Prop. 1986/87:56

Regeringens proposition 1986/87:56

om bilavgaslag

Prop.

1986/87:56

Regeringen
föreslår riksdagen alt anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 31 oktober 1986.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Birgitta
Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen
beslutade i december 1985 om skärpta krav för avgasrening på personbilar. I proposilionen
föreslås en ny lag, bilavgaslag, som innehåller de lagregler som behövs för all
genomföra de skärpta avgaskraven. Genom lagen läggs etl ökal ansvar på biltUlverkarna
beträffande fordons funktion och hållbarhet i fråga om utsläpp av luftförorenande
ämnen. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

Lagförslaget
i denna proposUion har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 4), lagrådets yttrande (s. 40), och
föredragandens ställningstaganden till lagrådels synpunkier (s. 45).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måsle därför läsa alla tre
delarna.

1
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 56

Propositionens lagförslag Prop. 1986/87:56

Förslag till Bilavgaslag

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1
§ Denna lag syftar till att förebygga
atl bilar och andra motordrivna fordon orsakar skador på människors hälsa eller
på miljön genom utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen.

2
§ Motordrivna fordon skall vara
så konstruerade och utrustade all de inle släpper ut avgaser och andra ämnen i
större mängd än vad som kan godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

För
motordrivna fordon gäller i vissa fall krav på avgasgodkännande. Föreskrifter
härom meddelas av regeringen.

I
fråga om fordon som tillverkats utomlands gäller för alt tillverkaren skall få
sitt avgasgodkännande att denne har en behörig ställföreträdare i Sverige.
Ställföreträdaren svarar solidariskt med tillverkaren för de förpliktelser som
tillverkaren har enligl denna lag eller enligt föreskrtfter som meddelats med
stöd av lagen.

3 §
Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får med

dela föreskrifier om

1.
begränsning av ulsläpp i luften
av avgaser och andra ämnen från motordrivna fordon saml om fordonens
beskaffenhet, utrustning, hållbarhet och funktion för att uppfylla uppställda
krav på begränsning av utsläpp,

2.
skyldighet att underhålla den utmstning
på fordonen som begränsar utsläppen och att använda visst bränsle,

3.
kontroll och lillsyn av all
fordonen uppfyller kraven på begränsning av utsläpp.

Tillsyn

4 §
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har

meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen

bestämmer.

5 §
En tillsynsmyndighet får förelägga en tillverkare av motordrivna

fordon att utan ersättning lämna de upplysningar, tillhandahålla de fordon,

fordonsdelar och handlingar samt utföra de undersökningar som. behövs

för tillsynen. Elt föreläggande får förenas med vite.

För
lillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt till filllräde till en
fabrik eller annan anläggning och får där göra undersökningar. Polismyndigheten
skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Tillverkarens
ansvar

6 §
Som villkor för avgasgodkännande gäller atl lillverkaren gentemot

ägarna av fordonen åtar sig att kostnadsfritt avhjälpa brislerna, om fordo

nen vid myndighets kontroll visar sig inte uppfylla de krav som föreskrivits

med
slöd av 3 §. \

TiUverkaren
är inte skyldig att åta sig att.avhjälpa brister på fordon som Prop.
1986/87:56 vid tidpunkten för kontrollen har körts mer än åttiotusen kilometer
eller som är äldre än fem år och inte heller brisier som beror på fordonens
ägare eller brukare eller på en olyckshändelse eller därmed jämförlig omsländighet.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om
utformningen av tillverkarens åtagande enligt denna paragraf.

7
§ Visar del sig beträffande
avgasgodkända fordon av viss lyp att de krav på begränsning av ulsläpp som har föreskrivils
med stöd av 3§ inte uppfylls i godtagbar utsträckning, skall den myndighet som
regeringen bestämmer förelägga tillverkaren atl vidta de åtgärder som behövs
för att brislerna skall avhjälpas. Föreläggandel får förenas med vite.

8
§ Regeringen får meddela
föreskrifter som inskränker lillämpningen av 6och7§§ till vissa slag av
motordrivna fordon.

Avgifter

9 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före

skriva atl särskilda avgifter skall tas ut för prövning för avgasgodkännande

saml för tillsyn och annan kontroll enligl denna lag eller föreskrifter som

meddelats med stöd av lagen (kontrollavgift).

10 §
Om undantag från meddelade föreskrifter medges för etl visst mo

tordrivet fordon eller en grupp av sådana fordon, får en avgift till staten las

ut för varje fordon som undantaget omfattar (dispensavgifl).

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifier om
dispensavgiftens beräkning. Härvid skall iaktlas att avgiften bör utjämna de
ekonomiska fördelarna för den avgiflsskyldige av att fordonet inte uppfyller
uppställda krav.

Överklagande
m. m.

11 §
Ett beslut av en myndighel om föreläggande enligt 5§ eller om

kontrollavgift i ell särskilt fall enligt 9§ får överklagas hos kammarrätten

genom besvär.

En
myndighels beslut i det särskilda fallet om dispensavgift enligl 10§ får
överklagas hos regeringen.

12
§ Ett beslut även myndighel om
föreläggande enligt 7 § får överklagas hos koncessionsnämnden för miljöskydd.
Koncessionsnämndens beslul får överklagas hos regeringen.

13
§ För koncessionsnämnden gäller
vid prövningen i tillämpliga delar 11 och 12§§, I4§ första stycket, andra
stycket 3 och tredje-femte styckena samt 15 § miljöskyddslagen (1969:387).

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1987. Bestämmelserna i 2§ tredje stycket samt
6-8, 12 och 13§§ gäller dock inte motordrivna fordon som vid registrerings-
eller typbesiktning betecknats som 1988 eller fidigare års modell.

Jordbruksdepartementet Prop. 1986/87:56

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 oktober 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R.Carlsson, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Dahl

Lagrådsremiss om bilavgaslag 1 Inledning

I
betänkandet (SOU 1983:27, 28) Bilar och renare luft och i skrivelse den 7 december
1983 har bilavgaskommittén (landshövdingen Göte Svenson, ordförande, fm Berit Flyborg,
förutvarande riksdagsledamoten BertU Johansson, docenten Nils Häggström,
riksdagsledamoten Sven Eric Lorentzon, förutvarande riksdagsledamoten Eric Marcusson
och numera generaldirektören Kerstin Niblaeus) bl.a. lämnat förslag till ålgärder
för att minska utsläppen av förorenande avgaser från motorfordon. Belänkandet
innehåller bl.a. ett förslag lill lag orn begränsning av luftföroreningar från
motorfordon.

Belänkandet
och skrivelsen har remissbehandlats.

Bilavgaskommitténs lagförslag saml en förteckning över remissinstanserna
och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 1 och 2.

Regeringen
lade i prop. 1985/86:61 fram förslag lill riktlinjer för skärpta avgasreningskrav
för personbilar. Riktlinjerna antogs av riksdagen (JoU 1985/86:11, rskr 101).
Beslutet innebär alt avgaskrav som motsvarar gällande federala krav i USA
införs i Sverige friviUigt l.o.m. 1988 års bilmodeller och obligatoriskt fr.o.m.
1989 års modeller.

Frågor
om den närmare utformningen av erforderliga kontrollmetoder m.m. för
genomförande av skärpta avgaskrav har behandlals av länderna i den s.k. Stockholmsgmppen,
sorn består av Sverige, Norge, Danmark, Finland, Canada, Schweiz, Österrike och
Liechtenstein. Arbetet i gmppen har dessutom följts av Förbundsrepubliken
Tyskland och Nederländerna såsom observatörer. Vid elt möte den 9-10 september
i år anlog gruppen ett förslag fill inlernalionella rekommendationer i dessa
frågor. För svensk del har berörda frågor dessulom behandlats i en särskild
arbetsgrupp med representanter från jordbruksdepartementet, statens
naturvårdsverk, Akfiebolagel Svensk Bilprovning och Bilinduslriföreningen.

En
redogörelse för gällande bestämmelser på områdel bör fogas som bUaga 3 till
detta protokoll.

I
denna lagrådsremiss lägger jag fram förslag till den lagstiftning som

kräver riksdagens
medverkan för att fullfölja de beslutade riktlinjerna Prop. 1986/87:56 såvitt
avser de avgaskrav som skall gälla fr.o.m. 1989 års personbilsmodeller. I
anslutning lill förslagel kommer jag att för sammanhangels skull översiktligt
behandla de administrativa bestämmelser söm behövs för lagreglernas
tillämpning.

2 Allmän motivering

2.1 Vissa utgångspunkter

I prop.
1985/86:61 om skärpta avgasreningskrav för personbilar, m. m. redovisades vissa
riktlinjer för införandet av skärpta avgasreningskrav. Riktlinjerna, som
godtagils av riksdagen (JoU 1985/86:11, rskr. 101), innebär bl.a. all molsvarande
avgaskrav införs som gäller för den federala amerikanska marknaden. Därigenom
kommer den bästa avgasreningsteknik som i dag finns i produktion att kunna
utnyttjas lill fördel för vår miljö, samtidigt som vi når en harmonisering med
en slor bilmarknad. Del är därför viktigt att de svenska kraven i praktiken
blir likvärdiga med vad som gäller i USA. En anpassning av administrativa mliner
m.m. lill svenska förhållanden behöver dock göras.

I
likhet med nuvarande svenska bestämmelser om avgasrening bör de nya
bestämmelserna i princip ta sikte på utsläppsbegränsningar och inte tekniska
lösningar för att uppnå dessa. För att klara de nya avgaskraven fordras för flertalel
bensindrivna bilar katalysatorrening. Flera dieselbils-modeller uppfyller redan
i dag kraven. Etl intensivt forsknings- och utvecklingsarbete pågår med andra
tekniska lösningar, bl.a. beträffande den s.k. leanburn-tekniken. I vad mån
detta arbete kommer att leda till alternativa lösningar som kan klara de amerikanska
avgaskraven är ännu för tidigt att säga. Även beträffande katalysatortekniken
och reningsteknik för dieselmotorer (bl.a. partikelfällor) pågår ett
utvecklingsarbete.

I
USA finns bestämmelser om avgasrening för olika fordonskategorier, såsom personbilar,
lastbilar och bussar. Bestämmelserna omfaltar bl.a. gränsvärden, provmeloder,
hållbarhet, efierkonlroll, tillverkaransvar med skyldighel bl.a. all återkalla
och vidta rättelseåtgärder på felaktiga bilar (s.k. recall) saml tillverkargarantier.
I fråga om gränsvärden för avgasutsläpp i luften innebär de amerikanska kraven
för personbilar för närvarande följande. Utsläppen får, räknat för kilomeier,
uppgå till högst 2,1 gram koloxid, 0,25 gram kolväten, 0,62 gram kväveoxider
och 0,124 gram partiklar. Dessutom får avdunslningen av kolväten vid sådanl
prov som anges i de amerikanska bestämmelserna uppgå lill högsl 2,0 gram.
Gränsvärdena skall klaras av personbilar som är upp lill fem år gamla eller som
körts högst 80000 km. Kraven gäller federalt i USA fr.o.m. 1981 års bilmodeller.
Gränsvärdet för partikdulsläpp tillämpas dock i USA först fr.o.m. 1987 års
bilmodeller.

Enligl
de av riksdagen beslutade riktlinjerna skall de nya avgaskraven galla frivilUgl
t.o.m. 1988 årspersonbilsmodeUer. För att stimulera lill köp av personbilar som
uppfyller de nya skärpta avgaskraven har försäljnings-

skatten
(bilaccisen) satts ned på sådana personbilar av 1987 och 1988 års Prop.
1986/87:56 modell som klarar de skärpta avgaskraven (prop. 1985/86:145, SkU 41,
rskr. 237, SFS 1986:260). För 1989 och senare års modeller skall enligt de anlagna
rikllinjema de slrängare avgaskraven tillämpas obUgaloriskt.

Som
tidigare nämnts behövs för bensindrivna bilar i regel katalysatorrening för atl
de nya avgaskraven skall kunna uppfyllas. Sådan rening förutsälter alt blyfri
bensin används som drivmedel. Frän miljö- och hälsosynpunkt är det angelägel
all så inånga icke-kalalysalorulruslade bilar som del är tekniskt möjligt för
körs på blyfri bensin. Därigenom minskar blyutsläppen avsevärt.

Mol
bakgrund av detla har reg.eringen med stöd av lagen (1985:426) om kemiska
produkter beslutat om förbud mot import och lillverkning av blyad regularbensin
för användning inom Sverige fr.o.m. den I januari 1986. Fr.o.m. den I juli 1987
är det förbjudet att sälja blyad bensin vid tankslällen med mer än en bensinpump,
om inte blyfri bensin samtidigt tillhandahålls. Dessa bestämmelser har tagils
in i förordningen (1985:838) om molorbensin. För att stimulera till slörsia
möjliga användning av blyfri bensin har bensinskallen differentierats så all
skallen på blyfri bensin är 16 öre lägre per liter än på annan bensin (prop.
1985/86:61, SkU 16, rskr 102).

Med
slöd av lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,
transporter och kommunikafioner har i bilavgaskungörelsen (1972:596) tagils in föreskrifier
om de nya avgaskrav för personbilar som behövs för bl.a. frivilligperioden (se
SFS 1985:1117). Som antytts i prop. 1985/86:61 fordras del ytteriigare
lagstiftningsåtgärder för all de nya avgaskraven skall kunna genomföras fullt ul.
Som jag kommer att utveckla närmare i det följande bör det bl.a. införas elt
särskilt ansvar för biltUlverkarna, som inte ryms inom ramen för angivna bemyndigandelag.
Jag har funnil det lämpligt alt la in bestämmelser i avgasfrågan som kräver
beslut av riksdagen i en särskild lag, bilavgaslag.

Vid
det nyssnämnda mötet med Stockholmsgruppen kom man överens om atl länderna i
sin nationella lagstifining på bilavgasområdel borde som förebild utnyttja den
av gruppen utarbetade regelsamlingen för personbilar rörande avgasgodkännande,
kontroll av nya bilar och kontroll av hållbar-helskrav. Jag har för avsikl alt
senare föreslå regeringen atl svenska beslämmelser i de akluella frågorna skall
utformas i överensslämmelse med reglerna i del överenskomna dokumentet. Därmed
skapas möjligheter all framdeles införa en ordning med ömsesidiga
avgasgodkännanden mellan länderna, vilket effektiviserar utnyttjandet av
resurser för provning och kontroll samtidigt som det medför fördelar för
biltillverkarna.

2.2
Bilavgaslagens syfte m. m.

Prop.
1986/87:56

Mitt
förslag: Bestämmelserna om skärpta avgaskrav och därmed sammanhängande frågor
som kräver lagform tas in i en ny lag, bilavgaslag. Lagen skall ha som
grundläggande syfte atl förebygga atl skador uppstår på människors hälsa eller
i miljön till följd av ulsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från bilar
och andra motordrivna fordon. Detla skall uppnås genom skärpta utsläpps-krav,
ett ulökat ansvar för biltillverkarna och en förbättrad kontroll av bilar som
satts i trafik.

Kommitténs
förslag: Kommittén föreslår en lag om begränsning av luftföroreningar från molorfordon.

Remissinstanserna:
Ingen har motsatt sig en särskild lag.

Skälen
för mitt förslag: Sverige är med sina drygt 3 milj. personbilar elt billält
land. Bilen innebär fördelar såväl för den enskilde som för samhället. Men
bilismen har också negativa konsekvenser.

Biltrafiken
är i dag den dominerande källan lill luftföroreningar i många svenska tätorter.
Bilarna slår för slörre utsläpp av koloxid, kväveoxider och kolväten än all
annan verksamhel i landet. Bilismens föroreningar ger påtagliga effekter på
hälsan. Bilavgaserna innehåller bl.a. många ämnen som kan orsaka genetiska
förändringar och cancer.

Bilavgaserna
påverkar även naturmiljön. De svarar för omkring hälften av kväveoxidutsläppen,
vilka bidrar lill bl.a. den ökade försurningen av mark och vatten. Vidare är
kväveoxid- och kolväteutsläppen från bl.a. bilar en väsentlig källa lill bildandel
av ozon och andra oxidanler. Dessa ämnen, som sprids över stora områden på
liknande sätl som försurande ämnen, medför både hälsorisker och skadliga
effekter på växtUgheten, bl.a. barrskog och jordbruksgrödor. Bilavgaser bidrar
också tiU ökad kortosion, skador på byggnader och monument samt en allmän
nedsmutsning.

Av
vad jag nu anfört framgår atl det är mycket angeläget alt kraftfulla åtgärder
snabbi vidlas för atl så långl möjligt minska föroreningarna från bilismen.
Bilavgaslagens bestämmelser bör ulformas på ett sådant sätt att de anlagna riktiinjema
om skärpta avgaskrav kan genomföras så effektivi som möjligt. I lagen bör som
grundläggande syfte anges att den skall förebygga att skador uppstår på
människors hälsa eller i miljön fiU följd av utsläpp i luften av avgaser och
andra ämnen från bilar och andra motordrivna fordon.

I
följande avsnitt kommerjag att närmare redogöra för huvudpunkterna i mitt
förslag till bilavgaslag. På grund av att avgasfrågorna har en utpräglat teknisk
karaktär och att lösningarna av olika frågor måste anpassas till den lekniska ulvecklingen
och förändringar i omväriden i övrigt, harjag funnil del nödvändigl atl ulforma
lagen som en ramlag, som ger regeringen och underställda myndigheter möjligheter
atl meddela de preciserade och delaljerade föreskrifier som ämnel kräver.
Lagen bör innehålla de grundläggande reglerna och de bemyndiganden som behövs.

2.3
Tillverkaransvaret m. m. 2.3.1
Tillverkarens ansvar mot samhället

Prop.
1986/87:56

Mitt
förslag: BUtillverkarna skall vara skyldiga att efter föreläggande av myndighet
avhjälpa bristerna beiräffande bilar som inle uppfyller avgaskraven. Denna skyldighel
skall dock inte gälla beträffande bilar som har körts mer än 80000 kilometer
eller som är mer än fem år gamla.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget om tillverkarens skyldighet att rätta fel på bristfälliga fordon tiUstyrks
av trafiksäkerhetsverket och naturvårdsverket. Flera remissinslanser avslyrker.
En del pekar på behovel av en internalionell harmonisering av tillsynsfrågorna.

Skälen
för mitt förslag: En väsentlig brist i nu gällande bilavgasbestäm-melser är alt
ansvaret för bilarnas beskaffenhet från avgassynpunkt i princip ligger på
bilägarna sedan bilarna tagits i bmk. Dessa har inga möjligheter att påverka
avgasutsläppen till den del dessa beror på motorns och reningsutrustningens
konstruktion.

Enligt
min mening är del uppenbari att — om de uppslällda kraven på utsläppsbegränsningar
skall uppnås - ett tvingande ansvar för bilamas skick i avgashänseende måste
läggas pä tillverkaren. På honom måste ansvarei vila alt ulforma konstruktionen
och tillverkningen så att varje bil som sätts i trafik uppfyller avgaskraven.
Men bilarna måste — om den luftvårdseffekt som vi eftersträvar skall uppnås — inle
bara klara avgaskraven när de är nya utan ha låga utsläpp under hela sin
livslängd. Den nya lagsfiftning somjag förordar här bör därför i olika
avseenden inriklas på att säkerställa att tillverkaren tar sitt ansvar för att
bilarna klarar avgaskraven, både när de sätts i trafik och när de bmkas
därefter.

I
USA föreligger en skyldighet för fillverkarna av personbilar atl utan kostnad
för bilägarna rälla lill bilar med för höga ulsläpp om bUarna är högst fem år
gamla eller körts högst 80000 km. Ett tiUverkaransvar som är likartat med det i
USA bör, i enlighet med vad riksdagen uttalat, gälla även hos oss.

Jag
föreslår på grund av det anförda att ansvaret för alt bilama uppfyller
föreskrivna ulsläppskrav läggs på fillverkarna. Med hänsyn fill atl det ofta är
förenat med svårigheter att efter några års användning av en bil faslställa
orsaken lill uppkomna fel eller brister är det dock nödvändigt atl begränsa della
ansvar. 1 likhet med vad som för närvarande gäller i USA bör gränsen för
ansvaret beiräffande personbilar sättas vid fem års ålder på bilarna eller vid
en dessförinnan körd sträcka av 80000 km.

De
gränsvärden som kommer att gälla för avgasutsläppen är fastställda i förhållande
till en viss bestämd provmetod. Frågan humvida en bil uppfyller avgaskraven
kan därför i princip avgöras endast efter ell ulfört prov enligt den nämnda
metoden. Sådana prov är både tids- och kostnadskrävande. Samhällels tiUsyn av ati:
fillverkarna lever upp tiU det ansvar som ålagts dem måste av anförda skäl ske
främst genom kontroller av stickprovskaraklär.

Jag
vill i detta sammanhang informera ortivhur kontrollen av de nya Prop.
1986/87:56

avgaskraven
för personbilar avses bli utformad i vårt land. Somjag tidigare antytt kommer
våra nationella föreskrifter på detta område atl baseras på det internationella
dokument som antagits av Stockhölmsgruppen. Förulom den inlernationella
förankringen är det enligt min uppfattning av särskilt värde att denna
regelsamling arbetats fram efler samråd också med bilindustrin.

Vårt
kontrollsystem kommer att byggas upp av flera delar. Först är det fråga om en
förhandsprövning av nya bilmodeller. Innan nya bilar får las i trafik måsle de
ha elt s.k. avgasgodkännade, som utfärdas av Aktiebolaget Svensk Bilprovning.
För att etl fordon skall kunna godkännas vid typ- eller registreringsbesiktning
krävs att fordonet tUlhör en avgasgodkänd motorfamilj. - Med en molorfamilj
avses en grupp fordon av samma gmndkonstmklion från samma tUlverkare. En
motorfamilj kan omfatta flera olika bUmodeller. - BUprovningen prövar frågan om
etl avgasgodkännande för varje molorfamilj efter ansökan av tillverkaren. Vid
prövningen sker dels en genomgång av handlingar och dels i vissa fall provning
av bUar av den aktuella molorfamiljen. Prövningen går ut på all fastställa om
förutsättningar föreligger för alt bilar av motorfamiljen kan klara kraven på ulsläppsbegränsningar
av koloxid, kolväten, kväveoxider och partiklar under bilarnas hela livslängd.
Därvid granskas bilens konsimktion, utrustning och funktion i en rad avseenden
saml tillverkarens rekommendationer till bilägarna i fråga om avgasservicebehov
och hans instruktioner i delta avseende.

Genom
den s.k. nybUskontrollen bevakas alt de serietillverkade bilarna överensstämmer
med de uppgifler som angavs av lillverkaren i samband med avgasgodkännandet saml
att de klarar gällande krav. Tillverkaren bör naturiigtvis först och främst
själv genom kvalitetskrav på komponenter och produktionen samt genom kontroll
av producerade bilar säkerslälla atl alla bilar uppfyUer avgaskraven. Samhällel
bör sedan på olika sätt genom stickprov kontrollera humvida tillverkarens
åtgärder i detta avseende varit tillräckliga.

Sådana
stickprov avseende nya bilar görs av Bilprovningen. ProvbUar tas ul genom elt
slumpmässigt urval vid importhamn, ur tillverkarens, generalagentens eller
återförsäljarens lager, vid fabriken eller undantagsvis genom överenskommelse
med bilägare som ulvalts via bilregistret. Provningsförfarandet bör ske i
enlighet med det internationeUa dokumentet som jag tidigare omtalat. Liksom i
dag bör man, om det vid kontrollen visar sig atl bilarna i större omfallning inle
uppfyller kraven och åtgärder inle vidlas av lillverkaren, kunna återkalla
avgasgodkännandet och förbjuda utfärdandel av ytterligare typintyg. Ulan ell
sådant intyg bör en bil inte kunna säljas. I fråga om redan levererade bilar
bör tUlverkaren åläggas att vidta rältelseåtgärder i enlighet med vad jag
kommer atl utveckla i det följande.

En
annan del av kontrollsystemet är den kontroU av håUbarhetskravel

som Bilprovningen kommer atl utföra av bilar i trafik som är högsl fem år

gamla eUer körts högst 80000 km och som lånas av bUägarna mol ersätt

ning. Kontrollen syflar till att utröna huruvida bilar av en viss motorfamilj !

11 Riksdagen 1986187. 1 samt. Nr 56

under
föreskriven tid klarar uppställda krav. Hållbarhelskontrollen kom- Prop.
1986/87:56 mer alt utformas så att den i slörsia möjliga utsträckning
överensstämmer med det förfarande som i motsvarande fall fillämpas i USA. Stor
vikt i kontrollsystemet bör, liksom i USA, läggas på denna kontroll av hållbarhetskravet
av bilar i bmk. Del är främsl genom denna kontroll som del ökade ansvaret för
tillverkarna säkerställs.

Slutligen
kommer det liksom i dag atl ske en löpande kontroU av bilar i trafik. Den
består av årUg kontroUbesiktning och flygande inspektion och syftar fill att
säkerställa att bilarna uppfyller föreskrivna krav, dvs. atl bilägarna
underhåller dem på avsett sätt, använder rätt bränsle m. m.

Om
det vid nybilskontroll eller kontroll av håUbarhetskravel visar sig att den
provade gruppen av bilar har slörre avgasutsläpp än vad som följer av föreskrivna
gränsvärden eller i annat avseende inte uppfyller fasfiagda krav aklualiseras
frågan om skyldighet för tillverkarna att avhjälpa bristerna beträffande alla
bilar av den akluella motorfamiljen. Det ligger i sakens nalur atl
överskridanden i viss mån får godtas, innan tillverkaransvaret utlöses och rältelseskyldighet
inträder. I det hänseendet bör beträffande nya bilar Stockholmsgruppens regelsamling
vara vägledande. När del gäller kontroll av hållbarhetskraven börden praxis
som utvecklats i USA vara vägledande för bedömningen i värt land.

Om
det dessutom vid nybilskontroll skulle visa sig att vissa av de provade bilarna
i något avseende inte uppfyller gällande krav, bör biltillverkaren åtgärda
dessa enstaka bilar innan de får användas i trafik.

När
del gäller de rältelseåtgärder som lillverkaren skall vara skyldig att vidta
bör principen vara att de skall vara inriktade på atl bilarna skaU
iordningställas i sådanl skick all de klarar avgaskraven. Behövliga ålgärder skall
självfallel vidtas utan koslnad för bilägarna. Alt i efterhand rälla till fel
eller brister som bilarna inte borde varit behäftade med kan givetvis i många
fall bli kostsammare än all från börian leverera felfria och hållbara bilar.
Men della är enligt min mening en fullt skälig risk som den tillverkare får
bära som har satt ambilionsnivån för lågt när det gäller konslruklionen av
motorn eller avgasreningsutrustningen i övrigt eller som har anordnat
kvalitetskontrollen över sin lillverkning eller sina leveranser på ett otillfredsställande
sätt.

Självfallet
måste rättelseålgärderna anpassas till arten och graden av de fel eller brisier
som uppdagas vid nybilskontrollen eller hållbarhetskontrollen. Vid tekniska
fel av mindre omfattning kan i vissa fall en tillräcklig ålgärd vara att
informera bilägarna om felen samt uppmana serviceverkslä-derna att utföra
särskild kontroll och alt vid behov rätta till brister utan kostnad för ägarna
när bilarna lämnas in för normal service. Tänkbart är också all i vissa fall
genomföra en extra servicegenomgång. Vid allvarliga fel kan det bli fråga om
störte reparationsålgärder med utbyle av delar som är väsentliga för
avgasreningsfunktionen.

Del
förhållandet all samhällel får möjligheter att ingripa när uppställda

avgaskrav inte uppfylls får enligt min mening antas främja efterlevnaden av

de nya bestämmelserna. Det är min förhoppning atl befogenheten inte skall

behöva utnyttjas annat än i undanlagsfall. Skyldighelen att vidta ålgärder

behöver givelvis inte innebära atl rältelseåtgärder aUtid måste beslutas av 10

myndighet
för atl genomföras. I första hand bör frivilliga rältelseåtgärder vidlas av den
ansvarige lillverkaren. Benägenhelen alt frivilligt vidta rättelseåtgärder
kommer sannolikt att öka med införandet av den lagstadgade skyldigheten.

Oavsett om en
rättelseåtgärd sker frivilligt eller efter myndighetsbeslut, måste samhällel enligl
min mening ha möjlighel alt inte bara övervaka atl lillräckliga åtgärder
genomförs utan också ha medel all tvinga fram alt genomförandet blir effektivi.
När det gäller tillsynen av att tillverkarna fullgör rättelseskyldigheter bör
det finnas möjligheter att vid försummelse framtvinga elt fullgörande genom myndighelsföreläggande
som kan förenas med vite. Jag vill också framhålla att det förhållandel alt en
bilmodell inte klarar uppställda avgaskrav och att brislen inle ålgärdas bör
kunna påverka möjlighelen all erhålla avgasgodkännande för kommande årsmodeller.
Enligl min mening bör del vid en prövning av del slag som etl avgasgodkännande
innebär vara en viktig omsländighet om det visar sig att det inte går att lila
på att de bilar som säljs av en tillverkare klarar uppslällda krav, vilkel kan
intygas i samband med godkännandeprövningen. De fömtsättningar i form av bl.a.
ell förtroende för lillverkaren som systemet med avgasgodkännande bygger på har
därmed brustit och lillverkaren kan inle längre ulan vidare påräkna atl få
utnyttja systemet.

När det gäller kontakten
mellan myndigheter och utländska tillverkare kan del finnas praktiska problem
som hänger samman med atl tillverkaren inte finns i landet. För all lösa dessa
problem föreslår jag att utländska tillverkare skall vara skyldiga att här i
landet ha ett ombud med behörighet att förelräda tillverkaren i alla de frågor
som kan aktualiseras av den nya lagsiiftningen. Jag anser att tillverkarens
generalagent - även om denne är juridisk person - lämpligen bör kunna godtas
som ombud.

Prop.
1986/87:56

2.3.2
Bilägarnas ställning

Mitt förslag: Som
villkor för avgasgodkännande krävs all biltillverkarna gentemoi bilägarna utfäster
sig att avhjälpa bristerna beträffande bilar som vid myndighets kontroll visat
sig inle uppfylla avgaskraven. Skyldigheten att avhjälpa bristerna skall dock
inte gälla beträffande bilar som har körts mer än 80000 kilomeier eller som är äldre
än fem år och inte heller fel eller brislfälligheler som beror på ägarna eller
brukarna av bilarna.

Kommitténs
förslag: Motsvarighet saknas.

Skälen för mitt förslag:
Även om biltillverkarna enligt den lagstiftning somjag här förordar åläggs ansvarei
för alt bilar konstrueras och byggs så att de uppfyller de uppställda
avgaskraven, däri inbegripet kraven på hållbarhet, har också bilägaren ett
ansvar för bilens skick i avgashänseende. Detta innebär bl.a. att han är
skyldig atl använda blyfri bensin till katalysatorbilar, vilket är av betydelse
för funktionen hos katalysatorn. Vidare måste krävas atl bilägaren inte genom
all ändra eller la bort delar

11

av
avgasreningsutrustningen ellei' på annat vis försämrar utrustningens Prop.
1986/87:56 funkiion på nägon belydelsefull punkl.

Under
den tid tillverkarens ansvar gäller för en bil bör det vidare åvila ägaren att
låta bilen genomgå den underhållsservice i avgashänseende som tillverkaren
anvisat. Omfattningen av denna serviceskyldighet bör i vissa avseenden prövas
och godkännas som etl led i avgasgodkännandet. Den hör inte vara mer
långtgående än vad som oundgängligen krävs för all upprätthålla bilens
emissionsegenskaper.

Det
är inte alltid säkert atl bilägarna i tillräcklig utsträckning är villiga alt medverka
till att lämna in sina bilar för service eller reparation. Enligt min mening
bör reglerna om den åriiga kontrollbesiktningen utformas så atl det bör vara
möjligt att kontrollera och genom föreläggande vid äventyr av körförbud
åstadkomma atl de rältelseåtgärder som omfattas av ett frivilligl - av
myndighet accepterat - åtagande eller ett föreläggande genomförs. Del innebär
all den bilägare som \'ägrar alt medverka lill alt tillverkarens rälldseskyldighel
kan fullgöras riskerar all själv få svara för all erforderliga åtgärder
vidtas.

Även
om höga krav slälls på hållbarheten hos avgasreningssystemen kommer genom
normal förslitning avgasutsläppen atl öka med stigande ålder hos bilarna.
Ansvaret för att äldre bilar, för vilka tillverkaransvaret upphört alt gälla,
klarar kraven vid årlig kontrollbesiktning måste av nalurliga skäl komma att
vila enbari på bilägarna.

Enligt
nu gällande ordning förekommer en viss förenklad kontroll av atl avgaskraven
uppfylls vid åriig konirollbesiktning och flygande inspektion. Denna ordning
bör enligt min mening behållas, även om del lekniska innehållet i
bestämmelserna härom måsle anpassas till den nya avgasreningstekniken.
Regeringen har uppdragit åt naturvårdsverket att lämna förslag lill regler
beträffande avgaslontroll av bilar som godkänls i enlighet med de skärpta
avgaskraven. De nya reglerna avses komma att innebära atl ägarna till bilar,
som t.ex. genom brislfälligl underhåll, feljustering eller andra manipulationer
inte har avgasreningsutrustningen i funktionsdugligt skick eller inle uppfyller
kraven vid ell s.k. förenklat avgastest, kommer att få ett påpekande eller
föreläggas att inställa bilen till ny besiktning. Om bilen inle inställs lill
besiktning inom föreskriven lid, inträder körförbud för bilen.

Enligt konsumentköplagen
(1973:877) gäller för bilar och andra konsu

mentvaror en allmän reklamationsfid om två år för fel i varan. Enligl den

bilavgaslagstiftning jag här förordar kommer tillverkaren genom beslut av

myndighet atl kunna åläggas att rätta fel utan koslnad för ägaren ända tills

bilen är fem år gammal. Men della gäller endasl under förutsätlning att

tillverkarens ansvar har inträtt till följd en nybilskontroll eller hållbarhets

kontroll. Om enstaka bilar i annat sammanhang - t.ex. vid åriig kontroll

besiktning - visar sig inle uppfylla fastställda krav, bör det enligt min

mening vara möjligt för ägarna att få rätlelse lill stånd, även efter konsu-

menllagstiftningens tvåårsfrisl, så länge bilen inte är äldre än fem år eller

har körts mer än 80000 km. Tillverkaren bör därvid vara skyldig atl vidta

sådana ålgärder som behövs för alt bilen skall klara uppställda krav. Flera

skäl talar för att en sådan skyldighel för fillverkarna all vidta rällelseål- K

gärder beträffande enstaka
bilar inte bör gruridas på ingripande från myn- Prop. 1986/87:56

dighet. I stället bör
skyldigheten bygga på en utfästelse som biltillverkarna

lämnar bilägarna om att i
de fall som nu är akluella vidta behövliga åtgärder

utan kostnad för ägarna.
En sådan utfästelse skall vara ett villkor för

erhållande
av avgasgodkännande. Givelvis skall tUlverkarnas skyldighet

inle
gälla när fel eller brister hos bilen beror på ägaren eller brukaren.

Det
är enligt min mening lämpligt atl den närmare utformningen av en utfästelse av
angivet slag sker i samråd mellan naturvårdsverket, konsumentverket samt
företrädare för bilindustrin och andra som tillhandahåller bildelar och
service.

2.3.3
Tillverkaransvaret och eftermarknaden

Frågan
om vilken inverkan de nya bestämmelserna om tillverkaransvar kan få på
konkurrenssituationen inom service- och reservdelsmarknaderna har diskuierats i
olika sammanhang. Därvid har framförts farhågor om risker för
konkurrensbegränsning. Jag vill därför något utveckla min uppfattning i denna
fråga.

Somjag
nyss sagt införs tillverkaransvaret i fråga om hållbarheten för att säkerställa
att avgasreningen hos bilarna fungerar tillfredsställande under lång tid. Detta
är den från hälso- och miljösynpunkt viktigaste effeklen av den nya
lagstiftningen. Införandet av de amerikanska avgaskraven för personbilar, som innefatlar
vissa hållbarhetskrav, kommer samtidigt att minska behovel av atl reparera och
byta ut delar i avgasreningsulmslning-en. Detta behov kommer, enligt erfarenheler
från USA, alt vara ulomordenlligl lilel under bilens försia fem år. Genom det
av hälso- och miljöskyddsskäl uppställda håUbarhetskravel uppnår vi således
också ell vikligl konsumenlpolitiskl mål, nämligen alt så långl möjligl hålla
nere konsumenternas kostnader för service, underhåll och reparationer av
bilar.

Enligl
min mening är del angeläget alt slörsia möjliga konkurtens råder

på reservdels- och servicemarknadema. Kostnaderna för bilreparationer

är ofta en lung post i en familjs ekonomi. Det är därför viktigt att det nu

föreslagna systemet ulformas och tiUämpas på etl sätl som inle onödigt

begränsar konkurrensen. Annars kan reglema komma atl driva upp priser

na på bilreparalioner och reservdelar. För atl trygga de angelägna konkur

rensintressen som jag nämnt är del angelägel all också sådana reservdelar

till olika fabrikat som inte är originalddar skaU kunna ulnylljas under

fömtsättning atl de är likvärdiga med de delar som tillverkarna använder.

Försök tiU onödiga konkurtensbegränsningar från tillverkarnas sida måste

enligt min mening kunna hindras genom alt den godkännande myndighelen

vid godkännandeprövning och i andra sammanhang bevakar och granskar

tillverkarens anvisningar i fråga om service och reservdelar. Sålunda bör

t.ex. informalion från fillverkarna ges fill även andra än tillverkarnas egna

serviceorganisationer om möjligheterna atl utföra adekvat avgasservice

och reparationer. Bilägarna skall inte vara bundna till atl anlita vissa

verkstäder för l.ex. normal service och underhåU. Också när det gäller

utformningen av de olika kontrollformerna måsle risker för konkurrensbe

gränsande effekler beaklas. Samråd rörande konkurrensfrågor bör i före- 13

kommande fall ske med
näringsfrihetsombudsmannen (NO).

Vad jag nu har anfört tar
sikte på de fall då tillverkaransvaret kan göras gällande, dvs. under bilens första
fem är resp. upp fill 80000 km. Frågan om vad som bör gälla efter denna period
ingår i den utredning naturvårdsverket gör på regeringens uppdrag.

Prop. 1986/87:56

2.4 Avgifter

Med
hänsyn lill vad jag anförl tidigare om tillverkaransvaret finns enligl min
bedömning inte något behov av att införa en avgasavgift av det slag bilavgaskommittén
föreslagit. I del följande behandlar jag förslag om dispensavgifl och
kontrollavgift.

2.4.1
Dispensavgift

Mitt förslag:
Medges beiräffande en viss bil eller en viss molorfamilj undanlag från
meddelade föreskrifier om ulsläppskrav m.m., får en avgifi (dispensavgift) till
staten las ut av den som medgivits undantaget. Avgiften skall motsvara de
ekonomiska fördelarna av undantaget.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Statens naturvårdsverk tillstyrker förslaget om en dispensavgift.
Riksskatteverket avstyrker förslaget.

Skälen
för mitt förslag: De förordade avgaskraven bör i princip gälla alla nya fordon.
Inledningsvis efter del alt kraven för personbilar blir obligatoriska kan
emellertid dispenser komma att behöva ges bl.a. för vissa bilmodeller som
säljs i relativt begränsad omfattning i Sverige och vars utsläpp på grund därav
kan anses ha liten betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Även i
andra faU kan, när särskilda skäl föreUgger, dispens behöva ges. Dispensgivningen
bör tillämpas med restriklivilet.

Ingen
bör få ekonomiska fördeiiar genom alt importera eller sälja ett fordon som ej
uppfyller uppslällda avgaskrav. I enlighel med kommitténs förslag bör därför
den som får dispens från avgaskraven vara skyldig att beiala en avgifi lill
staten. Avgiften bör i princip motsvara den ekonomiska fördel som denna kan
antas få genom lägre kostnader än vad de har som uppfyller kraven.

Det kan visa sig praktiskt
atl i vissa fall kunna ge dispens i efterhand för fordon som angivits uppfylla
uppställda avgaskrav när de som nya togs i trafik. Situationen kan vara sådan atl
del vid kontroll visat sig atl utsläppen i verkligheten är för höga men all det
av olika skäl inle går alt vidta åtgärder för att klara uppställda krav. Del
kan t.ex. visa sig vid årlig kontroUbesiktning att uppställda krav inle
uppfylls för ett fordon som inte längre omfattas av tiUverkaransvaret och att
skälet uppenbariigen inte är bristande underhåll samiidigi som en rätlelsereparation
skulle bli orimligt dyr. Del bör då vara möjligl all bevilja dispens i
efterhand. Del kan i

14

sådana fall vidare vara skäligl
alt kunna nedsätta eller efterge dispensavgif-len. Del ankommer på regeringen
alt besluta dm utformningen av dispensordningen.

Prop.
1986/87:56

2.4.2
Kontrollavgift

Mitt
förslag: Avgifier skall kunna las ut för atl finansiera kostnaderna för
godkännandeprövning samt tillsyn och annan kontroll enligt bilavgaslagen eUer
med stöd av lagen meddelade föreskrifter (kontrollavgift).

Skälen
för mitt förslag: Jag anser det lämpligt atl, i likhet med vad som gäller
beträffande bl.a. fordonskonlroUen i övrigt och kemikaliekontrollen,
naturvårdsverkets och Bilprovningens verksamhet med godkännandeprövning,
tillsyn och annan kontroll på avgasområdel avgiftsfinansieras. I den nya lagen
bör tas in ett bemyndigande med den innebörden.

2.5 Överprövning av myndighetsbeslut

Mitt förslag: Ell
föreläggande för en biltillverkare atl vidta rältelseåtgärder enligl
bilavgaslagen får överklagas hos koncessionsnämnden för miljöskydd. Nämndens
beslut får överklagas hos regeringen.

Kommitténs
förslag: Beslul av angivei slag skall överklagas hos regeringen.

Skälen för mitt förslag:
Befogenheten all meddela föreläggande om skyldighel för en biltillverkare atl
vidta rältelseåtgärder efler nybilskontroll elier hållbarhetskontroll bör
anförtros åt statens naturvårdsverk. Om tillverkaren inle är nöjd med beslutet
bör han kunna överklaga delta. Vid valet av väg för överklagande gör jag
följande överväganden. Prövningen av frågor som här är akluella kan många
gånger inrymma speciella och komplicerade bedömningar av lekniska, ekonomiska
och miljömässiga samband. Därtill kommer alt kravet på rättssäkerhet vid
prövningen bör tillmätas stor vikt. Med hänsyn härtill harjag kommit fram till
att del är lämpligast alt koncessionsnämnden för miljöskydd får överpröva naturvårdsverkets
beslut. Jag har därvid beaktat dels nämndens stora erfarenhet och kompelens när
det gäller svåra avvägningar inom miljövårdsområdet, dels nämndens
sammansättning som garanterar såväl juridisk som teknisk sakkunskap som
erfarenhet inom de områden ett ärende gäller. Vid prövning av frågor om rältelseskyldighet
enligl bilavgaslagen bör nämnden ha en sådan sammansättning att särskild erfarenhei
inom fordonsområdet finns företrädd. Nämndens beslul bör få överklagas fill
regeringen.

Beslut i särskUda fall om
dispensavgift hänger samman med själva dispensprövningen. Myndighets beslut i
dispensärenden bör få överklagas tiU

15

regeringen. Därför bör dispensavgiftsbeslut
också överprövas av regering- Prop. 1986/87:56 en. Beslut i särskilda fall
enligt lagen i frågor om upplysningsskyldighet för tillverkaren och om
kontrollavgift bör få överklagas till kammarrätt.

2.6 Ikraftträdande

Den
nya lagen bör träda i kraft den 1 juli 1987. Jag utgår från all regerings-och
myndighetsföreskrifter också kommer atl föreligga vid den tidpunkten, så att
biltillverkare och andra har kännedom om de skärpta avgaskrav m.m. som skall
vara obligatoriska vid avgasgodkännandet av 1989 års bilmodeller.

3 Upprättat lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag
till bilavgaslag.

Förslaget
bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga4.

4 Specialmotivering

Den
nya bUavgaslagen innehåller de gmndläggande reglerna om lagens syfle, utsläppskrav,
tillverkaransvar, förelägganden om rättelseåtgärder samt avgifter. Med hänsyn
till ati; de frågor som regleras i lagen har en utpräglat teknisk karaktär och
då det materiella innehållet i regleringen snabbt måste kunna anpassas till den
fortgående tekniska ulvecklingen, har lagen givits karaktären av en ramlag.
Lagen innehåller de gmndläggande reglerna och så långt som möjligt preciserade
bemyndiganden. Den nya regleringen av bilavgasfrågorna kommer därför i stor
utsträckning att få sill konkreia innehåll genom regerings- och
myndighetsföreskrifter.

Avsikten
är atl i en ny bUavgasförordning skall intas gmndläggande beslämmelser om bl.a.
emissionsgränsvärden, provmeloder, hållbarhetskrav, lillsyn och kontroll.

Yllerligare
föreskrifter avses i försia hand komma alt meddelas av statens nalurvårdsverk.
Dessa föreskrifier blir av ulpräglal leknisk nalur med en hög delaljeringsnivå.
De avses innehålla regler för förfarandet vid avgasgodkännande av bilar,
provning, mätmetoder, nybilskonlroU, hållbarhetskontroll m.m. Akliebolagel
Svensk BUprovning, som är riksprovplals för fordon, kommer att handha
prövningen av frågor om avgasgodkännanden. Bilprovningen kommer också atl
efter föreskrifter från naturvårdsverket utföra den avgasprovning som verket
beslutar om vid nybilskontroll och kontroll av hållbarhets kraven.

Som
jag tidigare nämnl kommer regeringens och myndighelernas före

skrifter för personbilar att bygga på den internationella regelsamling röran

de begränsning av bilavgasulsläpp som har utarbetats inom Stockholms

gruppen. 16

Inledande
bestämmelser Prop. 1986/87:56

1 §

Denna lag syftar liU att förebygga att bilar och andra
motordrivna fordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom ulsläpp
i luften av avgaser och andra ämnen.

I denna inledande paragraf anges lagens syfte och lillämpningsområde.

Med "andra ämnen" än avgaser avses t.ex. gaser
från motorns vevhus och bränslesystem.

Begreppen bilar resp. motordrivna fordon är desamma som
används i väglrafiklagstiftningen, se t.ex. 3§ fordonskungörelsen (1972:595).

2§

Motordrivna fordon skall vara så konstruerade och
utrustade atl de inte släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än vad
som kan godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Regeringen får meddela föreskrifter som inskränker lagens lillämpning
till vissa slag av motordrivna fordon.

Paragrafen innehåller det grundläggande kravet på
motorfordons ulrustning och beskaffenhel i utsläppshänseende.

Paragrafens andra stycke gör det möjligt all meddela olika
föreskrifter för olika fordonsslag eller årsmodeller av fordon.

Tillämpningsområdel för den internationella regelsamlingen
gäller motorfordon med bensin- eller dieselmotorer. Undantagna från bestämmelserna
är

—
fordon med en
maximal hastighet mindre än 50 km/timme,

—
fordon med en
totalvikt över 3500 kg,

—
fordon med en
skillnad mellan tolaivikt och tjänstevikt som är större än 690 kg,

—
terrängfordon.

Jag avser att föreslå regeringen att lägga fast
motsvarande tillämpningsområde för bestämmelserna om bilar av 1989 och senare
års modell i den nya bilavgasförordningen.

I fråga om övriga bilar bör med stöd av 3§ tills vidare
meddelas föreskrifter som överensstämmer med nuvarande regler.
Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att utreda och lägga fram förslag om
avgaskrav för lastbilar och bussar.

3§

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela

föreskrifier om

1.
begränsning av
utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från motordrivna fordon samt om
fordonens beskaffenhel, utrustning, hållbarhet och funktion för att uppfylla uppslällda
krav på begränsning av ulsläpp,

2.
skyldighet atl
underhålla den ulrusining på fordonen som begränsar utsläppen och att använda
visst bränsle,

3.
avgasgodkännande
för fordon saml om kontroll och tillsyn av att fordonen uppfyller kraven på
begränsning av utsläpp,

4.
skyldighel för
en ulländsk fordonstillverkare all ha elt behörigt ombud 17 i Sverige.

t2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 56

I denna paragraf ges del
grundläggande bemyndigandel för regeringen eller Prop. 1986/87:56 den myndighel
som regeringen besiämmer alt meddela föreskrifter om ulsläppsbegränsningar m.m.
I bemyndigandet ingår givetvis också befogenheten att meddela föreskrifter om
undantag (dispens) från meddelade föreskrifter.

Enligt
punkt 1 kan meddelas föreskrifter om högsta lillåtna utsläpp i luften av l.ex.
koloxid, kolväten, kväveoxider och partiklar. Föreskrifter kan därvid meddelas
om fordonens beskaffenhel, utmslning, håUbarhel och funktion för atl sådana
krav skall uppfyllas.

Som
jag fidigare redovisal skall föreskrifterna för personbilar av 1989 och senare
års modell stämma ö\'erens med nu aklueUa beslämmelser i USA för lätta fordon,
vilket för flertalel personbilar bl.a. kommer att innebära att katalyfisk
avgasrening eller, i fråga om vissa dieselbilar, s. k. partikelfällor måsle
utnyttjas.

Föreskrifter
som skaU kunna meddelas med stöd av punkt 2 riklar sig mol bilägaren.

Föreskrifter
skall vidare enligl punkt 3 kunna meddelas i fråga om godkännandeprövning saml
kontroll och tillsyn. Särskilda föreskrifter torde därvid behövas bl.a. rörande
vilka mät- och provförfaranden som skall tillämpas vid godkännandeprövning och
andra kontroller i fråga om ulsläpp av avgaser m.m. från bUar.

Bemyndigandel
i punkl 4 gör det möjligt alt ställa krav på all en utländsk tillverkare skall
ha behörigt ombud för sig i Sverige. Tanken bakom en sådan ordning är all såväl
svenska myndigheler som enskilda bilägare skall ha någon här i landel atl vända
sig till rörande avgasfrågor. Ombudets uppgift skaU bl.a. vara att företräda tiUverkaren
inför domstolar och andra myndigheter, jfr. 1§ andra slyckel prokuralagen
(1974:158) och 12 kap. 24§ rättegångsbalken. Som jag anfört i den allmänna moliveringen
bör även en juridisk person kunna vara ombud i detta sammanhang. Tillverkama
kan l.ex. önska ge generalagenten uppdragel att vara ombud.

Fullgörandel
av de förpliktelser som tillverkaren kan åläggas enligl lagen eller med slöd av
lagen meddelade föreskrifier kan inle utkrävas av ombudet i den egenskapen.

Det
ankommer på regeringen att meddela de grundläggande föreskrifterna om
utsläppsbegränsningar, godkännandeprövning m.m. enligt denna paragraf, medan
mera detaljbetonade föreskrifter bör meddelas av myndighel. Den myndighel som
i första hand kommer i fråga är naturvårdsverket. Samråd bör ske med i första
hand irafiksäkerhetsverkel och Aktiebolaget Svensk Bilprovning.

Tillsyn

4§

Tillsynen
över efterlevnaden av denna lag saml föreskrifier och villkor som har meddelals
med slöd av lagen skall ulövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

18

Enligt paragrafen
bemyndigas regeringen alt utse tillsynsmyndighet. Prop. 1986/87:56 Avsikten
är alt det cenirala myndighetsansvaret för tillsynen skall läggas på slatens
naturvårdsverk.

5§

En
tillsynsmyndighet får förelägga en tillverkare av motordrivna fordon all utan ersällning
lämna de upplysningar, lillhandahålla de fordon, fordonsdelar och handlingar saml
utföra de undersökningar som behövs för tillsynen. Ett föreläggande får
förenas med vite.

För
tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätl till tillträde till en
fabrik eiler annan anläggning och får där göra undersökningar.

Polismyndigheten
skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

I
paragrafens första stycke ges tillsynsmyndigheten rätt atl besluta att en tillverkare
skall lämna myndigheten de handlingar och upplysningar som behövs för den
löpande lillsynsverksamhelen, t. ex. uppgifler om tillverkarens produktion,
bilarnas konstruktion och utförande av avgasrenings-utmstning eller redovisning
av mätprotokoll och andra handlingar av inlresse. De uppgifter som framkommer
i samband med tillämpningen av denna paragraf och som omfallas av bestämmelserna
i sekrelesslagen (1980:100) kan i sin tur ligga lill grund för ingripanden mol lillverkaren.
Enligt paragrafen får tillsynsmyndigheten också möjlighet alt meddela föreläggande
om skyldighel att lillhandahålla bilar och bildelar till det anlal som behövs
för lillsynen. Elt föreläggande får enligt andra meningen förenas med vite.

Ett
beslul om föreläggande får enligl 11 § överklagas hos kammarrätien.

Enligl
andra stycket haren lillsynsmyndighel räll lill tillträde till fabriker och andra
anläggningar och alt göra undersökningar där. Polismyndigheten skall enligt
tredje stycket lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Tillverkarens
ansvar

6§

Om
de prov som syflar till alt kontrollera funktionen och hållbarheten hos den
avgasrenande utrustningen i motordrivna fordon visar alt de krav på begränsning
av avgasutsläpp som har föreskrivits med stöd av 3§ inle uppfylls i godlagbar
utsträckning, får den myndighet som regeringen bestämmer förelägga
tillverkaren alt avhjälpa bristerna. Skyldigheten atl avhjälpa brislerna gäller
dock inte fordon som har körts mer än åttiotusen kilometer eller som är äldre
än fem år.

Etl
sådanl föreläggande får förenas med vite.

7§

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

närmare
föreskrifter för tillämpningen av 6§.

I
paragraferna regleras del s.k. tillverkaransvaret. Frågan har behandlals

utföriigt
i den allmänna motiveringen, till vilken jag hänvisar (avsnitt 2.3). 19

Som
jag har anförl där avses ansvarei göras gällande när avvikelser från Prop.
1986/87:56 uppställda krav föreligger beträffande motorkonstruktionen eller avgasre-ningsulrustningen
eller i fråga om fel och brister vid tillverkning eller leveranskontroll.

Ansvaret
skall inte kunna göras gällande beträffande sådana bilar som har körts mer än
80000 km eller som är äldre än fem år. Bilens ålder bör räknas från den
lidpunkt då bilen logs upp i typintyg eller första gången godkändes vid registreringsbesiklning.

Nybilskontrollen,
som utförs på produktionsbilar som körts högst 15000 km, kommer somjag tidigare
sagl all utföras i enlighet med den regelsamling som antagits av Stockholmsgmppen.
Delta förfarande är baserat på del amerikanska nybilskontrollprogrammet. Detta
innebär bl.a. all medelvärdet av utsläppen för de olika föroreningarna, mätt
på 5-30 bilar, måste ligga under gränsvärdet för föroreningen i fråga.

1
enlighet med vad riksdagen uttalat och vad jag sagt i den allmänna moliveringen
bör de svenska kraven på lillverkaren i princip molsvara de federala
amerikanska kraven. I fi-åga om hållbarhelskontrollen lillämpas i USA för
närvarande en ordning som beskriviis i bilaga 3 fill denna lagrådsremiss och
som i huvudsak innebär följande.

När
den federala amerikanska kontrollmyndigheten, EPA, i sitl tillsynsarbete
upptäcker atl etl väsentligt antal bilar av en viss molorfamilj inle uppfyller
avgaskraven, underrättas lillverkaren omedelbarl om den uppläckta brislfällighelen.
Han skall i sin lur inge en plan för rättelse av de felaktiga bilarna och
därefter underrätta såväl bilförsäljare som bilägare.

Några
lagbestämmelser finns inte i USA om hur stor andel av bilarna i en viss
motorfamilj som skall vara felaktiga för atl åtgärder skall krävas. För att konlrollera
huruvida bilar av en viss molorfamilj i väsentlig omfattning avviker från
avgaskraven väljs i normalfallet 6-10 representativa bilar ut av myndigheten.
Dessa bilar, som skall vara skötta av ägarna och vara i normall skick, får
sedan genomgå fullständiga avgasprov. Om medelvärdet av utsläppen av nägot ämne
från dessa bilar överstiger gränsvärdet, beslutas i regel om skyldighet att
vidta rältelseåtgärder.

En
motsvarande ordning avses i enlighet med vad jag lidigare anförl gälla i
Sverige.

Statens
naturvårdsverk har i sin egenskap av tillsynsmyndighet att bedöma vilka rältelseåtgärder
som erfordras och i försia hand försöka få till stånd en frivillig överenskommelse
med biltillverkaren. Om detta ej lyckas får etl formellt föreläggande för lillverkaren
om skyldighel atl vidta ålgärder meddelas. Föreläggandet sk;ill kunna förenas
med vite. Om tillverkaren inte är nöjd med föreläggandet, får han enligt 12 §
överklaga del hos koncessionsnämnden för miljöskydd.

8§

För
atl motordrivna fordon skall få sitt avgasgodkännande måste tillverkaren geniemot
ägarna av fordonen åta sig att utan kostnad för ägarna avhjälpa bristerna, om
fordonen vid myndighels kontroll visal sig inte uppfylla de utsläppskrav som föreskrivils
med slöd av 3§.

Tillverkarens
skyldighet alt avhjälpa bristerna gäller inte fordon som har

körts mer än åttiotusen kilometer eller som är äldre än fem år och inte 20

heller
fel eller bristfälligheler som beror på ägarna eller brukarna av fordo- Prop.
1986/87:56 nen.

Enligt
paragrafen åläggs tillverkarna molsvarande skyldighet gentemot bilägarna som
mot samhället atl rätta felaktiga bilar som fått påpekanden eller underkänts
vid t.ex. kontrollbesiktning eller flygande inspektion. Som villkor för att
avgasgodkännande skall lämnas för en bilmodell måste tillverkaren åta sig all
svara för all bilens avgasrenande utmstning fungerar tillfredsställande intill
5 år/80000 km och att bilen under denna tid klarar de krav som uppställs för
bilar i trafik samt atl, om det behövs, avhjälpa bristerna.

Enligt
paragrafens andra stycke kan tillverkaren inte åläggas ansvar i de fall där de
alltför höga utsläppen beror på omständigheter som kan fillskri-vas ägaren eUer
brukaren.

Tillverkarens
ansvar gentemoi bilägarna bygger på vad som följer av utfästelsen. Denna skall enligl
paragrafen innebära att tillverkaren ulan kostnad för bilägarna åtgärdar bristfälligheler
i avgassystemet så atl detta kan godkännas vid kontroUbesiktning. Del finns
knappast skäl all föreskriva alt tillverkaren dessulom skall åla sig all
betala skadestånd, stillestånds-ersättning eUer kostnader som bilägaren åsamkas
i samband med att avgassystemet åtgärdas. I detta avseende är den föreskrivna
utfästelsen mer inskränkt än en garanliförpliklelse i konsumenlrällslig mening.
Om lillverkaren - eller någon för hans räkning - däremot inte fullgör sill ålagande
på rätt sätl eller inom skälig lid, måste det av utfästelsen följa en
skyldighet för tillverkaren att ersätta kostnader som en bilägare åsamkas, t.ex.
för all få brislfälligheterna åtgärdade på annat håll.

Den
ifrågavarande regleringen påverkar inte en säljares ansvar enligt köprätlsliga
regler.

Tvisier
mellan bilägaren och tillverkaren rörande frågor som avses i denna paragraf får
prövas av allmän domstol i en vanhg civilprocess.

Avgifter

I
detta avsnitt regleras frågor om de avgifter, som skall kunna tas ut med stöd
av lagen, nämligen kontrollavgift (9§) och dispensavgifl (10§).

Regeringen
eller den myndighet som regeringen besiämmer får föreskriva att särskilda
avgifter får tas ut för prövning för avgasgodkännande samt för lillsyn och
annan kontroll som utövas enligt denna lag eller enligl föreskrifier som
meddelats med slöd av lagen (kontrollavgift).

Paragrafen
ger möjligheter att avgiftsfinansiera naturvårdsverkets och Bilprovningens
kostnader för godkännandeprövning samt tillsyn och annan kontroll som utövas
enligt lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

21

10§ Prop. 1986/87:56

Om
undantag från meddelade föreskrifter medges för ett visst motordrivet fordon
eller en grupp av motordrivna fordon, får en avgift till staten tas ul av den
som medgivils undanlaget enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller
den myndighel som regeringen bestämmer (dispensavgift). Avgiften, som beräknas
för varje fordon som omfattas av undanlaget, skall bestämmas så att de
ekonomiska fördelar utjämnas som kunnal uppslå för den som medgivits undanlag
jämfört med den som uppfyllt kraven.

Som
jag har anfört i den allmänna motiveringen kan det inledningsvis behöva medges
dispenser från de nya utsläppskraven beträffande l.ex. vissa bilmodeller som
säljs i relativt begränsad omfattning i Sverige och där utsläppen från bilarna
har Uten belydelse från hälso- eUer miljöskyddssynpunkt. Även i andra fall kan
dispenser i undantagsfall behöva medges. Sådana undantagsfall kan vara t.ex.
när en enskild person i samband med flyttning från utlandet vill införa cn bil
ulan tillfredsställande avgasrening. Dispenser skall enligl denna paragraf
kunna förenas med en skyldighet för den som medgivits dispensen all betala en
avgift.

Avgiftens
storiek skall enligl paragrafens andra stycke beslämmas så att de ekonomiska
fördelarna för den avgiftsskyldige av att föreskrivna utsläppskrav inte
uppfylls utjämnas. En tillverkare som erhåller dispens från avgaskraven kan i
regel antas ha fått en ekonomisk fördel i förhållande tiU den tillverkare som konstmerat
och utrustat sina bilar så alt avgaskraven uppfylls.

Då
avgiften bör vara förutsebar, bör den tas ul enligt en i förväg bestämd taxa.
Denna taxa kan inte ulformas så atl avgiften exakt motsvarar den ekonomiska
fördel som en dispens kan beräknas medföra i vaqe enskill fall. Del är
tillräckligt om taxan konstrueras så alt däri angivna avgiftsbelopp motsvarar
den ekonomiska fördel som dispenser genomsnittligt kan uppskattas innebära till
följd av lägre fillverkningskostnader. Dispensavgift skall sålunda kunna tas
ut l.o.m. om en tillverkare skulle kunna i del enskilda fallet visa all han
över huvud taget inte vunnii någon ekonomisk fördel.

Överklagande
m. m.

11§

Ett
beslut av en myndighet om föreläggande enligt 5 § eller om kontrollavgift i
ett särskilt fall enligt 9§ får överklagas hos kammartätten genom besvär.

Ett
beslut i etl särskilt fall av en myndighel om dispensavgift enligt 10 § får
överklagas hos regeringen.

Regeringen
meddelar föreskrifier om vad som skaU gälla för överklagande av en myndighels
beslut om föreskrifier som meddelals med stöd av ett bemyndigande enligt denna
lag.

12§

Elt
beslul av en myndighel om föreläggande enligl 6§ får överklagas hos 22

koncessionsnämnden för
miljöskydd. Koncessionsnämndens beslut får Prop. 1986/87:56 överklagas hos
regeringen.

Paragraferna
innehåller bestämmelser om överklagande av myndighetsbeslul enligt lagen. Jag hävisar
till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5).

13§

För
koncessionsnämnden gäller vid prövningen i lillämpliga delar följande

bestämmelser
i miljöskyddslagen (1969:387):

11
§ om anlalet ledamöter m. m.,

12§
om jäv,

14§
första stycket om ulredningsplikt,

14
§ andra stycket 3 och Iredje stycket om sammanträde m. m.,

14 §
Qärde slyckel om sakkunnigutredning,

15 §
om omröstning.

Paragrafen
innehåller beslämmelser om handläggningsordningen m.m. i koncessionsnämnden vid
prövningen av överklaganden enligt bilavgaslagen. I övrigt kommer
förvaltningslagens (1986:223) regler att gälla för koncessionsnämndsprövningen.

Ikraftträdande

I
enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen skall lagen träda i
kraft den 1 juli 1987. I adminislrafiv ordning kommer att med stöd av bemyndigandena
i lagen meddelas föreskrifter om vad som i utsläpps-hänseende skall gälla för
olika typer och årsmodeller av fordon. I ikraftträdandebestämmdsen har
uttryckligen angells all bestämmelserna om fill-verkaransvar och
koncessionsnämndsprövning gäller först fr.o.m. 1989 års modeller. Med stöd av 2§
andra stycket kommer tillämpningsområdet för bestämmelserna om fillverkaransvar
att tiU en början ytterligare begränsas till bilar av det slag som angivits i
specialmotiveringen till det stadgandet.

5 Hemställan

Jag
hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över förslaget tUl bilavgaslag.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemstäUan.

23

BUaga 1 Prop.
1986/87:56

Lagförslag i betänkandet (SOU 1983:27) Bilar och renare
luft

Förslag till

Lag om begränsning av luftföroreningar från motorfordon

Härigenom
föreskrivs följande.

1 § Denna lag är
tillämplig på motorfordon.

Regeringen,
eller, efter regeringens bemyndigande statens naturvårdsverk får föreskriva atl
lagen skall fillämpas endast på vissa slag av motorfordon.

2
§ Med motorfamilj avses en
grupp av bilar vars motorer är av i huvudsak samma tekniska konstruktion och
som är likartade vad gäller utsläpp av luftförorenande ämnen.

3
§ Molorfordon skall vara så
utrustade och beskaffade all ulsläpp av luftförorenande ämnen från fordonen
inte överstiger de värden som kan godtas från luflvårdssynpunkt.

Regeringen
meddelar föreskrifier om högsia lillåtna ulsläpp av luftförorenande ämnen som
avses i första stycket.

Regeringen,
eUer, efter regeringens bemyndigande statens naturvårdsverk, meddelar
föreskrifter om

1.
motorfordons beskaffenhet och utmstning
för begränsning av utsläpp av luftförorenande ämnen,

2.
prov- och mälförfaranden och
andra ålgärder för kontroll av ulsläpp av luftförorenande ämnen från molorfordon,
och

3.
godkännande av atl molorfordon
uppfyller föreskrivna krav i fråga om begränsning av utsläpp av luftförorenande
ämnen.

4 §
Om registrerade motorfordon av en viss motorfamilj, som tillverkals

i Sverige, inte uppfyller kraven enligt de föreskrifter som meddelats med

slöd av 3 § andra slycket eller tredie stycket 1 och beror brislfälligheterna

på tillverkaren, hans generalagent eller återförsäljare, är lillverkaren skyl

dig att i skälig omfallning vidta sådana åtgärder beträffande fordonen atl

kraven uppfylls såvida anlalet bristfälliga fordon inte är ringa. Skyldighe

len gäller dock inte sådana briställiga fordon som har körts mer än åltiotu-

sen kilomeier eller som är mer än fe m år gamla, räknat från den lidpunkt då

fordonet upptogs i typintyg eller godkändes vid den första registreringsbe

siktningen.

I
fråga om motorfordonstillverkare i utlandet skall vad som i första stycket sägs
om tiUverkarens skyldigheler i stället gälla dennes generalagent i Sverige.
Generalagentens skyldighet omfattar även motorfordon som en fömtvarande
generalagent i Sverige för samma tillverkare har utfärdai typintyg för.

5
§ Tillsynen över efterlevnaden
av denna lag och med slöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av statens
naturvårdsverk.

6
§ Statens naturvårdsverk får
förelägga en motorfordonslillverkare i Sverige eller generalagent för en
motorfordonstillverkare i utlandet att

lämna de upplysningar,
förete de handlingar och utföra de undersökningar Prop. 1986/87:56 som
behövs för lillsynen.

7
§ Statens naturvårdsverk får
förelägga en motorfordonstUlverkare i Sverige eller en generalagent för en motorfordonstUlverkare
i utlandet att ulföra de ålgärder som avses i 4§.

8
§ Förelägganden enligt 6 eller 7§
får förenas med vile. Frågor om uldömande av vile prövas av aUmän domslol.

9
§ Motorfordonslillverkare i
Sverige eller generalagenter för motorfordonstUlverkare i utlandet skall ersälta
slatens kostnader för lillsynen enligl föreskrifter som meddelas av regeringen,
eller, efter regeringens bemyndigande av slatens naturvårdsverk.

10 §
Medges ägaren av motorfordon undantag från de föreskrifter som

har meddelats med slöd av 3§ andra stycket eller iredje slycket 1 skall en

särskild avgift (avgasavgifl) tas ut med belopp som faslslällls av regeringen

eller myndighel som regeringen bestämmer. Avgasavgiflen får beslämmas

lill högst 4000 kronor för varje fordon som omfattas av undantaget.

Avgasavgifl
skall, om inte annat följer av 11§, även las ut av den som tillverkar
motorfordon i Sverige eller som är generalagent för en motorfor-donsfillverkare
i ullandel, för alla fordon av en viss molorfamilj, som har levererats, om
fordon inom molorfamiljen inle uppfyller kraven enligt de föreskrifter som
meddelats med slöd av 3§ andra stycket eller Iredje slycket 1. Generalagentens
skyldighet omfattar även fordon som en förutvarande generalagent i Sverige för
samma tillverkare har utfärdat typintyg för.

11 §
Avgasavgift enligl 10 § andra stycket får inte las ul om

1. mindre
än 35 procenl av de kontroUerade motorfordonen som tillhör

motorfamiljen inle uppfyller kraven enUgt de föreskrifter som meddelals

med slöd av 3 § andra stycket eller Iredje stycket 1,

2.
lillverkaren eller
generalagenten är skyldig atl vidta åtgärder på gmnd av föreläggande enligl 7 §
eller

3.
tillverkaren eller
generalagenten, innan ett föreläggande enligt 7§ har utfärdals, liU slalens
naturvårdsverk anmäler att motorfordon som tUlhör molorfamiljen är bristfälliga
i fråga om utsläpp av luftförorenande ämnen och utan dröjsmål vidtar sådana
rättelseåtgärder som kan godtas.

12 §
Frågorom avgasavgift prövas av slatens naturvårdsverk.

Om
ell avgiftsbelopp inle betalas inom den tid som naturvårdsverket har bestämt,
får beloppet las ul genom utmätning. Avgasavgiften lillfaller staten.

13 §
Beslut av slalens nalurvårdsverk enligl denna lag får överklagas hos

regeringen genom besvär. •

Beslut
enligl 6 och 7§§ gäUer omedelbart, om inle annat förordnas.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1985.

25

Bilaga
2 Prop. 1986/87:56

Sammanställning av remissyttrandena över bilavgaskommitténs
betänkande (SOU 1983:27, 28) Bilar och renare luft

Remissinstanserna

Av
de remissinslanser som anmodats avge yttrande har svar inkommit från riksåklagaren,
rikspolisstyrelsen, kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, socialslyrelsen,
vägverket, trafiksäkerhelsverket, transportrådel, riksskatteverket (RSV),
näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket,
statens naturvårdsverk, produktkontrollnämnden, koncessionsnämnden för
miljöskydd, arbelarskyddsstyrelsen, slatens planverk, statens industriverk, slatens
energiverk, statens mäl- och provråd, statskontoret, riksrevisionsverket och forskningsrådsnämnden.

Av
de som berells tillfälle avge yltrande har svar inkommit från statens
miljömedicinska laboratorium, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
(SMHI), länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands,
Kopparbergs, Västernortlands och Nortbottens län, Stockholms, Malmö, Göleborgs,
Örebro och Umeå kommuner, Kungl. vetenskapsakademien.
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Svenska kommunförbundet, Landsfingsförbundet,
Svenska naturskyddsföreningen (Stockholmskretsen), Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska petroleum
institutet, Tjänslemännens cenlralorganisalion (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Bilinduslriföreningen, Cykel- och mopedfrämjandel.
Hyresgästernas riksförbund, Motorbranschens riksförbund. Motormännens
riksförbund/KAK, Riksförbundet för allmän hälsovård, Aktiebolaget Svensk
Bilprovning, Svenska lokaltrafikföreningen samt Svensk drivmedelsieknik AB.

Däruiöver
har yttranden inkommii från Sveriges industriförbund. Miljöpartiet,
Miljöcentrum, Miljöpartiet i Göteborg, Kristen demokrafisk samling, Motorhisloriska
riksförbundel, Miljöförbundel, Alternafiv stad och Svenska åkeriförbundel.

Allmänna synpunkter på utredningens underlag och bedrivande

Några
av remissinslanserna, främsl statens planverk, Kungl. vetenskapsakademien,
forskningsrådsnämnden, Umeå och Örebro kommuner ger ett allmänt positivt omdöme
om det material som presenteras i betänkandet. Enligt Stockholms kommun är SML:s
rapport (dvs. bilagan lill betänkandet) en utmärkt sammanslällning av dagens
kunskapsläge när del gäller hälsoeffekter av bilavgaser.

Ett
antal remissinstanser pekar på frågor man menar saknas eller be

handlas för knapphändigl i betänkandet. Statens vägverk och Ingenjörsve- 26

lenskapsakademien menar att de risker som är förknippade med bilavgaser

är
för dåligt kvantifierade. Statens pris- och kartellnämnd, Sveriges gros- Prop.
1986/87:56 sistförbund och länsstyrelsen i Norrbottens län anser att de
ekonomiska och/eller marknadsmässiga konsekvenserna av kommitténs förslag är dåligt
belysta. Arbetarskyddsstyrelsen, Örebro kommun, Miljöpartiet och Svenska
naturskyddsföreningen anser att problemet med dieselavgaser är ofullständigt
behandlat. LRF tycker att miljöeffekterna är knapphändigt behandlade. Övriga
frågor som saknas av någon eller några remissinstanser är eldrift
(länsstyrelsen i Malmöhus län, Örebro kommun. Miljöpartiet), tomgångskörning
(länsstyrelsen i Malmöhus län), gasdrift (Örebro kommun, Miljöpartiet),
möjligheterna att utnyttja alkoholdrivmedel och andra drivmedel (Svensk
drivmedelsteknik AB), återvinning av katalysatorer (Miljöpartiet), glesbygdslrafikens
problem (länsstyrelsen i Norrbottens län).

Örebro
och Göteborgs kommuner anser atl man bättre borde ha analyserat vilka åtgärder
som kan vidlas under den närmaste tiden.

Konsumentverket
lämnar i sitt remissvar ett antal kompletterande uppgifter hämtade från
undersökningar om bränsleförbmkning resp. marknadskrav.

Beskrivning och bedömning av bilavgasproblemet

Bilavgaskommittén
ger i beiänkandei följande sammanfattande bedömning av bilavgasproblemen:
"Resultaten av de undersökningar kommittén låfit utföra och även annat
underlagsmaterial har gjort atl vi bedömer det som angeläget att åtgärder vidlas
för alt så långt möjligl minska människornas och miljöns exponering för bilavgaser"
(s. 20). Flera remissinslanser delar den bedömningen att bilavgassitualionen
motiverar åtgärder: riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen,
konsumentverket, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd,
statens energiverk, statens miljömedicinska laboratorium, länsslyrelserna i Göteborgs
och Bohus, Värmlands samt Norrbotiens län, Stockholms, Malmö, Umeå, Örebro
och Göteborgs kommuner. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Landsorganisationen i Sverige, Svensk drivmedelsieknik AB, LRF, Miljöcenlmm,
Kristen demokratisk samling, Miljöförbundel, Miljöpartiet samt Svenska
naturskyddsföreningen. LRF uttrycker särskilt atl varje åtgärd som kan minska
utsläppen av försurande ämnen är myckel siarkt moliverad. Slatens energiverk
vill speciellt peka på biltrafikens betydelse när det gäller de toiala
utsläppen av kväveoxider. Göteborgs kommun anser att kommUlén underskattat effeklerna
på naturmiljön.

Vägverket
och Sveriges grossistförbund anser att kommittén överdrivit bilavgasproblemel.
Motormännens riksförbund/KAK menar atl kommittén inle har visal att det
föreligger något behov av skärpning av emissionskraven.

Avvägning mellan olika åtgärder

Enligt
kommittén är del enda realistiska sätlel att komma lill rätta med

bilavgasproblemen,
utan alt åsidosätta andra viktiga samhällsmål, alt ul- 27

nyttja
bäsla tillgängliga avgasreningsteknik. Följande remissinstanser an- Prop.
1986/87:56 ser atl denna bedömning är riktig, nämligen vägverket, statens
energiverk, länsstyrelsen i Värmlands län, Stockholms, Umeå, Örebro och
Göteborgs kommuner. Svenska kommunförbundei saml Landstingsförbundet.

Forskningsrådsnämnden,
SMHI, Hyresgästernas riksförbund och Miljöförbundet anser att kommittén
underskattat möjligheterna atl minska bilavgasproblemen med hjälp av Irafikplaneringsåtgärder.
Socialstyrelsen, slatens nalurvårdsverk, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, LO, Miljöförbundel, Miljöpartiet och Alternativ stad undersiryker alt fömtom
emissionsbegränsande åtgärder ävi;n Irafikplaneringsåtgärder bör användas.

Cykelfrämjandel
hävdar att irafiktekniska lösningar är både snabbare och billigare än att
skärpa emissionskraven. Miljöpartiet i Göleborg och Miljöförbundet påpekar att
man med irafikplaneringsåtgärder kan komma lill rälla även med andra negaliva effekler
av biltrafiken än avgasproblemen.

Förslag till emissionskrav

Följande
remissinstanser tillslyrker USA-kraven ulan att som direkt villkor slälla atl
kraven skaU samordnas med övriga länder i Europa (i vissa svar förordas dock
samordning), nämligen socialstyrelsen, statens miljömedicinska laboratorium, transportrådel,
konsumeniverkel, statens naturvårdsverk, produktkontrollnämnden,
forskningsrådsnämnden, arbelarskyddsstyrelsen, SMHI, länsstyrelsen i
Värmlands, Västernorrlands och Göteborgs och Bohus län, Stockholms, Malmö,
Umeå, Örebro och Göleborgs kommuner, Kungl. vetenskapsakademien. Svenska
kommunförbundet, Hyresgästernas riksförbund, LO, Miljöpartiet, LRF, Miljöcenlrum,
Kristen demokratisk samling. Miljöförbundet, Alternativ stad saml Svenska
naturskyddsföreningen.

Följande
remissinslanser lillslyrker också USA-kraven men förulsäller en samordning med
övriga länder i Europa: riksåklagaren, rikspolisslyrelsen, trafiksäkerhelsverket,
näringsfrihelsombudsmannen, slatens prisoch kartellnämnd, slalens
industriverk, IVA, länsstyrelserna i Kopparbergs och Norrbottens län.
Landstingsförbundet, Aktiebolaget Svensk Bilprovning samt Svenska Iokallrafikföreningen.

Transportrådel,
statens industriverk, statskontoret, IVA, länsstyrelserna i Kopparbergs och Nortbottens
län, Svenska kommunförbundei. Landstingsförbundet, TCO och Svenska petroleum insfitutet
anser att anslrängningar bör göras från svensk sida för alt genom
internationella förhandlingar verka för en europeisk samordning.

Följande
remissinslanser anser atl Sverige inte ensidigt bör fatta beslut

om emissionskrav nu utan avvakta den internationeUa utvecklingen och

anpassa kraven till de som kommer alt gälla inom EG-länderna, nämligen

kommerskollegium, riksrevisionsverket, Sveriges köpmannaförbund.

Centralorganisationen SACO/SR, Bilindustriföreningen, Motorbranschens

riksförbund, Molormännens riksförbund/KAK, Svenska petroleum insti- 28

lutet, Sveriges grossislförbund.
Svenska åkeriföreningen saml Sveriges Prop. 1986/87:56 industriförbund.

Statskontoret
avstyrker USA-kraven.

Statens
energiverk och TCO föreslår att Sverige fattar ett principbeslut om införande
av USA-83-krav.

Vägverket
och länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår att USA-krav införs som frivilliga
krav.

Sveriges
grossistförbund framhåller att det — uiöver vad som sägs i dess remissyttrande
- stöder Jonas Gawells särskilda yttrande i betänkandet.

Miljöförbundel,
Miljöpartiet och Alternativ stad anser att USA-kraven bör införas redan fr.o.m.
1986 års modeller.

Miljöcentrum
understryker att man i emissionskraven inte bör föreskriva vilken teknik som
skall användas. Ingenjörsvetenskapsakademien och Örebro kommun framhåller all
man bör undvika bestämmelser som hindrar den tekniska utvecklingen.

Miljöpartiet
anser all emissionskraven bör komplelleras med krav beträffande mutagen
aktivitet och all förbud mot dieseldrifl bör övervägas. Partiet anser också atl
omsläUningen av hela bilparken bör påskyndas genom att kraven successivt skärps
även på gamla bUar.

Aktiebolaget
Svensk Bilprovning konstaterar alt de föreslagna emissionskraven är provningstekniskt
genomförbara.

Beträffande
lätta fordon uttrycker statens nalurvårdsverk ett stöd för kommitténs förslag
att låla kraven omfatta fordon upp lUl 3500 kg totalvikt (i dag är gränsen 2500
kg). Mol detta förslag vänder sig trafiksäkerhetsverket. Centralorganisationen
SACO/SR och Bilindustrtföreningen. Slalens pris- och kartellnämnd framhåller
alt del är särskUt svårt all tiUmötesgå USA-kraven vad gäller små bilmotorer.
Miljöpartiet anser alt krav bör ställas även på utsläppen vid kallslarter.

Beträffande
tunga fordon uttrycker transportrådel, statens naturvårdsverk, Umeå kommun.
Svenska kommunförbundet, LO, Miljöcenlmm och Kristen demokratisk samling ett
stöd för kommitténs förslag lill emissionskrav. Göleborgs kommun anser alt de
föreslagna ekonomiska stimulanserna för att uppmuntra inköp och användning av
fordon som uppfyller de kaliforniska kraven bör omfatta alla tunga fordon och atl
dessa krav bör gälla obligatoriskt för bussar i tätortstrafik. Miljöpartiet
vill ha krav på katalytisk avgasrening på tunga fordon, medan Miljöförbundel
och Svenska naturskyddsföreningen vill ha kaliforniska krav för alla lunga
fordon.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser all man bör vänta med ålgärder på dieselsidan
och i stället salsa ordentligt på att utreda hur en mer belydande minskning kan
ske dels på varje fordon, dels med andra bränslen och transportmedel.

Statens
industriverk, TCO, Bilindustriföreningen och Sveriges industri

förbund avstyrker svenska särbestämmelser för tunga fordon. Statens pris

och kartellnämnd anser alt kostnaderna för skärpta emissionskrav för

tunga fordon borde ulredas bättre. Bilinduslriföreningen hävdar, med hän

visning till en ulredning vid IVA:s transportforskningskommission, att

skärpta avgaskrav för tunga fordon ger mycket små miljövinster. Svenska

lokaltraflkföreningen anser atl berörda kommuner bör rekommenderas all 29

anskaffa
bussar och andra tyngre fordon med dieselmotorer som uppfyUer Prop.
1986/87:56 gällande USA-krav och samtidigt rekommenderas att i ökad
utsträckning använda s.k. lällbränsle. Bilindusv.riföreningen och Svenska
åkeriförbundet anser att svenska särregler för tunga fordon skulle försämra
den svenska åkerinäringens konkurrenssituadon.

Kontrollfrågor m.m.

Bilavgaskommitténs
förslag innebär bl.a. att lypbesiktningsutredningens förslag om utsträckt
tillverkaransvar och skyldighet att rätla fel på bristfälliga fordon las upp
till prövning.

Trafiksäkerhelsverket
och statens naturvårdsverk tillstyrker införandet av utökat tUlverkaransvar.
Miljöcentrum och Kristen demokratisk samling anser all del är viktigt atl lillverkaren
garanlerar den avgasrenande funktionen under lång tid. Miljöförbundet anser
att det är för myckel att tillåta 30-40% underkända vid avgasprov, och
Miljöpartiet anser att högsl 10% underkända bör fillålas.

Bilindustriföreningen
menar att kommitténs förslag ger anledning till konflikter då det innebär etl
strängare kontrollsystem än de amerikanska reglerna. Slatens mät- och provråd, IVA,
Bilindustriföreningen och Sveriges industriförbund förordar en inlernationell harmonisering
av kontrollfrågorna.

Aktiebolaget
Svensk Bilprovning förordar efierkonlroll enligl AIO men är tveksam till atl teststalioner
skall byggas i Malmö och Göleborg. Problemen vid direkf';mport anses ej tUlräckligt
belysta.

RSV
framhåUer att den föreslagna avgasavgiften är av sådan karaktär atl den är all
anse som en punktskatt. För sådana skatter är RSV beskatiningsmyndighet och
lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning tillämplig.
Härigenom finns regler för bl.a. skattebetalning och indrivning. RSV har
tidigare i fråga om förslag lill atl införa pålagor av skilda slag uttalat att
en ny punktskatt inte bör införas om inte intäkterna kan beräknas uppgå tiU
minst 100 milj. kr. per år. Elt införande av från intäklssynpunkl små skatter
innebär också etl avsteg från principen all förenkla skatteadministrationen.
Enligt RSV:s mening är det inte lämpligt all la ut skalt som bygger på stickprovsmässig
efierkonlroll och med undantagsregler av den typ som kommiitén föreslagil. RSV
avstyrker därför förslaget alt införa en avgasavgift.

Konsumeniverkel anser alt
förslagen beiräffande kontrollfrågorna är

dåligt stmkturerade och illa underbyggda. Vad gäller förslaget om tillver

karansvar menar verket atl det råder dålig överenskommelse mellan kravel

å ena sidan på ökat tillverkaransvar och å andra sidan möjligheterna alt

avgöra humvida bilarna är behäftade med fel eller inte. Så länge man inle

kan anvisa en mätmetod som är praktiskt och ekonomiskt användbar för

en löpande kontroU av bilarnas avgaser kan man inte heller enligt verkets

uppfattning kräva ett formeUt ökal tillverkaransvar. Kommitténs förslag

om avgasavgifl skulle enligt verkets bedömning, kunna vara ett alternativ

till det utökade tUlverkaransvaret. Det förefaller enligt verkel sannolikl att

en avgifi av detla slag skuUe utgöra ell incitament för en utveckling av , 30

driftsäkra
bilavgaskomponenter. Enligt verkets bedömning är det emeller- Prop. 1986/87:56 tid
förenal med belydande svårigheler att bestämma avgasavgiften så atl den moisvarar
de ekonomiska fördelar en tillverkare har genom att producera mindre "avgasrenade"
bilar. Eftersom kommittén inte kan anses ha visat alt naturvårdsverkets
nuvarande möjligheter är otillräckliga vad avser ingripande mol bilar som
förorenar mer än tillåtet, kan konsumentverket inle för närvarande fillslyrka förslagel.
Enligl verkels mening måste kontrollfrågorna ses över och struktureras
ytterligare så atl del klart framgår vilket ansvar tillverkare/generalagent
resp. konsumenter har på kort och lång sikt.

Statens
naturvårdsverk tillstyrker förslaget om avgasavgifl och framhåUer särskilt
viklen av all ell effektivt sanklionssyslem lillskapas. Det nuvarande sanktionssystemel
på bilavgasområdel företer enligt verket stora brister.

Rikspolisstyrelsen
tillstyrker förslaget om frivillig uiökad avgaskonlroll vart femte år. Trafiksäkerhelsverket
anser att ett sådanl system skulle ge liten efi'ekl. Hyresgäslernas riksförbund
anser alt den utökade avgaskontrollen skall vara obligalorisk. Statskontoret,
länsstyrelsen i Värmlands län och Göleborgs kommun tycker att den utökade
avgaskontrollen bör ske årligen. Aktiebolaget Svensk Bilprovning anser alt
kostnaderna för den frivilliga avgaskonlrollen är underskattade samt tfrågasätter
förslaget att den årliga kontrollbesiklningen uiökas med mätning av kolväleulsläpp
vid tomgäng.

31

Bilaga 3 Prop.
1986/87:56

1 Gällande bestämmelser på bilavgasområdet

Kontrollen
från del allmännas sida av att fordonsbeslåndel uppfyller gällande
föreskrifter sker i fråga om nya fordon genom typ- eller registreringsbesiklning.
Genom olika former av löpande kontroll har man vidare viss lillsyn över att
fordonen bibehålls i ett med tanke på trafiksäkerhet och miljö tillfredsstäUande
skick under den tid de bmkas. Författningsbestämmelser om fordonskrav och
fordonsbesiktningar finns i fordonskungörelsen (1972:595), FK. I bilavgaskungörelsen
(1972:596), BAK, finns särskilda bestämmelser om bilars beskaffenhet och
utrustning för begränsning av utsläppen av luftföroreningar.

Det
ankommer på trafiksäkerhelsverket (TSV) alt meddela detaljföreskrifter enligl FK,
medan statens naturvårdsverk (SNV) genom ett riksdagsbeslut år 1979 har fått
ansvaret för att meddela föreskrifter enligt BAK. SNV har i enlighet med detta bl.a.
meddelat föreskrifter avseende den provning m.m. som erfordras för att en
biltillverkare skall erhålla elt avgasgodkännande, s.k. avgascerlifikal, för en
ny molorfamilj (SNFS 1981:3 och 1986:1). Med motorfamilj avses en gmpp av bilar
som är av samma fabrikat och som har i huvudsak samma konstruktion. Avgascerti-fikatet
är en förutsättning för godkännande vid lypbesiktning eller registreringsbesiklning.
Med stöd av bemyndigandet i FK har TSV utfärdat omfattande föreskrifter om bl.a.
lyp-, registrerings- och kontrollbesiktning. Dessa föreskrifter publiceras i TSV:s
författningssamling.

Enligl
bilregislerkungörelsen (1972:599), BRK, avslälls ett fordon auto

matiskt vid registreringen om inte vissa förutsättningar är uppfyllda. En

sådan föruisättning är att fordonel inom ett år före ingivandet av registre- ._

ringsansökan
upptagits i typintyg samt att fordonet inte därefter ändrats i "

sådan
omfattning atl uppgifterna i lypiniygel inte längre stämmer. Det är med vissa
smärre undanlag förbjudet atl bruka ett avslällt fordon.

Registreringsbesiklning
av elt motordrivet fordon eUer släpfordon sker för undersökning av fordons
beskaffenhet och utmstning och för fastställande av uppgifter för fordon som
skall föras in i bilregistret.

Typbesiktning
av bl.a. personbilar och lastbilar sker för undersökning av fordonens beskaffenhel
och utrustning och för fastställande av uppgifter som skall föras in i bilregistret
vid regislerföring av fordon av samma lyp som det besiklade. Besiktning utförs
av AB Svensk Bilprovning (ASB) i egenskap av riksprovplals.

Tillverkare
i Sverige av motordrivna fordon eUer släpfordon och generalagent för tillverkare
i utlandet kan erhålla lillslånd av TSV till typbesiktning. Tillstånd kan
återkallas när del finns skäl till det. En sådan äterkallelse får till följd
att tillverkaren eller generalagenten ivingas att låta varje enskilt fordon
undergå registreringsbesiktning.

Den
som fått tillstånd till typbesiktning får utfärda lypintyg. Den som utfärdar
ett typintyg intygar alltså atl det fordon som har tagUs upp i inlygel stämmer
överens med det fordon som har godkänts av ASB vid lypbesiktningen. Fordonet
anses som godkänt vid registreringsbesiklning den dag typintyget har utfärdals.

32

ASB har möjlighet att hos
en sådan tillverkare dier generalagent som Prop. 1986/87:56 har tUlstånd lUl
lypbesiktning la ul fordon av en lyp som blivit besiklad och godkänd och
undersöka delta. Däremot har ASB inte rätt alt undersöka fordon hos en
återförsäljare.

Den
som utfärdar ett typintyg gör del under straffansvar.

Såsom
tidigare framhållits har TSV enligt FK bemyndigats att meddela de ytteriigare
föreskrifter som behövs om fordons skick och ulmstning och om kontroll av
fordonen. Därvid får TSV föreskriva alt viss utmstning skall vara av lyp som godkänls
av TSV eller annan myndighel. Med slöd av della bemyndigande har TSV uppställt
en mängd detaljerade krav som fordon skaU uppfylla.

För
fordon som redan har lagils i bmk finns flera konlrollformer. Enligl FK skaU
fordon som är minst två år gamla genomgå en årlig kontroll-besiktning.
Kontrollbesiktning ulförs av ASB. De fordon som vid kontrollbesiktning är i trafiksäkert
skick och uppfyller kraven i BAK samt även i övrigt är godtagbara från
miljösynpunkt skall godkännas. Ell godkännande meddelas också när fordonet är
behäftat med fel som är av endasl ringa betydelse från trafiksäkerhelssynpunkt.
Om fordonet är så bristfälligt all del inte kan användas ulan uppenbar fara för
trafiksäkerheten, skall körförbud meddelas. Ägare liU fordon, som inte kan
godkännas men vars fel inle är av den arten att körförbud behöver meddelas,
skall föreläggas all avhjälpa bristerna och inom viss lid inställa fordonel tiU
ny besiktning. Underlåter ägaren della inlräder körförbud för fordonel.

Vad
gäller kraven i BAK bör understrykas att del för godkännande krävs all
bensindrivna bilar avger högsl 4,5 volymprocent koloxid vid tomgång och att den
avgasrenande anordningen skall vara i funktionsdugligt skick. För dieseldrivna
bilar gäller krav beträffande rökutsläppen.

Med
stöd av BAK har TSV år 1974 och SNV år 1981 och år 1986 utfärdat fillämpningsföreskrifter
(F40 resp. AIO och All) för avgasgodkännande (avgascertifiering). TSV:s
föreskrifter tillämpas för bilar av 1982års modeU eller äldre, medan Al
O-bestämmelserna tUlämpas fr.o.m. 1983års modell. För modellåren 1983-84 gäller
övergångsbeslämmelser som innebär alt biltillverkaren kan begära alt få följa TSV:
s bestämmelser.

I
enlighet med vad som angavs i prop. 1985/86:61 har regeringen, i avvaktan på en
ny bilavgaslag, ändrad BAK (se SFS 1985:1117). Härigenom har bl.a. de
gränsvärden som gäller i USA för lätta molorfordon av 1987års modell införts i
Sverige för personbilar fr.o.m. 1989 års modeU. Vidare ges biltillverkaren möjlighel
all få dessa beslämmelser fillämpade på personbilar av 1988 eller tidigare års
modell samt på lastbilar eller bussar.

SNV har nyligen utfärdai
nya fillämpningsföreskrifter (SNFS 1986:1,

benämnd All), som reglerar avgasgodkännande av personbilar av 1988

eller fidigare års modeU. För avgasgodkännande av personbilar av 1989

och senare års modell skall nya tillämpningsbestämmelser utfärdas (A 12).

Vid utarbetandet av dessa sker internafioneUl samarbele inom Stock

holmsgmppen för att uppnå slörsta möjliga harmonisering och etl inlema

lionelll uibyle av avgasgodkännande. Dessa tUlämpningsbestämmelser

skall nolifieras i EFTA och GATT innan de Iräder i kraft i Sverige. 33

För all en bil av 1976
eller senare års modell skall kunna godkännas vid Prop. 1986/87:56 lypbesiktning
eller registreringsbesiklning måsle den omfattas av etl avgasgodkännande och fordonslillverkaren
måste intyga atl fordonet överensstämmer med gällande avgasbestämmelser.

Enligt
AIO- och All-bestämmelserna kan ASB göra uppföljande provningar, på fordon som
har körts rnellan 3000 och 15000 km. Närmare föreskrifter om kontrollen har
meddelats. Blir inle proven godkända, ges lillverkaren möjlighet atl rätta
felen på alla felaktiga fodon av samma molorfamilj, såväl på dem som redan
sålts och dem som senare skall säljas. Om inte rättelse sker, kan avgascertifikatet
för motorfamiljen dras in. SNV kan dock nöja sig med atl meddela tillverkaren
en varning. Della har sketl i flera fall.

Motorbensinens
sammansättning regleras i vissa avseenden i förordningen (1985:838) om
motorbensin. Fr.o.m. den 1 januari 1986 råder i Sverige förbud mot import och
tillverkning av blyad bensin med research-resp. motoroktantal understigande 98
resp. 87 för användning inom landet. Fr.o.m. den 1 juli 1987 skall del vara
förbjudet att sälja blyad bensin vid tankslällen med mer än en bensinpump, om inle
blyfri bensin (max. 0,0I3g bly/I) samtidigt tillhandahålls. Blyad bensin får
inte innehålla mer än 0,15g bly/1 bensin vid 152u°C eller, liksom blyfri
bensin, mer än 5,0 volymprocent bensen. I förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt
bränsle föreskrivs bl.a. att diesdbränsle inte får ha en svavelhalt
överstigande 0,3%.

2 De amerikanska avgasreningsbestämmelserna

I
regeringens prop. (1985/86:61) om skärpta avgasreningskrav för personbilar m.m.
anges atl 1987års federala amerikanska krav för avgasrening för nya personbilar
skall införas i Sverige. De amerikanska avgaskraven regieras i Clean Air Acl
(se särskilt section 202 och 207). Närmare föreskrifter finns i Federal
Register (40), utgivet av del amerikanska naturvårdsverket (EPA). Dessutom
finns anvisningar och rekommendalioner för den närmare fillämpningen av de
tvingande bestämmelserna (däribland de s.k. "Advisory Circulars").
Vidare finns en praxis ulvecklad genom s.k. hearings och domstolsbeslut.

I
Clean Air Acl anges att varje ny personbil som säljs i USA skall klara vissa
angivna emissionskrav infill dess bilen är 5 år gammal eller körts högst 80000km
("the useful life"). Några undantag från dessa krav ges inle, ulan
alla nya bilar som skall regislreras måste uppfylla kraven.

För
kontrollen av att bilarna uppfyller uppställda emissionskrav gäller i huvudsak
följande bestämmelser.

-
För atl föra ul bilar av en ny molorfamilj på marknaden erfordras

avgascertifikal. För att erhålla sådant cerlifical skall tillverkaren bl.a. i

ansökan göra en omfattande teknisk redovisning, redovisa provresultat, på

begäran ställa provfordon till förfogande saml intyga att alla bilar av

ifrågavarande modell kommer att uppfylla avgaskraven. Vid långfidstest i

samband med godkännandet åläggs lillverkaren bl.a. begränsningar vad

gäller föreskrifter om viss avgasservice och underhåll, användande av 34

speciellt identifierade
reservdelar och märkesbundna verkstäder. Frivilligt Prop. 1986/87:56 åtagen
service etc. av fillverkaren är undantagen från sådana begränsningar. Vidare
åläggs tillverkaren bl.a. viss produktionskontroll samt skyldighet all bereda
EPA tillträde till fabriksanläggningar elc. för tillsyn.

- Nybilskontroll
bedrivs av EPA enligt det federala s. k. SEA- program

met. Härvid sker en stickprovsmässig kontroll vid fabrik av att producera

de bilar överensstämmer med uppgifterna i certifieringsansökan och att

produktionen håller en lillfredsställande kvalitet. Om del vid kontrollen

visar sig atl ifrågavarande modell inte uppfyller uppställda krav, kan pro

duktionen omedelbarl stoppas. Felaktiga bilar får inle sättas i trafik förrän

de åtgärdats och efter nytt prov visat sig uppfylla kraven. Med hänsyn tdl

provets stickprovsmässiga nalur och osäkerheien i mätmetoder m.m. an

ser sig inle EPA kunna stoppa produklionen, om en mindre andel av

bilarna inte uppfyller kraven.

Bilar
avsedda för Kalifornien provas av denna stals egen myndighet (CARB) i samband
med importen enligl beslämmelser som ularbelals särskilt för Kalifornien ("Tille
13").

- Tyngdpunklen
i den federala, amerikanska avgaskontrollen har allt

mer förskjutits mot hållbarhelskontroll ("the Recall Program"), som
för

närvarande beträffande personbilar sker av bilar som är upp till 5 år/80000

km gamla och grundar sig på bestämmelser i Clean Air Acl (Sec. 207 (c)).

Dessa beslämmelser innebär atl om EPA i sitl tillsynsarbete upptäcker all

ett väsentligt antal ("substaniial number") bilar av en viss modell inle

uppfyller avgaskraven skall följande ålgärder vidlas:

1)
Tillverkaren undertättas
omedelbart om den upptäckta brislfällighe-ten.

2)
TiUverkaren åläggs atl ge in en
plan för rättelse av de felaktiga bUarna.

3)
Tillverkaren skall underrätta
såväl bilförsäljare som bilägare.

4)
Åtgärderna skall vidtas på
tillverkarens bekostnad.

5)
Som ytterligare
påtryckningsmedel kan EPA förelägga lillverkaren alt vid vite vidta
erforderliga rättdseålgärder.

6)
Vid tvist kan ett offentligt
sammanträde om behovel av rättelseåtgärder m.m., s.k. hearing, hållas på
begäran av tillverkaren.

7)
Om överenskommelse inle kan
uppnås får endera parten underslälla frågan allmän domslol för avgörande.

Vid
uttag av provfordon undersöks om bilarna undergått föreskriven service och om
de använls på någol onormalt sätl.

- I Clean Air Acl åläggs biltillverkaren dessutom utvidgade garantiför-

plikdser mot bilköparna. I Sec. 207 (a) föreskrivs att tillverkaren skall

garaniera varje ägare av en bil all bilen är konstruerad, byggd och utrustad

så all den vid lidpunkten för försia försäljning överensstämmer med gällan

de avgaskrav samt att bilen under 5 år/80000 km kommer atl vara fri från

sådana fel vad avser komponenter och arbetets ulförande som kan åstad

komma otillåtna avgasutsläpp. Vidare föreskrivs i Sec. 207 (c) att tillver

karen skall garantera varje ägare av bilen under 5 år/80000 km all på

tillverkarens bekostnad åtgärda bilens avgasreningsutrustning om den un

derkänns vid kontroll enligt delstallig eller federal lagstiftning. För övriga

delar
på bilen gäller all tillverkaren är skyldig atl vidta åtgärder under en 35

tid av 2 år/38400 km. En förutsiitlning
för alt garanliförplikldsen skall Prop. 1986/87:56 utlösas är att bilen
undergått föreskriven service och inte använls på onormalt sätt.

-
För att säkerslälla fri konkuirens
vad gäller reservdelar och service har införts särskilda bestämmelser i Clean
Air Acl. Dessa beslämmelser innebär att biltillverkaren inte får föreskriva
användning av reservdelar av visst märke eller service vid vissa verksläder. BUägaren
skall dock kunna visa all föreskriven service ulförls i enlighel med
anvisningarna.

-
Clean Air Acl föreskriver allmänl
vissa skyldigheter för delstaterna all vidta åtgärder (Slale Implementation
Plans, SIP:s) om publicerade luftkvaliielsnormer överskrids. Delstater som
överskrider koloxid- och ozonnormer har fåll uppskov med alt vidta åtgärder
till år 1987 under förutsättning alt de genomför program för kontroll och ålgärder
beträffande bilavgasulsläpp från bilar i irafik (I/M-programs). I enlighel med
detta har f n. etl 30-tal stater sådana program. EPA skall godkänna dessa
program. Resultaten av dessa program används även som underlag för SEA- och Recallprogrammen.

36

Bilaga 4 Prop. 1986/87:56 Det remitterade förslaget

Förslag till Bilavgaslag

Härigenom
föreskrivs följande. Inledande bestämmelser

1
§ Denna lag syftar lUl atl förebygga
att bilar och andra motordrivna fordon orsakar skador på människors hälsa eller
på miljön genom ulsläpp i luften av avgaser och andra ämnen.

2
§ Motordrivna fordon skall vara
så konstruerade och utrustade att de inte släpper ut avgaser och andra ämnen i
större mängd än vad som kan godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Regeringen
får meddela föreskrifter som inskränker lagens tillämpning till vissa slag av
motordrivna fordon.

3 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med

dela föreskrifter om

1.
begränsning av utsläpp i luften
av avgaser och andra ämnen från motordrivna fordon saml om fordonens beskaffenhel,
utrustning, hållbarhet och funkiion för alt uppfylla uppställda krav på
begränsning av ulsläpp,

2.
skyldighet att underhålla den utmstning
på fordonen som begränsar utsläppen och att använda visst bränsle,

3.
avgasgodkännande för fordon saml
om kontroll och liUsyn av alt fordonen uppfyller kraven på begränsning av ulsläpp,

4.
skyldighet för en utländsk
fordonstillverkare att ha ett behörigt ombud i Sverige.

Tillsyn

4
§ Tillsynen över efterlevnaden
av denna lag saml föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen
skall utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

5
§ En tillsynsmyndighet får
förelägga en tiUverkare av motordrivna fordon all ulan ersäitning lämna de
upplysningar, fillhandahålla de fordon, fordonsdelar och handlingar samt utföra
de undersökningar som behövs för tillsynen. Ett föreläggande får förenas med
vite.

För
tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rält lill tiUträde tUl en
fabrik eller annan anläggning och får där göra undersökningar. Polismyndigheten
skall lämna det bilräde som behövs för fillsynen.

Tillverkarens
ansvar

6
§ Om de prov som syflar lill att konlrollera funktionen och hållbarhe

ten hos den avgasrenande utrustningen i motordrivna fordon visar att de

krav på begränsning av avgasutsläpp som har föreskrivits med stöd av 3 §

inte uppfylls i godtagbar utsträckning, får den myndighet som regeringen

bestämmer förelägga lillverkaren att avhjälpa bristerna. Skyldighelen alt 37

avhjälpa bristerna gäller
dock inle fordon som har körts mer än åtliolusen Prop. 1986/87:56 kUometer
eller som är äldre än fem år.

Etl
sådanl föreläggande får förenas med vile.

7
§ Regeringen eller den myndighel
som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifier för lillämpningen av
6§.

8
§ För att motordrivna fordon skall
få sitl avgasgodkännande måsle tillverkaren gentemot ägarna av fordonen åla sig
alt utan kostnad för ägarna avhjälpa bristerna, om fordonen vid myndighets
kontroll visat sig inte uppfylla de utsläppskrav som föreskrivils med stöd av 3§.

Tillverkarens
skyldighet att avhjälpa bristerna gäller inte fordon som har körts mer än åtliolusen
kilometer eller som är äldre än fem år och inte heller fel eller brislfälligheler
som beror på ägarna eller brukarna av fordonen.

Avgifter

9 §
Regeringen eUer den myndighel som regeringen besiämmer får före

skriva all särskilda avgifier får tas ut för prövning för avgasgodkännande

saml för tillsyn och annan kontroll som utövas enligt denna lag eller enligl

föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (kontrollavgift).

10 §
Om undantag från meddelade föreskrifter medges för ell visst mo

tordrivet fordon eller en gmpp av motordrivna fordon, far en avgifi lill

siaten tas ul av den som medgivils undantaget enligl föreskrifter som

meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer

(dispensavgift).

Avgiften,
som beräknas för varje fordon som omfattas av undantaget, skaU beslämmas så all
de ekonomiska fördelar utjämnas som kunnat uppstå för den som medgivits
undantag jämfört med den som uppfyllt kraven.

Överklagande
m.m.

11 §
Ett beslut av en myndighel om föreläggande enligt 5§ eller om

kontrollavgift i ett särskiU fall enligt 9§ får överklagas hos kammarrätten

genom besvär.

Ett
beslut i etl särskiU fall av en myndighet om dispensavgift enligl 10 § får
överklagas hos regeringen.

Regeringen
meddelar föreskrifter om vad som skall gälla för överklagande av en myndighets
beslul om föreskrifter som meddelals med stöd av ell bemyndigande enUgl denna
lag.

12
§ Elt beslul av en myndighel om
föreläggande enligt 6 § får överklagas hos koncessionsnämnden för miljöskydd.
Koncessionsnämndens beslul får överklagas hos regeringen.

13
§ För koncessionsnämnden gäUer
vid prövningen i tiUämpliga delar följande beslämmelser i miljöskyddslagen
(1969:387):

11
§ om anlalet ledamöter m. m.,

12
§ om jäv,

14
§ försia stycket om utredningsplikt, 38

14§
andra slycket 3 och tredje stycket om sammanträde m.m., Prop.
1986/87; 56

14 §
fjärde slycket om sakkunnigutredning,

15 §
om omröstning.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1987. Bestämmelserna i 6-8, 12 och 13 §§ gäller
dock inte motordrivna fordon som vid registrerings- eller lypbesiktning
betecknats som 1988 eller tidigare års modell.

39

Lagrådet Prop. 1986/87:56

Utdrag
ur prolokoll vid sammaniräde 1986-10-20

Närvarande:
justitierådet Knutsson, fd. justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie.

Enligt
protokoll vid regeringssammanlräde den 9 oktober 1986 har regeringen på
hemställan av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets yltrande över förslag
lill bilavgaslag.

Förslaget
har inför lagrådel föredragits av hovrättsassessorn Rutger Öijerholm.

Förslaget
föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet granskade under hösten 1985
ett förslag till bilavgaslag, mot vilket framställdes åtskilliga anmärkningar
av främst lagteknisk karaktär. Dessa får anses i huvudsak tillgodosedda i det
förslag, som nu har överlämnats till granskning.

2 §

Paragrafens
konstruktion innebär atl andra stycket på ell iögonenfallande sätl lar tillbaka
myckel av vad som har sagts genom generalklausulen i första stycket. Det behov
av undantag som föreligger avser i prakliken endast reglerna om tillverkarens
ansvar och bör därför beaktas i anslutning till dem. Lagrådet förordar sålunda
att 2§ andra slyckel ulgår.

A
andra sidan finns del anledning att någonstans i lagen mera uttryckligt presenlera
begreppet avgasgodkännande. Till det har garantiansvaret enligl 8§ i förslagel
knulils. Del bör då finnas en grundläggande regel som anger att
avgasgodkännande krävs i vissa fall. Beslut härom bör fattas av regeringen utan
möjlighel till subdelegation. Den lämpligaste platsen för en sådan beslämmelse
synes vara 2§ andra stycket. Den blir ett slags konkretisering av
generalklausulen i första stycket. Andra stycket skulle kunna avfallas så:

"För
motordrivna fordon gäller i vissa fall krav på avgasgodkännande. Föreskrifter
härom meddelas av regeringen."

3 §

Om
lagrådets förslag beträffande 2§ godtas, bör i punkten 3 orden "avgasgodkännande
för fordon saml om" utgä.

Till punkten 4, om ombud
för utländska fordonstillverkare, knyter lagrå

det ett mera allmänt påpekande. Enligt lagförslagels 5 och 6§§ kan föreläg

ganden vid vite riklas mot tillverkare av motorfordon. Sådana föreläggan

den kan ifrågakomma även mot ulländska tillverkare. Möjligheterna atl

använda tvångsmedel mot dem blir emellertid i prakfiken begränsade. I

lagstiftningsärendets tidigare skede förutsattes atl de nya reglerna om

tillverkaransvar inte skulle drabba endasl tillverkare ulan även general- 40

agenter,
eventueUt också andra importörer. I remissen ges inte någon Prop. 1986/87:56 mofivering
tUl den begränsning som skett. Att märka är alt lypbesiktning lorde ombesörjas
av generalagenten (jfr 56§ fordonskungörelsen). Vidare får man utgå från atl
del blir denne som har atl svara för den reparalions-garanfi som skall lämnas enligl
8§ i del remillerade förslagel. Lagrådel anser att det bör övervägas att i
lagen införa regler av innebörd att tillverkarens skyldigheter i fråga om
utomlands tillverkade fordon skall åvila någol företag som finns här i landet.

6-8§§

Reglerna
om tillverkarens ansvar utgör den väsenfiigaste nyheten i lagförslagel. I
huvudsak kan lagrådel godta dem. Vissa jämkningar bör emellertid göras.

Till
en början synes en ändrad paragrafföljd vara alt föredra. Förslagets 8 § bör
enligt lagrådets mening placeras före de andra. Vad som sker först är att en
garanti ställs, och den skall dessutom vara generell. I vissa, förhoppningsvis
sällsynta fall bUr det senare aktuellt med förelägganden.

Tillverkarens
skyldighet geniemot ägarna har utformats som en skyldighet att före avgasgodkännadet
göra ett visst ålagande. Del kan ifrågasättas om inle den bästa lösningen hade
varit all införa en lagregel som direkl slår fast tillverkarens ansvar. Med
hänsyn lill vad som upplysts vid föredragningen om alt förslaget föregåtts av bl.a.
överläggningar med branschföre-Irädare har emellerlid lagrådel avstått från atl
fullfölja tanken på en ändrad konstruktion.

Förslaget
lill 8§ - som enligl lagrådels förslag blir 6§ - godlas sålunda i princip. En
viss språklig uppstramning bör dock ske. Beiräffande garantins närmare
utformning får del också förutsättas all särskilda föreskrifter ulfärdas, så
att klarhet och enhellighel nås. Åtagandel bör ulformas så alt del ger
bilägarna reella möjligheter all få erforderliga reparationer ulförda inom
skälig tid och ulan slörre olägenheter samt förenas med en förpliklelse alt,
om åtagandel inle fullgörs, ersätta bilägarens kostnader för att få bristen
avhjälpt på annat håll.

I
tydlighetens inlresse bör bland de fall som inle behöver omfallas av åtagandet
också anges atl bristen har uppstått genom en olyckshändelse eller därmed
jämförlig omständighet (jfr 10§ konsumentköplagen och 14§ konsumenttjänstlagen).

Bestämmelsen
om förelägganden kan förkorias någol i inledningen, om den enligl lagrådets
förslag placeras efter bestämmelsen om garanii. För tydlighels skull bör del
filläggas alt det "beträffande avgasgodkända fordon av viss typ"
visar sig att kraven inte uppfylls i godtagbar utsträckning.

Av remissen framgår att etl
föreläggande förutsätts kunna gå ul på mer

eller mindre ingripande ålgärder. Del blir den föreläggande myndighelens

sak alt, efter tillverkarens hörande, beslämma vUka ålgärder som skall

vidlas. En skyldighet all avhjälpa bristerna kommer att föreligga redan

enligt del ålagande som skall lämnas enligt 8§ i det remillerade förslagel.

Vad del därutöver närmasl blir fråga om är all, exempelvis genom informa- 41

tion till allmänheten och
direktkontakter med bilägare och serviceverk- Prop. 1986/87:56 städer,
vidta åtgärder för alt erforderiiga rättelser verkligen skall komma till stånd.
Med hänsyn härtill synes det lämpligare alt ange att föreläggandet skall avse
vidtagande av de åtgärder som behövs för all bristerna skall avhjälpas.

Undantagsregeln
i försia styckets sista mening är enligl lagrådets mening inle nödvändig.

Mol
själva konstruktionen av föieläggandeparagrafen måste invändas atl den inte har
den fasthet som är önskvärd i fråga om regler av denna karaklär. Det sägs
sålunda att myndighet "får" besluta föreläggande, om kraven inte
uppfyllts i godtagbar ulslräckning, och regeringen föreslås fä rätt atl utfärda
föreskrifier om tillämpningen av paragrafen. Enligt lagrådets mening bör man
byta ul "får" mot "skall" på nyssnämnda ställe. Det skulle
också svara bäst mot vad som sägs i motiven. Även med en sådan ändrad lydelse
skulle del finnas etl utrymme för att underlåta förelägganden i vissa fall.
Det fömtsätts sålunda att dispens även skall kunna ges i efterhand.

Med
denna ändring i föreläggandeparagrafen bör bemyndigandet för regeringen i
förslagets 7§ ulgå. Regeringen bör endast ha den sedvanliga befogenheten enligt
regeringsformen atl utfärda verkställighelsföreskrifler. Ett bemyndigande bör däremoi
intas som svarar mol förslagels 2 § andrastycket.

Med
lagrådets förslag skulle 6-8§§ kunna avfattas på följande sätt:

"6§
Som viUkor för avgasgodkännande gäller alt tillverkaren gentemoi ägarna av
fordonen åtar sig att kostnadsfritt avhjälpa bristerna, om fordonen vid myndighels
kontroll visar sig inte uppfylla de krav som föreskrivits med slöd av 3§.

TUlverkaren
är inle skyldig att åta sig att avhjälpa brister på fordon som har körts mer än
åttiotusen kilometer eller som är äldre än fem år och inle heller brisier som
beror på fordonens ägare eller bmkare eller på en olyckshändelse eller därmed jämföriig
omständighet.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om ulformningen
av fillverkarens åtagande enligl denna paragraf.

7§
Visar det sig beträffande avgasgodkända fordon av viss typ att de krav på
begränsning av ulsläpp som har föreskrivits med slöd av 3 § inle uppfylls i godlagbar
utsträckning, skall den myndighet som regeringen besiämmer förelägga lillverkaren
att vidta de åtgärder som behövs för alt bristerna skall avhjälpas.
Föreläggandet får förenas med vite.

8§
Regeringen får meddela föreskrifter som inskränker tillämpningen av 6 och 7§§ fill
vissa slag av motordrivna fordon."

10 §

Lagrådet
har övervägt vilken funktion dispensavgiften möjligen kan ha i en

siluaiion
där ett föreläggande aklualiseras. Lagrådel har tolkat remissen 42

så,
att tillverkaren då skall kunna begära dispens i efterhand och vid bifall Prop.
1986/87:56 åläggas dispensavgift, vid avslag kunna överklaga till regeringen.
Däremot skulle det inle vara möjligl atl i själva fördäggandeärendel överväga
dispens och dispensavgifl som elt beslutsallernativ. Hos koncessionsnämnden
för miljöskydd skulle följaklligen inle kunna yrkas dispens och dispensavgifl
i stället för ett beslutat föreläggande utan endasl undanröjande eller
begränsning av föreläggandel. Lagrådet har ingen erinran mot delta men anser
det önskvärt, atl en kommande proposition uttryckligen anger om lagrådel har
uppfattat del tänkta förfarandet rätt.

Enligt
specialmotiveringen är avsikten att det skall utformas en taxa för dispensavgiften.
Härvid skall den i andra stycket upptagna regeln om utjämnande av ekonomiska
fördelar vara vägledande. Däremot krävs inte atl avgiften i del enskilda fallet
bestäms så att den moisvarar dispenshava-rens vinning. Del sagda skulle komma till
klarare uttryck om paragrafen formulerades annoriunda, exempelvis påföljande sätl:

"Om
undantag från meddelade föreskrifier medges för ett visst motordrivet fordon
eller en grupp av sådana fordon, får en avgift fill siaten las ut för varje
fordon som undantaget omfattar (dispensavgift).

Regeringen
eller den myndighel som regeringen besiämmer meddelar närmare föreskrifier om dispensavgiflens
beräkning. Härvid skall iaktlas all avgiften bör utjämna de ekonomiska
fördelarna för den avgiftsskyldige av att fordonet inte uppfyller uppställda
krav."

11§

Bestämmelsen
i tredje stycket är överflödig och bör ulgå.

I2-13§§

Med
lagrådets förslag kommer hänvisningen i 12§ till 6§ att i stället avse 7§.

Lagrådet
hyser stark tvekan om del lämpliga med instansordningen

koncessionsnämnden - regeringen i föreläggandefallen. Goda skäl kan

anföras för all förlägga det slutliga avgörandet till regeringsrätten i stället

för regeringen. Några bärande skäl har egentligen inle heller anförts för att

inte ha kammarrätt som första besvärsinslans i vanlig ordning. Målen —

som inle lär bli många - kommer i huvudsak att gälla dels vad som ligger i

orden "i godtagbar ulslräckning", dels hur långtgående skyldigheler
som

bör åläggas tillverkaren. Det blir med andra ord ganska typiska domstols

frågor som naluriigl hör hemma hos allmän förvaltningsdomstol. Besvärs

ordningen lär i vart fall få bli föremål för ytteriigare överväganden sedan

produklåterkallelsekommittén (H 1982:06), vilken har alt överväga möjlig

heterna fill en allmän lagstiftning om återtagande av farliga varor, har

slutfört sitt arbete. Detla lorde komma att ske en god fid innan den nu

föreslagna lagstiftningen trält i praktisk lillämpning. Frågan får också

uppmärksammas vid den fortsatta beredningen av betänkandet (Ds Ju

1986:3) Europarådskonvenlionen och rätten till domslolsprövning i Sveri-

ge.

I3§
bör ges en kortare avfattning enligt följande: Prop.
1986/87:56

"För
koncessionsnämnden gäller vid prövningen i tillämpliga delar 11 och 12§§, 14§
första slyckel, andra stycket 3 och tredje-femte styckena samt 15§
miljöskyddslagen (1969:387)."

44

Jordbruksdepartementet Prop. 1986/87:56

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Guslafsson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, S.Andersson, Bodström, Göransson, Gradin,
Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Dahl

Proposition om bilavgaslag 1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde 1986-10-09) över förslag fill bilavgaslag.

Föredraganden
redogör för lagrådels yttrande och anför.

Lagrådet
har föreslagit all 2 § andra stycket i det remitterade förslaget utgår då det
behov av undantag som föreligger i prakfiken endast avser reglerna om
tillverkarens ansvar och därför bör beaktas i anslutning tiU dessa regler. Jag
biträder lagrådets förslag.

Lagrådel
föreslår vidare att 2§ lillförs ett nytt andra stycke som anger att elt
avgasgodkännande krävs i vissa fall. Jag delar lagrådets uppfattning atl begreppet
avgasgodkännande är av cenlral belydelse i bilavgaslagen och bUräder därför
lagrådels förslag även på denna punkt.

1
anslutning lill 3 § punklen 4 i del remitterade förslagel, som rör frågan om
ombud för ulländska fordonslillverkare, har lagrådet framhåUit att det bör
övervägas atl i lagen införa regler av innebörd all tillverkarens skyldigheter
i fråga om utomlands tillverkade fordon skall åvUa något företag som finns här
i landet.

Jag
inslämmer i lagrådets bedömning atl möjligheterna att använda tvångsmedel mot
utländska tillverkare i prakfiken blir begränsade. För atl säkerslälla alt
beslut om rältelseåtgärder eller andra åtgärder skall kunna genomföras i
Sverige bör därför stadgas i lagen atl varje ulländsk tillverkare som ansöker
om avgasgodkännande i Sverige skall ha någon som företräder honom här i
landet. Stältförelrädarens skyldigheter bör vara desamma som tillverkarens och
således omfalla samtliga fordon som registrerats med stöd av avgasgodkännandet
och som kan vara aktuella för åtgärder. Härigenom säkerställs alt de
rättelseåtgärder och andra förpliktelser som tillverkaren ålagts enligl bilavgaslagstiftningen
kan uppfyllas. En bestämmelse av denna innebörd bör tas in som etl nytt tredje
stycke i 2§. Som en konsekvens härav bör punkten 4 ulgå ur 3§ och övergångsbeslämmelsen
lill lagen jämkas.

Lagrådet har godtagit
reglerna om tillverkarens ansvar i 6—8§§ men

föreslagit vissa jämkningar och förtydligande ändringar i paragrafernas 45

innehåll och uppställning.
Vad lagrådet har föreslagit överensstämmer i

46

sak med det remitterade
förslaget. Jag instämmer i vad lagrådel har anfört Prop. 1986/87:56 och bilräder
ändringsförslagen. Samiidigi villjag erinra om atl vad jag har anfört i lagrådsremissen
i anslutning lill remissens 6-8§§ fortfarande äger aktualitet. Jag vill
särskilt understryka atl den enskilde bilägaren inle skall kunna kräva av
tillsynsmyndigheten att denna utfärdar etl föreläggande av innebörd att hans
bristfälliga bil skall ålgärdas på tillverkarens bekostnad med stöd av den nya 7§
(remissens 68). Paragrafen kan endast tillämpas då tillsynsmyndigheten i sitl
tillsynsarbete gjort bedömningen att det finns förutsättningar atl utfärda ell
föreläggande beiräffande flera bilar av samma lyp. Bilägarens rättelsemöjligheter
regleras i 6§ (8§ i remissen).

Lagrådel
har föreslagit alt 10§ förtydligas vad gäller avgiftens storlek. Jag biträder
lagrådels ändringsförslag.

Med
anledning av lagrådels överväganden om vilken funktion dispensavgiften har i
en situation där eli: föreläggande aktualiseras vill jag för klarhetens skull
tillägga följande.

Beslut
om förelägganden att vidta rältelseåtgärder liksom beslut om dispenser och
dispensavgifter avses i första instans meddelas av samma myndighet, nämligen
naturvårdsverket. För verket slår alltså samtliga beslutsallernativ till buds.
I ett överklagal föreläggandeärende hos koncessionsnämnden för miljöskydd kan
emellertid inte dispens eller dispensavgift yrkas som ett alternativ till
undanröjande eller begränsning av föreläggandet. För regeringen, som är sisla
instans i alla slagen av ärenden, är däremot alla beslutsalternativ öppna och
kan alltså övervägas efler ell överklagande dit.

Jag
godtar lagrådets uppfattning atl det föreslagna tredje stycket i 11 § kan utgå.

Lagrådet
uttrycker stark tveksamhet vad gäller den i 12§ föreslagna besvärsordningen för
ärenden om föreläggande av rättelseåtgärder och förordar att föreläggandebeslut
i stället överklagas hos kammarrätt och regeringsrätien.

Enligl
min mening innefaltar prövningen av de frågor som här är aktuella i många fall
en skälighetsbedömning där kostnader och miljöeffekter vid alternativa tekniska
lösningar skall vägas mot varandra. Särskild sakkunskap bör därför vara
företrädd vid prövningen. Som jag anfört i den allmänna moliveringen garanlerar
koncessionsnämndens sammansällning såväl juridisk som teknisk sakkunskap som erfarenhei
inom fordonsomrädet. Dessutom villjag peka på vad jag nyss anfört i anslutning
lill 10§ om en samordnad prövning hos regeringen av frågor om dispenser,
dispensavgifter och förelägganden om rättelseåtgärder efter överklagande dit.
Den samordningen uppnås inte vid den av lagrådel förordade besvärsordningen.
Lagrådets synpunkier föranleder därför inle någon ändring i milt förslag i
denna del.

Jag
har ingen erinran mot all 13 § ändras på sätt lagrådel har föreslagil.

Uiöver
vad som nu har anmärkts i anslutning till olika paragrafer bör några
redaktionella jämkningar göras i lagförslaget.

2 Hemställan Prop. 1986/87:56

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

atl
anla det av lagrådet granskade förslagel till bUavgaslag med vidtagna
ändringar.

3 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen all anla det förslag som föredraganden har lagl
fram.

47

Innehåll Prop. 1986/87:56

Proposition
........................................................ 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... .... 1

ProposUionens lagförslag ...................................... 2

Uidrag ur protokoll vid regeringssammanlräde
den 9 oktober 1986 ... 4

1
Inledning ........................................................ 4

2
Allmänmotivering .............................................. 5

2.1
Vissa utgångspunkter.................................... 5

2.2
Bilavgaslagens syfte m. m............................... 7

2.3
TUlverkaransvaret m. m................................. 8

2.3.1
Tillverkarens ansvar mol samhäUel.............. .... 8

2.3.2
Bilägarnas ställning ................................. .. 11

2.3.3
Tillverkaransvaret och eftermarknaden
....... .. 13

2.4 Avgifter
14

2.4.1
Dispensavgifl ......................................... 14

2.4.2
Kontrollavgift ........................................ 15

2.5
Överprövning av
myndighetsbeslut................... 15

2.6
Ikraftlrädande .............................................. .. 16

3
Upprättat lagförslag .......................................... .. 16

4
Specialmotivering........................ :.................... .. 16

5
Hemställan....................................................... .. 23

6
Beslut ............................................................ 23

Bilaga
1 Lagförslag i betänkandet (SOU 1983: 27) Bilar och renare

luft
........................................................ .. 24

BUaga
2 SammansläUning av remissyllrandena över bUavgaskom-

milléns
belänkande (SOU 1983: 27, 28) Bilar och renare luft. 26

Bilaga
3 Gällande bestämmelser på bilavgasområdel .. 32

Bilaga
4 Del remitterade förslaget........................... 37

Uidrag
ur lagrådets protokoll den 20 oktober 1986...... .. 40

Uidrag
ur prolokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1986 .. 45

1
Anmälan av lagrådsyllrande ................................ .. 45

2
Hemställan....................................................... .. 47

3
Beslut ............................................................ .. 47

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 48