Prop. 1986/87:36

Regeringens proposition 1986/87:36

om vissa personalfrågor inom försvaret

ö

Prop. 1986/87:36

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 23 oktober 1986 för de ålgärder och det ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Roine
Carlsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas vissa rikllinjer som bör gälla beiräffande bl.a.
anställningsförhållandena för personalen inom försvarei saml för försvarets
personal- och ekonomiadministration. Vidare föreslås atl handläggningen av i
princip alla överklaganden i personalärenden inom myndigheter som hör till
försvarsdepartementet skall flyttas från regeringen till försvarets
personalnämnd. Vissa tjänster föreslås bli omvandlade flll s.k. p-tjänster,
dvs. tjänster som tillsätts med förordnanden för bestämd tid. Förslag lämnas om
att vissa nämnder skall upphöra.

1 Riksdagen 1986/87. 1 samt. Nr 36

Försvarsdepartementet Pfop-1986/87:36

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanlräde den 23 oklober 1986

Närvarande:
slatsminislern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Guslafsson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson

Föredragande:
statsrådet R. Carlsson

Proposition om vissa personalfrågor inom försvaret 1
Inledning

I
en skrivelse lill riksdagen (skr. 1984/85:202) har regeringen redovisal ell program
för den offentliga sektorns förnyelse. Skrivelsen har — vad avser
personalfrågor - följls av en proposiiion om den slalliga personalpolitiken (prop.
1984/85:219). De riktlinjer som därvid har lagls fast är bl.a. all siaten som arbelsgivare
måste eftersträva en personalpolitik som leder lill samhällsekonomisk balans,
effektivitet, god service, arbetslivets demokratisering och en väl fungerande
personalförsörjning. Vidare bör arbetsgivaruppgifter decentraliseras lill
myndigheterna i slörre ulslräckning än f.n. Arbelet med förenklingen av de
personalpolitiska regelsystemen bör intensifieras. Riksdagen har ställt sig
bakom dessa rikllinjer (AU 1985/86:6, UbU 5, rskr. 48 och 50).

I
början av år 1984 lillsaiies en utredning (Fö 1984:02) för all se över den personal-
och ekonomiadminislräflva verksamhelen inom försvarsdepartementets verksamhelsområde
m.m. Utredningen' anlog namnet ulredningen om personal- och
ekonomiadministration inom försvaret (PEU84). I sitt första betänkande (Ds Fö
1985:6) Personaladministration m.m. inom försvaret, vilkel överlämnades i
december 1985, har ulredningen redovisat principiella förslag rörande uppgifts-
och ansvarsfördelningen inom det personal- och ekonomiadminislrativa omrädei
med lillhörande ADB-system. Som en grund för silt arbete har utredningen bl.a.
haft nyss nämnda rikllinjer och ullalanden.

Belänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas lill
protokollet i detta ärende som bilagal.

Huvuddelen
av de förslag som ulredningen redovisar i betänkandet är av den karaklären alt
del ankommer pä regeringen atl besluta om dem.

Ijuni
1985 utvidgades ulredningens uppdrag (Dir. 1985:27). Bakgrunden fill
tilläggsdirektiven var bl.a. riksdagens beslul om regeringens befattning

Sakkunnige
Mauritz Johansson.

med
besvärsärenden (prop. 1983/84:120, KU 23, rskr. 250). Riksdagsbe- Prop.
1986/87:36 slulel innebär att reglerna om överklagbarhet och inslansordning i
frågor, där regeringen för närvarande är sisla insians, bör ses över i syfle
alt vinna kortare handläggningstider, enhefligare instansordningar och färre
ärenden om överklaganden hos regeringen ulan atl rättssäkerheten eller effekflvite-len
i förvallningen minskar. I princip skall regeringen i fortsättningen bara ha
kvar sådana ärenden där en polilisk styrning är nödvändig eller önskvärd.

I
september 1984 uppdrog regeringen (Dir. 1984:33) åt en särskild utredare' att
lämna förslag till förenkling av reglerna om överprövning av beslut i
personalfrågor inom det statligt reglerade området m. m. Denna utredning, som
antog namnet personalbesvärsutredningen, överlämnade höslen 1985 belänkandet
(Ds C 1985:20) Överprövning av beslul i personalfrågor.

Tilläggsuppdraget
till PEU 84 innebar alt den skulle överväga möjligheterna till en sådan
omläggning av besvärsordningen i personalfrågor inom försvarsdepartementels
område atl ärenden om överklaganden i möjligaste mån kan handläggas av nägon
annan sista instans än regeringen. Vidare utvidgades ulredningens uppdrag till
alt pröva lämpligheten av elt ansökningsförfarande vid tillsättning av mihtära Ijänster
samt att pröva det fakiiska behovel av elt vitsordssyslem av det slag som f.n. lillämpas
för den militära personalen.

I
april 1986 överiämnade PEU 84 belänkandet (Ds Fö 1986:2) Besvär i personalärenden
inom försvaret. Utredningen föreslår all så goll som alla överklaganden i
personalärenden inom försvarei flyttas från regeringen.

Ulredningen
har vidare ifrågasatt behovet av mililära arbetsfldsdelega-tionen, försvarels
arbetstidsnämnd, försvarets skolnämnd och försvarels personalvårdsnämnd. Genom
all föra deras uppgifler till någon annan insians kan enligt ulredningen vissa
besparingar uppnås. Jag ålerkommer senare till denna fråga.

Det
sisinämnda belänkandet har också remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och deras huvudsakliga inställning bör fogas lill prolokollet
i della ärende som bUaga2.

PEU
84 fortsätter sitt arbele med de frågor som återstår enligt dess direkliv. Jag
har inhämtat all ulredningen räknar med all presenlera elt slutbetänkande före
1986 års utgång.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om den utredning (Fö 1985:03) som i augusli 1985
fick i uppdrag alt överväga och lämna förslag lill hur utvecklingsmöjligheterna
för den civila personalen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde kan förbällras,
bl.a. i syfte all öka arbelsflllfredsstäl-lelsen och effeklivitelen samt
möjligheten att lösa personalförsörjningsproblem, m.m. Utredningen, som har
antagit namnet ulredningen för översyn av utvecklingsmöjligheterna för den
civila personalen inom för-

gren Om besvär till regeringen i personalärenden. 11 Riksdagen
1986/87. 1 saml. Nr 36

'
F.d. justitierådet Fredrik Sterzel.

Till betänkandet finns
fogat en promemoria av f.d. departementsrådet Erik Berg-

svarsdepartementets område
(FÖPU)', räknar med att fortsätta sill arbele Prop. 1986/87:36 under större
delen av år 1987.

Personalfrågorna
inom försvarei har — liksom i flera andra stora organisationer - under de senasle
åren lillmälls en alll större betydelse. Bl.a. har överbefälhavaren i sin perspeklivplan
(ÖB 85) och i sin programplan för åren 1987-1992 lagl slörre vikt vid de
personalpolitiska frågorna än tidigare.

Jag
är inte nu beredd alt beröra alla akluella personalfrågor. Försvarskommillén
överväger f. n. myndighelernas förslag lill inrikining under den närmasle
femårsperioden. En proposiiion om försvarspolitiken kommer all presenleras
under våren 1987. Jag ålerkommer därför i etl senare sammanhang lill regeringen
om de personalpolitiska frågorna i ett längre perspektiv.

I
det följande kommer jag all redogöra för mina överväganden och förslag i de
frågor inom personalområdei som jag nu har berört. Jag kommer också all la upp
frågan om all omvandla vissa fullmaktstjänster inom försvarei lill ijänsler med
beteckningen p, dvs. Ijänster som tillsätts med förordnanden för beslämd lid. I
de frågor som berör civildepartementets verksamhetsområde harjag samrått med
chefen för civildepartementet.

2 Föredragandens överväganden och förslag 2.1 Överklagande av
personalärenden inom försvaret

2.1.1
Allmän bakgrund

Ordningen
vid överklaganden har granskats av två uiredningar, en hörande lill
civildepartementet och en till försvarsdepartementet.

I
överensstämmelse med riktlinjerna i 1984 års riksdagsbeslul slannar personalbesvärsutredningen
i silt betänkande (Ds C 1985:20) Överprövning av beslul i personalfrågor för
alt det i tillsättnings- och vissa andra personalfrågor inom det statiigl
reglerade områdel bör vara lillräckligl med en Ivåinslansprövning under
regeringen. Ulredningen föreslår alt elt beslut i ett tillsättningsärende som
har meddelals av en regional eller lokal myndighel skall få överklagas lill en
central myndighet men inle få föras vidare därifrån lill regeringen. Om förslagångsbeslulet
har meddelals av en cenlral myndighel skall del fä överklagas lill slatens
arbetsgivarverk (SAV) som härvid blir sluiinstans.

PEU
84 pekar i detta sammanhang bl. a. på följande förhållanden.

Den
militära delen av statsförvaltningen har i vissa avseenden en annan siruklur än
den civila. Det går därför inle all ulan vidare använda samma normer beiräffande
l.ex. beslutsordning och överklagande på den militära sidan som på den civila.

Försvarsmakten
ulgörs av etl slort antal myndigheter som arbetar på

'
Expeditionschefen Jan Nilsson.

cenlral,
högre regional, lägre regional och lokal nivå. Myndigheiema hänförs fill ett
av fem olika huvudprogram, nämligen Arméförband, Marinförband,
Flygvapenförband, Operaliv ledning m.m. saml Gemensamma myndigheler. Inom vart
och ett av dessa med undanlag av Gemensamma myndigheler har en myndighet
tillagts produklionsledande och allmänl samordnande uppgifter för respektive
huvudprogram. Det är överbefälhavaren (ÖB) och försvarsgrenscheferna som har
dessa uppgifler. Della innebär emellertid inte atl försvarsmakten ulgör en
hierarkiskt uppbyggd linjeorganisation av det slag som är vanlig inom den
civila förvaltningen. Rättsligt selt är varje förband en självständig myndighel
under regeringen och slår inle i någol förvallningsmässigl lydnadsförhållande lill
en myndighet på högre nivå inom försvarsmakten.

Vidare
är del sä, påpekar ulredningen, atl flera myndigheler, inom sig, förfogar över
lokala eller regionala enheler. Det gäller bl.a. fortifikalionsförvallningen (FortF)
(byggnadsområden), och försvarels datacentral (FDC) (lokala enheler). Till
skillnad från vissa molsvarande lokala organ ulanför försvarei har emellertid inle
dessa enheler status av myndighel och kan därmed inle heller besluta i egel
namn.

En
annan skillnad är, påpekar ulredningen, all beslut om tjänsietillsällningar
inom försvarsmaklen överklagas direkt fill regeringen oavsett om beslulel har
fattats av en myndighet på regional eller lokal nivå. På den civila sidan
överklagas ell beslut som har meddelals på regional eller lokal nivå i
allmänhet hos vederbörande cenirala förvaltningsmyndighet.

Det
finns alltså, konslalerar ulredningen, klara skillnader mellan de mihtära och
civila delarna av statsförvaltningen. Olikheterna är emellertid inte av den
arten atl de utgör några avgörande hinder mot atl man i försvarei gär över lill
en ordning i lillsällningsärenden som i sin ulformning och lill sina verkningar
ligger nära den som flnns på den civila sidan.

Prop. 1986/87:36

2,1.2
Den fortsatta handläggningen av överklaganden av tillsättningsärenden m.m.

Mitt
förslag: Försvarels personalnämnd (FPN) skall, uiöver nuvarande uppgifler,
även som slutinstans överpröva lillsällningsärenden och vissa andra
personalärenden inom försvarsdepartementets område.

Utredningens
förslag: Överensslämmer med milt förslag.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna anser i slort atl en överföring lill försvarets personalnämnd
är bra om överprövningen i fortsättningen inte skall ske av regeringen.
Överstyrelsen för civil beredskap och Centralorganisationen SACO/SR anser dock
att SAV borde bli slutinstans, i vaije fall för myndigheler inom de civila delama
av lolalförsvarel. Slatens räddningsverk anser all överklaganden från hela
statsförvaltningen skall behandlas av samma insians och föreslär av den
anledningen all SAV skall vara slutinstans.

Skälen
för mitt förslag: Riksdagens beslut om rikllinjer för en systema- Prop.
1986/87:36 lisk översyn av rätten atl överklaga ärenden lill regeringen gör inle
undanlag för några särskilda gmpper av besvärsärenden eller någol särskilt
departement. Beslutsreglerna i personalfrågor bör alltså i möjligaste mån
anpassas lill riktlinjerna. Dessa innebär att regeringen skall befrias från
ärenden som kan överprövas i en insians under regeringen och som inle kräver
ett ställningstagande från regeringen som politiskt organ.

Som
jag beröri lidigare skiljer sig försvarsmaklen beiräffande bl.a. beslutsordning
och organisatorisk uppbyggnad från statsförvaltningen i övrigt.

Ulredningen
har diskuterat olika allernaliv för hur överklaganden bör hanleras inom försvarei.
Ulredningen har därvid stannal för all FPN bör vara sluiinstans för i princip
alla överklaganden i personalfrågor på alla nivåer inom försvarsdepartementets verksamhelsområde.

FPN
bildades i millen av 1950-lalet. En huvuduppgifl för nämnden var inledningsvis
all ta sig an vissa frågor om övertalig personal lill följd av
organisationsförändringar och ralionaliseringar inom försvaret. Nämnden har
senare fåll vissa tilläggsuppdrag och har numera bl.a. till uppgifl alt bilräda
slalens arbetsmarknadsnämnd vid flllämpningen av omplaceringsförordningen
(1984:110, ändrad senasl 1985:956) inom försvarsdepartementets område. På FPN
ankommer också all översiktligt följa ulvecklingen av personalbehovet saml bilräda
myndigheterna inom försvarsdepartementets område vid planering och
genomförande av organisalionsändringar och rationaliseringar. Nämnden skall
härvid underlätta personalrörlighet, medverka lill ändamålsenlig
rehabilitering av anställda med arbets-begränsning saml medverka i personalavvecklingsarbelet.
Nämndens verksamhel omfattar idag såväl civil som mililär personal.

Jag
anser i likhei med ulredningen all FPN bör kunna pröva överklaganden i
tillsättningsärenden och vissa andra personalärenden inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde. Några särskilda skäl atl avvika frän de av riksdagen
beslutade riktlinjerna och ha kvar regeringen som besvärsinslans finns enligl
min mening inle i della fall.

Fördelarna
med denna lösning är flera. Nämndens verksamhel omfallar, somjag tidigare nämnl,
idag såväl civil som mililär personal. Vidare kan genom denna lösning alla
ärenden som gäller överklaganden av tjänsietillsällningar m.m. inom
försvarsdepartementets verksamhelsområde föras till en myndighet, oberoende av
om första beslutet har meddelals av etl centralt, regionalt eller lokalt organ.
Detla medför bl.a. den fördelen alt kraven på enhetlighet i praxis tillgodoses.

Ett
ytterligare skäl för mitt förslag är alt nämnden redan nu prövar vissa personalfrågor
och har kunskap och kompelens på området. Jag återkommer strax lill frägan om
vilka organisatoriska förändringar som behöver göras.

Utöver
dessa grupper har utredningen pekal på ett antal andra personal

ärenden vars överprövning bör flyllas från regeringen. Jag delar ulredning

ens uppfattning atl det inom departementet bör göras en ytteriigare inven

tering för atl se om det går atl delegera sådana ärenden lill FPN eller till

någon annan myndighet i den mån rätten att överklaga skall finnas kvar. (

Det
bör ankomma på regeringen atl besluta i dessa frågor.

2.1.3 Organisation och
kostnader

Prop. 1986/87:36

Mitt
förslag: Vid försvarets personalnämnd inrättas en ijänsl som chef för nämnden. Tjänslen
skall vara ordinarie med beteckningen p, dvs. tillsättas med förordnande för
bestämd tid.

Skälen
för mitt förslag: FPN beslår av en ordförande, två andra ledamöter och två
experter. Nämnden har ett kansli med tre tjänstemän. Kostnaderna för nämnden
betalas från en anslagspost på det under fjärde huvudtiteln uppförda förslagsanslagel
F18. Vissa nämnder m. m. inom del militära försvaret. För budgeiårei 1986/87
har beräknats 745000 kr. för nämndens verksamhel.

Inom
försvarsdepartemenlel moisvarar den sammanlagda arbelsvolymen för
besvärsärenden ca en och en halv ijänst. En viss försiärkning av nämnden och
dess kansli bedömer jag därför blir nödvändig. Mitl förslag medför säledes inte
någon besparing pä statsbudgeten. Jag vill dock erinra om att syftet med
riksdagens principbeslut om decentralisering av besvärsärenden inle primärt
var atl åsladkomma besparingar utan all så långl möjligl begränsa regeringens
befattning med dessa frägor.

Kosinaderna
för verksamhelen torde finansieras genom en omfördelning av resurserna inom
fjärde huvudtiteln. Della bör behandlas i samband med den kommande budgelregleringen.

Sammansättningen
av nämnden och dess kansli bör enligl min uppfallning vara sådan all såväl den
arbetsrältsliga som den förvaltningsrätlsliga kompeiensen säkerställs. Del
ankommer pä regeringen alt besluta om nämndens sammansättning och om kansliets
dimensionering. Vidare bör en tjänsl som chef för nämnden inrätlas. Mot bakgmnd
av behovet av rörlighet på chefsbefallningar bör ijänslen tillsättas med
förordnande för beslämd fld, dvs. vara en ordinarie tjänsl med beteckningen p.

2.2 Vissa arbetsgivarfrågor 2.2.1 Decentralisering

Min
bedömning: I princip bör arbetslagarna vid myndigheter som hör till
försvarsdepartementets område vara anslällda vid den myndighel där de
tjänstgör en längre lid. Della innebär också all huvuddelen av de personaladminislrativa
uppgifter som berör de anställda bör ulföras av denna myndighet.

Arbetsgivarbefogenheter
genom arbelsgivarnycklar och arbetsgi-varvenliler i centrala avtal bör så långl
möjligt flyttas nedåt flll samtliga myndigheter inom departementets område.
Denna decentralisering kräver en mera akfiv uppföljning av myndighelernas verksamhel.

För
all undvika en inte önskad effekl, nämligen atl rätten atl fatta vissa beslul
flyttas från myndigheterna flll regeringen, bör lagen (1976:600) om offenllig anslällning
(LOA, omlryckt 1986:430, ändrad senasl 1986:647) ändras.

utredningens
förslag: Överensslämmer med min bedömning. Prop. 1986/87:36

Remissinstanserna:
Huvuddelen av remissinslanserna, däribland samtliga personalorganisationer, är
positiva till ulredningens principiella syn på alt delegering av
arbetsgivaransvar och arbetsgivarbefogenheter skall genomföras. Några remissinslanser
anser dock alt försvarsgrenscheferna bör få elt slörre inflylande än vad ulredningens
förslag innebär. Flera remissinslanser påtalar risken för all befogenheier
inom avtalsområdet som idag åvilar ÖB, försvarels civilförvaltning (FCF) och
försvarsgrenscheferna, flyttas till SAV i stället för lill lokala myndigheler.

Skälen
för min bedömning: Vid myndigheter som tillhör någon av försvarsgrenarna
ligger rätten all tillsätta Ijänsler hos respeklive försvarsgrenschef. För
myndigheterna inom huvudprogrammet Operafiv ledning ligger molsvarande befogenhel
hos ÖB. Denna rätt har beiräffande vissa tjänsler sedan överlämnats lill den myndighel
där tjänslen är inrättad. Som en följd härav är huvuddelen av dem som arbetar
vid en viss myndighet anslällda av myndighelen medan vissa arbetstagare är
anställda av en annan myndighel. En yrkesofficer kan också kommenderas all Ijänslgöra
vid en annan myndighel inom eller ulom försvarsmaklen än den myndighel där han
har sin tjänst. Della system innebär enligl min uppfattning svårigheler för
såväl den enskilde arbetstagaren som för den arbetstagarorganisation han
tillhör att klart idenfifiera vem som är arbetsgivare.

Om
en arbetstagare i stället är anställd av den myndighet där han för längre fld
tjänstgör bortfaller denna svårighet. Del bör underlätta för den enskilde att i
anställnings- och utvecklingsfrågor kunna vända sig till den myndighet där han
tjänstgör. Myndigheten bör därigenom också lättare kunna känna ansvar för alla
som tjänstgör där. Del bör också kunna förenkla myndighetens avvägningar vid l.ex.
löneförhandhngar.

Del
bör dock poängteras all denna princip inle aUlid bör tillämpas fulll ul, t.ex.
i fall när viss Ijänslgöring huvudsakligen är elt led i utbildning eller när
stödfunktioner samordnats mellan flera myndigheler, bl.a. inom garnisonsorler.

Enligl
sin instmktion (1978:813, omlryckl 1985:605) är SAV central
förvaltningsmyndighet för förhandlingar som rör reglering av förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare inom det statligt reglerade avtalsområdet.
Del ankommer också på arbetsgivarverket atl besluta i vilken omfattning dess befogenheier
skall överlämnas lill annan myndighet. Jag vill dock erinra om, somjag också
inledningsvis berörde, atl riksdagen godtagit förslagen i proposiflonen
(1984/85:219) om den stafliga personalpolitiken. Där sägs det bl.a. att arbetsgivaruppgifterna
bör decenlraliseras lill myndigheterna i slörre ulslräckning än f.n. och att
taklen får bestämmas med hänsyn lill bl.a. de lokala parternas beredskap alt
gradvis axla etl störte inflytande och ansvar. Arbetsgivarverket bör således i
största möjliga utsträckning överiåla befogenheier lill enskilda myndigheler
även inom försvarsdepartementets område.

Detla
innebär alt de tidigare mellannivåerna i avlalssammanhang successivt
försvinner. Det är dä naturligt atl FCF i dessa frägor fär en renodlad
expertroll och i denna ger stöd åt de enskilda myndigheterna i deras arbetsgivarfunktion.

Min
gmndinställning är alt ÖB:s operafiva och programsamordnande uppgifter skall
prioriteras. Stöduppgifter inom det personal- och ekonomiadminislraliva omrädei
bör kunna lösas av FCF.

De
centrala myndigheterna bör få erforderligt inflylande framför allt genom de
nyligen inrättade seklorerna inom arbetsgivarverket.

En mer långtgående
decentralisering kräver en annorlunda uppföljning av verksamheten än f.n. Även
om olika delar av verksamhelen inom exempelvis en försvarsgren decentraliseras
måste försvarsgrenschefen, som har etl ansvar inför regeringen för
försvarsgrenens produktion som helhel, kunna följa och påverka denna. Della
kräver i många fall en relativt noggrann uppföljning. En sådan uppföljning
skall enligl min mening ses som en naturlig del av decentraliserat beslutsfattande.
Om man däremoi använder informalionen för en detaljstyrning av lägre nivåer,
kan man tala om en icke önskvärd centralstyrning.

Om
rälien all tillsätta tjänsler flyttas från försvarsgrenschefen till en lokal myndighel,
kommer enligl LOA vissa beslul rörande förflyttning av mililära tjänstemän som
i dag kan fattas av försvarsgrenschefen all i slället behöva fattas av
regeringen. Vill man undvika della, måsle lagen ändras. Chefen för
civildepartementet avser atl i annat sammanhang överväga frågan om en sådan
lagändring.

Prop.
1986/87:36

2.2.2
Kompetenshöjning

Min
bedömning: En successiv kompetenshöjning inom personaladministrationen vid
berörda myndigheter måsle ske för all den nödvändiga decentraliseringen av arbetsgivarbefogenheter
skall kunna förverkligas.

Utredningens
bedömning: Utredningen bedömer atl ell överförande av mer kvalificerade
uppgifter inom personalområdet till framför allt de lägre regionala och lokala
myndigheterna inom försvarsmakten kräver all kompetensen inom dessa myndigheler
höjs. Ulredningen lämnar dock inga konkreta förslag lill hur ulbildningen bör ulformas.

Remissinstanserna:
Remissinslanserna inslämmer i ulredningens bedömning. Några remissinslanser
påpekar atl ell utvecklingsarbete rörande den personaladminislrativa
kompetensens uppbyggnad måsle påbörjas snarasl.

Skälen
för min bedömning: Genom en ändring i förordningen (1983:276, ändrad senast
1986:425) om verksamhelen inom försvarsmaklen, den s.k. verksamhetsförordningen,
har personalenheternas organisaloriska ställning inom försvarsmaktens lägre
regionala och lokala myndigheler stärkts. Ändringen innebär att chefen för personalenhelen
nu är direkl underställd myndighelschefen. Delta är enligt min mening ell ultryck
för den alllmer cenirala roll som personaladministrationen kommer all ha inom försvarei.

Del
är emellertid också av utomordentlig vikt atl tjänstemännen inom personalenheterna
vid dessa myndigheler har den kompetens som krävs.

inle
minst för att kunna lösa de lillkommande arbelsuppgifter som en decenlraUsering
innebär. En sådan höjning av myndigheternas kompetens inom personalområdei
kommer alt ta viss lid. Det är därför nödvändigt att anpassa takten i decenlraliseringsarbelel
till en successiv höjning av kompetensen. Jag länker dä inle bara på den
utbildning och erfarenhei som personalenhelernas chefer bör besitta. Det är
nödvändigt atl säväl leorelisk som erfarenhetsmässig kompetens byggs upp och
bibehålls för all berörd personal.

Jag
vill i della sammanhang också peka på kompetensuppbyggnadens avgörande belydelse
för möjligheterna att åstadkomma en god personalulveckling. Personalen kan
genom en höjd kompelens ulvecklas både i sin innehavda ijänsl och lill mer
kvalificerade ijänster.

Jag
har anledning utgä från alt myndigheterna inom försvarsdepartementels område
kommer atl ägna dessa frågor uppmärksamhel, så all flllräcklig kompetens inom personalområdei
byggs upp i lakl med deceniraliseringsarbelet. Jag avser att noga följa
utvecklingen i della avseende.

Prop. 1986/87:36

2.2.3
Samordnad personalpolitik

Min bedömning: Del
skall inle längre vara en förfallningsreglerad skyldighel alt samordna
personalpolitiken inom försvarsmakten.

Utredningens
förslag: Överensslämmer med min bedömning.

Remissinstanserna:
ÖB motsätter sig den föreslagna ändringen. Chefen för flygvapnet (CFV), försvarets
rafionaliseringsinslitul (FRI) och SACO/SR anser att samordning av
personalpolitiken inom försvarsmakten måsle åligga ÖB. CFV och FRI påtalar
dock, liksom även FortF och försvarels forskningsanstalt (FOA), myndighelernas
behov av att kunna påverka personalfrågorna. Försvarels Civila
Tjänstemannaförbund (FCTF) delar ulredningens uppfallning.

Skälen för min bedömning: Personalpoliflk
kan definieras som de uttryckta värderingar, mål, principer och rikflinjer som
ligger flll gmnd för det personaladministraliva arbelel. Det åligger varje myndighel
att, inom ramen för de mål som statsmakterna fastställer, formulera en konkret personalpolitik
som kan flllämpas i det dagliga arbetet. Inom vatje försvarsgren kan
försvarsgrenschefen ge handlingsregler för de lokala myndigheterna i personaladminislrativa
frågor. Detsamma gäller för överbefälhavaren beträffande militärbefälhavarna
och övriga myndigheler inom huvudprogrammel Operafiv ledning. Mol bakgmnd av
den strävan, somjag inledningsvis berörde, all decenlralisera ansvar och
befogenheter inom statsförvaltningen kan jag inle se alt det föreligger ett så
starkt behov av en samordnad personalpoliflk inom försvarsmakten all just denna
skyldighet i förfallning måsle åläggas ÖB. Jag anser att en decentralisering
inom det personalpolitiska området underlättas om ÖB:s här behandlade
skyldighet upphör. Jag avser därför att i annat sammanhang föreslå regeringen
att verksamhetsförordningen ändras i delta avseende.

10

Jag vill emellertid
framhålla all en sådan ändring inte påverkar ÖB:s programsamordnande uppgifler.
ÖB skall också i fortsättningen kunna meddela övriga myndigheler inom
försvarsmakten föreskrifter för att uppställda mål för produktionen skall näs
med elt så rationellt utnyttjande av resurserna som möjligt.

Prop.
1986/87:36

2.3
Datasystem

Min
bedömning: De försvarsspecifika personal- och ekonomiadminislrativa
dalasystemen bör lills vidare behållas. Jag är dock inle beredd att här föreslå ändringar
beträffande ansvarsfördelningen inom
försvaret för de nuvarande försvarsspeciflka systemen.

Utredningens
förslag: De nuvarande försvarsspeciflka datasystemen inom personal- och ekonomiadminislralion
bör lills vidare behållas. FCF bör ha huvudansvarei för drift och utveckling av
dessa system.

Remissinstanserna: Med
undantag av slatens löne- och pensionsverk (SPV) och slalskonlorel är
remissinstanserna eniga om att de försvarsspecifika syslemen bör bibehållas. SPV
förklarar sig beredd alt delta i en fördjupad analys som mer framlidsinriktat
bör la sikle på att belysa kostnader och besparingseffekter för
statsförvaltningen i sin helhet. Statskontoret anför att del nu är angeläget atl
göra en sludie om elt gemensamt huvudmannaskap för ekonomi- och
personalredovisning inom hela statsförvaltningen. Beiräffande förslaget all
överföra del ansvar som ÖB nu har för vissa datasyslem lill FCF råder delade
meningar.

Skälen för min bedömning:
Utredningen har inle funnit några fördelar med alt nu frångå de
försvarsspecifika dalasystemen. SPV och statskontoret förordar att frågan uireds
ytteriigare, dock utan atl direkl påvisa några avgörande nackdelar med
nuvarande ordning.

Beiräffande frågan om
ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter inom försvarsdepartementels omräde
när del gäller de nuvarande försvarsspecifika personal- och ekonomiadminislraliva
datasystemen är jag inle beredd alt här förorda någon ändring. Etl slulligl
ställningstagande för en ändrad ansvarsfördelning kräver ytterligare underlag bl.a.
rörande kopplingen till de krigsorganisaloriska behoven.

Jag finner det naturiigt
alt försvarei noga följer del arbete som bedrivs rörande de framlida personal-
och ekonomiadministrativa datasystemen för hela statsförvaltningen. I dessa frägor
avser jag återkomma till regeringen.

II

2.4 Vissa
nämnder inom det militära försvaret

2.4.1
Militära arbetstidsdelegationen och försvarets arbetstidsnämnd

Prop.
1986/87:36

Min
bedömning: Den verksamhel som bedrivs av mililära arbetstids-delegationen och
försvarels arbetslidsnämnd bör inle bedrivas i myndighetsform. Arbelsgivarna
och arbelslagarna på del statliga områdel bör själva kunna Iräffa avtal om partssammansatla
organ för dessa uppgifler.

Utredningens
förslag: Utredningen har ifrågasatt behovet av de särskilda delegalioner och
nämnder som inom försvaret arbelar med arbelslidsfrågor.

Remissinstanserna:
ÖB framhåller alt en nära och förtroendefull samverkan måste ulvecklas mellan
handläggare pä olika nivåer inom försvarsmaklen och SAV om sådana
samverkansorgan som försvarets arbetslidsnämnd och militära arbetstidsdelegalionen
avvecklas. Slatsanslälldas förbund anser i likhei med utredningen all mililära
arbelstidsdelegationens och försvarets arbelslidsnämnds existens bör bli
föremål för omprövning. FCTF anser att mililära arbetstidsdelegalionen och
försvarels arbetslidsnämnd har elt visst värde som plattform för informella
diskussioner och ser del som önskvärt all denna funkiion löses på någol annal sätl
om dessa organ avskaffas. Tjänslemännens centralorganisation anser all del
finns ell värde i alt behålla försvarels arbetslidsnämnd.

Skälen
för min bedömning: Mililära arbetstidsdelegalionen och försvarets arbetslidsnämnd
har lill uppgifl alt lämna råd lill myndigheler inom försvarsdepartementels verksamhelsområde
i frågor som rör centrala arbetstidsavtal och tillämpningen av dessa på
myndigheterna. Delegalionen och nämnden, som är partssammansatla, har hafl att
tolka de skilda arbetstidsavtal som slutils lill följd av mängden skifiande verksamheier
som bedrivs vid myndigheterna inom fjärde huvudlileln. Dessa organ inrättades
under en lid dä medbesiämmandei i arbetslivet ännu inle tagil fasiare former
och behovel av avtalsiolkning var mer utpräglat.

Ulvecklingen
på del arbetsrältsliga omrädei och lillkomslen av del slatliga
medbestämmandeavtalet har banal väg för en decentralisering av beslutsfattandet
lill den nivä där verksamhelen bedrivs i frågor som rör förhållandel mellan
arbetsgivare och arbelslagare. Kompeiensen vad gäller lolkning av arbetslidsbestämmelser,
liksom andra för anställningen viktiga frågor, har sålunda ökal väsentligt inom
myndigheterna. Del föreligger därför enligl min mening inle längre behov av
att i särskild författning reglera hur nämnder av det slag jag berört skall
vara sammansatia och vilka uppgifter de skall ha. Om rådgivande organ
fortfarande behövs för lillämpningen av centrala arbetstidsavtal, ter det sig enligl
min mening naturligt atl parterna på arbetsmarknaden själva avtalar om all inrälla
sådana. Del ankommer på regeringen alt besluta i dessa frågor.

12

2.4.2 Försvarets skolnämnd
och försvarets personalvårdsnämnd

Prop. 1986/87:36

Min
bedömning: Försvarels skolnämnd och försvarels personalvårdsnämnd bör
avvecklas och verksamheten knylas till funkfloner inom försvarsmaktens centrala
ledning.

Utredningens
förslag: Uiöver mililära arbetstidsdelegalionen och försvarels arbetslidsnämnd
pekar utredningen på att även andra nämnder, såsom försvarets skolnämnd och
försvarets personalvårdsnämnd, skulle kunna upphöra genom alt deras uppgifter
förs lill någol annal organ. Vissa besparingar skulle härigenom kunna uppnås.

Remissinstanserna:
Av remissinstanserna har endast FCF yltrat sig. Verkel har inget alt erinra mot
utredningens förslag.

Skälet
för min bedömning: Försvarels skolnämnd har till uppgift alt lämna råd lill
försvarsmaktens myndigheter i fråga om utbildning av militär personal och verka
för alt aniagningsbeslämmelser och utbildning anpassas till ulbildningen inom
del allmänna utbildningsväsendet. Nämnden skall vidare lillse all samordning
sker mellan försvarsgrenarna inom utbildningsområdet och följa ulvecklingen
inom detla.

Den
nya befälsordningen, som infördes år 1983, innebar slora förändringar av
utbildningen till och av yrkesofficerare inom försvarei. Redan före denna
reform hade utbildningen i allmänna ämnen i slor utsträckning förts över lill
olika former av civil utbildning. Jag bedömer att de flesta frågor som berör skolnämndens
ansvarsområde nu kan klaras ul genom konlakt direkl mellan berörda myndigheter.
Behovet av etl särskilt organ för samordning har därmed upphört.

Enligl
min mening kan den sakkunskap som finns företrädd i försvarels skolnämnd knylas
fill ÖB och övriga myndigheter inom försvarsmaklens cenirala ledning ulan atl
en särskild nämnd behöver finnas inrättad för ändamålet. Nämnden kan därför enligl
min mening avvecklas.

I
försvarets personalvårdsnämnd ingår representanter för de fyra slörsta riksdagspartierna,
arbetstagarorganisationerna och de värnpUktiga. Nämnden har till uppgifl all
genom vägledande och rådgivande verksamhel samt genom egna inilialiv främja
försvarels personalvård.

Ulvecklingen
på det arbetsrättsliga områdel och den försiärkning av personalfunktionen på
lägre regional och lokal nivå som skelt genom bl.a. tillkomsten av
personalvårdskonsulenter vid förbanden har gjort att försvarels
personalvårdsnämnd inle längre har samma uppgift alt fylla som då den
inrättades år 1962. Jag anser därför att nämnden bör kunna avvecklas. Jag vill
också erinra om militäriedningens rådgivande nämnd som - förulom ÖB och
försvarsgrenscheferna - består av förelrädare för de fyra största
riksdagspartierna. Till den rådgivande nämndens uppgifler hör bl.a. att lämna synpunkier
rörande personal, utbildning och organisafion.

Del
ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor.

13

2.5
Inrättande av tjänster med förordnande för bestämd tid. Prop. 1986/87:36

Mitt
förslag: Tjänsterna som rikshemvärnschef, chef för militärhögskolan och chef
för försvarshögskolan samt chef för försvarets förvallningsskola inrätlas som
ordinarie Ijänster med beteckningen p, dvs. tillsätts med förordnande för
bestämd tid.

Skälen
för mitt förslag: Tjänsler som myndighetschef och motsvarande befallningar inom
försvarsmaklen vid myndigheter som lyder direkt under regeringen är vanligen
inrättade som ordinarie tjänster med beteckningen p, dvs. de tillsätts med
förordnanden för bestämd tid, vanligen sex år. Molsvarande gäller även flertalel
övriga mililära ijänster som normalt besätts med generalspersoner eller
flaggmän, dvs. amiraler. Genom riksdagens beslut (prop. 1982/83:100 bil. 6, FöU
9, rskr. 271) har 13 sådana tjänsler, bl. a. Ijänsterna som chef för försvarsgrensslaberna
och tjänsterna som stabschef vid militärområdesstabema, vilka fidigare var
fullmaktstjänster, omvandlats så alt de kan tillsättas med innehavare med
förordnande för bestämd lid. Syftet härmed var atl skapa fömtsättningar för
all Ijänstelillsältningar på denna nivå kan ske i den ulslräckning som motiveras
av kommande rekryteringsbehov till högre tjänster. Eftersom tjänsterna som
nämnts tidigare flllsatles med fullmakt och pensionsåldern för dessa Ijänster
är 65 år, har kraven på personalrörlighet inte helt kunnat flllgodoses.

Av
mililära urvalstjänster som avses för generalspersoner eller flaggmän och har
65 års pensionsålder är alltjämt tjänsterna som rikshemvärnschef och chef för mililärhögskolan
inrällade som ordinarie tjänster och flllsätls med fullmakt. Även tjänslen som
chef för försvarshögskolan är en fullmaktstjänst och om innehavaren är militär
tjänsteman är pensionsåldern 65 år. Tjänslen som chef för försvarets förvallningsskola,
som också är en fullmaktstjänst, kan besättas med såväl militär som civil
tjänsteman.

För
här angivna ijänster bör kraven på personalrörlighet kunna flllgodoses på molsvarande
sätl som fldigare nämnda riksdagsbeslut syflade flll. Dessa tjänsler bör
sålunda vara inrättade som ordinarie ijänster med beteckningen p.

3 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels
föreslår riksdagen atl

1. bemyndiga regeringen atl inräita en ijänst med beteckningen p som chef
för försvarels personalnämnd,

2. bemyndiga regeringen all inrälla ijänsler med beteckningen p för rikshemvärnschef,
chef för militärhögskolan, chef för försvarshögskolan och chef för försvarets förvaUningsskola,

14

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i Prop.
1986/87:36 fråga om överklagande i personalärenden samt vad jag i övrigt har
anfört om personalfrågor inom försvaret.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

15

Bilagal Prop.
1986/87:36

Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet (Ds Fö 1985:6) Personaladministration m. m. inom försvaret

Yttranden
har avgetts av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, chefen
för flygvapnet, försvarels civilförvaltning, fortifikaflons-förvallningen,
försvarets materielverk, försvarels forskningsanstalt, försvarels
rationaliseringsinstitut, försvarels förvallningsskola, försvarels datacentral,
civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskl försvar, riksrevisionsverkei,
statens arbetsgivarverk, statens löne- och pensionsverk, Lapplands jägarregemenle,
livgrenadjärregementet. Upplands flygflottilj, statskontoret, slalens arbelsmarknadsnämnd.
Centralorganisationen SACO/SR, Slatsanslälldas Förbund saml Tjänslemännens
Centralorganisations Slalstjänstemannaseklion. TCO-S har överlämnal yllranden från
Officerarnas Riksförbund, Försvarels Civila Tjänslemannaförbund och Slalsljänstemannaförbundet.

16

BUaga
2 Prop. 1986/87:36

Förteckning över remissinstanserna och deras huvudsakliga
inställning till betänkandet (Ds Fö 1986:2) Besvär i personalärenden inom
försvaret

Efter
remiss har yllranden över betänkandet avgetls av kammarrällen i Jönköping,
överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet,
försvarels civilförvaltning, försvarels sjukvårdsstyrelse, försvarels malerielverk,
värnpliktsverket, försvarels förvallningsskola, försvarels personalnämnd, slalens
räddningsverk, överstyrelsen för civil beredskap, riksrevisionsverkei, slalens
arbetsgivarverk, Tjänslemännens Centralorganisation och Centralorganisationen
SACO/SR.

Kammarrätten
i Jönköping finner all förslagel slår i god överensslämmelse med riksdagens rikllinjer
och flilstyrker utredningens förslag. Erforderliga förfatiningsändringar bör
dock enligl kammarrättens uppfattning remissbehandlas. Ledamöierna i försvarels
personalnämnd bör inte bli alllför många och ålminstone ordföranden bör, enligl
kammarrällen, besitta juridisk kompetens.

Överbefälhavaren
(ÖB), som inhämtat yttranden från militärbefälhavarna och chefen för
försvarets medicinalkår, anför all ÖB kunde vara besvärsinslans för
myndigheterna inom huvudprogram 1 - 5 medan statens arbetsgivarverk kunde vara
besvärsinstans för resterande myndigheler inom försvarsdepartementets område. Ell
annal allernaliv skulle enligt ÖB vara all slalens arbetsgivarverk tog hand om
alla besvärsärenden. ÖB anser dock all försvarels personalnämnd är ell
likvärdigt allernaliv och motsätter sig därför inle utredningens förslag.

Chefen
för armén anser att utredningens bedömningar är riktiga och har ingel all erinra
mot dess förslag.

Chefen
för marinen biträder de förslag som ulredningen lämnar.

Chefen
för fiygvapnel tillstyrker ulredningens förslag.

Försvarets
civilförvaltning ifrågasäller om del behövs någon besvärsräll i
tillsättningsärenden. Om rälien lill besvär skall behällas har civilförvah-ningen
ingen erinran mol ulredningens förslag. Enligt civilförvaltningens uppfattning
bör besvärsprövningen uigöras av en ren lämplighetsprövning snarare än en regellolkning.
För all de bäsla fömtsällningarna för delta skall uppnås bör överbefälhavaren
eller någon försvarsgrenschef samt ell anlal verkschefer ingå i nämnden.

Civilförvaltningen
har ingen erinran mol all försvarets skolnämnd och försvarels
personalvårdsnämnd upphör genom all uppgiflerna förs till något annal organ.

Försvarets
sjukvårdsstyrelse anser all besvär skall handläggas och beslutas på det säll
som utredningen föreslår.

Försvarets
malerielverk tillstyrker ulredningens förslag. Försvarets per

sonalnämnd bör dock tillföras adekvat kompelens för uppgifterna. Mate

rielverket vill varna för en lyp av inslansjäv som kan uppstå i den situa

tionen atl försvarels personalnämnd har anvisal någon lill en ledig Ijänst

och myndighelen inle tillsätter tjänsten med den person som anvisats. 17

Värnpliktsverket har inget
alt erinra mol utredningens förslag. Verkel Prop. 1986/87:36 finner det
tilltalande att en omläggning av besvärsordningen enligt förslaget kan ske
genom så begränsade förändringar som de föreslagna. Verkel anser atl
personalnämnden bör informera om principielll viktiga avgöranden.

Försvarels
förvallningsskola biträder ulredningens förslag.

Försvarets
personalnämnd tillstyrker förslagen och anför all nämnden behöver förstärkas
med ytteriigare handläggare och all anlalel ledamöter behöver utökas.

Statens
räddningsverk anser att det är väsenlligl all alla slatliga besvär behandlas av
samma insians och föreslår all slalens arbetsgivarverk skall överpröva besvären.

Överstyrelsen
för civU beredskap anser sig höra fill den civila delen av statsförvaltningen
och menar att slatens arbetsgivarverk bör vara besvärsinslans i samtliga fall
där tillsättningsbeslut i första insians fattats av en central myndighel inom
den eivila delen av statsförvaltningen.

Riksrevisionsverkei
anför att verket avstyrkte förslaget i besvärspröv-ningsutredningens betänkande
om statens arbetsgivarverk som besvärsmyndighel för beslul av central
förvaltningsmyndighet. Verket anser all försvarets personalnämnd, med hänsyn
till organisationsstmkiuren inom försvarsdepartementets område, är ell
godtagbart alternativ inom della område. Riksrevisionsverket saknar en
precisering av förslaget om omfördelning av resurser för att finansiera
nämndens verksamhel.

Statens
arbetsgivarverk anser atl överprövningsmöjlighel skall finnas. Arbetsgivarverket
anser alt överprövningen kan göras av en frislående nämnd med erforderlig
kompetens. Cenlral myndighet, l.ex. försvarsgrenschef, bör beredas tillfälle att
yttra sig över beslut av lokal myndighel.

Arbetsgivarverket
anser fö. att del kan ifrågasättas humvida verket skall vara prövningsinstans i
frågor som inle har förmånskaraklär, t.ex. fråga om huruvida änstledighel skall
beviljas eller ej.

Tjänstemännens
Centralorganisation motsätter sig inle all en reformerad försvarets personalnämnd
bljr högsia besvärsinslans i personalärenden inom försvarei.

TCO
anser vidare atl del flpns ett visst värde i all behålla försvarels arbetslidsnämnd.

Centralorganisationen
SACOISR anser atl försvarets personalnämnd bör kunna vara besvärsinslans för
myndigheterna inom huvudprogram 1-5. För de civila myndigheterna bör statens arbetsgivaraverk
vara den instans som överprövar besluten. I övrigl instämmer SACO/SR i Svenska Officersförbundets
yltrande. Förbundet anser atl flera omsiändigheter ta-lr för alt
överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna borde vara besvärs-prövande myndigheler
men lillslyrker all besvärsprövning läggs på försvarats personalnämnd.
Förbundet är ivecksamt lill om försvarels personalnämnd bör ges de disparata uppgifler
som del skiille innebära all föra över uppgifter från nämnder som kan komma all
avvecklas och från regeringen i del fortsatta delegeringsarbetet.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

18