Prop. 1986/87:167

Regeringens proposition 1986/87:167

om ändring i lagen (1902:71 s. 1),

innefattande vissa bestämmelser om 1986/87-167

elektriska
anläggningar

Regeringen föreslår riksdagen att anla del förslag som har
lagils upp bifogade uidrag ur regeringsprolokollel den 21 maj 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Birgitta Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Genom förslagel
införs rätt för små, lokala elproducenter atl sälja elström till den som
innehar områdeskoncession enligt ellagen. Skyldigheten för koncessionshavaren atl
köpa ström föreslås omfatta endast ström från sådana kraftverk som kan leverera
en effekt av högsl I 500 kilowatt.

Enligt gällande bestämmelser är koncessionshavare, på
begäran av dem som utnyttjar elektrisk ström, skyldig alt underkasta sig
reglering av pris och övriga villkor för leverans eller överföring av ström. I
propositionen föreslås att även den som levererar eller önskar leverera elström
från ett litet kraftverk till koncessionshavaren skall kunna påkalla sådan
prövning.

Lagändringen föreslås träda i kraft den I januari 1988.

Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 167

Förslag till Prop. 1986/87:167

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 2§ 4 och 7 mom. lagen (1902:71 s.
1), innefattande vissa bestämmelser om eletriska anläggningar skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ 4 mom.'

Den som innehar områdeskoncession för yrkesmässig distribution
är skyldig atl tillhandahålla ström åt var och en som inom området behöver den
för normala förbrukningsändamål, om inle annal följer av andra stycket eller
det finns särskilda skäl till undantag.

Inom etl område där fjärrvärme eller naturgas distribueras
eller avses bli distribuerad föreligger inte skyldighet att leverera ström för
värmeförsörjning av en byggnad, om strömmen är avsedd för värmeförsörjning på
något annat sätt än med värmepump eller om strömmen är avsedd för en värmepump
men värmepumpar, enligt riktlinjer som kommunfullmäktige har beslutat, inle bör
förekomma inom området. Trots deUa föreligger dock skyldighet atl leverera
ström, om värmeförsörjningen av byggnaden med större fördel kan tillgodoses med
elenergi än med det för området gemensamma systemet. Har ström till en
värmepump börjat tillhandahållas före fullmäktiges beslut gäller skyldighet att
leverera så länge värmepumpen är i bruk.

Den som innehar områdeskon

cession för yrkesmässig distribu

tion är skyldig att, om del inte finns

särskilda skäl till undantag, köpa

ström från elproduktionsanlägg

ning som är belägen inom området

och som kan leverera en effekt om

högst 1500 kilowatt.

Den som innehar linjekoncession Den som
innehar linjekoncession

är skyldig all, om del är förenligl är skyldig all, om del
är förenligt

med koncessionens ändamål, leve- med koncessionens ändamål, leve

rera eller överföra ström ål en inne- rera eller överföra ström åt en inne

havare av omrädeskoncession, i havare av områdeskoncession, i

den mån del behövs för att denne den mån det behövs för all denne

skall kunna fullgöra sina förpliktel- skall kunna fullgöra sina förpliktel

ser enligt första och andra stycke- ser enligt första - tredje styckena,

na. Sådan skyldighet atl leverera el- Sådan skyldighet aft leverera eller

ler överföra ström föreligger även i överföra ström föreligger även i öv-

övrigt gentemot förbrukare, vars rigt gentemot förbrukare, vars

verksamhet är av större betydelse verksamhet är av slörre betydelse

fördel allmänna. för del allmänna.

Frågor om förpliktelser, som avses i detta moment, prövas
av den myndighet som regeringen bestämmer.

Senaste lydelse 1985:48.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse 7 mom.-

Prop. 1986/87:167

Koncessionshavaren
är skyldig atl, på framställning av den som nyttjar elektrisk ström från
anläggningen eller önskar komma i åtnjutande därav, Jör åstadkommande av
skälig prissättning underkasta sig reglering av pris och övriga villkor för
leverans eller överföring av strömmen.

För åstadkommande av skälig prissättning är koncessionshavaren
skyldig att underkasta sig reglering av pris och övriga villkor jör leverans,
överföring eller inköp av ström på jramsiällning av

1.
den som nylljar
eller önskar ny nja sirömfrån anläggningen,

2.
den som
levererar eller som önskar leverera ström till anläggningen från cn sådan
elproduktionsanläggning som avses i 4 mom. Iredje stycket.

Frägor om prisreglering prövas av den myndighet som
regeringen bestämmer.

Framställning
om ändring i eller upphävande av beslutad prisreglering får göras också av
anläggningens innehavare.

Avtal, som strider mot beslut om prisreglering, är utan
verkan.

Denna lag iräder i krafl den I januari 1988.

Senaste lydelse 1982:487.

ti Riksdagen 1986187. I saml. Nr 167

Miljö-
och energidepartementet Prop. 1986/87:167

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 maj 1987.

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl,
Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, G. Andersson

Föredragande:
statsrådet Dahl

Proposition om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattade
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

1 Inledning

Riksdagen
(NU 1985/86:17, rskr. 172-173) har uttalat aU ägarna till små vattenkraftverk
måste garanteras en korrekt ersättning för sina krafileve-ranser och all
regeringen bör komma med förslag i frågan.

Eu
förslag lill ändring av lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelserom
elektriska anläggningar, ellagen, som syftar fill att stärka de små kraftverkens
ställning, har i april 1987 utarbetats inom miljö- och energidepartementet.
Företrädare för statens energiverk, statens vatlenfallsverk, Svenska Krafl
verksföreningen. Svenska Elverksföreningen, Riksförbundet Energileverantörerna
och Sveriges Energiföreningars Riksorganisation har vid en hearing den 15 april
1987 lämnat lagförslaget ulan erinran. Lagförslaget bör fogas till protokollet
som bilaga I. Mitt förslag till ändring i ellagen överensstämmer i allt väsenlligt
med nämnda lagförslag.

Regeringen
beslutade den 7 maj 1987 all inhämia lagrådets yttrande över förslag till lag
om ändring i ellagen. Det till lagrådet remitterade förslagel överensstämmer
med lagförslaget i propositionen. Lagrådel har i sitt yttrande, som bör
bifogas protokollet som bilaga 2, inte haft någon erinran mot förslaget.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Enligt
ellagen får inte elektriska slarksirömsledningar dras fram eller begagnas utan
tillstånd (koncession) av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. En koncession kan avse en ledning med i huvudsak bestämd sträckning
(linjekoncession) eller ledningsnät inom eu visst område (områdeskoncession).
De lokala eldistributionsföretagen får genom om-

rådeskoncession ensamrätt att distribuera elström inom ett
visst område. Prop. 1986/87:167 Enligt ellagen gäller en skyldighet - med vissa
undanlag - för eldislribuiö-ren all fillhandahålla ström ål var och en som inom
områdel behöver den för normala förbrukningsändamål. På begäran av en abonneni
är vidare leverantören enligt ellagen skyldig att underkasta sig reglering av
pris och övriga villkor för leverans eller överföring av strömmen
(prisreglering) av den myndighel som regeringen beslämmer. Frågorom
prisreglering prövas av prisregleringsnämnden för eleklrisk ström inom statens
energiverk. Framställning om ändring i eller upphävande av beslutad
prisreglering får göras också av anläggningens innehavare.
Prisregleringsnämndens beslut kan inle överklagas. Vidare är avtal, som strider
mot beslut om prisreglering, utan verkan.

Små kraftverk kan av leknika skäl normalt leverera endasl lill
eldistributören i området. Sådana kraftleveranser är oreglerade i nuvarande
lagstiftning. Svenska Elverksföreningen har dock utarbetat rekommendationer
för dislribulionsföretagens prissättning m. m. för dessa fall — EKOVISAM
(ekonomiska villkor för samköming med mindre produktionsanläggningar upp lill 1
500 kW). Rekommendalionerna bygger på huvudprincipen all eldistributören skall
ersätta lexeranser från små kraftverk med del belopp som motsvarar de kostnader
som distribuiören annars skulle haft för inköp av motsvarande krafl.

Statens energiverk uppskattade i en utredning om små vallenkraflverk
hösten 1984 (statens energiverk 1984:4) antalet små vallenkraflverk i effeklregistret
100- I 500 kW lill ca 520.

Dessutom fanns ell stort antal små vattenkraftverk med
lägre effekt. Under de närmaste decennierna kommer ett antal av dessa
anläggningar all behöva förnyas.

Den av riksdagen år 1984 (prop. 1983/84:160, BoU 30, rskr.
388) anlagna planen för vattenkraftens utbyggnad förutsälter att nya små vallenkraflverk
tillkommer och ati produkfionen i befinlliga anläggningar vidmakthålls och i
vissa fall ökas.

1 energiverkets utredning redovisades även en granskning
av innehållet i och tillämpningen av EKOVISAM. Energiverkei fann att
rekommendationerna i EKOVISAM ger ägarna till mindre kraftverk skälig
ersättning för levererad kraft. Flertalet av de befintliga avtal som verket
granskat avvek dock från huvudreglerna i EKOVISAM, oftast till
kraftverksägarnas nackdel. Energiverket hade även fåll uppgift om några fall
där distributören, enligt kraftverksägaren, molsall sig all iräffa skriftlig
överenskommelse. Efler överiäggningar med statens energiverk åtog sig Svenska
Elverksföreningen bl. a. atl kraftfullt verka för atl eldistributörerna skulle
inköpa elkraftsöverskolten från små vallenkraftverk och därvid lämna ersällning
enligt reglena i EKOVISAM.

1 februari 1986 konslalerade Svenska Elverksföreningen i
en rapport lill

statens energiverk atl en enkätundersökning visat atl följsamheten lill

EKOVISAM var stor hos föreningens medlemsföretag. I mars 1986 pre

senterade emellertid Sveriges Energiföreningars Riksorganisation och

Småkraftföretagens Riksförening en annan utredning som redovisade avial

där ersättningen lill kraflverksägarna var sämre än vad som rekommende- 5

ras i EKOVISAM. Våren 1986
uitalade näringsutskottet (NU 1985/86:17) Prop. 1986/87:167

att ägarna till små
vattenkraftverk måste garanteras en korrekt ersättning

för sina kraftleveranser.
I annal fall kunde enligt utskottet statens ambition

att stimulera utbyggnad
och modernisering av små kraftverk motverkas.

Utskottet
menade att de företagna utredningarna visade att branschen

själv
inte helt kunnat komma till rätta med problemen. Utskottet fann

därför
att ägarna till små kraftverk borde ges en laglig rätt atl få priset

prövat.
Utskottet kom fram till atl regeringen borde låta utreda hur en

sådan
lagprövning skall ske och därefter återkomma till riksdagen med

förslag
till de åtgärder som krävs.

2.2 Hur de små kraftverkens ställning bör stärkas

Mitt
förslag: En skyldighet införs för den som innehar områdeskoncession att köpa
elström från små, lokala elproduktionsanläggningar. Sådana elproducenter ges
vidare möjlighet att få pris och övriga villkor för leveranserna prövade av den
myndighet som regeringen bestämmer.

Skälen
för mitt förslag: Elprodukfionsteknikens utveckling har inneburit att småskaliga
projekt blivit tekniskt och ekonomiskt allt intressantare. Mycket talar för atl
den utvecklingen kommer att fortsätta. Småskalig elproduktion kommer att ge ett
tillskott till vår framtida eltillförsel. Jag avser då inte enbart vattenkraft
utan även exempelvis vindkrafi och småskalig mottryckskraft. Det är därför
väsentligt att tillkomsten av ny småskalig elproduktion inte hindras av
svårigheter för kraftverksägarna alt avyttra eller få en skälig ersättning för
den kraft de kan leverera.

Den
ensamrätt som områdeskoncessionen ger den lokale eldistributören är nödvändig
för atl man skall få en rationell distributionsverksamhet. Distributören får
själv fastställa priser och övriga villkor, men abonnenten har alltid möjlighet
att få en skälighetsprövning gjord av en myndighet. Detta system har visat sig
fungera mycket bra.

Små,
lokala elproducenter är i praktiken hänvisade till endast en möjlig köpare av
deras krafl, nämligen distributören i området.

Som
riksdagen anfört bör tillkomsten av ny, småskalig elproduktion inte hindras av
svårigheter för ägarna av mindre kraftverk alt få en skälig ersättning för den
kraft som de kan leverera. Enligt min mening bör därför vissa ändringar göras i
ellagen i syfte aU ge den småskaliga elproduktionen rättvisa förutsättningar
för verksamheten.

Jag
anser således att en innehavare av områdeskoncession bör vara skyldig att köpa
elkraft från mindre elproduktionsanläggningar inom koncessionsområdet.
Inköpsskyldigheten bör begränsas till att avse endasl anläggningar med en
högsta effekt av 1500 kW. Härigenom berörs endast de anläggningar som i
praktiken inte kan leverera till andra än distributören i området.

Producentens
anläggning bör uppfylla de tekniska krav som distributö-

ren
rimligen kan ställa för atl själv kunna upprätthålla sin normala kvalitet i Prop.
1986/87:167 distributionen, liksom givetvis alla krav som gäller elsäkerhel.
Producenten bör betala för de eventuella merkostnader som distributören har
för att kunna ta emol kraften. Frågan om förpliktelser au tillhandahålla ström
enligt 2 § 4 mom. ellagen prövas av statens energiverk. Jag avser alt föreslå
regeringen en bestämmelse i elförordningen (1982:548) så alt verket även
bemyndigas atl pröva frågor om nu ifrågavarande inköpsskyldighet. Verket bör
ha möjlighet au i sådana fall som jag nyss nämnt och i andra fall när särskilda
skäl föreligger medge undantag från inköpsskyldighelen.

Som nämnts kan elabonnenter påkalla prövning av
skäligheten i distributörens villkor för leverans av ström. Bakgrunden är att
abonnenterna är hänvisade lill en enda dislributör. En leverantör av elkraft
från ell mindre kraftverk befinner sig i molsvarande siiuaiion genom all han i
praktiken är hänvisad lill en enda köpare. Enligi min mening bör därför en
leverantör av elkraft från mindre kraftverk ha samma möjlighet alt påkalla
prövning av pris och övriga villkor för leveranser som elabonnenlerna.

Prisregleringsnämnden för eleklrisk ström inom statens
energiverk prövar frågor om prisreglering på begäran av abonneni. Innan
nämnden prövar ell ärende skall etl särskilt föriikningsförfarande genomföras.
De flesta anmälningar till nämnden avslutas med föilikning. Den prövning som en
leverantör enligt mitl förslag skall kunna påkalla har stora likheter med
gällande system. Jag ämnar därför föreslå regeringen alt även den nya prisregleringsuppgiflen
fullgörs av prisregleringsnämnden. Efter mönster i nuvarande syslem bör elt
förlikningsförfarande ingå i behandlingen av dessa ärenden.

Prövningen bör utgå från alt mottagandet av kraft från en
lokal producent inte skall medföra merkostnader för distributören jämfört med
inköp av motsvarande krafl enligt de råkraflpriser som lillämpas inom områdel.

Även om rekommendalionerna i EKOVISAM för närvarande inle
konsekvent lillämpas i praktiken så bör dessa rekommendationer anses som en av
eldislributionsbranschen accepterad norm för hur ersättningar till små
producenter bör beräknas. Elverksföreningen har uppmanat distributörerna alt
köpa kraft från små kraftstationer och därvid lämna ersättning enligt EKOVISAM.
De utgångspunkter för en eventuell skälighetsprövning som jag nyss har angett
ligger heU i linje med EKOVISAM:s huvudprinciper. Jag bedömer det därför
troligt att den nu föreslagna lagändringen kommer atl medföra erforderiiga
anpassningar i befinlliga och kommande leverans-avtal så att något behov av
tvingande myndighelsbeslui normall inte uppslår.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom miljö- och
energidepartementet upprättals förslag fill lag om ändring i lagen (1902:71 s.
1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

4
Specialmotivering Prop. 1986/87:167

2 § 4 mom.

En omrädeskoncessionshavares huvuduppgift är att
distribuera ström till abonnenter inom sitt koncessionsområde. I etl nytt
tredje stycke införs också en skyldighet att köpa ström från små elproducenter.
Skyldigheten att köpa ström skall inte gälla om del föreligger särskilda skäl lill
undantag. Avsikten är att undantagsbestämmelsen skall ges en restriktiv
tillämpning. Om ett inköp av ström frän en lokal produktionsanläggning skulle
innebära all dislrbutionen hindras eller allvarligt försvåras bör särskilda
skäl anses föreligga. Genom atl skyldigheten att köpa ström endast avser
anläggningar med en effekt upp lill 1 500 kW har skyldigheten i praktiken
begränsats till atl avse sådana produktionsanläggningar som inte kan leverera lill
andra än områdesdislribulören.

Fjärde stycket, som motsvarar del nuvarande tredje
stycket, har ändrats redaklionelll som en konsekvens av att innehavarna av
områdeskoncessioner ålagts en ny skyldighet i del nya tredje styckel.

2 § 7 mom.

Första stycket. En koncessionshavare är enligt stadgandet
under vissa förutsättningar skyldig all underkasta sig prisreglering. Ändringen
innebär, förutom redaktionella ändringar, att prisreglering kan påkallas också
av den som enligt de nya beslämmelserna i 4 mom. har rätt att sälja elström lill
koncessionshavare. De utgångspunkter för prövning av skäligheten i
prissättningen m. m. för leveranser från lokala producenter som jag har
förespråkat i avsnitt 2.2 innebär alt distributören inte skall åsamkas merkostnader
genom sin skyldighet att köpa ström från en lokal produktions-anläggning i
stället för att köpa molsvarande kraft från sin huvudleverantör. Denna
skyldighet påverkar därför inte förutsättningarna för distributörens
prissättning för den ström som distribueras till abonnnenterna.

5 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att anta
förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att anla det förslag som
föredraganden lagt fram.

Bilaga 1 Prop. 1986/87:167 Lagförslag utarbetat inom miljö-
och energidepartementet april 1987

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 2 § 4 och 7 mom. lagen (1902:71 s.
1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § 4 mom.'

Den som innehar områdeskoncession för yrkesmässig
distribution är skyldig atl tillhandahålla ström ål var och en som inom området
behöver den för normala förbrukningsändamål, om inle annal följer av andra stycket
eller del finns särskilda skäl lill undanlag.

Inom ett område där fjärrvärme eller naturgas distribueras
eller avses bli distribuerad föreligger inte skyldighet atl leverera ström för
värmeförsörjning av en byggnad, om strömmen är avsedd för värmeförsörjning på
något annat sätt än med värmepump eller om strömmen är avsedd för en värmepump
men värmepumpar, enligt riktlinjer som kommunfullmäktige har beslutat, inle bör
förekomma inom området. Trots detta föreligger dock skyldighet att leverera
ström, om värmeförsörjningen av byggnaden med slörre fördel kan tillgodoses med
elenergi än med del för områdel gemensamma systemet. Har ström lill en
värmepump börjat tillhandahållas före fullmäktiges beslut gäller skyldighet att
leverera så länge värmepumpen är i bruk.

Den som innehar områdeskoncession för yrkesmässig
distribution är skyldig atl, om del inte finns särskilda skäl lill undantag,
köpa ström från elproduktionsanläggning som är belägen inom området och
som kan leverera en effekt om högst 1500 kilowatt. Den som innehar
linjekoncession Den som innehar linjekoncession är skyldig att, om det
är förenligl är skyldig att, om del är förenligt med koncessionens ändamål,
leve- med koncessionens ändamål, leverera eller överföra ström åt en
inne- rera eller överföra ström åt en innehavare av
områdeskoncession, i havare av områdeskoncession, i den mån det
behövs för atl denne den mån det behövs för att denne skall kunna fullgöra
sina förpliktel- skall kunna fullgöra sina förpliktelser enligt första och
andra stycke- ser enligt första, andra och tredje na. Sådan skyldighet att
leverera el- styckena. Sådan skyldighet att le-ler överföra ström
föreligger även i verera eller överföra ström förelig-övrigt gentemot
förbrukare, vars ger även i övrigt gentemot förbru-

' Senaste lydelse 1985:48.

Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse Prop. 1986/87:167

verksamhet är av större betydelse käre, vars
verksamhet är av större

för del allmänna. betydelse för det allmänna.

Frågor om förpliktelser, som avses i detta moment, prövas
av den myndighet som regeringen bestämmer.

7 mom.'

Koncessionshavaren är skyldig För att åstadkomma skälig pris-

alt, på framställning av den som sättning är en koncessionshavare

nyttjar elektrisk ström från anlägg- skyldig att underkasta sig reglering

ningen eller önskar komma i ålnju- av pris och övriga villkor för leve-

tande därav, för åstadkommande råns eller överföring av ström på

av skälig prissätining underkasta framställning av

sig reglering av pris och övriga vill- I. den som nyttjar eller önskar

kor för leverans eller överföring av nyttja ström
från anläggningen,

strömmen. 2. den som levererar eller som

önskar leverera ström till anläggningen från sådan
elproduktionsanläggning som avses 14 mom. tredje stycket.

Frågor som prisreglering prövas av den myndighel som
regeringen bestämmer.

Framställning om ändring i eller upphävande av beslutad
prisreglering får göras också av anläggningens innehavare.

Avtal, som strider mot beslut om prisreglering, är utan
verkan.

Denna
lag träder i kraft den 1987.

- Senaste lydelse 1982:487.

10

Bilaga
2 Prop. 1986/87:167 Lagrådet

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1987-05-11

Närvarande:
f.d. regeringsrådet Wieslander, juslitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1987 har regeringen på hemställan
av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i lagen (1902:71 s. I),
innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar.

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mats Jen-der.

Lagrådet
lämnar förslagel utan erinran.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 11