Prop. 1986/87:47

Regeringens proposition 1986/87:47

om ändringar i taxeringsorganisationen

mm

Prop.

1986/87:47

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollel den 23 oktober 1986 för de åtgärder och det ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

Pä
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen
innehåller dels förslag tiU lagreglering av vissa frågor rörande
laxeringsorganisafionen, dels etl principförslag till ett nytl taxeringsförfarande.

Lagregleringen
innebär lUl alt börja med atl mellankommunala skallerätten avvecklas.
Domslolens verksamhet skall övertas av länsrätterna. Den nuvarande
mellankommunala målgruppen skall i princip fördelas mellan alla länsrätter. En
möjlighel skall dock öppnas atl till en länsrätt föra samman sådana mål frän
olika länsrätter som har nära samband med varandra. Uppgiften alt föra det
allmännas lalan i de mål som nu handläggs i mellankommunala skatterätten läggs
i princip på länsskatiemyndigheterna. Det nuvarande allmänna ombudet för
mellankommunala mål avskaffas följaktligen.

Överklaganden
fr.o.m. 1987 ärs taxering skall handläggas vid länsrätterna. Verksamhelen vid
mellankommunala skatterätten skall vara helt avvecklad den 1 juli 1988.

Vidare
föreslås all besvär av en skattskyldig över etl beskatlningsbeslul skall ges in
lill besluismyndigheten i stället för till den myndighet eller domstol som har
att pröva besvären. Besvär över beslut av en taxeringsnämnd skall dock ges in
till den lokala skaltemyndigheten. Den föreslagna regleringen föranleds av den
nya förvaltningslagen som träder i kraft den 1 januari 1987.

I
proposilionen föresläs också lagändringar med anledning av inrättandet av
länsskaltemyndigheter och några mindre ändringar som rör den förenklade
självdeklarationen.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 47

Principförslaget till etl
nyll taxeringsförfarande innebär i huvudsak föl- Prop. 1986/87:47 jande.

Taxeringsbesluten
skall enligt förslagel fattas av länsskatiemyndigheterna och de lokala
skattemyndighelerna och inte som för närvarande av taxeringsnämnderna. Men
också enligt den föreslagna nya ordningen skall del finnas en beslutsform där
förtroendevalda lekmän dellar. I varie skattemyndighet skall det nämligen
finnas en skatlenämnd, i vilken lekmän skall ingå. Skattenämndens och därmed
lekmännens medverkan vid taxeringen skall koncenlreras till ärenden där ett
behov av insyn och inflytande gör sig gällande. Lekmännen skall i försia hand
delta i beslut som avser omprövning av tidigare taxeringsbeslut. Till
ordförande i en skattenämnd skall förordnas en tjänsteman inom
skalleförvaltningen.

Möjligheterna
till omprövning av ett taxeringsbeslut föreslås bli väsentligt vidgade.
Skattemyndigheterna skall inom fem år från taxeringsårets uigång ompröva ett
beslul om den enskilde begär del. På skaltemyndigheternas initiativ skall
omprövning kunna ske inom elt år från taxeringsårets utgång. Efter
etlårsfristens utgång skall liksom för närvarande efterlaxering kunna äga rum
om den skattskyldige lämnat ett oriktigt meddelande.

Reglerna
om överklagande lill länsrätt föreslås bli anpassade lill det nya
omprövningsförfarandet. Om den skatiskyldige överklagar elt taxeringsbeslut
skall länsskattemyndighelen svara för processföringen för det allmänna. I
fråga om det allmännas räll att överklaga ett beslut av en skaltemyndighet
föresläs att en överordnad skattemyndighet skall få överklaga ell beslut av en
lägre myndighet.

Avsikten
är att riksdagen skall ta ställning till principförslagen. En reform med
detaljerade lösningar förutsätter ytterligare utredningsarbete och kan
genomföras tidigast vid 1990 års taxering.

1 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om laxeringslagen (1956:623)'

dels atl 3 och 29 §§, 105 § 2 mom. och 109 § skall upphöra
alt gälla,

dels att i 6-9, 12 och 13 §§, 16 § 4 mom., 35 §, 37 § 2
mom., 50 § 2 mom., 61 § 1 mom., 116 d § och 129 § 2 mom. ordet
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mol
"länsskallemyndighel" i molsvarande form,

dels all i 15 och 26 §§, 31 § 3 mom., 33 §, 37 § 2 mom.,
42 § 4 mom. och 46 § ordet "skattechef i olika böjningsformer skall bytas
ul mot "länsskattemyndighet" i motsvarande form,

dels att i 74 och 96 §§, 101 § 1-3 mom., 102, 115 och 116
n §§ ordel "taxeringsintendent" i olika böjningsformer skall bytas ut
mot "länsskattemyndighet" i motsvarande form,

dels att nuvarande 16 § 4 mom. och 105 § 1 mom. skall
betecknas 16 respektive 105 §,

dels att2 § 1 mom., 10, 11, 14 och I8§§,22§ 1 och 3 mom.,
24 § 2 och 3 mom., 25 och 28 §§, 37 § 1 och 5 mom., 38 § 1 mom., 42 § 1 och 2
mom., 43 § 5 mom., 51 och 53 §§, 56 § 3 mom., 57 §,61 § 2 mom., 63 och 66 a-68
§§, 69 § I mom., 72 a, 73, 75, 76 och 100 §§, den nya 105 §, 106, 116 1, 116 m,
116 o och 124 §§ samt 129 § 3 och 5 mom. skall ha följande lydelse,

dels atl del i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a §,
av följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

2§

/ mom. I denna lag förstås med

inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomstskatt och
till statlig inkomstskatt;

förmögenhetslaxering: taxering till statlig
förmögenhetsskatt;

allmän fastigheisiaxering: sådan allmän faslighetstaxering: sådan

taxering av fastighet, som enligt taxering
av fastighet, som enligt

1 kap. 7 § faslighelstaxeringslagen 1
kap. 7 § faslighelstaxeringslagen

(1979:1152) skall verkställas vart (1979:1152)
skall verkställas vart

femte år; samt annat år; samt

' Lagen omtryckt 1971: 399. 35 § 1979:490

Senaste lydelse av 37 § 2 mom. 1986:513

lagens rubrik 1974:773 42 § 4 mom. 1984:952

3 §1978:316 46 § 1980: 1086

6
§ 1978:316 50 § 2 mom. 1980:1086

7
§1981: 1110 61 § Imom. 1981:1110

8
§1981: 1110 96 §1979: 175

9
§1981: 1110 101 § Imom. 1985:406

10 §1978:316 101 § 3 mom. 1978:196

12
§1978:316 102 § 1981: 1120

13
§1978:316 105 § 2 mom. 1979: 175 16 §4 mom.
1979:490 115 §1985: 106

26 §1983:318 116 d § 1980:1015

29 §1984: 1081 116 n § 1979: 175

31 § 3 mom. 1986:467 124 § 1979: 175

33 § 1984: 1081 129 § 2 mom. 1974:773.

- Senaste lydelse 1981: 1120.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet,
som enligt 16 kap. faslighelstaxeringslagen (1979:1152) skall verkställas de
år, dä allmän fasfighelstaxering inle äger mm.

Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild
fastighelstaxering innefattas under benämningen årlig taxering.

Till den åriiga taxeringen hänförs också vad som enligt 68
§ skall antecknas i skattelängden i fråga om annat än inkomsttaxering eller
förmögenhetstaxering.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala
skatterätten, om inte annat framgår av omständigheterna.

6a §

Länsskattemyndighelen Jår förordna en tjänsteman vid
myndigheten eller vid lokal skattemyndighet (laxeringsnämndsombud) atl fullgöra
de uppgifler i en taxeringsnämnd som följer av 11 § andra stycket och 63 §
tredje stycket. Förordnandet får när som helst återkallas.

10 §'

Besvär över kommunfullmäk- Besvär över kommunfullmäk

tiges eller landstings beslut enligt tiges
eller landstings beslut enligl

7 § eller över val av ledamöier och 7
§ eller över val av ledamöter och

suppleanter i taxeringsnämnd an- suppleanter
i taxeringsnämnd an

förs hos länsstyrelsen. I fråga om förs
hos kammarrätt. I fråga om

överklagandet skall / övrigl bestäm- överklagandet
skall bestämmelser-

melserna i kommunallagen na i kommunallagen (1977: 179) om

(1977: 179) om besvär över beslut besvär
över beslut av kommunfull-

av kommunfullmäktige tUlämpas. mäktige lillämpas.

Mot länsstyrelsens beslut enligl Mol en kammarrätts beslul enligt

första stycket får lalan ej föras. Tei- första stycket fär lalan ej föras.
Ta

lan får ej heller föras mot beslul lan
får ej heller föras mol beslut

enligt 5 § eller mot länsstyrelsens enligt
5 § eller mol en länsskatte

beslut enligl 6-9 §§. myndighets beslul enligl 6-9 §§.

11 §''

Taxeringsnämndens ordförande skall, utöver vad i denna lag
annars anges, huvudsakligen ha tiU uppgifl att planera och leda nämndens
arbete. Ordföranden skall granska deklarationer och andra handlingar i den utsträckning
som behövs för en noggrann och tUlföriitlig taxering och vid behov föranstalta
om utredning i ärendena. Ordföranden får själv föredra ärende i nämnden.

Senaste lydelse 1978:316. " Senaste lydelse
1978:316.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1986/87:47

Taxeringsnämndsombudet skall biträda nämndens ordförande i
arbetet med förenklade självdeklaralioner. Ombudei får föredra ärende i
nämnden.

14 § '

Skattechefen
skall bevaka det allmännas rält i taxeringsfrågor och verka för atl laxeringarna
blir likformiga och rällvisa. Han leder och ansvarar för deklaralionsgranskningen
och annan kontroll vid laxeringen. Han skall även ansvara för alt laxeringarna
granskas i erforderlig omfallning, varvid särskUl skall uppmärksammas ojämnheter
mellan olika taxeringsdistrikt.

Skallechefen
får anlita sakkunnig för ulredning av taxeringsfråga, som kräver särskild
sakkunskap.

Om det behövs, får skattechefen kalla ordförande eller
annan ledamot av taxeringsnämnd i länet för atl av denne erhålla upplysningar.

Länsskattemyndighelen får anlita sakkunnig för utredning
av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap.

Om det
behövs, får länsskallemyndigheten kalla ordförande eller annan ledamoi av
taxeringsnämnd i länet för atl av denne erhälla upplysningar.

Riksskaiteverket
skall genom råd och anvisningar främja en riktig och enhetlig tiUämpning av
denna lag och av de skatleförfattningar, enligl vilka laxering verkställes på
sätt i denna lag sägs.

Riksskaiteverket leder och ansvarar för skatteförvaltningens
verksamhet enligt denna lag. Länsskattemyndighelen leder och ansvarar för
verksamheten i länet.

Riksskatteverket har samma befogenheter som länsskatlemyndighel
enligt 14 §,43 § 5 mom., 46, 51 och 53 §§, 61 §2 mom. och 124 § och som chef
för länsskatlemyndighel enligt 57 §.

Del
allmännas talan i ärenden enligl denna lagfors av länsskattemyndighelen. En
länsskatlemyndighel får uppdra ål en annan länsskattemyndighet alt föra del
allmännas lalan i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Etl uppdrag får ges
endast om den andra myndighelen medger del.

' Senaste lydelse 1978:316. " Senaste lydelse
1974:773.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

Riksskatteverket får la över uppgiflen all föra det
allmännas lalan i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Därvid skall vad
som är föreskrivet angående länsskatlemyndighel gälla i lillämpliga delar.

22 § / mom. Nedannämnda skattskyldiga är, om ej annal
följer av 3 mom., skyldiga att ulan anmaning fill ledning för egen laxering
avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen:

1)
aktiebolag,
ekonomisk förening, sparbank, ömsesidig skadeförsäk-ringsanstall och aktiefond
ävensom sädan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt
ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers
ekonomiska intressen,

2)
ideeU förening,
som avses i 7 § 5 mom. försia stycket lagen (1947: 576) om slallig
inkomstskatt, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under
beskattningsåret översiigii grundavdraget enligt 8 § nämnda lag,

3)
annan juridisk
person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under
beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst IOO kronor,

4)
fysisk person,
vilkens brut- 4) fysisk person, vilkens bruttointäkter
av en eller flera förvärvs- tointäkter
av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret upp- källor under beskattningsåret uppgått, om han varil
här i riket bosatl gäll, om han varit här i riket
bosalt under hela beskattningsåret och un- under
hela beskattningsåret och under denna lid icke erlagt sjömans- der denna tid icke erlagt sjömansskatt,
till sammanlagt minst 6000 skatl, lill sammanlagt minst 10000
kronor och eljest till sammanlagt kronor
och eljest till sammanlagt minsl 100 kronor, minst 100 kronor,

5)
fysisk eller
juridisk person, vilkens tillgångar av den art som anges i 3 § I mom. lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft ett
värde överstigande 400000 kronor eller, såvitt angår sädan juridisk person som
avses i 6 § 1 mom. b nämnda lag, 25000 kronor,

6)
skattskyldig,
för vilken garaniibelopp för fastighet skaU tas upp såsom skalteplikiig
inkomst,

7)
juridisk person
för vUken un- 6) juridisk person för vilken underiag
för skogsvårdsavgift eller derlag för skogsvårdsavgift eller slallig
faslighetsskatt skall fastsiäl- statlig fasfighelsskatt skall fastställas,
las.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons
deklarationsskyldighet enligt punktema 2)-5) skaU hänsyn icke tagas fill sådan
inkomst eller förmögenhel, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke
är skattskyldig enligt kommunalskallelagen (1928: 370), lagen om stathg
inkomstskatt eUer lagen om statlig förmögenhetsskatt.

' Senaste lydelse 1984: 1081.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

Har
makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt
tillsammans under större delen därav, var för sig hafl inkomsi eller
förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn tiU
makarnas sammanlagda inkomsi och förmögenhet.

Skall
skatlskyldig enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet,
som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas vid
deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid
tillämpning av vad i första slycket vid 4) är siadgal, skall svensk medborgare,
som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt,
svensk permanent delegation hos mellanstallig organisation eller lönat svenskt
konsulat eller beskickningens, delegaiionens eller konsulatels betjäning och
som på grund av sin tjänsl varit bosatl utomlands, anses ha varit bosatl här i
riket. Detsamma skall gälla sådan persons make saml barn under 18 år, om de har
varit svenska medborgare och har bott hos honom. En person, som under
beskattningsåret har tillhört främmande makts beskickning eller lönade
konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning, som
inte har varit svensk medborgare och som inte var bosatt här i riket när han
kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller beskickningens eller
konsulatels betjäning, anses däremot vid tillämpningen av vad i första stycket
vid 4) är stadgat inle ha varil bosall här i rikel. Detsamma skall gäUa sådan
persons make, barn under 18 är och enskilda tjänare om de har bott hos honom
och inte har varit svenska medborgare.

I
fräga om deklaralionsskyldighel för dödsbo efler skattskyldig, som har avlidit
under beskattningsåret, skall lillämpas vad som skulle ha gällt för den
avlidne.

3
mom. Skatlskyldig, som uppburil folkpension, är med undantag som anges i andra
stycket skyldig atl utan anmaning avlämna självdeklaration endast om hans
bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året varit större än belopp
molsvarande intäkten för skattskyldig, som under beskattningsåret inte haft
annan intäkt än ålderspension enligt 6 kap. 2 § försia stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring och pensionslillskolt enligt 2 § lagen (1969:205) om
pensionstillskott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp
som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas intäkten med
utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procenl av basbeloppet. För övriga
skattskyldiga beräknas intäkten med utgångspunkt frän en pension utgörande 96
procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller ocksä för gift
skatlskyldig som under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med
belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden
av året uppburU folkpension med belopp som tUlkommer gift vars make saknar
folkpension. Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension,
förtidspension, änkepension och hustmtillägg. Som folkpension räknas inle
barnpension eller vårdbidrag.

Bestämmelserna
i försia slycket Bestämmelserna i första slycket

gäller
inle om den skattskyldiges gäller inte om den skattskyldiges

make
är skyldig att utan anmaning make är skyldig att utan anmaning

avlämna
självdeklaration, om den avlämna självdeklaration eller om

skatiskyldige
har varit bosatt i rikel den skatiskyldige har varit bosall i

endasl
en del av beskattningsåret rikel endast en del av beskatlnings-

*
Senaste lydelse 1983:971. 7

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:47

eller om
garaniibelopp för faslighel skall upptagas såsom skaileplikiig inkomsi för
honom. Bestämmelsen gäller inte heller i fråga om ogift skattskyldig om hans
skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 90000 kronor och i fräga om
gift skattskyldig om makarnas gemensamma skattepliktiga förmögenhetstillgångar
översiiger 180000 kronor.

ärel.
Bestämmelsen gäller inte heller i fråga om ogift skattskyldig om hans
skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 90000 kronor och i fråga om
gift skattskyldig om makarnas gemensamma skattepliktiga förmögenhetstUlgångar
överstiger 180000 kronor.

24 § 2 mom.'* Fysisk person får, om inle annat följer av 3
mom., avlämna förenklad självdeklarafion, om vad som skall redovisas i fråga om
intäkter och avdrag avser endast

1. inkomst av annan faslighet beträffande högst tvä
fastigheter vilka den

skallskyldige innehaft hela beskattningsåret och för vilka dels intäkten

skall beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskallelagen (1928:370), dels

taxeringsvärde har bestämls för beskattningsåret,

2.
inkomst av
tjänst samt intäkten utgått i pengar och annat avdrag än som avses i 33 § 2
mom. kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten,

3.
inkomst av
kapital samt avdrag för kostnader yrkas endast för ränla och inläklen utgörs av

a) ränta eller

b) utdelning pä svenska aktier och
andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar,

a)
ränta,

b)
utdelning
pä svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar
eller

c)
sådan
förmån av faslighel som skall las upp som skaileplikiig inläkt enligt punkl 2
andra stycket av anvisningarna Ull 38 § kommunalskallelagen och förmånen inle
har överlåtits under beskattningsåret,

4.
allmänt avdrag
för underhåll av icke hemmavarande barn eller för avgifi för
pensionsförsäkring,

5.
sådanl avdrag
för nedsatt skalteförmåga som avses i 50 § 2 mom. andra eller Qärde stycket
kommunalskallelagen.

3 mom.° Förenklad självdeklaration får inle avlämnas, om

1. den skattskyldige eller den med vilken den
skattskyldige skall sam

taxeras inte varit bosatt här i riker. under hela beskattningsåret,

2.
den
skattskyldige under beskattningsåret haft inkomst av anstäUning i utlandet
eller annars från ufiandel hafl inkomst eller vid utgången av beskattningsåret
där ägl skattepliktig förmögenhet,

3.
den skattskyldige
under beskattningsåret varit skyldig all betala sjömansskatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt.

' Senaste lydelse 1985:406. '" Senaste lydelse
1985:406,

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:47

4. den skattskyldige är företagsledare
i fåmansförelag, närstående fill sådan person eller delägare i fåmansförelag
eller

5. den skattskyldige skall samtaxeras
med person som är skyldig att i självdeklaration lämna uppgifl om inkomst av
rörelse eller jordbmksfastighet eller av annan fastighet, för vilken
intäkten skall beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattdagen (1928: 370).

4.
den
skattskyldige är företagsledare i fåmansförelag, närstående lill sådan person
eUer delägare i fåmansförelag,

5.
den
skatiskyldige skall samtaxeras med person som är skyldig att i
självdeklaration lämna uppgift om inkomsi av rörelse eller jordbmksfastighet
eller av annan fastighet, för vUken intäkten skall beräknas enligt 24 § 1
mom. kommunalskallelagen (1928: 370) eZ/er

6.
den
skattskyldige skall redovisa sådanl räritelillägg som avses i 10 § 6 mom.
fjärde slyckel lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

25 §" Allmän självdeklaration skall uppta

1)
den
skaltskyldiges namn och posiadress, hemortskommun, där sådan finnes, och
hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom utfärdad skattsedel å
preliminär skatt för årel näst före taxeringsåret ävensom beträffande
utlänning nationalitet, beträffande ufiändsk juridisk person det land, där
styrelsen haft silt säle, saml beträffande skattskyldig, som allenast under
någon del av beskattningsåret varil i riket bosatt, uppgift om den tid, han
sålunda haft bostad härstädes,

2)
alla
förvärvskällor, beiräffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret åligger
den skatiskyldige; och skall därvid i fräga om förvärvskälla, i vilken
skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av den
skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde året
näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten
åsatl, dess eljesi antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest
fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller
fastigheten ingått däri endast till viss del, hum lång lid eller till vilken
del fastigheten sålunda ingåtl i förvärvskällan,

3)
de intäkter och
de avdrag, som äro att hänföra lill varie förvärvskälla, dock alt ersättning,
som enligt bestämmelserna i 37 § 1 mom. l.g) icke behöver upptagas i
kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,

4)
de allmänna
avdrag, som den skattskyldige yrkar få fillgodonjuta vid taxeringen,

5)
den
skattskyldiges tillgängar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att
förmögenheten icke uppgär till skalleplikligl belopp, dock endasl om och i den
mån skattskyldighet för förmögenhel åligger honom,

6) beloppel av den preliminära 6) beloppet av den preliminära

skalt, som genom skatteavdrag er- skatt,
som genom skatteavdrag er

lagts för året näst före laxerings- lagls
för året näst före taxerings

året, ävensom året,

7) garaniibelopp,

" Senasle lydelse 1986:513.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:47

7) om
deklarationen avser få

mansförelag, delägares eller honom

närstående persons namn, person

nummer och adress och i förekom

mande fall akfie- eller andelsinne

hav tillika med angivande av röst

värde, om olika röstvärden före

komma, dock att uppgifter icke be

höva lämnas för närstående person,

som ej uppburit ersällning från,

träffat avtal eller hafl annat därmed

jämförligt förhållande med förela

gel,

8) ränletillägg som skall beaktas

vid fastställande av underlag för

tilläggsbelopp.

8)
om
deklarationen avser fåmansförelag, delägares eller honom närstående persons
namn, personnummer och adress och i förekommande faU aktie- eller andelsinnehav
fillika med angivande av röstvärde, om olika röstvärden förekomma, dock atl
uppgifler icke behöva lämnas för närslående person, som ej uppburit ersällning
frän, träffat avtal eller hafl annal därmed jämföriigt förhållande med företagel,

9)
räntefillägg
som skall beaklas vid fastställande av underlag för tilläggsbelopp samt
grunderna för beräkning av räntetilläggel.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de
uppgifter, som för särskilda fall föreskrivs i denna lag eller som erfordras
för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl lagen (1962: 381) om allmän
försäkring eller för beräkning av skogsvårdsavgifi enligt lagen (1946: 324) om
skogsvårdsavgift eiler fastighetsskatt enligl lagen (1984: 1052) om statlig
faslighetsskatt.

Om skatlskyldig skall taxeras för barns eller annans
förmögenhet, skall uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola ulföras i
hela kronlal så att överskjutande öretal bortfalla.

28 §'-Förenklad självdeklaration skall uppta

1)
den
skattskyldiges namn, personnummer, postadress och hemortskommun,

2)
de uppgifter
som behövs för all beslämma huruvida den skattskyldige skaU samtaxeras eller
inle,

3)
de intäkter och
avdrag som är att hänföra tUl inkomst av annan fastighet, varvid särskilt skall
anges fastighetens taxeringsvärde för beskattningsåret,

4) de intäkter som är alt hänföra till
inkomst av tjänst och som den skatiskyldige inte har fått meddelande om enligt
37 § 5 mom., med undanlag av ersättning som enligt 37 f' 1 mom. 1 g inte behöver
las upp i kontrolluppgift,

5) de
inläkler som är att hänföra till inkomsi av kapital och som den skattskyldige
inte har fått meddelande om enligl 37 § 5 mom., jämfört med 8 mom. fiärde
slyckel, saml de avdrag för ränla som den skatiskyldige yrkar.

5) de
intäkter som är alt hänföra till inkomsi av kapital och som den skattskyldige
inte har fått meddelande om enligt 37 § 5 mom., jämfört med 8 mom. femte
stycket, saml de avdrag för ränta som den skattskyldige yrkar,

' Senaste lydelse 1985:406.

10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1986/87:47

6) garantibelopp, 6) sådant ränletillägg som den

skattskyldige inte har fåll meddelande om enligt 37 § 5
mom.. Jämfört med 2 mom. lionde stycket,

1) de avdrag som den skatiskyldige yrkar för underhåll av
icke hemmavarande barn, för avgifi för pensionsförsäkring eller för nedsatt
skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:
370),

8)
den
skallskyldiges skalleplikfiga lillgångar och hans skulder vid utgången av
beskattningsåret, om hans skattepliktiga förmögenhetstUlgångar uppgick lill
minsl 90000 kronor eller, om beskattningsbar förmögenhet skall beräknas gemensamt för den
skattskyldige och hans make eller barn enligl 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om staUig förmögenhetsskatt,
de sammanlagda skattepliktiga förmögenhetslillgångarna uppgick till minsl
180000 kronor,

9)
de uppgifter
som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomsi enligl lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller av fastighetsskatt enligl lagen (1984:1052) om
slallig fastighetsskatt.

Skall den skattskyldige taxeras för barns eller annans
förmögenhet, skall uppgift lämnas också om sådan förmögenhet som om den
tiUhörde den skatiskyldige. Härvid tillämpas första stycket 8.

Om uppgtftsskyldighel i fråga om skuldbelopp och långivare
föreskrivs i 25 c §.

37 §

Nuvarande
lydelse I mom. TUl ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetslaxering och
registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag,
skall varie år ulan anmaning avlämnas uppgifter (kontroUuppgifler) för del
föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

Vem
uppgiflen skall avse

Vad
uppgiflen avse

skaU

Föreslagen
lyddse 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetslaxering och
registrering av preliminär A-skatt, som har innehållils genom skatteavdrag,
skall varie är utan anmaning avlämnas uppgifter {kontrolluppgifter) för det
föregående kalenderårel enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiflen skaU Vad uppgiflen skaU

av.se

10.
Bostadsstyrdsen.

Fysisk
person som erhålUt räntebidrag eller eftergift på räntelånefordran.

Debiterad ränta, räntebidrag, eftergiven rånla eller amortering
saml lånenummer.

' Senaste
lydelse 1985: 1029.

II

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:47

5
mom." Den som har att avlämna kontrolluppgift enligt 1 mom. punklerna
1-3, 3 b—3 h, 4 a eller 1—9 skall senasl den 31 januari under taxeringsåret
tUl inkomsttagaren översända meddelande med de upplysningar som lämnas i
kontrolluppgiften.

5 mom. Den
som har atl avlämna kontrolluppgift enligt 1 mom. punklerna 1-3, 3 b-3 h, 4
aeUer7-;0 skall senasl den 31 januari under taxeringsåret tUl inkomstlagaren
översända meddelande med de upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften.

1 mom.' Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi
för registreringspliktigi fartyg skall varie år fill ledning för delägares
laxering utan anmaning avlämna följande uppgifter angående bolaget eller rederiet,
nämligen

a) för varje kommun, där deläga

re är skattskyldig lill statlig in

komstskatt och StaUig förmögen

hetsskatt: uppgift, särskilt för varje

sådan delägare, vilken uppgift skall

avfattas enligl reglerna för allmän

självdeklaration och tUlika innehål

la upplysning om den delägaren till

kommande andelen av bolagets el

ler rederiets inkomst och värdet av

hans andel eller lott i bolaget el(er

rederiet; saml

b) för varje kommun, dil någon

av bolagel eUer rederiet innehavd

förvärvskälla är all hänföra: upp

gift, avfattad enligl reglerna Jör

särskild självdeklaration, med upp

lysning tillika om den andel av in

komsten, som å varje delägare be

löper.

Åro bolagels eller rederiels samtliga delägare
skattskyldiga tiU statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt i samma
kommun, skall dock uppgifl, som i b) avses, icke lämnas för den kommunen.

Innefattar kommun flera församlingar, skola vid
avlämnande av uppgifter som ovan sägs i förekommande fall Jämväl lämnas
erforder-

1 mom.
Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för re-gislringsplikligt fartyg
skall varje är lill ledning för delägares laxering utan anmaning avlämna
uppgifler särskilt för varje delägare, angående den delägaren tillkommande
andelen av bolagels eller rederiels inkomsi och värdel av hans andel eller
lott i bolaget eUer rederiet. Uppgifterna skall avfattas och avlämnas enligt
reglema för allmän självdeklaration. Till uppgifterna skaU fogas rfe i 30 § 1
mom. första och andra slyckena nämnda handlingarna.

'"
Senaste lydelse 1985:406. " Senaste lydelse 1973: 1106.

12

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

liga uppgifter för tillämpning av bestämmelserna 1 60 §
kommunalskattelagen.

Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skola fogas i 30
§ 1 mom. första och andra styckena omförmälda handlingar.

42 §

/ mom. Har medlem av bostadsförening eller delägare i
bostadsakue-bolag under hela eller större delen av beskattningsåret helt eller
till övervägande del till annan upplåtit honom i nämnda egenskap tillkommande
lägenhet, skall till ledning för medlemmens eller delägarens laxering vane år
av föreningen eller bolaget lämnas uppgift om beloppet av medlemmens eller
delägarens inbetalningar lill föreningen eller bolaget och huru myckel därav
som ulgör kapilallillskolt.

Bostadsförening och bostadsak

tiebolag skall även lämna uppgift

angående värdel av varje medlems

eller delägares andel i föreningens

eller bolagels behållna förmögen

het beräknai på sätt anges i punkt 2

andra stycket av anvisningarna Ull

38 § kommunalskallelagen

(1928:370).

Motsvarande gäller beträffande sådan ekonomisk förening
eUer sådant akliebolag som enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna lill
38 § kommunalskallelagen likställs med bostadsförening och bostadsaktiebolag
vid inkomstbeskattningen.

Uppgifl om förmögenhetsvärde behöver inte lämnas om
föreningen eller bolaget saknar behållen förmögenhel. Skattechefen i del län
där föreningen eller bolaget har sill säle får i andra fall medge befrielse
från alt lämna uppgift om förmögenhetsvärde. Beslut som skattechefen meddelat
enligt delta siycke får inle överklagas.

2 mom. Efter anmaning åligger 2 mom. Efter anmaning åligger

det bostadsförening eller bostads- det bostadsförening
eller bostadsaktiebolag att även beiräffande aktiebolag att i den omfattning,
som andra medlemmar eller delägare i anmaningen angives, avlämna än som avses i
1 mom. i den om- uppgift angående värdet av med-fattning, som i anmaningen an-
lems eller delägares andel i för-gives, avlämna uppgift angående eningens eller
bolagets behållna värdel av medlems eller delägares förmögenhet, andel i
föreningens eller bolagels behållna förmögenhet.

' Senaste lydelse 1984: 1081. 13

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1986/87:47

5 mom.'
Chef för taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skallemyndighet saml
taxeringsintendent eller, efler hans förordnande, honom understäUd tjänsteman
är berättigad att hos den, som har mottagit uppgifler som i 1 mom. sägs, för
taxeringskontroll taga del av dessa uppgifler. Den hos vilken uppgifterna
förvaras är därvid skyldig att lämna det bilräde, som erfordras för
kontrollens genomförande.

5 mom.
Länsskallemyndighel och lokal skattemyndighet är berättigad att hos den, som
har mottagii uppgifter som i 1 mom. sägs, för laxeringskonlroll taga del av
dessa uppgifler. Den hos vilken uppgiflerna förvaras är därvid skyldig alt
lämna del biträde, som erfordras för kontrollens genomförande.

Anmaning
som avses i 22 § 2 mom., 24 § 2 mom., 31 § 2 mom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom.
samt 45 § fär utfärdas av chef för taxeringsen het, revisionsenhet eller lokal
skal lemyndighet, taxeringsnämnd, laxeringsiniendeni samt tjänsteman som
biträder taxeringsnämnden. Samma rätt tillkommer den, som verksläller
taxeringsrevision, dock all han icke får anmana någon att avlämna
självdeklaration.

Anmaning
som avses i 39 § 2 mom. utfärdas av skattechefen i del län, där den
uppgiftsskyldige är bo satl eller, efter skattechefens förordnande, av annan
tjänsteman.

1 de
fall som avses i 39 § 3 mom.,

41 §, 42 § 2 mom. samt 42 § 3 mom.

andra stycket får anmaning utfär

das av chef för taxeringsenhet,

revisionsenhet eller lokal skatte

myndighet, taxeringsintendeni

saml den som får meddela beslul

om taxeringsrevision.

Anmaning
som avses i 22 § 2 mom., 31 § 2 mom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom. samt 45 § får
ulfärdas av länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet, taxeringsnämnd, och
tjänsteman som bilräder taxeringsnämnden. Samma rätt tillkommer den, som
verkställer taxeringsrevision, dock att han icke får anmana någon att avlämna
självdeklaration.

Anmaning som avses i 39 § 2 mom. utfärdas av länsskatlemyndighelen
i det län där den uppgiftsskyldige är bosatl.

I de fall som avses i 39 § 3 mom., 41 §,42 § 2 mom. samt
42 § 3 mom. andra stycket får anmaning utfärdas av länsskatlemyndighel och lokal
skaltemyndighet.

I
anmaning, som utfärdas av chef för taxeringsenhet, revisionsenhel eller lokal
skattemyndighet, taxeringsnämnd eller taxeringsintendeni, får, utom i fall
som i 31 § 2 mom. andra stycket sägs, vile föreläggas.

" Senasle lydelse 1978:316. '" Senaste lydelse
1983:1045. " Senaste lyddse 1978:316.

I
anmaning, som ulfärdas av länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet eller
taxeringsnämnd får, utom i faU som i 31 § 2 mom. andra stycket sägs, vite föreläggas.

14

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:47

56 § 3
mom. Taxeringsrevision skaU såvitt möjligt ske på sädanl sätt och på sådan lid
att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, hos vilken revisionen
sker.

Skattechefen
äger, när det finnes påkallat, bestämma tid och plats för revisionen. Denna må
verkställas hos den, vars verksamhet skall granskas. Skall revisionen äga rum
annorstädes, skola räkenskaper och andra handlingar, som skola granskas, på
anfordran av den som skall verkställa revisionen mot kvitto överlämnas till
denne.

Den som
meddelar ell beslul om taxeringsrevision äger, när del finnes påkallat,
bestämma tid och plals för revisionen. Denna må verkställas hos den, vars
verksamhet skall granskas. Skall revisionen äga rum annorstädes, skola räkenskaper
och andra handlingar, som skola granskas, på anfordran av den som skall
verkställa revisionen mol kvitto överlämnas tUl denne.

Böcker och andra handlingar, som överlämnats för
taxeringsrevision, mä ej vara lillgängliga för annan än den som har atl
verkställa revisionen och honom underställt biträde ävensom tjänsteman, som har
att övervaka revisionens verkslällande. Handlingarna skola äterstäUas sä fort
ske kan.

Meddelande om resultatet av revisionen skall snarast
lämnas den, hos vilken revisionen skett, i vad angår hans taxering.

57 §2"

Beslut
om taxeringsrevision meddelas av skattechefen eller tjänsteman som har
erhållil uppdrag enligt 3 § andra stycket. Finner skattechefen
taxeringsrevision böra verkställas i annat län, skall han framställa begäran
därom hos skattechefen i det länet.

Beslul om taxeringsrevision meddelas av chef för
länsskatlemyndighel eller av en sådan annan kvaliflcerad tjänsteman vid myndigheten
eller vid lokal skattemyndighet som länsskattemyndighelen har gelt i uppdrag
all meddela sådana beslut. En sådan tjänsteman är granskningsledare enligt
bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgifisprocessen endasl om
länsskattemyndigheten särskilt har förordnal honom till det. Finner en
länsskatlemyndighel alt taxeringsrevision bör verkställas i annal län, skall
begäran om detta framställas till länsskattemyndighelen i del länel.

Finner
taxeringsnämnd taxeringsrevision vara erforderlig, har nämnden atl göra
framställning därom till den som får meddela beslut om taxeringsrevision.

Taxeringsrevision
skall verkställas av tjänsteman, som den, som får meddela beslul om revision,
därtill förordnar. Taxeringsrevision får även uppdragas åt annan i bokfö-

Taxeringsrevision
skall verkställas av tjänsteman, som den, som får meddela beslut om revision,
därtill förordnar. Taxeringsrevision får även uppdragas åt annan i bokfö-

-"
Senasle lydelse 1978:316.

15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

ring
och taxering sakkunnig person, ring och laxering sakkunnig person,

som därtill har
godkänts av/ärt.y.sry- som därfill har godkänts av läns-

relsen. skatlemyndighelen.

Tjänsteman
vid länsstyrelse eller Tjänsteman vid länsskattemyn-

lokal skattemyndighet, som i taxe- dighet eller lokal skallemyndighet,

ringsnämnd har deltagit i slutlig som i taxeringsnämnd har deltagit i

handläggning av taxering, fär utan slutlig handläggning av taxering, fär

hinder av - § första stycket 3 för- utan hinder av // § försia slycket 3

valtningslagen (1971:290) utföra förvaltningslagen (1986:223) utföra

taxeringsrevision rörande taxering- taxeringsrevision rörande taxering

en om särskilda skäl föreligger. en om särskilda skäl föreligger.

Detsamma gäller sädan tjänsteman Detsamma gäller sådan tjänsteman

som avses i 13 §. som avses i 13 §.

Mot
beslut om taxeringsrevision fär lalan ej föras.

61
§ 2 mom.- Sammanträde med taxeringsnämnd skall hållas inom slängda dörrar.

Föredragande
tjänsteman och Taxeringsnämndsombud, före-

suppleant
som ej har trätt i leda- dragande tjänsteman och suppleant mols slälle får
dellaga i nämndens som ej har trätt i ledamots slälle får överläggningar men ej
i dess beslut. dellaga i nämndens överläggningar

men
ej i dess beslul.

Är
den som har verkställt taxeringsrevision ej fiUika föredragande fär han
företräda inför nämnden för att lämna upplysningar i ärendet.

Skattechefen
eller tjänsteman, Länsskallemyndigheten får be-

som han har beordrat, får närvara stämma att viss tjänsteman skall få

vid sammanträde med taxerings- närvara vid sammanträde med lax

nämnd men har räll att närvara vid eringsnämnd. En sådan tjänsteman

nämndens överläggningar endasl har rält att närvara vid nämndens

om nämnden beslutar del. överläggningar endast om nämnden

beslular
det.

63 §22

Taxeringsnämnd
är beslutför med ordföranden och minsl tvä eller, i taxeringsnämnd vars
distrikt omfattar mer än en kommun, minsl tre andra ledamöter. Dock skall den
omständigheten att ledamot har all avträda vid behandling av visst ärende icke
utgöra hinder mol atl beslul fallas rörande delta ärende.

Om
del ej är påkallal av särskUd anledning att ärendet prövas av fuUsut-ten nämnd,
är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid

1)
beslut som ej innefattar
prövning av ärendel i sak,

2)
beslul om laxering ulan avvikelse
från självdeklaration eller annan av den skallskyldige till ledning för egen
taxering lämnad uppgift,

3)
beslut om taxering med
avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning
för egen taxering lämnad uppgift, om avvikelsen uppgår till högsl 2500 kronor
laxerad inkomsi.

■'
Senaste lydelse 1978:316. - Senasle lydelse 1983:976,

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

4)
beslut om
rätlelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annal
sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighel,

5)
beslul i ärende
i vilket saken är uppenbar saml

6)
avgivande av
yttrande i besvärsmål eller i annat mäl eller ärende.

Taxeringsnämnd är beslutför med taxeringsnämndsombudei ensam
vid beslul om laxering på grundval av en förenklad självdeklaration i fall som
avses i andra stycket 2.

66 a'-

Vid inkomsttaxeringen skall sär- Vid inkomsttaxeringen
skall sär

skilt iakttas atl den skattskyldige skilt iakttas att den skattskyldige

utan yrkande medges de avdrag utan
yrkande medges de avdrag

som han har rätt till enligl 33 § 2 som han har rätt till enligt 33 § 2

mom., 39 § 3 mom., 45 J, 46 § I mom., 39 §
3 mom., 46 § 1 mom.

mom. och 50 § 2 mom. Qärde och 50 § 2 mom. fjärde stycket

stycket kommunalskallelagen kommunalskallelagen
(1928:370).

(1928:370).

66 b §2" Taxering fär beslutas på grundval av en
förenklad självdeklaration ulan atl den som avgelt deklarationen underrättats
om och beretts tillfälle att yttra sig över

1. vad som från folkbokföringsmyndighet har inhämtats i fräga
om

förutsättningarna för sådan skallereduktion enligl 2 § 4 mom. uppbördsla

gen (1953: 272) som får åtnjutas av ogift skattskyldig eller

2. kontrolluppgift som den lokala 2. kontrolluppgift som den lokala

skattemyndigheten fått enligt 37 § skattemyndigheten fått enligl 37 §

och som avser inkomst av tjänst el- och som avser inkomsi av tjänsl el

ler kapital. ler kapital eller avser
ränletillägg.

Har den skatiskyldige lämnal en förenklad
självdeklaration, far taxering beslutas på grundval av denna, även om
förutsättningarna enligt 24 § 2 och 3 mom. för en sädan självdeklaration inte
föreligger i alla delar. Della gäller dock inte om uppgift skall lämnas om
inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet eller av annan fastighet, för
vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § I mom. kommunalskattelagen (1928:
370).

67 §"

Omräkning av inkomst pä grund Omräkning av inkomsi pä gmnd

av 43 § I mom. kommunalskatlda- av 43 § 1
mom. kommunalskallela

gen (1928:370) eller taxering IiU gen
(1928: 370) får inle verkställas

kommunal inkomstskatt på grund av
taxeringsnämnd. Anser nämn-

av 57 § 3 mom. samma tag får inte den
att sådan ålgärd bör vidtas skall

verkställas av taxeringsnämnd. An- skriftlig
anmälan härom göras hos

ser nämnden att sädan åtgärd bör länsskattemyndigheten,
som får

vidtas skall skriftlig anmälan härom göra
framställning i frågan hos läns-

Senaste lydelse 1985:406.

■' Senaste lydelse 1985:406.

-' Senaste lydelse 1980: 867. 17

2 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 47

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

göras hos skattechefen. Denne fär rätten. I
förekommande fall skall göra framställning i frågan hos läns-
länsskattemyndigheten överlämna rälien. I förekommande fall skall anmälan
till annan länsskaiiemyn-han överiämna anmälan tUl all- dighet för
framstäUning hos läns-männa ombudet för mellankon-i- rätlen i det länel.
Vad nu sagls gäl-munala mål för framställning hos ler också i fråga om
lillämpning av den mellankommunala skaiierälten lagen (1980: 865) mol
skatteflykt. och samtidigt underrätta skattechefen i annat län, där den
skatiskyldige taxerats till kommunal inkomstskatt. Vad nu sagts gäUer
ocksä i fråga om lillämpning av lagen (1980: 865) mol skatteflykt.

Om handläggning av framställning enligt försia slyckel och
om fullföljd av lalan mot beslut i sådan fråga skall i tillämpliga delar gälla
vad som är siadgal om besvär rörande taxering.

68 §-"

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje
skattskyldig införas i skattelängd.

I skallelängden anlecknas särskilt

dels i avseende pä statlig inkomstskatt inkomst av olika
förvärvskällor, medgivet avdrag för underskott i. förvärvskälla, sammanräknad
nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med
avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inle avser underskott i
förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomsi saml räntetill-lägg och
underiag för liUäggsbelopp,

dels beskattningsbar inkomst enligl 2 § lagen (1958:295)
om sjömansskatt och enligl 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt
det anlal perioder om Irellio dagar för vilka den skallskyldige har uppburit
sådan inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskaltenämndens beslut om
jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,

dels i avseende på kommunal inkomstskall laxerad och
beskattningsbar inkomsi,

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag
enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för
skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272),

dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller
tillämpning av progressionsbestämmelser enligl avtal för undvikande av
dubbelbeskattning,

dels uppgift om underlag, varpå skogsvårdsavgifi skall
beräknas,

dels uppgift om underiag, varpå statlig faslighelsskall
skall beräknas,

dels vinsldelningsunderiag,

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om
skalt skall utgå enligl 11 § lagen (1947: 577) om stiitlig förmögenhetsskatt.

Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomsien liU minst 6 000 kronor för ensamslående och UU sammanlagt
minst 6000 kronor för makar, som vartt gifta vid ingången av he-

-'• Senaste lydelse 1986:513.

18

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

skaltningsåret och under della år levt tillsammans, skall
den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke
uppkommer.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skaltemyndighet.
Den skall därefter såvitt gäller den årliga taxeringen anses innefatta
taxeringsnämndens beslut.

69 §

1 mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid
taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen
därför. Tillika skall till den skallskyldige sändas underrättelse om i vilka
hänseenden deklarafionen har frångåtts samt om skälen härför och om möjligheten
lill omprövning enligt 3 mom. Vad nu har sagls skall också gälla beiräffande
avvikelse från annan av skatlskyldig lill ledning för egen taxering lämnad
uppgift eller upplysning.

Undertättelse enligt första stycket fär underlåtas, om
avvikelsen leder till lägre taxering och grundas på förhållanden som anges i
högst två av följande punkter:

1.
uppenbar
felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i självdeklaralionen;

2.
uppenbar
felaktighet i fråga om 2. uppenbar felaktighet i fråga om
beräkning av inläkt av annan fastig- beräkning
av inläkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunal- het enligl 24 § 2 mom. kommunalskattdagen
(1928:370), beräkning skattelagen (1928: 370);

av avdrag enligl 45 § första stycket kommunalskattelagen
eller beräkning av garantibelopp enligt 47 § kommunalskallelagen:

3. uppenbar felaktighet i fråga

om avdrag enligt 25 § 3 mom. and

ra slycket kommunalskattelagen;

4.
uppenbar
felaktighet i fråga om 3. uppenbar felaktighet i fråga om
avdrag enligt 33 § 2 mom. kommu- avdrag
enligt 33 § 2 mom. kommunalskattelagen; nalskattdagen;

5.
uppenbar
felaktighet i fräga om 4. uppenbar felaktighet i fräga om
avdrag enligt 39 § 3 mom. kommu- avdrag
enligl 39 § 3 mom. kommunalskallelagen. nalskattdagen.

Bestämmelsen i andra slycket skall inle tillämpas, om
särskilda skäl lalar för atl den skatiskyldige underrättas enligt första
stycket. Tillämpas bestämmelsen i andra stycket skall den skattskyldige i
stället underrättas om avvikelsen genom anmärkning på skattsedeln för slullig
skall enligl de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen besiämmer.

Har taxering för inkomsi eller Har taxering för inkomst
eller förmögenhel åsatts skatlskyldig, förmögenhel åsatts skatlskyldig, som
icke avgivit deklaration, skall som icke avgivit deklaration, skall

" Senasle lydelse 1983:976. 19

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1986/87:47

underrättelse
om taxeringen sändas lill den skattskyldige, dock att sådan underrättelse icke
är erforderlig, då den som i fastighetslängden för årel näst före
taxeringsåret upptagUs såsom ägare till fastighet åsältes allenast taxering
till kommunal inkomslskall för garantibelopp för fastigheten.

underrättelse
om taxeringen sändas till den skattskyldige.

Har
laxering för inkomsi eller förmögenhel som har beslutats av taxeringsnämnd
icke införts i skattelängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering
införts för annim än den taxeringen avseit eller eljesi uppenbarligen införts
felaktigt i sådan längd, får länsstyrelsen eller den lokala
skattemyndigheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har
beskattningsbar inkomsi enligt 2 § lagen (1958: 295) om sjömansskatt eller
enligl 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det anlal
perioder om trettio dagar för vilka skallskyldig uppburit sådan inkomst
ändrals, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Länsstyrelsen eller den lokala skaltemyndigheten får
vidare, om inte särskUda skäl lalar för att länsrätten bör avgöra frågan,
besluta om rättelse av taxeringen i den mån denna blivit oriklig lill följd
av

Har laxering för inkomsi eller förmögenhet som har
beslutats av taxeringsnämnd icke införts i skallelängd inom föreskriven lid
eUer har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljesi
uppenbarligen införts felaktigt i sådan längd, får länsskallemyndigheten
eller den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av längden i denna
del. Har beskattningsbar inkomsi enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt
eller enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller del antal
perioder om trettio dagar för vilka skatlskyldig uppburit sådan inkomst
ändrats, skall myndighelen vidtaga härav belingad rättelse av längden.

Länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten
får vidare, om inte särskilda skäl lalar för att länsrätten bör avgöra frågan,
besluta om rättelse av laxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av

1)
uppenbar
felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fräga om
uppgift till lednifig för påförande av skogsvårdsavgifi eller stafiig
fastighetsskatt eller om fastighets taxeringsvärde.

3)
uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt
24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), beräkning av avdrag enligt 45 §
kommunaf skallelagen eller beräkning av garantibelopp enligt 47 § kommunalskattdagen,

2» Senaste lydelse 1986:513.

3)
uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt
24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370),

20

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

4)
uppenbar
felaktighet i fråga om schablonavdrag för egenavgift och avstämning av sådanl
avdrag eller avdrag som annars medges skattskyldig utan särskild utredning,

5)
uppenbar
felaktighet i fråga om 5) uppenbar felaktighet i fråga om
avdrag, vars rälla belopp framgär avdrag, vars rätta belopp framgår av
debitering eller avräkning enligl av debitering,

46 § 4 mom. kommunalskallelagen av aUmänt avdrag,

6) uppenbar felaktighet i fråga om 6) uppenbar felaktighet i fråga om

grundavdrag eller avräkning enligl grundavdrag,

50 § 3 mom. andra slycket kommunalskattdagen av sådanl avdrag,

I) uppenbar felaktighet i fråga om sådana
förutsättningar för skattere

duktion, som enligt 68 § skall antecknas i skattelängd,

9) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av makars och
hemmavarande barns förmögenhet enligt 12 § lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt,

II) uppenbarligen för lågl avdrag enligt 50 § 2 mom.
Ijärde slycket

kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig

inkomstskatt.

Länsstyrelsen eller den lokala Länsskattemyndighelen eller den

skattemyndigheten får ocksä, om lokala skattemyndigheten får ock-

inle särskilda skäl talar för alt läns- så, om inte särskilda skäl talar för

rätten bör avgöra frågan, besluta att länsrätten bör avgöra frågan, be-

om rättelse av taxeringen i de fall sluta om rättelse av taxeringen i de

då denna uppenbariigen bUvil för fall då denna uppenbarligen bhvit

hög till följd av för hög till följd av

1)
att den
skatiskyldige pä grund av ett felaktigt eller ofullständigt underlag, som
lämnats av annan än honom själv, har taxerats för en intäkt som han inte har
haft,

2)
att den
skattskyldige först efter laxeringsperiodens uigång har styrkt sin rätt till
ett i självdeklarationen eller hos taxeringsnämnden yrkat avdrag,

3)
atl
taxeringsnämnden inte har prövat uppgifter som varit tillgängliga för
skattemyndighelerna,

4)
att den
skattskyldige först efter laxeringsperiodens uigång yrkat avdrag enligt 46 § 2
mom. första slyckel 3 kommunalskattelagen.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndighelen
även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens
taxering i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av maj månad året efter laxeringsåret fär
rättelse enligt denna paragraf beslutas endasl om anmärkning i fräga om
felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den
som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande
inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligl
andra eller fjärde stycket höjning av taxering, skaU den skattskyldige beredas
tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rätlelse som den skattskyldige
har yrkat,

skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor 21

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:47

tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4
mom. föreskrivs i fråga om underrättelse beiräffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslul i fråga om rättelse enligt denna paragraf
förs genom besvär över den taxering som avses med rältelsebeslutet.

73 § 2

Talan mol taxeringsnämnds beslul föres genom besvär hos
länsrätten.

År förvärvskälla i fråga om beskattningsort att hänföra
till skilda län, skaU dock den meUankommunala skatterätten pröva besvär rörande
laxering av den skatiskyldige och hans hemmavarande barn, som icke fyUl 18 år.
Om den skallskyldige varit gift vid ingången av beskattningsåret och under
detta år levt tUlsammans med maken, skall den mellankommunala skalteräilen
pröva besvär Jämväl rörande nia-kens taxering.

Den meUankommunala skaiierälten prövar likaledes besvär
rörande fråga, i vilket län skattskyldig skaU laxeras.

Besvär rörande taxering av akliebolag, som tUlsammans med
annat sådanl bolag utgör koncernbolag enligt 1 kap. 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385), prövas av den mellankommunala skatterätten, om bolagen avlämnat
eller skulle ha avlämnat självdeklaration inom skilda län.

En taxeringsnämnds beslul får överklagas genom besvär hos
länsrätten.

En skattskyldig eller en kommun skall ge in
besvärsskrivelsen till lokala skattemyndigheten i det fögderi där den
skattskyldiges hemortskommun för del taxeringsår besvären avser är belägen.
Saknar den skatiskyldige hemortskommun i rikel skaU besvären ges in till lokala
skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Lokala skattemyndigheten skall
överlämna besvärsskrivelsen och övriga handUngar i ärendel UU den länsrätt som
skaU pröva överklagandet.

Besvär av en länsskatlemyndighel skall ges in Ull
länsrätten.

Länsräiien prövar om besvärsskrivelsen har kommit in i
rätt tid.

Etl överklagande av en taxeringsnämnds beslut förfaller,
om beslulel med slöd av 72 a § ändrats så som klaganden begärt.

Bestämmelserna i andra-femte styckena gäller i tillämpliga
delar i fråga om sådana framställningar som skall prövas av länsrätten enligl
49 §, 50 § 2 mom. och 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 9§2 mom. och
15 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt saml 15 § 1 mom. lagen
(1947:577) om staUig förmögenhetsskall.

Ha
besvärshandlingarna tillstäUts annan länsrätt än den som har att pröva
besvären, utgör detta ej hinder för målets prövning.

Har en
skattskyldig elter en kommun inom överklagandetiden getl in besvärsskrivelsen
lill en annan lokal skattemyndighet än den som

' Senaste
lydelse 1983:976. '" Senaste lydelse 1979:175.

22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1986/87:47

Handlingarna skola då omedelbart anges i 73 § andra
slyckel, skall

översändas till den länsrätt som delta inte hindra att målel prövas,

skall pröva besvären. Delsamma gäller om skrivelsen

getts in till en taxeringsnämnd, en länsrätt eller en
länsskatlemyndighel. Skrivelsen skall i sådana fall omedelbart översändas till
den lokala skattemyndighet som enligt 73 § andra slyckel skall ta emot den.

Har en länsskatlemyndighel inom överklagandetiden gett in
besvärsskrivelsen UU en annan länsrätt än den som skall pröva överklagandet
skall inte heller detta hindra atl målel prövas. I sådant fall skall
skrivelsen omedelbart översändas Ull den länsrätt som skaU pröva överklagandet.

Bestämmelserna i första slyckel gäller i tillämpliga delar
ifråga om sådana framställningar som avses i 73 § själle stycket.

16 f'

Besvär av skattskyldig skall ha inkommit före utgången av
februari månad året efter taxeringsåret.

Kommuns besvär skall ha inkommii före utgången av maj
månad årel efter taxeringsåret.

Besvär
av länsskattemyndighet skall ha inkommii före ulgången av juni månad årel
efter taxeringsåret. Myndighelen skall inom samma tid ha angivit yrkanden och
grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till ulredningens vidlyftighet
eller andra synnerliga skäl länsrätten medgiver anstånd, dock längst intill
ulgången av september månad samma är.

Inkommer skattskyldigs besvär efter den i försia slycket
angivna fiden men före utgången avjuni månad årel efter taxeringsåret, får
länsrätten pröva besvären om länsskattemyndigheten helt eller delvis biträder
besvären i sak.

Besvär av taxeringsintendeni skall ha inkommit före
ulgängen av juni månad året efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid ha
angivit yrkanden och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till
ulredningens vidlyftighel eller andra synneriiga skäl länsrätten medgiver
ansiånd, dock längsl inlill ulgången av seplember månad samma år.

Inkommer skatlskyldigs besvär efler den i försia stycket
angivna tiden men före utgången avjuni månad året efter taxeringsåret, får
länsrätten pröva besvären om taxeringsintendenlen helt eller delvis biträder
besvären i sak.

Har
länsrätten avfört besvär över viss skattskyldigs taxering får besvär ej anföras
hos länsrätten rörande samma laxering.

"
Senaste lydelse 1979: 175.

23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

100 §" Besvär må jämväl i särskild ordning anföras av
den skatiskyldige,

1) om han taxerats för inkomsi eller förmögenhet, som
icke är av

skattepliktig natur,

2)
om han taxerats
för inkomst eller förmögenhel, för vilken han icke är skattskyldig,

3)
om han
taxerats IiU kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastighet, vilket icke
bortför honom upptagas såsom skattepliktig inkomst,

4)
om han taxerats
för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en ort eller eljest taxerats å
orätt ort,

5)
om hans
laxering blivil oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende eller på grund av atl kontrolluppgift enligt 37 §, som
avser inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktig,

6)
om han, lill
följd av underlåtenhet att avgiva deklaration eller annan uppgift eller på
grund av felaktighet i deklaration eller i annan uppgift från honom eUer i
annan kontroUuppgifl än som avses vid 5) eller i handling som legat till grund
för sådan deklaration eller uppgift, taxerats till väsentligl högre belopp än
som svarar mot hans inkomsi eller förmögenhel,

7)
om han eljest
kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda väsenlligl lägre
laxering eUer väsentligl lägre skatt på gmnd av taxeringen,

8) om han inte erhåUit avräkning av utländsk skatt
eller avdrag enligt

46 § 2 mom. första slyckel 3 kommunalskallelagen som han är berättigad

fill.

I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må
besvärstalan ej lagas upp lill prövning, med mindie den kan grundas på
omsländighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den
taxering vari rättelse sökes, och det framstår såsom ursäkfiigl atl den
skatiskyldige icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset lill
vinnande av riklig taxering.

Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem år
efler taxeringsåret.

105 §

1 mom.-* Finner kammartätt el- Fianev länsrätt, kammarrätt eller

ler regeringsrätien vid prövning av regeringsrätten
vid prövning av be

besvär, att taxering verkstäUts på svär,
att taxering verkställts på

orätt ort eller underiåtits på rätt ort orätt
ort eller underiåtits på rätl ort

eller ej skell fill rikfigt belopp, må eUer
ej skell fill rikligl belopp, må

rätten, efter vederbörandes horan- rätlen,
efter vederbörandes höran

de, vidtaga erforderlig rättelse, de,
vidtaga erforderlig rättelse.

Skattskyldigs hela taxering må Skallskyldigs
hela taxering mä

dock icke höjas utöver vad tidigare dock
icke höjas uiöver vad tidigare

bestämts, om icke sådan höjning bestämls, om
icke sådan höjning

yrkats i besvären. Ändras taxering yrkats
i besvären. Ändras taxering

" Senaste lydelse 1985:924.

"Senaste lydelse 1984:349. 24

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1986/87:47

av kammarrätten eller regeringsrätten därför atl inkomsi
eller utgifi bör hänföras till annal beskattningsår än det som taxeringen
avser, må härav föranledd ändring vidtagas i den skattskyldiges taxering för
det förslnämnda beskattningsåret. Om någon av kammarrätten eller
regeringsrätten befrias frän taxering därför all annan person i stället bort
taxeras, må rätlen överflytta laxeringen på denne.

Kammarrätt
eller regeringsrätten äger vid ändring i skatlskyldigs taxering besluta om
härav påkallad rätlelse i taxering, som avser den skattskyldiges make eller med
make vid laxeringen jämställd skallskyldig, såvitt angår tillämpning av 48 § 2
mom., 52 § 1 mom. eller anvisningarna lill 52 § kommunalskattelagen, 11 § I
mom. lagen om statlig inkomstskatt eller 12 § 1 mom. lagen om statlig förmögenhetsskatt
eller avser förutsättning för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen.
I mål angående avdrag eller beskattning för periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk utbeialning äger kammarrätt eller regeringsrätten vid
ändring av givarens eller mottagarens taxering vidtaga därav föranledd
ändring av den andres taxering.

Hava besvär anföris hos kammarrätien eller
regeringsrätien rörande taxering, som åsatts avliden person eller hans dödsbo,
och har dödsboet tidigare befriats frän all erlägga skatt pä grund av taxeringen,
skall vid ändring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om
skattebefrielse i erforderlig mån ändras.

Vidtager kammarrätt eller regeringsrätten sådan ändring i
fråga om taxering till kommunal inkomstskatt inom viss kommun atl avdrag
enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen eller kommunalt grundavdrag icke
vidare kan hell ulnylljas inom samma kommun, skall, ändå

därför att
inkomsi eller utgift bör hänföras lill annat beskattningsår än det som
taxeringen avser, må härav föranledd ändring vidtagas i den skallskyldiges
taxering för det förstnämnda beskattningsåret. Om någon befrias från laxering
därför alt annan person i stället bort laxeras, mä rätlen överflytta taxeringen
på denne.

Vid
ändring i skattskyldigs taxering äger rätlen besluta om härav påkallad
rättelse i laxering, som avser den skaltskyldiges make eller med make vid
taxeringen jämställd skallskyldig, såvitt angår tillämpning av 52 § 1 mom.
eller anvisningarna till 52 § kommunalskallelagen (1928:370), 11 § I mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om
slallig förmögenhetsskatt eller avser förutsätlning för skattereduktion enligt
2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272). I mål angående avdrag eller beskattning
för periodiski understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning äger
rälien vid ändring av givarens eller mollagarens laxering vidtaga därav föranledd
ändring av den andres taxering.

Har besvär anförts rörande taxering, som åsatts avliden
person eller hans dödsbo, och har dödsboet lidigare befriats från atl eriägga
skatt på grund av laxeringen, skall vid ändring av taxeringen i anledning av
besvären jämväl beslutet om skallebefrielse i erforderlig mån ändras.

25

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1986/87:47

alt yrkande därom icke framställts, sådan ändring vidtagas
i taxering inom annan kommun som kan föranledas av beslämelserna i 46 § 4 mom.
eller 50 § 3 mom. andra stycket nämnda lag.

106 §

Taxeringsintendeni
får inom den för honom gällande besvärsliden anföra besvär till den skaltskyldiges
förmån. Därvid har han samma behörighel som den skattskyldige.

Länsskatlemyndighel
fär inom den för myndigheten gällande besvärstiden anföra besvär till den
skallskyldiges förmån. Därvid har myndigheten samma behörighel som den
skallskyldige.

1161 Talan
mol lokal skallemyndighets beslut i fråga om särskild avgift/ö« genom besvär
hos länsrätten.

En lokal skallemyndighets beslul om särskild avgifi får
överklagas genom besvär hos länsrätten.

Ell
överklagande av en skattskyldig skall ges in UU den lokala skallemyndighel
som har meddelai del beslul som överklagas. Etl överklagande av en
länsskallemyndighel skall ges in lill länsrätten. Länsrätten skall pröva om
besvärsskrivelsen har kommit in i rält lid.

Skallskyldigs
besvär över lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift som har meddelals
undertaxeringsåret skall ha kommit in tiU länsrätten före ulgången av februari
månad året därefter. Har den skatiskyldige inte fått del av beslutet under
taxeringsåret får han dock anföra besvär intill utgången av året efter
laxeringsåret eller, om han inle under laxeringsärel har fått del av skattsedel
eller annan handling med uppgifl om den särskilda avgiftens storlek, inom ett
år efter det han erhöll sådan handUng.

Skattskyldigs
besvär över lokal skattemyndighets beslul om särskild avgift som har meddelats
under taxeringsåret skall ha kommii in före utgången av februari månad året
därefler. Har den skattskyldige inte fått del av beslutet under taxeringsåret
får han dock anföra besvär intill ulgången av året efter taxeringsåret eller,
om han inle under taxeringsåret har fätl del av skattsedel eller annan
handling med uppgift om den särskilda avgiftens storlek, inom elt år efler del
han erhöll sådan handling.

Har
den lokala skattemyndigheten meddelat beslut i fråga om särskild avgifi efler
taxeringsårets utgång, får den skallskyldige anföra besvär inom två månader
från del han fick del av beslutet.

Utan
hinder av bestämmelserna i försia och andra styckena skall

Utan
hinder av bestämmelserna i första och andra styckena skall

"
Senaste lydelse 1979: 175. ''Senaste lydelse 1980: 1015.

26

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lyddse

Prop.
1986/87:47

skatlskyldigs
yrkande i fråga om särskild avgifi prövas, om den taxering som avgiften avser
inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller sådant yrkande av
ta.xeringsinten-denl till förmån för skattskyldig. Om yrkande som har sagts nu
framställs först hos regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna
att målet om särskild avgift skall upplagas och vidare handläggas av länsrätt.

skatlskyldigs
yrkande i fräga om särskild avgifi prövas, om den laxering som avgiften avser
inte har vunnit laga krafl. Detsamma gäller sådanl yrkande av länsskattemyndighet
till förmån för skatlskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs först hos
regeringsrätten eller kammartätt, kan domstolen förordna att målet om särskild
avgift skall upptagas och vidare handläggas av länsrätt.

Har beslut om skallefillägg vunnit laga kraft, får den
skattskyldige genom besvär i särskild ordning föra lalan mol beslutet, om detta
blivit oriktigt pä grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende. Detsamma gäller, om den skallskyldige kan åberopa tidigare ej
framförd omständighet eller nylt bevis till stöd för yrkandet och det framstår
som ursäktligt alt han ej i annan ordning åberopat omständigheten eller
beviset. Besvär som nu har sagts får föras även av taxeringsintendeni till den
skaltskyldiges förmån.

Taxeringsintendeni fär genom besvär i särskild ordning
föra lalan om höjning av skattetillägg, om beslul i fråga om tillägg blivit
oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.
Beslutas pä grund därav höjning av skattetillägg enligl 116 c § med anledning
av utebliven självdeklaration, gäller bestämmelserna i 116 d § i fråga om
undanröjande eller nedsättning av tUläggel.

Besvär som avses i första eller andra slycket får föras
hos länsrätt. Besvären skall ha kommit in //// länsrättens kansli inom fem år
från utgången av det taxeringsår som skaltelilläggel avser.

Har beslul om skattetillägg vunnit laga krafl, fär den
skatiskyldige genom besvär i särskild ordning föra talan mol beslutet, om della
blivit oriktigt pä grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende. Delsamma gäller, om den skattskyldige kan åberopa lidigare ej
framförd omständighet eller nytl bevis lill slöd för yrkandet och det framstår
som ursäktligt att han ej i annan ordning åberopat omständigheten eller
beviset. Besvär som nu har sagts får föras även av länsskallemyndighel lill
den skaltskyldiges förmån.

Länsskallemyndighel
får genom besvär i särskild ordning föra talan om höjning av skattetillägg, om
beslut i fråga om tillägg blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning
eller annat uppenbari förbiseende. Beslutas på grund därav höjning av
skattetillägg enligt 116 c § med anledning av utebliven självdeklaration,
gäller bestämmelserna i 116 d § i fråga om undanröjande eUer nedsättning av
tiUägget.

Besvär som avses i första eller andra stycket får föras
hos länsrätt. Besvären skaU ha kommit in inom fem år frän utgången av det taxeringsår
som skattefillägget avser.

Senaste
lydelse 1979: 175.

27

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

124 §"

Om uttagande av vite förordniir Om uttagande
av vite förordnar

länsrätten efler anmälan av skatte- länsrätten efter
anmälan av läns

chefen eller chef jör lokal skatte- skattemyndighet eller lokal skalle

myndighet, myndighel.

Finnes, då fråga uppkommer om uldömande av vile, ändamålel
med vitel hava förfallit, får vilel ej uldömas. Har vitesföreläggande
iakttagits först efter det anmälan enligl första stycket har inkommit, skall
ändamålet med vilel icke anses hava därigenom förfallit.

Vid prövning av anmälan enligt första slyckel fär också
fråga, huruvida och med vilket belopp vitel hade bort föreläggas, komma under
bedömande.

129 §

3 mom. Sakkunnig eller tolk er- 3 mom. Sakkunnig eller tolk er

håller gottgörelse, som bestämmes håller gottgörelse, som bestämmes

av länsstyrelsen eller, då den sak- av länsskattemyndigheten eller, dä

kunnige eller tolken biträtt all- den sakkunnige eller tolken biträtt

manna ombudet för mdlankom- riksskatieverkel, av verkel.

munala mål, av riksskaileverket.

I fråga om gottgörelse fill sakkunnig eller lolk, som
anlitats av domslol, finnas särskilda bestämmelser.

5 mom. De ordförande och and- 5 mom. De ordförande och andra

ra ledamöter i taxeringsnämnd, ledamöier i
taxeringsnämnd, som

som har inställt sig efter kallelse av har
inställt sig efter kallelse av

skattechefen eller länsstyrelsen för länsskallemyndigheten
för att läm-

att lämna upplysningar eller för na
upplysningar eller för överlägg-

överiäggningar rörande taxerings- ningar
rörande taxeringsarbetel,

arbetet har räll atl för inställelsen få har
rätl att för inställelsen fä ersätt-

ersätlning av statsmedel enligt be- ning
av statsmedel enligt bestäm-

slämmelser som meddelas av rege- melser som
meddelas av regering

ringen, en.

1. Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

2. Äldre bestämmelser som rör mellankommunala
skatterätten eller

allmänna ombudet för mellankommunala mål tillämpas intill ulgången av

juni 1988 såvitt gäller åtgärder med anledning av 1986 års taxering samt

extraordinära besvär och eflertaxering för samma eller tidigare år.

3.
Mäl som är
anhängigl vid mellankommunala skatterätten vid ulgången av juni 1988 prövas av
den länsräu som är behörig enligt de nya bestämmelserna.

4.
De nya
bestämmelserna i 22 § I mom. tiUämpas första gängen vid 1988 års taxering utom
såvitt avser första stycket 4 som lillämpas försia gången vid 1989 års
taxering.

5.
Vid 1987 och
1988 års laxeringar gäller, i släUet för vad som i 28 § första stycket 5 anges
om intäkter, som skall upptas i den förenklade självdeklaralionen, all aUa
intäkter som är alt hänföra tUl inkomsi av kapital skall upptas. Vad som i 28 §
försia slycket 6 anges om ränletillägg tillämpas första gången vid 1988 års
taxering.

Senaste lydelse 1979: 175.

' Senasle lydelse 1979:490. 28

6.
Vid 1987 och 1988 års
taxeringar skall 37 § 1 mom. 10 inte tiUämpas i Prop. 1986/87:47 fråga om
lån för vilket slutbetalning skett underår 1986 eller 1987.

7.
De nya bestämmelserna i 66 b §
försia stycket 2 tillämpas första gången vid 1988 års taxering ulom såviit
avser konlrolluppgifl om inkomst av kapital som tillämpas försia gången vid
1989 års laxering.

8.
De nya bestämmelserna i 22 §3
mom., 24 §2 och 3 mom., 25 §,42 § 1 och 2 mom., 66 a §, 69 § I mom., 72 a §
andra stycket 3, 5 och 6 och IOO § fillämpas första gången vid 1988 års
taxering.

9.
Äldre bestämmelser i 22 § 1
mom. försia slyckel 6, 22 § 3 mom., 25 § försia slyckel 7, 29 §, 38 § 1 mom.
tredje slycket, 67 § såvitt gäller hänvisningen i första stycket till 57 § 3
mom. kommunalskattelagen (1928:370), 69 § I mom., 72 a § andra stycket 3, 100 §
samt 105 § 1 mom. fjärde stycket tillämpas i fråga om förvärvskäUa för vilken
beskattningsåret påbörjats före den I maj 1986.

10. Med
avvikelse från vad annars stadgas skall följande gäUa beträffan

de överklagande av taxeringsnämnds beslut och lokal skaltemyndighets

beslut om särskild avgift, som rör 1987 och tidigare ärs taxeringar.

En
skattskyldig eller en kommun skall ge in skrivelsen med överklagandet till
länsrätten. Har skrivelsen inom överklagandetiden kommit in till en annan
länsrätt än den som skall pröva överklagandet eller till en taxeringsnämnd, en
lokal skattemyndighet eller en länsskattemyndighet ulgör detta inte hinder för
målets prövning. Skrivelsen skall i sådana fall översändas lill den länsrätt
som har all pröva besvären.

11. Bestämmelsen
i 73 § femle slyckel lillämpas första gången vid 1988

års taxering.

29

2 Förslag
till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'

dels alt i
22 §, 27 § 4 mom., 40 § 3 mom., 44 §, 45 § 1 mom., 49 § 2 mom., 52 §, 53 § 1
och 2 mom., 54 § 1-3 mom., 55 § 1 och 2 mom., 57 §, 58 § 2 mom., 61 § 1 mom.,
62 och 67 §§, 68 § 1-4 mom., 69 a §, 70 § 2 mom., 74, 75 a och 75 b §§, 78 § 1
och 2 mom., 83 §, 85 § 2 mom., 86 § 1 mom. och 88 § samt punkt 1 av
anvisningarna till 45 § ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer
skall bytas ul mol "länsskatlemyndighel" i motsvarande form,

dels att i
punkt 1 av anvisningarna till 49 § ordel "taxeringsintendent" skall
bytas ut mol "länsskallemyndighel",

dels att 2 § 1 mom., 3 § 2 mom., 18 och 25 §§, 40 § 1
mom., 49 § I mom., 72 §, 85 § 1 mom. och 87 § skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:47

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

2 §

/ mom. Beteckningar som används i kommunalskallelagen
(1928: 370), lagen (1947:576) om stafiig inkomstskatt, lagen (1947:577) om
stafiig förmögenhetsskatt eller taxeringslagen (1956:623) har samma betydelse
i denna lag, om inte annat anges eller framgär av sammanhanget.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala
skatterätten, om inle annat framgår av omständigheterna.

3§

2 mom. Preliminär skatl utgär såsom preliminär A-skatt
eller preliminär B-skatt.

1.
Preliminär A-skatt skall med de undantag, som framgårav vad nedan i detta
momenl och i 10 § sägs, utgöras för sådan inkomst av tjänst, vilken hell eller
delvis utgår i penningar och vUken hänför sig lill den skattskyldiges
huvudsakliga arbetsanställning eller eljesi utgör hans huvudsakliga

' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:771 22 § 1984:1084 27 §4 mom. 1985:404 40 § 3 mom. 1979:489 45 § 1 mom.
1979:489 49 §2 mom. 1980:868

52
§ 1985:404

53
§ 1 mom.
1984:669

53
§2 mom. 1979:489

54
§ 1 mom.
1986:474

55
§ 1 mom. 1984:
669 55 §2 mom. 1979:489 57 § 1984:669

61
§ 1 mom.
1981:839

62
§ 1981:839 67 §
1974:853

- Senaste lydelse 1979: 1159. ' Senaste lydelse 1985:407.

68 § 1 mom. 1974:853 68 §2 mom. 1974:853

68
§4 mom.
1979:489

69
a § 1983:977

70
§ 2 mom.
1974:853

74
§ 1984:669

75
a § 1985:149 75
b § 1985:404

78 § 1 mom. 1979:489 78 §2 mom. 1979:489 83 § 1979:489

85
§ 2 mom.
1981:254

86
§ 1 mom.
1979:489 88 § 1974:771

punkt 1 av anvisningarna

till 49 § 1979:999.

44 § föreslås ändrad I prop. 1986/87: 16.

30

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1986/87:47

inkomst
av tjänsl. För inkomsi av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person
eller dödsbo, som är avsedd atl vara korlare lid än en vecka, skall dock
preliminär A-skatt eriäggas endasl om vad som utbetalats utgör ulgift i en av
arbelsgivaren bedriven rörelse.

Med
ijänst likställes i denna lag rätt lUl pension, livränta, som utgår på grund av
sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än pä grund av
försäkring och inte ulgör vederlag vid avyttring av egendom, ersättning, som i
annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
tagen i samband med ijänst, saml undantagsförmåner ävensom sådanl periodiskt
understöd eller sådan därmed jämföriig periodisk inläkt, varför givaren enligt
22, 25 eller 29 § kommunalskattelagen är berättigad till avdrag.

Preliminär
A-skatt skall utgå enligt skattetabell, som avses i 4 §, eller enligt de
grunder som angivas i 7, 12 eller 40 §. Beträffande preliminär A-skatt för inkomst
som avses under 1 andra stycket eller punkt 12 av anvisningarna fill 32 §
kommunalskattelagen må regeringen föreskriva särskild beräkningsgmnd. För
enskilda fall må lokal skattemyndighet föreskriva särskild beräkningsgmnd,
exempelvis att skatten skall beräknas å viss del av inkomsten eller ä inkomsten
minskad med visst belopp eller att skatten skall utgå med särskilt angiven
procent av inkomsten.

Är den, som åtnjuter
ovan avsedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl för annan inkomst eller
för förmögenhel må lokal skattemyndighet, då särskilda skäl därtill föranleda,
föreskriva att preliminär A-skatl skall erläggas jämväl för sistnämnda
inkomst eller för förmögenheten. Därvid skall den skattskyldiges
preliminära skatt beräknas aniingen till viss procent av den huvudsakliga
inkomsien av Ijänst eller enligt skaltetabdl å nämnda inkomst ökad med visst
belopp eller ock utgå med visst belopp utöver vad i skattetabellen angives
för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är
den, som åtnjuter ovan avsedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl för annan
inkomst, för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet må lokal
skattemyndighet, dä särskilda skäl därtill föranleda, föreskriva att
preliminär A-skatt skall erläggas jämväl för sisinämnda inkomst eller för garanlibeloppel
eller förmögenheten. Därvid skall den skaltskyldiges preliminära skalt
beräknas antingen tiU viss procent av den huvudsakliga inkomsien av ijänst
eller enligt skattetabell ä nämnda inkomst ökad med visst belopp eller ock utgä
med visst belopp utöver vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga
inkomsien av tjänst.

Är i
fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga
inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller föreligga eljest
särskilda omständigheter, må lokal skattemyndighet föreskriva, att preliminär
B-skatl skall erläggas i slället för preliminär A-skatt.

Öretal som uppkommer vid
beräkning av skatteavdrag skall jämnas till närmasl högre hela krontal.

2. Preliminär B-skatt
skall för inkomståret betalas av skattskyldig, som inte skall betala
preliminär A-skatt enligt I. Preliminär B-skatt
skall betalas för inkomsler från den skaltskyldiges samtliga förvärvskällor
samt för garantibelopp för

2. Preliminär B-skalt
skall för inkomståret betalas av skatlskyldig, som inle skall betala
preliminär A-skatt enligt 1. Preliminär B-skatt skall betalas för inkomster
från den skallskyldiges samtliga förvärvskällor och för förmögenhet. Preli-

31

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lyddse

Prop.
1986/87:47

/a5-//g/ief och för förmögenhel. Pre- minär B-skatt
skall betalas enligt liminär B-skatt skall betalas enligl särskild
debitering, särskild debitering.

Den lokala skattemyndigheten får besluta att fysisk
person, som har inkomst av sådan uppdragsverksamhet som avses i 4 § lagen
(1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighei beträffande vissa
uppdragsersätlningar, skall betala preliminär A-skall i slällei för preliminär
B-skall. Ett sädant beslut får meddelas om den för inkomståret beräknade
slulliga skatten kan antas till huvudsaklig del bli betald genom avdrag för
skatt.

18 §

Preliminär självdeklaration skall avfallas ä blankett
enligt formulär som riksskatteverket fastställer.

Preliminär
självdeklaration enligt 17 § 1 mom. skall avlämnas senast den 1 december
under ärel näsl före inkomståret eller, om den skattskyldige då icke ägde
kännedom om atl han kommer att för inkomståret laxeras för inkomst, senast
Qorton dagar efter del han vunnit sådan kännedom.

Preliminär självdeklaration enligl 17 § 1 mom. skall
avlämnas senasl den 1 december under året näst före inkomståret eUer, om den
skattskyldige då icke ägde kännedom om att han kommer atl för inkomståret
taxeras för inkomsi eller garantibelopp för faslighet, senast Qorton dagar
efler det han vunnit sådan kännedom.

Preliminär självdeklaration enligt 17 § 2 mom. skall
avlämnas senast den 1 december året näst före inkomslårel.

Preliminär självdeklarafion skall avlämnas till den lokala
skattemyndighet, som har alt debitera skatt enligt vad i 22 § sägs.

25 §"

Vid debitering av preliminär B-skalt med ledning av
preliminär taxering skall iakttas:

all
egenavgifter uträknas med ledning av bestämmelserna i lagen (1981:691) om
socialavgtfter saml

all
kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skallesats, som för
inkomståret gäller i beskattningsorten; dock får regeringen eller den
myndighel regeringen besiämmer, om det föreligger särskilda omständigheter,
förordna alt utdebitering i hemortskommunen får läggas IiU grund vid
debitering av preliminär B-skatl även om beskattningsorten är en annan.

alt
kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats, som för
inkomståret gäller i beskattningsorten.

" Senaste lydelse 1984: 1083,

32

Nuvarande lyddse

Föreslagen lyddse

Prop.
1986/87:47

/ mom.
Arbetstagare, som skall vidkännas avdrag för preliminär A-skatl, skall
överlämna skattsedel å sädan skatt lill arbetsgivaren omedelbart efler del han
mottagit den. Annan arbetstagare skall snarast för arbetsgivaren uppvisa
skallsedel å preliminär B-skatt, påförd ( hemortskommunen, eller skattekort å
sådan skatl eller intyg av lokal skattemyndighet, att han icke har att erlägga
preliminär A-skatt.

/ mom.
Arbetstagare, som skall vidkännas avdrag för preliminär A-skall, skall
överlämna skattsedel å sådan skatt till arbetsgivaren omedelbart efter del han
mottagit den. Annan arbetstagare skall snarast för arbetsgivaren uppvisa
skattsedel å preliminär B-skatt eller skattekort å sådan skalt eUer intyg av
lokal skallemyndighet, att han icke har atl erlägga preliminär A-skali.

Fullgör icke arbetstagare sin skyldighel enligt försia
stycket, skall avdrag för preliminär skatt göras enligt skattetabellen för den
ort, där arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen eljest utbetalas, efter
följande grunder, nämligen

1)
i fråga om
inkomst som avses i 4 § 4 mom.: ett belopp, motsvarande avdrag enligt
skattetabellen för sädan inkomst jämte lio procenl av nämnda avdrag;

2)
i fråga om
inkomst som avses i 7 § första slyckel: ett belopp, motsvarande avdrag för
månadslön enligt den i 4 § 2 mom. försia stycket vid I) avsedda kolumnen i skattetabellen jämte tio procent
av nämnda avdrag;

3)
i fråga om
inkomst som avses i 7 § andra stycket: ett belopp, motsvarande avdrag för
sädan inkomst beträffande skattskyldig, som avses i 4 § 2 mom. första slyckel
vid 1), jämle lio procenl av nämnda avdrag;

4)
i övriga fall:
ell belopp, motsvarande avdrag enligt den i 4 § 2 mom. försia slyckel vid 1)
avsedda kolumnen i skattetabellen jämle lio procenl av nämnda avdrag.

Ålnjuler arbetstagaren, förutom kontant inkomst,
naturaförmån som avses i 8 § första slycket, skall skatteavdraget enligl andra
stycket beräknas även på naturaförmånens värde för den lid lönen avser.

Förhöjningen av avdrag som avses i andra stycket vid l)-4)
skall uigöra minsl en krona för daglön, fem kronor för veckolön, tio kronor för
halvmånadslön och tvåveckorslön saml tjugu kronor för månadslön.

49 §
/ mom. Skatlskyldig får av den lokala skattemyndigheten beviljas anstånd med
inbetalning av skatt, kvarskatleavgift eller ränta.

1)
om
taxeringsintendenlen har anfört besvär över taxeringen med yrkande om ändring
till den skattskyldiges förmån: lill del belopp som betingas härav,

2)
om den
skattskyldige har anfört besvär över taxeringsnämndens beslut om laxering och
taxeringsintendenlen helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansö-

' Senaste lydelse 1979:489. * Senaste lydelse 1981: 1156.

1)
om
länsskattemyndigheten har anfört besvär över laxeringen med yrkande om ändring
till den skattskyldiges förmån: lill det belopp som betingas härav,

2)
om den
skatiskyldige har anfört besvär över taxeringsnämndens beslul om laxering och
länsskatlemyndighelen hell eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansö-

33

3 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 47

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:47

kan om anstånd eller det — utan alt yttrande har inhämtats
från ta.xe-ringsintendenten — kan med skäl antas atl besvären kommer att bifallas
hell eller delvis: tiU det belopp som betingas härav,

3) om den
skattskyldige har anförl besvär över länsrätts eller kam-martätts beslut om
taxering och taxeringsintendenlen helt eller delvis har tillstyrkt besvären
eller ansökan om ansiånd: lill det belopp som betingas härav.

kan om anstånd eller del - ulan atl yttrande har inhämlats
från länsskattemyndighelen - kan med skäl antas alt besvären kommer atl bifallas
hell eller delvis: lill det belopp som betingas härav,

3) om den
skallskyldige har anförl besvär över länsrätts eller kammarrätts beslul om
laxering och länsskallemyndigheten helt eller delvis har tillstyrkt besvären
eller ansökan om anstånd: till det belopp som betingas härav,

4) om laxeringen har blivil oriktig på grund av
felräkning, felskrivning eller annal uppenbart förbiseende: till det belopp som
betingas av förbiseendet.

5) om
den skattskyldige har taxerats på mer än en orl för samma inkomsi eller
förmögenhet: till det belopp som svarar mot ettdera av eller båda de
skattebelopp som har påförts med anledning av taxeringen.

5)
om den
skallskyldige har taxerats på mer än en ort för samma inkomsi, garantibelopp
för fastighet eller förmögenhel: till det belopp som svarar mot ettdera av eller
båda de skattebelopp som har påförts med anledning av taxeringen,

6)
om
avgifisunderiag för egenavgifter har bestämts fill för högt belopp: till del
belopp som betingas av felaktigheten,

7)
om skatl har
påförls obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debileringen:
till del belopp som betingas av felaktigheten i debiteringen,

8)
om preliminär
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall goltskrivas den skattskyldige, kan beräknas
överstiga motsvarande slulliga skall och bli avkortad enligl 65 § samt den
skattskyldige inte har erhållit jämkning enligt bestämmelserna i 45 § I mom.
sista slyckel: liU så stor del av skatten som kan antas bli avkortad.

72 §

Riksskaiteverket
skall handlägga centrala uppgifier inom och uiöva lillsyn över uppbördsväsendel
i riket såvttt avser debUering och uppbörd av skatl enligt denna lag och
arbetsgivaravgifter som uppbärs enligl lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifier från arbelsgivare.

Det åligger verket att efter framställning från
länssiyrelse, lokal skattemyndighet, arbetsgivare eller när anledning därtill
eljest uppkommer meddela bindande förklaring beträffande frågor om sättet för
ut-

Riksskalleverkel leder och ansvarar för
skalleförvallningens verksamhel enligl denna lag och lagen (1984:668) orn
uppbörd av socialavgifier från arbelsgivare. Länsskattemyndigheten leder och
ansvarar för verksamhelen i länet.

Det åligger riksskatieverkel att efter framställning frän
länsskallemyndighel, lokal skallemyndighet, arbetsgivare eller när anledning
därtill eljest uppkommer meddela bindande förklaring beträffande frå-

Senaste lydelse 1984:669.

34

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

tagande av preliminär skall saml gor om sättet för
uttagande av preli-om verkställande av skalleavdrag. minär skatt samt om
verkslällande

av skalleavdrag.

Ärenden enligt andra stycket skall avgöras inom
riksskaiteverket av den särskilda nämnd, som avses i 19 § taxeringslagen. Talan
får ej föras mot beslul som avser bindande förklaring.

85 § / mom. Den lokala skattemyndighetens beslut enligt
denna lag överklagas hos länsrätten genom besvär, om inle annat följer av
andra stycket. I fråga om beslut om faslslällande av avgiftsunderlag för
egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Beslut om preliminär laxering, Beslul om preliminär laxering,

sället för uttagande av preliminär sättet
för uttagande av preliminär

skatt, debitering eller jämkning av skall,
debitering eller jämkning av

sädan skall, verkställande av skal- sådan
skalt, verkställande av skat

teavdrag och anstånd med inbetal- leavdrag
och anstånd med inbetal

ning av skall överklagas hos läns- ning
av skatt överklagas hos läns

styrelsen genom besvär. Vad som skallemyndigheten
genom besvär,

sagls nu gäller dock inte lokal skal- Vad
som sagts nu gäller dock inte

temyndighets beslut med anledning lokal
skattemyndighets beslul med

av en begäran enligt 44 § om be- anledning av
en begäran enligt 44 §

sked angående skyldigheten att om besked
angående skyldighelen

verkställa skatteavdrag. att verkstäUa skatleavdrag.

De allmänna ombuden fär överklaga lokala
skattemyndigheters beslut endast i fräga om arbetsgivares ansvarighet för
arbetstagares skatt.

Lokala skattemyndigheters beslut om revision enligt 78 § 1
mom. eller varigenom vite har förelagts får inle överklagas.

Om en besvärshandling före besvärsiidens uigång inkommii
till någon annan länsrätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären,
skall de Irols delta tas upp till prövning. Handlingarna skall då omedelbart
översändas IiU den länsrätt eller länsstyrelse som skall pröva besvären.

Slf Besvär över beslul enligl denna lag eller över
taxering inverkar icke på skyldigheten att erlägga den skatl, som besvären rör.

Åtgärd enligt denna lag skall Åtgärd enligt denna lag skall

verkställas oavsett att det beslul el- verkställas
oavsett att det beslut el

ler ulslag som föranleder åtgärden ler
utslag som föranleder åtgärden

icke vunnit laga krafl. Molsvarande icke
vunnit laga kraft. Motsvarande

gäller vid verkställighet enligt ut- gäller
vid verkställighet enligt ut

sökningsbalken. Beslul eUer ulslag sökningsbalken.

" Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1986/87: 16
föreslagna lydelsen

' Senaste lydelse 1981:839. 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

i laxeringsmål, där laxeringen faststäUls IiU lägre
belopp än taxeringsintendenlen yrkat eller medgivU, får dock icke föranleda
restilu-lion om laxeringsiniendenlen anmäll hinder härför. I sistnämnda faU
får länssiyrelsen på ansökan medgiva restitution, varvid bestämmelserna i 49 §
2 mom. sista stycket om ställande av säkerhet tillämpas.

Bestämmelserna i andra stycket om restitution äga
motsvarande tUlämpning i mål där allmänt ombud har besvärsrätt samt i mål om
skattelillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. De nya
bestämmelserna i 3 § 2 mom., 18, 25 och 40 §§ tillämpas första gången i fråga
om preliminär skalt för år 1987. Äldre bestämmelser fiUämpas dock i fråga om
preliminär skall som skall avräknas på slullig skatl såvitt avser förvärvskälla
för vilken beskattningsåret har påbörjals före den 1 maj 1986. Den nya bestämmelsen
i 49 § 1 mom. 5 tillämpas första gången i fråga om skatl på gmnd av 1988 års
laxering. Äldre bestämmelse i 2 § 1 mom. lillämpas intill utgången av juni
1988. Äldre bestämmelser i 85 § 1 mom. femle slyckel gäller fortfarande i fräga
om beslut som har meddelals före ikraftträdandet.

36

3 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430)' om
mervärdeskatt

dels att 75 a § skall upphöra att gälla,

dels att i 2, 2 a, 3, 5, 5 a, 6, 10, 19, 20, 22, 23, 25,
28, 29, 33, 37, 39-41, 43, 45, 46, 49, 51, 64 a, 64 g och 69 §§ samt
anvisningarna tiU 2, 16 och 22 §§ ordel "länsstyrelse" i olika
böjningsformer skaU bytas ul mol "länsskattemyndighet" i motsvarande
form,

dels att i 57 § ordet "taxeringsintendent" skall
bytas ut mot "länsskattemyndighet",

dels att 52, 61 och 62 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 §

Besvär enligt 51 § första stycket Besvär
enligt 51 § första stycket

skall ha inkommit tiU länsräiien skall ha
inkommit inom tvä måna

inom två månader från det klagan- der
från det klaganden fått del av

den fått del av det överklagade be- del
överklagade beslutet,

slutet.

61 §

Riksskatteverket skall genom råd Riksskatteverket leder och an-

och anvisningar främja en riktig svarar för
skalteförvaltningens

och enheilig tillämpning av denna verksamhet enligt denna lag.

lag.

62 §

Riksskatteverket kan för atl till- Riksskaiteverket kan för att

godose det syfte som anges i 61 § främja en riklig och
enhetlig

meddela bindande förklaring hum- tillåmpning av denna lag meddela

vida vara eller tjänst är skattepliktig bindande förklaring huruvida vara

enligl denna lag. Även i annan frå- eller tjänst är skattepliktig. Även i

ga kan verket meddela bindande annan fråga kan verket meddela

förklaring som rör tillämpningen av bindande förklaring som rör lil-

denna lag. lämpningen av denna lag.

Talan får ej föras mol beslul om bindande förklaring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre
bestämmelser i 52 § gäller fortfarande i fråga om beslul som har meddelals före
ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1979:304. 25 § 1980:1090

Senaste lydelse av 28 § 1981:1276

lagens rubrik 1974:885 40 § 1985: 110

2 §1985: 1116 49 § 1985: 147

2a §1985: 1116 51 § 1981: 1276

5a §1983:1052 69 §1984:357

6 § 1985:1116 anvisningarna till 2 § 1985:1116

10 § 1985:1116 anvisningarna fiU 16 § 1984:357.

19 §
1981:1276

- Senasle lydelse 1984:357. 37

4 Förslag
till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom
föreskrivs i fräga om lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar'

dds
att 22-25 §§ saml rubriken närmasl före 22 § skaU upphöra alt gälla,

dels
att 1, 20 och 28 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§

Regeringsrätten
är, i enlighel med vad i regeringsformen sägs, högsta allmänna
förvaltningsdomstol. Den har sitl säle i Stockholm.

Kammartälterna
är allmänna förvaltningsdomstolar närmasl under regeringsrätten.

Kammartälterna
är kammarrätten i Siockholm, kammarrätten i Göteborg, kammartätten i Sundsvall
och kammarrätten i Jönköping.

Länsrätterna
och mdlankom- Länsrätterna är allmänna förvalt-

munala skallerätlen år allmänna ningsdomstolar närmast
under förvaltningsdomstolar närmast un- kammarrätterna. I varje län finns
der kammarrätterna. I varje län en länsrätt, finns en länsrätt. Mellankommunala
skatterätten har sill säte i Stockholm.

20
§-Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är myndig svensk medborgare,
som är kyrkobokförd i länet och inle har fyllt sjuttio år.

Tjänsteman
vid allmän förvall- Tjänsteman vid allmän förvalt

ningsdomstol, länsstyrelse eller un- ningsdomstol, länsstyrelse, läns-

der länsstyrelse lydande myndig- skattemyndighet eUer under läns-

het, lagfaren domare, åklagare, po- styrelse eller länsskatlemyndighel

Usman eller advokat eller annan lydande myndighet, lagfaren doma-

som har till yrke att föra andras la- re, åklagare, polisman eller advokat

lan inför rätta får inte vara nämnde- eller annan som har lill yrke alt föra

man. andras talan inför rätta får inle vara

nämndeman.

Nämndeman
i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.

Den
som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är inte skyldig att
mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig
att mottaga nytt uppdrag förtän efter sex år.

Rätten
prövar självmant den valdes behörighet.

28
§ Ledamöier och föredragande i Ledamöter och föredragande i allmän
förvaltningsdomstol skall allmän förvaltningsdomstol skall vara
svenska medborgare. Den som vara svenska medborgare. Den som

'
Lagen omtryckt 1981:1323.

Senaste
lydelse av 24 § 1984: 135.

Senaste lydelse 1983: 372. 38

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

är omyndig eller i konkurstillstånd är omyndig eller i konkurslillsiånd

får inle ulöva befallning som leda- får inte ulöva befattning som leda

mot eller föredragande. I fråga om mol eUer föredragande. I fråga om

nämndemän i kammartätterna och nämndemän i kammartätterna och

länsrätterna gäller 20 och 21 §§ och länsrätterna gäller 20 och 21 §§.

( fråga om nämndemän i meUan

kommunala skatterätten 25 §.

Ledamöter och föredragande i allmän förvaltningsdomstol
skall ha avlagt domared.

De som står i sådant förhållande till varandra som anges i
4 kap. 12 § rättegångsbalken får inte samUdigt tjänstgöra som ledamöter i
allmän förvaltningsdomstol.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 20 § den I januari
1987, och i övrigt den 1 juli 1988.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986: 169) om ändring i lagen
(1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs atl 14 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar i paragrafens lydelse enligt lagen (1986:169) om ändring
i nämnda lag skall ha följande lydelse.

14 § Länsrätt prövar

1.
mål enligt
skatte-, taxerings-, uppbörds-och folkbokföringsförfatlnin-garna i den
utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2.
mål enligt
socialtjänstlagen (1980: 620), lagen (1980:621) med särskUda bestämmelser om
vård av unga, lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall,
utlänningslagen (1980: 376), smittskyddslagen (1968:231), lagen (1970: 375) om
utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av
beslut om vård eller behandling och körkortslagen (1977:477) i den utsträckning
som är föreskrivet i dessa lagar saml mäl enligl 6 kap. 21 § och 21 kap.
föräldrabalken,

3.
mål som avses i
24 § lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet,

4. mäl som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om
vilen.

Länsrätten i Östergötlands län prövar mäl enligt luftfartslagen

(1957: 297) i den utsträckning som är föreskrivet i den
lagen.

Förekommer vid mer än en läns

rätt flera mål enligi skalle-, taxe

rings- eller uppbördsförfattningar

na som har nära samband med var

andra, får målen handläggas vid en

av länsrätterna, om del kan ske

utan avsevärd olägenhel för någon

enskild. Närmare föreskrifter om

överlämnande av mål mellan läns

rätter meddelas av regeringen. 39

6 Förslag
till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs all 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen (1980:
100)' skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:47

Nuvarande
lyddse

Föreslagen
lydelse

Sekretess
gäller i myndighets verksamhel, som avser bestämmande av skalt eller som
avser laxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av
skatt, för uppgifl om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.
Molsvarande sekreless gäller i myndighets verksamhel som avser förande av
eller uttag ur register som avses i skalleregisterlagen (1980: 343) för
uppgift som har tillförts sådant register. Uppgift hos tuUverket får dock
lämnas ut, om del står klart att uppgiflen kan röjas utan atl den enskilde
lider skada eller men. För uppgifl i mål hos domstol gäller sekretessen
endast om det kan antas alt den enskilde lider skada eller men om uppgiften
röjs. Har uppgiften erhållits från annan myndighet och är den sekretessbelagd
där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar
betydelse i målet.

Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som
avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt
faslslällande av underiag för besiämmande av skall, för uppgifl om enskilds
personliga eller ekonomiska förhällanden. Motsvarande sekretess
gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller ullag ur register
som avses i skatteregislerlagen (1980: 343) för uppgift som har tillförts
sädant register. Uppgifl hos lullverkel får dock lämnas ut, om del slår klart
all uppgiflen kan röjas ulan att den enskilde lider skada eller men. För
uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen endast om det kan antas att den
enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller uppgifl som
med anledning av överklagande hos domstol regislreras hos annan myndighel
enligl 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål hos domslol
erhållits frän annan myndighet och är den sekretessbelagd där, gäller dock
denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i målel.

Med skatt avses i detla kapitel skatl på inkomst eller
förmögenhet samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatl
jämställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift samt
skatte- och avgiftstillägg och förseningsavgift. Med verksamhet som avser
bestämmande av skatt jämställs verksamhet som avser besiämmande av pensionsgrundande
inkomsi.

Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skalt eller
pensionsgrundande inkomst besläms eller underiag för besiämmande av skatt
fastställs, såvida inte beslulel meddelas i ärende om

1. förhandsbesked
i taxerings- eller skattefråga,

' Lagen
omlryckt 1985: 1059. - Senaste lydelse 1986:618.

40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

2.
befrielse från
tillämpning av bestämmelserna om beräkning av skattepliktig realisationsvinst
vid avyllririg av akiier och liknande egendom i samband med
slrukturtalionalisering,

3.
rätt atl
erhålla avdrag vid taxeringen för avsättning till särskild nyanskaffningsfond,

4.
rätt alt
erhålla avdrag vid laxeringen för kostnad för exportkredit,

5.
beskattning av
ulländska forskare vid lillfälligt arbele i Sverige när beslutet har fattats av
forskarskattenämnden.

Ulan hinder av sekretessen får uppgifl lämnas till enskild
enligt vad som föreskrivs i lag om förfarandet vid beskattning eller om
skalleregisler. 1 fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst
tjugo år.

2 §

Sekreless gäller i

1. särskilt ärende om kontroll beträffande skatt eller
om säkringsåtgärd i

samband med sådan kontroU samt annan verksamhel som avser lullkon

lroll och som inte faller under 1 §,

2.
ärende om
kompensation för eller återbetalning av skatl,

3.
ärende om
anstånd med eriäggande av skatt för uppgtft om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden.

I fräga om sekretess enligl denna I fråga om sekreless
enligt denna

paragraf tillämpas 1 § första stycket paragraf tillämpas 1 § första slyckel

lredje-/em/e meningarna. tredje-5/a/fe meningarna.

Sekretessen gäller inle beslul i ärende som avses i första
slyckel 2 och 3. I fråga om uppgifl i allmän handling gäller sekretessen i högst
Qugo år.

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1987. ' Senaste
lydelse 1986:618.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1951:442) om
förhandsbesked i taxeringsfrågor'

dels att i 3, 5 och 6 §§ ordet
"taxeringsintendeni" i olika böjningsformer skall bytas ut mol
"länsskatlemyndighel" i molsvarande form,

dels alt 11 § skall ha följande lydelse.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1980:866 3§ 1970:914

5
§ 1984:359

6 § 1971:312. 41

Nuvarande
lyddse Föreslagen lyddse Prop. 1986/87: 47

11 §-

Vad
i denna lag sägs om taxe- Vad i denna lag sägs om länsskat-

ringsiniendent skall
avse jämväl temyndighet skall avse jämväl all-

allmänna
ombudet för mdlankom- mänt ombud enligt lagen (1968:430)

munala
mål och allmänt ombud en- om mervärdeskall,

ligt lagen om mervärdeskalt.

Denna
lag träder i krafl den I januari 1987. Infill ulgången avjuni 1988 får allmänna
ombudet för meUankommunala mål i fråga om etl visst förhandsbesked ta över den
befogenhet atl anföra besvär som enligl 6 § tillkommer en länsskattemyndighet.

Senaste
lydelse 1980:866.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom
föreskrivs att 8 § och 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt' skall ha följainde lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Skattskyldig
med hemmavarande Skattskyldig med hemmavarande

barn under 18 år taxeras även för barn under 18 år taxeras även för

barnets förmögenhet, om barnels barnets förmögenhet, om barnets

till statlig inkomstskatt beräknade till statlig inkomstskatt beräknade

beskattningsbara inkomst inte upp- beskattningsbara inkomst inte upp

går till minsl 6000 kronor. Barnels går fill minst 100 kronor. Barnets

förmögenhet räknas då in i den förmögenhel räknas då in i den

skattskyldiges skattepliktiga förmö- skattskyldiges skatleplikliga förmö

genhet, genhet.

12
§ / mom. För makar som levt tillsammans under beskattningsåret beräknas den
skallepUktiga förmögenheten för makarna var för sig. Brist som uppkommer vid
beräkningen av den ena makens förmögenhet, får avräknas från den andres
förmögenhet.

Har
skattskyldig hemmavarande Har skattskyldig hemmavarande

barn under 18 år, vars fill statlig barn under 18 år, vars till stafiig

inkomstskatt beräknade beskatt- inkomslskall beräknade beskatt

ningsbara inkomst uppgår till minst ningsbara inkomsi uppgår till minst

6000 kronor, beräknas den skatte- 100 kronor, beräknas den skatte

pliktiga förmögenheten för den pliktiga förmögenheten för den

skattskyldige och barnet var för sig. skatiskyldige och barnel var för sig.

'
Senasle lydelse av lagens rubrik 1974: 859.

-
Senaste lydelse 1980: 270.

Senaste
lydelse 1980:270. ■ 42

Den
beskattningsbara förmögenheten beräknas i fall som avses i försia Prop.
1986/87:47 stycket gemensamt för makarna och i fall som avses i andra slycket
gemensaml för föräldrar och barn. Frågan om skatteplikt enligt 10 § bedöms med
hänsyn lill den gemensamma beskattningsbara förmögenheten. Skatten beräknas med
hänsyn lill denna förmögenhel och fördelas på var och en efler hans
skattepliktiga förmögenhet. Därvid skall 11 § 3 mom. iaktlas.

Denna lag Iräder i krafl den 1 januari 1987. De nya
bestämmelserna tillämpas första gången vid 1988 års taxering.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst'

dels alt i 5 § ordet "länsstyrelsen" skall bytas
ut mol "länsskattemyndighelen"

dels att 4 och 8 §§ samt anvisningarna lill 4 § skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4f Skattskyldig,
som viU åtnjuta förmånen av skatteberäkning enligt 1 §, har att därom göra
ansökan. I fråga om sådan ansökan och beslut i anledning därav skall vad i
taxeringslagen (1956:623) är föreskrivet om yrkanden och beslul rörande
taxering tUlämpas, om icke annal följer av bestämmelserna i denna lag.

Med länsrätt förstås i denna lag även den meUankommunala
skatterätten, om inle annat framgår av omständigheterna.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreligger förutsättningar för Föreligger förutsättningar för

skatteberäkning enligl 1 § först ef- skatteberäkning
enligt 1 § först ef

ter meddelandet av sådant beslut av ter
meddelandet av sådanl beslut av

länsrätt, kammarrätt eller rege- länsrätt,
kammarrätt eller rege

ringsrätten, som i 7 § sägs, eller har ringsrätten,
som i 7 § sägs, eller har

den beräknade ackumulerade in- den
beräknade ackumulerade in

komsten höjts genom sådant beslul, komsten
höjts genom sädant beslul,

äger den skatiskyldige inkomma äger den
skattskyldige inkomma

med ansökan enligt 4 § inom ett år med
ansökan enligt 4 § inom ett år

från del ifrågavarande beslul med- från
del ifrågavarande beslut med-

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:860

5§
1974:860.

= Senasle lyddse 1979: 173.

' Senaste lydelse 1979: 173. 43

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1986/87:47

delades. Detsamma gäller i
fråga om beslut som meddelas av taxeringsnämnd eller av lokal skattemyndighet
enligt 72 a § laxeringslagen (1956:623), om förutsättningar för
skatteberäkning enligl 1 § föreligger först efter meddelandet av beslutet.

delades. Detsamma gäller i
fråga om beslut som meddelas av taxeringsnämnd eller av lokal skattemyndighet
enligt 72 a eller 72 b % laxeringslagen (1956:623), om förutsättningar för
skalleberäkning enligl 1 § föreligger först efter meddelandet av beslutet.

Äger skatlskyldig
enligl 99 § laxeringslagen (1956:623) i särskild ordning anföra besvär hos
länsrätt, får han lillika inom där angiven tid inkomma med ansökan enligl 4 §.

Har skalleberäkning enligl
1 § skelt och visas att skatteberäkningen med hänsyn till sedermera framkomna
omständigheter har grundals på orikliga förutsättningar, äger vederbörande
laxeringsiniendeni i särskild ordning anföra besvär rörande
skatteberäkningen. Härvid fillämpas bestämmelserna i 103 § taxeringslagen
(1956:623). Ny skatteberäkning i anledning av besvär som nu sagts får icke verkställas
med mindre fräga därom prövals inom fem år efter ulgången av det kalenderår,
under vilket den ansökan, som har föranlell skatteberäkningen enligt 1 §, har
inkommit lUl taxeringsnämnden eller länsrätten. Har den skattskyldige avlidit,
får sådan ny skatteberäkning som här avses icke verkställas med mindre fråga
därom har prövats inom två år efter utgången av del kalenderår, under vilkel
bouppteckning efler honom har blivil ingiven för regisirering.

Har skatteberäkning enligl
1 § skelt och visas att skatteberäkningen med hänsyn tUl sedermera framkomna
omständigheter har gmndats på orikliga förutsättningar, äger vederbörande
länsskattemyn-dighet i särskild ordning anföra besvär rörande
skatteberäkningen. Härvid tillämpas bestämmelserna i 103 § taxeringslagen
(1956:623). Ny skatteberäkning i anledning av besvär som nu sagts får icke verkställas
med mindre fråga därom prövats inom fem år efter utgången av det kalenderår,
under vilket den ansökan, som har föranlett skatteberäkningen enligt 1 §, har
inkommit till taxeringsnämnden eller läns-rätlen. Har den skatiskyldige avlidit,
får sådan ny skatteberäkning som här avses icke verkstäUas med mindre fråga
därom har prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket
bouppteckning efter honom har blivit ingiven för registrering.

Ansökan om skatteberäkning
görs hos den taxeringsnämnd, sorn har atl åsätla den skattskyldige taxering
fill stafiig inkomstskatt för det taxeringsår, då inkomsten tages till beskattning.
Ansökan bör göras i den skallskyldiges självdeklarafion. Skattskyldig som icke
har kommit in med ansökningshandling

Ansökan om skatteberäkning
görs hos den taxeringsnämnd, som har att åsätla den skattskyldige taxering
till statlig inkomstskatt för det taxeringsår, då inkomsten tas till
beskattning. Ansökan bör göras i den skattskyldiges självdeklaration.
Skattskyldig som icke har kommit in med ansökningshandling

' Senaste lydelse 1979:
173.

44

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:47

före ulgången av november månad under taxeringsåret får
göra ansökan om skatteberäkning hos den länsrätt som har att upptaga besvär
rörande den taxering som förut har sagts. Ansökningshandlingen skall, med
undanlag för fall varom i 8 eller 9 § sägs, ha kommit in lill länsrätten före
utgången av årel efler taxeringsåret. Den omständigheten atl
ansökningshandlingen har ingivits till annan taxeringsnämnd eller länsrätt än
nu har sagls utgör ej hinder för ärendets prövning.

Har ansökningshandlingen kommit in till taxeringsnämnd
inom föreskriven tid men efter utgången av september månad under taxeringsåret
äger taxeringsnämnden, när ärendets särskilda beskaffenhel påkallar det, genom
särskilt beslut överlämna ärendet tUl länsrätten för prövning.

före
utgången av november månad under taxeringsåret får göra ansökan om
skatteberäkning hos den länsrätt som har att upptaga besvär rörande den
taxering som förut har sagts. Ansökningshandlingen skall, med undanlag för fall
som i 8 eller 9 § sägs, före utgången av året efter taxeringsåret ha kommit in
till lokala skattemyndigheten i dei fögderi där den skailskyldiges hemortskommun
för dei taxeringsår då inkomsten tas UU beskattning är belägen. Den
omständigheten att ansökningshandlingen har getts in till en annan
taxeringsnämnd eller lokal skattemyndighet ån nu har sagts eller UU en
länsskallemyndighel eller en länsrätt, utgör inie hinder för ärendets
prövning. Handlingarna skall då omedelbarl översändas lill den taxeringsnämnd
eller lokala skattemyndighet som skall ta emot ansökningen.

Har
ansökningshandlingen kommit in tiU taxeringsnämnd inom föreskriven fid men
efter utgången av seplember månad under taxeringsåret får taxeringsnämnden,
när ärendeis särskilda beskaffenhet påkallar del, genom särskilt beslul
överlämna ärendel lill den lokala skaiiemyndigheien för prövning av länsräiien.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1987. 4 § i sin äldre lydelse tillämpas intill
utgången avjuni 1988. Har ansökan om skatteberäkning hos mellankommunala
skatterätten inte avgjorts vid utgången av juni 1988, skall ansökningen prövas
av den länsrätt som är behörig enligt de nya bestämmelserna.

2.
Bestämmelsen i
anvisningarna till 4 § om november månad skall till dess regeringen förordnar
annal avse oktober månad.

45

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1S»58: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om
sjömansskatt' dels att i 19 och 30 §§ ordet "länsstyrelse" skall
bytas ut mot "länsskatlemyndighel",

dels att 2 och 31 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:47

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

2f

I denna lag förstås med

sjöman: arbetstagare som enligt sjömanslagen (1973:282)
anses som sjöman,

handelsfariyg: fartyg, som nyttjas till handelssjöfart
eller resandes fort-skaffande eller till annat ändamål, som äger gemenskap med
handelssjöfarten,

närfart: linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen
kusl eller ulom-skärs vid kusterna saml linjefart mellan svensk och ulländsk
hamn, dock ej linjefart bortom linjen Hanslholm-Lindesnäs eller bortom
Cuxhaven,

fiärrfart: annan fart än inre fart och närfart,

inkomsi ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman
uppbär på grund av sin anställning ombord och som skulle hava utgjort inläkl av
Qänst enligt kommunalskallelagen,

beskattningsbar inkomsi: inkomst ombord med undantag för
sådan fri kosl som har beaktats vid bestämningen av labellerna i 7 § I mom. och
8 § samt fri logi, i förekommande fall minskad med belopp, som har fastställts
genom beslut om jämkning och, i den mån det har medgivits av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer, med belopp som enligt avtal mellan
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer utgör krigsrisktillägg eller
molsvarande ersäitning,

beskattningsår: del kalenderår, under vilkel sjömansskatt
erlägges.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala
skatterätten, om inle annat framgår av omständigheterna.

(Se vidare anvisningarna.)

31
§■'

Över
sjömansskallenämndens beslul i ärenden som avses i 21 § 1 mom. vid 6) må klagan
föras hos regeringen genom besvär, vilka skola ingivas UU finansdepartementet.

Sjömansskaltenämndens
beslut i ärenden som avses i 21 § I mom. vid 6) får överklagas hos regeringen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987. 2 § i sin äldre lydelse tillämpas infill utgången avjuni
1988.

' Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974: 777

19 § 1978:319

30 § 1981:389, Senaste lydelse 1979: 176. 'Senaste
lydelse 1974:777,

46

Förslag
till

Prop.
1986/87:47

Lag om ändring i förordningen (1963: 587) om
inkomstbeskattning av fideikommissbo, m. m.

Härigenom
föreskrivs i fråga om förordningen (1963: 587) om inkomstbeskattning av
fideikommissbo, m.m dels att 6 § skall upphöra att gälla, dels att rubriken
lill förordningen saml 3-5 §§ skall ha följande lydelse.

3 § '

Nuvarande
lydelse

Förordning om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m. m.

Föreslagen
lydelse

Lag om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m. m.

Fråga
om befrielse från beskattning och om överförande av rätt till värdeminskningsavdrag
för täck-dikningsanläggningar och skogsvägar handlägges av länsrätten i del
län, där fasiigheien är belägen. År fråga om faslighel eller fasiighels-komplex
i mer än ell län, skall ärendet handläggas av den mellankommunala skatterätten.

Framslällning
om befrielse och överförande ingives eller insändes till länsrättens kansli,
eller om ärendet skall handläggas av den mellankommunala skatterätten till den
mellankommunala skatterättens kansli, och skall vara till kansliel inkommen
före ulgången av årel efler det varunder fastigheten överförts till bolaget.
Har ansökan gjorts hos annan länsrätt än i försia slycket sägs eller hos den
mellankommunala skatteräiten, skola handlingarna omedelbart översändas lill
kansliel hos den länsrätt som har all pröva ansökningen. Har ansökan gjorts hos
länsrätt, då den mellankommunala skatterätten har all pröva ansökningen, skola
handlingarna omedelbarl översändas lill den mellankommunala skatterättens
kansli.

Fråga om befrielse från beskattning och om överförande av
rätt till värdeminskningsavdrag för täck-dikningsanläggningar och skogsvägar
handläggs av den länsrätt som har att pröva besvär rörande inkomsttaxeringen
det år som framställningen avser av bolag som avses i 2 § första stycket.

Framställning om befrielse och överförande skall ges in
tUl lokala skattemyndigheten i det fögderi där bolaget har sin hemortskommun
och skaU ha kommii in före utgången av året efter det då fastigheten
överfördes till bolaget. Den omständigheten all framställningen gells in till
en annan lokal skattemyndighet eller till en länsrätt eller en
länsskatlemyndighel ulgör inte hinder för ärendets prövning. Handlingarna skall
då omedelbart översändas till den lokala skattemyndighet som skall ta emot
dem.

Om handläggning
av framslällning som avses i denna förordning, så ock om fullföljd av lalan
mot be-

Om
handläggning av framställning som avses i denna lag och om fullföljd av talan
mol beslut rörande

' Senaste
lydelse 1979: 179. - Senaste lydelse 1979: 179.

47

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:47

slut
rörande lillämpning av förordningen skall i tillämpliga delar gäUa vad i
laxeringslagen är stadgat rörande handläggning av besvär över taxeringsnämnds
beslut och om fullföljd av talan mot länsrätts och den mellankommunala
skatlerätlens beslul rörande taxering.

tUlämpning
av lagen skall i tiUämpliga delar gälla vad i taxeringslagen (1956:623) är
stadgat rörande handläggning av besvär över taxeringsnämnds beslut och om
fullföljd av lalan mot länsrätts beslut rörande laxering.

Berör
beslut enligt 3 § första stycket åsatl taxering, skall av beslutet belingad
ändring i laxeringen vidtagas. Ändringen ankommer på den länsrätt, som har atl
taga befattning med taxeringen, eller på den mellankommunala skatterätten om
denna har alt laga befattning med taxeringen, eller, om besvär rörande
laxeringen äro föremål för prövning i högre instans, på denna.

Lfnderrättdse angående beslut enligt 3 § försia slycket
skall i förekommande fall tillställas den myndighet som har atl vidtaga
ändringen i taxeringen saml länsstyrelsen i del län där bolagels slyrelse har
sitl säte för alt tillställas den taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering
av bolagel.

Berör beslut enligt 3 § första stycket åsatl taxering,
skall av beslutet belingad ändring i laxeringen vidtagas. Ändringen ankommer
på den länsrätt som har alt taga befallning med laxeringen eller, om besvär
rörande taxeringen är föremål för prövning i högre instans, pä denna.

Underrättelse angående beslul enligt 3 § försia stycket
skall i förekommande fall tillställas den myndighel som har att vidtaga
ändringen i taxeringen saml lånsskattemyndigheten i del län där bolagels
slyrelse har sitt säte för alt tillställas den taxeringsnämnd, som har atl
verkställa taxering av bolagel.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas
första gången i fräga om 1987 års taxering.

' Senaste lydelse 1979: 179.

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m.

Härigenom
föreskrivs att 33 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

33 § '

Talan
mot tillsynsmyndighetens beslut enligt 22 § föres hos regeringen genom besvär.

Senaste
lydelse 1975:1388.

48

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1986/87:47

Talan mot
annat beslul av tillsynsmyndigheten enligt denna lag föres hos kammarrällen
genom besvär.

Talan mot
annat beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag och mot
länsskattemyndighetens beslut enligl 11 § tredje stycket föres hos kammarrätien
genom be-

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

13 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Härigenom
föreskrivs all 3 och 30 §§ vägtrafikskallelagen (1973:601)' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

3 §

Beskatiningsmyndighet är länsstyrelsen i det län, där
fordonets ägare har sin adress enligt bilregistret eller, om fordonet ej är
registrerat, i del län där fordonets ägare har sin hemvist. Saknar ägaren
hemvisl inom landet, är länsstyrelsen i Stockholms län beskatiningsmyndighet.

Beskattningsmyndigheien
får anlita sakkunnig i enlighel med reglerna i I kap. 6 § lagen (1984: 151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

Hos
beskattningsmyndigheien skall det finnas ett allmänl ombud som för del
allmännas lalan hos förvaltningsdomstol i mål och ärenden enligl denna lag.
Ombudei skall också yttra sig i mäl och ärenden hos riksskatteverket om
förhandsbesked.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar det allmänna ombudei
och ersättare för denne.

Det
allmännas talan hos förvaltningsdomstol i mål och ärenden enligt denna lag
förs av etl allmänt ombud. Ombudet skall också yllra sig i mäl och ärenden hos
riksskatteverket om förhandsbesked.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
förordnar allmänna ombud och ersättare för dessa.

Vad som
föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) om indrivning, avkortning och avskrivning
av skalt skall i tillämpliga delar gälla fordonsskatl, kilometerskatt, skattelillägg
och förseningsavgift. Fordonsskatl som förfallit lill belalning men inle har
erlagts får dock avkor-

Vad som
föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) om indrivning, avkortning och
avskrivning av skatl skall i tillämpliga delar gälla fordonsskatl,
kilomelerskatt, skattelillägg och förseningsavgift. Vad i 58 § 2 mom. första
stycket och 67 § försia stycket uppbördslagen sägs

Lagen
omtryckt 1984:256. •Senaste lydelse 1986:214,

49

4 Riksdagen 1986/87. 1 .saml. Nr 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 47

tas
genom automatisk databehand- om länsskatlemyndighel skall där-ling på
grundval av uppgtfter i bilre- vid i stället gälla länsstyrelse.
For-gistret, utan att beslut meddelas donsskatt som förfallit till
betalning av beskattningsmyndigheien. Vid men inte har erlagts får dock
avkor-återbetalning av skatt skall avräk- las genom automatisk
databehand-nas endasl sådan till betalning för- ling på grundval av
uppgifter i bilre-fallen fordonsskatl eller kilometer- gisiret, utan att
beslul meddelas skall som ej erlagts, restavgift och av
beskattningsmyndigheien. Vid skattetillägg som belöper på sådan återbetalning
av skall skall avräk-skall, förseningsavgift enligl 28 § nas endast sådan
lill belalning försami sådan avgtft enligt bilregister- fallen
fordonsskatt eller kilometer-kungörelsen (1972:599) som upp- skatt som ej
erlagts, restavgift och bärs i samband med uppbörd av skattetillägg som
belöper på sådan väglrafikskati. I fråga om avräk- skalt, förseningsavgift
enligl 28 § ningen skall 23 och 31 §§ tillämpas. samt sådan avgtft enligt
bilregisterkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av
vägtrafikskatt. I fråga om avräkningen skaU 23 och 31 §§ tillämpas. Införsel
enligl 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av fordonsskatl,
kilometerskatt, restavgift, skattetillägg och förseningsavgift.

Denna
lag Iräder i krafl den 1 januari 1987.

14 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Härigenom
föreskrivs att i 12 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385)' ordet
"länsstyrelsen" skall bytas ut mol "länsskattemyndighelen".

Denna
lag Iräder i kraft den 1 januari 1987. ' Lagen omtryckt 1982: 739.

15 Förslag till

Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att i 12, 22 och 23 §§
bokföringslagen (1976:125)' ordet "länsstyrelse" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "länsskattemyndighet" i
motsvarande form.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

'
Senaste lydelse av 22 §1982: 151

12
§1976:991 23 §1985:929. 50

16 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979: 141)

Härigenom föreskrivs all i 8, 18 och 19 §§
jordbruksbokföringslagen (1979:141)' ordel "länsstyrelse" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "länsskatlemyndighel" i motsvarande
form.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

' Senasle lydelse av

18 § 1982:153

19 §1985:930

17 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om faslighelstaxeringslagen
(1979:1152)

dds alt 17 kap. 1 § skall upphöra att gäUa,

dels att i 17 kap. 6-9, 11,13, 15 och 22 §§, 18 kap. 9 och
10 §§, 19 kap. 8 §, 25 kap. 4 och 6 §§, 26 kap. 1 § och 28 kap. 12 § ordel
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"länsskattemyndighet" i motsvarande form,

ce/iattil7kap. 17, 20och 21 §§, 18 kap. 28 §, 19 kap. 5
och 6 §§ samt 20 kap. 1 § ordet "skattechef i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "länsskattemyndighet" i motsvarande form,

dels att i 21 kap. 6 § och 22 kap. 3 § ordet
"taxeringsintendent" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"länsskatlemyndighel" i motsvarande form,

dels att 17 kap. 14, 19 och 24 §§, 18 kap. 22 och 24 §§,
19 kap. 1 §, 20 kap. 4 §, 21 kap. 1, 2 och 5 §§, 24 kap. 2 §, 25 kap. 7 § och
29 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

' Senaste lydelse av

17 kap,
8 § 1981: 1111

18 kap. 9 § 1986: 258

19 kap. 5 § 1986:258 19 kap. 6 §
1986:258 19 kap, 8 § 1986:258

21 kap. 6 § 1985:820

22 kap. 3 § 1981:280 25 kap. 4 § 1981:1119

25 kap. 6 § 1981:1119

26 kap, 1 § 1981:1119

28 kap. 12 § 1981: 1119. 51

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lyddse 17 kap. 14 §

Prop. 1986/87:47

Besvär
över kommunfullmäktiges eller landstings beslut enligt 7, 8 eller 12 § anförs
hos länsstyrelsen. I fråga om överklagandet skall / övrigt bestämmelserna i
kommunallagen (1977: 179) om besvär över beslut av kommunfullmäktige lilllämpas.

Mol länsstyrelsens beslut enligt första stycket får talan
ej föras. Talan får ej heller föras mot beslul enligt 5 § eller mot
länsstyrelsens beslut enligt 6-8 och 11 -13 §§.

Besvär
över kommunfullmäktiges eller landstings beslut enligl 7, 8 eller 12 § anförs
hos kammarrätt. I fräga om överklagandet skall bestämmelserna i kommunallagen
(1977: 179) om besvär över beslut av kommunfullmäktige lillämpas.

Mot en kammarrätts beslut enligt första stycket får talan
ej föras. Talan får ej heller föras mot beslut enligl 5 § eUer mol en
länsskaitemyndighets beslut enligl 6-8 och 11-13 §§.

Skattechefen
skaU bevaka del aUmännas rätt i fastighetsta.xe-ringsfrågor och verka för all
la.xe-ringarna blir likformiga och rättvisa. Han leder och ansvarar för deklarationsgranskningen
och annan kontroU vid fastighetstaxeringen. Han skall även ansvara för all laxeringarna
granskas i den omfattning som behövs, varvid särskUt skall uppmärksammas
ojämnheter mellan olika fastighet staxeringsdis- irikl.

Riksskatieverkel
leder och ansvarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag.
Länsskattemyndigheten leder och ansvarar för verksamheten i länet.

Det
allmännas talan i ärenden enligt denna lag förs av länsskallemyndigheten.

Person,
som skattechefen kallat med stöd av 20 § samt person, som kallats fill insimktionssamman-träde,
som anordnats av riksskatteverket, slatens lantmäteriverk eller länssiyrelse
får för inställelsen betalt av statsmedel enligt bestämmelser som meddelas av
regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer.

Person,
som kallats med stöd av 20 § samt person, som kaUals till
instruktionssammanträde, som anordnats av riksskatteverket, slatens
lantmäteriverk eUer länsskattemyndighet får för inställelsen belall av
statsmedel enligt beslämmelser som meddelas av regeringen eller myndighel som
regeringen bestämmer.

Anmaning
får utfärdas av chef för taxeringsenhet eller lokal skattemyndighet ,
fasfighetslaxerings-nämnd, taxeringsintendent samt tjänsteman eller konsulent
för faslighetstaxering som biträder faslighelstäxeringsnämnden. Konsu-

Anmaning
får utfärdas av länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet eUer
faslighelsiaxeringsnämnd samt tjänsteman eller konsulent för
fastighetstaxering som biträder fastighetslaxeringsnämnden. Konsulent för
fastighelstaxering får

52

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1986/87:47

24 § 1
anmaning, som utfärdas av chef 1 anmaning, som ulfärdas av

lent för fastighetstaxering får dock ej anmana någon att
lämna allmän faslighelsdeklaration.

för taxeringsenhet eller lokal skattemyndighet,
fastighetslaxeringsnämnd eller taxeringsintendent, får vite föreläggas ulom i
faU som sägs i 7§.

dock ej
anmana nägon att lämna allmän fastighelsdeklaralion.

länsskatlemyndighel,
lokal skattemyndighet eller fastighetslaxeringsnämnd, fär vile föreläggas
utom i fall som sägs i 7 §.

19
kap. 1 § Senast den 15 december andra året före det år då allmän faslighetstaxering
äger rum, skall regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta
föreskrifier för förberedelsearbetet.

Senasl
nämnda dag lämnar riksskatteverket beiräffande småhus och tomtmark förslag
till sådana föreskrifier som avses i 7 kap. 7 §. Senasl den / mars året före
det år då allmän fastighetstaxering äger rum lämnar riksskatteverket beträffande
övriga byggnadstyper och ägoslag förslag till de föreskrifier som avses i 7
kap. 7 §.

Sädana föreskrifter och förslag till föreskrifter skall
omedelbarl tillställas slalens lantmäteriverk och länsstyrelserna.

Senast
nämnda dag lämnar riksskatteverket beträffande småhus och tomtmark förslag
till sädana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §. Senast den 15 maj året före
det år då allmän fastighelstaxering äger rum lämnar riksskatteverket beträffande
övriga byggnadstyper och ägoslag förslag till de föreskrifter som avses i 7
kap. 7 §.

Sådana föreskrifter och förslag lill föreskrifter skall
omedelbart tillställas statens lantmäteriverk och länsskatiemyndigheterna.

20 kap. 4§ Sammanträde med fastighetslaxeringsnämnd skall
hällas inom stängda dörtar.

Föredragande
Qänsteman och konsulent för fastighetstaxering samt suppleant som inte har
trätt i ledamots ställe får delta i nämndens överläggningar men ej i dess
beslut.

Sakkunnig
samt Qänsteman som av statens lantmäteriverk har beordrats biträda arbetsgrupp
enligt 19 kap. 2 §, får företräda inför nämnden för atl lämna upplysningar.
Skattechefen eller tjänsteman, som denne har beordrat, får närvara vid
sammaniräde med fastighetslaxeringsnämnd, men har rätt all närvara vid
nämndens överiäggningar endasl om nämnden beslular del.

Sakkunnig
samt Qänsteman som av slatens lantmäteriverk har beordrats bilräda arbetsgrupp
enligt 19 kap. 2 §, får företräda inför nämnden för atl lämna upplysningar.
Länsskattemyndigheten får bestämma att viss Qänsleman skall få närvara vid
sammanträde med fastighetslaxeringsnämnd. En sådan tjänsteman har räll atl
närvara vid nämndens överläggningar endast om nämnden beslular det.

53

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1986/87:47

Talan mol
fastighetstaxeringsnämnds beslut förs genom besvär hos länsrätten.

Besvär
får anföras av ägare av den faslighel beslulel rör samt av vederbörande kommun
och taxeringsintendeni.

En fastighelstaxeringsnämnds beslut/år överklagas genom
besvär hos länsrätten.

Besvär får anföras av ägare av den faslighel beslutet rör
samt av vederbörande kommun och länsskattemyndighet.

En fastighetsägare eller en kommun skall ge in
besvärsskrivelsen lill lokala skattemyndigheten i del fögderi där fastigheten
är belägen. Lokala skaltemyndigheten skall överlämna besvärsskrivelsen och
övriga handlingar i ärendet IiU den länsräli som skall pröva överklagandet.

Besvär av en länsskatlemyndighel skall ges in till
länsräiien.

Länsräiien prövar om besvärsskrivelsen har kommit in i
rätt tid.

Ett överklagande av en fastig-heislaxeringsnämnds beslul
förfaller, om beslutet med stöd av 20 kap. 23 § ändrals så som klaganden
begäri.

Har
hesvärshandlingarna sänts UU annan länsrätt ån den som har att pröva besvären,
utgör detta inte hinder för målels prövning. Handlingama skall då omedelbart
översändas lill den länsrätt som skall pröva besvären.

Senasle lydelse 1981:280. ' Senasle lydelse 1981:280.

Har en fastighetsägare eller en kommun inom
överklagandetiden getl in besvärsskrivelsen UU en annan lokal skattemyndighet
än den som anges i 1 § tredje stycket, skall delta inte hindra att målei
prövas. Detsamma gäller om skrivelsen getts in UU en fastighetstaxerings-nämnd,
en länsrätt eller en läns-skattemyndighet. Skrivelsen skall i sådana fall omedelbart
översändas lill den lokala skattemyndighet som enligt 1 § tredje stycket skaU
ta emot den.

Har en länsskattemyndighet inom överklagandetiden gett in
besvärsskrivelsen till en annan länsrätt än den som skaU pröva överklagandet
skaU inle heller detta hindra ati målet prövas. I sådanl faU skaU skrivelsen
omedelbart översändas titl den länsrätt som skaU pröva överklagandet.

54

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

Prop.
1986/87:47

Taxeringsintendent
har räll alt anföra besvär intill ulgängen av maj året efter taxeringsåret. Han
skall inom samma tid ange yrkanden och grunder för besvärstalan, om inle med
hänsyn till utredningens vidlyftighel eller andra synnerliga skäl länsrätten
medger anstånd.

Länsskattemyndighet
har rält att anföra besvär intill utgången av maj året efter taxeringsåret.
Myndigheten skall inom samma lid ange yrkanden och grunder för besvärstalan,
om inte med hänsyn lill ulredningens vidlyftighel eller andra synnerliga skäl
länsrätten medger anstånd.

Taxeringsintendeni
får inom den för honom gällande besvärstiden anföra besvär till
fastighetsägarens förmån. Därvid har han samma behörighet som fastighetsägare.

Länsskattemyndighet
får inom den för myndigheten gällande besvärstiden anföra besvär lill fastighetsägarens
förmän. Därvid har myndigheten samma behörighet som fastighetsägare.

Besvär över kommunfullmäktiges eller landstings beslut
enligt

5 § eller
6 §, såvitt den gäller lill-

lämpningen av 17 kap. 8 och 12 §§,

anförs hos länsstyrelsen. I fråga om

överklagandet skall / övrigt bestäm

melserna i kommunallagen

(1977: 179) om besvär över beslut

av kommunfullmäktige lillämpas.

Mol
länsstyrelsens beslul enligl första slycket får lalan inle föras. Talan får
inte heller föras mot beslut enligt 3 § eUer mot länssiyrelsens beslut enligt
4 och 5 §§ samt

6 §,
såviit den gäller lillämpningen

av 17 kap. 8 och 11-13 §§.

Besvär
över kommunfullmäktiges eller landstings beslut enligt 5 § eller 6 §, såvitt
den gäller lill-lämpningen av 17 kap. 8 och 12 §§, anförs hos kammarrätt. I
fråga om överklagandet skall bestämmelserna i kommunallagen (1977:179) om
besvär över beslut av kommunfullmäktige lillämpas.

Mol en
kammarrätts beslul enligt första slycket får talan inte föras. Talan får inte
heller föras mol beslut enligt 3 § eller mot en länsskattemyndighets beslul
enligt 4 och 5 §§ samt 6 §, såvitt den gäller till-lämpningen av 17 kap. 8 och
11-13§§.

29 kap. 2§ Besvär av ägare av fastighet skaU ha kommit in
senast den 15 december under taxeringsåret.

Kommuns besvär skall ha kommtf in före utgången av januari
året efler laxeringsåret.

Besvär av taxeringsintendeni Besvär av länsskatlemyndighel

skall ha kommit in före ulgängen av skall ha kommii
före ulgängen av

" Senasle lydelse 1985:820. ' Senasle lydelse
1981:280. * Senaste lydelse 1981: 1119. ' Senaste lydelse 1985:820.

55

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1986/87: 47

maj
årel efter laxeringsåret. Han maj årel efler laxeringsåret. Myn-

skall inom samma tid ha
angivit yr- digheten skall inom samma lid ha

kanden och grunder för
besvärsta- angivii yrkanden och grunder för

lan, om ej med hänsyn till
utred- besvärslalan, om ej med hänsyn lill

ningens vidlyftighel eller
andra syn- utredningens vidlyftighet eller and-

neriiga skäl länsrätten
medger an- ra synnerliga skäl länsrätten

stånd dock längsl intill
den 15 oklo- medger anstånd dock längsl intill

ber samma år. den 15 oktober samma år.

Kommer
besvär från ägare in ef- Kommer besvär från ägare in ef

ler den i första stycket angivna ti- ter den i försia stycket angivna ti

den men före utgången av maj årel den men före ulgången av maj ärel

efter laxeringsåret, får länsrätten efler taxeringsåret, får länsrätten

pröva besvären om laxeringsinlen- pröva besvären om länsskattemyn-

denten hell eller delvis biträder be- digheten helt eller delvis biträder

svaren i sak. besvären i sak.

1. Denna
lag träder i kraft den I januari 1987.

2. Den
nya bestämmelsen i 21 kap. 1 § sjätle slyckel lillämpas försia

gängen vid 1988 års taxering.

3. 29
kap. 2 § tillämpas i sin lyddse enligt lagen (1981: 1119) om ändring i

faslighelstaxeringslagen (1979: 1152) vid särskild fastighetstaxering år 1987

eller tidigare såvitt gäller vid vilken lidpunkl besvär skall ha kommii in.

4. Med
avvikelse från vad annars stadgas skall följande gälla beiräffande

överklagande av fastighetstaxeringsnämnds beslut, som rör 1987 och tidi

gare års laxeringar.

En
fastighetsägare eller en kommun skall ge in skrivelsen med överklagandet till
länsrätten. Har skrivehsen inom överklagandetiden kommii in till en annan
länsrätt än den som skall pröva överklagandet eller lill en fastighetstaxeringsnämnd,
en lokal skattemyndighet eller en länsskattemyndighet ulgör detta inte hinder
för målets prövning. Skrivelsen skall i sädana fall översändas lill den
länsrätt som har att pröva besvären.

18 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980: 343)

Härigenom
föreskrivs i fräga om skatteregisterlagen' dels all i 4 och 10 §§ ordet
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mol
"länsskaltemyndighet" i motsvarande form, dels all 5 och 7 §§ skall
ha följande lydelse.

5§
För fysisk person som är kyrkobokförd i riket skall i det centrala skatteregistret
anges

'
Lagen omtryckt 1983:143.

Senasle
lydelse av 10 § 1985:155.

Senasle lydelse 1983:143. 56

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1986/87: 47

1.
personnummer, namn, adress,
civilstånd, datum för civilståndsändring, kyrkobokförings- och
mantalsskrivningsförhållanden,

2.
registrering enligl lagen
(1968:430) om mervärdeskatt; särskilt registrerings- och redovisningsnummer,
organisalionsnummer och firma,

3.
förhållanden som enligl lag
eller förordning skall anlecknas i skattelängd,

4.
regisirering i
sjömansregistret, tillhörighet till icke territoriell församling, tillhörighet
till svenska kyrkan,

5. nalionalitel,
antal hemmava- 5. nationalitet, personnummer

rande barn som inte har uppnått 16 för hos personen kyrkobokförda

eller 18 ärs älder, personnummer barn under 18 år, anlal hemmava-

för make och, om samtaxering sker rande barn som inte har uppnått 16

med annan person, personnummer eller 18 års ålder, personnummer

för denne. för make och, om samtaxering sker

med
annan person, personnummer för denne,

6.
slag av pensionsförmän som
personen är berättigad till enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i den
mån del behövs för att debitera socialförsäkringsavgift,

7.
slag av preliminär skatt som
personen skall betala.

För
person som inte har uppnått 18 års älder skall ocksä anges personnummer för
den hos vilken personen är kyrkobokförd.

För
person som inte har uppnått 15 års ålder skall införas endasl uppgifl om
personnummer, namn och adress saml personnummer för den hos vilken personen är
kyrkobokförd, om inte ytterligare uppgifter som avses i försia slyckel behövs
för beskattning.

För
person som ej är kyrkobokförd här i rikel skall uppgifler enligt första, andra
eller tredje stycket införas i den mån det behövs för beskattning här i rikel.

7§
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 §§,
det centrala skatteregislret innehälla följande uppgifter.

1.
Sådana uppgifter om
ägarförhållandena i fåmansförelag som avses i 25 § 8) taxeringslagen
(1956:623).

2.
Uppgifter angående avslutad
revision, verkställt taxerings- eller mervärdeskattebesök eller annat sammanträffande
enligt 31 § 2 mom. tredje slycket taxeringslagen eller 26 a § lagen (1968:430)
om mervärdeskatt. För vaQe sädan åtgärd får anges tid, art, beskallningsperiod,
skatleslag, myndighets beslut om beloppsmässiga ändringar av skatt eller
underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgifl humvida
bokföringsskyldighet har fullgjorls.

3.
Uppgift om registrering av
skyldighet att betala skatt, uppgifter som behövs för all bestämma skatt enligl
uppbördslagen (1953:272) och lagen om mervärdeskatt eller avgift enligt lagen
(1982:423) om allmän löneavgift och lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare samt uppgifter om redovisning, inbetalning och
äterbelalning av sädana skatter eller avgifier.

4.
Uppgifl om maskinellt
framställt förslag till sådant beslut som enligt lag eller förordning skall
antecknas i skattelängd.

'
Senaste lydelse 1985:155. 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse Prop. 1986/87:47

5.
Uppgift om beslul om anstånd
med avgivande av deklaration och med betalning av skatt, dock ej skälen för
besluten, samt uppgift om att laga förfall föreligger för underlåtenhet att
fullgöra deklarationsskyldighet.

6.
Administrativa och tekniska
uppgifler som behövs för beskallningen.

7.
Uppgifter som skall
lämnas i 7. Uppgifter som skall lämnas i självdeklaration i
sammanställning- allmän självdeklaration i sammanarna för statlig
och kommunal in- ställningarna för statlig och kom-komstskatl samt i
förmögenhetsre- munal inkomstskatt, i förmögen-dovisningen om
skattepliktig för- hetsredovisningen om skattepliktig mogenhet. förmögenhet samt uppgifter som

skall lämnas i förenklad självdeklaration.

8.
Uppgift om beslul om
beskattning, dock ej skälen för beslulel, saml uppgifl om utmätning enligl 68 §
6 mom. uppbördslagen.

9.
Uppgift om alt fordran mot personen
registrerats hos kronofogdemyndighet, uppgift om indrivningsresultal, uppgift
om beslut om ackord, likvidation eller konkurs samt uppgift om
betalningsinställelse.

10.
Uppgifl om anlal anslällda och
de anställdas personnummer.

11.
Uppgift om telefonnummer,
särskild adress för skallsedelsförsän-delse saml namn, adress och telefonnummer
för ombud.

12. Uppgtft
från kontrolluppgift 12. Uppgift från kontrolluppgift

enligt 37 § 1 mom. 1-3, 3 b-3 f, 4 enligl 37 § 1 mom. 1-3, 3 b-3 f, 4,

och 8 saml 42 § 1 mom. och 3 mom. 4 a, S och 10, 8 mom. saml 42 § 1

försia stycket taxeringslagen samt mom. och 3 mom. försia slyckel

från sådan särskild uppgift som taxeringslagen samt från sådan sär-

avses i 3 § lagen (1959:551) om be- skild uppgift som avses i 3 § lagen

räkning av pensionsgrundande in- (1959:551) om beräkning av pen-

komsl enligt lagen (1962:381) om sionsgrundande inkomst enligl la-

allmän försäkring. gen (1962:381) om allmän försäk

ring.

13. Uppgift
om beteckning, köpeskilling, taxeringsvärde, delvärde, be

skattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för faslighel som ägs

eller innehas av personen, andelens slorlek om fastigheten har flera ägare,

sådan uppgift om fasligheten som. behövs för bedömning huruvida inkomst

av fastigheten skall beräknas med lillämpning av 24 § 2 mom. kommunal

skattelagen (1928:370) och uppgift om intäkt som har beräknals med

fillämpning av nämnda lagrum, övriga uppgifter som behövs för beräkning

av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering av boslad

på fastighet.

14.
Uppgifl om lid och arl för
planerad eller pågående revision samt beskattningsperiod och skatleslag som
denna avser samt uppgift om tid för planerat taxerings- eller
mervärdeskattebesök eller annat sammanträffande enligt 31 § 2 mom. tredje
stycket taxeringslagen eller 26 a § lagen om mervärdeskatt.

15.
Uppgift om postgiro- och
bankgironummer, om personen är näringsidkare.

16.
Uppgift om bruttointäkt av
Qänst och dennas fördelning på olika kategorier av tjänsl saml summan av avdrag
från intäkten och dennas fördelning på kostnader för resor mellan bostad och
arbetsplats å ena sidan och övriga kostnader å andra sidtin.

17.
Uppgifl om omsättning i
näringsverksamhet. 5g

18. Uppgift
angående varulager, resultat av bruttovinstberäkning, annan Prop.
1986/87:47

beräkning av relafionstal eller liknande, nettointäkt eUer underskott av

förvärvskälla
med angivande av den del därav som belöper på delägare, skönsmässig beräkning,
belopp som under beskattningsåret har stått till förfogande för
levnadskostnader,, varuuttag,, lolala bilkoslnader saml privat andel därav,
bilförmån, bostadsförmån eder annan sädan förmån, avsättning till fond,
investeringsreserv eller liknande, insättning på skogskonto eller liknande,
nedskrivning av fordringar samt av- och nedskrivning med högsia möjliga belopp,
dock endast uppgifl om att här angivei förhållande föreligger och om belopp,
procenttal eller årtal.

19.
Uppgift frän centrala
bilregistret om innehav av fordon samt om fordonels registreringsnummer, märke,
typ och årsmodell.

20.
Uppgtft för beräkning av
skattereduktion för fackföreningsavgifl.

21.
Uppgift om bosättningsland och
lidpunkt för byle av bosättnings-land.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1987.

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

dels
all i 5 kap. 5 § ordet "taxeringsintendeni" skall bytas ut mol
"länsskattemyndighet",

dels
all 8 kap. 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

5§

Besvär
över kammarrättens be- Besvär över kammarrättens be

slut i frågor som avses i 1 § första slut i frägor som avses i I § försia

stycket skall ha kommit in //// rege- stycket skall ha kommit in inom två

ringsrätten inom tvä månader från månader från den dag då den som

den dag då den som klagar har fått klagar har fått del av beslutet,

del av beslulel.

Besvär
över kammarrättens be- Besvär över kammarrällens be

slul om utdömande av vite skall ha slut om utdömande av vile skall ha

kommit in /(// regeringsrätten inom kommit in inom tre veckor frän den

tre veckor från den dag då den som dag då den som klagar har fått del

klagar har fått del av beslutet. av beslutet.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

59

20
Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbelsgivare

dels all i 3', 7, 9, 11, 15, 23, 26, 27, 30, 32, 52 och 54
§§ ordet "länsstyrd-se" i ohka böjningsformer skall bytas ul mol
"länsskatlemyndighel" i molsvarande form,

dds atl 50 och 56 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

.50 §-

Den lokala skattemyndighetens Den lokala
skattemyndighetens

beslut får överklagas genom besvär beslut
får överklagas genom besvär

hos länsrätten. Beslut enligt 5 § hos
länsrätten. Beslul enligl 5 §

tredje stycket, 6 § Iredje stycket el- iredje
slycket, 6 § tredje stycket el

ler 19 § andra slycket överklagas ler
19 § andra stycket överklagas

dock genom besvär hos länsstyrel- dock
genom besvär hos länsskatie-

sen. Beslut enligt nämnda stycken myndigheten.
Beslut enligl nämnda

eller 22 a § får inle överklagas av stycken
eller 22 a § får inte över

del allmänna ombudet. klagas av det allmänna ombudet.

Sjömansskattekonlorets beslut får överklagas genom besvär
hos sjömansskallenämnden. BesvärshandUngen skall ha kommii in senast två
månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Den lokala skallemyndighetens eller sjömansskattekonlorets
beslut om revision eller beslut varigenom vite har förelagts får inte
överklagas. Detsamma gäller den lokala skattemyndighetens avvisningsbeslut
enligl 22 a § andra slycket.

Om en besvärshandling före besvärsiidens utgång har
kommit in till en annan länsrätt eller länsstyrelse än den som har atl pröva
besvären, skall handlingen anses ha kommU in i rätl lid. Handlingen skall omedelbart
översändas lill den länsrätt eUer länsstyrelse till vilken den rätteligen borde
ha ingelts.

56 §

Det förhållandel atl ett beslut enligt denna lag har
överklagats eller atl ansökan om omprövning har ingetls inverkar inte på
skyldigheten alt betala det belopp som beslutet avser.

Ändras eller upphävs ett beslut, på vilkel utmätning eller
annan verkställighet har följl hos arbelsgivaren, skall verkställigheten
såvitt möjligt återgå.

' 3 § föreslås ändrad i prop. 1986/87: 16.

- Med nuvarande lydelse avses den i prop 1986/87: 16
föreslagna lydelsen. 60

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse Prop. 1986/87:47

En ålgärd enligl denna lag skall En åtgärd enligl denna lag skall

verkställas oavsett att det beslul el- verkställas oavsett
att det beslul eller utslag som föranleder åtgärden ler utslag som föranleder
åtgärden inte har vunnit laga krafl. Elt beslul inte har vunnii laga kraft. av
allmän förvaltningsdomstol eller sjömansskallenämnden, varigenom
arbetsgivarens betalningsskyldighet har bestämls lill etl lägre belopp än del
allmänna ombudei har yrkat eller medgett, får dock inle föranleda återbetalning
innan det har vunnii laga kraft, om del allmänna ombudei har molsatl sig
detla. Ulan hinder härav får dock länsstyrelsen på ansökan medge ålerbelalning.
Därvid skall bestämmelserna i 49 § 2 mom. sista stycket uppbördslagen
(1953:272) om slällande av säkerhet tillämpas.

Denna lag träder i krafl den I januari 1987. Äldre
bestämmelser i 50 § Qärde stycket gäller i fråga om beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.

21 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom föreskrivs att i 4 § 5, 13, 15 och 16 mom. saml
6 § lagen (1908: 128 s. I) om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter' ordet
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsskallemyndighel"
i molsvarande form.

Denna lag träder i krafl den I januari 1987.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 855 4 § 5 mom.
1974:855 4 § 13 mom. 1974:855 4 § 15 mom. 1974:855 4 § 16 mom. 1973:71 6 §
1971:413.

22 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs alt 3 § kommunalskallelagen
(1928:370) skall ha

följande lydelse. 61

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

3§' Med laxeringsår förstås i denna lag det kalenderår,
under vilket taxering i första instans verkställes, och med beskattningsår det
kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår icke
sammanfaller med kalenderår (brulel räkenskapsår), del räkenskapsår, som gäll
till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala
skatteräiten, om inte annat framgår av omständigheterna.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre
bestämmelser lillämpas dock intill utgången avjuni 1988.

' Senaste lydelse 1979: 169.

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1933: 395) om ersättningsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1933: 395) om ersättningsskatt'
dels atl i 7 § ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mol
"länsskattemyndighelen" dels att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4f

Fråga om taxering till
ersätt- Fråga om taxering lill ersätt

ningsskatt prövas, efter framställ- ningsskatt
prövas, efter framställ

ning från taxeringsintendent, av ning från
länsskatlemyndighel, av

den länsrätt, som har att upptaga den
länsrätt, som har att upplaga

besvär rörande företagets taxering besvär
rörande företagets taxering

lill statlig inkomst- och förmögen- fill
statlig inkomst- och förmögen

hetsskatt, hetsskatt.

Framställning om taxering skall ske hos länsrätten senasl
andra årel efler del år, då förelagel rälleligen skolat laxeras till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt för sin inkomsi under det i 1 § avsedda
verksamhetsåret.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala
skatterätten, om inte annat framgår av omsländighetema.

Denna lag Iräder i krafl den I januari 1987. Äldre
beslämmelse i 4 § Iredje stycket tillämpas inlill ulgången av juni 1988. Mål
som då är anhängigl hos mellankommunala skatterätten prövas av den länsrätt som
är behörig enligl de nya bestämmelserna.

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1984: 1077

7 § 1979: 170.

Senasle lydelse 1984:1077. 62

24 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att i 17 §,22 § 2 mom., 26 och 44
§§,52 § I mom., 52 a
och 53 §§,55 §2 ,4 och 6 mom., 56, 59,60,61,61 a och 62 §§,64 §2 mom. saml 70 §
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskall' ordet "länsstyrelse" i
olika böjningsformer skall bytas ul mol "länsskattemyndighet" i
molsvarande form.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse av 55 § 4 mom. 1981:1118

lagens rubrik 1974: 857 55 § 6 mom. 1983: 384

17 §1974:857 56 §1977: 1174

22 §2 mom, 1983:384 59 §1980-75

26 §1983: 384 60 §1964800

44 §1967:793 61 §1986:475

52 § 1 mom, 1983:978 61 a § 1986- 475

52
a §1974:857 62 §1974:857

53
§ 1974:857 64 § 2 mom. 1974:857 55 § 2 mom.
1983: 384 70 § 1983:384.

25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt'

dels att i 7 § 5 mom. uttrycket "Skattechefen eller
Qänsteman, som skattechefen förordnar," skall bytas ut mot ordet
"Länsskattemyndighelen",

dels atl 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Till siaten skall årligen erläggas inkomstskatt enligt i
denna lag givna beslämmelser.

Beträffande statlig inkomstskatt i form av kupongskatt för
utdelning å akfie i svenskt akfiebolag och beiräffande sjömansskatt skall gälla
vad därom finnes särskilt stadgal.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering
tiU statlig inkomstskatt stadgas i taxeringslagen.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala
skatterätten, om inte annat framgår av omsländighetema.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre
bestämmelse i I § tillämpas inlill ulgängen avjuni 1988.

'Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:770

7 §5 mom,
1984: 1061,

Senaste lydelse 1979: 171, 53

26
Förslag till Prop- 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1954:40) om särskild fartygsfond

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1954:40) om
särskild fartygsfond'

dels att 14 § skall upphöra att gälla,

dels alt i 2, 4, 10 och 12 §§ ordet
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skaU bytas ut mot
"länsskaltemyndighet" i motsvarande form.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse av 10 § 1984:1075

lagens rubrik 1984: 1075 12 § 1984: 1075

2 § 1984: 1075 14 § 1984:1075,

4 § 1984:1075

27 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1957: 686) om
taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

Härigenom föreskrivs i fräga om förordningen (1957:686) om
taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

dds att i 1-7 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut
mot "regeringen",

dels att i 2 § ordet "taxeringsförordningen"
skall bytas ut mot "taxeringslagen (1956:623)",

dels att i 3 § orden "uppbördsförordningen" och
"folkbokföringsförordningen" skall bytas ul mol "upf)bördslagen
(1953:272)" respekfive "folkbokföringslagen (1967:198)",

dels atl i 6 § ordet "länsstyrelse" skall bytas
ul mot "länsskatlemyndighel",

dels all i 6 och 7 §§ ordel "förordning" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form,

dels atl rubriken till förordningen skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordning om taxeringsväsen- Lag om taxeringsväsendet under

det under krigsförhållanden m. ra. krigsförhåUanden
m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:575) om avskrivning å vissa
oljelagringsanläggningar, rn. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:575) om
avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m.m.'

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:940.

Lagen omtryckt 1977:940, 64

dels att 9 § skall upphöra att gälla, Prop. 1986/87:47

dels all i 7 § 3 mom. ordel "länsstyrelsen"
skall bytas ut mot "länsskattemyndighelen".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Handlingar, som har upprättats Handlingar,
som har upprättats

för beräkning av pensionsgrun- för
beräkning av pensionsgrun

dande inkomst eller som har avläm- dande
inkomst eller som har avläm

nats eller fillhandahållits enligt nå- nåls
eller fillhandahållits enligt nä

gon bestämmelse i denna lag, får gon
beslämmelse i denna lag, får

inte tillhandahållas annan Qänsle- inle
tillhandahållas annan Qänsle

man än den som för sin befattning man
än den som för sin befattning

bör få del av dessa. Ledamöier i bör få del
av dessa. Ledamöier i

taxeringsnämnden, länsrätten eller taxeringsnämnden
eller länsrätten

mellankommunala skatterätten fär fär la del
av handlingar som nyss

ta del av handlingar som nyss har har sagls.

sagts.

Den som får ta del av sådana handlingar, som avses i
första stycket, får ocksä la del av självdeklarationer och andra uppgifter
eller handlingar som har avlämnats lill ledning vid åriig laxering, handlingar
som har upprättats vid taxeringskontroll enligt taxeringslagen (1956:623) saml
handlingar som har avlämnats lill ledning för uppbörd av skalt, om han behöver
del för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1988.

' Lagen omtryckt 1976: 1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015. - Senaste
lydelse 1980; 189.

30 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom
föreskrivs att i 15 § lagen (1962:392) om husirulillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension' ordet "länsstyrelsen" skall bytas
ul mol "länsskattemyndigheten".

Denna lag träder i krafl den I januari 1987.

' Lagen omtryckt 1976; 1014.

5 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 47

65

31 Förslag
till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1986: 271) om ändring i lagen

(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension

Härigenom
föreskrivs i fräga om lagen (1986:271) om ändring i lagen (1962: 392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

dds
att i 16 § ordet "länsstyrelserna" skaU bytas ul mol
"länsskalte-myndigheterna",

dels
alt ikraftträdandebestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Denna
lag träder i krafl den 1 juli Denna lag träder i kraft, i fråga

1987.
Äldre beslämmelser gäller i om 16 § andrastycket den I Januari

fråga om avräkning av kommuner- 1987, och i övrigt den 1 juli 1987.

nas kosinader för kommunala bo- Äldre bestämmelser / 16 § första

stadstillägg för tid före ikraftträ- stycket gäller i fråga om avräkning

dandel. av kommunernas kostnader för

kommunala
bostadstillägg för tid

före
den 1 JuU 1987.

32 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 63) 'om förlustavdrag

Härigenom
föreskrivs att i 11 § lagen (1960:63) om förlustavdrag' ordel
"taxeringsintendeni" skall bytas ul mot
"länsskattemyndighet".

Denna
lag iräder i kraft den 1 januari 1987.

'
Senaste lydelse av lagens rubrik 1983:987 II §
1983:987.

33 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) om särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom
föreskrivs att i 1, 3, 4, 4 a, 5 och 6 §§ lagen (1965: 269) om särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.' ordet
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mol
"länsskallemyndighel" i molsvarande form.

Denna
lag Iräder i kraft den 1 januari 1987.

'
Senaste lydelse av 4 § 1985:534

lagens
rubrik 1977; 191 4 a § 1985; 534

1
§ 1982: 1054 5 § 1977: 191

3
§1979: 1161 6 §1977:191. 66

34 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1967: 96) om särskild
nyanskaffningsfond

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967: 96) om
särskild nyanskaffningsfond'

dels alt 11 § skall upphöra alt gälla,

dels att i 8 och 10 §§ ordet "länsstyrelsen"
skall bytas ut mot "länsskattemyndighelen".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

' Senasle lydelse av lagens rubrik 1984:1074 8 § 1984:
1074

10 § 1984;1074

11 § 1984:1074.

35 Förslag till

Lag om ändring i folkbokföringslagen (1967: 198)

Härigenom föreskrivs all i 3, 40 och 57 §§
folkbokföringslagen (1967: 198)' ordel "länsstyrelse" i olika
böjningsformer skall bytas ut mol "länsskaltemyndighet" i motsvarande
form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1985:1121 40 §
1985:1121 57 § 1982; 1135.

36 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 752) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1967:752) om avdrag
vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av
faslighet'

dels att 13 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3, 4, 10 och 11 §§ ordet
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"länsskattemyndighet" i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

' Senasle lydelse av lagens rubrik 1976:345 4 § 1976: 345

10 § 1976:345

11 § 1976:345

13 §1976:345. 67

37 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1969: 738) om rätt att vid
inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen
Petroleumindustriens Beredskapsfond, m. m.

Härigenom föreskrivs all i 3 § lagen (1969: 738) om rätl
all vid inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen
Pelroleumindu-striens Beredskapsfond, m.m. ordet "länsstyrelsen"
skall bytas ut mot "länsskattemyndighelen".

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

38 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen (1970:
624)' dels att i 17, 21, 22, 25 och 29 §§ ordet "länsstyrelse" i
olika böjningsformer skall bytas ut mol "länsskattemyndighet" i
molsvarande form, dels att 27 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

27 §-

Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt
innehållits fastän skattskyldighet ej förelegat eller har kupongskatt
innehållits med högre belopp än vad som skall erläggas enligt avtal för
undvikande av dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till
restitution av vad som innehållits för myckel.

Ansökan om restitution skall göras skriftligen hos
riksskatteverket senasl vid utgången av femte kalenderårel efter
utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan
ulredning om all kupongskatt innehållits för sökanden liksom ulredning till
styrkande av atl skattskyldighet ej föreligger för honom.

Beslut rörande restitution får anstå inlill dess fräga om
skattskyldighet för utdelningen enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
slutligen prövats.

Föreligger de förutsättningar för Föreligger de förutsättningar för

restitution som anges i första restitution
som anges i första

stycket först sedan länsrätt, den stycket
först sedan länsrätt, kam-

mellankommunala skatterätten, marrätl
eller regeringsrätien med-

kammarrätt eller regeringsrätten delat beslul
angående utdelningsbe-

meddelal beslut angående utdel- loppet eller
efter det all uldelnings-

ningsbeloppet eller efter del atl ut- berättigad
åsatis efterlaxering för

delningsberättigad åsatts eflerlax- detsamma,
kan ansökan om reslitu-

ering för detsamma, kan ansökan tion göras
hos riksskatieverkel se-

om reslitution göras hos riksskatle- nast
inom etl år efler det beslulel

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:996

25 § 1980:76

29 § 1974:996.

-Senaste lydelse 1979: 182, 68

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1986/87:47

verkel
senast inom ett år efter del meddelades eller eftertaxeringen beslutet
meddelades eller eftertax- skedde, eringen skedde.

Är
den som har rätt fill restitution av kupongskatt skyldig atl erlägga skall
enligl denna lag eller uppbördslagen (1953: 272), gäller 68 § 3 och 4 mom.
uppbördslagen i fillämpliga delar.

Denna
lag iräder i krafl den 1 januari 1987. Äldre beslämmelser i 27 § tillämpas
allQämt i fråga om beslut av mellankommunala skatterätten.

39 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 171) om särskilt
uppskattningsvärde på fastighet

Härigenom
föreskrivs att i 4, 5 och 6 §§ lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde
på fastighet' ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mot
"länsskattemyndigheten".

Denna
lag iräder i krafl den 1 januari 1987. ' Lagen omtryckt 1980; 960.

40 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom
föreskrivs att 1, 9, 27 och 33 §§ förvaltningsprocesslagen (1971: 291) skall ha
följande lyddse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§'

Denna lag gäller rättskipning i re- Denna lag gäller rättskipning i re-

geringsrätten,
kammartätt, länsrätt geringsrätlen, kammarrätt ocAläns-och den
meUankommunala skalle- rätt samt i försäkringsöverdomsto-rätten saml i
försäkringsöverdom- len och försäkringsrätt, stolen och försäkringsrätt.

9§

Förfarandet
är skriftligt.

I
handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan
antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av
målet.

'
Senaste lydelse 1979; 167.

Senaste lydelse 1983:461. 69

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lyddse

Prop. 1986/87:47

I
kammarrätt, försäkringsrätt, länsrätt och den mellankommunala skatterätten
skall muntlig förhandling hällas, om enskild som för talan i målet begär det
saml förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot
del.

I
kammarrätt, försäkringsrätt och länsrätt skall muntlig förhandling hållas, om
enskild som för talan i mälet begär det samt förhandlingen ej är obehövlig och
ej heller särskilda skäl talar mot det.

Finner
länsrätt all förhör med vittne eller sakkunnig lämpligen bör hållas av annan
länsrätt, fär rätten efter samråd med denna besluta härom.

Finner länsrätt atl förhör med vittne eller sakkunnig
lämpligen bör hållas av annan länsrätt eller av den mellankommunala
skallerätlen, får rälien efter samråd med denna besluta härom. Vad nu har
sagls gäller också den mellankommunala skatteräiten, om denna finner all
förhör med vttlne eller sakkunnig lämpligen bör hållas av länsrätt.

I fråga om bevisupptagning enligl första slyckel gäller 35
kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken i lillämpliga delar.

Mol länsrätts beslul föres lalan hos kammarrätt. Mol
kammarrälls beslut föres talan hos regeringsrätten. Mol försäkringsrätts
beslul föres talan hos försäkringsöverdomstolen. Talan föres genom besvär.

angår, om del gåll honom emot.

33 §' Mol länsrätts och den mellankommunala skatlerätlens
beslut föres talan hos kammarrätt. Mot kammarrätts beslul föres lalan hos
regeringsrätten. Mot försäkringsrätts beslut föres talan hos försäkringsöverdomstolen.
Talan föres genom besvär.

Talan får föras av den som beslutet

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. I fråga om
besvär över beslul som meddelats före ikraftträdandet gäller den äldre lydelsen
av 33 §.

-' Senaste lydelse 1979: 167. " Senaste lydelse 1979;
167.

41 Förslag till

Lag om ändring i datalagen (1973: 289)

Härigenom
föreskrivs alt i 28 8 datalagen (1973: 289)' ordel "länsstyrelse" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet "länsskattemyndighet" i
motsvarande form.

Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1987. ' Lagen omtryckt 1982:446.

70

42 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att i 54 a § lullagen (1973:670)'
ordet "länsstyrelse" skall bytas ul mot
"länsskatlemyndighel".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. ' Senaste
lydelse av .54 a § 1986: 315.

43 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:325) om avsättning till
arbetsmiljöfond

Härigenom föreskrivs att i 8, 10, II och 19 §§ lagen (1974:325) om avsättning till
arbetsmiljöfond' ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall
bytas ut mot "länsskatlemyndighel" i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse av 8 § 1983:666

10 § 1983:666

11 § 1983:666 19 § 1983:666.

44 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:988) om avsättning till
särskild investeringsfond

Härigenom föreskrivs atl i 7, 9, 10 och 18 §§ lagen
(1974:988) om avsättning till särskild investeringsfond' ordet
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ul mot
"länsskattemyndighet" i motsvarande form.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse av 7 § 1983:667

9 § 1983:667

10 § 1983:667

18 § 1983:667.

45 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:989) om insättning på
investeringskonto för skog

Härigenom föreskrivs atl i 7 och 16 §§ lagen (1974:989) om
insättning på

investeringskonto för skog ordet "länsstyrelse" i olika
böjningsformer

skall bytas ut mot "länsskatlemyndighel" i motsvarande form.

------------ 71

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

46
Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i kommunallagen (1977: 179)

Härigenom
föreskrivs att i 6 kap. 5 § kommunallagen (1977: 179) ordet
"länsstyrelsen" skall bytas ut mot "länsskattemyndighelen".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

47 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditstöd

Härigenom
föreskrivs att i 7 § lagen (1978:401) om exportkreditstöd ordel
"länsstyrelsen" skall bytas ut mot "länsskattemyndighelen".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

48 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:970) om uppskov med
beskattning av realisationsvinst

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av
realisafionsvinsl

dels
att i 7, 8 och 9 §§ ordel "skattechefen" skall bytas ut mot
"länsskallemyndigheten '',

dels
att i 13 § ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mol
"länsskattemyndighelen",

dds
alt 12 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

12 §'

Uppskov erhåUes endast om den Uppskov erhälles endast om den

skallskyldige framställer elt yr- skattskyldige framställer ett yr

kande om detta hos taxeringsnämn- kände om della hos taxeringsnämn

den eUer, såvida besvär har anförts, den eller, såvida besvär har anförts,

hos länsrätten, eller om besvären hos länsrätten. Yrkandet skall gö-

skaU prövas av den mdlankom- ras på blankett enligl ett formulär

munala skatterätten, hos denna. som riksskatteverket fastställer.

Yrkandel skall göras på blankett TUl självdeklarationen skall fogas

enligl ett formulär som riksskatle- två exemplar av blanketten,

verket fastställer. Till självdeklara

tion skall fogas två exemplar av

blanketten.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelse i 12 § tiUämpas intill
utgången avjuni 1988.

' Senaste lydelse 1979; 187. 72

49 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189)

Härigenom
föreskrivs att i 10 och 11 §§ bötesverkställighetslagen (1979:189) ordel
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ul mol
"länsskaltemyndighet" i molsvarande form.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

50 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag

Härigenom
föreskrivs att i 11, 13, 15 och 16 §§ lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer
skall bytas ul mol "länsskatlemyndighel" i motsvarande form.

Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1987.

51 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979: 609) om allmän
investeringsfond

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1979:609) om allmän investeringsfond '

dels
att i 3, 15 och 17 §§ ordet "länsstyrelsen" skall bytas ul mol
"länsskattemyndigheten",

dels
att 14 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

14 §2 Medel, som
har inbelalals till konto för investering, får utbetalas endasl

a)
i faU som avses i 8 § första
stycket,

b)
i faU som avses i 9 § försia slycket,

c)
om allmän investeringsfond i
fall som avses i 11 § första slyckel a)—g) helt eUer delvis har återförts tUl
beskattning,

d) om
beslut har meddelals att företaget skall försättas i konkurs,

e) om
allmän investeringsfond helt eller delvis har överförts tUl annat

företag och medlen därför skall överföras liU annat företags konlo för

investering eller

O
om företaget för visst beskattningsår inbetalat mer än tre Qärdedelar av det
belopp som förelagel avser att avsätta till allmän investeringsfond

'
Senaste lydelse av

3§
1986:481

15
§ 1986:481

17 §1983:668.

Senaste lydelse 1984:1091. 73

Nuvarande
lydelse Föreslagen
lydelse Prop. 1986/87: 47

eller för vilkel avdrag vid laxeriingen har medgetts
enligt bestämmelserna i 2§.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före
senare inbetalade medel.

I fall som avses i försia stycket c) 1 fall som avses i första slyckel c)

skall länsstyrelsen på framslällning skall
länsskattemyndigheten på

av förelaget besluta om utbetalning framställning
av förelagel besluta

av medel som svarar mot tre Qärde- om
utbetalning av medel som sva-

delar av den återförda fonden i den rar
mot tre Qärdedelar av den åler-

mån medlen inte tidigare har åler- förda
fonden i den mån medlen inle

gåtttill företaget. Sådanl beslul får tidigare
har ålergäll till förelagel,

inte utan medgivande av laxerings- Om
hinder inle föreligger får så-

iniendeni fattas förrän laxeringen dant
beslul fattas även om taxering-

för del beskaltningsår, dä återfö- en
för det beskattningsår, då äter-

ringen har skett, har vunnii laga föringen
har skett, inte har vunnit

kraft. laga kraft.

I fall som avses i första stycket f) I fall som avses i första slyckel
f)

skall länsstyrelsen på framslällning skall länsskattemyndighelen på

av företaget besluta om utbetalning framstäUning av företagel besluta

av det överskjutande beloppet. om utbetalning av del överskju

lande beloppel.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

52 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän
investeringsreserv

Härigenom föreskrivs att i 15 § lagen (1979: 610) om
allmän investerings-reserv' ordel "länsstyrelsen" skall bytas ul mot
"länsskallemyndigheten".

Denna lag träder i krafl den I januari 1987. ' Senaste
lydelse 1986:482.

53 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på
tillfälligt vinstkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:456) om
insättning pä tillfälligt vinstkonto'

dels atl i 6, 14, 16 och 19 §§ ordet
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"länsskaltemyndighet" i molsvarande form,

dels all 15 § skall ha följande lydelse,

' Senaste lydelse av

6§ 1983:670

14 § 1986: 483

19 §1983: 670. 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:47

15
§

Företag
som skall betala in medel till vinstkonlo skall vid självdeklaralionen lämna
uppgifter om beräkningen som skall ligga lill grund för
inbe-lalningsskyldigheten. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligl formulär
som fastställs av riksskatteverket.

Företag
som vid beskattningsärels utgång har vinslfond eller som under beskattningsåret
har avvecklat sin vinstfond skall vid självdeklarationen lämna uppgifter om
fondens storlek, användning och avveckling. Uppgifterna skall lämnas i två
exemplar på blankett enligl formulär som fastställs av riksskatteverket. Till
deklarationen skall fogas bevis från riksbanken angående insättning på
vinstkonto.

Efter
anmaning är ett företag. Efter anmaning är ett företag,

som avses i I §, skyldigt att lämna som avses i I §, skyldigt alt lämna

uppgifter enligt första stycket. An- uppgifter enligt första stycket. An

maningen får utfärdas av chef för maningen fär utfärdas av länsskat-

laxeringsenhet eller revisionsenhel, lemyndighel eller taxeringsnämnd,

taxeringsnämnd eller taxeringsin- I anmaningen får vite föreläggas.

/e/je«/. I anmaningen fär vite före- Bestämmelserna om vite i 123 —

läggas. Bestämmelserna om vite 125 §§ taxeringslagen (1956:623)

i 123-125 §§ laxeringslagen gäller i tillämpliga delar på sådanl

(1956: 623) gäller i tillämpliga delar vite.

pä sädant vite.

Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1987.

54 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981: 296) om eldsvådefonder

Härigenom
föreskrivs att i 12 och 13 §§ lagen (1981:296) om eldsvådefonder ordel
"länsstyrelsen" skall bytas ul mol "länsskattemyndighelen".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

55 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar

Härigenom
föreskrivs att i 9, 11, 18, 20, 25, 27, 28, 30 och 31 §§ lagen (1982: 1006) om
avdrags- och uppgiftsskyldighet beiräffande vissa uppdragsersätlningar' ordet
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mol
"länsskatlemyndighel" i motsvarande form.

Denna
lag Iräder i kraft den 1 januari 1987.

'
Senaste lydelse av 9§ 1983:856

20
§ 1985: 152 _

25
§1985:114. '

56
Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1982: 1052) om församlingar och
kyrkliga samfälligheter

Härigenom
föreskrivs att i 8 kap. 5 § lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga
samfäUigheler ordel "länsstyrelsen" skall bytas ul mol
"länsskattemyndighelen".

Denna
lag iräder i krafl den 1 januari 1987.

57 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på
särskilt investeringskonto

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1982: 1185) om inbelalning på särskilt
investeringskonto'

dels
all i 3, 6, 14, 16 och 19 §§ ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer
skall bytas ul mol "länsskaltemyndighet" i motsvarande form,

dds
all 15 § skaU ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse

15
§

Företag
som skaU beiala in medel lill särskilt invesleringskonlo skall i
självdeklaralionen lämna uppgifter om beräkningen som skall ligga till grund
för inbetalningsskyldigheten. Uppgtftema skall lämnas på blankett enligt
formulär som fastställs av riksskatteverket.

Företag
som vid beskattningsårets utgång har särskild investeringsfond eUer som under
beskattningsåret har avvecklat sin särskilda investeringsfond skall i
självdeklarafionen lämna uppgifter om fondens storlek, användning och
avveckling. Uppgiflerna skall lämnas i tvä exemplar på blankett enligl formulär
som fastställs av riksskatteverket. Till deklarationen skall fogas bevis frän
riksbanken angående inbelalning pä särskilt invesleringskonlo.

Efter
anmaning är ell företag, Efter anmaning är elt förelag,

som avses i 1 §, skyldigt att lämna som avses i 1 §, skyldigt att lämna

uppgifter enligt försia stycket. An- uppgifter enligl försia stycket. An

maningen får utfärdas av chef för maningen får utfärdas av länsskat-

laxeringsenhet eller revisionsenhet, lemyndighel eller taxeringsnämnd,

taxeringsnämnd eller taxeringsin- I anmaningen får vite föreläggas.

/<?n£e/i/. I anmaningen fär vite före- Beslämmelsema om vite i 123-

läggas. Bestämmelserna om vile 125 §§ taxeringslagen (1956:623)

i 123-125 §§ taxeringslagen gäller i tiUämpliga delar på sådant

(1956:623) gäller i lillämpliga delar vite.

på sådant vite.

Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1987.

'
Senasle lydelse av

3 § 1983:985

6§ 1983:671

14 § 1986:484

19 §1983:671. 76

58 Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.
m.

Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1984:533) om
arbetsställenummer m. m. ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mot
"länsskattemyndighelen".

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

59 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:1090) om inbetalning på
förnyelsekonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984: 1090) om
inbetalning på förnyelsekonto'

dels att i 3, 6, 14, 16 och 19 §§ ordel
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mol
"länsskatlemyndighel" i motsvarande form,

dds att 15 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

Förelag som skall betala in medel till förnyelsekonto
skall i självdeklaralionen lämna uppgifter om beräkningen som skall ligga till
grund för inbe-lalningsskyldigheten. Uppgiflerna skall lämnas på blankett
enligt formulär som fastställs av riksskatteverket.

Företag som vid beskattningsårets utgång har förnyelsefond
eller som under beskattningsåret har avvecklat sin förnyelsefond skall i
självdeklarationen lämna uppgifter om fondens storlek, användning och
avveckling. Uppgifterna skall lämnas i två exemplar på blankett enligt formulär
som fastställs av riksskaiteverket. Till deklarationen skall fogas bevis från
riksbanken angående inbetalning på förnyelsekonto.

Efter anmaning är elt förelag. Efter anmaning är ell företag,

som avses i I §, skyldigt atl lämna som
avses i I §, skyldigt alt lämna

uppgifler enligt försia stycket. An- uppgifter
enligl försia stycket. An

maningen får ulfärdas av chef för maningen
får utfärdas av länsskai-

taxeringsenhet eller revisionsenhet, lemyndighel
eller taxeringsnämnd,

taxeringsnämnd eller taxeringsin- I
anmaningen fär vite föreläggas,

/é-weff/. 1 anmaningen får vite före- Bestämmelserna
om vite i 123-

läggas. Bestämmelserna om vile 125 §§
taxeringslagen (1956:623)

i 123-125 §§ taxeringslagen gäller i
tillämpliga deiar på sådant

(1956:623) gäller i fillämpliga delar vite.

på sådant vite.

Denna lag träder i krafl den I januari 1987.

Senaste lydelse av 14 § 1986; 485. 77

60
Förslag till Prop. 1986/87:47

Lag om ändring i lagen (1985: 533) om
skatteutjämningsavgift

Härigenom
föreskrivs atl i 7 och 9 §§ lagen (1985:533) om skalteuQäm-ningsavgifl' ordel
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skaU bytas ul mol
"länsskallemyndighel" i molsvarande form.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

'
Senaste lydelse av 7 § 1986:495 9§ 1986:495.

61 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsregisteriagen (1986:617)

Härigenom
föreskrivs att i 8 § utsökningsregisteriagen (1986:617) ordet
"länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ul mol
"länsskatlemyndighel" i molsvarande form.

Denna
lag Iräder i kraft den 1 januari 1987.

78

Finansdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 oktober 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.
Andersson

Föredragande:
statsrådet Feldt

Prop. 1986/87:47

Proposition om ändringar i taxeringsorganisationen

1 Inledning 1.1 Bakgrund

Sedan
några år bedrivs etl omfattande reformarbete i syfte atl förenkla och förbättra
skattesystemet. Flera stora reformer har redan genomförts. Mest omfattande är
den av riksdagen förra våren beslutade nyordningen med en förenklad
självdeklaration (prop. 1984/85: 180, SkU 60, rskr. 375, SFS 1985:405 m. fl.).
Den innebär atl ca fyra miljoner löntagare och pensionärer fr. o. m. nästa år
kan använda sig av en starkt förenklad deklarationsblankett. Samtidigt
förenklas de materiella beskattningsreglerna, bl.a. genom höjda
schablonavdrag.

Till
gmnd för reformen låg det av skatteförenklingskommitlén (B 1982:03) år 1984
lämnade beiänkandei (SOU 1984:21) Förenklad självdeklaration. Kommittén har
därefter avgett ytterligare tvä betänkanden. Förra hösten kom belänkandet (SOU
1985:42) Förenklad taxering (ledamöter vid avgivandet av beiänkandei var f.d..
generaldirektören Gösta Ekman, ordförande, riksdagsledamöterna Tage Sundkvist,
Knut Wachtmeister, Hans-Olof Weslberg, Anna Lindh och Karl-Erik Svanberg, rektorn
Wilhelm Gustafsson, länsrådel Sven Gunnarsson och lagmannen Berlil Wennergren)
och i somras (Ds Fi 1986: 20) Ersättning för kostnader i skalleärenden och
skattemäl.

Jag skall i det följande behandla betänkandet Förenklad taxering, som
innehåller principförslag om laxering, omprövning, process m. m. Belänkandet
innehåller således inga lagförslag. Sådana avser kommittén atl lägga fram i ett
senare betänkande. Sammanfattningen av betänkandet bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 1.

Belänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas fill
protokollet som bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats
inom finansdepartementet och finns lillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr
3902/85).

Kommitténs principförslag
om den framtida utformningen av taxerings-

förfarandet och skatteprocessen har samband med riksdagens beslut förra

hösten om en ny sammanhållen skatteförvaltning (prop. 1985/86: 55, BoU 79

11,
rskr. 82). Den nya organisationen skall träda i kraft den 1 januari 1987.
Prop. 1986/87: 47 Beslutet föranleder viss lagsttftning som jag också tar upp i
det här ärendet.

En
ytterligare fråga som har samband med bl. a. skatleförenklingskommitléns
principförslag är vad som i framfiden bör gälla i fråga om mellankommunala
skallerätlen (MKSR) och allmänna ombudet för mellankommunala mål (AO).
Arbetsuppgifterna för MKSR och AO är för närvarande kopplade till reglerna om
kommunal laxering. Riksdagens beslul (prop. 1984/85: 70, SkU 23, rskr. 110) om
att slopa den kommunala laxeringen för juridiska personer leder tiU att MKSR
och AO förlorar en stor del av sina arbetsuppgtfler om inte besvärsreglerna
ändras. Besvär enligt den nya ordningen kan anföras i anslutning tiU 1986 års
taxering. I nyssnämnda proposition uttalade jag alt tiden fram till dess borde
utnyttjas för en grundligare översyn beträffande MKSR:s och AO:s framtida
stäUning. En sådan översyn har presenterats i en inom finansdepartementet
upprättad promemoria (Ds Fi 1986:5) Mellankommunala skatteräiten m.m. Även
promemorian har varil föremål för remissbehandling. En förteckning över
remissinstanserna bör fogas lill protokollet i detla ärende som bUaga 3. En
sammanslällning av remissyttrandena har gjorts i finansdepartementet och finns
tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 268/86). Jag avser att nu även ta upp
frågan om MKSR:s och AO:s framlida ställning.

En
annan fräga som jag behandlar i det följande gäller ordningen för ingivande av
besvär på skatteområdet. Denna fråga aktualiseras främsl med anledning av de av
riksdagen i april 1986 antagna förslagen lill ny förvaltningslag och ändringar
i förvaltningsprocesslagen (prop. 1985/86:80, KU 21, rskr. 202, SFS 1986: 223
och 224). Dessa lagändringar påverkar nämligen den nuvarande ordningen för
ingivande av besvär pä skatte- och uppbördsområdel.

Riksdagen
beslutade våren 1986 i bl. a. förenklingssyfte att dels slopa den kommunala
garanti- och utbobeskattningen m.m. (prop. 1985/86: 150 bil. 1, SkU 50, rskr.
360, SFS 1986:473 m.fl.), dels avskaffa sambeskattningen av makars B-inkomsler
och vidta vissa andra förenklingar (prop. 1985/86: 130, SkU 40, rskr. 332, SFS
1986: 507 m. fl.). Jag behandlar här de ändringar som lill följd av nämnda
riksdagsbeslul behöver göras i bl. a. taxeringslagen (1956: 623) och
uppbördslagen (1953:272).

Regeringen
beslutade den 11 september 1986 att inhämta lagrådets yllrande över de
grundläggande förslagen liU lagändringar i nu nämnda frägor. Förslagen hade
upprättats inom finansdepartementet, i några fall i samråd med
justiliedepartemenlet. Följande lagförslag remitterades tUl lagrådet,

1.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

2.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

3.
lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskalt,

4.
lag om ändring i lagen (1971:
289) om allmänna förvahningsdomstolar,

5.
lag om ändring i lagen
(1986:169) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

6.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),

80

7. lag om
ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i laxeringsfrå- Prop.
1986/87:47 gor.

1 fräga om de till lagrådet remillerade lagförslagen
föreslår jag atl det görs ändringar dels i två lagrum, 73 och 75 §§, i
förslagel lill lag om ändring i laxeringslagen, dels i förslagel till lag om
ändring i sekrelesslagen. 1 de två lagrummen i taxeringslagen föreslär jag
endast mindre redaktionella ändringar i förhållande till de av lagrådet granskade
förslagen. Till prolokollet i detla ärende bör med hänsyn härtill, som bilaga
4, endast fogas lagrådsremissens förslag lill lag om ändring i sekrelesslagen.

Lagrådel har i silt yltrande, som bör fogas till
protokollet som bilaga 5, endast haft erinringar mol förslaget till ändring i
sekretesslagen. I del följande återkommer jag därför till lagrådets yttrande
enbart i det avsnitt (2.3.7) där sekretessfrågorna behandlas.

Som jag framhöll i lagrådsremissen föranleder de nu
berörda ämnena åtskilliga lagändringar utöver de grundläggande lagförslag som
remitterades till lagrådet. Jag lar nu också upp dessa kompletterande
lagförslag.

Dessulom tar jag upp ett par förslag som rör den
förenklade självdeklaralionen. För det första förulsäller införandet av denna
att en del jusleringar görs i lagstiftningen om skatteregislret. För det andra
aktualiseras en smidigare beslutsordning för förenklade självdeklarationer. RSV
har i en framställning till regeringen lagt fram förslag om det.
Framställningen har nyligen remissbehandlats. Yttranden över framställningen
har avgells av kammarrälten i Göleborg, skallechefen i Stockholms län,
skallechefen och de lokala skaltemyndigheterna i Göteborgs och Bohus län samt
taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

1.2 Allmänna synpunkter

Regeringens målmedvetna satsning de senasle åren på all
förenkla och förbättra skattesystemet har som jag inledningsvis nämnde redan
resulterat i en rad stora reformer. Dessa gäller såväl de maleriella
beskattningsreglerna som beskaliningsförfärandet och skatteorganisationen.

Reformen med en förenklad självdeklaration fr, o, m. 1987
års laxering innebär direkta förenklingar av såväl förfarandereglerna som de
maleriella beskattningsreglerna. Slopandet av den kommunala laxeringen för
juridiska personer fr.o.m. 1986 års taxering (prop. 1984/85: 70, SkU 23, rskr.
110, SFS 1984: 1060 m.fi,) är i första hand en förenkling av de maleriella
reglerna men reformen kommer givelvis att underiälla även taxeringsförfarandel
hos myndigheterna. Av samma karaklär är tvä reformer som beslutades under
föregående riksmöte. Jag tänker på dels slopandet av sambeskattningen av
B-inkomsler, dels avskaffandet av beskatlningen av fysiska personer i annan
kommun än hemortskommunen. Även dessa reformer har således posiliv effekt på
såväl själva regelsystemet som beskaliningsförfärandet.

Av de anförda exemplen framgär alt målsättningen med del
pågående reformarbetet är bl.a, att skapa enklare beskattningsregler som gör
det lättare för såväl enskilda som myndigheler alt överblicka regelverket och

81

6 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 47

all
samtidigt åstadkomma elt smidigare deklarations- och laxeringsförfa- Prop.
1986/87:47 rande.

En
annan viklig målsättning är alt skapa en effektivare skatteförvaltning som
bättre än den nuvarande kan tillgodose rättvisa och likformighet vid
beskattningen. Kraven pä taxeringsförfarandel vad gäller kvalilet, snabbhet,
service m.m. har blivit allt starkare. Ell första steg i riktning mot en
förbättring i dessa avseenden togs genom riksdagens beslut om en ny
sammanhållen skalteförvaltning som bl. a. innebär all skatteförvaltningen får
en självsländig organisalion och atl riksskatteverkets ställning slärks.
Beslutet ökar möjligheterna till elt enhetligt uppträdande från hela skatteförvaltningens
sida utan atl därför underordnade myndigheters självbestämmanderätt i enskilda
frågor går förlorad.

Genom
riksdagens nämnda beslut skapas alltsä förutsättningar för en fast ledning av
beskattningsverksamheten. Myckel återstår emellertid att göra innan man fär en
bra organisalion av skatteförvaltningen. Ell problem i den nuvarande
organisalionen är att beslutsfunktionen i första insians är fördelad på elt
mycket stort antal organ, närmare bestämt ca 2600 taxeringsnämnder. Detla gör
all del är mycket svårt all uppnå Ukformighet vid taxeringen. Ell annal problem
är att det ofta tar mycket lång tid att fä rättelse i felaktiga
taxeringsbeslut. Detta beror pä atl skattemyndigheternas möjligheter att rälla
fel är relativt begränsade och alt domstolarna på en del håll har stora
målbalanser. Jag lägger i det följande fram principförslag som är inriktade
främst pä att komma till rätta med de nu angivna problemen.

Del
första reformbehovet gäller således beslutsfattandet. Det är då atl märka att
för närvarande granskas en betydande del av deklaralionerna av
fritidsfunktionärer. Redan till nästa års laxering kommer fritidsgranskningen
emellertid alt minskas kraftigt så att den hell dominerande delen av
deklarationerna dä kommer att granskas av Qänsleman inom skalteförvaltningen
som etl tjänsteåliggande. En fullständig avveckling av fritidsgranskningen bör
kunna ske inom en nära framtid. Avvecklingen bör leda till en
kvalitetsförbättring av del underlag som tillhandahälls vid beslutsfattandet
och därmed också till bättre beslut.

Genom
de förenklade deklaralionerna minskar belaslningen på både granskare och
beslutsfattare. Därmed kan resurserna koncentreras lill Ivistiga och
svårbedömda ärenden. Detta bör också få en gynnsam inverkan på kvaliteten på
taxeringsbesluten.

Som
jag nyss antydde bör en koncenlration ske också på del sättet att antalet
beslutsorgan minskas. Del är då naturligt all överväga om inte beslutsfattandet
kan läggas hos de skattemyndigheter som ansvarar för granskningen av
deklarationerna. Det är ju redan i dag så all del är granskningsQänslemännen
som i realiteten svarar för en stor del av beslulen i olvisliga ärenden och
all nämnden i form av ordföranden mera har ett formellt beslutsansvar i sädana
ärenden. En reform av beslutsorganisa-fionen i första instans bör således la
sikle på all flytla över beslutsfunktionen från taxeringsnämnderna till
länsskattemyndigheterna och de lokala skaltemyndigheterna. Jag återkommer strax
till denna fråga.

82

Del
andra reformbehovet innebär somjag nyss antydde all en ny prov- Prop. 1986/87:
47 ning av en tvistefråga eller en rättelse av elt uppenbart fel kan ske snabbt
och enkell. Det nuvarande systemet har i det avseendet klara brister. Det finns
visserligen möjligheter atl begära både omprövning i taxeringsnämnd av ett
taxeringsbeslut och rättelse hos lokal skattemyndighet eller länsstyrelse. Men
dessa möjligheter svarar inte på långl när mot de krav som ställs. En
statistisk undersökning som för ett par är sedan gjordes vid några länsrätter
tyder sålunda på att endast en Qärdedel av de deklaranter som anförde besvär
dessförinnan hade begärt omprövning av sina ärenden i taxeringsnämnden.
Ömprövningsinslilulet lider av bl. a. den stora svagheten atl det inte kan
utnytQas efter ulgången av laxeringsperioden, dvs. oktober månad laxeringsåret,
eftersom nämnden då avvecklas. Möjligheterna till rättelse hos de ordinarie
skattemyndigheterna, dvs. länsstyrelserna (länsskattemyndigheterna) och de
lokala skallemyndighelerna, har på senare lid vidgals men innehåller också
stora begränsningar. Rättelse kan sålunda normall ske bara i fräga om uppenbara
formella fel. Möjligheterna till en ytterligare utvidgning av
rältelseinstilutel är små inom ramen för nuvarande beslutsorganisation som ju
bygger pä atl det är taxeringsnämnden och inte de vanliga skattemyndigheterna
som har all fatta taxeringsbesluten.

Resultatet
har blivit en anhopning av besvär i länsrätterna. Undersökningar som
skatteförenklingskommiltén ulföri visar alt av de mål i länsrät--lerna som
väckts av skattskyldiga är inemot 40 % olvisliga och ytterligare 20 % endast
delvis Ivistiga. En domstolsbehandling av olvisliga frågor är självfallel en
onödig omgång. Besparing i tid och pengar för bäde de enskilda och det allmänna
uppkommer om sädana frågor kan hanleras inom de ordinarie skattemyndigheterna.
Även för domslolarnas del är del en bäitre lingens ordning om domstolarnas
särskilda kompelens koncenlreras på ivistiga ärenden.

Del
finns alltså brister i taxeringsförfarandel som kan återföras lill förfarandeis
uppbyggnad. Möjligheterna atl inom ramen för den befintliga modellen genomföra
tillräckliga förbättringar är begränsade. En nackdel med den nuvarande
beslutsorganisationen är som nämnts att nämnden upphör med sill arbete i
samband med utgången av taxeringsperioden. Det förhållandet lägger hinder i
vägen för en behövlig utvidgning av rättelse-och omprövningsmöjligheterna.
Mycket talar för all även lösningen av del sist berörda problemet ligger i att
flytta beslutanderätten "till länsskaltemyndighetema och de lokala
skattemyndigheterna med därav följande möjligheter till vidgade
omprövningsmöjligheter.

De
synpunkter jag nu fört fram har i stora delar även legat lill grund för
kommitténs överväganden om taxeringsförfarandet. Övervägandena har mynnat ut i
ett principförslag till ett i väsentliga delar nylt förfarande.

Kommilléns
förslag innebär i korthet följande.

Taxeringsbesluten skall
fattas av skattemyndigheterna, nämligen av lo

kal skattemyndighet beträffande deklarationer som granskas där och av

regional skattemyndighet i fråga om deklarationer som granskas där. En

insyn och elt inflytande för lekmän bevaras och försiärks genom alt de

dellar i skattemyndigheternas beslutsverksamhet och genom att deras 83

medverkan koncentreras lill vissa ärenden. Möjligheterna
till omprövning Prop. 1986/87: 47 vidgas väsentligl genom en krafiig
föriängning av omprövningsperioden. Omprövningsförfarandel förenas med regler
som medför alt domstolsprövningen förbehålls ivistiga ärenden. Kommitténs
principförslag innebär säledes en förskjutning av tyngdpunkten i
beskaliningsförfärandet lill försia insians. Den föreslagna nyordningen innebär
enligl kommillén påtagliga fördelar för deklaranterna. Kvalilelen,
handläggningstiden, service m.m. påverkas i positiv riktning.

Bakom kommilléns nämnda förslag slår kommitténs samtliga
ledamöier och huvuddelen av dess sakkunniga och experter. Det godtas vidare av
en bred remissopinion.

För egen del kan jag också godta huvudlinjerna i
kommitténs förslag. Genom en reform i den rikiningen skapas somjag i det
föregäende utvecklat goda förutsättningar för all komma lill rätta med
nuvarande problem rörande beslulsförfarandel i första insians.

När del sedan gäller det allmännas processföring
presenterar kommittén alternativa lösningar. Även i den här delen bör enligl
min mening målsättningen vara all förbättra förutsättningarna för ell
enhetligt uppirädande frän skatteförvaltningen som helhet. Jag anser därför alt
man bör söka en lösning där processföringsfunklionen sä långl möjligt integreras
med andra funktioner inom beskaltningsföriärandet. Härigenom kan ansvarei för
hela beskattningsverksamheten samlas inom en och samma organisalion.

Av vad jag anförl torde framgå all de förslag som jag i
det följande kommer att ta upp avser en genomgripande nyordning av
taxeringsförfarandel, skaiteprocessen och det allmännas processföring. I
likhei med kommittén anserjag atl en nyordning bör läggas fast i sina huvuddrag
av riksdagen innan detaljerna besläms. Del bör ankomma på skatteförenklingskommitlén
atl efler riksdagens slällningstagande utarbeta erforderliga detaljförslag.

Det bör här ocksä nämnas att kommittén lämnal
principförslag om ökade möjligheter att medge anstånd med alt betala skalt.
Även för egen del anserjag att de nuvarande villkoren för ansiånd bör kunna
mildras. Enligt min mening bör denna fråga tas upp i särskild ordning ochjag
räknar med att kunna presentera ett förslag i ämnel inom en nära framlid.

Innan jag behandlar kommitténs belänkande länker jag la
upp några frågor som enligt vad jag nyss antydde bör föranleda lagstiftning
under höslen. Till att börja med gäller det den redan beslutade
omorganisationen inom skatleförvallningen. För det andra gäller del
mellankommunala skatterättens verksamhet. Som ett tredje ämne tar jag upp en del
följdändringar till den nya förvaltningslagen. Ell Qärde lagstiflningsavsnitt
behandlar några ändringar med anledning av bl. a. den förenklade
självdeklarationen. Först därefter lägger jag fram mina principförslag om
beskaliningsförfärandet. Slutligen redovisar jag vissa överväganden i några
till förslagen angränsande frägor.

84

2 Förslag till lagstiftning

2.1 Länsskattemyndigheterna m. m.

Bakgrund

Enligt
riksdagens principbeslut om en ny organisation för skatteförvaltningen skall
länsstyrelsernas skatteavdelningar den 1 januari 1987 brytas ut ur
länsslyrelserna och bilda egna myndigheter, länsskaltemyndigheter, en i varje
län. En renodlad och sammanhållen beskatlningsorganisation kommer dä att
bildas bestående av riksskatteverket, länsskattemyndigheterna och de lokala
skattemyndigheterna. Riksskaiteverket skall få i uppdrag att leda verksamheten
inom skatteförvaltningen. Länsskattemyndigheten skall leda
beskattningsverksamheten i länel. Skatlechefsinstitulet skall avvecklas ur
taxeringslagen (1956:623) m.fl. författningar. Del medborgerliga inflytandet
över och insynen i skatteförvaltningens verksamhet skall förstärkas genom att
länsskattemyndigheterna får en lekmannastyrelse i ledningen.

Till
grund för regeringens förslag i frägan låg elt betänkande (SOU 1985:20)
Sammanhållen skalleförvaltning från skatleförvaltningsutred-ningen (Fi 1984:03;
utredningsman riksdagsledamoten Egon Jacobsson). Belänkandet har
remissbehandlats. Betänkandet saml en förleckning över remissinstanserna och
deras huvudsakliga inställning har fogals till prop. 1985/86: 55 som bilaga I
resp. 2.

I prop. 1985/86: 55
framhöll jag att en kommitté borde tillkallas för att lämna förslag till den
närmare ulformningen av länsskallemyndighelernas organisalion m. m. saml alt i
övrigl förbereda omorganisationen. En sådan kommitté, organisationskommittén
för skatteförvaltningen (Fi 1985:07), tillsattes i december 1985. Denna har
lill regeringen lämnat vissa förslag om organisationen av
länsskatiemyndigheterna. Kommiitén fortsätter silt arbete och bedriver det så
atl den nya organisalionen kan börja sin verksamhet den 1 januari 1987.

Jag avser här alt med
anledning av riksdagens principbeslut ta upp de frågor som enligt min mening
bör föranleda ändringar i gällande lagreglering. Vidare kommerjag att redovisa
vissa frågor där nägon reglering i lag inte krävs men där riksdagen enligt min
mening bör informeras i det här sammanhangei.

Prop.
1986/87:47

Ledningen
av beskattningsverksamheten

Mitt förslag: I de
lagar som reglerar skatteförvaltningens verksamhel las in beslämmelser om all
riksskatteverket (RSV) leder och ansvarar för verksamheten i landet och all
länsskallemyndigheten leder och ansvarar för verksamhelen i länet.

Skälen för mitt förslag:
Lagregleringen avser alt i överensstämmelse med vad jag anförde i prop.
1985/86:55 och enligt riksdagens beslut uttrycka

85

RSV:s och
länsskallemyndighelernas ledningsuppdrag inom skatteförvall- Prop. 1986/87:
47 ningen. Syftet är att skapa klara ansvars- och befogenhetsförhållanden.

Genom
riksdagens principbeslut slås fast alt RSV:s roll skall förstärkas. Det
övergripande ansvaret för beskattningsverksamheten, i vilket innefattas att en
uppföljning sker, skall ligga hos RSV och detta ansvar skall förenas med
befogenheter. RSV skall därför ha direktivrätt beträffande hur verksamheten ute
i länen skall bedrivas. Som jag uttalade i den nämnda proposilionen bör RSV
därvid ange principerna för granskningsarbetet, ambitionsnivåer, inriktning m.
m. för såväl revisions- som taxeringsarbetel, mervärdebeskattningen samt
uppbörds- och ADB-verksamheten i länen. Vidare bör RSV samordna och ge
rikfiinjer för processverksamheten.

De
befogenheter som enligt min mening bör tillkomma RSV har verket i slora delar
redan i dag. Verket har sålunda bemyndigats atl meddela
verkställighetsföreskrifter lill bestämmelserna i bl. a. taxeringslagen och
uppbördslagen (1953: 272). Men i många fall kan det tfrågasättas vilken roll
RSV egentUgen har mol bakgrund bl.a. av all organisalionen är splittrad och att
en del bestämmelser i de lagar och förordningar som styr beskaliningsförfärandet
uttryckligen ger andra skattemyndigheter ansvars- och styrningsfunktionerna. Pä
exempelvis taxeringsområdet gäller att skattecheferna enligt 14 §
laxeringslagen leder och ansvarar för deklaralionsgranskningen och annan
kontroll vid laxeringen. RSV har här i formelll hänseende inget
ledningsuppdrag. Vid den författningsreglering som nu bör äga mm bör därför
markeras atl RSV skall ha den samlade ledningsfunktionen och säledes vara
högsta förvaltningsmyndighet på ifrågavarande verksamhetsområden.

Vad
närmare gäller rätten för RSV att meddela direkliv anser jag atl RSV liksom för
närvarande skall få meddela de verkslälligheisföreskrifter som behövs pä bl. a.
taxerings- och uppbördsområdena. En annan sak är atl de nuvarande
bemyndigandena för RSV i en del fall getts en enligl min mening alltför vid
omfattning. Del gäller särskilt bemyndigandet i 60 a § laxeringsförordningen
(1957:513) som formellt setl ger RSV vittgående befogenheter att meddela
verkställighetsföreskrifter till bl. a. de gmndläggande skattelagarna. Jag
avser senare föreslå regeringen att en begränsning görs. Men regeringen bör
kunna ge RSV utvidgade befogenheter alt meddela de underordnade myndigheterna
bindande regler i frågor som inte direkt avser tillämpning av lag utan
huvudsakligen rör arbelsformer, organisation e.d. Det kan exempelvis gälla att
få till stånd kontrollinsatser beträffande ett visst slag av lran:;aktioner. En
annan situation kan vara atl RSV för sin planerings- eller
uppföljningsverksamhet behöver en viss typ av uppgifter från de handläggande
myndigheterna och därför bör kunna bestämma atl uppgifterna skall lämnas till
verket. RSV bör givetvis också kunna utfärda icke-bindande regler eller
rekommendationer. Sådana bör kunna utfärdas t. ex. i fråga om
deklaralionsgranskningen och avse vilka poster i en deklaration som granskaren
normalt bör fästa särskild vikt vid.

Även
vad gäller materiella beskattningsfrågor bör enligt principbeslutet

kravel på enhetlighet och lika behandling av alla skattskyldiga mötas med

en försiärkning på det centrala planet. RSV bör därför också i fortsättning- °"

en
verka för lagenlighet och enhetlighet vid rättstillämpningen genom Prop.
1986/87:47 allmänna råd, uttalanden och, inom ramen för sin
normgivningskompeiens i särskilda fall, föreskrifier. De uppfattningar som RSV
därvid redovisar bör ges ökad lyngd så till vida all man pä regional nivå inle
bör få utfärda rekommendationer som strider mot RSV:s. Bakgrunden är som jag anförde
i prop. 1985/86: 55 all det förekommit att skattecheferna i sina meddelanden
till granskare och taxeringsnämnder lämnat sinsemellan olika rekommendationer i
tolknings- och tillämpningsfrägor och därvid frångått RSV:s uppfattning.

Enligl
principbeslulet skall länsskattemyndigheten leda beskattningsverksamheten pä
regional nivå. En länsskallemyndighel bör enligl min mening för länel på
motsvarande sätt som RSV för hela landet få meddela de lokala
skallemyndighelerna sådana direkliv i formella frågor som inte direkt avser
tillämpning av lag. Den begränsningen måste dock gälla för
länsskattemyndigheterna att eventuella direktiv endast får meddelas inom ramen
för de riktlinjer RSV dragit upp. Detla innebär bl. a. atl länsskattemyndigheterna
med beaklande av övergripande direktiv men i övrigl liksom nu skattecheferna
skall fä ge föreskrifter för lokal skallemyndighets medverkan i
taxeringsarbetet både till den del som gäller själva deklarationsgranskningen
och den del som avser revisioner eller annan kontrollverksamhet Qämför 6 §
laxeringsförordningen). Vad gäller laxeringsområdel kan de nya ansvars- och
befogenhetsförhållandena beiräffande länsskattemyndigheten beskrivas så atl
den skall spela samma roll som länsstyrelsen och skattechefen nu gör med det
förbehållet alt verksamheten skall bedrivas under RSV:s överinseende. Därmed
bör skapas förutsättningar för etl enhetligt uppirädande inom
skatteförvaltningen i stort.

Den
nya ordningen i fräga om ledningsfunktionen i såväl formellt som materieUl
hänseende bör som jag här antytt och som också föreslogs i den nämnda
propositionen uttryckas genom att del i de lagar som reglerar förvaltningens
verksamhel las in bestämmelser om att RSV leder och ansvarar för verksamheten i
landet. På motsvarande sätt bör anges att länsskallemyndigheten leder och
ansvarar för verksamheten i länel. Detla föranleder ändringar i bl.a. 18 §
taxeringslagen, 72 § uppbördslagen, 61 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt och
17 kap. 19 § fastighetstaxeringslagen (1979: 1152).

Härutöver
bör de ändrade ledningsuppdragen regleras i en för skalleförvaltningen
gemensam inslmkfion. I denna bör alla de frågor rörande organisalionen av
skalleförvaltningen som behöver en närmare reglering tas upp. Den nya
inslruklionen bör således ersätta de nuvarande instmklio-nerna för RSV och de
lokala skaltemyndigheterna och den del av länsstyrelseinslruktionen som avser
skatteavdelningarnas verksamhel. Det ankommer på regeringen atl meddela de
föreskrifier som instmklionen skaU innehålla.

Vad
gäller ledningsfunktionen bör framhållas atl sådana direktiv som RSV och
länsskattemyndigheterna enligt vad jag anfört bör få meddela delvis kan fä
karaktären av föreskrifier i regeringsformens mening. Instruktionen för
skatleförvallningen bör därför innehålla bestämmelser om

87

all dessa myndigheler får
meddela underordnade myndigheter de föreskrif- Prop. 1986/87: 47 ler som
behövs.

Det
bör påpekas alt en sådan utformning av ledningsfunktionen inte innebär någon
egentlig förändring av den rådande arbetsfördelningen mellan de olika
myndigheterna, eftersom denna till helt övervägande del är beslämd genom
särskilda författningsbestämmelser. 1 del nya ledningsuppdraget ligger däremot
en befogenhel all påverka hur arbelel organiseras inom de olika myndigheterna.

En
belydelsefull fråga som vid beslutsfattandet om en sammanhållen
skalteförvaltning inle blev föremål för slutligt avgörande är den om processverksamheten.
Del ansågs då att man borde avvakta remissbehandlingen av
skatleförenklingskommitléns betänkande (SOU 1985:42) Förenklad taxering som
innehåller olika alternativa lösningar vad gäller del allmännas processföring.
Mina närmare överväganden och förslag i den här delen redovisar jag senare i
samband med behandlingen av kommitténs betänkande (se avsnill 3.4). Jag
föreslår där all uppgiften all föra del allmännas talan i laxeringsmål läggs på
länsskattemyndighelen eller, i vissa fall, RSV som en myndighetsupppgift och
följaktligen alt den nuvarande konstruktionen med mer eller mindre fristående
taxeringsintendenier avvecklas. Med hänsyn till den ståndpunkten bör man
enligt min mening redan vid inrättandet av länsskaltemyndighetema undanröja de
oklara ansvars- och befogenhelsförhållanden som följer av nuvarande regler om
alt del allmänna i laxeringsprocessen skall företrädas av en taxeringsintendeni.
Det bör alltsä i bl. a. taxeringslagen anges att länsskattemyndighelen är det
allmännas representant i taxeringsmål.

Slutligen
bör nämnas alt den nya organisationen föranleder ätskilliga följdändringar i
skatte- och taxeringsförfattningarna.

2.2 Mellankommunala skatterätten m. m. 2.2.1 Behovet av en särskild underrätt för
taxeringsmål

Mitt
förslag: Mellankommunala skatteräiten (MKSR) avvecklas. Besvär avseende sådana
frågor som nu handläggs av MKSR skall handläggas inom länsrältsorganisalionen.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
En majoritet tillstyrker förslaget eller lämnar del utan erinran. Många
inslanser för dock fram mer eller mindre krifiska synpunkter. Näringslivel är i
allmänhet negativt inställt lill en avveckling och betonar därvid den höga
kompetensen hos skatterätten och den enhetlighet denna skapat som underdomstol
för storföretagens taxeringar.

MKSR
påpekar att det är uppenbart atl vissa reformer behövs beträffande rättens
målområde och föreslår en viss utvidgning av detta. MKSR anser all en
nedläggning av rälien skulle få allvarliga konsekvenser för kvalilelen i
rättstillämpningen, eftersom länsrätterna, där företagsbeskall-

ningsfrågor
inte är särskilt frekventa, inte har lika goda möjligheter att Prop.
1986/87:47

upprätthålla erforderlig kompelens i sädana kvalificerade
skattefrågor som MKSR nu handlägger.

Bakgrunden till mitt förslag:

MKSR:s behörighet m. m.

MKSR är en fristående allmän förvaltningsdomstol med säte
i Stockholm. Ordförande och nämndemän i MKSR förordnas av regeringen. Vid MKSR
tjänstgör i övrigl elt Qugolal personer, däribland en kanslichef och lolv andra
handläggare.

MKSR prövar vissa mäl enligl skatte- och
taxeringsförfatlningarna.

Den grundläggande behörighetsregeln finns i 73 § andra
stycket taxeringslagen. TL. Regeln innebär all MKSR är behörig domstol om den
skattskyldige har en förvärvskälla som kommunalt beskaltas i mer än etl län.
Skall besvär rörande en fysisk persons taxering prövas av MKSR prövar den ocksä
besvär som gäller maken och hemmavarande barn under 18 år.

MKSR är också rält insians om besvären gäller i vilket län
den skallskyldige skall laxeras (73 § tredje stycket TL).

Kompetensområdei för MKSR vidgades väsentligt år 1971 genom
införandet av den s.k. koncernbolagsregeln (73 S Qärde stycket TL). Den
innebär atl MKSR prövar besvär rörande laxering av alla akliebolag som ingår i
en koncern om bolagen har lämnal eller skulle ha lämnal självdeklaration inom
skilda län. Regeln medförde alt anlalel mellankommunala juridiska personer
ökade från ca I 500 till ca 12000. Pä några undanlag när är börsbolagen och
deras dotterbolag mellankommunala. Därtill kommer ett stort antal mindre och
medelstora företag med dotterbolag.

Till de mål som MKSR prövar hör också mål som tas över
enligt 105 § 2 mom. TL, Del är fråga om fall där konsekvensändring skall göras
i en taxering i etl annal län. Målet i hela dess vidd skall dä prövas av MKSR.
I allmänhet gäller det makar som är bosatta i olika län.

Det allmännas talan vid MKSR förs av allmänna ombudet för
mellankommunala mål (AO). Behörigheten för AO följer direkt av TL. AO är chef
förden lill RSV knutna enhelen för allmänna ombud och har ställning som
skattechef. Även hos AO sysselsätts elt Qugolal personer.

Tidigare förslag rörande MKSR

MKSR föregicks av en mellankommunal prövningsnämnd. Denna
inrätta

des år 1928. Tillkomsten av en mellankommunal instans hängde samman

med svårighelerna att få lill sländ en enheilig taxering i de fall då inkoms

ten av en förvärvskälla skulle fördelas lill beskattning mellan kommuner i

skilda län. I sådana fall kunde, om de olika beskallningsmyndighelerna

inte var av samma uppfallning om inkomstens storlek och fördelning, den

skattskyldige lidigare få rätlelse och en enheilig taxering först i kammarräl

ten. Som argument för en mellankommunal insians åberopades också det

olämpliga i alt en länsprövningsnämnd avgjorde taxeringarna när del före

låg konkurrens om beskattningsunderlaget mellan tvä eller flera län. 89

I
samband med inrättandet av länsrätter och länsskatterätler år 1971 Prop.
1986/87:47 ombildades mellankommunala prövningsnämnden lill skatterätt.
Kansliet, som tidigare stått under ledning av AO, inordnades under RSV. AO, som
alllsä upphörde att vara chef för kansliet, inordnades också administrativt
under RSV.

Ett
principbeslut om utbrytning av MKSR från RSV fattades år 1978 (prop.
1977/78:170, KU 1977/78:47, rskr. 308). Genomförandel senarelades emellerlid
mol bakgrund bl. a. av en ivekan om i vad mån MKSR skulle samordnas med
länsskatlerällen i Stockholms län. I det kommittébetänkande som föregick
propositionen föreslogs att MKSR skulle inordnas i länsskatterätten. Enligl
kommilléns mening talade organisatoriska synpunkier starkt mot atl MKSR blev en
självsländig myndighel. Några remissinslanser ifrågasatte emellertid om MKSR
borde inordnas i länsrätten och del framhölls bl. a. alt i mål hos MKSR
förekommer intressekonflikter mellan kommuner. I proposilionen anförde
föredraganden alt frågan om på vilket säll en administrativ samordning borde
ske borde övervägas yllerligare med hänsyn till bl. a. remissynpunkterna.

Utbrytningen
till en fristående allmän förvaltningsdomstol skedde den 1 juli 1981 (prop.
1980/81: 143). Anknyiningen fill länsrätten i Stockholms län begränsades lill
att de båda domstolarna fick dela vissa funktioner såsom vaktmäsleri, kopiering
och telefonväxel.

Vid
riksdagsbehandlingen av proposilionen om genomförandet av utbrytningen väcktes
en motion om besvärsreglerna vid fullföljd till kammarrätt. I motionen
föreslogs alt del skulle undersökas om del var möjligt att införa ell system
där samtliga mål som avgörs av MKSR vid besvär hänförs till endasl en
kammarrätt. Utskottet avstyrkte motionen och anförde bl. a. följande (JuU 1980/81:34
s. 7): "Som framgårav redovisningen i del föregående kan det här röra sig
om invecklade skallerällsliga förhållanden, ofta av särpräglad natur. Det är
alllsä många gånger fråga om kvalificerade mäl av betydande svårighetsgrad.
Dessa mål bör enligt utskottets mening uigöra ett välkommet lillskotl fill de
målgrupper som i övrigl ankommer på kammarrätterna och därmed verka
stimulerande på rättsskipningen där."

I
samband med slopandet av den kommunala taxeringen av juridiska personer kom man
på nytt in pä frågan om MKSR. I propositionen (prop. 1984/85:70 s. 161)
konstaterade jag all ell beslul om en slopad kommunal-laxering av juridiska
personer skulle leda till atl MKSR förlorade slörsia delen av sina
arbelsuppgifter. Jag ansåg det emellertid inte nödvändigl att i det
lagstiftningsärendet ta ställning till MKSR:s framtida roll i taxeringsprocessen.
Vad gäller AO konstaterade jag alt dennes funkiion och ställning är direkt
kopplad fiU MKSR. Frågorna rörande domstolen och AO borde därför behandlas i ett
sammanhang.

Vid
riksdagsbehandlingen av den sisinämnda proposifionen underströk skatteutskottet
(SkU 1984/85:23 s. 161) att MKSR:s verksamhet dittills haft väsenllig belydelse
för en enheilig praxis i många svåra och betydelsefulla taxeringsfrågor. Utskottet
anförde vidare att det givetvis är av vikt att man i den kommande översynen
noga undersöker möjligheterna att i

90

samlad
form behålla den särskilda kompetens som MKSR kunnat förvärva Prop.
1986/87: 47 genom den nuvarande ordningen.

Skälen
för mitt förslag: Under senare år har ell flertal reformer genomförls i syfle
all förenkla de maleriella och formella skallereglerna. Reformerna har bl. a.
berört den kommunala taxeringen.

Fr.
o. m. 1985 ärs laxering har de s. k. utbotaxeringarna avskaffats för fysiska
personer och dödsbon. Del innebär all taxeringsnämnden i hemortskommunen
beslular om taxering lill kommunal inkomstskatt även i fråga om inkomster som
härrör från förvärvskällor i andra kommuner.

Fr.
o. m. 1986 ärs laxering har laxeringen tiU kommunal inkomstskatt slopats för
juridiska personer.

Dessa
ändringar innebär således att den skattskyldige - oavsett om det är fråga om en
fysisk eller juridisk person - taxeras enbart av taxeringsnämnden i
hemortskommunen. Del förekommer säledes inte längre att tvä taxeringsnämnder
har alt bedöma den skattskyldiges taxeringar med åtföljande risk för olika
resultat och för alt en enhetlig taxering kan komma lill slånd först i andra
instans.

En
annan förenklingsätgärd som också gäller fr. o. m. 1986 ärs laxering och som
påverkar kommunalbeskallningen är att kommunernas och församlingarnas
skatteinkomster inte skall korrigeras i efierhand pä grund av gjorda
taxeringsändringar i högre instans. Skatten skall i stället ulgä enbart enligt
taxeringsnämndens beslut.

På
grundval av kompletteringspropositionen 1986 (prop. 1985/86: 150) har nyligen
ytterligare en förenklingsåtgärd beslutats (SkU 1985/86:50, rskr. 360, SFS
1986:473). Den innebär att all inkomst fr.o.m. 1988 ärs taxering skall
beskattas i hemortskommunen oavsett frän vilken kommun inkomsten härrör.

De
här nämnda reformerna har lelt till all de motiv som en gäng låg lill grund för
inrättandet av MKSR mist sin betydelse. Någon uppgift att skilja mellan
motstridiga länsintressen finns i stort selt inte längre. Från principiella
synpunkter finns det därför inget skäl att behälla en icke länsanknu-len
besvärsinslans.

Frägan
är i stället om man bör behålla MKSR av andra skäl. MKSR:s verksamhet har med
liden i allt större utsträckning kommii all avse skatteärenden som inte har
något markerat länsintresse. Della beror främst på den är 1971 införda
koncernbolagsregeln som medför att besvär över taxeringarna av de allra flesla
storföretagen avgörs av MKSR. Det kan därför med visst fog hävdas att MKSR för
storföretagens del fungerar som en specialdomstol.

Vid
remissbehandlingen har, inte minst från näringslivshäll, också framhållits atl
besvär över storföretagens taxeringar även i fortsättningen bör avgöras av
MKSR. Det har bl. a. understrukits att MKSR har en belydande sakkunskap inom
företagsbeskattningens område med åtföljande förtroende hos de berörda
skattskyldiga.

Frägan
är således om det finns tillräckliga skäl för alt även i framliden ha

en speciell, rikstäckande underdomslol av MKSR:s slag för alt avgöra

vissa taxeringsbesvär. Som flera remissinstanser har påpekat har MKSR

utfört ett värdefulll arbele när del gäller rättskipningen på företagsbeskall- 91

ningsområdet. Men en
grundläggande föruisättning för att en sädan domslol skall finnas måste enligt
min mening vara atl målområdet är så speciellt att det inte bör ankomma pä
någon länsrätt att handlägga målgruppen i fräga. De nämnda reformerna har
medförl att det inte längre förekommer någon sådan målgrupp hos MKSR. Jag har
inte heller i övrigt funnit alt det föreligger tillräckliga skäl för ett
bibehållande av MKSR. De olika synpunkter som kan tala för att besvären frän
storföretagen även framdeles hålls samman motiverar enligt min mening inte att
dessa avgörs av en från besvärsinstanserna i övrigt fristående domslol. Den
från remisshåll önskade samordningen kan praktiskt tagel lika väl nås genom
alt de aktuella arbetsuppgifterna handhas inom ramen för
länsrältsorganisalionen.

Jag kommer säledes fram
till att MKSR bör avskaffas och att de målgrupper som nu handläggs av MKSR bör
föras över till länsrällsorganisa-tionen. I det följande diskuterar jag bl.a.
om målen bör fördelas mellan länsrätterna enligt den vanliga besvärsordningen
eller om målen bör samordnas till viss eller vissa länsrätter.

Prop. 1986/87:47

2.2.2
Nya forumregler

Mitt
förslag: Den vanliga forumbestämmelsen i fråga om länsrätterna, som innebär
atl besvär över taxeringsnämnds beslut skall avgöras av länsrätten i det län
där taxeringsnämnden varil verksam, skall också tillämpas beträffande hela den
nuvarande mellankommunala målgruppen.

För länsrätternas
del skall det, i likhei med vad som för närvarande gäller på kammarrättsnivå,
bli möjligt att till en länsrätt föra samman sädana mål i två eller flera
länsrätter som har nära samband med varandra. Detta innebär bl. a. alt besvär
rörande tvä eller flera koncernbolags taxeringar skall kunna sammanföras till
en länsrätt.

Promemorieförslaget:
Besvär rörande laxering av koncernförelag skall enligl en särskild forumregel
avgöras av länsrätten i del län där moderförelaget i koncemen har sin
hemortskommun. I övrigt överensslämmer förslagel i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget har i allmänhet tillstyrkts. I några yttranden framhålls dock atl
den föreslagna särskilda forumregeln rörande koncernföretagen kommer att leda
till administrativa problem, eftersom rätl forum beträffande ett koncernförelag
kan skifta år från år bl. a. i samband med omstruktureringar inom en koncern.
En del instanser ifrågasätter om inte koncernföretagsmålen bör läggas på ett
begränsat antal länsrätter.

Skälen
för mitt förslag: Med hänsyn tiU de tidigare nämnda reformerna är det i fråga
om vissa av de målgmpper som nu handläggs av MKSR enligl min mening naturligt
att dessa gmpper förs över lill länsrätterna enligl den vanliga
besvärsordningen. Della gäller mål enligl 73 § andra slyckel TL angående
förvärvskälla som hör lill mer än etl län. Även beiräffande de mål som avses i
73 § Iredje slyckel TL och som rör frågor om rätl beskattningsort bör enligt
min mening den vanliga besvärsordningen lillämpas. Besvär rörande sådana frägor
bör alltså följa huvudregeln eller med andra

92

ord
anföras hos länsrätten i det län där den taxeringsnämnd som fattat det
Prop. 1986/87:47 överklagade beslutet hör hemma.

Vad däremot angår den s. k. koncernbolagsregeln gör sig
olika synpunkter gällande.

Det kan sålunda hävdas atl del finns behov av en
samordning på domstolsnivå av mål rörande storföretagens taxeringar. Dessa
avser nämligen ofta komplicerade skattefrågor och belydande belopp. Den
samordning som nu sker genom MKSR:s verksamhet befrämjar också effektiviteten
och helhetssynen vid hanteringen av taxeringstvisler rörande storföretagen.

Den rådande samordningen är emellertid inte konsekvent.
Den gäller varken i försia eller tredje instans. Koncernbolagens taxeringar
prövas således av en taxeringsnämnd i hemortskommunen och besvär över MKSR:s
beslut avgörs av samtliga fyra kammarrätter. Samordningen avser inte heller
alla koncernbolag ulan bara sädana där de i koncernen ingående bolagen lämnar
självdeklaration inom skilda län.

Några av bristerna hos den nuvarande modellen skulle kunna
avhjälpas, samtidigt som fördelarna behålls, genom atl MKSR:s verksamhet
inordnas i en och samma länsrätt och då i försia hand i länsrätten i Stockholms
län. Nägra remissinslanser har förordat detla. En sådan ordning skulle precis
som den nuvarande underlätta en enheilig rätlslillämpning i andra instans.
Dessulom skulle förutsättningarna för en enheilig rättstillämpning i tredje insians
öka, eftersom besvär över de ifrågavarande besluten skulle komma all anföras
hos en och samma kammarrätt, nämligen kammarrätten i Stockholm.

Även om storföretagens taxeringsfrågor många gånger avser
invecklade förhållanden är de emellertid inte av en sä särpräglad natur att
liknande frågor inte kan komma upp hos andra skattskyldiga. Bland de besvär
avseende juridiska personer som nu avgörs av MKSR dominerar för övrigl aUmänna
frägor om rörelsebeskattning. Det får vidare anses klart att det hos länsrätterna
sketl en höjning av kompetensen och alt de är kvalificerade all - i likhei med
vad som i viss utsträckning redan sker — avgöra besvär över storföretagens
taxeringar. För egen del anser jag därför att man bör sträva efler att utveckla
och slimulera rättskipningen i länsrätterna i likhet med vad som gjordes i
samband med riksdagens ställningstagande att var och en av kammarrätterna
skulle fä handlägga mäl beträffande besvär över beslul av MKSR. Att tillföra
alla länsrätter flera mål som rör större företags taxeringar bör leda lill en
yllerligare höjning av den allmänna kompetensen där.

Vad jag nu sagl bör i och för sig inle hindra all man av
hänsyn lill

intresset av en enhetlig rättstillämpning till en viss grad koncentrerar mål

lill några länsrätter. 1 sä fall skulle man - såsom frän olika häll framförls

som önskvärt - kunna behålla den nuvarande kompetensen inom MKSR i

en i huvudsak samlad form. En inte obetydlig koncentration till de tre

slörsta länsrätterna skulle följa av promemorieförslagel att laxeringsbe

svär rörande ett bolag i en koncern alllid skall prövas av länsrätten i det län

där moderbolaget har sitt säte, eftersom en stor del av moderbolagen finns

inom de största länsrätternas domkretsar. Förslagel uppfyller till stor del 93

önskemålel
om alt besvär rörande koncernbolag hälls samman. Som påpe- Prop. 1986/87: 47
kals vid remissbehandligen skulle emellertid en sädan tvingande regel vara svår
all tillämpa och leda tiU praktiska problem. Del skulle sålunda kunna vara
svårt bl. a. att spåra moderbolaget. Vidare skulle ändringar i koncernstrukturen
kunna föranleda många mer eller mindre slumpartade skiften av forum för
bolagen.

Jag
kommer därför fram till all man även i fräga om koncernbolagen bör följa den
vanliga besvärsordningen, dvs. forum besläms enbari utifrån bolagets egna
förhållanden så atl besvär skall anföras hos länsrätten i det län där den
taxeringsnämnd som fatlat del överklagade beslutet varil verksam, dvs. i
princip där bolaget har sin hemortskommun. En sådan fommregd svarar således
också mot den behörighetsfördelning som gäller i försia instans. Den ligger
också i linje med vad jag kommer att föreslå rörande det allmännas
processföring, nämligen atl länsskattemyndighelen skall ha hand om
processföringen angående de bolag som hör tiU del egna länet.

Ett
införande av den nu beskrivna ordningen förutsätter dock enligt min mening att
mäl rörande närstående bolag också i fortsättningen kan avgöras av en och
samma domstol i de fall målen gäller frägor som har nära samband med varandra.
Något behov av samordning föreligger däremot knappast i de fall en tvistefråga
inle har direkt samband med något annat bolag. Det bör därför vara fulll
tillräckligt atl låta en evenluell samordning vara beroende av omständigheterna
i de enskilda fallen. Detla kan uppnäs genom att man öppnar möjligheter för
länsrätterna att till en länsrätt föra samman sådana mål frän olika länsrätter
som har nära samband med varandra. Departementspromemorian innehåller etl
sådanl förslag efter förebild från den regel som för närvarande gäller pä
kammarrättsnivå och som återfinns i 4 § förordningen (1977:937) om
kammarrätternas domkretsar.

Den
i promemorian föreslagna regeln avser alllsä atl även för länsrätternas del
skapa möjligheier att samordna mål som har samband med varandra. Det kan t.
ex. gälla vissa s. k. oäkta koncerner där ägaren och hans företag taxeras i
olika län. Ell annat exempel är att delägarna i etl handelsbolag är bosatta i
oUka län. Den föreslagna regeln har i allt väsentligl godtagits av samtliga
remissinstanser. Även för egen del ansluter jag mig i sak till
promemorieförslagel. Jag återkommer strax med nägra ytterligare synpunkter som
inte direkl avser frågorna om koncernbolagen.

Den
nu förordade sammanföringsregeln på länsrättsnivå skulle enligl
promemorieförslaget inte vara tillämplig på koncernbolagen, eflersom dessa
skulle Iräffas av den särskilda forumregdn med moderbolagets hemortsförhållanden
som styrande faklor. Men genom att uividga tillämpningsområdet för den så alt
den omfattar också koncernbolagen uppnår man att besvär över koncernbolagens
taxeringar vid behov kan hållas samman för avgörande av en och samma domstol.
Det behov av sammanföring som gör sig gällande för koncernbolagens del bör
alltså kunna täckas av en allmän sammanföringsregel.

Av
intresse är vad den nu beskrivna ordningen i prakfiken kommer att

leda fill i fråga om fördelningen mellan länsrätterna av mäl rörande kon- 94

cernbolag. I förhällande
till promemorieförslaget lorde följden bli all inte lika mänga mäl kommer att
styras till de tre största länsrätterna och då främst länsrätten i Stockholms
län. Resultatet lorde ändå bli att närmare hälften av de allra största bolagen
(aktiebolag noterade vid Stockholms fondbörs) kommer att hamna under länsrätten
i Stockholms län. Man kan över huvud taget räkna med en betydande koncentration
av mål rörande koncernbolag till denna länsrätt, eftersom relativt många bolag
har sin hemortskommun i Stockholms län. Möjligheterna att i slora delar hålla
ihop den kompetens som nu finns inom MKSR och atl bibehålla en enhetlig
rättstillämpning i andra instans bör således vara goda med den här förordade
ordningen.

På grund av vad jag nu
sagt föreslår jag att hela den målgrupp som nu handläggs av MKSR i princip
fördelas mellan samtliga länsrätter. Behörig alt avgöra ett mål skall vara
domstolen i det län till vilken den taxeringsnämnd som meddelat del
överklagade beslulel hör. Jag föreslår vidare att del införs en regel om att
mål i olika länsrätter skall kunna föras samman lill en enda länsrätt oberoende
av huruvida mälen rör koncernbolag eller inte.

Vad gäller
sammanföringsregeln villjag lillägga följande. 1 departementspromemorian
föreslogs att frägan reglerades i lag. För egen del anser jag att
detaljföreskrifter - i likhet med vad som gäller pä kammarrättsnivån — bör ges
i en förordning. Jag föreslär alt det i 14 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar tas in bestämmelser om att sådana mål vid flera
länsrätter som har nära samband med varandra fär handläggas vid en av länsrätterna
och atl regeringen meddelar närmare föreskrifier om detta.

Prop. 1986/87:47

2.2.3
Det allmännas talan

Mitt förslag: Det
allmännas lalan i mål av del slag som nu avgörs av MKSR skall föras av
länsskattemyndigheterna i stället för av allmänna ombudet för mellankommunala
mål (AO). RSV skall dock ges möjlighet att la över uppgiflen all föra talan.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: I den
här frågan har remissinstanserna över lag en inställning som moisvarar den som
redovisats beträffande frågan om avvecklingen av MKSR. De som vill behålla
MKSR vill alltså ocksä behålla AO medan de som godtar att MKSR avvecklas även
godtar promemorieförslaget om det allmännas talan.

Skälen för mitt förslag:
Det allmännas talan i mål som för närvarande prövas av MKSR förs av AO. Som
skattechef ansvarar AO också för eftergranskningen beträffande mellankommunala
taxeringar. AO:s funktion är direkt kopplad till det verksamhetsområde som är
bestämi för MKSR.

Mitl förslag att avveckla
MKSR och föra över den mellankommunala målgruppen till länsrätterna leder till
att AO:s ställning måsle omprövas.

95

Den naturiiga lösningen är
då alt den fördelning av de mellankommunala Prop. 1986/87:47

målen som föreslås på
domslolssidan följs av en motsvarande fördelning i

fräga om behörigheten att
föra det allmännas lalan. Detta skulle innebära

att man på regional nivå
lar hand om de arbelsuppgifter som nu ankommer

påAO.

En
överföring av talerätten till regional nivä ligger också i linje med
ställningstagandet angående en sammanhållen skatteförvaltning (se avsnill 2.1).
En sädan överföring skapar också ökade möjligheter all samordna processföringen
med utrednings- och revisionsfunktionerna. En decentralisering av
processföringsuppgifterna bör vidare - med hänsyn till den breda kompetens som
behövs - medföra en värdefull stimulans för myndigheterna på del regionala
planel. Det är enligt min mening också nalurligl atl det allmännas
representanter pä regional nivå får ansvaret för de angelägenheler som rör det
egna länet.

Mot
en sädan decentraliserad ordning kan vissa invändningar riktas. Det kan bl.a.
hävdas all man bör slä vakt om den enhelliga behandling och överblick som nu
finns hos AO och som är särskilt belydelsefull vad gäller många storförelags
taxeringar. Även med en regional placering av processförarna bör det
emellerlid enligl min mening vara möjligl att på etl tillfredsställande säll
lillgodose önskemålet om enhetlighet frän det allmännas sida beträffande den
här målgruppen. Bl.a. bör RSV ulnytQa sin enligt principbeslutet om en
sammanhållen skatteförvaltning stärkta ställning och ge riktlinjer och räd för
processverksamheten (jämför avsnill 2.1). Men för alt säkerslälla enhetlighet
från del allmännas sida bör härulöver en decentralisering av processföringen
förenas med möjligheter alt från centralt håll direkt ulöva processverksamhet.
Jag ålerkommer lill detta.

Behörigheten
att föra del allmännas lalan i sädana mål som nu avgörs av MKSR bör mot
bakgrund av vad jag nu sagt i första hand läggas på länsskattemyndigheterna.
Nästa fråga blir dä hur en viss myndighets behörighel skall bestämmas. Del
ligger här närmast till hands att låla en läns-skallemyndighets behörighet avse
skattskyldiga som taxerats i det egna länet. Delta skulle vad gäller
koncernbolagen innebära att länsskattemyndighelen i ett sädanl bolags
hemortslän blir bolagets moipart i en eventuell taxeringsprocess. Milt förslag
om forumregler innebär ju att forum vid besvär över ell koncernbolags taxering
skall bestämmas endasl med utgångspunkt i del egna bolagels förhållanden.

Jag
anser också för egen del alt behörighetsfördelningen mellan
läns-skallemyndigheterna i fråga om talerätten normalt bör vara den nu beskrivna.
Detta bör emellertid inte hindra en länsskatlemyndighel från all passera
länsgränsen och närmare utreda beskatiningsförhållandena beträffande en
skallskyldig i ett annat län på samma sätt som AO för närvarande gör.
Uiredningar över länsgränserna är ju angelägna inle minsl i fräga om
koncernbolagen. När det i sädana fall blir fräga om att föra talan i domstol
bör del allmänna kunna samordna processföringen i likhei med vad som nu sker
genom AO och i enlighel med den samordning som kan äga rum på domstolssidan.
Del bör alltså vara möjligt för en länsskaltemyndighet att föra talan
beiräffande en skatlskyldig i ett annat län.

Enligt
min mening finns det inle anledning all koppla en sådan behörig- 96

het
till någon bestämd länsskattemyndighet. En sådan koppling föreslogs Prop.
1986/87:47 däremot i departemenlspromemoriah, men della gjordes mol bakgrund av
förslagel där om en särskild forumregel för koncernbolagen.

Med
den lösning jag förordat i fommfrågan lalar ralionella skäl i slället för att
den geografiska behörigheten är i princip obegränsad så atl den
länsskallemyndighel som är bäsl lämpad atl föra talan i del enskilda fallel
också får göra detta. Om exempelvis en viss länsskatlemyndighel i samband med
eftergranskning av en koncern finner att talan bör väckas beträffande flera
koncernbolag belägna i olika län, skulle hanleringen av besvärsfrågorna
underiättas om denna myndighet fick föra lalan rörande alla bolagen. I en sådan
siluation kommer mälen i regel att föras samman till en enda länsrätt varvid
det ankommer på de berörda länsrätterna att bestämma vilken av dem som skall
handlägga målen. Även om det då inte blir länsrätten i del län som den
utredande skattemyndigheten hör till som skall avgöra målen, bör denna enligl
min mening kunna föra det allmännas lalan i målen.

En
länsskallemyndighel bör givelvis inte ges helt fria händer vad gäller
processföringen rörande skallskyldiga i andra län. Del är ju ytterst myndighelen
i hemorlslänel som ansvarar för beskattningsverksamheten där. För att en annan
länsskattemyndighet skall fä föra talan bör del därför vara en nödvändig
föruisättning att myndigheten i den skattskyldiges hemortslän uppdrar äl den
andra länsskattemyndighelen alt föra det allmännas lalan.

Jag
vill tillägga att det med den nu förordade ordningen ges utrymme för
skatteförvaltningen alt utnyttja de samlade resurserna mera effekiivt. Det blir
bl, a. möjligt att la hänsyn fill en viss myndighets speciella kapacilet och
tiUdela denna ett samordningsansvar beträffande bolagen i en koncern även om
moderbolagel inle har sitt säte i del länet.

Vad
jag här förordat i fräga om behörighelen all föra talan över länsgränserna bör
enligl min mening komma till uttryck i TL. Jag föreslär att del i 18 § las in
en beslämmelse om att en länsskatlemyndighel får uppdra ät en annan
länsskaltemyndighet all föra lalan i mål enligt TL.

Även
om behörighelen i fråga om det allmännas lalan i de nuvarande mellankommunala
mälen i första hand bör ligga på regional nivå, bör det som jag tidigare berört
vara möjligl alt också i fortsättningen frän centralt häll föra talan i
laxeringsmål. Därigenom bevaras till stor del möjligheterna till överblick och
enhetlighet frän det allmännas sida. En central talerätl är angelägen särskilt
i fråga om mål som har principiellt inlresse eller som representerar belydande
ekonomiska värden. En annan fördel med centralt placerade processförare är all
det kan fömtsättas alt sådana kan bistå en länsskatlemyndighel när detta är
påkallat med hänsyn till t.ex. ett ärendes svårighetsgrad.

Erfarenheterna
visar också atl det finns behov av alt centralt kunna föra

processer i särskilda ärendeiyper, inle minsl i ärenden som rör internalio

nell beskaltning. Detla behov har föranlett särskilda förordnanden för

vissa Qänsleman, s. k. riksintendenter, hos RSV alt föra talan i visst mål

eller viss grupp av mål. Sådana förordnanden har regeringen getl med stöd

av 3 § Qärde slycket TL. Här villjag erinra om att jag i årets budgetpropo- 97

7 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 47

sition
mol bakgrund av företagens ökande internationalisering bl. a. under- Prop.
1986/87: 47 strök del angelägna i att det finns en tillräcklig kompetens på den
fiskala sidan för hanteringen av multinationella förelag. Jag uttalade vidare
alt del för att RSV skall kunna fullgöra sina uppgifter pä det inlernationella
området förutsätts att den speciella kunskap som erfordras vid handläggningen
finns inom verket. Dessa frågor borde lämpligen tas upp vid den inom verket
pågående översynen av verkels organisalion.

Jag
anser alltså att del även i framtiden bör finnas möjligheter atl från centralt
håll föra processer i taxeringsmål. Den cenirala nivån bör enligl min mening
ges en rätt all från länsskatiemyndigheterna ta över uppgiflen att föra talan.

Frågan
är sedan hur denna centrala processföringsfunklion skall utformas. Jag vill då
fömlskicka atl jag senare (se avsnitt 3.4) kommer alt föreslå att RSV i det
framtida, förenklade taxeringsförfarandel skall vara ensamt behörigt atl föra
lalan lill den skaltskyldiges nackdel över taxeringsbeslut som meddelats av
länsskattemyndighet. Jag lar därvid inle ställning i frågan hur RSV bör
organiseras med tanke på processföringsuppgifterna i det förenklade systemet.
Om sysiemel genomförs på föreslaget sätl bör emellerlid den centrala
processfunkiion som avser de mellankommunala mälen kunna inordnas i den
processfunktion som kommer all uigöra ell led i reformen om ell förenklal
taxeringsförfarande.

I
departemenispromemorian har föreslagits att behörighelen alt pä cenlral nivå
föra del allmännas talan skall ligga hos särskilda ijänslemän hos RSV. Där
skulle en processföringsenhet kunna bUdas genom en sammanslagning av
verksamhetsgrenarna hos AO och de nuvarande s. k. riksintendenterna. När del
förslagel lades fram hade man emdlertid inle tagit ställning i frågan om hur
processföringsfunklionen på det regionala planet borde ulformas i samband med
bildandet av länsskatiemyndigheterna. I det här sammanhanget (se avsnill 3.4)
föreslår jag atl rätlen atl föra det allmännas lalan på den regionala nivän
skall ligga pä länsskattemyndigheterna som en myndighetsuppgift. Syftet är bl.
a. att skapa bättre förutsättningar för en samordning mellan de olika leden
inom beskattningsverksamheten. Med hänsyn härtill bör enligl min mening också
den centrala processfunktionen utformas som en sedvanlig myndighetsuppgift.
Den centrala behörigheten att föra talan i mål om taxering bör alltså enligl
min mening tillkomma RSV som myndighet.

Den
nu förordade omläggningen av processbehörigheten innebär alt det inte längre
blir fråga om funktionellt frislående processförare. Funktionen AO bör därför
avskaffas. Det finns heller inte något behov av atl förordna riksinlendenler.
RSV bör i stället på egen hand få beslämma i vad män man från centralt håll
skall driva processer, l.ex. i ärenden om inlernationell beskattning.

Mitt
förslag föranleder ändringar i 3 § TL. Vidare mäste ell anlal följdändringar
göras i andra förfallningar.

AO
företräder för närvarande det allmänna även i vissa ärenden om

förhandsbesked enligt lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrå

gor. Eftersom många ärenden om förhandsbesked innehåller principielll

viktiga frågor, är det enligt min mening angeläget att man från centralt håll 98

också i framtiden kan
bevaka det allmännas rält i sådana ärenden. Det bör emellertid inle tillkomma
RSV att föra talan mol elt förhandsbesked, eftersom ett sådanl formellt sett
lämnas av verkel även om det är en särskild nämnd, nämnden för rällsärenden,
som handlägger ärendet. På grund härav och då avvecklingen av AO - som jag
kommer att föreslå i närmast kommande avsnitt - avses ske först vid utgången av
juni 1988 anser jag att AO också tills vidare bör få föra talan rörande ärenden
om förhandsbesked. Jag avser atl i elt senare sammanhang ta upp frågan om hur
organisalionen bör utformas för tiden efter avvecklingen av AO. Vad jag här
sagt medför att en övergångsbestämmelse bör fogas till lagen om förhandsbesked
i taxeringsfrågor.

Till
sist vill jag nämna att RSV genom den nu föreslagna ordningen ges möjlighet att
inom tämligen vida ramar från länsskattemyndigheterna överta uppgiften att föra
lalan i laxeringsmål. Enligl min mening bör man inte genast företa några slörre
ändringar beträffande de nuvarande arbetsuppgifterna pä processområdet.
Tvärtom kan del vara lämpligt att framför allt under inledningsskedet se till
atl en slor del av AO:s nuvarande arbelsuppgifter ligger kvar på central nivä.
Jag tänker då på att det är angeläget dels att decentraliseringen till
länsskatiemyndigheterna genomförs på elt sådant sätt att man även i
fortsättningen får en god överblick över koncernbolagens taxeringar, dels att
en hög processkompetens bevaras inom RSV med hänsyn inle minsl till de nya
uppgifter på processområdet som jag föreslår alt RSV skall tilldelas i del
framlida, förenklade taxeringsförfarandet.

Prop.
1986/87:47

2.2.4
Ikraftträdande

Mitt förslag:
Verksamhelen vid MKSR skall vara helt avvecklad den 1 juli 1988. De nya
reglerna om forum och del allmännas lalan beträffande de nuvarande
mellankommunala målen skall tillämpas försia gången vid 1987 års laxering.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer med mitl.

Remissinstanserna:
Förslaget godlas.

Skälen för mitt förslag:
De tidigare nämnda förenklingsreformerna under senare år talar i och för sig
närmast för en ändring av forumreglerna redan i fråga om 1986 års taxering. Som
framhållits i promemorian är det emellertid — mot bakgrund bl. a. av alt
slopandet av den kommunala laxeringen av juridiska personer genomförs fullt ut
först vid 1987 års laxering - inle lämpligt atl länsrätterna skall behöva ta
sig an mål där frågor uppkommer som de i dag har ringa erfarenhet av och som
redan vid 1987 års taxering kommer alt vara inaktuella. Jag gör därför också
för egen del bedömningen att länsrätt bör vara rält fomm vid besvär i fräga om
1987 och senare ärs taxeringar.

Jag
delar ocksä uppfattningen att verksamhelen vid MKSR bör fortsätta fram t. o. m.
den 30 juni 1988. Därmed bör MKSR kunna avvecklas utan atl

99

någol större antal redan
anhängiggjorda mål behöver föras över till länsrätterna. De mål som då
kvarstår icke avgjorda bör fördelas enligt de nya forumreglerna.

Det måltillskott fill
länsrätterna som förslaget innebär (år 1985 inkom knappt 1 400 mål till MKSR)
kan ställas i relation lill del målbortfall -också fr.o.m. 1987 ärs taxering -
som den förenklade löniagarbeskatiningen leder lill. Delta bortfall för
länsrätternas del har av skatteförenklingskommitlén beräknats till ca 25000
mål. Med hänsyn härtill bör man sammantaget kunna räkna med en minskning av
målbalansen hos länsrätterna.

TUl sist vill jag nämna
att jag avser föreslå regeringen all de aviserade bestämmelserna om
sammanföring av mål i olika länsrätter tillämpas från kommande årsskifte.

Prop.
1986/87:47

2.3 Ingivande av besvär 2.3.1 Inledning

Mitt förslag: De
nya reglerna i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen atl
besvärsskrivelser skall ges in tiU den myndighel som har meddelat det
överklagade beslutet och alt denna myndighel skall pröva om överklagandet har
kommit in i rält lid skall i så stor utsträckning som möjligl tillämpas på skatteområdet.
Vissa relativt omfattande undanlag måste dock göras bl.a. när det gäller besvär
över taxeringsnämndernas beslul.

Skälen
för mitt förslag: På förvaltningsrättens område har huvudprincipen när det
gäller hur beslut överklagas hitlills varit alt besvärshandlingen skall ges in
till den instans som har att pröva besvären. Enligt de av riksdagen i april
1986 antagna förslagen till ny förvaltningslag (FL) och ändringar i
förvaltningsprocesslagen (FPL) (prop. 1985/86:80, KU 21, rskr. 202, SFS 1986: 223
och 224) skall emellertid klaganden i slället lämna in besvären till den
myndighel eller domstol som har fattat det överklagade beslutet och inte direkl
liU den högre inslansen. Vidare skall den insians som fallal del överklagade
beslutet pröva om besvären anförts i räll tid.

De
nya reglerna i FL och FPL träder i krafl den 1 januari 1987 och kommer att
gälla i förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar i den mån inte annat
är föreskrivet i en annan lag eller i en förordning.

För
de allmänna domstolarna och på socialförsäkringsområdet gäller redan alt
besvären skall ges in till beslutsmyndigheten.

Frägan
om vart en besvärshandling skall ges in är ofullständigt reglerad i
författningarna pä skalleområdel. I vissa lagar, såsom exempelvis lagen om mervärdeskall
finns beslämmelser som anger atl besvärshandlingen skall ges in lill den
instans som skall pröva besvären, medan frågan på andra skatteområden inle alls
eller endasl delvis är särskUl reglerad. Taxeringslagen (TL) innehåller
således inga uttryckliga regler om vart besvär

IOO

över
en taxeringsnämnds beslut skall ges in. Lagens 75 § är dock formule- Prop.
1986/87:47

rad på ett sädant sätt alt
den kan sägas förutsätta att besvären skall ges in

till
länsrätt. Beträffande lokala skattemyndighetens beslut om särskild

avgift
finns regler som direkl anger atl besvär över dessa beslul skall ges in

fill
länsrätten (116 m och 116 o §§ TL). En utföriigare reglering har inte

ansetts
nödvändig med hänsyn Ull att bestämmelserna i FL och FPL blir

fillämpliga
i den mån från dessa lagar avvikande regler inte finns.

I
stor ulslräckning faller således ordningen för ingivande av överklaganden
lillbaka på de allmänna reglerna i FL och FPL. De av riksdagen antagna
ändringarna i dessa regler gör det därför nödvändigl alt företa en del
ändringar i skatte- och laxeringsförfaltningarna sä atl de aniingen anpassas
fill de nya principerna i FL och FPL eller regler införs som gör det möjligt
alt bibehålla den nuvarande ordningen.

För
taxeringsprocessens del har sedan länge en ändrad ordning för ingivande av
besvär övervägts. Den s. k. RDB-utredningen föreslog i rapporten (RSV Rapport
1983: 7, DV Rapport 1983:1) Förenklad hanlering av taxeringsbesvär m.m., att
flertalet besvär över taxeringsnämndernas beslul skulle ges in lill lokaia
skaltemyndigheten i stället för lill länsrätten. Nuvarande förfarande borde
enligl utredningen behållas i fråga om besvär och ansökningar från
taxeringsintendeni samt besvär lUl mellankommunala skatterätten. Liknande
förslag har lagls fram i den s. k. ÖBO-rappor-len (elt projekl inom
riksskatteverket) och i en av riksdagens ombudsmän (JO) företagen utredning
1981 om den långsamma skaiteprocessen. RDB-utredningens förslag mottogs i
huvudsak positivi av remissinslanserna.

Skatteförenklingskommitlén
har föreslagil att skallskyldiga och kommuner skall ge in sina besvär över
skattemyndigheternas beslut tiU den myndighel som har fattat det överklagade
beslutet och atl besvär från det allmännas sida skall ges in direkt till
länsrätten. Remissinstanserna har inte riktal nägra invändningar mol kommitténs
förslag i denna del.

Enligt
min mening talar flera starka skäl för alt bestämmelserna om ingivande av
besvär på skatteområdet i sä stor utsträckning som möjligt anpassas till de nya
principerna i FL och FPL.

Som
framhölls i propositionen om ny förvaltningslag är del angelägel all reglerna
angående till vilken instans klaganden skall vända sig är enhetliga, eftersom
olikheter kan verka förvillande och ge upphov till förseningar och krångel i
handläggningen. Genom omläggningen slipper överinstansen arbetet med att
rekvirera handlingar från besluismyndigheten och handlingarna i ärendel kommer
snabbare lill överinstansen. Det blir vidare lättare att "spåra"
otydliga klagomål och att avgöra vUka ärenden de hör till.

Jag
vill även framhålla RDB-utredningens påpekande atl förfarandet med omprövning
av beslut i taxeringsnämnd skulle kunna utnytQas mera frekvent och på ett
smidigt sätt saml att möjligheterna att vidta rättelse enligl 72 a § TL skulle
kunna utnytQas fulll ul om besvär över taxeringsnämndernas beslut gavs in till
lokala skallemyndigheten. RDB-utredningen ansåg dessutom att handläggningen av
ansökningar om anstånd med atl betala in kvarstående skatt skulle kunna
förenklas.

Mol
bakgmnd av vad jag nu har anfört bör enligt min mening de nya 101

bestämmelserna
i FL och FPL slå igenom på skatteområdet i slörsia Prop. 1986/87:47 möjliga
utsträckning. Vissa avsteg måsle dock göras från huvudprincipen alt besvären
skall ges in till besluismyndigheten, bl. a. när del gäller besvär över
taxeringsnämndernas beslut. Med hänsyn till de regler om extraordinär
besvärsräll som finns pä många håll inom skattelagstiftningen är det enligt min
mening inte heller lämpligt atl alllid låta beslutsinstanserna pröva om
besvärsskrivelsen kommit in i rätl tid. Jag kommer alt i föQande avsnill la upp
de fall där jag anser att avsteg frän de aktuella reglerna i FL och FPL bör
göras eller där det krävs jusleringar i nu gällande bestämmelser.

De
nya reglerna för ingivande av överklaganden får givelvis inle leda lill atl
enskilda föriorar möjligheten atl få sin sak prövad genom att de råkar sända
besvärsskrivelsen till fel myndighel. I syfte att förhindra rättsförluster
kommerjag därför atl föreslå särskilda regler om verkan av atl besvär lämnats
in till fel myndighel eller domstol (se avsnitt 2.3.5). Jag vill vidare
framhålla vikten av att berörda myndigheter lämnar tillräcklig informalion ull
allmänheten om de företagna ändringama.

Huvudskälet
lill den omläggning av ordningen för överklaganden som förelagils i FL är
enligt vad som framgår av motiven till propositionen atl besluismyndigheten
skall få lillfälle att ompröva sitt beslut i samband med att det överklagas. I
avsnitt 4.5 förordar jag att det framtida omprövningsförfarandel i samband med
överklaganden på skalleområdel får en ulformning som relativt nära ansluter
till det som kommer atl gälla enligt den nya förvaltningslagen. Ett sädanl
omprövningsförfarande förutsätter att besvären ges in tUl beslutsinstansen.
Vidare föreslär jag i avsnitt 3.1 atl rälien alt fatta de grundläggande
taxeringsbesluten förs över från taxeringsnämnderna till lokala och regionala
skattemyndigheter samt att besvärsreglerna förenklas avsevärt. Om dessa
Förändringar genomförs blir det således möjligt att ytterligare anpassa
reglerna för anförande av besvär på skatteområdet till den ordning som anges i
FL och FPL.

En
omläggning av ordningen för ingivande av besvärsskrivelser kommer

att föra med sig en del problem av övergångsnatur. Besvärshänvisningarna

i olika blanketter måste t.ex. ändras och nya ruiiner måsle införas av

beslutsmyndigheterna. Enligl min mening hade del varit önskvärt atl de

nya reglerna angående ingivande av besvär på skatteområdet hade trätt i

kraft vid årsskiflet 1986/1987, samtidigt med den nya förvaltningslagen.

Riksskatteverket har emellertid framhållit att del skulle uppstå slora prak

liska svårigheler för de lokala skaltemyndigheterna atl klara av denna

omläggning redan till nästa årsskifte vad gäller besvären över taxerings

nämndernas beslul och över lokala skallemyndigheternas beslul om sär

skild avgifi. Sistnämnda myndigheter kommer nämligen all få en ökad

arbetsbelastning under 1987 bl. a. på grund av de nya rutinerna för den

förenklade självdeklarationen och arbetet inför 1988 års allmänna fastig

helstaxering. Vidare krävs för att den ändrade ordningen för ingivande av

besvär skall fungera smidigt att datorstödet lill de lokala skattemyndighe

lerna anpassas lill de nya rulinerna. Inte heller delta kan vara klarl lill

näsla år. Jag har mot bakgrund härav funnit del nödvändigt att skjuta på

ikraftlrädandet när det gäller besvär över taxeringsnämndernas beslut och '02

lokala
skattemyndigheternas beslut om särskild avgift så att de nya reglerna blir
tillämpliga först fr. o. m. 1988 ärs laxering. Särskilda övergångsbestämmelser
måsle införas på grund härav. Vad gäller övriga lyper av ärenden på
skatteområdet bör enligt min bedömning de praktiska svärighelerna inte vara av
sådan omfattning all det moiiverar att omläggningen skjuts upp.

Prop.
1986/87:47

2.3.2
Besvär över taxeringsnämndernas beslut m. m.

Mitt
förslag: Besvär av skallskyldiga och kommuner över en laxe-ringsnämnds beslul
skall ges in lill lokala skaltemyndigheten i del fögderi där den skaltskyldiges
hemortskommun för det taxeringsår besvären avser är belägen. Saknar den
skattskyldige hemortskommun i riket skall besvären ges in till lokala
skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Besvär av länsskatlemyndighelen skall
ges in direkl till länsrätten. Prövningen av om besvären kommii in i rätt tid
skall företas av länsrätten.

En
bestämmelse motsvarande den i 28 § första stycket FL införs för del fall
taxeringsnämndens beslul genom rättelse enligt 72 a § TL ändrats i enlighel med
vad klaganden begärt. Besvären förfaller säledes i detta läge.

För
besvär över fastighelstaxeringsnämnds beslul skall molsvarande regler gälla
som för besvär över taxeringsnämnds beslut.

Besvär över beslut
enligl lagen (1958: 295) om sjömansskatt ges in till beslutsinstansen som ocksä
prövar om besvären kommit in i rält tid.

Skälen för mitt förslag:
För besvär över taxeringsnämndernas beslut måste en särskild ordning införas
som avviker från den som i allmänhet kommer alt gälla för överklagande av
beslul. Taxeringsnämnderna arbelar endasl en del av ärel och upplöses vid
taxeringsperiodens utgång. Dessutom har taxeringsnämnderna ingen egen
kansliorganisalion. Kanslifunktionerna fullgörs av lokala skattemyndigheten
och i viss utsträckning länsstyrelsen. Det är därför inle möjligt att ha en
regel som föreskriver atl besvären skall ges in till den myndighel som har
faitat det överklagade beslutet. Enligt min mening bör i slället gälla alt
överklaganden frän skattskyldiga och kommuner skall ges in tUl lokala
skattemyndigheten.

Som jag nämnt i avsnitt
2.2 om mellankommunala skatterätten har de s.k. utbotaxeringarna avskaffats
fr.o.m. 1985 ärs taxering för fysiska personer och dödsbon och fr.o.m. 1986 ärs
taxering har laxeringen fill kommunal inkomstskatt slopats för juridiska
personer. Dessa ändringar innebär atl den skattskyldige laxeras enbart av
taxeringsnämnden i hemortskommunen. Besvären bör därför enligt min mening ges
in till lokala skattemyndigheten i hemortskommunen för det aktueUa
taxeringsåret. Del är denna myndighel som i allmänhet prövar frågan om anstånd
med inbetalning av kvarstående skalt och i flertalet fall har tillgång till
deklarations-materialet. Om den skallskyldige saknar hemortskommun här i riket
bör

103

besvären ges in liU lokala
skattemyndigheten i Stockholms fögderi efter- Prop. 1986/87:47 som dessa
skattskyldiga laxeras i del för rikel gemensamma taxeringsdistriklel av en
gemensam taxeringsnämnd som finns i Stockholm.

De
nya reglerna i FL och FPL innebär även som nämnls alt besluismyndigheten skall
pröva om besvären har kommii in i rätt tid och om så inte är fallet avvisa
överklagandet. Vidare har införts en skyldighel för myndigheterna att i vissa
fall ompröva beslut som de har meddelat som försia insians. I förarbetena lill
dessa beslämmelser (prop. 1985/86:80, s. 74) framhålls atl myndighelen eller
domstolen har möjlighet att avvika från regeln om att för sent anförda besvär
skall avvisas bara när det är uttryckligen föreskrivet. Som exempel pä sådana
föreskrifter i specialförfatlningar nämns 76 § TL. Vidare framhålls all
myndigheten också måste beakta regler om särskilda besvärsmöjligheter, t. ex.
100 § TL.

Prövningen
av om besvärsskrivelsen kommii in inom ordinarie besvärslid är normall av
enkel beskaffenhet. På skalleområdet finns emellertid i stor utsträckning
regler som möjliggör all elt överklagande trots atl del kommit in efter den
ordinarie besvärsiidens utgång kan prövas om vissa särskilda omsiändigheter
föreligger, s. k. extraordinär besvärsräll. 1 avsnill 3.3 kommerjag att lämna
en redogörelse för TL:s besvärsregler. Av denna framgår att reglerna om
extraordinära besvär enligl 99 och 100 §§ TL är relativt invecklade och ofta
svårtillämpade. Vidare kompliceras bilden när det gäller överklaganden till
länsrätt av bestämmelsen i 76 § Qärde stycket TL, som innebär atl om en
skattskyldigs besvär inkommii efler ordinarie besvärslid, febmari månad årel
efter taxeringsåret, men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret,
får länsrätten pröva besvären om taxeringsintendenlen (länsskattemyndighelen)
hell eller delvis biträder besvären i sak.

Mot
bakgmnd härav är det enligt min bedömning inte lämpligt atl beträffande besvär
till länsrätt över en taxeringsnämnds beslut eller en lokal skattemyndighets
beslut om särskild avgift låla lokal skattemyndighet företa prövningen av om
besvären kommii in i rätt tid. Delta bör i stället ankomma på länsrätten. En
särskild beslämmelse bör således införas härom.

Uiöver
vad jag anförde i lagrådsremissen villjag när del gäller överkla

ganden i laxeringsmål av länsrätts och kammarrätts avgöranden göra del

förtydligandet att det enligt min mening inle finns tillräckliga skäl atl
frångå

de akluella reglerna i 7 § FPL, även om extraordinära besvär enligt 100 §

TL i vissa fall prövas direkt av kammarrätt eller regeringsrätten. De nya

bestämmelserna i FPL medför att den länsrätt eller kammartätt som fattat

del överklagade beslutet normalt skall avvisa en besvärsskrivelse som

kommii in efler den i 96 resp. 98 § TL angivna besvärstiden. Anger

emellertid klaganden i besvärsskrivelsen att han anför besvär i särskild

ordning eller ger omständigheterna vid handen att det kan vara fråga om

sådana besvär bör beslutsinstansen dock, såvida inte även tiden för anfö

rande av besvär i särskUd ordning gått ul, överiämna skrivelsen till överin

stansen för eventuell prövning av de extraordinära besvären. Det kan inle

anses ankomma på beslutsinstansen all i övrigl gå in på frågan om fömt

sällningarna för extraordinär besvärsrätt är uppfyllda. 104

Enligt 69 § 3 mom. TL skall
taxeringsnämnden ompröva beslut när den Prop. 1986/87:47 skattskyldige
begär del eller skäl annars föreligger. Frägan om nyll beslut får inte prövas
av taxeringsnämnden efler utgången av oktober månad under taxeringsåret eller
när den skattskyldige har anfört besvär över taxeringsnämndens beslul och
särskilda skäl för prövning inte föreligger.

Enligt
min bedömning får reglerna i TL om taxeringsnämndens ompröv-ningsskyldighel
anses vara en sådan specialreglering som utesluter att reglerna i FL angående
omprövning skall tillämpas. Jag anser inle atl det finns skäl att med anledning
av de nya omprövningsreglerna i FL nu företa några ändringar i reglema angående
taxeringsnämndernas omprövningsskyldighet. Somjag emellertid närmare kommer
atl utveckla i avsnitt 3.3 bör dock på sikt omprövningsmöjligheterna av
taxeringsbeslut utvidgas avsevärt.

Lokala
skattemyndigheten har inte rätt att ompröva taxeringsnämndens beslul. Däremot
kan lokala skatlemyndighelen företa vissa rättelser enligt 72 a § TL. Efler
utgången av maj månad året efter taxeringsåret får rättelse beslutas endasl om
anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dessförinnan.

Besvär
som kommer in före nämnda tidpunkt bör enligl min mening granskas av lokala
skattemyndigheten för bedömning av om rättelse enligt sistnämnda lagrum kan
företas. För de besvär som kommer in efter denna tidpunkt behövs emdlertid
knappast någon närmare granskning från lokala skaltemyndighetens sida.

Enligt
28 § första stycket FL förfaller överklagandet om den myndighet som har faltal
beslutet själv ändrar det så som klaganden har begärt. Om taxeringsnämnden vid
en omprövning ändrar ett överklagat beslul i enlighet med klagandens yrkande
förfaller överklagandet säledes. Lokala skattemyndigheten behöver då inte
överlämna besvärsskrivelsen och övriga handlingar till länsrätten. Om däremot
taxeringsnämndens beslut ändras av lokala skattemyndigheten eller länsstyrelsen
med stöd av 72 a § TL i enlighet med besvären blir regeln i FL inte tillämplig.
En bestämmelse motsvarande den i 28 § FL bör därför enligl min mening införas
för sistnämnda fall. Även här bör således gälla att besvären förfaller.

Jag
vUl framhålla att den skattskyldige har kvar sin allmänna besvärsmöjlighel
enligl 76 § TL i de fall lokala skatlemyndighelen, länsstyrelsen eller
taxeringsnämnden avskrivit etl besvärsärende eflersom besvären då aldrig varil
under länsrättens prövning.

Jag vill i della
sammanhang vidare påpeka all del inle åligger lokala

skatlemyndighelen all pröva om reglerna för måls anhängiggörande i 3 och

4 §§ FPL är uppfyllda. Ansvaret för denna prövning ligger pä länsrätten.

Lokala skattemyndighetens möjligheter att företa rättelse enligt 72 a § TL

är inte beroende av ansökan eller motsvarande från den skatiskyldige utan

kan ske ex officio. Lokala skattemyndigheten har därför i regel inget behov

av att t.ex. fullmakt företes. Det kan dock givetvis ofta vara praktiskt att

lokala skattemyndigheten t. ex. i samband med alt någon personligen ger in

en besvärsskrivelse kontrollerar sådana saker som alt besvärsskrivelsen är

undertecknad och atl eventuell erforderlig fullmakt finns, m. m. Denna

kontroll får dock inle medföra att handläggningen av ärendel fördröjs. 105

I
likhei med kommittén och RDB-utredningen anserjag alt endasl be- Prop.
1986/87:47 svär av skallskyldiga och kommuner skall ges in till lokala
skallemyndigheten. Besvär av länsskallemyndigheten bör däremot ges in direkt
lill länsrätten. För dessa fall uppstår inte några fördelar när det gäller
aktkom-plellering m.m. om besvären ges in till lokala skallemyndigheten, eftersom
den akt som överlämnas samiidigi med besvärsskrivelsen normall är fullständig.
Efter registreringen kan länsrätten således direkl delge den skattskyldige det
allmännas yrkande. Om besvären ges in fill lokala skallemyndigheten uppkommer
i stället en viss tidsförlust. Den olikformighet som uppstår medför enligt min
mening inle några påtagliga nackdelar.

Även
beiräffande ansökan av länsskaltemyndighet eller kommun om eftertaxering bör
den nuvarande ordningen enligt vilken ansökning skall ges in lill länsrätt
bibehållas med hänsyn till att dessa måls handläggning annars kan fördröjas.

För
de skattskyldiga medför milt förslag angående ingivande av överklaganden
enligl min mening betydande fördelar, främst genom alt möjligheterna att
snabbt få rättelse förbällras.

De
lokala skaltemyndigheterna kommer pä grund av förslaget att få en viss ökning
av arbetsbelastningen genom att de måste registrera besvären saml företa en
viss granskning och bedömning av dem bl. a. för atl kunna företa rättelser
enligl 72 a § TL. Nya rutiner för hanteringen av besvärsskrivelser måsle
vidare läggas upp. Del kan även bli etl ökat anlal förfrågningar frän
allmänheten. Som jag tidigare framhållit är dock en del av svårigheterna av
övergående art. Registreringen av inkommande besvär bör kunna underiättas genom
ADB-slöd. En omläggning medför emellertid även vinster från arbetssynpunkt,
främsl för länsrätternas del. Kompletteringen av akterna med deklarationer
förenklas genom att länsrätten inte behöver rekvirera dem från de lokala
skattemyndigheterna. Etl ökat antal ärenden bör kunna avgöras genom omprövning
eller rättelse hos laxerings-nämnd resp. lokal skattemyndighet. Vidare
förenklas handläggningen av ärenden om anstånd med inbetalning av skall vid
taxeringsbesvär. Dessa vinster uppväger enligt min mening de nackdelar som kan
uppslå i form av ökat arbete för lokal skattemyndighet. Sammantaget bör således
omläggningen kunna medföra vissa rationaliseringsvinster. Konsekvenserna från
arbelssynpunkl kan därför inle anses lägga hinder i vägen för en reform.

Enligt
min mening bör motsvarande regler gälla för besvär över fastighelstaxeringsnämnds
beslut som vid besvär över taxeringsnämndens beslul. Besvären bör således ges
in till lokal skattemyndighet. Flertalel av de fördelar som kan vinnas med att
skattskyldigs besvär i fråga om inkomstoch förmögenhetslaxering ges in fill
lokal skattemyndighet i stället för lill länsrätt uppkommer även i fråga om
besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslul. Dessutom bör reglerna vara
enhetliga.

Besvär
över sjömansskaltenämndens beslul enligt lagen om sjömans

skatt bör enligt min mening ges in till beslutsinstansen och nämnden bör

pröva om besvären kommii in i räll lid. Sjömansskattenämnden är en

permanent verkande, av regeringen förordnad, nämnd inom riksskattever

ket. De hinder mot atl ge in besvären till beslutsinstansen som föreligger

vid beslut av taxeringsnämnd finns således inte här. Reglerna angående '06

besvär
över beslut enligl denna lag är inle heller av sådan beskaffenhel att det kan
antas föranleda några svårigheter för nämnden all pröva om besvären kommii in i
räll tid. Denna prövning lorde i regel vara av sådan enklare beskaffenhel atl
nämnden enligt 21 § 2 mom. lagen om sjömansskatt kan delegera beslutsfattandet.
Mitt förslag föranleder en ändring i 31 § i lagen.

Prop.
1986/87: 47

2.3.3 Besvär över vissa besiut av lokal skattemyndighet

Mitt förslag: Besvär över beslul om skattetillägg och
förseningsavgift ges in till den lokala skattemyndighet som fattat det
överklagade beslutet. Besvär av länsskallemyndigheten över sådana beslut ges
dock in till länsrätten. Länsrätten skall pröva om besvären kommit in i rätt
lid.

Besvär
över en lokal skattemyndighets beslut i frågor rörande debitering och uppbörd
av skatter och socialavgifter skall lämnas in lill samma myndighet som fallal
del överklagade beslutet. Denna prövar också om besvären kommit in i rätt lid.

Skälen för
mitt förslag: För besvär över beslut om skallelillägg och förseningsavgift bör
huvudregeln atl besvären skall ges in till den myndighet som har fallat det
överklagade beslutet, alltsä lokala skaltemyndigheten, gälla. Förslaget
föranleder ändringar i 116 1, 116 m och 116 o §§ TL. Regler om räll att anföra
besvär i särskild ordning över beslut om skattetill-lägg finns i 116 o §. Även
dessa är av relativt komplicerad nalur. I likhei med vad jag föreslagit
beträffande besvär över taxeringsnämndens beslul bör det därför inte heller vid
besvär över särskild avgift ankomma på lokala skattemyndigheten att pröva om
besvären kommit in i rätt lid.

Om länsskattemyndighet för självsländig talan om påförande
av särskild avgift talar samma skäl som jag anfört beträffande besvär av
länsskatlemyndighel över beslul av taxeringsnämnd för att besvären skall ges
in till länsrätt direkt och inte till lokal skallemyndighel. Som
RDB-utredningen framhållil skulle det inle vara rimligt atl
länsskattemyndigheten ger in yrkandet om inkomsttaxeringen lill länsrätten
medan yrkandel om skattetillägg baserat på yrkandet om taxeringshöjning ges in
till lokala skattemyndigheten.

Även beiräffande de lagar som reglerar uppbörd av skatter
och socialavgifter bör enligl min mening huvudregeln gälla, nämligen all
besvären skall ges in lill den myndighel som har fallal det överklagade
beslutet dvs. lokala skattemyndigheten. Lokala skatlemyndighelen bör också
pröva om besvären har anförts i rätt tid. Eftersom reglerom besvär i särskild
ordning inte förekommer på detta område bör denna prövning inle ge upphov till
några speciella problem.

Vissa anpassningar behöver med anledning härav göras i
uppbördslagen och lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.

Förlagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt

107

lagen (1962:381) om aUmän
försäkring och lagen (1982:1006) om avdrag och uppgiftsskyldighei beträffande
vissa uppdragsersätlningar kommer den nya ordningen för ingivande av besvär m.
m. atl följa direkt av de ändrade reglerna i FL och FPL.

Prop.
1986/87:47

2.3.4 Besvär över
beslut angående mervärdeskatt, punktskatter m. m.

Mitt
förslag: Besvär över länsstyrelses beslut enligt lagen om mervärdeskatt och
vägtrafikskallelagen (1973:601) samt besvär över riksskatteverkets beslut
enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skaU ges in
tiU beslutsinstansen som också prövar om besvären kommit in i rätt fid.

Skälen
för mitt förslag: Såsom jag inledningsvis nämnt bör eftersträvas att reglerna
om vart en besvärshandling skall ges in är enhelliga på hela beskaltningsområdel.
Detta är enligt min mening etl starkt skäl för atl en omläggning av ordningen
för ingivande av besvär bör göras också beträffande de indirekta skallerna.
Även här uppkommer dessulom i regel liknande fördelar vad gäUer ökade
möjligheter atl företa rättelser saml snabbare aktkomplettering som på
tidigare behandlade beskattningsområden.

För
beslut enligt lagen om mervärdeskatl, lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter (LPP) och vägtrafikskallelagen bör således enligt min
mening huvudregeln gälla att besvären skall ges in till den instans som fattat
del överklagade beslutet och att denna skaU pröva om besvären kommit in i rätl
lid.

Jag
föreslår således att lagen om mervärdeskall och LPP ändras i enlighel med vad
jag nu anfört. I vägtrafikskallelagen behövs inga ändringar utan den ändrade
ordningen för ingivande av besvär kommer att följa direkt av de nya reglerna i
FL och FPL.

2.3.5
Besvär som ges in till fel myndighet

Mitt
förslag: Besvär av en skatlskyldig eller en kommun över etl beslul av en taxeringsnämnd
eUer en faslighelsiaxeringsnämnd eller en lokal skattemyndighets beslul om
särskild avgifi skall prövas även om besvärshandlingarna getts in lill en annan
lokal skallemyndighel än den till vUken besvären rätteligen skulle ha getts in
eller till en taxeringsnämnd, en länsrätt eUer en länsskattemyndighet. Ätt
länsskatlemyndighelen gett in sina besvär lill en annan länsrätt än den som har
att pröva besvären skall inte heUer utgöra hinder för målels prövning. För
övriga ärenden på skatte- och uppbördsområdet skall i detta hänseende reglerna
i FL och FPL gälla.

108

Skälen för mitt förslag:
Enligt 24 § FL skall en besvärsskrivelse inte avvisas om den inom
överklagandetiden har kommit in lill den myndighel som skall pröva
överklagandet. I sådanl fall skall denna myndighet vidarebefordra skrivelsen
till den myndighet som har meddelat beslutet och samtidigt lämna uppgtft om
vilken dag skrivelsen kom in till den högre instansen. En motsvarande regel har
införts i 7 § FPL för det fall att besvären lämnats in till den domslol som har
att pröva överklagandet.

Enligt 75 § TL ulgör den
omständigheten att besvärshandlingen tillställts annan länsrätt än den som har
all pröva besvären inle hinder för målets prövning. Handlingarna skall då
omedelbart översändas lill den länsrätt som har all pröva besvären.

Den av mig nu föreslagna
ordningen för ingivande av besvär över taxeringsnämnds beslut kommer
förmodligen att åtminstone till en början medföra att ett relativt stort antal
besvär ges in till fel myndighel. Bestämmelsen i 75 § TL bör därför anpassas
lill den nya ordningen och ulformas sä atl omläggningen inte leder till
rättsförluster. Stadgandets tillämpningsområde bör enligt min mening utvidgas
lill att avse också de fall då besvär av en skattskyldig eller en kommun getts
in lill en taxeringsnämnd eller en länsskattemyndighet eller till en annan
lokal skattemyndighet än den lill vilken besvären rätteligen skulle ha getts
in. Vidare bör gälla att inle heller besvär av länsskattemyndigheten skall
avvisas om de inom överklagandetiden getts in till fel länsrätt. Motsvarande
ändringar bör göras i 21 kap. 2 § faslighelstaxeringslagen. Genom bestämmelsen
i 116 t § TL kommer reglerna i 75 § att bli tillämpliga även på lokal
skattemyndighets beslut om särskild avgift.

I
övrigt bör enligt min mening de nya reglerna i FL och FPL i nu aktuellt
avseende bli tillämpliga även på skatte- och uppbördsområdel.

Prop. 1986/87:47

2.3.6
Ingivande av ansökningar från skattskyldiga

Mitt förslag:
Vissa typer av ansökningar från skattskyldiga som I en del fall skall prövas av
länsrätt, t.ex. om extra avdrag för nedsalt skatteförmåga, dödsbobefrielse m.
m. skall ges in till lokal skaltemyndighet.

Skälen för mitt förslag:
Vissa ansökningar från skattskyldiga, l.ex. om extra avdrag för nedsall
skalteförmåga, dödsbobefrielse m. m. skall under vissa förulsältningar prövas
av länsrätt. De behandlas där i alll väsentligl som besvärsärenden. Del är
således i regel samma slags aktmaterial som skall tas fram. Om man låter även
dessa ansökningar ges in till lokala skattemyndigheten kan man därför uppnå
motsvarande vinster när det gäller aklkomplettering m. m. Det bör även
underlätta för de skallskyldiga atl ha en enda myndighet alt vända sig till.
Jag anser mol bakgrund härav all ansökningar frän skattskyldiga i följande
ärenden bör ges in till lokala skattemyndigheten:

I. ansökan
om grundavdrag för dödsbo [49 § kommunalskallelagen (1928:370)],

109

2. ansökan om extra avdrag för nedsall skalteförmåga
[50 § 2 mom. kommunalskallelagen och 9 § 2 mom. lagen (1947: 576) om slallig
inkomstskatt],

3. ansökan om dödsbobefrielse [75 § I mom.
kommunalskallelagen, 15 § I mom. lagen om slallig inkomstskatt saml 15 § I mom.
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt],

4. ansökan om skalleberäkning enligt lagen (1951: 763)
om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomsi,

5. ansökan om sådan skatteberäkning i anledning av
domstols dom (8 § samma lag),

6. ansökan
om befrielse eller överförande enligl 3 § förordningen

(1963: 587) om inkomstbeskattning av fideikomissbo m.m.

Beträffande ansökningar
enligt 1-3 föreslår jag att en bestämmelse om atl ansökningar av ifrågavarande
slag skall ges in till lokal skattemyndighet förs in i 73 § TL. För ansökningar
enligt 4-6 bör behövliga författningsändringar göras i resp. förfallning.

Prop.
1986/87:47

2.3.7
Registrering och sekretess

Mitt förslag: I 9
kap. I och 2 §§ sekrelesslagen (1980: 100) införs bestämmelser om begränsning
av sekretessen för sådana uppgifter som behövs för skattemyndigheternas
diarieföring av överklaganden lill domstol. För uppgifter som med anledning av
överklagande till domslol regislreras hos myndighel enligl 15 kap. 2 § första
slyckel 3 eller 4 sekretesslagen skall således sekretess gälla endast om del
kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgtften röjs. Genom
ändringen undviks alt dubbla diarier behöver föras beträffande besvär lill
domslol.

Skälen
för mitt förslag:

GäUande
bestämmelser

De
viktigaste bestämmelserna om skatlesekreless till skydd för enskilda finns i 9
kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen (SekrL).

Enligl
9 kap. 1 § gäller s. k. absolut sekreless i myndighetsverksamhet som avser
bestämmande av skatt, taxering och fastställande av underlag för bestämmande av
skalt. Att sekretessen är absolut innebär atl den inle är beroende av någon
prövning av om ett utlämnande av uppgifter skulle vara förenat med skada eller
men i det enskilda fallel.

Sekretessen
gäller uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Vad som
menas med uttrycket personliga förhållanden får enligt förarbetena liU
sekrelesslagen (prop. 1979/80: 2, del A s. 84) bestämmas med ledning av
vanligt språkbruk. Hit hör således uppgifter om en enskild persons namn, adress
och telefonnummer, hälsotillstånd och ekonomi.

Myndighetens
verksamhet skall bestå i bestämmande av skalt eller taxering eller annan
verksamhet för fastställande av underlag för besläm-

110

mande av skatt.
Verksamheten kan också avse de särskilda slag av skal- Prop. 1986/87:47
teärenden som nämns i 2 §.

Del
framgär av förarbelena till sekretesslagen (prop. 1979/80: 2, del A, s. 258)
atl sekretessen enligl 9 kap. I och 2 §§ SekrL inte bara gäller ärenden i FL:s
mening ulan även annan verksamhel med anknylning fill förfarandet på
skatteområdet, t. ex. regislerföring.

Etl
undantag från huvudregeln om absolut sekretess är sekretessen i mål hos
skaltedomstolarna där ett rakt skaderekvisit skall tillämpas. Hos en
skaltedomstol gäller sålunda sekretess endast om del kan antas all den enskilde
lider skada eller men om en uppgifl röjs.

Elt
annat undantag från den absoluta sekretessen på skatteområdet är att uppgifter
i beslut och domar i slor ulslräckning är offentliga. Delta gäller även om
uppgifterna har varit sekretessbelagda tidigare i ärendet. Bestämmelser om
beslutsoffenllighet finns i 9 kap. I § iredje slyckel och 2 § tredje stycket
SekrL. Se också 12 kap. SekrL.

Vissa
slag av beslut är undantagna från huvudregeln om beslutsoffentlighet. Det
gäller 1. beslul i ärenden om förhandsbesked i en taxerings-eller skattefråga, 2.
beslut i ärenden om befrielse från lillämpning av bestämmelserna orn beräkning
av skattepliktig realisationsvinst vid avyttring av aktier och liknande
egendom i samband med en strukturrationalisering, 3. beslul i ärenden om rätt
alt erhålla avdrag vid taxering för avsätining till en särskild
nyanskaffningsfond, 4. beslul i ärenden om rätt atl erhålla avdrag vid laxering
för kostnaderna för exportkredit samt 5. beslut i ärende om beskattning av
ulländska forskare vid lillfälligt arbete i Sverige när beslutet har fatlals av
forskarskattenämnden. Dessutom gäller sekretess för beslut i särskilt ärende om
kontroll beträffande skatl eller om säkringsätgärd i samband med sädan
kontroll.

Allmänheten
har rätt att hos stat och kommun få ta del av de allmänna handlingar som är
offentliga. För att garantera den rätten föreskrivs bl. a. i 15 kap. I § SekrL
alt en myndighet i princip är skyldig alt registrera en allmän handling utan
dröjsmål så snart den har kommit in lill eller upprättats hos myndighelen. Det
som skall registreras är I.
inkomsldatum, 2. diarienummer, 3. frän
vem handlingen har kommit in eller lill vem den har expedierats och 4. vad
handlingen rör.

Registreringsskyldigheten
omfattar både offenlliga och hemliga handlingar. I ett diarium får emellertid
inle sådana anteckningar göras att innehållel i en sekretessbelagd handling
avslöjas. I 15 kap. 2 § andra stycket föreskrivs därför alt uppgifter enligl 3
eller 4 skall utelämnas eller särskiljas om det behövs för atl registret i
övrigt skall kunna företes för allmänheten.

Enligl
15 kap. 2 § tredje stycket SekrL får regeringen för etl visst register
föreskriva atl bestämmelsen i andra stycket inte skall lillämpas, om den skulle
omfatta flertalet i registret upptagna handlingar. Nägot förordnande av detta slag
har hittills inte meddelats för någol register på skatteområdet.

Den ajsolula sekretessen
på skatteområdet medför att en uppgift om

vem som har gett in en handling och vad ärendel rör ofta måsle utelämnas

för att diariel skall kunna företes för allmänheten. I dessa fall framgår av 111

diariet ibland bara datum
och diarienummer.

Insynen i skatiediarierna Prop. 1986/87:47

Det
har sedan relativt lång lid från bl. a. skatteförvaltningens sida framställts
krav på en uppmjukning av skattesekretessen för sådana uppgifter som behövs vid
diarieföringen.

För
alt få del av synpunkier på bl. a. denna fråga vände sig finansdepartementet
till skallecheferna och RSV i en skrivelse den 12 oklober 1982.

I
skrivelsen visade departementet bl. a. hur man skulle kunna lätta på
sekretessen för uppgifter av aktuellt slag. Förslaget innebar atl den absoluta
sekretessen skulle slopas vad gäller sådana uppgifler som enligl 15 kap. 2 §
SekrL skall antecknas i skattemyndighets diarium, samt atl elt skaderekvisit, i
likhet med vad som gäller för uppgift i mål hos domstol, skulle införas. Med
förslaget som utgångspunkt ställde departementet också ett antal frågor.

Av
svaren framgår atl RSV och flertalet av länens skattechefer anser att diarier
som enbart innehåller uppgifler om datum för ingivande eller upprättandet av
handlingen och diarienummer för med sig påtagliga nackdelar. Rätten till insyn
blir inte mycket värd i prakliken. Vidare ivingas skallemyndigheterna ofta att
föra interna arbetsregisler vid sidan av diariel för atl få en mera komplett
uppsättning uppgifter.

Med
hänvisning till de påtalade bristerna ifrågasatte RSV och skattecheferna om
inte skattesekretessen borde mjukas upp för de uppgifter som normalt sett skall
framgå av diariet hos en myndighel.

Frågan
om sekretessen för skatlemyndighelernas diarier logs också upp av
RDB-utredningen. Ulredningen konstaterade bl.a. alt om nuvarande
sekretessregler bibehålls kommer besvärshandlingar som skall registreras hos
lokal skattemyndighet atl omfattas av ett mer långtgående sekretess-skydd än
vad som gäller för registrering hos länsrätt. Utredningen redogjorde vidare
för förslaget i nyssnämnda skrivelse samt förklarade all ulredningens förslag
byggde på förutsättningen alt de regler som kommer alt gälla för registrering av
skattskyldigbesvär hos lokal skattemyndighet blir desamma som de som i dag
g;äller hos länsrätt. Jag vill i sammanhangei framhålla all RDB-utredningens
förslag varit föremål för sedvanlig remissbehandling och att ingen
remissinstans förordat strängare sekretess hos skattemyndigheterna för de
aktuella uppgifterna än vad som för närvarande gäller hos domstolarna.

Mot
bakgrund av vad som framkommit i svaren pä departementets skrivelse samt vad
RDB-utredningen anfört gjorde jag i lagrådsremissen den bedömningen atl
nuvarande regler angående sekretess för uppgifter av ifrågavarande slag inle
kunde anses fungera tillfredsställande och att nackdelarna skulle komma all
bli ännu större om besvär i skattemäl i framtiden ges in lill lokal
skattemyndighet. Jag anförde vidare i huvudsak följande.

Ett
av syftena med den nya ordningen för ingivande av besvär är alt

beslutsmyndigheten skall få tillfälle att gå igenom besvärsskrivelserna för

atl bl. a. se om vissa typer av rättelser kan göras. 1 och med della faller

enligl min bedömning besvärshanteringen under sädan verksamhet som

omfattas av den absoluta sekretessen. Härav följer deis att dessa besvär

skall registreras utan dröjsmål när de kommer in lill myndigheten, dels atl ..-

sådana
uppgifter som den skattskyldiges namn och adress måste utelämnas Prop.
1986/87:47 vid registreringen för att regislret skall kunna företes för
allmänheten. Med hänsyn lill del slora anlal ärenden som det här rör sig om
kommer betydande olägenheter att uppstå för främst de lokala skatlemyndighelerna.
De lorde bli tvungna alt förutom det offenlliga diariet föra etl mer utförligt
hemligt arbetsdiarium. En hel del enligt min mening onödigt arbete förorsakas
således. Besvärshandlingar som skall registreras hos lokal skattemyndighet
kommer dessutom atl omfattas av ett mer långtgående sekretesskydd än vad som i
dag gäller för regisirering vid länsrätt. Sekretessen för uppgift i mål hos
domstol gäller nämligen enbari om del kan antas alt den enskilde lider skada
eller men om uppgiften röjs. Endast i undanlagsfall lorde förhållandena vara
sådana all de uppgifter som antecknas i ell diarium medför skada eller men om
de lämnas ut till enskild.

Min
slutsats i lagrådsremissen var atl det således knappast kunde råda något ivivel
om att den absoluta sekretessen på skatteområdet är onödigl sträng när det
gäller sådana uppgifter som normalt setl behövs vid diarieföringen av en
allmän handling. Uppgifter om inkomstdatum, diarienummer, ingivare, adressat
och ärendemening är normall inle särskilt känsliga och risken att någon skall
åsamkas skada eller men om de lämnas ul är inle slor. Del finns i allmänhet
inte heller någol behov av all sekretessbelägga uppgiftskombinationen namn och
ärendemening, eftersom ärendemeningarna i regel är så allmänt hållna atl de
inle ger någon upplysning om handlingarnas närmare innehåll. I vissa fall finns
emellertid, framhöll jag, behov av alt kunna hemlighålla antingen namnel eller
ärendemeningen, i enslaka fall båda uppgifterna. Det gäller t.ex. vissa typer
av dispensärenden, där redan en uppgift om atl en ansökan gjorts kan vara
fillräcklig upplysning för atl avslöja att en betydelsefull affärshändelse av
visst slag förestår. Särskilt känsliga ur iniegritelssynpunkt är även ärenden
om förhandsbesked i en taxerings- eller skallefråga och ärenden om revision.
Sekretessen kunde därför inte lillålas alt vika helt. Även i fortsättningen
borde uppgifl om t. ex. från vem en handling har kommit in kunna skyddas i
vissa slag av skatteärenden.

Mot
bakgrund av det anförda föreslog jag i lagrådsremissen att det i 9 kap. 1 och 2
§§ SekrL skulle införas beslämmelser om begränsning av sekretessen för sädana
uppgifter som behövs vid diarieföring hos skattemyndigheterna. Innebörden av
regleringen borde vara att sekretess inle skulle gälla för uppgifter som avses
i 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4 SekrL såvida uppgifterna inle gäller
sådant ärende som faller under 9 kap. I § iredje slycket 1-5 eller 2 § första
stycket I.

Lagrådel
riklar i sitt yltrande viss kriiik mot detla förslag. Lagrådet

förordar i första hand atl ställningstagandet i sekretessfrågan skjuts upp

tills det nya förfarandet, vars principer skissas i remissen, är närmare

utarbetat. Lagrådet förklarar emellertid alt man inte vill motsätta sig att

SekrL, om del anses angeläget, ändras redan nu så att samma regler

kommer atl gälla för diarieföringen av överklaganden i skatteärenden hos

domslol och hos myndighet. Lagrådet avslyrker förslagel i vad del går

uiöver del som direkt hänger samman med den ändrade ordningen för

ingivande av besvär. Enligt lagrådet har bärande skäl inte anförts för en 113

8 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 47

generell
uppmjukning av den sekreless som för närvarande gäller för diarieföringen hos
skattemyndigheterna. Lagrådel framhåller att det visserligen är klart att en
uppmjukning av sekretessen skulle innebära administrativa förenklingar hos
skatlemyndighelerna, men atl de noga måste vägas mol de nackdelar som kan
uppkomma för de enskUda och för systemel i stort. Lagrådel anser vidare att
ärendet inte berells på ett sådanl sätt att utomstående intressen fält komma
till tals.

Med
anledning av vad lagrådet yttrat villjag anföra följande. Jag har för egen del
svårt all se att den mycket begränsade uppmjukning av sekretessen som
föreslagits i lagrådsremissen skulle kunna innebära nackdelar för enskilda
eller för systemet i stort. Uppmjukningen avsåg som nämnts enbari uppgifter om
från vem en handUng har kommit in eller till vem den expedierats och om vad
ärendet i korthet rör. Jag vill erinra om alt myndigheternas beslut i de här
fallen är offenlliga och atl grundläggande uppgifter om den skattskyldige -
l.ex. om hans namn, adress och om vUket slag av preliminär skatt han skall
betala - normalt får lämnas ut även i andra fall genom all del införts en
särskild bestämmelse om del i skalleregisieriagen. Del finns även anledning att
framhålla atl regislreringsskyldigheten enligt 15 kap. SekrL, som avser att
stärka rätlen till insyn enligt offentlighetsprincipen, genom den föreslagna
ändringen skulle få ett större praktiskt värde.

Jag
kan således i sak i och för sig inte godta de invändningar lagrådet riklat mol
förslagel i den här delen. Men med hänsyn lill all förslagel går utöver vad som
är påkallat med anledning av den nya ordningen för ingivande av överklaganden
är j;ig dock beredd atl i det här sammanhanget begränsa milt förslag lill att
avse endast diarieföringen av överklaganden lill domslol. Som lagrådel berört
kan del nya taxeringsförfarandet, med bl.a. väsentligt ökade möjligheter lUI
omprövning, komma att aktualisera en ytterligare översyn av sekretessen på
skatteområdet. Däremot bör aUlså förslaget vad gäller sekretessen för diarier
rörande besvärsärenden genomföras i förevarande sammanhang. Det saknas enligt
min bedömning skäl att för dessa grunduppgifter ha strängare sekretess än vad
som i dag gäller hos domstol. Om nuvarande regler behålls kommer de lokala
skattemyndigheterna dessutom att förorsakas elt betydande merarbete.

Jag
föreslär säledes att del i 9 kap. 1 och 2 §§ SekrL införs regler om begränsning
av sekretessen för sådana uppgifter som behövs vid diarieföringen hos
skallemyndigheterna av överklaganden till domslol. Beträffande den laglekniska
utformningen ansluter jag mig till lagrådets förslag.

Prop.
1986/87:47

2.4 Övriga lagstiftningsfrågor

2.4.1
Följdändringar med anledning av garantibeskattningens avskaffande

m.m.

Mitt förslag: 1
laxeringslagen och vissa andra förfarandelagar görs följdändringar med
anledning av riksdagens beslut om slopande av den kommunala garanti- och utbobeskattningen
m. m.

114

Skälen för mitt förslag:
Riksdagen beslutade våren 1986 i bl.a. förenk-lingssyfle omfattande ändringar i
den kommiihala beskatlningen. Den kommunala garantibeskatlningen och
utbobeskattningen av fysiska personer slopas fr. o. m. laxeringen 1988. Den
individuella schablonbeskattningen av bostadsrättshavare avskaffas ocksä
(prop. 1985/86:150 bil. 1, SkU 50, rskr. 360, SFS 1986: 473 m. fl.). Under
våren 1986 beslutade riksdagen även att slopa sambeskattningen av makars
B-inkomster och atl förenkla reglerna om räntetillägg vid beräkning av underlag
för lUläggsbelopp samt att det kommunala grundavdraget skall höjas i tvä steg
med början år 1987 (prop. 1985/86:130, SkU 40, rskr. 332, SFS 1986:507 m.fl.).
Riksdagsbesluten avsåg endast vissa gmndläggande lagregler. Ytteriigare
ändringar i skattelagarna har nyligen föreslagits genom prop. 1986/87:30. De
ändringar som behövs i taxeringslagen och uppbördslagen fill följd av bl.a.
nämnda riksdagsbeslut tas upp här. Även vissa smärre justeringar bör göras i
lagen om statlig förmögenhetsskatt med anledning härav.

I
fråga om den närmare innebörden av följdändringarna hänvisas fill avsnitt 6,
Författningskommentarer.

Prop.
1986/87:47

2.4.2
Beslutsordningen för förenklade självdeklarationer

Mitt förslag:
Länsskattemyndighelen får förordna en Qänsleman vid myndighelen eller en lokal
skallemyndighet (taxeringsnämndsombud) alt biträda ordföranden i arbelel med
förenklade självdeklaralioner. Taxeringsnämnden föreslås bli beslutför med
laxerings-nämndsombudet ensam vid beslut om taxering som grundar sig på en
förenklad självdeklaration och som inte föranleder någon avvikelse från
uppgifterna i deklarationen.

RSV:s
förslag: Överensslämmer i princip med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks av kammarrätien i Göteborg och av skattechefen och de
lokala skattemyndigheterna i Göteborgs och Bohus län. Skattechefen i Stockholms
län och laxeringsnämndsordförandenas riksförbund avslyrker förslagel och anser
därvid bl. a. alt man inte bör föregripa statsmakternas ställningstagande till
skalteförenklingskommitténs förslag i betänkandet Förenklad laxering om en ny
beslulsorganisa-fion.

Skälen för mitt förslag:
Införandet av den förenklade självdeklarationen vid 1987 ärs laxering medför
förenklingar för både de enskilda och taxeringsmyndigheterna. Det nya
förfarandel omfattar skattskyldiga med enklare inkomstförhållanden. Av allt
atl döma kommer större delen av de förenklade deklarationerna att leda till
beslut om taxering enligt lämnade uppgifter, dels från den skallskyldige genom
deklaralionen, dels från annan, t. ex. arbetsgivare, genom kontrolluppgifter.
I fråga om dessa deklarationer kan man alltså lala om ell rutinmässigt
beslutsförfarande.

Del
kan dä ifrågasättas om den nuvarande beslutsorganisationen med taxeringsnämnd,
i realiteten dess ordförande, som beslutande bör behållas

115

för
dessa enklare ärenden. Om nämndens ordförande befrias från mlinupp- Prop.
1986/87: 47 gifter, bör sålunda möjligheterna förbältras till en rättvis och
likformig laxering i andra ärenden. Beslutsorganisationen är inle heller
anpassad lill de ökade krav på en snabb handläggning som det nya förfarandet
släller. De förenklade självdeklarationerna mäste normalt resultera i beslut
redan under vårmånaderna taxeringsåret, eftersom de skallskyldiga skall få meddelande
om laxeringen senasl vid utgången av juni. Det är då en svaghet atl beslut
måsle fattas av en person som inte är direkt knuien lill den myndighet, den
lokala skattemyndigheten, som i övrigl handlägger deklarationerna. En sådan
beslutsfattare har inte heller lika goda möjligheter som en Qänsteman inom
myndigheten all - när det är påkallal - företa kontroller av de olika led som
ligger till grund för ett beslut.

Mol
den här bakgrunden har RSV föreslagit atl kvalificerade Qänsleman vid de lokala
skattemyndigheterna skall få fatta beslut beträffande förenklade
självdeklarationer i de fall lämnade uppgifter inle frångås. Förslagel ligger i
linje med det nya, förenklade taxeringsförfarande somjag i det här sammanhanget
(se avsnitt 3.1) lägger fram principförslag om. RSV:s förslag är samtidigt
anpassat lill gällande ordning genom all beslulen formellt sett skall fattas av
nämnden och atl del lill denna skall knytas en Qänsteman på ett sådant sätt
atl nämnden - i likhei med vad som nu gäller ordföranden - blir beslutför med
enbart Qänstemannen. Enligt min mening bör förslaget skapa förutsättningar för
en snabbare och rationellare be-sluLsordning än den nuvarande.

Det
av RSV framlagda förslagel avser som nämnts förenklade självdeklaralioner som
inle föranleder nägon avvikelse och således enbart deklaralioner som normalt
inte innehåller några bedömningsmoment. Också för egen del anserjag atl man i
avvaktan på att den nya beslutsorganisationen genomförs bör ge Qänsteman
behörighel atl besluta i den här lypen av ärenden. Jag delar också RSV:s
uppfallning att nämnden - i sin helhet eller genom dess ordförande - bör vara
oförhindrad att själv fatta beslul i sådana ärenden.

Enligl
min mening bör beslutsbehörighelen under den här övergångsperioden ligga hos
ett mindre antal kvalificerade tjänstemän vid de lokala skattemyndigheterna
eller länsskattemyndigheterna. RSV har pekat på att behörighelen bör kunna
tilldelas Qänsteman som fungerar som granskningschefer, dvs. enhetschefer och
gruppchefer vid en myndighets granskningsenhet, lill vars uppgifter hör all
leda och övervaka granskningsarbetet. Jag ansluter mig i huvudsak till delta.
Del bör ankomma på länsskattemyndighelen att förordna de Qänsteman som bör
tilldelas be-slulsbehörighel. De bör benämnas laxeringsnämndsombud.

Jag
föreslår alltså att det fr. o. m. 1987 års taxering införs en modifierad

beslutsordning i fråga om sådana förenklade självdeklaralioner som inle

gett anledning till avvikelse. Detta föranleder ändringar ill §,61 § 2 mom.

och 63 § TL samt införande av en ny paragraf, 6 a §, i lagen. Bestämmel

serna har utformats så atl det framgår att Qänstemannen får träda i nämnd

ordförandens ställe vad gälier beslutfattandet beträffande nämnda deklara

tioner. 1 andra fall, t.ex. ärenden som skall beslutas av nämnden i sin

helhet, får Qänstemannen inte della i beslulen. 116

Slutligen
bör påpekas att det genom förslaget blir möjligt att begränsa det material med beslulsunderiag
som annars mäste tas fram. I propositionen om den förenklade
självdeklarationen (prop. 1984/85:180) angavs sålunda all en särskild
taxeringsheslutsförteckning, med upplysningar om sådanl, t. ex. lön enligt
kontrolluppgifter, som inle framgick av självdeklarationen skulle upprättas
för nämnden. Men för de fall en Qänsteman vid skattemyndighelerna fattar beslul
bör enligt min mening förteckningen kunna begränsas med avseende på innehållet,
eflersom Qänstemannen har tillgång lill de nödvändiga uppgifterna genom
skatteregislret.

Prop.
1986/87:47

2.4.3 Ändringar i skatteregisterlagen m. m.

Mitt förslag: Skatleregistret skall tillföras

—
uppgift om bl.
a. bankräntor och kapitalbelopp

—
uppgift om
utdelning på aktier och aktieinnehav vid årets utgång

—
uppgift om
hemmavarande barns personnummer

—
uppgifler som
anges i den förenklade självdeklaralionen

—
uppgifter från
bostadsstyrelsen om erhållet ränlebidrag och eftergift på slalliga lån saml
storleken på detla slöd i fråga om fysiska personer

Skälen för mitt förslag: Genom lagsliflning våren 1985 införs
från och med taxeringsåret 1987 en nyordning med en förenklad självdeklaration.
I det nya förfarandet är det förutsatt atl deklaralionskontrollen i slor utsträckning
skall ulföras med hjälp av ADB. Taxeringarna skall i huvudsak beräknas
maskinelll med ledning av den informalion som registreras från
kontrolluppgifter och från deklarationsblanketten.

Somjag
förutskickade i prop. 1984/85: 180 om förenklad självdeklaration förutsätier
den ökade ADB-användningen att vissa kategorier av uppgifter behöver tillföras
skalleregislren. RSV har i skrivelser till regeringen framhållit behovel av
att ytteriigare uppgifter regislreras. Det gäller främst uppgifter från
kontrolluppgifter enligt 37 § 1 mom. 4 a och 8 mom. TL, dvs. i huvudsak aktier
och bankmedel. Även uppgifter om hemmavarande barns personnummer bör
regislreras. Vidare bör regisirering ske av den skattskyldiges uppgifter i den
förenklade självdeklarationen.

Slutligen
bör sådana uppgifler frän bostadsstyrelsen som härrör från den statliga
bosladslångivningen regislreras. Det gäller uppgifler avseende lån för vilka
ränlebidrag utgått eller ränta eller amortering på räntelän som eftergells av
bostadsstyrdsen. Dessa uppgifler påverkar laxeringen avseende inkomsi av annan
faslighel. För fysiska personer lämnar bostadsstyrelsen uppgiflerna i dag till
RSV med undantag för de lån som slulbetalas under året. Detta uppgiftslämnande
bör även författningsregleras i 37 § TL.

Datainspektionen
har inle hafl någon erinran mot en uividgning av skatteregistret som en del i
förfarandet med den förenklade självdeklarationen. Inspektionen har dock
påpekat att registreringen inle får innebära att andra uppgifter införs än de
som behövs i skatteadministrationen. Jag

117

vill därför framhålla alt
det förenklade förfarandel förutsätter att ifrågavarande uppgifter
registreras.

Med hänsyn lill atl
regleringen av uppgifterna från bostadsstyrelsen i princip inle innebär någol
utökat uppgtftslämnande kan den i huvudsak tillämpas redan vid 1987 års
laxering. Uppgiftslämnandet bör dock kompletteras och omfalta även den
kategori som löser in sina lån. Med hänsyn lill alt detta kräver visst
förberedelsearbete bör dessa uppgifler lämnas först vid 1989 års taxering.

.Ändringar behöver säledes
göras i skatteregisterlagen (1980:343) och i 37 § TL.

Prop.
1986/87:47

2.4.4
Allmänt ombud i ärende om vägtrafikskatt

Mitt förslag: Det
nuvarande kravel alt de allmänna ombuden i vägtrafikskattefrågor skall vara
knutna lill länsstyrelserna slopas.

Skälen
för mitt förslag: Länsstyrelserna är beskatlningsmyndigheter i fråga om
vägtrafikskatt. Hos de olika beskallningsmyndighelerna skall del enligt 3 §
vägtrafikskattelagen (1973: 601) finnas etl allmänt ombud som för det allmännas
lalan hos förvaltningsdomstol i mål och ärenden enligt lagen. Ombudet skall
också yllra sig i mäl och ärenden hos RSV om förhandsbesked. Regeringen eUer
den myndighel som regeringen bestämmer förordnar det allmänna ombudei och
ersättare för denne.

Enligt
52 § väglrafikskatteförordningen (1973:776) skall länsstyrelse förordna
allmänt ombud och ersättare för denne. Ombudei och ersättaren får förordnas för
högst fyra år.

Ärenden
rörande vägtrafikskall handläggs i dag inte inom skatteavdelningarna vid
länsstyrelserna utan vid de allmänna enheterna. Ärendena berörs därför inle av
alt skatteavdelningarna bryts ul ur länsslyrelserna och bildar fristående
länsskattemyndigheter. Vägtrafikskalten kommer även i fortsättningen alt
handhas inom länsstyrelseorganisationen. Den övervägande delen av de allmänna
ombuden i vägtrafikskatteärenden tjänstgör dock i dag på länsstyrelsernas
skatteavdelningar. Nämnda organisationsförändringar medför således alt
flertalet ombud försvinner från länsslyrelserna och inte längre kan ha kvar sin
funkfion.

Atl
även i fortsättningen låla ombuden vara knulna lill länsslyrelserna skulle
medföra problem. Elt stort anlal nya ombud skuUe behöva utses hos
länsslyrelserna. Samtidigt är antalet ärenden för de allmänna ombuden i flera
av länen så litet att det är svårt att upprätthåUa kompetensen hos ombuden. Detta
talar enligl min mening för att ombudsfunktionen inte längre bör vara knuten
till beskattningsmyndigheten. Lämpligen bör förordnandet av ombuden ske
centralt. Enligt min mening bör RSV anförtros denna uppgift. Det ankommer pä
regeringen att besluta i frågan. Del antal allmänna ombud som förordnas får
anpassas efter ärendetUlslrömningen. RSV bör få bestämma inom vilka geografiska
områden resp. ombud skall verka.

Mitl
förslag föranleder ändringar i 3 § vägtrafikskallelagen.

118

2.4.5 Förberedelsearbetet
itiför den allmänna fastighetstaxeringen

Prop.
1986/87:47

Mitt
förslag: RSV skall enligt gällande ordning lämna förslag lill föreskrifter om
bl.a, indelning i värdeområden vid 1988 års allmänna fastighelstaxering
beträffande bl.a. hyreshus- och industrienheler senast den I mars 1987. Denna
lidpunkt flyttas nu fram till den 15 maj 1987.

Skälen
för mitt förslag: Enligl 19 kap. I § andra slycket faslighelstaxeringslagen
skall RSV senast den 1 mars året före det år då allmän fastig-hctitaAcridg gcr
rum lämnu ftfrälfls iil! forésknfUr ém bl.ä. indéJKiitg i värdeområden
beiräffande andra byggnadstyper än småhus och andra ägoslag än tomtmark. Detta
innebär att RSV, inför den allmänna fastighetstaxering som SkaU äga rum är
1988 av bl.a. hyreshus- och Industrienheler, senast den I mars 1987, skall
lämna förslag till sådana föreskrifter såvitt avser bl.a. hyreshus- och
industrienheler. Under förberedelsearbetet skall i varje
fastighetstaxeringsdislrikt finnas en arbelsgrupp som består av ledamötema i
nämnden. Arbetsgruppen skall senast den 30 juni året före taxeringsåret bl.a.
föreslå ändringar i de förslag till föreskrifter som RSV lämnat (19 kap. 5 §
faslighelstaxeringslagen).

Enligt
vad jag har erfarit skulle kvalilelen på förberedelsearbetet väsentligt förbällras
om lidpunkten den I mars flyttas fram. I underlaget för provvärderingen skulle
nämligen annars köp av fastigheter under sista kvartalet 1986 saknas. Vidare
skulle en framflytlning av tidpunkten innebära atl förulsältningarna alt få
bättre föreskrifter och därmed bättre taxering ökar. Jag föreslår därför att
tidpunkten den 1 mars flyttas fram till den 15 maj. Den tid som arbetsgruppen
har till sitl förfogande efter den föreslagna ändringen är enligt vad jag har
erfarit tillräcklig för att arbetsgruppen pä ell tillfredsställande sätt skall
kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Vad
jag nu föreslagit föranleder en ändring i 19 kap. 1 § faslighelstaxeringslagen.

3
Principförslag om förenklad taxering 3.1 Beslutsorganisationen i första instans 3.1.1 Myndighetsbeslut och lekmannamedverkan

Mitt förslag: Beslul om
laxering skall fallas av de lokala skattemyndigheterna och
länsskatiemyndigheterna.

De
nuvarande taxeringsnämnderna ersätts med förtroendeorgan, kallade
skatlenämnder, som ingär i skattemyndigheterna.

Skallenämnderna fattar för
myndighelernas räkning beslut i ärenden där etl behov av insyn och inflylande
för lekmän gör sig gällande. I andra fall fattar Qänstemannen beslulen.

119

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Prop. 1986/87:47

Remissinstanserna:
Del slora flerlalel instanser är positiva till kommitténs förslag. För all
ytterligare stärka lekmännens insyn och inflylande ifrågasätts från elt håll om
inte skallenämnden bör medverka också vid omprövning av andra sorts beslul, t.
ex. i fråga om uppbörd, arbetsgivaravgifter och mervärdeskatl.

Nägra,
bl. a. tre länsrätter, anser all en bäitre lösning är den som förordals i ell
särskilt yttrande av tre experter i kommittén och som innebär bl. a. att
taxeringsnämnderna behålls som fristående myndigheter verksamma endasit unir
ta?itrin|öpcriuiiiii iiicn nicij läU 311 äillggfS

bsdlitcfunlftionen
tiU éi granskande Ijänatemänncn. Därigenom kan man enligt desia instanser
undvika ätt den utredande myndigheten fattar beslut i tvistiga ärenden och
diirmed att taxeringsförfarandel ges en mera tlskalisk inriktning än för
närvarande.

Ytteriigare
några remissinstanser vill ha kvar taxeringsnämnderna med nuvarande utformning,
varvid det framhålls att den av kommittén föreslagna ordningen blir en form av
tvåinslansförfarande hos skaltemyndigheterna.

Skälen
för mitt förslag: Det råder allmän enighet om att det nuvarande
taxeringsförfarandel har brister i fråga om enhetlighel, kvalitet och likformighet
och att brislerna har direkt samband med taxeringsorganisationen i försia
instans.

Förfarandet
i försia insians är för närvarande uppdelat på så sätt att utrednings- och
kontrollfunktionerna ligger hos de ordinarie skattemyndigheterna -
länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna och i viss mån RSV - medan
beslutsfunktionen ligger hos de ca 2600 taxeringsnämnderna som är alt anse som
egna myndigheter. Samtidigt har länets skattechefer ansvaret för
beskattningsverksamheten i länet och de skall bl. a. verka för atl taxeringarna
blir likformiga och rättvisa.

Atl
de grundläggande taxeringsbesluten många gånger inte uppfyller kraven på
kvalitet och likformighet hänger av naturliga skäl samman med svårigheterna att
från centralt och regionalt håU leda och styra en förvaltning med sä pass många
oberoende myndigheter som nu är fallet. Den svårbemästrade skatterättsliga
lagstiftningen ställer krav på en fast såväl formell som materiell ledning av
laxeringsverksamhelen. Den ställer också höga krav på dem som fattar besluten i
de enskilda fallen.

Bristerna
med den nuvarande taxeringsorganisationen bör lill stor del kunna avhjälpas
genom att begränsa antalet beslutsorgan och knyta dem närmare de ordinarie
skattemyndigheterna. Den praktiskt sett enda möjligheten atl få en
fillräckligt nära anknytning är alt i enlighet med kommitténs förslag tillskapa
en ordning där en form av taxeringsnämnder ingår i skaltemyndighelerna. Då kan
en samverkan komma lill stånd som ökar möjligheterna till att rältsenliga och
Ukformiga beslut fallas. Fömtsättningarna för att riktiga beslut meddelas bör
sålunda förbättras avsevärt när det inom den egna myndighelen finns lillgång
fill kvalificerade Qänsteman som kan anlitas vid behov.

Alt
inlemma taxeringsnämnderna i skattemyndigheterna medför att tax

eringsbesluten formeUt kommer att fattas av skattemyndighelerna. Någon '20

egentlig
ändring i sak av lekmännens medverkan innebär inte detta. För Prop.
1986/87:47

närvarande
är del nämligen endast omkring 5 % av deklarationerna som

föredras
inför nämnden och beslutas av denna medan återstående del, eller

95
%, beslutas av nämndens ordförande ensam. I de senare fallen, där

deklaralionerna
normalt följs, fattas taxeringsbesluten efter en granskning

som
i en ökad utsträckning ulförs av tjänstemän. Beslulen i de olvisliga

ärendena
är därför i praktiken redan en form av Qänslemannabeslul. Det

bör
vidare framhållas atl en ordning där de ordinarie skattemyndighelerna

också
fattar beskattningsbesluten i första instans förekommer på i stort