arbelsmil-

skyddsfonden, vars tillgångar ;ö/o«den, vars tillgångar skall ut-

skall utgöra bidrag till göra bidrag till

1.
kostnader i övrigl
för forskning och utveckling saml utbildning och information beträffande
arbetarskydd,

2.
kostnader för
forskning och utveckUng samt utbildning och information beträffande
medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt,

3.
kostnader för
skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts enligt 6 kap. 2 § tredje
stycket arbetsmiljölagen (1977:1160),

4.
kostnader för
utbildning av slyrelserepresenlanier för de anställda,

Senaste lydelse 1985:1006.

■• Senaste lydelse 1985,323, 86

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

5.
kostnader för arbetstagarorganisationernas forskningsinitierande verksamhet.

Influtna
arbetarskyddsavgifter enligl 3 kap. 1 § förs i sin helhel till det särskilda
konto som anges i första stycket.

5
kap. 1 §

Om
eftergift i vissa fall av skyldighet att beiala arbetsgivaravgifter föreskrivs
i 22 d § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Har
den som är skyldig att betala annan egenavgift än tilläggspensionsavgift
avlidit, skall 75 § 1 mom. kommunalskallelagen (1928:370) fillämpas beträffande
befrielse från skyldighet att betala avgiften.

I
fråga om befrielse i vissa fall från skyldighet att beiala egenavgift för fill-läggspension
gäller särskilda bestämmelser.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987 och fillämpas såvitt gäller 2 kap. 3 a §
och 3 kap. 4 § på ersättning som utgetts efter lagens ikraftträdande.

87

4
Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Prop.
1986/87:16

Härigenom
föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)'

dels
att 37 § 1 mom, skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall
införas en ny paragraf, 25 e §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

25
e§

Har överenskommelse
enligt 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring träffats
om att viss ersättning skall anses som inkomst av anställning skall den som uppbör
ersättningen ange detta i sin självdeklaration. SkaU ersättning från arbelsgivare,
som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person, enligt
överenskommelse som avses i 3 kap. 2 a § nämnda lag hänföras tiU inkomst av
annat förvärvsarbele skall också della anges i deklarationen.

Nuvarande lydelse 37
§ / mom.Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering
av preliminär A-skatt, som har innehåUits genom skatleavdrag, skall varje år
ulan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående
kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

1.
a) Staflig och kommunal myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse
och annan juridisk person än dödsbo,

c)
fysisk person och dödsbo, som
bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i fråga om förmåner,
som utgått från sådan förvärvskälla, samt

Vem
uppgiften skall avse

Den som hos den uppgiftsskyldige
innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som
av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta eller periodiskt utgående
ersättning, ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse eller annan
stiftelse.

Vad
uppgiflen skaU avse

Avlöning, arvode, annan
ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom
naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som
mottagaren hafl att bestrida. Här mottagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten
naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget

'
Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:773.

Senaste
lydelse 1985:1029.

Nuvarande lydelse

Prop.
1986/87:16

d) fysisk
person och dödsbo, som innehaft annan fastighet, i fråga om förmåner som ulgåll
från sådan förvärvskälla.

lämnas.
Avser livränta skadestånd fill följd av personskada skall angivas om livräntan
utgör skattepliktig intäkt.

Undantag:

d) utbetalning till rörelseidkare av ersättning för
tillfälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt av rörelse för mottagaren.

Föreslagen lydelse

37 §
1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering
av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år
utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående
kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

1. a) Statlig och kommunal myndighet,

b)
aktiebolag, ekonomisk
förening, fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,

c)
fysisk person
och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i
fråga om förmåner, som utgått från sådan förvärvskälla, samt

d) fysisk
person och

dödsbo, som innehaft

annan fastighet, i fråga

om förmåner som ut

gått från sådan för

värvskälla.

Vem
uppgiften skall avse

Den som
hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört
tillfälligt arbete eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension,
livränta eller periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit
förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse.

Vad
uppgiften skaU avse

Avlöning,
arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant
eller såsom naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader,
som mottagaren haft att besirida. Har mottagaren haft att erlägga vederlag för
åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget lämnas. Avser
livränta skadestånd till följd av personskada skall angivas om livräntan utgör
skattepliktig intäkt.

Föreslagen
lydelse Prop. 1986/87:16

Undantag:

d) utbetalning fill rörelseidkare av ersättning för tillfälligl arbete,
om ersällningen utgör intäkt av rörelse för mottagaren och arbetsgivaravgifter
inte skall beräknas på grundval av ersättningen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års
taxering.

90

5
Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Prop.
1986/87:16

Härigenom
föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)' dels att 44 och 75 §§ samt 85 §
1 mom. skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny
paragraf, 86 a §, och anvisningar till 75 § av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

44 §

Länsstyrelsen skall övervaka, att arbetsgivaren behörigen
fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i 39-43 §§.

Det åligger lokal skattemyndighet att biträda
länsstyrelsen vid fullgörande av ovannämnda övervakning.

På
begäran av arbelsgivare eller arbetstagare skall den lokala skattemyndigheten
å den ort, där arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen eljest utbetalas,
lämna besked i frågor, som angå skyldigheten att verkställa skatteavdrag,
beräknandet av sådant avdrag eller fillämpningen i övrigt av bestämmelserna
i 39-43 §§.

På begäran av arbelsgivare eller arbetstagare skall den
lokala skattemyndigheten lämna besked i frågor, som angår skyldighelen atl
verkställa skatteavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i
övrigt av bestämmelserna i 39-43 §§. Sådana besked skaU meddelas av den lokala
skattemyndighet som avses i 3 § andra slyckel lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbelsgivare. Länsstyrelsen och den lokala
skattemyndigheten äger på begäran av arbetsgivare lämna besked beträffande
arbetstagares skatteavdrag,

75 §2 Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att
göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt,
som skalleavdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har
underlåtit att avdraga. Gäller arbetsgivarens ansvarighet på grund av
underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt arbetstagare, som ej är
känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att avdraga anses utgöra 40
procent av den lön på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.

Fråga
om arbeisgivares betalningsskyldighet enligt första stycket skall prövas av
den lokala skattemyndighet som avses i 3 § andra slycket lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Fråga
om arbetsgivares betalningsskyldighet enligt första stycket skall prövas av
den lokala skattemyndighet som har eller skulle ha utfärdat arbetstagarens
skattsedel. Om arbetslagaren ej är känd, skall dock frågan prövas av den lokala
skattemyndighet som skall debilera slutlig skatt för arbetsgivaren för del inkomstår
under vilket skalleavdraget skulle ha gjorts.

' Lagen omtryckt 1972:75,

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:771.

Senaste lydelse 1979:489.

91

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

Åläggs betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av
underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatl, innan slullig skatt har
debiterats för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorls,
skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas också arbetstagaren, om
han är känd. Beloppet får indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som
gäller för restförd skatt.

Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet
har ålagts arbetsgivaren, men före debiteringen av slutlig skall som avses i
tredje stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas
arbetstagaren. Blir arbetslagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut
meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller lillkommande skatt
som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller
fjärde stycket åläggas arbetstagaren också efler det att slutUg skatt har
debiterats, om del med fog kan antagas att lillkommande skatl kommer att
påföras honom.

(Se vidare anvisningarna.)

85 §

1 mom. Den lokala skatlemyn- 1 mom.
Den lokala skattemyn-

dighetens beslul enligl denna lag dighelens beslut enligl
denna lag

överklagas hos länsrätten genom be- överklagas hos länsrätten genom be

svär. I fråga om beslut om fastsiäl- svär om inte annat följer av andra

lande av avgiftsunderlag för egenav- stycket. I fråga om beslut om fast

gifter gäller vad som föreskrivs i 11 § ställande av avgiftsunderlag för

lagen (1959:551) om beräkning av egenavgifter gäller vad som före-

pensionsgrundande inkomst enligt skrivs i 11 § lagen (1959:551) om be

lägen (1962:381) om allmän försäk- räkning av pensionsgrundande in

ring, komst enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring.

Beslut om preliminär taxering. Beslut
om preliminär taxering,

sättet för uttagande av preliminär sättet för uttagande av
preliminär

skatt, debitering eller jämkning av skatt, debitering eller jämkning av

sådan skatt, verkställande av skatte- sådan skatt, verkställande av skatte

avdrag och anstånd med inbetalning avdrag och anstånd med inbetalning

av skatt överklagas dock hos länssty- av skatt överklagas hos länsstyrelsen

relsen genom besvär. genom besvär. Vad som sagts nu

gäller dock inle lokal skattemyndighets beslut med
anledning av en begäran enligt 44 § om besked angående skyldigheten att
verkställa skatteavdrag. De allmänna ombuden får överklaga lokala
skattemyndigheters beslut endast i fråga om arbeisgivares ansvarighet för
arbetstagares skalt.

Lokala skaltemyndigheters beslut om revision enligt 78 § 1
mom. eller varigenom vile har förelagts får inte överklagas.

Om en besvärshandling före besvärstidens utgång inkommit
till någon annan länsrätt eller länsstyrelse än den som har att pröva
besvären, skall de trots detta tas upp fill prövning. Handlingarna skaU då
omedelbart översändas till den länsrätt eller länsstyrelse som skall pröva
besvären.

■" Senaste lydelse 1984:866. 92

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:16

86 a §

I fråga om besvär över länsrättens eller kammarrättens beslul
beträffande beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs
i 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Anvisningar lill 75 §

En arbetsgivare får anses ha hafl skälig anledning att
underlåta skatteavdrag bland annat om förutsättning för eftergift föreligger
enligt 22 d § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
i fråga om arbetsgivaravgifterna för den ersättning på vilken skatteavdrag
skulle ha gjorts.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1987. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande såvitt angår

1.
44 §, i fråga
om besked som begärts före ikraftträdandet;

2.
85 § 1 mom., i
fråga om beslut med anledning av sådan begäran om besked som gjorts före
ikraftträdandet;

3.
86 a §, i fråga
om beslul som meddelats före ikraftlrädandel.

93

94

Innehåll Prop. 1986/87:16

Proposilionen.................................................................. ........ 1

Proposilionens
huvudsakliga innehåll............................. ........ 1

Propositionens
lagförslag................................................ 3

Utdrag ur
protokoll vid regeringssammanträde den 5 juni 1986. ... 19

1
Inledning................................................................... 19

2
Allmän molivering...................................................... ...... 20

2.1
Behovet av en
reform....................................... ...... 20

2.2
Förhandsbesked
i socialavgiftsfrågor............... 23

2.3
Eftergift av
betalningsskyldighet...................... 27

2.3.1
Allmänl.................................................... 27

2.3.2
Förutsättningarna
för eftergift och eftergiftsbestämmelsernas utformning 30

2.3.3
Behörighet att
pröva fråga om eftergift, m.m.. . 34

2.4
Särskilda beslämmelser
för arbetstagare som har en utländsk arbetsgivare 35

2.5
Vissa
uppgiftsskyldigheter................................ ..... 37

2.5.1
Uppgifter i
självdeklaration.................... 37

2.5.2
Kontrolluppgift........................................ 38

2.6 Ändringar i uppbördslagen................................ 39

2.6.1
Vissa
behörighetsbestämmelser m.m.... 39

2.6.2
Jämkning av
ansvarighetsregeln i 75 § uppbördslagen 41

2.6.3
Besvärstiden
för överklagande av beslut om avgiftsunderlaget för egenavgifter.............................................................. 41

2.7
Vissa lekniska
ändringar i socialavgiftslagen..... 42

2.8
Organisatoriska
och administrativa effekter...... 43

3
Upprättade
lagförslag............................................... 44

4
Specialmotivering...................................................... ..... 44

4.1
Förslagel lill
lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare..................................................... ..... 45

4.2
Förslaget till
lagom ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 49

4.3
Förslaget lill
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 51

4.4
Förslaget till
lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 53

4.5
Förslagel lill
lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 53

5
Hemställan................................................................ ..... 55

6
Beslut........................................................................ .... 55

Utdrag ur lagrådets protokoll den 11 juni 1986.............. 56

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 seplember

1986................................................................................
57

1
Anmälan av lagrådsyllrande......................................
57

2
Tid för årsuppgiftens
avlämnande m.m..................... 58

3
Hemställan................................................................
59

4
Beslut........................................................................
59

Bilagal Nuvarande
regler beträffande arbetslagarbegreppet i so- Prop. 1986/87:16

cialförsäkringsrättslig
och skatterättslig lagstiftning ... 60

Bilaga
2 Sammanfattning av socialavgiftsutredningens förslag

Företagarregistrering - klarare regler för socialavgifter

(DsS 1985:1) .................................... 66

Bilaga
3 Uidrag ur remissammanställning över Socialavgiftsul-

redningens betänkande (Ds S 1985:1) Företagarregi

strering - klarare regler för socialavgifter... 70

Bilaga 4
Lagrådsremissens lagförslag................. 79

95

gotab
Stockholm 1986 85344