Prop. 1986/87:3

Regeringens proposition 1986/87: 3

om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Prop. 1986/87:3

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade uidrag ur
regeringsprotokollel den 26 juni 1986.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa kompletteringar av sekretesskyddet i sekretesslagen.
Uppgifter om offentliga funktionärers personliga förhållanden, t. ex.
telefonnummer och adress till bostaden som arbetsgivaren - myndigheten har
tillgång till i den personaladministrativa verksamhelen, skall enligt förslaget
få ett bäitre sekretesskydd än f.n. Vidare föreslås att uppgifter om enskildas
personliga förhållanden, särskilt uppgifler av medicinsk natur i läkarintyg
och liknande handlingar, skall kunna hemlighållas i vissa andra fall, bl. a. i
ärenden om bostadsbidrag, där della inle är möjligt i dag. I propositionen
förordas slutiigen att sekreless införs för uppgifter i polisens vapenregister.
De nya reglerna avses träda i kraft den 1 januari 1987.

I Riksdagen 1986187. I saml. Nr 3

Prop.
1986/87: 3

Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)' dels atl 7 kap. 4, 11, 18 och
25 §§ skall ha följande lydelse, dels atl det i lagen skall införas en ny
paragraf, 5 kap. 5§, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 5§

Sekretess gäller hos polismyndighet i verksamhel, som avser förande
av eller ullag ur vapenregister, för uppgift som har tiUförts registret, om
det kan antas alt röjande av uppgiflen skulle medföra fara för att vapen
kommer Ull brottslig användning.

7
kap.

4§

Sekretess
gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga

förhållanden,
om det inte står klart all uppgiflen kan röjas ulan all den

enskilde
eller någon honom närslående lider men. Sekretessen gäller dock

inle
beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke.

Inom
kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som enskild har lämnat
i förtroende eller som har inhämtats i samband med rådgivningen.

Med socialtjänst förstås
verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda lagstiftningen
om vård av unga och av missbrukare ulan samtycke samt verksamhet som i annat
fall enligt lag handhas av socialnämnd. Till socialtjänst räknas också
verksamhet hos annan myndighet som innefatlar omprövning av socialnämnds
beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet samt verksamhet hos
kommunal invandrarbyrå.

Med
socialtjänst förstås verksamhel enligt lagstiftningen om socialtjänst och den
särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke saml
verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd. Till socialtjänst
räknas också verksamhet hos annan myndighel som innefatlar omprövning av
socialnämnds beslut eller särskild lillsyn över nämndens verksamhet samt verksamhet
hos kommunal invandrarbyrå. Med socialtjänst JämstäUs ärenden om tillstånd
till riksfärdljänst.

I
fråga om uppgifl i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Lagen
omlryckt 1985:1059.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 3

11§

Sekreless
gäller i myndighets personalsociala verksamhet för uppgifl som hänför sig till
psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds
personliga förhållanden hos psykolog, personalkonsulent eller annan sådan
befattningshavare som särskilt har till uppgift att bistå med råd och hjälp i
personliga angelägenheler, om det inle står klart att uppgiften kan röjas ulan
att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men.

Sekretess
gäller i verksamhel som avses i första stycket för annan uppgifl om enskilds
personliga förhållanden än som där nämns, om det kan antas alt den enskilde
eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Sekreless
gäller i myndighets Sekretess gäller i myndighets

personaladminislrativa verksamhet personaladminislrativa verksamhet

i övrigt för uppgifl om enskilds häl- i övrigt för uppgift om enskilds häl

sotillstånd och för sådan uppgifl om sotillslånd och för sådan uppgift om

enskilds personliga förhållanden enskilds personliga förhållanden

som hänför sig till ärende om om- som hänför sig till ärende om om

placering eller pensionering av an- placering eller pensionering av an

ställd, om det kan antas att den en- ställd, om det kan antas att den en

skilde eller någon honom när- skilde eller någon honom när

stående lider men om uppgiften slående lider men om uppgiften

röjs. Sekretessen gäller dock inle röjs. Sekretessen gäller dock inte i

beslul i ärendet. ärende om anslällning eller disci-

plinansvar och inte heller för beslut

i annat ärende som avses i detla

stycke.

Sekretessen enligt tredje slycket Sekretess gäller i annat fall ån

gäller inte i ärende om anställning som avses i första—tredje styckena

eller disciplinansvar. i myndighets personaladminislrati-

va verksamhel för uppgift om enskilds personliga förhåUanden, om det
kan antas att den enskilde eller någon honom närslående utsätts för våld eller
annat allvarligt men om uppgiften röjs.

I
fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

18§
I annal fall än som avses i 17 § gäller sekreless i verksamhel som avser förande
av eller uttag ur regisler

1.
för uppgifl hos
rikspolisstyrelsen, som angår brott eller den som har misstänkts, åtalats eller
dömts för brott, om uppgiflen har lämnals dit för databehandling inom
rättsväsendels informationssystem,

2.
för belastningsuppgifl som har lillförts
körkortsregisirel,

3.
för uppgifl som har lillförts
särskilt regisler som författningsenligt förs hos myndighel angående broll
eller tjänsteförseelser begångna av personer som är eller har varil verksamma
hos myndigheten.

Sekretessen
enligt första slyckel 1 gäller inle i ärende om strafföreläggande eller
föreläggande av ordningsbot.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 3

Sekretess gäller hos luftfartsverket i verksamhet, som avser förande
av eller uttag ur certifikatre-gistret, för uppgift som angår brott eller
enskilds hälsotillstånd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften röjs.

25
§

Sekretess gäller i ärende om Sekreless gäller i ärende om

kommunal
bostadsförmedling för kommunal bostadsförmedling för

uppgifl om enskilds personliga för- uppgifl om enskilds personliga för

hållanden, om det kan antas att den hållanden, om det kan antas att den

enskilde eller någon honom när- enskilde eller någon honom när

slående lider betydande men om stående lider betydande men om

uppgiflen röjs. uppgiften röjs. Motsvarande sekre-

tess
gäller i ärende om bosladsbidrag eller bostadsanpassningsbidrag. I fråga om
uppgifl i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1987.

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:3

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanlräde den 26 juni 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Peterson, Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl,
Holmberg, Hellström, Wickbom, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i sekretesslagen (1980:100) 1
Inledning

Sekretesslagen
(1980:100, omtryckt 1985:1059) trädde i kraft den 1 januari 1981. Del ligger i
sakens natur alt lagen kontinuerligt måste anpassas till ändrade förhållanden
på den offentliga sektorn. Vid lagens tillkomst betonades också viklen av att
man från statsmakternas sida uppmärksamt följer rättsutvecklingen på området
(KU 1979/80:37 s. 6). Del är mol denna bakgrund man skall se det förhållandet
att lagen har ändrats åtskilliga gånger och att jag nu tar upp olika
framställningar från myndigheter och organisationer som främst avser önskemål
om ett utökat sekretesskydd för enskildas personliga förhållanden i skilda
sammanhang.

Jag behandlar först en skrivelse den 25 mars 1985 från Försäkringsan-ställdas
förbund vari begärs ett ökat skydd för sådana uppgifter om offentliga
funktionärers personliga förhållanden som myndigheterna i egenskap av arbelsgivare
har tillgång till. Skrivelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bUaga
1.

Jag
tar vidare upp frågan om sekretesskyddet för uppgifter om enskildas personliga
förhållanden främst i läkarintyg och liknande handlingar i vissa ärenden där någol
sådant skydd inte fmns i dag. Transportrådet har i en skrivelse den 24
september 1985 begärt skydd för sådana uppgifter i ärenden om riksfärdljänst.
Stockholms kommunstyrelse har i en skrivelse den 13 november 1985 hemslälll om
skydd för uppgifter av detta slag i ärenden om bostadsbidrag. Göteborgs kommuns
fastighetskontor har i en skrivelse den 8 april 1986 gjort framställning om ett
liknande skydd i ärenden om bostadsanpassningsbidrag. Skrivelserna bör fogas
till protokollet som bilagor 2, 3 och 4.

Uppgifter
om enskildas hälsotillstånd och vissa belastningsuppgifter ur polisregistret
tillförs bl.a. det certifikatsregisler som förs hos luftfartsverket.
Uppgifterna åtnjuter inte f. n. något sekretesskydd hos luftfartsverket. Också
frågan om att införa ett sådant skydd behandlas i detta ärende.

Rikspolisstyrelsen
och Svenska Jägareförbundet m.fl. organisationer har i skrivelser den 24 juni
respektive den 1 oktober 1985 tagit upp frågan om sekretess för uppgifter i
polisens vapenregister. Jag tar upp också

11 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 3

denna
fråga till behandling här. Skrivelserna bör fogas till protokollet som bilagors
och 6.

Jag
berör slutligen ytteriigare etl par skrivelser som gäller sekretessfrågor.

Skrivelserna
från Försäkringsanställdas förbund, Stockholms kommunstyrelse,
rikspolisstyrelsen och Svenska Jägareförbundet m.fl. organisationer har remissbehandlats.
De remissinstanser som yttrat sig över framställningarna anges i respektive
avsnitt. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i
justitiedepartementet och fmns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 834-85,
2886-85, 1657-85, 2495-85).

Också
vissa andra lagstiftningsfrågor med anknytning till sekretesslagen är f.n. akluella
inom justitiedepartemenlel. En gäller sekretessen hos riksdagens ombudsmän. Den
har samband med det förslag av 1983 års JO-utredning (SOU 1985:26) som är under
behandling i riksdagen. Jag avser att ta upp den frågan senare om inte den
pågående riksdagsbehandlingen ger anledning till annat. En annan
sekretessfråga angår lystnadsplikt inom församlingsarbetet. En framslällning i ämnel
av 1982 års kyrkokommitté (Kn 1982:05) remissbehandlas f. n. Det är min avsikt
att ta upp även denna fråga i senare sammanhang.

Regeringen
beslutade den 29 maj 1986 att inhämta lagrådets yltrande över etl förslag till
lag om ändring i sekretesslagen, vilket upprättals i justitiedepartementet på
grundval av de gjorda framställningarna m. m. Det till lagrådet remitterade förslagel
överensstämmer helt med propositionens lagförslag. Lagrådet har i sitt
yttrande, som bör fogas till protokollet som bUaga 7 lämnat det förslaget ulan
erinran.

Prop.
1986/87:3

2 Allmän motivering

2.1 Sekretesskydd för uppgifter om offentliga funktionärers
personliga förhållanden

Mitt
förslag: Uppgifter om offentiiga funktionärers personliga förhållanden, t. ex.
adresser och telefonnummer till deras bostäder som myndigheterna har lillgång lill
i den personaladministrativa verksamheten, skall i vissa fall kunna skyddas av
sekretess. Om det kan antas atl den enskilde eller hans närstående riskerar att
utsättas för våld eller annal allvarligt men om en sådan uppgift röjs skall
denna hållas hemlig. Härigenom får anslällda hos myndigheterna ett bättre skydd
mol hot och andra trakasserier än de har i dag.

Framställningen
från Försäkringsanställdas förbund: Förbundet har hemställt om en översyn av sekrelesslagen
och om en lagändring så att handlingar med sådana uppgifter om en myndighets
anställda, som inte är av betydelse för dessas arbetsuppgifter, inte skall vara
offenlliga.

Remissinstanserna:
Justitiekanslern (JK) anser att de skäl som bär upp offentlighetsprincipen inte
är särskilt påtagliga när det gäller frågor som

berör anställdas rent
personliga förhållanden och tillstyrker att frågan om Prop. 1986/87: 3
sekretess uireds närmare. Kammarrätten i Sundsvall har en liknande inställning.
Riksförsäkringsverkel ställer sig mera tveksamt men har ingen invändning mot
att frågan ses över. Justitieombudsmannen Tor Sverne (JO) tar uttrycklig
ställning mot en sådan ordning som förordas i framställningen. Också
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) avstyrker framställningen. TCO anser
alt ändringar i sekretesslagen inte är den rälla lösningen på problemet.
Centralorganisationen SACOISR däremot tillstyrker en översyn med syfte att åsladkomma
en lagändring lill skydd för de anställdas personliga integrilel och säkerhet.
Också Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet tillstyrker en översyn
av bestämmelserna.

Skälen
för mitt förslag: Bestämmelser om i vilka fall sekretess gäller för sådana uppgifler
om offentliga funktionärers personliga förhållanden som har samband med just
denna deras ställning finns i 7 kap. 11 § sekretesslagen som avser
myndigheternas personaladminislrativa verksamhet.

Paragrafens
två första stycken gäller sekretess i myndigheternas personalsociala
verksamhet. För uppgifter som kan förekomma i en myndighets personaladministrativa
verksamhet i övrigt gäller normalt inle någon sekretess alls. Skälet är alt
sådana uppgifler i allmänhel är förhållandevis harmlösa från iniegritelssynpunkt.
Uppgifter om adress och telefonnummer till en offenlligl anställds bostad kan alltså
normalt inte hållas hemliga hos arbetsgivaren-myndigheten.

Av
offentlighetsprincipen följer då att en myndighet är skyldig att på begäran av
en enskild lämna ut en allmän handling som innehåller uppgifler av nu nämnt
slag, t. ex. en handling i en personakt rörande den anställde. Enligt 15 kap. 4§
sekretesslagen är myndigheten också skyldig alt munlligen, l.ex. per telefon,
lämna ut sådana uppgifler, om del begärs av en enskild och hinder inte möter av
hänsyn till arbetets behöriga gång. Atl detta är innebörden av gällande rätt
har slagits fast bl. a. i etl beslut av JO (dnr 2879-1984) sedan en
försäkringskassa vägrat att till en enskild lämna ul uppgifter om hemadresser lill
tre anställda vid kassan.

Som
jag inledningsvis har berört har Försäkringsanställdas förbund, bl.a. mol
bakgrund av JO:s beslut, i en särskild framslällning lill justitiedepartementet
begärt elt ökal sekretesskydd för uppgifter om offenlligl anställdas personliga
förhållanden som myndigheterna har tillgång till. Förbundet har bl. a. hänvisat
till atl tjänstemännen hos myndigheterna ofta känner sig hotade av enskilda som
vänder sig till dem. Della gäller särskilt om den enskilde har drabbats av etl
för honom ofördelaktigt beslul. Den enskilde kan då många gånger låla sitt
missnöje komma lill uttryck i form av hot om repressalier mot tjänstemannen
eller dennes familjemedlemmar. Enligt förbundet är det viktigt att den
anställdes personliga integritet kan skyddas i sådana fall och alt
tjänstemännen inte skall behöva riskera alt utsättas för hot på sin fritid och
i sitt hem.

Frågan
om elt ökat sekretesskydd för uppgifler om offenlligl anslälldas personliga
förhållanden i sådana fall då den anställde riskerar atl utsättas för
trakasserier av olika slag har diskuterats i riksdagen vid etl antal tillfällen,
senast när jag besvarade en inlerpellation under våren 1985 (prot. 1984/85:135 s.
75).

I mitl svar till interpellanten
erinrade jag om att den avvägning mellan Prop. 1986/87: 3 offentlighet och
sekretess som gjordes vid sekretesslagens tillkomst på det hela tagel har
fungerat lillfredsställande och atl del var viktigt alt offentlighetsprincipen
har så få undantag som möjligt. Jag uttalade emellertid också att jag mot
bakgrund av utfallet av den remissbehandling av förbundets framställning som
då pågick skulle komma att noga pröva, om skälen för en ökad sekretess vägde så
tungt att en lagändring av det slag som efterlysts av interpellanten borde
genomföras.

Det
är givetvis angeläget atl en myndighets personal i möjlig utsträckning skyddas
mot våld och andra trakasserier från personer som anser sig ha skäl alt vara
missnöjda med personalens verksamhet. Visserligen finns det för den som så vill
normalt andra sätt att komma över uppgifter om exempelvis en offentlig
funktionärs bostadsadress och telefonnummer än att inhämta uppgifter från
myndigheten, men det kan uppenbarligen i ett akut fall vara ägnat alt väcka oro
all uppgiflerna omedelbart måsle lämnas ut. Jag har därför stor förståelse för
de motiv som ligger bakom förbundets framslällning, särskilt som jag vet atl
motsvarande problem finns hos många andra myndigheter. Samlidigt är del viktigt
från principiell synpunkt all undantag från offenllighelsprincipen förekommer
i så liten utsträckning som möjligt. Inom myndigheternas
personaladministrativa verksamhel har sedan gammalt gälll en långtgående
offentlighet. En viss inskränkning av denna skedde visserligen genom 1980 års
sekretesslag, men den avsåg en förhållandevis begränsad del av denna verksamhel.

Under
den fortsatta beredningen av framställningen från förbundet har jag - bl.a. mol
bakgrund av reaktionen från remissorganen vilken måste bedömas som väsentligen
positiv - gjort den bedömningen att det skulle vara möjligt att tillmötesgå
önskemålet om en ökad sekretess i här avsedda fall utan att offentlighelsintresset
skulle behöva trädas för när i någon mera pålaglig ulslräckning. Jag är därför
nu beredd att förorda en viss utvidgning av sekretesskyddet för uppgifter om
enskildas personliga förhållanden i myndigheternas personaladministraliva
verksamhet.

Samtidigt
är del emellertid uppenbari att man inle kan utforma sekretesskyddet så att
det omfattar varje uppgift om en enskilds personliga förhållanden inom denna
verksamhet. Starka offentiighets- och rätlssäker-hetsintressen gör sig t. ex.
gällande i tjänstetillsättnings- och disciplinärenden.

En
lämplig avvägning mellan de intressen som här står mot varandra bör kunna åstadkommas
genom en regel som innebär atl uppgifler om en anställds personliga
förhållanden, t.ex. adress eller telefonnummer till bostaden, får hemlighållas,
om det kan antas att fara uppkommer för all någon utsätts för våld eller annat allvariigl
men om uppgiften röjs. Skaderekvisitet bör således utformas med förebild i de
bestämmelser till skydd för anmälare och uppgiflslämnare som redan finns inom
vissa verksamhetsområden, t.ex. sekretessen enligt 7 kap. 6§, 7 kap. 14§, 7
kap. 20§ och 9 kap. 17 § sekrelesslagen. Härigenom klargörs att uppgifter om
den anställdes personliga förhållanden som myndigheten förfogar över inte kan hemlighållas
rutinmässigt. Del måste i det enskilda fallet finnas etl visst fpg för
antagande att den anställde är i behov av ett sekretesskydd. Bedöm-

ningen bör ofta kunna
göras mot bakgrund av omständigheterna då uppgif- Prop. 1986/87:3 terna begärs
utlämnade, t.ex. genom att den enskilde som begär uppgifterna uppträder hotfullt
eller eljest visar en avog inställning. Om det finns grundad anledning att
befara telefonterror eller andra trakasserier av allvarligare natur riktade
mot den anställde bör detla givetvis i allmänhel anses utgöra ett sådant
allvarligt men som krävs för hemlighållande Ofr prop. 1979/80:2, Del A, s.
188).

På
grund av det anförda förordar jag all bestämmelserna i 7 kap. 11 § sekretesslagen
kompletteras med en regel av angiven innebörd.

2.2 Sekretesskydd för uppgifter i läkarintyg o. d.

Somjag
nämnt inledningsvis föreligger det flera framställningar som gäller sekreless
för uppgifter om enskildas hälsotillstånd m. m. i läkarintyg och andra
handlingar.

I
sekretesslagen finns det inte någon allmän bestämmelse som ger sekretess åt
uppgifter vilka härrör från läkare eller annan medicinalpersonal, när
uppgifterna - i en allmän handling eller i någon annan form - förekommer utanför
hälso- och sjukvårdssektorn och angränsande områden. Sekretess-skyddet för
sådana uppgifter har i stället tillgodosetts genom regler som gäller för de
ärenden eller den verksamhel där uppgiflerna kan förekomma. Åtskilliga beslämmelser
i sekretesslagen ger sålunda sekretess för läkarintyg och andra uppgifter om
någons hälsotillstånd. Jag kan t. ex. erinra om bestämmelserna i 7 kap. om
sekretess inom socialtjänsten (4 §), hos försäkringskassorna m.fl. (7§), i myndighelernas
personaladminislrativa verksamhel (11 §), i ärenden som gäller
värnpliktstjänstgöring o. d. (12 §), inom kriminalvården (21 §) och i brottmål m.m.
hos domstol (22*!). Det finns också regler om överföring av sekretess som bör
nämnas i detta sammanhang, bl. a. 12 kap. I § (överföring av sekretess lill domslolar)
saml 13 kap. (överföring av sekretess till forsknings- och arkivmyndigheter m.fl.).
Huvudregeln är emellertid atl sekretessen inte följer en hemlig uppgift ulanför
del s.k. primära sekrelessområdet, om del inte finns en särskild regel om delta.

Den
fråga som man mot bakgrund av det sagda kan ställa sig är om det kan finnas
skäl att försöka åstadkomma ell mera helläckande sekretesskydd för de
uppgifter som avses i de gjorda framslällningarna.

Enligt
tidigare lagstiftning (14 § lagen 1937:249 om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar) gällde att handlingar rörande hälso- och
sjukvård var hemliga såvitt gällde enskildas personliga förhållanden. De fick
dock lämnas ut om irygghel kunde anses vara för handen alt utiämnande! inte
skulle komma all missbrukas lill skada eller förklenande för den enskilde
eller för hans nära anhöriga. Frågan huruvida sekretess för en sådan handling
följde med denna till en annan myndighet var alt avgöra med ledning av
sekretessbestämmelsens formulering. Hur 14 § i 1937 års sekretesslag skulle
tolkas kan emellertid diskuteras (jfr JO 1972 s. 314, Förvallningsrällslig
lidskrift 1975 s. 132 och 242). Under förarbetena till lagen hade uttryckts den
uppfattningen att läkares och

hälso- och sjukvårdsmyndigheters
utlåtanden, intyg m. m. inle borde vara Prop. 1986/87:3 hemliga när de förekom
i ärenden som i och för sig inte föll inom hälso- och sjukvården. Denna
uppfattning kan också anses vara bäsl förenlig med den restriktiva lolkning som
allmänl sett bör ges åt sekretessbestämmelser, eflersom dessa utgör undantag
från den grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Det är dock möjligt all man i
praxis tämligen allmänt tillämpade 14 § i 1937 års lag mera vidsträckt än som
var förenligt med den angivna uppfattningen.

1
samband med tillkomsten av 1980 års sekretesslag övervägdes ingående om man
kunde ulforma reglerna så alt sekretessen i större ulslräckning följde med
uppgifterna i läkarintyg o. d. då dessa lämnar det s. k. primära sekretessområdet
och hanteras hos myndigheter ulanför hälso- och sjukvården. En sådan lösning
skulle ju innebära en generell metod att täppa lill de luckor i sekretesskyddet
för uppgifter om enskildas hälsotillstånd som kan anses föreligga.

Den
generella frågan om sekretessens spridning ulanför det primära sekretessområdet
(s. k. sekundär sekreless) diskuterades utförligt under förarbetena till den
nya sekretesslagen. I valet mellan en generell regel om sekundär sekretess
eller speciella föreskrifter om sekretessens spridning följdes somjag redan har
framhållit den senare linjen. Invändningarna mol den generella lösningen
sammanfattades av föredragande statsrådet på följande sätt (prop. 1979/80: 2,
Del A, s. 75 f).

Den
viktigaste invändningen hänger samman med det förhållandet alt behovet av och
styrkan i en sekretess inte kan bestämmas enbart med hänsyn till
sekretessintresset. Detta måste i varje sammanhang vägas mot intresset av insyn
i myndighelernas göranden och låtanden. Denna avvägning kan mycket väl tänkas
utfalla på annat sätl utanför det område där den primära sekretessregeln gäller
än innanför området. Offenllighetsintresset kan med andra ord kräva att de uppgifler
som behandlas som hemliga hos den ena myndigheten är offentliga hos annan myndighet
som har inhämtat dem hos den förslnämnda. Jag föreställer mig också att det är
svårt att överblicka konsekvenserna av en regel som innebär atl sekreless
sprider sig i kanske flera led från myndighel till myndighet. En sådan regel måsle
också skapa svårigheter vid tillämpningen. Fördelarna med en disposition av
sekretessreglerna som bygger på indelningen i förvaltningsområden går delvis
förlorade, om varje myndighet dessutom, i fråga om utifrån erhållna uppgifler,
måste beakta den sekretessreglering som i första hand gäller för andra
myndigheter. I en känsla av osäkerhet om rättsläget kan tjänstemän välja att
för säkerhets skull hålla tyst med uppgifter som efter en korrekt bedömning är
offentliga. Till detta kommer atl en allmän regel om sekretessens spridning
antagligen måste förses med förbehåll och undantag som gör regleringen för
svårgripbar i den praktiska hanteringen. Vad jag nu har anfört utgör också skäl
mot att införa generella regler om att sekretesskyddet för uppgift i allmän
handling skall bibehållas oavsett var handlingen befinner sig. En sådan
ordning skulle f. ö. skapa ytterligare tillämpningssvårigheter och
gränsdragningsproblem, i den mån det över huvud taget går atl förena den med
sekretesslagens systematik. Del förtjänar slutligen nämnas atl något problem i
fråga om sekretessens spridning inte aktualiseras i fråga om de regler som utan
begränsning sekretessbelägger uppgifter med visst innehåll.

10

Jag
delar alltså åsikten att någon allmän regel om sekundär sekretess inte Prop.
1986/87: 3 bör införas i den nya sekretesslagen. Sekretessbehovet får i stället
i allmänhet tillgodoses vid utformningen av de primärt gällande sekretessbestämmelserna.
Denna metod bör givetvis lillämpas i så stor utsträckning som möjligt.
Härigenom får både lagstiftare och rätlstillämpare en säkrare uppfattning om
hur långt sekretessen i olika fall sträcker sig. Visserligen är det antagligt
att meloden för med sig en del luckor i sekretesskyddet. Denna konsekvens får
emellertid accepleras. Skulle det visa sig alt sådana luckor föranleder
praktiska olägenheter, får erforderliga justeringar i de primära reglerna
göras.

Vid
riksdagsbehandlingen godtogs dessa uttalanden (KU 1979/80:37 s. 8).

I
propositionen med förslag till sekrelesslag m. m. behandlades också särskilt
frågan om sekretessens spridning när det gällde uppgifter i läkarintyg och
liknande handlingar (prop. 1979/80:2, Del A, s. 170). Propositionen stämde i
denna del överens med den departementspromemoria som legat lill grund för
förslaget. Promemorian byggde i sin tur bl.a. på förslag av offentlighets- och sekretesslagstiflningskommittén
(OSK) i SOU 1975:22. I promemorian (Ds Ju 1977:11, Del 2, s. 358 f) erinrades
om alt OSK:s förslag innebar atl läkarintyg och läkarutlåtanden åtminstone i
viss utsträckning skulle omfattas av läkarsekrelessen också hos myndigheter utanför
hälso- och sjukvårdens ram. Förslaget hade kriliserats av bl.a. socialstyrelsen
som ställt sig tveksam till atl alla de läkarintyg av olika slag som en part
skaffar för att hos myndighet komma i bättre läge eller för alt bereda sig
någon förmån skulle vara underkastade en sträng sekretess. Enligt promemorian
förtjänade styrelsens kritik instämmande. Varken i promemorieförslagel eller
departementsförslaget återfanns över huvud laget någon allmän bestämmelse som
ger skydd åt uppgifter som härrörde från läkare eller annan medicinalpersonal,
när uppgifterna - i allmän handling eller i annan form - var tillgängliga
utanför hälso- och sjukvårdssektorn och angränsande område. Enligt promemorian
och propositionen betydde givelvis inle della all sådana uppgifler i slörre
omfattning skulle lämnas utan skydd. Men del önskvärda skyddet borde i
allmänhet åstadkommas genom regler som var utformade för de ärenden eller den
verksamhet där uppgifterna kunde förekomma. Ålskilliga beslämmelser i pro-memorie-
respektive departementsförslaget skulle ge sekretess för läkarintyg och andra
uppgifter om någons hälsotillstånd.

Enligt
min mening kan det sättas i fråga om den ordning som valdes vid

sekretesslagens tillkomst är rationell. Det finns dock i detta sammanhang

inte underlag för någon principiell förändring av sekretesslagens systema

tik. De brister i sekretesskyddet som nu kan anses föreligga när det gäller

uppgifler i läkarintyg m. m. på olika områden bör därför avhjälpas genom

vissa justeringar och kompletteringar av de primära sekretessreglerna. I

följande avsnitt lägger jag fram förslag som syftar till ett förstärkt sekre

tesskydd för uppgifter i läkarintyg m.m. i ärenden som avser riksfärd

ljänsl, bosladsbidrag och bostadsanpassningsbidrag. Kompletteringen av

sekretesskyddet i sistnämnda typ av ärenden är motiverad också i fråga om

andra uppgifter än sådana som angår enskildas hälsotillstånd. I avsnitt 2.3 ! 1

tar jag upp en liknande
sekretessfråga, som gäller luftfartsverkels certifi-katregister.

Prop. 1986/87: 3

2.2.1
Sekretesskydd i ärenden om riksfärdtjänst

Mitt förslag:
Uppgifter om enskildas personliga förhållanden, t. ex. i läkarintyg och
liknande medicinska utiåtanden, skall skyddas av sekretess i ärenden om
tillstånd till riksfärdtjänst. Sekretesskyddet skall ges genom ett tillägg till
bestämmelserna om s. k. socialtjänst-sekretess vilka gäller inom den kommunala
färdtjänsten.

Transportrådets
framställning: Transportrådet har begärt att sekretess skall införas i sådana
ärenden som avser tillstånd att anlita riksfärdljänst.

Skälen
för mitt förslag: Ett försök med riksfärdtjänst startade ijuli 1980 som ett komplemenl
till kommunal färdtjänst för gravt handikappade personers längre resor. Verksamhelen
permanentades från den I juli 1984 (prop. 1983/84:100 bil. 8, TU 23, rskr.
289).

Riksfärdtjänsten
skall ta vid där den kommunala färdtjänsten slutar och i princip avse inlerregionala
och vissa regionala resor men avser inle alla som kan få kommunal färdtjänst
utan enbart de svårast handikappade.

Frågor
om tillstånd att anlila riksfärdtjänst prövas enligt 5 § förordningen (1984:482)
om ersättning för riksfärdljänst av kommunstyrelsen eller någon annan nämnd
som en kommun bestämmer. Vanligen torde del vara kommunens socialförvaltning
som handlägger denna lyp av frågor. En kommuns beslut kan överklagas hos
transportrådet, vars beslut däremot inte får överklagas.

Transportrådet
anför i sin framställning att rådel i samband med utredningen av ett besvärsärende
begär in kommunens akt i ärendet. I detta material ingår ofta uppgifter om
klagandens hälsotillstånd och andra personliga förhållanden. Tillgången lill
delta maierial är nödvändig för all transportrådet skall kunna göra en
bedömning av frågan om klaganden är berättigad till riksfärdljänst eller om
ledsagare skall få följa med på resan.

När
det gäller frågan, om det f n. råder någon sekretess hos kommunerna och
transportrådet för uppgifter i ärenden som avser riksfärdljänst, är det i första
hand aktuellt att pröva om uppgiflerna kan anses omfattade av sekretess enligt
7 kap. 4§ sekretesslagen (den s.k. socialtjänstsekretessen). Riksfärdtjänsten
kan ju närmast betraktas som en komplettering av den kommunala färdtjänsten.

Med
socialtjänst förstås enligt 7 kap. 4§ tredje slyckel sekretesslagen verksamhel
enligt lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda lagstiftningen om vård
av unga och av missbrukare utan samtycke saml verksamhet som i annat fall
enligt lag handhas av socialnämnd. Vidare räknas till socialtjänst också
verksamhet hos annan myndighel som innefaltar omprövning av socialnämnds
beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet samt verksamhet hos
kommunal invandrarbyrå.

Kommunal
färdtjänst omfattas otvivelaktigt av reglerna i 7 kap. 4§ sekretesslagen,
eftersom det är en verksamhet som bedrivs av kommuner-

12

na
enligt socialtjänstiagen (1980:620, jfr prop. 1979/80:2, Del A, s. 180).
Riksfärdtjänsten är emellertid av regional eller inlerregional art och regleras
av den särskilda förordning som styr verksamheten. Det är således inle heller
fråga om verksamhet som "i annal fall enligt lag handhas av socialnämnd",
även om socialnämnd efter delegation av kommunen handlägger dessa ärenden.

Eflersom
riksfärdtjänsten inte heller kan anses innefattad i någon annan verksamhet som
anges i 7 kap. 4 § torde paragrafen nu inte kunna åberopas som grund för alt sekretessbelägga
uppgifter i ärenden angående riksfärdtjänst.

Inte
heller lär sekretess i verksamhelen gälla enligt 7 kap. 7 § sekretesslagen
eller någon annan bestämmelse där.

Jag
kan alltså konstatera att skyddet för uppgifter om enskildas personliga
förhållanden i dessa ärenden f. n. är dåligt. Uppenbariigen kan emellertid de uppgifler
som gravt handikappade personer kan behöva lämna om sig för att få tillstånd lill
riksfärdtjänst vara av lika ömtålig art och förtjänta av samma skydd som
uppgifter som lämnas t. ex. i ärenden om kommunal färdtjänst. Det kan röra uppgifler
i läkarintyg som ges in i tillståndsärenden eller uppgifter i annan utredning
som belyser den enskildes hälsotillslånd.

Jag
förordar mot denna bakgrund alt det införs etl sekretesskydd för uppgifter om
enskildas personliga förhållanden i riksfärdtjänslärenden. Skyddet bör vara
delsamma som del som gäller inom den kommunala färdtjänsten. En bestämmelse i
ämnet bör tas in i den paragraf som reglerar socialtjänslsekretessen.

Prop. 1986/87:3

2.2.2
Sekretesskydd i ärenden om bostadsbidrag

Mitt förslag:
Uppgifter om enskildas personliga förhållanden, t. ex. i läkarintyg och andra
sociala eller medicinska utlåtanden, skall skyddas av sekretess i ärenden om
bostadsbidrag. Sekretessen skall gälla om det kan antas atl den enskilde eller
hans närslående skulle lida betydande men om uppgiften lämnades ut.

Framställningen
från Stockholms kommunstyrelse innehåller ett förslag som överensstämmer med
mitt.

Remissinstanserna
som är kammarrätten i Göteborg, dalainspektionen, socialstyrelsen,
bostadsstyrelsen, justitieombudsmannen Sigvard Hot-stad, Svenska
kommunförbundet samt Malmö och Örebro kommuner har samtiiga tillstyrkt
framställningen.

Skälen
för mitt förslag: Bestämmelser om bostadsbidrag finns i förordningen
(1976:263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer (omtryckt 1986:139) och
i förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag till barnfamiljer m.fl.
(omtryckt 1986:138). Bidragen administreras av kommunerna på lokal nivå,
regionalt av länsbostadsnämnderna och centralt av bostadsstyrelsen.

Av
bestämmelserna framgår atl ärenden om bostadsbidrag i regel prövas på grundval
av uppgifter som från inlegriletssynpunkl normall är relativt

13

+2
Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 3

harmlösa t.ex. om
sökandens ekonomi, bostads- och familjeförhållanden Prop. 1986/87:3 m. m.
Någon sekretessbestämmelse som gäller i ärenden om bostadsbidrag finns inte
heller f.n.

Som
framhålls i framställningen och flera remissyttranden förekommer det i dessa
ärenden ibland uppgifter av mer integritetskänslig art. Det kan t.ex. röra sig
om uppgifter i läkarintyg och uppgifter om sociala eller medicinska handikapp.
Dessa känsligare uppgifter är särskilt vantiga i s. k. ålerkravsärenden
avseende för mycket utbetalt bostadsbidrag. I sådana ärenden kan det också
förekomma uppgifter om att bidragstagaren är kriminellt belastad m. m.

1
framställningen pekas vidare på att det är relativt vanligt att enskilda begär
att från kommunen få ut uppgifter, särskilt adressuppgifter, rörande personer
som sökl eller får bostadsbidrag. Sådana uppgifler måste i dag lämnas ut även
om det kan antas att utlämnandet skulle leda till avsevärt men för sökanden.
Det finns t.ex. många ensamstående kvinnor som förföljs av män och som blir
utsatta för ohka sorters hot om frihelsberövande, bortförande av den sökandes
barn, misshandel m.m. Önskemål från sådana sökanden om atl uppgifter som de
lämnar om sig i bostadsbidragsärenden skall hemlighållas kan inte tillmötesgås
med gällande lagsliflning.

Också
jag anser att del är viktigt att sökanden i ett bostadsbidragsärende med förtroende
kan lämna även känsliga och för ärendets uigång avgörande uppgifter till
kommunen. I likhet med kommunstyrelsen och vissa remissinstanser anserjag att
det ligger nära till hands att jämföra med vad som gäller i ärenden om kommunal
bostadsförmedling. Sekretess gäller sedan den 1 januari 1983 i sådana ärenden
för uppgifl om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den
enskilde eller någon honom närslående lider betydande men om uppgiften röjs (7
kap. 25 § sekretesslagen).

Enligt
förarbetena till bestämmelsen har det raka skaderekvisit som avgränsar
sekretessen utformats så att en lämplig avvägning skall uppnås mellan
önskemålet om sekretess och det intresse av insyn som föreligger i dessa
ärenden (prop. 1982/83:64 s. 5f). Huvudregeln är att sekretess inte gäller i
ärenden om bostadsförmedling. Endast om man kan anta alt utlämnandet av en
viss uppgift skulle medföra betydande men skall den kunna hemlighållas. Som
exempel på uppgifter som bör kunna hållas hemliga nämns i förarbelena uppgifter
om brott och brottspåföljder, om att någon är utsatt för misshandel i hemmet,
om missbruksförhållanden och om vissa känsliga sjukdomar. Uppgifter av alldagligt
slag som att bostad söks därför att sökanden har arbete på en viss plats, skall
gifta sig, väntar barn, är trångbodd etc. blir däremot normalt inte sekretessbelagda.
Även uppgifter av normalt harmlöst slag kan någon gäng hållas hemliga. En
uppgift om en bostadssökandes adress är t. ex. sekretessbelagd om man kan anla
att elt utlämnande av uppgiften skall leda till personförföljelse.

Min
grundinställning är att de iniressen som bär upp offenllighelsprincipen gör
sig starkt gällande också i ärenden om bostadsbidrag eftersom bidragsgivningen
utgör myndighetsutövning mot enskilda. Allmänheten har ett berättigat intresse
av insyn i sådana ärenden. Det kan därför inle

14

komma
i fråga att generellt sekretessbelägga uppgifter om personliga för- Prop.
1986/87: 3 hållanden i denna typ av ärenden. Som framgått harjag emellerlid
uppfattningen att det finns etl visst behov av sekretess även i ärenden om bosladsbidrag.
Om det skaderekvisit som avgränsar sekretessens räckvidd utformas som del som
nu gäller i ärenden om bostadsförmedling, når man enligt min mening en lämplig
avvägning mellan offentlighets- och inlegrilets-intressena. Därmed klargörs all
huvudregeln skall vara offentlighet och alt sekretess skall gälla endast i
speciella undantagsfall. Uppgifler i läkarintyg och liknande utlåtanden bör
således kunna hemlighållas, om de är så känsliga atl det finns fog för
antagande atl ett ullämnande av dem skulle medföra belydande men för den
enskilde. På molsvarande säll bör givetvis även en sådan normalt harmlös uppgifl
som den bidragssökandes adress kunna hållas hemlig, om dess utlämnande kan
befaras leda till sådana fall av trakasserier och personförföljelser av
ensamstående kvinnor som påtalats av kommunstyrelsen. Även i övrigt bör vad
som uttalades i förarbetena vid tillkomsten av sekretessen för uppgifter i
ärenden om bostadsförmedling kunna vara till ledning för bedömningen av
sekretessfrågor också i här diskuterade fall.

På
grund av det anförda föreslår jag en regel av angiven innebörd. Den bör lämpligen
tas in i samma paragraf som den som avser ärenden om kommunal
bostadsförmedling.

Föremålet
för sekretessen kommer med denna lösning att bli uppgifler om enskildas
personliga förhållanden. Under detta begrepp kan också falla uppgifter om en
persons ekonomi. En annan sak är att utrymmet för sekretess när det gäller
sådana uppgifter är begränsat med hänsyn till del krav på betydande men för den
enskilde som blir en förutsättning för sekretessen.

Den
lösning somjag sålunda förordar innebär att sekretessen i boslads-bidragsärenden
inte blir lika omfattande som den i t.ex. ärenden enligt lagstiftningen om
allmän försäkring (7 kap. 7 § sekretesslagen) och ärenden om studiestöd e. d.
(9 kap. 5 §). 1 dessa typer av ärenden har det emellertid sedan länge rått
sekretess. 1 och för sig är det dock inle ovanligt all del i sekrelesslagen
föreskrivs olika stark sekreless för skilda typer av ärenden som kan sägas vara
ganska lika från integritelsskyddssynpunkl. När del som nu är fråga om att sekretessbelägga
uppgifter i en verksamhel där det hittills har rått offentlighet, anserjag ati
sekretessen bör begränsas till det mest nödvändiga området. Jag har därför inte
velat gå uiöver det förslag som framställningen innehåller och som har vunnit
anslutning bland remissinslanserna.

15

2.2.3 Sekretesskydd i
ärenden om bostadsanpassningsbidrag

Prop. 1986/87: 3

Mitt förslag:
Uppgifter om enskildas personliga förhållanden, t.ex. uppgifler i läkarintyg
och liknande medicinska utlåtanden, skall kunna skyddas av sekretess i ärenden
om bostadsanpassningsbidrag. Sekretessen skall, på molsvarande sätt som i
ärenden om bostadsförmedling och bosladsbidrag, gälla endast om det kan antas att
den enskilde eller hans närstående lider belydande men om uppgiflen röjs.

Framställningen
från Göteborgs kommuns fastighetskontor innehåller etl förslag som överensslämmer
med mitt.

Skälen
för mitt förslag: Enligt förordningen (1982:639) om bostadsanpassningsbidrag ulgår
sådana bidrag för anpassningsåtgärder inom eller i anslulning till en
handikappad persons bostad. Ärenden om detta slags förmån prövas av en kommuns
förmedlingsorgan, länsbostadsnämnden eller bosladssiyrelsen.

I
föreskrifter som har meddelats av bostadsstyrelsen har som förutsättning för
bidrag angivits bl. a. att bidrag kan lämnas för att anpassa bostäder både för
fysiskt och psykiskt handikappade - varvid handikappei förutsätts vara av långvarig
eller bestående art - samt att handikappei och de funktionsinskränkningar delta
medför samt behovet av åtgärder skall, alltefter handikappels arl, styrkas
genom intyg av t.ex. arbetsterapeut, läkare, sjukgymnast eller
distriktssköterska eller vara utrett på annat sätl.

Någon
sekreless i ärenden om bosladsanpassningsbidrag för uppgifler i intyg av della
slag gäller inte f. n.

Enligt
framställningen från Göteborgs kommuns fastighetskontor, som är
förmedlingsorgan i kommunen, handlägger kontoret årligen ett tusental ansökningar
om bosladsanpassningsbidrag. I praktiskt taget alla dessa ärenden inges som
stöd för ansökan intyg av nämnt slag, mestadels utfärdat av läkare. För att
tjäna som underiag för förmedlingsorganels bedömning krävs att intygen ger en
fullständig bild av sökandens handikapp samt en så vilt möjligt uttömmande
prognos för detta. I framställningen framhålls att elt flertal av dessa intyg
är av sådant innehåll att de inom hälsooch sjukvården skulle sekretessbeläggas
enligt 7 kap. 1 eller 3 § sekretesslagen. De skulle också - om de förekom i
ärende om kommunal bostadsförmedling - sekretessbeläggas enligt 7 kap. 25 §
samma lag.

Mot
bakgrund av den erfarenhet som finns inom fastighetskontoret anser detta att
avsaknaden av sekretessregler i denna typ av ärenden utgör en allvarlig brist i
det skydd av den enskildes personliga förhållanden som faslighetskontoret
skulle vilja erbjuda de bidragssökande. Fastighetskontoret hemställer därför
om all ett sekretesskydd införs som motsvarar det som gäller i ärenden om
bostadsförmedling.

Inledningsvis
vill jag erinra om att frågan om elt sekretesskydd för uppgifter i ärenden om bosladsanpassningsbidrag
berördes kortfattat i förarbetena till lagstiftningen om sekretess i
bostadsförmedlingsärenden med anledning av ell remissyttrande av
Göteborgs kommun (prop.

16

1982/83:64
s. 6 och 24). Enligt min företrädare hade det dock inte visats tillräckliga
skäl för en sådan sekretessbestämmelse. Någon närmare utredning om
sekretessbehovet synes inte ha gjorts i det ärendet.

För
min del anserjag del ganska självklart alt det i ärenden om bostadsanpassningsbidrag
ofta kan förekomma uppgifter av klart integritetskänslig natur. Jag har under
hand inhämtat att bostadsstyrelsen, som på central nivå handlägger ärenden om bostadsanpassningsbidrag,
delar de synpunkter som fastighetskontoret har fört fram. Med hänsyn härtill
och till mitt ställningstagande till frågan om sekretess för likartade
uppgifter i ärenden om bostadsbidrag vill jag förorda ett sekretesskydd för
uppgifter om enskildas personliga förhållanden även i ärenden om bostadsanpassningsbidrag.

Om
sekretessen avgränsas på motsvarande sätt som f. n. sker i 7 kap. 25 §
sekretesslagen innebär sekretessen inte heller något mera påtagligt avsteg från
offentlighetsprincipen. Uppgifler om personliga förhållanden bör således endast
få hemlighållas i sådana fall där den enskilde kan antas lida betydande men om
uppgifterna röjs. Sekretessen begränsas då till situationer där det i ett
ärende förekommer uppgifler av myckel känslig natur, t. ex. i läkarintyg.
Offentlighet kommer emellerlid alt vara huvudregel i dessa ärenden och normalt
gälla bl.a. uppgifler om ekonomiska förhållanden. När det gäller tolkningen av skaderekvisitet
och bedömningen av när sådana fall som avses innefattade i uttrycket
"betydande men" kan anses föreligga får jag i övrigl hänvisa till vad
jag anfört i närmast föregående avsnitt (2.2.2).

Jag
förordar således sammanfattningsvis att bestämmelserna om sekretess i 7 kap.
25 § sekretesslagen kompletteras så att de kommer att omfatta även ärenden om bostadsanpassningsbidrag.

Prop. 1986/87:3

2.3 Sekretesskydd för uppgifter i luftfartsverkets certifikatregister

Mitt förslag:
Uppgifter om enskildas hälsotillstånd i luftfartsverkels certifikatregister
skall skyddas av sekretess, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgifterna röjs. Under samma förutsättning skall sekreless
dessutom gälla för uppgifter som tillförts certifikalregistret genom utdrag ur rikspolisstyrelsens
polisregister.

Skälen för mitt förslag: I
4 kap. luftfartslagen (1957:297, omtryckt 1986:166) och 31-46§§
luftfartskungörelsen (1961:558) finns beslämmelser om bl. a. luftfartscertifikat.
Kungörelsen skall den I januari 1987 ersättas av luftfartsförordningen
(1986:711), där motsvarande bestämmelser återfmns i 29-46 §§.

Luftfartsverket för ett
register över personer som innehar eller har innehaft luftfartscertifikat eller
behörighetsbevis utfärdade av luftfartsin-speklionen. Registret, som förs med
hjälp av automatisk dalabehandling (ADB), innehåller bl. a. vissa medicinska uppgifler
om certifikatsinneha-

17

varna av betydelse för
luftfartsverkets bedömning av om en certifikatsin- Prop. 1986/87: 3 nehavare
uppfyller gällande hälsokrav för innehav av certifikal. 1 registret tas också
in bl. a. sådana uppgifler ur rikspolisstyrelsens polisregister som en
polisstyrelse meddelar på framställning av luftfartsverket i ärende om lämplighetsprövning
enligt luftfartskungörelsen (21 § polisregisterkungörelsen 1969:38, omtryckt
1977:1105).

Det
finns inte någon uttrycklig beslämmelse som f. n. ålägger luftfartsverket att
föra etl certifikatregister. Däremot finns i 39 § luftfartsförordningen en
föreskrift om atl luftfartsverket skall föra register över innehavare av
elevtillstånd, certifikat och behörighetsbevis saml utländska certifikat och
bevis som har godkänts (certifikalregistret). I registret skall föras in sådana
uppgifter som angår innehavarnas fysiska och psykiska lämplighet som innehavare
av elevtillstånd, certifikat eller behörighetsbevis och som behövs för
tillämpningen av bestämmelserna härom i luftfartslagen eller luftfarlsförordningen.
Detla innebär en avsevärd uividgning av de medicinska uppgifterna i registret.

De
medicinska uppgifter om certifikatsinnehavare m.fl. som sålunda skall tas in i certifikalregistret
kommer många gånger all vara av känslig nalur. Delta gäller naturligtvis också
sådana uppgifler om brott som lillförs certifikalregistret genom utdrag ur
polisregister. JK har i ett ärende (1116-85-21) funnit all uppgifterna i
registret saknar sekretesskydd. Delta måste anses vara en brist, särskilt när regislret
får den större omfallning som nämnts. Uppgifterna i registret bör därför
omfattas av sekretess. Sekretessen bör gälla endast i den verksamhet hos
luftfartsverket som avser förande eller uttag av uppgifter ur certifikatregistret.
Om uppgifter däremot förekommer i ett ärende enligt luftfartslagstiftningen,
bör liksom hittills någon sekretess inte gälla för dem. Insynsintressel gör sig
nämligen starkare gällande där än i själva regislerhanteringen.

Jag
förordar således alt sekretesslagen komplelteras med en beslämmelse som ger elt
sekretesskydd för uppgifter i certifikatregistret av det slag som jag har
nämnt. De nya reglerna kan lämpligen tas in i 7 kap. 18 § sekrelesslagen som
innehåller bestämmelser om sekretess för vissa andra register med uppgifter om
brott.

De
register som paragrafen nu avser omfattas av sekretess utan något skaderekvisit,
s. k. absolut sekreless. För dessa register gällde redan enligt 1937 års
sekretesslag en långtgående sekretess. När jag nu förordar att sekreless
framdeles skall gälla för uppgifter i luftfartsverkets certifikatregister, ärjag
inte beredd att föreslå en lika sträng sekretess. Enligt min mening får
sekretessen för uppgifterna i registret en lämplig utformning, om den avgränsas
med ett rakt skaderekvisit. Sekretessen bör således gälla, om det kan antas att
den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

18

2.4
Sekretesskydd för uppgifter i polisens vapenregister

Prop. 1986/87:3

Mitt
förslag: Uppgifter i polismyndigheternas vapenregister skall i vissa fall
skyddas av sekreless. Sekretessen skall gälla, om det kan antas att röjande av
uppgifterna skulle medföra fara för att vapen kommer till brottslig användning.

Framställningarna från rikspolisstyrelsen (RPS) och
Svenska Jägareförbundet m. fl: RPS hemställer alt sekretesslagen ses över i
fråga om behovet av sekreless för uppgifler i polisens vapenregisler.
Organisationerna föreslår att regisiren sekretessbeläggs.

Alla remissinstanserna, dvs. JK, kammarrätten i Göteborg,
brottsförebyggande rådet, datainspektionen, överbefälhavaren, sårbarhelsbered-ningen,
statskontoret, länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län, Föreningen
Sveriges länspolischefer samt Föreningen Sveriges polischefer, har tillstyrkt
framställningarna.

Skälen för mitt förslag: Enligt 47 § vapenlagen
(1973:1176) skall varje polismyndighet föra ett register över tillståndsphktiga
vapeninnehav och beslut enligt vapenlagen. Registren innehåller bl.a. tillståndshavarnas
namn och adress saml uppgifter om vilka vapen som omfattas av tillstånden.
Antalet tillståndshavare torde vara ca en miljon och antalet registrerade
vapen omkring två miljoner.

Vapenregister förs f n. manueUt med hjälp av registerkort.
Dessa utgör allmänna handlingar. I den mån vapenregistret innehåller uppgifter
om säkerhetsåtgärder eller bevakning med avseende på transport eller förvaring
av vapen torde uppgifterna omfattas av sekretess enligt 5 kap. 2§
sekretesslagen. I övrigt gäller emellertid knappast någon sekretess för
uppgifter om vapeninnehav m.m. i registerhandlingar. I praktiken torde dock
allmänhetens tillgång till uppgifler ur vapenregistren begränsas av att
kortregistren är relativt otympliga. Det kan behövas ett omfattande arbete för
alt leta fram önskade uppgifter ur registren, om inte uppgifter begärs
beträffande en bestämd person. Av motsvarande skäl kan det också vara svårt för
en polismyndighet att enligt 15 kap. 4§ sekretesslagen munlligen lämna ut mer
omfattande uppgifter ur ett vapenregister på begäran av en enskild.

Enligt RPS finns det nu långt framskridna planer på att
utveckla lokala ADB-system för polismyndigheternas vapenregister. Syftet är bl.a.
att rationalisera den manuella registerhanieringen som är opraktisk och tidsödande.
RPS pekar också på att innehållet i de vapenregister som kan komma att föras
med hjälp av ADB med stor sannolikhet kommer att bli lättare tillgängligt. Man
kan förvänta sig att registersystemen kommer att innehålla söknycklar för att
ta fram fullständiga listor över alla tillståndshavare och vapen. Eventuellt
kan syslemen också komma att innehålla söknycklar för s.k. urvalsdragningar,
dvs. framletande av vissa önskade uppgifter. Dessa söknycklar skall i så fall
användas också för att tillgodose allmänhetens begäran atl få ta del av regislerinnehållet
(2 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen).

19

I detla sammanhang bör man
också uppmärksamma bestämmelserna i Prop. 1986/87: 3 15 kap. 10 §
sekretesslagen om myndigheters skyldighet att ge allmänheten tillgång till
presentationsterminal för atl ta del av allmänna handlingar på ADB-medium.

Som
RPS framhåller är en ökad tillgänglighet till innehållet i vapenregistren
mindre lämplig ur brottsförebyggande synpunkt eflersom vapen är stöldbegärlig
egendom. Det finns en risk att vissa personer, med utnyttjande av
tryckfrihetsförordningens anonymitetsskydd, kommer att använda regisiren för
att få vela var del finns vapen atl stjäla. En ökning av vapenstölderna kan i
sin tur medföra att antalet olagliga vapen i omlopp ökar. Dessa vapen kan komma
att användas vid annan allvarlig brottslighet.

Man
kan inte heller bortse från att vapenregistrens ökade tillgänglighet också
medför atl del blir lätlare för främmande makter att kartlägga befolkningens
vapeninnehav, vilkel kan vara av betydelse från totalförsvarssynpunkt.

Bl.a.
mot denna bakgrund bör behovet av ett sekretesskydd för uppgifter i polisens vapenregisler
övervägas närmare.

Frågan
om etl sekretesskydd för uppgifler i vapenregister har tidigare behandlats i
riksdagen. I motion 1981/82:377 yrkades sekretess för vapenregister t.ex. hos
polisen och hemvärnet mot bakgrund av den slora omfattningen av vapenstölder. I
sitt av riksdagen gillade betänkande uttalade emellertid konstitutionsulskottet
att utskottet inle var berett att ulan mera ingående överväganden införa
sekretess på ett område där sekreless inte tidigare aktualiserats (KU
1982/83:12 s. 20, rskr. 74). Samma utgång blev det vid följande riksmöte (KU
1983/84:29 s. 23f, rskr. 347).

För
egen del villjag framhålla alt de värden som bär upp offentlighetsprincipen i
vårt land givetvis gör att behovet av nya sekretessregler, särskilt inom
verksamheter där sekretess inle tidigare gällt, bör prövas med stor restriktivitet.
Inskränkningar i allmänhetens rätt att ta det av allmänna handlingar kan godtas
endast undantagsvis och endast om intresset av sekretess är så starkt alt det klarl
väger lyngre än intresset av offentlighet.

Remissbehandlingen
av de två framställningarna har emellertid gett vid handen att en eventuell
datorisering av polisens vapenregister skulle leda till en ökad tillgänglighet
som kan medföra oönskade konsekvenser l.ex. för den brollsbekämpande verksamhet
som bedrivs av polisen.

Ett
alternativ till sekretessbeläggning som jag har övervägt är möjlighe

len alt genom föreskrifter i t. ex. vapenkungörelsen begränsa sökningsmöj

ligheterna i de datoriserade vapenregistren. Härigenom skulle man kunna

uppnå att det inte gick att få ut en sammanställning av de allra känsligaste

uppgifterna ur registren, t. ex. adresserna till samtliga de personer inom ett

polisdistrikt som innehar vapen av viss särskilt stöldbegärlig eller farlig

typ. Vid underhandskontakter med RPS harjag emellertid övertygals om

atl det inte går atl hitta någon användbar lösning som dels begränsar

sökbarheten på önskvärt sätt, dels är förenlig med grundlagsreglerna om

allmänhetens rätl atl ta del av allmänna handlingar. Föreskrifier som

tillgodoser båda dessa syflen skulle nämligen leda till att ADB-systemet 20

blev praktiskt oanvändbart
även för polisens verksamhet, varigenom de Prop. 1986/87:3 vinsler med en
övergång lill datoriserade vapenregister, som bl.a. kan uppkomma vid
förundersökningar i brottmål, skulle gå föriorade.

Jag
har därför kommit till slutsatsen att förhållandena numera är sådana alt det är
motiverat att införa ett sekretesskydd för uppgifter i polisens vapenregister i
syfte alt motverka alt vapen kommer till brottslig användning. En
sekretessbeläggning tillgodoser härmed det intresse som anges i 2 kap. 2 §
första stycket 4 tryckfrihetsförordningen.

Sekretessreglerna
har sin naturiiga plats i 5 kap. sekretesslagen som innehåller föreskrifter om
sekretess med hänsyn till intresset av att förebygga eller beivra brott.
Sekretessen bör gälla i verksamhel som avser förande av eller uttag ur
vapenregister för uppgifter som har tillförts registret. Själva ärendena om vapenlillstånd
m. m. bördäremol liksom f n. vara offentliga.

Sekretessen
för uppgifter i vapenregister bör gälla med ett rakt skaderekvisit. Härigenom
klargörs all offentlighet skall vara huvudregeln när det gäller uppgifter i
vapenregistren. Endast om det kan antas att röjande av en uppgift skulle
medföra fara för att vapen kommer till brottslig användning bör den således få
hållas hemlig. Ett sådant skaderekvisit bör medföra att sekretess normah kommer
atl anses gälla, om någon enskild begär atl få ut uppgifter om t. ex. vilka som
har tillstånd för vapen av en viss typ.

Jag
förordar således sammanfattningsvis att sekretesslagen kompletteras med en
bestämmelse av angiven innebörd. Denna bör tas in i en ny paragraf i 5 kap.
sekretesslagen.

2.5 Övriga frågor

2.5.1
Vissa andra framställningar

Medborgarrättsrörelsen
begär i en framställning, som har kommit in den 19 februari 1986, alt
regeringen skall föreslå riksdagen en sådan komplettering av sekretesslagen alt
det skapas elt sekretesskydd för uppgifter av personlig natur i vetenskapliga
register förda vid offentliga forskningsinstitutioner.

Organisationen
anför, bl.a. mot bakgrund av den integriletsdebatt som förts i massmedierna
under senare tid, alt den med oro lagt märke till atl något sekretesskydd inte
synes existera för personregisler som förs för forskningsändamål vid
vetenskapliga institutioner, trots alt sådana register kan innehålla skyddsvärda
uppgifter.

Jag vill för egen del peka
på att det i sekrelesslagen redan finns flera

bestämmelser som ger ett sekretesskydd åt uppgifter som används i forsk

ningssammanhang (9 kap. 4§ sekrelesslagen och 3 § sekretessförordningen

1980:657, omtryckt 1985:950 samt 13 kap. 3 och 6§§ sekretesslagen). De

beslämmelser jag nu avser ger etl sekretesskydd för sådana uppgifler som

Medborgarrättsrörelsen hänvisar till i sin framställning. Det kan dock inte

uteslutas alt sekretesskyddet för känsliga personuppgifter i forskningssam

manhang kan behöva förbältras ytteriigare i framtiden. Data- och offent

lighetskommittén (Ju 1984:06) arbelar med bl. a. dessa frågor. F. n. anser 21

jag
därför att det inte finns anledning för mig att lägga fram något förslag av
Prop. 1986/87: 3 det slag somjag nu har behandlat.

Med
anledning av en skrivelse (dnr 815-86), som har kommit in den 27 februari 1986
och som rör bl. a. frågan om sekretess för uppgifter angående HTLV-III vill jag
nämna alt jag nyligen har tagit upp denna fråga i samband med all chefen för
socialdepartementet har behandlat vissa frågor rörande AIDS. Jag går därför
inte in på den i detla ärende.

2.5.2
Undantag från meddelarfriheten

Eftersom
7 kap. 4§ sekretesslagen återfinns i uppräkningen i 16 kap. 1 § samma lag av de
lystnadsplikter som har förelräde framför principen om meddelarfrihet, kommer mitl
förslag i fråga om riksfärdtjänsten (avsnitt 2.2.1) att innebära ett nyll
undantag från denna princip. Detla anserjag konsekvent utifrån mitt sätl att se
förslagel som en komplettering av sekretessen i den kommunala färdtjänsten.

I
fråga om mina förslag i övrigt lill nya sekretessbestämmelser anserjag det
däremot inte vara befogat alt begränsa meddelarfriheten. Jag förordar därför
ingen ändring av 16 kap. 1 § sekretesslagen i delta lagstiftningsärende.

2.6 Ikraftträdande m.m.

De
nya reglerna i sekretesslagen bör kunna träda i krafl den 1 januari 1987. Några
särskilda övergångsbestämmelser torde inte erfordras.

3 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
ett förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

4 Specialmotivering

5
kap. 5 §

I
paragrafen, som är ny, föreskrivs att sekretess i vissa fall skall gälla för uppgifter
i polisens vapenregister. Skälen för den nya regeln har redovisats närmare i
avsnitt 2.4 i den allmänna motiveringen.

7
kap. 4§

Bestämmelserna
i denna paragraf om sekretess inom socialtjänsten skall enligt lilläggel lill Iredje
slyckel gälla även i ärenden om lillslånd till riksfärdtjänst. Skälen till
ändringen har redovisats i avsnitt 2.2.1 i den allmänna motiveringen.

22

7 kap. 11 § Prop. 1986/87: 3

Bestämmelserna
i del nuvarande fjärde stycket har utan ändring i sak lagits in i Iredje
stycket i paragrafen.

Reglerna
om sekretess i det nya Qärde stycket möjliggör att uppgifter om offentliganställdas
personliga förhållanden, t.ex. adress och telefonnummer till bostaden, kan
hemlighållas i sådana fall då man kan befara att den anställde hos myndigheten
riskerar att utsättas för hot eller andra trakasserier på grund av beslut
eller andra åtgärder som vidtagits i tjänsteutövningen. Sekretessen kan
avgränsas med ett särskilt kvalificerat skaderekvisit för att markera att den
är tänkt atl tillämpas i undantagssitualioner. Skälen för den föreslagna
ändringen har redovisats i avsnitt 2.1 i den allmänna motiveringen.

Genom
begränsningen till personaladministrativ verksamhet blir det inle möjligt att
hemlighålla vem som har fattat etl beslut i myndighetens övriga verksamhet. T.
ex. en part har ju etl berättigat intresse av att få veta vem som har handlagt
hans ärende. Å andra sidan får begreppet personaladministrativ verksamhet inle
ges en alltför snäv tolkning. Som sådan verksamhet får beiraktas också l.ex.
förande av lislor över var sådan personal finns tillgänglig som kan behöva
tillkallas utom tjänstetiden, även när listorna förs på elt annat ställe än en personaladministrativ
enhet hos myndighelen. Har en myndighet personal, som kan befaras bli utsall
för våld - inte därför all någon enskild vill hämnas vad han uppfattar som en oförrätt
e.d. ulan därför alt någon kan ha ett intresse av att skada myndighelens
verksamhet - kan uppgifler som rör denna personals personliga förhållanden
också hållas hemliga med stöd av den nya bestämmelsen.

7
kap. 18 §

Genom
det nya tredje stycket i denna paragraf kan uppgifter som angår brott eller
enskildas hälsotillstånd hållas hemliga i luftfartsverkets certifikatregister,
se avsnill 2.3 i den allmänna moliveringen.

7
kap. 25 §

Den sekretess som f.
n. gäller i ärende om kommunal bostadsförmedling föreslås gälla även i ärenden
om bostadsbidrag och bostadsanpassningsbidrag. Ändringen beror främst av
önskemålet att kunna hemlighålla känsliga uppgifter i läkarintyg m. m., vilket
inte hittills varit möjligt. Ändringen har kommenterats i avsnitten 2.2.2 och
2.2.3 i den allmänna motiveringen.

5
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

atl
anta det av lagrådet granskade förslagel till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

23

6 Beslut Prop. 1986/87:3

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

24

Bilaga
1 Prop. 1986/87: 3

FÖRSÄKRINGSANSTÄLLDAS FÖRBUND

Försäkringsanställdas
erkända arbetslöshetskassa

Handläggare:

Monica
Reinholdson

Datum

Justitiedepartementet 1985-03-25

10333 STOCKHOLM

Översyn
av sekretesslagen

Försäkringsanställdas
förbund (FF) som bl.a. organiserar de anställda på försäkringskassorna vill med
anledning av en utredning av JO (dnr 2879-1984) begära en översyn av 15 kap. 4
§ sekretesslagen.

Anledningen
till JO: s ulredning är klagomål från Berndt Weckström mot Stockholms läns
allmänna försäkringskassa ang utlämnande av allmänna handlingar.

Weckström
hade efler begäran erhållit kopior av samtliga handlingar som förvarades i personaklerna
för tre befattningshavare vid kassan. Därefter begärde Weckström per telefon
även uppgift om hemadresser för dessa. Adresserna fanns inte tillgängliga och
tjänstemannen bad alt få återkomma. De tre anställda hade känl sig hotade av Weckström
och kassan beslutade därför att avslå hans begäran. Weckström anmälde detta till
JO.

JO
har i sin utredning konstaterat atl enligt 15 kap. 4§ sekretesslagen skall
myndighet på begäran av enskild lämna ut uppgifter ur allmän handling, som
förvaras hos myndigheten, i den mån hinder inte möler på grund av bestämmelser
om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång.

Adressen
till en arbetstagare i offentlig ijänst är inte hemlig hos arbetsgivaren, som
alltså i detta fall skulle ha lämnat ut densamma.

Kassan
hade som motiv för sitt nekande angett att befattningshavarna kände sig
personligen hotade om deras adresser lämnades ut till Weckström.

Det
händer atl av försäkringskassan fattade beslul upplevs som negativa av den
försäkrade, som då kan anse att tjänstemannen "är skuld" till beslutet.
Den försäkrades missnöje kan kombineras med direkla hot om repressalier.

FF
anser alt om en anställd känner sig hotad så är delta i sig en nödsituation som
gör att myndigheten skall ha rätl att vägra lämna ul allmänna handlingar.

Det
är viktigt att den anställde kan känna Irygghet i sin anställning och

atl den personliga integriteten skyddas. Som anställd är del svårt att känna

den tryggheten om man först upplever hotet direkt från en försäkrad på sin

arbetsplats och därefter löper risk att på sin fritid och i sitt hem kanske

utsättas för samma hol igen. 25

FF kan inte finna alt det
föreligger något samband mellan var tjänste- Prop. 1986/87: 3 mannen bor
och hur han/hon utför sina arbelsuppgifter. Anser den försäkrade att ett
beslut är felaktigt kan han få detla omprövat genom att anföra besvär.

FF
anser att det är ytterst viktigt att den anställdes personliga integritet skyddas.
Vi hemsläller därför om all en översyn av sekrelesslagen sker och att en
lagändring kommer till slånd så att handlingar, som ej är av betydelse för de
arbetsuppgifter den anställde utför, ej skall beiraktas som offentliga.

Med
vänlig hälsning

Försäkringsanställdas
förbund

Börje
Johansson

26

27

Bilaga 2 Prop.
1986/87:3

TRANSPORTRÄDET

Handläggare 1985-09-24 Dnr 59-1157/85

Bd Åke Lindblad, GN

Regeringen
Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM

Komplettering
av bestämmelserna i sekretesslagstiftningen

Enligt
3§ förordningen (1979:1037) med instruktion för transportrådel (TPR) åligger
det rådet atl bl.a. besluta föreskrifter om riksfärdljänsten samt pröva och
följa upp frågor om ersäitning för denna.

Enligt
5§ förordningen (1984:482) om ersättning för riksfärdtjänst prövas frågor om
tillstånd att anlita riksfärdtjänst av kommunstyrelsen eller annan nämnd som
kommunen bestämmer. Sådana beslut får överklagas genom besvär hos TPR, vars beslul
inte får överklagas.

I
samband med utredningen av ett besvärsärende begär TPR in kommunens akt i
ärendet. I detta material ingår ofta uppgifter om klagandens hälsotillstånd och
andra personliga förhållanden. Tillgången till detla material är nödvändigt
för alt TPR skall kunna göra en bedömning av frågan om klaganden är berättigad
till riksfärdtjänst eller om ledsagare skall få medfölja på resan.

Det
material det här är fråga om rör sådana förhållanden som anges i bl.a. 7 kap. 7§
sekretesslagen (1980:100).

Med
hänsyn till arten av de uppgifter som lämnas i ärendena anser TPR att bilagan
till sekretessförordningen (1980:657) bör kompletteras med en punkl av
förslagsvis följande lydelse.

"00.
tillståndsgivning enligt förord- "sekretessen

ningen (1984:482) om ersättning
för gäller endasl

riksfärdtjänst uppgifter om

enskildas
personliga förhållanden"

TPR
hemställer atl ärendet behandlas skyndsamt.

Claes-Eric
Norrbom

Generaldirektör Kopia till

Akten

Pärmen

Bilaga
3 Prop. 1986/87:3

STOCKHOLMS KOMMUNSTYRELSE

Till
Justitiedepartementet

Med
bifall till hemställan av föredragande borgarrådet i en den 6 november 1985
upprättad promemoria (Bilaga) får kommunstyrelsen härmed hos
justitiedepartementet hemställa om lagstiftning så att uppgift om enskilds personliga
förhållanden i ärende om bostadsbidrag skall kunna sekretessbeläggas i enlighel
med vad som angivils i nämnda promemoria.

Siockholm
den 13 november 1985

På
kommunstyrelsens vägnar:

Kerstin
Åslund

Mats
Hulth

Torsten
Lilja

BU. B till
kommunstyrelsens protokoll den 13/11 1985, §5.

PM angående sekretessbeläggning av uppgift om enskilds personliga förhållanden
i ärenden om bostadsbidrag

Föredragande
borgarrådet anför följande

I
ärenden om bostadsbidrag inhämtar faslighetskontoret upplysningar förulom om
adress, ekonomi, och familjeförhållanden ibland även om läkarintyg och om
sociala eller medicinska handikapp. De sisinämnda uppgiflerna är särskilt
vanliga i s. k. ålerkravsärenden beträffande för mycket utbetalt bostadsbidrag.

Det
har visal sig vara relativt vanligt atl personer som söker bostadsbidrag vill sekretessbelägga
vissa uppgifter om personliga förhållanden. Detta är emellertid inte möjligt p.
g. a. offentiighetsprincipen.

Det
har dessutom förekommit att enskild begär att få uppgifter, särskilt adressuppgifter,
på personer som sökl eller får bostadsbidrag. Enligt bostadsbyrån på
fastighetskontoret är det otillfredsställande att sådana uppgifter måste lämnas
ut trots att man med fog kan misstänka att utlämnandel leder till
personförföljelser i form av hot om frihelsberövande, bortrövande av sökandes
barn, misshandel m. m.

Jag
delar fastighetsnämndens uppfattning att uppgift om enskilds personliga förhållanden
i bostadsbidragsärenden måste kunna sekretessbeläggas. Det är givetvis
orimligt att uppgifter som behövs för handläggningen

28

av bidragsansökningar
skall kunna utnyttjas av personer som enbart är ute Prop. 1986/87:3 efter
att röja en hemlig adress i avsikt att trakassera den bidragssökande.
Exempelvis fmns det många ensamslående kvinnor som förföljs av män och därför
måste vistas på hemlig adress.

Stadsjuristen
har i sitl yttrande hänvisat till att bestämmelser som gäller om enskilds
personliga uppgifter i ärende om bostadsförmedling (7 kap. 25 § sekretesslagen)
även borde kunna tillämpas i ärenden om bostadsbidrag. Här kan exempelvis
adressuppgifter sekretessbeläggas om man kan anta att utlämnande av uppgiften
skulle leda till personförföljelse. Med hänvisning till ovanstående föreslår
jag kommunstyrelsen besluta att hos justitiedepartementet hemställa om att
uppgift om enskilds personliga förhållanden i ärende om bostadsbidrag skall
kunna sekretessbeläggas i enlighet med vad som angivits i denna prome-

Stockholm
den 6 november 1985

MATS
HULT

Borgarrådsberedningen
tillstyrker föredragande borgarrådets förslag.

ÄRENDET

Fastighetsnämnden
har i skrivelse till kommunstyrelsen den 13 augusti 1985 - med överlämnande och
åberopande av ett av fastighetskontoret den 10 juni 1985 avgivit tjänsteutlälande
- föreslagit att styrelsen gör framställan till justitiedepartementet om att
uppgift om enskilds personliga förhållanden i ärende om bostadsbidrag skall
kunna sekretessbeläggas.

Fastighetskontorets
tjänsleullåtande har följande lydelse

Enligt
offentlighetsprincipen har vem som helst rätt alt ta del av allmänna handhngar.
Den som begär att få ta del av allmänna handlingar behöver som regel inte lämna
några uppgifter om sig själv, varken sill namn eller vad uppgifterna skall
användas till.

Fastighetskontoret
har i några fall fått begäran om att adressuppgifter avseende personer som
uppbär bostadsbidrag skall sekrelesskyddas. Orsaken till begäran har varit att
dessa personer utsatts för olaga hot, olaga frihelsberövande, hot om
bortrövande av barn, misshandel och våldtäkt. Då alla handlingar i ärende om
bostadsbidrag är offentliga, har fastighetskontoret för närvarande ingen
laglig möjlighet eller befogenhet all tillmötesgå en sådan begäran.

I
sekretesslagens 7 kap. behandlas sekretess med hänsyn främst till skyddet för
enskilds personliga förhållanden. Som exempel kan nämnas att enligt
sekretesslagens 7 kap. är uppgift om enskilds personliga förhållanden i ärende
om kommunal bostadsförmedling hemlig, om det kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider belydande men om uppgiften röjs.

I
de ärenden om bostadsbidrag där sekretess begärts, har orsaken till

begäran varit sådan, att den enskilde eller någon honom närstående kan 29

antas lida betydande men
om uppgiflen röjs. Faslighetskontoret anser Prop. 1986/87:3 därför att det,
med hänsyn till den enskildes säkerhel, bör finnas möjlighet att sekretessbelägga
uppgift om enskilds personliga förhållanden i ärende om bosladsbidrag.

Mot
ovanstående bakgrund hemställer fastighetskontoret alt fastighetsnämnden
föreslår kommunstyrelsen att göra framställan till justitiedepartementet om
att uppgift om enskilds personliga förhållanden i ärende om bosladsbidrag skall
kunna sekretessbeläggas.

REMISSVAR

Ärendet
har för yttrande remitterats till stadsjuristen.

Stadsjuristen
har som svar på remissen avgivil en skrivelse den 21 oktober 1985 med följande
huvudsakliga lydelse.

Ärendets
bakgrund framgår av ovannämnda tjänstememorial. Dessulom har från
fastighetskontorets bostadsbyrå inhämtats följande upplysningar. I ärenden om
bostadsbidrag förekommer förutom sedvanliga uppgifter om den sökandes adress,
ekonomi och familjeförhållanden ibland även uppgifter av känsligare art, såsom
läkarintyg och andra uppgifter om sociala och medicinska handicap. Sisinämnda uppgifler
är särskilt vanliga i s.k. ålerkravsärenden avseende för mycket utbetalt
bostadsbidrag. Där förekommer ofta också uppgifter om vederbörande varit
straffad m.m.

Enligt
personal vid bostadsbyrån är det vidare relativt vanligt att personer som
söker bostadsbidrag eller som är föremål för äterkrav av för mycket utbetalt bosladsbidrag
begär alt uppgifter om deras personliga förhållanden skall sekretessbeläggas. Detla
är emellerlid inle möjligt. Uppgifter som den bidragssökande eller den som är
föremål för ålerkrav av bostadsbidrag lämnar i ärende om bostadsbidrag blir i
dag offentliga när de lämnas lill bostadsbyrån. Del torde enligt bostadsbyrån
ligga i verksamheten alt han med förtroende måste kunna våga lämna även
känsliga uppgifter om sig själv och honom närstående i synnerhet som dessa kan
vara avgörande för ärendets utgång.

Såsom
angivits i ovannämnda tjänstememorial förekommer det atl enskild begär att få uppgifler,
särskilt adressuppgifter, på personer som sökt eller får bostadsbidrag. Det har
därvid kunnat antas att utlämnande av sådan uppgift skulle leda till avsevärt
men för den sökande, då denne tidigare utsatts för olika sorlers hol om frihelsberövande,
bortrövande av den sökandes barn, misshandel m. m. Det är enligt bostadsbyrån
otillfredsställande att sådana uppgifter måste utlämnas även om man med fog
kan anta att utlämnandet leder till personförföljelser.

I
tjänstememorialet hänvisas till den sekretssbestämmelse som införts i 7

kap. 25 § sekretesslagen till skydd för enskilds personliga uppgifter i

ärende om kommunal bostadsförmedling. I lagmotiven till denna paragraf

(prop. 1982/83:64, s. 4-6) redogörs för den intresseavvägning som legat

till grund för sekretessbestämmelsen i bosladsförmedlingsverksamheten.

Där (s. 6) anges bl.a. att även uppgifter av normall harmlöst slag någon

gång bör kunna hållas hemliga. I proposilionen anges som exempel att en

uppgift om en bostadssökandes adress bör vara sekretessbelagd, om man 30

kan anta att utlämnande av
uppgiften skulle leda till personförföljelse. Prop. 1986/87: 3 Motsvarande
överväganden kan göras beträffande ärenden om bostadsbidrag. Vidare ligger det
i verksamhelens natur att en enskild inte skall kunna känna sig tvingad att
undanhålla relevanta uppgifter i ärende om bostadsbidrag.

Till
följd av ovanstående föreligger skäl att hos justitiedepartementet hemslälla om
lagstiftning i berört hänseende.

En
sådan lagstiftning kan lämpligen utformas efter den förebild som gäller för
ärenden i bostadsförmedlingen, dvs. alt sekretess skall gälla i ärende om
bostadsbidrag för uppgift om enskilds personliga förhållanden, endast om det
kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider belydande men om
uppgiften röjs. Därigenom torde även insyns-intresset tillgodoses i erforderlig
omfattning.

31

Bilaga
4 Prop. 1986/87:3

FASTIGHETSKONTORET

Tjänsteställe/handläggare 1986-04-08
508/86

FMJ,
H Hellichius/IL

Justitiedepartementet
103 33 STOCKHOLM

Med
hemställan av Göteborgs fastighetskontor om ändring i sekretesslagen varigenom
sådant intyg som erfordras i samband med prövning av bostadsanpassningsbidrag
kan sekretessbeläggas hos förmedlingsorganet

Enligt
förordning (1982:639) om bostadsanpassningsbidrag ankommer det inom en kommun
på kommunens förmedlingsorgan att som första instans handlägga och besluta i
ärenden enligt förordningen.

I
av bostadsstyrelsen utfärdade föreskrifter har som förutsättning för bidrag
angivils bl.a. alt bidrag kan lämnas för att anpassa bostäder både för fysiskt
och psykiskl handikappade, varvid handikappet förutsätts vara av långvarig
eller bestående art samt alt handikappet och de funktionsinskränkningar delta
medför samt behovel av åtgärder skall - alltefter handikappets art - styrkas
genom intyg av t.ex. arbetsterapeut, läkare, sjukgymnast eller
distriktssköterska eller vara utrett på annat sätt.

Göteborgs
kommun har uppdragil åt sitt fastighetskontor att vara förmedlingsorgan. Inom
kontoret handläggs åriigen ett 1 OOO-tal ansökningar om bostadsanpassningsbidrag.
I praktiskt taget alla dessa ärenden ingives som stöd för ansökan intyg enligt
ovan, mestadels utfärdade av läkare.

För
alt tjäna som underlag för förmedlingsorganets bedömning krävs atl intygen ger
en fullständig bild av sökandens handikapp (fysiskt eller psykiskt) saml en så
vitt möjligt uttömmande prognos därav.

Det
säger sig självt atl ett flertal av dessa intyg är av sådanl innehåll alt de
inom hälso- och sjukvården skulle sekretessbeläggas jämlikt sekretesslagens 7
kap. 1 eller 3§. De skulle också - om de förekom i ärende om kommunal
bostadsförmedling - sekretessbeläggas jämlikt 7 kap. 25 §.

Mot
bakgrund av den erfarenhet som fmns hos fastighetskontoret, uppfattar kontoret
frånvaron av möjlighet att sekretessbelägga intyg av ifrågavarande slag som en
allvarlig brist i det skydd av den enskildes personliga förhållanden som
kontoret skulle vilja erbjuda dessa bidragssökande.

Kontoret
hemställer fördenskull att i sekretesslagstiftningen införes en mol 7 kap. 25 §
svarande möjlighet för förmedlingsorgan att i förekommande fall sekretessbelägga
uppgifter om enskilds personliga förhållanden som kan vara denne eller
närstående lill men.

GÖTEBORGS
FASTIGHETSKONTOR

Lars
Lysén 32

Fastighetsdirektör

BUaga 5 Prop. 1986/87:
3

POLISEN

1985-06-24
EKB (VKA) 244-947/85 Rikspolisstyrelsen Verkskansliet Verksjuristen, PW

Regeringen
Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM

Framslällning
om viss översyn av sekretesslagen

Vid
varje polismyndighet förs med stöd av 47 § vapenlagen (1973:1176) ett register
över tillståndspliktiga vapeninnehav (vapenregister). Registren innehåller bl.
a. tillståndshavarnas namn och adress samt uppgifter om vilka vapen som
omfattas av tillstånden. Antalet tillståndshavare torde vara ca en miljon och
antalet registrerade vapen omkring två miljoner.

Vapenregistren
förs för närvarande manuellt med hjälp av registerkort. Rikspolisstyrelsen
planerar dock att under andra halvåret 1985 påbörja ett projekt vid
polismyndigheten i Umeå för atl utveckla ett lokalt ADB-syslem för
vapenregister. Utvecklingsarbetet beräknas vara avslutat under 1986. Avsikten
är att systemet skall kunna anskaffas av de polismyndigheter som önskar föra sitl
vapenregister med hjälp av ADB.

Innehållet
i vapenregistren utgörs av allmänna handlingar. Sekretesslagen (1980:100)
upptar ingen sekretessregel, som är tillämplig på vapenregister. Det innebär
all allmänheten har rätt att ta del av innehållet i vapenregistren i enlighet
med tryckfrihetsförordningens regler om tillgång till allmänna offentliga
handlingar. I praktiken begränsas dock tillgängligheten av kortregislrens
otymplighet. Det kan behövas ett omfattande arbete för all leta fram önskade
uppgifter ur registren. Av motsvarande skäl kan det också möta hinder för
polismyndigheten att såsom serviceålgärd enligt 15 kap. 4§ sekretesslagen lämna
mera omfattande uppgifter ur vapenregister på begäran av allmänheten.

Innehållet
i de vapenregister som överförs till ADB kommer med slor sannolikhet alt bli
lättare tillgängligt. Man kan förvänta att registersystemet kommer att
innehålla söknycklar för att ta fram fullständiga Ustor över alla tillståndshavare
och vapen. Eventuellt kan systemet också komma att innehålla söknycklar för s.k.
urvalsdragningar, d.v.s. framletande av vissa önskade uppgifter. Dessa söknyckar
är polismyndigheterna skyldiga all använda om det behövs för att lillgodose
allmänhetens begäran att få la del av registerinnehället (2 kap. 3§ andra
stycket tryckfrihetsförordningen).

Man
bör också uppmärksamma bestämmelserna i 15 kap. 9§ sekretess-

33

lagen om myndighetens
skyldighet alt ge allmänheten lillgång till presenla- Prop. 1986/87: 3 tionsterminal
för att ta del av allmänna handlingar på ADB-medium.

Denna
ökade tillgänglighet när det gäller innehållet i vapenregistren är enligt
rikspolisstyrelsens mening mindre lämplig ur brottsförebyggande ' synpunki.
Vapen är stöldbegärlig egendom. Det finns en risk att vissa personer, med
utnyttjande av tryckfrihetsförordningens anonymitetsskydd, kommer att använda vapenregislren
för alt skaffa sig kännedom om var det fmns vapen som lämpar sig att stjäla. En
ökning av vapenstölderna kan i sin lur medföra att antalet olagliga vapen i
omlopp ökar. Dessa vapen kan komma att användas vid annan allvarlig
brottslighet.

Vapenregistrens
ökade tillgänglighet medför också att del blir lätlare för främmande makt alt kartlägga
befolkningens vapeninnehav. Detta kan få negativa följder ur
totalförsvarssynpunkt.

Den
antydda utvecklingen kan naturligtvis undvikas om man låter bli att datorisera
vapenregistren. På sikt är det dock tveksamt om man bör avstå från denna
möjlighet att rationalisera registerhanteringen. En annan möjlighet att
undvika en icke önskvärd spridning av innehållet i vapenregistren är atl införa
en bestämmelse i sekrelesslagen om sekretess för sådana uppgifler. En sådan beslämmelse
bör givetvis utformas så alt den inle hindrar allmänheten att få tillgång lill
registeruppgifter i de fall då detla verkligen är befogat.

Intresset
av att allmänheten har största möjliga tillgång tiil allmänna handlingar gör
alt behovet av nya sekretessregler bör prövas med stor restriktivitet. De
risker, som följer med en ökad tillgänglighet när det gäller vapenregistren, är
emellertid ägnade alt inge sådan oro att del kan finnas skäl att frågan om
sekretess för vapenregister underställs statsmakternas prövning.

Rikspolisstyrelsen
hemställer på anförda skäl att sekretesslagen ses över för atl pröva frågan om
behovet av sekreless för uppgifler i polismyndigheternas vapenregister.

I
ärendets handläggning har deltagit rikspolischefen Holger Romander oeh
verksjuristen Claes Kring, föredragande.

Holger
Romander

Claes
Kring

34

Bilaga
6 Prop. 1986/87: 3

SVENSKA JÄGAREFÖRBUNDET

RefBT/uw Dnr 16:2

Till
Regeringen

Den
svenska vapenlagsliftningen är restriktiv och det föreligger från samhällets
sida ell uttalat inlresse för att inte flera vapen än som verkligen är
motiverat innehas av enskilda. Detla har bland annat sin grund i risken att
vapen skall bli stulna och därefter komma till oriktig användning.

Enskildas
behov av vapen grundas på skytte och jakt i olika former. Skytteverksamheten är
totalt sett av mycket stor omfattning och har väsentlig nationell betydelse.
Förutom att skytte i en mängd olika former är en synnerligen betydande fritidssysselsättning
med ett mycket stort antal utövare har skyttel även en stor roll att fylla i
fråga om utbildning och vidmakthållande av färdigheter i vapenhantering hos
landets befolkning. Tillgång till vapen lämpade för olika former av jakt och
innehavarnas förmåga att med dem kunna avge säkra och snabbt dödande skott är
också en förutsätlning för en riktigl genomförd jakt vilket i sin tur är ett
viktigt inslag i skötseln av landets viltstammar.

Organisatoriskt
är merparten av landets vapeninnehavare anslutna till någon av de
riksomfattande organisationerna på skyttels och jaktens område. Den
organisatoriska tillhörigheten bestäms i huvudsak av vilken inriktning den
enskildes skylteintresse har.

De
organisationer som företräder merparten av landels skyttar är följande.

Skyiteförbimdens
överstyrelse representerar del nationella skyttel med omkring 220000 medlemmar
och är därmed en av landets största idrottsorganisationer, tillika en
frivillig försvarsorganisation.

Verksamheten
bedrivs som ban- och fältskytte främst med 6,5 mm gevär och korthållsgevär
samt, i mindre omfattning, med automatvapen.

Inom
den frivilliga skytterörelsen finns en livaktig ungdomsorganisation med ca
60000 medlemmar.

Svenska
Pistolskylteförbimdet är en riksomfattande organisation för landets pislolskytteföreningar
och andra organisaiioner som bedriver pislolskylte. Dessa föreningar har ca
70000 medlemmar, varav ca 20000 redovisas som aktiva pistolskyltar.

1
förbundsstyrelsen ingår ett av överbefälhavaren förordnat ombud. Förbundet är
en frivillig försvarsorganisation.

Svenska
Sportskylleförbundet är som medlemsförbund inom Interna-

tionela Skylteunionen (UIT), Europeiska Skyttekonfederationen (ESC)

och Nordiska Skytteregionen (NSR) det av de tre skytteförbunden i Sveri

ge som har till uppgift att "främja utbredningen av skytte enligt
Internatio

nella Skytteunionens program saml att skapa ekonomiska och andra förut- 35

sättningar för en
framgångsrik internalionell skylterepresentation". Sport- Prop.
1986/87:3

skylleförbundet är
samtidigt en Frivillig Försvarsorganisation, ansluten till

FOS och medlem i Sveriges
Riksidrottsförbund. Som medlem i Sveriges

Olympiska Kommitté (SOK)
har Förbundet till uppgift att medverka till ett

framgångsrikt olympiskt
deltagande. Förbundet är slutiigen också anslutet

till Sveriges Cenlralförening
för Idrollens Främjande.

Svenska
jägareförbundet representerar över 140000 enskilda jägare — ca 50% av den toiala
jägarkåren i landet.

Vapen
av alla slag är slöldbegärligt gods. Bland annal ulgör de oftast ekonomiskt
värdefull egendom. De kan också användas i brottslig verksamhet - rån,
våldsbrott, undergrävande av landets inre säkerhet, terrorism, m. m. I ett
eventuellt krigsläge kan det också vara av stort intresse för en främmande makt
all ha tillgäng lill uppgifler om vilka som har tillgång till vapen i landel.

I
avsikt att minska risken för att uppgifter om vapeninnehav kommer i orätta
händer och därigenom tillmötesgå såväl samhällets som de enskilda vapeninnehavarnas
intressen föreslär ovan förtecknade organisationer alt polisstyrelsernas vapenregisler
sekretessbelägges.

Som
skäl för vår framställning vill vi framhålla följande. När en person erhåller
tillstånd att inneha skjulvapen registerförs detta beslut hos poUsmyndigheten -
etl vapenregisterkort upprättas. På detta kort påföres sedan de ytteriigare
tillstånd att inneha skjutvapen som efter hand kan komma atl meddelas personen
i fråga.

Vapenregisterkortel
innehåller bl a uppgifter om antalet innehavda skjutvapen, fabrikat, kalibrar,
typ av vapen samt om särskild förvarings-föreskrift meddelals.

Denna
detaljerade information om en persons vapeninnehav som finns att tillgå på vapenregisterkortel
är idag offenllig handling och kan utan vidare per telefon eller i form av
fotostatkopia, då mot en ringa expeditionskostnad, åtkommas av envar. I detla
sammanhang skall understrykas att vapenlagstiftningen ger synneriigen strikta
och detaljerade bestämmelser vad avser den enskilde vapeninnehavarens
skyldigheter atl förvara och la vård om sina vapen på ett betryggande säll.

Den
som av någon anledning vill åtkomma uppgifter om en persons vapeninnehav kan,
som ovan redovisats med slöd av vapenregistrets offentlighet, utan att ange
skäl eller legitimera sig få tillgång till synneriigen detaljerad information.

Med
tillgänglig information om antal vapen, vapentyper och kalibrar samt eventuellt
förekomst av särskild förvaringspersedel (säkerhetsskåp eller motsvarande) kan
en illegal ålkomst av vapen planeras i detalj och den nödvändiga utrustningen
för atl forcera eventuella säkerhetsanordningar exakt dimensioneras.

Såväl
för den enskilde vapeninnehavaren som för samhället är det av synneriig vikt
att kunna skydda sig mot atl vapen stjäls och kan komma till felaktig
användning.

I
detta sammanhang skall även observeras att avsevärda ansträngningar

lagls ned på alt förhindra vapenstölder ur militära förråd och vid förban

den. Motsvarande gäller för andra platser där ell större antal vapen förva- 36

ras - exempelvis
vapenhandlarnas förråd. Dessa ansträngningar synes i Prop. 1986/87:3
huvudsak ha krönts med framgång. I takt med att det blir alh svårare att
illegalt åtkomma vapen från dessa platser kan vapentjuvarnas intresse i ökad
utsträckning komma att inriktas mol privatpersoners vapeninnehav.

Mot
bakgrund härav måsle, som framgått, en första och grundläggande åtgärd från
samhällets sida vara en sekretessbeläggning av vapenregistret.

Något
behov av att uppgifter ur vapenregistret skall vara offentliga torde inte
föreligga.

Den
nuvarande sekretesslagens syften med avseende på rikets säkerhet, förebyggandel
av brott samt den enskildes integritet i ekonomiska förhällanden är enligt vär
mening väl förenliga med en sekretessbeläggning av vapenregistret.

Mot
bakgrund av vad ovan anförts hemsläller nedanstående organisationer att
vapenregistret med hänvisning till föreskrifierna i sekretesslag (1980: IOO) bl.a.
kapitlen I, 2 och 5 sekretessbelägges.

Stockholm
den 1 oktober 1985

SKYTTEFÖRBUNDENS SVENSKA
SPORTSKYTTE-

ÖVERSTYRELSE FÖRBUNDET

Cari-Erik
Sliernswärd Björn Schullström

SVENSKA
PISTOLSKYTTE- SVENSKA JÄGAREFÖR-

FÖRBUNDET BUNDET

Krister
Larsson Per Sköld

37

Bilaga 7 Prop. 1986/87:
3

LAGRÅDET

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde den 9 juni 1986

Närvarande:
f. d. justitierådet Hull, regeringsrådet Dahlman, justitierådet Gad.

Enligt
protokoll vid regeringssammanlräde den 29 maj 1986 har regeringen på
hemställan av statsrådet Wickbom beslulat inhämta lagrådets yttrande över
förslag lill lag om ändring i sekrelesslagen (1980:100).

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Håkan Rustand.

Lagrådet
lämnar förslaget utan erinran.

38

Innehåll '°p- 1986/87:3

Sid

Propositionen ..................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Propositionens lagförslag ...................................... 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 26 juni 1986 .... 5

1
Inledning ......................................................... 5

2
Allmän motivering ........................................... ... 6

2.1
Sekretesskydd för uppgifter om
offentliga funktionärers personliga förhållanden 6

2.2
Sekretesskydd för uppgifter i
läkarintyg o. d....... 9

2.2.1
Sekretesskydd i ärenden om
riksfärdtjänst .. 12

2.2.2
Sekretesskydd i ärenden om bosladsbidrag
. 13

2.2.3
Sekretesskydd i ärenden om bostadsanpassningsbidrag 16

2.3
Sekretesskydd för uppgifler i
luftfartsverkets certifikatregister 17

2.4
Sekretesskydd för uppgifter i
polisens vapenregister 19

2.5
Övrigafrågor .............................................. .. 21

2.5.1
Vissa andra framställningar ...................... 21

2.5.2
Undantag frän meddelarfriheten ................ .. 22

2.6 Ikraftträdande
m.m 22

3
Upprättat lagförslag ........................................ 22

4
Specialmotivering ........................................... 22

5
Hemställan ..................................................... 23

6
Beslut .......................................................... 24

Bilaga 1 Skrivelsen från
Försäkringsanställdas förbund 25

Bilaga 2 Skrivelsen frän transportrådel
................ .. 27

Bilaga 3 Skrivelsen från
Stockholms kommunslyrelse 28

Bilaga 4 Skrivelsen frän
Göteborgs kommun, fastighetskontoret .. 32

Bilaga 5 Skrivelsen frän
rikspolisstyrelsen ............ .. 33

Bilaga 6 Skrivelsen frän
Svenska Jägareförbundet m.fl. 35

Bilaga 7 Lagrådets
yttrande .............................. .. 38

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 39