Prop. 1986/87:24

Regeringens proposition 1986/87: 24

om förbud mot nya kärnkraftsreaktorer

m.m.

Prop.

1986/87: 24

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 9 oktober 1986.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Birgitta Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att det i kärntekniklagen tas in ett förbud mot att
uppföra nya kärnkraftsreaktorer. Dessutom föreslås förbud mot sådana förberedelseåtgärder
som syftar till att uppföra en ny reaktor.

1 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 24

Propositionens
lagförslag

Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet

lagen (1984:3) om kärnteknisk

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 verksamhet skall ha
följande lydelse.

Prop. 1986/87: 24

Nuvarande lydelse

För kärnteknisk verksamhet krävs tillstånd enligt denna
lag. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

5§

Föreslagen
lydelse

För kärnteknisk verksamhet krävs tillstånd enligt denna
lag. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor får inte meddelas.

I fråga om kärnämne eller kärnavfall i små mängder eller
med låga halter av radioaktivitet kan regeringen i förordning meddela föreskrifter
om tillstånd för envar eller för viss yrkesgrupp eller för vissa inrättningar,
institutioner eller företag att använda ämnet eller avfallet i undervisnings-
eller forskningssyfte eller för medicinska, jordbrukstekniska, industriella
eller kommersiella ändamål.

6§

Utöver tUlstånd enligt 5 § krävs särskilt lillslånd av
regeringen för all en kärnkraftsreaklor första gången skall få tUlföras
kärnämne så alt en självunderhållande kärnreaktion kan ske.

TiUstånd lämnas endasl om reaktorns innehavare har

1.
visal
att det för hantering och slutUg förvaring av använt kärnbränsle och
radioaktivt avfall som härrör från detla flnns en melod som kan godtas med
hänsyn iill säkerhel och strålskydd, och

2.
företett
ett program för den forsknings- och ulvecklingsverksamhel som behövs för att i
reaktorn använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från detta
skall kimna hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt.

Utarbetande
av konstruktionsritningar, kostnadskalky tering, beställande av utrustning
och andra förberedande ålgärder får inle vidtas i syfte alt inom landet
uppföra en kärnkraftsreaktor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Industridepartementet pp- 1986/87:24

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 oktober 1986

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson. Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström.
Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Dahl

Proposition om förbud mot nya kärnkraftsreaktorer m. m.

1 Inledning

Efter
folkomröstningen i kärnkraftsfrågan år 1980 antog riksdagen vissa allmänna
riktlinjer för energipolitiken, som innebär bl.a. att ingen kärnkraftsutbyggnad
skall ske utöver de tolv reaktorer som numera är i drift (prop. 1979/80:170, NU
70, rskr. 410). För kärnteknisk verksamhet gäller lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet (kärntekniklagen). Av denna framgär inte uttryckligen att några
ytterligare tillstånd att uppföra och ladda kärnkraftsreaktorer inte skall ges.
Mot bakgrund av bl. a. detta utarbetades inom industridepartementet ett förslag
till lag om ändring i lagen (1984; 3) om kärnteknisk verksamhet.

Regeringen
beslöt den 26 juni 1986 att inhämta lagrådets yttrande över det utarbetade
lagförslaget.

Förslaget
bör fogas till protokollet som bilaga 1.

Lagrådets
yttrande över förslaget bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Jag
återkommer till yttrandet i specialmotiveringen till den föreslagna nya 6 §.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmän bakgrund

Sedan
en rådgivande folkomröstning i kärnkraftsfrågan hållits på våren 1980 lade
regeringen fram en proposition (prop. 1979/80: 170) om vissa energifrågor.
Propositionen innehöll bl.a. förslag till vissa allmänna riktlinjer för
energipolitiken med utgångspunkt i resultatet av den rådgivande folkomröstningen.
Riksdagens beslut (NU 1979/80; 70, rskr. 410) med anledning av propositionen
innebar att vissa allmänna riktlinjer för den framtida energipolitiken lades
fast. Dessa riktlinjer innebär bl. a. att ingen kärnkraftsutbyggnad skall äga
rum utöver de tolv reaktorer som vid tiden för riksdagsbeslutet var i drift,
var färdiga att tas i drift eller var under

+1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 24

uppförande.
Vidare angavs att kärnkraften skall avvecklas i den takt som Prop. 1986/87: 24 är
möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning
och välfärd. Säkerhetsaspekter skall avgöra i vilken ordningsföljd reaktorerna
tas ur drift. I propositionen bedömdes reaktorernas tekniska livslängd vara ca
25 år. Riksdagen, som ansåg det vara nödvändigt att ange den tidsperiod inom
vilken avvecklingen skulle ske, uttalade därför att den sista reaktorn i
Sverige skall stängas senast år 2010. Slutligen uttalade riksdagen att bestämmelser
angående antalet reaktorer och avvecklingsperiodens längd torde böra införas i
lagstiftningen på kärnkraftsområdet.

Sedan
dessa riktlinjer lagts fast av riksdagen skedde en viss samordning av
lagstiftningen på kärnkraftsområdet genom lagen (1984: 3) om kärnteknisk
verksamhet (kärntekniklagen), som trädde i kraft den 1 februari 1984. Lagens
huvudsakliga syfte är att upprätthålla säkerheten vid kärnteknisk verksamhet,
främst då vid reaktorerna under den tid dessa är i drift. I propositionen (prop.
1983/84; 60) om ny lagstiftning på kärnenergiområdet, som låg till grund för
kärntekniklagen, berörde jag (s. 59 f) något behovet av lagstiftning
beträffande antalet reaktorer och avvecklingsperiodens längd. Riksdagen hade
ju, som Jag nyss nämnde, gjort ett uttalande i frågan. Jag ansåg emellertid en
lagreglering av antalet reaktorer obehövlig, eftersom den frågan omfattades av
riksdagens riktlinjer för den framtida energipolitiken. Beträffande
avvecklingsperiodens längd ansåg jag att en lagreglering härom borde anstå
tills alla frågor som behöver regleras vid en avveckling finns klariagda. 1
sitt beslut (NU 1983/84; 17, rskr. 135) med anledning av propositionen biträdde
riksdagen min uppfattning i dessa frågor.

En
grundläggande bestämmelse i kärntekniklagen är att all kärnteknisk verksamhet
kräver tillstånd. Vad gäller kärnkraftsreaktorer krävs, dels tillstånd av
regeringen för uppförande, innehav och drift, dels särskilt tillstånd för att
reaktorn första gången skall få tillföras kärnämne så att en självunderhållande
kärnreaktion kan ske, s. k. laddningstillstånd. Samtliga tolv kärnkraftblock i
det svenska kärnenergiprogrammet är numera i drift efter att ha fått behövliga
tillstånd. Några ytterligare tillstånd att uppföra eller ladda
kärnkraftsreaktorer skall alltså inte ges, även om kärntekniklagen formellt
ger möjlighet till detta.

Riksdagen
har våren 1985 fattat ytteriigare ett beslut om riktlinjer för energipolitiken (prop.
1984/85; 120, NU 30, rskr. 362). Härvid redovisades bl. a. en strategi för
avvecklingen av kärnkraften, utformad så att de beslut som successivt behöver
fattas kan grundas på ett så aktuellt underiag som möjligt. För riksdagen
redovisades också att jag ämnade föreslå regeringen att inrätta ett råd för
långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor med företrädare för bl.a. de
politiska partierna, industrin, miljörörelsen, kommunerna, forskningen, berörda
myndigheter, användarsidan och de fackliga organisationerna. Jag leder själv
arbetet i detta energiråd, som inrättades genom beslut av regeringen den 11
juli 1985.

Det
har i riksdagen rått bred politisk enighet om att energipolitiken skall

bedrivas i enlighet med gällande rikllinjer, vilka som nämnts innebär att

kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010. Kärnkraftsfrågan har på '

nytt
kommit i fokus efter kärnkraftsolyckan våren 1986 i Tjernobyl i Prop.
1986/87:24 Sovjetunionen. Regeringen har nyligen gett energirådet i uppdrag att
göra en noggrann uppföljning och utvärdering av olyckan. En expertgrupp har knutits
till mig för att utarbeta det underlag som rådet behöver för att fullgöra
uppdraget. Frågor som skall belysas är om kärnkraftens risker är så stora att
en snabbare avveckling krävs och om en sådan kan genomföras utan att andra
miljövärden hotas. För att säkerställa den vetenskapliga stringensen i
expertgruppens material har jag även knutit en grupp av vetenskapliga granskare
till mig, som kritiskt skall gå igenom detta material.

2.2 Förbud mot att uppföra ytterligare
kärnkraftsreaktorer

Som
framgått förutsätts tillståndsgivningen enligt kärnlekniklagen ske i överensstämmelse
med de gällande riktlinjerna och del kan därmed inte komma i fråga atl ge
tillstånd till någon utbyggnad av kärnkraften i strid med dem.

För
atl emellertid ytterligare klargöra att de beslutade rikllinjema för energipolitiken
ligger fast bör man nu också ändra kärntekniklagen, så alt det klart framgår
att tiUstånd att uppföra ytteriigare reaktorer inle får lämnas.

2.3 Förbud mot vissa förberedelseåtgärder

För
att ytterligare klargöra att de energipolitiska riktlinjerna ligger fast bör det
i kärntekniklagen införas ett förbud mol att vidta sådana förberedelseåtgärder
som direkt syftar till att uppföra ytterligare reaklorer inom landet. Därigenom
betonas också att eventuella förberedelser för ytterligare rektorer utgör ett
onödigt slöseri med resurser. Ell sådant förbud far dock inte inkräkta på
möjligheterna att fortlöpande bedriva tekniskt utvecklingsarbete, som bl. a.
kan vara av belydelse för säkerheten vid de kärnkraftverk som nu är i drift.
Förbudet får inte heller inverka på svenskl deltagande i inlernationellt
samarbete på del kärntekniska området.

Förbudet
bör vara straffsanktionerat och väl avgränsat. Detla uppnås genom att endast sådana
åtgärder omfattas som har en direkl inriktning på att uppföra cn ny reaktor
inom landet. För straffansvar bör del krävas att gärningsmannen har ett direkl
syfte alt uppföra en viss kärnkraftsreaklor. För att ett sådant syfte skall
kunna anses vara för handen torde i allmänhet krävas att konkreta åtgärder
vidtas, t. ex. anställning av personal, beställning av material e.d. Även
åtgärder på projekteringsstadiel , såsom att utarbeta konstruktionsritningar
och kostnadskalkyler, kan komma att omfattas av slrafTbestämmelsen. Detta
förutsätter dock att ålgärderna i sitt sammanhang framstår som en förberedelseålgärd
inför uppförandet av en viss reaktor. Generellt bör för straffansvar gälla alt ålgärder
sker i syfte att uppföra en ny reaktor inom landet.

Med denna utformning
kommer bestämmelsen inte all inkräkta på vare

sig det tekniska utvecklingsarbetet eller möjligheterna lill fri opinionsbild

ning. 5

Rättelse: S. 8, högerspalt sista raden: Tillkommer i strid
med bestämmelserna i denna lag.

De föreslagna ändringarna
i kärntekniklagen bör träda i kraft den 1 Prop. 1986/87:24 januari 1987.

3 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats etl
förslag lill lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

4 Specialmotivering

5§

I
paragrafen införs nu en beslämmelse om alt tillstånd atl uppföra en kärnkraftsreaktor
inte får meddelas. Detla innebär således alt det blir förbjudet att uppföra nya
reaklorer inom landet. Det finns då anledning att något beröra vad som ryms
inom begreppet "uppförande" av reaktor. Hit hör självfallet i första
hand uppförande av de byggnader vari anläggningen skall vara inrymd, främst reaklorhallen,
turbinhallen och generatorhallen. Dessutom måste grundarbeten i marken för
sådana byggnader anses så nära förknippade med byggnadernas uppförande att de
bör hänföras till begreppet "uppförande". "Det första
spadlaget" bör därför räknas som startpunkt för uppförandel. Förberedelseålgärder
dessförinnan faller därmed utanför begreppet "uppförande".
Överträdelse av förbudet kommer atl omfattas av det straffsladgande som finns i
25 §. Med den definition av begreppet "uppförande" jag nu angivit
kommer en överträdelse av förbudet all vara fullbordad redan i och med att
"del första spadtaget" tagils.

6§

I
paragrafen behandlas för närvarande reglerna om s. k. laddningslill-stånd. Reglema
innebär i huvudsak att en ny reaktor inle får filiföras kärnbränsle ulan
särskilt tillstånd av regeringen. Då några nya reaktorer inle kommer att
uppföras i landet är bestämmelsen numera överflödig och bör därför upphävas.
Under denna paragraf bör i slället införas det förbud mot vissa förberedelseåtgärder
somjag närmare berörde under avsnitt 2.3 ovan.

I
del remitterade förslagel angavs att det föreslagna förbudei omfattade förberedelser
till uppföranden "i strid med bestämmelserna i denna lag", dvs. i
syfte att uppföra en reaktor utan tillstånd enligt kärntekniklagen.

Lagrådet
har - ulan att ta ställning i sak - anmärkt att ett förbud mot all projektering
för alt uppföra reaktorer i Sverige bättre skulle motsvara de intentioner jag
givit uttryck för i den allmänna mofiveringen. En sådan utvidgning av det
föreslagna förbudet skulle inte heller, enligt lagrådets uppfattning, inkräkta
på vare sig det tekniska utveckUngsarbetet eller möjligheterna till fri
opinionsbildning.

Jag
godlar lagrådets synpunkier och anser därför att orden "i strid med
bestämmelserna i denna lag" bör ulgå ur den föreslagna nya 6 §.

Lagrådet har vidare
föreslagit atl förbudet - om del ges den mer begränsade innebörden — bör föras
in under 25 § som en föreskrift om straffbelagd förberedelse till kärnteknisk
verksamhet.

Som jag nyss nämnde bör
det föreslagna förbudet ges en något vidare innebörd än som angavs i det
remitterade förslaget. En överträdelse av förbudet kommer därmed inte
nödvändigtvis att innebära en förberedelse till att bedriva kärnteknisk
verksamhet ulan tillstånd enligt kärntekniklagen. Jag anser därför all det
föreslagna förbudei bör föras in under 6 §, såsom ursprungligen föreslagils.
Jag föreslår alt även detta förbud skall omfattas av straffbestämmelserna i 25 §.
Della kommer alt innebära all samtliga typer av förberedelseåtgärder kan komma
att bestraffas, dock bara under förutsättning att åtgärderna har vidtagits i
syfte att inom landet uppföra en reaktor. Huruvida detta syfte har förelegat i
det enskilda fallet blir i sedvanlig ordning en bevisfråga.

5 Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att
anta det av lagrådet granskade förslagel till lag om ändring i lagen (1984:3)
om kärnteknisk verksamhet.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen att anla det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Bilaga 1 Prop. 1986/87: 24 Det remitterade

förslagel

Förslag till

Lag

om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Härigenom
föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5§

För kärnteknisk verksamhet För kärnteknisk verksamhet krävs

krävs tillstånd enligl denna lag. tillstånd enligt denna lag. Frågor

Frågor om lillstånd prövas av rege- om lillstånd prövas av regeringen

ringen eller den myndighet som re- eller den myndighet som regeringen

geringen bestämmer. bestämmer. Tillstånd till uppföran-

de av kärnkraftsreaktor får inte meddelas.

I
fråga om kärnämne eller kärnavfall i små mängder eller med låga haller av
radioaktivitet kan regeringen i förordning meddela föreskrifter om tillstånd
för envar eller för viss yrkesgrupp eller för vissa inrättningar, institutioner
eller företag att använda ämnet eller avfallet i undervisnings- eller forskningssyfte
eller för medicinska, jordbmkstekniska, induslriella eller kommersiella
ändamål.

6§

Uiöver
Ullslånd enligl 5 § krävs Ularbetande av konslruktionsrit-

särskilt
lillslånd av regeringen för ningar, kostnadskalky tering, be-

att en kärnkraftsreaktor första ställande av utrustning och andra

gången skall få tillföras kärnämne förberedande åtgärder får inte vid-

så att en självunderhållande kärn- las i syfte alt inom landet uppföra

reaktion kan ske. en kåmkraftsreaktor i strid med be-

Tillstånd
lämnas endasl om reak- stämmelserna i denna lag. töms innehavare har

1. visat atl det för hantering och

slullig förvaring av använl kärn

bränsle och radioaktivt avfall som

härrör från detta finns en melod

som kan godtas med hänsyn tiU sä

kerhet och strålskydd, och

2. företett ett program för den

forsknings- och ulvecklingsverk

samhel som behövs för alt i reak

torn använt kärnbränsle och ra

dioaktivt avfall som härrör från

detta skall kunna hanteras och slut

förvaras på etl säkert sätt.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Bilaga
2 Prop. 1986/87:24

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1986-09-19

Närvarande:
justitierådet Knutsson, f.d. justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 26 juli 1986 har regeringen på
hemställan av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag
till lag om ändring i lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet.

Förslaget
har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Bengt Agartz.

Förslaget
föranleder följande yttrande av lagrådet:

1
den allmänna motiveringen anför statsrådet att det föreslagna förbudet i 6§
riktar sig mot sådana förberedelseålgärder som direkt syftar lill att uppföra
ytterligare reaktorer inom landet. Det sägs vidare atl därigenom betonas också
att eventuella förberedelser för ytteriigare reaktorer utgör ett onödigt
slöseri med resurser. 1 fråga om den i fortsättningen tillåtna verksamheten
anförs att förbudet inte får inkräkta på möjligheterna att fortlöpande bedriva tekniskl
utvecklingsarbete - bl. a. sådant av betydelse för säkerheten vid
kärnkraftverken - eller inverka pä svenskt deltagande i internationellt
samarbete på det kärntekniska områdel.

Dessa
uttalanden tyder närmast på att förbudet skulle rikta sig mol alla förberedelser
i syfte all uppföra reaktorer i Sverige. Av den föreslagna lagtexten och av
specialmotiveringen framgår emellerlid alt avsiklen är att träffa endast
förberedelser till uppföranden "i strid med bestämmelserna i denna
lag", varmed menas åtgärder i syfte att uppföra reaktorer utan fillstånd.

Det
kan ifrågasättas om ett förbud med denna begränsade inriktning fyller något
praktiskt behov. Ett förbud mot all projektering för uppförande av reaktorer i
Sverige skulle bättre motsvara de intentioner som den allmänna motiveringen ger
uttryck för. Inte heller ett sådanl förbud skulle inkräkta på vare sig det
tekniska utvecklingsarbetet eller möjligheterna till fri opinionsbildning.
Lagrådet tar emellertid inte ställning i sak lill frågan om förbudets omfattning
men vill peka på den bristande överensslämmelse mellan lagtext och motiv som nu
föreligger.

Det
begränsade förbud som åsyftas med lagtexten innebär i sak en kriminalisering av
vissa slags förberedelser till kärnteknisk verksamhel utan tillstånd. Sådan
verksamhet straffbeläggs i 25 § försia slycket 1. Syftet med den nya
bestämmelsen skulle därför komma till tydligare ullryck om denna i stället
infogades i 25 § såsom en föreskrift om straffbelagd förberedelse till det där
angivna brottet. Lagrådet föreslår att 25 § första stycket 1 i så fall - med
viss redaktionell jämkning av den föreslagna bestämmelsen

- ges den avfattningen att
till böter eller fångelse i högst två år döms den Prop. 1986/87: 24 som "bedriver
kärnteknisk verksamhet utan tillstånd enligt 5 § eller förbereder sådan
verksamhet genom att utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader,
beställa utrustning eller vidta andra sådana åtgärder i syfte att inom landet
uppföra en kärnkraftsreaktor, eller ..."

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 10