Prop. 1986/87:165 om arbetsrättslig beredskapslag

Prop. 1986/87:165
Propositioner

om arbetsrättslig beredskapslag

1987-05-14 · 35 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer

Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
Sidnummer: 27 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1986/87:165, om arbetsrättslig beredskapslag

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens proposition 1986/87:165

om arbetsrättslig beredskapslag

Prop. 1986/87:165

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringen
föreslär riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokollet den 14 maj 1987.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Anna-Greta
Leijon

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en beredskapslagstiftning på det arbetsrättsliga området.
Förslaget tar sikte på vad som bör gälla under krig- eller beredskapstillstånd,
d. v. s. sådana utomordentliga förhållanden som anges i 13 kap. 6 §
regeringsformen.

1
en arbetsrättslig beredskapslag föreskrivs till en början vissa ändringar i den
arbetsrättsliga lagstiftningen jämfört med vad som gäller under fredsförhållanden.
Vidare bemyndigas regeringen att föreskriva de ytterligare ändringar i
lagstiftningen som bedöms nödvändiga för att tillgodose totalförsvarets behov.

1 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 165

opaginerad Kontrollera mot PDF

Propositionens
lagförslag Prop. 1986/87:165

Förslag till

Arbetsrättslig
beredskapslag

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Kommer riket i krig, skall
bestämmelserna i 5-9 §§ tillämpas.

2
§ Regeringen får föreskriva att
5-9 §§ helt eller delvis skall tillämpas från den tidpunkt som regeringen
bestämmer

1. om
riket är i krigsfara,

2. om
det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda

av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i.

Föreskrift
enligt första stycket måste inom en månad underställas riksdagen. Pågår inte
riksmöte, räknas tiden från det nästa möte börjar. Föreskriften upphör att
gälla, om den inte underställs riksdagen i rätt tid eller om riksdagen inte
godkänner den inom två månader från underställningen.

3 §
Under den tid 5-9 §§ tillämpas gäller inte sådana föreskrifter som

har meddelats i annan lag eller författning, om de strider mot dessa bestäm

melser eller mot vad som har förordnats med stöd av dem.

Förekommer
i lag eller annan författning en hänvisning till en föreskrift som har ersatts
av en föreskrift som tillämpas på grund av denna lag, skall hänvisningen avse
den nya föreskriften.

4
§ Föreligger inte längre sådana
förhållanden som anges i I § eller 2 § första stycket, skall regeringen
föreskriva att bestämmelserna i 5-9 §§ inte skall tillämpas.

5
§ Lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet, lagen (1974:358) om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen, lagen (1982:80) om anställningsskydd, semesterlagen
(1977:480) och lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.,
tillämpas med de ändringar och tillägg som anges i en till denna lag fogad
förteckning (bilaga).

6
§ När denna lag skall
tillämpas, gäller inte lagen (1974:981) om arbetstagarens rätt till ledighet
för utbildning, lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa
föreningsuppdrag i skolan och lagen (1986:163) om rätt till ledighet för
grundläggande svenskundervisning för invandrare.

7
§ Regeringen får föreskriva
förbud mot fackliga stridsåtgärder och förordna om fortsatt giltighet av
kollektivavtal och om tvångsskiljedom eller vidta andra liknande åtgärder, om
en arbetstvist hotar att medföra eller har medfört en öppen arbelskonflikt som
kan skada totalförsvaret.

8 §
Utöver vad som anges i 5 § får regeringen i de där angivna lagarna, i

annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och

i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister föreskriva sådana änd

ringar och tillägg som behövs för att tillgodose totalförsvarets behov.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9
§ Har det i ett kollektivavtal tagits in bestäirirrielse som strider mot
en Prop. 1986/87:165 föreskrift som har meddelats i eller med stöd av denna
lag, får regeringen förklara att bestämmelsen är utan verkan, om den kan
medföra skada för totalförsvaret.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

ti Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 165

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
Prop. 1986/87:165

Förteckning enligt 5 §

1. Lagön (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

I fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet skall dels 35 och 37 §§ inte tillämpas,

dels 4, 5. 11, 12, 14, 16, 21. 34, 36, 38, 56 och 69 §§ ha
följande lydelse, dels nya föreskrifter, betecknade 53 §, införas av följande
lydelse.

4 § Avtal är ogiltigt i den mån det innebär alt rättighet
eller skyldighet

enligt denna lag upphäves eller inskränkes.

Utan hinder av första stycket får genom kollektivavtal
göras avvikelse från föreskrifterna 111,12, 14, 19-22 och 28 §§, 29 § tredje
meningen, 33, 34, 36, 38-40 §§, 43 § andra stycket saml 64 och 65 §§.

1 kollektivavtal får också föreskrivas längre gående
fredsplikt än 41 och 44 §§ anger samt längre gående skadeståndsansvar än som
följer av denna lag.

5 § Vad i denna lag föreskrives innebär icke rätt för pari
till insyn i

sädana förhållanden hos motpart, som har betydelse för förestående eller

redan utbruten arbelskonflikt, eller rätt till inflytande över motpartens

beslut rörande sådan konflikt.

Föreskrifterna i II, 12, 19, 34, 38 och 39 §§ äger tillämpning även när kollektivavtal
tillfälligt icke gäller.

11 § Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring
av sin verksam

het, skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i

förhällande till vilken han är bunden av kollektivavtal. Delsamma skall

iakttagas innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av arbets

dier anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör organisationen.

Om det behövs för att undvika störningar i produktionen
eller andra liknande påfrestningar till skada för totalförsvaret eller om andra
synnerliga skäl föranleder del, får arbetsgivaren fatta och verkställa beslut
innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första stycket.

12 § När arbetstagarorganisation som avses i 11 § påkallar
det, skall

arbetsgivare även i annal fall än där anges förhandla med organisationen

innan han fattar eller verkställer beslut, som rör medlem i organisationen.

Om del behövs för atl undvika störningar i produktionen eller andra

liknande påfrestningar till skada för totalförsvaret eller om andra särskilda

skäl föranleder det, får arbetsgivaren dock fatta och verkställa beslutet

innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet.

14 § Finns lokal arbetstagarorganisation, skall
förhandlingskyldigheten enligt 11-13 §§ fullgöras i första hand genom
förhandling med denna.

Uppnås icke enighet vid förhandling enligt första stycket,
skall arbetsgivaren på begäran förhandla även med central
arbetstagarorganisation, om hinder inte möter på grund av
beredskapsförhållandena.

16 § Part som vill förhandla skall göra framställning hos
motparten om förhandling. Om motparten begär del, skall framställningen vara
skriftlig och ange den fråga om vilken förhandling påkallas.

Förhandling skall hållas snarast möjligt efter det att
framställning om förhandling har gjorts. Del ankommer i övrigl på parterna atl
bestämma tid och plats för förhandlingssammanträde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förhandling
skall bedrivas skyndsamt. Om part begär del, skall föras Prop. 1986/87:165
protokoll som justeras av båda parter. Enas pätiérna ej om annal, skall
förhandling anses avslutad, när part som har fullgjort sin förhandlingsskyldighet
har givit motparten skriftligt besked om alt han frånträder förhandlingen.

21 § Pari som skall lämna information har rätt till
förhandling med motparten om tystnadsplikt rörande den information som skall
lämnas. Om förhandlingen avser information enligt 19 S, äger 14 S molsvarande
tillämpning.

Uppnås icke enighet vid förhandling enligt första stycket,
kan parten väcka talan vid domstol om tystnadsplikt. Domstolen skall förordna
om tystnadsplikt i den mån del kan antas alt det annars skulle föreligga risk
för skada för totalförsvaret eller väsentlig skada för part eller annan.

Har part påkallat förhandling om tystnadsplikt gäller lill
dess frågan har blivit slutligt avgjord den tystnadsplikt som han kräver.

34 § Uppkommer mellan arbetsgivare och
arbetstagarorganisation, som är bundna av samma kollektivavtal, tvist om
medlems arbelsskyldighel enligt avtal, gäller organisationens mening till dess
tvisten har slutligt prövats.

Om det behövs för alt undvika störningar i produktionen
eller andra liknande påfrestningar lill skada för totalfö:svaret eller
föreligger enligt arbetsgivarens uppfattning andra synnerliga skäl mot att
omtvistat arbete uppskjuts, får arbetsgivaren ulan hinder av första styckel
kräva atl arbetet utförs enligt hans mening i tvisten. Arbetstagaren är då
skyldig att utföra arbetet. Sådan skyldighet föreligger dock ej, om
arbetsgivarens mening i tvisten är oriktig och arbetsgivaren har insett eller
bort inse detta eller om arbetet innebär fara för liv eller hälsa eller därmed
jämförligt hinder möter.

36 § Arbetstagarpartens rätt enligt 33 och 34 §§
tillkommer den avtalsslutande arbetstagarorganisationen och utövas av lokal
arbetstagarorganisation, om sådan finns. Har central förhandling påkallats,
utövas rätten av den centrala arbetstagarorganisationen.

38 § Innan arbetsgivare beslutar att låta någon utföra
visst arbete för hans räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid
skall vara arbetstagare hos honom, skall han på eget initiativ förhandla med
arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av
kollektivavtal för sådant arbete.

Första stycket gäller ej, om arbetet är av kortvarig och tillfällig
natur eller kräver särskild sakkunskap och ej heller om den tilltänkta åtgärden
i allt väsentligt motsvarar åtgärd som har godtagits av arbetstagarorganisationen.
Om organisationen i särskilt fall påkallar det, är arbetsgivaren dock skyldig
att förhandla innan han fattar eller verkställer beslut.

Om det behövs för att undvika störningar i produktionen
eller andra liknande påfrestningar till skada för totalförsvaret eller om andra
synnerliga skäl föranleder det, får arbetsgivaren fatta och verkställa beslut
innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första stycket.
Påkallas förhandling enligt andra stycket, är arbetsgivaren på villkor som nu
sagts icke skyldig att uppskjuta beslutet eller verkställigheten till dess
förhandlingsskyldigheten har fullgjorts, ej heller om andra särskilda skäl
föreligger mot uppskov. I fråga om förhandling enligt första och andra styckena
äger 14 § motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

53 S En förlikningsman
eller förlikningskommission får förbjuda part att Prop. 1986/87:165 vidta
stridsåtgärd medan föriikningsförhandling pågår och under en tid av högst tio
dagar efter det att en sådan förhandling har förklarats avslutad. Stridsåtgärd
som vidtas i strid mot ett sådant förbud betraktas som olovlig enligt reglerna
i denna lag.

56
S Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot tystnadsplikt som avses i denna
lag eller utnyttjar han obehörigen vad han under sådan tystnadsplikt har fått
kännedom om, skall han ersätta uppkommen skada. Detsamma gäller om någon
åberopar tystnadsplikt i fall som avses 121 §, om kravet är obefogat och parten
insett eller bort inse det.

Om
någon som företräder arbetsgivare eller organisation gör sig skyldig till handling
som avses i första stycket, svarar arbetsgivaren eller organisationen för
skadan.

I
fall som avses i denna paragraf skall ej följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

69
§ Föreskrifterna i 33, 34 och 39 §S utgör icke hinder mot beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

2. Lagen
(1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen

1
fråga om lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
skall 5 och 9 §§ ha följande lydelse.

5
§ Uppkommer fråga om ändring av facklig förtroendemans arbetsförhållanden
eller anställningsvillkor, skall arbetsgivaren minst två veckor i förväg varsla
den lokala arbetstagarorganisationen och underrätta förtroendemannen.
Föreligger hinder härför, skall varsel och underrättelse i stället lämnas så
snart det kan ske. Skyldighet att lämna varsel och underrättelse föreligger ej
vid sådan ändring som utgör ett normalt led i förtroendemannens arbete och
icke försämrar hans möjligheter att fullgöra det fackliga uppdraget.

Den
lokala arbetstagarorganisationen och förtroendemannen har rätt till överläggning
med arbetsgivaren om åtgärd som avses i första stycket. Sådan överläggning
skall påkallas senast en vecka efter det att varsel eller underrättelse
lämnades. Har överiäggning påkallats, får arbetsgivaren icke vidta den
tilltänkta åtgärden förrän tillfälle till överläggning har lämnats. Detta
gäller dock inte, om ett uppskov med beslutet skulle föranleda störningar i
produktionen eller andra liknande påfrestningar till skada för totalförsvaret.

9
§ Uppkommer tvist om tillämpning på en facklig förtroendeman av 1,

3, 4,
6 eller 7 § eller 8 § första stycket eller kollektivavtalsbestämmelse

som med stöd av 2 § andra stycket har trätt i stället för 1, 6 eller 7 § eller

8 § första stycket, gäller den lokala arbetstagarorganisationens mening om

lagens eller kollektivavtalets rätta innebörd intill dess tvisten har slutligt

prövats. 1 kollektivavtal som har trätt i lagens ställe kan föreskrivas att

arbetstagarpartens bestämmanderätt i stället skall tillkomma huvudorgani

sationen.

Utan
hinder av första stycket kan arbetsgivaren vägra sådan ledighet som medför risk
för störningar i produktionen eller andra liknande påfrestningar till skada
för totalförsvaret, säkerheten på arbetsplatsen, viktiga samhällsfunktioner i
övrigt eller därmed jämförliga intressen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

3. I fråga
om lagen (1982:80) om anställningsskydd skall Prop. 1986/87:165

dels 25-27 och 32 §§ inte tillämpas. ' ' '

dels 2, 3, 5, 7, 8, 16, 22, 33 och 34 §§ ha följande
lydelse.

2 § Finns det i annan lag eller i förordning som har
meddelats med stöd

av lag särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, gäller de föreskrif

terna.

Avtal är ogiltiga i den mån de upphäver eller inskränker
arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag. Genom kollektivavtal som har
slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation fär dock göras
avvikelser från 5, 6, 11, 15, 21, 22, 28, 33, 40 och 41 §§. Den närmare
beräkningen av förmåner som avses i 12 § samt avvikelser från bestämmelserna i
30 §, såvitt gäller besked enligt 15 §, liksom bestämmelserna i 30 och 31 §§,
såvitt gäller den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter, fär också
bestämmas på det sättet.

Avtal om avvikelser från reglerna 121 S fär träffas även
utanför kollektivavtalsförhållanden, om avtalet innebär att kollektivavtal som
med stöd av andra stycket har träffats för verksamhetsområdet skall tillämpas.

När efter bemyndigande av en central
arbetstagarorganisation ett lokalt kollektivavtal har träffats om avvikelser
från 22 § fär avtalet tillämpas i fråga om uppsägning av arbetstagare som vid
uppsägningstidens slut är äldre än 57 och ett halvt är bara om arbetsgivaren
får den centrala arbetstagarorganisationens medgivande till varje enskild
uppsägning.

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt
andra stycket får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar
av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses
med avtalet.

3 § Vid tillämpning av 11, 15, 22 och 39 §§ gäller
följande särskilda

bestämmelser om beräkning av anställningstid:

1.
En
arbetstagare, som byter anställning genom att övergå från en arbetsgivare till
en annan, får i den senare anställningen tillgodoräkna sig också tiden i den
förra, om arbetsgivarna vid tidpunkten för övergången tillhör samma koncern.

2.
En
arbetstagare, som byter anställning i samband med att ett företag eller en del
av ett företag övergår från en arbetsgivare till en annan, får tillgodoräkna
sig tiden hos den förre arbetsgivaren när anställningstid skall beräknas hos
den senare.

3.
Om det sker
flera sådana byten av anställning som avses i 1—2, fär arbetstagaren räkna
samman anställningstiderna hos alla arbetsgivarna.

Vid tillämpning av 22 och 39 §§ får arbetstagaren
tillgodoräkna sig en extra anställningsmånad för varje anställningsmånad som
arbetstagaren har påbörjat efter fyllda 45 år. Sammanlagt fär arbetstagaren
dock tillgodoräkna sig högst 60 sådana extra anställningsmånader.

5 § Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i
följande fall:

1.
Avtal för viss
tid, viss säsong eller visst arbete, om det behövs för att tillgodose
totalförsvarets behov av arbetskraft eller om det föranleds av arbetets
särskilda beskaffenhet.

2.
Avtal för viss
tid som avser vikariat, praktikarbete eller feriearbete.

3.
Avtal för viss
tid, dock sammanlagt högst sex månader under tvä år, om det föranleds av
tillfällig arbetsanhopning.

4.
Avtal som
gäller för tiden till dess arbetstagaren skall böija värnpliktstjänstgöring
eller annan därmed jämförlig tjänstgöring, som skall pågå mer

än tre månader. 7

s. 8 Kontrollera mot PDF

5. Avtal
för viss tid som avser anställning efter pensionering, om arbets- Prop.
1986/87:165 tagaren har uppnått den älder som medför skyldighet att avgå från
anställningen med ålderspension eller, om någon sädan avgångsskyldighet inte
finns, när arbetstagaren har fyllt 65 år.

7 § Uppsägning från arbetsgivarens sida skall
vara sakligt grundad.

Saklig grund föreligger ej om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren

bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Vid bedömande
av vad som skäligen kan krävas av arbetsgivaren skall beaktas intresset av att
tillgodose totalförsvarets produktionsbehov.

Om uppsägningen beror på förhållanden som hänför sig till
arbetstagaren personligen, får den inte grundas enbart på omständigheter som
arbetsgivaren har känt till mer än en månad innan underrättelse lämnades
enligt 30 §. Har arbetsgivaren underlåtit att underrätta, räknas tiden i
stället från tidpunkten för uppsägningen.

8 § Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara
skriftlig.

1 uppsägningsbeskedet skall arbetsgivaren ange vad
arbetstagaren skall iaktta för det fall att arbetstagaren vill göra gällande
att uppsägningen är ogiltig eller yrka skadestånd med anledning av
uppsägningen.

16 § Besked enligt 15 § skall vara skriftligt.

I beskedet skall arbetsgivaren ange vad arbetstagaren
skall iaktta för det fall att arbetstagaren vill föra talan om att anställningsavtalet
skall förklaras gälla tills vidare eller yrka skadestånd för brott mot 4 §
första stycket.

Beskedet skall lämnas till arbetstagaren personligen. Är
det inte skäligt att kräva detta, får beskedet i stället sändas i rekommenderat
brev till arbetstagarens senast kända adress.

22 § Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall
arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.

Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med
utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos
arbetsgivaren. Arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför
arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre
ålder företräde. Kan en arbetstagare endast efter omplacering beredas fortsatt
arbete hos arbetsgivaren, gäller som förutsättning för företräde enligt
turordningen att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det
fortsatta arbetet. Vid den bedömningen skall beaktas även intresset att
tillgodose totalförsvarets produktionsbehov.

Har arbetsgivaren fiera driftsenheter, fastställs
turordningen för varje enhet för sig. Om arbetsgivaren är eller brukar vara
bunden av kollektivavtal, fastställs en särskild turordning för varje
avtalsområde. Finns det i ett sådant fall fiera driftsenheter på samma ort,
skall inom en arbetstagarorganisations avtalsområde fastställas en gemensam
turordning för samtliga enheter pä orten, om organisationen begär det senast
vid förhandlingar enligt 29 §.

33 § En arbetsgivare, som vill att en arbetstagare skall
lämna sin anställning när arbetstagaren uppnår den älder som medför skyldighet
att avgå med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldighet inte finns,
vid fyllda 65 år, skall skriftligen ge arbetstagaren besked om detta minst en
manad i förväg.

Om en arbetsgivare vill att en arbetstagare skall lämna sin
anställning i

samband med att arbetstagaren får rätt till hel förtidspension enligt lagen g

s. 9 Kontrollera mot PDF

(1962:381)
om allmän försäkring, skall arbetsgivaren skriftligen ge arbets- Prop.
1986/87:165

tagaren
besked om detta sä snart arbetsgivaren har fått kännedom om

pensionsbeslutet.

En arbetstagare som är anställd tills vidare och har
uppnått den ålder som anges i första stycket har inte rätt till längre uppsägningstid
än en månad och har inte heller företrädesrätt enligt 22 och 23 §S.

34 § Om en arbetstagare sägs upp utan saklig grund, skall
uppsägningen förklaras ogiltig på yrkande av arbetstagaren. Detta gäller dock
ej, om uppsägningen angrips endast därför att den strider mot
turordningsregler. Om ett yrkande om ogiltigförklaring framställs, kan domstol
besluta att anställningen trots uppsägningen skall bestå tills tvisten har
slutligt avgjorts. Har domstol meddelat ett sådant beslut, får arbetsgivaren
inte avstänga arbetstagaren från arbete på grund av de omständigheter som har
föranlett uppsägningen. Arbetstagaren har rätt lill lön och andra förmåner
enligt 12-14 §§ så länge anställningen består.

4. Semesterlagen (1977:480)

I fråga om semesterlagen (1977:480) skall 4, II och 12 §§ ha följande

lydelse.

4 § Arbetstagare har rätt till tjugofem semesterdagar
varje semesterår utom i fall som avses i 5 och 27 §§.

Om det behövs för att tillgodose totalförsvarets behov av
arbetskraft, får arbetsgivaren besluta att arbetstagaren skall få ut semesteriedighet
till ett mindre antal dagar, lägst tio. Den rätt till semester som därigenom
inte kan utnyttjas skall anses sparad till dess förhållandena medger att
ledigheten utnyttjas. Efter överenskommelse mellan arbetsgivare och
arbetstagare får sparad semesterrätl tas ut i form av semesterersättning.

Under semesterledighet skall arbetstagare ha semesterlön i
den mån han har tjänat in sådan under intjänandeåret.

Arbetstagare får avstå från rätt lill semesterledighet som
ej är förenad med semesterlön.

II § Har beslut om föriäggning av semesterledighet
träffals på annal sätt

än genom överenskommelse med arbetstagare eller företrädare för honom,

skall arbetsgivaren underrätta arbetslagaren om beslutet. Underrättelsen

skall lämnas senast tvä veckor före ledighetens början. När särskilda skäl

föreligger får den lämnas senare.

12 § Om ej annat har avtalats, skall semesterledigheten
förläggas så att arbetstagaren får en ledighetsperiod av minst tvä veckor i
följd.

5. Lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av
barn, m. m.

1 fråga om lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård
av barn, m.m. skall 1 § ha följande lydelse.

1 § Arbetsgare har som förälder rätt till ledighet från
sin anställning enligt bestämmelserna i denna lag. Sådan rätt har även
arbetstagare som

a. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och
har vård om ett barn.

s. 10 Kontrollera mot PDF

b. har
tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem, Prop.
1986/87:165

c. stadigvarande
sammanbor med förälder och som är eller har varit gift

med eller har eller haft barn med föräldern.

Regeringen
får genom föreskrifter inskränka rätten till ledighet enligt denna lag, om det
krävs för att tillgodose totalförsvarets behov.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Arbetsmarknadsdepartementet p™p- 1986/87:165

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april
1987

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen,
Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg,
Hellström. Wickbom, Johansson. Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss med förslag till arbetsrättslig beredskapslag

1 Inledning

Den arbetsrättsliga lagstiftningen tar sikte pä fredsförhällanden
och innehåller endast undantagsvis bestämmelser som avser beredskap och krig.
Bl. a. därför förutsattes i 1982 års totalförsvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU
18, rskr. 374) att den administrativa beredskapen pä arbetsrättens område
skulle behandlas särskilt.

Inom arbetsmarknadsdepartementets rättssekretariat
utarbetades mot denna bakgrund promemorian (Ds A 1982:3) Administrativ beredskap
på arbetsrättens område. 1 promemorian togs skilda frägor upp, bl. a. frågan om
ämnesområdena för en tänkt arbetsrättslig lagstiftning med avseende på
krigsutbrott. Promemorian innehöll emellertid inte nägra preciserade lagförslag
i den delen, utan mynnade ut i ett förslag om lagstiftning i fråga om bl. a.
arbetsmarknadsorganisationernas medverkan i totalförsvarsplaneringen. Efter
sedvanligt remissförfarande behandlades promemorian och dess lagförslag i
propositionen (1981/82:179) om administrativ beredskap på arbetsrättens
område, m.m. Departementspromemorian och en sammanställning av remissyttrandena
har fogals lill den propositionen som bilagor.

1 propositionen lades fram en lag om skyldighet för
näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fi. att delta i
totalförsvarsplaneringen. Vidare behandlades den fortsatta inriktningen av
arbetet med den administrativa beredskapen på arbetsrättens område. Till de
frågor som borde tas upp i ett planeringsarbete hänförs i propositionen
arbetsmarknadsparternas uppgifter i krislägen samt i vilken utsträckning de
regeländringar som blir aktuella skall göras i beredskapsavtal eller genom
kollektivavtal.

Vid riksdagsbehandlingen godtogs propositionens lagförslag
(AU 1982/83: 1.
rskr. 16, SFS
1982:1004). I fråga om inriktningen av den administrativa beredskapen på
arbetsrättens område uttalades att regeringen borde tillsätta en delegation med
företrädare för totalförsvarsmyndigheter och arbetsmarknadsorganisationer för
att leda den fortsatta planeringen av arbetet (AU 1982/83:1). 1 enlighet därmed
tillsatte regeringen den 25 no-

t2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 165

s. 12 Kontrollera mot PDF

vember
1982 en sådan delegation (A 1983:02). 1 delegationen, som arbetar Prop.
1986/87:165 under benämningen beredskapsdelegationen, ingår företrädare för bl.
a. överbefälhavaren, överstyrelsen för civil beredskap, arbetsmarknadsstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, statens arbetsgivarverk. Svenska arbetsgivareföreningen.
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation och Centralorganisationen SACO/SR.

Det
förslag som nu läggs fram har beretts inom delegationen.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänt om den administrativa beredskapen på arbetsrättens
område

Det
torde inte råda någon tvekan om att den administrativa beredskapen på det
arbetsrättsliga området har varit eftersatt. Problemet har också uppmärksammats
särskilt i det nu gällande totalförsvarsbeslutet (prop. 1981/82:102 om säkerhets-
och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling, bil. 1, s.
41). Vad som i första hand åsyftas är att det i stort saknas
beredskapslagstiftning och beredskapsavtal på det arbetsrättsliga fältet.

Jag
har för avsikt att här uppehålla mig främst vid det sakområde som gäller att
anpassa de arbelsrättsliga reglerna i lag och kollektivavtal till de förhållanden
som kan tänkas uppstå i samband med krig eller krigsfara eller andra sådana
utomordentliga förhållanden som beskrivs i 13 kap. 6 § regeringsformen (RF),
den s. k. författningsberedskapen. Men jag vill ocksä framhålla att det finns
en annan väl så väsentlig del av den administrativa beredskapen på detta
område och som brukar sammanfattas under termen organisatoriska frågor. Inom
detta sakområde återfmns sådana frågor som vilka uppgifter arbetsmarknadens
organisationer bör ha, hur förhandlingar och samarbete mellan organisationerna
bör fungera och samspelet på olika nivåer mellan totalförsvarsmyndigheterna och
organisationerna. Härtill kommer åtskilliga frågor av praktisk natur.

De
båda sakområdena för den administrativa beredskapen på arbetsrättens område
står ingalunda självständiga från varandra. Det är snarare så att ett
ställningstagande på det ena området kan bli avgörande för valet av
tillvägagångssätt på det andra. Ett exempel, som jag återkommer till, är frågan
hur tvister på det arbetsrättsliga fältet bör lösas när samhället är omställt
för krig. Kan man upprätthålla det centraliserade systemet som finns under
fredstid med centrala förhandlingar mellan parterna och arbetsdomstolen som i
princip enda domstol, eller bör man inrätta lokala eller regionala
beslutsinstanser? Det senare alternativet förutsätter att tvisteförhandlingarna
på lokal nivå bibehålls och möjligen förstärks. Det ger i sin tur upphov till
åtskilliga organisatoriska frågor.

Att
jag nu har stannat för att här begränsa mig till författningsberedska

pen beror inte till någon del pä att jag underskattar betydelsen av de 12

s. 13 Kontrollera mot PDF

organisatoriska frågorna. Det förhåller sig i stället så
att det även på det Prop. 1986/87:165 mera rättsligt betonade sakområdet kommer
ätt ki-ävas ett kompletterande arbete. Detta arbete kommer att inriktas på att
få fram beredskapsavtal men kan även - beroende på vad som kommer ut vid
förhandlingarna om sådana avtal - komma att omfatta ytterligare
lagstiftningsåtgärder. Avsikten med det förslag som jag nu lägger fram är att
ge vissa utgångspunkter för detta fortsatta arbete, bl. a. genom att ange vilka
materiella ändringar i det arbetsrättsliga regelsystemet som bör komma till
uttryck genom lagstiftning. Det är min förhoppning att arbetsmarknadens
parter, liksom för fredstida förhållanden, träffar ändamålsenliga
kompletterande kollektivavtal för de förhållanden som avses här.

För de åtgärder som nu föreslås och för det framtida
arbetet - såväl på det rättsliga som på det organisatoriska planet - bör gälla
vissa allmänna utgångspunkter. En utgångspunkt är att parterna under fredstid
har ett betydande ansvar för förhållandena på arbetsmarknaden och att detta
ansvar inte är mindre betydelsefullt i ofärdstider. Behovet av parternas
medansvar är snarare större när sådana förhållanden råder. En annan utgångspunkt
är att det inte kan vara eftersträvansvärt att för krissituationer skapa ett
regelsystem som mer än oundgängligt avviker från den ordning som gäller under
fred. Detta skall inle förstås på det sättet att ingrepp i det fredstida
regelsystemet skulle till varje pris undvikas. Men man bör om möjligt undvika
ingrepp som i grunden rubbar det fredstida mönstret för samverkan mellan
parterna och mellan dessa och statsmakterna.

2.2 Beredskapslagstiftningens utformning

2.2.1 Förutsättningar i grundlag för beredskapslagstiftning,
m. m.

Som jag tidigare har nämnt tar den lagstiftning som jag nu
föreslår sikte på sädana ofärdstider som berörs i 13 kap. 6 § RF, nämligen då
riket är i krig eller i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har
befunnit sig. För sådana situationer, som i den fortsatta framställningen
kommer att sammanfattas under benämningen beredskap, föreskrivs i 13 kap. 6 §
RF att regeringen med stöd av bemyndigande i lag kan genom förordning meddela
sådana föreskrifter i ett visst ämne som enligt grundlag annars skall meddelas
genom lag. Hit hör, enligt bestämmelsen i 8 kap. 2 § första stycket RF,
civilrätten och därmed arbetsrätten.

Författningsberedskapen syftar till att man redan i
fredstid i göriigaste

mån anger vad som skall gälla under beredskap. Detta är av särskild

betydelse på det arbetsrättsliga fältet där normerna förutom genom lagstift

ning i stor utsträckning ges genom kollektivavtal och där det sålunda

skapade regelsystemet tillämpas i vardagslivet på enskilda arbetsplatser.

Det är därför enligt min mening angeläget att man i beredskapslagstiftning

en uttryckligen inte bara bemyndigar regeringen att vid beredskap företa

de lagändringar som behövs utan också så långt som möjligt anger på vilket

sätt det arbetsrättsliga regelsystemet skall förändras under beredskap. 13

s. 14 Kontrollera mot PDF

Dessa
ändringar kan då utgöra utgångspunkter för de särskilda bered- Prop.
1986/87:165 skapsavtal som behövs.

Självklart är det emellertid inte möjligt att under
fredstid helt förutse utvecklingen under beredskap. Regeringen bör därför även
bemyndigas att meddela sådana ändringar i de berörda arbetsrättsliga lagarna
som krävs för att tillgodose totalförsvarets behov när beredskap råder.

2.2.2 Närmare om beredskapslagstiftningens innehåll

Jag skall nu närmare gå in på frågan om den
arbetsrättsliga lagstiftningen under beredskap. De huvudsakliga områdena är
medbestämmandelagstiftningen, anställningsskyddet, semester och annan ledighet
samt arbetstids-och arbetsmiljöfrågor.

Medbestämmandelagstiftningen

Inom den kollektiva arbetsrättens område är det främst
lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) och lagen (1974:358) om
facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (FML) som kommer i blickpunkten.

Den ena av MBL:s två huvudgrupper av regler utgörs av de
grundläggande kollektivavtalsrättsliga reglerna. Hit hör reglerna om
förenings- och förhandlingsrätt, om kollektivavtalet och om fredsplikt i
kollektivavtals-förhållanden. Dessa regler har ett direkt samband med den fria
rätten att tillgripa fackliga stridsåtgärder.

Det står tämligen klart att utrymmet för sådana
stridsåtgärder i praktiken är i det närmaste obefintligt, om det skulle bli
krig eller när beredskapstillstånd har inträtt. Ett rättsligt förbud mot
fackliga stridsåtgärder skulle emellertid rubba en grundsats som länge har
tillämpats och som innebär att det ligger i de förhandlande parternas eget
ansvar att beakta även tredje mans och samhällets intressen när stridsåtgärder
övervägs. Häri ligger en väsentlig förutsättning för det samspel mellan
förhandlingar och avtal mellan parterna, på den ena sidan, och samhällets
beslut och riktlinjer, på den andra sidan, som i synnerhet under kristider
torde utgöra en väsentlig tillgång för värt samhällsskick.

Det bästa skyddet för arbetsfreden fär antas även under
kristider vara att parterna — genom kollektivavtal eller på annat sätt — själva
tar ansvaret för att undvika öppna arbetskonfiikter.

Något generellt rättsligt förbud mot fackliga
stridsåtgärder under be

redskap bör därför inle införas. Däremot bör samhällets möjligheter för

bättras att snabbt ingripa när det i ett enskilt fall trots allt uppkommer en

allvariig fara för en öppen arbetskonfiikt. Detta bör ske genom att förlik

ningsmän och förlikningskommissioner ges möjlighet att föreskriva upp

skov med fackliga stridsåtgärder under det att föriikningsförhandlingar

pågår och under viss tid efter det att förhandlingarna har sirandet. Det bör

även öppnas möjlighet för regeringen att i det enskilda fallet förhindra

öppna konfiikter genom att föreskriva fortsatt giltighet av träffade avtal

eller tvångsskiljeförfarande saml att fredsplikt skall råda. En förutsättning 14

s. 15 Kontrollera mot PDF

för sådana åtgärder bör vara atl en konflikt skulle
medföra skada för Prop. 1986/87:165 totalförsvaret.

Kärnpunkten i det andra väsentliga inslaget i MBL, det
egentliga medbestämmandeområdet, är den primära förhandlingsskyldigheten
(11-14 §§). Hit hör även reglerna om rätt lill information (19-22 §§),
tolkningsföreträde i vissa rättstvister (33-37 §§) och facklig vetorätt i
vissa fall (38-40 §§).

Del ligger i linje med de tidigare angivna utgångspunkterna
att behålla primärförhandlingsskyldigheten med vissa förändringar eller snarare
förtydliganden som tar sikte på reglernas tillämpning i krissituationer. Till
förmån för att behålla den primära förhandlingsskyldigheten talar också alt, när
arbetet måste bedrivas under pressande förhållanden, det kan vara särskilt
motiverat med en facklig medverkan. En sädan kan bidra till att säkerställa att
inte orimliga krav ställs på arbetstagarna och samtidigt understryka en
gemensam strävan att möta de särskilda krav på bl. a. produktionen som
krislägel kan ställa.

1 de fall där MBL föreskriver förhandlingsskyldighet före
beslut (II,
12 och 38 §§)
kan undantag göras, om det föreligger särskilda eller synnerliga skäl. Enligt
min mening är det ställt utom varje tvivel atl hänsynen till totalförsvarets
behov under beredskap är att hänföra till sådana skäl. Med hänsyn till de
speciella förhållanden som kan tänkas råda vid beredskap bör det emellertid
klart anges att en arbetsgivares förhandlingsskyldighet före beslut inte
gäller, om uppskov med beslutet skulle medföra störningar i produktionen eller
andra liknande påfrestningar till skada för totalförsvaret. Del är nämligen
enligt min mening angeläget att lagtexten inte föranleder några tolkningssvårigheter
i en situation där de lokala parterna kan vara hänvisade alt själva - ulan
central medverkan - lösa uppkommande avtalsproblem. Ett motsvarande
förtydligande bör göras i 34 § andra stycket MBL där undantag görs från regeln
om arbetstagarsidans tolkningsföreträde vid tvister om arbelsskyldighel.

Även MBL:s regler om informationsskyldighet bör anpassas
till de särskilda krav som beredskapssituationen ställer. Det bör sålunda klart
framgå att tystnadsplikt (21 §) som part kräver skall gälla, om del behövs för
att tillgodose totalförsvarets intressen.

I situationer av det slag som del här är fråga om blir det
många gånger problem med kommunikationerna. Delta ställer stora krav på de
lokala parternas förmåga att lösa uppkommande tvister. Även i övrigt bör verksamheten
inom ramen för det egentliga medbestämmandet än mer än under fredstida
förhållanden läggas på de lokala parterna. Åtskilliga av de regler som styr den
fackliga verksamheten i vardagliga frågor återfmns i medbestämmandeavtal och i
förhandlingsordningar. Det blir därför en första-handuppgift för parterna
själva att finna de lösningar som är lämpligast för den bransch eller det
företag som avses. Lagstiftaren bör emellertid bidra till att skapa
förutsättningar atl komma fram till lämpliga lösningar.

Till en början bör förlikningsmannaväsendet förstärkas i
syfte att till

handahålla hjälp för praktisk tvistelösning när del trots alll inte går att

undvika tvister eller nå samförståndslösningar i tvister kring lag- eller

avialstillämpning. Huvudansvaret för ivistelösningen på arbetsrättens om- 15

s. 16 Kontrollera mot PDF

rade
kommer således all få las av parterna själva, medan de kvarstående Prop.
1986/87:165

tvisterna
i alll väsenlligt får avgöras under medverkan av förlikningsmän i

den mån
detta är möjligt. Det är nämligen inte sannolikt att man under

beredskap
bör ha kvar elt system med en och samma domstol för hela

landet i arbetsrättsliga tvister. 1 ett sådant läge är del
inte rimligt att kräva

av
arbetsgivaren att vända sig till domstol i tvister om tolkningsföreträde

(34 § Iredje stycket och 35 § MBL). De berörda
bestämmelserna i MBL

hör därför suspenderas.

Den centrala primärförhandlingsskyldighelen (14 § MBL) bör
slopas för del fall beredskapslägel, t.ex. på grund av
kommunikationssvårigheter, hindrar att förhandlingarna kommer lill stånd. Detla
bör ske genom ett tillägg av den innebörden lill bestämmelsen i fråga. Med
tanke på alt beredskapslagstiftningen skall kunna tillämpas under sinsemellan
myckel skiftande förhållanden - också sådana då samhället kan fungera i slort
sett som vanligt - bör skyldigheten till central förhandling dock inte
generellt upphävas. Jag vill här emellertid återigen framhålla intresset av att
medbestämmandeförhandlingarna klaras av på lokal nivå och förutsätter att
parterna beaktar detta i beredskapsavtalen.

Även FML: s förhandlings- och
tolkningsföreträdesrättsregler bör på sätt som ovan har beskrivits anpassas till
beredskapssituationen.

Anställningsskyddslagen

De ändringar som bör göras i lagen (1982:80) om
anställningsskydd (anställningsskyddslagen) under beredskap motiveras
huvudsakligen av intresset atl öka rörligheten på arbetsmarknaden. Till en
början bör möjligheterna vidgas alt träffa anställningsavtal för begränsad
lid.

Det kan i och för sig tänkas atl det finns en motsättning
mellan ansläll-ningsskyddslagens regler om turordning vid uppsägning på grund
av arbetsbrist och reglerna om företrädesrätt till åieransiällning, på ena
sidan, och beredskapslägets ökande krav på effektivitet i produktionen på andra
sidan. Krav på att slopa eller jämka turordningsreglerna har också framställts
frän arbetsgivarhåll i beredskapsdelegationen. Dessa krav skiljer sig
emellertid inte väsentligen från dem som har framställts på arbetsgivarsidan
med sikte på den fredslida lagstiftningen. Den lösning som har valts har varit
att låta parterna vidta de ändringar som kan behövas i turordningsreglerna
genom kollektivavtal. Denna väg bör även vara tillfyllest i kristider. Del
finns däremot skäl alt slopa återanställningsrätten. Vidare bör del i samband
med omplacering vid ifrågasatt uppsägning eller i turordningssammanhang finnas
ett utrymme för att ta särskild hänsyn till de krav på forcerad produktion som
totalförsvaret kan ha.

Det har också satts i fråga om inte
anställningsskyddslagens uppsäg

ningstider borde förkortas för alt öka röriigheten på arbetsmarknaden. Det

bör emellertid observeras atl en uppsagd arbetstagare är skyldig att ta

annat arbete under uppsägningstiden - i annal fall mister arbetstagaren

rätten till uppsägningslön. Det finns därför inte anledning att av rörlighets

skäl jämka lagens regler om uppsägningstid. Det bör dock, med hänsyn till

de begränsade resurser som finns för tvistelösning vid domstol eller i 16

s. 17 Kontrollera mot PDF

skiljenämnd,
inte vara möjligt för en arbetstagare all föriänga anställningen Prop.
1986/87:165 genom att enbart anmäla hos arbetsgivaren atl uppsägningen inte
godtas (34 §).

Semester och annan ledighet

Till lagstiftningen om rättigheter i del enskilda
anställningsavtalet räknas ledighetslagarna. Hit hör semesierlagen (1977:480),
lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning (studieledighetslagen),
lagen 0978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m.
(föräldraledighets-lagen), lagen (1979:1184) om rätt lill ledighet för vissa
föreningsuppdrag i skolan (sialedighetslagen) och lagen (1986:163) om räll till
ledighet för grundläggande svenskundervisning för invandrare. Kännetecknande
för dessa lagar är att de grundläggande bestämmelserna om rätten till ledighet
är tvingande rätt. Del går med andra ord inte att ens genom överenskommelser i
kollektivavtal inskränka dessa rättigheter.

Allt eftersom en krissituation fördjupas, med ökande
produktionskrav på vissa företag och en knapphet på arbetskraft på grund av
inkallelser, ökar behovet all utnyttja den arbetskraft som finns kvar i
förelagen. Redan beviljade ledigheter mäste ibland kunna avbrytas och
återhållsamhet måste kunna iakttas med nya ledigheter. Vissa lagar bör helt
kunna sättas ur tillämpning under svårare krislägen. Detta torde gälla studieledighetslagen,
sialedighelslagen och lagen om rätt till ledighet för grundläggande svenskundervisning.
I andra fall kan det finnas elt behov att avsevärt minska ledigheternas
omfattning.

Rätten till föräldraledighet är svårare att generellt dra in.
Det kan dock bli nödvändigt att dra in eller begränsa föräldraledigheten för
vissa grupper. Den grupp som jag närmast har i åtanke är yrkesofficerarna. Här
må inskjutas atl de värnpliktiga redan enligt andra regler blir tvungna alt
avbryta sina föräldraledigheter. Men också för andra grupper, såsom läkare och
nyckelpersoner i krigsvikliga industrier, kan föräldraledigheten behöva slå
tillbaka för arbetet. Frågan har också etl omedelbart samband med hur
samhällets barnomsorg skall vara anordnad under beredskap. Mot denna bakgrund
blir det enligt min mening inte meningsfullt att nu ange riktlinjerna för vilka
ändringar som skall göras i föräldraledighelslagen under beredskap. Jag
förordar i stället att regeringen bemyndigas atl göra de inskränkningar i
rätlen till föräldraledighet som vid beredskap påkallas av den uppkomna
situationen.

Semesterledigheten bör kunna inskränkas till två veckor,
om det krävs för att tillgodose totalförsvarets behov. Överskjutande semesterrätl
bör då anses som sparad semester.

Arbetstid och arbetsmiljö

Redan nu har regeringen enligt 4 § arbetstidslagen
(1982:637) och 1 kap.

4 § arbetsmiljölagen (1977:1160) möjlighet att meddela från dessa lagar

avvikande föreskrifter för att tillgodose totalförsvarels intressen. När det

gäller partsförhållandena på arbetsmarknaden vid krig eller beredskap, 17

s. 18 Kontrollera mot PDF

närmare bestämt förutsättningarna för kollektivavtal för
sådana siiuatio- Prop. 1986/87:165 ner, kan det vara av särskild vikt att
klarlägga vilken den normala arbetstiden bör vara. Den nuvarande
beredskapsplaneringen bygger ofta på 60 timmars arbetsvecka (prop. 1981/82:179 s.
32). Detta bör tas till utgångspunkt för vad som generellt bör gälla i
krislägen. Vidare bör veckovilan kunna begränsas lill 24 timmar mot nuvarande
36 timmar. Bestämmelserna om meriid vid deltidsanställning bör kunna slopas.
Del är emellertid inle nödvändigt att förordna om dessa ändringar i lag utan de
kan lämpligen med tillämpning av 4 § arbetstidslagen föras in i
arbetstidsförordningen (1982:901). Vilka ytterligare åtgärder som behövs på
dessa områden är en fråga som kan besvaras först i belysning av de
beredskapsavtal som jag förutsätter kommer all träffas.

Det är ocksä angelägel alt anpassa arbetsmiljölagsiifiningen
till beredskapssituationen. Flera tillvägagångssätt kan länkas. Lagstiftningen
kan tillföras en särskild regel om inriktningen av arbetsmiljöarbeiet, vidgade
dispenser kan ges, gällande författningar kan åsidosättas för atl tillgodose tolalförsvarsintressen
(med möjlighet lill överprövning hos yrkesinspektionen) etc. Dessa frågor är
emellertid inte ell förslahandsområde för kollek-tivavialsreglering och lämnas
därför i detla sammanhang ål sidan. De kommer i stället att bli föremål för
överväganden under det fortsatta arbetet med den administrativa beredskapen på
arbetsrättens område. De lagändringar som krävs torde lämpligen, på motsvarande
sätl som föreslagits med avseende på arbetslidlagssliflningen, kunna med
tillämpning av I kap. 4 § arbetsmiljölagen införas i arbelsmiljöförordningen
(1977:1166).

Kollektivavtalsreglering

Åtskilliga av de bestämmelser som jag föreslår ändringar i
för krigs- och beredskapstillslånd är sådana att parterna genom kollektivavtal
för fredstida förhållanden kan och i stor utsträckning har överenskommit om
annat. Som jag tidigare har framhållit är avsikten atl parterna, mot bakgrund
bl. a. av del förslag som jag nu lägger fram, skall kunna träffa särskilda
beredskapsavtal. För del fall att sådana avtal inte kommer lill stånd för en viss
bransch, ett visst företag eller i något annal fall är det enligt min mening
lämpligt atl regeringen bemyndigas att under beredskap förklara avtalen
ogiltiga i den män de strider mot bestämmelser som meddelas i eller med stöd av
beredskapslagen och medför skada för totalförsvaret. Visseriigen torde de avtal
det här rör sig om endast ta sikte på normala fredsförhållanden, men därav kan
man inte ulan vidare dra nägon bestämd slutsats om deras giltighet under
beredskap. Hur det förhåller sig med giltigheten av avtalen i de hänseenden som
här är av intresse är en tolkningsfråga som fär avgöras frän fall till fall.
Det av mig föreslagna bemyndigandet är avsett att användas även i fall då
osäkerhet råder om rättsläget i del enskilda fallet. Det skall också kunna
utnyttjas för aft justera ingångna beredskapsavtal bl. a. mot bakgrund av det
bemyndigande som föreslås gälla på det lagreglerade området.

s. 19 Kontrollera mot PDF

3
Upprättat lagförslag p-p- '986/87: i65

1
enlighet med del anförda har inom arbelsmarknadsdeparlemenlet upprättats ett
förslag lill arbetsrättslig beredskapslag. Förslaget bör fogas lill protokollet
i detla ärende som bilaga.

Jag
har förut framhållit all de frågor som berörs i lagförslaget tidigare har beretts
i samband med propositionen (1981/82:179) om administrativ beredskap på
arbetsrättens område. Det förslag jag nu lägger fram har beretts inom beredskapsdelegalionen
i vilken ingår företrädare för myndigheter och organisationer som berörs av
förslaget. Delegationen har därvid förordat en lagstiftning som i stora drag
överensstämmer med det föreliggande förslaget. Jag har därför bedömt atl
ytterligare beredning genom remissförfarande inte erfordras.

4 Specialmotivering i§

Av
denna paragraf följer att 5-9 §§ skall träda i tillämpning i krig. Konstruktionen
motsvarar den som används i förfogandelagen (1978:262). Liksom i annan beredskapslagstiflning
ges varken i lagen eller i dessa förarbeten nägon definition av begreppet krig
(jfr prop. 1973:90 s. 447). Alt det ankommer på regeringen atl avge förklaring
om krigstillstånd följer av 10 kap. 9 § RF, jfr lagen (1960:513) om beredskapstillslånd
och beredskapskungörelsen (1960:515).

2 §

Paragrafen
innehåller förutsättningarna för lagens tillämpning i andra situationer än
krig. Dessa situationer ansluter till 13 kap. 6 § RF. I andra styckel ges,
efter mönster i förfogandelagen, bestämmelser om underställning.

3 §

I
första stycket har efter mönster av annan beredskapslagstiflning tagits in en
bestämmelse av innebörd alt vad som förordnas i eller med stöd av lagen gäller
i stället för avvikande författningsbestämmelser. I andra stycket har införts
en bestämmelse för att säkerställa att beredskapslagsiift-ningen slår igenom
även i fall där hänvisning har skett till den fredstida lydelsen.

4 §

Föreligger
inte längre de i lagen angivna förutsättningarna för lagens

tillämpning av de föreskrifter pä det arbelsrättsliga fältet, som har medde

lats i eller med stöd av lagen, skall dessa naturligtvis upphöra atl gälla. 19

s. 20 Kontrollera mot PDF

Liksom vid annan
beredskapslagstiftning talar här praktiska skäl för att Prop. 1986/87:165

inte låta detta ske
automatiskt. Jag vill också framhålla att frågan om vilka

särskilda åtgärder som kan
behövas vid en övergång från beredskap till

fredsförhållanden inte
behandlas i förslaget. I paragrafen anges därför att

regeringen skall
föreskriva att de i eller med slöd av 5—9 §§ meddelade

föreskrifterna skall
upphöra att gälla.

5-6
§§

I
dessa paragrafer anges, såvitt avser 5 § med en hänvisning till en förteckning,
vilka ändringar i den arbelsrättsliga lagstiftningen som i första hand avses
att gälla under beredskap. De väsentliga sakliga ändringarna har berörts i den
allmänna motiveringen. Därutöver har det gjorts en del följdändringar.

7 §

I
denna paragraf bemyndigas regeringen atl i enskilda fall gripa in med åtgärder
inför eller i samband med öppna arbetsmarknadskonflikter. En förutsättning för etl
sådant ingrepp är att konflikten kan medföra skada för totalförsvaret.
Beträffande den närmare innebörden av begreppet totalförsvaret se 1 §
förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarels civila
del.

8§

I
denna paragraf bemyndigas regeringen atl göra de ytterligare ändringar i den
arbetsrättsliga lagstiftningen som kan krävas för alt tillgodose totalförsvarets
behov. Bestämmelsen har berörts i den allmänna motiveringen. Bemyndigandet
såvitt avser lagen (1974:317) om rättegången i arbetstvister gär längre än den
reglering som finns med avseende pä domstolarna i lagen (1957:132) med
särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller
krigsfara m. m. Motsvarande gäller i förhållande till det förslag till ny
lagstiftning om de offentliga organens verksamhet vid krig eller krigsfara som
överlämnades av regeringen för lagrådets granskning den 26 februari i år. Jag
ser inga väsentliga olägenheter i att bestämmelserna i detta avseende lappar över
varandra.

9§

Som
framgår av den allmänna motiveringen är en viktig förutsättning för

den administrativa beredskapens effektivitet att det träffas särskilda bered

skapsavtal mot bakgrund av den här föreslagna arbetsrättsliga beredskaps

lagstiftningen. 1 denna paragraf föreslås ett bemyndigande för regeringen

att gripa in i de fall där sådana avtal inte träffas och där en tillämpning av

de fredstida avtalen i de delar de strider mot beredskapslagstiftning skulle

medföra skada för totalförsvaret. Av skäl som har anförts i den allmänna 20

s. 21 Kontrollera mot PDF

motiveringen
blir det möjligt att i angivna situationer gripa in även i Prop.
1986/87:165 beredskapsavtalen.

5 Hemställan

Jag
hemstäder att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Lagrådet Prop. 1986/87:165

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde den 7 maj 1987

Närvarande:
f. d. regeringsrådet Wieslander, juslitierådet Sterzel, regeringsrådet Toltie.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987 har regeringen pä
hemställan av statsrådet Anna-Greta Leijon beslutat inhämta lagrådels yttrande
över förslag till arbetsrättslig beredskapslag, m. m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Erik Lempert.

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1986/87:165

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 maj 1987

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson,
Holmberg, Hellström, Wickbom, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Leijon

Proposition om arbetsrättslig beredskapslag

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 23 april 1987) över förslag till arbetsrättslig beredskapslag.

Föredraganden
upplyser att lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran och hemställer atl
regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade förslaget med
några ändringar av redaktionell natur.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Bilaga
Prop. 1986/87:165

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till

Arbetsrättslig
beredskapslag

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Bestämmelserna i 5-9 §§ skall tillämpas, om riket är i krig.

2 §
Regeringen fär föreskriva atl 5-9 §§ helt eller delvis skall tillämpas

från den lidpunkt som regeringen bestämmer

1. om
riket är i krigsfara,

2. om
del råder sädana utomordentliga förhållanden som är föranledda

av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i.

En
föreskrift enligt första stycket måste inom en månad underställas riksdagen.
Pågår inte riksmöte, räknas tiden från det nästa möte börjar. Föreskriften
upphör att gälla, om den inte underställs riksdagen i rätt tid eller om
riksdagen inte godkänner den inom tvä månader från underställningen.

3 §
Under den tid 5-9 §§ tillämpas gäller inle sådana föreskrifter som

har meddelats i annan lag eller författning, om de strider mot dessa bestäm

melser eller mot vad som har förordnats med stöd av dem.

Förekommer
i lag eller annan författning en hänvisning till en föreskrift som har ersatts
av en föreskrift som tillämpas på grund av denna lag, skall hänvisningen avse
den nya föreskriften.

4 §
Regeringen skall föreskriva att bestämmelserna i 5-9 §§ inle skall

tillämpas, när det inte längre råder sådana förhållanden som anges i I §

eller 2 § första stycket.

5
§ Lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet, lagen (1974:358) om facklig förtroendemans slällning
pä arbetsplatsen, lagen (1982:80) om anställningsskydd, semesterlagen (1977:480)
och lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m., tillämpas
med de ändringar och tillägg som anges i en till denna lag fogad förteckning
(bilaga).

6
§ När denna lag är i
tillämpning, gäller inte lagen (1974:981) om arbetstagarens rätt till ledighet
för utbildning, lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa
föreningsuppdrag i skolan och lagen (1986:163) om rätt till ledighet för
grundläggande svenskundervisning för invandrare.

7
§ Regeringen får föreskriva förbud
mot fackliga stridsåtgärder och förordna om fortsatt giltighet av
kollektivavtal och om tvångsskiljedom eller vidta andra liknande åtgärder, om
en arbetstvist hotar att medföra eller har medfört en öppen arbetskonfiikt som
kan skada totalförsvaret.

8
§ Utöver vad som anges i 5 §
får regeringen i de där angivna lagarna, i annan lag som gäller förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare och i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
föreskriva sådana ändringar och tillägg som behövs för att tillgodose
totalförsvarets behov. 24

s. 25 Kontrollera mot PDF

9 § Har del i elt
kollektivavtal lagils in en bestämmelse som strider mot Prop. 1986/87:165 en
föreskrift som har meddelats i eller med stöd av denna lag, fär regeringen
förklara att bestämmelsen är utan verkan, om den kan medföra skada för
totalförsvaret.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1988.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
till arbetsrättslig Prop. 1986/87:165 beredskap slag (1987:000}

s. 26 Kontrollera mot PDF

Förteckning
enligt 5 S

1. Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

I fräga om lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet skall

dels 35 och 37 §§ inte tillämpas,

dels 4,5, 11, 12. 14, 16, 21, 34, 36, 38. 56 och 69 S§ ha
följande lydelse,

dels nya föreskrifter, betecknade 53 §, införas av
följande lydelse.

4 § Avtal är ogiltigt i den mån det innebär alt rättighet
eller skyldighet

enligt denna lag upphäves eller inskränkes.

Utan hinder av första stycket får genom kollektivavtal
göras avvikelse från föreskrifterna i II, 12, 14, 19-22 och 28 §§,29 § tredje meningen, 33, 34, 36, 38-40 §§, 43
§ andra stycket samt 64 och 65 §§.

I kollektivavtal får också föreskrivas längre gående
fredsplikt än 41 och 44 §§ anger samt längre gående skadeståndsansvar än som
följer av denna lag.

5 § Vad i denna lag föreskrives innebär icke rätt för part
till insyn i

sådana förhållanden hos motpart, som har betydelse för förestående eller

redan utbruten arbetskonfiikt, eller rätt lill inflytande över motpartens

beslut rörande sådan konflikt.

Föreskrifterna i II, 12, 19, 34, 38 och 39 §§ äger
tillämpning även när kollektivavtal tillfälligt icke gäller.

II § Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring
av sin verksam

het, skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i

förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal. Detsamma skall

iakttagas innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av arbets

dier anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör organisationen.

Om del behövs för att undvika störningar i produktionen
eller andra liknande påfrestningar till skada för totalförsvaret eller om andra
synnerliga skäl föranleder det, får arbetsgivaren fatta och verkställa beslut
innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första stycket.

12 § När arbetstagarorganisation som avses i 11 § påkallar
det, skall arbetsgivare även i annal fall än där anges förhandla med
organisationen innan han fattar eller verkställer beslut, som rör medlem i
organisationen. Om del behövs för att undvika störningar i produktionen eller
andra liknande påfrestningar till skada för totalförsvaret eller om andra
särskilda skäl föranleder det, får arbetsgivaren dock fatta och verkställa
beslutet innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet.

14 § Finns lokal arbetstagarorganisation, skall
förhandlingskyldigheten enligt 11-13 §§ fullgöras i första hand genom
förhandling med denna.

16 § Part som vill förhandla skall göra framställning hos
motparten om förhandling. Om motparten begär det, skall framställningen vara
skriftlig och ange den fråga om vilken förhandling påkallas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Förhandling skall hållas
snarast möjligt efter det att framställning om Prop. 1986/87:165 förhandlingen har gjorts. Det
ankommer i övrigt på parterna atl bestämma lid och plats för
förhandlingssammanträde.

Förhandling skall bedrivas skyndsamt. Om part begär det,
skall föras protokoll som justeras av båda parter. Enas parterna ej om annat,
skall förhandling anses avslutad, när part som har fullgjort sin
förhandlingsskyldighet har givit motparten skriftligt besked om alt han frånträder
förhandlingen.

21 § Part som skall lämna information har rätt till
förhandling med motparten om tystnadsplikt rörande den information som skall
lämnas. Om förhandlingen avser information enligt 19 §, äger 14 § molsvarande
tillämpning.

Uppnås icke enighet vid förhandling enligt första stycket,
kan parten väcka talan vid domstol om tystnadsplikt. Domstolen skall förordna
om tystnadsplikt i den mån det kan antas att del annars skulle föreligga risk
för skada för totalförsvaret eller väsentlig skada för part eller annan.

Har part påkallat förhandling om tystnadsplikt gäller till
dess frågan har blivit slutligt avgjord den tystnadsplikt som han kräver.

Om det behövs för att undvika störningar i produktionen
eller andra liknande påfrestningar till skada för totalförsvaret eller
föreligger enligt arbetsgivarens uppfattning andra synnerliga skäl mot att
omtvistat arbete uppskjuts, får arbetsgivaren utan hinder av första stycket
kräva att arbetet utförs enligt hans mening i tvisten. Arbetslagaren är då
skyldig atl utföra arbetet. Sådan skyldighet föreligger dock ej, om arbetsgivarens
mening i tvisten är oriktig och arbetsgivaren har insett eller bort inse detta
eller om arbetet innebär fara för liv eller hälsa eller därmed jämförligt
hinder möter.

Första styckel gäller ej, om arbetet är av kortvarig och
tillfällig natur eller kräver särskild sakkunskap och ej heller om den
tilltänkta åtgärden i allt väsentligt motsvarar åtgärd som har godtagits av
arbetstagarorganisationen. Om organisationen i särskilt fall påkallar det, är
arbetsgivaren dock skyldig att förhandla innan han fattar eller verkställer
beslut.

Om del behövs för att undvika störningar i produktionen
eller andra

liknande påfrestningar till skada för totalförsvaret eller om andra synnerli

ga skäl föranleder del, får arbetsgivaren fatta och verkställa beslut innan

han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första styckel. Påkallas

förhandling enligt andra stycket, är arbetsgivaren på motsvarande villkor

icke skyldig att uppskjuta beslutet eller verkställigheten till dess förhand

lingsskyldigheten har fullgjorts, ej heller om andra särskilda skäl föreligger 27

s. 28 Kontrollera mot PDF

mot
uppskov. I fråga om förhandling enligt första och andra styckena äger Prop.
1986/87:165

14 § motsvarande tillämpning.

53 § En förlikningsman eller förlikningskommission får
förbjuda part att vidta slridsåtgärd medan förlikningsförhandling pågår och
under en tid av högsl tio dagar efter det atl en sådan förhandling har
förklarats avslutad. Stridsåtgärd som vidtas i strid mot etl sådant förbud
betraktas som olovlig enligt reglerna i denna lag.

56 § Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot
tystnadsplikt som avses i denna lag eller utnyttjar han obehörigen vad han
under sådan tystnadsplikt har fått kännedom om, skall han ersätta uppkommen
skada. Detsamma gäller den som åberopar tystnadsplikt i fall som avses i 21 §
tredje stycket, om kravet är obefogat och parten insett eller bort inse det.

Om någon som företräder arbetsgivare eller organisation
gör sig skyldig till handling som avses i första stycket, svarar arbetsgivaren
eller organisationen för skadan

1 fall som avses i denna paragraf skall ej följa ansvar
enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

69 § Föreskrifterna i 33, 34 och 39 §§ utgör icke hinder
mot beslut enligt

15 kap. rättegångsbalken.

2. Lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen

I fräga om lagen (1974:358) om facklig förtroendemans
ställning pä arbetsplatsen skall 5 och 9 §§ ha följande lydelse.

5 § Uppkommer fråga om ändring av facklig förtroendemans
arbetsförhållanden eller anställningsvillkor, skall arbetsgivaren minst två
veckor i förväg varsla den lokala arbetstagarorganisationen och underrätta
förtroendemannen. Föreligger hinder härför, skall varsel och underrättelse i
stället lämnas så snart det kan ske. Skyldighet att lämna varsel och underrättelse
föreligger ej vid sådan ändring som utgör ett normalt led i förtroendemannens
arbete och icke försämrar hans möjligheter atl fullgöra det fackliga uppdraget.

Den lokala arbetstagarorganisationen och förtroendemannen
har rätt till överläggning med arbetsgivaren om åtgärd som avses i första
stycket. Sådan överläggning skall påkallas senast en vecka efter det att varsel
eller underrättelse lämnades. Har överiäggning påkallats, får arbetsgivaren
icke vidta den tilltänkta åtgärden förrän tillfälle lill överläggning har
lämnats. Detta gäller dock inte, om ett uppskov med beslutet skulle föranleda
störningar i produktionen eller andra liknande påfrestningar till skada för
totalförsvaret.

9 § Uppkommer tvist om tillämpning på en facklig
förtroendeman av 1,

3, 4, 6 eller 7 § eller 8 § första stycket eller kollektivavtalsbeslämmelse

som med stöd av 2 § andra stycket har trätt i stället för 1, 6 eller 7 § eller

8 § första stycket, gäller den lokala arbetstagarorganisationens mening om

lagens eller kollektivavtalets rätta innebörd intill dess tvisten har slutligt

prövats. I kollektivavtal som har trätt i lagens ställe
kan föreskrivas att 28

s. 29 Kontrollera mot PDF

arbetstagarpartens
bestämmanderätt i stället skall tillkomma huvudorgan!- Prop. 1986/87:165 saiionen.

Ulan hinder av första stycket kan arbetsgivaren vägra
sådan ledighet som medför risk för störningar i produktionen eller andra
liknande påfrestningar till skada för totalförsvaret, säkerheten på
arbetsplatsen, viktiga samhällsfunktioner i övrigt eller därmed jämföriiga
intressen.

3. 1 fråga om lagen (1982:80) om anställningsskydd skall

dels 25-27 och 32 §§ inte tillämpas,

dels 2, 3, 5, 7, 8, 16, 22, 33 och 34 §§ ha följande
lydelse.

2 § Finns det i annan lag eller i förordning som har
meddelats med stöd

av lag särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, gäller de föreskrif

terna.

Avtal är ogiltiga i den mån de upphäver eller inskränker
arbetslagarnas rättigheter enligt denna lag. Genom kollektivavtal som har
slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får dock göras
avvikelser från 5, 6, 11, 15, 21,22, 28, 33, 40 och 41 §§. Den närmare
beräkningen av förmåner som avses i 12 § samt avvikelser från bestämmelserna i
30 §, såvitt gäller besked enligt 15 §, liksom bestämmelserna i 30 och 31 §§,
såvitt gäller den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter, får också
bestämmas på det sättet.

Avtal om avvikelser frän reglerna 121 § får träffas även
utanför kollektivavtalsförhållanden, om avtalet innebär att kollektivavtal som
med stöd av andra stycket har träffats för verksamhetsområdet skall tillämpas.

När efter bemyndigande av en central
arbetstagarorganisation ett lokalt kollektivavtal har träffats om avvikelser
från 22 § får avtalet tillämpas i fråga om uppsägning av arbetstagare som vid
uppsägningstidens slut är äldre än 57 och ett halvt år bara om arbetsgivaren fär
den centrala arbetstagarorganisationens medgivande till varje enskild
uppsägning.

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt
andra stycket får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar
av den avlalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses
med avtalet.

3 § Vid tillämpning av II, 15, 22 och 39 §§ gäller följande särskilda

bestämmelser om beräkning av anställningstid:

1.
En
arbetstagare, som byter anställning genom att övergå frän en arbetsgivare till
en annan, får i den senare anställningen tillgodoräkna sig också liden i den
förra, om arbetsgivarna vid tidpunkten för övergången tillhör samma koncern.

3.
Om det sker
flera sådana byten av anställning som avses i 1—2, får arbetstagaren räkna
samman anställningstiderna hos alla arbetsgivarna.

Vid tillämpning av 22 och 39 §§ får arbetstagaren
tillgodoräkna sig en extra anställningsmånad för varje anställningsmånad som
arbetstagaren har påbörjat efter fyllda 45 år. Sammanlagt får arbetstagaren
dock tillgodoräkna sig högst 60 sådana extra anställningsmänader.

s. 30 Kontrollera mot PDF

5 §
Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall: Prop. 1986/87:165

1. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete,
om del behövs för alt

tillgodose totalförsvarets behov av arbetskraft eller om det föranleds av

arbetets särskilda beskaffenhet.

2.
Avtal för viss
tid som avser vikariat, praktikarbele eller feriearbete.

3.
Avtal för viss
tid, dock sammanlagt högst sex mänader under två år, om det föranleds av
tillfällig arbetsanhopning.

4.
Avtal som
gäller för tiden till dess arbetstagaren skall börja värnpliktstjänstgöring
eller annan därmed jämförlig tjänstgöring, som skall pågå mer än tre månader.

5.
Avtal för viss
tid som avser anställning efter pensionering, om arbetstagaren har uppnått den
ålder som medför skyldighet att avgå från anställningen med ålderspension
eller, om någon sådan avgångsskyldighet inle finns, när arbetstagaren har fyllt
65 år.

7 § Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara
sakligt grundad.

Saklig grund föreligger ej om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren

bereder arbetstagaren annal arbete hos sig. Vid bedömande
av vad som skäligen kan krävas av arbetsgivaren skall beaktas intresset av all
tillgodose totalförsvarets produktionsbehov.

Om uppsägningen beror på förhållanden som hänför sig till
arbetstagaren personligen, får den inte grundas enbart på omständigheter som
arbetsgivaren har känt lill mer än en månad innan underrättelse lämnades
enligt 30 §. Har arbetsgivaren underlåtit alt underrätta, räknas tiden i
stället från tidpunkten för uppsägningen.

8 § Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara
skriftlig.

I uppsägningsbeskedet skall arbetsgivaren ange vad
arbetstagaren skall iaktta för det fall att arbetstagaren vill göra gällande atl
uppsägningen är ogiltig eller yrka skadestånd med anledning av uppsägningen.

16 § Besked enligt 15 § skall vara skriftligt.

I beskedel skall arbetsgivaren ange vad arbetslagaren
skall iaktta för det fall alt arbetstagaren vill föra talan om alt
anställningsavtalet skall förklaras gälla lills vidare eller yrka skadestånd
för brott mot 4 § första stycket.

Beskedet skall lämnas till arbetstagaren personligen. Är
det inte skäligt att kräva detta, får beskedet i stället sändas i rekommenderat
brev till arbetstagarens senast kända adress.

22 § Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall
arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.

Har arbetsgivaren fiera driftsenheter, fastställs
lurordningen för varje

enhet för sig. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivav

tal, fastställs en särskild turordning för varje avtalsområde. Finns det i ett

sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en arbetstagarorga-

nisafions avtalsområde fastställas en gemensam turordning för samtliga 30

s. 31 Kontrollera mot PDF

enheter pä
orten, om organisationen begär det senast vid förhandlingar Prop.
1986/87:165 enligt 29 §.

33 § En arbetsgivare, som vill att en arbetstagare skall
lämna sin anställ

ning när arbetslagaren uppnår den ålder som medför skyldighet atl avgå

med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldighet inte finns, vid

fyllda 65 år, skall skriftligen ge arbetslagaren besked om detta minst en

månad i förväg.

Om en arbetsgivare vill atl en arbetstagare skall lämna
sin anställning i samband med atl arbetstagaren får rätt till hel
förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall
arbetsgivaren skriftligen ge arbetstagaren besked om detta så snart
arbetsgivaren har fåll kännedom om pensionsbeslutet.

En arbetstagare som är anställd tills vidare och har
uppnått den ålder som anges i första stycket har inle räll lill längre
uppsägningstid än en månad och har inte heller företrädesrätt enligt 22 och 23 §§.

34 § Om en arbetstagare sägs upp utan saklig grund, skall
uppsägningen

förklaras ogiltig på yrkande av arbetstagaren. Detta gäller dock ej, om

uppsägningen angrips endast därför att den strider mot lurordningsregler.

Om etl yrkande om ogiltigförklaring framställs, kan
domstol besluta all anställningen trots uppsägningen skall bestå tills tvisten
har slutligt avgjorts. Har en domstol meddelat ett sådant beslut, får
arbetsgivaren inte avstänga arbetstagaren från arbete på grund av de
omständigheter som har föranlett uppsägningen. Arbetslagaren har rätt lill lön
och andra förmåner enligt 12— 14 §§ så länge anställningen består.

4. Semesterlagen (1977:480)

I fräga om semesterlagen (1977:480) skall 4, II och 12 §§ ha följande

lydelse.

4 § Arbetstagare har rätt lill ljugofem semesterdagar
varje semesterår utom i fall som avses i 5 och 27 §§.

Om det behövs för atl tillgodose totalförsvarets behov av
arbetskraft, får arbetsgivaren dock besluta atl semesteriedigheten skall uppgå
till ett mindre antal dagar, lägst tio. Den räll till semester som därigenom
inte kan utnyttjas skall anses sparad till dess förhållandena medger att
ledigheten utnyttjas. Efter överenskommelse mellan arbetsgivare och
arbetstagare får sparad semesterrätt tas ut i form av semesterersältning.

Under semesterledighet skall arbetstagare ha semesteriön i
den mån han har tjänat in sådan under intjänandeåret.

Arbetstagare får avstå från rätt till semesteriedighet som
ej är förenad med semesterlön.

II § Har beslut om föriäggning av semesterledighet
träffats på annal sätt

än genom överenskommelse med arbetstagare eller företrädare för honom,

skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om beslutet. Underrättelsen

skall lämnas senast två veckor före ledighetens början. När särskilda skäl

föreligger får den lämnas senare.

12 § Om ej annat har avtalats, skall semesterledigheten
förläggas så all arbetstagaren fåren ledighelsperiod av minst två veckor i
följd.

s. 32 Kontrollera mot PDF

5. Lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m. Prop. 1986/87:165

I fråga om lagen (1978:410) om rätt till ledighet för värd
av barn, m.m. skall 1 § ha följande lydelse.

1 § Arbetstagare har som förälder rätt lill ledighet
från sin anställning enligt bestämmelserna i denna lag. Sådan rätt har även
arbetstagare som

a. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare
och har vård om ett

barn,

b. har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och
fostran i sitt hem,

c. stadigvarande sammanbor med förälder och som är
eller har varit gift

med eller har eller haft barn med föräldern.

Regeringen får genom föreskrifter inskränka rätten till
ledighet enligt denna lag, om det krävs för att tillgodose totalförsvarels
behov.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Innehåll Prop. 1986/87:165

Sid.

Propositionen...................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... .... I

Propositionens
lagförslag....................................... ... 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde 1987-04-23 11

1
Inledning......................................................... 11

2
Allmän motivering.............................................. 12

2.1
Allmänt om den administrativa
beredskapen på arbetsrättens område 12

2.2
Beredskapslagstiftningens
utformning .............. .. 13

2.2.1
Förutsättningar i grundlag för
beredskapslagstiftning, m.m 13

2.2.2
Närmare om
beredskapslagstiftningens innehåll 14

3
Upprättat lagförslag........................................... 19

4
Specialmotivering ............................................. .. 19

5
Hemställan ...................................................... .. 21

6
Beslut .......................................................... .. 21

Utdrag
ur lagrådets protokoll 1987-05-07................. 22

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde 1987-05-14 23

Bilaga
Lagrådsremissens lagförslag........................ .. 24

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1987 33