Prop. 1986/87:48

Regeringens proposition 1986/87:48

om bostadspolitiken

m

Prop. 1986/87:48

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 31 oktober 1986 för de åtgärder och de ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Hans
Guslafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
slutet av år 1982 tillkallades bostadskommittén som fick uppgiften atl överväga
bostadspolifiken inför resten av 1980-lalet, Kommittén skulle också göra en
samlad bedömning av förutsättningarna för bostadsförsörjningen på 1990-talet
och överväga medlen för kommunernas arbete med bostadsförsörjningen. Kommittén
har redovisat ett omfattande material som underiag för del fortsatta
bostadspolifiska reformarbetet. Kommiitén har lämnat förslag om bl.a.
utformningen av bostadsfinansieringen och bostadsbeskattningen. Kommittén har
vidare lagl förslag om olika åtgärder för atl minska segregationen inom
boendet, bl.a. genom reformer inom bostadsbidragssyslemet, stöd till förvärv av
äldre egnahem, vidgade uppgifter för de allmännyttiga bostadsföreiagen och en
stärkt bostadsförmedling. Kommittén har slutligen behandiai frågorom
hyresgästernas inflytande och om kooperativ hyresrätt.

I
proposilionen behandlas främsl de förslag av bosladskommiitén som rör
bostadsfinansieringen och bostadsbidragen. Vidare behandlas också förslagen om
slöd till förvärv av äldre egnahem och om allmännylliga bostadsföretag. I
propositionen redovisas vidare den ulvärdering av bostadsförbättringsprogrammet
som enligt riksdagens beslut har gjorts under programmets tredje år. Slutligen
behandlas också fastighetsskatten, åtgärder för atl öka nyproduktionen av
bostäder på vissa orter samt den centrala bostadspolitiska administrationen.
Förslag om försöksverksamhet med kooperativ hyresrätt har lagls fram i prop.
1986/87:37. Frågor om bostadsförmedling m. m. kommer alt behandlas i annat
sammanhang.

1
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 48

De
förslag som behandlas här innebär i huvudsak följande. Prop.
1986/87:48

Bosiadskommitléns
förslag om räntelån redovisas. Mot bakgrund av de ändrade samhällsekonomiska
förulsällningarna lämnas inget förslag om ändring av det nuvarande systemet med
räntebidrag.

Bostadsbidragen
föreslås i enlighet med vad bosladskommiitén har föreslagit få en mer markerad
bostadspolitisk inriktning. Omläggningen, som påböQas år 1988, innebär bl.a.
alt bidrag kommer atl lämnas till högre bosladskoslnader än för närvarande.

För
barnfamiljer föreslås ell nytl behovspröval slöd för köp av äldre egnahem.

I
fråga om bostadsförbällringsprogrammel föreslås en skärpt lillämpning av
förutsättningarna för ombyggnadslån. Kravet all husets kvaliteter skall las
lillvara betonas. Hyresgästernas inflylande över ombyggnaderna förstärks så
alt deras bedömning av om ombyggnaden sker tUlräckligt varsamt blir avgörande
för länsbosiadsnämndernas prövning av låneärendet. Ett särskilt icke
inkomslpröval bidrag, kvarboendegaranli, kommer att lämnas under en
treårsperiod, för att hjälpa hyresgästerna och bostadsrättshavarna att
överbrygga de kostnadsökningar som ombyggnaderna medför.

Hissinstallation
föreslås bli etl villkor för ombyggnadslån om inte kommunen har bedömi atl
tillgängligheten i området är tillräckligt god även om hiss inte installeras.
Amorteringstiden för ombyggnadslån förkortas generelll ulom för
kulturhistoriskt värdefulla byggnader, om huset efter ombyggnaden saknar hiss.
Tillämpningsområdel för hissbidrag vidgas fill att gälla även vissa
fyravåningshus.

Ombyggnadslån
lämnas i princip inte till hus som är 30 år eUer yngre om inle regeringen
medger det i enskilda fall. Regeringen kommer framdeles atl medge undantag från
30-årsregeln för all ålgärder mol olika brister skaU kunna genomföras i fråga
om bostäder som byggdes under miljonprogrammel. I den mån sådana ombyggnader
inle går all förränta föreslås alt även ränte- och amorteringsfria tilläggslån
skall kunna lämnas.

I
fråga om energisparsiödei föreslås vissa omfördelningar. För egnahem införs
ombyggnadslån och ränlebidrag för energisparåtgärder i likhei med vad som redan
gäller för hyres- och bostadsrättshus. Inga riktade energibidrag till hyres-
och bosladrättshus kommer atl lämnas under budgetåren 1987/88 och 1988/89.

Hyresrabatter
föreslås kunna lämnas under åren 1987 och 1988 för alt främja nyproduktion av
bostäder på vissa orter.

För
ekonomiska föreningar vars huvudsakliga ändamål är att upplåla bostäder med
kooperativ hyresrätt föreslås samma låneandel som för allmännylliga
bostadsföretag.

För
konstnärlig utsmyckning i samband med ny- och ombyggnad av bostäder föreslås
bidrag som skall fördelas av en delegation tillsalt av regeringen.

Statens
planverk och bostadsstyrdsen skall enligl förslagel läggas samman till en
plan- och bosladsmyndighet.

Förslag
till . " Prop. 1986/87:48

Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt

Härigenom
föreskrivs att 3§ lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3§'
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 2 procent av taxeringsvärdet a) 2,5 procent av laxeringsvärdei om intäkt av
fasligheten beräknas om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24§ I mom.
kommunalskal- enligl 24§ I mom. kommunalskatle-lelagen (1928:370)
och fastigheten lagen (1928:370) och fastigheten ul-ulgör
hyreshusenhel, gör hyreshusenhet,

b) 2
procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas
enligl 24§ 1 mom. kommunalskattelagen och fastigheten utgör småhusenhet,

c) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av
fastigheten beräknas enligl 24§ 2 mom. kommunalskattelagen,

d) 1,4
procent av taxeringsvärdet om intäkt av fasligheten beräknas

enligl 2§ 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och fastigheten

utgör hyreshusenhet,

e) 1,4
procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fasligheten

beräknas enligt 2§ 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt och fastigheten

utgör småhusenhet,

f) 2
procent av bostadsbyggnads- f) 2,5 procenl av bosladsbygg-

värde och tomtmarksvärde avseen- nadsvärde och tomtmarksvärde av

de hyreshus på lantbruksenhet, seende hyreshus på lantbruksen

het,

g) 2
procent av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärde och lomtmarks

värde avseende småhus på lantbruksenhet,

h)
2 procent av taxeringsvärdet h) 2,5 procent av taxeringsvärdet

om hyreshusenhet enligl 4 kap. 11 § om hyreshusenhet enligl 4 kap. 11 §

andra stycket fastighetstaxeringsla- andra stycket fastighetstaxeringsla

gen (1979:1152) skall ha beskatt- gen (1979:1152) skall ha beskatt

ningsnaturen jordbruksfastighet, ningsnaturen jordbruksfastighet,

i)
2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om småhusenhet enligt 4 kap. 11 §
andra slyckel fastighetstaxeringslagen skall ha beskattningsnaturen
jordbruksfastighel,

j)
2 procent av taxeringsvärdet j) 2,5 procent av laxeringsvärdei

om inläkt av fastigheten utgör in- om intäkt av fastigheten utgör in

täkt av rörelse enligt kommunal- läkt av rörelse enligl kommunal

skallelagen och fastigheten utgör skallelagen och fastigheten utgör

hyreshusenhet, hyreshusenhet,

k)
2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten utgör
inläkt av rörelse enligt kommunalskallelagen och fastigheten ulgör småhusenhet.

TiU
den del taxeringsvärdet av en fastighet, som ägs av sådan inländsk

'
Senaste lydelse 1984:1078. ;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:48

eller
utländsk livförsäkringsanstalt som avses i 2§ 6 mom. lagen om slallig
inkomstskatt, belöper pä verksamhet avseende sådana pensionsförsäkringar eller
avgångsbidragsförsäkringar som nämns i 2 § 6 mom. tredje stycket samma lag,
skall dock procenttalet, i slället för vad som därom föreskrivs i första
slycket j eller k, utgöra 1,4.

Om
fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av
fastigheten skall underiaget för beräkningen av fastighelsskatten för dessa
delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.

Denna
lag Iräder i krafl den 1 januari 1987 och liUämpas försia gången vid 1988 års
taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om faslighetsskatt för
beskaltningsår som har påbörjals före ikraftlrädandel.

Bostadsdepartementet Prop-1986/87:48

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Guslafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, S. Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, HeUström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Proposition om bostadspolitiken 1 Inledning

Grunddragen
i det finansieringssystem som gäller vid ny- och ombyggnad av bostäder
beslutades av riksdagen år 1974. Flera av de förutsättningar på vilka 1974 års
beslut grundades, inte minst de stalsfinansiella, förändrades sedermera. Mol
den bakgrunden tillkallade jag i slutet av år 1982 en kommitté med uppgift att
överväga bostadspolitiken inför 1980-lalets senare del (dir. 1982:94).
Kommittén, som anlog namnet bosladskommiitén, skulle också göra en samlad
bedömning av förutsättningarna för bostadsförsörjningen på 1990-talet och
överväga medlen för kommunernas bo-stadsförsörjningsålgärder. Kommittén har
redovisal ett delbetänkande (SOU 1984:34-36) sammanfatining, del I och del 2
saml ell slutbetänkande (SOU 1986:4-6) sammanfatining, del 1 och del 2.

Betänkandena
har remissbehandlats.

År
1983 faslställde riksdagen ell tioårigt bostadsförbällringsprogram (prop.
1983/84:40 bil. 9, BoU 11, rskr 63). I enlighet med vad jag nämnde i mitt
anförande till propositionen har erfarenheterna av programmet under de två
första åren nu utvärderats inom bostadsdepartementet. Bostadsstyrelsen har
redovisat underlag för ulvärderingen i en skrivelse lill bosladsdepartemenlel
den 23 maj 1986, delvis enligt särskilt uppdrag av regeringen. Över
bostadsstyrelsens skrivelse har HSB, Riksbyggen och SABO yttrat sig i
skrivelser liU bostadsdepartementet. Dämtöver har en lång rad organisationer
och enskilda lill bostadsdepartementet gelt underlag för ulvärderingen i form
av faktaredovisningar och skriftliga synpunkter.

I
det följande kommerjag atl lämna förslag om bostadspolitikens inriktning inför
reslen av 1980-talet med anledning av utvärderingen av bostadsförbättringsprogrammet
och av bostadskommitténs förslag. Bostadsslyrelsens skrivelse tar jag upp i
min behandling av bostadsförbättringsprogrammet. Bosiadskommitléns
slutbetänkande har sammanfattats av kommittén och redovisats i SOU 1986:4. En
sammanslällning av remissytlrandena har upprättats inom bostadsdepartementet
och finns tillgänglig i ärendet (Dnr B 306/86).

Uiöver ulvärderingen av
bostadsförbällringsprogrammel och vad som Prop. 1986/87:48 har lagits upp av
kommillén kommerjag all beröra avvägningen av uttaget av fastighetsskatt mot
bakgmnd av de extra upptrappningar av garanterade ränlor som har genomförts under
år 1986. Jag behandlar vidare den centrala bostadspolitiska administrationen,
åtgärder för atl främja produktionen av nya bostäder på vissa orter samt vissa
övriga frågor.

1
bilaga 1 redovisas utvecklingen av bostadspolitik och bostadsbyggande fram till
1980-talel. Vidare redovisas uppgifter om dagens bostadsförhållanden.

2 Bostadspolitiska reformbehov

2.1 Den sociala bostadspolitiken

Den
sociala bostadspoUliken är en cenlral del i den moderna välfärdspolitiken. En
god bostad i en bra miljö är en social rättighet i likhet med rätten till
skolgång, sjukvård och en trygg ålderdom.

Med
utgångspunki i denna syn på bostaden som en social rättighet sattes som mål för
den sociala bostadspolitiken att undanröja den bosladsslum, trångboddhet och
bostadsbrist som präglade boendeförhållandena före andra världskriget.

I
arbetarrörelsens efterkrigsprogram framlades ett handlingsprogram för atl
förverkliga den sociala bostadspolitiken. Samhället skulle ha ansvaret för
bostadsförsörjningen. Produklion skulle ske under spekulationsfria former. Nöd,
brisl och otrygghet inom boendel skulle avskaffas.

Under
1950- och 1960-talen vidareutvecklades denna poUlik med målet att hela
befolkningen skulle beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt
utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kosinader.

Delta
bostadspolitiska mål har i väsentliga delar uppnåtts under 1960-och 1970-talen
genom krafiiga satsningar på nyproduktion av bosläder, bl.a. förverkligandet av
miljonprogrammet, i kombination med fördelaktiga statliga lån saml
bosladsbidrag.

Denna
måluppfyllelse var en förutsätlning för att ytterligare steg inom den sociala
bostadspolifiken kunde tas under 1970-talel. År 1974 genomfördes en rad
bostadspolitiska reformer. Utgångspunkten för dessa var rättvisa mellan boende-
och besittningsformer, frihet för alla att väQa bostad efter behov, rättvis
fördelning av bostäderna samt att skapa förutsättningar för omsorg och
gemenskap i bostadsområdena.

2.2 Bostadspolitiken i svårigheter

Med
sjunkande reallöner och en samhällsekonomi i obalans minskade fillväxten i
efterfrågan på bostäder i början av 1980-talet. Statens finanser utsatles för
slora påfrestningar genom att subventioneringen av bostadssektorn ökade på
gmnd av stigande räntor och kraftig kostnadsinflation. Sysiemel från år 1974
med garanterade räntor kunde inte fånga upp de

allt Slörre
kostnadsskillnaderna mellan olika årgångar av bostäder. Trols Prop.
1986/87:48 extra jusleringar i räntenivån för tidigare byggda hus uppstod
omotiverade kostnadsskillnader mellan nyproduktionen och del äldre beståndet.
Samtidigt blev del alll svårare atl upprätthålla det selekliva bostadsstödet
till barnfamiljer.

Den
snabba inflafionen ledde också till atl neutraliteten i beskattnings-och
subventionshänseende mellan olika upplåtelseformer rubbades.

Den
politiska målsätlningen all dels slå vakt om ekonomisk rättvisa, dels
lillhandahålla goda bosläder ål alla till en rimlig kostnad var i allvarlig
fara.

2.3 En ny ekonomisk situation

Regeringen
inledde under hösten 1982 sitt arbete med att genomföra de förslag som hade
utarbetats under oppostfionsliden. På det bostadspolitiska området innebar
detta bl.a. satsningar på nyproduktion och förbäll-ringsverksamhel. För atl
kunna lägga fast bostadspolitiken inför 1990-talel tillkallades en utredning,
bosiadskommhlen. Kommiitén avslutade sitl arbele våren 1986.

En
grundläggande utgångspunkt för bostadskommitténs arbete var en fortsall hög
inflation i kombination med elt högt ränteläge. Den ekonomiska situationen är
i dag emellertid en annan än när bosladskommiitén fick sitt uppdrag. Utsiktema
för framtiden är också betydligt mer positiva än vad man kunde förvänta sig för
några år sedan. Framför allt har den lägre inflationslakten och del sjunkande
ränteläget skapat nya förutsättningar för bostadspolitiken.

Den
förbällrade slalsfinansiella situalionen är elt resultat av den restriktiva
budgetpolitik som har förts sedan år 1982. Även de sjunkande oljepriserna och
de förändrade dollarkurserna har haft belydelse. Angelägna reformbehov har fått
skjutas på framtiden och besparingar har krävts inom olika områden. Detta har
gällt också inom bostadspolitiken. En statlig fastighetsskatt har införts.
Samtidigt har statens utgifter begränsats. Detta har dock varit möjligt utan
stora kostnadsökningar för de boende. Tvärtom har hyrorna under de senaste fyra
åren sjunkit räknat i fast penningvärde. I takt med att räntorna nu sjunker
minskar både slatens kosinader för ränleslöd och egnahemsägarnas
skatlesubvenlioner.

2.4 Nya förutsättningar för bostadspolitiken

Mot
bakgmnd av den utveckling somjag har beskrivii kan man konstatera att
situationen inför resten av 1980-talet är väsenfiigt förändrad. Det gäller inle
bara i jämförelse med år 1974, då huvuddragen i dagens bostadspolitik
utformades, utan också i förhållande till vad som gällde vid regeringsskiftet
år 1982. Detla skapar nya fömtsättningar för den fortsatta utvecklingen av den
sociala bostadspolitiken.

För
del försia gäller det nu atl undvika att den nedgång av bostadsbyggandet som
inträffade under första hälften av 1980-taIet leder till en ny

bostadsbrist. De slora
ungdomskullarna frän åren kring 1960 behöver nu Prop. 1986/87:48 egna
bostäder. När reallönerna åter ökar siiger också efterfrågan på bosläder. På
flera orter hotar därför bostadsbrist om inte byggandet omedelbart ökas. För
all ytterligare kommuner inte skall komma i en besvärande bristsituation, måsle
planeringen för framlida bosladsbyggande akliveras.

I
vissa delar av landet kan den ökade aktiviteten i ekonomin tillsammans med den
omfattande förbättringen av bostäderna leda till en överefterfrågan på
byggsektorns produktionsresurser. Delta stäUer ökade krav på planering och ett
effekiivt utnytQande av lUlgängliga resurser. Begränsningar av annal byggande
kan på vissa orter visa sig nödvändiga för all motverka en utveckling som
innebär att kosinaderna för bostadsproduktionen stiger snabbare än den
allmänna prisulvecklingen. I avvaktan på atl sådana ålgärder slår igenom, kan
särskilda insatser behövas för atl säkra en nyproduktion av bostäder som svarar
mol behoven de närmaste åren.

För
del andra gäller atl den utveckling av bostadspolitiken med en ökad inriktning
på ombyggnad och underhåll som har skelt under senare år måsle fortsätta. Det
tioåriga bostadsförbättringsprogrammet är en direkt vidareutveckling av den
sociala bostadspolitiken. Programmet har också lett till att resurserna inom
byggsektorn har utnytQats effektivt under en period då annal byggande minskade.
Bostadsförbättringsprogrammet har dock aldrig i första hand vartf avsell som en
arbelsmarknadspolitisk salsning. Programmets genomförande är avgörande för om
vi också efter sekelskiftet skall ha goda bosläder och goda bosladsmiQöer. Del
kapital som är nedlagt i våra bostäder har etl belydande värde. Det är både
bostadspolitiskt och samhällsekonomiskt av slörsta vikt att bostäderna
underhålls och förbättras.

Bostadsförbättringsprogrammet
syftar till att förbättra äldre bosläder och bosladsområden så all de fungerar
väl för alla. Även äldre människor och människor med handikapp av olika slag
har rätt att med bevarad inlegrilel få bo i en god boslad i ell vanligl
bostadsområde. Detta kräver bosladsområden med god service och god
lillgänglighet. Att uppnå della är den kanske slörsta bostadspolitiska
utmaningen sedan den allmänna bostadsbristen byggdes bort. Det kräver
samordnade insatser från staten, kommunerna och olika fastighetsförvaltare.

Utvärderingen
av bostadsförbättringsprogrammet visar alt utvecklingen är på räll väg. Med
vissa anpassningar i det rådande regelsystemet bör
bostadsförbättringsprogrammet inte bara kunna drivas vidare, utan också ges
högsta prioritet inom kommunernas arbete med bostadsförsörjningsplaneringen.
Den nya plan- och bygglagen kommer alt ge kommunerna nya och effektiva
instmment för della arbele.

För
det tredje visar utvecklingen atl del inle nu finns anledning atl ersätta
dagens bostadsfinansieringssyslem med elt räntelånesystem enligt
bostadskommitténs förslag. Ett sådant system hade varit mer mofiverat atl
överväga i en situafion med fortsall hög inflation och högt ränteläge. Den
ekonomiska politiken är emellerlid nu inrikiad på atl med olika medel undvika
en sådan utveckling.

På
något längre sikt är del enligl min bedömning nödvändigl med en förnyad analys
av hur den ekonomiska ulvecklingen påverkar främsl

rättvisan mellan olika
upplåtelseformer och ägärkategorier. Neutralitet i Prop. 1986/87:48 delta
avseende är ell vikligl bostadspolitiskt mål, inte bara för nya hus ulan också
mellan nya och äldre hus.

Jag
kommer all ta inilialiv lill yllerligare överväganden om hur en sådan ekonomisk
rättvisa långsiktigl skall kunna upprätthåUas. En aUt större del av beståndet
av kooperativt och allmännyttigt ägda flerbostadshus förlorar vid en lägre
räntenivå sina räntebidrag. Samlidigt kan egnahemsägarnas möjligheter att
tillgodogöra sig skatlesubvenlioner bestå under lång tid.

För
det fiärde skapar den nya situationen ökade möjligheter att återigen förslärka
det selekliva bostadsstödet för alt även famiQer med i förhållande lill försörjningsbördan
begränsade ekonomiska resurser skall kunna efterfråga en god boslad.

Bostadsbidragen
har under den senaste fioårsperioden urholkals. Genom den snabba inflationen
har många hushåll förlorat sitt bostadsbidrag. De övre hyresgränserna inom
bosiadsbidragssystemel kom på grund av hyresutvecklingen på en nivå som svarar
mol genomsnillshyran för respeklive lägenhetsstoriekar. Bidraget förlorade
därmed mycket av sin bostadspolitiska betydelse som skydd för familjer med höga
bostadskostnader. Genom de höjningar som beslulades för åren 1986 och 1987 har
denna utveckling brulits. Det är angeläget att nu stegvis återföra de övre
hyresgränserna inom systemel till en nivå som motsvarar hyrorna i nyproduktionen.

Samlidigt
bör de marginaleffekter som är förknippade med behovsprövade bidragsformer som
bostadsbidragen så långt möjligl begränsas. Detta bör ske genom överväganden
där hänsyn samtidigt tas tUl marginaleffekterna av skatter och daghemsavgifter
och till de famiQepolitiska åtgärderna i övrigt.

Del
är också viktigt med särskilt inriktade ålgärder för atl ge bamfamiljer med
begränsade inkomsler möjligheter alt förvärva sådana äldre egnahem som svarar
mot deras behov.

För
det femte är det nu nödvändigt att ägna större uppmärksamhet än fidigare åt hur
våra bosläder och bostadsområden förvaltas. Skillnaderna i boinflytande har av
tradition varit stora. Den som äger sin boslad har ett myckel stort inflylande
över sitt boende och sina bostadskostnader. I bostadsrättsföreningens form har
bostadsrättshavarna ett motsvarande gemensaml inflytande genom medlemskapet i
bostadsrättsföreningen medan hyresgästerna tidigare har saknat ekonomiskt
inflylande över silt boende.

De
senare årens utveckling främsl inom allmännyttan visar all även de som bor med
hyresrätt kan ges möjlighet att besluta om den egna lägenhetens underhåll. De
kan också kollektivt ta ett större ansvar för huset och bostadsområdet som
sådant. Genom försök med alternativa upplåtelseformer, t.ex. kooperativ
hyresrätt, liksom en fortsatt utveckling av alternativa inflytandeformer inom
den vanliga hyresrättens ram, kan ytterligare framsteg göras på detta område.

Att
utveckla boinflylandet är inle endasl en rättvisefråga. När ansvar och
inflylande delegeras lill dem som är mest berörda av besluten, i del här fallet
hyresgästerna, ökar också fömtsättningarna för atl verksamheten så väl som
möjligt skall komma att svara mot deras behov och önskemål.

Därför måste hyresgästerna i framliden få elt större
ansvar och störte Prop. 1986/87:48 inflytande än i dag. Att finna formerna för
detta och atl avgöra taklen i ulvecklingen måste i första hand vara en fråga
för parterna på hyresmarknaden. Genom lagstiftningen om hyresgäslslyrt
underhåll av den egna lägenheien samt den i prop. 1986/87:37 föreslagna möjligheten
all pröva kooperativ hyresrätt bör förutsällningarna för en fortsalt utveckling
av demokratin i boendet vara goda.

För det sjätte år del angeläget alt nu se över den
bostadspolitiska administrationen. Under åren 1982-1985 genomfördes eller
förbereddes flera bostads- och planpoliliska reformer av slor betydelse för
framtiden.

Genom bostadsförbättringsprogrammet styrdes utvecklingen
över från en ensidig inrikining på nyproduktion lill kompletleringsbebyggelse,
förbättring och underhåll.

Enligt förslagel till den nya plan- och bygglagen (PBL)
får kommunerna etl slörre ansvar för den fortsatta utvecklingen inom ramen för
ett planeringssystem som skapar bättre förutsättningar för den nödvändiga
bostadsförnyelsen. Därigenom dras också konsekvenserna av den genomförda
kommunindelningsreformen som letl fill att vi nu har kommuner med nödvändig
kompetens och fillräckliga resurser för att la ell slörre självständigt ansvar
för bosiadsförsörjning och samhällsplanering.

Genom förslagel till naturresurslag summeras
erfarenheterna av 20 års arbete med fysisk riksplanering i och med atl
riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen har fastställts i lag.

Med PBL kommer således en i många stycken ny och lill
dagens förhållanden anpassad siluation all uppstå. Det är naturligt att mol
denna bakgrund också ompröva den administrativa organisalion som har byggts
upp under andra förutsättningar.

Vad som framför allt utmärker dagens situation är ett
behov av närmare samband mellan samhällsplaneringen i övrigl och bostadsförsörjningen.
Med PBL kommer en sådan samordning naturligt lill stånd i kommunerna. Den bör
också åstadkommas på verksnivå. Byggbeslämmelscr och lånebeslämmelser behöver
samordnas administrativt för atl dubbelarbete skall undvikas och för alt enkla
och klara regler skall kunna skapas för dem som är verksamma på fältet.

Jag kommer inom kort att återkomma till regeringen med
förslag om atl en särskild organisationskommitté skall tUlkallas. Dess uppgift
bör bli atl utarbeta ett detaljerat förslag till hur en samordnad boslads- och
planadministration skall ulformas.

2.5 Sammanfattning

De värderingar som har styrt ulformningen av den sociala
bostadspolitiken

under efterkrigstiden ligger fast. Trots de stora framgångar som har kunnat

uppnås med denna politik finns det angelägna uppgtfter inför 1990-talet. En

politik för framtiden inom bostadssektorn måste utformas med hänsyn

tagen både till gångna liders framsteg och erfarenheter och fill nya liders

utmaningar. 10

En
ny bostadspolitik måsle växa fram successivt. De förändringar som Prop.
1986/87:48 moiiveras av samhällsutvecklingen i allmänhet och av utvecklingen
inom bostadssektorn i synnerhet, måste genomföras slegvis i den takt omsländighetema
motiverar och samhällsekonomin tillåter. Del är väsentligt att äldre regler,
även om de en gång varit av stor betydelse, kritiskt prövas och alt de
utmönsiras i den utsträckning de inle längre behövs. Samlidigt måste nya
instrument införas so"m är anpassade till dagens siluation och de krav som
denna släller. Det är nödvändigl för att vi skall uppnå och bevara både målel
om goda bostäder ål alla lill en rimlig koslnad och de grundläggande målen om
rällvisa och solidaritet också inom bostadspolitiken. I det följande kommer jag
att föreslå de förändringar av de bostadspolitiska medlen som bör genomföras i
dag, mot bakgrund av bl.a. bosiadskommitléns förslag och erfarenheterna av
bostadsförbätlringsprogrammet.

Bosladskommiitén
har också föreslagit ändringar i de bestämmelser som gäller kommunernas
möjligheter att bedriva en effektiv och aktiv bostadsförmedling. Jag avser alt
bereda dessa frågor ytterligare och senare återkomma lill regeringen med de
förslag som en sådan beredning kan komma alt föranleda.

3 Bostadsförbättringsprogrammet 3.1 Inledning

År
1983 fastställde riksdagen ell tioårigt bostadsförbällringsprogram (prop.
1983/84:40 bil. 9, BoU II, rskr 63), med de förändringar av reglerna för
planering och finansiering som programmet föranledde. Bl.a. infördes ett nytl
system för räntestöd till underhåll m.m., samlidigt som reglema för bosladslån
lill ombyggnad ändrades för atl främja varsammare ombyggnader.
Kostnadsskillnaderna mellan separat underhåll och underhåll i samband med
ombyggnad minskade. Vidare bestämdes att bostadslån i regel inle skulle lämnas
lill ombyggnad av hus som är yngre än 30 år eller som har genomgått en
genomgripande ombyggnad under de senaste 30 åren. I det följande kommerjag att
lämna en utförlig redogörelse för vad som har hänt under
bostadsförbältringsprogrammels försia tre år.

Programmet
anger mål för bostadsbeståndets förnyelse och är ett handlingsprogram för en
bosiadssociali och samhällsekonomiskt motiverad förnyelseverksamhel under en
tioårsperiod.

Bostadsförbättringsprogrammet
grundas på följande bosiadssociala mål för bostadsbeståndets förbättring:

1. Alla människor har rätt lill en boslad med modem
utmstning.

2. Alla boende har rätl till en boslad som är väl
underhållen.

3. Oberoende av ålder eller handikapp har alla rält
till en boslad som fyller kraven på god tillgänglighet.

4. Förbättringar i bostadsbeståndet bör inriklas så
atl de främjar ett jämlikt och integrerat boende och ett varsamt
omhändertagande av kvaliteterna i den befintliga boendemiljön. 11

Till dessa mål skall
läggas de energipolitiska och syssdsättningspoli- Prop. 1986/87:48 tiska
målen för bostadsförbättringsprogrammet, nämligen:

5. Energihushällningsålgärderna skall intensifieras
och samordnas med andra förbällringsåtgärder.

6. Kapaciteten inom byggsektorn skall utnyttjas
bättre.

Dessa
mål har sedermera kompletterats med mål enligt regeringens förslag om
förbällrade bostad.sförhällanden för gamla, handikappade och långvarigt sjuka
(prop. 1984/85:142, BoU 24, rskr 347). Dessa mål gäller rälien lill frihei och
integritet i boendet, rätten lill slöd, hjälp och vård i bostadsmiljön och
rätlen fill en god boendeslandard.

Bostadsförnyelse
skall enligt bostadsförbällringsprogrammel genomföras med varsamhet. De
kulturhistoriska och upplevelsemässiga värdena i byggnader och stadsmiljöer
skall tillmätas stor betydelse.

Den
önskvärda omfattningen av ombyggnader av flerbostadshus anges till 275000
lägenheter under tioårsperioden 1984-1993. Då del gäller ombyggnad av småhus
anges ingen bedömning av omfattningen. Underhållsvolymen bör fortlöpande öka i
såväl flerbosladshus som småhus.

De
medel som beslulades för all genomföra bostadsförbättringsprogrammet avsåg
kommunernas planering av bostadsförsöQningen, finansiering av underhåll i
flerbostadshus, stöd till ålgärder som förbättrar tillgängligheten till
bostäderna, stöd till reparationer av byggfel och byggskador, regler för
bostadslån till ombyggnad, energisparslöd saml utbildning och informalion.

Programmei
förulsäller atl de medel som används för att genomföra programmet fortlöpande
omprövas med hänsyn till vunna erfarenheter och ändrade förhållanden.
Verksamhelen skall fortlöpande följas upp. Jag anmälde i propositionen att en
första utvärdering skulle göras under år 1986.

Bostadsförbättringsprogrammet
markerar atl statsmakterna tar ell aklivt ansvar för atl förnyelseverksamhelen
ges sådana fömtsättningar atl den kan genomföras i den omfattning och med den
inrikining som programmei anger.

Kommunerna
har huvudansvaret för atl planera, förbereda och initiera genomförandel inom
ramen för arbetet med bostadsförsörjningen. Kommunerna har också all lämna
informalion som möjliggör en uppföljning och fortlöpande översyn av
programmet.

3.2 Förbättringarnas omfattning 3.2.1 Ombyggnad av flerbostadshus

Från
millen av 1970-lalet till 1980-lalets början låg ombyggnad av fler

bostadshus på en relativt jämn nivå, 10 000-12 000 lägenheter per år,

uttryckt i anlal lägenheter före ombyggnad i färdigställda projekt. Om

faltningen ökade år 1982 till omkring 20 000 lägenheter. Denna nivå

bibehölls i stort sett de följande två åren för atl år 1985 sliga fill drygt

26000 lägenheler. 12

Under
åren 1982-1984 stimulerades ombyggnadsverksamheten av de ombyggnadsbidrag som
infördes år 1981 ochav hyresrabatterna som beslulades på höslen 1982 och i
huvudsak avsåg ombyggnader påbörjade åren 1983 och 1984. Hyresrabatterna har
haft betydelse för färdigställandet även under år 1985, som är det första år
dä färdigställandet i högre grad kan ha påverkats av
bostadsförbätlringsprogrammet.

Ombyggnaderna
har fortsatt att öka under innevarande år. Antalel lägenheter i påbörjade
projekt under första halvåret 1986 var således ca 30% störte än under
föregående år, medan antalet lägenheter i färdigställda projekl var i stort
sett oförändrat.

Bostadsförbättringsprogrammet
anger all ombyggnaderna år 1986 borde nå upp lill 24000 lägenheler. Uttryckt i
antal lägenheler före ombyggnad överskreds denna nivå år 1985. Det kan nu
fömtses att programnivån kommer att överskridas även år 1986.

Under
hela perioden från år 1975 har näslan aUa lägenheler, 99%, modern ulrustning
efter ombyggnaden. Som framgår av följande tablå har verksamheten dock
förskjutits siarkt mot lägenheler som var moderna redan före ombyggnaden. År
1985 utgjorde dessa två tredjedelar av samtliga ombyggda lägenheter. Såväl
nettoavgången av lägenheter, på grund av i första hand sammanslagning av
smålägenheter, som avgången av ej moderna lägenheler avtar.

Prop. 1986/87:48

Period, är

Antal lägenheter före
ombyggnad

därav
modema i%

Nettoavgäng Antal

%

Avgång av ej

modema

lägenheter

I975-I981 1982-1983
1984 1985

11
274 20 124 19 731 26 184

23 46 52 67

2 976 4 073 2418

3 026

26 20 12 11

8 590

10 806

9 474

8 597

Källa:
Bostadsstyrelsen och SCB

Atl
relativt selt allt färre omoderna eller halvmoderna lägenheter byggs om,
sammanhänger givelvis med att detta bestånd numera är lit.et. Del uppgick år
1980 lill omkring 135000 lägenheler och har därefler, inräknat avgång genom
rivning och andra åtgärder, reducerals med mer än 10000 lägenheler per år.

Den
relaliva minskningen av sammanslagning av lägenheler kan ha flera orsaker. En
faktor av betydelse är all ombyggnaderna har förskjutits mot något större
lägenheter. Andelen lägenheter om högst ett mm och kök var således före
ombyggnaden 58% år 1980 och 46% år 1985. Efter ombyggnad var andelen
smålägenheter relativt lika, 16 resp. 20%. Förnyelsen har dock inte medfört
någon genomgripande förändring av lägenheternas storleksfördelning i hela
beståndet.

13

Trots
atl ombyggnaderna har förskjutils mot lägenheter av högre kvalitet Prop.
1986/87:48 har åtgärderna även under senare år varit omfattande. Byten av
ledningar för vatten och avlopp, byle av köksinredning saml byte eller
nyinstallation av hygienutrustning har förekommit i nästan alla lägenheter.
Omfattningen av sådana åtgärder har inte förändrals i högre grad under
1980-talet, frånsett en förskjutning från nyinstallation till byten.

Åtgärder
som har ökat i omfattning är ftämsi renoveringar av fasader och lak. Sådana
arbelen berörde omkring 70% av de ombyggda lägenhelerna år 1985.

Installation
av hissar har förekommit i relativt liten omfattning men ökade pålagligl år
1985. Omkring en femtedel av de ombyggda lägenheterna i trevåningshus låg då i
hus med hiss. Molsvarande andel i fyravåningshus var tre Qärdedelar.
HissinsiaUationer behandlas närmare i del följande i samband med
tillgänglighetsfrågan (3.4.3).

Ombyggnaderna
har i huvudsak gällt hyreslägenheter, flertalet i enskill ägda hus. År 1985
tillhörde 62% av lägenheterna den enskilda sektorn, 24% allmännyttiga företag
och kommuner och 14% bostadsrättsföreningar. Övergången från hyresrätt till
bostadsrätt i samband med ombyggnader har omfattat ca 800 lägenheter, eller
knappt 4% av de ombyggda hyreslägenheterna.

Näslan
alla ombyggnader. 99% av lägenheterna, genomfördes med slöd av slatliga
bosladslån år 1985. För 38% av lägenheterna kombinerades bostadslånet med
energisparbidrag.

Bostadslån
fiU ombyggnad kan lämnas även för vissa åtgärder som inte betecknas som
ombyggnad i SCB:s här refererade moderniseringsstatisfik. Antalet lägenheter i
projekt som har fåll preUminärt beslut om bosladslån är av bl. a. della skäl
större än antalel lägenheler i SCB:s statistik. Utvecklingen under senare år
är dock, som framgår av följande tablå, densamma som enligl
moderniseringsstatistiken.

Budgetår Antal Bostadslån

lägenheter
Milj. kr. per lägenhet

1 OOO-tal kr.

1982/83 20
997 1111 53

1983/84 22
976 I 390 60

1984/85 35
469 2 548 72

1985/86 34
214 2 805 82

Källa:
Bostadsstyrelsen

Lånebeloppet
per lägenhet ökade med 55% mellan budgetåren 1982/83 och 1985/86, varav inflationen
svarade för en slor del, ca 25 procentenheter. Ökningen i övrigt kan ha många
orsaker, såsom förskjutning mellan lånlagarkategorier, ändrad lägenhetsstoriek,
flera hissinstallationer m.m. Del gär därför ännu inte alt bedöma hur
kosinaderna realt har utvecklats med hänsyn till åtgärdernas omfattning.

14

3.2.2 Ombyggnad av småhus Prop. 1986/87:48

Antalet
lägenheter i småhus som har fått bostadslån till ombyggnad har minskat från ca
7300 budgetåret 1982/83 lill 5300 budgetåret 1985/86. Förbättringar i småhus
genomförs dock även utan statliga lån och till slor del med egna arbetsinsatser
av egnahemsägarna.

I
bostadsförbätlringsprogrammet framhölls alt det inte gick alt bedöma vilken
omfattning förbättringen av småhus borde ha för all uppställda mål skall nås.
Del är inle heller möjligl att på gmndval av nu tillgängliga uppgifler bedöma
om småhusbeståndet förbättras i tillfredsställande takt. En bättre belysning
bör dock bli möjlig då resultat från bl.a. 1985 års folk-och bostadsräkning
föreligger.

3.3 Kommunernas planering av bostadsförsörjningen 3.3.1 Planeringsskyldigheten

Genom
en ändring år 1983 av 3§ lagen (1947:523) om kommunala åtgärder lill
bostadsförsörjningens främjande markerades klarare än tidigare atl kommunens
planeringsskyldighet avser bostadsförsörjningen i dess helhel. År 1985
beslutade riksdagen (prop. 1984/85:142, BoU 24, rskr 347) om ytterligare en
ändring av samma paragraf i samband med beslut om ålgärder för att förbättra
boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka. Därigenom
föreskrevs alt kommunens bosladsförsöQ-ningsplanering skall bedrivas i syfte
all alla i kommunen får en boslad av god kvalitet saml all ändamålsenliga
åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs.

Lagändringen
år 1983 innebar vidare all kommunerna ålades all redovisa sin planering enligl
beslämmelser som regeringen föreskriver. Redovisningen sker enligl regeringens
föreskrifter i enkel form genom all kommunen överlämnar det program som
kommunfullmäktige årligen beslutar om till länsbostadsnämnderna. Det finns inga
föreskrifter om hur kommunerna skall bedriva sin planering eller om vilka
uppgifter som skall redovisas i programmen. Regeringen kan dock förordna om
särskild redovisning som vid olika lillfällen kan behövas för att få en
överblick av kommunernas verksamhel.

3.3.2
Särskild redovisning av bostadsförsörjningsplaneringen

För
all få underlag för utvärderingen av bostadsförbällringsprogrammel beslutade
regeringen år 1985 all kommunerna skulle lämna en särskild redovisning lill
länsbosladsnämnderna av sin bostadsförsörjningsplanering. Vidare uppdrogs ål
bosladssiyrelsen atl, med beaktande av vissa angivna riktlinjer, utfärda
närmare föreskrifter om redovisningen samt sammanslälla denna.

Kommunernas
redovisning visar alt de håller på atl utveckla planerings

metoder och arbetssätt för atl klara den nya uppgiften. Metoder och 15

arbetssätt varierar dock
och synes i hög grad vara beroende av kommu- Prop. 1986/87:48 nens slorlek.

Slörre
kommuner strävar oftast efter att organisera sin planering områdesvis.
Storstadskommunerna har kommii längst när det gäller områdesvis förnyelse av
bostäder från 1930-, 1940- och 1950-lalen. Nästan 30% av kommunerna, bl.a.
Siockholm, Göleborg och Malmö, uppger atl de håller på alt bygga upp en
områdesplanering som är samordnad med övrig kommunal planering.

Drygt
60% av kommunerna uppger atl de har prövat eller håller på all bygga upp en
karlläggning som avser gamla, långvarigt sjuka och handikappade. I etl mindre
antal kommuner har även andra grupper med speciella bostadsbehov sluderals. De
som oftast nämns är psykiskt handikappade, ungdomar och sluderande, flyklingar
och andra invandrare samt missbrukare.

Tillgänglighetsplanering
har prövats eller håller på att byggas upp i drygt 60% av kommunerna, däribland
nästan alla kommuner med mer än 50000 invånare. I flera av kommunerna har dock
planer hittills utarbetats för endast någol eller elt fålal områden.

I
nära två tredjedelar av kommunerna behandlas bostadsförbättringen i de program
för bostadsförsörjningen som antas av kommunfullmäktige. Alt sådana frågor
behandlas i programmen är vanligare i större kommuner än i mindre. Kommuner som
uppgetl alt bostadsförbättring behandlas i programmen svarar således för mer än
80% av bostadsbeståndet i flerbostadshus.

I
många kommuner har förbätlringsfrågorna litet utrymme i programmen. Flera
kommuner är osäkra om hur förbältringsverksamhelen skall planeras och
genomföras.

Endast
en mindre del av kommunerna har beslutat om rikllinjer för förbältringsverksamhelen
då det gäller lägenhetssammansätlning, lägen-hetsslandard, utemiljö och
bostadskomplement. Samtliga tre storstadskommuner har dock sådana riktlinjer.
I fråga om tillgängligheten är del vanligare att kommunerna har salt upp mål
för hela eller delar av beståndet. Nära hälften av kommunerna, främsl de
större, uppger att sådana mål finns. I de flesta fall avser de dock endast
delar av beståndet.

Särskilt
i större kommuner råder det betydande osäkerhel om behovel av förbällringar i
förhållande lill uppställda mål. Endast var Qärde kommun har en bedömning av
den lämpliga laklen i förbättringsverksamhelen. Volymuppgifter som belyser
omfattningen av ombyggnad, underhåll, reparationer och energibesparande
åtgärder har kunnat redovisas i mycket begränsad omfattning. Redovisningen
pekar på atl planeringsunderlag håller på att arbetas fram, men all del inte
finns tillräckligt underlag för bedömningar. Sådana uppgifter från kommunerna
ger således inte underlag för bedömningar på riksnivå av bostadsförbättringsprogrammets
konsekvenser i olika avseenden.

Redovisningen
av kommunernas bostadsförsörjningsplanering ger sam

manfattningsvis ell intryck av en hög planeringsaklivitet i skiftande

former, särskilt i större kommuner. Det pågår en utveckling där nya former

prövas. Det förekommer naturligen då också en belydande osäkerhel om 16

lämpliga meloder och
arbelsformer. Klara mål och rikfiinjer för förbätl- Prop. 1986/87:48
ringsverksamhelen saknas forlfarande i de flesla kommuner.

I
hög grad synes planeringen forlfarande ha en traditionell inrikining på fysiska
ålgärder. Samverkan och ansvarsfördelning mellan olika parter, sociala aspekler
o.d. betonas i mindre grad. Sludier som har gjorts vid sidan av den särskilda
redovisningen av bostadsförsöijningsplaneringen visar dock all del även i dessa
avseenden pågår en utveckling.

Kommunernas
särskUda redovisning av bostadsförsöijningsplaneringen belyser också
erfarenhelerna av vissa regler för finansieringssystemet och olika stödformer
m.m. Dessa behandlas i huvudsak i det följande i anslutning till
bostadsslyrelsens bedömning av olika medel i bostadsförbättringsprogrammet.

I
detla sammanhang bör dock nämnas att allt fler kommuner enligt bostadsstyrdsen
anser atl de genom sill arbetssätt och med hjälp av lånebeslämmelser och
lagstifining har tiUräckliga möjligheter all påverka förbättringarnas
omfallning och inrikining. Flera kommuner börjar ställa krav i fråga om
köpeskilling, lägenhetssammansätlning och tUlgänglighet som villkor för all
medge dispens från markvUlkorel vid ombyggnad. Skillnaderna mellan kommunerna
är dock stora. AllQämt utnytQas dessa medel enligt bostadsslyrelsens
erfarenheler inle i den omfattning som skulle vara möjlig.

Del
är dock fortfarande bara hälften av samtliga kommuner och en någol mindre andel
av de slörre kommunerna som bedömer all de har tiUräckliga möjligheter all
påverka förbättringarnas omfallning och inriktning.

3.4 Bostadsstyrelsens bedömning av olika medel i
bostadsförbättringsprogrammet

3.4.1
Räntestöd till underhåll m.m.

Del
räntestöd som riksdagen beslutade i samband med bostadsförbättringsprogrammet
har flera syften. Ett syfte är alt möjliggöra etl fillfredsställande underhåll
av hyres- och bosladsrättshus. Siödet skall också underlätta finansiering av
energibesparande åtgärder saml omfattande reparafioner på grund av byggskador.
Ell vikfigt syfle är alt uQämna de kostnadsskillnader mellan olika
upplätelseformer och ågarkategorier som uppkommer på gmnd av skalleeffekter då
ålgärdema finansieras med lån.

Siödet
lämnas i form av etl schablonmässigt beräknat räntebidrag. Det lämnas, beroende
av åtgärdernas karaklär, under 10 eller 20 år till en del av räntekostnaden för
ell fastställt bidragsunderlag. Räntebidrag kan lämnas oavsell hur
finansieringen ordnas. Medel kan således anskaffas genom upplåning på den
oprioriierade kreditmarknaden, i vissa faU med kommunal borgen, eller
tUlskjulas av ägaren.

I
fråga om underhåll lämnas ränlebidrag endasl för åtgärder som avser gemensamma
delar av byggnader och gemensamma utrymmen, således ej till lägenhelsunderhåll.
Bostadsstyrelsen föreskriver vUka ålgärder som är bidragsgrundande med 10-årig
resp. 20-årig varaktighet.

Beslut
om ränlebidrag fattas av länsbostadsnämnderna. I vissa kom- 17

2 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 48

muner som deltar i försök
med kommunal beslutanderätt prövas dock Prop. 1986/87:48 frågor om
räntebidrag av kommunen.

Räntestödet
infördes den 1 januari 1984. Under del försia halvåret, då vissa
övergångsbestämmelser gällde, fick dock stödel liten omfattning. Från andra
halvårel 1984 ökade ansökningarna om bidrag slarki och det godkända
bidragsunderiaget uppgick under budgelåret 1985/86 till ca 3600 milj. kr. Därav
svarade underhållet för ca 1300 milj. kr.

Bidragsfid,
år Räntebidragsunderlag, milj. kr.

Underhålls-
Energispar- Reparations-

åtgärder åtgärder åtgärder

1984/85

10

662

900

9

20

482

691

517

1144

1591

526

1985/86

10

694

781

12

20

604

939

577

1298

1720

590

Källa:
Bostadsstyrelsen

För
hela år 1986 kan bidragsunderlagel för underhållsåtgärder beräknas till
1300—1500 milj. kr. vid oförändrad ansökningsfrekvens under andra halvåret.
Beloppel är aUlså mindre än den volym för gemensaml underhåU, 1700 milj. kr.,
som har angells för år 1986 i bostadsförbättringsprogrammet. Allt sådant
underhåll finansieras dock inle med slöd av räntebidrag.

För
privata fastighetsägare kan det vara lönsammare alt finansiera underhåll på
annat sätl och att i stället behålla rätlen till omedelbara avdrag för
underhållskostnaden. De privata fastighetsägama har således utnyttjat räntestöd
i mindre omfattning än övriga. Denna ägargmpp innehar 25% av alla lägenheter i
flerbosladshus. Av de lägenheler som ränleslödel berörde under budgelåret
1984/85 var emellertid endasl 7% privata hyreslägenheter. Med hänsyn lill all
underhåll i det privala beståndet tiU slor del torde genomföras ulan ränleslöd
kan man anta atl den lotala underhållsvolymen inte i väsentlig grad avviker
från den i bostadsförbättringsprogrammet angivna nivån.

Merparten
av underhållet har utförts i hus byggda mellan åren 1960 och 1975.
Underhållsåtgärderna har framför allt avsell fönster, yttertak, ytterväggar
och gemensamma utrymmen, såsom entréer, trapphus och tvättstugor. Enligt
bostadsstyrelsens bedömning har fastighetsägarna, särskilt när det gäller hus
byggda före 1960-lalel, vall alt göra mera bestående insatser på tak och
fasader i stället för att endast komplettera och laga befinUiga ytskikt.

För
att slimulera lill underhållsplanering lämnas räntestöd även till besiklningar
och upprättande av förvaltningsplaner. Denna möjhghet har utnyttjats i mindre
omfallning och svarade för 1 % av den lolala godkända koslnaden under perioden
den 1 juli 1984-den 31 december 1985.

Ränleslödel
lill reparationer avser reparation av tak, balkonger, fönsler,

fukl- och mögelskador, byggnadstekniska brister saml åtgärder på grund 18

av radon. Under åren 1984
och 1985 svarade fukt- och mögelskador för ca Prop. 1986/87:48

40% av den lolala
kostnaden, som under denna period uppgick till 830

milj. kr. I beloppet ingår
även kostnader för vissa andra åtgärder. Del är

främsl skador i
allmännyttiga förelags beslånd från åren 1961-1975 som

har reparerats.
Bosladssiyrelsen bedömer alt behovet av stöd tiU della

bestånd kommer all öka
ytterligare under de närmasle åren.

Nära
hälften av ränleslödel har avsell energibesparande åtgärder. Bostadsförbättringsprogrammet
syftar lill en samordning av sådana ålgärder och andra förbällringar. Omkring
en Qärdedel av alla ansökningar om ränleslöd omfattar både energi- och
underhållsåtgärder. Det lyder på all en samordning också kommer till stånd,
vilket även bestyrks av att ca 90% av kommunerna anser att samordningen
fungerar fillfredsställande.

Av
den godkända kostnaden för energibesparande åtgärder svarar byggnadslekniska
ålgärder, såsom isolering av väggar och förbättring av fönsters
energiegenskaper, för ungefär hälften. Anslulning fill Qärrvärme, installation
av elpanna samt installation av värmepump svarar för en Qärdedel av kostnaden,
medan återstoden främsl avser befintligt värme- och ventilationssystem, vardera
10%.

Ränleslödel
har enligt bostadsstyrdsen i huvudsak fungerat väl och enligl de riktlinjer som
anges i bostadsförbättringsprogrammet. Viss kriiik har dock riktats mot siödet.
Kriliken har bl.a. gälll del ansökningsförfarande som bosladssiyrelsen har
lillämpal och som har inneburil all ansökningar om stöd skulle göras separal
för varje fasfighel. Del har ansells krångligt och adminislralivi belungande
för såväl de slörre bostadsföretagen som förmedlingsorgan och
länsbosladsnämnder. Bostadsstyrdsen har nyligen beslulal om elt enklare
ansökningsförfarande.

Bostadsstyrdsen
föreslår i sin skrivelse vissa förändringar av ränleslödel. Dessa är i
huvudsak föranledda av de förslag lill ändring av reglema för bostadslån till
ombyggnad somjag nu övergår till atl behandla.

3.4.2 Bostadslån till
ombyggnad

Ändrade
låneregler

Riksdagens
beslut i anslulning lill bosladsförbätlringsprogrammet medförde att
tillämpningsområdet för bostadslån lill ombyggnad vidgades i vissa avseenden.
Skälet var atl belåningen skulle anpassas till behovet av begränsade
ombyggnader av tekniskt sett moderna hus. Detla markerades genom alt det
lidigare lånevillkoret, all ombyggnader skulle leda lill en väsentlig ökning av
bostadsvärdet, ändrades till att ombyggnader skall avse "åtgärder i eller
i anslutning till husel som medför en väsentlig förbällring av husets tekniska
eller funktionella kvalilet eller av boendemiljön".

Vidare infördes den s.k.
30-årsregeln, som innebär atl bostadslån inte beviljas till hus som har byggts
eller byggis om under de senaste 30 åren. Vissa undantag från denna regel
gäller, t.ex. om ålgärderna behövs för atl avhjälpa betydande uthyrningsproblem
eller på grund av sociala förhållanden i bostadsområdet.

19

Den s. k.
ingångsvärdebelåningen vid ombyggnad begränsades från 40% Prop. 1986/87:48
av ombyggnadskostnaden till 25%. Riksdagen har nyligen beslutat (prop.
1985/86:100 bil. 13, BoU 13, rskrl71) om att ingångsvärdebelåningen inte får
översliga den köpeskilling som har eriagls för huset, om köpet har skett under
de senaste fem åren.

Med
beaktande av riksdagens uttalande (BoU 1983/84:11 s. 19, rskr 63) om belåning
av underhåll i samband med ombyggnad har bostadsstyrelsen ändrat sina
föreskrifter, då det gäller sådanl underhåU som inte är direkl föranlett av
ombyggnadsåtgärderna. Innebörden av föreskrifterna är numera att kostnaden för
ombyggnadsåtgärder och för sådant underhåll som är direkl föranlett av
ombyggnaden, tillsammans skall vara en dominerande del av kostnaden för
samtliga åtgärder, om även övrigt underhåll skall kunna ombyggnadsbelånas.

För
såväl nybyggnad som ombyggnad gäller numera villkoret att lån skall avse
"fullvärdiga bostäder".

Slyr
regelsysiemel mol genomgripande ombyggnad?

Ombyggandet
av flerbostadshus har, somjag har redovisat i det föregående, nått en nivå som
någol överskrider bostadsförbättringsprogrammet. I fråga om småhus är det ännu
inle möjligt atl bedöma om ombyggnad och förbättring har en tillfredsställande
omfattning. Sådan ombyggnad med slöd av bosladslån är dock relativt begränsad
och tendensen är avtagande. På grund av osäkerheten har dock någon volym för
ombyggnad av småhus inle angells i bostadsförbätlringsprogrammet.

I
fråga om ombyggnadernas inriktning har konstaterats en stark förskjutning mot
moderna lägenheter. En sådan utveckling har fömtsätts i programmet och är en
självklar följd av all del omoderna beståndet snabbt reduceras. Även
ombyggnaderna av moderna lägenheter har i stor omfattning varit genomgripande.
Förskjutning mol ett yngre och bättre bestånd synes inte ha medförl alt mindre
kostnader har lagts ner. De omfattande ålgärderna har dock inle medförl någon
genomgripande förändring av lägenheternas slorleksfördelning, utan främst
bestått i omfattande förbättringar av ledningssystem, byten av köks- och
badmmsinredningar m.m. Tillgängligheten har dock inte förbättrats påtagligt.

En
vanlig kriiik är alt olika regler slyr mot omfattande ombyggnader. Denna kriiik
gäller såväl låneregler som byggbeslämmelscr. Likaså har framförls att
hyressättningen styr mot omfattande ombyggnader på grund av att
hyresskiUnaderna är stora mellan äldre hus av god standard och nya eller
ombyggda hus med nybyggnadsstandard.

I
den särskilda redovisningen av kommunernas bostadsförsörjningsplanering
behandlades även frågan om lånereglernas slyrningseffekt. Uppfattningarna
bland kommunerna var mycket delade. En viklig indikation är dock alt ett 40-tal
av de störte kommunerna (minsl 50000 invånare) ansåg att sådan styrning förekommer
medan endast ett 10-tal störte kommuner hade motsatt åsikt.

I
bostadsslyrelsens skrivelse anges alt uppfattningen om finansie- 20

ringssystemels styrning
mol omfattande ombyggnad finns på många håU. I Prop. 1986/87:48 vissa fall
anses detta vara något positivt som leder lUl all ombyggda fastigheter får god
standard. Andra anser alt effeklerna är negaliva och försvårar kvarboende,
leder liU höga kostnader och hyror och liU ovarsamma ombyggnader.

Den
krifik som nu riklas mol lånereglernas styrningseffekter är i slort densamma
som var vanlig före bostadsförbättringsprogrammet. Likaså anförs motargument av
samma slag som lidigare. All ombyggnader blir omfattande anses således ha
tekniska/ekonomiska orsaker. Då en ombyggnad skall genomföras är del
rationellt atl göra slora insatser i etl sammanhang på grund av bl.a.
elableringskostnader, möjlighel tiU förmånligare materialupphandling, relativt
sell lägre planerings- och bygghertekosl-nader etc. Det ekonomiska resultatet
på lång sikt bedöms därför bli gynnsammare vid större än vid begränsade
ombyggnader.

Det
har framkommit relativt få konkreia uppgifler om vUka regler som faktiskt slyr
mot genomgripande ombyggnader. En vanlig uppfattning synes dock vara atl
finansieringen av underhåll blir förmånligare, om den sker i samband med
ombyggnad än om underhållet finansieras i annan form.

Beräkningar
som har gjorts inom bostadsstyrdsen visar all underhåUs-finansiering med
bosladslån i samband med ombyggnad på korl sikl är förmånlig i en siluaiion med
höga räntor och räntebidrag. Della kan bidra till att underhållsbehov
ackumuleras och tillgodoses först i samband med ombyggnad. De förändringar av
låne- och bidragsreglerna, t.ex. införandet av räntestöd tUl underhåll m.m.,
som gjordes i samband med bostadsförbätlringsprogrammet har inte i tillräcklig
utsträckning motverkat en sådan utveckling.

Bostadsstyrdsen
anser all ombyggnaderna inte i alla avseenden motsvarar de uppslällda målen
och framhåller bl.a. finansieringssystemets effekter. Enligt styrelsen
premierar systemet samordnade underhåUs-, reparations- och energiålgärder.
Sådana underhålls- och rcparafionsåtgärder som utförs separat anses få en sämre
finansiering. Vidare framhålls atl villkoren för bostadslån lill underhåll i
samband med ombyggnad är olillräckligt preciserade.

Andra
orsaker lill de omfallande ombyggnaderna som framhålls, är alt kommunerna
fortfarande inle har tiUräckliga kunskaper om styrmedlen och att viQan atl
styra lån- och bidragsgivningen varierar. Omställningen från nybyggnad till
underhåll och ombyggnad går dessutom långsami. De berörda parterna har ännu
inle lärt sig tiUräckligt om förnyelseprocessens karaktär. Även
hyressättningens belydelse framhålls.

Styrelsens
förslag i fråga om lånesystemet innebär alt lånemöjlighelerna i fråga om sådana
underhållsålgärder som inte är direkl föranledda av ombyggnadsåtgärder och som
vidtas i det äldre men moderna beståndet bör begränsas. Styrelsen anser också
att möjligheterna atl belåna lägenhetsunderhållet bör las bort genereUt.

Behovet
av förbättringsåtgärder kan enligt bostadsstyrelsen särskilt ifrå

gasättas då det gäller bostäder från perioden 1946-1960, som tiU slörsia

delen är av god kvalilet, i vissa stycken bättre än dagens produklion. 21

Slandarden
är relativt enhetlig men bostadsfunktionella brisier finns i delar Prop.
1986/87:48 av beståndet, framför allt i de äldre årgångarna under perioden. Här
kan otidsenliga kök och trånga badmm förekomma. I den senare delen har den
moderna köksstandarden introducerats. Det är alltså inle generelll sell
motiverat atl bygga om lägenheler som uppförts efler kriget, även om de är
äldre än 30 år. Styrelsen framhåller atl de förbättringar som kan behöva göras
bör utföras som elt led i del planerade underhållet. Endast
lillgäng-lighetsåtgärder bör föranleda statligt stöd. Det övriga bör ses som
normalt lägenhetsunderhåll. I de fall ändringar av lägenhelssammansältningen behövs,
skall bostadslån kunna lämnas.

I
del närmast äldre beståndet, hus byggda åren 1930-1945, är förhållandena
likartade. På gmnd av trånga ytor är dock möjligheterna atl åsladkomma
förbättringar inom lägenheterna mer begränsade. Del är i huvudsak i samband
med förändring av lägenhetsstorleken som en väsenllig standardhöjning kan
åsladkommas.

För
äldre lägenheler föreslås ingen förändring av lånereglerna. Slyrelsen anser
dock att del kan vara svårt att avgöra när befintlig slandard är så otidsenlig
att det finns skäl atl subvenfionera en förbättring. För alt underlätta en
sådan bedömning anser styrelsen att del bör utarbetas en referensnivå som
ligger mellan lägsta godlagbara standard och nybyggnadsslan-dard och som på
väsenlliga punkter är väl definierad.

De
ändringar av lånereglerna som genomfördes i anslutning fiU bostadsförbätlringsprogrammet
innebär bl.a. att stam- och ledningsbyten betecknas som förbättringsåtgärder.
De kan därigenom belånas som separaia ålgärder. I ulvärderingen har ingen
kritik framförts mot denna förändring. Däremot har stam- och ledningsbyten
betecknats som den i och för sig nödvändiga åtgärd som utlöser en serie mindre
angelägna men bmksvärde-höjande föQdåtgärder. Bostadsstyrdsen föreslår alt
stambyten och följdål-gärder betraktas som underhåll. De bör då införas som en
ny kalegori av räntestödsberältigade ålgärder med en varaktighet på 30 år. En
sådan förändring skulle medföra atl kapilalkostnaderna för ålgärden, jämfört
med bostadslån, fördubblas det första året, varefter det sker en uQämning.
Efler 15 år blir kapitalkostnaderna med de i bostadsslyrelsens kalkyler
tillämpade förutsättningarna lika och därefter lägre än vid bosladslån.

3.4.3
Tillgänglighetsskapande åtgärder

I
syfte att stimulera åtgärder som förbättrar tiUgängligheten till lägenheler i
flerbostadshus infördes den 1 januari 1984 ett tillfäUigl bidrag lill installation
av hissar m. m. Statsbidraget är ett bidrag till kommunerna, och en
fömtsättning för bidraget är all även kommunen lämnar ett bidrag.

Hissbidraget
är etl fillfälligl bidrag under åren 1984-1986. För vart och elt av åren har
fastställts en ram för beslut om bidrag på 100 milj. kr. Ej utnyttjade medel
har överförts till påföljande år under bidragsperioden.

Bidrag
lämnas i första hand till installationer av hissar och andra lyftan

ordningar och i andra hand för andra tillgänglighetsskapande ålgärder i

eller i omedelbar anslutning till bosladshus. 22

För inslallalioner i hus
med fler än tre våningar lämnas bidrag endast om Prop. 1986/87:48 det finns
särskilda skäl. Staten lämnar bidrag lill högsl 30% av den koslnad som kommunen
godkänner. En förutsättning är all kommunen bidrar tiU minst 20% av kostnaden.

Anlalet
lägenheter i hus med hiss efler ombyggnaden var ca 1800 i Irevåningshus och
2700 i fyravåningshus år 1985, eller 21% resp. 75% av de ombyggda lägenheterna,
se följande tablå.

Lägenheter
i hus med hiss

1983 1984 1985

Trevåningshus

I % av ombyggda
lägenheter

Fyravåningshus

I % av ombyggda
lägenheter

407

7

1
106

47

689

12

1
761

69

1 805

21

2 745

75

Källa:
Bostadsstyrelsen

Antalel
nyinstallerade hissar var år 1985 omkring 100 i vardera av tre vånings- och
fyraväningshus.

Hissbidragel
torde ha medverkat tiU del ökade antalel hissinstallationer, men en del av de
färdigslällda ombyggnaderna såväl år 1984 som år 1985 kan ha varil planerade
före bidragels införande. Full effekl av bidragel uppkommer därför lidigasl under
år 1986.

Hissbidraget
har dock utnyttjats i liten omfallning. Vid utgången av augusti 1986 hade
således, som framgår av följande uppgifter, bidrag beviljats fill endasl 491
hissar med totalt 67,2 milj. kr.

1984 1985 1986

jan. - aug.

Antal
hissar 65 187 239

Antal
berörda lägenheter 626 1 893 21 278

Statsbidrag,
1 000 kr. 8 067 28 607 30 518

Källa:
Bosladssiyrelsen

Verksamheten
har ökal fortlöpande och en orsak till del begränsade utnyttjandet
inledningsvis kan bl.a. vara all åtgärderna kräver lång plane-ringsfid samt
anvisning av medel i kommunerna. Den viktigaste orsaken torde dock vara atl
byggnadsnämnderna, med hänsyn lill att kostnader och ingrepp i byggnaderna
bedöms som oskäligt slora, lämnar dispens från lillgänglighetskravel. Den
genomsnittliga byggnadskostnaden för en hiss i irevåningshus var år 1985 ca
460000 kr. eller omkring 800 kr./m beQänad bosladsyla. Kostnadsskillnaderna
mellan olika hus kan dock vara betydande.

Hyresgäslernas
Riksförbund och SABO har tagit upp frågan om hyres

sättning vid hissinstallation i en arbetsgrupp inom den för parlerna gemen

samma hyresmarknadskommittén. ,

När
bostadsförbättringsprogrammet antogs, gav regeringen byggforsk- Prop.
1986/87:48 ningsrådet i uppdrag att aktivt medverka till att experimenthissar
installeras i demonstrationsprojekt på olika platser i landet och anslog 2,5
milj. kr. fill rådet för detla ändamål. Flera demonstrafionsprojekl i bl.a.
Uppsala, Sandviken, Köping och Örebro kom igång under år 1984.
Provserieupp-handlingar och samupphandling för alt ytteriigare sänka
kosinaderna förbereddes. Även andra projekl startades. Etl av dessa syflade
tUl au utveckla projekteringsteknik för hissinstallation med mallar för
kravspecifikationer, elt annal atl uiarbeta kalkylhjälpmedel.

Våren
1985 beviljade riksdagen ytteriigare 6 milj. kr. till teknikutveckling och
serieupphandling som syflar fill all pressa kosinaderna för hissinstallationer.

Den
arbetsgrupp som rådet tillsatte, började med att kartlägga kostnaderna för
installation av hiss. Man fann atl få hissar installerats i äldre trevåningshus
och att tekniska lösningar och krav inle var anpassade lill äldre
3-4-våningshus. Hissinstallationerna utfördes hantverksmässigt, log lång lid
och var dyra. Drift- och underhållskostnaderna var höga.

Hissgruppens
arbete hittills har getl fill resultat att en kostnadsreducering med ca 30%
har blivit möjlig genom minskade byggarbeten, snabbare genomförande, ytsnålare
hissar samt förbättrade upphandlingsrutiner. Alternativa säkerhetslösningar
har tagits fram och hissarna har blivit mera lältmonlerade. Del finns nu goda
erfarenheter av hissinslaUation i äldre 3 — 4-våningshus som enda ålgärd.
Byggtiden och därmed evakueringstiden har förkortats krafligl.

Även
om hissinsiaUationer hittiUs har förekommil i liten omfattning och
bidragsmöjligheterna har utnyttjats i ringa grad, kan utvecklingen betecknas
som posiliv. Den lekniska utvecklingen har gått snabbt, inte minst på grund av
hissgruppens insalser, och kan inom någol år väntas avsätta mer påtagliga
resullal i byggandet. Det återstår dock åtskilliga problem då det gäller bl.a.
anskaffnings- och driftkostnader, utbudet av hissar och tUlgång på utbildad
arbetskraft.

Den
särskilda redovisningen av kommunernas bostadsförsörjningsplanering visar att
drygt 100 kommuner har gjort inventeringar i någol avseende som avser
lillgänglighet. Elt 60-lal kommuner har en lillgänglighetspla-nering och ell
lOO-tal uppger all de håller på alt bygga upp en sådan. Även i
planeringsavseende kan således lägel väntas bli aUt gynnsammare under de
närmaste åren.

Bostadsstyrelsen
föreslår atl hissbidraget behåUs. Reglerna för hissinstallation bör dock
differentieras med hänsyn fiU den yta som hissen skall beQäna. Bidrag bör
enligl slyrelsen lämnas endasl om ytan understiger 700 m per hiss. Vidare anser
styrelsen att hissinstallation bör vara ett villkor för ombyggnadslån, om ytan
översfiger 700 m i trapphuset.

3.4.4
30-årsregeln och förnyelse av miljonprogrammets områden

När
bostadsförbätlringsprogrammet fastställdes infördes regeln att bo

stadslån lill ombyggnad normall inte lämnas lill hus som nybyggts eller 24

byggis om under de senasle
30 åren. Syflel var alt klart avgränsa det Prop. 1986/87:48 beslånd för
vilket bostadslån kunde komma i fråga.

Från
bl.a. länsbosladsnämnder och hyresgästföreningar har påtalats att 30-årsregeln
medför vissa olägenheter. Främsl anförs att vissa fastighetsägare inle
underhåller sina hus i avvakian på atl husen skall bli 30 år gamla så alt
underhållet kan finansieras med bostadslån. I den särskilda redovisningen av
planeringen har också ett 20-tal, ca 70%, av de större kommunerna redovisat
att det finns sådana brister i yngre hus att de borde byggas om.

Undantag
från 30-årsregeln kan göras bl.a. om det gäller områden med stora
uthyrningssvårigheter eller sociala problem. Bostadsstyrelsen har granskal ell
antal av länsbostadsnämnderna avgjorda ärenden som gäller sådana hus.
Granskningen visar att de vidtagna åtgärderna främst avser underhåll och
byggnadstekniska brisier saml vissa andra åtgärder, såsom burspråk, inglasning
av balkonger, veck i fasader o.d.

Bostadsstyrdsen
framhåUer att det finns etl slort behov av åtgärder särskilt i
miljonprogrammets bostadsområden. Bostäderna där har god slandard i fråga om
bosladsfunktioner med undantag för tillgänglighet främst i irevåningshus. Där
finns dock ell slort behov av extraordinärt underhåll saml ålgärder som i olika
avseenden gör områdena mer attraktiva och motverkar slor omflyttning och
sociala problem. Sådana synpunkter har anförts också av bosladskommiitén, som
därvid främst utgår från angelägenhelen av att motverka segregation i
bostadsområdena. Äl-gärdsbehoven gäUer, utöver underhållet, bl.a.
hissinsiaUationer, lägenhetssammanslagningar, förbättringar av den gemensamma
miQön och vissa tekniska förbättringar. Bostadsstyrelsen föreslår att
bostadslån skall kunna lämnas till de angivna åtgärderna om det finns vissa
särskUda skäl samt åtgärderna ingår i ell åtgärdsprogram som har utarbetats i
samråd med de boende.

3.5
Byggmarknaden 3.5.1 Byggnadsindustrin

Kapacitelsutnytljandel
och sysselsättningen inom byggnadsverksamheten har ökat sedan år 1983 trols att
nyproduktion av bosläder och offentligt byggande har minskat. De motverkande
faktorerna har varil en ökning av ombyggnad och underhåll av bostäder saml ökal
byggande inom del enskilda näringslivet.

Efler
flera år med minskning av antalet sysselsalla och ökning av arbets

lösheten vände ulvecklingen under år 1984. Del totala antalet yrkesverk

samma inom byggsektorn har stabiliserats från år 1985 och arbetslösheten

bland byggfackens medlemmar har minskal med drygl tre procentenheter

från år 1983 fiU år 1985. Uttryckt i årsgenomsnitt motsvarar det en minsk

ning från nära 9% tiU knappt 6% av arbetslöshetskassornas medlemmar.

Under år 1986 var arbetslösheten under de första månaderna lägre än

under samma månader föregående år och har senare legat på ungefär

samma nivå som år 1985. 25

Den ökade ombyggnads- och
underhållsverksamheten har särskilt påverkal sysselsättningen inom de s.k.
bygghanlverksgmpperna eleklriker, målare, rörarbelare och plålslagare. Samfiiga
dessa hade en förhållandevis hög arbetslöshet under år 1983. Arbelslöshelen har
därefler minskat fill omkring 1-2% för hela riket. Under år 1986 har
länsarbelsnämnderna i storstadslänen konstaterat att det råder brist på sådana
bygghanlverkare.

Prop.
1986/87:48

3.5.2
Byggnadsmaterialindustrin

I
en utredning av statens industriverk om byggnadsmaterialindustrin och byggandet
(SIND 1986:3) jämförs byggnadsmalerialinduslrins branschområden med avseende
på några utvecklingstendenser mellan åren 1980 och 1984, som båda kan
karaktäriseras som högkonjunkturår. Jämförelserna gäller kapacitetsutnyttjande,
undersysselsäilning saml graden av anpassning mellan produkfion och
produktionskapacitet. Resultaten sammanfattas i följande lablå.

Jämförelse mellan
byggnadsmaterialindustrins branschområden. Kapacitetsutnyttjande och
anpassning.

Branschområden

Är 1984 jämfört Perioden

med 1980 1980-1984

Kapacitets- Kapacitets

utnyttjande anpassning

1984 1984

Kapacitets-
Undersyssel-utnytQande sättning

Stommaterial

högre

god

82%

6%

Stomkompletteringsmatcrial

lägre

mindre
god

83%

7%

Inredningsmaterial

lägre

mindre
god

84%

8%

Installationsmaterial

lägre

mindre
god

77%

8%

Förbrukningsmaterial

högre

god

82%

7%

Källa: SIND

Av tablån framgår alt
endasl slom- och förbmkningsmaterialindustrier-na har förbättrat sitt
kapacitetsutnylQande mellan åren 1980 och 1984 samt atl dessa industrier har
hafl en bälire anpassning mellan produkfion och produktionskapacitet än de
övriga branschområdena. Stomkomplette-rings- och
inslallaiionsmalerialinduslrierna har försämrat sill kapacitetsutnylQande
mellan åren 1980 och 1984 trots en relativt god produktionsutveckling, vilket
enligt verket kan tyda på överinvesleringar inom dessa branschområden. Vidare
framgår all installationsmalerialindustrin har ett klart lägre
kapacitetsutnylQande än övriga branschområden. Inrednings-materialindustrin
hade år 1984 det högsta kapaciletsutnytQandel och samtidigt en hög undersysselsättning.
De båda sistnämnda branschområdena har enligl verkel en relativt god
flexibUitei på kortare sikt att möta en efterfrågeökning. I ett längre
perspekliv har installationsmaterialindustrin den bästa förmågan att möta en
efterfrågeexpansion utan nyinvesteringar i maskiner och byggnader.

26

3.6
Sammanfattning Prop. 1986/87:48

Den
fakiiska omfattningen av ombyggnader och underhåll av flerbosladshus har
uppnåll eUer i någon mån överskridit den nivå som avgavs i
bostadsförbällringsprogrammel. Sysselsättningseffekten har varit god och
arbelslöshelen bland byggnadsarbelare har kunnat begränsas trots en låg
nyproduktion. För bygghantverksgrupperna kan konstateras en tendens till ökning
av anlalel sysselsalla och en mycket låg arbetslöshet. I storstadslänen råder
nu en brisl på bygghanlverkare.

Då
det gäller kommunernas planering av bostadsförsörjningen kan man inte dra några
långtgående slulsalser efler endast någol års erfarenheter.
Planeringsaktiviteten är dock hög särskUt i störte kommuner. Del som nu pågår
är ett utvecklingsarbete som till slor del är inriktat på alt ge bättre
överblick över förnyelseproblemen och underlag för åtgärder. Oftast saknas
dock fortfarande kommunala riktlinjer i fråga om förnyelsens inriktning.
Planeringen är främst inrikiad på olika fysiska åtgärder. En starkare betoning
av sociala aspekter har efleriysls.

Ränleslödel
lill underhåll m.m. har enligl bostadsstyrelsen i huvudsak fungeral väl.

I
nu berörda avseenden är således enligl slyrelsen erfarenheterna av bostadsförbättringsprogrammet
hittills i huvudsak goda och tyder på en utveckling enligt programmets
intenfioner. Då det gäller ombyggnadsverksamhetens inriktning har noterals
både posifiva och negativa drag i förhållande till
bostadsförbättringsprogrammet. Anlalet lägenheler som saknar modern ulrustning
minskar snabbt och målel, att alla skall kunna erbjudas moderna bostäder, bör
alltså kunna uppnås inom en inte alllför lång lid.

Å
andra sidan har ombyggnaderna i slor omfallning varil genomgripande även då
ulgångsslandarden enligt gängse definUion varit modern. Det har medfört stora
kostnader och hyreshöjningar samt påfrestningar för de boende på grund av
flytining, lång evakueringstid och begränsade möjligheter till återflyttning.
Kritik har anförts mot att möjligheterna till varsam ombyggnad, som är ett mål
i bostadsförbättringsprogrammet, inte har tagits till vara i tillräcklig
utsträckning och mot att hyresgästerna inte i lillräcklig utsträckning kan
påverka de åtgärder som vidtas i deras bosläder.

Trots
att ombyggnaderna har varil genomgripande har tillgängligheten inte förbättrats
påtagligt. Hissinstallationer har visserligen ökat i tre- och fyraväningshus,
särskilt under år 1985, men hissinsiaUationer gjordes fortfarande inte för mer
än ca 20% av de ombyggda lägenheterna i trevåningshus.

En
slor del av de ombyggnader som färdigställts under åren 1984 och 1985 har
planerats innan bostadsförbällringsprogrammel anlogs. Det går därför ännu inte
atl säkert bedöma i vilken grad programmels riktlinjer har beaktats i
byggandet. Som en orsak till alltför omfattande ombyggnader har dock
framhållits atl reglerna för bosladslån styr mot omfallande åtgärder.

27

3.7
Föredragandens överväganden Prop. 1986/87:48

3.7.1
Allmänna överväganden

Allmänl
om ulvärderingen

Enligt
riksdagens beslul om bostadsförbättringsprogrammet år 1983 skulle programmet
ulvärderas under år 1986. Beslutet att utvärdera de nya regler som föreslogs i
propositionen syflade inle lill en allmän omprövning av del tioåriga
programmei. Motivet var främsl atl, mot bakgmnd av erfarenhelerna från
miljonprogrammel, inom rimlig fid pröva om de ålgärder som kopplades lill
programmei var lämpligl avvägda.

Del
finns ingen anledning att vid en sådan ulvärdering ompröva programmet i sig
eller dess grundläggande mål. Del kan nalurliglvis finnas anledning atl göra
även en sådan omprövning vid något lillfälle under en lioårsperiod. Men det är
alldeles för tidigi atl göra detta efler knappl tre år. De poliliska målen
ligger fast. Vad del nu gäller är all mot ljuset av de erfarenheter som har
vunnils ta stäUning lill om reglerna visal sig vara ändamålsenliga eller om de
i något eller några avseenden behöver justeras.

För
en sådan utgångspunki för ulvärderingen lalar också bostadssektorns krav på
att kunna planera långsiktigt. Genom den stora uppmärksamhet som har skapals
kring programmei, målen och möjligheterna, har en bred akiivitei kommii igång
bland fastighetsägare runt om i landel. Planering och projektering lar sin
lid. Den långsiktiga förnyelseprocessen skulle rubbas, om förulsällningarna för
delta arbete ständigt omprövades.

På
samma sätt gäller naturligtvis att kommunerna behöver tid för att ändra
organisalion och inriktning på sitl planeringsarbete. För kommunerna gäller
dessutom att en ny plan- och bygglag (PBL) inte trädde i kraft vid den tidpunkt
som antogs när bostadsförbällringsprogrammel fastställdes. Därför är del
rimligt alt nu ge kommunerna ytterligare lid atl finna formerna för hur de
skall la silt ansvar för planering och genomförande.

Kritiken
mot bostadsförbättringsprogrammet

Av
min lidigare redovisning har framgått atl programmet har överskridits när del
gäller bostadsförbättringens omfallning. Dess inrikining har däremot
kritiserats. Kriliken går ut på all många ombyggnader har varil alltför omfattande
och lett till alltför höga kosinader efter ombyggnad och alt hyresgästernas
inflytande över ombyggnaderna har varit alltför begränsat. Samtidigt har kritik
framförts mot att vissa angelägna åtgärder i de bosläder som byggdes under
miljonprogrammet inte kan belånas och att hissar har installerats i
otillräcklig omfattning. Jag återkommer i det följande till denna kriiik men
vUl ändå inledningsvis notera att 1983 års beslut innebar förbättringar i
förhåUande till lidigare bestämmelser på samtliga punkter som den refererade
kriliken omfallar. 1983 års beslut skulle alltså i detta perspektiv inte ha
varit tillräckligt långtgående.

För
atl sälta in den redovisade kritiken i rätt perspektiv villjag redovisa

vilka övergripande förutsättningar som styr ombyggandels inrikining och 28

deras inbördes samverkan.
Jag avser då byggnadslagsfiftningen, det stat- Prop. 1986/87:48

liga stödel vid ombyggnad
och underhåll saml hyressältningssystemets

tillämpning.

Samordningen
mellan byggbestämmelser och lånebesiämmdser

De
krav som enligt den nu gällande byggnadslagstiftningen - 48a och 49§§
byggnadsstadgan - skall uppfyllas vid ombyggnader och andra ändringar utgår
från de krav som ställs när byggnader uppförs. Avgörande för vad som kan krävas
är om åtgärderna hänförs till nybyggnad enligt byggnadsstadgans definiiion av
detta begrepp och hur stor del av byggnaden som bedöms vara berörd av
ombyggnaden.

Den
praxis som har etablerats har medfört all nybyggnadskrav har kommii all slällas
på belydande delar av den byggnad som byggs om. Trots detta har kraven på
tillgänglighet ofta eftergells av fastighetsekonomiska skäl.

I
del förslag som låg lill gmnd för bostadsförbättringsprogrammet kritiserade
den dåvarande arbetsgmppen för stadsförnyelsefrågor det sätt på vilket byggnadsbeslämmdserna
styrde ombyggandels inriktning. Ambitionen atl ha nybyggnadsslandard som
riktmärke även vid ombyggnader och andra ändringar kom enligt gmppen ofta i
konflikl med andra önskemål, t. ex. alt de som bor i lägenheterna skaU ha
möjlighet alt bo kvar även efler en ombyggnad. Reglerna borde ge utrymme för en
mer nyanserad syn på vilka tekniska och funktionella krav som skall ställas när
byggnader ändras.

Flertalel
remissinslanser ställde sig bakom syftet med arbetsgruppens förslag i dessa delar.
Som jag redovisade redan i mitt anförande tUl prop. 1983/84:40 (bU.9 s.27) fann
även jag förslagen i aUt väsenfiigt ändamålsenliga. Del saknades emellertid
tekniska fömtsättningar atl omedelbart genomföra sådana ändringar inom ramen
för byggnadsstadgan. Den syn på villkoren för ändringar av byggnader som
bostadsförbättringsprogrammet utgår från har i stället kommii tiU ullryck i
förslagel till PBL (prop. 1985/86:1).

Målel
för förbättringen av den befintliga bebyggelsen är all de byggnader som skall las
lill vara och få en långsiktig användning också skall ges sådana egenskaper som
det från samhälleliga ulgångspunkler är angelägel att värna om och som gör atl
byggnadema kan fungera på ell tillfredsställande säll för brukarna. Delta mål
kan främjas med olika siyrmedel, från plan- och byggbestämmelser och
finansieringsviUkor lUl allmänna råd och stöd tiU UlveckUngsarbete.

Vilka
egenskaper och kvaliteter som från samhällets utgångspunkter bör

eftersträvas vid en ombyggnad betingas emeUertid också av förhållandena

inom del område där byggnaden är belägen. Förnyelsen av den byggda

miljön måsle genomföras på ett sätl som svarar mot behoven hos dem som

bor och arbelar inom området. Hänsyn måste kunna tas tiU de sociala,

ekonomiska, kullurhisloriska och miljömässiga fömtsättningar som före

ligger där. Förslagel lill PBL ger därför kommunerna möjlighel att i detaQ- 29

plan eller genom
områdesbestämmelser slälla lägre krav för ombyggnader Prop. 1986/87:48 inom
ett område än vad som följer av de generella ombyggnadsbeslämmd-serna.
Villkoret är att bebyggelsen inom områdel ändå får långsiktigt godtagbara
egenskaper.

Det
finns etl nödvändigt samband mellan byggbestämmelser och lånebeslämmelser. Det
som krävs vid ombyggnad av bostadshus måste också normalt kunna belånas genom
ombyggnadslån. För att den möjlighel som PBL ger kommunen att själv bestämma
kravnivån inte skall bli innehåUs-lös måste en anpassning göras också ål andra
håUel. Huvudregeln måsle därför vara alt de låneförutsällningar som gäller
slandard eller utförande skall anses vara uppfyllda om åtgärderna svarar mot de
krav som kommunen har formulerat.

Kommunens
planbestämmelser är avsedda atl ge utiryck för den ambitionsnivå som man anser
sig kunna upprätthålla inom planområdet såviit gäller bebyggelsen som helhel
under planens genomförandetid. I detla ligger all sådana ålgärder i enskilda
byggnader som genomförs med stöd av planen, i vissa fall kan förväntas fylla
sin uppgifl under en mer begränsad tid än som svarar mol den normala
amorteringstiden för ombyggnadslån. Låneliden bör i sådana fall kortas av i
förhållande till vad som är normalt. Jag tänker bl.a. på sådana ombyggnader av
bosladshus med tre eller fler våningsplan som genomförs ulan alt hiss
installeras.

Som
villkor för ombyggnadslån gäller all husets kvaliteter skall tas lUl vara i
skälig omfallning. Ell molsvarande krav på varsamhet har lagils in i
PBL-förslagel. Därmed ges fömtsättningar att förverkliga intentionerna i
bostadsförbättringsprogrammet fulll ut i denna del.

Det
allmänna varsamhelskravet i PBL kan ses som etl krav på ett förhållningssätt
vid ändring av byggnader. Kravet riklar sig i första hand tUl fastighetsägaren.
Även byggnadsnämnden skall iaklla delta förhållningssätt när den formulerar
sina krav på åtgärder i den enskilda byggnaden. Kravet får emellertid inte las
till intäkt för att genereUt hålla en låg slandard när byggnader ändras. Jag
har lidigare, i anslulning tiU bostadsförbättringsprogrammet, i stället
uttryckt mig så att en varsam förnyelse är en förnyelse som utgår från behoven
av funktionella förbällringar, inle minst sådana som är vikliga för ulsalla
grupper i samhället, och där förbällringarna utförs på elt sådant säll atl
onödiga ingrepp undviks.

De
ändringar som jag har föreslagit i fråga om byggnadslagstiftningens

ombyggnadsbestämmelser är ägnade att förbättra samspelet meUan de

krav som ställs med stöd av byggnadslagstiftning och lånebestämmelser.

Någon fullständig harmoni mellan dessa bestämmelser går emeUertid inte

att uppnå. Jag vUl fill en böQan påminna om all ombyggnad i låneförfall-

ningens mening kan avse både sådana åtgärder som kräver och sådana

åtgärder som inle kräver bygglov. Jag vill också påminna om att bygglovs

pliktens omfallning i viss utsträckning kommer atl kunna bestämmas av

kommunerna. All exempelvis tillbyggnader i vissa områden generellt blir

bygglovsfria får naturiiglvis inte leda till att lån inte lämnas. Och omvänt

kan del aldrig komma i fråga att allt som en sökande kan få bygglov till

också skall berättiga liU bostadslån. SamhäUet måste ha rätlen att ställa

villkor som innebär att de subventioner som bostadslånen är förenade 30

med,
förbehålls sådana ombyggnadsprojekt som är angelägna från boslads- Prop.
1986/87:48 politiska utgångspunkter. Detla avspeglas i dag i all del är en
grundläggande föruisättning för ombyggnadslån att ombyggnaden medför en
väsentlig leknisk eller funktionell förbättring av byggnaden. Del finris för
den skull ingen anledning att vägra en fastighetsägare bygglov för åtgärder av
annat slag, som inte uppfyller delta lånevUlkor.

Statens
planverk har regeringens uppdrag alt uiarbeta förslag till föreskrifier för
lillämpningen av PBL:s bestämmelser om bl.a. ändring av byggnader. Avsikten är
alt förslagen skall underställas regeringen i sådan tid att föreskrifierna
skall kunna tillämpas när PBL avses träda i kraft, dvs. den 1 juli 1987. I det
sammanhanget kommerjag även all närmare överväga sådana frågor som rör den
fortsatta tekniskt-administrafiva hanleringen av låneärenden som rör
ombyggnad. En sådan fråga är den byggnads-och bosladslekniska granskningen i
ärenden som i låneförfaltningens mening avser ombyggnad men som inle kräver
bygglov.

FinansieUt
stöd vid bosiadsförbäilring

Nuvarande
byggbestämmelser är alltså inle lillräckliga när del gäller alt hävda krav på
varsam ombyggnad, i molsals till vad som avses gälla enligt PBL. 1 stället kan
bestämmelserna utlösa relativt högt ställda minimikrav på egenskaper och
kvaliteter efler ombyggnaden. Bestämmelserna om ombyggnadslän innebär däremot
alt lån inte får lämnas lill onödiga ombyggnader. En grundläggande
fömtsättning för ombyggnadslån är atl ombyggnaden skall medföra en väsenllig
leknisk eller funktionell förbättring av byggnaden. Lån till underhåll får
lämnas endast om underhållet är direkt föranlett av ombyggnaden. Som
föruisättning för bostadslån för ombyggnad gäller vidare bl. a. att husets
kvaliteter skall tas till vara i skälig omfattning.

Ombyggnadslånens
effekter på ombyggandels inriktning beror inte bara på den administrativa
avgränsningen av belåningsbara åtgärder utan också på de materiella villkoren
för åtgärderna. Lägenhelsunderhåll fömtsätts finansieras med hyresintäkter
eller årsavgifter, om det genomförs utan samband med ombyggnad. För gemensamt
underhåll som genomförs utan samband med ombyggnad lämnas elt
skaltekompenserande räntebidrag. Detta motsvarar för allmännyttiga
bosladsförelag och bostadsrättsföreningar hälften av marknadsräntan på en
teoretiskt beräknad låneskuld som minskas över tiden med hänsyn fill åtgärdemas
varaktighet. Vid ombyggnad kan gemensamt underhåll som är direkl föranlett av
ombyggnaden räknas in i låne- och bidragsunderlaget. Med nuvarande räntenivåer
blir nelloränlan det första året ca 6% i det första fallel men 2,6% i det
senare fallet. Jag vill i sammanhanget påminna om alt ränleslöd över huvud
taget inle lämnades till separat underhåll före år 1984. Tröskeleffekterna
minskade alltså väsenlligl i samband med all ränleslödel infördes.

Självfallel
uppmärksammades även den kvarstående skillnaden i ränte

kostnader mellan underhåll som belånas vid en ombyggnad och underhåll

som genomförs separal vid min beredning av de förslag som riksdagen 31

antog
år 1983. Bl.a. med hänsyn fill bostadsförbättringsprogrammets sfi- Prop.
1986/87:48 mulanssyfle föreslog jag då alt de två stödformerna inte skuUe kunna
förenas. Riksdagen uttalade emellertid (BoU 1983/84:11 s. 19, rskr 63) atl det
med bibehållande av tidigare ordning för belåning av underhåll borde vara
möjligt att kombinera de båda finansieringsformerna. Lånemyndigheternas
lidigare praxis vid belåning av underhåll innebar i princip atl allt underhåll
belånades vid en omfattande ombyggnad, medan prövningen var mer restriktiv vid
begränsade ombyggnader.

De
erfarenheter som nu har vunnits av lillämpningen av slödel lill ombyggnad och
lill underhåll m.m. lyder enligl min mening på alt kravel på all ombyggnaden
skall medföra en väsentlig förbällring av byggnadens lekniska eller
funktionella kvalitet inle har slällls lillräckligl konsekvenl. Inte heller
varsamhelskravet förefaller ha lillämpals slrikl. Praxis i fräga om belåning av
underhåU vid ombyggnad kan variera. Enligl min mening måsle innebörden i nämnda
beslämmelser nu preciseras, så att lånemyndighelernas lillämpning av
stödformerna bli mer enhetlig. Det förhållandet att huset är äldre än 30 år är
inle i sig en lillräcklig förutsättning för all ombyggnadslån skaU lämnas.
Varsamhelskravet medför att lån inte bör lämnas lill onödiga utbyten av äldre
köksinredning, sanitelsutmslning m.m. Kravet på alt belåningsbart underhåll vid
ombyggnad skaU vara direkl föranlell av ombyggnaden kan inte bedömas
uteslutande från tekniska utgångspunkter. Också frågan om underhållet har
varit medvetet eftersatt måste vägas in i bedömningen.

I
det följande kommerjag bl.a. alt föreslå etl vidgat hyresgästinflytande vid
ombyggnad. Hyresgäslernas uppfattning i varsamhetsfrågan bör enhgt min mening
normalt inte kunna frångås vid låneprövningen. En sådan ordning skapar också
garantier för att ålgärderna inte kommer alt bli onödigl omfallande vid
begränsade ombyggnader.

Hyressällningssysiemei

Från
olika håll har hävdats alt tillämpningen av hyressällningssysiemei

leder liU alllför omfattande ombyggnader, därför att underhåll och vissa

tekniska förbällringar inte anses höja bruksvärdet om de genomförs ulan

samband med ombyggnad. Jag tvivlar inle på all sådana bedömningar kan

ha gjorts i enskUda fall men vUl som en bakgrund för diskussionen beröra

några principiella aspekter på hyressättningen. Efter år 1968, när den

nuvarande hyreslagstiftningen infördes, har ett kollektivt förhandlingssy

stem etablerats på praktiskt taget hela hyresmarknaden. Det ankommer på

hyresmarknadens parter att avgöra normerna för hyressättningen. Om

parterna inte blir överens kan hyresnämnden göra en bruksvärdebedöm

ning, i normala fall med utgångspunkt i hyror som gmndas på förhandlings

överenskommelser. Parlerna på hyresmarknaden avgör alltså själva efter

vilka normer hyrorna skall beslämmas. Varje avsteg från denna ordning

skulle enligt min mening leda till en offentlig hyreskontroll. Alla erfarenhe

ter visar atl en offentlig hyreskontroll redan på relativt kort sikt leder lill
en

godtycklig och schablonartad hyresslmklur. 32

Eftersom
förhandlingssystemet dessulom under de senasle åren har utvecklats så att del
utgör basen för hyresgästernas inflytande över bo-stadsförvaltningen,
individueUt och koUektivt, skulle varje steg borl från den obundna
hyresförhandlingen hota en fortsatt utveckling av hyresgästinflytandet. Omvänl
kan inte samhäUet anpassa sina stödsystem till etl förväntat utfall i
hyresförhandlingarna. Stödet får avvägas så atl de direkta effekterna är
skäliga. Därigenom anges också handlingsutrymmet för parterna på
hyresmarknaden. De kan visserligen genom sin hyressätlnings-praxis påverka
förbättringsåtgärdernas inriktning men de kan då inte samtidigt överlåta
ansvaret för dessa beslut på samhället.

Prop.
1986/87:48

Sammanfallning

När
det gäUer de övergripande fömtsättningarna för bostadsförnyelsen menar jag
sammanfattningsvis all lillämpningen av nuvarande byggnadsstadga och villkoren
för lån och räntebidrag vid ombyggnad samt räntestöd vid underhåll, i
kombination med praxis vid hyressättningen, kan ha medverkat till atl delar av
ombyggnadsverksamhelen inte har genomförls lillräckligl varsamt. Såviit gäller
byggnadslagstiftningen bör problemen komma atl undanröjas genom PBL. En slrikl
lillämpning av fömtsättningarna för ombyggnadslån bör också motverka onödiga
ombyggnader. Parterna på hyresmarknaden bör ha ett eget intresse av alt
hyressättningen medger att kvaliteterna i den befintliga bebyggelsen
tUlvaratas.

3.7.2
Hyresgästinflytande vid ombyggnad

Mitt förslag:
Ombyggnadslån för hyreshus lämnas endasl om lånesökanden företer yttrande om
ombyggnaden från hyresgästorganisation. Organisationens bedömning av frågan om
husets kvaliteter las till vara i skälig omfattning får frångås endast om det
finns särskUda skäl.

Skälen för mitt förslag:
Enligl 2a § försia slycket bosiadssaneringslagen (1973:531), BSL, får
hyresnämnden förbjuda en fastighetsägare atl ulföra förbättringsarbete eller
liknande ålgärd, som inle kräver byggnadslov, om inle åtgärden behövs för att
lägsla godtagbara standard (LGS) skall uppnäs. Etl sådant förbud får meddelas
på ansökan av hyresgästorganisation, om del är uppenbart all ålgärden inte är
påkallad av boendehänsyn. Bestämmelsen utgör närmast ett medel alt hindra
förändringar av utpräglad lyxkaraktär som kan inverka på hyran.

Åtgärder som kräver
byggnadslov och som inle behövs för att LGS skall uppnås, får vidlas endast om
hyresgästorganisationen godkänner dem (utfärdar s.k. hyresgästintyg) eller om
hyresnämnden på ansökan av fastighetsägaren medger alt ålgärderna får vidtas.
Elt sådanl medgivande får ges endasl om särskilda skäl föreligger (2a § andra
stycket BSL). Bygg-

33

3
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 48

nadsnämnden får meddela
byggnadslov endasl om del finns godkännande Prop. 1986/87:48 av
hyresgästorganisationen eller hyresnämnden (56§ byggnadsstadgan).

Enligt
5§ hyresförhandlingslagen (1978: 304) har en hyresgästorganisation, som har
förhandlingsordning med hyresvärden, rätt att påkalla förhandling om
lägenheternas och husels skick. Det föreligger däremot inte enligt
hyresförhandlingslagen någon skyldighet för hyresvärden alt förhandla med
hyresgästorganisation innan förbättrings- eller underhållsarbeten företas.

Inom
ramen för gällande förhandlingsordningar har det träffats boinfly-tandeavtal
som gäller för ca 90 procent av alla lägenheter inom de allmännyttiga
bostadsföretagen. Boinflylandeavlalen innebär bl.a. all bostadsföretaget har
skyldighel all samråda med hyresgästorganisationens kontaktkommitté i frågor
som påverkar bostadsmiljön eller hyresgästernas boendeförhallanden i övrigl.
Del kan t.ex. gälla riktlinjer för fastighetsskötseln, planering och utförande
av underhåll eller standardförbättringar. Innan samråd ägt rum får ålgärden
inle vidlas och kontaktkommitléns uppfattning skall i princip gälla.

Det
har från olika håll, bl. a. från Hyresgästernas Riksförbund, framförts kritik
mot den nuvarande ordningen. Del görs bl.a. gällande alt BSL ger hyresgästerna
ell otillräckligt inflytande över åtgärder som inte kräver byggnadslov, men som
ofta höjer lägenheternas bruksvärde. Hyresgästernas Riksförbund har bl. a.
föreslagit all hyresgäslintyg skall vara villkor för ombyggnadslån.

BSL
m.fl. lagar som reglerar fastighetsförvaltnings- och inflytandefrågor övervägs
för närvarande inom bosladsdepartemenlel i elt samlal perspekliv, med syftet
att skapa mer enhetliga och överblickbara regler än vad som gäller för
närvarande. All direkl överföra nu gäUande beslämmelser och ordning för
hyresgästinflytande enligl BSL till bostadslånesystemet är därför olämpligt.

Kommunens
prövning av ett låneärende ulgår primärt från bedömningen av om de föreslagna
ålgärderna uppfyUer låneförfaltningens fömtsättningar för lån, dvs. i försia
hand om de medför en väsenllig förbättring av bostadshusets tekniska och
funktionella kvalitet eller av boendemiljön. Som fömtsättning för lån gäller
vidare bl. a. alt husels kvaliteter las lill vara i skälig omfallning och all
lägenheternas slandard efler ombyggnad inle överstiger normal slandard i
nyproducerade lägenheter. Om hyresgästerna skall tillförsäkras ell reelll
inflylande över ombyggnaden genom lånevillkor kan inte kommunernas bedömning
l.ex. av varsamhelskravet överordnas hyresgästernas.

Å
andra sidan bör inte hyresgästerna ha ett sådant inflytande i ombygg

nadsärendet atl del kan komma i konflikt med byggnadslagstiftningen och

låneförordningens krav. Fastighetsägarens beslutsrätt kan inte heller in

skränkas kraftigt utan molsvarande begränsning av hans ekonomiska an

svar. Däremoi kan hyresgästernas bedömning av hur varsamhelskravet

uppfylls i ombyggnadsärendel ges en avgörande betydelse för länsbostads

nämndens prövning av låneärendet i denna del, utan en långtgående änd

ring av den ansvarsfördelning som gäller i dag. Därigenom blir också

hyresgästerna informerade om åtgärderna i så god tid att de kan lillvarala 34

sin
räll enligl l.ex. BSL. Ett hyresgästinflytähde i ombyggnadsärendet med en sådan
utformning innebär atl kommunernas inflylande enligl vad som har anförts i
prop. 1985/86: IOO bil. 13 (s.41) får underordnas hyresgästernas.

Enligt
min mening bör lån för ombyggnad av hyreshus lämnas endast om lånesökanden har
getl hyresgästorganisationen möjligheter atl yllra sig angående
ombyggnadsålgärdernas art och omfallning. Organisalionens bedömning av frågan
om husels kvaliteter tas till vara i skälig omfattning bör få frångås av
länsbostadsnämnden endast om det finns särskilda skäl, t. ex. om
organisationens invändningar i dessa avseenden redan har prövats i ärende om
bygglov eller om ombyggnaden skulle bli fastighetsekonomiskt oförsvarbar.

Med
organisalion av hyresgäster bör avses organisalion som har avtal om förhandlingsordning
enligt hyresförhandlingslagen (1978:304) för det hus som berörs av ombyggnaden
eller, om förhandlingsordning inle gäller, hyresgästförening som är ansluten
lill en riksorganisafion och inom vars verksamhetsområde huset är beläget.

Det
nya vUlkoret bör träda i kraft den 1 juli 1987 och lillämpas på ansökningar som
ges in lill kommunen efter ikraftlrädandel.

Prop. 1986/87:48

3.7.3
Kvarboendegaranti

Mitt förslag:
Under en försöksperiod på 3 år lämnas etl särskUl bidrag (kvarboendegaranti)
till hyresgäster och bostadsrättshavare som bor kvar efter en ombyggnad som
genomförs med slöd av ombyggnadslån. Garantin bör del försia årel motsvara 60%
av den höjning av bosladskoslnaden som föranleds av ombyggnaden, till den del
höjningen översiiger 25 kr./m"*. Därefler minskas garantin årligen under
två år med en tredjedel av det urspmngliga beloppet.

Skälen för mitt förslag:
Även om ombyggnadsverksamheten i högre ulslräckning än lidigare kommer att
inriktas mot de mål som sedan år 1983 gäller för bostadsförbättringsprogrammet,
kommer ändå ombyggnader att behöva genomföras som leder till kostnadsökningar
för de boende. Bostadsbidragen täcker för närvarande endast i begränsad
utsträckning de koslnadsökningar som i prakliken blir akluella. Även med de
förbällringar i fråga om bostadsbidragen som jag behandlar i det följande
kommer en ombyggnad att kunna medföra genomgripande konsekvenser för berörda
hushåll. Deras levnadsmönster kan förändras helt, om de tvingas atl flytta
eller all avslå från annan konsumtion som tidigare har varil möjlig.

Enligl
min mening lalar erfarenhelerna från den första perioden av
bostadsförbättringsprogrammet för att samhällel måsle hjälpa fill att överbrygga
sådana svårigheter. Del är nödvändigt för att en långsiktigl moliverad förnyelseverksamhet
skall kunna genomföras utan avsevärda välfärdsförluster. Särskilda
kvarboendegarantier i form av etl tidsbestämt, icke inkomslpröval bidrag lill
en del av ökningen av bostadskostnaden

35

efter
en ombyggnad bör kunna lämnas lill dem som bor kvar efler en ombyggnad.
Kvarboendegarantins syfte bör vara att ge hushållen reella förulsältningar att
anpassa sin ekonomi lill den nya situationen. Garantin bör avlrappas under viss
lid.

I
fråga om hyresgäster bör kvarboendegarantin lämnas för dem som har
besittningsskydd i förhållande till fastigheisägaren eller som har
återflytt-ningsräll, om besittningsskyddet har brufils lill föQd av
ombyggnaden.

Bidragsunderlaget
bör bestämmas på grundval av den faktiska ökningen av bosladskoslnaden efler
ombyggnaden uttryckt i kr. per m multiplicerad med ytan på hushållets lägenhet
före ombyggnaden.

Det bör ankomma på
regeringen att besluta om de ytterligare föreskrifter som behövs om
bidragsgivningen. För sammanhangets skull vill jag dock beröra huvuddragen i del
tänkta förfarandet i fråga om bidragsärendena.

Av
administrativa skäl bör bidraget utbetalas årligen i efterskott lill
fastigheisägaren under föruisättning att han månadsvis har minskat hyran eller
avgiften för bidragsberättigande hushåll med en tolftedel av bidragsbeloppet.
Del bör vara en förutsättning för ombyggnadslån att fastighetsägaren söker
bidragel.

Ansökan
om bidrag görs i samband med ansökan om bosladslån för ombyggnad. I ansökningen
anges vilka hyresgäster som har återflyttnings-rätt eller vilka
bostadsrättshavare som själva bor i sina lägenheter och ytorna på deras
lägenheter före ombyggnaden. Den inlämnas ull förmedlingsorganel som vidimerar
uppgifterna. Länsbostadsnämnden fattar sedan principbeslut om bidrag.

Tolv
månader efter det all ombyggnaden har färdigställts ansöker fastighetsägaren
om utbetalning av bidrag. I ansökningen anges ökningen av bostadskostnaden
efter ombyggnaden, vilka bidragsberältigade hushåll som bor kvar och vilka som
har flyttal under perioden. Ansökningen inlämnas till förmedlingsorganet.
Ytterligare ansökningar om utbetalning av bidrag görs därefter var tolfte månad
under bidragstiden.

Bestämmelserna
om kvarboendegaranti bör träda i krafl den 1 januari 1987 och lillämpas på
ansökningar som ges in till kommunen efter ikraftträdandet.

Prop.
1986/87:48

3.7.4
Miljonprogrammets bostäder

Ombyggnadslån

Min bedömning:
Regeringen bör kunna medge undantag från 30-årsregeln för ombyggnad av
bostadsområden som uppfördes under miljonprogrammet.

Skälen för min bedömning: I
sin skrivelse om bostadsförbätlringsprogrammet har bostadsstyrelsen bl.a.
uppmärksammat behovet av åtgärder i de bostadsområden som byggdes under
perioden för miljonprogrammet åren 1965-1974. Även i detta avseende innebar
1983 års beslut avsevärda förbättringar, så lill vida alt ombyggnadslån gjordes
generellt lillgängliga

36

för åtgärder i områden med
sociala problem eller med många oulhyrda lägenheter. Även i andra områden än
dessa kan det krävas förnyelseåtgärder, inte minst på grund av olika brister
som har samband med det industriella byggandet. Jag avser då annat än sådanl
som kan klassificeras som byggfel eller byggskador. Förbältringsbehoven har sin
grund i bl.a. brisier i områdenas utformning eller att det användes dittills
oprövad teknik som visade sig inte hålla måttet på sikt och därför har medfört
förlida ombyggnadsbehov. Enligt min mening stimulerade statsmakterna det
induslrialiserade byggandet i sådan ulslräckning alt det är skäligt all
samhällel nu tar ett finansiellt ansvar för att förbättra områden med uppenbara
brisier innan några oåterkalleliga kapitalförluster har uppkommit. Ett hinder
för att lämna ombyggnadslån lill sådana områden som i och för sig uppfyller de
allmänna förutsättningama för lån, är regeln att ombyggnadslån inle lämnas
till hus som är 30 år eller yngre, om inte uttryckligt undantag har gjorts
eller regeringen har medgell undanlag i enskUda fall.

Enligt
min mening bör regeringen framdeles ulnylQa sin räll att medge undanlag från
30-årsregeln på ell sådanl säll all lån kan lämnas för angelägna ombyggnader
av bosläder som har uppförts under miljonprogrammel. Åtgärderna måste
självfallet vara av den karaklären all de i övrigt uppfyller förulsältningarna
för län.

Prop. 1986/87:48

TiUäggslån

Mitt förslag:
Tillämpningsområdet för lilläggslån bör vidgas lill all avse även
ombyggnadsåtgärder i hyres- och bosladsrättshus som är 30 år eller yngre.
TiUäggslånet kompletterar ombyggnadslånet.

Skälen för mitt förslag: I
anslutning lill bostadsförbättringsprogrammet beslutade riksdagen år 1983 om
ränte- och amorteringsfria tilläggslån för ålgärder mol byggfel och byggskador.
Långivningen begränsas av ramar. Jag har anfört atl regeringen framdeles bör
ulnylQa sin möjlighet all medge all ombyggnadslån får lämnas lill hus som är 30
år eller yngre för all möjliggöra angelägna ombyggnader av bosläder som har
uppförts under miljonprogrammel. Vissa av dessa förbällringsåtgärder kommer på
kort sikl inte all kunna förränlas i sin helhel. Jag förordar därför att ombyggnadslån
i dessa fall skall kunna kompletteras med tilläggslån. En ram för lilläggslån
för detta ändamål bör fastställas fill 50 milj.kr under det första halvåret
1987 och 100 milj.kr. under budgeiårei 1987/88.

De nya bestämmelserna om
tUläggslån bör träda i kraft den 1 januari 1987 och tiUämpas på ansökningar som
ges in till kommunen efler ikraftträdandet.

Jag vill i sammanhanget
någol beröra tillämpningsområdet för tiUäggs-lånen. Sådana lån lämnas för
ålgärder i syfle alt avhjälpa bl.a. mer omfattande fuktskador. Motsvarande
fillämpningsområde gäller också för ränleslöd lill reparationsåtgärder enligt
förordningen (1983:974) om stafiigt ränleslöd vid förbättring av bosladshus.

37

Under perioden 1977-1983
användes sådanl flytspackel som bl.a. kan avge besvärande lukter.
Undersökningar har gett vid handen att fukt är en utlösande faktor för
uppkomsten av ölägenheterna. Därför kan enligt min mening ränleslöd och
tilläggslån komma i fråga också för åtgärder mot olägenheter som förorsakats av
flytspackel, om övriga villkor för stöd är uppfyllda.

Prop.
1986/87:48

3.7.5
Tillgänglighetsfrågor

Hissinsiallaiion
som vUlkor för ombyggnadslån

Mitt
förslag: Som villkor för ombyggnadslån skall gälla alt hiss installeras i alla
trapphus med minsl tre våningsplan, om inte kommunen genom bestämmelser i
detaljplan eller områdesbestämmelser har funnil att bebyggelsen ändå får
långsikfigt godlagbara egenskaper. Villkoret skall inle heller gälla, om
byggnadsnämnden i annat fall med slöd av PBL har lämnal dispens från
hisskravet.

Skälen
för mitt förslag: Förslaget lill PBL lorde, om förslagel godtas, träda i krafl
den Ijuli 1987. Om riksdagen beslular i enlighet med förslaget, kommer del i
princip alt ställas samma krav på tUlgänglighet för bosladshus som skall
byggas om, som vid nybyggnad. Dock skall undanlag från krav på fillgänglighet
kunna medges i etl enskih bygglovsärende om kommunen genom bestämmelser i
detaljplan eller genom områdesbestämmelser har funnit att bebyggelsen inom
området ändå får långsiktigl godtagbara egenskaper. Byggnadsnämnden kan vidare
lämna dispens från hisskravel i enskilda fall om det är nödvändigt med hänsyn
tiU tekniska, kulturhistoriska eller ekonomiska fömtsättningar.

Jag
anser all reglerna för ombyggnadslån bör knyta an tiU dessa bestämmelser. Som
viUkor för ombyggnadslån bör därför gäUa att flerbostadshus med minsl tre
våningsplan förses med hiss eller annan lyftanordning, om inte kravel kan
efterges på grund av nämnda beslut av kommunen eUer byggnadsnämnden.

Det
nya låneviUkoret bör träda i kraft den Ijanuari 1988 och tUlämpas på
ansökningar som ges in till kommunen efter ikraftträdandet.

Amoneringslid
vid ombyggnad utan hissinslaUation

Min bedömning:
Amorteringstiden för ombyggnadslån till hus med minst tre våningsplan bestäms
till högst 20 år, om huset efter ombyggnaden saknar hiss och ombyggnaden inte
avser en kulturhistoriskt värdefull byggnad.

Skälen för min bedömning:
ömbyggnadslån skall bl.a. med hänsyn tiU den tid ombyggnadsåtgärderna kan
nyttiggöras amorteras på högst 30 år. Förslagel lill PBL ger nya fömtsättningar
för all förbällra tillgängligheten i

38

bostadsbeståndet. I della
perspektiv blir detmälurligl alt ifrågasätta om ombyggnadsåtgärder i hus med
resp. utan hiss efter ombyggnaden får samma varaktighet. Delta förhållande
skall beaktas redan inom ramen för gällande bestämmelser om amorteringstid. För
alt invesleringsförutsält-ningarna inle skall behöva bli föremål för
avvägningar i varje enskilt fall förordar jag dock att amorteringstiden
generellt bestäms till högst 20 år, om husel efter ombyggnaden saknar hiss.
Amorteringstiden skall dock fortfarande kunna vara 30 år om avsteget från
kravet på hiss vid bygglovsprövningen har grundats på kulturhistoriska skäl.

Den
nya bestämmelsen bör träda i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas på
ansökningar som ges in till kommunen efler ikraftträdandet.

Prop. 1986/87:48

Statsbidrag
för hissinsiaUationer i bostadshus m.m.

Mitt förslag:
Statsbidragen för hissinstallationer i bosladshus m.m. behålls även efler
ulgången av år 1986. Reglerna för bidrag bör vara oförändrade med del
undanlaget alt bidrag skall kunna lämnas till hissinstallation även i
fyravåningshus, om den lagenhetsyla som hissen skall beQäna är liten.
Ansökningsförfarandei ändras så att berörda husägare får rält att överklaga lånemyndigheternas
beslut. Bostadsstyrelsen skall kunna delegera befogenheten atl pröva bidragsärenden
lill länsbosladsnämnden.

Skälen för mitt förslag:
Riksdagen beslutade i anslutning till bostadsförbällringsprogrammel om
statsbidrag till tillgänglighetsskapande åtgärder. Bidragel är begränsai lill
åren 1984-1986. Bidrag lämnas i första hand till inslallalioner av hissar och
andra lyflanordningar och i andra hand lill andra tillgänglighetsskapande
ålgärder i eller i omedelbar anslulning lill irevåningshus. Till bosladshus med
fler än tre våningar lämnas slöd endast om det finns särskilda skäl. En
föruisättning för bidragel är alt kommunen bidrar till minsl 20 procent av den
kostnad för åtgärderna som kommunen godkänner. Statsbidrag lämnas fill högsl 30
procent av samma koslnad. Bidrag lämnas till kommunen efter beslut av
bostadsstyrelsen, i princip inom en ram av 100 milj. kr. per år. Outnyttjade
delar av ramen har årligen överförts tiU följande år. Bostadsstyrelsen beräknar
att sammanlagt ca 200 milj. kr. kommer att vara outnyttjade vid ulgången av år
1986.

Bostadsstyrdsen
betonar i sin skrivelse om bostadsförbättringsprogrammet viklen av att ett
statligt stöd även fortsätiningsvis lämnas till fillgäng-lighetsskapande
åtgärder. Styrelsen menar dock all systemet behöver nyanseras och föreslår
därför bl.a. att bidraget görs beroende av den yta hissen kommer alt beQäna i
slället för av våningsantalel.

För egen del vill jag
anföra följande. Det finns fortfarande stora brister i fråga om tiUgängligheten
i bostadsbeståndet. Outnyttjade delar av beslutade ramar bör därför överföras
fiU en fortsatt bidragsgivning även efler år 1986.

Från
flera håll har ifrågasatts om inte även fyravåningshusen borde

39

komma
i fråga för bidrag. Redan enligl nuvarande beslämmelser kan bidrag lämnas lill
hissinstallation i hus som är högre än tre våningar om det finns särskilda
skäl. Enligt min mening bör dock tillämpningsområdet preciseras så att bidrag
regelmässigt lämnas om den yta hissen beQänar är liten. Som riktmärke kan anges
alt bidrag bör lämnas om ytan inte uppgär till ca 800 m" primär bruksarea,
inkl. bottenvåningen och trapphuset.

Bostadsstyrdsen
har föreslagil atl besluten om bidrag skall delegeras till
länsbostadsnämnderna. En förutsättning för förslaget är all bidragsgivningen
enligl styrelsens förslag föriängs t. o. m. år 1993. Med hänsyn lill att jag
har föreslagil all bidragsgivningen skall fortsätta så länge det finns
outnylQade medel, ärjag inte beredd att förorda en generell delegering av
beslutsrätten. För atl möjliggöra delegering i speciella fall föreslår jag dock
all frågor om hissbidrag fr.o.m. den 1 januari 1987 skall prövas av bostadsstyrdsen
eller, efler styrelsens delegation, av länsbostadsnämnd.

För
närvarande har endasl kommunen rält alt överklaga bostadsstyrelsens beslut om
bidrag, eftersom endast kommunen kan vara sökande i bidragsärendel. Det är
enligl min mening inle tillfredsställande. Husägaren, vars ekonomiska
intressen i hög grad berörs av bidragsbeslutet, bör också ha en sådan rätt.
Ansökan om bidrag bör därför göras gemensaml av kommunen och husägaren.
Härigenom ges också husägaren rält atl överklaga ett beslul som har gåll honom
emot.

De
nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas på
ansökningar som ges in till kommunen efler ikraftlrädandet.

Prop.
1986/87:48

3.7.6
Stöd till energisparåtgärder

Ombyggnadslån
för energisparåtgärder i egnahem

Min bedömning:
Energisparåtgärder bör inräknas i låneunderlagel vid ombyggnad av egnahem.

Skälen för min bedömning:
1 samband med att bostadsförbätlringsprogrammet fastställdes år 1983
överfördes energilångivningen från staten till den oprioriierade
kreditmarknaden. Som en konsekvens av detla har regeringen beslutat att
ombyggnadslån inte lämnas till energisparåtgärder vid ombyggnad av egnahem.
Bostadsstyrelsen har framhållit både i sin anslagsframställning för budgetåret
1986/87 och i sin skrivelse om bosladsförbätlringsprogrammet atl
bestämmelserna återigen bör ändras. Effeklerna av nuvarande ordning har ibland
varil svårförståeliga för den enskilde lånesökanden, t.ex. när
isoleringskoslnaden har exkluderats från låneunderiaget vid en omfattande
ombyggnad. Vidare har gränsdragningsproblemen varit betydande för
lånemyndigheterna. Jag delar bostadsslyrelsens uppfattning att
energisparåtgärder återigen bör få inräknas i låneunderlagel vid ombyggnad av
egnahem. Därmed bör också räntebidrag lämnas. Åtgärderna bör dock inte kunna
belånas utan samband med en sedvanlig ombyggnad. De allmänna förutsättningarna
för ombyggnadslån skall alltså vara uppfyllda, och vid prövningen av den frågan
skall energisparåtgärderna inte beaktas.

40

Den nya bestämmelsen bör
träda i kraft den 1 januari 1987 och fillämpas på ansökningar som ges in lill
kommunen efter ikraftträdandet.

Prop.
1986/87:48

Riktade
energibidrag

Min bedömning:
Riktade energibidrag bör inle lämnas under budgelåren 1987/88 och 1988/89.

Skälen
för min bedömning: Investeringarna för energisparåigärder har ökat något i
flerbostadshusen inom ramen för bosladsförbätlringsprogrammet.
Energianvändningen i bosläder har samtidigt minskat.

Enligt min mening kommer
bostadsförbättringsprogrammet även framdeles atl utgöra elt vikligl instmment
för att främja en god energihushållning i det äldre bostadsbeståndet. En
fortsatt minskning av energianvändningen i bebyggelsen är också nödvändig om
den strategi för kärnkraftens avveckling som riksdagen beslutat (prop.
1984/85:120, NU 30, rskr 362) skall kunna fullföljas. Det stöd till
energihushållning som lämnas inom ramen för bostadsförbättringsprogrammet med
den ändring jag nyss har förordat, bedömer jag dock för närvarande vara
tillräckligt för alt energihushållningsåtgärder i samband med
bostadsbeståndets förnyelse skall komma till slånd i önskad omfallning.

Energirådel
har efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl fåll i uppdrag att göra en
grundläggande ulvärdering av olyckans konsekvenser för säkerheten i Sverige,
m. m. Med delta som gmnd avser regeringen all i samråd med övriga
riksdagspartier ta ställning till om del behövs förändringar i den sirategi för
kärnkraftens avveckling som riksdagen beslutat om. Behovel av yllerligare
ålgärder för atl främja en god energihushållning bl. a. i bostadsbeståndet
kommer atl övervägas i detta sammanhang.

Energisparbidrag
skall normall lämnas endasl för åtgärder i hyres- och bostadsrättshus.
Regeringen har bemyndigande (prop. 1983/84:40 bil. 9, BoU 11, rskr 63) att
besluta om för vilka åtgärder och med vilka belopp som bidrag lämnas.

I
innevarande års budgetproposition redovisade jag att jag, mol bakgrund av det
goda sysselsättningsläget inom byggsektorn samt tendensen till överhettning
inom bl.a, VVS- och elområdena, hade för avsikl alt föreslå regeringen alt
bidrag tiU energisparåigärder inom dessa områden inle skulle lämnas under
budgetåret 1986/87.1 enlighel med delta beslutade regeringen under våren 1986
att del riktade bidraget under budgelåret 1986/87 skall lämnas enbart lill
isoleringsåtgärder med i genomsnitl 10% av den godkända kostnaden.

Den
goda sysselsättningssituationen inom byggsektorn kan bedömas beslå. Tillgången
på krediter för energisparåigärder är tillfredsställande. Enligt min mening
behöver därför inte riktade energibidrag lämnas under de två närmaste
budgelåren.

Min
ståndpunkt i fräga om riktade energibidrag för budgetåren 1987/88 och 1988/89
medför inga förändringar av kravel på samordning av energiin-

41

vesteringar och andra
bosladsförbättringsålgärder. Jag vill i sammanhanget understryka den viktiga
roll som kommunerna har när det gäller tillämpningen av detta samordningskrav.

Prop. 1986/87:48

3.7.7
Kommunernas arbete med bostadsförbättring

Min bedömning:
Kommunerna kommer alt ha tillräckliga medel för att styra bostadsförbättringen
om PBL träder i kraft.

Skälen
för min bedömning: Kommunerna har ansvar för all alla som bor och vistas i
kommunen har en ändamålsenlig bostad. Enligl bosladsförsörj-ningslagen skall en
kommun fortlöpande bedriva bostadsförsöijningspla-nering i syfte alt främja all
alla i kommunen får en egen boslad av god kvalilel saml alt ändamålsenliga ålgärder
förbereds och genomförs för bostadsförsöQningen inom kommunen. Kommunerna skall
i sin planering utgå ifrän del lotala behovet av bostäder för olika gmpper av
hushåll — familjer och ensamboende, flyklingar, studerande och andra ungdomar,
pensionärer samt handikappade och personer som kan flytta ut från institutioner.
Detta innebär att kommunerna på den lokala nivån har ett helhetsansvar för
bostadsförsörjningen.

Kommunerna
har under senare år i aUl högre grad inriktat sina insalser för bostadsförsörjningen
på bostadsförbättring. Av den särskUda redovisningen av
bostadsförsöQningsplaneringen framgår alt bostadsförbättrings-verksamheten i
stor utsträckning nu finns med i bostadsförsöQningspro-grammen. Eftersom
bostadsbeståndet och behovet av bosläder varierar starkt mellan olika kommuner,
är det självklart att bostadsförbättringen får olika slort utrymme i de
kommunala bostadsförsörjningsprogrammen. Av svaren på bostadsslyrelsens enkät
om kommunernas bostadsförsörjnings-planering framgår dock all en områdesplanering
finns eller håller på att byggas upp för slörre delen av
flerbosladshusbeståndet. En sådan planering har visat sig vara en gmndläggande
förutsättning för ett framgångsrikt genomförande av förnyelsealgärder, inte
minst för alt förbällra tillgängligheten.

Förnyelseverksamheten
i bostadsområdena har hittills i huvudsak varil inriktad på fysiska och
tekniska åtgärder, t.ex. lägenhelsombyggnader, energisparåigärder och ålgärder
för att förbättra tillgängligheten och uiemiljön. Förbättringsinsalserna har
främst genomförts i hyreshusbeslåndel, medan bostadsrättshus och småhus ännu
inte berörts i nämnvärd omfattning. De sociala aspeklerna har kommii i andra
hand.

Stora
förnyelsebehov kvarstår. I många kommuner finns behov av särskilda insatser i vissa
av de områden som byggdes under 1960- och i början av 1970-talen. Del finns
också eftersatta underhåUsbehov i bosladsrättshus och i vissa småhusområden.

Enligt
min mening måsle förnyelsen av bostadsområdena i framfiden få en mer social
inriktning. Förbättringsinsalserna bör i slörre utsträckning styras utifrån de
behov som finns och av de bostadspolitiska mål som

42

kommunen har ställt upp.
Särskilda åtgärder kan behövas för att sfimulera Prop. 1986/87:48

till förbättringar i
bostadsrättsföreningar och småhusområden. Samlidigt

är det viktigt att
understryka att kommunerna måste få möjligheter alt

utveckla det
planeringsarbete som har påböQats utan att förutsättningarna

ändras påtagligt. Ofta
återkommande ändringar försvårar planeringen för

kommuner och
fastighetsägare och medför risk för att man i avvakian på

nya förändringar inte
genomför önskvärda ålgärder.

Förnyelsen
av bosladsbeståndet kan inle begränsas till åtgärder i själva bostaden och den
allra närmaste omgivningen utan måste omfatta hela områdel. En god boendemiljö
innebär också lillgång till en god boendeservice. Den innefattar både
samhällsservice och kommersiell service. I detla sammanhang är inle minsl
lillgång till väl utbyggda allmänna kommunikationer viklig. Del är också av
slor betydelse all ge föreningslivet goda förutsättningar och stimulera till
kulturella insatser av olika slag.

Kunskapen
om olika gmppers behov och de sociala förhållandena i bostadsområdena finns
lokalt hos de boende och i kommunen. Likaså har kommunerna överlag en god
överblick över bostadsbeståndets tekniska slandard. Del är därför nalurligl att
kommunerna i sin bostadsförsörjningsplanering tar ställning lill i vilken
omfattning och takt som bostäderna behöver förbättras. Kommunerna kan också
lillsammans med de regionala myndigheterna göra de nödvändiga avvägningarna så
att inte obalans uppstår inom byggarbetsmarknaden. I kommunerna samordnas
bostadsförsörjningsplaneringen med annan planering och andra kommunala verksamheter.
En samverkan med den sociala sektorn och med landslingen är nu särskilt
angelägen, med syftet att underiätta för äldre att bo kvar i den egna
lägenheten och möjliggöra en successiv utflyttning från olika institutioner.

Inle
minst med tanke på att många äldre bor i de områden som behöver förbättras är
det nödvändigl atl planering och genomförande lar stor hänsyn lill dem som nu
bor i områdena. Kvarboende eller kort evakueringstid bör vara en viklig
utgångspunkt för förbättringen. I vissa faU finns det, åtminslone på kort sikt,
skäl atl inte slå ihop smålägenheter. Akuta behov av sådana lägenheler finns
för l.ex. ungdomar och ensamstående flyktingar. Om lägenhelssammanslagningar i
stället genomförs successivt och under en längre tidsperiod kan såväl de
långsikliga som de kortsiktiga bostadsbehoven tillgodoses.

Genom
det s.k. markvillkoret för bostadslån har kommunema ett väsentligt styrmedel
för bostadsförbättringsverksamheten. Markvillkoret är i princip utformat som en
kommunal vetorätt när det gäller bostadslån till bostadsprojekt pä mark som
inle har tillhandahållits av kommunen. För att lån skall kunna lämnas i sådana
fall krävs kommunens medgivande.

Avsikten
med villkoret är atl kommunen skall få etl reelll inflytande över
genomförandeprocessen och därigenom kunna styra bostadsförsörjningen så att
sociala, miljömässiga och andra mål som kommunen ställer upp kan nås. Genom det
sätl på vilkel villkoret är utformat kan kommunen ställa krav på projektet.

Markvillkorei har i
praklisk lillämpning medförl olika typer av bered

ningsförfaranden i fråga om låneärenden som kräver kommunalt medgi

vande. Etl exempel är s. k. saneringssammanträden med parlerna, där man 43

gär igenom ärendena från
främst teknisk synpunkt. Ell annal är all man Prop. 1986/87:48 har en
särskild ombyggnadsgrupp som diskulerar låneärendena med sökandena.
Markvillkorets styrmöjligheter utnytQas dock allmänt selt i mycket begränsad
omfallning.

Enligt
min mening tyder gjorda erfarenheter på att kommunerna är på god väg att
utveckla de planeringsinstrument som behövs för att bostadsförbältringsprogrammels
inlenlioner skall kunna genomföras. De styrmöjligheter som bl.a. markvillkoret
ger, är tills vidare fullt tillräckliga för alt påverka genomförandet i
enskilda fall. Den kontinuitet som behövs i en långsiktig planeringsprocess
främjas bäsl om kommunerna själva ulvecklar de siyrmedel som redan finns.

1
delta sammanhang vill jag nämna all kommunstyrelsen i Stockholms stad i en
skrivelse till regeringen den 10 seplember 1986 har hemställt om en ändring av
gällande beslämmelser så alt staden själv får möjlighet att avgöra om
avvikelser kan göras från lånekraven på fullvärdig boslad. Innebörden av
framställningen är atl kommunens medgivande om avvikelse skall medföra att lån
kan lämnas även för ålgärder i lägenheler som efler ombyggnaden inle uppfyller
kravet på alt vara fullvärdiga bosläder. Motivet för framställningen anges
vara atl det finns ett behov av centralt belägna smålägenheter, bl.a. för
ungdomar som håller på atl etablera sig på bostadsmarknaden.

Gällande
bestämmelserna medger all mindre avsteg får göras från kravel på fullvärdig
bostad vid ombyggnad, om del finns särskilda skäl. Närmare föreskrifter om
förulsältningarna för sådana avsleg meddelas av bostads-styrelsen. Enligl vad
jag har erfarit har slyrelsen nyligen ändral sina föreskrifier så att avsteg
från kravel på fullvärdig bostad kan göras under vissa förutsättningar, om
dessa lägenheler utgör en mindre andel i ett hus som i övrigt består av
fullvärdiga lägenheter.

Jag
anser för egen del att en föreskrift med denna innebörd bör ge goda möjligheter
för kommunen att tillgodose aktuella bostadsbehov utan att behöva ge avkall på
en långsiktig sirävan att tillföra bostäder fullgoda kvaliteter.

Från Stockholms stad
(kommunfullmäktige) har inkommii ytterligare en

skrivelse, dalerad den 12 maj 1986, med anknytning lUl de frågor somjag

just har behandlat. Skrivelsen innehåller en hemställan om ändring av

statsbidragsbestämmelserna för servicehus och ålderdomshem, syftande

till att göra reglerna enhetliga. Med anledning av denna hemställan villjag

framhålla att det inom bosladsfinansieringssyslemets ram inte görs någon

skillnad mellan servicehus och ålderdomshem. Avgörande för om boslads

lån skall lämnas lill elt kalegorihus för l.ex. äldre människor är den

bostadsstandard som de enskilda hyresgästerna erbjuds, I detta avseende

gäller de beslämmelser om fullvärdig boslad som regeringen och bostads-

styrelsen har utfärdai med slöd av riksdagens beslul (prop. 1984/85:142,

BoU 24, rskr 347). Enligl min bedömning ger dessa regler en tiUräcklig

frihet för kommunerna atl verkställa sina bostadspolitiska ambitioner vad

gäller äldre människor bl.a. genom en successiv modernisering av äldre

servicehus och ålderdomshem. Jag är därför inle beredd all förorda några

ändringar i gällande regelsyslem. 44

Jag
vill i sammanhangei erinra om atl bostadsutskottet fann det moti- Prop.
1986/87:48 verat att regeringen i lämpligl sammanhang för riksdagen redovisar
utfallet av den i propositionen och utskollsbetänkandet föreslagna inriktningen
av bosladslångivningen m.m. En sådan redovisning borde enligl utskottets mening
lämnas när de nya reglerna varil i kraft några år. För egen del anser jag det
naluriigt all en sådan redovisning lämnas inom ramen för den samlade
redovisning som skall göras av de kommunala planerna för alt förbättra
bostadsförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka och som jag
nämnde om i mitt anförande tUl den nyssnämnda proposifionen (s. 22).

4 Bostadskommitténs förslag

4.1 Inledning

Bosladskommiitén
har genom sina betänkanden och de utredningsrapporter som har beställts av
kommittén, tillfört den svenska bostadsdebatten belydande kunskaper. Kommiitén
har således ingående kunnat beskriva välfärdsutvecklingen inom bostadssektorn.
Kunskapema om bostadssegregationens utveckling, orsaker och effekter har
därigenom fördjupals. Välfärdsulveckling och segregation inom bostadssektorn
har ett självklart samband med fördelningen av samhällets bostadsstöd och
samhällets möjligheter i övrigt att styra boendevälfärdens fördelning. Dessa
frågor har belysts ingående. Priseffekter av olika samhällsåtgärder har
undersökts.

Byggandets
förutsättningar har redovisals även i ell regionall perspekliv och med delvis
nya meloder. Sysselsättningsaspekter på byggandet har behandlats.

Bosladskommiitén
vill med sina förslag bl.a. begränsa de generella subventionerna till
hyresrätt, bosladsräll och egnahem. Samfidigl begränsas de stora och ökande
skillnaderna i kapitalutgifter mellan bosläder av olika ålder. De
värdeslegringsvinsler som inflalionen kan leda till molverkas.

Kommiitén
har beräknat att hela den standardökning som blir möjlig genom lillskottet av
nya bostäder om minst fyra mm och kök kommer all tas i anspråk av de barnlösa
hushållen, såvida inte särskilda ålgärder vidtas.

En
rad åtgärder föreslås därför för alt ge framför allt bamfamiljerna större
möjligheter att skaffa rymliga bostäder. Bl.a. bör bostadsbidragen höjas och
göras direkt beroende av bostadskostnaden. Förslag lämnas om ett behovsprövat
stöd till barnfamiljer för köp av äldre egnahem.

Den
sociala segregationen bör enligl kommittén motverkas genom ökad

valfrihet på bostadsmarknaden för dem som nu har de sämsla valmöjlighe

terna. För atl ge slörre möjligheter bl.a. för hushåll som av sociala och

ekonomiska skäl har svårl att skaffa bostad annat än i mindre attraktiva

områden bör bl.a. den kommunala bostadsförmedlingen göras mer effek

liv. Förslag lämnas om ett räntestöd till allmännyttiga bostadsföretag för

köp av äldre hus. 45

Jag
delar de principiella utgångspunkterna för bostadskommitténs hu- Prop.
1986/87:48 vudförslag. Syftena i fråga om finansieringssystemet skall
emellertid tillgodoses i ett samhällsekonomiskt perspektiv som är väsentligt
annorlunda än det som var aktuellt under huvuddelen av den tid under vilken
kommiitén arbetade. Jag kommer i det följande all behandla kommitténs förslag
om räntelån, bostadsbidrag, stöd till barnfamiljer för köp av äldre egnahem
samt stöd till allmännyttiga bostadsföretag. Som jag redan har redovisat kommer
kommitténs förslag om bostadsförmedling m.m. att behandlas i annat sammanhang.
Kommitténs förslag om bostadsbidrag tiU hushåll ulan barn kommer all las upp i
överväganden om del samlade stödel lill sådana hushåU.

4.2 Räntelån

Bosiadskommitléns
förslag och remissinstanserna

Bosladskommiitén
har föreslagit ett nytt system för bostadsfinansiering. De centrala kraven på
finansieringssystemet som kommiitén utgått från är all likvärdiga bostäder skaU
ha lika kostnader oavsett ålder, upplåtelseform eller ägarkalegori, all
bostadskostnaderna skall vara rimliga samt alt subventionerna skall begränsas.

Kommittén
konslalerar alt kapitalutgtflerna för produklionslånen, trots omfattande
subventioner, är högre för nyare och nyligen ombyggda bosläder i förhållande
till molsvarande utgifter i äldre hus samt atl skillnaderna lenderar atl öka.
Det föreslagna systemel innebär atl subventionerna minskar ulan att
kapitalutgifterna ökar förrän bostäderna blivit äldre. Samfidigl uppfylls
bättre än nu de bostadspolitiska kraven på lika kapitalutgifter för likvärdiga
bostäder av olika ålder och för olika upplåtelseformer saml på alt
inflalionsvinster skaU molverkas. Kommiitén anser sålunda alt del föreslagna
systemet är bättre än det nuvarande.

För
att de generella subvenfionerna skall bli lägre, samtidigt som
kosl-nadsskiUnader och inflafionsvinster motverkas, anser kommiitén att det är
av grundläggande betydelse all inflalionen kan minskas och räntenivån sänkas.
Den allmänna ekonomiska poliliken har aUlså stor betydelse för bostadssektorn.

Bosiadskommitléns
förslag innebär alt räniebidragen delvis skaU ersättas med räntelån. I molsals
till vad som gällde för tidigare paritetslån och ränielån beaktas
skatteeffekter inom systemet. För hyres- och bostadsrättshus förutsätts
således ett skaltekompenserande räntebidrag.

Elt
90-tal remissinstanser avstyrker bostadskommitténs förslag om införande av etl
räntelånesystem, bl.a. RRV, bostadsstyrelsen, riksbanksfullmäktige, allmänna
pensionsfonden, Sladshypolekskassan, Svenska bankföreningen, Näringslivets
byggnadsdelegation, Hyresgästernas Riksförbund, HSB, SABO samt ett 50-tal
kommuner. LO avstyrker och förordar reallån.

Etl
25-lal remissinslanser är tveksamma till förslaget, bl.a. statskon- 46

loret,
SCB, riksskatteverket, konjunkiurinstitiiieti konsumentverket, sta- Prop.
1986/87:48 tens institut för byggnadsforskning, länsstyrelsen i Stockholms län,
TCO och ett 15-lal kommuner.

Ett
fåtal är positiva till ränielån eller tillslyrker förslaget, bl.a. socialstyrelsen,
länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Östergötlands län, SACO/SR och, såvitt
gäller nyproduktionen, Sveriges villaägareförbund.

Ytterligare
utredning föreslås av bl.a. RRV, kammarrälten i Stockholm, statens råd för
byggnadsforskning, riksgäldsfullmäktige, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
föreningsbankers förbund. Statens bostadsfinansieringsaktiebolag och SABO.

Räntdånens
egenskaper

Syftet
med ett räntelån är att i en ekonomi med inflation omfördela kapitalutgifter i
tiden. Lån lill höga kapitalkostnader i nya hus kan återbetalas utan särskilda
problem, om den nominella ökningen av inkomster och fastighetspriser på längre
sikt i vart fall inle är lägre än den ökning av kapitalutgifter och skulder som
orsakas av ränldånen.

Som
exempel på hur ell räntelån av den typ som bosladskommiitén har föreslagit
fungerar under olika antaganden i fråga om inflation och räntor redovisas i del
följande låneskulden i fem resp. tio år gamla hus uttryckt i procent av
nyproduktionspriset resp. år. Vidare redovisas i tablån olika mått på
räntelånens utveckling. Beräkningen avser hyres- och bosladsrättshus och
bygger på följande fömtsättningar. Produktionspriserna antas utvecklas som
priserna i allmänhel. Ränlebidrag lämnas lill 45% av ränian. Kapitalutgiften är
2,6% av produktionspriset det första årel. Den minskar sedan realt med en
procenl åriigen bl. a. för all ge uirymme för underhåll.

Inflation

Ränta

Låneskuld i %

av
nypro-

Nya

räntelån

Räntelåneskuld

Räntelåne-

dukfionspriset :

i hus
av

ökar nominellt

ökar
nomineUt

skulden

följande ålder

fill år

fill
år

beUld
år

5är

10 år

-t-
10%

14%

79

61

10

22

33

-1-10%

10%

71

48

1

12

20

+
6%

10%

86

73

9

18

42

+
6%

6%

77

57

1

7

13

+
2%

6%

94

89

14

65

99

Av
tablån framgår bl.a. atl fasfighetsägarna själva genom räntelån mycket väl kan
bära en del av den omfördelning av kapitalutgifter som i dag uteslutande sker
genom ränlebidrag, under fömlsätlning att den nominella ränian är hög och/eller
att den reala räntan är låg. Sådana fömtsättningar har också gälll i den
svenska ekonomin under en följd av år, bl.a. under praktiskt tagel hela den fid
bosladskommiitén har arbelal.

De
förutsättningar som för närvarande gäller inom regeringskansliel för

långtidsbudgelberäkningar innebär all räntorna sjunker och all inflalionen

blir låg. För bostadssektorn, som för år 1986 har 10-åriga räntebindningsli-

der för priorilerade lån, innebär dessa anlaganden övergångsvis höga reala 47

räntor under lång tid. Som
även bostadskommittén påpekar, fungerar i Prop. 1986/87:48 detla perspektiv
inte ett räntelånesystem utan särskilda subventioner för atl begränsa
låneskuldens tillväxt.

Varje
system som innebär atl en del av kapitalutgiften omfördelas i tiden, bygger på
en avvägning av vad husen och hushållen kan bära nu och i framtiden. Sådana
avvägningar måste utgå från någon form av medeltal. För den enskilde har detta
förhållande mindre betydelse så länge siaten genom bidrag svarar för hela
omfördelningen. Om delar av omfördelningen i stället sker genom räntelån, bUr
situalionen annorlunda. Om fastighetspriser i enskilda fall eller på olika
orter utvecklas sämre än genomsnittet påverkas också utrymmet för omfördelning
av kapitalkostnader i motsvarande mån. Hus med en lägre värdeutveckling än
genomsnitiel kan därvid komma i elt läge där de inte längre kan bära de
räntelån som förutsätts generelll. Ett långsiktigt verkande räntelånesystem
måsle, som bl.a. bosladssiyrelsen har påpekat, innehålla skyddsregler för
sådana situationer, även om de samhällsekonomiska fömtsättningarna är sådana
att elt räntelånesystem allmänt sell skulle kunna fungera.

Sammanfattande
synpunkter

Bosladsinvesleringar
är extremt långsiktiga. De förräntas realt i första hand genom sin
värdeutveckling. Nya bostäder klarar därför inte avkastningskrav som förutsälter
en real förränlning på lånat kapital. Äldre bostäder kan däremoi klara mycket
höga nominella avkastningskrav om de avser ursprunglig nomineU låneskuld. Detta
medför atl kapitalutgifter för bostäder praktiskt tagel alltid behöver uQämnas
över liden.

Ett
räntelånesystem är elt av flera medel att uppnå en sådan uQämning. Tidigare har
visats all räntelån kan uQämna kapitalutgifter vid en över lång tid bestående
hög inflation och höga nominella räntor. Nuvarande samhällsekonomiska
förutsättningar är dock, somjag har nämnt tidigare, inte sådana atl elt
räntelånesystem bör införas.

4.3
Bostadsbidrag

4.3.1
Allmänna överväganden

Bostadsbidragens
bostadspolitiska roll

Bostadsbidragen
har vuxit fram genom en forllöpande serie av reformer sedan millen av
1930-lalet. Bidragen har haft till mål alt höja bostadsstandarden, att minska
trångboddheten, att uQämna kostnadsskillnader samt atl allmänt siärka de svaga
hushåUens bärkraft. Betoningen av dessa delmål har skiftat över tiden.

De
regler som nu gäller beslulades i huvudsak år 1976 (prop.

1975/76:145, CU 25, rskr 308). Bidragen består av två delar, ett statligt

bosladsbidrag som besläms av antalet barn, och etl stalskommunalt bo

sladsbidrag som påverkas också av bostadskostnadens storiek. Del slat

liga bosladsbidragel kan ses som ell behovspröval barnbidrag. Del stals- 48

kommunala
bostadsbidraget täcker 80% av bostadskostnaden mellan en Prop. 1986/87:48 nedre
och en övre hyresgräns. Det är avsell att gé även de mindre bärkraftiga
hushållen möjligheter att hålla sig med modema bostäder av tillräcklig storlek.
Den övre hyresgränsen molsvarade från början i princip nybyggnadshyran för en
boslad som var tillräckligt stor för all hushåUet inte skulle anses trångbott.

Under
1970-lalets senare del ökades del slalliga bostadsbidraget. Samtidigt
urholkades det slatskommunala bidragel, så att de övre hyresgränserna med
liden kom all svara ungefär mol medelhyran i beståndet för resp.
lägenhetsstoriek. År 1985 hade nära tre Qärdedelar av de hushåll som fick slöd
en bostadskostnad som låg över den övre hyresgränsen.

År
1979 lillkallades bosladsbidragskommillén med uppgift all se över
bidragssystemet. Kommittén skulle överväga bl.a. om det fortfarande fanns skäl
för en bostadsanknytning av slödel. Samtidigt liUkallades den familjeekonomiska
kommiitén med uppgifl all föreslå åtgärder för all bäitre tillgodose
barnfamiljernas och då främsl flerbarnsfamiQernas behov. Kommittéerna fann att
famiQeekonomiskt stöd fortsätiningsvis borde lämnas dels i form av barnbidrag
och flerbarnstillägg, dels i form av behovspröval slöd inom bostadsbidragens
ram. Den allmänt konsumlionsstöd-jande delen av bostadsbidragen borde därvid
enligl bosladsbidragskommillén ökas, så all den kom atl täcka normala
bostadskostnader. TiU hushåll med bostäder i nyproduktionen eller på orter med
högt bostadskostnads-läge borde enligl kommiitén kommunerna lämna ett
kompletterande slöd för alt fånga upp de typiska merkostnaderna för sådana
bostäder.

Kommitténs
förslag i denna del, som således innebar att stödets direkla anknylning lill
hushållets faktiska bosladskoslnad skulle tas bort, krifisera-des från många
håll. Kommitténs betänkande (SOU 1982:58) Bostadsbidragen och yttrandena över
delta överlämnades fill bosladskommiitén som underlag för dess fortsalla arbele
med bostadsbidragen.

I
avvakian på resultatet av bosiadskommitléns arbele har de övre hyresgränserna
för bostadsbidragen höjls kraftigl i två etapper, så att de år 1987 kan
förväntas ligga betydligt över medelhyran. De når dock fortfarande inte upp lill
nybyggnadshyrorna.

Bostadskommittén
har föreslagit att bostadsbidragen ges en tydligare bostadsanknytning än i dag.
Det görs enligt förslaget väsentUgen genom förändringar i tre avseenden. Den
stafiiga, icke bosladskostnadsanknulna delen av slödel slopas. Bidrag lämnas
lill en beslämd andel av hela bosladskoslnaden upp lill en hyresgräns som
läggs betydligt högre än tidigare. Den andel med vilken bidrag lämnas, ökas
för vaQe barn i hushållet. Målel bör enligl kommittén vara atl bosladsbidrag
skall kunna lämnas upp fill nyproduktionshyran för en bostad där varje barn har
eget mm.

Kommittén
har härutöver redovisat etl alternativt förslag, som till sin ulformning mer
ansluter till dagens regler. Även del syftar liU atl bidrag skall kunna lämnas
i högre bosladskoslnadslägen än lidigare och med sådana belopp alt bostaden kan
öka i storlek för varje barn.

Kommittén
förordar för egen del det första alternativet, som enligt

kommillén är enklare alt förstå för bidragsmottagarna och har det tydligast

uttalade syftet att stimulera hushållen att höja sin bostadsstandard. 49

4
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 48

Kommitténs
förslag i denna del tillstyrks av flertalel av remissinstanser- Prop.
1986/87:48 na. Flera påpekar emellertid all förslagel kommer att medföra påtagliga
försämringar för hushåll med låga eller normala bosladskoslnader och atl 1- och
2-barnshushållen själva kommer alt få bära en slörre andel av framlida
bosladskoslnadsökningar. Om inle bidragsandelama för dessa hushåll höjs i
förhållande till kommitténs förslag, bör stödel enligt Hyresgästernas
Riksförbund i slället ulformas enligt kommitténs andra alternativ. Bl.a.
riksförsäkringsverket och LO framhåller att det uteblivna konsumtionsstödet
till hushåll i lägre bostadskostnadslägen sannoUkt måsle kompenseras på annal
sätl, exempelvis genom ökade barnbidrag. Kommittén har för övrigl själv gjort
samma reflektion såvitt gäller mångbarnshus-hållen.

Kommuner
och kommunala samarbelsorgan i storstadsregionerna framhåller alt högre
hyresgränser måsle få tillämpas efler lokala beslut.

För
egen del villjag anföra följande.

Barnfamiljerna
har lägre ekonomisk bärkraft än andra hushåU med samma inkomsler. Många
föräldrar, inle minst ensamföräldrar, saknar möjligheter att förvärvsarbela i
samma utsträckning som andra. Genom del familjepolitiska slödel söker samhällel
minska effekterna av sådana generella skillnader i bärkraft och
förvärvsförmåga mellan olika gmpper av hushåll. Del direkla famiQepolitiska
stödet uppgår nu till nära 20 miQarder kronor per år. År 1987 ökas barnbidragen
och flerbarnstilläggen med ytterligare nära 2,5 miljarder kronor.

De
ekonomiska skillnaderna mellan olika hushåU av samma lyp är fortfarande slora.
Av olika undersökningar, bl.a. dem som kommittéerna redovisar, framgår det att
betydande grupper av bamfamiljer inte kan bära kosinaderna för de bosläder som
finns tiUgängliga på marknaden. Del finns en uppenbar risk atl de ekonomiskt
svagare barnfamiQema ställs vid sidan av den slandardulveckling som kommer
andra tiU del, och att segrega-fionen i boendet därigenom snarare ökar än
minskar. Del finns tecken på att vissa hushåll inte klarar all behålla den
utrymmesstandard som de har uppnåll. De nuvarande bidragen riskerar all
förslärka sådana tendenser, eflersom bidragen även i numera vanliga
kostnadslägen inte längre påverkas av den fakiiska kostnaden för bostaden.

Jag
delar kommitténs och remissinstansernas åsikt att det individueUa bostadsstödet
även i fortsättningen måsle ha en klcU" bostadspolitisk inriktning, och
atl del inte bör ersältas av ett mer allmänt inkomslpröval konsumlionssiöd.
För att de hushåU som är beroende av bostadsbidragen skaU kunna få del av den
standard som sedan länge är en självklarhet för övriga medborgare, måste bidrag
kunna lämnas i betydligt högre kostnadslägen än i dag. Bidragen måste likaså
fillåla att även dessa hushåll får en utrymmesstandard som ligger högre än del
minimum som trångboddhetsnormen anger. Alla hushåll bör på sikl kunna hålla
sig med moderna bosläder som ger varje barn elt egel rum.

Om
delta mål skall kunna uppnås med fortfarande rimligl begränsade

bostadsbidrag, måste de delar av nuvarande stöd minskas som närmast har

karaklären av inkomslpröval konsumfionsstöd. En sådan omläggning kan

sägas innebära atl stödet flyttas från de första kronoma av bostadskostna- 50

den
till de sista. De som i dag bor billigt men ändå har en god standard får Prop.
1986/87:48 mindre stöd. De som i dag bor billigt därför ätt de inte har råd med
en fillräcklig standard, kan med bibehållet eller ökat slöd skaffa sig en
boslad som svarar mol deras behov. Bostadsbidragen kommer därmed atl på ell
annat säll än i dag uQämna kostnadsskillnaderna för dem som bor i bostäder av
olika ålder men med likvärdig standard.

En
sådan omläggning har förordals av kommittén och också lUlstyrkts av den
alldeles övervägande majorileten av remissinstanserna.

Jag
vill för egen del peka på alt om en sådan omläggning genomförs omedelbart, så
skulle bidragen för en del hushåll komma alt minska med stora belopp. I vissa
fall skulle minskningarna uppgå till mer än tusen kronor i månaden. Det är lätl
att inse att hushållen i många fall skulle få stora svårigheter all bära en
sådan förändring. Vissa hushåll skulle inle längre klara koslnadema för sin
grundkonsumtion, bostaden frånräknad. Del är en följd av alt bostadsbidragen i
dag också har uppgiften all ge ett allmänl konsumtionsstöd och därmed i vissa
fall täcker mer än bosladskoslnaden. En omedelbar omläggning skulle därför för
dessa gmpper behöva kombineras med elt kompenserande slöd av annat slag.
Möjligheterna atl tillgodose sådana behov i annan form än genom
bostadsbidragen är emellertid begränsade. Det finns inle uirymme för mer än ell
inkomslpröval stödsystem. Marginaleffekterna för hushållen vid flera
parallella inkomsiprövade slödformer skulle bli hell oacceptabla. Som jag
återkommer fill i det följande är del tvärtom angeläget all söka minska
marginaleffekterna redan i dagens syslem.

Min
slulsals är all en omläggning, som innebär all bostadsbidragen ges en renodlad
bostadspolitisk inrikining, inle kan genomföras i ell sleg. Omläggningen måsle
genomföras successivt, i en takt som bestäms bl.a. av hänsyn till tillväxten av
hushållens inkomster.

Kommitténs
huvudalternativ innebär att bidraget bestäms uteslutande som en andel av bostadskostnaden
upp till ett högsia belopp. Många har ställt sig posiliva till konstruktionen.
Även jag finner den föredömligt enkel. Just dess enkelhet gör det emellertid
inte möjligl alt genomföra förslaget i etapper. Skall omläggningen kunna
genomföras på det mjuka sätl som jag anser nödvändigl, måsle man ulgå från
dagens system. Den lekniska utformningen av systemet bör därför ligga nära del
andra alternativ som kommittén har redovisat.

Mina
förslag i det följande bygger således på att bostadsbidragen successivt
ändras, så att siödet får en ökad bostadspolitisk inrikining. Stödet tUl
hushåll med höga boendekostnader bör byggas ut så långl att det täcker
kostnader för nybyggda bostäder. Målet bör vidare vara atl bidragen
differentieras på sådant säll all stöd kan lämnas till kosinaderna för eget rum
för varje barn.

Omläggningen
bör påböQas i och med bidragsåret 1988.

Inkomstprövningen
av bostadsbidragen

Bostadsbidragen
är behovsprövade i den meningen all de avvägs mol del

enskilda hushållets
inkomster och andra resurser. Inkomstprövningen görs 51

i dag mot föräldrarnas
taxerade inkomsi, sedan underskoltsavdrag lagls Prop. 1986/87:48 tillbaka lill
inkomsten. Bostadsbidragskommittén studerade utförligt olika möjligheter att få
fram elt mer aktuellt inkomstmått som uppfyllde rimliga krav på säkerhet och
hanterlighel. Både bostadsbidragskommittén och därefter bosladskommiitén fann
emellertid alt inkomstprövningen fortfarande i allt väsentligt måste grundas
på inkomsiuppgifter från laxeringen. Därvid bör man enligt kommittéerna utgå
från den sammanräknade inkomsten, dvs. den inkomst som redovisas innan ännu
underskoltsavdrag och övriga allmänna avdrag utnytQats.

Flertalet
av de remissinslanser som har yltrat sig i frågan delar kommittéernas
bedömning. Löntagarorganisationerna rekommenderar alt man för framliden
studerar möjligheterna atl ersätta bostadsbidragen med riklade individuella
bosladssubvenlioner ulan inkomstprövning. Endast LO uttalar sig klart för att
inkomstprövningen nu bör gmndas på etl annal inkomst-mått, nämligen en
kompletterad sjukpenninggrundande inkomst.

Bostadsbidragskommittén
föreslog härutöver atl vissa andra inkomsllill-skotl hos hushållen skulle
beaktas vid inkomstprövningen. Bosladskommiitén har av förenklingsskäl
föreslagil alt så inte sker. Även i denna del släller sig flertalet av dem som
yttrar sig bakom bosiadskommitléns förslag, utom på en punkl. Det gäller
underhållsbidrag och bidragsförskoll. Effekterna av dessa kan enligt kommittén
för ensamföräldrarnas del vägas in i de generella bidragsreglerna, i prakliken
genom att avtrappningcn av bidragen för dessa hushåll påbörjas vid en lägre
inkomsi än för andra hushåll. Flera påpekar alt underhåUsbidrag och
bidragsförskott i stor utsträckning utbetalas för barn som ingår i nya famiQebildningar.
En rättvis fördelning av stödet dels mellan vårdnadshavare med olika
samlevnadsförhållanden, dels mellan hushåll med och utan sådana
försörjningstillskoli. förutsätier att underhållsbidrag och bidragsförskott
beaktas i alla hushåll där de förekommer. Till dem som avvisar kommitténs
förslag i denna del hör riksförsäkringsverkel och statisfiska centralbyrån, som
påpekar alt det handlar om skattefria iransfereringar om sammanlagi ca 4,5
miljarder kronor per år.

För
egen del finner jag det för närvarande nödvändigt att hålla fast vid en
behovsprövning som grundas på en avvägning mot hushållens inkomster. Jag delar
därvid bosiadskommitléns uppfattning att inkomstprövningen normalt bör gmndas
på uppgifter från laxeringen och ulgå från det som kallas sammanräknad inkomst
och i övrigl förenklas så långt som möjligl. Jag kan emellerlid inte anslula
mig till kommitténs förslag atl underhållsbidrag och bidragsförskott i
prakliken skall beaktas bara för de föräldrar som fortsätter att bo ensamma med
sina barn. Sådana tillskott får naturligtvis en lika stor inverkan på
försörjningsförmågan i andra hushåU. Etl belopp som motsvarar bidragsförskottet
bör därför vid inkomstprövningen alllid läggas till inkomsten för de hushåll
där sådana tillskolt förekommer. En konsekvens av della ställningstagande är
atl den inkomst vid vilken bidragel börjar reduceras i fortsättningen bör vara
samma för ensamboende föräldrar och makar.

52

Avlrappning och
marginaleffekter ' Prop. 1986/87:48

Avtrappningcn
av bostadsbidragen har tilldragit sig stor uppmärksamhet. Inkomslrdalerade
bidrag medför ofrånkomligen marginaleffekter som minskar hushållens utbyle av
inkomstökningar. Minskas takten i avtrappningcn för att minska
marginalefl'eklerna, ökar bidragen för hushåll med högre inkomsler. Nya grupper
kommer då in i systemel. Marginaleffekterna kommer därmed att beröra fler
hushåll än tidigare. När inkomstskallen är progressiv kan marginaleffekterna
för de nytillkommande hushållen bli högre än vad de fidigare var för de hushåll
som då omfattades av systemet. Dessa konsekvenser av en minskad
avtrappningstakt kan undvikas bara genom all stödet minskas för de svagasle
grupperna, eller genom att stödet till viss del omvandlas till ett icke
inkomslpröval bidrag.

Avtrappningcn
av bidragen görs i dag i två sleg. Upp fill en nedre inkomslgräns lämnas
bidragel med oreduceral belopp. Bidraget minskas därefler med 15% av inkomsien
över denna gräns, upp lill en övre inkomstgräns. Ovanför denna reduceras
bidraget med 22% av den överskjulande inkomsten. År 1987 är den nedre
inkomstgränsen för makar 53 000 kr. och för ensamboende 41 000 kr. Den övre
inkomstgränsen är för alla hushåll 75 000 kr.

Bosladskommiitén
har föreslagit att avtrappningcn genomgående skall ske med 18% av inkomsten över
den nuvarande nedre inkomslgränsen, saml alt denna gräns även i fortsättningen
skall vara olika för makar och ensamboende. Förslaget, som medför att
marginaleffekterna minskar någol för flertalel hushåll med normala
förvärvsinkomster, tillstyrks av dem som har yttrat sig i frågan.

Även
jag anser att en enhetlig reduktionsfaklor bör tUlämpas vid avtrappningcn. Det
medför också att sysiemel blir enklare. Mina förslag i det föregående medför
vidare den ytterligare förenklingen att systemet med olika inkomslgränser för
makar och ensamboende avskaffas.

Kommilléns
förslag till ändrade avtrappningsregler medför att de totala kostnaderna för
bostadsbidragen ökar, samtidigt som stödel minskar till hushåll med inkomster
mellan och strax över de nuvarande inkomstgränserna. För alt så långt möjligt
motverka denna senare effekt bör inkomstgränsen höjas i förhållande tiU
kommitténs förslag. Jag kommer i det följande all föreslå all den för år 1988
sätts tiU 59 000 kr. För att begränsa kostnaderna och undvika att bostadsbidragen
enbart genom ändringarna i avtrappningsreglerna kommer att omfatta grupper som
nu inte har stöd, bör samiidigi reduklionsfaktorn sältas tiU 20%.

Bostadsbidragen
till vissa gmpper av hushåll uppgår numera till så stora belopp, all de
knappast längre kan hanteras inom ramen för ett inkomst-prövat stöd. Jag tänker
då närmast på bidragen till hushåll med fyra eUer fler barn. Bidragen upphör
inte förtän vid famUjeinkomster på över 200000 kr. Det har medfört att nära nio
av tio sådana hushåU nu har bostadsbidrag. Det är inte meningsfulll att
behovspröva ett stöd som praktiskt taget alla får. I en sådan siluation bör det
generella stödet byggas ut, och del behovsprövade siödet minskas i motsvarande
mån. Jag återkommer tUl delta i del följande.

53

Den sammanlagna effeklen
av mina förslag nu och i del följande blir all inga hushåll med inkomsler över
200 000 kr. blir kvar i bostadsbidragssyslemet år 1988. att marginaleffekten
av bostadsbidragen för flertalet hushåll sjunker med 2 procentenheter samt att
den högsta förekommande marginaleffekten av skatter och bosladsbidrag sjunker
med 13 procentenheter. Jag kommer vidare i det följande all föreslå all ell
fastställt bosladsbidrag normalt inle skall omprövas under bidragsårel. Del
medför alt de omedelbara marginaleffekterna av bostadsbidragen hell
försvinner.

Prop. 1986/87:48

4.3.2
Behovsprövningen av bostadsbidragen

Avvägningen
mot hushållels inkomster

Mitt
förslag: Behovet av bostadsbidrag skall i försia hand bedömas med hänsyn lill
den sammanräknade inkomsien enligl laxeringen årel före bidragsårel.

Bidraget
reduceras med 20% av den del av inkomsien som översfiger en inkomslgräns som
är lika för alla hushåll. För bidragsårel 1988 sätts denna gräns vid 59 000 kr.

Studiemedel
och barns inkomsler beaktas inte. Visst undantag görs dock för barnpension.

Till den
bidragsgmndande inkomsien läggs vad som uppbärs i underhållsbidrag eller
bidragsförskott. För bidragsårel 1988 maximeras della lillägg lill värdel av
etl bidragsförskott för varje berört hushåll.

Skälen
för mitt förslag: I mina allmänna överväganden harjag redovisat motiven tiU
mina förslag all behovsprövningen skaU grundas i första hand på den
sammanräknade inkomsien och alt bidraget skaU reduceras med 20% av den del av
inkomsten som överstiger 59 OOOkr.

För
dem som har sjöinkomst — som inle omfattas av laxering — gäller i dag särskilda
beslämmelser. Mitt förslag är inte avsell att innebära någon ändring i det
avseendet.

Ibland
finns för enskilda sökande över huvud taget inga uppgifter från taxeringen. Det
gäller exempelvis för dem som nyligen har flyttat in i landet. 1 sådana fall
får behovsprövningen naturligtvis gmndas på de förhållanden som råder vid
ansökningstidpunklen.

Det
kan även i vissa andra fall vara motiverat att grunda behovsprövningen på
hushållels aktuella inkomstförhållanden. Jag tänker på dem som tidigare har
haft arbetsinkomster, men som till följd av exempelvis arbetslöshet eller
brisl på barntillsyn har fått sina förhållanden ändrade på sådant sätt, att de
numera lill väsenllig del saknar sådana inkomster. Om det vid
ansökningstillfället slår klart att dessa förhållanden kommer att bestå under
det kommande bidragsåret, bör bidragel på sökandens begäran kunna gmndas på den
aktuella inkomsten. Detta bör normah ske först om arbetsinkomsten har minskat
liU mindre än hälften av den tidigare inkomsten.

54

I dag inräknas i den
bidragsgrundande inkomsien också hälflen av de Prop. 1986/87:48 sludiemedel
som uppbärs under bidragsårel. Detla har kritiserats från många håll. Bostadskommittén
har föreslagit atl studiemedel fortsättningsvis inte skall beaktas. Ingen av
remissinstanserna har invänt mot förslaget. Även jag ställer mig bakom
kommitténs förslag i denna del.

Somjag
tidigare har redovisat, har kommittén vidare föreslagit att barns inkomst inle
i nägol fall skall läggas samman med föräldrarnas vid beräkningen av
hushållels bidragsgrundande inkomst. Jag delar även här kommilléns åsikl, med
det undanlag i fråga om barnpension som jag strax återkommer till.

Jag
har också i det föregående utvecklat skälen för all till den bidragsgrundande
inkomsien lägga värdet av sådana underhållsbidrag och bidragsförskott som
uppbärs under bidragsårel. Värdet bör schablonmässigt beslämmas till det belopp
som motsvarar bidragsförskottet. Det innebär -enligt vad som förordas i prop.
1986/87:35 om ändring i reglerna för bidragsförskott och underhållsbidrag - att
beloppet skall molsvara 40% av basbeloppet, eller i dag 9320 kr. Visar sökanden
att sådant stöd lämnas med lägre belopp, skall beräkningen givelvis ulgå från
del beloppel.

För
barn, vars förälder har avlidit, har barnpension från folkpensioneringen samma
uppgift som underhåUsbidrag och bidragsförskott har i andra fall.
Barnpensionens storlek påverkas bl.a. av moderns rätt till efterlevandepension.
Barnpension från folkpensioneringen lämnas dock aUlid lägsl med ell belopp som
motsvarar 26% av basbeloppet, eller i dag 6 058 kr./år. Vid prövningen av
bostadsbidrag bör värdel schablonmässigt sällas liU detla belopp, och läggas
lill hushållets bidragsgrundande inkomst.

De
nya beräkningsgrunderna medför i denna del att bostadsbidraget minskar med upp
till 165 kr. per barn och månad för de hushåll som berörs. För atl mildra
omställningssvårigheterna förordar jag all en begränsning införs för bidragsåret
1988 i fråga om hur den bidragsgmndande inkomsten skall påverka sådana
tillskott. Tillägget bör för denna tid maximeras tUl värdel av ett
bidragsförskott för vaQe berört hushåll.

Mitt
förslag syftar lill all jämställa ensamboende föräldrar med sådana
ensamföräldrar som har bildat nya familjer, och all samtidigt skapa en rimlig
balans i förhållande till sådana familjer som inte åtnjuter molsvarande stöd
tiU barnens försörjning. En konsekvens av förslaget är, som jag tidigare har
framhållit, att den nuvarande särskilda inkomslgränsen för ensamboende
föräldrar avskaffas. Därmed kommer stödet till ensamboende föräldrar att i
prakliken hållas oförändrai mellan åren 1987 och 1988.

55

BidragshushåUet

Prop. 1986/87:48

Mitt
förslag: GäUande regler om i vilka fall makar och barn anses ingå i
bidragshushållel skall vara oförändrade.

Med
makar jämstäUs sådan man och kvinna som lever lillsammans och

- har eller har hafl gemensamma barn eller

- är kyrkobokförda på samma adress.
Bidragsmyndighelerna skaU inte bedriva någon självständig bo-

sättningskonlroll.

Skälen
för mitt förslag: Mitt förslag svarar i stort selt mol vad som gäller i dag.
Den förändring som föreslås, rör dem som saknar gemensamma bam. Dessa jämstäUs
i dag med makar, om de lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden
och har gemensamt hushåll. Kravel på myndigheterna all pröva om någon lever
under äktenskapsliknande förhållanden, har lett till att myndigheternas
undersökningar i vissa fall ansells kränka de sökandes integritet. Även kravel
atl hushåUsgemenskap skall påvisas har ansetts svårhanterligt.

Bostadsbidragskommittén
föreslog all myndigheterna inte i något fall skall pröva om en sammanlevnad är
äktenskapsliknande. De nuvarande reglerna borde ersättas av etl viUkor och en presumtion.
Det nödvändiga villkoret var atl båda var kyrkobokförda på samma adress. Var de
inte det, ankom det inte på bidragsmyndighelen alt försöka utröna om de ändå
bodde tUlsammans. Om villkoret var uppfyllt och om de bodde i samma boslad,
borde det vara den sökandes sak atl visa all hushållsgemenskap inle förelåg.
Därmed skulle den sökande själv komma all råda över vilka uppgifler som togs
fram, medan myndighetens uppgift inskränkte sig till att värdera del som
sökanden redovisade.

Bostadskommittén
har inte gått närmare in på frågan. Bostadsstyrdsen, länsbosladsnämnderna och
många kommuner efterlyser i sina yttranden en förändring motsvarande vad
bosiadsbidragskommittén tidigare föreslagit.

Problemet
är ett av de mest svårhanterliga för de bidragsbeviQande myndigheterna.
Prövningen av vilka personer som skaU anses ingå i hushållet är ofta helt
avgörande för om bostadsbidrag kommer atl lämnas eller inle. Slora ekonomiska
intressen ställs mot kravet på integritet för de sökande. Jag anser alt allt
måsle göras för att minska risken för integritetskränkningar. Från den
utgångspunkten är det en stor fördel att initiativet i bevisfrågor flyttas
över från bidragsmyndigheten till sökanden, även om del medför att kraven på de
sökande all själva redovisa ett tillfredsställande beslutsunderlag då måste
ökas. Jag ansluter mig därför i huvudsak ull vad bosladsbidragskommillén har
föreslagil. Självfallet finns det inte skäl atl i alla fall där två personer
bor i samma boslad, överväga om de bör anses uigöra ell hushåll vid prövningen
av bosladsbidrag. Det ankommer på den föreskrivande myndigheten att
uppmärksamma detta i sina föreskrifter.

Stalskommunalt
bosladsbidrag lämnas i dag lill båda föräldrarna för barn om vilka de har
gemensam vårdnad. Bosladsbidrag lämnas också fill

56

den förälder som inte har
vårdnaden om silt barn, om barnet åriigen vistas så lång lid hos honom eller
henne, alt han eller hon på grund härav behöver ha en störte bostad. Detta bör
även i fortsättningen gäUa i fråga om den bostadkoslnadsanknutna delen av
siödet.

Prop. 1986/87:48

4.3.3
Den bidragsgrundande bostadskostnaden

Min bedömning: Den
bostadskostnad som läggs till gmnd för bostadsbidraget bör beräknas på samma
sätl som i dag.

Skälen
för min bedömning: Vid beräkningen av bosladskoslnaden för egnahem får
kostnader för avskrivning inte tas med. I övrigl beräknas bostadskostnaden
efter de gmnder som bosladssiyrelsen faslsläller. Dessa innebär i huvudsak
följande.

Bostadskostnaden
för en bostad som innehas med bosiadsrätt är den fastställda årsavgiften.
Räntan på egen insals eller på kapital som lånals upp för att förvärva
bosladsrällen räknas inle med.

Bosladskoslnaden
för egnahem moisvarar räntan på det i fastigheten nedlagda upplånade kapitalel.
Ränla på egel kapital räknas inle med. Om fastigheten är upplåten med tomträtt,
medräknas lomlrällsavgälden. Effekten av skatteminskning och faslighelsskall
beaktas. Driftkostnader beräknas efler schablon.

Bostadskostnaden
för bosladshus på jordbmksfastigheler anses molsvara förmånsvärdet vid
laxering, med lUlägg för uppvärmningskostnader enligl schablon.

Bidragel
beräknas normall på grundval av de förhållanden som råder den 1 oktober året
närmasl före bidragsårel.

Bosladskommiitén
har föreslagil all 50% av räntekostnaden för sådana lån som har lagits upp för
atl finansiera egen insats i eller förvärvel av en bostadsrätlslägenhel, skall
få räknas med i den bidragsgmndande bostadskostnaden. Förslaget tillstyrks av
dem som har yttrat sig i frågan.

För egen del anserjag alt
de nuvarande reglerna är i huvudsak lämpliga. Jag har noterat att de på detta
vis beräknade bostadskostnaderna för nyproducerade hyres- och
bostadsrältslägenheter numera är ungefär lika stora, trots skillnaderna i
beräkningsgrunder. Jag är inte beredd att medverka till regeländringar som kan
medföra att bostadsbidragen blir större till nyproducerade
bostadsrältslägenheter än lill nyproducerade hyreslägenheter. Jag är inte
heller beredd all la inifiafiv som medför alt också kostnaderna för förvärvet
av äldre bostadsrältslägenheter gmndar rätt till bosladsbidrag. Min inställning
i denna del grundas redan på det förhållandet alt det inte på något praktiskt
genomförbart sätt går all skilja sådana skulder som har tagils upp för
förvärvel från andra konsumfionsskulder som den bidragssökande har lagil på
sig.

Bosladskommiitén
har vidare diskuterat hur olika former av hyresrabatter skall behandlas. Jag
kommer i det följande alt föreslå att bostadsbidragen i fortsättningen inte
skall prövas om lill följd av hyresförändringar

57

under bidragsåret.
Bosladsbidragel kommer därmed all gmndas på den hyra som gäller vid
ansökningstillfället eller som, till följd av då redan träffade avtal, kommer
atl gälla under bidragsårel. Del medför alt rabatter, som inte har inverkat på
den från böQan faslställda hyran, inte heller senare kommer att påverka del
fastställda bostadsbidraget. Det torde nära svara mot den ordning som faktiskt
tiUämpas för närvarande.

Prop.
1986/87:48

4.3.4
Omprövning av bostadsbidrag

Mitt
förslag: Etl fastställt bostadsbidrag omprövas inte lill följd av senare
inkomständringar.

Bidragel
omprövas inle heUer om koslnaden för bostaden ändras.

Bostadsbidraget
omprövas däremoi om hushållets sammansättning förändras eller om hushåUet
byter bostad.

Om det är
uppenbart all hushållet inte behöver det stöd som kan lämnas enligl gällande
regler, kan bidragel minskas eller hell dras in.

Skälen
för mitt förslag: Enligt de regler som nu gäller, skall bidraget omprövas om
inkomsten förändras väsenlligl i förhållande till vad som ligger lUl grund för
beräkningen av bidragel. Enligt bostadsslyrelsens lUlämpningsföreskrifter skaU
en inkomständring anses vara väsenfiig om den aktuella inkomsten är 20 000 kr.
högre eller 10 000 kr. lägre än den oflasl två år gamla inkomst som bidraget har
gmndats på. I avsikl all undvika den tröskeleffekt som annars uppkommer, har
dessa belopp getts karaktären av fribelopp som inle beaklas vid omprövningen.
Bosladskommiitén har föreslagit att fribeloppel vid inkomstökningar sätts tiU
ett basbelopp och gäller för var och en av två makar.

Förslaget
har fåll etl blandat mollagande. Bostadsstyrelsen framhåller bl.a. all
förslaget om individuella fribelopp medför ökade administrativa problem.

Upprepade
försök har gjorts all få fram etl aktuellt mått på hushållens resurser. När man
varje gång ändå har stannat för atl gmnda behovsprövningen på elt inkomstmått
från taxeringen, förklaras det av uppgiflernas överlägsna kvalilet när det
gäller att mäta mer komplexa inkomsler än enbart inkomst av anslällning.
Sifferkonlrollen är dessutom redan avklarad på elt sätt som undanröjer
oklarheter mellan bidragsmyndigheten och den enskilde. Sammantaget ger detla
förulsältningar för en mycket snabb och ralionell hanlering som också
tillgodoser högt ställda krav på rättvisa och rättssäkerhet.

Dessa
fördelar förloras i samma ögonblick som man tillför nya elemenl i avsikt atl nå
störte aktualitet i behovsprövningen. Kravel att bidragsmottagarna skall
anmäla väsenlliga inkomslförändringar lägger på dem en svår uppgift. De skall
rätl värdera den samlade effekten av de olika förhållanden som inverkar på den
kommande taxeringen för det år som förändringen inträffar. Delta skapar en
betydande osäkerhet för mottagarna. En felaktig värdering från
bidragsmotlagarens sida kan dessutom i vissa faU

58

leda till straffpåföljd.
Även för bidragsmyndighelen skapar kravet på fort- Prop. 1986/87:48 löpande
omprövning belydande olägenheter och väsentliga administrativa merkostnader.
Jag har inhämtat atl varje bidragsärende till följd bl.a. av dessa beslämmelser
omprövas i medeltal två gånger om året.

Jag
föreslår mot denna bakgrund alt omprövningen mol inkomsländring-ar avskaffas.
Del innebär alt inkomstprövningen är slufiigt avklarad i och med att bidraget
fastställs för bidragsåret. På samma sätt bör bidraget inte heller kunna
omprövas under löpande bidragsår om koslnaden för bostaden ändras. En
omprövning bör dock som hillills allfid ske om hushållets sammansättning
förändras eller om hushåUet byter bostad.

Mitt
förslag medför avsevärda förenklingar både för bidragsmottagarna och för
bidragsmyndigheterna och bör ge möjlighet till påtagliga rationaliseringar av
bidragshanteringen. Förslagel innebär också atl bostadsbidragen mer uttalat
inriktas på hushållens långsiktiga stödbehov. Att förändringen också medför
att vissa hushåll under kortare tid får behålla bidrag som de inte längre
behöver, får enligl min mening normalt accepleras.

Förslaget
att avskaffa den regelmässiga omprövningen till följd av väsentligt ändrade
inkomster skall också ses i ljuset av den s.k. generalklausul som finns i de
beslämmelser som reglerar bostadsbidragen. Den innebär alt, om det är
uppenbart atl familjen saknar behov av bosladsbidrag, bidragsmyndighelen får
besluta att bidrag inle skall lämnas även om villkoren för rält till bidrag är
uppfyllda.

Bosladskommiitén
har konstaterat atl denna klausul hitlills har använts mycket sällan. Kommittén
har anmärkt att dess förslag lill en förenklad inkomstprövning förutsätter atl
bidragsmyndighelerna mer aktivt använder sig av denna klausul, exempelvis vid
mycket stora inkomstökningar. Remissinslanserna har inte invänt mot detta.
Tvärtom har flera slmkil under all kommitténs påpekande är befogat.

Mina
förslag i det föregående ger anledning all fästa uppmärksamheten vid denna
bestämmelse. Det inträffar naluriigen emellanåt att den redovisade
nettoinkomsten i en bidragssökandes huvudsakliga förvärvskälla av
redovisningstekniska skäl ett år tillfälligtvis nedgår till noll eller i
närheten därav, utan att detta innebär att den sökande slår utan medel för sin
löpande försöQning under bidragsårel. Även andra liknande fall kan tänkas,
exempelvis att sökanden efler avslutade sludier numera har full förvärvsinkomst.
Det bör i sådana fall vara möjligl alt efter särskild ulredning minska eller
helt dra in det bidrag som sökanden formellt skulle ha rätt till.

En sådan generalklausul
måste naturligtvis användas med försiktighet

och omdöme. Den får inte leda till atl den nuvarande regelmässiga om

prövningen ersätts av en lika omfattande men oreglerad omprövning. Del

måste därför vara fråga om bidragsförändringar som väsentligt överstiger

vad som normalt följer av dagens omprövningsregler. Den får inle heller

leda lill att sökandens uppgifler sätts i fråga på lösliga gmnder. En fråga

om tillämpning av generalklausulen i sådana fall som jag nu avser, bör

aktualiseras först om exempelvis sökandens aktuella sjukpenninggmnd-

ande inkomst är väsentligt högre än den redovisade bidragsgmndande

inkomsien. Del ankommer på den föreskrivande myndighelen atl utfärda

de närmare riktlinjer som behövs i delta hänseende. 59

4.3.5 Bostadsbidrag för år
1988

Det
bosladskostnadsanknulna stödet

Prop. 1986/87:48

Mitt
förslag: Den lägsla bostadskostnad som läggs lill gmnd för beräkningen av
bosladsbidrag höjs för bidragsårel 1988 från 800 lill 900 kr./mån.

Ovanför
1987 års gränser för högsta bidragsgrundande bosladskoslnad lämnas bidrag lill
60% av kostnaden upp till

— 2400
kr./mån. för hushåll med 1 barn,

— 2600
kr./mån. för hushåll med 2 barn,

— 2800
kr./mån. för hushåll med 3 barn,

— 3000
kr./mån. för hushåll med 4 barn saml

— 3300
kr./mån. för hushåU med 5 eller flera barn.

Skälen
för mitt förslag: I mina allmänna överväganden har jag utförligt redovisat
moiiven för alt höja de gränser inom vilka bosladsbidrag lämnas. Jag har därvid
framhållit bl.a. att målet för den omläggning som nu inleds, bör vara atl
bostadsbidrag skall kunna lämnas lUI de fuUa kosinaderna också för bosläder i
nyproduktionen samt atl bidragen skall fillåta atl alla barn får egel rum.

Den
omfördelning som behövs för alt nå dessa mål kan inte genomföras i elt sleg. De
resurser som kan frigöras för bidragsårel 1988 bör användas för i försia hand
tvä förändringar. Den ena är all förbättra siödet till hushåU med ell eller två
barn. Den andel av hushållen som har bostadskostnader uiöver vad
bostadsbidragen läcker in, är i dag betydligt slörre inom denna grupp än bland
andra hushåll. Den andra förändringen är alt redan nu ta de första stegen på
vägen lill en sådan differentiering av bostadsbidragen som gör det möjligl att
ge alla barn elt eget rum. Del medför atl siödet till hushåll med två eller
fyra barn förbättras.

Bosladskommiitén
har föreslagit alt det nuvarande slatliga bostadsbidraget avskaffas. Det
lämnas i dag med etl fast belopp för varje barn, oberoende av bosladskoslnad.
Della bidrag skulle enligl förslaget ersättas med atl det
bosladskostnadsanknulna stödets andel av bostadskostnaden ökar för varje barn.
Jag har i det föregående redovisal atl en sådan omläggning för många hushåll skulle
medföra så stora omedelbara försämringar alt förslagel inte kan genomföras på
det sätt som kommittén har föreslagil. Bidragsandelen upp till de övre
hyresgränser som gäller för år 1987 bör därför oförändrat vara 80%. För att
stödel vid den fortsatta utbyggnaden skall kunna sträckas längre upp i de
bosladskoslnadslägen som förekommer i den nyare produktionen, förordar jag atl
bidragsandelen för bidragsdelar över denna nivå sätts till 60% av kostnaden.

Mol
bakgrund av vad jag nu har anfört, förordar jag atl bosladsbidrag för år 1988
lämnas inom de gränser - uttryckta i kr./mån. - och med de andelar av
bostadskostnaden inom dessa gränser som framgår av följande sammanställning.

60

Hushåll
med

Bidrag från

Bidrag med 80 % upp till •

Bidrag med 60 % upp Ull

-
Prop. 1986/87:48

1 barn

900

2075

2400

2 bam

900

2075

2600

3 barn

900

2600

2800

4 bam

900

2600

3000

5-1- bam

900

3125

3300

Det
icke bostadskostnadsanknutna stödet

Mitt
förslag: Den icke bosladskostnadsanknulna delen av bostadsbidraget lämnas
under år 1988 med oförändrat belopp, eller 265 kr. per barn och månad.

För
familjer med fler än tre barn avvecklas bidraget fr.o.m. det Qärde barnel. Det
avses i denna del ersättas av ökade flerbarns-filllägg.

Skälen
för mitt förslag: Som jag jusl har redovisal, anserjag alt den icke
bosladskostnadsanknulna delen av bosladsbidragel - dvs. det nuvarande statliga
bostadsbidraget - bör slå kvar med oförändrai belopp under år 1988. Bidragel
bör dock begränsas till all avse högsl tre barn.

För
familjer med fler än tre barn bör bidragel fr.o.m. Qärde barnet ersättas av
ökade flerbarnstillägg. Därigenom kan del inkomsiprövade stödel lill
flerbarnsfamiQema minskas, ulan all hushållen för den skull får sin ekonomiska
siluation försämrad. En sådan omvandling har väsenllig betydelse för
sirävandena att minska marginaleffekterna i systemet. Som jag tidigare har
nämnt har i dag närmare nio av tio sådana hushåU inkomst-prövade bosladsbidrag.
Mitt förslag medför all del antal hushåll som är beroende av bostadsbidragen
kommer att minska.

Jag har i denna
fråga samrått med statsrådet Lindqvist, som avser att återkomma till frågan om
stödet fill flerbarnsfamiljerna i annat sammanhang.

Exempel på förslagets
effekter

Mina
förslag i del föregående har främst två syften. Det ena är att minska del
enskilda hushållets merkostnader för en dyrare bostad, så att del blir möjligl
också för de ekonomiskl svaga barnfamiljerna att flytla fiU moderna och mer
rymliga bostäder. Del andra är alt begränsa de belopp som lämnas som inkomslpröval
stöd. I annat fall kommer marginaleffekterna av stödel inte att kunna
bemästras. För all dessa slrävanden skaU förenas, flyllas siödet upp lill högre
bosladskoslnadslägen. Avvecklingen av stödet i låga kostnadslägen måste
genomföras under hänsynstagande fill hur andra förhållanden utvecklas, som har
belydelse för hushållens ekonomi.

Under åren 1986 och 1987
ökar det sammanlagda kontantslödet liU barnfamiljerna kraftigt. Del gäller
säväl barnbidragen och flerbarnstilläggen som bostadsbidragen. Ökningarna
framgår av följande sammanställning. För bostadsbidragen anges de slödbelopp
som maximalt kan lämnas.

61

Prop.l98b/8/:48

Hushåll
med

Stöd 1987 och Bambidrag

ändring från 1986 (krVår) Bostadsbidrag
Summa

1 bam

5 820 + 1 020

15 420 + 2 400

21 240 + 3 420

2 bam

11 640 + 2 040

18 600 + 2 400

30 240 + 4 440

3 bam

20 370 -t- 3 570

26 820 -t- 2 640

47 190 -t- 6 210

4
bara

32 010 + 5 610

30 000 + 2 640

62 010 + 8 250

5
barn

43 650 -t- 7 650

38 220 + 3 360

81 870 + 11 010

Varje
ytterligare bara

11 640 -► 2 040

3 180 ± 0

14 820 + 2 040

Reallönerna
har efter en lång period av minskningar åler börjat öka. Denna utveckling
förväntas bestå under de närmasle åren. Även hushållens reala disponibla inkomster
växer. Mina förslag utgår från att dessa fakiorer sammantagna gör det möjligt
all nu försiktigt minska bostadsbidragen i de delar där de inle är
bostadspolitiskt motiverade. De resurser som frigörs används till all öka
stödet i höga bostadskostnadslägen. Som jag har redovisat i det föregående
riktas ökningarna för år 1988 främst fiU hushåll med två eller fyra barn. Även
för etlbamsfamiQerna höjs bostads-koslnadsgränsen belydligl, eUer med 325
kr./mån.

Effektema
i olika kostnadslägen av de föreslagna ändrade bostadskostnadsgränserna
framgår av följande sammanslällning. Därvid har antagits att bostadskostnaderna
ändras i samma lakl som andra priser.

Maximala
bostadsbidragsbelopp år 1988 och ändring från år 1987 (kr./år)

Hushåll med

1 bara

2 bara

3 bara

4 bara

5 bara

Bostadsbidrag
vid en bostadskostnad år 1988 av

2
000 kr. 2 500 kr. 3 000 kr. 3 500 kr.

13 740 - 490

16 800 + 1 380

16 800 + 1 380

16 800 + 1 380

16 960 - 490

20 700 + 2 100

21 420 + 2 820

21 420 + 2 820

20 100 - 490

24 900 -370

27 300 + 480

27 300 + 480

20 100 - 180

24 900 -60

28 740 + 2 230

28 740 + 2 230

20 100 + 130

24 900 + 250

29 700 + 370

32 160 + 920

Anm: 1 ändringstalen för
hushåll med fyra och fem bam har inräknats även de belopp som enligt förslaget
i fortsättningen lämnas i form av icke inkomsiprövade flerbarnstillägg.
Tilläggen har i beräkningen förulsälls öka med ett belopp som motsvarar0,6 x
barnbidragets belopp för varje bara fr.o.m. fjärde bamet.

62

Del hade varit önskvärt
alt redan i denna första etapp kunna höja bostadskostnadsgränserna ytterligare,
för att däi-rried snabbare nå fram till de mål för bostadsbidragen som jag har
angett i den allmänna moliveringen. Mina förslag medför emellerlid alt slödel
förändras även i andra avseenden. För enskilda hushåll kan dessa förändringar
förslärka varandra. För vissa hushåll med låga bostadskostnader kan stödet
därigenom minska mer än vad som föranleds av höjningen av den nedre
kostnadsgränsen. Del första steget av omläggningen kan inte göras större än
atl de sammanlagda effekterna kan bäras av de hushåll som inle får del av några
förbättringar.

Mina förslag är uppbyggda
så, all bidragen vid normal inkomsi- och hyresutveckling inle för någon grupp
skall komma all minska nominellt mellan åren 1987 och 1988 med mer än någol
över 200 kr. i månaden. Minskningar av denna storiek kan inlräffa för makar som
hos sig har bam för vilka de fär underhåUsbidrag eller motsvarande.
Förutsättningen är då atl de dels bor kvar i en bostad med låga kosinader, dels
inte drar någon nytta av den minskade avtrappningcn. För andra hushåll kan
minskningarna som mesl uppgå till strax över 100 kr. i månaden.

De
sammanlagda effekterna av mina förslag för hushåll med olika inkomsler och
bostadskostnader belyses genom följande exempel, som avser makar med etl barn
och ensamboende med två barn. De visar hur bidragen förändras mellan åren 1987
och 1988 vid normala ökningar av löner och bostadskostnader. Samtidigt
redovisas hur dagens bidragshushåll kan bedömas fördela sig på de intervall
som Ugger mellan de angivna värdena.

Prop.
1986/87:48

Bostadsbidrag år 1988 och ändring från år 1987 (kr./mån) Makar med ett
bam

Inkomst är

Bostadsbidrag

; vid en

bostadskostnad

Andel av hus-

1986 (kr7år)

år 1988 av

hållen efter

2 000 kr.

2 500

kr.

3 000 kr.

inkomst

23%

65 000

1 045

1 300

1 300

- 35

+ 120

+ 120

41 %

100 000

460

715

715

- 90

+ 65

+ 65

36%

135 000

0

135

135

± 0

+ 135

+ 135

0%

170 000

0

0

0

± 0

± 0

± 0

0%

Andel av hushållen

efter bostadskostnad

46 % 32 %

12 % 10
%

63

Ensamboende med två bam

Prop. 1986/87:48

Inkomst år

Bostadsbidrag

vid en

bostadskostnad

Andel av hus-

1986 (krär)

år 1988 av

hållen efter

2
000 kr.

2 500

kr.

3 000 kr.

inkomst

8%

30 000

1 410

1 725

I
785

- 40

+ 175

+
235

30%

65 000

1
145

1 460

1
520

-
50

+ 165

+ 225

45%

100 000

560

875

940

-
105

+ 110

+
170

17%

135 000

0

295

355

+
60

+ 135

+
195

0%

Andel av hushållen

efter bostadskostnad

30 % 38 %

19 96

13%

Motsvarande
uppgifter för övriga hushållstyper med etl till fyra barn redovisas i bilaga 2.

4.4 Behovsprövat stöd till barnfamiljer för köp av äldre
egnahem

Mitt förslag:
Sådana hushåll med två eller fler barn som har låga inkomsler får slöd för all
förvärva äldre egnahem. Elt vUlkor är atl familjen skuUe komma all få
bosladsbidrag efter inflyttning i egnahemmet. Stödel lämnas på likartat sätt
som vid ny- och ombyggnad av egnahem. Den garanterade räntesatsen bör dock vara
en procentenhet högre, dvs. 5,8% del försia årel. Slödel införs för en försöksperiod
på tre år.

Skälen
för mitt förslag: Bosladskommiitén konstaterade atl del, trots den allmänt
höjda uirymmesslandarden, finns elt slort anlal barnhushåll som bor trångt
eller med lägre uirymmesstandard än del slora flerlalel. Majorilelen av dessa
hushåll bor i flerbostadshus där lägenhelerna i allmänhet är små, dvs. om
högsl tre rum och kök. Slörre lägenheler finns främst i småhus. Äldre småhus
bebos i stor utsträckning av mindre hushåll utan barn. Nya barnhushåll har
därför oftast varit hänvisade lill nyproduktionen.

Barnhushållens
höjda utrymmesstandard under 1970-lalel var främst en följd av att de i störte
ulslräckning än lidigare skaffade sig egnahem. En viktig förutsättning för
denna standardhöjning var således del belydande tillskottet av stora lägenheter
i nybyggda småhus. I dag är siluationen annorlunda.

Bosladskommiitén
har behandlat vilka problem del minskade småhusbyggandet kan medföra när det
gäller barnfamiQernas möjligheter atl få en

64

god
utrymmesstandard och olika ålgärder för ätt de även i framtiden skall Prop.
1986/87:48 kunna efterfråga och få tUlgång fill störte lägenheter. TiU dessa
åtgärder hör att stödja störte bamhushåll med låga inkomsler så all de får
förbättrade möjligheter alt köpa äldre egnahem. Deras möjligheter att välja bostad
skulle på så sätl öka. Bostadskostnadema vid förvärv av äldre egnahem blir som
regel, åtminstone på kort sikt, högre än vid nybyggnad. Det kan också vara
svårt atl finansiera sådana förvärv därför atl det ofta behövs kompletterande
belåning och en hög egen insals. Frågan om finansieringen av köp av äldre
egnahem har behandlals av bostadskommittén. Kommittén konstaterar att det finns
ett betydande utbud av sådana hus men alt del med nuvarande
finansieringsförutsättningar är svårt för barnfa-miQer i lägre och vanliga
inkomtlägen att köpa dem och klara de höga bostadskostnaderna.

Bosladskommiitén
har föreslagit att stöd lämnas lill sådana hushåll med två eller flera bam som
har låga inkomster i förhållande lill försörjningsbördan för atl de skall
kunna köpa äldre egnahem. Slödel skaU enligt förslagel lämnas i form av
kommunal borgen för lopplån, slallig garanti för räntelån samt en särskUd
skattereduktion för räntorna. Kommittén bedömer riskema för atl förvärvsstödel
skuUe driva upp fastighetspriserna som små, med hänvisning lill atl siödet
enbart riktas lill hushåll med liten belalningsförmåga.

Flertalel
remissinstanser som ullalar sig i frågan ställer sig posiliva tiU syftet med
kommilléns förslag. Däremot framförs många invändningar i fråga om stödels
ulformning.

För
egen del kan jag ansluta mig tUl kommilléns uppfallning om behovet av elt slöd
med den av kommittén angivna inriktningen. Stödel bör således förbehållas
bamfamiljer med fler än etl barn och med låga inkomster i förhållande lUl
försörjningsbördan. Slödel bör riklas fill sådana hushåll som med hänsyn lill
sina inkomster och övriga förhållanden skulle komma att få bostadsbidrag efler
inflyttning i den nya bostaden. Behovsprövningen knyts således an lill det
syslem som används för bostadsbidragen.

Jag
kan i likhet med remissinstanserna däremoi inle ansluta mig tUl kommitténs
förslag om stödels utformning. Slödel bör enligl min mening ulformas på likartal
sätl som när det gäller lån för ny- och ombyggnad av egnahem. I vaQe enskilt
ärende bör beslämmas elt låneunderlag, ell förvärvslån och ett
räntebidrägsunderlag.

Låneunderlaget
bör vara den av kommunen godkända köpeskillingen för huset. Förvärvslånet bör
molsvara 25% av låneunderlagel och konstrueras som ett topplån, dvs. säkerheten
för lånet skall ha sin nedre gräns vid 70% av låneunderlaget. Övrig
lånefinansiering förutsätts ske på kredilmarknaden. Den egna insatsen för
famiQen blir 5% av det godtagna priset. Krav bör ställas på kommunal borgen för
40% av förvärvslånet enligl de regler som gäller för ny- och ombyggnadslån för
egnahem. Ränla och amortering betalas på samma sätl som i fråga om
ombyggnadslån.

Ränlebidragsunderlagel
fastställs till 95 % av det godtagna priset.

Kommunernas
borgensåtagande bör vara en avgörande fömtsättning för

stöd. I kommunernas prövning av frågan om borgen bör anses även ligga

en behovsbedömning. Länsbostadsnämndemas prövning kan därför in- 65

5
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 48

skrankas till en
granskning av att de formella fömtsättningama för slöd är Prop. 1986/87:48
uppfyllda. Länsbosladsnämnderna beslular om lån.

Räntebidrag
bör lämnas efter i huvudsak samma regler som i fråga om ränlebidrag vid ny-
eUer ombyggnad av egnahem. Den skiUnaden bör dock göras all den garanterade
ränlesalsen sätts en procentenhet högre än för ny- och ombyggnadsfallen. Jag
föreslår således en garanterad räntesats på 5,8% för det försia årel av
låneliden. Upptrappning skall ske med 0,5% per år.

Möjligheten
alt få detta stöd bör finnas över hela landel. Jag är emellertid medveten om
att de främst kommer all få betydelse på orter med en balanserad småhusmarknad
eller med överskott på egnahem. Bl. a. av det skälet föreslår jag alt slödel
prövas på nytt på grundval av de erfarenheter som en ulvärdering kan ge efter
en försöksperiod på tre år.

Del
bör ankomma på regeringen all besluta om de yllerligare föreskrifter som behövs
om långivningen.

De
nya bestämmelserna bör träda i krafl den 1 juli 1987 och fillämpas på
ansökningar som ges in lill kommunen efler ikraftlrädandel.

4.5 De allmännyttiga bostadsföretagen

Bakgrund

De
försia allmännyttiga bostadsföretagen bildades på 1930-lalet, som en föQd av
riksdagens beslul år 1935 om slöd lill flerbarnsfamiljernas bostadsförsörjning.
Kommunerna fick ansvaret all organisera och delvis finansiera byggandet av
dessa bosläder. För att kunna sköta byggande och förvaltning av dem bildade
kommunerna allmännyttiga bostadssliftelser, dvs. allmännyttiga bostadsföretag.
De allmännyttiga bostadsföretagens första uppgift var sålunda att bygga och
förvalla s. k. barnrikehus.

År
1946 föreslog den bostadssociala ulredningen att samhällels bostadspolitiska
ambitioner skulle vidgas radikalt. Målet gällde nu en allmän höjning av
bostadsstandarden och inle längre bara för flerbarnsfamiQema. Bostadspolitikens
nya inriktning kom alt molsvaras av en ny inriktning även för de allmännyttiga
företagen. De blev viktiga medel i efterkrigstidens bostadspolitik.

I
den bostadssociala utredningen formulerades en rad mål för de allmännyttiga
bostadsföretagen.

Till
de bostadspolitiska målen hörde i första hand en planmässig avveckling av
bostadsbristen. De allmännyttiga bostadsföretagen skulle, enligt utredningen,
slå för huvudparten av det byggande som krävdes för della. Utredningen menade
nämligen, att bostadsbristen inte skulle kunna avvecklas om bostadsbyggandet
skulle förbli lika beroende av små, konjunkturkänsliga privata byggherrar som
under 1930-talet.

Ytterligare
moliv för all lägga sådan vikt vid de allmännyttiga bostads

företagen var att de slatliga lån och bidrag som en avveckling av bostads-

brislen krävde, verkligen skulle komma de boende till del. De allmännyl

liga förelagen skulle arbeta ulan enskilt vinstintresse. Det garanterade atl

stödet inte skulle öka vinstmarginalerna i byggande och förvaltning. 66

Dessutom menade
utredningen, att del vore mer 'rationellt att bygga och Prop. 1986/87:48
förvalla i större enheter än de som dittills hade varit vanliga, inte minsl på
grund av behovet av kollekliva bostadskomplement. En sådan utveckling skulle
underiättas med kommunen som huvudman.

Senare
har de allmännyttiga bostadsföreiagen även fått en ledande roll i
hyrespoliliken. Genom riksdagsbeslutel år 1968 om en ny hyreslag inleddes
avvecklingen av hyresregleringen. För alt hyresgästerna skulle ha kvar ell
skydd mol oberättigade hyreskrav även ulan hyresreglering infördes en
beslämmelse i lagen all hyran för en boslad kan prövas i relalion liU
bruksvärdet. Hyresnivån i molsvarande allmännyttigt ägda lägenheler skall vara
vägledande när hyran prövas. De självkoslnadsbeslämda hyrorna i dessa förelag
blir därigenom normgivande för hyressättningen i den privata sektorn.

Omfattning

De
allmännyttiga bostadsföretagen fick snabbt ansvar för en stor del av
bostadsproduktionen och ökade samtidigt i antal.

År
1945 hade de allmännyttiga bostadsföretagen 9% av antalel färdigställda
bostadslägenheter i flerbostadshus. Under 1950-talel ökade andelen lill drygl
40%. Maximum nåddes under miljonprogrammel åren 1965-1974. Då var andelen
omkring 70%.

År
1985 ägde de allmännyttiga förelagen drygt 20% av hela bostadsbeståndet och ca
40% av samtliga bostäder i flerbostadshus eller drygt 800 000 lägenheter.

Särdrag

I
motsats till vad som gäller för andra ågarkategorier inom den svenska
bostadssektorn kan inte de allmännyttiga bostadsföreiagen grunda byggande
eller förvaltning på renodlade privatekonomiska eller företagsekonomiska
bedömningar. Vidare arbetar förelagen i etl trepartsförhållande, där ägaren,
dvs. kommunen, och hyresgäströrelsen är de övriga parterna.

Samhällels
krav på företagen, i kombination med det förhållandet all de

har flera motparter med skilda intressen, lämnar dem utsatta för intresse

konflikter i väsentligl högre grad än andra ågarkategorier inom bostadssek

torn. Hyresgästerna i företagens bostadsbestånd vill inte beiala outhyrda

lägenheter och kan vilja begränsa även den nyproduktion som går atl hyra

ul, om den höjer kostnadsnivån i beståndet. Vid förnyelsen av företagens

bostäder kan del uppslå konflikler mellan kommunens önskemål om atl fä

etl långsiktigt fungerande bostadsbestånd och den enskilde hyresgästens

inlresse av ofta mycket begränsade förändringar. I förhandlingar om hyror

finns alltid en inneboende konflikt mellan förelagens krav på kostnadstäck

ning, deras hyresledande roll och hyresgästernas belalningsförmåga. I de

större kommunerna har värdestegringen på centralt belägna bostäder lelt

till krav från vissa hyresgäster atl de själva skall få tillägna sig värdesteg

ringen genom en ombildning från hyresrätt lill bosiadsrätt. 67

De
motsättningar som uppkommer inom ramen för allmännyttigt bo- Prop. 1986/87:48
stadsbyggande och förvaltning beror i alll väsentligt på företagens roll som
instrument i bostadsförsörjningen. Det är också motivet till varför staten i
vissa situationer har tagil ett direkt ekonomiskt ansvar för de allmännyttiga
bostadsföretagen, t.ex. i fråga om outhyrda lägenheter och miljöförbättringar.
Vissa för företagen särskilt angelägna förnyelseåtgärder, t.ex. lägenhelssammanslagningar,
kan finansieras med ombyggnadslån och ränlebidrag även i yngre hus. De
slalliga insatserna hade varit omotiverade i flera avseenden om de
allmännyttiga företagens förvaltning vore inriktad på att uteslutande
lillgodose den enskilde hyresgästens kortsiktiga intressen, utan hänsyn lill
övriga hyresgäster och kommuninvånarna som helhet.

Del
lorde numera, inle minst i enskilda kommuner, finnas en relativt bred enighet
om värdet av kommunernas akliva medverkan i bostadsbyggande och
bosladsförvallning. Många gånger konstlade motsättningar mellan
upplätelseformer och ågarkategorier har tonats ner. Utan kommunernas insalser
skulle framför alll de unga och de äldre ha svårt att hävda sin rätl lill en
god boslad. Det torde numera inle heller ligga i någons inlresse att starkt
förändra ägarförhållandena inom den svenska bostadssektorn. Inga företag, inte
heller allmännylliga bostadsföretag, överlever genom att sälja ut sina bättre
delar. Det utvecklingsarbete som nu har lagts fast inom de allmännylliga
bostadsföretagen har medfört en professionaUsering av bosladsförvallningen som
gör vissa av förelagen inte bara lill ledande inom sill område i landet utan
kanske också i världen. Många företag har idag en god ekonomi.
Hyresgästinflytandet, individuelll och koUektivt, har kunnat inordnas i del
kollektiva förhandlingssystemet på hyresmarknaden och har utvecklats
konstruktivt. Detla sammantaget innebär enligl min mening all det bör gå att
skapa en bred enighet om de allmännyttiga bostadsföretagens roll i
bostadsförsörjningen och en respekt för deras arbetsvillkor. Jag menar då att
den sårbarhet somjag har berört och som beror på företagens särdrag som
instrument i bostadsförsörjningen inte får utnytQas för atl hävda kortsiktiga
särintressen.

Åtgärder

Av
vad jag har anfört framgår all jag menar alt de allmännyttiga bostadsföretagen
av egen kraft har utvecklats myckel posifivt och atl de generelll setl kan
fortsätta att utvecklas utan särskilt samhäUsstöd. Jag vill i sammanhanget
påminna om att samtliga ågarkategorier inom flerbostadshus-sektorn under senare
år har fåll slöd för utveckling, utbildning och informafion.

Bosladskommiitén
har föreslagit att de allmännyttiga bostadsföretagen framdeles skall fä
räntestöd vid köp av äldre hus.

Remissutfallet
är blandal och speglar i stort sett historiska intressemotsättningar inom
bostadssektorn.

För
egen del instämmer jag i de moliv som har föranlett kommilléns

förslag. En god neutralitet i fråga om ränteutgifter mellan olika ågarkate

gorier uppnås inom dagens system för hus som köps före en ombyggnad. 68

Med hänsyn tiU det
långsikliga perspekfivel för de aUmännyttiga förelagens bostadsförvaltning och
till förhållandet att ett inte obetydligt antal förelag idag har stora likvida
lillgångar, är jag dock inle beredd att följa kommitténs förslag i denna del.

I det föregående har jag
redovisat behovel av åtgärder i fråga om de bostäder som byggdes under
miljonprogrammet. Av de allmännyttiga företagens bostäder byggdes drygl 40%
eller ca 300 000 bosläder under miljonprogrammet. Det är mer än hälften av de
lägenheter i flerbostadshus som byggdes under perioden. Därför kommer åtgärder
i fråga om miljonprogrammets bostäder främst att få betydelse för de
allmännyttiga bostadsföretagen.

Prop. 1986/87:48

5 Fastighetsskatt

Mitt förslag:
Skattesatsen för fastighetsskatt höjs liU 2,5% i fråga om konventionellt
beskaltade hyreshusenheter saml hyreshus på lantbmksenhet fr.o.m. år 1987.

Skälen för mitt förslag:
Den Ijanuari 1985 infördes en slallig faslighelsskall (prop. 1984/85:18, SkU
17 och 24, rskr 90, SFS 1984:1052) samiidigi som den tidigare hyreshusavgifien,
som infördes år 1982, avvecklades. Skatteunderlaget är för småhusenheter en
tredjedel av taxeringsvärdet och i fråga om småhus på lantbmksenhet en
Iredjedel av bostadsbyggnads- och lomtmarksvärdet saml för övriga fasfigheter
hela taxeringsvärdet. Skallesatsen är 1,4% för schablonbeskattade fastigheter
och 2% för övriga fasligheler. I de senare fallen är skatten avdragsgill. För
småhusenheter och bostäder på lantbmksenhet har lägre skattesatser liUämpats
för åren 1985 och 1986.

En principiell
utgångspunkt vid avvägningen av uttaget av fastighetsskatt är alt skatten, med
den schablonisering som följer av generella system, skall utjämna
kostnadsskillnader meUan fastigheter med hus med skUda
finansieringsfömlsättningar. När fastighetsskatten infördes gjordes allmänna
sänkningar av den garanterade räntan för hus med ränlebidrag. Syftet var bl. a.
atl räntebidragslagare, som blev skyldiga all beiala fastighetsskatt och vars
garanterade räntor hade upptrappats mer än enligl huvudreglerna, inte totalt
setl skulle drabbas av större kostnadsökningar än vad som föQde av tidigare
beslul om räntebidrag.

År 1986 ökade genom extra
upplrappning av de garanterade räntorna kapitalutgifterna i första hand för de
allmännyttiga bostadsföretagen. Ef tersom de allmännyttiga bostadsföretagens
hyror styr hyressättningen på hela hyresmarknaden skulle flertalel privata
ägare av hyreshus kunna tillgodogöra sig molsvarande hyreshöjningar utan att
deras kostnader ökade, om inle uttaget av fastighetsskatt justerades för dem.
Efter samråd med chefen för finansdepartementet föreslår jag att
fastighetsskatten höjs med

69

0,5 procentenheter liU
2,5% i fråga om konventionellt beskattade hyreshusenheler saml hyreshus på
lantbruksenhet.

De nya bestämmelserna bör
tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Äldre bestämmelser skall gälla
i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjals före
ikraftträdandet.

Prop. 1986/87:48

6 Den bostadspolitiska administrationen

Mitt förslag: Bostadsstyrdsen
och slatens planverk läggs samman lill en myndighet.

Skälen
för mitt förslag: Den statliga bostadsadministrationen formades i sina grunder
för 40 år sedan. Planverket inrättades som en fristående myndighel för snart 20
år sedan. Verken inrättades för att hantera frågor av stor belydelse för
samhälle och enskilda.

Problemen
är i dag och framdeles i många delar andra än då verken byggdes upp. Organisafionen
har successivi förändrals inom sina ursprungliga ramar. Enligt min mening är
det nu räll lidpunkt att på etl mer genomgripande sätt anpassa
verksorganisationen fill nya uppgifter. Behovet av en kraftfull plan- och
bostadspolitisk organisation har inte minskat.

Myndighetema
har i dag sammanlagi ca 350 anställda, varav 180 i bosladssiyrelsen och 170 i slatens
planverk.

Frågan
om utformningen av den bostadspolitiska administrafionen pä såväl central som
regional nivå har lidigare utretts utförligt av byggadminisiraiionsuiredningen.
Förslagel redovisades i betänkandet (SOU 1976:26) Bostadsverkel, som därefter
genomgick en omfattande remissbehandling.

Utredningen
föreslog bl.a. all bosladssiyrelsen och planverket skulle läggas samman. Etl
förhållandevis detaljerat förslag fiU organisation lades fram.

En majorilel
av remissinstanserna tiUstyrkte förslaget i denna del. TiU dem hörde
statskontoret, statens naturvårdsverk, konsumentverket, slalens planverk,
statens råd för byggnadsforskning, flertalet länsslyrelser. Svenska
kommunförbundet samt en överväldigande majoritet av det drygl 60-tal kommuner
som uttalade sig i frågan.

TUl
de negativa eller tveksamma remissinstanserna hörde bostadsstyrelsen och de
fackliga organisationerna. Några andra angav den då pågående översynen av
byggnadslagstiftningen som motiv för att avvakta med ell definitivt
ställningstagande.

Många
remissinstanser strök under att det var angeläget att organisationen av ett
nytt verk inle bands upp i detalj i förväg.

En
utförlig redogörelse för förslaget och yttrandena över detta finns i prop.
1977/78:93 med rikfiinjer för ansvarsfördelningen inom bostadsförsörjningen m.
m.

I
propositionen påpekade föredraganden att den integration av verkens

70

arbetsuppgifier
som ulredningen hade föreslagil inte kunde anses som Prop. 1986/87:48 särskilt
långtgående. Det förhållandet slödde enligt hennes mening uppfattningen atl
den eftersträvade förbättrade samordningen kunde uppnås ulan att ett nytt och
större verk tillskapades. Del borde i första hand ankomma på verken själva att
fortsätta sina överväganden om hur den interna organisationen kunde anpassas
till de förutsättningar som därmed skulle komma atl gälla.

Del
har nu gått över ätta år sedan detta uttalande gjordes. Verken är numera
lokaliserade fill samma byggnad. En viss samverkan har därefter etablerats
kring sådana servicefunkfioner som budQänst, telefonväxel och städning.

Behovet
av en utökad samverkan mellan bostadsstyrelsen och planverket kring de
materiella uppgifter som rör bostadspolifiken, den fysiska planeringen och
byggnadsväsendet står kvar, och har enligt min mening ytterligare fördjupats
under den lid som gått sedan sammanläggningsfrågan senast aktualiserades.

Genom
alt rafionalisera och samordna verksamheten kan ökat utrymme ges åt utvärdering
och utveckling av de plan- och bostadspolifiska styrmedel som de båda verken
arbetar med.

Bostadsstyrelsen
och planverket bör föras samman till en samlad plan-och bosladsmyndighet. Den
nya myndighetens uppgifler fördelar sig på huvudområdena byggnadsteknik,
bebyggelseutveckling, bostadsekonomi och planfrågor.

Inom
det byggnadslekniska området får den nya myndigheten uppgiften all utveckla och
samordna de krav på byggnader som slälls i byggnadslagstiftning och låneförfallningar,
att förmedla erfarenheler och goda exempel på lösningar inom byggandet, att
bevaka den byggekonomiska ulvecklingen och all arbela med internationell harmonisering
av byggbestämmelser.

Inom
bebyggelseområdet bör myndighelen ägna särskild uppmärksamhet åt frågor som
gäller kommunernas bostadsförsöQningsplanering, förnyelsen av bebyggelsen och
den byggda miljön, ulvecklingen av boendeservice och andra bosiadssociala
frågor saml utformningen av bostäder, bostadskomplement och närmiljö.

På
det bosladsekonomiska området bör myndighelen fortlöpande ulvärdera
verkningarna av finansieringssystemen och det direkta siödet till hushållen,
bevaka den fördelningspoliliska ulvecklingen, följa kredilmarknaden och främja
en god förvaltningsekonomi.

Inom
planområdet blir myndighelens uppgifler i försia hand all utveckla planinslmmenlen
och svara för erfarenhelsåierföring och vidareförmedling av kunskaper som efler
hand vinns av den nya planlagstiftningen. Andra uppgifter är all följa hur de markpoUfiska
instmmenten fungerar samt all samordna olika myndigheters iniressen i frågor
som rör planering och hushållning med naturresurser.

Jag
avser atl i annal sammanhang åierkomma lill regeringen med förslag om all en
särskild organisationskommitté ulses för atl ulforma den nya organisalionen. Arbelel
skall bedrivas i sådan takt all den nya organisationen kan träda i funktion
den Ijuli 1988.

71

7
Åtgärder för att främja produktionen av nya bostäder på vissa orter

7.1 Hyresrabatter

Prop. 1986/87:48

Mitt
förslag: Ell fillfälligl stöd införs för alt främja nyproduktionen av bosläder
på vissa orler. Stödel lämnas om del behövs av hänsyn till bostadsförsörjningsläget.
Vilka orter eller bostadsförsörjnings-områden som omfattas av stödet, beslutas
av regeringen.

Stöd
får lämnas lill hyres- och bostadsrältslägenheter som påbörjas under åren 1987
och 1988. Stödel lämnas i form av hyresrabatter under en tid av två år. Rabatten
uppgår försia årel efter färdigställandet lill 60 kr./m och andra året tUl 30 kr./m

Regeringen får
besluta atl siödet skaU begränsas tUl visst högsta belopp per lägenhel och om
övriga villkor som skall gälla för siödet.

Skälen
för mitt förslag: Bostadsmarknaden har under 1980-talet gradvis gått från ett
läge med överskott på lägenheter, till etl läge med balans eller underskott på
många orter. De balansproblem som nu finns på vissa håll är inte generella i
den meningen att del råder en allmän brisl på bostäder. Inom främst de
expansiva regionerna har inflyttning och invandring ökat eflerfrågan på mindre
och medelstora hyres- och bostadsrätislägenheter. Samlidigt finns inom dessa
regioner stora ungdomsgmpper, som nu söker sig ut på bostadsmarknaden och
konkurrerar om samma typ av lägenheter. Denna demografiskt befingade förändring
av efterfrågan har skelt lämligen snabbi. Många kommuner har i dag svårt att tUlgodose
dessa nyfiUkommande bostadsbehov.

Byggnadsindustrin
har i väsentliga delar stmkturerats om under det senasle decenniet. Den har
samtidigt anpassal sin produktionsapparat liU de kraftiga förändringar som har
skett i fråga om byggandets inrikining. Nybyggandel, inte minst nyproduktionen
av bostäder, har kraftigt minskal sin andel av det toiala byggandet. Samlidigt
har ombyggnad, reparation och underhåll ökat i sådan omfattning att den lotala byggproduktionen
har legat på en realt sell oförändrad nivå. Del innebär bl.a. alt kapaciteten
för nybyggnad av bostäder har dragits ned.

Inom
olika regionala marknader har efterfrågan på byggkapacitel ökat starkt från
andra sektorer i samhället, bl.a. från kommunikationsområdet och den privata Qänstesektom.
Sammantaget har detta lett tiU en överhettning, som kommer fill ultryck i
starkt stegrade byggpriser. Priseffektema har fått stora återverkningar också
på nybyggandet av bosläder. Anbudspriserna för flerbostadshus med preliminärt beslul
om stafiiga bostadslån ökade mellan första kvartalet 1985 och försia kvartalet
1986 med 12,1%. För gruppbyggda småhus var motsvarande siffra 6,7%. Samtidigt
ökade markanl anlalet objekt som över huvud tagel inle har kunnat godtas för
statlig belåning lill följd av höga kostnader. Denna utveckling var särskilt
tydlig i storstadsområdena.

Sammanfattningsvis
har det blivit allt svårare för byggherrarna att ta

72

fram bostadsprojekt som
klarar koslnadsprövningen i den statliga belå- Prop. 1986/87:48 ningen.
Till följd härav har nybyggandet minskal påtagligt. I stort selt hela
minskningen under åren 1985 och 1986 faller på de tre storstadsområdena.

När
denna utveckling först blev tydlig vid årsskiftet 1985-1986, ökade regeringen
genom höjda ortskoefficienler del generella belåningsulrymmet för projekt i Stockholms-
och Göteborgsområdena med fem procentenheter från den 1 februari 1986. På
regeringens förslag beslutade riksdagen vidare all genom den s.k. lånetrappan
ändra reglerna för beräkning av räntebidrag och bestämning av låneunderlag för projekl
med höga överkostnader (prop. 1985/86: 95, BoU 13, rskr 171). Ändringen
innebär bl.a. atl länsbosladsnämnderna i större utsträckning kan lämna lån
under beaklande av de särskilda förhållanden som råder för del enskilda byggnadsobjeklet.
Därigenom har det blivit möjUgl all förverkliga projekl som kan bära högre
byggkostnader utan ytterligare slalliga räntesubventioner.

Dessa
åtgärder riskerar emellertid alt få begränsad effekl när del gäller
möjligheterna alt tUlgodose del nu akluella bostadsförsörjningsbehovet. För hyresbosiadsbyggandet
leder de höga byggpriserna till all en ökande del av produktionskostnaden inte
kan förtäntas inom ramen för en bmks-värdeshyra. Den omfördelning av
kostnaderna som då bUr nödvändig har många bostadsföretag svårt att genomföra.
Därmed finns en risk för att de bostäder, som nu behövs, inte kommer atl
byggas.

För
all sådana lägenheter skall komma fram i nödvändig utsträckning, krävs det dels
atl del finns tillräcklig byggkapacitel ledig, dels atl priserna i byggandet på
dessa orter normaliseras.

Den
överefterfrågan som nu kan konstateras från det övriga byggandet, måsle dämpas
på sådant sätt atl de prisuppdrivande effekterna upphör eller avskärmas från
bostadsbyggandet. Efler samråd med cheferna för finans-, arbelsmarknads- och
industridepartementen viU jag fömlskicka alt regeringen inom kort kommer alt
ges tUlfälle atl la stäUning fill förslag om ålgärder med della syfle. Jag
kommer för egen del redan här alt föreslå att regeringen inhämlar riksdagens
bemyndigande alt rambegränsa statens stöd fill ombyggnad, reparation och
underhäll av bostadshus i den utsträckning som bedöms nödvändig för all nyproduklionen
av bosläder på dessa orter skall få tiUräcklig omfattning.

Genomslaget
av sådana åtgärder kommer atl dröja, eftersom del tar tid innan redan påböQade
byggen har slutförts. I avvaktan på del bör effekterna av överkostnaderna i nyproduklionen
av bostäder på dessa orter lyftas av eUer begränsas genom särskilda
hyresrabatter. Därigenom öppnas möjligheter all redan nu få igång del byggande
som inle kan bära dagens höga byggpriser.

Rabattens
syfte är alt öka sådanl byggande som främsl riklar sig till de grupper somjag
nämnde inledningsvis. Den bör därför kunna maximeras på sådanl säll atl siödet
inte blir störte till slora lägenheler än till sådana bostäder som är normala
för de ungdomar m.fl. somjag här talar om.

Rabatten
är inle heller avsedd atl ge ytteriigare subventioner till sådana objekt som
redan med nu gäUande regler kan förtänta de byggpriser som las ul. Del bör
därför vara möjligl för lånemyndighetema alt avslå från atl

73

lämna hyresrabatter lUl
objekt för vilka kostnaderna är påtagligt högre än i Prop. 1986/87:48 de hyresbosladsprojekl
som kommer fram med stöd av rabatterna.

Med
delta harjag redovisat det sammanhang i vilket förslaget om hyresrabatter
skall sällas in. Jag övergår därmed fill frågan om ulformningen av slödel.

Rabatten
bör kunna lämnas tUl sådana nybyggnader av hyres- och bostadsrättshus som
påbörjas under åren 1987 och 1988. Rabatten bör även kunna lämnas till hus som
påbörjas dessförinnan, om preliminärt beslut om bostadslån - eller beslut om
dispens för påböriande - har fallals efler den 4 november 1986.

Rabatten
bör lämnas endast på de orter eUer inom de bostadsförsörjningsområden som
regeringen bestämmer.

Rabatten
bör lämnas med 60 kr./m under del försia årel efter färdigställandet och 30 kr./m
under det andra året. Det bör ankomma på regeringen atl besluta om
begränsningar i fråga om slorieken av det stöd som kan lämnas till enskilda
lägenheter.

Temporära
hyresrabatter med i huvudsak samma utformning lämnas för sådana ny- och
ombyggnader av hyres- och bosladsrättshus som påbörjades under åren 1983 och
1984. Del finns därför väl etablerade rutiner för hanleringen av sådana
rabatter. I huvudsak samma administrativa regler bör användas denna gång. Det
innebär bl. a. all rabatterna bör beslutas av länsbosladsnämnden. Jag vill
emellertid peka på en väsenllig skUlnad. 1983 och 1984 års hyresrabatter var
avsedda all sänka koslnadema i boendel. De nu föreslagna rabatterna är avsedda
all göra del möjligl att få fram den nyproduktion som annars inte hade kunnat
bära sina kosinader. Det finns mol den bakgmnden inle anledning atl kräva alt
rabatterna skall föras vidare till de boende genom atl hyrorna sätts lägre än bmksvärdeshyran.

Jag
vill lill slul stryka under all del är kommunerna som har ansvaret för all bosladsförsöriningen
är ordnad på ell sätt som lillgodoser allas behov. Kommunerna svarar för att
del finns en tillräcklig planberedskap och en ändamålsenlig planering av bostadsförsöQningen.
Atl dessa frågor är lösta på etl tillfredsställande sätt är en nödvändig fömtsättning
för all de olika ålgärder som jag här har redovisat skall få någon effekl. Del
är självklart atl regeringen inle kan vidta ålgärder som syftar till alt på en
viss ort hålla lillbaka annal byggande lill förmån för bostadsbyggandet, om det
inle finns betryggande försäkringar atl kommunen på sin sida kan la fill vara
den därigenom lediga kapaciteten på avseit säll. Jag kommer självfallel för
egen del inte heller alt föreslå regeringen alt införa hyresrabatter på en ort,
utan att dessa förutsättningar är uppfyllda.

74

7.2
Rambegränsningar för bostadsförbättringsverksamheten på vissa orter

Prop. 1986/87:48

Mitt
förslag: Regeringen får genom beslulsramar begränsa dels bosladslån fill
ombyggnad, dels ränleslöd vid förbättring av bostäder under viss tid och inom
vissa orter eller bostadsförsörjningsområ-den. Sådana begränsningar får
beslutas om det behövs för alt skapa förutsättningar för en lillräcklig
nyproduktion av bostäder, eller om del av annal skäl är nödvändigl för all nå
balans på byggmarknaden.

Skälen
till mitt förslag: Jag har i det föregående (avsnitt 7.1) utvecklat bakgmnden
till mina förslag om särskilda åtgärder för att främja nyproduktion av
bosläder på vissa orter.

Balansproblem kan
givetvis förekomma på regionala eUer lokala byggmarknader, ulan alt det för
den skull råder brisl på nya bosläder. Även i sådana fall bör regeringen kunna
besluta atl begränsa stödet till bosladsför-bättringsverksamhelen, om slödel
bedöms öka riskerna för siörningar för byggandet inom andra seklorer.

8 Övriga
frågor

8.1 Beräkningen av låne- och bidragsunderlaget för ny- och
ombyggnadslån m.m.

Statens
direkla och indirekta slöd lill bostadsproduktionen är belydande. Enbart den
del av stödet som beviljas i form av räntebidrag uppgår lill ca 2 miljarder
kronor under del första året efter färdigsläUandel. Räntebidragets omfattning besläms,
vid given sammansättning av bostäder och skillnad mellan garanterad ränla och
marknadsränta, av kosinaderna för att bygga bostäderna. Nuvarande regler för
beräkning av ränlebidrag innebär, med några undantag, att räntebidragen, allt
annat oförändrat, ökar i takt med byggnadskoslnadema.

Del kan enligl min mening
ifrågasättas om man även framgent skall ha kvar den starka koppling som nu
finns mellan kostnadsstegringar och räntebidragens storlek. Nuvarande regler
innebär ett mycket långtgående subventionsålagande från statens sida. Enligl
min mening är ell sådanl åtagande motiverat till den del det är fråga om atl
trygga en god gmndslan-dard i bosladsproduklionen. Detla bör dock vara möjligl
att uppnå även med en mer begränsad anpassning till kostnadsutvecklingen.

En begränsning av
räntebidragens följsamhet till kostnadsutvecklingen bör, utöver all den minskar
statens utgifler i form av ränlebidrag, leda tiU ell ökat koslnadsmedvelande i
bostadsproduktionen. Genom etl minskal subventionsinslag vid ökande
byggkostnader förstärks nämligen byggherrarnas och låntagarnas incitament atl
på olika sätt begränsa kostnadsstegringarna.

Ell
sleg i denna riklning kan sägas ha lagils i och med de ändringar som

75

tidigare
i år har gjorts i fråga om den produktionskoslnadsanpassade belå- Prop.
1986/87:48 ningen (prop. 1985/86:95, BoU 13, rskr 171). Ändringarna medför all
det slatliga stödet till bostadsprojekt med höga kostnader begränsas. Tekniskt
innebär ändringarna atl helt räntebidrag lämnas endast för produktionskostnader
upp tUl 110% av det schablonberäknade pantvärdet. För hyres-och bostadsrättshus
lämnas räntebidrag molsvarande halva ränlekostnaden för återstående del av produkiionskostnaderna,
dock högst 15% av del schablonberäknade panlvärdet. För produktionskostnader
därutöver, dvs. kosinader som översiiger 125% av detta pantvärde, lämnas ingel
räntebidrag. För sådana småhus som byggs för försäQning lämnas med hänsyn till
ägarens avdragsrält för ränlor vid beskallningen inget räntebidrag för
produktionskostnader som överstiger 110% av det schablonberäknade panlvärdet.

Möjligheterna
alt ta ytteriigare steg i denna riktning bör enligt min mening prövas närmare.
En inlern arbelsgrupp inom regeringskansliet har nyligen bildats för atl ta
fram underiag för en sådan prövning. Arbetsgruppen skall också behandla vissa
frågor om beräkningen av låne- och bidragsunderlag. Jag återkommer i del
följande tUl dessa.

När
det gäller frågan om räntebidragens föQsamhel till kostnadsutvecklingen finns
del anledning all pröva om del inte är möjligl alt ytterligare begränsa
bidraget lill projekt med höga kostnader. Tekniskt kan en sådan begränsning ske
på flera sätt. I första hand bör prövas vilka möjligheter som finns att
vidareutveckla den nyss nämnda begränsningen av bidragen för projekl med höga kosinader
och produktionskoslnadsanpassad belåning. Till gmnd för en sådan prövning bör
man så långt det är möjligt la till vara de erfarenheter som hittills har
vunnits av den nya ordningen. Jag vill i sammanhangei påminna om alt
bostadsstyrelsen har fått i uppdrag atl studera effeklerna av den. Slyrelsen skaU
varannan månad redovisa vissa statistiska uppgifter om de projekl där den nya
ordningen tillämpas och i de fall produktionskostnaderna avviker från
genomsnittet också ange orsak till avvikelsen. Slyrelsen skall dessulom göra en
mer aUmän genomgång av effekterna av den nya ordningen. Resuhatel skall
redovisas i anslagsframställningen för budgetåret 1988/89. Del bör dock vara
möjligt att i ett lidigare skede göra vissa preliminära bedömningar av
effekterna av den nya ordningen.

En
begränsning av räntebidragens följsamhet till kostnadsutvecklingen får inle
försämra utgiftspariteten mellan olika årgångar av bostäder. Även ulgiflsneuiralitelen
mellan olika upplåtelseformer måste bevaras. Detla är ett viktigt
bostadspolitiskt mål som inte får eftersättas i strävandena att uppnå en ökad koslnadspress
inom bostadsbyggandet.

I
samband med nyssnämnda uppdrag fick bostadsstyrelsen också i upp

drag all överväga behovel av ändring av grunderna för hur belåningen skall

anpassas fill kostnadsförändringar i liden och koslnadsskillnader mellan

olika regioner. Styrelsen har nyligen redovisal resullatet av sina övervä

ganden. Bl.a. föreslås en ny ordning för atl fastställa de ortskoefficienter

som används för att fånga upp regionala skiUnader i byggnadskostnader.

Styrelsens förslag bygger på förutsällningen alt man skall anpassa låne-

och bidragsnivån till prisutvecklingen. Som jag nyss nämnde finns det 76

anledning
att ifrågasätta om det bör ske i full utsträckning. Arbetsgmppen har därför
fått uppdraget atl belysa dessa frågor med den utgångspunkten atl anpassningen
skall begränsas i förhållande fill nu gällande ordning.

Ett arbele med all
undersöka möjlighelema att förenkla låneberäkningsmetoden har bedrivits av en
arbetsgrupp med företrädare för bostadsdepartementet, bostadsstyrdsen.
Byggentreprenörerna, Fastighetsägareförbundet, HSB, Riksbyggen och SABO. Arbetsgmppen
har utformat tre modeller fill en ny beräkningsmetod. Modellema har redovisats
i en departementspromemoria (Ds Bo 1986:2) Ny låneberäkningsmetod - tre modeller.
Promemorian har remissbehandlats.

Remissinslanserna har över
lag ställt sig bakom arbetsgmppens målsättning om en förenkling av
beräkningsmetoden. Flera remissinstanser anser dock att underlaget för att fatta
ett beslut om en ny beräkningsmetod inte är tillräckligt och att ytteriigare ulredning
måsle göras. Några inslanser har också framhållit behovet av att även
markbelåningen blir föremål för en motsvarande genomgång.

Jag delar remissinslansernas
uppfattning att del behövs ytterligare överväganden innan ett beslut kan
fattas om ny låneberäkningsmetod. Den interna arbetsgmppen har fått i uppgift
att ta fram del ytterligare material som krävs som underiag för ell beslut. Arbetsgmppen
skall också behandla markbelåningen.

Arbetsgmppen skall således
ta fram ett underiag som ger möjlighet alt bedöma vilka förändringar som mol bakgmnd
av de nya fömtsätiningarna kan göras för alt förenkla och effeklivisera
belåningssystemets olika delar. Vidare skall gmppen studera oUka möjligheter
alt begränsa räntebidragsökningen till följd av ökade produklionskoslnader. Gmppens
arbete skall vara avslutat före den 1 mars 1987. Jag återkommer fill dessa
frågor när arbetsgmppen har redovisal resultatet av sitt arbele.

Prop.
1986/87:48

8.2 Räntestöd för underhåll m.m.

Mitt förslag: Kravel
på konsolideringsfond för aUmännyttiga bostadsföretag ändras i fråga om det
fastighetskapital på vilkel fondens slorlek skall beräknas, så atl endast de
delar av kapitalet behöver beaktas som berättigar lill del statliga ränleslödel
för gemensaml underhåll m.m.

Skälen för mitt förslag: Ränlebidrag
enligt förordningen (1983:974) om statligt ränleslöd vid förbällring av
bostadshus lämnas för vissa underhålls-, reparations- och energisparåtgärder.
De bidragsberättigande åtgärderna är indelade efler sin varaktighet i tio- och
Qugoårsåtgärder. Det innebär bl.a. att ränleslödel i princip inte omfattar hus
yngre än tio år.

Ett villkor för att elt
allmännyttigt bostadsföretag skall kunna få det statliga räntestödet för
underhåll m.m. är att förelagel, uiöver gmndfond, har en konsolideringsfond som
motsvarar minsl 2% av det fastighetskapital som förelaget förvallar. Villkoret
har införts för att det finansiella

77

stödel
lill gemensaml underhåll m. m., i vilkel del statliga ränleslödel är en del,
inte skall leda lUI att de allmännyttiga bostadsföretagens soUditel försvagas.

Enligt
de gmnder som riksdagen antog år 1983 (prop. 1983/84:40 bil.9, BoU 11, rskr 63)
skall vid beräkningen av konsolideringsfonden i princip hela företagels
fastighetskapital beaktas. Fråga har väckls om även nyproducerade bostadshus måsle
las med i underlaget för beräkningen av fondens slorlek. SABO har påpekal alt fondkravel,
om del gäller även nyproducerade hus, kan få oavsedda effekler för företag med
slor nyproduktion. Enligl SABO borde hus yngre än tio år undantas hell eller
delvis från fondkravel, eflersom de inle är berättigade till ränleslöd förrän fr.o.m.
del tionde årel.

Jag delar SABO:s uppfallning.
Somjag har nämnt har fondkravet införts för att det sätt på vilket underhåll m.m.
numera kan finansieras, inte skall försvaga företagets soliditet. Della gäller
då givetvis inle alldeles nybyggda hus.

Jag
förordar alt gmnderna för beräkningen av konsolideringsfondens storlek ändras
så all endasl fasligheter med hus som är minsl tio år gamla skall beaktas.
Ändringen bör träda i krafl den 1 januari 1987 och lillämpas även i fall där bidrag
redan har beviQats.

För
tydlighetens skull vill jag tillägga alt min ståndpunkt inte innebär någon
ändring i grunderna för beräkningen av gmndfond. Kravet all bostadsföretaget
skall ha en grundfond som moisvarar minsl 1 % av förelagels fastighetskapital
innebär självfallet att även nya hus skall inräknas i fastighetskapitalet.

Prop. 1986/87:48

8.3
Låneandel för kooperativ hyresrätt

Mitt
förslag: Ekonomiska föreningar, vars huvudsakliga ändamål är atl upplåta
bostäder med kooperaiiv hyresrätt skaU få bostadslån som motsvarar 30% av
låneunderlaget.

Skälen
till mitt förslag: Regeringen har nyligen (prop. 1986/87:37) föreslagit
riksdagen att besluta om försöksverksamhet med kooperativ hyresrätt.
Kooperativ hyresrätt innebär atl de boende hyr sina lägenheter av en ekonomisk
förening i vUken de själva är medlemmar. Upplåtelse på delta sätt kan som
närmare framgår av propositionen, bli etl av fiera medel för allmännyttiga
bostadsförelag att utveckla hyresgäsfinflytandet. Sådana förelag får sedan
länge bosladslån till 30% av låneunderlaget. Ekonomiska föreningar, vars
huvudsakliga ändamål är att upplåta kooperativ hyresrätt bör enligt min mening
få samma låneandel.

Den
nya bestämmelsen bör träda i kraft den 1 januari 1987 och fillämpas på
ansökningar som ges in lill kommunen efter ikraftträdandet.

78

8.4
Bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden

Prop.
1986/87:48

Mitt
förslag: Elt statligt bidrag införs fill 40% av kostnaden för konstnärlig
utsmyckning i samband med ny- eller ombyggnad av bostäder med statligt slöd. En
föruisättning för det statliga bidraget är all kommunen lämnar ett lika stort
bidrag som staten. Fastighetsägaren svarar för den återstående kostnaden.
Bidragen beslutas av en särskild delegation som regeringen tillsätter.

Skälen
till mitt förslag: Konslnäriig utsmyckning slöds för närvarande genom lillägg
till läneunderlaget. Vid ny- och ombyggnad av bostäder är tillägget högst 25 kr./m".
Tillägget utnytQas i liten utsträckning. Riksdagen harar 1984 och år 1985 begäri
att regeringen skall överväga att kompletlera lilläggel med ett direkt bidrag.
En utgångspunkt för övervägandena i denna del borde vara atl det slatliga
bidraget skulle förutsätta ekonomiska insalser också från berörda bostadsföretag
och/eller kommuner.

Enligt
min mening är konstnärliga insatser av stort värde i arbetet med atl skapa bra
och tilltalande bostadsmiljöer. För att stimulera arbelet med konslnäriig
utsmyckning föreslår jag att liUägg lill låneunderlagel för dessa ändamål ersälts
av elt bidrag utom till den del fastighetsägaren själv skall svara för
kostnaden. Bidraget, som bör lämnas till projekt som uppförs eller byggs om med
stöd av bostadslån, bör motsvara 40% av kostnaderna för utsmyckningen och
förutsätta ett motsvarande kommunalt bidrag. Fastighetsägaren ansöker om
bidrag i samband med ny- eller ombyggnadslån.

Det
bör ankomma på regeringen att besluta om de ytterligare föreskrifter som behövs
om bidragsgivningen.

Den
nya ordningen bör träda i kraft den 1 juli 1987. Bidragen bör börja fördelas
fr. o. m. budgetårel 1987/88. Äldre beslämmelser bör tillämpas på ansökningar
om lån som ges in lill kommunen före den Ijanuari 1988 om lånesökanden begär
del.

Bidragen
bör lämnas inom en besluisram som fastställs för varje budgetår. Ramen för
budgetåret 1987/88 bör fastställas till 15 milj. kr. Det motsvarar mer än en
fördubbling av verksamhelen med konstnärlig utsmyckning i förhållande till vad
som gäller för närvarande.

9 Anslagsfrågor

Jag
ålerkommer lill de anslagsfrågor mina förslag i del föregående föranleder i
samband med min anmälan till budgetpropositionen för budgetåret

1987/88.

10
Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag har
anfört har inom bosladsdepartemenlel i samråd med chefen för finansdepartemenlel
upprättats förslag till lag om ändring i

79

lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt. Förslaget är av så enkel be- Prop. 1986/87:48 skaffenhel
atl lagrådels hörande skulle sakna belydelse.

11 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen

dels
att anta förslag liU lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, dels att godkänna de riktlinjer somjag har förordal i fråga om

1. hyresgäslinflylande vid ombyggnad (avsnitt 3.7.2),

2. kvarboendegaranli (avsnitt 3.7.3),

3. lilläggslån för ombyggnad av bostäder som uppfördes
under miljonprogrammet (avsnitt 3.7.4),

4. hissinstallation som villkor för ombyggnadslån
(avsnitt 3.7.5),

5. statsbidrag för hissinsiaUationer m. m. (avsnitt
3.7.5),

6. avvägningen av bostadsbidragen mot hushållens
inkomster (avsnitt 4.3.2),

7. vilka som skall anses ingå i bosladsbidragshushållel
(avsnitt 4.3.2),

8. omprövning och indragning av bostadsbidrag (avsnitt
4.3.4),

9. bosladsbidrag för år 1988 (avsnitt 4.3.5),

10. behovsprövat
stöd till barnfamiljer för köp av äldre egnahem

(avsnitt 4.4),

11. den
bostadspolitiska adminislralionen (avsnitt 6),

12. hyresrabatter (avsnill 7.1),

13. rambegränsningar för bosladsförbätlringsverksamhelen
på vissa orter (avsnitt 7.2),

14. konsolideringsfond för allmännyttiga bostadsföretag
(avsnill 8.2),

15. låneandel
för ekonomiska föreningar som har lill huvudsakligt

ändamål atl upplåla bostäder med kooperaiiv hyresrätt (avsnitt 8.3),

16. bidrag
och lån lill konstnärlig utsmyckning av bosladsområ

den (avsnitt 8.4)

och
dels atl medge att

17. sådana
under 3 angivna lån får beviljas intill ett belopp av

50 000 000 kr. under tiden den 1 januari 1987-den 30 juni 1987 och

100 000 000 kr. under budgetårel 1987/88,

18. sådana
under 16 angivna bidrag får beviQas intUl ell belopp av

15 000 000 kr. under budgelåret 1987/88.

Jag
hemsläller vidare atl regeringen bereder riksdagen fillfälle att ta del av vad
jag har anfört i fråga om

1. 30-årsregeln för ombyggnadslån (avsnitt 3.7.4),

2. amorteringslid vid ombyggnad utan hissinstallation
(avsnitt 3.7.5),

3. ombyggnadslån för energisparåtgärder i egnahem
(avsnitt

3.7.6), 80

4. riktade energibidrag för budgetåren 1987/88 och
1988/89 (av- Prop. 1986/87:48 snitt 3.7.6),

5. kommunernas arbete med bostadsförbättring (avsnitt
3.7.7),

6. bostadsbidragsgmndande bosladskoslnad (avsnill
4.3.3).

12 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslular atl genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de ålgärder
och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

81

6 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 48

Bilagal
Prop. 1986/87:48

1 Bostadspolitik och bostadsbyggande fram till 1980-talet

1.1 De första bostadspolitiska åtgärderna

Bostadsförhållandena
i Sverige var bland de sämsla i Europa vid liden för industrialismens
genombrott. Någon akliv bostadspolitik atl lala om förekom dock inte före
början av 1930-talet, om man bortser från ålgärder i några av de slörsta
städerna. Utlösande för de statliga åtgärderna under 1930-lalet var i försia
hand arbelslöshetskrisen.

Även
om 1930-talets bostadspolifik hade en mycket blygsam omfattning hade den flera
principiellt setl vikfiga inslag. Samhällels ansvar för bostadsförsörjningen
markerades. 1935 års beslul om ålgärder för all förbällra flerbarnsfamiQernas
bostadssituation berör deras trångboddhet, betalningsförmågans beroende av
barnantal, problemet med riskkapital för bostadsbyggandet och bostädernas
förvaltning utan enskilt vinstsyfte. Vidare behandlades ansvarsfördelningen i
bostadsförsörjningen mellan staten och kommunerna. Alla dessa frågor har sedan
varit aktuella inom bostadspolitiken, även om de har angripits med medel som
har anpassais till skiftande förutsättningar från tid till annan.

1.2 Reformarbetet under 1940-talet

Åren
1946, 1947 och 1948, då riksdagen fattade en rad betydelsefulla
bostadspolitiska beslut, brukar betecknas som födelsetiden för en ny bostadspolitik.
Samlidigt genomfördes andra väsentliga reformer.

En
ny byggnadslag trädde i krafl är 1948. Jordbrukspolitiken byggdes ut. vilkel
påverkade bostadsbyggandet på landsbygden. En rad socialpolitiska reformer
genomfördes: barnbidrag, sjukförsäkring och avsevärt förbättrade
folkpensioner. Det är obestridligt alt de slora satsningarna på atl förändra de
sociala förhållandena, fördelningen av välfärden, fick betydelse för
bostadspolitiken och möjligheterna att förändra bostadsförhållandena.

De
bostadspolitiska besluten, som byggde på förslag från den bostadssociala
utredningen i första delen av dess slutbetänkande (SOU 1945:63), måste ses mot
bakgrund av de förhållanden som rådde vid den fiden. En stor del av
bostadsbeståndet var mycket dåligt. Bara var Qärde lägenhet hade tUlgång fill
bad- eller duschmm och var tredje hade inte ens vatten och avlopp i lägenheten.
Enrumslägenheterna utgjorde nära 40 procent av alla bostäder och var en vanlig boslad
även för barnfamiljer. Trångboddhet var elt utbrett problem. Dessutom var det brisl
på bostäder.

En
gmndläggande tankegång i den bostadssociala utredningen var att de

bostadspolitiska åtgärderna inte borde begränsas till punktvisa hjälpinsat

ser utan skulle inriktas på att förbättra bostadsförhållandena i stort. Här

igenom skilde sig utredningen från det synsätt som dittills hade dominerat

här i landet och som fortfarande är förhärskande i praktiskt tagel alla 82

marknadsekonomiska länder
i väriden. Utredningen hade två vikliga skäl Prop. 1986/87:48 för all bryla
mol denna tradilion. Den ansåg alt bostadsstandarden var så låg all
bostadsförhållandena allmänl sett måsle förbällras. Vidare skulle punkfinsatser
medföra en inte önskvärd uppdelning av boendel.

Den
bostadspolitik som utformades åren 1946-1948 kan sammanfattas på följande sätl.
Staten och kommunerna skuUe i samverkan skapa fömtsättningar för atl
tillgodose behovet av bostäder, atl allmänl höja hushållens uirymmesstandard
och avskaffa trångboddheten, alt förbällra de bo-sladshygieniska förhållandena
och höja lägenhetemas ulrustningsslandard, att påverka prisnivån för bostäder
och att förändra ägarstrukturen på bostadsmarknaden. Vidare fick den bostadspolifiska
adminislralionen år 1948 den form som den i princip fortfarande har.

Grunddragen
i de former för finansiering och stöd till bostadsförsörjningen som beslöts
åren 1946-1948 bibehölls under ungefär 20 år. Det stigande ränteläget medförde
dock att de statliga ränlegaranlierna för bollenlån och molsvarande ränla på slalliga
lån ledde lill räntesubvenlioner som inte var avsedda från början.

1.3 Åtgärder under 1960-talet mot bostadsbrist m.m.

Under
1950- och 1960-lalen var bostadsbyggandets omfallning den avgörande
bostadspolitiska frågan. Av samhällsekonomiska skäl var det nödvändigt atl
begränsa bostadsbyggandet i förhållande till eflerfrågan på bosläder. Den höga
efterfrågan berodde inte bara på att bostadsstandarden inledningsvis var låg
utan också på växande folkmängd, urbanisering och siigande realinkomster.
Bostadsbristen blev bestående fram till 1970-lalel på många orter.

Omkring
millen av 1960-lalet redovisades förslag från en rad bostadspolitiskt inriklade
utredningar, bl.a. bostadsbyggnadsutredningen, markpolitiska utredningen, byggindusirialiseringsutredningen,
bostadspolitiska kommillén och hyreslagstiflningssakkunniga. På grundval av
dessa utredningsförslag gjordes en allmän översyn av bostadspolifiken.

Inledningen
lill denna översyn var riksdagens uttalande år 1966 om bostadsbyggandets
omfattning, det s.k. miQonprogrammet. Uttalandet var egentligen en bedömning
som uttryckte att det under tioårsperioden 1965 — 1974 var rimligl att bygga
omkring en miljon nya lägenheter för alt avskaffa bostadsbristen och förbättra
bostadsförhållandena. I realiteten blev dock denna kvantitet ett
bostadspolitiskt mål som fick stor betydelse. Målel uppfylldes också näslan
exakt.

Samlidigt
med att miljonprogrammet lanserades gjordes också nya uttalanden om de
långsiktiga målen för bostadsstandarden och om bosladsbyggandels inrikining.

Som
en riktpunkt för bostadsförsöijningsplaneringen angavs att ingen

skulle behöva bo i mindre lägenheter än som motsvarar två personer per

rum utöver kök och vardagsrum. För enpersonshushåll skulle dock tills

vidare lägenheter med etl rum och kök eller kokvrå kunna godlas. Ett

hushåll med två personer skulle alltså inte behöva ha mindre utrymme än 83

två rum och kök, tre eller
fyra personer inle mindre än tre mm och kök elc. Prop. 1986/87:48

De
allmänna målen för bostadspolitiken förändrades inle. Allmänt sammanfattades
de på följande sätl i prop. 1967:100.

"Syflel
med samhällels bostadspolitiska ålgärder är all främja en god bosiadsförsörjning.
Del allmännas engagemang i denna uppgifl motiveras av bostadens grundläggande
betydelse för familjelivet, individens hälsa och arbetsförmåga, vila och
rekreation. Samhällels mål för bostadsförsörjningen bör vara alt hela
befolkningen skall beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt
utrustade bostäder av god kvalitet tiU skäliga kostnader."

De
medel som utformades avsåg kommunemas markpolitik, främjande av
industrialiserat byggande, bostädernas finansiering, prisbildningen på bostäder
och bidrag lill vissa hushåll.

Det
finansieringssystem som beslutades år 1967 syftade bl.a. till atl avveckla de
generella räntesubventioner som uppstått på grund av del höjda ränteläget. Den
högre räntekostnaden i ell subvenlionsfritt syslem skulle omfördelas i liden på
så säll att staten inledningsvis lämnade lån som molsvarade den höjda
räntebetalningen. För nya hus benämndes sysiemel pariteislån. Äldre hus som
hade färdigställts år 1958 eller senare fick räntelån.

Beteckningen
paritetslån markerade atl lånen skulle bidra lill alt kapitalkostnaderna under
ell visst år blev ungefär Uka stora för likvärdiga bosläder av olika ålder,
även om byggnadskostnaderna hade ökat på gmnd av inflation. UQämningen av
kapitalkostnader mellan olika årgångar uppnåddes på så sätt all betalningen på
lånen var låg från början och sedan ökade år för år i lakl med all byggnadskoslnadema
steg för nya hus. Lånen skulle på så säll ge fömlsätlningar för hyresparitel
mellan olika årgångar av hus. Hyrorna bestämdes med andra ord av lägenheternas slorlek,
kvalitet o.d. och inle av byggnadsåret.

Det
sisla steget i översynen åren 1966-1968 bestod i alt familjebostadsbidragen
ersattes med statliga och kommunala bostadstillägg till barnfa-miQer.

Ett
mer allmänl omslag på bostadsmarknaden kom under början av 1970-talel, då det
böljade bli lätt atl få tag i bostäder även i orter som haft svår bosiadsbrisi
under mer än två årtionden. På många håll började det förekomma lediga lägenheler
i nyproduktionen och anlalel ökade snabbt under några år fram till millen av
1970-talet.

I
förhållande tiU hela bosladsbeståndet blev antalet lägenheler lediga tUl
uthyrning inte vid någon tidpunkt särskilt stort. Mellan åren 1970 och 1975
uppgick det totala antalel i hela landet inte vid någon lidpunkt lill mer än
30000, alltså mindre än en procent av hela beståndet om ca tre och en halv miQon
lägenheler. De lediga lägenheterna var emellertid koncentrerade tUl ett mindre
antal kommuner och där till vissa nybyggda områden med hyres- och bostadsrältslägenheter
i flerbostadshus. I sådana områden bidrog lägenhetsöverskotlel och en slor
omflyttning tiU atl skapa instabUitet och sociala problem, samiidigi som
bostadsföretagen gjorde förluster och fick ekonomiska problem.

En
omedelbar följd av omslaget på bostadsmarknaden var atl nyproduk- 84

tionen av flerbostadshus
med hyres- och bostadsräUslägenheter minskade Prop. 1986/87:48 drastiskl.
Antalet nybyggda lägenheler i flerbosladshus minskade från 75 000 år 1970 tiU
knappt 14 000 år 1978. Byggandet av egnahem ökade däremoi från 35 000 till 40
000 under samma period.

Bostadspolitiken
inriktades från början av 1970-talel mer än tidigare på att främja modemisering
av del äldre bostadsbeståndet, en fråga som behandlades redan i den andra delen
av den bostadssociala utredningens slutbetänkande. Bostadssaneringslagen
(1973:531) liUkom och bestämmelserna för slalliga bostadslån anpassades för
all underlätta ombyggnad. Ombyggnadsverksamheten främjades också tUtfäUigl
genom investeringsbidrag. Ett särskilt finansieringsstöd infördes med syfte
att underiätta ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

1.4 Propositionen 1974:150

Bostadsproblem
som debatterades Uvligl under böQan av 1970-talel var framför allt de sociala
problemen och miljön i nybyggda bostadsområden, skatter och kapilalvinsler för
egnahemsägare, finansieringssystem och hyror. Paritetslånen hade redan kort
lid efter införandet medfört problem på grund av att skuldökningarna blev
större än beräknai. Orsaken var till en början i huvudsak att den allmänna räntenivån
blev högre än som hade fömtsätts då systemet infördes. Av hyrespoliliska skäl
hade inte heUer betalningen på lånen ökats enligt de regler som urspmngligen
gällde. Problemen behandlades också av flera uiredningar och ledde fram till en
ny översyn av bostadspolitiken år 1974.

Riksdagen
fastslog år 1974 att de grundläggande rikllinjema för bostadspolifiken skulle
bibehållas (prop. 1974:150, CU 36, rskr 372). SamhäUets ansvar för
bostadsförsörjningen betonades starki. Som särskilt angelägel underslröks atl
likvärdiga bosläder bör kosta lika myckel för den boende oavsell när de är
byggda eller hur de disponeras, dvs. om de ägs, innehas med bostadsrätt eller
hyrs av hushållet. Bostädemas närmiljö ägnades ökat intresse.

Paritetslånesystemet
ersattes med lån med räntebidrag. Vissa av paritetslånens principer behölls i
det nya lånesystemet. Betalningarna på lånen sattes således lågl det första
året för all sedan öka år för år. Syftet var atl ge fömtsättningar för en i
förhållande liU inkomslema rimlig hyresnivå i nyproduktionen och alt bidra till
en uQämning av kapitalkostnadema för olika årgångar av hus.

Ett
nylt inslag var att bostadsfinansieringen skulle bidra tUl att uQämna de
skillnader i årskostnader mellan å ena sidan hyres- och bostadsrättslägenheter
och å andra sidan egnahem som beror på inkomstbeskattningen. Därför lämnades
lägre räntebidrag för lån till egnahem än för lån fill övriga bosläder.

En
viktig skillnad i förhållande lill tidigare var all principen om subvenfionsfria
lån övergavs. Staten fastställer således en inledningsvis låg garanterad ränla.
Skillnaden mellan denna och den fakiiska räntan betalas av staten i form av
räntebidrag.

Kommunemas
möjligheter atl bedriva en akliv markpolitik, som var en 85

viktig fräga vid besluten
år 1967, hade förstärkts år 1971 genom ändringar i expropriationslagen. År 1974
stärktes kommunernas inflytande ytterligare. Del s. k. markvillkoret infördes
för bostadslån. Det innebär atl bostadslån i allmänhet kan beviljas endast lill
lånesökande som har fått tUlgång lill tomtmarken av kommunen. I syfte att
stärka konkurrensen mellan byggnadsföretagen infördes också ett anbudsvillkor,
som innebär att byggnadsarbetena i princip skall upphandlas efler öppen
anbudstävlan mellan flera byggnadsföretag.

Energifrågoma har i hög
grad påverkal bostadspolitiken efter den s.k. energikrisen och den drasliska
höjningen av oljepriserna år 1973. Lån och bidrag har lämnats lill energibesparande
ålgärder. Kraven har skärpts på energihushållning vid nybyggnad genom bälire
isolering och andra åtgärder. Vidare har bidrag lämnals tiU forskning och forskningsinriktat
experimenlbyggande för att utveckla nya uppvärmningsmetoder och ny byggteknik.

Prop.
1986/87:48

2 Bostäder och boende

Enligt
1980 års folk- och bostadsräkning finns det ca 3 670 000 lägenheter i landet.
56% av dessa finns i flerbostadshus och 44% i småhus. Praktiskt tagel aUa
bostäder i flerbostadshus finns i tätorter och är genomsnittligt sett små, oavsett
upplåtelseform. Åldersfördelningen varierar däremot. Genomsnittsbostaden i
allmännyttig hyresrätt är relativt ny, särskilt i jämförelse med enskild
hyresrätt. Flertalel egnahem är byggda före år 1960. En stor andel av dessa
ligger utanför storstadsområdena och många av dem i glesbygd.

Andel
(procent) lägenheter i olika ågarkategorier efter byggnadsperiod och lägenhetsstorlek
år 1980. Hela riket.

Byggnadsperiod

Flerbostadshus

Småhus

AUa

lägenhetsstorlek

Hyresrätt

Bostadsrätt

enskild

allmännyttig

enskild

person

Byggnadsperiod
- 1960

34

74

49

56

53

1961 - 1970

40

18

35

17

24

I97I - 1980

25

5

13

25

19

Uppgift saknas

1
100

3
100

3
100

2
100

4
100

Lägenhetsstorlek
< 2rk

21

29

20

2

15

2rk

35

32

36

7

22

3rk

33

24

32

17

24

> 3rk

10

14

12

71

37

Uppgift saknas

1
100

1
100

0
100

3
100

2
100

Källa: Bosladssiyrelsen

86

Anlalel hushåll år 1980
var 3 500 000. Del genomsnittliga hushållet bestod av 2,3 personer. Anlalet
boende var ca 8 130 000 personer varav 6 150 000 vuxna och hela folkmängden ca
8300000 personer. Åldersfördelningen bland de vuxna redovisas i följande lablå.

Andel
(procent) vuxna boende efter ålder och bostadens ägare, är 1980. Hela riket.

Prop.
1986/87:48

Ålder

Flerbostadshus

Småhus

AUa

Hyresrätt

Bostadsrätt

enskild

allmännyttig

enskild

person

20-34

39

34

27

25

29

35-49

21

17

18

31

25

50-64

21

22

25

25

24

65-

19

27

30

19

22

100

100

100

100

100

Källa:
Bosladssiyrelsen

Andelen
unga är högsl bland dem som bor i allmännyttig hyresrätt där också flertalet
inom åldersgruppen är myckel unga. Andelen pensionärer är väsentligl högre i
enskild hyresrätt och bostadsrätt än i allmännyttig hyresrätt och enskilt ägda
småhus. I de senare finns i stället en hög andel hushåll i den yngre
medelåldern.

En
analys av netloflyttningarna under 1970-talel ger följande mönster.

Det
stora antalet personer som bildar egna hushåll i åldrarna under 25 år bosätter
sig i huvudsak i hyresrätt. De bor kvar en förhållandevis kort tid. I 30-årsåldern
äger en stor omflyttning mm. Nettoflytlningen från hyres-och bostadsrätt
omfattar i båda upplåtelseformerna ungefär hälflen av hushållen i 30-35-årsåldern.
Minskningen i hyres- och bostadsrätt molsvaras av en ökning i äganderätt. Avflyttningen
från hyres- och bostadsrätt minskar sedan med stigande ålder hos hushållen och
övergår så småningom, framför allt i bostadsrätt men även i allmännyttig
hyresrätt, fill en nettoinflyttning i åldrarna 55-75 år.

Svenska
folkets bostadsförhållanden har undersökts inom ramen för SCB:s
levnadsnivåundersökningar (ULF) varje år under en tioårsperiod. I det följande
redovisas situationen år 1982/83 och utvecklingen av bostadsförhållandena för
olika befolkningsgmpper i fråga om boendeform, utrymmesstandard, bostadens ulrustningsslandard,
maskineU utmstning, mediaulruslning, fritidsbostad och boendemiljö.

87

Situationen år 1982/83 för berolkningen 1 sin helhet,
liksom förändringarna sedan år 1975 sammanfattas i följande tablå.

Prop. 1986/87:48

Situationen

1982/83

(procent)

Utveckling •

1975-1982/83

(procentenheter)

Hustyp

Bor i
småhus

57.5

+ 6,5

Upplåtelseform Äger bostaden

52.2

+ 7,6

Utrymmesstandard

Trångbodda (enl. norm 2) Hög utrymmesstandard

3,0 34.3

- 4,9 -h 11,6

Bostadens utrustningsstandard Bor modemt

97,6

+ 3,6

Maskinell utrustning Har diskmaskin Har
tvättmaskin Har frys

31.9 96,4 88.1

+ 16,2 + 6,9 + 11,7

Mediautrustning Har telefon Har färg-TV Har dagfig
fidning

98,5 87,6 85,4

+ 3,3 + 40,1 - 1.6

Fritidsbostad Har fillgång

Äger

52.9 22,4

+ 2;i5

Boendemiljö

Störd
av buller, dälig lukt eller insyn

Högst
250 m fill livsmedelsbutUc

Godtagbar
kollekfivtrafUcstandard

Vanligt
med skadegörelse i

bostadsområdet

Utbyter
Qänster med grannarna

21,5
37,9 50,4

12,4
66,2

2,6

4,1
2,7

+
15,0

GäUer
16 - 74-åringar

Mer
än två personer per rum, kök och vardagsrum oräknade

Gäller
utvecklingen 1978 - 1982/83

Högst
750 m till busshållplats och minst en tur i halvfimmen på

morgnarna

Källa:
SCB

Trångboddhet
enligl gängse mått är myckel liten men fortfarande ett problem för hushåll med
tre eller flera bam. Praktiskt taget alla bostäder är moderna. En stor
majoritet av hushållen har eller har tillgång fill tvättmaskin och frys.
Grannkontakterna har ökat under perioden.

En
jämförelse av bostadsförhåUandena i olika befolkningsgmpper med uppdelning
efter region, familjesituation och yrke redovisas i följande lablå.

88

Prop. 1986/87:48

Stock-

Norra

Samboende

Arbetare

Högre

holm

glesbygden

småbarnsföräldrar

Qänsteman

Boendeform

Bor i småhus

35.1

79.6

70,0

51,4

65,9

Utrymmesstandard

Trångbodd (enl. norm 2)

4.1

4.3

7,1

3.8

1.7

Utrustningsstandard

Bor modemt

97,6

96.3

99,5

97,0

98,7

Har diskmaskin

31.5

29,0

52,2

21.1

55.4

Har tvättmaskin

96.0

95,2

99,2

96.3

98,2

Harfirys

79.0

91.8

97.8

86,1

92,2

Har telefon

98.3

98.5

99,5

97,7

99,5

Har färg-TV

85.1

87.2

93,0

87,4

85.5

Fritidsbostad

Har fillgång

68.6

53.7

57,7

47,4

73.6

Äger

29,9

30.1

15,6

17.9

37,4

Boerulemiljö

Störd av buUer, dålig lukt eller insyn

29.4

13,9

19,2

22,7

20.6

Grönområde inom 750 m

76.2

91.1

86,1

82,3

82.0

Högst 250 m fill livsmedelsbufik

47.2

20.1

24,3

35,8

35.8

Godtagbar kollekfivtrafikstandard '

88,6

7.0

47,2

48.4

67,9

Vanligt med skadegörelse

22,4

5.7

12,5

14,0

9,7

Utbyter Qänster med grannarna

62.2

72,5

78,3

62,5

78,1

Busshållplats inom
750 m, minst en tur i halvfimmen på morgnarna Källa: SCB

När del gäUer småhusboendel
finns del slora regionala skiUnader. Små-husboendet har ökat både i
storstadsområden och i mindre kommuner. I storstäder och större kommuner har
småhusboendet ökal mest bland arbetare och lägre Qänsleman. Fortfarande bor
dock högre Qänsleman oftare i småhus än arbetare, 66 resp. 51%. Bland samboende
småbarnsföräldrar bor 70% i småhus.

De trångbodda är i försia
hand unga barnfamiQer. Skillnaderna mellan arbetare och Qänsleman är små och
har också minskal sedan år 1975. Då var 11% av arbetarna Irångbodda jämfört med
4% år 1982/83. För högre Qänsteman var molsvarande lal ca 2% vid båda
tidpunkterna.

I takt med all
bostadsbeståndet har moderniserats så atl ca 98% av befolkningen nu bor modernt
har också ojämhkhet i detta avseende mellan olika gmpper reducerals pålagligl.
Moderniseringen av bostäder har framför aUt nått pensionärer, ensamstående och
arbetare.

I fråga om yllre
boendemiljö visar undersökningen de välkända regionala skillnaderna som i
huvudsak samvarierar med bebyggelsetyp. I de stora städerna är det nära tUl
butiker och kollekfivlrafiken är bättre, men färte har nära lill grönområden.
Skadegörelse är vanligare och färre har konlakl

89

med sina grannar. I övrigl
är olikheterna relativt små meUan olika befolk- Prop. 1986/87:48 ningsgrupper.
De speglar framför allt hur gmpperna fördelar sig på flerbostadshus och
småhus.

Bostadskommitlén
har i sitl delbetänkande (SOU 1984:35) analyserat tillgänglig statistik om
bosläder och boende.

90

Bilaga 2 Prop. 1986/87:48

Exempel på effekter av förslag till bostadsbidrag för
olika hushållstyper

Bostadsbidrag
år 1988 och ändring från år 1987 (kr./mån) Makar med två barn

Inkomst år 1986 (kr./år)

Bosladsbidrag
vid en bostadskostnad Andel av hus-

år 1988 av hållen efter

2 000
kr. 2 500 kr. 3 000 kr. inkomst

65 000 100 000 135 000 170 000

Andel av hushållen efler bostadskostnad

46 %

1 310 - 35

1 625 + 180

1 685

+ 240

725 - 90

1 040 + 125

1 100

+ 185

145 - 65

460 + 150

520 + 210

0 ± 0

0 ± 0

0 ± 0

32 %

12 %

10%

11 %

26%

57%

6%

0%

Inkomst år 1986 (kr./är)

Bostadsbidrag
vid en bostadskostnad Andel av hus-

år 1988 av hållen efter

2 000 kr.
2 500 kr. 3 000 kr. inkomst

14 %

65 000

100 000

135 000

170 000

Andel av
hushållen efter bostadskostnad

5%

1 575

1 975

2 175

- 35

- 25

+ 45

14 %

990

1 390

1 590

- 90

- 80

- 10

35%

410

810

1 010

- 65

- 55

+ 15

39%

0

225

425

± 0

- 35

+ 40

7%

24%

36%

26%

Bostadsbidrag
år 1988 och ändring från år 1987 (kr./mån

Makar med fyra barn'

Prop. 1986/87:48

Inkomst
år

Bostadsbidrag

, vid
en

bostadskostnad

Andel av hus-

1986 (kr./är)

är 1988 av

hållen efter

2 000 kr.

2 500

kr.

3 000 kr.

inkomst

7%

65 000

1 575

1 975

2 295

- 10

± 0

+ 190

15%

100 000

990

1 390

1 710

- 65

-
55

- 135

33%

135 000

410

810

1 130

- 40

-
30

+ 160

31 %

170 000

0

225

545

+ 290

-
10

+ 185

14%

Andel
av hushållen

efter
bostadskostnad

13 % 22 %

25 % 40%

Ensamboende med ett barn

Inkomst
år

Bostadsbidrag

; vid
en

bostadskostnad

Andel av hus-

1986 (kxyår)

år 1988 av

hållen efter

2 000 kr.

2 500

kr,

3 000 kr.

inkomst

9%

30 000

1 145 - 40

1 400
+ 115

1 400 + 115

28%

65 000

880 - 50

1 135
+ 105

1 135 + 105

50%

100 000

295 - 105

550 +
50

550 + 50

13 %

135 000

0 ± 0

0 ± 0

0 ± 0

0%

Andel
av hushållen

efter
bostadskostnad

49 % 37 %

9%

5%

' I de redovisade ändringstalen har medtagits effekten av
det föreslagna flerbarnstillägget, här beräknai till 290 kr./mån.

92

Innehåll Prop. 1986/87:48

Proposition
........................................................ .. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... .. 1

Förslag
tiU lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighets

skatt ................................................................ .. 3

Uidrag
ur protokoll vid regeringssammanlräde den 31 oktober 1986 .. 5

1 Inledning......................................................... 5

2 Bostadspolifiska reformbehov ............................. .. 6

2.1 Den sociala bostadspolitiken........................... .. 6

2.2 Bostadspolitiken i svårigheter ......................... .. 6

2.3 En ny ekonomisk situation ............................. .. 7

2.4 Nya förutsättningar för bostadspolitiken ........... .. 7

2.5 Sammanfattning........................................... .. 10

3 Bostadsförbättringsprogrammet........................... 11

3.1 Inledning ................................................... 11

3.2 Förbättringarnas omfallning ........................... 12

3.2.1 Ombyggnad av flerbostadshus.................. 12

3.2.2 Ombyggnad av småhus ........................... .. 15

3.3................................................................ Kommunernas
planering av bostadsförsörjningen 15

3.3.1 Planeringsskyldighelen ............................ .. 15

3.3.2 SärskUd redo visning av bostadsförsörjningsplaneringen. 15

3.4............................................................ Bostadsstyrelsens
bedömning av olika medel i bostadsförbätt

ringsprogrammet .......................................... 17

3.4.1 Räntestöd liU underhåll m.m..................... 17

3.4.2 Bostadslån liU ombyggnad........................ . 19

3.4.3 Tillgänglighetsskapande åtgärder .............. . 22

3.4.4 30-årsregeln och förnyelse av mlQonprogrammets områden
24

3.5................................................................ Byggmarknaden
25

3.5.1 Byggnadsindustrin.................................. . 25

3.5.2 Byggnadsmaterialinduslrin ....................... 26

3.6 Sammanfattning .......................................... 27

3.7 Föredragandens överväganden........................ 28

3.7.1 AUmänna överväganden ......................... . 28

3.7.2 Hyresgästinflytande vid ombyggnad .......... 33

3.7.3 Kvarboendegaranfi ................................ 35

3.7.4 Miljonprogrammets bosläder .................... 36

3.7.5 Tillgänglighelsfrågor ............................... 38

3.7.6 Stöd fill energisparåigärder....................... 40

3.7.7 Kommunernas arbele med bostadsförbättring 42

4 Bostadskommitténs
förslag ................................ . 45

4.1 Inledning ................................................... . 45

4.2 Räntelån ................................................... . 46

4.3 Bostadsbidrag.............................................. 48

4.3.1 Allmänna överväganden .......................... 48

4.3.2 Behovsprövningen av bostadsbidragen ...... 54

4.3.3 Den bidragsgmndande bostadskostnaden ... 57

4.3.4 Omprövning av bosladsbidrag.................... 58

4.3.5 Bostadsbidrag för år 1988 ....................... 60

4.4 Behovsprövat stöd fill bamfamiljer för köp av äldre
egnahem . 64

4.5 De aUmännyttiga bostadsföretagen................. 66

5 Fastighetsskatt ............................................... 69

6 Den bostadspolitiska administrafionen .................. 70

93

7 Åtgärder för att främja
produktionen av nya bostäder på vissa Prop. 1986/87:48

orter ................................................................. 72

7.1 Hyresrabatter ............................................. .. 72

7.2 Rambegränsningar för bostadsförbältringsverksamheten
på vissa orter 75

8 Övriga
frågor .................................................. .. 75

8.1 Beräkningen av låne- och bidragsunderiaget för ny-
och ombyggnadslån m.m 75

8.2 Ränleslöd för underhåll m.m............................ 77

8.3 Låneandel för kooperaiiv hyresrätt .................. 78

8.4 Bidrag till konstnärlig utsmyckning i
bostadsområden 79

9 Anslagsfrågor................................................... 79

10 Upprättat lagförslag.......................................... 79

11 Hemställan ..................................................... 80

12 Beslut............................................................ . 81

Bilaga
1 Bostadspolitik och bostadsbyggande fram till 1980-talet. Bo

städer och boende..................................... . 81

Bilaga
2 Exempel på effekter av förslag till bostadsbidrag för olika

hushållstyper
........................................... . 91

Norsiedls Tryckeri, Stockholm 1986 94