Prop. 1986/87:51

Regeringens proposition 1986/87:51

om kommunal parkeringsövervakning

Prop. 1986/87:51

Regeringen
föreslår riksdagen alt anla de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 23 oktober 1986.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Bo
Holmberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås atl kommunerna i fortsättningen skall kunna anlila uiomslående
som parkeringsvakter. Det gäller personal hos en annan kommun, t. ex. en
grannkommun, och personal hos ett bevakningsförelag. Länsslyrelsernas nuvarande
uppgift att besluta om kommunal parkeringsövervakning delegeras till
kommunerna själva.

Den
nya ordningen skall enligt proposilionen införas genom en lag om kommunal
parkeringsövervakning, som skall ersätta den nuvarande lagen i ämnet.

Dessutom
föreslås ell par anslutande ändringar i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.

Den
nya lagstiftningen avses träda i krafl den 1 mars 1987.

1
Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 51

Lagförslag Prop. 1986/87: 51

1
Förslag till

Lag om kommunal parkeringsövervakning

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelse

1 §
Med parkeringsövervakning avses i denna lag övervakning av efter

levnaden av sådana föreskrifter om parkering eller stannande av fordon

som omfattas av ett förordnande enligt 1 § lagen (1976: 206) om felparke

ringsavgift.

Beslut
om kommunal parkeringsövervakning

2 §
Om det för parkeringsövervakningen i en kommun behövs parke

ringsvakter, får kommunen besluta atl den själv skall svara för övervak

ningen.

I
beslutet skall anges det område som parkeringsövervakningen skall omfatta och
det minsta antal parkeringsvakter som behövs där.

3 §
Kommunen skall underrätta polismyndigheten i orten om beslut en

ligt 2 § och om ändringar i sådana beslut.

Samr å d

4 §
Kommunen skall samråda med polismyndigheten i orten om den

aUmänna inriktningen och omfattningen av parkeringsövervakningen.

Samråd
skall också ske, om polismyndigheten begär det med anledning av en händelse som
beräknas kräva särskilda insatser i fråga om parkeringsövervakning.

Personal

5 §
Parkeringsövervakningen skall fullgöras av parkeringsvakter som

har genomgått lämplig utbildning för uppgiften.

Föreskrifter
om personalens utbildning och utrustning meddelas av regeringen eller av den
myndighet som regeringen bestämmer.

6 §
Parkeringsvakter förordnas av kommunen.

Till
parkeringsvakter får förordnas arbetstagare hos kommunen, hos andra kommuner
eller hos bevakningsföretag som omfattas av lagen (1974:191) om
bevakningsföretag.

Denna
lag träder i krafl den 1 mars 1987, då lagen (1964:321) om kommunal
trafikövervakning skall upphöra att gälla.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs atl 5 och 16 §§ lagen (1976:206) om felparkeringsavgift'
skall ha följande lydelse.

Prop.
1986/87:51

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Har
fordon stannats eller parkerats i strid mot föreskrifier som avses i 1 §, får
polisman eller sådan trafikövervakare som avses i 2 § lagen (1964:321) om
kommunal trafikövervakning meddela parkeringsanmärkning. Sådan anmärkning
skall innehålla uppmaning all inom viss tid betala den fastställda avgiften.

Har fordon stannats eller parkerats i strid mot föreskrifier
som avses i 1 §, får parkeringsanmärkning meddelas av en polisman eller av en
sådan parkeringsvakt som avses i lagen (1986:000) om kommunal
parkeringsövervakning. En sådan anmärkning skall innehålla en uppmaning all
inom en viss lid beiala den fastställda avgiften.

Anmärkningen överlämnas fill fordonets förare eller ägare
eller fäsles på fordonet.

En ny
parkeringsanmärkning får meddelas för varje påböijal kalenderdygn som
överträdelsen pågår. Minst sex timmar måste dock förflyta från del atl en
parkeringsanmärkning meddelats fill dess all en ny får meddelas. Högst fem
parkeringsanmärkningar får meddelas för samma överträdelse.

Att en poUsman under vissa omständigheter får låta bli atl
meddela en parkeringsanmärkning framgår av polislagen (1984:387). Även en
parkeringsvakt får låta bli alt meddela en parkeringsanmärkning, nämUgen om
överträdelsen med hänsyn Ull omständigheterna i fallel framstår som obetydlig.

16 §

Har en
parkeringsanmärkning meddelats i en kommun som svarar för Irafikövervakning enligl
lagen (1964:321) om kommunal trafik-övervakning tillfaller felparkeringsavgifien
kommunen.

Vid
utbetalning till en kommun av betalda felparkeringsavgifter avdrages
statsverkets kostnader med belopp som fastställs av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer. Om avgiften har höjts en-

När en
parkeringsanmärkning har meddelats i en kommun som själv svarar för
övervakningen enUgl lagen (1986:000) om kommunal parkeringsövervakning,
tillfaller felparkeringsavgifien kommunen.

Vid
utbetalning lill en kommun av betalda felparkeringsavgifter skall statens kosinader
dras av med ell belopp som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Om avgiften

Lagen omtryckt 1981: 142. Senaste lydelse 1984:319.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1986/87:51

ligt 6 § andra slycket
skall dessutom hälften av det belopp som svarar mot höjningen tiUfalla slalsverkel.

I
annal fall tillfaller avgiften slalsverkel.

har höjts enligt 6§
andra stycket, skall dessutom hälften av det belopp som svarar mot höjningen fillfalla
siaten.

I andra fall än som
avses i försia stycket fillfaller avgiften sialen.

Denna
lag träder i krafl den 1 mars 1987.

Civildepartementet '■op-186/87:51

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 oktober 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson,
Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson

Föredragande:
statsrådet Holmberg

Proposition om kommunal parkeringsövervakning 1 Inledning

Trafikövervakning
är i första hand en polisiär verksamhel. Enligl lagen (1964: 321) om kommunal
trafikövervakning (ändrad senast 1978: 235) kan emellerlid länsstyrelsen under
vissa fömtsättningar besluta atl en kommun själv skall ha hand om en del av
trafikövervakningen i kommunen, nämligen såvitt gäller parkeringsövervakning.
Övervakningen skall enligt lagen fullgöras med personal som har fält därför
lämpad utbildning.

I
några kommuner förekommer det att den kommunala parkeringsövervakningen
fullgörs med personal som inle är anställd hos kommunen utan hos en annan
kommun. Det förekommer också atl kommuner anlitar personal hos enskilda
bevakningsförelag.

Svenska kommunförbundet har i en skrivelse till civildepartementet den
15 november 1985 hemställt bl. a. att regeringen lar iniliativ till en lagändring
som innebär atl parkeringsövervakningen får utföras med personal som inte är
anställd hos kommunen. Skrivelsen bör fogas liU protokollet i detta ärende som
bilaga 1.

Kommunförbundets
skrivelse har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av deras yttranden bör fogas tUl protokollet i ärendel som
bilaga 2.

Efler
samråd med justitie- och kommunikationsministrarna tar jag nu upp bl. a. frågan
om möjligheterna för kommunema alt ulan att anslälla utomstående anlita dem för
parkeringsövervakning.

Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 51

2
Föredraganden

2.1 Parkeringsövervakning

Prop.
1986/87:51

Mitt
förslag: Genom en ny lag ges kommunerna rätl dels all själva besluta om
kommunal parkeringsövervakning, dels att anlita också personal från andra
kommuner eller från bevakningsföretag som parkeringsvakter.

Förslaget
innebär ingen inskränkning i kommunernas ansvar för den kommunala
parkeringsövervakningen och för den operativa ledningen av denna.

Kommunförbundets
hemställan: Överensslämmer med mitt förslag. Frågan om beslutanderätten
behandlas dock inte.

Remissinstanserna:
Ett övervägande anlal instanser, däribland justiliekanslern och riksåklagaren,
lämnar utan erinran förslaget alt det öppnas en möjlighet för kommunerna att
låta någon annan än den egna personalen sköta parkeringsövervakning, förutsatt atl
kommunen behåller ansvaret för verksamhelen. Remissinstanserna vitsordar
allmänt uppfaltningen att framför allt mindre och medelstora kommuner har
problem med att kunna anställa ett för parkeringsövervakningen lämpligt anlal
parkeringsvakter. En del instanser föredrar dock ett inlerkommunall samarbele
framför parkeringsövervakning med personal som är anställd hos ett enskilt
rättssubjekt. Någon instans pekar också på möjligheten för kommunerna all på detla
område samverka med varandra genom atl bilda kommunalförbund enligl
kommunalförbundslagen (1985:894). Några remissinstanser, bland dem Svenska
kommunalarbetareförbundet, avstyrker hell förslagel att ge kommunerna möjligheter
alt anlita personal hos bevakningsföretag. Dessa remissinstanser anser att det
är olämpligt att kommunerna lämnar över en förvaltningsuppgift som ulgör
myndighetsutövning tUl någon annan.

Skälen
för mitt förslag: Som jag inledningsvis har nämnt är Irafikövervakning i dess
olika former i gmnden en polisiär uppgift.

Genom
1964 års lag har emellertid öppnats möjligheter för kommunerna att själva få
sköta en begränsad del av trafikövervakningen inom en kommun. Länsstyrelsen
får enligt lagen sålunda under vissa förutsättningar besluta att en kommun får
sköta parkeringsövervakningen i den egna kommunen. En förutsätlning är alt del
krävs särskild personal för övervakningen.

Enligt
1964 års lag omfattar övervakningen en kontroll av att föreskrifter om
parkering och stannande av fordon efterievs. Det är här fråga om sådana
föreskrifter som finns i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift (omtryckt
1981:142, ändrad senast 1985:19) och med stöd av denna meddelade föreskrifier.
Av den lagen framgår att endasl polismän eller kommunala trafikövervakare får
meddela parkeringsanmärkningar beträffande fordon som stannats eller parkerats
felaktigt.

I
ett beslul om kommunal Irafikövervakning skall länsstyrelsen enligt 1964 års
lag också beslämma del område inom vilkel kommunen skall sköta övervakningen
och det minsta anlal övervakare som behövs. Över-

vakningen
skall fullgöras med personal som har fått därför lämpad utbild- Prop.
1986/87: 51 ning.

Vid
tillkomsten av 1964 års lag anlogs atl övervakningspersonalen skulle vara
anställd och avlönad av kommunen (prop. 1964: 101 s. 204). Kommunen skulle
också svara för personalens utrustning och för administrationen av
verksamheten. Vid senare ändringar i lagen har frågan om kommunens förhållande
lill övervakningspersonalen inte berörts.

I
förordningen (1978:578) om kommunal trafikövervakning (omlryckl 1985:532) ges
närmare föreskrifter om vad som gäller för personal som fullgör övervakning
enligt 1964 års lag.

Kommunal
parkeringsövervakning har efter hand hittills införts i sammanlagt 97
kommuner.

Jag
har förslåelse för de problem som kommunförbundei pekar på, när det gäller alt
anlita personal för övervakningen.

Tre
lösningar — vilka givelvis kan kombineras - ligger därvid närmast lill hands.

För
det försia kan de kommuner som har fått lillstånd atl själva ha hand om
övervakningen samverka med varandra på så sätl alt de bildar kommunalförbund
för uppgiften i fråga. När ett kommunalförbund har bildats för all handha
kommunal parkeringsövervakning, skall enligl nuvarande ordning vad som sägs om
kommunen i 1964 års lag lillämpas också på kommunalförbundet. Della framgår av
2 § kommunalförbundslagen. För sådana fall av kommunal samverkan krävs alltså
ingen ändring av de nuvarande lagbestämmelserna.

För
del andra bör emellertid en parkeringsövervakande kommun också ha möjlighet att
anlita kommunal personal från en grannkommun eller en annan kommun. För att
klargöra en kommuns möjligheter att anlita sådan personal behövs emellertid etl
förtydligande av lagreglerna. Förtydligandet bör omfalla inte bara del fallet
att tvä eller flera parkeringsövervakande kommuner "delar" på
övervakningspersonal i kommunerna utan också det atl den parkeringsövervakande
kommunen anlitar personal som är anställd i en annan kommun och med
huvudsakligen andra arbelsuppgifter.

För
del tredje kan en dellösning vara att kommunerna som parkeringsvakter anlitar inle
bara andra kommuners personal utan också personal hos vissa enskilda företag.

Parkeringsvakterna
har visseriigen i sin tjänsteutövning förvaltningsuppgifter som innefattar myndighelsulövning.
Och enligt 11 kap. 6 § iredje stycket regeringsformen krävs del slöd i lag för
alt en sådan förvaltningsuppgift skall kunna lämnas över åt enskilda.

Parkeringsövervakning
är emellertid en uppgift som är väl lämpad att utövas exempelvis av personal
hos bevakningsföretag. Så sker ju redan i dag i betydande omfattning, när det
gäller parkering på tomtmark. Även de renl prakliska fördelarna med en reform i
den angivna rikiningen är påtagliga. Jag anser därför atl man bör gä på
kommunförbundets linje och öppna en möjlighel för kommunerna att utöka
parkeringsövervakningen även med personal som är anställd hos enskilda förelag.

Med
hänsyn lill rättssäkerheten bör denna möjlighet dock begränsas till 7

att gälla sådan personal
som är anställd hos bevakningsföretag. Dessa Prop. 1986/87:51 företags verksamhet
står enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag (omtryckt 1980: 588) under offenfiig
kontroll.

Även
när kommunen i enlighel med förslagel anlitar utomstående som parkeringsvakter,
bör den behålla ansvaret för verksamhelen. Alla parkeringsvakter bör sålunda
också fortsättningsvis i sin tjänsteutövning vara direkt underställda den parkeringsövervakande
kommunen. Samma krav på utbildning bör givetvis gälla för alla
parkeringsvakter. Kommunen bör också utfärda ett särskilt personligt
förordnande för varje parkeringsvakt.

Det
nu sagda bör framgå av lag.

För
övrigt behöver 1964 års lag arbetas över i både språkligt och redaktionellt
hänseende. Den bör därför ersättas av en helt ny lag.

I
den nya lagen bör enligt min mening den mer adekvata termen "parkeringsövervakning"
användas. Jag anser sålunda att den nuvarande termen "trafikövervakning"
är alllför viltomfatlande; den kan föra tanken lill sådan verksamhet som också
i fortsättningen bör vara anförtrodd enbart ål polisen. Med detta avser jag
inte all lägga några synpunkier på övervakningspersonalens tjänstebenämningar
eller på ulformningen av tjänstetecknen.

Bortsett
från den nya bestämmelsen om att kommunen får förordna utomstående som
parkeringsvakter bör den nya lagen i sak svara mot 1964 års lag. De nuvarande
lagmotiven (prop. 1964: 101, prop. 1977/78:81) behåller i samma mån sin
aktualitet.

Men
jag vill använda lillfället till atl föreslå den formella förenklingen att kommunerna
i fortsättningen själva anförtros all ta beslut om kommunal parkeringsövervakning.
För slalens del bör del räcka med atl polisen underrättas om sådana beslut.

I
den nya lagen bör också tas in ell bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen besiämmer att meddela föreskrifter om personalens
utbildning och utmstning.

Med
anledning av atl kommunförbundei i sin skrivelse tar upp frågan vill jag slufligen
betona att de lagregler jag nu föreslår inte kan anses komma i konflikl med
grunderna för lagen (1935: 113) om arbelsförmedling (ändrad senasl 1984:412).

2.2 Rapporteftergift m.m.

Mitt
förslag: Genom ändringar i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift lagfästs
den nuvarande rätlen för parkeringsvakter att låta bli alt meddela parkeringsanmärkningar,
när det gäller överträdelser som framstår som obetydliga.

Skälen
för mitt förslag: Somjag har nämnt, föreskrivs i lagen om felparkeringsavgift
all bara polismän och kommunala trafikövervakare får meddela parkeringsanmärkningar.
EnUgt den nu gällande förordningen om kommunal irafikövervakning får
trafikövervakare underlåta atl meddela

parkeringsanmärkning,
om en överträdelse med hänsyn till omständighe- Prop. 1986/87:51

terna
i det särskilda fallet är all bedöma som obetydlig.

Med
hänsyn till föreskriften i 8 kap. 3 § regeringsformen om all sådana föreskrifier
om förhållandel mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för
enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden, skall meddelas genom lag bör enligl min mening föreskriften om rapporteflergift
lagfästas. Den kan lämpligen tas in i 5 § lagen om felparkeringsavgift. Därvid
bör för tydlighetens skull paragrafen kompletteras också med en hänvisning lill
de föreskrtfter i lag som ger polismännen rätt att meddela rapporteflergift.

Förslagel
om en ny lag om kommunal parkeringsövervakning föranleder också några andra
ändringar i lagen om felparkeringsavgift.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anförl har inom civildepartementet upprättats förslag
till

1. en
lag om kommunal parkeringsövervakning,

2. en
lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.

Lagförslag 2 har upprättats i samråd med kommunikationsministern.

Lagförslagen avser ämnen där yttrande från lagrådet bör inhämtas (8

kap.
18 § regeringsformen). Förslagen är emellertid enligt min mening av så enkel
och okomplicerad beskaffenhel, att della kan underlåtas.

4 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de sålunda upprät-

tade lagförslagen.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposiiion
föreslå riksdagen att anta de förslag som han har lagt fram.

Prop.
1986/87:51

Bilaga 1

Svenska
kommunförbundei 1985-11-15 Vårt dnr 2255/85

Göran
Lundberg

Civildepartementet

Trafikövervakning med entreprenör

Svea
Hovrätt har avgjort etl ärende angående en felparkeringsavgift i Mora kommun.
Hovrätten anser att kommunens användande av icke anställd personal för fullgörandel
av irafikövervakning ulgör olaga delegering av myndighetsuppgift. Hovrätten
ansåg del inte tillräckligt atl kommunen förordnal vaktbolagets personal som
trafikövervakare i kommunen saml atl kommunen utfört arbetsledningen vad gäller
övervakningsinsatserna. Kommunförbundets styrelse får med anledning härav hemslälla
alt regeringen måste iniliera en lagändring innebärande att det skall vara
tillåtet att använda icke kommunall anställd som kommunala trafikövervakare.
Motiveringen är följande:

Parkeringsregleringen
är ett viktigt instrument för atl åstadkomma ordning och säkerhet i trafiken.
Sedan mer än 20 år har övervakningen av parkeringen i alll fler orter sketl med
kommunala Irafikövervakare. Idag har 95 kommuner hand om övervakningen medan
polisen i mån av lillgängliga resurser sköter den i övriga 189 kommuner.

Av
de 95 kommunerna har de mindre och medelslora få anställda. 42 av kommunerna
har högst 2 heltidstjänster. Den fåtaliga personalstyrkan gör att det uppslår
problem när någon blir sjuk eller har semester. Genom de specifika
utbildningskraven för irafikövervakare är del nämligen normalt inte möjligl alt
sätta in ersättare. PoUsen har oftast inte resurser att prioritera
parkeringsövervakningen varför denna hell uteblir, till föifång för trafiksäkerheten
och framkomligheten.

Av
de övriga 189 kommunerna finns åtskiUiga som under en del av året genom turister
eller sommarboende får en trafiksituation som moiiverar parkeringsövervakning.
På gmnd av att behovet endasl är lillfälligt avslår dessa kommuner för
närvarande från atl införa kommunal trafikövervakning eftersom man får problem
med sysselsältningen under resten av året.

Som
elt sätt att lösa dessa problem har några kommuner anlilal vaktbolag, vars
personal har fullgjort övervakningen. Denna har skell på ell sådant sätt att
den enskildes rättssäkerhet inte kommit i fara. Bl.a. har personalen haft
erforderlig utbildning för trafikövervakare.

Det bör vidare nämnas all
del förekommer atl två kommuner avtalar

med varandra om att den ena ulför trafikövervakning med sin personal i

den andra kommunen. Ett ärende angående detla förfarande kommer alt

prövas av Hovrätten för västra Sverige. Enligt styrelsens mening är detta

etl bra sätt för kommunerna atl lösa personalproblemet. Det är dock

endast de slora kommunerna som kan ha så stor personalstyrka atl de kan 10

hjälpa
de intilliggande kommunerna. Mindre och medelstora kommuner Prop. 1986/87:51
torde ha svårl att ha en så slor personalstyrka atl den under semesterperioder
o. dyl. klarar av omfattande bevakningsuppdrag.

Mol
denna bakgrund är det nödvändigt att kommunerna kan få anlita icke
kommunalanställd personal för trafikövervakning. Styrelsen vill understryka
alt denna personal skall ha samma utbildning som de kommunalt anställda
övervakarna. Det bör också framhållas att tanken inte är all
parkeringsövervakning skall köpas "i paket". Kommunerna kommer precis
som nu atl ha den operativa ledningen av verksamheten.

I
samband med de många turerna angående övervakningen i Mora har också inletis
förundersökning om anlitandet och förordnandet av vaktbolagens personal som
trafikövervakare skulle kunna uigöra ett brott enligt lagen (1935:113) om arbelsförmedling.
Styrelsen finner tolkningen absurd men hemställer dock att om lagbrott
föreligger även denna lag ändras så att kommunen kan anlila entreprenör för
trafikövervakning m.fl. liknande arbeten.

Sammanfattningsvis
kan konstateras att den nuvarande lagstiftningen behöver förtydligas och atl
det föreligger elt behov av att ulöka möjligheterna alt införa kommunal Irafikövervakning
och att rationellt utföra densamma.

Slyrelsen
hemställer därför all regeringen initierar dels ett förtydligande av
lagstiftning dels en ändring av lagen om kommunal trafikövervakning, så att Irafikövervakning
även får utföras av personal som ej är anställd av kommunen.

SVENSKA
KOMMUNFÖRBUNDET

John-Olof
Persson

11

Bilaga
2 Prop. 1986/87:51

Sammanställning av remissyttranden över Svenska
kommunförbundets skrivelse om trafikövervakning med entreprenör

1 Inkomna yttranden

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgelts av justiliekanslern (JK),
hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätien i Jönköping, riksåklagaren
(RÅ), rikspolisslyrelsen (RPS), polismyndigheterna i Malmö, Nyköpings och Umeå
polisdistrikt, Irafiksäkerhetsverket (TSV), länsslyrelserna i Kalmar län,
Göteborgs och Bohus län och Kopparbergs län. Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) samt Molormännens riksförbund.

Riksåklagaren
har överlämnat yttranden från överåklagaren i Göteborg och överåklagarna vid
regionåklagarmyndigheterna i Göleborg, Vänersborg och Gävle.

Länsstyrelsen
i Kalmar län har överlämnal yttranden från polismyndigheterna i Kalmar och
Oskarshamn.

Landsorganisationen
(LO) har hänvisat till ell yllrande från Svenska kommunalarbetareförbundet.

2 Allmänna synpunkter på förslaget

Ett
övervägande antal av remissinslanserna lillstyrker eller har ingen invändning mol
alt del öppnas en möjlighel för kommunerna att låta andra än kommunens egna
trafikövervakare sköta trafikövervakningen på det sätt som kommunförbundet har föreslagil.
Del gäller t. ex. JK, RÅ, länsstyrelserna i Kalmar län och i Göteborgs och
Bohus län saml Molormännens riksförbund. En del betonar särskilt att de anser
all kommunen forlfarande skall ha ansvarei för verksamheten. RPS, polismyndigheien
i Nyköping och TSV anger olika krav som bör slällas på verksamheten. Hovrätten
över Skåne och Blekinge som hyser viss tveksamhet anser dock att det finns skäl
att närmare utreda om förslagel bör genomföras.

Negativa
till förslagel är kammarrätten iJönköping, polismyndigheterna i Malmö och Umeå,
länsstyrelsen i Kopparbergs län, TCO och Svenska kommunalarbetareförbundet.

Följande
anförs.

JK:

Justiliekanslern
har anmodats avge yttrande över rubricerade skrivelse.

Med anledning härav får jag meddela att jag inte har något atl invända mol

att lagen om kommunal Irafikövervakning ändras så all kommunerna ges

möjlighet att anlita auktoriserat bevakningsföretag för sådan övervakning. 12

Hovrätten
över Skäne och Blekinge: Prop. 1986/87: 51

Utan
tillgång lill statistik och andra uppgifter beträffande omfattningen av den
kommunala trafikövervakningen är del svårt atl bedöma huruvida det föreligger elt
verkligt behov av den föreslagna lagändringen. Emellerlid lorde ej finnas någon
anledning alt ifrågasätta kommunförbundets påstående om värdel av lagändringen
för små och medelslora kommuner. Del torde även slå helt klart att de kommuner,
som har ett säsongsanknutet behov av trafikövervakning, skulle vara i hög grad
betjänta av all kunna utföra övervakningen med icke fast anställd personal.

För
ett bibehåUande av den nuvarande ordningen talar främst hänsynen lill rättssäkerheten.
Visserligen förefaller parkeringsövervakningen genomgående vara mycket
okomplicerad. Felparkeringsavgift är emellertid direkl indrivningsbar, och någol
domstolsförfarande förekommer normalt inte. Det är därför av stor vikt atl den
som övervakar efterlevnaden av parkeringsbestämmelserna är omdömesgill och
kunnig.

Även
om kommunförbundets förslag inte är invändningsfriti föreligger enligt
hovrättens mening skäl att närmare utreda huruvida den föreslagna lagändringen
bör genomföras.

Kammarrällen
i Jönköping:

I
svensk rätt har man hitlills varit försiktig alt delegera myndighetsuppgifter fill
privala rättssubjekt. I viss utsträckning har del dock skett, bl. a. genom
lagen (1980: 578) om ordningsvakter.

För
alt delegation skall ske fordras enligl kammarrättens uppfattning starka skäl.

Kommunförbundets
skrivelse ger visserligen vid handen att del f. n. föreligger betydande
svårigheter all ordna irafikövervakningen lillfredsställande i vissa kommuner.
Någol mera ingående resonemang om hur man genom interkommunal samverkan eller
på annat sätt kan ordna övervakningen med kommunal personal förs ej. Kammarrätien
anser att en mera ingående undersökning bör företas rörande möjligheten all anUla
kommunal personal för uppgiften. Först om en sådan visar att svårighelerna
inte kan avhjälpas genom interkommunal samverkan bör en sådan ändring göras i
lagen om kommunal irafikövervakning all länsstyrelse får möjlighet alt delegera
trafikövervakning till elt sådanl bevakningsföretag som avses i lagen (1974:
191) om bevakningsförelag.

RA:

Av
11 kap. 6 § 3 st. regeringsformen framgår all förvaltningsuppgift, som anförtrotts
kommun, kan överlämnas lill bolag, förening, samfällighei, sfiflelse eller
enskild individ. Innefaltar uppgiflen myndighetsutövning, skall del ske med
stöd av lag. Utfärdandel av parkeringsanmärkning får anses vara
myndighetsutövning. Om befogenheten att meddela parkeringsanmärkning, som en
kommun erhållit genom beslut av en länsstyrelse, skall kunna överlåtas fill
annan krävs således ell uttryckligt slöd i lag. Sådant lagstöd saknas för
närvarande, men skulle, om del beslulades, lämpligen införas i lagen (1964:
321) om kommunal Irafikövervakning. Av förarbelena till nämnda lag framgår atl
man ansett att försiktighet bör iakttagas när del gäller att vid sidan av
polismän använda flera personalgrupper med olika kompetens för
trafikövervakning och att kraven på

utbildning skulle ställas
högt. Samrådet mellan polismyndigheter och kom- Prop. 1986/87: 51 muner i handhavandet
av irafikövervakningen framhölls vara av stor betydelse.

Såvitt
är känl har den nuvarande ordningen med kommunall anställda trafikövervakare
fungerat väl. Kommunerna har ansvaret för utbildning, uniformering,
anställningsvillkor och ledningen av verksamheten. Någon orsak att befara att
standarden inle skulle kunna vidmakthållas, om övervakningen genom avtal
mellan kommunen och en entreprenär överlåts på entreprenören, kan knappast
finnas. Enligt kommunförbundets skrivelse skulle kommunerna behålla ledningen
av övervakningen. Orsaken till den av kommunförbundet begärda ändringen av
gällande bestämmelser synes huvudsakligen vara önskemålet att
trafikövervakningen skall kunna anordnas på etl för kommunerna ekonomiskt
acceptabelt sätt, aniingen genom avtal med ell vaktbolag, eller genom elt av
flera kommuner gemensaml ägt bolag eller gemensamt bildad stiftelse.

Åklagarens
befattning med frågor om trafikövervakning består huvudsakligen i atl enligt
11 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift föra det allmännas talan i
tingsrätt och hovrätt vid besvär över polismyndighetens beslut i anledning av
bestritt belalningsansvar för parkeringsanmärkning. Det innebär för åklagarna inle
någon skillnad om parkeringsanmärkningen utfärdas av en kommunalt anställd
person eller av en anställd hos en entreprenär under förutsättning att nogrannhelen
och säkerheten är densamma. Mol bakgrunden av del anförda har jag inte något
att erinra mol kommunförbundels förslag.

Överåklagaren
i Göteborg:

Felparkering
är numera inte kriminaliserat. Åklagarna har därför i huvudsak endast principielll
intresse av det aktueUa ärendet. Åklagarna berörs dock av besvärsärenden där de
enligt lag har att föra det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt. Med hänsyn
härtill är del givetvis angeläget atl få en praklisk och otvetydig lösning av
problemet.

Exemplen
från Mora och Mölndal visar alt en översyn eller förtydligande av
bestämmelserna om kommunal irafikövervakning är påkallad. Kommunernas
ekonomiska svårigheler atl lösa formerna för en bra övervakning talar också
för en sådan översyn.

Regionåklagarmyndigheten
i Gävle:

Den
nuvarande ordningen med en fast kader Irafikövervakare anställda i kommunens tjänsl
under förmanskap av kommunal befattningshavare, som svarar för erforderliga konlakler
och samråd med polisen har präglals av stabilitet. Allmänheten torde numera ha klarl
för sig alt det rör sig om en kommunal kår, för vilken ytterst folkvalda
funktionärer i kommunens styrelse har ansvaret. Från polisiära synpunkier bör
del ha varit positivt atl ha hafl all samarbeta med en renodlad kommunal kår.

Om
man i enlighet med kommunförbundets framstäUning fortsättnings

vis skulle arbeta med Irafikövervakning med entreprenör skuUe väl utbild

ning och polisiärt samråd kunna vidmakthållas på nuvarande nivå. Det är i

och för sig svårt all anföra några mer avgörande skäl mot förslaget. Likväl

framstår överförandel avtalsvägen av en egenfiig polisiär uppgift, klarl

innefattande myndighetsutövning, fiU en kader av anställda i ett bolag som

i sig föga eftersträvansvärt. Däijämte bör enligt mitl förmenande beaklas

all denna offentligrättsliga verksamhel måhända inte kan styras och fullgö- 14

ras
i särskilda arbetsrättsliga tvistesituationer mellan arbetsgivaren = en- Prop.
1986/87: 51 treprenören å ena, och arbetstagarna = trafikövervakarna å andra
sidan. Kommunen är ju endast part enligt entreprenadavtal.

Mot
bakgrund av ovan upptagna synpunkter är jag närmast benägen anse att den
nuvarande ordningen bör bibehållas. Ett bifall till kommunförbundels framslällning
förutsälter självfallet lagändring på grund av innehållet i 11 kapitlet 6 §
tredje stycket regeringsformen. En sådan lagändring torde samiidigi lösa den av
förbundet diskuterade eventuella konflikten med brotten olaga arbetsförmedling
och olaga inhyrning i lagen (1935:113) om arbetsförmedling.

Regionåklagarmyndigheten
i Göleborg:

Enligl
min mening bör kommunförbundets framställning bifallas. Lagtekniskl kan detta
förslagsvis ske efter mönster av bestämmelserna i lagen (1980: 578) om
ordningsvakter.

RPS:

Villkoren
för den kommunala trafikövervakningen aktualiserades under 1984. Den
principiella frågan avser om en kommun skall få anlita en entreprenär för att
sköta övervakningen eller om kommunen måste anlita egen anställd personal för
detta ändamål. Etl uttalat önskemål från ell flertal kommuner är alt
trafikövervakningen skall skötas med arbetskraft som inle är direkt anställd av
kommunen, exempelvis genom all anlita ett bevakningsföretag som entreprenör
eller genom atl en kommun hyr in trafikövervakare från någon grannkommun. — Rikspolisslyrelsen
delar Svenska kommunförbundets uppfattning all starka skäl talar för att kommunerna
skall få möjlighet att anlila icke kommunalanställd personal för trafikövervakning.

PoUsmyndigheten
i Malmö:

Behovet
av en personalresurs för att kontrollera parkeringsbestämmelserna är nödvändig
framförallt i de större tätorterna för atl öka framkomligheten eftersom
polisen har ytterst begränsade möjligheteratt ägna sig åt denna speciella
arbetsuppgift. Enligt polismyndighetens mening bör den personalresurs som
ålagts övervakningsuppgiften vara anställd av kommunen. Skälen härför är flera.
Sålunda bör personalen av rättssäkerhets-hänsyn ha uppgiften som sitt
huvudsakliga yrke. Genom att personalen regelbundel arbetar med övervakning av parkeringsreglerna
utbildas en riktig yrkesetisk inställning till trafikanterna. Om kommunerna
ansvarar för både yrkesutbildning och en enhetlig uniformering blir irafiköver-vakaren
väl känd och förhoppningsvis även accepterad i yrkesrollen av trafikanterna.
Del är vidare angeläget atl irafikövervakaren och polismyndigheten har ett
nära samarbete för att uppnå så stor enhetlighet i regelefterlevnaden som
möjligt. Dessa synpunkier tiUsammanlagna leder till den uppfattningen att
trafikövervakaren på ett direkt sätt bör representera kommunen i sin funktion.
Kommunen har ju genom sin trafiknämnd huvudansvaret för utformningen av den
samlade trafikregleringen inom sitt område.

Polismyndigheten kan
därför av ovan anförda skäl för sin del icke

tUlstyrka all kommunerna av kanske främst besparingshänsyn lämnas

möjlighet atl sköta Irafikövervakningen genom olika entreprenörer.

Polismyndigheten i Umeå: Prop. 1986/87:51

Polismyndigheten
har förslåelse för att det i en del kommuner kan finnas vissa praktiska problem
med att klara av den kommunala trafikövervakningen i enlighel med nu gällande
lagstiftning. Mot detla skaU dock slällas nackdelarna med den av
kommunförbundet föreslagna ordningen.

Enligt
polismyndighetens mening vore del mot svensk rättstradition att låta anställda
i ett kommersielll bolag få ulöva rättstillämpning på allmän plats. Den omsländighelen
atl della skulle ske på uppdrag av en kommun förändrar inte saken. Av
kommunförbundets förslag framgår inle om Ira-fikövervakningsarbetet skulle
utföras i vaktbolagsuniform. Om arbelet utförs i vaktbolagsuniform måste del
vara mycket svårt för allmänheten alt förstå med vilken rätt de utövar sitt
"ämbete". En ytterligare privatisering av rättsväsendel vore enligl
polismyndighetens mening olämpligt ur främst rättssäkerhetssynpunkt.

Polismyndigheten
i Nyköping:

Polismyndigheten
har idag inte resurser att i någon större omfattning ombesörja övervakning av
efterlevnaden av sådana föreskrifter rörande parkering eller stannande av
fordon som omfattas av förordnande enligl lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift.
Någon ändring av detla förhållande är sannolikt inte alt vänta.

övervakningen
sköts i största utsträckning av trafikövervakare enligt bestämmelserna om
kommunal trafikövervakning.

Trafikövervakarna
skall ha erhållit lämpad utbUdning för övervakningsarbetet.

Dämtöver
sköts parkeringsövervakning på enskilda parkeringsplatser genom markägarens
försorg, lag (1984:318) om konlroUavgift vid olovlig parkering.

Polismyndigheten
har ingen principiell invändning mot att kommunal Irafikövervakning bedrivs med
fillfällig personal under förutsättning dels atl de erhållit föreskriven
utbildning och dels atl de under trafikövervak-ningsarbetet står under samma förmansskap
som de nuvarande kommunala trafikövervakarna.

TSV:

Trafiksäkerhetsverket
delar den av kommunförbundet anförda uppfatlningen att det kan vara såväl
praktiskt som lämpligt att använda personal som inte är kommunalt anställd för
kommunal trafikövervakning. Detta gäller särskilt för insatser som är säsongbetonade
eller i övrigt har karaklär av deltidstjänstgöring.

Enligt
trafiksäkerhetsverkets mening kan därutöver trafiksäkerhels-mässiga vinster
erhållas med det av kommunförbundet framförda förslaget. Polisen kan då, i än
högre grad än som redan skett, avlastas övervakning av fordonsuppställning och
i stället använda sina resurser till övervakning av den rörliga trafiken.

Länsstyrelsen
i Kalmar län:

I
Kalmar län förekommer trafikövervakning med parkeringsvakter i de tre slörsta tälorterna.
Endast kommunall anställd personal anlilas. En underhandsförfrågan har visat
alt del föreligger svårigheter att få verksamheten alt fungera vid sjukdomsfall
och under ledigheter, eftersom det endast

finns
ett fåtal utbildade kommunalt anställda trafikövervakare i kommu- Prop.
1986/87:51 nerna. De av kommunförbundet konstaterade problemen finns således
även här i länet.

Det
är ur såväl ordnings- som trafiksäkerhetssynpunkt angeläget att parkeringsövervakning
förekommer i erforderlig omfattning. Polisen kan normalt inte prioritera denna verksamhel.
Den kommunala trafikövervakningen bör därför fortgå om möjligt i full
utsträckning även under den fast anslällda personalens semestrar och andra
ledigheter.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län:

Av
länets 15 kommuner bedriver 5 kommuner med länsstyrelsens tillstånd egen Irafikövervakning.
Borlänge, Falu och Leksands kommuner har från trafikövervakningens början hafl
anställd personal för denna uppgifl. Ludvika och Mora kommun har numera, sedan
rättsläget klarlagt, anställt personal för de 60 resp 160 timmar per månad
trafikövervakning sker. I övriga 10 kommuner handhar polisen övervakningen.

Den
kommunala trafikövervakningen, som avser fordons parkering och stannade, är en
form av myndighelsulövning. Delegaiion av övervakningen fill entreprenör
kräver lagändring. Inom många andra områden utövas kommunal kontrollverksamhet.
Som exempel kan nämnas miljö- och hälsoskydd samt byggnadssektorn.

Den
kommunala trafikövervakningen är tiU sin art näraliggande polisens övervakande verksamhel
även om påföljderna är olika. Den offentliga insynen i polisens arbele är god.
Enligt länsstyrelsens mening bör det vara en aUmän strävan att söka behålla
möjligheterna lill en granskning av de skilda kommunala eller statliga
verksamheterna som rymmer maktbefogenheter av olika slag. Vissa praktiska fördelar
kan kommunförbundets förslag ge i de fall där behovet av anstäUda trafikvakter
är ringa. Länsstyrelsens uppfattning är den, atl värdet av insyn i och med
därmed fömtsättningar alt påtala felaktigheter i verksamheten är avsevärt
högre än den vinsl kommunförbundels förslag kan ge. Ell bifall lill
kommunalförbundets förslag kan dessutom få till följd, atl möjligheterna, med
eller utan rält, antas stå öppna för en vidgad delegafion av myndighetsutövning
inom andra förvaltningsområden. Länsstyrelsen anser därför att begärd lagändring
inle bör ske.

TCO:

Hemställan
gäller trafikövervakning, vilket är ett uppenbari fall av myndighetsutövning.
Både rättssäkerhet och krav på insyn omöjliggör enligt TCOs uppfattning atl
sådan verksamhel läggs ul på enireprenad. Kommunförbundels argumentering
gäller endast parkeringsövervakning, där endasl en begränsad del av den myndighetsulövning
som irafikövervakning innebär. Även om Kommunförbundels hemställan enbari
skulle ha gällt parkeringsövervakning gäller enligt TCOs mening samma pricipieUa
invändning.

TCO
vill därtill framhålla atl i 1981 års polisberednings sista belänkande föreslås
ändrade arbetsmetoder och ett bättre utnyttjande av polispersonalen. Dessa
förslag innebär att den yttre verksamhelen kan intensifieras på den inres bekosinad.
Det blir då möjligt för polisstyrelsens ledamöier att prioritera exempelvis
parkeringsövervakning efter lokala behov.

17

Svenska
kommunalarbetareförbundet: Prop. 1986/87:51

Enligt
förbundet är den kommunala irafikövervakningen/parkeringsregle-ringen ett
viktigt instmment för atl åstadkomma säkerhel och framkomlighet i trafiken.
Den är även viktig för en effektiv renhållning och gatuunderhåll liksom elt irafikpoliliskt
styrmedel. Ansvarei för Irafikövervakningen på allmänna galor m. m. har också
hittills anseits som en självklar kommunal angelägenhet.

Att
trafikövervakningen utförs av den kommunala myndigheten själv har allmänl
uppfattats som en garanti för rättsäkerhet och lika behandling av
trafikanterna. Detta synsätt återspeglas också i berörd lagstiftning. De motiv
kommunförbundet anför, som skäl fören ändring av lagsiiftningen, i syfte atl fillåla
kommunerna all lämna ut trafikövervakningen på entreprenad är enligt förbundet
inte bärande för alt överge nuvarande kommunala ansvar för trafikövervakningen.

Förbundel
har förståelse för atl det i vissa faU kan uppstå problem i samband med irafikövervakning.
De situationer och skäl som kommunförbundet anser motiverar en generell möjlighel
att privatisera Irafikövervakningen i landets kommuner förefaller i försia
hand vara av planerings- och organisationskaraklär. Dessutom vill förbundet
ifrågasätta om inte behovet av Irafikövervakning överskattas i skrivelsen.

Landels
samtliga kommuner är relativt stora arbetsgivare. Genom planering, organisalion
och viss flexibilitet bör berörda kommuner klara all möta säsongsbelonade trafikövervakningsbehov
liksom övervakningsproblem som kan uppstå i samband med olika engagemang,
semester och sjukdom. Sådan verksamhets- och personalplanering krävs och är
normalt möjlig i all övrig kommunal verksamhet. I detta ligger bl. a. en
skyldighet atl ge nödvändig utbildning liksom anpassa verksamhelen efter
varierande behov, vilkel inte minst gäller för de lekniska förvaltningarna.

Vad
sedan belräffar behovel av utökad irafikövervakning i landets kommuner har
förbundet genomfört en enkätundersökning (försia halvåret 1984) bland förbundets
lokalavdelningar. Undersökningen visar all endasl i fyra avdelningar, eller
sammanlagt i sju (7) kommuner fanns det eller fördes det diskussioner om atl
lägga ul delar av irafikövervakningen på entreprenad. Detta tyder på att både
behovet och viljan atl i kommunerna överföra trafikövervakningsuppgifter pä
entreprenad var ytterst begränsad redan innan Svea Hovrätt behandlat frågan.

I
de fall trafikövervakning krävs av säkerhetsskäl, vid exempelvis något engagemang
utgår förbundet vidare ifrån atl polismyndigheten är behjälplig med resurser.
Erfarenheter talar också för alt så sker. Förbundet vill även i detta
sammanhang lyfta fram de diskussioner som förts ifråga om en uividgning av
trafikövervakarnas arbetsuppgifter. En privatisering av trafikövervakningen
skulle slå i strid med en sådan utveckling då de tilltänkta uppgifterna också
har inslag av myndighetsutövning.

Förbundet
vill med vad som ovan anförts avvisa en förändring av nuvarande
trafikövervaknings lagsttftning och propåerna om en avveckling av det samlade
kommunala ansvaret för verksamheten. Del är enligt förbundet viktigt att
allmänhetens/trafikanternas förtroende för rättsäkerhet och lika behandling
upprätthålls.

3
Trafikövervakare anställda hos vaktbolag ""p- '986/87:51

Flertalet av de remissinslanser som inle har någon
invändning mol kommunförbundels förslag släller upp olika villkor som fömtsättning
för genomförande av förslaget. Polismyndigheten i Umeå, som i och för sig är
negativ till förslaget, vill också ställa upp vissa villkor, om förslagel ändå
skulle genomföras.

Vidare anförs följande.

Hovrätten över Skåne och Blekinge:

Om den föreslagna lagändringen kommer lill slånd är det
angeläget att bestämmelserna utformas så atl alll ansvar för Irafikövervakningen
även framgenl kommer att åvila kommunen. Vidare bör bestämmelserna i förordningen
(1978: 578) gälla även för trafikövervakare, som ej är anställd i kommunen.

Överåklagaren i Göteborg:

Denna (översynen) bör särskilt ta hänsyn till de speciella
krav som måsle ställas vid denna art av delegering. Rätlssäkerhelsaspeklen har
därvidlag en framskjuten position liksom det skadeståndsansvar som finns
kopplat till parkeringsvakter som representanter för det allmänna. Även
utbildning och skyddsfrågor är av central betydelse.

Regionåklagarmyndigheten i Vänersborg:

Jag har förståelse för Svenska Kommunförbundets hemställan
om en lagändring, som möjliggör att under vissa perioder av året eller av
andra praktiska skäl anlita ej kommunanslälld personal som trafikövervakare.
Under förutsättning alt denna personal har föreskriven utbildning, är förordnad
av kommunen och kommunen handhar den operativa ledningen av trafikövervakarnas
arbete, finner jag från åklagarsynpunkl ej skäl som talar mot den av
kommunförbundet hemställda lagändringen.

RPS:

Om enskilt rättssubjekt skall äga denna rätt fill
myndighetsutövning, ärdet enligl styrelsens uppfattning elt oeftergivligt krav
alt följande fyra huvudvillkor är uppfyllda.

1 Berörd personal skall ha genomgått erforderiig
utbildning

Rikspolisstyrelsen har faslsläHl minimikrav för denna
utbildnings innehåll och omfattning.

2 Berörd personal skall bära fastställd uniform

Rikspolisslyrelsen har fastställt vilka uniformspersedlar
en trafikövervakare skall bära under tjänsteutövning. Väktaruniform får inte
bäras.

3 Berörd personal skall av respektive kommun erhålla
personliga

förordnanden '9

Det kan inte anses
tillfyllest atl elt bolag tecknar etl entreprenadavtal om Prop. 1986/87: 51

trafikövervakning med
berörd kommun. De enskilda befattningshavare

som bolagel har för avsikt
atl anlita för denna verksamhel skall förordnas

av respektive kommun inom
vars jurisdiktion trafikövervakning skall äga

rum. Härvid bör kommunen
åläggas en skyldighel all innan förordnade

meddelas kontrollera atl
vederbörande genomgålt fastställd utbildning.

4
Respektive kommun skall indirekl svara för arbetsledning och policybeslul

Även
om en lagöversyn skulle få till följd atl enskilt rättssubjekt äger rätl till myndighelsulövning
så bör kommunerna exkluderas från rätten alt överlämna Irafikövervakningen tiU
annan. Entreprenadavtal bör utformas så all del slår hell klart för respektive
entreprenör atl denne utför trafik-övervakningen på uppdrag av kommunen och enligl
de direktiv som kommunen utfärdar samt i enlighel med den trafikpolifiska policy
som kommunen fastställt.

Med
beaklande av vad som angivits ovan biträder rikspolisstyrelsen Svenska
kommunförbundels skrivelse, all regeringen målle initiera en översyn av
lagstiftningen rörande kommunal Irafikövervakning.

Polismyndigheten
i Kalmar:

Under
fömlsätlning atl arbetsledningen beträffande övervakningsinsatserna är
kommunalt anställd och att entreprenörens personal har erforderlig utbildning
för trafikövervakare har polismyndigheten intet att erinra mot atl
trafikövervakning även får ulföras av personal som ej är anställd av kommunen.

Polismyndigheten
i Oskarshamn:

Inget
finns att erinra mot alt kommuner anlitar icke kommunalanstäUd personal för
sådan trafikövervakning som regleras enl. I § Lag (1964: 321) om kommunal
trafikövervakning.

Det
förutsattes dock alt den operativa ledningen och ansvarei som hitfills kommer
att innehas av kommunen och icke går att delegera tiU entreprenör.

Vidare
skall ställas som ett oundvikligt krav att icke kommunalanställd personal skall
genomgå författningsenlig utbildning samt bära uniform med särskilt tjänstelecken
för Irafikövervakare.

TSV:

Trafikövervakning
är en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning inom polifirätlens
område. Ett överlämnande till enskild bör därför från allmän synpunkt och med
hänsyn tUl rättssäkerheten endast tillåtas under förutsättning att kommunen är tUlförsäkrad
bestämmanderätten vad gäller ledningen av de inhyrda Irafikövervakarnas
operativa verksamhet. Det måsle således ankomma på kommunen alt bestämma var,
när och hur övervakningen skall utföras.

Det
bör även vara ett krav för överlämnande att de personer som skaU utföra
övervakningen är tydligt angivna. Den som skall utföra övervakningen bör
därför vara särskilt förordnad härför av kommunen.

20

Länsstyrelsen i Kalmar
län: Prop. 1986/87:51

Del
kan anföras principiella skäl mot att låta hos enskild eller förelag anställd
person fullgöra sådan myndighetsuppgift som Irafikövervakning. De praktiska
erfarenheter som nu redovisas av kommunförbundei lalar dock för att en
justering av nu gällande regler bör komma fill stånd. Under förutsättning alt
den operativa ledningen och ansvaret ligger hos kommunen och atl samma
utbildning som nu finns föreskriven krävs, kan ell användande av en icke kommunanslälld
Irafikövervakare accepleras som elt komplemenl lill gällande ordning.

Polismyndigheten
i Umeå:

För
del fall all lagen om kommunal Irafikövervakning ändå skulle ändras så atl vaklbolagspersonal
får utföra trafikövervakning ål kommunema måsle denna rättighet förenas med
följande villkor. Kommunerna skall svara för den operativa ledningen av
verksamheten och aktuell vaktbolagspersonal skall ha för uppgiften föreskriven
utbildning samt bära sådan klädsel att det av denna tydligt framgår alt de
utövar kommunal Irafikövervakning. De skall även medföra bevis utfärdat av
kommunen som utvisar atl de har rält att utföra kommunal Irafikövervakning.

4 Trafikövervakare anställda hos en annan kommun

Några
av de instanser som är negativa till kommunförbundets förslag kan dock
acceptera att en kommun som trafikövervakare anfitar anställda hos en annan
kommun. Svenska kommunalarbetareförbundet pekar på möjlighelen atl bilda
kommunalförbund för uppgiften i fråga.

Följande
anförs.

Kammarrälten
i Jönköping:

Som
framgått av del föregående anser kammarrälten interkommunal samverkan lämplig
ifråga om Irafikövervakning. Lagen om kommunal trafik-övervakning bör därför
ändras så alt person som är anstäUd i en kommun och där fått förordnande att
vara trafikövervakare är behörig alt utföra Irafikövervakning i annan kommun
som träffat avtal härom med ansläll-ningskommunen.

PoUsmyndigheten
i Malmö:

Däremot
bör del enligl polismyndighetens åsikt lämnas möjlighel all samordna Irafikövervakningen
över kommungränserna genom överenskommelser meUan olika närbelägna kommuner
för att få tiU slånd ett mera effeklivl utnyttjande av personalen i den mån trafikövervakningsuppgif-lerna
inte kan kombineras med andra lämpliga arbetsuppgifter i den kommunala
verksamheten.

21

Svenska
kommunalarbetareförbundet: Prop. 1986/87:51

Då
Hovrätten för västra Sverige inle accepterat elt system där en kommun (Göleborg)
avlalsvägen ombesörjer Irafikövervakning åt en annan kommun (Mölndal) kan
emellertid prövas om inte övervakningen kan skötas via s.k. kommunalförbund.
Med ett sådanl syslem skulle exempelvis mindre kommuner kunna sluta sig samman
och avhjälpa ell evenluelll trafikövervakningsbehov. Viktigt här är dock om
Lagen om kommunalförbund tillåter all också del löpande ansvaret och den
operativa ledningen för verksamheten överförs tUl kommunalförbundet. Detla för
alt den enskilda kommunen vid en sådan lösning inte skall belastas med dubbla kosinader
för administration och ledning m. m.

5 Övriga frågor

Kommunförbundet
tar i sin skrivelse upp frågan om ett anlitande av utomstående irafikövervakare
kan anses utgöra olaga arbetsförmedling. Länsstyrelsen i Kopparbergs län synes
anse att så är faUet.

TSV
frågar sig om del finns någol behov av en beslämmelse om att länsstyrelsen i
samband med beslut om kommunal trafikövervakning skall ange minsta anlalet
övervakare.

22

Innehåll Prop. 1986/87:51

Regeringens
proposition .................................... .... 1

Proposilionens
huvudsakliga innehåll ...................... 1

Lagförslag
......................................................... .... 2

Uidrag
ur prolokoll vid regeringssammanlräde den 23 oklober 1986 5

1
Inledning ....................................................... .... 5

2
Föredraganden ................................................. .... 6

2.1
Parkeringsövervakning ................................ .... 6

2.2
Rapporteftergift m. m.................................... .... 8

3
Upprättade lagförslag ....................................... .... 9

4
Hemställan .................................................... 9

5
Beslut ......................................................... .... 9

Bilaga
I Svenska kommunförbundets skrivelse ..... 10

BUaga
2 Sammanslällning av remissyttrandena .... .. 12

23

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986