Prop. 1986/87:160

Regeringens proposition

1986/87:160 [

om riksdagens ombudsmäns och /""'

o Prop.

justitiekanslerns
ställning som åklagare, 1986/87:160

m. m.

Regeringen föreslår riksdagen alt anla de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 maj 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs vissa ändringar som rör
riksdagens ombudsmäns (JO:s) och justitiekanslerns (JK:s) ställning som
åklagare och deras roll i det disciplinära ansvarssystemet.

Enligt förslaget skall JO och JK i sin brottsutredande
verksamhet omfattas av samma lagregler som gäller för åklagare i allmänhet.
Sekretessen hos dem skall utvidgas vad gäller förundersökningar i brottmål och
beträffande uppgifter om personliga förhållanden från enskilda.

Vidare föreslås att JO och JK skall få en partsliknande
roll i vissa ärenden angående disciplinansvar eller avskedande hos disciplinmyn-dighel
eller angående begränsning av behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal
eller veterinär all utöva sill yrke.

Slutligen föreslås en utvidgning av JK:s tillsynsområde
till all omfatta vissa offenlliga uppdragstagare i affärsverkens bolag.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 160

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens
ombudsmän

Härigenom föreskrivs att 6, 7, 21 och 22 §§ lagen
(1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:160

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

6§

Ombudsman
avgör ärende genom beslut, vari han får uttala sig om huruvida åtgärd av
myndighet eller befattningshavare strider mot lag eller annan författning eller
annars är felaktig eller olämplig. Ombudsman får även göra sådana uttalanden
som avser atl främja enhetlig och ändamålsenlig rättstillämpning.

Ombudsman fär som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare
som genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget har
begått annan brottslig gärning än tryckfrihetsbrotl. Vid prövning av fråga om
ålal gäller 20 kap. 6 § och 7 § första och tredje stycket rättegångsbalken.

Om befattningshavare genom alt åsidosätta vad som åligger
honom i tjänsten eller uppdraget gjort sig skyldig till fel, som kan beivras genom
disciplinärt förfarande, får ombudsman göra anmälan till den som har
befogenhet att besluta om disciplinpåföljd.

Ombudsman fär som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare
som genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget har
begått annan brottslig gärning än tryckfrihelsbrolt. Ger utredningen i ärende
ombudsman anledning anta att sådan brottslig gärning begåtts, till-lämpas vad
som föreskrivs i lag om förundersökning, åtal och åtalsun-derlåtclse samt om
allmän åklagares befogenheter i övrigl ifråga om brolt under allmänt ålal. I
mål som har väckts vid tingsrätt bör talan fullföljas till högsta domstolen endast
om synnerliga skäl föranleder det.

Om befattningshavare genom atl åsidosätta vad som åligger
honom i tjänsten eller uppdraget gjort sig skyldig till fel, som kan beivras genom
disciplinärt förfarande, får ombudsman göra anmälan till den som har
befogenhet att besluta om disciplinpåföljd. Om den som är legitimerad eller
annars behörig atl utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller
detaljhandeln med läkemedel eller yrke som veterinär har varit grovt oskicklig
vid utövningen av sitt yrke eller på annal sätt visat sig uppenbart olämplig atl
utöva detta, får ombudsman göra anmälan till den som har befogenhet att
besluta om äterkallelse av legitimationen eller behörigheten. Motsvarande
anmälan får göras i fråga om begränsning av så-

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

dan legitimerad yrkesutövares behörighet, om denne har
missbrukat sin behörighet på något annat sätt.

Anser ombudsman det vara påkallat atl befattningshavare
avskedas eller avslängs från sin tjänst pä grund av broUslig gärning eller grov
eller upprepad tjänsteförseelse, fär han göra anmälan härom till den som har
befogenhet att besluta om sådan åtgärd.

När ombudsman har gjort anmälan I etl sådant ärende som
avses i Iredje eller fjärde stycket skall han i ärendet få tillfälle all
komplettera egen utredning och atl yttra sig över utredning som har tillförts
ärendet av någon annan samt all närvara, om muntligt förhör hålls. Vad som nu
sagts gäller dock inte ärenden om avstängning.

Prop.
1986/87:160

Har myndighet meddelat beslut mot befattningshavare i
ärende om tillämpningen av särskilda bestämmelser för tjänstemän i lag eller
annan författning om disciplinansvar eller om avskedande eller avstängning
frän tjänsten på grund av brottslig gärning eller tjänsteförseelse, får
ombudsman föra talan vid domstol om ändring i beslutet. Närmare bestämmelser om
sådan talan meddelas i lag eller annan för-fattnmg.

Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivel sökt
ändring vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet lill-kommit
efter anmälan av ombudsman, är denne ensam befattningshavarens motpart i
tvisten.

Vad i lag eller annan författning fräga om tvister som
avses i denna

Har myndighel meddelat beslut mot befattningshavare i
ärende om tillämpningen av särskilda bestämmelser för tjänstemän i lag eller
annan författning om disciplinansvar eller om avskedande eller avstängning
frän tjänsten pä grund av brottslig gärning eller fiänsleför-seelse, får
ombudsman föra talan vid domstol om ändring i beslutet. Detsamma gäller i fråga
om myndighels beslut i ärende om disciplinansvar mot den som tillhör hälso- pcli
.sjukvårdspersonalen eller är veterinär eller krigsman saml i fråga om
myndighels beslut i ärende om sådan behörighetsfråga som avses i 6 § Iredje
stycket. Närmare bestämmelser om sådan talan meddelas i lag eller annan författning.

Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt
ändring vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit
efter anmälan av ombudsman, företräder ombudsmannen det allmänna som
befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om ombudsmannen har
sökt ändring i beslutet.

är föreskrivet om arbetsgivare skall i paragraf äga
motsvarande tillämpning

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:160

på ombudsman. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 §
första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall dock ej
tillämpas i fråga om tvist i vilken ombudsman för talan.

21 §

Ombudsman
skall verkställa de utredningsåtgärder som fordras för prövning av klagomål
och andra ärenden.

När ombudsman enligt regeringsformens föreskrifter begär
upplysningar och yttranden, får han förelägga vite om högsl I 000 kronor.
Ombudsman får utdöma försuttet vite.

Kan det misstänkas atl befattningshavare som sägs i 7 §
gjort sig skyldig till förseelse, för vilken disciplinpåföljd bör åläggas, och
kan del befaras att skriftlig anmaning enligt 14 kap. I § första stycket lagen
(1976:600) om offentlig anställning ej kan tillställas honom inom två år efter
förseelsen, får ombudsman utfärda sådan anmaning. An-maning som nu har sagts
gäller även som underrättelse enligt 29 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-
och sjukvårdspersonalen m.fl. Första meningen har motsvarande tillämpning
ifråga om underrättelse enligt 25 § lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän, m. m.

När ombudsman enligt regeringsformens föreskrifter begär
upplysningar och yttranden / andra ärenden än dem där han har beslutat att
inleda jörundersökning, får han förelägga vile om högst 1 000 kronor.
Ombudsman får utdöma försuttet vite.

Kan det misstänkas att befattningshavare som omfattas av
bestämmelserna om disciplinansvar i lagen (1976:600) om offentlig anställning
har gjort sig skyldig till tjänsteförseelse, för vilken disciplinpåföljd bör
åläggas, och kan det befaras alt skriftlig anmaning enligt 14 kap. 1 § första
stycket nämnda lag inte kan tillställas honom inom två år efter förseelsen, får
ombudsman utfärda motsvarande anmaning. Vad som nu har sagts gäller även för
den som omfattas av bestämmelser om disciplinansvar och om anmaning eller
motsvarande underrättelse i någon annan författning.

När ombudsman är närvarande vid domstols eller myndighets
överläggningar har han ej rätt all yttra sin mening.

22 §

Ombudsman får uppdra åt annan att väcka och utföra åtal
som han har beslutat, dock ej åtal mot ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten.

Beslut an fullfölja talan till högsta domstolen får ej
fattas av annan än ombudsman. / mål, som an-hängiggjorts vid underrätt, bör talan
fullföljas till högsta domstolen endast om synnerliga skäl föranleder det.

Ombudsman
får uppdra åt annan att leda förundersökning som han har beslutat och att väcka
och utföra åtal som han har beslutat, om inte åtgärden avser ledamot av högsta
domstolen eller regeringsrätten.

Beslut att överklaga dom eller beslut lill högre rätt får
inte fattas av annan än ombudsman.

Ifall som avses i 7 § får ombudsman förordna tjänsteman
vid om-budsmannaexpeditionen att föra talan på ombudsmannens vägnar.

Nuvarande lydelse

Föreslageri lydelse

I ärende som avses i 6 § tredje eller fjärde stycket får
ombudsman bemyndiga tjänsteman vid ombuds-mannaexpeditionen att vidta behövliga
handläggningsåtgärder.

Prop.
1986/87:160

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn

Härigenom
föreskrivs att 3, 5-7 och 10 §§ lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

3 § '

Under justitiekanslerns fillsyn står dessutom

1. kommunala myndigheter och andra myndigheter som ej är
statliga,

2. tjänstemän och andra befattningshavare vid
myndigheter som avses

under 1,

3. andra
som, utan att vara knutna lill statlig myndighet, innehar tjänst eller
uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna deras
verksamhet, dock ej ledamöter av riksdagen, kyrkomötet eller beslutande kommunal
församling.

3.
andra som, utan
att vara knutna till statlig myndighet, innehar tjänst eller uppdrag varmed
följer myndighetsutövning, såvitt avser denna deras verksamhet, dock ej
ledamöter av riksdagen, kyrkomötet eller beslutande kommunal församling,

4.
tjänstemän
och uppdragstagare i statliga affärsverk, när de för verkens räkning fullgör
uppdrag i sådana aktiebolag där staten genom verken utövar ett bestämmande
inflytande.

Vid tillsyn över kommunala myndigheter skall justiliekanslern
beakta de former i vilka den kommunala självstyrelsen utövas.

5§

Justiliekanslern
får som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som har begått
brottslig gärning genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller
uppdraget. Vid prövning av fråga om åtal gäller 20 kap. 6 § samt 7 § första, Iredje
och fjärde styckena rättegångsbalken.

Justiliekanslern får som särskild åklagare väcka åtal mot
befattningshavare som har begått brottslig gärning genom atl åsidosätta vad
som åligger honom i tjänsten eller uppdraget. Ger utredningen i ärende justiliekanslern
anledning anla att sådan brottslig gärning begåtts, tillämpas vad som
föreskrivs i lag

Senaste lydelse 1982:1169.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:160

om förundersökning, ålal och åialsunderlålelse saml om
allmän åklagares befogenheter i övrigt i fråga om brott under allmänt åtal.

I mål som har anhängiggjorts vid tingsrätt bör talan
fullföljas lill högsta domstolen endast om synnerliga skäl föranleder det.

6§

Har befattningshavare åsidosatt Har
befattningshavare åsidosatt

vad som åligger honom i hans tjänst vad som åligger honom
i hans tjänst

och kan felet beivras genom disci- och kan felet beivras genom disci

plinärt förfarande, får justitiekans- plinärt förfarande, får justiliekans

lern göra anmälan till den som har lem göra anmälan till den som har

befogenhet att besluta om disciplin- befogenhet atl besluta om disciplin

påföljd, påföljd. Om den som är legitimerad

eller annars behörig att utöva yrke inom hälso- och
sjukvården, landvården eller detaljhandeln med läkemedel eller yrke som veterinär
har varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller på annat sätt
visat sig uppenbart olämplig all utöva detta, får justiliekanslern göra anmälan
till den som har befogenhet att besluta om äterkallelse av legitimationen
eller behörigheten. Motsvarande anmälan får göras i fråga om begränsning av
sådan legitimerad yrkesutövares behörighet, om denne har missbrukat sin
behörighet på något annat sätl.

Anser justiliekanslern det vara påkallat att
befattningshavare avskedas eller avstänges från sin tjänst på grund av
brottslig gärning eller grov eller upprepad tjänsteförseelse, får han göra
anmälan härom till den som har befogenhet att besluta om sådan åtgärd.

När justiliekanslern har gjort anmälan i etl sådant ärende
som avses i första eller andra stycket skall han i ärendet få tillfälle alt
komplettera egen utredning och att yttra sig över utredning som har tillförts
ärendet av någon annan samt atl närvara, om muntligt förhör hålls. Vad som nu
sagts gäller dock inle ärenden om avstängning.

7 §-

Har myndighet meddelat beslut Har
myndighet meddelat beslut

mot befattningshavare i ärende om mot
befattningshavare i ärende om tillämpningen av särskilda bestäm-
tillämpningen av särskilda bestäm-

- Senaste lydelse 1986:422. É

har sökt ändring i beslutet.

Vad i lag eller annan författning är föreskrivel om
arbetsgivare skall i fräga om tvister som avses i denna paragraf äga
motsvarande tillämpning på justitiekanslern. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och
5 kap. 1 § första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
skall dock ej tillämpas i fråga om tvist i vilken justitiekanslern för
talan.

10 § Domstol och förvaltningsmyndighet samt tjänsteman
hos staten eller kommun skall tillhandagå justitiekanslern med de
upplysningar och yttranden som han begär. Sådan skyldighet åligger även
annan, om han står under justitiekanslerns tillsyn.

Nuvarande lydelse

melser för offentliga fiänstemän i lag eller annan
författning om disciplinansvar eller om avskedande eller avstängning från
tjänsten på grund av brottslig gärning eller tjänsteförseelse, får justiliekanslern
föra talan vid domstol om ändring i beslutet. Närmare bestämmelser om sädan talan
meddelas i lag eller annan författning.

Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt
ändring vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit
efter anmälan av justiliekanslern eller har även denne sökt ändring i
beslutet, är justiliekanslern ensam befattningshavarens motpart i tvisten.

Föreslagen
lydelse

melser for offentliga tjänstemän i lag eller annan
författning om disciplinansvar eller om avskedande eller avstängning från
tjänsten på grund av brottslig gärning eller tjänsteförseelse, får justiliekanslern
föra talan vid domstol om ändring i beslutet. Detsamma gäller i fråga om
myndighets beslut i ärende om disciplinansvar mot den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen eller är veterinär eller krigsman samt i fråga om
myndighets beslut i ärende om sådan behörighetsfråga som avses 16 § första
stycket. Närmare bestämmelser om sådan talan meddelas i lag eller annan
författning.

Har
befattningshavare enligt vad därom är föreskrivel sökt ändring vid domstol i
beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit efter anmälan av
justiliekanslern, företräder justiliekanslern det allmänna som befattningshavarens
motpart i tvisten. Detsamma gäller, om justiliekanslern

Prop. 1986/87:160

När justitiekanslern
begär upplysningar eller yttrande, får han förelägga vite om högsl 1 000
kronor. Justitiekanslern får döma ut försuttet vite.

När justitiekanslern
begär upplysningar eller yttrande ; andra ärenden än dem där han har beslutat
att inleda förundersökning, får han förelägga vile om högsl 1 000 kronor. Justitiekanslern
får döma ul försuttet vite.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

3 Förslag
till Prop. 1986/87:160

Lag om ändring i lagen (1936:567) om domkapitel

Härigenom föreskrivs att 13 § 2 mom. lagen (1936:567) om
domkapitel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 § 2 mom.' Åsidosätter innehavare av prästeriig
befallning vad som åligger honom i befattningen, äger del domkapitel under
vilket han lyder besluta om disciplinpåföljd, avskedande, åtalsanmälan och
avstängning med motsvarande tillämpning av 18 och 21-26 §§ statstjänstemannalagen
(1965:274). Lyder han ej under domkapitel, tillkommer befogenhet, som nu har
sagts, den myndighel som regeringen förordnar.

Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern
att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar, avskedande eller avstängning
och om handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion
för riksdagens ombudsmän och I 6 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns
tillsyn.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket
m. m.

Härigenom föreskrivs att 4 och 13 §§ lagen (1965:61) om
behörighet atl utöva veterinäryrket m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§' Har en legitimerad veterinär visat grov oskicklighet
vid utövning av veterinäryrket eller eljest visat sig uppenbart olämplig som
veterinär utan alt del föreligger sådant fall som avses i 3 §, får lanlbrukssiyrelsen
återkalla hans legitimation.

Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern
att göra anmälan i ärende som avses i första stycket och om handläggning av
sådant ärende finns i 6 § lagen (1986:765) med in-

' Senaste lydelse 1975:956. ' Senaste lydelse 1982:178.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:160

struktiön för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen
(1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn.

Om en veterinär, som har fått legitimation här i landet på
grund av auktorisation i ett annal nordiskt land förlorar denna auklorisalion,
skall lantbruksstyrelsen återkalla legitimationen.

13 § =

Talan mot lantbruksstyrelsens beslut enligt 2-5, 7 eller i
särskilt fall enligt 8 § föres hos kammartätten genom besvär.

Mot annat beslut av lantbruksstyrelsen enligt denna lag
föres talan hos regeringen genom besvär.

Beslut som lanlbrukssiyrelsen eller kammartälten meddelar
med stöd av denna lag länder till omedelbar efterrättelse, om annat ej
förordnas.

Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justiliekanslern
atl söka ändring i beslut som rör ålerkallelse av legitimation enligt 4 § första
styckel finns i 7 § lagen (1986:765) med Instruktion för riksdagens ombudsmän
och i 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas
inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

5 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs alt 35 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §'

Besvär över kammarrättens beslut i etl mål som har anhängiggjorts
hos kammarrätten genom överklagande eller underställning prövas av regeringsrätten
endast om regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd.

Meddelas ej prövningsfillständ, står kammarräUens beslut
fast. Erinran därom skall intagas i regeringsrättens beslut.

Vad som sägs i första styckel gäl- Vad som sägs i första stycket gäl

ler ej talan i mål om uUämnande av ler ej talan i mål om utlämnande av

allmän handling och talan, som i allmän handling samt talan som

mål om disciplinansvar föres av riksdagens ombudsmän eller justi-

riksdagens ombudsmän eller justi- tiekanslern/ö/-i mål om disciplinan-

tiekanslern. svar eller om ålerkallelse eller be-

' Senaste lydelse 1975:73. ' Senaste lydelse 1980:275.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

gränsning av behörighet all utöva yrke inom hälso- och
sjukvården, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel eller om ålerkallelse
av behörighet att utöva veterinäryr-kel.

Prop. 1986/87:160

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:600) om
offentlig anställning'

dels atl 16 kap. 3 § skall ha följande lydelse,

dels
att det i lagen skall införas en ny paragraf 14 kap. 11 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 14 kap. 11 §

Bestämmelser om handläggning av sådana ärenden om
disciplinansvar, avskedande eller avstängning som prövas efter anmälan av riksdagens
anbudsmän eller justitiekanslern finns i 6 § lagen (1986: 765) med instruktion
för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns
tillsyn.

Om rätt
för riksdagens ombudsmän och justitiekanslern atl söka ändring i beslut enligt
10 eller 11 kap. eller 13 kap. 1 § är föreskrivel i lagen (1975:1057) med
instruktion för justitieombudsmännen och i lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns
fillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.

Med anledning av talan som avses i första stycket får
dock disciplinpåföljd åläggas eller skärpas endast om det är påkallat från
all-

Bestämmelser
om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern atl söka ändring i
beslut enligt 10 eller 11 kap. eller 13 kap. 1 finns i 7 . lagen (1986:765)
med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 7 J lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns
tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.

' Lagen omlryckt 1986:430.

-
Förutvarande 14 kap. 11 § upphävd 1979:214.

10

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:160

män synpunkt. Avskedande eller avstängning får beslutas
endast om myndighetsutövning är förenad med anställningen samt arbetslagaren
har begått eller, vid avstängning, är misstänkt för brolt för vilket är
stadgat fängelse i minst två år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-
och sjukvårdspersonalen m. fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:11) om tillsyn
över hälso-och sjukvårdspersonalen m.fl.

dels alt 14, 24 och 40 §§ skall ha följande lydelse,

dels atl del i lagen skall införas en ny paragraf, 38 a §,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Har den som avses bli föremål Påföljd
får inte åläggas, om den

för disciplinpåföljd enligt denna lag som avses bli
föremål för disciplininte inom tvä år efter förseelsen er- påföljd enligt
denna lag inte inom hållit underrättelse enligt 29 S eller två år efter
förseelsen har fått un-molsvarande underrättelse från derrättelse
enligt 29 § eller anma-riksdagens ombudsmän eller justi- ning enligi 21 §
tredje styckel lagen Uekar\s\ern, får påföljd ej åläggas. (1986:765) med
instruktion för riksdagens ombudsmän eller motsvarande bestämmelse i fråga om
justitiekanslern.

24 §

Frågor om disciplinansvar skall tas upp på anmälan av
socialstyrelsen eller av den patient som saken gäller eller, om patienten inte
själv kan anmäla saken, en nära anhörig till honom.

Andra frågor som avses i 19 § las upp på anmälan av
socialstyrelsen eller på ansökan av den som saken gäller.

Om rätt för riksdagens ombuds- Bestämmelser om rätt för riksda-

män och för justitiekanslern att gens ombudsmän och för justitie-

göra anmälan som avses i första kanslern att göra anmälan / ärende

styckel finns del särskilda före- som avses i första eller andra

skrifter. stycket finns / 6 § tredje stycket
la-

gen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän
och i 6 § första styckel lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:160

38 a §

Bestämmelser om handläggning av sådana ärenden om
disciplinansvar eller om ålerkallelse eller begränsning av behörighet som prövas
efter anmälan av riksdagens ombudsmän eller justitiekanslern finns i 6 § femte
stycket lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 §
tredje st:,'ckel lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn.

40 § Talan mot ansvarsnämndens beslut som är slutligt får
föras av

1. socialstyrelsen för all tillvarata allmänna intressen,

2.
enskild som
enligt 24 § första stycket har anmält en fråga om disciplinansvar, om beslutet
har gåft honom emot,

3.
annan som
beslutat angår, om det har gått honom emot.

Om rätt för riksdagens ombuds- Bestämmelser om rätt för riksda-

män och justitiekanslern att söka gens ombudsmän och för justitie-

ändring i beslut om disciplinansvar kanslern alt söka ändring i beslut

finns det bestämmelser i lagen om disciphnansvar eller behörig-

(1975:1057) med instruktion för ju- hetsfråga med anledning av fel i

stitieombudsmännen c'ch i lagen yrkesutövning finns i 7§ lagen

(1975:1339) om justitiekanslerns (1986:765) med instruktion för riks-

tillsyn. Talan skall väckas inom dagens ombudsmän och i 7 § lagen

fyra veckor från det beslutet har (1975:1339) om justitiekanslerns

meddelats. tillsyn. Talan skall väckas inom

fyra veckor från det beslutet har meddelats.

Med
anledning av talan som anges i andra stycket får dock disciplinpåföljd åläggas
eller skärpas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag
träder i krft den 1 januari 1988.

12

8 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs aU 11 kap. 4 § sekretesslagen
(1980:100)' skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:160

Nuvarande
Ivdelse

11

Föreslagen lydelse kap. 4§

Sekretess
gäller hos riksdagens ombudsmän och justifiekanslern i deras tillsyn över
offentlig verksamhet och hos justitiekanslern i hans verksamhet för alt
bevaka statens rätt eller tillhandagå regeringen med råd och utredningar i
juridiska angelägenheter endast i den mån det följer av andra eller iredje
stycket. Sekretess gäller inle i något fall beslut av justitieombudsman
varigenom ärende avgörs.

Sekretess gäller hos riksdagens ombudsmän och justitiekanslern
i deras tillsyn över offentlig verksamhet och hos justiliekanslern i hans
verksamhet för alt bevaka statens rätt eller tillhandagå regeringen med råd
och utredningar i juridiska angelägenheter endast i den mån det följer av
andra, iredje eller fjärde stycket. Sekretess gäller inte i något fall beslut
av justitieombudsman varigenom ärende avgörs.

Erhåller
justitieombudsman eller justiliekanslern i verksamhet, som anges i första
stycket, från myndighet uppgift som är sekretessbelagd där, gäller sekretessen
också hos ombudsmannen eller justitiekanslern. Förekommer uppgiften i sådan
handling som har upprättats med anledning av verksamheten, gäller sekretess hos
ombudsmannen eller justitiekanslern dock endast i den mån det kan antas att
allmänt eller enskilt intresse lider avsevärd skada eller betydande men om
uppgiften röjs.

Erhåller
justitieombudsman eller justitiekanslern i verksamhet, som anges i första styckel,
uppgift från enskild, gäller sekretess enligt 2 kap. i den mån det kan antas
att riket lider betydande men om uppgiften röjs.

Erhåller justitieombudsman eller justiliekanslern i
verksamhet, som anges i första stycket, uppgift från enskild, gäller

/. sekretess enligt 2 kap. i den mån det kan antas alt
riket lider betydande men om uppgiften röjs,

2. sekretess lill skydd för enskilds personliga
förhållanden i den mån uppgiften skulle ha varit sekretessbelagd hos myndighel
som ärendet får anses avse och del kan antas att den som uppgiften rör eller
någon honom närslående lider betydande men om uppgiften röjs.

Har justitieombudsman eller justitiekanslern beslutat
inleda förundersökning, tillämpas 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 och 18 §§ i verksamhet
som anges i första stycket och som utövas av honom i egenskap av åklagare.

Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1988. Lagen omtryckt 1985:1059.

13

9 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser
av krigsmän, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:644) om
disciplinförseelser av krigsmän, m. m.

dels au 9 och 55 §§ skall ha följande lydelse,

dels atl det i lagen skall införas en ny paragraf 31 a §,
av följande lydelse.

Prop. 1986/87:160

Nuvarande
lydelse

Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han inte inom
två år från förseelsen har undertätials enligt 25 § om vad som anförs mot honom
eller fått motsvarande underrättelse från riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.

9§

Föreslagen lydelse

Disciplinpåföljd får inte åläggas nägon, om han inle inom
två år från förseelsen har undertättats enligt 25 § om vad som anförs mot honom
eller fått anmaning enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion
för riksdagens ombudsmän eller motsvarande bestämmelse ifråga owjustifiekanslern.

31 a §

Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern
att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar och om handläggning av sådana
ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän
och 16 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn.

Om rätt
för riksdagens ombudsmän och justitiekanslern att söka ändring i beslut om
disciplinansvar är föreskrivet i lagen (1975:1057) med instruktion för
justitieombudsmännen och i lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns tillsyn.
Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.

Med anledning av talan som anges i första stycket får
dock disciplinpåföljd åläggas eller skärpas endast om det är påkallat från allmän
synpunkt.

Bestämmelser
om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att söka ändring i
beslut om disciplinansvar/(n«i i 7 J lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens
ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall
väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.

Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1988.

14

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:160

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1987

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition om riksdagens ombudsmäns och justitiekanslerns
ställning som åklagare, m. m.

1 Inledning

I
samband med tillkomsten av 1974 års regeringsform (RF, omtryckt 1985:866)
infördes också nya bestämmelser om riksdagens ombudsmän (JO) och justitiekanslern
(JK).

År
1983 tillsatte riksdagen en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över JO-ämbetet.
Kommittén, som antog namnet 1983 års JO-utredning, avgav är 1985 belänkandet (SOU
1985:26) JO-ämbetet. En översyn.

På
grundval av betänkandet och de remissyttranden som inhämtats över det (se
sammanställning i KU 1986/87:2 bilaga 1) fattade riksdagen år 1986 beslut om en
reformering av JO-ämbetet (KU 1986/87:2, rskr. 3, SFS 1986:764, 765). Riksdagen
gav därvid regeringen till känna vad konstitutionsutskottet anfört. Genom
delta tillkännagivande har riksdagen hos regeringen begärt förslag som gäller JO:s
och JK:s ställning som åklagare och deras roll i det disciplinära
ansvarssystemet. Samtidigt har riksdagen tillstyrkt att JO-utredningens förslag
i dessa delar i alll väsentligt skall läggas till grund för kommande förslag.

Jag
avser nu att ta upp de frågor som riksdagens begäran avser samt ytterligare två
frågor som rör JO och JK.

Den
ena av sistnämnda båda frägor avser en framställning från justitieombudsmannen
Tor Sverne om en utvidgning av sekretessen hos JO. Framställningen bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter
remiss har yttranden över framställningen avgetts av JK, kammarrätten i
Sundsvall, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, riksskatteverket,
skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges Advokatsamfund, Pressens Samarbetsnämnd,
Sveriges Radio AB samt Tidningarnas Telegrambyrå. En sammanställning över
remissyttrandena har upprättats inom justitiedepartementet och finns
tillgänglig i ärendet (dnr 1320-85).

Den
andra frågan gäller en utvidgning av JK:s tillsynsområde till att

omfatta också tjänstemän och uppdragstagare i de statliga affärsverken när

de för verkens räkning fullgör uppdrag i verkens bolag. Denna fråga har 15

anmälts i prop. 1986/87:99
om ledning av den statliga förvaltningen. Där Prop. 1986/87:160 aviseras atl
lagförslag i ämnet skall tas upp i samband med övriga här aktuella frågor.

Frågan
har tidigare varit föremål för förslag i verksledningskommitténs belänkande (SOU
1985:41) Affärsverken och deras företag. Del betänkan-del har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden
har publicerats av civildepartementet (Ds C 1986:7).

Jag
har i detta ärende samrålt med cheferna för försvars-, social-, jordbruks- och
civildepartementen i de frågor som rör resp. departement.

Slutligen
vill jag nämna att jag förutsätter atl riksdagen själv tar upp frågan om
eventuella konsekvensändringar i fråga om andra författningar om riksdagen och
dess myndigheter.

Regeringen
beslutade den 2 april 1987 atl inhämta lagrådels yUrande över förslag lill lag
om ändring i lagen (1986:765) med instrukfion för riksdagens ombudsmän m. fl.
lagar. De lill lagrådet överlämnade förslagen överensstämmer, frånsett vissa
redaktionella ändringar, med de lagförslag som jag avser att lägga fram nu.
Lagrådet har i sitt yttrande, som bör fogas till protokollet som bdaga 2, lämnat
de remitterade förslagen ulan erinran.

2 Reformeringen av JO-ämbetet

Riksdagens
beslut om en reformering av JO-ämbetet innebär huvudsakligen organisatoriska
förändringar av nuvarande ordning. En chefsombudsman ges en mera markant
chefsroll. Han biträds av tre justitieombudsmän. Däremot har inga ändringar
skett i de grundläggande frågorna om JO:s ställning som ett extraordinärt
organ, om formerna för hans kontroll av den offentliga verksamheten och om
omfattningen av hans tillsynsområde. Reformeringen tog sig uttryck i vissa
ändringar i riksdagsordningen (SFS 1986:764) och en ny lag (1986:765) med
instruktion för riksdagens ombudsmän (JO-instruktionen).

Samband
med det nu berörda riksdagsbeslutet har etl tidigare beslut av riksdagen att
begära en översyn av tjänsleansvaret (JuU 1985/86:34, rskr. 296). En sådan
översyn pågår för närvarande inom regeringskansliet med sikte pä all ett
förslag skall kunna sändas ut på remiss senare under 1987.

Som
nämnts i inledningen har riksdagen samtidigt med beslutet om reformeringen av JO-ämbetet
begärt förslag från regeringen i fråga om JO:s och JK:s ställning som åklagare
och deras roll i det disciplinära ansvarssystemet. I det betänkande från konsfitutionsutskottel
som riksdagen därvid har godkänt finns uttalanden om vilka ändringar av
bestämmelserna om JO och JK som bör göras. I alll väsentligt förordas samma
ändringar som JO-utredningen har föreslagit och som remissinstanserna i stort
sett har godtagit.

Jag
lägger i del följande fram de förslag som riksdagen sålunda har

begärt. Förslagen överensstämmer med något undantag med utskottets

uttalanden. Jag redovisar inte JO-utredningens förslag, remissyttrandena 16

eller
utskottets uppfattning annat än om det finns anledning lill detla, som där
avvikelser har gjorts från tidigare ställningstaganden. I stället hänvisas till
utskottets betänkande.

Prop.
1986/87:160

3 JO:s och JK:s ställning som åklagare

Förslag: JO och JK skall i sin brottsutredande verksamhet
omfattas av samma lagregler som gäller för åklagare i allmänhet. Till följd
härav skall nuvarande bestämmelser om JO:s och JK:s rätt alt förelägga vile när
de begär upplysningar och yttranden inle gälla när de begär upplysningar och
yttranden under förundersökning.

JO
tilläggs uttryckligen befogenhet att uppdra åt någon annan att leda en
förundersökning som han har beslutat om. Vidare skall den nuvarande möjligheten
slopas all JO låter någon annan besluta om alt fullfölja talan till annan högre
rätt än högsta domstolen.

Skälen för förslaget: Enligt 6 § andra stycket JO-instruktionen
har JO rätt att som särskild åklagare väcka ålal mot en person som står under
hans tillsyn och som genom brolt har åsidosatt något åliggande i sin
befattning. Av samma lagrum framgår alt reglerna i rättegångsbalken om
åtalsplikt och åialsunderlålelse gäller när JO prövar fräga om åtal.
Motsvarande bestämmelser beträffande JK finns i 5 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns
tillsyn (JK-lagen, ändrad senast 1986:422).

Enligt vad
riksdagen har uttalat skall JO och JK också i forlsäUningen kunna utöva åklagarfunktioner.
En utgångspunkt är vidare atl de, på samma sätl som enligt den nuvarande
ordningen, skall ha fria händer atl välja vilka ärenden som skall tas upp lill
utredning. Men efter del atl de har beslutat all la upp ell ärende till
utredning bör de vara bundna av reglerna om förundersökning och åtal. Del
finns, främst med hänsyn till de enskilda som berörs, ett befogat intresse av
att låta samma regler gälla för en brottsutredning, oavsett om det är allmän
åklagare eller JO resp. JK som utreder saken. JO och JK bör därför i sin brottsutredande
verksamhet omfattas av samma lagregler som gäller för åklagare i allmänhet.

Det
föreslås följaktligen alt i stället för den nuvarande hänvisningen till enbart
reglerna i 20 kap. 6 och 7 S§ rättegångsbalken om åtalsplikt och åtalsunderiätelse
del i 6 § JO-instruktionen resp. 5 § JK-lagen skall hänvisas till vad som i
lag är föreskrivet rörande förundersökning, åtal och åtalsunderiätelse samt om
allmän åklagares befogenheter i övrigt. Det får anses vara av betydelse all en
hänvisning uttryckligen görs också fill reglerna om förundersökning, eftersom
dessa bestämmelser är avsedda alt trygga både den enskildes intresse av en
allsidig och objektiv utredning och det allmännas intresse av aU brolt beivras
effektivt. Som JO-utredningen har anfört får det förutsättas alt eU beslut av
JO eller JK all inleda förundersökning klart kommer till uttryck i skriftlig
form.

Den
föreslagna bestämmelsen är självfallet inte avsedd all hindra JO och JK från atl
anlita polisen och de allmänna åklagarna i sin brotlsbeivrande

17

2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 160

verksamhet. Efter beslutet om förundersökning kan JO resp.
JK således Prop. 1986/87:160 besluta all anlita allmän åklagare för genomförandet
av förundersökningen. Om beslutet inte innebär atl ärendet i dess helhet
överlåts till allmän åklagare skall, sedan förundersökningen slutförts, ärendet
återställas till JO eller JK, som har atl ta ställning i åtalsfrågan. De skall
därvid iaktta samma regler om åtalsplikt och åialsunderlålelse som de allmänna
åklagarna.

En särskild fråga som rör förundersökning hos JO är hur
man skall lösa konkurrenssituationen när såväl JO som allmän åklagare har tagit
upp ett ärende. Del bör givetvis inte förekomma alt förundersökning rörande
samma gärning äger rum samtidigt hos flera åklagare. I de få fall som kan bli
aktuella bör saken kunna lösas i samförstånd mellan JO och berörd allmän
åklagare. Man kan vidare utgå från atl riksåklagaren kommer att meddela
åklagarna allmänna råd eller rekommendationer på den här punkten, om det visar
sig finnas ett behov av det.

Eftersom JO och JK, enligt det förevarande förslaget, i
sin brottsutredande verksamhet skall omfattas av samma lagregler som åklagare
i allmänhet bör den nuvarande bestämmelsen om deras rätt all, när de i
enlighet med 12 kap. 6 § andra stycket RF begär upplysningar och yttrande,
förelägga vile inte gälla, om de begär upplysningar eller yttrande under
förundersökning. Deras möjligheter alt inhämta uppgifter från en fiänstemän
bör ju inte skilja sig från de regler som gäller för andra åklagare.

JO-utredningen har föreslagit alt en begränsning av
möjligheten att förelägga vite skall gälla endast för upplysningar vid förhör
under förundersökningen. Detta förslag kommenteras inle i utskoltsbetänkandel.
Med tanke på att JO och JK kan begära upplysningar även på annal sätl än vid
förhör, t. ex. genom att inhämta upplysningar skriftligen, anser jag det mest
följdriktigt att en sådan begränsning fär gälla generellt för upplysningar och
yttranden under förundersökning. Bestämmelserna i 21 § andra stycket JO-instruktionen
resp. 10 § andra stycket JK-lagen om rätt för JO resp. JK atl förelägga vite
bör alltså kompletteras med en föreskrift om atl dessa bestämmelser inte gäller
när JO eller JK begär upplysningar under förundersökning. Rätten atl förelägga
vite tas enligt detta förslag inle bort för andra utredningar.

Enligt 22 § första stycket JO-instruktionen kan JO uppdra
ål någon annan alt väcka och utföra åtal som han har beslutat. JO bör också ges
rätt alt uppdra åt t. ex. någon av sina medarbetare atl leda sådan förundersökning
som han har beslutat. Beträffande allmän åklagare följer av 12 kap. 6 § andra styckel
RF en skyldighet att biträda JO i nu avsett hänseende. Beträffande JK gäller
redan en sädan delegationsmöjlighet (14 § andra stycket förordningen 1975:1345
med instruktion för justitiekanslern, JK-instruktionen, 14 § ändrad senast
1985:1063).

En annan delegeringsfråga som bör tas upp rör bestämmelsen
i 22 §

andra stycket JO-instruktionen om alt JO har rätt att låta annan fatta beslut

om alt fullfölja talan till högre rätt, dock inte i fråga om talan till högsta

domstolen. Även frågan om fullföljd till hovrätt får anses vara så viktig att

det bör ankomma på JO personligen att besluta härom. Den föreliggande

delegalionsmöjligheten i ovannämnda lagrum bör därför inskränkas i enlig- IJ

het härmed. En motsvarande
ändring bör göras i JK-instruktionen. Jag avser därför att senare återkomma till
regeringen rned förslag i denna del.

Jag vill i detta
sammanhang också anmäla att jag inle nu tar upp utskottets önskemål om ett
förtydligande av 6 § JO-inslruktionen så att det klargörs att det undantag från
JO:s kompetens, som nu finns i 6 § JO-instruktionen i fråga om tryckfrihetsbrotl
som någon under JO:s tillsyn har begått i tjänsten, även skall avse
yttrandefrihetsbrott enligi andra lagar, såsom radioansvarighetslagen
(1966:756). Den frågan bör behandlas i samband med den fortsatta beredning av
frågan om etl utbyggt grundlagsskydd för fler medier än del tryckta ordet som
jag har aviserat tidigare denna dag i ärendet om en proposition om ändringar i
tryckfrihetsförordningen m. m.

Prop. 1986/87:160

4 Sekretessen hos JO och JK

4.1 Sekretesskyddet hos JO och JK vad gäller förundersökningar
i brottmål

Förslag: Den
begränsade sekretess som för närvarande gäller hos JO och JK skall utvidgas så atl
uppgifter i förundersökningar som bedrivs av JO eller JK får samma
sekretesskydd som uppgifter i andra förundersökningar.

Skälen
för förslaget: Sekretessen hos JO och JK är enligt 11 kap. 4 § sekretesslagen
(1980:100; omtryckt 1985:1059, ändrad senast 1986:1407) starkt begränsad.
Bestämmelserna i paragrafen avser i huvudsak deras tillsyn över offentlig
verksamhet. Sekretessen hos JO är något mindre omfattande än hos JK, eftersom JO:s
beslut alltid skall vara offentliga. I övrigl likställs JO och JK i
sekretesshänseende. Erhåller JO eller JK uppgifter från en annan myndighet och
är uppgifterna sekreiessbelagda där, gäller sekretessen också hos JO resp. JK.
Förekommer uppgifterna i en handling som har upprättats med anledning av
tillsynsverksamheten gäller dock sekretessen hos JO eller JK endast i den mån
det kan antas all elt allmänt eller enskilt intresse lider avsevärd skada eller
betydande men om uppgifterna röjs. I detla fall gäller alltså sekretess endast
om elt särskilt kvalificerat skaderekvisil är uppfyllt.

Beträffande
uppgifter som JO eller JK erhåller från en enskild gäller sekretess endast till
skydd för sådana intressen som nämns i 2 kap. sekretesslagen (dvs. s. k.
utrikes- och försvarssekretess) och endast i den mån det kan antas att riket
lider betydande men om uppgiften röjs (se vidare avsnitt 4.2).

Till
tillsynsverksamheten räknas i detla sammanhang bl. a. ålal (prop. 1979/80:2 Del
A s. 298), vilket torde innebära atl även förundersökningar inbegrips.

När
det gäller den brotlsbeivrande verksamhet som ankommer på allmän åklagare och
polismyndighet finns det särskilda regler i sekretesslagen om s. k. förundersökningssekreless.
Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller

19

sekretess för bl. a. uppgifter som hänför sig till
förundersökningar i brolt- Prop. 1986/87:160 mål eller till åklagares,
polismyndighets eller tullmyndighets verksamhet i övrigt för att förebygga,
uppdaga, utreda eller beivra brotl. Förutsättningen för alt sekretess skall
gälla för en uppgift är att del kan antas att syftet med beslutade eller
förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om
uppgifterna röjs.

I 9 kap. 17 § sekretesslagen finns vissa bestämmelser som
är meddelade av hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden. Enligt denna
paragraf gäller sekretess på samma verksamhetsområde hos bl. a. åklagare och
polis som enligt 5 kap. I § för uppgifter om en enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller
men om uppgifterna röjs. I 9 kap. 18 § finns bestämmelser om vissa
begränsningar i sekretessen enligt föregående paragraf Bl.a. gäller sekretessen
inte beslut i en åtalsfråga. Vidare upphör sekretessen ofta att gälla när åtal
har väckts. Sekretessen enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 och 18 §§ gäller fullt
ut hos JO och JK i deras verksamhet som åklagare bara i de fall som inte ingår
i deras tillsynsverksamhet (SOU 1985:26 s. 200 f).

Att sekretesskyddet är mer begränsat vad gäller JO och JK
beror förstås på intresset av öppenhet och offentlig insyn i deras
tillsynsverksamhet (prop. 1979/80: 2 Del A s. 298). Detta intresse kvarstår med
oförminskad styrka. Som JO-utredningen har pekat pä framstår emellertid
nuvarande ordning som inkonsekvent i de relativt få fall där JO eller JK har
beslutat inleda förundersökning. Som framgått gäller nämligen för närvarande
olika regler beroende pä om det är JO eller JK å ena sidan eller åklagare eller
polis å andra sidan som gör utredningen. Det ter sig mindre följdriktigt, om
det för samma brottsutredning gäller skilda sekretessregler i olika skeden av
utredningen, när JO eller JK uppdrar ål en allmän åklagare alt göra själva
förundersökningen. Det kan också hävdas att samma sekretess bör gälla hos JO
och JK i deras roll som åklagare oavsett om det är någon offentlig funktionär
under deras tillsyn som är misstänkt eller om det är någon annan person.

Därför förordas att de regler i sekretesslagen som gäller
för förundersökning hos allmänna åklagare skall gälla också hos JO och JK. Mot
bakgrund av att tillsynsverksamheten bara i få fall får karaktären av
brottsutredning bör en sådan begränsad utvidgning av sekretessen kunna ske
trots del starka motstående intresset av öppenhet i tillsynsverksamheten. För
alt det skall gä alt klart skilja dessa fall från tillsynsverksamheten i övrigt
bör som utskottet har uttalat den utvidgning av sekretessen hos JO och JK som
här tagils upp endast omfatta förundersökningar i brottmål. De sekretessbestämmelser
som gäller för övrig verksamhet hos åklagare för att förebygga, utreda och
beivra brott bör alltså inte gälla hos JO och JK. Som tidigare nämnts är det förutsatt
att ett beslut av JO eller JK att inleda förundersökning skall dokumenteras.
Härigenom klargörs i vilka fall förundersöknings-sekretessen skall gälla.

20

4.2
Sekretesskyddet hos JO och JK för uppgifter lämnade av

enskilda ■

Prop.
1986/87:160

Förslag: Sekretessen hos JO och JK skall utvidgas
beträffande sådana uppgifter om enskilds personliga förhållanden som lämnas
till JO eller JK av enskilda personer. För sådana uppgifter skall sekretess
också gälla, om det kan antas atl den enskilde eller någon honom närstående
skulle lida betydande men om uppgiften lämnas ul. En andra förutsättning skall
vara att uppgifterna skulle ha varit hemliga hos den myndighet ärendet hos JO
eller JK avser.

Justitieombudsmannen Svernes framställning: JO skall få
möjlighet att när synnerliga skäl föreligger sekretessbelägga uppgifter om
enskilds hälsotillstånd eller personliga förhållanden i handlingar, som inges
till JO av enskilda personer.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar
förslaget utan erinran. En del av dem är dock kritiska till själva
utformningen av den föreslagna bestämmelsen och ifrågasätter bl. a. rekvisitet
synnerliga skäl. Några remissinstanser framhåller att förslaget också bör
omfatta verksamheten hos JK. Ett par av remissinstanserna avstyrker förslaget
och hänvisar till det stora insynsinlresset i den verksamhet som det här rör
sig om.

Skälen för förslaget: I avsnitt 4.1 har redogjorts för de
särskilda bestämmelser i 11 kap. 4 § sekretesslagen som reglerar sekretessen
hos JO och JK. Vad gäller uppgifter som lämnas från enskilda kan endast
sekretess enligt 2 kap. sekretesslagen, dvs. utrikes- och försvarssekretess,
komma i fråga. Som villkor för sekretess gäller dessutom atl del kan antas alt
riket lider betydande men om uppgiften röjs. Uppgifter av enskilda i l.ex.
klagomål och därtill bifogade handlingar lill JO och JK blir således i de allra
flesta fall offentliga, även om de skulle ha varit hemliga ifall de hade
lämnats av en myndighet.

Som anförs i förarbetena fill sekretesslagen bör JO och JK
arbeta under stor öppenhet och de båda myndigheterna i princip likställas när
det gäller sekretess (prop. 1979/80:2 Del A s. 298). Del är alltså, vilket
också framhålls av några remissinstanser, av stor betydelse att både JO och JK
är underkastade insyn från allmänheten och massmedia. Särskilt i fråga om
anmälningar av enskilda måste offentligheisintresset tillmätas stor betydelse.

Även om del således är myckel viktigt med insyn i JO:s och
JK:s tillsynsverksamhet, finns det dock fall där behovet av sekretess får anses
väga klart tyngre än intresset av offentlighet. Behovet av skydd för integri-letskänsliga
uppgifter i en anmälan från en enskild kan l.ex. i vissa fall vara så slort alt
det bör ta över intresset av insyn. Detla gäller kanske främst pä hälso- och
sjukvårdsområdet och på del sociala området där uppgifter som rör enskilda kan
vara särskilt känsliga. Del kan t. ex. hända att en patientjournal bifogas en
anmälan eller att själva anmälan innehåller myckel ömtåliga uppgifter om
personliga förhållanden. Om någon utomstående får fillgång till dessa
uppgifter, skulle det kunna medföra betydande men för den enskilde.

3 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 160

Det finns en presumiion för sekretess beträffande
uppgifter om enskilds Prop. 1986/87:160 personliga förhållanden inom många av
de verksamheter över vilka JO och JK har tillsyn, i. ex. hälso- och sjukvärden
och socialtjänsten. Om sådana uppgifter lämnas av den enskilde i en anmälan till
JO eller JK, får han emellertid som framgått räkna med alt de blir offentliga.
En effekt av del svaga sekretesskyddet för de uppgifter som den enskilde lämnar
till JO eller JK kan tänkas vara att den enskilde ibland drar sig för alt göra
en anmälan.

Visserligen gäller ett bättre sekretesskydd för uppgifter
som JO eller JK erhåller från en myndighel. Om den enskilde i sin anmälan inte
själv lämnar de känsliga uppgifterna utan hänvisar lill innehållet i l.ex. en
patientjournal som JO eller JK begär in från en myndighet, kan
sekretess-skyddet för uppgifterna i journalen upprätthållas. Sänder den
enskilde själv in journalen till JO eller JK gäller sekretessen däremot inle.
Denna ordning kan inte anses tillfredsställande.

Skäl får följaktligen anses föreligga för en ändring i
sekretesslagen för att uppnå vidgade möjligheter till sekretess hos JO och JK
för mycket känsliga uppgifter som lämnas av en enskild person.

Eftersom inskränkningar i offentligheten hos JO och JK
inte bör göras annat än om det finns myckel starka skäl för det, bör endast
sådana uppgifter sekrelessbeläggas vilkas röjande kan antas leda lill men av
särskilt påtagligt slag för den enskilde. Del skall alltså vara fråga om
uppgifter om personliga förhållanden som är utpräglat integritetskänsliga och
som skulle kunna medföra betydande men för den enskilde eller någon honom
närstående om de skulle lämnas ut. En förutsättning för sekretess bör vidare
vara att uppgifterna skulle ha varit sekreiessbelagda om de funnits hos den myndighel
tillsynsärendet gäller, dvs. den myndighel mot vilken klagomålen riktas eller
där den anmälde offenllige funktionären har varit verksam. Uppgifter som rör
förhållanden hos myndigheter, där någon sekretess för uppgifterna inte skulle
ha gällt, bör alltså vara offentliga även i fortsättningen. Med en sådan avgränsning
av sekretessen sker inget mera betydande avsteg från principen om öppenhet i JO:s
och JK:s tillsynsverksamhet. Det föreslås att en regel av angiven innebörd
skall tas in i 11 kap. 4 § sekretesslagen.

22

5 JO:s och JK:s roll i det disciplinära ansvarssystemet

5.1 JO:s och JK:s ställning i ärende hos
disciplinmyndighet

Prop.
1986/87:160

Förslag: JO och JK skall fä räll all yttra sig över
material som har tillförts etl ärende angående disciplinansvar och avskedande
hos en disciplinmyndighet till vilken de anmält en sådan fråga samt rätt att
närvara vid muntligt förhör. JO och JK skall även ha en sådan rätt vid
handläggningen av frågor om begränsning i rätlen att utöva vissa yrken i molsvarande
fall.

JO:s
och JK:s befogenhet alt utfärda en skriftlig anmaning under handläggningen av elt
ärende skall utvidgas till all gälla också bl. a. präster och veterinärer.

Skälen för
förslaget: I lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA, omtryckt 1986:430,
ändrad senast 1986:1131) finns bl. a. regler om disciplinansvar och om
avstängning och avskedande. En arbetstagare får åläggas disciplinpåföljd
(varning eller löneavdrag) för fiänsteförseelse om han uppsåtligen eller av oaktsamhel
har åsidosatt vad som ålegat honom i hans tjänst. Vid allvarligare eller
upprepade förseelser eller brott kan han avskedas. Inför ett avskedande kan
arbetstagaren avstängas från arbetet. De arbetstagare som omfattas av disciplinbeslämmelserna
i LOA är bl. a. arbetstagare med statligt reglerade anställningar, dvs. främst
arbetstagare vid myndigheterna under regeringen, de kommunalt anställda lärarna
och de anställda hos de allmänna försäkringskassorna. Men bestämmelserna är
även tillämpliga på anställningar vid riksdagen och dess verk.

Pä det
rent kommunala området regleras frågan om disciplinansvar i kollektivavtal och
frågan om avskedande i lagen (1982:80) om anställningsskydd (ändrad senast
1984:1008).

Både JO
och JK kan anmäla en fiänstemän såväl på det statligt reglerade området som på
det rent kommunala området lill den myndighet som är behörig, vanligtvis
anställningsmyndigheten, och begära alt fiänstemannen åläggs disciplinpåföljd,
avstängs eller avskedas i anledning av en fiänsteförseelse. Beträffande vissa
högre statliga fiänster är del statens ansvarsnämnd som är sådan disciplinmyndighel.
Vid nämnden fillämpas elt domstolsliknande förfarande.

För hälso-
och sjukvårdspersonalen, veterinärer, präster samt värnplik-figa och andra s.k.
krigsmän gäller vissa särbestämmelser. Frågor om disciplinansvar för hälso- och
sjukvårdspersonalen regleras i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m. fl. (tillsynslagen; ändrad senast 1986:1182) och prövas
av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Frägor om avstängning och
avskedande för denna personal regleras i LAS och i kollektivavtal. HSAN prövar
även vissa frågor om begränsning av behörighet all utöva yrke inom hälso- och
sjukvården, härom vidare i avsnitt 5.2. Frågor om disciplinpåföljd, avskedande
och avstängning för veterinärer under lantbruksstyrelsens tillsyn

23

samt återkallande av sådan behörighet all utöva yrke eller
verksamhet som Prop. 1986/87:160 meddelas av lantbruksstyrelsen prövas av velerinärväsendets
ansvarsnämnd enligt förordningen (1967:425) med instruktion för
lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna (omtryckt 1978:289; ändrad senast
1985: 880). Enligt lagen (1936:567) om domkapitel (ändrad senast 1982:944)
prövas frågor om disciplinansvar, avstängning och avskedande beträffande
präster av det domkapitel under vilket vederbörande befattningshavare lyder och
beträffande biskopar av ansvarsnämnden för biskopar. För handläggningen av
dessa ärenden är vissa bestämmelser i den annars upphävda statsfiänstemannalagen
tillämpliga.

Vad slutligen gäller värnpliktiga och andra krigsmän som
avses i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. prövas enligt
den lagen frågor om disciplinansvar av den myndighet där vederbörande fiänstgör
eller senast har fiänstgjort.

Ett disciplinärt förfarande inleds i regel genom att en
skriftlig anmaning utfärdas av disciplinmyndigheten till arbetstagaren (14 kap.
1 § LOA). Detla sker efter del att frågan om disciplinansvar aktualiserats
antingen inom den egna organisationen eller genom anmälan från någon som står
utanför myndigheten. Har arbetstagaren inte inom två år efter förseelsen
erhållit en sädan anmaning, fär disciplinpåföljd inte åläggas honom. An-maningen
har med andra ord en preskriptionsavbrytande verkan.

Enligt nuvarande ordning har JO och JK motsvarande
befogenheter all, om vissa förutsättningar är uppfyllda, under handläggningen
av ett ärende bryta preskription i fråga om disciplinpåföljd. De kan sålunda
utfärda anmaning om de under handläggningen av elt ärende, vari de överväger atl
efter utredning göra anmälan för åläggande av disciplinpåföljd enligt LOA och
gör den bedömningen att vederbörande disciplinmyndighet kommer atl få svårt all
hinna med anmaning enligt 14 kap. 1 § LOA.

Gällande regler innebär atl JO saknar befogenhet atl med
preskriptionsavbrytande verkan utfärda anmaning beträffande präster och
veterinärer. Denna ordning saknar fog. Även präster och veterinärer bör omfattas
av JO:s anmaningsrätt, förutsatt alt de står under dennes tillsyn.

Beträffande hälso- och sjukvårdspersonalen bör etl
förtydligande göras i JO-instruktionen av JO:s räll aU utfärda skriftlig anmaning.
Enligt 29 § tillsynslagen skall den, mot vilken åtgärd ifrågasätts, underrättas
om vad som anförts mot honom och föreläggas atl svara inom viss lid. JO bör
också i detta fall ges rätt atl vid preskriptionsfara bryta preskription genom atl
tillställa vederbörande anmaning atl inom en viss tid avge svar till HSAN.
Denna anmaning ersätter alltså den i paragrafen föreskrivna underrättelsen.
Motsvarande justering bör göras i lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.
m.

JO och JK bör ha samma befogenheter i det nu behandlade hänseendet.
Eftersom den molsvarande bestämmelsen om JK:s anmaningsrätt finns i JK-instruktionen,
avser jag all senare återkomma lill regeringen med etl förslag om ändring av
samma innebörd som del nu redovisade förslaget avseende JO.

En sådan skriftlig anmaning som här är aktuell sker som
framgått under

handläggningen hos JO eller JK innan nägon anmälan om disciplinpåföljd 24

har
gjorts. Efter det aU JO eller JK har gjort en disciplinanmälan har de för närvarande
formellt inle längre nägon del i handläggningen, eftersom de saknar
partsställning hos disciplinmyndigheten. Ett undantag från denna regel utgör
dock de ärenden som JO eller JK har anmält fill statens ansvarsnämnd. Där
behandlas de nämligen som part trots aU det inte finns några uttryckliga
bestämmelser härom (jfr 7 § förordningen 1986:54 med instrukfion för statens
ansvarsnämnd). 1 disciplinärenden som de anmält fill HSAN enligt tillsynslagen
är de också part.

Det finns ingen anledning aU
göra någon skillnad mellan ett sådant fall då etl anmält JO- eller JK-ärende
handläggs av statens ansvarsnämnd eller HSAN och då det handläggs av en annan slafiig
disciplinmyndighet. Det föreslås därför att JO och JK alltid skall ges
tillfälle alt yttra sig över sådant material som tillförts ärendet av någon
annan. De bör också ha rätt atl vara närvarande när förhör hälls i ärendet samt
ges tillfälle att komplettera sin egen utredning. Detta bör gälla i ärenden om
disciplinansvar, avskedande och behörighetsfrågor (sistnämnda ärenden behandlas
vidare i avsnitt 5.2), i vilka de har gjort anmälan hos disciplinmyndighelen,
men inte i ärenden om avstängning, framför alll med hänsyn fill all dessa är av
brådskande natur. Del bör införas nya bestämmelser om en sådan ställning för JO
och JK i JO-instruktionen resp. JK-lagen.

Jag
vill slutligen erinra om att frågor som rör JO:s och JK:s ställning i disciplinärenden
pä det kommunala området ses över av kommunalan-svarsutredningen (C 1986:02).

Prop.
1986/87:160

5.2 JO:s och JK:s befattning med behörighetsfrågor
angående hälso- och sjukvårdspersonalen och veterinärer

Förslag: JO och JK
skall ges rätt atl anmäla vissa behörighetsfrågor angående hälso- och sjukvårdspersonalen
och veterinärer till den myndighet som har att besluta i sådana ärenden.

Skälen för förslaget: Som
redan tidigare redovisats i avsnitt 5.1 prövar HSAN frågor om disciplinansvar
samt vissa behörighetsfrågor, bl. a. ärenden om ålerkallelse av främst
legitimation för yrkesutövare inom hälso-och sjukvården och om begränsning av rälten
för läkare, tandläkare och veterinärer all förskriva vissa läkemedel och
alkohol (6 § 2 mom. narkoli-kaförordningen 1962:704, lagrummet ändrat senast
1981:1348, resp. 5 § förordningen 1963:654 om försäljning från apotek av alkoholhalliga
läkemedel och teknisk sprit, m. m., 5 § ändrad senast 1982:118). Både JO och JK
har rätt att hos HSAN anmäla frågor om disciplinansvar. Någon möjlighet alt
påkalla prövning av behörighetsfrågor har de däremot inte. För närvarande kan
en sådan anmälan göras endast av socialstyrelsen och av den patient som saken
gäller eller, om patienten inle själv kan anmäla saken, en nära anhörig till
honom. Eftersom JO och JK kan anmäla disciplinfrågor hos HSAN är det naturiigl
att de också får anmäla behörighetsfrågor dit. Dessa frågor kan ju ha nära
samband med frågor om

25

disciplinansvar.
Från principiell synpunkt gäller dessutom att JO:s och JK:s möjligheter att
ingripa mot redan begångna fel i den offentliga verksamheten inte bör
begränsas mer än nödvändigt. Vad nu sagts gäller också behörighetsfrågor
angående veterinärer i ärenden hos velerinärväsendets ansvarsnämnd.

Det föreslås därior alt
det införs en ny befogenhet för JO och JK att anmäla frågor, som rör ålerkallelse
av legitimation eller annan behörighet atl utöva nu berörda yrken liksom andra
frågor om begränsning av vissa legitimerade yrkesutövares behörighet, till den
myndighet som har att besluta i sådana frågor. JO:s och JK:s befattning med
legitimationsfrågor bör dock begränsas till att gälla sådan äterkallelse av
legitimation eller annan behörighet atl utöva yrke där grunden för anmälan är aU
den legitimerade har varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller på
annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket. De bör däremot inte ges
befogenhet att göra anmälan till ansvarsnämnden om återkallelsen av legitimation
skulle grunda sig på sjukdom eller annan liknande omständighet. JO och JK bör
vidare ha rätt att göra anmälan om begränsning av en legifimerad yrkesutövares
rätt att förskriva vissa läkemedel och alkohol, om denne har missbrukat sin
behörighet.

I
avsnitt 5.1 har förordats att JO:s och JK:s ställning hos disciplinmyndighet
skall gälla också handläggningen av behörighetsfrågor. Frågan om JO:s och JK:s
rätt att överklaga en disciplinmyndigheis beslut om äterkallelse av behörighet
atl utöva yrke m. m. behandlas i avsnitt 5.3.

Prop.
1986/87:160

5.3 JO:s och JK:s talerätt och partsställning hos domstol

Förslag:
JO och JK skall ha rätt au föra talan om ändring i beslut mot veterinärer i
disciplinärenden samt beslut beträffande hälso- och sjukvårdspersonalen och
veterinärer i sådana ärenden om behörighetsfrågor, som de får anmäla till
vederbörande disciplinmyndighel.

De
inskränkningar som finns i LOA m.fl. författningar om JO:s och JK:s talerätt i
domstol i fråga om beslut i ärenden om disciplinansvar, avstängning och
avskedande skall avskaffas.

Om
JO eller JK är part i ett mål om disciplinansvar, avstängning, avskedande e. d.,
skall han vara ensam företrädare för det allmänna hos domstolen.

1 fråga om JO:s
delegationsrätt i disciplin- och behörighetsärenden skall gälla att han skall
kunna förordna någon medarbetare alt vidta behövliga handläggningsåtgärder. Han
skall också kunna delegera rätten att utföra talan på JO:s vägnar.

Skälen för förslaget:
Enligt 7 § JO-instruktionen och 7 § JK-lagen har både JO och JK rätt att föra
talan vid domstol om ändring i en disciplinmyndighets beslut om
disciplinansvar, avskedande eller avstängning. Ta-lerätlen gäller även beslut i
ärenden i vilka JO eller JK inte har gjort

26

anmälan.
På det rent kommunala området har JO och JK dock inle denna Prop.
1986/87:160 rätt.

I första hand gäller deras talerätt beslut av
disciplinmyndighet i ett ärende enligt
LOA. Genom hänvisningar i 40 § tillsynslagen och 55 § lagen om disciplinförseelser av krigsmän,
m.m. anses JO och JK ha tillagts talerätt också när del gäller beslut i
disciplinärenden enligt dessa lagar. Frågan om de har talerätt mot beslut av
veterinärväsendets ansvarsnämnd i disciplinärenden är emellertid oklar.

Del föreslås därför att tillägg skall göras i JO- instruktionen
och JK-lagen så alt det tydligt framgår alt JO och JK också har rätt alt föra
talan vid domstol om ändring i beslut i disciplinärenden av velerinärväsendets
ansvarsnämnd. Bestämmelserna bör utformas så alt de täcker in även beslut i
disciplinärenden enligt tillsynslagen och lagen om disciplinförseelser av
krigsmän, m. m. Jag avser att senare föreslå regeringen att det i förordningen
(1967:425) med instruktion för lanlbrukssiyrelsen och lantbruksnämnderna tas
in en hänvisning till JO-inslruktionen och JK-lagen på samma sätt som förordas
i fråga om 40 § tillsynslagen och 55 § lagen om disciplinförseelser av
krigsmän, m. m.

Vad gäller präster har varken JO eller JK någon talerätt
beträffande beslut i ärenden om disciplinansvar, avskedande eller avstängning.
1 fiän-steansvarskommitténs belänkande (Ds Ju 1983:7) Tjänsteansvar i offentlig
verksamhet föreslogs att LO.A:s bestämmelser om disciplinansvar, bl. a. då om talerätt
i disciplinärenden, skulle tillämpas i stället för reglerna i statsfiänstemannalagen.
1 prop. 1984/85:117 om vissa frågor rörande fiän-stéansvarel i offentlig
verksamhet m.m. (s. 12) anförde jag all det var motiverat alt avvakta kyrkoförfattningsutredningens
(Kn 1982:06) slutliga förslag innan frågan om en modernisering av
ansvarsreglerna för präster tas upp. Detta ställningstagande föranledde inte nägon
erinran vid riksdagsbehandlingen av propositionen (JuU 1985/86:34, rskr.
296).Den nämnda utredningen har i betänkandet (SOU 1987:4, 5) En ny kyrkolag m.m.
lagt fram vissa förslag som rör reglerna om disciplinansvar m.m. i statsfiänstemannalagen.
I väntan på den fortsatta behandlingen av det förslaget föreslås inte nu någon talerätt
för JO eller JK i fräga om disciplinmyndighets beslut mot präster.
Konstitutionsutskottet har inle heller uttalat att någon sådan ändring bör göras
nu.

När del gäller beslut i ärenden om behörighetsfrågor av
det slag som JO och JK skall få anmäla (och som har behandlats i avsnitt 5.2)
förordas att det i 7 § JO-instruktionen och i 7 § JK-lagen las in bestämmelser
om aU de skall ges rätt atl föra talan om ändring också i beslut i sådana
ärenden. I övriga berörda författningar bör hänvisningar göras till dessa
bestämmelser på samma sätt som nyss har sagts om disciplinärenden.

I detta sammanhang bör också tas upp de bestämmelser som
finns i 16 kap. 3 § andra stycket LOA och som begränsar JO:s och JK:s talerätt
till domstol i fråga om beslut i ärenden om disciplinansvar, avskedande eller
avstängning.

1 16 kap. 3 § andra stycket första meningen LOA föreskrivs
atl disciplin

påföljd med anledning av talan av JO eller JK får åläggas eller skärpas

endast om det är påkallat från allmän synpunkt. Den nuvarande reglering- 27

en innebär
således att domstolen, i det fall den i motsats till JO eller JK inte Prop.
1986/87:160

skulle
anse den angivna förutsättningen uppfylld, inte får bifalla deras

talan.
Denna bedömning, som i själva verket bör vara avgörande för om JO

eller JK
bör väcka talan eller inte, bör i fortsättningen ankomma på dem

själva. Man kan utgå ifrån au de inte utnyujar sin
talerätt i fall där delta

inte är motiverat utifrån de allmänna intressen som de är
satta att bevaka.

I 16 kap. 3 § andra stycket andra meningen LOA finns
vidare en begränsning av JO:s och JK:s möjligheter att föra talan om
avskedande och avstängning. Enligt lagrummet kan de nämligen få bifall bara om
myndighetsutövning är förenad med anställningen samt arbetstagaren har begått
eller, vid avstängning, är misstänkt för brott för vilket är stadgat fängelse i
minst två år. JO och JK bör emellertid rimligen även i andra fall kunna föra
talan i avskeds- och avstängningsärenden när det är påkallat frän allmänna
synpunkter. Även denna inskränkning av deras talerätt bör därför avskaffas.

Det föreslås således att de inskränkningar som finns i 16
kap. 3 § LOA om JO:s och JK:s talerätt slopas. En motsvarande ändring bör också
göras i 40 § tillsynslagen och i 55 S lagen om disciplinförseelser av krigsmän,
m. m., vilka har liknande föreskrifter om inskränkning av deras talerätt.

Vad sedan gäller JO:s och JK:s partsställning hos domstol
i de fall där de har talerätt kan följande anföras. I normalfallet är del
statens arbetsgivarverk som företräder staten som arbetsgivare och som är
motpart lill arbetstagarsidan. När JO genom 1975 års JO-reform tillerkändes
partsställning hos domstolen i vissa mål torde avsikten ha varit att JO i dessa
mål ensam skulle vara part på arbetsgivarsidan. Regleringen får också anses ha
denna innebörd när JO eller JK, med stöd av 7 § första stycket JO-instruktionen
resp. 7 § första stycket JK-lagen, som kärande för talan vid domstol om ändring
i disciplinmyndighets beslut. Detsamma gäller om arbetslagaren har fört talan
om ändring i ett beslut som har tillkommit efter anmälan av JO eller JK.

Däremot synes både arbetsgivarverket och JO kunna vara
parter på arbetsgivarsidan i de fall både arbetstagaren och JO söker ändring
vid domstol i ett beslut, som inte har tillkommit efter anmälan av JO. Eftersom
en sådan - låt vara i praktiken sannolikt sällsynt - situation synes olämplig,
bör en ändring göras i 7 § andra styckel JO-instruktionen så atl den
överensstämmer med 7 § andra stycket JK-lagen. Enligt denna paragraf är JK
nämligen ensam motpart i tvisten om han sökt ändring av beslutet.

I samband med förslaget om JO:s och JK:s roll som åklagare
togs i avsnitt 5.1 upp några förslag till nya delegalionsbestämmelser.
Ytterligare några delegationsfrågor aktualiseras beträffande disciplin- och
behörighetsärenden. Mot bakgrund av förslaget i avsnitt 5.1 om ökade befogenheter
för JO och JK under en disciplinmyndighets behandling av ärenden om
disciplinansvar, avskedande eller behörighetsfrågor, finns del skäl atl ge dem
störte möjligheter alt delegera också de handläggningsålgärder som ankommer på
dem till någon av sina medarbetare. Det förordas att en ändring görs i JO-instruktionen
som möjliggör en sådan delegering. En motsvarande ändring av JK-instruktionen
kommer jag att senare föreslå regeringen.

28

Av
14 § tredje stycket JK-instruktionen framgår att JK får förordna lämplig person
att föra talan på JK:s vägnar. En sådan möjlighet att bemyndiga en tjänsteman
att utföra talan i mål om disciplinansvar, avskedande och avstängning saml i
vissa mål gällande behörighetsfrågor bör ges också för JO. Den bör dock bara
avse tjänstemän hos JO.

Prop.
1986/87:160

6 Utvidgning av JK:s tillsynsområde

Förslag: JK:s
tillsynsområde utvidgas lill atl omfatta också fiänstemän och uppdragstagare i
de statliga affärsverken, när de för verkens räkning fullgör uppdrag i sådana
aktiebolag som ingår i en affärsverkskoncern.

Verksledningskommitténs
förslag överensstämmer i sak nära med förslaget här utom så till vida att en
förutsättning för JK:s tillsyn är en begäran frän verksstyrelsen eller
regeringen.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser, däribland både JO och JK, tillstyrker förslaget. JO
har därutöver föreslagit atl JK ges formell räll alt fordra in handlingar av
aktiebolagen under vissa förutsättningar.

Skälen
för förslaget: Statliga myndigheter samt anställda, uppdragstagare och andra
som är knutna till sådana myndigheter står enligt JK-lagen under JK:s tillsyn i
den utsträckning regeringen föreskriver det. Sådana föreskrifter finns i JK-instruktionen
och avser (med undantag för vissa krigsmän) 1. statliga myndigheter, 2. fiänstemän
och andra befattningshavare vid statliga myndigheter, 3. andra som är knutna lill
statlig myndighet och som innehar fiänst eller uppdrag varmed följer
myndighetsutövning, såvitt angår denna deras verksamhet. Tillsynen avser
huruvida dessa myndigheter och personer efterlever lagar och andra
författningar och i övrigt fullgör sina åligganden.

JK
får, som fidigare redovisats i avsnitt 3, som särskild åklagare väcka åtal mot
en befattningshavare som står under JK:s tillsyn och som har begått en
brottslig gärning genom alt åsidosätta sina åligganden i fiänsten eller uppdraget.
JK kan också påkalla att den myndighet som har en sådan befogenhet beslutar om
disciplinansvar. Vid allvariigare brotl eller upprepade fiänsieförseelser kan
JK påkalla avskedande eller avstängning.

Det
vanliga sättet för JK att avsluta etl tillsynsärende är dock all han själv gör ell
uttalande utan atl företa någon ytterligare åtgärd.

De
statliga aktiebolagen är i princip inle underkastade JK:s tillsyn. När del
gäller sådana fiänstemän och uppdragstagare i affärsverken som även fullgör
uppdrag inom dessas bolag, ställer sig saken visserligen annorlunda. Sådana fiänstemän
och uppdragstagare som för verkens räkning handlar på bolagens vägnar har
under vissa omständigheter ansetts slå under JK:s tillsyn. Men det råder, som
JO pekat på i sill remissvar, en inle obetydlig oklarhet om hur långt denna
tillsyn egentligen sträcker sig.

I
den förut nämnda propositionen om ledning av den statliga förvalining-

29

4 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 160

en
(prop. 1986/87:99) - som ännu inte har behandlats av riksdagen - Prop.
1986/87:160 utvecklas tankegången atl affärsverken och deras aktiebolag skall
behandlas som sammanhållna grupper av förelagsenheter — affärsverkskoncerner.
Syftet är att skapa förulsättningar för att verksamheten i affärsverken skall
kunna bedrivas så effektivt som möjligt. Detta synsätt förutsätter att
verksamheten i affärsverken och dess bolag kan samordnas på elt smidigt sätl.
För alt garantera denna samordning är det nödvändigt att fiänstemän och
uppdragstagare i affärsverken i viss omfattning också fiänstgör i bolagen.
Dessa skall agera i bolagen på grundval av den offentligrättsliga ställning
som de har i affärsverken. Deras uppdrag blir således att se till alt de
riktlinjer och andra beslut som regeringen och verket har meddelat följs av
bolagen.

Mot
denna bakgrund faller det sig naturligt atl fiänstemän och uppdragstagare i
affärsverken uttryckligen ställs under JK:s tillsyn, när de på verkels uppdrag
agerar i bolagen.

Verksledningskommitténs
tanke atl begränsa tillsynsrälten till all avse situationer där affärsverkens
styrelser eller regeringen uttryckligen begär en granskning stämmer enligt min
mening mindre väl överens med den roll som JK har som regeringens högste
ombudsman. Jag vill därför inte förorda någon sådan begränsning i JK:s lillsynsrält.

Kommittén
har vidare föreslagit alt JK:s tillsyn uttryckligen skulle begränsas till att
avse en bedömning av hur fiänstemän och uppdragstagare i verken skött sina
uppdrag i bolagen i förhållande till förvallningsrältsligl givna direktiv - och
inle en bedömning enligt aktiebolagslagen (1975: 1385, omtryckt 1982:739,
ändrad senast 1986:1295) m.m. - Syftet med förslaget är enligt min mening
tillgodosett redan genom att JK:s uppgift som den formulerats i 1 § JK-lagen är
att ha tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och
andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Någon uttrycklig
bestämmelse härutöver anser jag med andra ord inle behövlig.

JK
har enligt 10 § JK-lagen rätt att begära upplysningar och yttranden från dem
som står under hans tillsyn. Denna rätt är vilessanktionerad och kommer med
mitt förslag atl avse även del utvidgade tillsynsområdet.

JO
har föreslagit atl JK skall ges en formell räll att fordra in handlingar från
aktiebolagen som kan belysa huruvida någon som slår under JK:s tillsyn har
fullgjort sina åligganden som vederbörande har i den egenskap som föranleder
tillsynen.

JK:s
rätt att fordra in upplysningar och yttranden omfattar i dag dem som står under
hans tillsyn. Jag är inte beredd att föreslå atl denna rätt utvidgas till aU
avse bolag som inte slår under JK:s tillsyn enbart därför all vissa
uppdragstagare i bolagen omfattas av tillsynen och själva är skyldiga att lämna
upplysningar och yttranden till JK. Med hänsyn till det bestämmande inflytande
som staten förutsätts ha i affärsverkens bolag har jag svårt alt tänka mig annal
än att elt önskemål från JK att få ta del av handlingar som regel ändå kommer
att villfaras, även om det inte finns någon garanti för detta.

Verksledningskommitténs
förslag omfattar endast uppdragstagare i af

färsverkens bolag. Situationen är visserligen likartad i flera andra statliga 30

aktiebolag. Men i avsaknad
av någon utredning i detla hänseende är jag Prop. 1986/87:160 inte beredd
alt föreslå någon utvidgning av JK:s lillsynsområde till att avse också
uppdragstagare i andra statliga aktiebolag.

Frågan
huruvida JO bör ges motsvarande befogenheter som dem JK nu föreslås få tas inte
upp här. Jag förutsätter att riksdagen själv aktualiserar den frågan.

7 Upprättade lagförslag

1
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till

1.
lag om ändring i lagen
(1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän,

2.
lag om ändring i lagen
(1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn,

3.
lag om ändring i lagen
(1936:567) om domkapitel,

4.
lag om ändring i lagen
(1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m.,

5.
lagom ändring i förvaltningsprocesslagen
(1971:291),

6.
lag om ändring i lagen
(1976:600) om offentlig anställning,

7.
lag om ändring i lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.,

8.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),

9.
lag om ändring i lagen
(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m.

Förslagen
3 och 6 har upprättats efter samråd med chefen för civildepartementet,
förslaget 4 efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet, förslaget 7
efter samråd med chefen för socialdepartementet och förslaget 9 efter samråd
med chefen för försvarsdepartementet.

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion
för riksdagens ombudsmän

6§

Ändringen
i andra stycket har behandlats i avsnitt 3. Den innebär att JO i sin brottsutredande
verksamhet i princip skall omfattas av samma lagregler som åklagare i
allmänhet. Dessa regler återfinns främst i rättegångsbalken (RB). JO skall på
samma sätl som för närvarande vara underkastad samma regler om åtalsplikt (20
kap. 6 § RB) och åtalsunderiätelse (20 kap. 7,7 a och 7 b §§ RB) som de allmänna
åklagarna.

Vad
gäller förundersökningen tar den föreslagna hänvisningen till annan

lag i första hand sikte på de bestämmelser därom som finns i 23 kap. RB.

Det finns dock vissa regler rörande åtal m. m. också i andra lagar, t. ex. i

lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

(ändrad senast 1985:398), lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om 31

tvångsmedel i vissa
brottmål (ändrad senast 1981:1296) och lagen Prop. 1986/87:160 (1964:163)
om införande av brottsbalken (ändrad senast 1986:119).

Av
hänvisningen till de lagregler som finns om allmän åklagares befogenheter
följer bl. a. alt JO likställs med sådan åklagare även vad angår användande av slraffprocessuella
tvångsmedel under förundersökningen. 1 praktiken torde del dock knappast bli
aktuellt för JO själv att använda sig av olika tvångsmedel.

I
och med att hänvisningen i andra stycket bara tar sikte på vad som finns
stadgal i lag utesluts sådana bestämmelser i tillhörande ämnen som regeringen
har meddelat, l.ex. förundersökningskungörelsen (1947:948). Del innebär att
reglerna om ersättning av allmänna medel till bl. a. vittnen under
förundersökning faller utanför. Frågan om en tillämpning hos JO av dessa regler
bör tas upp särskilt. Det får i övrigl ankomma på JO själv att avgöra när
situationen är sådan att en analogisk tillämpning av bestämmelser i bl. a.
förundersökningskungörelsen är befogad. Det är naturiigl alt i första hand se
till de regler som syftar till alt ta till vara den enskildes rättssäkerhetsintressen,
t. ex. regeln om att en misstänkt skall underrättas om sin rätt atl anlita
försvarare.

Den
föreslagna sista meningen i andra stycket, som överensstämmer med nuvarande 22
§ andra styckel andra meningen, har av redaktionella skäl förts över till
förevarande paragraf

I
tredje stycket ges ökade möjligheter för JO alt ta initiativ lill etl disciplinärt
förfarande i vidsträckt mening. Ändringen har behandlats i avsnitt 5,2. JO ges
enligt lagrummet rätt alt anmäla dels frågor om ålerkallelse av legitimation
eller annan behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, dels andra
frågor om begränsning av legitimerade yrkesutövares behörighet med anledning
av ifrågasatt fel i yrkesutövning lill den myndighel som har att besluta i
sådana ärenden. Med sistnämnda frågor avses bl. a. begränsning av rätlen för
läkare, landläkare och veterinärer atl förskriva vissa läkemedel och alkohol.
Denna anmälningsrätt för JO gäller också beträffande veterinärer i fråga om ålerkallelse
av sådan behörighet att utöva yrke eller verksamhet som meddelas av lanlbrukssiyrelsen.

Vad
gäller JO:s rätt alt göra anmälan om ålerkallelse av legitimation eller annan behörighet
att utöva yrke inskränks emellertid denna rätt lill alt gälla fall, där grunden
för yrkandet är att yrkesutövaren varit grovt oskicklig vid utövningen av sill
yrke eller på annal sålt visat sig uppenbart olämplig alt utöva yrket. Någon
befattning med ärenden där grunden för ålerkallelse är sjukdom eller annan
liknande omständighet skall JO alltså inte ha.

I
detta sammanhang vill jag anmärka att termen "befattningshavare" används
såväl i tredje stycket som i övrigl i JO-instruktionen (och JK-lagen och JK-instruktionen).
Termen används numera oftast inle som beteckning på offenfiiga funktionärer
(jfr t. ex. prop. 1975:8 och 1984/85:117). Jag har inhämtat att chefen för
civildepartementet avser atl i elt senare sammanhang lägga fram förslag om att
byta ul termen där den förekommer i lagstiftningen mot något annat uttryck.

JO:s
ställning som part i ärende hos disciplinmyndighel lill vilken han

anmält en fråga förstärks enligt det nya femte styckel, som har berörts i 32

avsnitt
5.1. JO skall enligt lagrummet ha rätt atl komplettera egen utred- Prop.
1986/87:160 ning och att yttra sig över utredning som tillförs ärendet av någon
annan samt att närvara om muntligt förhör hälls. Eftersom ärenden om avstängning
måste behandlas skyndsamt gäller denna räU dock inte sådana ärenden.

7 §

Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.3.

Genom ändringen i första styckel utökas JO:s möjlighet att
föra elt beslut av disciplinmyndighet under domstols prövning. Enligt lagrummet
ges JO hädanefter rätt att föra talan om ändring i beslut mot befattningshavare
för vilka gäller särskilda disciplinära regler, t. ex. veterinärer. Även om lalerälten
på hälso- och sjukvårdsområdet har ansetts fastlagd tidigare genom en
hänvisning till JO-inslruktionen i 40 § tillsynslagen och på det militära
området genom en molsvarande regel i 55 S lagen om disciplinförseelse av
krigsmän, m. m. har bestämmelsen utformats så att den täcker in även dessa
beslut. Någon talerätt i fråga om disciplinmyndighets beslut mot präster och
biskopar har JO däremot inte getts för närvarande. Vidare ges JO rätt att föra
talan om ändring i beslut mot hälso- och sjukvårdspersonalen och veterinärer i
de ärenden om behörighetsfrågor, som JO får anmäla till vederbörande disciplinmyndighel.

I andra stycket har gjorts elt tillägg så att JO är ensam
motpart på arbetsgivarsidan i disciplinärenden också i det fall där både JO och
arbetstagare sökt ändring vid domstol i beslut, som inte har tillkommit efter
anmälan av JO. Del gäller även beslut om vissa behörighetsfrågor. Bestämmelsen
har vidare justerats på så sätt all den anger inte bara att JO är ensam motpart
utan också alt JO är ensam företrädare för det allmänna. Genom den avfattning
som bestämmelsen har fått klargörs bättre att JO visseriigen är ensam motpart
på arbetsgivarsidan, men atl arbetslagaren ändå kan ha som ytterligare motpart
en enskild som anmält arbetslagaren till HSAN i mål enligt tillsynslagen.

21 §

I andra styckel föreskrivs om undanlag från JO:s rätt alt
förelägga vile, när det gäller upplysningar och yttranden som JO begär under
förundersökning. Ändringen har behandlats i avsniU 3. Bestämmelsen innebär inle
någon begränsning i den principiella skyldighet att lämna JO upplysningar och
yttranden som är grundlagsfäst i 12 kap. 6 § RF. Någon möjlighet att ålägga
vite för all fä någon all uppfylla sin skyldighet föreligger dock inle längre
under en förundersökning som bedrivs av JO.

I tredje stycket ges JO rätt att under handläggningen av etl
JO-ärende bryta preskription för disciplinpåföljd. Genom hänvisningen till
bestämmelser om disciplinansvar och anmaning i annan författning än LOA förs i
andra meningen också veterinärer och präster in under JO:s anmaningsrätt i
enlighet med vad som har anförts i avsnitt 5.1.

Enligt andra meningen har JO vidare rätt atl vid
preskriptionsfara bryta 33

preskription
för disciplinpåföljd genom atl tillställa någon som tillhör Prop. 1986/87:160 hälso-
och sjukvårdspersonalen eller en krigsman anmaning alt inom viss tid avge svar
till HSAN resp. lill den myndighel där krigsmannen fiänstgör eller har fiänstgjort.
Denna anmaning från JO ersätter alltså sådan underrättelse som avses i 29 § lillsynslagen
resp. 25 § lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m. m. Del i anmaningen
formulerade gärningspåståendet utgör processföremålet hos disciplinmyndighelen,
vilket innebär all disciplinmyndighelen i princip inle får åberopa andra
omständigheter än dem som har tagits upp i JO:s anmaning. Eftersom JO inte kan
sägas utfärda en anmaning enligt 14 kap. 1 § LOA ulan en anmaning som svarar mot
en sådan som enligt LOA skall utfärdas av disciplinmyndighelen, har en
justering aorls av första meningen.

22 §

Ändringarna
har behandlats i avsnitt 3 och 5.3.

En
bestämmelse har införts i första stycket som ger JO rätt all uppdra ål annan
att - förutom att väcka och ulföra åtal - också leda förundersökning som han
har beslutat. Delegationen bör emellertid vara begränsad i det avseendet atl
beslut som innebär alt förundersökningen avslutas, t. ex. beslut om åtalsunderiätelse
eller nedläggande av förundersökningen skall fattas av JO. Att delegationen
inte omfattar beslut om åtal framgår av lagtexten.

Ändringen
i andra stycket innebär alt JO:s rätt atl låta annan fatta beslut alt fullfölja
talan till annan högre rätt än högsta domstolen slopas. Även beslut om
fullföljd till t. ex. hovrätten skall alltså i fortsättningen fallas av JO
personligen. Självfallet kan JO sedan han väl har beslutat alt talan skall fullföljas
uppdra åt annan att ombesörja detta. Andra styckets nuvarande andra mening har
förts över lill 6 §.

I
del nya tredje stycket finns en särskild delegationsbeslämmelse som ger JO rätt
all förordna en JO-fiänsteman alt utföra JO:s talan i mål om disciplinansvar,
avskedande och avstängning samt i vissa mål gällande behörighetsfrågor.

JO
ges vidare räll enligt fjärde stycket, som också är nytt, att i ärenden om
disciplinansvar, avskedande, avstängning eller behörighetsfrågor, i vilka JO
har gjort anmälan lill en disciplinmyndighet, till en JO-fiänsteman delegera
frågor om handläggningsåtgärder som behöver vidtas.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns
tillsyn

3 §

Mofiveringen
till utvidgningen av JK:s tillsynsområde finns i avsnitt 6.

En
förutsättning för JK:s utvidgade tillsyn är att fiänstemän och upp

dragstagare i affärsverken utövar uppdraget i bolagen för affärsverkens

räkning. En anställd i ell affärsverk som har en bisyssla vilken han i annan

egenskap utövar i en bolag står således inte under JK:s fillsyn när han 34

utövar
sin bisyssla. De aktiebolag som avses i detta hänseende är bolag Prop.
1986/87:160 som affärsverket i sin egenskap av företrädare för staten har ett
bestämmande inflytande över. Hit räknas sålunda både s. k. dotterbolag och
dotterdotterbolag. Med "bestämmande inflytande" avses här samma sak
som i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen.

5 § ;

Den
ändring som gjorts i första stycket motsvarar ändringen i 6 § andra stycket JO-instruktionen.

6§

Ändringarna
i första och tredje styckena motsvarar de ändringar som gjorts i 6 § tredje och
femte styckena JO- instruktionen.

7 §

De
ändringar som gjorts i första och andra styckena motsvarar ändringarna i 7 § JO-inslruktionen.

10 §

Ändringen
i andra stycket motsvarar ändringen i 21 § andra styckel JO-instruktionen.

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:567) om domkapitel

I
ett nytt andra stycke i 13 § 2 mom. erinras om de särskilda bestämmelser som
finns i 6 § tredje och femte styckena JO-instruktionen och 6 § första och Iredje
styckena JK-lagen om JO:s resp. JK:s räll att göra anmälan och om deras roll i
de ärenden om disciplinansvar och avskedande, i vilka de har gjort anmälan hos
disciplinmyndigheten.

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet
att utöva veterinäryrket m.m.

4 §

I I det nya andra
stycket erinras om de bestämmelser som finns i 6 § tredje

och
femte styckena JO-inslruktionen och 6 § första och Iredje styckena

JK-lagen
om JO:s resp. JK:s möjligheter all ingripa mot veterinärer och

om
deras partsliknande roll i behörighelsärenden, i vilka de har gjort

anmälan
hos disciplinmyndighelen. Avsikten är att motsvarande erinran

skall
göras i 21 b § förordningen med jinstruktion för lanlbrukssiyrelsen

och
lantbruksnämnderna. [ 35

13 § Prop.
1986/87:160

Det
nya fiärde stycket föranleds av de nya bestämmelserna i 7 § första stycket JO-instruktionen
och 7 S första stycket JK-lagen om JO:s resp. JK:s räll alt också föra talan
mot beslut i behörighetsfrågor.

8.5 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen

(1971:291)

Ändringen
i 35 § iredje stycket motiveras av de nya bestämmelserna i 7 § JO-instruktionen
och 7 § JK-lagen om att JO resp. JK har rätt alt föra talan mot en
disciplinmyndighets beslut om vissa behörighetsfrågor beträffande hälso- och
sjukvårdspersonalen (jfr lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso-
och sjukvården m. m.) samt veterinärer.

8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:600) om

offentlig anställning

14 kap.
Il §

I
delta nya lagrum erinras dels om de särskilda bestämmelser som finns i 6 § iredje
och femte styckena JO-inslruktionen och 6 § första och tredje styckena JK-lagen
om JO:s resp. JK:s rätt att göra anmälan dels om deras roll i sådana ärenden om
bl. a. disciplinansvar och avskedande, i vilka de har gjort anmälan hos
disciplinmyndigheten.

16
kap. 3 §

Genom
alt andra stycket upphävs avskaffas de inskränkningar som finns där vad gäller JO:s
och JK:s talerätt lill domstol över beslut i ärenden om disciplinansvar,
avskedande eller avstängning. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.3.

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:11) om
tillsyn

över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.

14 §

Ändringen
föranleds av föreskriften i 21 § tredje stycket JO-instruktionen om JO:s rätt
att utfärda skriftlig anmaning. Bestämmelsen är utformad så att den hänvisar
också fill en avsedd ändring i 6 § JK-instruktionen. Förslag om en ändring i
denna författning kommer atl läggas fram för regeringen senare.

24 §

I
tredje stycket erinras om de bestämmelser som finns i 6 § tredje stycket

JO-instruktionen och 6 § första stycket JK-lagen om JO:s resp. JK:s möj

ligheter att ingripa mot hälso- och sjukvårdspersonalen. 36

38 a § ' Prop. 1986/87:160

I denna nya paragraf erinras om de särskilda bestämmelser
som finns i 6 §

femte stycket JO-instruktionen och 6 § tredje stycket JK-lagen om JO:s

resp. JK:s roll i de disciplin- och behörighetsärenden, i vilka de har gjort

anmälan hos disciplinmyndigheten. ,

40 §

Ändringen i andra stycket föranleds av de nya
bestämmelserna i 7 § första stycket JO-instruktionen och 7 § första,stycket JK-lagen
om JO:s resp. JK:s rätt att också föra talan mot beslut i behörighetsfrågor.

Genom att det nuvarande tredje stycket upphävs avskaffas
de begräns

ningar som där finns av JO:s och JK:s rätt att hos domstol söka ändring i

beslut om disciplinansvar för hälso- och sjukvårdspersonal, jfr 16 kap. 3 §

LOA. ;

8.8 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Förslaget har behandlats i avsnitt 4.

I 11 kap. 4 första stycket har tagils in en hänvisning till
del nya fjärde stycket som innebär att den starkt begränsade sekretess som
gäller enligt paragrafen utvidgas så att, när JO eller JK har beslutat inleda
en förundersökning, bestämmelserna i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 och 18 §§ om
sekretess skall gälla i förundersökningen också hos JO resp. JK. Genom
ändringen möjliggörs att en brottsutredning får en likartad behandling i
sekretesshänseende, oavsett om det är JO, JK eller en allmän åklagare som
utför förundersökningen. Denna regel om alt tillämpa bestämmelserna om sekretess
i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 och 18 §§ kommer till användning först sedan JO
eller JK har fattat ett formellt jbeslut om all inleda förundersökning. I ett
tidigare skede av elt ärendes handläggning gäller således den begränsade
sekretessen i andra tillsynsärenden. Denna begränsade sekretess gäller också
för t. ex. brottsutredningar som inte har formen av förundersökning. Om en
allmän åklagare på JO:s eller JK:s uppdrag utför en förundersökning och lämnar
in sin utredning lill JO resp. JK, ingår dessa handlingar i förundersökningen.
De omfattas således av denna utvidgade sekretess och inte av regeln om överförd
sekretess i andra stycket.

Genom tillägget i tredje styckel byggs sekretesskyddet ul
hos JO och JK

för uppgifter som lämnas av enskilda. Förutom den nuvarande sekretessen

för uppgifter från enskilda enligt 2 kap., i den mån det kan antas au riket

lider betydande men om uppgifterna röjs skall sekretess också gälla för

uppgifter från enskilda om enskilds personliga förhållanden, om man kan

anta att utlämnandet av en viss uppgift skulle medföra betydande men för

den enskilde. Sekretesskyddet omfattar även närslående fill den enskilde

som är berörd. Sekretessen avgränsas med ell kvalificerat skaderekvisil

för att markera att den är tänkt atl tillämpas endast i speciella undanlagssi-

tualioner. Sådana uppgifter om personliga förhållanden av ömtålig natur

som bör kunna hållas hemliga är t. ex. uppgifter om allvarligare brotl, om 37

missbruksförhållanden och
om känsliga sjukdomar. En andra förutsättning Prop. 1986/87:160

för sekretess är atl
uppgifterna skulle ha varit sekreiessbelagda, om de

funnits hos den myndighet
mot vilken en anmälan kan anses riktad eller

hos vilken en anmäld
befattningshavare har varit verksam då ett eventuellt

fel begicks. Ofta gäller
emellertid i fråga om anmälningar hos JO och JK atl

de inte på detta sätl kan
hänföras lill någon myndighet, och för sådana fall

blir
med den här föreslagna lösningen uppgifterna liksom nu offentliga.

Offentlighet
är med det tillägg som gjorts även i fortsättningen huvudregel vad gäller
uppgifter, som lämnas lill JO eller JK av enskilda personer.

8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser
av krigsmän, m. m.

9§

Ändringen
i första stycket föranleds av föreskriften i 21 § tredje stycket JO-instruktionen
om JO:s rätt atl utfärda skriftlig anmaning. Bestämmelsen hänvisar också lill
en avsedd ändring i 6 § JK-instruktionen.

31
a§

1
denna nya paragraf erinras om de särskilda bestämmelser som finns i 6 § tredje
och femte styckena JO-inslruktionen och 6 § Iredje och femte styckena JK-lagen
om JO:s resp. JK:s rätt all göra anmälan och om deras roll i de ärenden om
disciplinansvar, i vilka de har gjort anmälan hos disciplinmyndighelen.

55
§

Ändringarna
i första styckel är redaktionella.

Genom
att det nuvarande andra stycket upphävs avskaffas de begränsningar som där
finns av JO:s resp. JK:s rätt att hos domstol söka ändring i beslut om
disciplinansvar för krigsmän, jfr 16 kap. 3 § LOA (se också JuU 1985/86:24 s.
59 f).

38

9 Hemställan Prop. 1986/87:160

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anla förslagen till

1.
lag om ändring i lagen
(1986:765) med instrukfion för riksdagens ombudsmän,

2.
lag om ändring i lagen
(1975:1339) om juslifiekanslerns fillsyn,

3.
lag om ändring i lagen
(1936:567) om domkapitel,

4.
lag om ändring i lagen
(1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.,

5.
lag om ändring i förvaltningsprocesslagen
(1971:291),

6.
lag om ändring i lagen
(1976:600) om offentlig anställning,

7.
lag om ändring i lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.,

8.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),

9.
lag om ändring i lagen
(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m.

10 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

39

Bilagal
Prop. 1986/87:160

RIKSDAGENS
OMBUDSMÄN (JO)

Justitiedepartementet
103 33 STOCKHOLM

Av
enskild person till justitieombudsman (JO) ingivna klagomål och därtill fogade
handlingar blir som regel offenfiiga, när de inkommer till ombuds-mannaexpeditionen.
Från denna regel ges endast ett undantag. Som framgår av 11 kap. 4 § Iredje
stycket sekretesslagen gäller sålunda sekretess för uppgift av enskild enligt 2
kap. i den mån det kan antas att riket lider betydande men om uppgiften röjs.

Att
verksamheten hos JO är underkastad insyn från allmänheten och massmedia är
givetvis av stor vikt. Emellertid kan denna insyn ibland framförallt på del
sociala området medföra allvarligt men för den enskilde. Det har sålunda hänt
alt enskilda personer i klagomål lill JO redogjort för sina personliga
förhållanden vilka är av sådan art att det måste medföra svårt lidande för den
enskilde, om dessa uppgifter sprids till utomstående. JO kan då inte göra något
för atl förhindra detta.

Det
händer bland annal, alt psykiskt sjuka personer fogar en kopia av sin
sjukjournal till klagomålen. Denna journalkopia blir då offentlig, något som klaganden
säkerligen inte tänkt sig.

Som
ett annat exempel kan nämnas att en person klagat lill JO över alt han i sin
affär hämtas till polisen som misstänkt för incest. Han hemställde att hans
klagomål inte skulle offentliggöras. Denna begäran kunde alltså inle villfaras
med nuvarande lagstiftning. Resultatet blev att klaganden efter några dagar
kunde i ortspressen läsa all en person, som på orten kunde identifieras,
hämtats till polisen för förhör om incest. Det kan tilläggas att
förundersökningen några dagar senare lades ner, eftersom något brott inte kunde
styrkas.

1 etl
annal fall begärde en läkare JO:s hjälp med anledning av atl han kände sig
förföljd av främmande makter. Det framgick klart atl den hjälpsökande var
svårt sjuk. Inlagan, som innehöll en omfattande redogörelse för sjukdomsbilden,
är offentlig.

Ofta
begär den enskilde att hans klagoskrift skall hemligförklaras hos JO. 1 andra
fall framgår av klagoskriften att klaganden utgår från att skriften kommer att
hemlighållas. Inte sällan händer det också att enskilda personer ringer till JO:s
kansli och klagar på vissa förhållanden inom hälso-och sjukvården,
omsorgsverksamheten eller socialtjänsten. När de får höra att deras klagomål
blir offentliga, om de inges till JO, avslår de från att sända in dem.

I
samtliga nu berörda fall kan den enskilde räkna med sekretess beträffande sina
personliga förhållanden hos myndighet som hör lill hälso- och sjukvården,
omsorgsverksamheten och socialfiänsten men däremot inte hos JO.

40

Au sekretess i dessa fall
inte gäller hos JO medför ibland aU enskilda Prop. 1986/87:160 personer blir
utsatta för oförskyllt lidande. Den enskilde känner sig också ofta lurad, när
de känsliga uppgifterna om hans personliga förhållanden blir kända för andra,
därför att Jian/hon klagat till JO. Slutligen bidrar offentligheten i dessa
fall till att den enskilde, som känner lill offentligheten avstår frän att
klaga till JO, trots att han/hon anser sig oriktigt behandlad av en myndighel.

Under
åberopande av det anförda får jag härmed hemställa att II kap. 4 §
sekretesslagen måtte ändras på så sätt att JO får möjlighet att när synnerliga
skäl föreligger sekretessbelägga uppgifter om enskilds hälsotillstånd eller
personliga förhållanden i handlingar, som inges lill JO av enskilda personer.

En
sådan ändring av sekretesslagen berör inte JO:s beslut. Dessa bör givetvis
alltid vara offentliga. På så sätt erhåller allmänheten den insyn i verksamheten
som är önskvärd.

Jag
har i detta ärende samrått med justitieombudsmännen Per-Erik Nilsson, Anders Wigelius
och Sigvard Holstad. Tor Sverne Tor Sverne

41

Bilaga
2 Prop. 1986/87:160

Lagrådet

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1987-04-10

Närvarande:
f. d. regeringsrådet Wieslander, juslitierådet Sterzel, regeringsrådet Toltie.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1987 har regeringen på
hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens
ombudsmän, m. m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av kammartätlsassessorn Åsa Sydén.

Lagrådet
lämnar förslagen ulan erinran.

42

Innehållsförteckning P™P- '''- '

Sid.

Propositionen .................................................................. ...... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................. ...... I

Propositionens
lagförslag ................................................. ..... 2

Utdrag ur
protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1987 15

1
Inledning ..................................................................... 15

2
Reformeringen
av JO-ämbetet....................................... ... 16

3
JO:s och JK:s
ställning som åklagare............................. ... 17

4
Sekretessen
hos JO och JK ........................... . 19

4.1 Sekretesskyddet hos JO och JK vad
gäller förundersökningar i brottmål 19

4.2 Sekretesskyddet hos JO och JK för
uppgifter lämnade av enskilda 21

5 JO:s och JK:s roll i det disciplinära ansvarssystemet .... ... 23

5.1 JO:s och JK:s ställning i ärende
hos disciplinmyndighel 23

5.2 JO:s och JK:s befattning med
behörighetsfrågor angående hälso- och sjukvårdspersonalen och veterinärer........................................................ ... 25

5.3 JO:s och JK:s talerätt och partsslällning
hos domstol 26

6
Utvidgning av JK:s
tillsynsområde.................................. 29

7
Upprättade
lagförslag ................................................. ... 31

8
Specialmofivering
........................................................ 31

8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986: 765) med
instruktion

för riksdagens ombudsmän .................................... ... 31

8.2 Förslaget till lag om ändring i
lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns tillsyn 34

8.3 Förslaget fill lag om ändring i
lagen (1936: 567) om domkapitel 35

8.4 Förslaget till lag om ändring i
lagen (1965:61) om behörighet

att utöva veterinäryrket m.m................................... ... 35

8.5 Förslaget lill lag om
ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) 36

8.6 Förslaget fill lag om ändring i
lagen (1976:600) om offentlig anställning 36

8.7 Förslaget fill lag om ändring i
lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl......................................... .. 36

8.8 Förslaget till lag om ändring i
sekretesslagen (1980: 100) .... 37

8.9 Förslaget fill lag om ändring i
lagen (1986: 644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m 38

9 Hemställan .................................................................. .. 39

10 Beslut........................................................................... .. 39

Bilaga 1 Jusfifieombudsmannen Tor Svernes
framställning om sek

retess hos JO ................................................... 40

Bilaga 2 Lagrådets yttrande ..................................... .. 42

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 43