Prop. 1986/87:45

Regeringens
proposition

1986/87:45

om lindring av församlingsskatt, vissa
inkomstskattefrågor, m. m.

Prop.

1986/87:45

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 16 oktober 1986.

På regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Bengt K. Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring av reglema om
nedsättning av församlingsskatten för den som inte tillhör svenska kyrkan.
Ändringen innebär att kravet på mantalsskrivning i riket för att få
skattelindring slopas.

Den tidsbegränsade lagstiftningen om skattefiihet för
vissa stipendier föreslås bli permanent.

I de s. k. exislensminimireglerna löreslås en ändring så
att nivän inte påverkas av ändringar av barnbidraget utan helt följer
utvecklingen av konsumentprisindex.

Vidare föreslås fortsatt giltighet t. o.m. 1989 ärs
taxering av den tillfälliga beslämmelse som gör del möjligt för skattskyldiga
som arbetar inom byggnads- och anläggningsbranschen att fä avdrag för ökade
levnadskostnader med schablonbelopp även efter två års arbete på samma plats.

Slutligen föreslås en följdändring av reglerna om extra
avdrag för folkpensionärer till de under våren beslutade ändringarna i
inkomstbeskattningen, ett förtydligande lillägg i lagen (1984: 1052) om
statlig fastighetsskatt saml ett tekniskt tillägg till de bestämmelser i
kommunalskattelagen (1928: 370) som begränsar rätlen till avdrag för reparation
och underhåll av annan fastighet när statliga lån eller bidrag har beviljats.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 45

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951: 691) om viss lindring i
skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs alt 1 § lagen (1951:691) om viss
lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan skall ha
följande lydelse.

Prop.
1986/87:45

Nuvarande
lyddse

Sådan församlingsskatt enligt la gen (1961:436) om
församlingssty relse, som efter kyrkofullmäktiges beslut eller eljest
debiteras eftei-samma grunder som gälla för debi tering av kommunalskatt,
skall påföras den, som vid ingången av inkomståret icke tillhörde svenska
kyrkan och som är mantalsskriven här i rikeiför inkomslårel, efter endast
trettio procent av det för debiteringen beslämda beloppel.

I § '

Föreslagen
lydelse

Sådan församlingsskatt enligt lagen (1982:1052) om
församlingar och kyrkliga samfäUigheler, som efter kyrkofullmäktiges beslul
eller annars debiteras efler samma grunder som gäller för debitering av
kommunalskatt, skall påföras den, som vid ingången av inkomståret inle
tillhörde svenska kyrkan, efter endast trettio procenl av det för debiteringen
bestämda beloppet. Vad nu sagts gäller också den som Ullhörde svenska kyrkan
men inle varit kyrkobokjörd här i riket under någon del av Inkomslårel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas
första gången i fråga om församlingsskatt som påförs på grund av 1989 års laxering.

' Senaste lydelse 1973:932.

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs alt 25 § 2 mom., punkt 3 av
anvisningarna till 33 § samt punkterna I och 2 av anvisningarna till 50 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:45

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

25 §

2 mom.' Avdrag får icke göras för:

a) kostnad för ny-, lill- eller ombyggnad eller därmed
jämförlig förbättring å fastigheten.

b)
kostnad för reparation och underhåll som utförts i samband med sådan
ombyggnad för vilken genom preliminärt eller slutligt beslut lån eller bidrag
beviljats enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946), förordningen
(1977:332) om statligt stöd till energibesparande ålgärder i bostadshus m. m.,
kungörelsen (1974:255) om tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse, kungörelsen (1962: 538) om förbätlringslån eller bostadslånekun-gördsen
(1967:552), tUl den dd kostnaden för reparation och underhåll lillsammans
med ombyggnadskostnaden inte överstiger den i låne- eller bidragsärendet
godkända kostnaden, samt koslnad för reparalion och underhåll för vilken bidrag
har beviljats enligt förordningen (1983:974) om stafiigt räntestöd vid
förbättring av bostadshus, till den del kostnaden inte översiiger den i
bidragsärendet beräknade kostnaden.

b) kostnad för reparation och underhåll som utförts i
samband med sådan ombyggnad för vilken genom preliminärl eller slutligt beslul
lån eller bidrag beviljats enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974:
946), förordningen (1977:332) om statligt stöd lill energibesparande åtgärderi
bostadshus m. m., kungörelsen (1974: 255) om lilläggslån lill kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse, kungörelsen (1962: 538) om förbättringslån,
bostadslånekungörelsen (1967: 552) eller ombyggnadslåneförordningen för
bostäder (1986:693), till den del kostnaden för reparalion och underhåll tillsammans
med ombyggnadskostnaden inte översiiger den i låne- eller bidragsärendel
godkända koslnaden, samt kostnad för reparation och underhåll för vilken
bidrag har beviljats enligt förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid
förbättring av bostadshus, till den del kostnaden inle överstiger den i
bidragsärendet beräknade kostnaden,

c) koslnad för reparalion och underhåll av sådan
fastighet som ägs av tre

eller flera, aniingen direkt eller indirekl genom handelsbolag, och som

inrymmer eller är avsedd att inrymma bostad i skilda lägenheter åt minst

tre delägare (andelshus), i den mån den på delägare belöpande delen av

kostnaden överstiger hans andel av tio procenl av fastighetens taxerings

värde året näst före laxeringsåret,

d) kostnad för underhåll av plantering eller
trädgårdsland, i den mån

planteringen eller trädgårdslandet är att anse endast såsom tillbehör till

egen bostadslägenhet och användes förelrädesvis för ägarens personliga

trevnad.

Koslnad för underhåll av plantering eller trädgårdsland i
annat fall än nyss sagts må ej avdragas lill högre belopp än som motsvarar de
uppgivna intäkterna av planteringen eller trädgårdslandet.

' Senaste lydelse 1983:972.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:45

Anvisningar

till 33 §

3." Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor
utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt att åtnjuta avdrag icke
blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den ökning i
levnadskostnaden, som den skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund,
att han vistas utom sin vanliga verksamhetsort, såsom för hotellrum, ökad
kostnad för föda osv. Därest i tjänst, som avses i punkl 4 andra stycket av
anvisningarna till 32 §, anvisats särskild ersättning för kostnaderna, fär
avdrag dock icke äga rum. Hava jämlikt 25 S första stycket 3} taxeringslagen traktamentsersättningar
och andra ersättningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot
ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

1 första stycket avsedd ökning i I första stycket avsedd ökning i

levnadskostnaden skall, där den
levnadskostnaden skall, där den

skattskyldige
icke visar större ökning, anses hava uppgått till ett belopp motsvarande den
ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente),
dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs
motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket
fastställer för varje kalenderår ell belopp (nor mal belopp) motsvarande
största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit
förenad med övernattning skall den anses hava varat det antal dygn som motsvarar
antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernaitning skall
såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels
normalbelopp, när förrättningen varat mer än lio timmar i följd, samt två
tiondels normalbelopp, när förrällningen eljest varat mer än fyra limmar i
följd. Omfattar vistelse på en och samma orl längre tid än 15 dygn i följd,
skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i
levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppel. Vid I984-/957 års
taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin

skattskyldige
icke visar större ökning, anses hava uppgått till ett belopp motsvarande den
ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens läckande (traktamente),
dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs
motsvarar slörsta normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket
fastställer för varje kalenderår elt belopp (normalbelopp) motsvarande
största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit
förenad med övernattning skall den anses hava varat det antal dygn som motsvarar
antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernattning skall
såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels
normalbelopp, när förrättningen varat mer än lio timmar i följd, samt två
tiondels normalbelopp, när förrättningen eljest varat mer än fyra timmar i följd.
Omfattar vistelse pä en och samma orl längre tid än 15 dygn i följd, skall från
och med det sextonde dygnet säsom slörsta normala ökning i levnadskostnaden
räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984-/99 års taxeringar skall för
skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin

- Senaste lydelse 1985; 1017.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:45

arbetsplats förlagd till en och sam- arbetsplats förlagd lill en och sam

ma orl utanför den vanliga verk- ma ort
utanför den vanliga verk

samhetsorten under längre tid än samhetsorten
under längre tid än

två år för tid därefter såsom största två
år för tid därefter såsom största

normala ökning i levnadskostnaden normala
ökning i levnadskostnaden

anses ett belopp molsvarande den anses
ett belopp molsvarande den

del av normalbeloppet som avser del av
normalbeloppel som avser

kost vid förrättning som pågått kosl vid
förrättning som pågåll

längre lid än 15 dygn ökal med fak- längre
lid än 15 dygn ökal med fak

tisk kostnad för logi på arbetsorten. lisk
kostnad för logi på arbetsorten.

Vill skallskyldig visa att kostnads- Vill skattskyldig visa att kostnads

ökningen i en och samma ijänst va- ökningen
i en och samma tjänst va

rit störte än avdrag som beräknats i rit
störte än avdrag som beräknats i

enlighet med vad nu sagts, skall ul- enlighel
med vad nu sagls, skall ut

redningen avse hans samtliga för- redningen avse hans samtliga för

rättningar i nämnda tjänst under be- rättningar
i nämnda tjänst under be

skattningsåret; dock alt i fråga om skattningsåret; dock atl i fråga om

avdrag för ökning i levnadskostna- avdrag
för ökning i levnadskostna

den från och med det sextonde dyg- den
från och med det sextonde dyg

net i följd på en och samma ort eller net
i följd på en och samma ort eller

under förrättning å utrikes ort under
förrättning å utrikes ort

levnadskostnadsökningen må be- levnadskostnadsökningen
må be

räknas för varje förtätlning för sig. räknas för varie förrättning för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet
enbart på den grund, att den skatiskyldige har sitt arbete på annan ort än den,
där han har sin bostad. Har den skatiskyldige bosalt sig på annan ort än den,
där han har Ijänsl eller anslällning, eller antagit arbete, som skall ulföras
på annan ort än den, där han är bosall, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag
medgives dock för det fall, att anslällningen avser endasl en kortare tid eller
skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen
kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta till den ort, där
arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger
skallskyldig, som på grund av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där
hans familj är bosalt, därest det med avseende på makes förvärvsverksamhet,
svårighet att anskaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet
icke skäligen kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta fill den skaltskyldiges
bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes av
den skilda bosättningen. Om båda makarna äro berätfigade lill sådant avdrag,
skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning, del sammanlagda
avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagls skall, såvitt avser
makar, icke äga lUlämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

fill 50 §

l. Den skaltskyldiges skatteförmåga bedöms med hänsyn, å
ena sidan, till hans inkomsi och förmögenhel samt, å andra sidan, till vad han
kan anses ha behövt till nödvändigt underhåll för sig själv och för make och
oförsörjda barn (existensminimum). Om inte särskilda förhållanden motiverar
det skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela
beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden får anses föreligga t.ex. om
en skattskyldig under årel börjat i förvärvsarbete eller

5 ' Senaste lydelse 1984: 101.

ti Riksdagen 1986/87. I saml. Nr45

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lyddse

Prop. 1986/87:45

upphört med sådant arbete och inkomsten utslagen på hela
året därför understigit existensminimibeloppet. 1 sådana fall bör
existensminimum bedömas med hänsyn till den lid inkomsten åtnjutits.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om
existensminimum enligt de grunder som anges i det följande.

Existensminimum
i det särskilda fallel besläms med ledning av normalbelopp för
existensminimum. Normalbeloppen utgör för ensamstående skattskyldig 15.WO
kronor, för sammanlevande makar 26 600 kronor och för varje barn 6500 kronor
multiplicerade med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i oktober månad året före inkomslårel och prisläget i
oktober 1980. Förändringarna i det allmänna prisläget skall därvid beräknas på
grundval av konsumentprisindex. Normalbeloppen skall avrundas uppåt till helt
hundratal kronor. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga
levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till
normalbeloppen.

Existensminimum
i det särskilda fallel besläms med ledning av normalbelopp för
existensminimum. Normalbeloppen utgör för ensamstående skattskyldig 22 900
kronor, för sammanlevande makar 39 700 kronor och för varje barn 14600 kronor
multiplicerade med det lal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i oktober månad årel före inkomståret och prisläget i
oktober 1985. Förändringarna i det allmänna prisläget skall därvid beräknas på
grundval av konsumentprisindex. Normalbeloppen skall avrundas uppåt till helt
hundratal kronor. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga
levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till
normalbeloppen.

Normalbeloppen
för existensminimum är i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst
huvudsakligen hänför sig lill förvärvskällan tjänst.

Vid
bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall såsom
inkomst av tjänst upptas den skattskyldiges bruttointäkter - inklusive biinkomster
- minskade med sådana nödvändiga utgifler för inkomstens förvärvande som är
avdragsgilla vid taxeringen, t.ex. avgifter för sjuk-eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, avgifier som den
skattskyldige har erlagt i samband med tjänsten för egen eller efterlevandes
pensionering på annat sätt än genom försäkring, eller kostnader för resor till
och frän arbetet. Beslår inkomsten av sådan livränta som avses i 32 § 2 mom.
skall livräntan inräknas i inkomsten med oreduceral belopp. Även sådan
livränta till följd av person-

Vid
bestämning av avdrag för nedsatt skalleförmåga vid existensminimum skall såsom
inkomst av tjänst upptas den skallskyldiges bruttointäkter — inklusive biinkomster
— minskade med sådana nödvändiga utgifter för inkomstens förvärvande som är
avdragsgilla vid laxeringen, t.ex. avgifier för sjuk-eller
olycksfallsförsäkring som tagils i samband med Ijänst, avgifier som den
skallskyldige har eriagt i samband med tjänsten för egen eller efterlevandes
pensionering på annat sätt än genom försäkring, eller kostnader för resor till
och från arbetet. Består inkomsten av sådan livränta som avses i 32 § 2 mom.
skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Även sådan livränta
lill följd av person-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 45

skada som inte är av skattepliktig skada som inte är av skattepliktig

natur skall inräknas i inkomsten. natur skall inräknas i inkomsien.

Vid bestämning av avdrag för ned- Vid bestämning av avdrag för ned

satt skatteförmåga vid existensmi- satt skatteförmåga vid existensmi

nimum skall hänsyn vidare tas till nimum skall hänsyn vidare tas till

om den skattskyldige uppburit skal- om den skattskyldige uppburit skat

tefri ersättning på grund av sådan tefri ersättning på grund av sådan

kollektiv sjukförsäkring som avses i kollekliv sjukförsäkring som avses i

32 § 3 mom. iredje stycket, punkl 32 § 3 mom. tredje stycket, punkt

16 av anvisningarna till 21 § eller 16 av anvisningarna till 21 § eller

punkt 11 av anvisningarna till 28 §. punkl 11 av anvisningarna till 28 §.

Barnbidrag medräknas inte i in

komsten.

När frågan om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid
existensminimum bedöms skall särskild vikt läggas vid att inkomstförhållandena
uppskattas på ett riktigt sätt, speciellt med hänsyn lill omfattningen av
eventuella naturaförmåner och deras värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt
skall den skaltskyldiges existensminimum anses ha understigit normalbeloppet i
motsvarande mån, t. ex. om han är ogift och har hafl gemensamt hushåll med
anhöriga eller andra eller om han har haft särskilda förmåner i form av billiga
livsmedel eller andra liknande förmåner. I regel torde det inte finnas
anledning all bevilja avdrag för nedsalt skatteförmåga vid existensminimum åt s.
k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Ej heller får avdrag medges om den
skattskyldige ägl tillgångar. Härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler
och kläder, arbetsredskap, en mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet
osv. A andra sidan fär existensminimum beräknas ha överstigit normalbeloppet om
den skatiskyldige haft ulgifter för underhåll av make och barn som han inte
levt tillsammans med under beskattningsåret. Existensminimum för den
skattskyldige får även i andra fall bestämmas högre än normalbeloppet, om det
är motiverat av särskilda skäl.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut
av den lokala skattemyndigheten fåll befrielse från eller nedsätlning av den
preliminära skatten på grund av nedsatt skalteförmåga vid existensminimum, bör
vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga
avvikelse inle ske från det av den lokala skattemyndigheten fastställda
existensminimibeloppet, om inte nya omständigheter framkommit. Som exempel på
sådana omständigheter kan nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, som den
lokala skaltemyndigheten saknat kännedom om, eller att den skaltskyldiges
ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efler den lokala skaltemyndighetens beslul.

Om den skallskyldige inle har haft högre inkomst än det
för honom beräknade existensminimibeloppet och detla beror på sådana
förhållanden som anges i 50 § 2 mom. tredje slycket, bör avdrag för nedsatt skalteförmåga
medges med så stort belopp atl den skatiskyldige inte påförs beskattningsbar
inkomst. Har den skattskyldige rätt lill skattereduktion enligt 2 § 4 mom.
uppbördslagen (1953:272), skall detta beaktas då avdragel för nedsall
skatteförmåga beräknas.

Är inkomsten högre men inte så stor, alt inkomsten minskad
med skallen uppgår lill existensminimum, bör avdrag för nedsatt skalteförmåga
beviljas med så stort belopp, att slörre skatt inte kommer atl tas ul än att

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:45

inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av
existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall även anses föreligga om den skatiskyldige
på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller annars av psykiska skäl
har svårt atl förvärva normal arbetsinkomst.

2. Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke
obetydlig del utgjorts av folkpension iaktlages följande. Som folkpension
räknas icke barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en
icke obelydlig del av den skaltskyldiges inkomst, om den uppgått lill minst
6000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som
folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969:
205) om pensionstillskott föreinlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för
avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till
storleken av den skaltskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om slallig
inkomstskatt. Överstiger denna inkomst inte visst högsta belopp, skall
avdraget beräknas till vad som behövs för all den skallskyldige inte skall
påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 7500 kronor. Detla högsta
inkomstbelopp moisvarar laxerad inkomsi för skatlskyldig som under beskattningsåret
inte haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2 § lagen om
pensionstillskott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp
som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas del högsta
inkomstbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procent av
basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med ulgångspunkl från en
pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller
också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit
folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension och
under återstoden av årel uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift
vars make saknar folkpension.

" Senaste lydelse 1985:405.

Avdraget
skall i första hand beslämmas med hänsyn till slorieken av den skaltskyldiges
taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger
denna inkomst inle vissi högsia belopp, skall avdragel beräknas fiU vad som
behövs för att den skatiskyldige inle skall påföras någon statligt
beskattningsbar inkomst. Detla högsta inkomslbelopp motsvarar taxerad inkomst
för skattskyldig som under beskattningsåret inte haft annan inkomst än ålderspension
enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och
pensionstillskott enligt 2 § lagen om pensionstillskott. För gift
skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars
make uppbär folkpension, beräknas del högsta in-komstbeloppel med utgångspunkt
från en pension utgörande 78,5 procent av basbeloppet. För övriga
skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 96 procenl
av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig
under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som
tillkommer gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av årel uppburil
folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1986/87:45

öm
skatlskyldigs statligt laxerade inkomsi överstiger det högsta inkomstbeloppet
enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarande 66 2/3
procent av taxerad inkomst mellan det belopp vid vilkel högsta extra avdrag
utgår och ell belopp som är 3 basenheter störte, med 40 procent av taxerad
inkomst inom ett därpå följande inomstskikl av 1,5 basenheters bredd och med 33
1/3 procent av taxerad inkomsi därutöver.

Del
avdrag som beräknas med hänsyn till skatlskyldigs statiigl laxerade inkomst
jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000 kronor. Om
förmögenhetsvärdet överstiger 150000 kronor, skall avdrag inte medges.
Fastighet, som avses i 24 § 2 mom., samt sådan bostadsbyggnad med fillhörande
tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skattskyldige, skall
inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som moisvarar 1/10 av skillnaden
mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens och tomtens taxeringsvärde årel
före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten respeklive i
bostadsbyggnaden och tomten i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor.
Är skillnaden större beräknas värdel till 25 000 kronor jämle den del av
skillnaden som överstiger 250000 kronor. Vid beräkning av hur slort lånat
kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses
belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och
tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdel av liUgångarna i
förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skatiskyldige eller
hans make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna endasl
för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör sladigvarande
bostad för den skatiskyldige.

Här
ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda
omständigheter föranleda det.

Vid
beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i 52 § 1
mom. sista stycket.

Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1987 och lillämpas första gången vid 1988 års laxering.
Äldre beslämmelser i 25 § 2 mom. skall dock tillämpas i fråga om kostnad som
har nedlagts före ikraftlrädandet.

3 Förslag till Prop. 1986/87:45

Lag om ändring i lagen (1986: 473) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen
(1928:370) i paragrafens lydelse enligt lagen (1986:473) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19§

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljesi på gmnd av giftorätt tUlfallit
make eller vad som förvärvals genom arv, testamente, fördel av oskifi bo eller
gåva;

vinsl vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i
andra fall än som avses i 35 § 3-4 mom.;

vinst i svenskl lotteri eller vinsl vid vinstdragning på
här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinsl i utländskt
lotteri eller vid vinsldragning på utländska premieobligationer, som uppgår
till högsl 100 kronor;

ersällning, som på gmnd av försäkring jämlikt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
lagen (1976: 380) om arbelsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen gmndas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för
år eller ulgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller
särskild förfallning, som utgått annorledes än på gmnd av sjukförsäkring, som
nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbele eller under
militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp
för år, ävensom ersällning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit
någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock atl
fill skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av
livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § I eller 2 mom., så
ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet
undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring
och avser förlorad inkomsi av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligl
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio
dagarna av den tid den skadade är arbelsoförmögen och beräknas så att
ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga
dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av
försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på
egendom, dock

all skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på

jordbruksfastighet, byggnad pä faslighet som avses i 24 § 1 mom., byggnad

som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdel av

markanläggning som får dras av genom åriiga värdeminskningsavdrag, dels

i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller

skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till inläkt av 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse Prop. 1986/87:45

fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen
eljesi moisvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för
faslighet eller rörelse;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som
utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sädan
sjuk- eller olycksfallsförsäkring som lagits i samband med tjänsl, samt
vinstandel, som ulgåll på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på
grund av skadeförsäkring, för vilken rält till avdrag för premie icke
förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning ål
smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor
eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämföriig periodisk
intäkt, som icke utgör vederiag vid avyttring av egendom, i den mån givaren
enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad lill
avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid un- stipendium som är avsett för

dervisningsanstalter eller eljesi av- mottagarens
utbildning och inte utsedda för mottagarens utbildning; gör ersättning
för arbete som har

ulförls eller skall ulföras för utgivarens räkning:

studiestöd enligl 2, 3 eller 4 kap. studiestöd enligt 3 eller 4 kap.

sludiestödslagen (1973:349), inter- studiestödslagen
(1973:349), inler

nalbidrag, återbetalningspliktiga nalbidrag,
återbetalningspliktiga

sludiemedel och resekostnadser- sludiemedel
och resekostnadser

sällning enligl 6 och 7 kap. samma sättning
enligl 6 och 7 kap. samma

lag samt sådant särskilt bidrag vil- lag
samt sådanl särskilt bidrag vil

ket enligl av regeringen eller slallig ket
enligt av regeringen eller statlig

myndighel meddelade bestämmel- myndighet
meddelade bestämmel

ser utgår till deltagare i arbetsmark- ser
ulgår lill deltagare i arbetsmark

nadsutbildning samt med dem i frå- nadsutbildning
saml med dem i frå

ga om sådant bidrag likställda, och ga
om sådant bidrag likställda, och

äger i följd härav den bidragsberät- äger
i följd härav den bidragsberäl

tigade icke göra avdrag för koslna- tigade
icke göra avdrag för kostna

der som avsetls skola bestridas der som avsetls
skola bestridas

med bidrag av förevarande slag; med bidrag
av förevarande slag;

allmänt barnbidrag; allmänl barnbidrag och förlängt

bambidrag:

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall eriäggas skatl
enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshelsnämnd med
bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om
allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § samma lag som
utgör ersäitning för merkostnader saml hemsjukvårdsbidrag, som utgår av
kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunall bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om husirulillägg
och kommunaU bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bosladslUlägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976:263) om
statliga bostadsbidrag till barnfamiljer eller förordningen (1976: 262) om staiskommunala
bostadsbidrag;

11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:45

ersättning
som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som —
utan att del skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller annan myndighel,
om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersäitning för lidsspUlan;

sådan
gottgörelse för ulgifl eller kostnad som arbelsgivare uppburit från personalstiftelse
ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid laxering, vid försia lillfälle
dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse
som arbelsgivare uppburil från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej
ägt andra medel för atl lämna goitgörelsen än sådana för vilka avdrag icke
åtnjutils vid avsättning tUl sliftelsen;

inläkler
av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skallskyldige själv
plockat tUl den del iniäkterna under ell beskattningsår inte överstiger 5 000
kronor, såvida iniäkterna inte kan hänföras lill rörelse som den skattskyldige
driver eller utgör lön eller liknande förmån;

ränta
enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § I och 2 mom., 69
a § tredje stycket eller 75a § fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 36 § 3
mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20 § lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beiräffande vissa
uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter eller 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.

Beträffande
vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, yrkesfiskare m.fl. gäller
särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna lill 21 § och i punkt 11 av anvisningama
till 28 §.

(Se
vidare anvisningarna.)

12

4 Förslag
till Prop. 1986/87:45

Lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig
fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984: 1052) om stafiig
fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§' Faslighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a)
2 procenl av
taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § I mom. kommunalskallelagen
(1928: 370) och fastigheten utgör hyreshusenhel,

b)
2 procenl av en
iredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 1
mom. kommunalskallelagen och fastigheten utgör småhusenhet,

c)
1,4 procenl av
en Iredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 2
mom. kommunalskattelagen,

d) 1,4 procent av taxeringsvärdet om intäkt av
fastigheten beräknas

enligt 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och fastigheten

ulgör hyreshusenhel,

e) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om
intäkt av fastigheten

beräknas enligt 2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt och fastigheten

ulgör småhusenhet,

f) 2 procenl av bosladsbyggnadsvärde och lomtmarksvärde
avseende

hyreshus på lantbmksenhet,

g) 2 procent av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärde och
lomtmarks

värde avseende småhus på lantbruksenhet,

h) 2 procenl av taxeringsvärdet om hyreshusenhel enligt 4
kap. 11 § andra stycket faslighelstaxeringslagen (1979: 1152) skall ha
beskattningsnaturen jordbmksfaslighet,

i) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om
småhusenhet enligl 4 kap. 11 § andra slycket faslighelstaxeringslagen skall ha
beskattningsnaturen jordbruksfastighet,

j) 2 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten
utgör inläkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och fastigheten utgör
hyreshusenhet,

k) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt
av fastigheten utgör intäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och
fastigheten utgör småhusenhet.

Till den del laxeringsvärdei av en fastighet, som ägs av
sådan inländsk eller utländsk livförsäkringsanstalt som avses i 2 § 6 mom.
lagen om statlig inkomstskatt, belöper på verksamhet avseende sådana
pensionsförsäkringar eller avgångsbidragsförsäkringar som nämns i 2 § 6 mom. trejde
slycket samma lag, skall dock procenttalet, i stället för vad som därom
föreskrivs i försia stycket j eller k, uigöra 1,4.

Om faslighelsskall skall beräknas enligt olika grunder för
skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av
fastighetsskatten för dessa delar uigöras av den del av värdet som belöper på respeklive
fastighetsdel.

År den skattskyldige frikallad från skattskyldighet för
inkomst av fastigheten, beräknas fastighetsskatten som om sådan befrielse inie
hade förelegat.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987. 13

' Senaste lydelse 1984: 1078.

Finansdepartementet Prop. 1986/87:45

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanträde den 16
oktober 1986

Närvarande: statsrådet Feldl, ordförande, saml statsråden Sigurdsen,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, S. Andersson, Bodström. Göransson, Holmberg,
Hellström. Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om lindring av församlingsskatt, vissa inkomstskattefrågor,
m. m.

1 Inledning

Den som inte lillhör svenska kyrkan får under vissa
förutsättningar församlingsskallen nedsalt. För alt få sådan nedsällning krävs
bl.a. all den skatiskyldige varit mantalsskriven här i rikel för inkomståret.
Motsatsvis leder kravel pä mantalsskrivning till atl den som inte tillhör
svenska kyrkan och som inte är mantalsskriven här i rikel inle kan få någon
lindring av församlingsskatten. Justitieombudsmannen, JO, har föreslagit alt
kravet på mantalsskrivning slopas. Även riksdagen har riklat kriiik mol delta
kriterium för skatlelindring och uttalat att regeringen bör ta upp frågan lill
behandling. Jag behandlar i det följande denna fråga.

Jag tar också upp ett par andra frågor, nämligen beskatlningen
av stipendier, behandlingen av barnbidrag vid beräkning av existensminimum och
förlängning av en specialregel om avdrag för ökade levnadskostnader vid arbete
inom byggnads- och anläggningsbranschen.

Vidare föreslår jag en teknisk följdändring av reglerna om
folkpensionärernas extra avdrag till riksdagens beslul om inkomslskallen för
åren 1987 och 1988 och ell förtydligande av bestämmelserna om beräkning av
statlig fastighetsskatt.

Slutligen föreslår jag elt kompletterande tillägg lill
bestämmelserna som begränsar fastighetsägares rätl till avdrag för reparalion
och underhåll av annan fastighet när lån eller bidrag för sådana ålgärder beviljals
enligl vissa statliga låne- och bidragsförtattningar.

2 Lindring av församlingsskatt för den som inte tillhör
svenska kyrkan

Enligt lagen (1951:691) om viss lindring i
skattskyldigheten för den som

icke tillhör svenska kyrkan skall den som vid ingången av inkomståret inle

tillhörde svenska kyrkan och som är mantalsskriven här i riket för in

komståret påföras församlingsskatt med endast 30% av det för debitering- 14

en
bestämda beloppet. Kravet på mantalsskrivning här i riket har i vissa Prop.
1986/87:45 fall fått mindre tillfredsställande konsekvenser. I fall där
personer, l.ex. medborgare i andra stater som inle är medlemmar av svenska
kyrkan, flyttar in till Sverige kan lindring av församlingsskatten inte medges
för det inkomstår under vilket inflyttning sker, eflersom kravet på
mantalsskrivning inte är uppfyllt det året. Vidare leder kopplingen till
bestämmelserna om mantalsskrivning liU atl en person som inte lillhör svenska
kyrkan och flyttar ur landet men alltjämt skall beskattas här blir påförd full
församlingsskatt — utom i de fall där inkomsterna beskattas i det för riket gemensamma
taxeringsdistriklel där kommunal inkomstskatt las ut med endast 10%.

De
konsekvenser som kravet på mantalsskrivning kan få har kriliserats i olika
sammanhang. JO har med hänvisning till vad som förevarit i ett visst klagoärende
hos honom (Jö: s diarienummer 968—1981) föreslagil atl kravet på
mantalsskrivning slopas. Även riksdagen har framhållit att kravet på mantalsskrivning
i riket för att få nedsättning av församlingsskatten är otillfredsställande (SkU
1985/86: 39, rskr 180).

För
egen del kan jag instämma i kriliken mot de nyss beskrivna effekterna av
kravet på mantalsskrivning för att skattelindring skall kunna medges. Jag
föreslår därför atl kravel slopas.

Reglerna
bör innebära att alla som inle Ullhör svenska kyrkan medges nedsättning. Vid
den närmare utformningen måste emellertid också administrativa synpunkter beaklas.
Endasl beiräffande personer som är kyrkobokförda i landet har skatlemyndighelerna
ulan särskUda efterforskningar tillgäng till uppgift huruvida vederbörande
tillhör svenska kyrkan. För att säkerställa att alla som inle tillhör svenska
kyrkan får nedsättning av församlingsskatten är det därför nödvändigl alt alla
som inle är kyrkobokförda här i landel medges sådan nedsättning. Även med en
sådan utformning krävs relativt omfallande ändringar av de administrafiva
rutinerna. De nya reglerna kan därför fillämpas först fr. o.m. 1989 års
taxering.

Förslagel
föranleder en ändring i I § lagen om viss lindring i skattskyldigheten för den
som icke lillhör svenska kyrkan. Samlidigt bör hänvisningen tiU den numera
upphävda lagen (1961:436) om församlingsstyrelse ändras till att avse den nya
lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter som ersatt den
tidigare lagen.

3 Skattefrihet för vissa stipendier

Huvudregeln
om den skatlemässiga behandlingen av stipendier ålerfinns i

19 § kommunalskattelagen (1928:370), KL. Där stadgas att stipendier fiU

studerande vid undervisningsanstalter eller som eljest är avsedda för mot

tagarens utbildning inte utgör skattepliktig intäkt. För atl stipendiet skall

bli skattefritt har i den praktiska fillämpningen krävts att stipendiet har

karaklär av gåva. Stipendier från arbelsgivare eller honom närstående

samt från uppdragsgivare till anställda resp. uppdragslagare saml stipen

dier som eljest anses vara ersättningar för någon prestation inkomstbeskat

las däremot. 15

Genom
en lidsbegränsad lagstiftning år 1983 (prop. 1982/83: 157, SkU Prop. 1986/87:45
50, rskr 366, SFS 1983:447) har emdlertid skattefriheten utvidgats. Utvidgningen
tar sikle på stipendier som ulgår för deltagande i fackliga kurser. Sådana
stipendier beskattades i praxis om mottagaren innehade ett förtroendeuppdrag
inom den fackliga organisationen trots att något anställnings- eller egentligt
uppdragsförhållande inte förelåg. Det huvudsakliga syftet med att göra dessa
stipendier skattefria var att det skulle bli möjligl för anslällda som inte har
rätt lill ledighel för sludier med bibehållen lön alt delta i fackliga kurser.

Vid
riksdagsbehandlingen av lagstiftningsfrågan bestämdes att regeln i etl
inledningsskede skulle göras provisorisk och tillämpas endast vid 1984 och 1985
års taxeringar (aUtså på stipendier som utbelalades under åren 1983 och 1984).
Bakgrunden var all riksskaiteverket, RSV, hade uttalat farhågor för att
lagstiftningen kunde komma alt missbrukas. Det förutsattes atl RSV noga skulle
följa de nya bestämmelsernas praktiska tillämpning, varefter regeringen mol
bakgrund av vunna erfarenheter fick återkomma med nytt förslag.

Reglerna
innebär alt i stället för vad som föreskrivs i 19 § KL skall gälla alt
stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inle utgör ersättning
för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning inte
utgör skattepliktig inkomst. De har tagits in i en särskild lag, lagen
(1983:447) om viss skattefrihet för stipendier enligt 19 § kommunalskallelagen
(1928:370).

I
prop. 1984/85: 23 föreslog regeringen all den provisoriska lagstiftningen skulle
förlängas två år och således gälla även vid 1986 och 1987 års laxeringar.
Anledningen var att del iinhämlats från RSV att de erfarenheler som dittills
vunnits varit av myckel begränsad omfattning och att utfallet kunde bedömas
först sedan det företagits mer ingående undersökningar. Riksdagen biträdde
förslaget i propositionen (SkU 1984/85: 11, rskr 16, SFS 1984:840). I skalteutskottets
belänkande framhölls särskilt, atl det inte framkommit något som stödde
uppfattningen att bestämmelserna missbmkats.

RSV
har därefter följt den fortsalla tillämpningen av lagen. I skrivelse till
finansdepartementet den 1 september 1986 anför RSV att inga problem rörande
lagens lUlämpning framkommil enligt vad verket erfarit. Från RSV: s sida
föreslås därför att lagstiftningen permanentas.

Jag
biträder RSV: s ståndpunkt och föreslår i enlighet därmed att den hittillsvarande
provisoriska lagsiiftningen tas in i 19 § KL. Detta får ske genom en ändring i
lagen (1986:472') om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), eflersom
ändringslagen Iräder i krafl den 1 januari 1987. Samtidigt bör en teknisk
justering göras på grund av förändringar i regleringen av det föriängda
barnbidraget.

16

4 Existensminimireglerna Prop. 1986/87:45

De
s. k. existensminimireglerna innebär atl ell särskilt avdrag i vissa fall kan
medges, om inkomsten efler skall inle räcker fill för den skaltskyldiges och
hans familjs försörjning. Möjligheterna till avdrag kan beaktas redan vid
uttaget av preliminär skatt genom jämkning av denna. Beräkningen av existensminimum
har betydelse också för jämkning av avdrag för kvarstående skall och
förbehållsbelopp vid införsel.

Reglerna
har utsatts för krifik i flera avseenden. Denna har dels rört fömtsättningarna
för tillämpning av reglerna om beräkning av existensminimum, dels
svårigheterna att uppnå en överensstämmelse mellan jämkningen vid uttaget av
preliminär skatl och beräkningen av avdrag vid taxeringen. Riksdagen har begärt
en översyn av reglerna (SkU 1983/84:50, rskr. 395), riksrevisionsverket har i
en revisionsrapport som överlämnats tUl regeringen föreslagil all institutet
slopas och JO har i ell nyligen meddelat beslut uttalat att reglerna bör bli
föremål för en översyn.

Jag
kan för egen del instämma i uttalandena att nuvarande regler inte är tillfredsställande
och att de föranleder problem vid tUlämpningen. Delade meningar föreligger om
möjligheterna atl lösa problemen inom skattesystemets ram. Min avsikt är att
låta dessa frågor bli föremål för yllerligare överväganden. De har emellerlid
samband med de mer allmänna överväganden rörande skattesystemet som kommer alt
ske inom den närmaste framtiden. Vidare bör den kartläggning rörande
socialbidragen som pågår inom socialdepartementet avvaktas. Jag avser därför
att nu endast ta upp en begränsad fråga, nämligen behandlingen av barnbidrag
inkl. flerbarns-tiUlägg vid beräkningen av existensminimum.

Existensminimum
beräknas i princip som summan av faklisk bostadskostnad, efler avdrag för
eventuellt bostadsbidrag, och ett normalbelopp som avser att täcka alla andra
levnadskostnader. Jag bortser här från all tillägg till eller avdrag från normalbeloppel
kan göras i vissa fall. Normalbeloppet för varje bam är 9800 kr. för år 1986.

Vid
beräkning av den skattskyldiges inkomster, alltså vad som står till förfogande
för alt täcka levnadskostnaderna, medräknas inle barnbidrag inkl.
flerbarnstillägg. Detta innebära» normalbeloppel för barn i praktiken uppgår tUl
summan av normalbeloppet och barnbidraget eller fill 14600 kr. för år 1986, om
del finns ell eller två barn i familjen. Finns del fler barn uiökas del
sammanlagda barnbidraget också med flerbarnstillägg och det faktiska
normalbeloppet per barn stiger med anlalet barn i familjen.

Normalbeloppet
räknas årligen upp med hänsyn till förändringen i konsumentprisindex. Det
faktiska normalbelopp som utgörs av summan av normalbelopp och barnbidrag är
emellertid beroende av förändringar i barnbidraget. Reala ökningar av
barnbidraget får fill följd att barnens behov antas öka realt, medan det antas
minska om barnbidraget inte höjs i takt med inflafionen.

Behandlingen
av barnbidrag och flerbarnstillägg vid lillämpning av reglerna om
existensminimum har kritiserals såväl av JO som av familjeekonomiska kommiitén
i betänkandet (SOU 1983:14) Barn kostar ...

17

Även
jag anser att behandlingen av barnbidrag och i synnerhet flerbarns- Prop.
1986/87:45 tillägg vid tillämpningen av existensminimireglerna är olillfredsslällande.
Jag anser därför atl barnbidrag och flerbarnstillägg i fortsättningen bör räknas
som inkomst på samma siilt som underhällsbidrag och bidragsförskoll redan gör.
Normalbeloppel för barn bör då höjas med vad som motsvarar barnbidraget för ett
barn år 1986 eller med 4 800 kr.

Normalbeloppen
ålerfinns i puinkt I av anvisningarna till 50 § KL. De i lagtexten angivna
beloppen är uttryckta i 1981 års penningvärde och har sedan räknats upp ärligen
av RSV enligt närmare bestämmelser i lagrummet. Ändringen bör göras så alt de
belopp som gäller för år 1986 las in i lagmmmet — för barn ökat med 4 800 kr. -
och alt uppräkning på grundval av förändringen i konsumentprisindex sker för år
1987.

5 Avdrag för ökade levnadskostnader vid arbete inom
byggnads- och anläggningsbranschen

Möjligheten
att få avdrag för ökade levnadskostnader under en tjänsteresa enligl den
schablonregel som återfinns i punkt 3 av anvisningarna lill 33 § KL har i
praxis tidsbegränsats lill två år. Genom ett särskilt stadgande i den nämnda
anvisningspunkten har denna s.k. tvåårsregel förlängts för skattskyldiga som
arbetar inkom byggnads- och anläggningsbranschen (prop. 1983/84:68, SkU 16, rskr
106, SFS 1983:1051, prop. 1984/85:23, SkU 11, rskr 16, SFS 1984:839, prop.
1985/86:45, SkU 9, rskr 53, SFS 1985: 1017). Motivet lill alt tvåårsgränsen
utsträckts för just denna kalegori av arbelslagare är att de bor och arbelar
under speciella förhållanden. Sålunda har de sällan någon faktisk möjlighet alt
ordna fast boslad ål sig och familjen på arbetsorten utan är ofta hänvisade lill
alt bo i husvagn eller barack under den — ibland avsevärda — tid som arbelet
med elt särskilt anläggningsprojekt pågår.

Särbestämmelsen
är dock en provisorisk lösning i avvakian på resullatet av den översyn av
skattereglerna på det aktuella området som för närvarande pågår inom fmansdepartementet.
Detta arbete beräknas inle bli slulförl under innevarande år. Särbestämmelsen
skall enligt gällande regler tillämpas vid 1984—1987 års laxeringar. Jag
föreslår all den får fortsalt gillighel t. o.m. 1989 års laxering.

6 Extra avdrag för folkpensionärer

Under
våren 1986 beslutade riksdagen om ändringar av inkomstskallen för

åren 1987 och 1988 (prop. 1985/86:130, SkU 40, rskr 332, SFS 1986:507

och 508). Ändringarna innebar bl. a. alt det kommunala grundavdraget höjs

lill 9000 kr. för år 1987 (1988 års laxering) och till 10000 kr. fr. o.m. år
1988

(1989 års taxering). Samtidigt äterinförs etl stafiigt grundavdrag på samma

belopp i stället för del nuvarande nollskiktet i botten av slalsskatleskalan.

I proposilionen föreslogs också ändringar i reglerna om folkpensionärernas

extra avdrag. Förslaget innebar dels att reglerna anpassades lill den nyss 18

nämnda omvandlingen av nollskiktet till etl grundavdrag,
dels en snabbare Prop. 1986/87:45 avlrappning av det extra avdraget vid inkomsler
över pensionens miniminivå i syfte alt hindra att de sammanlagda
marginaleffekterna av skatteskala, avtrappningcn av det extra avdragel och
inkomstprövningen av det kommunala bostadstillägget (KBT) blir oacceptabelt
höga.

Förslagel avslogs av riksdagen som därvid uttalade all del
visserligen i huvudsak tillgodosåg delta syfte men innebar alt vissa
pensionärer fick en belydande försämring av sin realinkomsl efter skalt saml atl
riksdagen under höslen borde föreläggas ell nytl förslag lill avtrappningsregler
för inkomståren 1987 och 1988 som innebär att alla pensionärer får en rimlig
standardförbättring och som är anpassade till den skatteskala och det kommunala
grundavdrag som gäller för dessa inkomstår.

Regeringen
har i går beslulat inhämla lagrådets yttrande över förslag till lagomen
tillfällig förmögenhetsskatt på förmögenhel i bl.a. livförsäkringsbolag och
därvid uttalat att del därigenom skapas utrymme för åtgärder till de sämst
ställda pensionärernas förmån. Den närmare ulformningen av dessa ålgärder
kommer all las upp i budgelpropositionen. Förändringar i del extra avdragel bör
lämpligen samordnas med dessa överväganden. Reglerna om extra avdrag får därför
lämnas i princip oförändrade för inkomståret 1987 (1988 års taxering). De måsle
emellerfid anpassas lill omvandlingen av nollskiktet i statsskatteskalan till
ett gmndavdrag. Det föranleder en ändring i punkt 2 av anvisningarna till 50 §
KL.

7 Beräkning av fastighetsskatt för fastighet som ägs av
stat eller kommun

1 samband med alt den kommunala beskatlningen av juridiska
personer slopades (prop. 1984/85:70, SkU 23, rskr 110, SFS 1060 och 1061)
befriades bl.a. staten och kommunerna helt frän skyldighet att betala inkomstskatt.
Däremoi ändrades inte skyldigheten att betala slallig fastighetsskatt. Denna
skattskyldighet knöts direkt lill ägaren eller den som i vissa fall skall
likställas med ägaren. Samtidigt justerades också bestämmelserna om deklarationsskyldighet
så att staten och kommunerna skulle bli skyldiga alt avlämna självdeklaration
på grund av skattskyldigheten till fastighetsskatt trots all de var befriade
från inkomstskatt. Motsvarande gäller i fråga om skogsvårdsavgiflen.

Enligt vad
jag har erfarit råder vissa oklarheter i frågan hur fastighetsskatt skall
beräknas när den som skall betala skatten inte är skatlskyldig för inkomst av
fastigheten. Bestämmelsen i 3§ lagen (1984: 1052) om fastighetsskatt
innehåller nämligen, såvitt rör beräkningen av skatten, i vissa delar
hänvisningar till bestämmelserna i KL och i lagen (1947:576) om statlig inkomslskall
som endasl är tillämpliga på skattesubjekt som är skyldiga all betala
inkomstskatt. Detla har lell till viss tveksamhet vid tillämpningen, eftersom
reglerna i 3 § om hur skatten beräknas inte anpassats lill den efter lagens
tillkomst beslutade befrielsen från skallskyldighet för inkomst.

19

Jag
föreslår att dessa oklarheter undanröjs genom en uttrycklig bestäm- Prop.
1986/87:45 melse om att fastighetsskatt, i fall där den skattskyldige är
befriad från skattskyldighet för inkomst av fasligheten, skall beräknas som om
sådan befrielse inte förelåg. Detta förslag överensstämmer med vad som avsågs
vid lagstiftningens tillkomst. RSV har också som sin mening uttalat att reglerna
bör ges denna lolkning. 1 sammanhangei kan påpekas att bestämmelsen bara avser
skallens beräkning. Skattskyldighetens omfattning regleras i 1 § lagen om slallig
fasfighelsskatt.

8 Avdrag för reparation och underhåll

I 25§
2 mom. första slycket b KL återfinns regler som begränsar en fastighetsägares rätl
lill avdrag för kosinader för underhåll och reparation av annan fastighet.
Reglerna infördes genom lagsliftning år 1979 (prop. 1978/79: 209, SkU 11, rskr
42, SFS 1979: 1017). De innebär att omedelbart avdrag inte får göras för kostnader
för reparation och underhåll som utförs i samband med ombyggnad för vilken lån
eller bidrag har beviljals enligt vissa slatliga låne- och
bidragsförfattningar, till den del som kostnaden inte översiiger den i låne-
eller bidragsärendel godkända lånekostnaden. I stället läggs beloppet till
underlaget för värdeminskningsavdrag.

Ändringar
av regleringen av den statliga bostadslångivningen medför nu behov av en komplellering
av hänvisningarna lill de förfallningar enligt vilka de lån eller bidrag beviljals
som medför inskränkningar i avdragsrätten. Den innebär all hänvisningen i 25 §
första slyckel b KL till vissa bostadslåneförordningar även inkluderar ombyggnadslåneförordningen
för bostäder (1986:693).

9 Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättals förslag tiU

1.
lag om ändring i lagen
(1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör
svenska kyrkan,

2.
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370),

3.
lag om ändring i lagen
(1986:473) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag
om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Förslagen är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna

belydelse.

10 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

20

n
Beslut Prop. 1986/87:45

Regeringen
ansluter sig fill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslä riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagl
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 t .