Prop. 1986/87:26

Regeringens proposition 1986/87: 26

om avgifter vid de allmänna domstolarna

Prop. 1986/87:26

Regeringen
föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade uidrag ur
regeringsprotokollet den 2 oktober 1986.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt
K. Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar rörande finansieringen av kun-görelsekoslnaderna
i mål och ärenden vid de allmänna domstolama. Det föreslås atl den nuvarande
ordningen i konkurser och ackordsärenden ersätts av ett syslem med enhelliga kungörandeavgifter.
I vattenmål behålls de nuvarande reglerna. I övriga mål och ärenden föreslås
att kungörelsekostnaderna anslagsfinansieras och att siaten kompenserar sig
för kostnaderna genom en generell höjning av ansökningsavgiflerna i tvistemålen
och de allmänna domstolsärendena samt genom atl de nuvarande expeditionsavgifterna
i ärenden enligl boupptecknings- och avhandlingsprotokollen ersälts med ansökningsavgifter,
vilka räknas upp på samma säll. Vidare föreslås all den återsiående lösningsskyldighelen
i fråga om domar, beslul och vissa bevis slopas och atl inkomstbortfallet även
här kompenseras genom höjda ansökningsavgifler.

Den
nuvarande regleringen av avgifier vid de allmänna domstolama i
expeditionskungörelsen (1964:618) avses bli ersatt av en särskild förordning i
ämnet. I anslutning härtill föreslås vissa ändringar i rättegångsbalken, lagen
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden, lagsökningslagen (1946:808),
handräckningslagen (1981:847) och räUshjälpslagen (1972:429).

De
nya reglerna avses träda i kraft den 1 juli 1987.

1 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 26

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 42 kap. 3 och 4 rällegångsbalken
skall ha följande lydelse.

samt 47 kap. 3 och 4 §§

Prop. 1986/87:26

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse 42 kap. 3§

Uppfyller
stämningsansökan ej föreskrifterna i 2 § eller är den eljest ofullständig,
skall rätten förelägga käranden all avhjälpa brislen.

Om
stämningsansökningen inte uppfyller föreskrifierna i 2 § eller ( övrigt är
ofullständig, skall rätten förelägga käranden, all avhjälpa bristen. Detsamma
gäller om föreskriven ansökningsavgift inte har betalats.

Följer
käranden inte ett föreläggande enligl 3 §, skall ansökningen avvisas, om den
är så ofullständig att den inle utan väsenflig olägenhet kan läggas till
grund för en rättegång.

Följer
käranden inte ett föreläggande enligl 3 §, skall ansökningen avvisas, om den
är så ofullständig alt den inle ulan väsentlig olägenhel kan läggas lill grund
för en rättegång eller om underlåtenheten avser belalning av ansökningsavgiften.
Ansökningen skall också avvisas, om del är uppenbart alt målel på grund av rättegångshinder
inte kan tas upp lill prövning.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse 47 kap. 3§

Uppfyller
stämningsansökan ej föreskrifterna i 2 § eller är den eljest ofullständig eller
har sådant intyg, som avses i 2 § Iredje slyckel, ej företetts, skall rätten
förelägga målsäganden atl avhjälpa bristen.

Om
stämningsansökningen inle uppfyller föreskrifierna i 2 § eller i övrigt år
ofullständig eller om sådanl intyg, som avses i 2 § iredje stycket, inte företetts,
skall rätten förelägga målsäganden att avhjälpa bristen. Detsamma gäUer om föreskriven
ansökningsavgift inte har betalats.

Följer målsäganden
inte ett föreläggande enligt 3 §, skall ansökningen avvisas, om den är så
ofullständig atl den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas lill grund för
en rättegång i ansvarsfrågan. Delsamma gäller om något intyg, som avses i 2 § Iredje
slycket inte har företetts.

Följer målsäganden
inte ett föreläggande enligt 3 §, skall ansökningen avvisas, om den är så
ofullständig all den inte utan väsenllig olägenhet kan läggas till grund för
en rättegång i ansvarsfrågan. Detsamma gäller om något intyg, som avses i 2 §
tredje stycket inte har företetts eller om underlåtenheten avser betalning av
ansökningsavgiften.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1987.

' Senaste lydelse 1984:131. Senaste lydelse 1984: 131.

2 Förslag
till Prop 1986/87:26

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom
föreskrivs att 3 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall
ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3§

Uppfyller ansökan ej föreskrif- Om ansökningen inte uppfyller

tema
i 2 § eller är den eljest ofuU- föreskriftema i 2 § eller / övrigt är

ständig, förelägge rätten sökanden ofullständig, skaU rätten förelägga

att avhjälpa bristen. Efterkommes sökanden alt avhjälpa bristen.

ej sådant föreläggande må ansökan Följer sökanden inle ett sådant fö-

avvisas. reläggande får ansökningen avvi-

Finnes uppenbart, att ansökan ej sas.

kan av rätten upplagas, skall den Har föreskriven ansökningsav-

omedelbart avvisas. gift inte betalats, skaU rätten före-

lägga sökanden att betala avgiften. Följer sökanden inte elt sådant föreläggande
skall ansökningen avvisas.

Är
det uppenbart att ansökningen inte kan tas upp av rätten, skall den omedelbart
avvisas.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1987.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:808) om lagsökning och betalningsföreläggande
(lagsökningslag)

Härigenom
föreskrivs aU 2, 3, 19 och 21 §§ lagen (1946:808) om lagsökning och
betalningsföreläggande (lagsökningslag) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§'
Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall
innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 §
rättegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som
fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som betingar rättens
behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen
skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen gmndas och, då belalning
enligt 1 § andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller
egendom som omfattas av företagshypolek, av den handling varigenom panträtt i
egendomen eller företagshypolek har upplåfits.

'
Senaste lydelse 1985:270.

ti
Riksdagen 1986187.1 samt. Nr26

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 26

Ansökningen skall jämte avskrift som anges i första
stycket inges i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären
eller hans ombud. Är endasl ett exemplar ingivet, skall rälien mol föreskriven
avgift ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målel lika med
originalet.

Har föreskriven ansökningsavgift inie betalats skaU rälien
förelägga borgenären aii beiala avgiften.

3 §2 Finner rätten atl de handlingar som har åberopais ej
utgör bevis om fordran eller rätl fill belalning ur den egendom som har
angivils eller finner rätten annars alt hinder föreligger mot att ta upp en
ansökan enligt 1 § första, andra eller iredje slycket, skall den avvisas. Bevis
om avvisning skall lecknas på det ena exemplaret av ansökningen.

Följer borgenären inte ett föreläggande enUgt 2 § tredje
stycket föreUgger hinder mot att ia upp ansökningen.

19 §' Ansökning om betalningsföreläggande skall göras
skriftligen eller munlligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla
uppgifter om parterna i den ulslräckning som anges i 33 kap. 1 § rällegångsbalken.
Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären
skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också lydligl och fullständigt
ange grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst samt de omsiändigheler
som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars
anförs.

Ansökning som görs skriftligen skall avlämnas i två
exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är
endast ell exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja
erforderlig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet. Görs ansökning munlligen,
skall genom rättens försorg mol föreskriven avgifi uppteckning därav ske i två
exemplar. Borgenären eller hans ombud skall med sin underskrift intyga all
uppteckningen är riktig. Uppteckningen gäller sedan som original.

Räkning som åberopas skall inges i två exemplar. Är
räkningen ingiven i endasl ett exemplar, skall rätten mot föreskriven avgift
ombesörja erforderlig avskrift.

Har föreskriven ansökningsavgifi inie betalats, skaU
rätten förelägga borgenären atl beiala avgiften.

21 §

Prövar rätten hinder möta för Finner rätten all hinder förelig-

uppiagande av ansökningen, skall ger mot att ta upp ansökningen

den avvisas; bevis därom skall skall den avvisas. Bevis om avvis-

tecknas å ena exemplaret av ansök- ningen skall lecknas på det ena ex-

ningen. emplaret av ansökningen.

2 Senaste lydelse 1981:740.

3 Senaste lydelse 1985:269.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 26

Följer borgenären inte ett föreläggande enligt 19 § fiärde slyckel föreUgger
hinder mot att ta upp ansökningen.

Denna
lag iräder i kraft den 1 juli 1987.

4 Förslag till

Lag om ändring i handräckningslagen (1981:847)

Härigenom
föreskrivs all 4 § handräckningslagen (1981:847) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4§

Är ansökningen så bristfällig att Är ansökningen så brislfällig atl

den inte kan läggas lill gmnd för den inle kan läggas fill gmnd för

prövning i sak och efterkommer sö- prövning i sak eller har föreskriven

kanden inte föreläggande att avhjäl- ansökningsavgift inle betalats och

pa bristen, skall ansökningen avvi- följer sökanden inte ett föreläggan-

sas. Möler annal hinder all la upp de alt avhjälpa brislen, skall ansök

ansökningen, skall den omedelbarl ningen avvisas. Möler annal hinder

avvisas. mot alt la upp ansökningen, skall

den
omedelbart avvisas.

Denna
lag Iräder i kraft den 1 juli 1987.

5 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom
föreskrivs aU 9 och 9 a §§ räUshjälpslagen (1972:429)' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9§

Vid
allmän rältshjälp betalar staten kostnaderna i den rällsliga angelägenhet som
rättshjälpen avser.

Såsom
kostnad för rättshjälpen anses den rätlssökandes koslnad för

1.
bilräde som varit behövligt för
tillvaralagande av den rätlssökandes räu,

2.
bevisning vid allmän domslol, bosladsdomstolen,
marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt samt nödvändig utredning i
angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall
prövas av skiljemän,

'
Lagen omtryckt 1983:487.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 26

3.
ulredning i angelägenhet som
skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen
är skäligen påkallad för lillvaralagande av den rätlssökandes rätt och ej kan
erhållas genom myndighelen,

4.
resa och uppehälle för den rälissökande
eller hans slällförelrädare och för vårdare eller annan, som måste anlilas i
samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig
inställelse ålagts, eller i samband med inslällelse för sådan blodundersökning
eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen
(1958:642) om blodundersökning m. m. vid ulredning av faderskap eller läkamndersökning
enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,

5.
avgift som utgår för ansökan 5.
ansökningsavgift enhgt förord-enligt expediiionskungördsens ningen (1987:000)
om avgifter vid (1964:618) avgiftslista, avdelning de aUmänna domstolama samt
sår-Il, saml särskild avgift som skall skild avgifi som skall belalas enligt
betalas enligl förordningen förordningen (1981:1185) om ut-(1981: 1185) om utsökningsavgifter,
sökningsavgifler,

6.
vad som av allmänna medel
utgått i ersäitning för översättning eller i ersättning enligl 4 eller 5 §
lagen (1958; 642) om blodundersökning m. m.

■
vid ulredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 §
första slycket nämnda lag för bevisning som rälien självmant föranstaltat om,

7.
skiftesman som av domstol
förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller
boskillnad,

8.
medling enligt 42 kap. 17 §
rättegångsbalken.

Såsom
koslnad för bevisning enligl andra slycket 2 anses ej den rätlssökandes koslnad
för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper
som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid ulredning av
faderskap.

9a§

Den
som beviljals allmän rälls- Den som har beviljats allmän

hjälp
är i målel eller ärendet befriad rättshjälp är i målet eller ärendel

från avgift för expedilion enligl ex- befriad från expeditionsavgifter en-

pedilionskungörelsens (1964:618) ligt förordningen (1987:000) om av-

avgiftslista, avdelningarna I och II gifter
vid de aUmänna domstolarna

saml avdelning /// under mbriken och för avgifter enligt expeditions-

Utsökning m.m. Avgiftsfriheten kungörelsens (1964:618) avgifts-

för expedition gäller endast i den lisla, avdelning 1 samt avdelning II

mån expeditionen år erfoTdethg
för under mbriken Utsökning m.m.

den rättssökande. Avgiftsfriheten Avgiftsfriheten gäller endast i den

gäller ej i fråga om sådan expedi- mån den begärda handlingen är er-

tion som utfärdas endasl på särskild forderlig för den rälissökande. Av-

begäran, om icke expeditionen be- giflsfriheten gäller inte i fråga om

gäres innan avgörandet i huvudsa- handling som utfärdas endast på

ken vunnit laga kraft. särskild begäran, om inte handling-

en
begärs innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.

Den
som beviljals allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till verkställ-bart
avgörande, ansvarar inle för gmndavgifl och försäljningsavgifl enligt förordningen
(1981:1185) om utsökningsavgifter. Delsamma gäller den som har beviljats allmän
rättshjälp i ett mål om verkställighet.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse Prop.
1986/87: 26

Kosinader
för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domslol, bostadsdomstolen, arbetsdomslolen
eller krigsrätt skall, såvitt de belastar den som beviljats allmän rältshjälp, ulgå
av allmänna medel.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1987.

t2
Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 26

Finansdepartementet Pp. 1986/87:26

Utdrag
ur prolokoll vid regeringssammanlräde den 2 oklober 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvisl, Sigurdsen, Guslafsson,
Leijon, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Wickbom,
Johansson, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Johansson

Proposition om avgifter vid de allmänna domstolarna

1 Inledning

Domstolsverket
(DV) har på regeringens uppdrag utrett vissa frågor rörande avgifier och
finansiering av kungörelsekoslnader i mål och ärenden vid de allmänna
domstolarna. En redovisning av DV;s ulredning och förslag lill
författningsändringar har lämnats i DV;s rapporl nr 1985:2 Kungörelsekostnader
och ansökningsavgifter m. m. i domslol. En sammanfattning av rapporten bör
fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 1.

Rapporten
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning
av remissyllrandena i behandlade delar bör fogas lill protokollet som bilaga 2.

Rörande
de förslag till lagändringar som jag nu behandlar har samråd sketl med chefen
för justitiedepartementet.

2 Föredraganden

2.1 Inledande synpunkter

De
allmänna domstolarna, särskilt lingsräiierna, skall i etl slort antal silualioner
kungöra anmälningar, ansökningar eller beslut i olika lidningar. Kosinaderna
för detta skall som regel belalas av sökanden (eller motsvarande). Eftersom
tidningarnas annonskostnader skiljer sig åt och antalet lidningar i vilka
kungörande skall ske varierar beroende på olika tidningars spridning inom orten
kan en betalningsansvarig få betala olika myckel för fullt jämförbara ärenden
inom olika delar av landet. Domslolarnas rutiner när del gäller atl ta betalt
av den betalningsansvarige är med de nuvarande reglerna omständliga och arbetskrävande.

I
en skrivelse till regeringen den 2 augusti 1984 angav DV alternativa lösningar
för all finansiera vissa kungörelsekostnader vid lingsräiierna. Verket
förordade att kostnaderna skulle tas ut genom en höjning av ansöknings- och
expeditionsavgifterna i mål och ärenden där kungörande i allmänhet förekommer.

I
etl beslut den 22 november 1984 uppdrog regeringen åt DV att fortsätta Prop.
1986/87: 26 utreda ett nytl system för finansiering av kungörelsekoslnaderna. I
uppdraget angavs att de administrativa fördelarna med en schablonisering av kungörelsekostnaderna
genom en höjning av ansökningsavgiflerna skulle vägas mot de invändningar som
en sådan lösning kan möta med avseende på inlressel av rättvisa i del enskilda
fallet, ansökningsavgiftens höjd och värdet av enhetliga ansökningsavgifter.

Vidare
uppdrogs ål DV att utreda möjligheterna alt avskaffa den återstående
lösningsskyldigheten av domar och beslut i de allmänna domstolarna, vilka
besparingar och fördelar i övrigl detta kunde medföra saml på vilket säll
inkomstbortfallet kunde kompenseras genom höjda ansökningsavgifter. DV:s
utredning borde enligt regeringsbeslutet mynna ul i ett förslag lill en
särskild förordning om avgifter vid domslol och avgifierna beräknas med
utgångspunkt i den nuvarande koslnadsläckningsgraden.

DV;s
rapport behandlar — uiöver de frågor som omfattas av uppdragel - yllerligare
några frågeslällningar som rör avgifier i domslolarna. De förslag lill
författningsändringar som jag avser lägga fram i dessa sistnämnda avseenden
följer de rikflinjer som riksdagen tidigare har anlagil för avgiftsuttag vid de
allmänna domslolarna. Jag avser därför inle alt behandla dem i det här
sammanhanget utan övergår lill atl närmare diskulera behovet av ändringar i den
ordning som för närvarande gäller för kungörelsekoslnader och skyldighel att
lösa vissa expeditioner som utfärdas av de allmänna domstolarna.

2.2 Reformbehovet

Bestämmelser
om att kungörelse skall ske finns i ett stort antal författningar, såsom
konkurslagen (1921:225), lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling och
lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer. Kungörandet är i de flesta
fall en fömtsättning för all en rättsverkan skall inträda.

Bestämmelser
om hur kungörandet skall gå lill finns i lagen (1977; 654) om kungörande i mål
och ärenden hos myndighel m. m. (kungörandelagen) och i kungörandeförordningen
(1977:827).

I
de författningar som innehåller beslämmelser om kungörande föreskrivs i fråga om
mål och domstolsärenden atl kungörande i samtliga fall skall ske i Post- och
Inrikes Tidningar. Vidare anges när kungörande i ortsfidning är obligatoriskt.
När så är fallel skall kungörelse föras in i alla lokala dagstidningar som är
spridda till en viss procentandel av hushållen i orten.

Det
är domstolarna som ombesörjer kungörandet. På domstolarna ankommer alltså att
skriva annonsorder och manus samt sända dessa till fidningarna, la emot
annonsfakturorna från fidningarna och betala dessa, fördela annonsfakturorna på
de berörda målen och ärendena, fakturera sökanden, bevaka att belalning flyter
in, vid behov utfärda betalningspåminnelser samt stämma av kontot för
kungörelsekostnader.

Kungörelsekostnaderna
redovisas av domstolarna i tre olika mliner. För

flertalet mål och ärenden - i praktiken alla mål och ärenden ulom vallen- 9

mål
och mindre konkurser - används etl särskilt ADB-system, kungörel- Prop.
1986/87: 26 sekostnadssystemet, för fakturering, bevakning och påminnelse.
Kungörelser i vatlenmål finansieras via partsmedel som är deponerade på postgirokonto.
Bokföringen sköts manuellt. Kungörelsekoslnader i mindre konkurser betalas av
statsverket. I den mån det finns tillgångar i konkursen eller om det finns
någon belalningsskyldig borgenär inlevererar förvaltaren medel till
statsverket högst motsvarande kungörelsekostnaderna och tillsynsavgiften.
Kungörelsekostnaderna för tillkännagivande av utdelningsförslag i konkurser
ombesörjs och belalas av förvallaren med medel ur konkursboet.

De
toiala kosinaderna för kungörelser som ombesöijs av domstolarna -exkl. kungörelsekoslnaderna
i vattenmål och mindre konkurser — uppgick budgelåret 1983/84 lill 4,9 milj.
kr.

Som
jag redan antytt varierar kostnaden för kungörandet starki mellan olika
regioner. Sökandena i helt jämförbara ärenden får betala olika myckel beroende
på variationer i annonspriserna och i annonseringens omfallning. Del är för
sökandena nära nog omöjligl all på förhand beräkna hur stor kungörelsekostnaden
kommer att bli.

För
domstolarnas del vållar debitering och uppbörd av kostnaderna myckel arbete. Tidningsfaklurorna
skall konteras på olika sätl. De nuvarande rutinerna fordrar stor noggrannhet.
Flera kontroller i datalislor elc. krävs för alt stämma av bokföringen av lidningsfakluror
och kostnader i målet eller ärendel i fråga. Atl uireda felaktigheter är mycket
resurskrävande.

Del
finns alltså påtagliga nackdelar i det nuvarande systemel för finansiering av kungörelsekoslnader
vid de allmänna domslolarna. Det skall emellertid framhållas atl de här angivna
nackdelarna inle är allmängiltiga. Således fungerar de mtiner som lillämpas i valtenmålen
bra. Detsamma kan sägas vara fallet i de mindre konkurserna. När del gäller
övriga mål och ärenden är dock enligt min mening förhållandena sådana alt del
behövs ett nytt system för kostnadsfinansieringen. Jag delar alltså DV:s uppfattning
att det finns ell reformbehov. Även remissinstanserna har den inslällningen.

DV
har i sin rapport redovisal några alternativa finansieringsmodeller. Samfliga
bygger på att kungörelsekoslnaderna i konkurs- och ackordsärenden finansieras enligl
en särskild ordning. På skäl som jag strax skall återkomma till finner också
jag del vara den lämpligaste lösningen. Även remissinslanserna delar i alll väsenlligl
den uppfaltningen. I konsekvens härmed kommerjag därför att först uppehålla mig
vid hur elt nyll syslem för finansiering av kungörelsekostnader i konkurs- och
ackordsärenden bör utformas och därefter gå in på finansieringsmodellen för
kungörelsekostnaderna i övriga mål och ärenden.

Vidare
skall jag behandla frågan om den återsiående lösningsskyldigheten för domar
och beslut i de allmänna domstolarna. Eftersom den nuvarande ordningen är
opraktisk för både parterna och domstolarna föreligger ell reformbehov även i della
avseende.

10

2.3
Kungörelsekostnader i konkurs- och ackordsärenden Prop. 1986/87:26

Mitt förslag: I
konkurser och ackordsärenden skall tas ul en enhetlig kungörandeavgift. Likaså
skall vid efterbevakning sökandena betala en enhetlig kungörandeavgift.

DV:s förslag:
Överensstämmer med mitt förslag, när det gäller de ordi nära konkurserna och
ackordsärendena. För de mindre konkurserna föreslår DV att det nuvarande sysiemel
skall behållas oförändrai.

Remissinstanserna:
Samtliga tillstyrker eller lämnar utan erinran DV:s förslag till finansiering
av kungörelsekoslnaderna i de ordinära konkurserna och ackordsärendena.
Riksskatteverket (RSV), Göteborgs flngsrätt, Malmö fingsrätt och Uppsala
tingsrätt samt Sveriges domareförbund uttalar atl samma syslem bör tillämpas
även i de mindre konkurserna. Som skäl härför anförs bl.a. rättviseargument
samt att konkursdomarens bokföring av kungörelsekostnaderna och konkursförvallarens
redovisning skulle förenklas.

Skälen för mitt förslag: Ansökningsavgifien
i etl konkurs- eller ackordsärende är 160 kr., såvida inte sökanden begär sig
själv i konkurs. I det fallet är ansökningen avgiftsfri. Som jag fidigare har
nämnt tillämpas olika system för finansiering, fakturering och debitering av kungörelsekoslnaderna
i ordinära och mindre konkurser. I ordinära konkurser fakturerar tingsrällen
konkursboet kostnaderna för de kungörelser som flngsrätten har betalat. Molsvarande
ruiiner tillämpas vid efterbevakning, fastän del då är den efterbevakande
borgenären som faktureras kostnaden. I mindre konkurser betalar siaten
kungörelsekostnaderna. Om det efler det att förvaltaren tagil ut sitt arvode
finns lillgångar kvar i boel eller om del finns krav på någon betalningsskyldig
borgenär levererar förvallaren överskottet lill domstolen via DV, dock högst
ett belopp som motsvarar de lolala konkurskoslna-derna exkl. förvaltararvodet,
dvs. summan av flllsynsavgiflen och kungörelsekostnaderna i ärendet.

Somjag
redan omtalat är de mfiner som tillämpas i de ordinära konkurserna förenade
med flera nackdelar både för domstolarna och de belalningsskyldiga.
Motsvarande prakfiska problem finns inle vad gäller de mindre konkurserna.

För alt slippa de
nuvarande nackdelarna i de ordinära konkurserna bör man frångå systemet med att
fakturera konkursboet de kungörelsekost nader som domstolen belalar. I stället
bör i likhei med vad som gäller för de mindre konkurserna siaten beiala kungörelsekoslnaderna
och därefler på lämpligt sätt skaffa sig täckning för ufläggen. Eu säu att få
kostnaderna läckla vore att höja ansökningsavgiften i konkursärendena. En sådan
höjd ansökningsavgift skulle med nödvändighet gälla alla konkursärenden, dvs. både
mindre och ordinära konkurser, eftersom konkursdomaren först efter del alt ansökningsavgifien
har betalats avgör om konkursen skall behandlas som mindre eller ordinär. Av
flera skäl vore detla enligt min mening en mindre lämplig lösning. Bl.a. skulle
den medföra att kungörelsekostnaderna upphör att vara konkurskostnader.

11

I
stället bör del alternativet väljas atl konkursbona belalar enhetliga kungörandeavgifter
som är beräknade så, all staten totalt sell får läckning för sina ullägg för de
kungörelser som konkursdomaren utfärdar i samband med konkurser bortsett från
kungörelser om efterbevakning. Samma princip bör också tillämpas vid efterbevakning.
Därmed uppnås att de betalningsansvariga i förväg vet hur mycket de skall beiala
samiidigi som domslolarna slipper de nuvarande besvärliga rulinerna.

I
likhei med flera remissinstanser anserjag alt enhelliga kungörandeavgifter bör
införas även i fråga om de mindre konkurserna. Fömtom all det ligger ell värde
i sig i atl ha enhelliga regler talar rättviseskäl för det. Del ger också prakliska
vinster genom atl domslolarna inte behöver bokföra kungörelsekoslnaderna och
förvaltarna inte behöver kontakta domslolarna för all vela hur stort belopp som
skall belalas lill staten.

Till
dessa prakfiska skäl kommer att del förslag flll ny konkurslag, som för
närvarande är föremål för lagrådels granskning innehåller endast en handläggningsform
för konkurser. En ny konkurslagstiftning kan länkas träda i kraft vid
årsskiftet 1987-1988. Även av dessa skäl bör systemet med enhefliga kungörandeavgifter
tillämpas på samtliga konkurser.

Mol
bakgmnd av en stickprovsundersökning av kungörelsekoslnaderna i ordinära
konkurser år 1984 har DV räknal fram all den kungörandeavgift som konkursboet skulle
beiala i 1984 års penningvärde borde vara 1400 kr. och alt den efterbevakande
borgenärens kungörandeavgift borde uppgå lill 500 kr.

Vad
som här har sagls om konkurser är även tillämpligt på ackordsärenden. För att
förenkla administrationen bör samma kungörandeavgifter tas ul i konkurs- och
ackordsärenden.

Prop.
1986/87: 26

2.4 Kungörelsekostnader i mål och andra ärenden än
konkurs- och ackordsärenden

Mitt
förslag: Rutinerna ändras så all domstolarna belalar kungörelsekoslnaderna
genom atl belasta etl anslag. Staten kompenserar sig för dessa kosinader genom
all ansökningsavgifterna i tvistemål och allmänna domstolsärenden höjs
generellt samt genom atl de nuvarande expeditionsavgifterna i ärenden enligl
boupptecknings- och avhandlingsprotokollen ersätls med ansökningsavgifler, som
räknas upp på samma sätt.

I fråga om
kungörelsekostnader i vatlenmål behålls nuvarande rutiner.

DV:s
förslag: Överensslämmer med milt.

Remissinstanserna: De flesla
lillslyrker förslagel. Riksrevisionsverket (RRV) och stämpelskatteutredningen
avstyrker dock. De förordar i stället en lösning som innebär atl kungörelsekoslnaderna
finansieras genom en schabloniserad avgiftsbestämning för varje ärendegrupp för
sig med beaklande av den genomsnittliga kungörelsekostnaden för ärendegmppen i
fråga.

12

Skälen för mitt förslag: Somjag
har nämnl tidigare finansieras kungörel- Prop. 1986/87: 26 sekostnaderna i valtenmålen
enligl elt särskilt system, utformat med hänsyn till de speciella förhållanden
som ofta råder i dessa mål. Detta finansieringssystem fungerar bra och bör
inte ändras. Jag bortser därför i det följande från valtenmålen.

Ansökningsavgiften
i Ivislemål är 210 kr. Kungörande förekommer i mål om boskillnad och
omyndighels- eller myndighetsförklaring.

I
de allmänna domstolsärendena är ansökningsavgifien 105 kr. Vidare las i dessa ärenden
ul en expedilionsavgift för slutliga beslul med 50 kr.

Kungörande
sker bl. a. i ärenden om dödning av förkomna handlingar,

likvidationer
och fusioner. I ärenden enligl boupptecknings- och avhand-lingsprolokollen las
inte ut någon ansökningsavgift. I stället tas ul en expedilionsavgift på 160
kr. för vissa beslul och bevis. Kungörande sker i bl.a. ärenden om kallelse på
okända borgenärer, bodelning och äktenskapsförord.

De
lolala kungörelsekostnaderna i andra mål och ärenden än konkurs-och
ackordsärenden samt lagfartssammanträden har för år 1984 beräknats lill 2680000
kr. Del sammanlagda anlalet mål och ärenden i vilka ansöknings- eller
expeditionsavgifter för beslul eller bevis logs ul har för samma tid angetts lill
ca 120000.

När
det gäller utformningen av ell nylt finansieringssystem för kungörelsekoslnader
i dessa mål och ärenden kan man länka sig flera olika modeller. Till skillnad
från de ordinära konkurserna och ackordsärendena finns det i dessa fall ingen
anledning atl ta ul särskilda kungörandeavgifter. Det mesl ändamålsenliga och prakliska
är därför all finansiera kungörelsekoslnaderna genom ansökningsavgifterna.
Detta innebär att ansökningsavgift skulle tas ul även i de ärenden enligl
avhandlings- och boupptecknings-protokollen, där det nu endasl las ul expedilionsavgift.

En
möjlighet vore att höja ansökningsavgiften i ell mål eller ärende med den genomsnitlliga
kungörelsekoslnaden för målel eller ärendet i fråga. Exempelvis skulle
ansökningsavgifter i ett boskillnadsmål enligt denna modell höjas från
nuvarande 210 kr. lill 860 kr., om man utgår från den beräkning som DV har
gjort, nämligen atl den genomsnittliga kungörelsekoslnaden i boskillnadsmål är
650 kr.

Etl
annat alternafiv vore att bestämma ansökningsavgiflens storlek med beaktande av
kungörelsekostnaderna inte för det speciella ärendet ulan för en slörre gmpp av
ärenden. Exempelvis skulle ansökningsavgiften för tvistemål läcka kungörelsekoslnaderna
i mål om boskillnad och omyndighels- eller myndighetsförklaring. Enligt DV:s
beräkning skulle i detta fall ansökningsavgifterna för mål behöva höjas med 11
kr., för domstolsärendena med 65 kr. och för ärenden enligl avhandlings- eller
boupptecknings-protokollen med 27 kr.

Ytterligare
ett alternativ vore att finansiera samtliga kungörelsekoslnader som del nu är
fråga om genom en beloppsmässigt likformig höjning av ansökningsavgifterna för
alla mål och ärenden. Med denna modell skulle ansökningsavgiflerna behöva höjas
med 22 kr. enligl DV;s beräkning.

13

Ju
mer schabloniserad en modell är, desto enklare blir den all hanlera. Samtidigt
kan dock också hävdas atl systemet blir mindre rättvist.

En
fördelning av kungörelsekoslnaderna enligl de olika modeller somjag nu har
redovisat innebär i vissa fall en påtaglig förändring av totalkostnaderna för
en sökande eller kärande. Man kan fråga sig vilken inverkan en sådan
omfördelning kan få på den framfida mål- och ärendelillslrömning-en. En allmän
höjning av ansökningsavgifterna enligl del sistnämnda alternativet innebär en
fördyring när del gäller mål och ärenden i vilka kungörande inte förekommer.
Fördyringen är emellertid så måttlig att den inte torde ha någon som helsl
inverkan på mål- och ärendetillströmningen.

1
de mål och ärenden i vilka kungörande sker blir i stället totalkostnaden lägre,
i vissa fall, såsom beiräffande boskillnad och registrering av äktenskapsförord,
avsevärt lägre. Del finns emellertid ingen anledning befara att målen om
boskillnad och ärendena om inregistrering av äktenskapsförord skulle öka eller
minska i antal till följd av en förändring av kostnaderna enligt någon av de
modeller som här har diskuterats. Den som överväger så ingripande åtgärder som
boskillnad och registrering av äktenskapsförord låter sig rimligen inte
påverkas av sådana skillnader i kostnaderna som det här är fråga om. Dessa
synpunkter gäller också merparten av övriga fall där kungörande förekommer.

Vid
val av syslem bör i slället stor vikt läggas vid atl det skall vara lättadministrerat.
Elt detaljerat avgiftssystem skapar problem inle bara i domstolarna utan även
för allmänheten. En vanlig komplelleringsanled-ning i domstolsärendena är för
närvarande att felaktiga avgiftsbelopp har betalats in. Avgifierna bör därför
så långt som möjligl vara enhelliga. Mot bakgrund härav anserjag atl kungörelsekoslnaderna
i dessa mål och ärenden bör finansieras genom en beloppsmässigt likformig
uppräkning av ansökningsavgifterna enligl det sisinämnda alternativet.

Det
förhållandet atl denna finansieringsmetod leder till en måttlig höjning av
ansökningsavgifterna även i mål och ärenden, i vilka någol kungörande inte
sker och därför kan uppfattas som något orättvis, uppvägs enligt min mening väl
av alt den samiidigi innebär prakliska fördelar för alla kategorier.

Prop.
1986/87:26

2.5 Lösningsskyldigheten i fråga om domar och beslut

Mitt förslag: Den
återstående lösningsskyldigheten i fråga om domar och beslut samt vissa bevis
som ulfärdas av domstolarna slopas, inkomstbortfallet kompenseras genom höjda
ansökningsavgifter.

DV:s
förslag: Samma som milt.

Remissinstanserna:
Samtliga tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag:
Parter i mål och ärenden vid de allmänna domstolarna skall underrättas om ulgången
i målel eller ärendel. Som regel sker detla genom atl en fotokopia av domen
eller beslulel sänds till parterna i vanligt brev. Någon avgift för en sådan
expedition tas inte ut.

14

I
vissa fall är en part också skyldig all lösa dom, beslut eller bevis. Beslämmelser
om lösningsskyldighel finns i 11-13 §§ expeditionskungörelsen. De avgifter som
den lösningsskyldige skall beiala framgår av expe-ditionskungörelsens avgiftslisla,
avdelning II. I flngsrätt gäller lösningsskyldigheten dels i
vissa ärenden som hör till boupptecknings- och avhandlingsprotokollen, såsom bevis
om leslamenlsbevakning och beslut om kallelse på okända borgenärer, dels slulliga
beslul i allmänna domstolsärenden samt protokoll och bevis om testamenlsvittnesförhör.
För ärendena enligl boupptecknings- och avhandhngsprotokollen är avgiften 160
kr. och för de allmänna domstolsärendena 50 kr. I överrätterna las ut avgift
för dom i förenklad form med 40 kr. för dom i annat fall med 105 kr. saml för slufliga
beslul med 50 kr. I expedilionskungörelsen föreskrivs också om vissa undantag
från lösningsskyldighelen.

Ett
slopande av den återstående lösningsskyldigheten i fråga om beslul och bevis av
flngsrälterna innebär naturiigtvis en förenkling för dessa. Del torde också
vara en fördel även för parterna att inte behöva lösa ett beslut vars innehåll
de ofta redan känner till. Etl slopande av lösningsskyldigheten innebär också
alt samma regler kommer alt gälla för domstolsärenden som för tvistemål. Inkomslborlfallel
i de allmänna domstolsärendena bör på samma sätt som lidigare genomförts i
tvistemålen kompenseras genom atl ansökningsavgiflema höjs med elt belopp som
motsvarar expeditionsavgiften i dessa ärenden. När det gäller ärenden enligt boupptecknings-och
avhandlingsprotokollen ersälts, somjag tidigare nämnt, expeditionsavgiften med
en ansökningsavgifi.

Även
när del gäller överrätternas avgöranden skulle elt borttagande av lösningsskyldigheten
innebära fördelar för både domstolar och parter. Enligl DV:s beräkningar skulle
en sådan reform innebära ell åriigl inkomslbortfall på ca 250000 kr. avseende hovrällsavgörandena
och omkring 15000 kr. i fråga om högsta domstolens avgöranden. Finansieringen av
detla bortfall kan lämpligen ske genom atl underlaget för beräkningen av ansökningsavgiflerna
i samtliga Ivislemål, allmänna domstolsärenden och ärenden enligl
boupptecknings- och avhandlingsprotokollen räknas upp något. Kostnadsökningen
torde komma alt bli nära nog försumbar. Även i denna del bör lösningsskyldighelen
därför avskaffas.

Prop. 1986/87:26

2.6 Författningstekniska frågor

Mitt
förslag: Beslämmelser om atl avvisning skall ske när föreskriven
ansökningsavgift inle har betalats förs in i de lagar som reglerar förfarandet
vid de allmänna domstolarna.

Även 9 och 9 a §§
rättshjälpslagen (1972:429) anpassas lill den nya förfatlningsregleringen av avgifier
vid de allmänna domslolarna.

DV:s förslag: DV, som inte
har utarbetat någol förslag i dessa avseenden, har i utredningsrapporten
förklarat sig dela uppfatlningen alt avvisningsfrågan skall vara reglerad i
lag och att 9 a § rällshjälpslagen bör anpassas till den nya ordningen.

15

Remissinstanserna: De
remissinstanser som har uttalat sig i avvisnings- Prop. 1986/87: 26 frågan
förordar en lösning i enlighel med milt förslag.

Skälen
för mitt förslag: För all göra bestämmelserna om avgifter vid de allmänna domslolarna
mer överskådliga och lättare att lillämpa avser chefen för finansdepartementet
alt så snart som möjligl lägga fram förslag om en särskild förordning om avgifier
vid de allmänna domstolarna. Detla kommer att leda lill alt expedilionskungörelsens
avgiftsbeslämmelser inte längre blir lillämpliga på de allmänna domstolarna och
all förordningen (1975: 1129) om expediflonsavgift vid centralnämnden för
fastighetsdata kan upphävas.

I
expeditionskungörelsen föreskrivs att en ansökan skall avvisas om ansökningsavgifien
inte belalas (22 § första stycket). Någon ändring i sak bör inle ske i delta
avseende. Brislande belalning bör alltså även i fortsättningen uigöra en gmnd
för avvisning. På gmnd av den nya författningsreglering som kommer all
föreslås för avgifter vid de allmänna domslolarna, och med hänsyn fill
bestämmelsen i 11 kap. 4 § regeringsformen om atl rältegångsförfarandet skall
regleras genom lag, bör dock avvisningsbe-slämmelserna las in i rällegångsbalken,
lagen (1946; 807) om handläggning av domstolsärenden, lagsökningslagen (1946:
808) och handräckningslagen (1981:847). Genom hänvisningar till rällegångsbalken
blir avvisningsreg-lerna också lillämpliga i tvistemål om mindre värden, fasfighetsmål
och vatlenmål. Se 4 § lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden,
2 § lagen (1969; 246) om domslolar i fasfighetsmål och 13 kap. 2 § vattenlagen
(1983: 291).

En
ny författningsreglering rörande avgifier vid de allmänna domstolarna
föranleder också vissa ändringar i 9 och 9 a §§ rällshjälpslagen.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anförl har inom finansdepartementet upprättats
förslag till

1.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

2.
lag om ändring i lagen
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

3.
lag om ändring i lagen
(1946:808) om lagsökning och belalningsföre-läggande (lagsökningslag),

4.
lag om ändring i
handräckningslagen (1981:847),

5.
lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972:429).

Förslagen
har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartemenlel.

4 Lagrådets hörande

Med
hänsyn flll att lagstiftningsåtgärderna är av enkel beskaffenhet anser jag alt
lagrådets yltrande över lagförslagen inle behöver inhämtas.

16

5
Hemställan Prop. 1986/87: 26

Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen all dels anla förslagen till

1.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

2.
lag om ändring i lagen
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

3.
lag om ändring i lagen (1946;
808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag),

4.
lag om ändring i
handräckningslagen (1981:847),

5.
lag om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429),

dels
godkänna de riktlinjer som jag har förordat för ullag av avgifier för finansieringen
av kungörelsekostnaderna i mål och ärenden vid de allmänna domstolarna samt av
del inkomslbortfall som etl slopande av den återstående lösningsskyldigheten i
fråga om domar, beslut och vissa bevis, so.Ti ulfärdas av de allmänna
domstolarna, leder lill.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig flll föredragandens överväganden och beslular alt genom
proposition föreslå riksdagen att anla de förslag som föredraganden har lagt
fram.

17

Bilaga 1 Prop.
1986/87:26

Sammanfattning

I
denna rapport redovisar DV etl regeringsuppdrag om alt utreda etl nytl system
för alt finansiera kungörelsekoslnaderna i mål och ärenden i domslol. Uppdragel
omfaltar också en ulredning om möjligheterna all avskaffa den återstående
lösningsskyldigheten för domar och beslut i de allmänna domstolarna. Utöver
dessa båda huvudfrågor redovisas i rapporlen också förslag lill ändringar beiräffande
avgifier för kopior, konkursfrlhetsbevis, avgifier för bandupptagningar m. m.

DV:s
utredning om kungörelsekostnader redovisas i avsnitt 2. Där konstateras atl
kungörande skall ske i elt stort antal situationer vid tingsrätterna t.ex. i
konkurser, ärenden om dödande av förkomna handlingar. Nuvarande ruiiner har
flera nackdelar. Kostnaderna varierar siarkt mellan olika regioner. Sökandena
får betala olika myckel beroende på i vilken tidning en kungörelse förs in.
Tingsrätterna har ell omfattande arbete med betalning och fakturering av
kungörelseannonser. Statens kosinader för kungörandet i tingsrätterna uppgår
till ca 4,9 milj. kr. Hur dessa kosinader fördelar sig på olika mål- och
ärendegrupper framgår av den undersökning som redovisas i avsnitt 2.4. Efter
alt ha övervägt flera alternativa möjligheter att finansiera kungörelsekoslnaderna
kommer DV fram lill alt del bör ske genom särskilda kungörandeavgifter i
konkurs- och ackordsärenden samt genom en generell höjning av ansökningsavgiflerna
i mål och ärenden.

I
avsnitt 3 behandlar DV frågan om borttagande av lösningsskyldigheten för domar
och beslut. Sådan lösningsskyldighet förekommer dels i allmänna
domstolsärenden vid tingsrätterna, dels för domar och beslut i överrätierna. DV
konstaterar att det är krångligt både för domstolarna och för enskilda rälissökande
med lösningsskyldighet och expeditionsavgifter. Inkomstbortfallet föreslår DV
skall finansieras genom höjda ansökningsavgifler vid lingsräiierna.

I
avsnttt 4 tar DV upp elt antal avgifts- och expedilionsfrågor som medför
krångel vid domstolarna. Enstaka kopior av en handling föreslås skall få lämnas
ul avgiftsfritt. Utfärdandet av konkursfrlhetsbevis föreslår DV skall flyttas
till kronofogdemyndigheterna och belalas genom höjda avgifier i de ärenden där
bevisen används, t. ex. regisirering av aktiebolag. Beslämmelser om nya avgifier
föreslås för kopia och utskrift av bandupptagning saml för avskrifter. Vidare
behandlas frågor om vidimation av fotokopior. I avsnillet föreslår DV också all
ansökningsavgifler skall tas ul i slället för expeditionsavgifter i vissa
ärenden enligt boupptecknings- och avhandlingsprotokollen.

De
ändringar DV föreslår skall enligt DV:s mening genomföras genom alt de
bestämmelser i expeditionskungörelsen som rör de allmänna domstolarna bryts ut
ur kungörelsen och tas in i en särskild förordning om avgifier vid domstol. I
förordningen anges vilka avgifter som skall las ul

18

och hur uppbörden skall
ske. De mål och ärenden där avgift skall tas ut och Prop. 1986/87:26 avgifternas
slorlek anges i förordningens avgiftslisla. Sammanfattningsvis har avgifterna
beräknats enligt följande

Ansökningsavgift
för tvistemål

-
Nuvarande nivå 210 kr.

-
Slopande av kungörelsekostnad 22 kr.

-
Slopande av lösen i hovrätt 2
kr. Ny ansökningsavgift 234 kr.

Ansökningsavgift
i allmänna domstolsärenden

-
Nuvarande nivå 105 kr.

-
Slopande av kungörelsekoslnad 22 kr.

-
Slopad lösen i tingsrätt 50 kr.

-
Slopad lösen i hovrätt 2
kr. Ny ansökningsavgift 179 kr.

Ansökningsavgifi
i ärenden enligt boupptecknings- och avhandlingsprolokollen

-
Nuvarande nivå O kr.

-
Slopad expedilionsavgift 160 kr.

-
Slopande av kungörelsekoslnad 21 kr.

-
Slopande av lösen i hovrätt 2
kr. Ny ansökningsavgifi 183 kr.

Samtliga
kostnadsuppgifter som presenlerals har varil i koslnadsläge juli 1984. DV
beräknar all avgifierna behöver räknas upp med 10-12 % för all anpassas till koslnadsläge
januari 1986.

Ansökningsavgiflerna
för allmänna domstolsärenden och ärenden enligl boupptecknings- och
avhandlingsprotokollen bör fastställas lill samma belopp.

Förslag
lill avgiftsnivåer

DV föreslår atl följande
avgifter med angivna nivåer skall las ul från och

med
den 1 januari 1986.

-
Kungörandeavgift i konkurser
och ackordsärenden 1600 kr.

-
Kungörandeavgift för efterbevakningar
i konkurser 950 kr.

-
Ansökningsavgifi för mål .............................. . 260 kr.

-
Ansökningsavgift för ärenden ....................... 200 kr.

-
Avgift för kopia av
bandupptagning ................ 40 kr.

-
Utskrift av bandupptagning, per
sida ............... ... 20 kr.

- Avskrift,
per sida ........................................ 20 kr.

Sammanlagi
räknar DV med alt etl genomförande av förslagen innebär

besparingar
inom domstolsväsendet på mer än 1,5 milj. kr. årligen.

19

Bilaga
2 Prop. 1986/87: 26

Sammanställning av remissyttranden över domstolsverkets
rapport (1985:2) Kungörelsekostnader och ansökningsavgifter m. m. i domstol.

Remissinstanser

Efter
remiss har yttranden över rapporten lämnals av riksskatteverket (RSV), slalskontoret,
riksrevisionsverkei (RRV), Göta hovrätt, SoUentuna tingsrätt, Stockholms
tingsrätt, Uppsala tingsräll, Helsingborgs tingsrätt, Malmö lingsrätt, Göleborgs
tingsrätt, Umeå tingsrätt, stämpelskalteulredningen, Sveriges advokaisamfund
och Sveriges domareförbund.

Remissyttrandena

Kungörandeavgifter
i konkurs- och ackordsärenden

Samtliga
remissinslanser tillslyrker eller lämnar ulan erinran DV:s förslag om kungörandeavgifter
vad gäller ärenden om s. k. ordinära konkurser och ackordsärenden.

Några
remissinslanser ifrågasätter om inte samma ordning även bör gälla för de mindre
konkursernas del.

RSV
anför: Förslagel om införande av kungörandeavgift för uttagande av kungörelsekoslnader
i konkursärenden är bra. Enligt RSV:s mening borde ett sådanl förfarande
emellertid också införas för vad gäller de mindre konkurserna. De flesla
konkurser (91 % försia halvåret 1985) handläggs som mindre konkurser, även
omfattande konkursbon handläggs i denna ordning. Det framslår som omotiverat
all inte låla den förenkling, som kungörandeavgiftens införande innebär, också
komma del stora flertalel ärenden till del. All hanleringen fungerat
tillfredsställande är inte skäl att inte förenkla den. Som ytterligare skäl för
atl behandla alla konkurser lika ur denna aspekl kan anföras alt en mindre
konkurs kan övergå fill en ordinär konkurs. Någon gång kan valel av
handläggningsordning, ordinär eller mindre konkurs, också ändras efler besvär.
Del är fördelaktigt om del inle behövs särskilda regler om hur kungörandekostnaderna
skall behandlas i dessa fall.

RRV
yttrar sig över förslagen fill finansiering av kungörelsekostnader i ärenden om
ordinära och mindre konkurser samt i övriga domstolsärenden i ell sammanhang.
Verket anför:

RRV
anser en schabloniserad modell som är enkel att handha är mest

tilltalande, då den skulle medföra största möjliga förenkling av handlägg-

ningsarbelet. DV framhåller i rapporten atl rällviseargumentet inte får

tillmätas avgörande betydelse vid val av modell. Likväl anser DV sig inte

kunna föreslå atl ansökningsavgiften i en konkurs, som behandlas som en

mindre konkurs också skall bidra till att täcka kungörelsekoslnaderna i

ordinära konkurser. I fråga om kungörelsekostnader som har samband

med andra mål och ärenden kan man enligt DV bortse från rättviseargu- 20

mentet
och föreslår en likformig uppräkning av samtliga förekommande Prop. 1986/87:26 avgifier
för mål och ärenden. Detta förslag grundar sig på uppfaltningen all rättviseargumenlel
inle bör tillmätas avgörande belydelse saml atl det belopp det är fråga om, 22
kr., är så blygsamt att en höjning av de aktuella avgifterna inle skulle
påverka ärende- resp. målfrekvensen. Skulle rättviseargumenlel icke vara av belydelse
ser RRV inga skäl varför de toiala kungörelsekostnaderna för statsverket 4,9
milj. kr. inte skulle slås ut på samfliga nu avgiftsbelagda mål och ärenden.
Påslaget på resp. avgift skulle då bli ca 40 kr.

Med
en alltför långtgående schablon blir emellertid enligt RRV:s mening diskrepensen
för stor mellan avgift och prestation.

RRV
kan ansluta sig lill DV:s förslag hur finansieringen av kungörelsekostnaderna
bör ske i mindre konkurser resp. ordinära konkurser. Kungörelsekoslnaderna för
övriga ärenden och mål bör dock enligt verkets mening tas ul enligl den
alternativa modell som DV diskulerar men ej förordar och som innebär
självfinansiering av kosinaderna för resp. ärendegrupp. RRV gmndar sin uppfallning
på all rättviseskäl kräver att kostnader för en viss ärendegrupp så långl
möjligt bör avspegla sig i avgiftssällningen för denna grupp. Genom den av RRV
förordade modellen förenklas dessulom hanleringen avsevärl hos tingsrätterna
och för den som betalar innebär förslagel ingen slörre förändring mol vad som
gäller i dag.

Liknande
synpunkier har lämnals av stämpelskalteulredningen, som anför: Förslaget lill
finansiering av kungörelsekoslnader bygger på sinsemellan motstridande
resonemang i fråga om vem som rimligen bör bära dessa kosinader.

I
fråga om de kungörelsekoslnader som uppkommer i samband med konkurs- och
ackordsärenden har förslagel om särskilda kungörandeavgifter i slället för en
höjning av ansökningsavgiften för dylika ärenden bl. a. moliverals med all ansökningsavgifien
i en konkurs som behandlas som en mindre konkurs inle bör vara satt så atl den
bidrar till atl läcka kungörelsekoslnaderna i ordinära konkurser. Förslaget atl
finansiera de kungörelsekoslnader som har samband med andra mål och ärenden
genom en likformig uppräkning av samtliga förekommande avgifier för mål och
ärenden motiveras bl. a. av en strävan efter enkelhet i handhavandet samt av
all rällviseargumentet inte bör tillmätas avgörande belydelse vid val av finansieringsmodell.
Som ytterligare argument för detta förslag anförs atl del belopp som det är
fråga om (22 kr.) är så blygsamt atl en höjning av akluella avgifter inle
påverkar ärende- resp. målfrekvensen.

Såvitt
framgår av rapporten kommer den föreslagna finansieringsmodellen för sisinämnda
kungörelsekoslnader atl belasta, förulom mål och ärenden där
kungörelseförfarande inle förekommer, även konkurs- och ackordsärenden.

Vad
åter rör konkurs- och ackordsärendena anförs, uiöver fidigare argument mot en
finansiering av kungörelsekoslnaderna genom höjda ansökningsavgifler, den
ifrågavarande höjningens sloriek samt aU en sådan lösning skulle medföra all kungörelsekoslnaderna
inle längre kommer alt utgöra konkurskostnader.

I
della sammanhang vill ulredningen påpeka alt om de lotala kungörelsekoslnaderna
för statsverket, enligt rapporlen 4,9 milj. kr., skulle slås ul på samtliga nu avgiftsbelagda
mål och ärenden så skulle del med samma beräkningsgmnder som dem som använts i
rapporten vara fråga om etl påslag på resp. akluell avgift med ca 40 kr.

Skall
förenklingsaspeklen vägas mol rättviseargumenlel synes del enligl

utredningens mening svårt att finna all avvägningsgränsen häremellan

skulle ligga i skillnaden mellan ett generellt påslag om 22 kr. resp. 40 kr. 21

Det senare beloppets
storlek torde lika litet som det föreslagna ha någon Prop. 1986/87: 26
avgörande inverkan på ärende- resp. målfrekvensen. Del förhållandel alt
ansökningsavgifter inte utgör konkurskostnader torde även vid ett påslag om 40
kr. sakna betydelse.

Det
sagda innebär inte all utredningen förordar alt de totala kungörelsekostnaderna
för statsverket finansieras genom en generell höjning av förekommande
ansöknings- eller andra avgifier. Avsiklen är närmasl alt la fram en av
domstolsverket obelyst sida av saken.

Utredningen
anser i slällei alt i den mån en kostnad kan anses hänförlig till en viss ärendegmpp
så bör detla avspegla sig i avgiftssällningen för denna gmpp, även om kostnaden
är schablonmässigt beräknad. Den av DV föreslagna finansieringsmodellen för atl
täcka kungörelsekoslnaderna för övriga mål och ärenden rycker enligt ulredningens
mening undan grundvalarna för differentierad avgiftssätlning över huvud.

Enligl
ulredningens mening bör därför den alternativa lösningen innebära
självfinansiering av kungörelsekostnaderna för resp. ärendegmpp genomföras. En
sådan lösning innebär inle någon större förändring mot vad som gäller i dag för
den som skall betala. Hanleringen förenklas ändå i avsevärd utsträckning för
tingsrätterna. Valel mellan särskilda kungörandeavgifter och påslag på redan
förekommande ansöknings- eller andra avgifter är närmasl beroende av vem som
skall betala. Sammanfaller betalningsansvaret för ansökningsavgifien med
betalningsansvaret för kungörandet talar ralionella skäl för alt en enda avgift
tas ul.

Uppsala
tingsrätt anför: Även i mindre konkurser bör man övergå lill elt system med kungörandeavgifter,
vilka får tas ur boel i den mån tillgångarna lillåler del. Bibehålls den
nuvarande ordningen i mindre konkurser riskerar man alt på vissa orter få avsevärda
skillnader mellan boets kungörelsekostnadsansvar i ordinära konkurser och
samma kostnadsansvar i mindre konkurser; etl konkursbo i en mindre konkurs kan
komma all få betala belydligl mer i kungörelsekostnader än elt konkursbo i en
ordinär konkurs vid samma domslol. Detla är svårl all från sakliga ulgångspunkler
moiivera. För det fall förslaget i rapporten anses böra följas bör i vart fall bestämmelsen
jämkas så atl även kostnadsansvaret i mindre konkurser får en reglering i förfallning.
Evenluelll kan reglering om kungörandeavgifter i ordinära konkurser och
kostnadsansvaret i mindre konkurser tas in i konkursförordningen med hänvisning
lill denna i förordningen om avgifter.

Göteborgs
tingsräll anför: Tingsrätien delar DV:s uppfattning om att en särskild kungörandeavgift
bör införas i ordinära konkurser och ackordsärenden. Enligl tingsrättens
uppfattning finns del emellertid inle någon anledning all i della avseende göra
någon skillnad mellan ordinära konkurser och mindre konkurser. En betydande
andel av de mindre konkurserna avslulas med tillgångar som täcker
kungörelsekostnaderna. Kungö-relseavgifl i de mindre konkurserna skulle medföra
väsentlig minskal kamerall arbete för fingsrätterna genom atl dessa inte
behöver hålla reda på kungörelsekostnaderna i del enskilda ärendet. Det skulle
även underiälla för konkursförvallarna vid upprättande av utdelningsförslag om
kungörelsekostnaderna togs ut i form av en förutbestämd avgift. Med hänsyn lill
all del bland de mindre konkurserna finns konkurser utan lillgångar eller endast
obetydliga tillgångar bör till skillnad från vad som föreslås för de ordinära
konkurserna kungörandeavgiften tas ut först i samband med konkursens
avslutande.

Malmö
tingsrätt anför; Motiven för att införa kungörandeavgifter i ären

den om konkurs och ackord är i huvudsak två, nämligen rättvisa och

rationalisering. Förslaget omfattar ej mindre konkurser. Rällviseargumen

tet talar enligt tingsrättens mening starki för en schablonisering av kungö- 22

relsekoslnaderna också i
sådana. Vidare skulle konkursdomarens bokfö- Prop. 1986/87:26 ring av uppkomna
kungörelsekostnader, liksom konkursförvaltarens redovisning, kunna förenklas
avsevärt genom en schablonisering. En översyn av ordningen för uttagande av kungörelsekoslnaderna
också i mindre konkurser bör därför göras. Tingsrätten motsätter sig emellertid
inte att den nu föreslagna regleringen av kungörandeavgifter genomförs.

22
§ p 8 ackordslagen och 7 § ackordskungörelsen innehåller f.n. beslämmelser om
skyldighet alt vid ansökan om förhandling om offenlligl ackord beiala förskott
för konkursdomarens och rättens kosinader. Dessa bestämmelser bör anpassas lill
den föreslagna kungörandeavgiften i ackordsärenden. Della torde enklast kunna
göras genom atl beloppet i 7 § ackordskungörelsen besläms genom en hänvisning
Ull gällande kungörandeavgift.

Även
Sveriges domareförbund har uttalat sig för schabloniserade kungörandeavgifter
i mindre konkurser. Förbundet anför:

Förvallarna,
som har alt fylla i blanketterna DV 517 och DV 518, måsle på ell eller annal säll
hos konkursdomslolen skaffa sig exakta besked om kungörelsekostnadernas
storlek. Detta behövs inle om en kungörelseavgifl införs även när det gäller
mindre konkurser och domstolspersonalen skulle inle behöva munfligen eller
skriftligen ge besked om de exakta kungörelsekoslnaderna, vilket i vissa fall
kan vålla problem, t.ex. när faktura ännu inle kommit från lidningen.

Kungörelsekostnader
i övriga mål och ärenden.

DV:s
förslag lillslyrks eller lämnas ulan erinran av flertalet remissinslan-

Bl.
a. anför Stockholms tingsrätt: Del föreslagna sysiemel all låla mål och ärenden
i vilka kungörelsekoslnader inle förekommer bära kostnaderna för mål och
ärenden där sådana kosinader förekommer kan i vissa fall framstå som orättvist.
Den generella höjning av ansökningsavgiflerna som kan komma i fråga är
emellertid inte av sådan storlek atl denna orättvisa bör tillintetgöra de
förenklingar förslagel innebär.

Vidare
anför Sveriges domareförbund följande: Del råder enligt domar-förbundels mening
ingen Ivekan om atl förslagel innebär fördelar såväl för den rälissökande
allmänheten som för fingsrällerna. Den höjning av ansökningsavgiflerna som
blir följden om förslaget genomförs får anses måttlig och överskrider inle det
allmännas totala kosinader för verksamhelen (jfr prop. 1974:171, SkU 1974:61, rskr
1974:361). Naturligtvis kan det ifrågasättas om intresset av rättvisa i det
enskilda fallel tillgodoses genom förslagel.

I
rapporten saknas en modell som bygger på att kungörelsekostnaderna läcks genom
en beloppsmässigt likformig höjning av ansökningsavgiflerna enbari i de mål och
ärenden i vilka kungörande sker. Atl döma av det siffermaterial som redovisats
i rapporten s 15 skulle en sådan modell Hksom övriga av domstolsverket ej
föreslagna modeller kräva en differenliering av avgifierna i olika mål och
ärenden. Förbundet vill ändå ifrågasälla om inte en viss differentiering av
avgiften bör komma ifråga när det gäller t. ex. vissa mål och ärenden avseende
offentliggörande av rent privalrältsliga avtal av ekonomisk karaktär.
Förslaget tillstyrkes likväl.

DV:s förslag avsiyrks av
RRV och stämpelskalteulredningen. Dessa re- Prop. 1986/87: 26 missinstanser
anser att kungörelsekoslnader som är hänförliga lill vissa ärendegrupper bör
finansieras genom avgiftsbestämningen för resp. ärendegrupp (se yttrandena
under avsnittet Kungörandeavgifter i konkursmål och ackordsärenden).

Lösningsskyldighel
för domar och beslut

Samtliga
remissinslanser tillstyrker DV:s förslag eller lämnar del ulan erinran.

Avvisning
vid underlåten belalning av ansökningsavgift

Sollentuna
tingsräll anför: Slämpelskalteutredningen föreslog all en beslämmelse om
avvisning, som ersäller nuvarande beslämmelse i 22 § expe-diflonskungörelsen,
bör las in i rättegångsbalken. Del förslagel ålerfinns också i den remitterade
rapporten. Rapporten ifrågasätter emellerlid om en sådan beslämmelse som stämpelskalteulredningen
föreslog numera behövs med hänsyn lill de senasle ändringarna i 42 kap. 4 §
rättegångsbalken. Tingsrätten anser all nämnda ändringar inle ger stöd för en
tingsrätt alt avvisa en ansökan endasl på den grunden all en ansökningsavgifi inle
har betalats efter ett föreläggande. Om expedilionskungörelsen i fortsättningen
inte skall gälla för domstolarna måste frågan om avvisning p. g. a. brislande
betalning av ansökningsavgifi regleras i lag samfldigt som en särskild
förordning om avgifter vid de allmänna domslolarna Iräder i kraft.

Den
nuvarande bestämmelsen i 22 § expedilionskungörelsen lillämpas så alt en
ansökan avvisas om en pari som är skyldig all erlägga ansöknings-avgift inte
gör det trots ell föreläggande. Del lorde vidare förhålla sig så all en domstol
i avvaktan på att avgiften erläggas inte börjar behandla ifrågavarande
ansökan. Om denna praxis bland domslolarna har slöd i författning kan diskuleras.
Frågan är betydelsefull. Det är nämligen inle alla gånger helt oväsenlligi hur
domstolen, innan en ansökningsavgift har betalats, behandlar brådskande
yrkanden om säkerhetsåtgärder och interimistiska yrkanden. Skall domstolen ha rätl
atl vänta med alt ehandla en ansökan till dess all ansökninggsavgiflen är
betald även om del leder lill rättsförluster för den sökande? Del är en fråga
som bör regleras i sammanhanget. Del räcker inle med alt föreskriva att en
ansökan skall avvisas om sökanden inle efterkommer etl föreläggande att erlägga
ansökningsavgifi.

Stockholms
lingsrätt anför: Enligt tingsrättens mening kan den nuvarande regeln i 42 kap.
4 § rättegångsbalken inte anses innefatta möjlighet till avvisning på grund av
alt ansökningsavgifi ej erlagts. Rättegångsbalken är dessulom inle tillämplig
på alla typer av ärenden som kan komma i fråga. Tingsrätien ser del således som
nödvändigt med en reglering av avvisningsbeslut. Det är emellerlid angeläget
att den förenklade avgiftshanle-ringen införs snarast. Tingsrätten anser det
därför inte motiverat att genomförandet skall fördröjas av annat pågående utredningsarbet
där avvisningsfrågan kan komma att aktualiseras.

Tingsrätten
vill vidare påpeka att en möjlighet till avvisning även måste

finnas för efterbevakningar i konkurser. En efterbevakning kan nämligen

göras så länge som en konkurs pågår. Bevakningens inkomstdag hos

tingsrällen torde därvid - oavsett om kungörandeavgift eriagls eller ej -

vara avgörande för om bevakningen kan upptas. Saknas avvisningsmöj-

lighet kan della med innehållet i förslagets 5 § komma att medföra att

konkurser där avgift för efterbevakningen ej erlagts inte kan avslutas. Det 24

kan
vidare ifrågasättas om i förordning föreskriven avgiftsskyldighei kan Prop.
1986/87:26 sätta rätlens i 111 § andra stycket konkurslagen angivna skyldighel
ur spel.

Malmö
tingsrätt anför: Beslämmelser om avvisning av ansökan på gmnd av brislande belalning
av ansökningsavgift bör las in i lag. Della kan eventuellt ske genom ändring av
42 kap. 4 § rättegångsbalken m. fl. lagmm. Det är inte möjligt att avvakta att
rättegångsulredningens förslag i framliden leder lill lagsliflning. En särskild
reglering måste göras nu.

Sveriges
domareförbund anför: Förbundet anser atl del forlfarrande bör finnas möjlighet
till avvisning om en ansökningsavgift inle erläggas. Varken den omsländighelen
alt utmätning kan ske för ansökningsavgift som ej erläggs eller atl en
ofullständig ansökan i vissa fall kan avvisas på etl tidigi stadium av
handläggningen bör föranleda alt avvisningsmöjlighelen slopas i dessa fall. Ett
avvisningssladgande har sin plats i lag.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 25