Prop. 1986/87:164

Regeringens proposition 1986/87:164

om ändring i lagen (1928: 281) om allmänna p.

arvsfonden 1986/87:164

Regeringen föreslår riksdagen att anla det förslag som har
tagils upp i bifogade uidrag ur regeringsprolokollet den 7 maj 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att lagen om allmänna arvsfonden
ändras så att fonden får möjlighet att avslå medel lill annan, om medlen har
tillfallit fonden enligt 1 kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden
rörande dödsbo.

Vidare föreslås begränsningar i rätlen att överklaga
kammarkollegiets beslut i ärenden angående allmänna arvsfonden. Beslut i frågor
om avstående av egendom som har tillfallit fonden skall få överklagas till
regeringen. Andra beslut skall inte vara överklagbara.

Lagändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1988.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 164

Propositionens
lagförslag Prop- 1986/87:164

Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1928: 281) om allmänna arvsfonden

Härigenom
föreskrivs atl del i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall införas tvä
nya paragrafer, 13 och 14 §§, av följande lydelse.

13
§ Kammarkollegiets beslut i
frågor om avstående av egendom som har tillfallit fonden fär överklagas lill
regeringen. I övrigl får kammarkollegiets beslut enligi denna lag inte
överklagas.

14
§ Vad som sägs om egendom som
har tillfallit fonden genom arv gäller också egendom som har tillfallit fonden
enligt 1 kap. 11 § lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden
rörande dödsbo.

Denna
lag träder i krafl den I januari 1988. I fråga om överklagande av beslut som
har meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

Justitiedepartementet PP- '986/87:164

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanträde den 7 maj
1987

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldl, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Wickbom,
Johansson, Hulierslröm, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvisi

Föredragande; sialsrådel Wickbom

Proposition om ändring i lagen (1928: 281) om allmänna
arvsfonden

1 Inledning

Om en person avlider och inte efterlämnar någon arvsberälligad
make eller släkting, tillfaller kvarlälenskapen en fond, benämnd allmänna
arvsfonden (se 5 kap. I § ärvdabalken). Genom testamente kan arvsfonden dock
uteslutas från arv. Egendom kan tillföras fonden även genom gåva eller
testamente. Enligt vissa associationsrättsliga regler kan vidare medel tillfalla
allmänna arvsfonden i samband med likvidation av aktiebolag m. m.

Bestämmelser om fonden finns i lagen (1928: 281) om
allmänna arvsfonden. Här stadgas bl. a. att arv som har tillfallit fonden kan
avslås hell eller delvis till annan under förutsättningar som anges i lagen. Fondens
egendom skall förvallas av kammarkollegiet. Ål kollegiel har anförirolls ocksä
andra uppgifter i fråga om fonden.

Fondens ändamål är att främja vård och fostran av barn och
ungdom saml omsorg om handikappade. Underslöd ur fonden delas ut av regeringen
eller myndighet som regeringen beslämmer.

I en motion till riksdagen år 1980 (mot. 1979/80: 1573)
föreslogs att allmänna arvsfondens befogenhet atl avslå egendom som har tillfallit
fonden genom arv skulle utvidgas till atl omfatta ock.så egendom som har
tillfallit fonden på grund av bestämmelser i aktiebolagslagen (1975: 1385) och
vissa andra assoeiationsrättsliga lagar samt lagen (1937:81) om internationella
rättsförhållanden rörande dödsbo. Med anledning av denna motion uttalade
riksdagen atl det problem som hade uppmärksammats i motionen borde bli föremål
för en sammanhållen prövning (FiU 1980/81: 5, rskr. 5).

Frågan har behandlats i departementspromemorian (Ds Ju
1986:6) Ändringar i lagen (1928: 281) om allmänna arvsfonden.

Med anledning av all riksdagen år 1984 antagit riktlinjer
för en begränsning av antalet besvärsärenden hos regeringen (prop.
1983/84:120, KU 23, rskr. 250) har i promemorian också gjorts en genomgång av
de olika slag av beslut kammarkollegiet har atl fatta angående allmänna
arvsfonden. Genomgängen har lett fram till förslag om inskränkningar i rätten
att överklaga sådana beslut.

ti Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 164

Lagförslagen
i promemorian överensstämmer med vad jag föreslår i Prop. 1986/87: 164
denna proposition. 1 fråga om nuvarande förhållanden och de närmare
överväganden som har legal lill grund för promemorians lagförslag hänvisar jag
till promemorian.

Promemorian har remissbehandlats. Remissyttranden har
avgivils av justitiekanslern, kammarrätten i Jönköping, socialstyrelsen,
kammarkollegiet, bosladsstyrelsen, länsstyrelsen i Värmlands län, Sveriges
advokatsamfund, Svenska bankföreningen och Aktiefrämjandet.

Remissinstanserna har ulan närmare kommentarer tillstyrkt
förslagen eller lämnal dem utan erinran. Anledning saknas därför atl bifoga en
särskild sammanställning av remissyttrandena.

Regeringen beslutade den 9 april 1987 all inhämia
lagrådels yttrande över ett förslag lill lag om ändring i lagen om allmänna
arvsfonden. Förslaget hade samma lydelse som förslaget i
departementspromemorian och överensstämmer således med vad jag föreslår i delta
ärende.

Lagrådel har i sill yttrande, som bör fogas som bilaga lill
protokollet, lämnal förslagel ulan erinran.

I del följande behandlar jag var för sig de båda frågor
som har lagits upp i promemorian. Jag har i ärendel samrålt med chefen för
civildepartementet och med statsrådet Lindqvist.

2 Allmän motivering

2.1 Möjligheter att avstå medel som har tillfallit
allmänna arvsfonden.

Mitt förslag: Allmänna arvsfonden ges möjlighet att avstå
egendom som har tillfallit fonden enligt 1 kap. 11 § lagen om internationella
rättsförhållanden rörande dödsbo. Nägon motsvarande möjlighet införs inte i
fråga om egendom som har tillfallit fonden enligt associationsrältsliga regler
i samband med likvidation.

Promemorians förslag: Överensstämmer med milt förslag (se
promemorian s. 10-11 och 16-19).

Remissinstanserna: Tillstyrker promemorieförslaget eller
lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt I § lagen om allmänna
arvsfonden får fonden sina tillgångar genom arv, leslamenle och gåva. Härutöver
kan medel tillföras arvsfonden enligt vissa andra bestämmelser. En sådan
bestämmelse är 1 kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande
dödsbo. I den assoeiationsrättsliga lagstiftningen finns andra bestämmelser
med denna innebörd, nämligen 13 kap. 13 § tredje stycket aktiebolagslagen, 140
§ fjärde styckel lagen (1955: 183) om bankrörelse och 14 kap. 14 § fjärde
stycket försäkringsrörelselagen (1982:713).

I prop. 1986/87:12 om ny banklagstiftning har en
bestämmelse med samma innebörd som 140 § ijärde styckel i 1955 års lag om
bankrörelse

föris in i
10 kap. 14 § tredje stycket i den föreslagna bankaktiebolagslagen. Prop.
1986/87: 164 Vidare har i propositionen tagils in en molsvarande regel i 9 kap.
14 § fjärde slyckel i förslaget lill föreningsbankslag.

I den av riksdagen nyligen antagna lagen (1987:000) om
ekonomiska föreningar har också tagits in en motsvarande bestämmelse (11 kap.
13 § Iredje stycket).

Av 5 § lagen om allmänna arvsfonden framgår atl arv som
har tillfallit fonden får avstås helt eller delvis lill annan, om del med
hänsyn lill uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan
anses överensstämma med arvlålarens yttersta vilja. Även i annal fall får
enligt paragrafen arv avstås lill arvlålarens släkting eller annan person som
har stått arvlåtaren nära, om del kan anses billigt. Vidare får arv som utgörs
av egendom vilken är av väsentlig betydelse från kulturhistorisk synpunkt eller
från nalur- eller kulturvårdssynpunkt avstås till en juridisk person som har
särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen på lämpligl sätt. För
egendom som förvärvas genom all arv avslås enligt dessa regler utgår arvsskatt
som om förvärvet hade skett genom leslamenle efter den avlidne; se I § andra
stycket lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Möjligheten för allmänna arvsfonden att avstå egendom är
alltså inskränkt till sådan egendom som har tillfallit fonden genom arv.
Regeln i 1 kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo
lar sikte på fall som i alla väsentliga avseenden liknar arvsfallen. 1
paragrafen föreskrivs all, om en utlänning här i riket efterlämnar egendom som
enligt lagen i det land i vilket han var medborgare skulle tillkomma staten, en
kommun eller en allmän fond eller inrättning, så skall egendomen tillfalla
allmänna arvsfonden. Det är här fråga om egendom som har efterlämnats av en
person utan släktarvingar och som därför skall tillfalla allmänna arvsfonden på
samma sätt som kvarlälenskapen efter en svensk medborgare i motsvarande
situation. I dessa fall föreligger det enligt min mening lika starka skal all
göra del möjligl för allmänna arvsfonden alt avstå egendomen som i de fall där
5 § lagen om allmänna arvsfonden är tillämplig. En sådan möjlighet bör därför
finnas.

Som anförs i promemorian (s. 10) kan det ifrågasättas om inle
5 § lagen om allmänna arvsfonden redan i sin nuvarande lydelse är tillämplig på
egendom som tillfaller fonden enligt 1 kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden
rörande dödsbo. För atl varje tvekan om detla skall undanröjas bör emellertid
genom en uttrycklig lagregel klargöras att egendom som har tillfallit allmänna
arvsfonden till följd av I kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden
rörande dödsbo får avstås under samma förutsättningar som egendom vilken har
tillfallit fonden genom arv. Jag ansluter mig till promemorians förslag om hur
detta bör åstadkommas. En ny paragraf bör alltså föras in i lagen om allmänna
arvsfonden, innebärande att bestämmelser om egendom som har tillfallit fonden
genom arv skall gälla också egendom som har tillfallit fonden enligt I kap. 11
§ lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo.

Om allmänna arvsfonden avslår medel som har tillfallit
fonden enligt 1

kap. Il § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, bör

medlen beskattas hos förvärvaren på samma sätl som sker när fonden 5

avslår elt
arv. Genom den ändring i lagen om allmänna arvsfonden som jag Prop.
1986/87: 164 nu förordar blir beslämmelserna i 1 § andra stycket lagen om
arvsskatt och gåvoskatt lillämpliga även i della fall.

De tidigare nämnda lagrummen i lagen om bankrörelse,
aktiebolagslagen och försäkringsrörelselagen, enligt vilka medel kan tillföras
allmänna arvsfonden, är av en annan karaktär än sladgandel i lagen om internationella
rättsförhållanden rörande dödsbo. Dessa associalionsrällsliga bestämmelser -
liksom bestämmelsen i 11 kap. 13 § iredje stycket i den nya lagen om ekonomiska
föreningar - föreskriver hur man skall förfara med medel som har skiftats ut
vid likvidation men som inle lyfts av vederbörande aklieägare eller delägare.
Del föreskrivna förfarandel är delsamma enligt alla lagarna. Har aklieägaren
eller delägaren inle inom fem år efter del att slutredovisning lades fram på
bolagsstämman eller föreningsstämman anmält sig för all lyfta vad han erhållit
vid skiftet, har han förioral sin rätt till delta. Om medlen är ringa i
förhållande till de skiftade lillgångarna, kan domstol på anmälan av likvidatorerna
förordna att medlen skall lillfalla allmänna arvsfonden. I annat fall skall
likvidationen fortsättas.

Enligt promemorian (s. 16 0 är det endast en obetydlig del
av allmänna arvsfondens tillgångar som härrör från likvidalionsmedel. Bara
undanlagsvis har del hänt atl större belopp har tillförts fonden på detla sätl.
Därför är det - sett ur arvsfondens synvinkel - utan större betydelse om en
möjlighet att avstå likvidationsmedel införs eller ej.

Del har emellertid inte visat sig föreligga någol
påtagligt behov av en sådan möjlighet. Ett avstående skulle inte aktualiseras
särskilt ofta och nästan alllid röra små belopp. För en aklieägare är del i allmänhel
inle svårt atl undgå risken atl en likvidation genomförs utan hans vetskap. Han
kan lätt försäkra sig om erforderlig information angående bolagets förhållanden,
se l.ex. 13 kap. 14 § andra stycket och 9 kap. 9 § fjärde slyckel aktiebolagslagen.
Härtill kommer att preskriptionstiden är så lång som fem år efter det att
slutredovisning har lagts fram på bolagsstämman.

Om det införs en möjlighet för allmänna arvsfonden atl
avslå medel, som har tillfallit fonden efter likvidation, så ligger det närmast
lill hands alt medlen återgår till den person för vilken medlen avsattes vid
likvidationen. En sådan ordning går dock inle fri från invändningar.

Framför allt kan mot en sådan möjlighet invändas all del
från en aktieägares synpunkt måste framstå som egendomligt alt del skulle
finnas ett undantag från preskriptionsregeln för det fall att medlen har
tillfallit allmänna arvsfonden, dvs. att de i förhållande till de skiftade
tillgångarna var att anse som ringa, men att preskriptionsregeln i andra fall
skulle gälla utan inskränkningar. Det torde nämligen vara uteslutet att göra någol
mer omfattande undantag från preskriptionsregeln. 1 normalfallet skall ju likvidationen
återupptas, om skiftade medel inte lyfts inom femårsfrislen. Likvidationsförfarandet
kan knappast få störas av en prövning av den ursprunglige aktieägarens rätt
till de medel som skall skiftas pä nyii.

I vart fall kan del inte anses motiverat alt införa en ovillkoriig
räll för en

aklieägare atl få tillbaka likvidalionsmedel som har tillfallit allmänna arvs

fonden. Någon form av skälighetsprövning måste ske. Man kan då fråga

sig efter vilka kriterier denna prövning skulle göras. I de allra flesta fall
då 6

likvidationsmedel
tillfaller allmänna arvsfonden torde della kunna återföras till någon
försummelse från aktieägarens sida. För alt arvsfonden skulle avslå medlen till
förmån för den försumlige måste rimligen krävas all försummelsen framsiår som i
någol avseende ursäktlig. Om det dessutom rörde sig om ett inte alltför
obetydligt belopp eller det förelåg några ömmande skäl, kunde etl avslående te
sig motiverat. Antagligen skulle det emellertid med sådana kriterier endasl
sällan komma i fråga all arvsfonden skulle avslå likvidalionsmedel.

Med hänsyn
lill vad jag nu har anfört anser jag liksom remissinstanserna all det inle
finns skäl att införa någon möjlighet för allmänna arvsfonden alt avstå medel
som har tillfallit fonden i samband med likvidation.

Prop. 1986/87: 164

2.2 Rätt att överklaga kammarkollegiets beslut i ärenden
som rör allmänna arvsfonden

Mitt förslag: Kammarkollegiets beslut i frågor om
avstående av egendom som har tillfallit allmänna arvsfonden skall kunna överklagas
till regeringen. I övrigt skall kollegiets beslut enligt lagen om allmänna
arvsfonden inte få överklagas.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se
promemorian s. 25-26).

Remissinstanserna: De instanser som har uttalat sig i
frågan tillstyrker förslaget eller lämnar det ulan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1 § förordningen
(1986:600) med instruktion för kammarkollegiet och 18 § allmänna verksstadgan
(1965:600) får kollegiets beslut överklagas hos regeringen, om inte annat
framgår av någon särskild bestämmelse. Beträffande kammarkollegiets beslut om
allmänna arvsfonden torde någon sådan särskild bestämmelse inte finnas.

Som framgår närmare av promemorian (s. 20) har riksdagen (prop.
1983/84; 120, KU 23, rskr. 250) antagit riktlinjer för en översyn av reglerna
om räll atl överklaga ärenden lill regeringen. 1 enlighel härmed har i
promemorian gjorts en genomgång av de olika slag av beslut som kammarkollegiet
har att fatta angående allmänna arvsfonden. Genomgången visar atl dessa beslut
till övervägande del har karaktär av förvaltningsåtgärder, där överklaganden inle
kommer i fråga.

Av övriga beslut är flertalet s. k. partsbesked. Sådana
beslut innebär inget egentligt avgörande utan bara alt en myndighel i egenskap
av part i en fråga där det slutliga avgörandet tillkommer allmän domstol
uttalar sin uppfattning om hur frågan skall avgöras (prop. 1985/86: 80 s. 51).
Motpartens rätl skyddas i dessa fall genom det civilrätlsliga regelsystemet
och möjligheten till domstolsprövning. Att partsbeskedet skall vara överklag-bart
kan då i allmänhet inte anses erforderligt. Skälen för denna ståndpunkt har
jag utvecklat i prop. 1985/86: 80 s. 51 f, som citeras i promemorian (s. 21 O-
Det är alltså enligt min mening inle nödvändigt all sådana beslut av
kammarkollegiet som bara innebär partsbesked får överklagas.

Enligt genomgången i promemorian finns det ytteriigare en
kategori av

beslut som kammarkollegiet
har atl fatta angående allmänna arvsfonden. Prop. 1986/87: 164

Efter regeringens
bemyndigande beslutar kollegiel i vissa fall enligt 5 §

lagen om allmänna
arvsfonden om avslående av arv som har tillfallit

fonden. Dessa beslut är av
en annan karaktär än de lidigare nämnda. Här

är det inte fråga om
parisbesked i den meningen att det slutliga avgörandet

av saken tillkommer allmän
domstol. Del handlar om all avslå arv som har

konslalerats
tillhöra fonden. Förutsättningarna för avståendet har i lagen

angivils så atl det i viss
mån blir fråga om diskrelionära billighelsavgöran-

den. Övervägande skäl
talar därför för att man behäller rätlen alt överklaga

lill
regeringen i dessa fall.

2.3 Ikraftträdande

De
nya regler som jag föreslår torde inte kräva nägra särskilda förberedel-seålgärder.
Ändringarna i lagen om allmänna arvsfonden bör därför träda i kraft den 1
januari 1988.

1
enlighel med allmänna grundsatser bör begränsningen i rälten all överklaga
kammarkollegiets beslut gälla endasl beslut som har meddelals efler del att de
nya reglerna har trätt i krafl. I fråga om överklagande av tidigare meddelade
beslut bör de äldre bestämmelserna gälla.

2.4 Kostnader och resursbehov

Om
möjligheten atl överklaga kammarkollegiets beslut inskränks så som jag
föreslår, kommer naiurligen behovet av resurser för att handlägga överklaganden
att minska både hos kammarkollegiet och hos regeringen. Minskningen torde dock
bli marginell.

En
möjlighet för allmänna arvsfonden att avslå medel som har tillfallit fonden
enligt 1 kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo
inverkar inle på fondens möjligheter alt fullgöra sin uppgift.

3 Upprättat lagförslag

1
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
ett förslag till lag om ändring i lagen (1928: 281) om allmänna arvsfonden.

4 Specialmotivering

13 §

Kammarkollegiets
beslut i frågor om avstående av egendom som har tillfallit fonden får
överklagas till regeringen. 1 övrigt får kammarkollegiets beslut enligt denna
lag inte överklagas.

1
13 § har införts en ny bestämmelse om rätten att överklaga kammarkollegiets
beslut i ärenden som rör allmänna arvsfonden. Endast kollegiets

beslut i frågor om
avslående av egendom som har tillfallit fonden får Prop. 1986/87: 164 överklagas.
Andra beslut som kammarkollegiet har att fatta enligt lagen om allmänna
arvsfonden är inte överklagbara. Skälen för den nya ordningen framgår av
avsnitt 2.2 i den allmänna motiveringen.

Enligt
5 § andra stycket lagen om allmänna arvsfonden fattas beslut om avstående av
arv av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kammarkollegiet.
Regeringen har i en förordning (SFS 1978:738, senaste lydelse SFS 1984:539)
bemyndigat kollegiet atl beslula om avstående av arv när någon har ansökt om
att egendom skall avslås och värdet av egendomen enligt bouppteckningen inte
överstiger 500000 kr. Om det i ett ärende uppkommer en fråga av särskild vikt
från allmän synpunkt, skall kammarkollegiet dock med eget yttrande överiämna
ärendet lill regeringen för avgörande.

Kammarkollegiets
beslut i ärenden om avslående av arv som har tillfallit allmänna arvsfonden
överklagas enligt paragrafen till regeringen. Förtärandet i övrigt vid
överklagande regleras i förvaltningslagen (1986:223).

Del
förhållandel atl andra beslut av kammarkollegiel rörande allmänna arvsfonden
inte får överklagas innebär inte att den som är missnöjd med elt sådani beslut
alltid måste finna sig i kollegiets ställningstagande. Som har framhållits i
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) utgör vissa av kollegiets beslut s.k.
partsbesked. Innebörden av ett beslut av detta slag är alt kollegiet i egenskap
av pari tar ställning i en fråga som slulligi avgörs av allmän domstol. Den som
inte vill nöja sig med kollegiets beslut i en sädan fråga kan alltså
underställa frågan domstolens avgörande.

14 §

Vad
som sägs om egendom som har tillfallit fonden genom arv gäller också egendom
som har tillfallit fonden enligt I kap. 11 § lagen (1937:81) om internationella
rättsförhållanden rörande dödsbo.

Paragrafen
är ny. 1 den föreskrivs alt bestämmelser om egendom som har tillfallit allmänna
arvsfonden genom arv skall tillämpas också på egendom som har tillfallit fonden
enligt 1 kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo.
Vad som åsyftas är egendom som en utlänning efterlämnar här i rikel. Sådan
egendom skall enligt I kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden
rörande dödsbo lillfalla allmänna arvsfonden, om egendomen enligt lagen i den
avlidnes hemland skulle tillkomma staten, en kommun eller en allmän fond eller
inrättning.

Den
nya paragrafen har lillkommii för att det inte skall råda någon tvekan om att
det är möjligt att lillämpa reglerna i 5 & lagen om allmänna arvsfonden om
avstående av arv även på egendom som har tillfallit fonden enligt I kap. 11 §
lagen om internationella rätisförhållanden rörande dödsbo. Av paragrafens
lydelse följer emellertid att också andra bestämmelser om arvfallen egendom
gäller för egendom som har tillfallit fonden enligt den internationella lagen.
Härvidlag torde paragrafen inte innebära någon nyhet i sak.

Om
allmänna arvsfonden med stöd av 5 § avstår egendom som har

lillfallil fonden enligt 1
kap. 11 § lagen om internationella rätisförhållanden Prop. 1986/87: 164 rörande
dödsbo, sker ell förvärv för vilket arvsskatt skall utgå som om förvärvet har
skett genom testamente efler den avlidne (se 1 § andra styckel lagen om
arvsskall och gåvoskatt).

5 Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen att anta det av lagrådet granskade lagförslaget.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen atl anta det förslag som föredraganden har lagl
fram.

Bilaga Prop. 1986/87:
164

Lagrådet

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1987'04-24

Närvarande:
f.d. regeringsrådet Wieslander, juslitierådet Sterzel, regeringsrådet Totlie

Enligt
prolokoll vid regeringssammanträde den 9 april 1987 har regeringen på
hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till

lag
om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden.

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Severin Blomstrand.

Lagrådet
lämnar förslagel utan erinran.

II

Innehåll Prop. 1986/87: 164

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Propositionens lagförslag
..................................... ... 2

Uidrag
ur prolokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1987 3

1
Inledning.......................................................... ... 3

2
Allmän motivering .............................................. 4

2.1
Möjligheter atl avstå medel som
har lillfallil allmänna arvsfonden 4

2.2
Rätt all överklaga
kammarkollegiets beslut i ärenden som rör allmänna arvsfonden ................................................................. 7

2.3
Ikraftträdande .................. ....................... 8

2.4
Kostnader och resursbehov .......................... ' 8

3
Upprättat lagförslag........................................... .. 8

4
Specialmotivering............................................... 8

5
Hemställan........................................................ 10

6
Beslut ............................................................. 10

Bilaga
Utdrag ur lagrådels protokoll den 24 april 1987 11

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 '2