Prop. 1986/87:162

Regeringens skrivelse 1986/87:162

med redogörelse för telefonavlyssning vid förundersökning
i brottmål

Skr. 1986/87:162

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollel den 23 april 1987.

På
regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Sten
Wickbom

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I
skrivelsen redogörs för tillämpningen under år 1985 av bestämmelserna i rättegångsbalken
om telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål.

1 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 162

Justitiedepartementet Skr. 1986/87:162

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april
1987

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och stadsråden Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg,
Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Skrivelse med redogörelse för telefonavlyssning vid förundersökning
i brottmål

Bestämmelser om bl. a. telefonavlyssning som tvångsmedel
vid beivrande av brott finns - vid sidan av de grundläggande reglerna i 27 kap.
rättegångsbalken (RB) - i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål och i lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser
angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. Särskilda
bestämmelser om telefonavlyssning finns också i lagen (1975:1360) om
tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen). 1952 års lag och
spaningslagen är tidsbegränsade och gäller efter den senast beslutade
förlängningen av giltighetstiden till utgången av år 1987 (prop. 1986/87:22, JuU
10, rskr. 45, SFS 1986:1043; prop. 1986/87:32, JuU II, rskr. 53, SFS 1986:1136).

Enligt vad riksdagen har uttalat (JuU 1981/82:54, rskr.
298) bör en årlig redovisning av tillämpningen av reglerna om telefonavlyssning
ske till riksdagen. Redogörelsen bör avse telefonavlyssning enligt
spaningslagen eller motsvarande lagstiftning och vid förundersökning angående
grovt narkotikabrott och grov varusmuggling av narkotika och därjämte övrig
telefonavlyssning enligt de grundläggande reglerna i RB. Utskottet uttalade i
det sammanhanget atl det är angelägel att riksdagens möjligheter lill insyn i
fråga om telefonavlyssning vidmakthålls och, om möjligt, byggs ut (se även JuU
1983/84:30, rskr. 343, JuU 1984/85:17, rskr. 163 och JuU 1986/87:12. rskr. 88).

I skrivelse 1986/87:31 till riksdagen lämnade regeringen
en redogörelse för tillämpningen under tiden september 1985 - augusti 1986 av
bl. a. bestämmelserna om telefonavlyssning enligt spaningslagen. I skrivelse
1986/87:63 lill riksdagen lämnade regeringen en redogörelse för telefonavlyssning
under år 1984 enligt bestämmelserna i RB.

Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse till regeringen den
24 mars 1987 redogjort för telefonavlyssningen enligt bestämmelserna i RB under
år 1985.1 skrivelsen anför styrelsen till en början följande. Telefonavlyssning
vid förundersökning har skett i enlighet med principerna i RB. Avlyssning har
begärts endast i särskilt angelägna fall. Den absoluta merparten av

dessa fall utgörs av
förundersökningar där starka misstankar om organi- Skr. 1986/87:162 serad
eller annars omfattande handel med narkotika har förelegal och då andra
spaningsmetoder prövats utan resultat eller redan från början visat sig vara
otillräckliga. Huvudsyftet har liksom tidigare varit att avslöja den mera
omfattande smugglingen till och langningen inom landet.

När det gäller
förundersökningar avseende grovt narkotikabrott har enligt rikspolisstyrelsens
redogörelse domstol under år 1985 meddelat tillstånd att avlyssna samtal till
eller från telefonapparat som innehafts eller begagnats av sammanlagt 233
misstänkta personer. Antalet sådana fall under år 1969-1985 är följande.

1969

28

1970

39

1971

44

1972

34

1973

46

1974

44

1975

42

1976

64

1977

122

1978

102

1979

147

1980

220

1981

277

1982

313

1983

418

1984

414

1985

233

Rikspolisstyrelsen
har vidare anfört bl. a. följande. Antalet telefonavlyssningar med anledning
av grova narkotikabrott ökade kontinuerligt fram till är 1983. Under år 1984
skedde en stabilisering och under år 1985 har i förhållande till åren 1983 och
1984 en avsevärd minskning skett. Preliminära beräkningar för år 1986 och första
kvartalet 1987 tyder på atl antalet begärda tillstånd beträffande grova
narkotikabrott fortsätter att minska. Några mer bestämda och säkra slutsatser
om orsakerna till den nedåtgående trenden kan man för närvarande inte dra. Mot
bakgrund av vad de regionala polismyndigheterna uttalat kan konstaleras att
narkotikaspaningen blir alltmer resurskrävande och svår atl genomföra.
Polisens narkotika-bekämpande verksamhet inriktas mot det allra grövsta
klientelet (huvudmän och organisationer), vilket ofrånkomligen medför ett
färre antal telefonavlyssningsärenden och avlyssning under längre perioder.
Trots svårigheter att genom telefonavlyssning få fram bevismaterial - bl. a.
beroende på all brottslingarna är medvetna om risken för avlyssning - är telefonavlyssning
etl särskilt betydelsefullt instrument i förundersökningar avseende grova
narkotikabrott. I många fall är telefonavlyssning ett avgörande spaningsmedel
för att man skall kunna ingripa mot de grova narkotikabrottslingarna och
hindra narkolikaparliernas fortsatta spridning i landet.

När
det gäller andra grova brott som enligt 27 kap. 16 § RB grundar rätt lill
telefonavlyssning har enligt vad rikspolisstyrelsen upplyser telefonavlyssning
under år 1985 använts i sex fall. Det har gällt mord, mordbrand, grovt rån och
grovt koppleri. För åren 1984 och 1983 var motsvarande siffror 13 resp. 17.

Rikspolisstyrelsens
redovisning omfattar samtliga fall av telefonavlyssning enligt RB under år
1985. Redovisningen har byggts ul i förhållande lill tidigare redovisningar för
alt bättre kunna tillgodose de anspråk riksdagen har ställt.

För egen del kan jag med
anledning av rikspolisstyrelsens redovisning Skr. 1986/87:162 lill en början
konstatera att den tidigare ökningen av antalet telefonavlyssningar på grund
av misstankar om grov narkotikabrottslighet under år 1985 byltes till en
betydande minskning av antalet fall. Siffran för år 1985 är den lägsta sedan år
1980. Samtidigt kan noteras att antalet registrerade brott mot
narkotikastrafflagen (1968:64) fortsatte att minska också under år 1985.
Antalet för grova narkotikabrott lagförda personer, vilket är av större
intresse i detta sammanhang, ökade däremot år 1985.

Även
antalet fall, där telefonavlyssning utnyttjats vid förundersökning om andra
grova brotl än narkotikabrott, sjönk år 1985.

All
antalet fall av telefonavlyssning nu har minskat kan, som rikspolisstyrelsen
pekar på, troligen åtminstone delvis förklaras av all narkotikaspaningen har
blivit alltmer resurskrävande och svår atl genomföra och att spaningsresurserna
därför har fått koncentreras till ell färre antal fall. Även med denna
inriktning är det givetvis väsenlligt att etl så ingripande tvångsmedel som
telefonavlyssning används restriktivt. Som jag framhållit i tidigare
redogörelser lill riksdagen kan sådan avlyssning uppenbarligen inte avvaras i
kampen mot bl. a. narkotikabroltslighelen, men det är angeläget atl åtgärden
så långt del är möjligt begränsas både när det gäller antalet avlyssnade
telefonapparater och den tid som avlyssning pågår. Slutligen bör i delta
sammanhang erinras om alt ärenden om telefonavlyssning på grund av misstanke
om grovt narkotikabrott enligt praxis anmäls för rikspolischefen (jfr prop.
1980/81:76 s. 277-278). Atl ell sådant förfarande tillämpas även
fortsättningsvis framstår som angeläget med hänsyn lill tvångsmedlets
ingripande karaktär.

När
del gäller redovisningen lill riksdagen av tillämpningen av reglerna om
telefonavlyssning vill jag peka på att rikspolisstyrelsens redogörelse fr. o. m.
1985 års siffror byggts ut i vissa hänseenden. Detla är ägnat all ge ell bättre
underlag för bedömningen av verksamhetens omfattning, effektiviteten hos
tvångsmedlet, i vilken utsträckning andra än den misstänkte har blivit föremål
för avlyssning och om del finns skäl att ifrågasätta tillämpningen av
bestämmelserna. Jag vill också nämna att rikspolisstyrelsen avser atl redovisa
1986 års siffror i sådan tid all regeringens skrivelse med redogörelse för
tillämpningen kan lämnas lill riksdagen redan till hösten innevarande år.

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som i
det föregående har anförts om tillämpningen av bestämmelserna i RB om telefonavlyssning
vid förundersökning i brottmål.

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987