Prop. 1986/87:58

Regeringens proposition 1986/87:58

om jaktlag, m.m.

Prop. 1986/87:58

Regeringen
föreslår riksdagen att anla de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollel den 13 november 1986.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Ulf
Lönnqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en ny jaktlag som skall ersätta den nu gällande lagen
(1938:274) om rätt fill jakt. För att understryka den slarka koppUng som bör
finnas mellan jakt och viltvård finns i den nya lagen ett särskUt avsnitt med
bestämmelser om viltets skydd och vård. Den nya lagens civilrättsliga
bestämmelser om jakträtten innebär i huvudsak endast en språklig revision av
den nuvarande lagen. Vid upplåtelse av jakträtt ges dock nyttjanderäitshavama
en stärkt ställning genom atl deras avtal under vissa fömtsättningar förlängs.
TUl den nya lagen har också förts vissa beslämmelser som med hänsyn fill
djurskydd och säkerhel är av särskUd betydelse för jaktutövningen. Lagen
innehåller även bestämmelser till grund för den ordning som i fortsättningen
bör gälla för älgjakten. I lagen föreslås förenklade påföljdsbestämmelser.
Straffmaximum för grova brott föreslås höjt.

Naturvårdsverket
bör få ett vidgal ansvar för medelsanvisningen tiU viltforskningen.
Länsstyrelserna skall i fortsättningen själva svara för atl ersättningen för
vissa viltskador finansieras med avgifter som betalas för vill som fälls.
Slutligen föreslås atl frilevande vildsvin skall få förekomma i landet i
begränsad omfattning.

Den
nya jaktlagen föreslås träda i kraft den Ijuli 1987.

Denna
proposition består av tre huvuddelar: lagrådsremiss (s. 18), lagrådets yttrande
(s. 99) och regeringens protokoll med beslut om proposiiion (s. 106). I del
prolokollet finns även förslag som inte har behandlats i lagrådsremissen.

Den
som vill ta del av skälen för samtliga förslag måsle läsa alla tre delarna.

1
Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 58

Propositionens
lagförslag Prop. 1986/87:58

1 Förslag till Jaktlag

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Denna lag gäUer viltvården, rätlen till jakt och jaktens bedrivande

samt frågor som har samband därmed.

Uiöver
bestämmelserna i denna lag gäller föreskrifter i andra författningar i fråga
om skyddet och vården av viltet.

2 § Med vUt avses i lagen vilda däggdjur och fåglar.
Med jakl avses alt fånga eller döda vilt och att i sådant syfle söka efter,
spåra eUer förfölja vill. Till jakl räknas också att göra ingrepp i viltets bon
och att la eller förstöra fåglars ägg.

3 § Villel är fredat och far jagas endast om detta följer
av denna lag eller av föreskrifter eUer beslut som har meddelals med stöd av
lagen. När viltet är fredat, gäller fredningen också dess ägg och bon.

Viltvården

4 §
Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som fillhör landets

viltbestånd och atl främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intres

sen lämplig utveckling av viltstammarna.

I
viltvården ingår all genom siirskilda åtgärder sörja för atl viltet får skydd
och stöd och atl anpassa jakten efler tillgången på vUt. För att ålgärderna
ulförs och anpassningen sker svarar markägaren och jakirätts-havaren.

5 §
Var och en skall visa viUel hänsyn. Idrollstävlingar och annan lik

nande friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att

viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.

Viltet
får inte ofredas och inle heller förföljas annat än vid jakl. Förbudet hindrar
dock inte all lämpliga ålgärder vidtas av markinnehavaren i syfle all motverka
skador av vill.

6 §
Under tiden den 1 mars - den 20 augusli skaU hundar håUas koppla

de i marker där det finns vilt. Under den övriga liden av året skall hundar

hållas under sådan fillsyn alt de hindras från all driva eller förfölja vilt,
när

de inte används vid jakt.

Regeringen
får meddela föreskrifter som avviker från första slyckel.

7 §
Om del på grund av etl viltbestånds storlek finns pålagliga risker för

trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt, får den myndighet som

regeringen besiämmer besluta om jakt för alt förebygga eller minska dessa

risker.

I
myndighelens beslul skall beslämmas hur jakten skall bedrivas och om den skall
ske genom jakträltshavarens försorg, om han har åtagit sig det, eller genom
särskilt utsedda jägare. I beslutet skall också bestämmas hur det skall
förfaras med djur som dödas eller fångas vid jakten.

8
§ Om
förekomslen av en viss villart innebär betydande skaderisker, får Prop.
1986/87:58 regeringen i fråga om denna art föreskriva att den myndighet som
regeringen bestämmer får besluta om sådan jakt som avses i 7§.

9
§ Om ett
vilt djur orsakar avsevärd skada eller om det kan antas vara farligt för
människors säkerhet, får polismyndigheten låla avliva djuret.

Regeringen får meddela föreskrtfter om att
polismyndigheten får låla avliva eller fånga vUl, när della är befogal från
djurskyddssynpunkt.

Jakträtten m.m.

Vem som har jakträtten

10 § Fastigheisägaren har jakträtten på den mark som hör
liU fastighe

ten, om inte annal följer av andra slyckel eller av 11 §. I jakträtten ingår

rätl att lillgodogöra sig vill som omhändertas, påträffas dött eller dödas i

annat sammanhang än vid jakl, om inte annat följer av föreskrifter medde

lade med Slöd av 25§.

Vid jordbruksarrende har arrendatom jakträtten på den
arrenderade marken, om inle annal har avtalals. Om samernas rätl atl jaga finns
särskUda beslämmelser.

11
§ Jakträtten på
en väg lillkommer den som har jakträtten på den angränsande marken. Går vägen i
gränsen mellan marker med skilda ägare och äger inte någon av dem vägmärken,
har var och en av dem jakträtten på den marken.

12
§ På allmänt
vatten, som gränsar lill en fastighets strand, har fastighetsägaren jakträtt
intill etthundra meter från strandlinjen. Om detla skuUe medföra att flera
fastighetsägare får jakträtt på samma vattenområde, skall var och en av dem ha
jakträtt på den del av områdel som är närmast hans strand.

På annat allmänt vatten liksom på sådana holmar, klippor
och skär, som inte hör lill någol hemman, får jakt bedrivas endast efter
särskilt tillstånd. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
länsstyrelsen bemyndigas att genom beslut i det särskilda fallet eller genom
föreskrifter meddela tillstånd.

13 § På en samfällighei får delägarna bara utöva sin
jakträtt för egna

behov. Har de kommit överens om något annat eller har de beslutat någol

annat enligt vad som gäller för samfällighetens förvallning, får de dock

utöva jakträtten i enlighet med överenskommelsen eller beslulel.

Överlåtelse av jakträtt m.m.

14 § Jakträtt som har upplåtits i andra fall än i
samband med jordbruksarrende får inte överlåtas eller upplåtas ulan fastighetsägarens
samtycke.

Första slyckel gäller också i fråga om övergång genom
bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Upplålelse av Jakträtt i vissa fall

15 § Har jakträtt upplåtits mol ersättning och gäller
avtalel för viss lid som överstiger ett år, skall uppsägning alltid ske för atl
avlalet skall

upphöra att gälla vid
avtalstidens utgång. Sådan uppsägning skall ske på Prop. 1986/87:58 del säll
som gäller för uppsägning enligl 8kap. 8§ jordabalken. VUl fastighetsägaren eller
nyttjanderätishavaren alt villkoren för avtalet ändras för en ny
upplåtelseperiod, skall han meddela motparten detta i den ordning som gäller
för uppsägning av avlalet. Uppsägning och begäran om villkorsändring skall ske
senast två månader före avtalstidens utgång.

Om
avtal som avses i första stycket inle sägs upp inom rätt fid, anses del
förlängt på en tid som motsvarar upplåielsetiden, dock längst fem år, eller, om
begäran om villkorsändring hair gjorts, på den lid och de viUkor i övrigl som
bestäms enligt 19 §.

I
fråga om upplåtelser med stöd av rennäringslagen (1971: 437) saml upplåtelser
som ingår i arrende eller hyra gäller särskUda beslämmelser.

16 § Förbehåll som strider mot 15 § första eller andra
stycket eUer mot 17—22§§ är utan verkan mol nyttjanderätishavaren eller den som
har räll atl träda i hans ställe.

17 § Om fasfighetsägaren har sagt upp ell avtal som
avses i 15§, har nyttjanderätishavaren rält tUl förlängning av delta, utom när

1. nyttjanderätishavaren har åsidosatt sina förpliktelser enligt avtalel
i sådan mån att delta skäligen inte bör förlängas,

2. fastighetsägaren gör sannolikt alt han själv eUer någon medlem av hans
familj eUer någon som är anställd i hans jordbmk eUer skogsbruk skaU utöva
jakträtten på fastigheten,

3. fastigheisägaren gör sannolikt atl fastigheten skall användas för
något ändamål som utesluter fortsall jakl,

4. fastighetsägaren i annat fall har befogad anledning atl upplösa avtalsförhållandet.

18 §
Har fastighetsägaren sagl upp elt avtal som avses i 15 § eUer har

viUkorsändring begärts och föreligger tvist om förlängning av avtalel eller

om villkoren för den nya upplåldseperioden, skall fastigheisägaren eller,

om villkorsändringen begärts av nyttjanderätishavaren, denne senasl en

månad före upplåtelseiidens utgång hänskjuta tvisten fill arrendenämnden.

Om
en tvist inte har hänskjutits lUl arrendenämnden inom den tid som anges i
försia stycket, är uppsägningen eller begäran om villkorsändring utan verkan.

19 §
Ogillas fastighetsägarens talan om atl avtal som avses i 15 § skall

upphöra att gälla, skall villkoren för den fortsatla upplåtelsen fastställas

efter vad som kan anses skäligt med hänsyn tiU de vUlkor som fidigare har

gälll för upplåtelsen, lill inträffade eller förulsebara förändringar saml lill

vad som kan anses vanligt vid jämförbara förhållanden. I den mån ändring

av villkoren inte begärs, skall samma villkor som förul gäUa.

Första
stycket gäller även vid avgörande av en villkorstvisl som hänskjutits till
arrendenämnden.

Om
fastighetsägaren och nyttjanderältshavaren kommer överens om vUlkoren för
fortsatt upplåtelse i tvist enhgt försia eller andra slycket, gäller de
överenskomna villkoren, oavsell vad som föreskrivs i nämnda stacken, i den mån
inle annal följer av 16§ eller av bestämmelserna i jordabalken.

Dom
eller beslul om förlängning anses som avtal om fortsalt upplåtelse. Mot
nyltjanderätlsförhållandel får inle åberopas omständighet som kunnal åberopas i
målel eller ärendet.

Dom
eller beslut i villkorstvisl anses som avtal om villkoren för den fortsatta
upplåtelsen.

20 § Är frågan om
föriängning av upplätelséavialel ännu inle avgjord när Prop. 1986/87:58

tiden för avlalet går ut, har nyttjanderältshavaren jakträtt enligt avtalet
till

dess
frågan är slutligt avgjord. För den tid som nyttjanderältshavaren sålunda
innehar jakträtt skall de förul gällande upplålelsevillkoren lillämpas till
dess atl villkoren för samma tid blir slutligt bestämda.

Är
en tvist om upplålelsevillkoren ännu inte avgjord när tiden för avtalel går ul,
skall de förut gällande villkoren tillämpas till dess att viUkoren för den nya
upplåtelseperioden blir slutligt bestämda.

21 §
Skall nyttjanderältshavaren enligt dom eller beslut betala högre

avgifi än fömt för förfluten lid, skall han betala ränta på del överskjutande

beloppel som om detta hade förfallit lill belalning samiidigi med den förut

utgående avgiften. Skall nyttjanderätishavaren betala lägre belopp, skall

fastighetsägaren betala ränta på det belopp som han har mottagii för

mycket från den dag då han tog emot beloppet.

Räntan
skaU beräknas enligt 5§ räntelagen (1975:635) för tiden innan domen eller
beslutet har vunnit laga krafl och enligl 6§ räntelagen för fiden därefter.

22 §
Om viUkor för den fortsatta upplåtelsen har fastställts enligt 19§,

har nyttjanderältshavaren alltid rält atl säga upp avtalel senast två måna

der efter den dag då domen eller beslutet vann laga kraft. Avtalet upphör

då alt gälla den 30 juni som inträffar närmast efter uppsägningen.

Rätt
lill jakt efler vissa djur

23
§ Under de tider som regeringen föreskriver får

1. den som bor på en gård eller har en irädgård men saknar jakträtt där
döda eller fånga och behälla följande djur som kommer in på gården eller i
trädgården: vildsvin, räv, grävling, iller, mink, hermelin, vessla, ekorte,
vUdkanin, mullvad, sorkar, lämlar, råttor, skogsmöss, husmus, duvhök, sparvhök,
kråka, råka, kaja, skala, björktrasi (snöskata), gråsparv eller pilfink,

2. den som har en handelsträdgård, anläggning för yrkesmässig fmklod-ling
eller plantskola men saknar jakträtt där döda hare, om det behövs för alt
förhindra skador på träd eUer trädplantor; därvid skall djur som dödats
tillfalla jakträttshavaren,

3. den som innehar mark men saknar jakträtt där fånga vUdkanin och
behålla de fångade djuren.

Regeringen
får medge att jakt efter björn, varg, järv, lo eller säi bedrivs på annans
jaktområde. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första
stycket.

Ringmärkning
m.m.

24
§ Regeringen får meddela föreskrifter om att vilt får fångas eller fällas på
annans jaktmark för märkning, undersökning eller andra åtgärder som företas för
att fillgodose vetenskapliga behov.

Vill
som lUlfaller siaten

25
§ För att skydda utrotningshotade, sällsynta eller särskilt värdefulla
djurarter och tillförsäkra vetenskapen och undervisningen djur av sådana

arter får regeringen
föreskriva att vill som omhändertas, påträffas dött Prop. 1986/87:58 eller
dödas skall tillfalla staten.

Anmälningsskyldighet

26
§ Regeringen får meddela föreskrifier om anmälningsskyldighet i fråga om

1. vilt som hariaUls under jakt,

2. vilt som skall tillfalla staten,

3. vUt som har skadats eller dödats vid sammanstötning med molorfordon.

Jakten

27 § Jakten skall bedrivas så att vUlel inle utsätts
för onödigt lidande och så att människor och egendom inle utsätts för fara.

28 § Om vilt har skadats vid jakl, skall jägaren
snarasl vidta de åtgärder som behövs för atl djuret skall kunna uppspåras och
avlivas.

Om
älg, hjort eller rådjur har skadats vid jakt på etl jaktområde och tar sig in
på ett annal jaktområde, skaU jägaren se till att jakträttshavaren där eller
markägaren snarast underrättas. Kan dessa nås endast med svårighel, får
polismyndigheten i orten underrättas i stället.

29 §
Regeringen får meddela föieskrifter om

1. de tider när olika slag av vilt får jagas inom skilda delar av landet,

2. tiUstånd lill jakt under en särskild jaktlid (licens),

3. lillstånd fill jakt för all förhindra skador av vilt,

4. all hund skall finnas lillgänglig vid jakl för uppspårning av skadat
vih.

30 §
Vid jakten får användas endast de vapen och jaktmedel i övrigt som

regeringen föreskriver.

Regeringen
får föreskriva atl vapen och övriga jaktmedel skall vara av godkänd typ och att
avgift skall belalas för den prövning som behövs för sådant typgodkännande.

Regeringen
får föreskriva att jakt med skjutvapen får ske endast under vissa lider av
dygnet.

31 §
Jakl med skjulvapen får inlii ske från motordrivna fortskaffningsme

del. Sådana fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får

inle heUer användas för all söka efler, spåra, förfölja eller genskjuta vilt,

för atl hindra vill all undkomma eller för att avleda vUtets uppmärksamhel

från den som jagar.

Regeringen
får meddela föreskrifier om undanlag från försia slyckel.

Regeringen
får meddela föreskrifier som förbjuder eller släller upp särskilda villkor för
medförande av skjulvapen vid färd med motordrivna fortskaffningsmedel.

32 §
Jakt med drivande hund får inte ske på ett område som är så

beskaffat alt det kan förutses all drevet huvudsakligen kommer att gå fram

över annans jaktområde.

33 §
Jakt efter älg får ske endasl efter hcens av länsstyrelsen och inom

ett område som länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Detla gäller

inte, om jakten endasl avser älgkalv. Prop. 1986/87:58

Ett licensområde skall vara av sådan storlek och
beskaffenhet i övrigt att del är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra
all regislrera etl område som licensområde eller besluta om avregistrering, om
området inte medger en avskjutning av minst etl vuxet djur om året.

34
§ Ulan lov är
del inte tillåtet atl skrämma eller mota vilt från någon annans jaktområde i
andra fall än som avses i 5§ andra stycket andra meningen. Del är inle heller
fillåtet att ulan lov locka vilt från någon annans jaktområde genom utfodring
eller pä något annat sätl.

35
§ Utan
medgivande av jakträttshavaren är det inte fillåtet atl med fångstredskap eller
vapen som kan användas för jakt ta vägen över annans jaktområde. Detta får dock
ske på vägar som är upplåtna för allmänheten och även annars, om del sker i
lovliga ärenden. Om hund medförs, skall den hållas kopplad.

Utplantering av vilt m. m.

36 § Regeringen får meddela föreskrifier om alt vissa slag
av vilt inte får

sättas ut i frihei eller hållas i hägn utan särskiU fillstånd eller att andra

särskilda föreskrifter eller villkor skall gälla för sådan verksamhel.

Handel med vilt

37
§ Om del behövs
med hänsyn lill villvården eller för all fillgodose någol annat syfte i denna
lag, får regeringen meddela föreskrifter som förbjuder eller släller upp
särskilda villkor för yrkesmässig handel med vilt.

38
§ Regeringen
får meddela föreskrifter som innebär alt yrkesmässigt bedriven montering eller
annan preparering av vill inte får ske utan särskilt tillstånd eller alt andra
särskilda föreskrifier eller viUkor skall gäUa för sådan verksamhet.

För tillsyn över efterlevnaden av sådana föreskrifter och
villkor har den myndighel som regeringen besiämmer rält till tillträde till de
lokaler där montering eller annan preparering av vilt bedrivs och de
lagemtrymmen som används i verksamheten. Myndigheten har också rätl att på
begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för fillsynen.

Länsviltnämnder

39 § Till varje länsstyrelse är knuten en länsvUlnämnd
med uppgift atl vara länsstyrelsens rådgivande organ i frågor om viltvården.

Ledamöierna i länsvilinämnden utses enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen.

Kunskapsprov m.m.

40 § Regeringenfår meddela föreskrifter om skyldighel att
avlägga prov i fråga om kunskaper och skjutförmåga som vUlkor för atl få jaga.

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet all
beiala avgift för prov som avses i försia slycket.

Regeringen får överlämna åt sammanslutning på jaktens och
vih vårdens

område all anordna prov,
all utfärda bevis om avlagda prov saml atl la ul Prop. 1986/87:58 avgtfl
för proven.

Avgifter

41
§ För all främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med
syftet med denna lag får regeringen meddela föreskrifier om skyldighet för den
som jagar

1. all
beiala en årlig avgifi (jaktvårdsavgifl),

2. all
beiala en avgift för vissa slag av vilt som fälls.

Avgifter
som avses i första stycket 1 skall bilda en fond (jaktvårdsfonden) som efter
regeringens bestämmande får användas för angivna ändamål.

Jakttillsynsman

42
§ För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifier, som har
meddelals med stöd av lagen, får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer utse jaktiillsynsman. JakttUlsynsmän far förordnas atl med slöd av
47§ ta egendom i beslag.

Ansvar
m. m.

43 §
För Jakibroti döms till böter eUer fängelse i högst sex månader den

som

1. med
uppsåt eller av grov oaklsamhel olovligen jagar på annans jakt

område eller där tillägnar sig vilt dier vid jakt som sker med stöd av licens

bryter mot en för jakten väsenfiig bestämmelse i licensen eller

2. med
uppsåt eUer av oaktsamhet bryler mot 3§, 31 § första stycket,

32§ eller mot en föreskrifl som ha.r meddelals med stöd av 25§, 29§ 1 eller

30§ försiastycket.

44 §
Om ell jaktbroll är all anse som grovt, döms lill fängelse i högst två

år.

Vid
bedömande av om brotiei är grovt skall särskUt beaktas

1. om del avsåg elt utrotningshotat, sällsynl eUer värdefulll vill,

2. om det har ulförts vanemässigt eUer i större omfattning,

3. om det har ulförts med ofil.låien hjälp av ett motordrivet fortskaffningsmedel
eUer någon annan motordriven anordning.

45 §
Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mol 5§ andra slycket, 6§ första stycket eller 13§,

2. underiåler alt fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivils med
stöd av 26§, om ansvar för gärningen inte kan ådömas enligt lagen (1951:649) om
straff för vissa trafikbrott,

3. bryter mot 27 §, om ansvar för gärningen inte kan ådömas enligt
brottsbalken,

4. underlåter all fullgöra skyldighet enligl 28 § eller vad som åligger
honom enligl 38§ andra slycket andra meningen,

5. bryter mot en föreskrifl som har meddelats med stöd av 29§4, 30§
Iredje stycket eller 31 § tredje stycket eller

6. bryter mot 35 § eller mot en föreskrtft som har meddelals med stöd av
36§, 37§, 38§ första stycket, 40§ första stycket eller 41 § första stycket.

Den
som med uppsåt bryter mot 34 § döms tiU böter.

Den som i annal fall än
som avses i 43 § 1 med uppsåt eller av oaklsamhel Prop. 1986/87:58
åsidosätter vad som bestämts i en för jakl meddelad licens döms fill böter,
högst ettusen kronor.

I
ringa fall skaU inle dömas fill ansvar enligt denna paragraf.

46 §
Den som obehörigen lar befattning med vill som han vet eller har

skälig anledning att anla har dödats eller åtkommits genom jaktbrott eller

brott som avses i 45 § tredje slyckel, döms för Jakthäleri fill böter eUer

fängelse i högst sex månader.

Om
brottet är alt anse som grovt, döms fill fängelse i högsl två år. Vid bedömande
av om brotiei är grovt skall särskilt beaktas sådana omständigheter som anges
i 44 § andra slyckel 1 och 2.

47 §
Ertappas någon på bar gäming då han begår jaktbroll, får vilt och

sådan egendom som enligl 49 § kan antas bli förverkad eller som kan antas

ha belydelse för utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller

av någon som företräder honom. Samma befogenhet fillkommer därtiU

förordnade JakttUlsynsmän samt därtill behöriga tjänstemän vid lullverkets

kust- eller gränsbevakning.

Har
egendom tagils i beslag, skall anmälan om delta skyndsami göras fiU polis-
eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skaU förfara som om han
själv gjort beslaget.

För
alt undvika alt vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret efter
värdering säljas på lämpligt sätt.

48 §
Om någon har begått jaktbrott, jakthäleri eller brott som avses i 45 §

tredje stycket, skall vilt som han har kommit över genom brottet förklaras

förverkat, om del inte är uppenbart oskäligt. I stäUet för vUlei kan dess

värde hell eUer delvis förklaras förverkat.

Det
som förverkats tillfaller jakträttshavaren i de fall som föreskrivs av
regeringen.

49 §
Jaktredskap, fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har

använts eller medförts vid jaktbroll får förklaras förverkade, om det be

hövs för att förebygga brott eller om del annars finns särskilda skäl.

I
stället för hjälpmedlet kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.

50 § I fråga om förverkad egendom gäller särskilda
bestämmelser om förfarandet med sådan egendom i den mån inte annal följer av 47
§ iredje stycket eller 48§ andra stycket. Regeringen får meddela föreskrifier
om undanlag från de särskilda bestämmelserna i fråga om djur som behövs för
forskningsändamål eller av någon annan särskild anledning inte bör säljas på
del sätt som anges i bestämmelserna.

51 § Vad som sägs i 46-48§§ om vilt gäller även i
fråga om skinn, ägg och bon.

Bemyndiganden

52
§ Regeringen får överiåta åt en förvaltningsmyndighet atl meddela sådana
föreskrifter eller beslut som avses i 6§ andra slyckel, 23—26, 29 och 30§§, 31
§ andra och tredje styckena, 36 och 37§§, 38§ försia slycket.

40§ första och andra
styckena, 41 § första stycket 2, 48§ andra slycket och Prop 1986/87'58 50§.

Hur
beslut får överklagas

53 §
Bestämmelser om artendenämnd finns i 8 kap. jordabalken och i

lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

Om
en part inte godtar en arrendenämnds beslul i fråga om förlängning av ett avtal
om jaklrätlsupplålelse eller om villkoren för en sådan förlängning, får parten
klandra beslutet genom att väcka talan mol den andra parten vid den
fasligheisdomsto) inom vars område fastigheten är belägen. Klandras inte
beslutet inom två månader från den dag då beslutet meddelades, är partens rätl
tUl talan förlorad. Tvist som efter klander är anhängig vid domstol får
återförvisas liU arrendenämnden.

Fastighetsdomstolens
dom i fråga om fastställande av villkor enhgt 19§ och hovrättens dom i fråga om
förlängning av etl avtal om jakträttsupplåtelse eller fastställande av
villkoi" i samband med sådan förlängning får inte överklagas.

54 §
Länsstyrelsens beslut enligt 12 och 33 §§ får överklagas hos statens

nalurvårdsverk. Naturvårdsverkets beslul i en överklagad fråga får inle

överklagas. Naturvårdsverkets beslul i övrigl med anledning av besvärs

ärendet får överklagas hos kammarrätien genom besvär.

Föreskrifier
om hur sådana beslul får överklagas som fallals av en myndighet med stöd av etl
bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen.

1. Denna
lag träder i kraft den Ijuli 1987, då lagen (1938:274) om rätt till

jakt skall upphöra atl gälla.

2. Bestämmelserna i 15-22 §§ gäller inte i fråga om
upplåtelser av jakträtt som har sketl före lagens ikraftlrädande.

3. Äldre beslämmelser om jakträtt för boslällshavare,
kronohemmans åbor och innehavare av kronotorp, skogstorp, odlingslägenheler,
kolonat och Qällägenheter och om ansvar och särskild rättsverkan vid brott mot
sådana bestämmelser skall fortfarande gälla.

4. Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som
avses i 8§ första slyckel lagen (1938:274) om rätl fill jakl. Bestämmelserna i
8§ andra stycket samma lag skall tUlämpas i fråga om servitut som innefaltar
jakträtten på viss faslighel och som upplåtits senasl den 30 juni 1987.

5. Inom område, som för 1986 års jakt har registrerats
med slöd av 13 § jaktstadgan (1938:279) som älgjaklsområde utan att vara
licensområde, får älgjakt ske enligt äldre bestämmelser lills vidare, dock
längsl lill utgången av år 1990. Jakträitshavare, sorn är född år 1931 eUer
tidigare och som under försökstiden för samordnad älgjakt har jagat älg
huvudsakligen inom ell sådanl område som avses i föregående mening, kan få
områdel registrerat som licensområde för tiden efter år 1990 och ges licens
för ell vuxet djur att skjutas under en period av två eller flera år.

6. För
älgjakten inom renskötselområdel får regeringen eller myndighel

som regeringen besiämmer för en övergångstid meddela föreskrifter som

avviker från bestämmelserna i 33 §.

10

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar

Prop.
1986/87:58

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1943:459) om lillsyn över hundar dels alt
nuvarande 4 och 5§§ skall betecknas 6 respektive 8§, dels att rubriken till
lagen skall ha följande lydelse, dels all 1 och 3§§ samt den nya 8§ skall ha
följande lydelse, dels alt det i lagen skaU införas fyra nya paragrafer, 4, 5,
7 och 9§§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Lag om tillsyn över hundar

Föreslagen
lydelse

Lag om tillsyn över hundar och katter

Hund
skall hållas under sådan tillsyn som med hänsyn liU dess natur och övriga
omständigheter erfordras för att förebygga att den orsakar skada eller
avsevärd olägenhet.

Hundar och katter skall hållas under sådan liUsyn som med
hänsyn fill deras nalur och övriga omständigheter behövs för all förebygga
att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter.

I
Jaktlagen (1987:00) finns särskUda beslämmelser om vad som skaU iaktlas för
all hindra hundar från atl driva eller förfölja vilt.

Eftersäiies
fiUsynen över hund, äger polismyndigheten meddela de föreskrifier som
omständigheterna påkalla, såsom alt hunden skall vara försedd med munkorg eller
hållas bunden eller inslängd. Vad sålunda föreskrivils skall bevisligen
delgivas hundens ägare eller annan som mottagit hunden till underhåll eller
nyttjande.

Är fråga
om hund som avses i 2§, äger polismyndigheten ock, där så finnes nödigt, låla
döda hunden. Dessförinnan skall polismyndigheten inhämta yttrande från
veterinär, om det ej är uppenbart obehövligt eller fara i dröjsmål.

Anträffas hund som avses i 2§ lös på område där hemd]ur
finnas,

Efiersätis tillsynen över hund, får polismyndigheten
meddela det beslul som omsländighetema kräver, såsom alt hunden skall vara
försedd med munkorg eller hållas bunden eller instängd. Beslutet skall delges
hundens ägare eller den som mottagii hunden till underhåll eller nyttjande.

Är det fråga om en hund som avses i 2§, får
polismyndigheten besluta atl hunden skaU omhändertas genom myndighelens
försorg. För sådanl omhändertagande gäller 18 och I9§§ lagen (1944:219) om
djurskydd. Innan en hund avlivas skall dock polismyndigheten inhämla yttrande
från veterinär, om det ej är uppenbart obehövligt eller fara i dröjsmål.

Anträffas en hund som avses i 2§ lös på område där hemdjur
finns.

Senasle
lyddse 1974:348,

11

Nuvarande
lyddse

får hunden, om den ej låter sig upplagas, dödas av den
som äger eller vårdar hemdjuren. Den som sålunda dödat hund är skyldig atl
snarast möjligt anmäla förhållandet lill polismyndigheten.

Föreslagen
lyddse

får hunden, om den ej låter sig fas om hand, dödas av den
som äger eller vårdar hemdjuren. Den som sålunda dödat en hund är skyldig alt
snarasl möjligl anmäla förhållandel till polismyndigheten.

Beslut enligt första eller andra stycket gäller
omedelbart, om inte något annat förordnas.

Prop.
1986/87:58

4 §

Om en hund springer lös i elt område där del finns vill,
får Jakträttshavaren eller någon som företräder honom ta hand om hunden. När
detta har sketl skall hundens ägare eller innehavare snarast underrättas. Om
denne inte är känd, skall i StäUet polismyndigheten i orten underrättas.

Kan inte hunden tas om hand, får polismyndigheten låta
döda hunden, om delta är angeläget från viltvårdssynpunkt och försvarligt även
med hänsyn till omständigheterna 1 övrigl.

5§

Den som vill återfå en hund som har tagits om hand enligt
4§ är skyldig att betala ersättning för hundens föda och de övriga kostnader
som omhändertagandet har medfört.

Har inte ägaren eller innehavaren, mol ersättning enligl
första stycket, återtagit hunden inom en vecka efler det alt han underrättades
om omhändertagandet eller inom två veckor efter del alt polismyndigheten
underrättades, får jakträttshavaren behålla hunden.

7 §

En kall som med skäl kan antas vara övergiven eller
förvildad, får dödas av Jakträttshavaren eller av någon som förelräder denne.
Inom tätbebyggt område krävs dock Ullstånd av poUsmyndigheten.

12

Nuvarande
lydelse Föreslagen,lydelse Prop. 1986/87:58

8 §2

Den som
uppsålligen eller av Den som med uppsåt eller av

oaktsamhet bryter mot 2§ eller 3§ oaktsamhet bryler mot
2§, 3§ tred-

tredje siyckei andra punkten eller je stycket andra meningen eller 7§

mot föreskrift som meddelals med andra meningen eller mot beslul

stöd av 3 § försia stycket, dömes till som har meddelats med slöd av 3 §

böter. försia stycket, döms tiU böter.

Den som försummar atl lämna underrättelse enligt 4§ första
stycket döms lill böter, högst ettusen kronor.

9§

PoUsmyndighelens beslut enligt denna lag får överklagas
hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslul får överklagas hos kammarrätten genom
besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

3 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs att 14§ naturvårdslagen (1964:822)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §1

Är fara att växtart försvinner eller utsattes för
plundring, äger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela
förbud att inom landet eller del därav borttaga eller skada växt av den arten
där den växer vill.

Är fara alt djurart försvinner, äger regeringen eller
myndighet som regeringen besiämmer meddela förbud all inom landet eller del
därav döda, skada eller fånga vilt levande djur av den arten, då det ej sker
tiU försvar mol angrepp på person eller egendom, så ock all borttaga eller
skada sådant djurs ägg, rom eller bo. Beträffande djur, vars dödande eller
fångande är atl hänföra lill jakt eller fiske, skall dock gälla vad därom
särskilt stadgas.

Behövs utöver fridlysning enligt Behövs utöver fredning enligt

jaktlagstiftningen
särskilt skydd för jaktlagstiftningen särskilt skydd
för

djurlivet inom visst område, äger djurlivet inom visst område,/år re-

regeringen eller myndighet som re- geringen eller myndighet som rege-

geringen besiämmer meddela före- ringen besiämmer meddela före-

Senaste lydelse av förutvarande 5 § 1974:348.

' Senaste lydelse 1974:1025. 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse Prop. 1986/87:58

skrifter som inskränka rätten fill skrifter som inskränker
rätlen lill

jakt eller allmänhetens eller mark- jakt eller allmänhetens eller mark

ägarens rätt atl uppehålla sig inom ägarens rätl atl uppehålla sig inom

områdel. området.

Om utplantering eller annat utsättande av vilt i frihet
meddelas föreskrifier av regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1987.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden

Härigenom föreskrivs alt 29§ lagen (1980:894) om
jaktvårdsområden skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 § Om en faslighet, som ingår i ell jakl vårdsområde, på
grund av ändrad användning eller annars väsentligen saknar belydelse för
jaktvården samt fastighetsägaren och jaktvårdsområdesföreningen är ense om alt
fastigheten skall uteslutas ur jaktvårdsområdet, får föreningen besluta delta.
Föreligger inte sådan enighet, skall frågan om uteslutning prövas av
länsstyrelsen.

Föreningen skall genast underrätta länsstyrelsen om sill
beslul att utesluta en fastighet ur Jakl-vårdsområdet.

Denna lag iräder i krafl den 1 juli 1987.

14

5 Förslag
till Prop. 1986/87:58

Lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor

Härigenom föreskrivs atl l§ lagen (1975:85) med
bemyndigande alt meddela föreskrifter om in- eller ulförsel av varor skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Regeringen får, med den be- Regeringen
får, med den be-

gränsning som följer av 2§, medde- gränsning som följer av
2§, medde

la föreskrifter om in- eller utförsel la föreskrifter om in- eller utförsel

av varor, om del är påkallal av hän- av varor, om del är påkallal av hän

syn lill risk för störning inom sam- syn fill risk för störning inom sam

hällsekonomin eller folkförsöij- hällsekonomin eller folkförsörj

ningen, av särskilda handdspolitis- ningen, av särskilda handelspolifis

ka skäl eller av hänsyn till behov att ka skäl eller av hänsyn till behov att

trygga kvalilelen hos produkler av trygga kvaliteten hos produkter av

visst slag, lill hälsovården, miljö- visst slag, till hälsovården, miljö

vården, växtskyddet eller skyddel vården, växtskyddet, skyddel mol

mot djursjukdomar eller till kon- djursjukdomar eller skyddet för ui-

irollen av materiel som kan få mili- rotningshoiade eller sällsynta arter

tär användning. av djur eller växter eller till
kontrol-

len av maleriel som kan få mililär användning.

Regeringen får överiåla ål förvaltningsmyndighet atl
meddela föreskrtfter som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

Härigenom föreskrivs atl 1,8, 11 och 23a§§ lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder 'skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

I § Arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har
till uppgifl att

1. medla i arrendetvist,

2. pröva tvist om förlängning av 2. pröva tvist om förlängning av

arrendeavtal vid jordbruksarrende, arrendeavtal vid jordbruksarrende,

' Lagen omlryckt 1985:660. j5

kommer på arrendenämnd,

3. pröva fråga om godkännande av
förbehåll eller annal avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2, 3, 7 dier 17§, 10
kap. 2-4 eller 7§ dier 11 kap. 2§ jordabalken eller 3-6§ lagen (1957:390) om
fiskearrenden,

4. vara skiljenämnd i arrendetvist,

5. pröva frågor enligl lagen
(1985:658) om arrendatorers rätl att förvärva arrendestället.

Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars område
fastigheten är belägen.

Nuvarande
lydelse

bostadsarrende eller fiskearrende eller om villkor för
sådan förlängning samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller
vars prövning enligt 9 kap. 12 b, 17 a, 18, 21 eller 31 §, 10 kap. 6 a § dier
11 kap. 6 b § samma balk ankommer på arrendenämnd,

Föreslagen
lydelse

bosladsarrende eller fiskearrende eller av avtal om
jaklrällsupplå-telse eller om villkor för sådan förlängning samt tvist i fråga
som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt 9 kap. 12 b, 17
a, 18, 21 eUer 31 §, 10 kap. 6 a § eller 11 kap. 6 b § samma balk an-

Prop. 1986/87:58

Tvist
som avses i I § första stycket 1 eller 2 eller 4§ försia stycket 1-3
hänskjutes av part lill nämnd genom ansökan som skall vara skriftlig samt
innehålla uppgifl om parternas namn och hemvist, den berörda fastighetens
belägenhet och tvistens beskaffenhel. Ansökan i tvist om förlängning av arrende-
eller hyresavtal skall innehålla uppgift om de skäl som åberopas mot
förlängning. Ansökan i tvist om ändring av arrende- eller hyresvillkor skall
innehålla uppgift om den ändring av villkoren som begärs.

Tvist som avses i 1 § försia stycket 1 eller 2 eller 4§
första stycket 1-3 hänskjutes av part fill nämnd genom ansökan som skall vara
skriftlig saml innehålla uppgifl om parternas namn och hemvist, den berörda
fastighetens belägenhet och tvistens beskaffenhel. Ansökan i tvist om
föriängning av arrende- eller hyresavtal eller av avtal om
Jaklrätlsupplålelse skall innehålla uppgift om de skäl som åberopas mot
förlängning. Ansökan i tvist om ändring av arrende- eller hyresvillkor eller av
villkor i avtal om Jaklrätlsupplålelse skall innehålla uppgift om den ändring
av villkoren som begärs.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i försia stycket,
skall nämnden förelägga sökanden att avhjälpa brislen inom viss tid.
Efterkommes ej föreläggandel, får ansökningen avvisas.

Parts
första inlaga lill nämnden skall innehålla uppgifl om hans personnummer och
posiadress. Vidare bör anges partens yrke och telefonnummer samt de övriga
omsiändigheler som är av belydelse för delgivning med honom. Har part vidtalat
ombud alt förelräda honom, skall ombudels namn, postadress och telefonnummer
anges. Sker ändring i förhållande, som part sålunda uppgivit, skall parten utan
dröjsmål anmäla det till nämnden.

Ansökan varigenom tvisten hänskjuts till nämnden bör
lillika innehålla uppgift om motpart i de hänseenden som sägs i iredje slycket.

Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1986/87:58

11 §

Rör ärende som avskrivits enligl Rör ärende
som avskrivits enligl

10§ första stycket första punklen . 10§ försia slycket första punkten

tvist som avses i 9 kap. 10§, 10 kap. tvist
som avses i 9 kap. 10§, 10 kap.

6a§ eller 12 kap. 49 eller 54§ jorda- 6a§
eller 12 kap. 49 eller 54§ jorda

balken, 22 eller 24§ hyresförhand- balken,
22 eller 24§ hyresförhand

Ungslagen (1978:304), 5§ lagen lingslagen
(1978:304), 5§ lagen

(1957:390) om fiskearrenden eller (1957:390)
om fiskearrenden, 52§

52§ bostadsrättslagen (1971:479), bostadsrättslagen
(1971:479) eller

skall nämnden återuppta ärendet på 18§
jaktlagen (1987:00) skall nämn-

ansökan av sökanden. Ansökan den
återuppta ärendel på ansökan

görs skriftligen inom tre veckor av sökanden.
Ansökan görs skriflli-

från den dag beslutet om avskriv- gen
inom tre veckor från den dag

ning meddelades. beslutet om avskrivning medde

lades.

Uteblir sökanden ånyo, får ärendel icke återupptagas på
nyll.

23a §2

Om rätt för part att klandra be- Om rätt för
part all klandra be-

slut av arrendenämnd i arrendetvist slut av arrendenämnd i
arrendetvist

finns bestämmelser i 8 kap. 31 § jor- finns bestämmelser i 8 kap. 31 § jor

dabalken och 16§ lagen (1957:390) dabalken, 16§ lagen (1957:390) om

om fiskearrenden. fiskearrenden och 53§ jaktlagen

(1987:00).

Artendenämndens yltrande enligl 12a§ andra stycket får
inte överklagas. Nämndens beslut i sådana frågor som avses i 23 § iredje
slyckel får överklagas genom besvär hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäUer
nämndens beslut enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt all förvärva
arrendestället.

Besvärshandlingen skall ges in till arrendenämnden inom
tre veckor från den dag beslutet meddelades. I fråga om handläggningen hos
arrendenämnden och fastighetsdomstolen tillämpas bestämmelserna i 52 kap.
2-12§§ rättegångsbalken på motsvarande sätt. Fastighetsdomstolens beslut med
anledning av besvär i frågor som avses i andra slycket tredje meningen eller i
23 § tredje stycket 1 -3 får inte överklagas.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1987.

Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1986/87:39
föreslagna lydelsen. 2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 58

Jordbruksdepartementet Prop. 1986/87:58

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 seplember 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peierson, Bodström, Göransson, R. Carlsson,
Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Lagrådsremiss om jaktlag, m.m. 1 Inledning

Med
slöd av regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 tillkallade dåvarande chefen
för jordbruksdepartementet en beredning med uppdrag att se över vissa jakt- och
viltvårdsfrågor. Beredningen, som antog namnel jakt-och vilivårdsberedningen,
har avgett elt flertal delbetänkanden. Ijuni 1977 avgavs betänkandet (Ds Jo
1977:4) Våriakt efler sjöfågel vilkel utgjorde underiag för regeringens förslag
till riksdagen om försöksvis våriakt på vissa sjöfågelarter (prop. 1977/78:37,
JoU 9, rskr. 63). Riksdagen avstyrkte i silt beslut förslaget. Belänkandet (SOU
1979:19) Jaktvårdsomräden avgavs i mars 1979. Regeringens förslag i anledning
av beiänkandei och riksdagens beslul (prop. 1979/80:180, JoU 1980/81:3, rskr.
1980/81:22) innebar att bestämmelserna om jaktvårdsomräden i lagen (1938:274)
om rätt lill jakt ersattes av en ny lag i ämnel. 1 belänkandet (SOU 1979:52)
Viliskador som avgavs i augusti 1979 föreslog beredningen bl.a. elt nylt
ersättningssystem vid skador på gröda orsakade av älg, krön- och dovhjort.
Principerna för villskadeersätlning underställdes riksdagens prövning (prop.
1979/80:111, JoU 36. rskr. 302). Betänkandet (Ds Jo 1979:12) Ändringar i
jaktlag och jaktstadga lämnades i oktober 1979. Förslagen lades till grund för
vissa ändringar i jaktstadgan (1938:279). I mars 1980 avgavs betänkandet (SOU
1980:11) Vildsvin i Sverige. Med betänkandet som underlag beslutades vissa
ålgärder för att begränsa anlalel frilevande vildsvin i landel (prop.
1980/81:82, JoU 16, rskr. 174). Ijuli 1980 avgavs delbetänkandet (SOU 1980:29)
Vilt och irafik som föranlett beslul om vissa förfatiningsändringar (prop.
1981/82:81, TU 19 och 26, rskr. 231).

Slutligen
avlämnade beredningen (numera statssekreteraren Sören Ekström, ordförande,
samt riksdagsledamoten Arne Andersson (i Ljung), dåvarande riksdagsledamöterna
Elis Andersson och Karin Flodström, riksdagsledamoten Jan Fransson och
lantbrukaren Elias Jönsson) i maj 1983 huvudbetänkandel (SOU 1983:21) Vilt och
jakt. Betänkandet innehåller bl.a. ett förslag till ny jaktlag. Betänkandet
har remissbehandlats.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av belänkandet som
bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i beiänkandei

som bilaga 2, dels en
förleckning över remissinstanserna och en samman- Prop. 1986/87:58
ställning av remissytlrandena som bilaga 3.

Med slöd av regeringens bemyndigande den 6 juni 1985 tillkallade jag
en särskild utredare (departementsrådet Stellan Kronvall) med uppdrag alt
belysa konsekvenserna av en yllerligare samordning av älgjakten vad belräffar
jaktmöjligheierna för bl.a. icke-markägare. Uiredaren avlämnade i mars 1986
betänkandet (Ds Jo 1986:1) Tillgång till älgjakt. Belänkandet, som har
remissbehandlats, bör fogas lill protokollet som bilaga 4. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanslällning av remissyttrandena bör fogas till
prolokollet som bilaga 5.

I
samband med atl jag i del följande behandlar förslagen i beredningens
huvudbetänkande tar jag också upp ett förslag från statens naturvårdsverk om
ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden. Efter remiss har
länsslyrelsernas organisalionsnämnd, fyra länsslyrelser och Svenska jägareförbundet
yttral sig över förslagel. Vidare lar jag upp till behandling en framställning
av rikspolisslyrelsen om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar.
Remissyttranden över framställningen har avgetls av slatens naturvårdsverk,
hovrätten för nedre Norrland, kammarrälten i Jönköping, riksåklagaren, Sveriges
veterinärförbund och Svenska kennelklubben.

2 Allmän motivering

2.1 Mål för jakt- och viltvårdspolitiken

Vår
svenska natur skänker unika möjligheter till en omväxlande och stärkande
rekreation i form av exempelvis vandringar, bär- och svampplockning, fiske och
jakt. Av dessa rekrealionsformer är jakten speciell i den meningen atl den
förutsätter förfoganderätt till mark, särskilda kunskaper och tillgång till
speciell utmslning. Trots dessa till synes slarka begränsningar bedrivs i vårl
land jakl i en eller annan form av ca 300000 människor av olika kategorier.

1
Sverige finns för närvarande omkring 70 arter av vilda däggdjur och drygl 300
arter av vilda fåglar. Ett trettiotal av däggdjursarterna och ett femtiotal av
fågelarterna är tillåtna för jakt under hela eller en viss del av året. En väl
avpassad viltvård ger en artrik och för vårt land specifik fauna samtidigt som
möjligheter skapas för en värdefull jakt.

Jakten
och viltvården har sedan länge varit reglerad genom lagstiftning. I lakl med
samhällsutvecklingen och nya rön på området har reglerna i olika hänseenden
ändrals och kompletterats. Detta har lett fram till etl regelverk som brisier i
överskådlighet och som trots ändringarna inte är lill alla delar tidsenligt.
Del finns sedan flera år tillbaka etl siarkt behov av en översyn.

De
båda nu gällande huvudförfaitningarna på jaktens område är lagen (1938:274) om
rätt lUl jakt (jaktlagen) och jaktstadgan (1938:279). Bestämmelser om
jakttider finns i jakllidsförordningen (1976:432) och detaljföreskrifter för
jakten finns i naturvårdsverkets jaktkungörelse (SNFS 1983:1).

Den nuvarande
jaktlagstiftningen är uppbyggd på principen atl jakt är

tillålen endast om den är försvarlig från vilivärdssynpunki. En aktiv vill- 19

vård
är ofta en avgörande förutsättning för jakl. Samtidigt är själva jakten i Prop.
1986/87:58 viss utsträckning ett led i viltvården, nämligen när del är möjligt
alt genom avskjutning reglera etl viltbestånds storlek och sammansättning. TUl
vih-vård i övrigl kan räknas vilivårdsåtgärder i mera traditionell mening,
exempelvis utfodring av viltet och anläggande av villåkrar, men också olika
hänsynsiaganden till naturvårdens intressen vid markanvändningen, t. ex. i
skogsbruket och jordbruket och vid ulnyltjandel av mark för bebyggelse, vägar
och energiutvinning.

Den
grundläggande principen är atl villel är fridlyst om inte jakl uttryckligen
medges i jaktförfattningarna. Detta innebär alt föreskrifterna om jaktlider är
av stor betydelse från vilivärdssynpunki. I jaktlagen finns vidare en
beslämmelse om skyldighet för jakträttshavaren all inom sitt jaktområde ulöva
jaktvård. Med jaktvård avses en efter viltförhållandena anpassad jakt och
åtgärder för all skydda viltet och främja dess tiUväxt. Jaktvården skall
bedrivas med hänsyn tagen lill jordbrukets, skogssköi-selns och andra näringars
intressen. 1 bestämmelsen används uttrycket "villebråd". Därmed avses
alla vilda däggdjur och fåglar.

De
för viltvården grundläggande bestämmelserna finns emellertid i lagstiftningen
om naturvård och miljöskydd. Av särskilt stor betydelse är bestämmelserna om
hänsyn lill naturvårdsintressena i naturvårdslagen med följdförfattningar samt
i skogsvårdslagsliflningen och lagstiftningen om skötsel av jordbruksmark.

Jakträtten
är knuten tUl markägandet. Enligt jaktlagen har jordägaren jakträtt på det
markområde sorn lillhör honom. Flertalet enskilda markinnehav är emellertid
för små för att var för sig medge en meningsfull jakl och en rationell
viltvård. Genom atl sammanföra ett antal fasligheler eller delar av fastigheter
till ett jaktvårdsområde kan man samordna jakten och viltvården över
ägogränserna. Lagstiftningen om jaktvårdsområden är följaklligen av slor
betydelse för bäde jakten och viltvården.

Frågor
om samhällets främjande av jakten genom lagsfiftning och på annat sätt har
övervägts av jaktmarksulredningen i belänkandet (SOU 1974:80) Jaktmarker. I
belänkandet lades bl.a. fram förslag om bildande och förvallning av
jaktvårdsomräden. Sedan belänkandet remissbehandlats och frågorna om
jaktvårdsområden blivit föremål för ytterligare utredning av jakl- och
viltvårdsberedningen, har en ny lagstiftning för sådana områden beslutats att
gälla fr.o.m. den Ijanuari 1980 (SFS 1980:894).

Jakt-
och vilivårdsberedningen har hafl i uppdrag att utforma rikfiinjer för den
framlida viltvården och göra en aUmän översyn av jaktlagstiftningen.
Utredningsuppdraget har också omfattat de av jaktmarksulredningen behandlade
frågorna om upplåtelse av jakträtt samt jaktens och viUvårdens administrafion.
Dessa frågor behandlas av beredningen i slutbelänkandet (SOU 1983:21) Vill och
jakl.

Beredningen
har lagl fram förslag om mål för samhällels jakl- och

villvårdspolilik. 1 likhei med remissinstanserna kan jag i allt väsentligt

ansluta mig till dessa förslag. Innan jag går närmare in på de föreslagna

målen vill jag emellertid ta upp en avgränsningsfråga som uppmärksam

mats vid remissbehandlingen. Beredningen har valt att använda uttrycket

vilt som samlande beteckning på vilda däggdjur och vilda fåglar. I några 20

remissyttranden
föreslås att uttrycket vilt reserveras för del jaktbara viltet. Prop.
1986/87:58 En remissinstans förordar å andra sidan en uividgning av begreppel
lill atl omfatta också grod- och kräldjur. Oberoende av vilken definition som
väljs utgör viltvärden en del av den allmänna naturvården för vilken de grundläggande
bestämmelserna finns i naturvårdslagstiftningen och i annan lagstiftning till
skydd för den yttre miljön. Behovel av begreppen vilt och viltvård betingas
närmast av att bestämmelser som tillåter jakt på vissa arter av vilda däggdjur
och fåglar bör förenas med särskilda beslämmelser lill skydd och vård av alla
arter av dessa båda djurgrupper. Det bör lilläggas att begreppel vilt som det
används av beredningen har samma innebörd som begreppet villebråd i den
nuvarande jaktlagstiftningen. Jag anser därför atl övervägande skäl talar för
beredningens begrepp och jag ansluter mig liU del.

Mälen
för viltvården bör vara atl bevara de arter som lillhör landels viltbestånd och
främja en lämplig utveckling av viltstammarna med hänsyn tagen lill allmänna
och enskilda intressen. För atl nå dessa mål krävs insatser av skilda slag.
Bevarandet av de inhemska arterna kräver i vissa fall särskilda hänsynstaganden
vid utnyttjandet av mark och vatten. Vissa arter har drabbats så hårl av miljöstörningar
atl särskilda räddningsålgärder är nödvändiga. Vidare måsle den illegala
verksamhel som riktar sig mot hotade eller sårbara arter bekämpas på etl
effektivi säll. Ålgärder krävs också för atl förhindra atl främmande viltarter
etablerar sig i landet lill men för de inhemska arterna. Vad belräffar
utvecklingen av viltstammarna måste en balans eftersträvas i fråga om
stammarnas storlek. Av grundläggande betydelse för arternas bevarande är att
bestånden av varje art omfattar ett så stort individanlal att en genetisk
variation inom arten är säkerställd. När arterna förekommer i tillräckligt
slarka slammar måsle del bli fråga om en inlresseavvägning. Jägare och en
nalurintresserad allmänhet kan å ena sidan förutsättas vilja ha talrika
bestånd av åtminstone vissa arter. Hänsyn måste emellertid å andra sidan las
lill riskerna för skador i jordbruket och skogsbruket och i trafiken.

Vad
beträffar jakten bör samhällets insalser inriktas mol att främja ell
tillvaratagande av dels de ekonomiska värden som villel represenlerar, dels de
möjligheter lill rekreation och avkoppling som jakten ger.

Samhället kan direkt
påverka förutsättningarna för jakten genom be

stämmelser som reglerar under vilka villkor jakl skall få bedrivas. Av stor

betydelse i sammanhangei är också reglerna för jaklsamverkan över ägo

gränserna, en samverkan som också förbättrar fömtsättningarna för vilt

vård. Del är vidare möjligt atl genom olika åtgärder från del allmännas sida

påverka villkoren för upplåtelser av jaktmark vilkel i sin tur återverkar på

möjligheterna atl bedriva jakt. Ett främjande av jaktinlresset får emellertid

inte leda till atl andra vikfiga intressen blir lidande. Alt elt
frifidsinlresse

som jakten i vissa fall måste stå tillbaka för olika näringsintressen är

självklart. Hänsyn måsie emellertid även tas till andra fritidsintressen.

Som flera remissinslanser påpekar kan allmänhetens vistelse i skog och

mark för bärplockning och annat komma att påverkas av all del bedrivs

jakt på markerna. Här är del nödvändigt alt finna kompromisslösningar,

bl.a. närdet besläms under vilka tider jakt skall få ske. 21

För
att jakt- och viltvårdspolitiken skall få den inrikining jag förordar krävs alt
verksamheten styrs genom lagbeslämmelser och andra föreskrifier. Den
administration som behövs för atl etl sådant regelsyslem skall fungera bör
samhällel svara för. Jag delar beredningens och remissinstansernas uppfattning
att administrationen bör förenklas så långl del är möjligt. En aktiv medverkan
av jägarnas organisaiioner får enligl min mening stor betydelse för
möjligheterna atl finna enkla former för hur jakten och viltvården skall
organiseras och när en rad praktiska uppgifler skall lösas.

Sammanfattningsvis innebär
\'ad jag nu har anförl att jag i allt väsentligt ansluter mig lill beredningens
förslag i fråga om målen för viltvården och jakten och de principer i övrigt
som bör ligga lill gmnd för poUliken på området.

Prop.
1986/87:58

Mitt
förslag: Den nuvarande jaktlagstiftningen är i behov av en så omfattande
modernisering all del är befogal atl ersätta lagen om rätt till jakt med en
hell ny lag, jakfiag.

I
det följande avser jag att närmare behandla frågor om villvården i avsnitt 2.2,
jakten i avsnitt 2.3,

administrationen
av jakten och viltvården i avsnitt 2.4. Mina kommenlarer till de enskilda
lagbestämmelserna finns i specialmofiveringen (avsnitt 4).

2.2 Viltvården

2.2.1
Viltet i allmänhet

Mitt
förslag: För vård och skydd av viltet i allmänhet skall följande gälla:

- Villel skall vårdas i syfle atl bevara de viltarter
som tillhör landets viltbestånd och atl främja en med hänsyn fill allmänna och
enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna.

- Alll vill är fredat om inle annat föreskrivs.

- Del skall åligga markägare och jakträitshavare att
vidta de särskilda ålgärder som behövs för att skydda och vårda viltet och alt
anpassa jakten efter tillgången på viU. Ålgärder i samverkan mellan flera
markägare och jakträitshavare bör främjas bl.a. genom en lokal organisation.

-
För atl förhindra att främmande
viliarter okontrollerat etablerar sig i landet skall det krävas särskilt
tillstånd för atl få ha sådana arter i hägn. En myndighel skall kunna förordna
om jakt på vilt av främmande art.

Beredningens förslag:
Beredningen föreslår - förulom de ålgärder som anges i mitt förslag - att
länsstyrelsen ges möjlighet att förbjuda eller

22

inskränka
jakten på en fastighet eller att förklara att en markägare skall tåla Prop.
1986/87:58 att en anläggning för viltvården anläggs på hans fastighet, om det
inte medför olägenhet av betydelse för honom. Det bör enligt beredningen
föreskrivas att energiskogsodling alllid skall anmälas för samråd enligl
naturvårdslagen. En särskild arbetsgrupp bör lillsättas med uppgift atl genom
information till allmänheten bidra till att minska anlalel villolyckor saml elt
fillägg göras i väglrafikkungörelsen om skyldighel alt hålla låg hastighet inom
områden där det finns risk för kollision med vilt. Enligt beredningen bör
naturvårdsverket få i uppdrag alt undersöka möjligheterna att återställa
markavvauningsföretag som har föriorai sin belydelse.

Remissinstanserna:
Remissinslansernas negativa synpunkter riktar sig i huvudsak mot de av
beredningens förslag som, enligl vad jag nyss redovisat, inle ingår i mitt
förslag.

Skälen
för mitt förslag:

Viltet
och markanvändningen

I
vad mån det skall lyckas att bevara vårt lands viltarter i livskraftiga stammar
är i grunden beroende av vad som sker med den miljö som viltet har anpassat sig
till. Beredningen har redovisal (se beiänkandei s. 223-234) olika
miljöstörningar och annan påverkan på miljön som inneburil ändrade
livsbetingelser för många vUtarler. Jag vill återigen framhålla att de för
viltvärden viktigaste insatserna mäste göras inom ramen för arbetet med att
skydda vår miljö. En av de mest angelägna uppgiflerna är att minska spridningen
av försurande ämnen och komma lill rälla med de miljöproblem som orsakas av
användningen av kemikalier. För framgång på dessa områden krävs såväl åtgärder
inom landet som ett fortsalt internationellt samarbete. Det är vidare av väsentlig
betydelse från viltvårdssynpunkt atl verkningarna av exploaterande ingrepp i
naturen så långt möjligt mildras genom åtgärder som förebygger skada eller som
återställer förhållandena till de som rådde före ingreppet.

Beredningen
har särskilt pekat på att möjligheterna att fä till stånd sådana ålgärder vid
vattenkraftutbyggnad bör las fill vara bälire än vad som hittills har skett.
Bättre kunskaper om utbyggnadens effekler för viltet och hur dessa effekler
skall motverkas ökar möjligheterna alt genomföra åtgärder för att bevara eller
återskapa biotoper som är värdefulla för viltet. Det är därför väsenlligl alt
inför framtida vattenkraftutbyggnader undersöka vilken inverkan företaget har
på viltet och hur denna inverkan skall kunna motverkas eller kompenseras. Kan
inle effekterna förutses bör undersökningarna genomföras under en prövotid.
Naturvårdsverket har i sitl remissvar framhållit alt det också är nödvändigl
alt man noggrant inventerar del berörda området vad avser störningskänsliga och
hotade djurarter. Med den nya valtenlagen (1983:291), som starkare än den lidigare
betonar naturvårdsinlressena, bör en lillämpning i enlighet med beredningens
och naturvårdsverkets ullalanden kunna förvänlas ulan några ytteriigare
åtgärder.

Beredningen
behandlar också vissa andra förelag för energiulvinning 23

och deras inverkan på
miljön. I del sammanhanget föreslår beredningen atl Prop. 1986/87:58 det i
naiurvårdsförordningen (1976:484) tas in en beslämmelse om en generell
skyldighet all anmäla energiskogsodling för samråd enligt naturvårdslagen.
Förslaget avstyrks av skogsslyrelsen. Enligt min mening finns det inle f.n.
tillräckliga skäl för en generell samrådsskyldighet.

Av
stor betydelse för viltvården är också att hänsyn tas lill viltet i all verksamhet
som påverkar den yttre miljön. Beredningen föreslår all de allmänl formulerade
kraven på naturvårdshänsyn vid kommunernas planering och vid vägplanering
skall preciseras i bl.a. allmänna råd för planeringsarbetet. I likhet med de
remissinstanser som har uttalat sig i frågan bilräder jag förslagel såvitt
avser den kommunala planeringen. Slatens planverk har i sill remissvar
förklarat att de föreslagna allmänna råden bör innefattas i den rådgivning och
metodutveckling som planverket avser alt bedriva i samråd med berörda
myndigheter i anslutning till alt det införs en ny plan- och bygglag. Något
särskilt uppdrag till planverket behövs därmed inte.

Genom
att jordbruket och skogsbruket inverkar på livsbetingelserna för nästan allt
vilt är det av utomordentligt stor betydelse alt näringarna bedrivs på etl
sådant sätt att hänsyn tas till viltets behov av skydd, vatten och föda. Den
normala formen för slutavverkning i dagens skogsbruk är traklhuggning, dvs.
kalavverkning i vissa fall med kvarslällande av frölräd. Traklhyggesbruk
missgynnar viltarter som är beroende av gammal skog och av boträd. Med stöd av
skogsvårdslagen (1979:429) har skogsstyrelsen efler samråd med naturvårdsverket
meddelat föreskrifier och allmänna råd om den hänsyn som skall tas lill naturvårdens
intressen vid skogsbruk. Flera av dessa råd och föreskrifter har direkt eller
indirekt villvårdande karaklär. Av föreskriftema kan nämnas bestämmelserna om
all impedimenl i regel skall undanlas från avverkning och alt stormfasla
skogsbryn, trädridåer, grupper av träd, buskar och enstaka träd skall sparas i
lämplig omfattning. Vidare skall hotade eller sällsynta arters boträd och övrig
vegetation som skyddar deras boplatser sparas. Brott mol
nalurvårdsföre-skriflerna medför inte utan vidare straffansvar eller annan
påföljd. Skogsvårdsstyrelsen har emdlertid möjlighet att genom ell
föreläggande i del enskilda fallel ange vilka hänsyn som skall las och en
försummelse kan då medföra botes- eller vitesansvar. I anslutning till dessa
beslämmelser bedriver skogsvårdsorganisalionen en omfattande tillsyns-,
rådgivnings-, informations- och utbildningsverksamhet. Som exempel kan nämnas
all särskild litteratur har gells ul om faunavård i skogsbrukel. Kurspaket har
utformats med anknylning härtill. Särskilda informationsblad redovisar
ulrolningsholade djurarter och vilka ålgärder som bör vidlas i skogsbrukel tUl
deras skydd. Av särskUd belydelse i sammanhangei är den utbildning som pågår av
tjänstemän och skogsarbetare i fråga om hur hänsynsreglerna skall komma lill
ultryck i del praktiska arbetet i skogen och om ell skogsbruk som mer än
hillills utgår från de lokala fömtsättningarna (elt ståndortsanpassal
skogsbmk).

Sedan
beredningens belänkande lämnades har riksdagen beslulal om en

ändring av lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark som innebär alt

föreskrifter kan meddelas om naturvårdshänsyn i jordbruket. Till föreskrif- 24

terna
är knutet elt sanklionssyslem ulformal efter mönster av vad som Prop.
1986/87:58 gäller för skogsbrukets del. Flera viliarter är beroende av såväl
jordbruksmarken som skogsmarken och inte minst gränszonerna mellan dessa
marker. De föreskrifier som meddelas för, skötseln av jordbruksmark får därför
också den betydelsen att de ökar effekten av föreskrifierna för skogsbrukel.

När
det gäller skogsbruket och viltet har beredningen ocksä tagit upp frägan om
utnyttjandet av tidigare jordbruksmark för skogsproduktion. Beredningen
konstaierar atl det finns belydande arealer nedlagd jordbmksmark som ännu inte
har beskogals eller lagits i anspråk för andra ändamål. Det kan i många fall
vara lämpligl och önskvärt att marken tas i anspråk för särskilda anläggningar
för viltet. Ligger däremot marken outnyttjad är den enligt huvudregeln alt
betrakta som skogsmark i skogvårds-lagens mening och ägaren är då skyldig atl
anlägga skog på marken. I likhet med beredningen ärjag emellerlid av den
uppfattningen alt del i vissa fall kan vara motiverat atl avsätta vissa smärre
områden för viltet ulan att man för den skull vidlar några särskilda ålgärder i
form av plantering, anläggande av viltvatten eller liknande. En sådan
avsättning behöver inte heller strida mot skogsvårdslagen. Sedan beredningen
avgav sitt förslag har skogsslyrelsen gjort elt lillägg i sina föreskrifter
till skogsvårdslagen. Enligt skogsvårdslagen gäller, som ell undantag från
huvudregeln, att outnyttjad mark under vissa förutsättningar inle skall räknas
som skogsmark. I det nämnda tillägget anges som exempel på sådan mark jusl
smärte områden som är av slor betydelse för viltet.

Som
jag har nämnt i det föregående har beredningen i ett lidigare betänkande
behandlat frågorna om viltolyckor i irafiken. Flera olika åtgärder har ocksä
vidtagits för alt minska anlalet olyckor. Bl.a. har det genomförts en kraftigt
ökad avskjutning av älg. Särskilt när det gäller norrlandslänen kan det för de
senaste åren konstateras en viss minskning av antalet älgolyckor. Samlidigt har
antalel trafikolyckor med rådjur och hjort inblandade ökat. Enligt min mening
krävs fortsalla ansträngningar för atl nedbringa antalet olyckor med älg och
rådjur inblandade. De åtgärder som står till buds förutom en hög avskjutning är
bl.a. uppsättande av vilislängsel, varningsskyllning och inte minst rådgivning
och information lill både bilförare och allmänheten i övrigt. Även om
informationsbehovet är slort ärjag inte beredd atl bilräda beredningens förslag
om inrättande av en särskild arbelsgrupp för ändamålet. Jag delar den
uppfattning som naturvårdsverket och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande har, nämligen att tillgängliga resurser i slället ges till redan
existerande organ med informationsansvar när det gäller viltet och
trafiksäkerheten.

Jag
kan inle heller bilräda förslagel alt i väglrafikkungörelsen skriva in

en skyldighel alt hålla tillräckligt läg hastighet inom områden där det finns

risk för kollisioner med vilt. Som trafiksäkerhelsverket påpekar har trafi

kanterna långt ifrån alltid möjlighet att med ledning av lerrängförhållanden

och annat avgöra huruvida de befinner sig inom ett sådant område eller

inte. 1 de i vägtrafikkungörelsen särskilt uppräknade fallen, då en trafikant

är skyldig atl anpassa hasiigheien, kan man däremoi hänvisa lill vissa lätt

konslaterbara omständigheter som innebär en förhöjd olycksrisk. Jag vill i 25

del här sammanhanget också
erinra om att bl.a. polismyndigheten numera Prop. 1986/87:58 har möjlighet
atl besluta om lillfällig hastighetsbegränsning när del behövs för atl
förebygga olyckor med klövvilt.

Fredande
av villel

Den
gällande ordningen för fridlysning av vUtel godkändes av riksdagen år 1967
(prop. 1967:136, LU 52, rskr. 331). Som princip gäller att aUa vilda däggdjur
och fåglar är fridlysta om inle fridlysningen har upphävts genom bestämmelser
om allmän jaktlid för vissa arter. Tidigare var lagstiftningen för skydd av
viltet utformad så, att alla arter som inte var fridlysta var lillålna för
jakl. Omläggningen fill ell nylt fredningssystem var belydelsefull främsl av
principiella skäl. Fridlysningen kunde tidigare uppfattas som i första hand elt
medel att bevara vissa viliarter för jaktändamål. Med den nya ordningen
markeras tydligt att fredningen är ett led i den allmänna naturvården.

I
likhet med beredningen och remissinslanserna anser jag att det nuvarande
regelsystemet för fredande av villel bör behållas oförändrat i sina huvuddrag.
Det innebär atl det som huvudregel bör gälla alt alla viltarter är fredade.
Endasl i de fall och i den utsträckning jakl framslår som försvarlig från olika
synpunkter bör en djurart undanlas från fredningen.

Jag
kan också anslula mig till beredningens uttalanden i fråga om de principer som
bör ligga till grund för besiämmande av jakttider. En förutsättning för atl
jaktlid skall fastställas för en arl bör liksom hittills vara all arten i fråga
bedöms låla den beskaltning jakten innebär. Undantag från den regeln kan
emellertid behöva göras beträffande främmande viliarter. Jag ålerkommer till
den frågan i elt följande avsnill. För att jakten inle skall komma att strida
mot de för villvården angivna målen bör jakl i princip inte tillåtas under
djurens föryngringstid. Även djurskyddsskäl talar i allmänhet mol jakt under
den tid djurens ungar saknar förmåga all klara sig på egen hand. Del är i
huvudsak i följande fall som det finns skäl all låta djurskyddsintresset vika.
Vissa arter, exempelvis råttor och möss, kan av praktiska skäl inte beredas
något skydd under föryngringstiden. Etl andra fall är när så väsenlliga värden
behöver skyddas mol en viltart all del bedöms nödvändigt att bedriva en
särskilt iniensiv skyddsjakt.

Det
är väsenligl att viltet, särskilt under föryngringstid, skyddas även

mot andra störningar än sådana som sammanhänger med jakt. Jag syflar

närmasl på olika verksamheier som hör fill del allmänna friluftslivet.

Skolertrafik och vissa former av båtsport kan i och för sig leda till allvar

liga olägenheter för djurlivet. Störningar av sådana verksamheier kan

emellertid minskas genom olika former av reslriktioner. Beslul om sådana

kan meddelas med slöd av naturvårdslagen och naturvårdsförordningen.

Skoterlrafiken kan vidare regleras med slöd av terrängkörningslagslifl-

ningen och båttrafiken med slöd av sjötrafikförordningen. När del gäller

friluftslivet i övrigt finns det en allmän hänsynsregel i 1 § andra stycket

naturvårdslagen. Enligl den bestämmelsen, som inte är sanktionerad ge

nom någon form av påföljd, skall var och en visa hänsyn och varsamhet i

sitl umgänge med naturen. Del innebär bl.a. en skyldighet att iaktta elt 26

sådant
uppirädande alt vederbörande inle stör djurlivet. Enligt min mening Prop.
1986/87:58 är del motiverat att också i jaktlagstiftningen erinra om
skyldigheten alt visa hänsyn till viltet. Även om nägra sanktioner inle knyts
till bestämmelsen bör den kunna få samma betydelse som den nyssnämnda regeln i
naturvärdslagen, nämligen att ge en viss lyngd åt information och upplysning i
dessa frågor. I samma beslämmelse och med samma syfte bör också föreskrivas alt
idrollstävlingar och liknande friluftsverksamheter i marker där det finns vill
skall genomföras så atl viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.

Slutligen
bör del i den nya jaktlagen liksom i den nu gällande finnas en
slraffsanktionerad regel för att skydda viltet mot störningar av mera kvalificerat
slag. Till den närmare innebörden av den bestämmelsen ålerkommer jag i
specialmotiveringen till jaktlagen.

SärskUda
ålgärder för viltet

Jag
har i det föregående understrukit den slora betydelse den normala
markanvändningen inom jordbmket och skogsbmkel har för viltets livsbetingelser.
Genom alt hänsyn lill naturvårdsintressena tas i dessa näringar kan viltet få
tillgång till vatten, föda och skydd. I vissa fall är del emellertid nödvändigl
att förbättra förhållandena genom särskilda stödåtgärder eller anläggningar för
viltet. Det kan gälla t.ex. stödulfodring under besväriiga vintrar. Det kan
också vara fråga om mera varaktiga insalser i form av exempelvis särskilt
iordningställda marker för viltet. Beredningen anger som exempel atl områden av
marginell betydelse för skogs- och jordbruksproduktionen avsätts för
produktion av villfoder. Det kan vara fråga om nedlagd jordbruksmark,
bergsmarker som är svåra att avverka, svårbm-kade eller lågavkaslande
åkermarker och slrandbrinkar. Inom områden med otillräcklig vattenförsörjning
för viltet kan vidare nya våtmarker skapas genom alt viltvatten anläggs. I
anslutning till åkermark kan man genom all plantera buskar och andra växter ge
viltet etl ökal skydd. Skogsimpediment kan också skötas så alt de blir till
nytta för viltet.

Jag
delar beredningens uppfallning atl åtgärder av det slag jag nyss redovisat bör
kunna utföras i slörre utsträckning än vad hitlills varil fallel. I många fall
är del en fördel om ålgärderna genomförs planmässigl och i samverkan inom
större områden.

Ansvarei för atl
ålgärderna blir genomförda bör åvila markägarna och

jaklrättshavarna. Som beredningen konstaterar åligger det främsl markin

nehavarna att svara för den del av villvården som bl. a. regleras i föreskrif

terna om nalurvårdshänsyn i jordbrukel och skogsbruket. När det däremoi

gäller viltvården i mera traditionell mening, dvs. särskilda åtgärder lill stöd

och skydd för viltet och en anpassning av jakten i förhållande till viltfill-

gången, är det mera naturligt all lägga ansvaret på jakträttshavaren. En

sådan ansvarsfördelning står i överensslämmelse med vad nalurvårdsver

kel hävdar, nämligen alt jägarna bör vara medvetna om atl vården av

viltstammarna är en förutsättning såväl för den rekreation som jakten ulgör

som för tillvaratagandet av de ekonomiska värden som viltet represen

lerar. När jakträttshavaren inle samtidigt är ägare eller ens brukare av 27

marken
blir han beroende av markägarens medgivande till sådana vilt- Prop. 1986/87:58
vårdsåtgärder som kräver att mark tas i anspråk. Den markägare som upplåtit
jakträtten bör därför i samma mån som jakträttshavaren svara för atl åtgärderna
blir utförda. Det delade ansvarei bör gälla också en väl anpassad jakl.
Markägaren har genom upplåtelseavtalel möjlighet atl påverka avskjutningens
storlek.

Jag
anser atl ansvaret för de särskilda viltvårdsålgärderna och den anpassade
jakten bör göras gällande med andra medel än sanktionerade föreskrifter. Både
kostnads- och effektivitetsskäl talar för alt åtminstone de mera långsiktiga
viltvårdsålgärderna ulförs i samverkan mellan flera jakträitshavare. Bildandet
av jaktvårdsomräden gör del lättare alt informera om och skapa inlresse för
ålgärderna. Tillgången fill en fast organisafion underlättar också ett
gemensamt genomförande. Även ett samarbete i andra former bör utgöra gynnsam
grund för viltvård av del här slagel. Gemensam diskussion och planering kan
förutsättas leda till alt även från början oengagerade markägare och
jakträitshavare tar del i arbelet. För all underiälla en sådan verksamhet bör
det finnas en lokal organisation för jakten och viltvården. Jag återkommer till
den frågan i avsnitt 2.4.

Även
om det sålunda inte knyts någon sanktion till en regel om markägarnas och
jaklrätlshavarnas ansvar för särskUda vilivårdsåtgärder och för en väl anpassad
jakl är det enligl min mening lämpligt att en sädan regel förs in i den nya
jaktlagen.

I
anslutning till frågan om de särskilda åtgärderna för viltvården har
beredningen föreslagit möjligheter till tvångsingripanden i två hänseenden.
Förslagel innebär att länsstyrelsen ges möjlighel alt förbjuda eller inskränka
jakten på en fastighet eller förklara att en markägare skall tåla alt en
anläggning för villvården anläggs på hans fasfighet, om anläggningen inte
medför olägenhel av betydelse för honom. En förulsältning för båda typerna av
beslut är att beslulel uppenbart behövs med hänsyn lill viltvården.

Flera
av remissinslanserna har motsatt sig eller ställt sig tveksamma lill de
föreslagna bestämmelserna. Naturvårdsverket har inga principiella invändningar
mot bestämmelserna men ifrågasätter om de behövs. Andra remissinstanser
hänvisar till all fungerande viltvårdsinsatser förutsätter frivillig medverkan
och fill att det är jakten med drivande hund som i vissa fall kan behöva
stävjas, vilkel kan ske med stöd av en annan beslämmelse i den föreslagna
lagen. Med hänvisning till vad remissinslanserna har anfört avstår jag ifrån
atl la upp några motsvarande beslämmelser i det lagförslag jag lägger fram.

Främmande
vlllarier

Av
flera skäl finns det anledning att vara myckel restriktiv när det gäller att

föra in främmande viliarter i landel. Djur av nya arter kan komma alt skada

det inhemska växt- och djurlivet genom silt sätl atl skaffa föda eller genom

spridande av sjukdomar. Skaderisken manar tiU försiktighet också när del

gäller utplantering i nya områden av arter som redan finns här i landet.

Till skydd för djur och växter finns för närvarande en bestämmelse i 28

naiurvårdsförordningen
som förbjuder utplantering av vissa djurarter, om Prop. 1986/87:58 inte
naturvårdsverket lämnar sitt tillstånd. Förbudei gäller dels arter som
bevisligen inte tillhörde landets viltbestånd vid ulgången av år 1963, dels de
inhemska arterna björn, lo, varg; järv, bäver, vildsvin, kronhjort, dovhjort,
vildkanin, mink och bisamråtta.

Enligt beredningen ger utplanteringsförbudet ett otillräckligt
skydd mot alt främmande djurarter etablerar sig i landel. Det förekommer numera
i ganska slor utsträckning alt sådana arter hålls i hägn. Erfarenheten visar
att del i längden inle är möjligl all förhindra rymningar från hägnen.

Riksdagen har år 1982 beslutat om en ändring i
naturvårdslagen som innebär krav på tillstånd för att vilihägn skall få
uppföras inom områden där allmänheten får färdas fritl. Tillståndsmyndighet är
länsstyrelsen. Som framgår av föredragandens uttalanden i propositionen (prop. 1981/82:220)
syflar detta tillståndskrav endast till att skydda naturmiljön och att motverka
atl allmänheten genom vilthägn utestängs från marker där man annars får färdas
fritt. I propositionen förutsattes att jakt- och viltvårdsberedningen skulle
komma att la upp frågan om tillståndstvång för alt motverka alt djurarter som
är främmande för vårl faunaområde etablerar sig här i frilevande stammar.

Beredningens förslag innebär atl det i den nya jaktlagen
tas in elt bemyndigande för regeringen eller förvallningsmyndighel atl meddela
föreskrifier om krav på tillstånd både för utplantering av vilt och för att
hålla vilt i hägn. Avsikten är att med stöd av bemyndigandet föreskriva förbud
mol att hälla främmande viliarter i hägn. Undantag från förbudet, som inte bör
gälla djurparker och andra zoologiska anläggningar, skall kunna medges av
länsstyrelsen. Dispens skall också under en övergångstid kunna ges för redan
befintliga hägn.

Jag anser alt förslagel, som slöds av remissinstanserna,
bör genomföras. Införs det föreslagna bemyndigandet ankommer det på regeringen
atl avgöra vilken myndighel som skall handha tillståndsärendena. Etl tillstånd
atl hålla djur av en främmande viltart i hägn kan liksom en utplantering av
sådana djur komma att få verkningar för stora delar av landels djur- och
växtvärld. Det finns därför slarka skäl som lalar för att naturvårdsverket bör
vara lillsiåndsmyndighel.

Vårt land
lillförs emellertid nya viliarter även på annat sätt än genom

utplantering eller rymningar från hägn. Främsl är det fråga om nya fågel

arter som etablerar sig i landet. I de fall invandringen är en följd av att

arlen naturiigt vidgar sill utbredningsområde finns det i allmänhel inle

någon anledning all vidia några motåtgärder. Är invandringen däremot etl

resultat av att en främmande viliarl har planterats ut i etl närliggande land

finns det oftast lika starka skäl all söka hindra invandringen som att hindra

en utplantering direkl i vårt land. Den åtgärd som ofta ligger närmast lill

hands är att föranstalta om en jakl i syfle atl förhindra att arten etablerar

sig här. Naturvårdsverket har i sitl remissvar påpekat att erfarenheterna

visar att man inte bör fästa alllför stor tilltro till jakten som en lösning på

problemet med invandrande främmande arter. Enligt min mening finns det

ändå fog för ett bemyndigande i den nya jaktlagen som gör det möjligt för

regeringen att föreskriva all naturvärdsverket eller länsstyrelsen får för- 29

ordna om
jakt för att förhindra eller undanröja nyetablering av vissa arter. Jag
förordar all så sker.

Prop. 1986/87:58

Ålerslällande av markavvauningsföretag

Landels våtmarker är av myckei: slor belydelse för villel.
Våtmarkerna ger näringsunderlag för ett stort antal däggdjur och fåglar och är
dessutom vikliga som häcknings- och rastplatser för vissa fåglar. Mol den
bakgrunden och med hänsyn till det förhållandet atl den nya vallenlagen ger de
formella fömtsättningama föreslår beredningen atl naturvårdsverket skall få i
uppdrag alt undersöka möjligheterna att ålerslälla markavvauningsföretag som
har förlorat sin betydelse. De företag som åsyftas är exempelvis utdikad
jordbmksmark som har tagits ur produklion eller sjösänkningsföretag som inte
har gett det resultat man räknat med. Genom atl med lämpliga åtgärder
återställa det torrlagda områdel helt eller delvis till ursprungliga
förhållanden kan för viltet värdefulla biotoper skapas.

Enligl den nya valtenlagen har kammarkollegiet möjlighet
all föra talan hos vattendomstol om förverkande av bl.a. tillstånd fill
markavvauningsföretag. Detla gäller också tillstånd som meddelats enligt den
äldre vallenlagen. Sådant förverkande skall kunna ske bl.a. om underhållet av
en anläggning har försummats allvsirligt eller om lillslåndel inte har
utnyttjats under en längre tid och inle heller kan antas komma atl utnyttjas. I
samband med förverkandet kan staten eller en kommun ges rätt atl ta över
underhållet. Siaten, kommunen eller etl vattenförbund kan också utverka
tillstånd till att vidta återställningsåtgärder i vatten för atl tillgodose del
allmänna miljövårdsintresset. Deltagarna i etl markavvauningsföretag kan också
begära omprövning av de bestämmelser som gäller för ulförande av företaget.

Jag anser att del för närvarande inte finns anledning alt
ge naturvårdsverket elt sådant uppdrag som beredningen föreslagit. Jag utgår i
stället ifrån alt de ansvariga myndigheterna och enskilda intressenter lar till
vara den nya vattenlagens möjligheter i den utsträckning del är befogal av
naturvårdsskäl och möjligt med hänsyn till lillgängliga resurser.

2.2.2 Åtgärder mot viltskador m.m.

IVIitt
förslag: I den nya jaktlagen las in en beslämmelse som innebär att redan en
pålaglig risk för villolyckor eller allvariiga skador av vilt skall ge en
myndighet rätl att besluta om jakt för att förebygga eller minska skaderisken.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser har invändningar mol att det inte längre skall krävas
konstaterad skada för förordnande om avskjutning.

Skälen för
mitt förslag: Jag har i det föregående anfört atl etl av målen för viltvården
bör vara att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda

30

intressen
lämplig utveckling av viltstammarna. Eh balans skall följaklligen Prop.
1986/87:58 eftersträvas mellan å ena sidan intresset av atl ha slarka
viltstammar och å andra sidan främsl närings- och trafikintressena. Av den
redovisning beredningen har lämnat framgår att vissa arter förekommer i så
stora stammar alt det krävs särskilda älgärder om målet skall nås. Så t.ex.
har älgslammens tillväxt lell till ett stort antal viltolyckor i trafiken
årligen och betydande belesskador på gröda och skog. Andra arter som kan sägas
förekomma i alllför individrika stammar lokall är bl.a. bävern och minken samt
mås- och kråkfågd.

En
möjlighel alt komma till rätta med den obalans som råder är atl genomföra en
ökad avskjutning. Man bör dock inte övervärdera jakten som medel att lösa
problemen med övertaliga viltstammar. Många gånger är andra meloder bättre.
Beredningen ger exempel på detla och framhåller alt en varaklig minskning av
mås- och kråkfågd förutsätter att man undanröjer de primära orsakerna tUl
antalsökningen genom att exempelvis soptippar görs mindre lättillgängliga.
Naturvårdsverket påpekar också atl vissa arter har egna mekanismer för atl
reglera antalet individer.

Jakten
är följakfligen inte del enda medlet för att minska en för stor viltstam. I
fråga om vissa viliarter är det emellertid nödvändigt att både bedriva en
intensiv normal jakt och ha möjlighel att vid sidan om den vanliga jakten föranstalta
om en avskjutning för alt förebygga viltskador.

För
en avskjutning i särskilda fall i skadeförebyggande syfle finns flera
beslämmelser i den nuvarande jaktlagen. Om utvecklingen av en viltart orsakar
avsevärd skada på gröda, skog eller plantering kan länsstyrelsen ålägga
jakträttshavaren att vidta skadeförebyggande ålgärder. 1 jaktstadgan fmns
bestämmelser om hur skadorna skall konstateras. Följs inte föreläggandet får
länsstyrelsen förordna om att jakt utförs av särskilt utsedda jägare.
Länsstyrelsen kan också förordna om jakt genom särskilda jägare om det
föreligger påtaglig fara för att sammanstötning mellan motorfordon och älg
skall inträffa. Slutligen kan länsstyrelsen besluta om jakt inom områden där
det finns stammar av vildkanin, vildmink eller vildsvin i syfle atl utrota
eller minska stammarna. Länsstyrelsen skall bestämma om jakten skall bedrivas
av jakträttshavaren efter hans ålagande eller av särskilt utsedda jägare.

Beredningen
föreslår att de nuvarande reglerna ersätts med en beslämmelse som ulgår ifrån
alt en tvångsvis avskjutning vanligen bör genomföras samordnat inom större
områden och att man inte kan räkna med att alla jakträitshavare inom områdel
kan medverka vid en sådan avskjutning. Vidare bör myndighetens möjlighet att
förordna om avskjutning vidgas. Även när del gäller gröda, skog eller
plantering skall redan en påtaglig risk för skada vara lillräcklig grund för
ett ingripande.

Flera
remissinstanser har anmärkt mot förslaget att det inte längre skall

krävas en konstaterad skada för förordnande om avskjutning. Kammarrät

ten i Göteborg och länsstyrelsen i Örebro län anser att den föreslagna

bestämmelsen leder lill all myndigheiema slälls inför svåra avgöranden.

Naturvårdsverket kan inle acceptera den föreslagna utvidgningen eftersom

det nästan alltid finns en påtaglig risk för omfattande skador av vill.

Synsättet strider enligt verket dessutom mot den av statsmakterna fast- 31

lagda
principen atl varje näring har all låla viss skada av vilt.

Jag
delar inte farhågorna att en beslämmelse, utformad i huvudsaklig
överensstämmelse med beredningens förslag, kommer att leda lill särskilda
lillämpningssvårigheler. 1 vissa fall kan naturligtvis avvägningen mellan
skilda intressen innebära problem för myndigheterna, någol som dock knappasl
kan undvikas om möjligheten till tvångsavskjulning skall finnas kvar. Alt det
skall vara fråga om en särskilt kvalificerad skaderisk följer av atl del av
omständigheterna bör framgå atl risken för skada är överhängande och atl den
skada som riskeras är allvarlig. Varje beslul om en avskjutning måste givetvis
föregås av cn prövning där viltvårdsintressel ges slor tyngd. Detla följer av
principen all var och en anses skyldig att låla etl visst måll av skada eller
annan olägenhet som en följd av atl det finns vUda djur. Bestämmelsen bör också
utformas så att regeringen kan beslämma att beslut om jakt efter vissa
djurarter skall fattas av den centrala nalur-vårdsmyndigheten. Besväriiga
avvägningsproblem kan uppkomma när del är fråga om en villart som bara myckel
lokall förekommer i etl anlal som innebär en alldeles särskilt slor risk för
skador. Det jag främst syftar på är när rovdjur i etl område vuxil till ett
antal som innebär etl specielll hot mot lamdjursskötsdn i samma omriide. För
sådana faU kan det finnas anledning att föreskriva alt naturvårdsverket skall
vara beslutsmyndighet.

Jag föreslår, med
hänvisning tiU vad jag nyss har anförl, atl det i den nya jaktlagen tas in en
bestämmelse med i huvudsak följande innehåll. Om det på grund av elt viltbestånds
storiek finns en påtaglig risk för trafikolyckor eller för allvarliga skador av
vilt, får den myndighet som regeringen bestämmer besluta om jakl för all
förebygga eller minska skaderisken. I beslutet skall bestämmas hur jakten skall
bedrivas, vem som skall bedriva jakten och hur del skall förfaras med de djur
som dödas eller fångas.

Prop.
1986/87:58

2.2.3
Hotade eller sårbara arter

Mitt
förslag:

- Naturvårdsverket bör utarbeta ell program för
ålgärder som syftar till att bevara hotade eller sårbara viltarter och svara
för en samordning av dessa insatser.

- I den nya jaktlagen tas in en bestämmelse som gör
det möjligt atl föreskriva krav på lillslånd och andra villkor för verksamhelen
som konservator. För kontroll av verksamhelen ges länsstyrelsen som kontrollmyndighet
räll tili tilllräde till en konservators arbelslokaler och lagerutrymmen.

- Bestämmelser införs som ger stöd för föreskrifier
som reglerar handeln med vilt.

-
Straffmaximum för grova brott mot
jaktlagstiftningen höjs till fängelse i två år. Därigenom förlängs också
preskriptionstiden till fem år.

Beredningens förslag:
Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: De invändningar
som riktats mot beredningens för-

32

slag har
främsl gällt bestämmelserna för koniroll av konservatorernas Prop.
1986/87:58 verksamhet.

Skälen för mitt förslag: För del stora flertalel av
landels viliarter är livsbetingelserna goda. De för viltet allmänt sell
gynnsamma förhållandena har letl till en positiv utveckling av antalet arter i
landel. Under detta sekel har ett fyrtiotal nya däggdjurs- och fågelarter
etablerat sig här. Somjag har redovisat i del föregående avsnittet har några
arter genom födotillgång och frånvaron av nalurliga fiender gynnats i en sådan
utsträckning att stammarna vuxit sig alltför slora. De rakt moisalta problemen
fmns emellertid också. Några arter - del gäller tio däggdjursarter och femlon
fågelarter -befinner sig i en så utsatt situation att de betraktas som akut
hotade eller sårbara.

Hoten mot arterna i fråga har främst sin grund i antingen
miljögifier eller exploatering av för arten nödvändiga biotoper eller en
kombination av dessa orsaker. Utsläppen av PCB i Öslersjön har starki påverkat
reproduktionen hos gråsäl och vikare. Möjligen har miljögifier påverkal också
utterns fortplantningsförmåga. Utbyggnaden av vattenkraft har också inneburil
försämrade förhållanden för uttern. Naturhistoriska riksmuseet har i sill
remissyttrande särskilt pekat på de hol mol uttern som beslår i förväxling med
andra djur vid jakl och den omständigheten att uttern fångas i fiskeredskap och
fällor avsedda för andra djur. Av fågelarterna har exempelvis havsörn,
pilgrimsfalk, berguv och kornsparv drabbats av gifter, främst kvicksilver och
DDT. Som exempel på hol i form av biotop-förändringar kan nämnas
skogsavverkningens inverkan på häckningsplat-serna för bl.a. havsörn, viiryggig
hackspett, berguv och gråspett samt avvaltning av våtmarker, här i landet eller
utomlands, som drabbat andfåglar i allmänhet saml fjällgåsen, ängshöken,
kärrsnäppan och svarttärnan. Av hoten i övrigt kan nämnas bristen på lämpliga
boplatser, i vissa fall i kombination med siörningar av olika slag. Det gäller
för etl par fladdermusarter och tornugglan. För en av arterna, järven, är den
illegala jakten del främsla holel.

Del krävs omfattande och långtgående åtgärder vad
belräffar miljöskydd och nalurvård för all uppfylla viltvårdens mål när del
gäller de mest utsatta viltarlerna. Det är bl.a. fråga om alt med slöd av
lagstiftning och en lill denna knuten lillsyn skydda miljön mot giflspridning
och utsläpp av andra föroreningar och atl i vissa fall med stöd av
naturvårdslagens regler om områdesskydd reservera vissa marker för viltet. Del
är vidare väsentligt alt i internationellt samarbete verka för molsvarande
skydd i andra länder. De ålgärder jag nu talar om syflar lill att varaktigt
förbällra villkoren för viltet. De är av sådan karaktär alt det är staten som
måste ta ansvar för all de genomförs.

I vänlan på en varaktig förbättring av förhållandena kan
det vara nöd

vändigl att vidta särskilda räddningsålgärder. Även i sådana fall kan del

vara fräga om att samhället avsätter skyddsområden med slöd av natur

vårdslagstiftningen. Fortsalla insatser av frivilligorganisationer behövs

också. Flera sådana organisationer har myckel förijänslfulll engagerat sig

för olika slag av räddningsålgärder. Ell liolal viliarter är f.n. föremål för

insatser från organisationernas sida. 33

3 Riksdagen 1981187. 1 saml. Nr 58

Jag
delar naturvårdsverkets och beredningens uppfattning att åtgärderna Prop.
1986/87:58 för de hotade och sårbara arterna behöver samordnas och att vid en
sådan samordning en prioritering bör ske av insatserna. Det är inte möjligt att
garantera varje djurart som nu finns i landel gynnsamma förhållanden här för all
framtid. I vissa fall skulle en sådan garanii kräva omfattande ingrepp för atl
förhindra vad som av andra skäl betraktas som en önskvärd utveckling av
brukande- och bebyggelseformer. Det måsle godlas som ett led i en ständigl
pågående process alt vissa viltarter lämnar vår fauna samlidigt som andra
lillkommer och etablerar sig här i landet. Atl resursema här liksom på andra
omräden är begränsade innebär att del inle heller är möjligt att genomföra alla
de åtgärder som i och för sig vore önskvärda.

Den
med hänsyn lill vad jag nu har anfört nödvändiga prioriteringen bör ske i
enlighel med den av beredningen föreslagna principen. Del innebär all
lillgängliga resurser i försia hand bör användas för åtgärder som kan
förutsättas bli framgångsrika och som avser arter som i mera betydande
utsträckning är beroende av förhållandena här i landet. En sådan priorilering
bör läggas lill grund för ett åigärdsprogram för de hotade och sårbara
viltarterna.

Det
bör ankomma på naturvårdsverket att uiarbeta elt åigärdsprogram och att svara
för en samordning av samhällels och de ideella organisationernas insalser. Jag
avser all föreslå regeringen alt naturvårdsverket ges ell sådant uppdrag.

Av
de viltarter som kräver särskih skydd för att bevaras i landel intar rovdjuren
en särslällning. För de fyra slora rovdjuren, dvs. björn, varg, järv och lo,
bör bevarandel säkerställas genom restriktivitet i fråga om alt tillåta jakl.
Fasla rovdjurstammar orsakar emellerlid skador för tamdjurs-skötseln och då
främst renskölseln. För all ge den som driver lamdjurs-skötsel möjlighel att
skydda sina intressen finns i jaktlagstiftningen bestämmelser som innebär alt
jakl på rovdjur är tillåten under vissa beslämda förutsättningar. Beträffande
varg och järv kan endast sådan skyddsjakt komma ifråga. När del gäller björn
och lo lUlåts emellertid också annan jakt. För björn finns en särskild form av
licensjakt och för lodjuret gäller allmän jakttid inom vissa områden där det
bedrivs renskötsel.

Vården
av de stora rovdjuren har hitlills hafl den inriktningen att djuren fredals
från jakl för att de skall utveckla livskraftiga stammar. För att göra en sådan
viltvårdspolitik förenlig med renskötsel och annan tamdjursskötsel ersätls
rovdjursrivna tamdjur med allmänna medel enligt förordningen (1976:430) om
ersällning vid vissa skador av rovdjur.

Enligl
min mening finns del inie anledning all i någol väsenlligl hänseende ändra den
nuvarande inriktningen av vården av rovdjursstammarna. De medel som bör
användas är en fortsatt tillräcklig fredning av djuren i kombinalion med elt
ersättningssystem för de skador djuren orsakar.

Vad
först gäller frågan om i vilken ulslräckning djuren bör skyddas från

jakt har beredningen uttalat sig; för en mindre restriktiv bedömning än

hittills när del gäller alt avgöra om varg skall få skjutas inom renskötselom

rådena. Uttalandet grundas på uppfattningen att en fast vargstam är svår

att förena med rensköisel inom samma område. För att vi skall återfå

vargen i Sverige krävs enligt beredningen all en stam etablerar sig i någon 34

trakt utanför renskölsdområdena. I sammanhangei hänvisas
till den in- Prop. 1986/87:58 vandring av varg som sketl lill Värmland.

Beredningens uttalande kritiseras av flera
remissinstanser. Det hävdas atl vad beredningen förordar beträffande avskjutningen
inte,kan förenas med det såväl nationella som internationella ansvar samhällel
har för bevarandet av de arter som hör lill vår fauna. För egen del anserjag
alt del finns fog för en försiktigare bedömning än den beredningen gör. För det
första bör det, som naturvårdsverket och Stockholms universitet påpekar i sina
remissyttranden, inle komma i fråga alt i slörre ulslräckning än hitfills ge
avskjulningslillstånd inom renskölsdområdena förrän del visat sig att det finns
en forlplanlningsduglig stam utanför dessa områden. En fortsatt restriktiv
inställning till avskjutning av varg säväl inom som utom renskötselområdena
kan emellertid vara befogad även på längre sikt och oavsett hur det går med den
nybildade vargstammen i Värmland.

Etl nytl ersättningssystem för dem som drabbas av
rovdjursskador inom renskötselområdel övervägs. Samtidigt bör betonas att del
inle är möjligt all med ersäitning lösa alla de problem som förekomslen av
rovdjur orsakar för renskölseln och annan lamdjursskölsd. Det är nödvändigl
alt rovdjurslammarnas storlek kontrolleras genom viss jakt och att också
enstaka skadevållande djur skjuts borl. Beträffande kontrollen av stammarnas
slorlek kan jag hänvisa till vad jag nyss har anfört om åtgärder mot
viliskador. Det kan alltså finnas anledning atl låta nalurvårdsverkel besluta
i frågan och då bestämma om vem som skall genomföra jakten. Det är rimligt all
samhällel i slörre utsträckning än hittills lar ansvarei för genomförandet av
den decimering av rovdjurstammarna som kan vara nödvändig. Med den ordning jag
föreslår kan antingen jakträttshavaren åta sig jakten eller naturvårdsverket
förordna någon annan att genomföra den. Inom renskötselområdel kan det, som del
påpekas i remissyttrandet från länsstyrelsen i Norrbottens län, exempelvis vara
lämpligl att i vissa fall låta berörda myndigheters fällpersonal genomföra en
beslutad avskjutning eller annan decimering.

Det andra viktiga medlet alt skapa förutsättningar för
fasta stammar av rovdjur i landel är, somjag nämnl, att i skälig omfattning
ersätta de skador djuren orsakar. Inom naturvårdsverket pågår f. n. etl
forskningsprojekt för att närmare undersöka möjligheterna atl tilldela
renägarna ell riskbidrag vars storlek blir beroende av rovdjursförekomsten. Ett
sådant system har förutsatts kunna leda lill en ökad rovdjurslolerans hos
rennäringen och ökade insatser för atl förebygga skador. Del beräknas all
forskningsprojektet kan vara slutfört i sådan tid att naturvårdsverkets
förslag på grundval av forskningsresultatet kan läggas fram under år 1987.

Rennäringskommittén har i en skrivelse år 1981, som av
regeringen

överiämnats tili beredningen, och i silt betänkande (SOU 1983:67) Rennä

ringens ekonomi föreslagit en kraftig uppräkning av de nuvarande ersätt

ningsbeloppen i avvaktan på elt underlag för etl nytt ersättningssystem.

Det är den del av ersättningen som går lill samebyn för merarbete och

övriga olägenheter som enligt kommittén bör räknas upp. Naturvårdsver

ket, som är ansvarig cenlral myndighel för frågor om ersällning för rov

djursskador, anser däremot atl del inte för närvarande finns lillräckligt 35

faktaunderlag för den
föreslagna uppräkningen. Vid sådant förhållande Prop. 1986/87:58 anserjag
atl frågan om en översyn av bestämmelserna om ersättning för skador av rovdjur
bör anslå till dess naturvårdsverkets förslag föreligger.

För
flera av de hotade eller sårbara arterna gäller all deras redan utsatta
siluaiion förvärtas genom illegal jakt i olika former. För alt ge viltet ett
bättre skydd i del hänseendel föreslår beredningen flera olika åtgärder.

För
atl göra det möjligt atl närmare reglera handeln med vill föreslås dels etl
bemyndigande i förslagel till ny jaktlag om handeln inom landet, dels elt
vidgal tiUämpningsområde för den särskilda lagen (1975:85) med bemyndigande
att meddela föreskrifter om in- och utförsel av varor.

Vidare
föreslås en slraffskärpning när del gäller allvarligare broll mol jaktlagen.
Slraffmaximum för brott som innebär grov olovlig eller olaga jakt föreslås höjl
från nuvarande etl års fängelse tiU två års fängelse. Därigenom förlängs också
preskriptionstiden till fem år.

Det
föreslås också en beslämmelse som gör det möjligt att dels kräva särskilt
lillslånd för den som viU bedriva verksamhel som konservator, dels fordra att
konservatorerna liksom hitlills för en förteckning över mottagna djur av
särskilt skyddsvärda arter. Det föreslås också en beslämmelse som syftar tiU
alt ge polisen möjlighet alt få tilllräde tiU arbelslokaler och lagerutrymmen
för alt konlrollera förteckningarna och vilka djur som finns hos
konservatorerna.

Del
är i huvudsak endast förslagen som rör konservatorernas verksamhet som har
föranlett invändningar från remissinstansernas sida.

Jag
delar den uppfattning som har förts fram av två konservalorer vid
naturhistoriska riksmuseet att del finns anledning att göra åtskillnad mellan
en auktorisation av verksamhelen och elt krav på lillslånd för densamma.
Auktorisationen bör utformas och administreras av branschen och vila på
frivillig grund. Tillstånd bör däremot meddelas av myndighet efter en prövning
som lämpligen inskränks fill atl gälla att vederbörande inle ort sig skyldig
till allvarligare brott mot jaktlagstiftningen eller annan lagsttftning av
betydelse för verksamheten. Jag föreslår att ett bemyndigande i den nya
jaktlagen atl meddela föreskrifter för konservatorsverksamheten ulformas så all
det rymmer möjlighelen att föreskriva ett tillslåndskrav. Skulle branschen
genomföra en auktorisation får det övervägas om denna bör komplelleras med ett
krav på lillstånd av myndighet. Under alla förhållanden förefaller del rimligl
all begränsa ell tillslåndskrav lill alt gälla yrkesmässig verksamhet.

Förslaget
att en kontroUerande myndighet, polisen, utan vidare skall få

tillträde lill konservatorernas lokaler och lagerutrymmen har av flera re

missinstanser anseits vara alltför långtgående. Jag vill i anledning av den

kritiken erinra om all det i jaktstadgan tidigare fanns en regel om skyldig

hel för bl.a. konservatorer att hålla varulager tillgängliga för polisens

kontroll. Regeln togs borl uteslutande av formeUa skäl - bestämmelser av

den karaktären skall numera meddelas i lag. Beslämmelser som ger möjlig

het till liknande kontroll utan att misstanke om brott föreligger finns också

i annan lagsliflning. Konlrollbestämmelsen skall självfallet inle uppfattas

som elt ulslag av misstro mot företrädarna för en viss yrkeskår. Jag finner

del angelägel atl understryka alt en beslämmelse av det här slagel främst 36

tjänar
syftet att avhålla mindre nogräknade personer från att starta verksamhet här i
landet för preparering av djur som åtkommits illegalt. Med hänsyn lill all
särskild sakkunskap för kontrollen finns inom länsslyrelsernas
naturvårdsenheter kan det vara lämpligl att i fortsättningen utse länsstyrelsen
tili kontrollerande myndighet. Jag förordar en bestämmelse utformad i enlighel
med beredningens förslag.

1 det här
sammanhanget viU jag erinra om alt det vid flera tillfällen under senare år har
inträffat uppmärksammade fall av boplundring. Det har varit fråga om brott med
internationell anknytning som har sin gmnd i vissa samlares stora intresse för
djur och ägg av sällsynta arter. Denna illegala hantering måste bekämpas med
all krafl.

Jag
bilräder mot bl.a. nu angiven bakgrund beredningens förslag atl straffmaximum för
grova brott mot jaktlagstiftningen höjs tiU två års fängelse.

Jag vill
dessulom förorda en utvidgning av lagen (1975:85) med bemyndigande för
regeringen alt meddela föreskrifier om in- eller ulförsel av varor. Förslagel
avser atl skapa en handlingsberedskap fill skydd för utrotningshotade eller
sällsynta arter av djur och växter. Förslagel sammanhänger bl.a. med de
problem som förorsakas av illegal jakl och försäljning lill ullandel av
sällsynta djurarter. Regeringen bör i della hänseende enligl min mening ges
fullmakt att föreskriva förbud mol alt föra ut djur av utrotningshotade eller
sällsynta arter ur landel. I den nya jaktlagen bör det dessutom finnas ett
bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter för handeln med vilt.

Prop. 1986/87:58

2.2.4
Vården av äigstammen

Inriktningen av älgvården

Mitt förslag: Älgvården bör inriktas mol all bevara en
livskraftig älgstam av hög kvalilet. Älgstammens storiek bör genom en lämplig
avskjutning anpassas till beleslillgången, de areella näringarna och
trafiksäkerheten.

Beredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt
förslag.

Remissinstanserna:
Beredningens förslag har inle föranlett några invändningar.

Skälen för
mitt förslag: Den inriktning som jag anser att älgvården skall ha skiljer sig
inte ifrän vad jag anser bör gälla för vården av annat vilt. Det innebär också
att jag inle har funnit anledning alt gå ifrån det mål som jag angav när
riksdagen senasl behandlade älgjaktsfrågan (prop. 1975:25, JoU 13, rskr. 211).

Älgstammen
represenlerar allmänt sett ett stort naturvärde. Det finns också anledning att
erinra om stammens utomordentligt slora jaktliga belydelse. Älgstammen ger
underlag för en årlig jakt som omfattar upp-

37

skallningsvis
två milj. jaktdagar för mellan 250000 och 300000 jägare. Prop. 1986/87:58
Köttfångsten från älgjakten uppgår för närvarande lill över 15 milj. kg.

Även om del finns all anledning alt betrakta landets
älgstam som en värdefull lillgång måsle del samiidigi konstateras alt den också
orsakar allvariiga problem. Jag hade redan i 1975 års proposition anledning att
framhålla betydelsen av ett jaktsyslem som gör det möjligt att reglera
avskjutningen så att älgstammen anpassas fill en lämplig nivå. Områdesvis har
också en ökad avskjutning lett fram till en älgslam som kan sägas befinna sig i
balans med andra iniressen. Den i bönan av 1980-talet myckel slora älgslammen -
den årliga avskjutningen översteg 170000 djur — gav upphov fill betydande
skadeverkningar. På många håll har det under vissa perioder uppstått allvarliga
skogsskador på grund av en alltför riklig älgförekomst. Betesbrisl har
uppståu. Delta problem har varit särskilt markant inom vinlerbelesområdena för
vandringsälgar i Norrland. Även på gröda har områdesvis betydande skadegörelse
skett, speciellt under år med sen skörd. Problemen med älgolyckor i trafiken
har också varil omfattande. Som helhel gäller emeUerfid att de ålgärder som
vidtagits för att minska älgstammen har lett lill att olägenheterna i hög grad
har begränsats jämfört med förhållandena för några år sedan. Elt mått pä
älgstammens minskning är att avskjutningen under jaklåret 1985/86 var omkring
130000 djur.

Det är självfallet av slörsta vikt alt anslrängningarna
fortsätter att genom en tillräckligt stor avskjutning anpassa älgslammen fill
födotillgången och nedbringa skadorna i trafiken och i jordbruket och
skogsbrukel. Ett av skälen till att anpassningen i vissa fall inte har lyckats
är alt kunskapen om älgbeståndens storlek och sammansättning ännu är
otillräcklig. Genomförda flyginventeringar av älgbeståndet har visat sig ge
elt belydligl mera osäkert resultat än vad man tidigare haft anledning att
förmoda. I naturvårdsverkets riktlinjer för länsstyrelsernas handläggning av
älgjakten behandlas även de särskilda problem som de stora lokala
variationerna i älgtillgången innebär. Ett särskilt problem är också de
nyssnämnda vandringsälgarna som kan innebära all älgar från ett mycket stort
sommarbetesområde samlas på en betydligt mindre vinterbetesareal och där
åstadkommer svåra skogsskador.

För att nå den avsedda storleken och sammansättningen av
älgstammen behövs ett bättre fakiaunderlag lör lillddningsbesluten. Arbetet med
detla pågår. Jag vill också understryka betydelsen av atl de erfarenheter som
företrädare för trafiksäkerhetsintresset och skogsbruket har utnyttjas i
informationen till jägare och i samband med att älgtilldelning sker.

38

Älgjakten

Prop.
1986/87:58

Mitt
förslag: För älgjakt skall krävas särskilt tillstånd (licens) och jakten skaU
bedrivas inom elt registrerat område (licensområde).

Ett
licensområde skall vara äv sådan storlek och beskaffenhel atl det är lämpat för
älgjakt. Regisirering får vägras om området inle medger en årlig avskjutning av
minst ett vuxet djur.

Kravet
på licens och licensområde gäller inte jakt efter enbart älgkalv under en kort
jakttid.

Redan registrerade
älgjaklsområden med generell tilldelning får behållas under en fyraårig
övergångstid och skall dessutom under vissa fömtsättningar kunna registreras
som särskilda licensområden för yllerligare en tid.

Beredningens förslag:
Förslagel överensstämmer med mitl utom beträffande övergångsregleringen för
regisirerade älgjaklsområden med generell tilldelning. I stället för särskilda
övergångsbestämmelser föreslår beredningen all även mark som inle uppfyller
kraven för licensområde undantagsvis skall kunna regislreras för tilldelning
av vuxet djur.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna delar beredningens uppfallning alt älgjakten i huvudsak bör
bedrivas som licensjakl inom områden som är tillräckligt stora för att medge en
produktionsanpassad avskjutning. Nästan alla remissinstanser godlar också
förslagel att kalvjakl, utan någon begränsning till ett visst anlal djur, skall
få bedrivas under en kort jaktlid på marker som inle uppfyller kraven för licensområde.
Remisskritiken, bl.a. från flera länsslyrelser, gäller främst den föreslagna
undantagsregeln om rätl i vissa fall att få sådan mark registrerad för jakt
efter vuxet djur.

Den särskilde utredarens
förslag: I beiänkandei (Ds Jo 1986:1) Tillgång lill älgjakt förordas en
övergångstid om beredningens förslag genomförs. Det föreslås att redan
regisirerade älgjaktsområden med generell tilldelning skall få behållas under
en övergångsfid på tre år.

Remissinstanserna:
Förslaget om en treårig övergångstid har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran
av flertalel av remissinstanserna. Lunds stifts-nämnd anser dock atl
övergångstiden bör begränsas till etl år och Lantbmkamas riksförbund (LRF)
anser all särskilda övergångsbeslämmelser bör gälla. LRF hänvisar beiräffande
dessa beslämmelser lill vad förbundel anfört i sitt tidigare yttrande över
jakt- och viltvårdsberedningens förslag. Enligt LRF behövs det särskilda
övergångsregler för äldre markägare med små markinnehav som inle lidigare har
deltagit i någon jaktlig samverkan. Dessa markägare bör få sina jaktområden
regisirerade som licensområden för den återstående innehavstiden.
ÄlgliUddningen för dessa särskUda licensområden bör ske i form av en
långtidslicens och, beroende på områdets storlek, kunna avse exempelvis elt
vuxet djur för avskjutning under en femårsperiod. Till den del vuxet djur inte
får skjutas bör gälla atl fri kalvjakt får bedrivas. När man genomför ell nylt
älgjaklssystem bör man enligl förbundel försöka tillgodose de personliga
önskemål om jaktutövningen som kan finnas och därigenom undvika att systemet
uppfattas som en förlust av en rättighet all på den egna marken fälla vuxet
djur.

39

Skälen
för mitt förslag: Som bakgrund till mitt förslag vill jag erinra om Prop.
1986/87:58 vilka regler som f n. gäller för älgjakten. År 1967 påbörjades
försöksverksamhel med reglerad älgjakt i Kronobergs och Västmanlands län. Försöksverksamheten
utökades år 1971 till atl omfalta delar av Nortbottens län. Huvudprincipen för
den reglerade jakten är atl länsstyrelsen efler ansökan av jaktmarksinnehavaren
beslutar om en älglilldelning för markområdet i fråga. Tilldelningen kan avse
vuxna djur och kalv, enbart vuxet djur eller enbart kalv. För mindre
jaktområden kan tilldelningen avse en avskjutning av en älg under en
treårsperiod och för sådana områden kan också en förkortad jakttid bestämmas.

I
landel i övrigt - med undantag för renskötselområdena - tillämpas sedan år 1976
en annan försöksform för licensierad jakl, samordnad älg-Jakt. Den samordnade
älgjakten innebär alt alla jaktområden där älgjakt skall bedrivas registreras
av länsstyrelsen. Jaktområden som är tillräckligt stora för all tillåta en
årlig avskjutning av minst elt vuxet djur registeras som licensområden. För
sådana områden beslular länsstyrelsen om älgtilldelning på samma sätt som inom
sysiemel för reglerad jakl. Alla övriga registrerade älgjaklsområden ges
däremot en genereU årlig tUldelning omfallande ell vuxet djur och årskalv. För
områdena med generell tilldelning är jakttiden endast elt fåtal dagar. Inom
länen med samordnad älgjakt omfattar de regisirerade licensområdena drygl 95
procent av älgmarks-arealen. Områdena registerade för generell tilldelning
upptar följaktligen en myckel liten del av den mark som utnylljas för älgjakt
inom samordningslänen. Antalet sådana områden är emellertid mycket slort, ca
20000.

På
renbelesQällen i Jämflands län, ovanför odfingsgränsen och i Mala sameby i
Västerbottens län saml ovanför lappmarksgränsen i Norrbottens län får älgjakten
bedrivas som allmän Jakt, dvs. en vad beträffar antalet djur obegränsad
avskjutning får ske under några få dagar. Även inom dessa områden bedrivs
emellertid huvudparten av älgjakten som licensjakt.

Genom
de olika försöksformerna för älgjakt har det sketl en stegvis övergång i
landets olika delar från en allmän jakt liU licensjakl. Den ulvecklingen har
inneburil all samhällel numera genom föreskrifier och beslut reglerar älgjakten
på ett långl mera ingående sätt än vad som var fallel när jakten bedrevs under
allmän jakttid. Som påpekas i betänkandet om tillgång lill älgjakt har
övergängen fill licensjakt självfallet i olika hänseenden inverkat på
jaktmöjligheterna för ett myckel slort antal jägare. Jag vill emellerlid erinra
om - vUket också för övrigt anförs i betänkandet - atl den nuvarande
jaktlagstiftningen bygger på atl den jakträtt som jordägaren har bara får
utövas i den ulslräckning det är försvarligt från viltvårdssynpunkt. Detla
kommer till ultryck bl.a. genom principen alt alla vilda djur är fridlysta om
inle fridlysningen har upphävts genom bestämmelser om att jakl får ske.
Jordägarens befogenhel alt jaga kan således genom offenfligrättsliga regler
begränsas med hänsyn lill bl.a. viltlillgången eller jaktmarkens storlek och
arrondering. Sådana regler innebär inte att man lar ifrån jordägaren hans
jakträtt.

En
förutsätlning för atl nå de mål jag har angivit för vården av landets

älgslam är atl jakten anpassas lill älgproduktionen på den mark som står till

förfogande för jakl. Om detla råder enighel. En sådan produklionsanpas- 40

sad avskjutning
förutsätter i sin tur all älgjakten huvudsakligen bedrivs Prop. 1986/87:58
som licensjakt inom för sådan jakl lämpliga områden. För all bilda dessa
områden krävs vanligen en samverkan över ägogränserna. Del är vidare angeläget,
inle minsl från administrativ synpunkt, att områdesbildningen är stabil.

Enligl
min mening fyller den år 1975 beslutade försöksformen samordnad älgjakt i stor
utsträckning de krav jag nyss har nämnl. Genom alt licensomrädena omfattar
näslan all älgmark - ca 95% - kan jakten i alll väsentligl genomföras som en
produktionsanpassad avskjutning. Licensområdena har i myckel stor utsträckning
bildats av innehavare av små marker i samverkan. 1 etl hänseende har emellerlid
de förväntningar jag hade på systemet inte uppfyllts. Del har visat sig att
systemets uppbyggnad trots allt inte i tiUräcklig grad främjar en samverkan.
Det är fortfarande alltför många älgjaktsområden som inle omfallas av
samordningen. Ännu allvariigare är att en uppsplittring av lidigare etablerad
jaktlig samverkan kan konstateras. Förulom andra olägenheler har dessa brister
i systemet letl till höga kosinader för administrationen. Jag anser mot
bakgrund härav atl del är nödvändigl atl ändra de nuvarande bestämmelserna som
medger regisirering av älgjaktsområden för generell tilldelning. Görs inte en
sådan ändring nu riskeras en ytterligare uppsplittring av licensområden.

En
möjlighet är att ersälla den samordnade älgjakten med reglerad älgjakt, någol
som förordas av flera remissinstanser. Systemet med reglerad älgjakt
förutsätier emellerlid administrativa insatser i en omfattning som inle kan
anses nödvändig från älgvårdssynpunkt. Sirävan måste vara atl finna elt system
som är enkelt alt adminislrera. För detla talar inte minsl kostnadsskäl. Enligl
min mening bör man i stället ta fasta på förslaget atl ersälta den generella
tilldelningen av vuxet djur och kalv på registrerade älgjaktsområden med
allmän kalvjakt på oregislrerad älgmark.

Jag finner det angeläget
att understryka att det föreslagna sysiemel som

sådanl inte innebär att någon utestängs från fortsalt älgjakt. Det är emeller

fid uppenbarligen så att en fri kalvjakt inte av alla tillmäts samma värde

som jakten efter etl vuxet djur. Del kan därför förutsättas alt många

innehavare av mindre marker finner det angeläget alt i fortsättningen söka

samverkan med andra jakträitshavare. Del bör påpekas atl den samverkan

del är fråga om är etl samgående med andra markinnehavare för en

gemensam licenslillddning. En sådan samverkan behöver inte med nöd

vändighet innebära all alla jakträitshavare inom licensområdet bedriver en

gemensam jakt. De som så önskar kan exempelvis i släUel välja att organi

sera jakten så alt den delas upp mellan flera jaktlag. I allmänhet bör det

inle möta några problem för en jakträitshavare atl få sin mark ansluten tiU

elt angränsande licensområde eller all tillsammans med andra innehavare

av "generella marker" bilda etl nylt sådanl område. I vissa fall
kommer

emellertid en samverkan atl stöta på hinder som inle omedelbart kan

undanröjas. Ett exempel på della är när del finns flera jägare inom elt

område med generell tilldelning vilka inte alla utan vidare kan beredas

plats i en ny jaklgemenskap. Etl annat exempel är den grupp jägare som

Lantbrukarnas riksförbund syftar på i silt remissvar, nämligen äldre jakt

räitshavare som inle lidigare deltagit i någon jaktsamverkan. 41

Den
särskilde utredaren har i sitl betänkande om lillgång till älgjakt gjort Prop.
1986/87:58 en uppskattning av hur många jägare som har anledning att söka sig
nya jaktmöjligheter lill följd av en ytterligare samordning av älgjakten. På
grundval av bl.a. en sfickprovsundersökning har utredaren kommii lill följande
resultat. Av landels 250000 älgjägare är del något över 17000 som jagar enbari inom
älgjaklsområden med generell filldelning. Av dessa antas 5300 jägare kunna
beredas möjlighet till licensjakl i samma trakt. Den återstående gruppen, ca
11700 personer, ulgörs lill övervägande del av jägare som ställs inför valet
all i fortsättningen jaga enbart älgkalv eller söka sig en ny jaktmöjlighel.
Enligt utredaren skulle risk kunna föreligga att ca 3500 marklösa jägare får
svårigheler atl behålla sin nuvarande jaktmöjUghet. Del gäller jägare som
tillhör jakfiag där inle alla i laget kan beredas möjlighel lill licensjakl då
deras område med generell tilldelning sammanförs med ell licensområde.

Utredarens
undersökning och den uppskattning som gjorts på grundval av undersökningen har
vid remissbehandlingen kommenterats av naturvårdsverket och Jägarnas
riksförbund. Enligt naturvårdsverket kan det lämnas därhän om del angivna
antalet jägare som kan mista sin jaktmöjlighel är någol för lågl eUer någol
för högl. Storleksordningen torde ändå vara riktig. Jägarnas riksförbund
däremoi redovisar resultat av en egen undersökning som på elt anmärkningsvärt
sätt skiljer sig från utredarens resullal. Enligl förbundets undersökning kan
etl tiofall störte antal jägare beräknas förlora sin nuvarande jaktmöjlighel om
det föreslagna älgjaktssystemet införs. Naturvårdsverket har i sitt
remissyttrande påpekat att den undersökningsmetod som Jägarnas riksförbund
använl sig av leder lill att det i svarsmaterialet finns en överrepresentation
av stora "generellområden" med många jägare. Med beaklande
framförallt av den höga svarsprocenten i uiredarens undersökning vUl verket
hålla för troligt all den undersökningen har kommit sanningen närmasl.

En
undersökning av vilkel antal jägare som kan beröras av en ny ordning för
älgjakten måsle delvis byggas på bedömningar och antaganden. En sådan
undersökning kommer därför oavsett undersökningsmetod att präglas av stor
osäkerhel. Utredarens undersökningsresultat gör ju inte heller anspråk på att
vara någon exakt beskrivning av förhållandena och antalet berörda jägare. Vad
som framkommil ger emellertid enligt min mening ett fillräckligt underiag för
bedömningen atl en yllerligare samordning av älgjakten kan genomföras.

Med
hänsyn lill della och lill de skäl jag har anfört för ändrade regler för
älgjakten bör denna jakl i forlsätiningen bedrivas i huvudsak som licensjakt
inom regisirerade licensområden och i övrigt som fri kalvjakl under en kort
jakttid. För övergången till etl sådanl syslem bör emellertid särskilda
bestämmelser gälla. Vissa andra ålgärder bör också vidtas för att underlätta
en omställning som i mesta möjliga mån tillgodoser önskvärdheten av att ingen
som nu utövar älgjakt skall behöva ställas utanför.

För
all ge fillräcklig fid för samverkansbildning och den anpassning i

övrigl som kan krävas, föreslår jag att de älgjaktsområden med generell

tilldelning som fanns regisirerade för 1986 års jakt får finnas kvar tills

vidare, dock längst l.o.m. 1990 års jakt. De nuvarande tilldelningsreglerna 42

bör
gälla så länge områdena finns kvar.

A
v den särskilde utredarens undersökning och av vad jag har anfört i det Prop.
1986/87:58 föregående framgår att det kan komma alt efterfrågas nya
jaklmöjligheter lill följd av en ytterligare samordning. Med den positiva
inslällning som finns till licensjakten hyser jag en god förhoppning om all
samordningsfrågorna skall lösas på elt tillfredsställande säll. Den föreslagna
övergångstiden bör likaså öka möjlighelema att bemästra eventueUa olägenheler
för berörda jägare. Som jag nyss har nämnl bör vissa särskilda åtgärder
dessulom vidtas för att underlätta en omställning. Jag ålerkommer därför i det
följande med vissa förslag som syftar till alt öka utbudet av jaklfillfäl-len.
Dessa frågor behandlar jag i avsnill 2.3.2.

Del
kan hävdas alt det väsentliga är att det inte tillkommer några ytteriigare
älgjaklsområden för genereU liUdelning. Som framgår av min redovisning
moisvarar de nuvarande områdena sammanlagi bara omkring fem procenl av
älgmarken inom de län där del bedrivs samordnad älgjakt. Dessulom har
avskjutningen inom de generella områdena regionvis genomsnittligt räknat
ganska väl kommit att överensstämma med avskjutningen inom regioner med
licensområden. Ser man emellertid lill ulfaUet för de enskilda älgjaklsområdena
är del tydligt atl utdelningen i anmärkningsvärd grad skiljer sig
jaklrättshavarna emellan. På uppskattningsvis en iredjedel av alla
"genereUa områden" har det inte skjutits någon älg under
försöksperioden medan avskjutningen inom vissa sådana områden mång-falt
överstigit den som skulle ha tillåfis vid en produkfionsanpassad avskjutning.
Att för framtiden behålla den nuvarande tilldelningen till de "generella
områdena" skulle innebära etl avsleg från älgjaklssystemel i övrigl som
inle kan anses godtagbart från förddningssynpunkt. Fören viss grupp jägare bör
det dock trots aUt, genom en särskild övergångsbestämmelse, öppnas en
möjlighel all också i fortsättningen jaga vuxet djur inom etl område som nu är
registrerat för generell tilldelning. Den grupp jag avser är äldre jägare som
inte lidigare har deltagit i någon samverkan med andra jägare.

Jag
delar alltså uppfattningen hos Lantbmkamas riksförbund atl vissa äldre jägare
med små markinnehav bör kunna ges en tilldelning som också omfattar rätl att
skjuta vuxet djur. Som jag berört i det föregående har beredningen föreslagit
en undantagsregel som under vissa förutsättningar skulle medge regisirering av
mark som inte uppfyller kraven för Ucensom-råde (se betänkandet s. 266-268).
Förslagel har utsatts för kriiik under remissbehandlingen. Remissinstanserna
har framför allt hänvisat fill tillämpningsproblem och den administrativa
belaslning som en sådan regel innebär. Enligl min uppfattning skulle den
föreslagna undanlagsregeln komma att försvåra administrationen av älgjakten i
en utsträckning som inte medför motsvarande fördelar från vare sig
älgvårdssynpunkt eller allmän rättvisesynpunkt. Som en övergångsbestämmelse
tillämplig endast på jägare inom en viss beslämd grupp bör den dock kunna
godtas.

Jag föreslår följaklligen,
som övergångsbestämmelser, dels alt redan

regisirerade "generellområden" skall få behållas under en
fyraårsperiod,

räknat från och med 1987 års jakt, dels alt äldre jakträitshavare för liden

efler denna övergångslid skall kunna få sitt "generellområde"
registrerat

som licensområde med tilldelning av ett vuxet djur för avskjutning under 43

en period av två eller
flera år.

Som
ytterligare villkor för den nämnda registreringen bör gälla att veder- Prop.
1986/87:58 börande har jagat på området under den lid som försöket med
samordnad älgjakt har pågåll och under den fiden inle har jagat älg på något
annat håU. Med äldre jakträitshavare avser jag i detta sammanhang personer som
i år är 55 år eller äldre. Vad beträffar tilldelningen för dessa särskilda
licensområden bör det överlåtas åt länsstyrelsen alt med hänsyn lill områdets
storlek och övriga omständigheter dels bestämma om elt vuxet djur skall få
skjulas under en tvåärstid eller en längre period, dels i vilken utsträckning
kalvar skall få skjutas. Jakttiden, som bör bestämmas av länsstyrelsen, bör i
regel kunna vara densamma som för övriga licensområden.

Jag
lämnar därmed övergångsregleringen för atl någol ytterligare behandla frågan
om vilka regler som bör gälla för älgjakten inom de egenlliga licensområdena.

Vad
beträffar kraven för registrering av elt område som licensområde och
tilldelningen av djur för de minsta licensområdena ärjag inle lill alla delar
ense med beredningen (jfr betänkandet s. 265).

Så
långt kan jag dela beredningens uppfattning alt etl eftersträvansvärt mål bör
vara att ett licensområde medger avskjutning av minst ett djur per år vid en
balanserad älglillgång. En eventuell skärpning av nuvarande krav för alt nå
delia mål bör emeUertid enligl min mening ske med myckel slor försiktighet.
Enligt min mening bör områden som inte helt fyller kravel på viss slorlek ändå
i allmänhel kunna regislreras som licensområde om innehavaren inte lyckas få
områdel anslutet till angränsande mark. Om en i det här hänseendet generös
lillämpning begränsas lill att gälla områden som är välarronderade och som storleksmässigt
ligger nära övriga licensområden bör den administrativa belaslningen på
systemet bli myckel måttlig. Det som bör eftersträvas är en fillämpning som
uppfattas som rimlig och rättvis inte minst med hänsyn till den områdes vis
slora älgstammen.

Vad
gäller tilldelningen av djur lill de minsta licensområdena anser jag all den
som fått sin mark registrerad skall kunna påräkna en årlig tilldelning av
minsl ett vuxet djur. Länsstyrelsen bör ha möjlighet att precisera
tilldelningen till atl avse en älgtjur eller en älgko. Skulle ändrade förhållanden,
som kan antas bli bestående för framtiden, leda till att en sådan tilldelning
inte är försvarlig, bör länsstyrelsen avregislrera området.

Jag
delar beredningens uppfallning att del är bra om del bildas stora och

stabila licensområden. Jag är också angelägen om jägarorganisationernas

medverkan i ett system som är dynamiskt i den meningen att en förbättrad

samordning hela tiden eftersträvas för bildande av licensområden som är

tillräckligt stora för en produktionsanpassad jakt. Som beredningen har

påpekat bör accepterandet av de minsta licensområdena närmasl beiraktas

som etl sleg på vägen mol den samordning som eflerslrävas. Jag anser

däremot inte att del finns någon anledning all när del gäUer jaktlider och

licenser för längre perioder än elt år göra någon åtskillnad mellan större

och mindre licensområden. Även licensområden av mera måttlig storlek

bör följaklligen kunna ges flerårslicens. Genom att områdel ges tillstånd alt

under ett visst antal år skjuta elt givet antal djur får jaklrättshavarna
själva

avgöra hur stor del av den totala tilldelningen de vill fälla under respektive

år. Avgörande för om flerårstillslånd skall ges bör vara om området kan 44

förutsättas
vara stabilt under lillddningsperioden.

Jakttiden
för älgjakten bör beslämmas av länsstyrelsen efter samråd med Prop.
1986/87:58 förelrädare för jägarna och andra berörda iniressen. Liksom hittills
bör regeringen eller naturvårdsverket bestämma tidpunkten för älgjaktens början
och ge allmänna råd för länsstyrelsernas beslut i fråga om jakttidens längd och
dess föriäggning.

Jag anser i likhet med beredningen alt det föreslagna
älgjaktssystemet bör gälla också för jakten inom renskötselområdena. Det är
självfallet angeläget från älgvårdssynpunkt att älgjakten också inom dessa
områden bedrivs som en produktionsanpassad jakt. Det ligger också elt stort
värde i att få en för hela landet enhetlig ordning för älgjakten. Av myckel
stor betydelse är också att det för älgjakten kommer att gälla sådana regler
all den kan genomföras på elt från säkerhetssynpunkt fullgott sätt.

Naturvårdsverket har utarbetat ett förslag till ålgärder
för att göra del möjligt all tillämpa den föreslagna nyordningen för älgjakten
även inom områdena där del bedrivs renskölsei. Även rennäringskommitlén har i
sitt belänkande (SOU 1983:67) Rennäringens ekonomi tagit upp vissa frågor om
samernas älgjakt. Förslagen har remissbehandlats.

De nuvarande jaktliga förhållandena inom
renskölselområdena kan kortfattat beskrivas på följande sätl. Medlem i sameby
fär jaga på ulmark inom de delar av byns betesområde som hör lill
renbetesfjällen eller lappmarkerna, när renskötsel är tillåten där. Denna
jakträtt, som givetvis är underkastad de begränsningar som följer av
jaktlagstiftningen, gäller på både statlig och privat mark. Av intresse för
älgjakten är i försia hand dels markerna på renbetesQällen i Jämtlands län och
ovanför odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbotiens län, dels de marker
nedanför odlingsgränsen i de båda sistnämnda länen där rensköisel får bedrivas
året runt. Den jakträtt som lillkommer medlemmarna i en sameby ingår i den
bruksrätt som renskötsdrällen utgör. Emellertid har samerna inte ensamrätt till
jakten. Markägaren har den jakträtt som följer med äganderätten till marken
och samerna kan till stöd för sin jakträtt hänvisa till alt den ingår i
renskötselrätten.

Såvitt gäller markerna på renbetesfjällen och markerna
ovanför odlingsgränsen kan enligl rennäringslagen lantbruksnämnden besluta om
upplåtelse av markägarens jakträtt på kronomarken. En förutsättning för en
sådan upplåtelse är att den kan ske utan avsevärd olägenhet för renskölseln.
Vidare krävs att upplåtelsen är förenlig med god jaktvård och kan ske ulan
besvärande intrång i samernas rätt till jakt. Del sistnämnda innebär bl.a. atl
upplåtelsen inte får avse en ensamrätt till jakt inom elt visst område som
utesluter samernas rätt alt jaga inom samma område. Den avgifi som bestäms vid
upplåtelsen tillfaller till hälften samefonden och till hälflen samebyn.
Nedanför odlingsgränsen förvallas kronomarken av domänverket. För domänverkets
upplåtelser gäller inle de nyssnämnda restriktionerna av hänsyn lill
rennäringen.

Inom betesområdena ovanför odlingsgränsen finns också
privatägd

mark. I Västerbottens län är ungefär en tredjedel av marken ovanför

odlingsgränsen i enskild ägo. Molsvarande andel i Norrbotiens län är

ungefär en tiondel. Också inom de enskilt ägda markerna på ömse sidor om

odlingsgränsen finns en "dubbel jakträtt". 45

Del
förhållandet atl varken samerna, de nyttjanderättshavare tiU vilka Prop.
1986/87:58 lantbmksnämnden resp. domänverket har upplåfit jakl eller de privata
markägarna har en oinskränkt jakträtt inom sina respeklive jaktområden innebär
särskilda problem vid en övergång till enbart licensjakt. Naturvårdsverkets
förslag bygger i huvudsak på alt del görs en geografisk uppdelning så att de
skilda kategorierna jägare tilldelas egna licensområden med en för varje
område bestämd tilldelning. I stället för en sådan geografisk uppdelning skall
det kunna tillämpas skUda jakttider för de olika jägarkategorierna, om en sådan
fördelning visar sig lämpligare. I förslagel ingår alt siaten skulle lösa in
samernas rätt all jaga på privat mark. Den delen av förslaget har mötts av
kritik.

Rennäringskommitlén
har i sitl betänkande anfört all de beslul som kan krävas lill följd av en ny
ordning för älgjakten inom renskölselområdena bör fattas på central nivå i de
fall besluten inbegriper en tolkning av innebörden i samernas jakträtt.

Jag
kan i huvudsak anslula mig fill naturvårdsverkets förslag i fråga om den
fördelning av jakten som bör ske mellan samer och övriga jakträitshavare.
Förslagel atl lösa in samernas rätl att jaga på privat mark kan jag dock inte
bilräda. Enligt min mening bör licensjakten efler älg inom renskölselområdena
anpassas lill de rättigheter som lillkommer samerna enligt rennäringslagen.
Jag vill erinra om att för den som, enligt huvudregeln om jordägarens jakträtt
eller på grund av en upplåtelse, harjakträtt inom renskötselområdel är den
rätlen mera begränsad än den jakträtt som tillkommerjordägare och
nyttjanderättshavare i allmänhel.

Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag etl syslem som innebär att
licensområdena får överlappa varandra på samma sätt som jakträtten gör.

För
de samebyar som har betesrätt ovanför odlingsgränsen, ö/Ziawé'-byarna, innebär
detla all som licensområde för varje sameby inregistreras byns hela betesområde
ovanför odlingsgränsen. Inom delta störte licensområde regislreras särskilda
licensområden omfattande den privalägda marken. För regisirering av
betesområdet bör samebyn slå som sökande. Registreringen av privatmarken som
licensområden sker på ansökan av markägarna.

Del
ankommer på länsstyrelsen att besluta om regisirering av licensområdena och om
tilldelning av älg lill respektive område. Det kan inte undvikas att
dubbelregistreringen gör det svårare att bestämma tilldelningen. Länsstyrelsen
är hänvisad lill en skälighetsbedömning. Del som måste ske är en fördelning av
den lolala älgtilldelningen för hela betesområdet ovanför odlingsgränsen mellan
ä ena sidan samebyn inklusive de nyttjanderättshavare som får tillstånd alt
jaga på kronomarken och å andra sidan jaklrättshavarna på de privata markerna.
Denna fördelning leder lill alt jaklrättshavarna på de enskilda markerna inle
kan göra anspråk på alt själva få hela den tilldelning som annars skulle svara
mot deras markinnehav. Med andra ord skall samebyns tilldelning bestämmas dels
med hänsyn lil! älgproduklionen på kronomarken, dels med hänsyn fill atl
samerna också har rält atl jaga på den privalägda marken.

När
länsstyrelsen har meddelat sill lilldelningsbeslul får lantbruksnämn- 46

den
besluta om upplåtelse av älgjakt på kronomarken. Nämnden får då Prop.
1986/87:58 bestämma dels vilka områden som skall upplålas, dels hur slort anlal
och vilka slags djur som skall få skjutas inom dessa områden. Lantbruksnämnden
måsle på samma säll som länsstyrelsen ta hänsyn till samernas jakträtt på de
upplåtna områdena. Nyttjanderättshavarna får alltså skjuta ett mindre antal
djur än vad som svarar mol de upplåtna områdenas storlek och kvalitet.

För
att få en från säkerhetssynpunkt godtagbar jakt bör det undvikas atl samerna
jagar över hela sitt licensomräde samtidigt med jaktlagen på upplåten kronomark
och på privaimark. En lösning på problemet är atl i samförslånd med samer och
andra jakträitshavare göra en geografisk uppdelning. Det naturliga är i sådanl
fall att samerna jagar på den del av kronomarken som inte har upplåtits till
andra jägare. Den andra möjlighelen är att beslämma skilda jakttider för de
olika jaktlagen. Del kan förutsättas atl del i försia hand blir fråga om atl
bestämma skilda jakttider för samerna och för nyttjanderäitshavama på
kronomarken. Om samerna inle räknar med att kunna fälla hela sin tilldelning på
kronomarken utanför de upplåtna områdena bör antingen samebyn eller
lantbruksnämnden begära att länsstyrelsen beslular om en uppdelning av
jakttiderna. Det kan nalurliglvis också bli nödvändigt att bestämma en
jakltidsfördelning som omfattar även jaktlagen på den privata marken.

För
de samebyar som får bedriva renskötsel hela året nedanför odlingsgränsen,
skogssamebyarna, innebär den föreslagna principiella lösningen att
länsstyrelsen registrerar hela betesområdet som samebyns licensområde. Inom
detla registreras dessutom licensområden för domänverket och för de privata
markägarna.

Inte
heller för skogssamebyarnas del finns det någon beräkningsgrund som kan
tillämpas vid besiämmande av samebyns älgtilldelning. Del måste bli fråga om
atl ge byn en skälig tilldelning. De faktorer som bör vägas in vid denna
skälighetsbedömning är bl.a. jaktens lotala omfattning inom betesområdet och
antalet medlemmar i samebyn. Skogssamebyns tilldelning får därefter räknas av
vid bestämmande av tilldelningen lill domänverket och de privala markägarna.

Även inom skogssamebyarna
blir det nödvändigt atl dela upp jakten

mellan de olika jaktlagen. Del bör prövas om en överenskommelse mellan

parterna kan träffas som innebär alt ell visst jaktområde skall vara förbe

hållet samerna. En andra lösning är all tillämpa skilda jakttider. Exempel

vis kan samebyn tilldelas två jaktperioder som får utgöra avbrott i jaklar-

rendatorernas och de privata markägarnas jakt. Länsstyrelsens beslul i

jakttidsfrågan bör meddelas i samband med lillddningsbesluten. Givetvis

bör länsstyrelsen ta skälig hänsyn till samernas önskemål när jakttiderna

fördelas. Rennäringskommittén framhåller det angelägna i att liden för

samernas älgjakt föriäggs så att det blir möjligl att på ett lämpligl sätt

förena jakten med renskölseln. Del får förutsättas alt det dessulom bUr

nödvändigt atl i samråd med samerna bestämma all deras tilldelning skall

skjutas i:iOm ett visst eller vissa områden inom byn. Det är möjligt atl en

sådan överenskommelse kan grundas på att samernas jakt under ett antal

år bedrivs växelvis inom olika områden. 47

Inom ramen för den
principlösning jag föreslår bör del vara möjligl att förhandlingsvägen klara ul
olika prakliska problem. Jag vill undersiryka alt jag med mitt förslag inte
syftat längre än att lägga fast vissa principer som kan ligga lill grund för
överenskommelser meUan berörda parler. Del bör ankomma på länsstyrelsen alt
svara för atl nödvändiga överiäggningar kommer till slånd. Som jag nyss nämnl
utgör förslaget inle något hinder mol exempelvis en överenskommelse om atl
samerna skall ta ul sin älgtilldelning inom elt eller flera avg;ränsade
jaktområden inom samebyn. En sådan lösning kan kombineras med skilda jakttider
så alt också andra jaktlag kan jaga på området eller områdena. Sådana
överenskommelser bör underlättas av atl överläggningarna kan ske med
utgångspunki i elt system som förutsälter alt alla berörda parler lämnar silt
bidrag till atl jakten organiseras på elt lämpligt säll. Jag vill återigen
erinra om att det inte är fråga om annal än all ge elt reellt innehåll åt de
rättigheter samerna redan är tillförsäkrade enligl rennäringslagen. Övergången
till enbart licensjakt inom renskötselområdena kan komma atl kräva viss fid
under vilken det kan vara befogal alt tillåta allmän jakl. Jag föreslår därför
atl det i övergångsbestämmelserna till den nya jaktlagen tas in etl
bemyndigande som gör det möjligl atl meddela sådana undantagsföreskrifter.

Jag
har förutsatt att Qällsamebyarna liksom hittills kommer att bedriva all älgjakt
ovanför odlingsgränsen. Del finns emellerlid inle någol principielll hinder
mol alt även nedanför odlingsgränsen lillämpa den förordade ordningen med
"dubbelregistrering" av licensområden. Skulle en sådan jakt bli aktuell
bör den tas upj) lill diskussion och övervägande i varje enskilt fall.

Prop. 1986/87:58

2.2.5
Vården av kronhjortstamrnen

Mitt förslag:

- Jakten efter kronhjort

jakt.

- Kronhjortsreservatet i

skall i
Skåne

hela
landet bedrivas avvecklas.

som

licens-

Beredningens
förslag: Överensslämmer med milt förslag.

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser, däribland naturvårdsverket, ifrågasätter om skälen för
atl avveckla kronhjortsreservatel är lillräckligt slarka. 1 några
remissyttranden har det också anförts synpunkter på vad som bör gälla i fråga
om jakten efler kronhjort.

Skälen
för mitt förslag: Kronhjorten invandrade till Sverige vid den senaste isfidens
slut och nådde så småningom en utbredning långt upp i landel. Från en nordgräns
genom Dalsland, Västergötland och Östergötland trängdes den emellertid
fillbaka genom alt den utsatles för jakt och rovdjur och dessutom missgynnades
av atl skogen betades av tamdjur. Vid börian av 1800-talei återstod endasl
mindre bestånd i Skåne. Denna skånska stam, som under åren växlat i slorlek men
som mest uppgått lill ca

48

400 djur i sommarslam,
anses representera den svenska s.k. nominalra- Prop. 1986/87:58 sen.

Kronhjorten
har på nylt spritt sig i landet främsl efter ulplanleringar på skilda håll. I
syfte att bevara den svenska nominatrasen överfördes i böoan av 1950-lalel
hjortar från Skåne till ell hägn på Halle-Hunneberg. Dessa djur är numera
frisläppta. Inom utbredningsområdet för kronhjort, som omfattar södra och
mellersla Sverige med Uppland, Västmanland och Närke som nordligaste del, finns
i övrigl frilevande grupper av kronhjortar av blandat eller okänt ursprung. På
olika håll i landet hålls kronhjortar i hägn. I några fall är det fråga om
hjortar av den svenska rasen.

Efler
beslut av riksdagen år 1970 (prop. 1970:165 bil. 8, JoU 53, rskr. 413)
inrättades som elt försöksprogram etl reservat i Skåne i syfte att trols
omfattande skador på gröda och skog göra det möjligt all bevara den skånska
kronhjortslammen. Reservatet, som är elt s.k. frireserval, omfattar 44000 ha
och är avsett all rymma ca 100 djur i vinterstam. Jakten inom reservatet sker i
form av licensjakt medan aUmän jakttid gäller inom en zon ulanför reservatet.
Zonen omfattar hela Skåne ulom reservatet samt delar av Kronobergs, Blekinge
och HaUands län. Den allmännajaklen syftar till all begränsa skadegörelsen
ulanför reservatet och hindra invandring av kronhjortar från andra delar av
landet. För rätl till ersättning för skador av kronhjort inom reservatet gäller
numera samma beslämmelser som för landet i övrigt med undantag för särskilda
regler om ersättning för skada på skog. För kronhjortsreservatet finns en
särskild nämnd med representanter för olika myndigheter och organisationer.
Kronhjorlsnämndens verksamhet adminislreras till större delen av
skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län. För den praktiska verksamhelen finns en
heltidsanställd tjänsteman.

Jag
delar beredningens uppfallning alt del saknas tillräckliga skäl att behålla
kronhjortsreservatel för all därigenom skydda del skånska hjort-beståndet från
inblandning av hjortar av annan härkomst. Inle heller är det motiverat alt ha
kvar kronhjortsreservatel för alt genom särskilda regler om ersättning för
skador inom reservatet skapa bättre förutsättningar alt bevara kronhjorten i
den skånska miljön.

Enligt
min mening bör skadorna på skog av kronhjort, både inom det nuvarande
reservatområdet och på andra håll, behandlas på principieUl samma sätt som
skadorna av älg.

Vad
jag nu har anfört leder fram till att kronhjortsreservatel i Skåne bör avvecklas.

Även
om kronhjortsreservatel avvecklas finns det enligl min uppfattning

anledning all ta lill vara de erfarenheler som vunnils i kronhjortsnämnden.

Jag kommer i det följande alt föreslå alt det till vaqe länsstyrelse knyts en

länsvUlnämnd som ett rådgivande organ. Enligl min mening bör till läns-

viltnämnden i Malmöhus län knylas personer med erfarenhet från kron

hjortsnämnden. Även andra länsstyrelser än den i Malmöhus län bör

kunna ha slor nytta av de vunna erfarenheterna i frågor som rör bl.a.

licenslilldelning och förebyggande av skador av kronhjort. Jag viU också

peka på att sakkunskap behövs för all avsluta regleringen av skador på

skog inom det nuvarande reservatet. För ansökan om ersättning för sådana

skador bör bestämmas en lämplig fidsfrist. Del ankommer på regeringen 49

att
meddela de föreskrifter som behövs för en slutlig skadereglering.

4 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 58

Jag övergår härefter till
alt behandla frågan om vilka huvudsakliga regler som bör gälla för jakten efler
kronhjort i landel. Beredningen har föreslagit att jakten skall bedrivas som
licensjakt efier mönsier av vad som föreslås gälla för älgjakten. Enligl
förslagel bör kravet på minsta licensområde sällas relafivt högl. Beredningen
nämner 3000 ha som elt tänkbart minimikrav. Under remissbehandlingen har
anförts atl länsstyrelserna kan ha anledning atl göra åtskillnad mellan de
delar av länen som är lämpliga för beslånd av kronhjort och länels övriga
marker. Inom de förstnämnda länsdelarna bör licens ges efter bestämda riktlinjer
för relativt stora områden, eventuellt som en gemensam licens för flera
jaktlag. Inom marker ulanför dessa kronhjortsområden där fasla
kronhjorlsbeslånd alltså inle är önskvärda föreslås licensgivningen vara mera
liberal, både vad gäller licensområdenas slorlek och filldelningen. Den
uppfattningen har också framförls att en tiUfredsställande jakt kan bedrivas
även inom licensområden av mera måttlig storlek.

Jag anser all det för
närvarande inte finns anledning alt detaljreglera jakten efter kronhjort. Det
bör vara lillräckligt all föreskriva att jakten skall bedrivas som licensjakt
inom särskild jakttid som länsstyrelsen bestämmer. Det innebär en nyhet bara
inom de områden som ingår i skyddszonen runt del nuvarande
kronhjortsreservatel. Länsslyrelserna har följakfligen redan en erfarenhei atl
bygga vidare på. De har också möjlighel alt dra nytta av den sakkunskap som
kommer atl finnas tiUgänglig hos länsvUl-nämnden i Malmöhus län. I vad mån del
finns anledning att dela in länel i kronhjortsområden bör del ankomma på varje
enskild länsstyrelse att avgöra.

Prop.
1986/87:58

2.3 Jakten 2.3.1
Jakträtten

Mitt
förslag:

- De nuvarande bestämmelserna om jakträtten inom
samfäUighet samt på väg och järnväg behålls i huvudsak oförändrade,

- En jordbmksarrendator skall även i fortsättningen
vara tillförsäkrad jakträtt, om inle något annat har avtalats,

-
En preciserad bestämmelse om rätlen
till skyddsjakt förs in i jaktlagen.

Beredningens förslag:
Förslagel skiljer sig från mitt när det gäller bestämmelserna om jakträtt inom
samfällighei och på järnväg samt i fråga om utformningen av reglerna för
skyddsjakt.

Remissinstanserna: Det är
främsl förslagel rörande skyddsjakten som har mötts av vissa invändningar från
remissinslanserna.

Skälen för mitt förslag:
Enligt gäUande jakfiag är rälien alt jaga knuten till äganderätten lill mark.
Huvudregeln är alt jordägaren har jakträtt på det markområde som tillhör honom.
Varken beredningens ställningslagande

50

eller
vad som förekommil vid remissbehandlingen ger mig anledning alt la Prop.
1986/87:58 upp till övervägande någon genomgripande ändring av den principen.

I
det följande behandlar jag några fall då det i civilrättsligt hänseende finns
anledning atl göra avsteg från eller inskränka regeln om jordägarens jakträtt.
Frågor som rör inskränkningar i jakträtten av viltvårds-, djurskydds- eller
säkerhetsskäl, dvs. den offenfligrättsliga regleringen, tar jag upp i elt
senare avsnitt om jaktens bedrivande.

I
den nuvarande jaktlagen finns en bestämmelse som begränsar fastighetsägarens
jakträtt på samfälld mark som hör lill fastigheten. Bestämmelsen innebär att
på en samfäUighet får delägarna bara jaga för sina egna behov, om de inte har
kommit överens om annat. Begränsningen fill husbehovsjakl innebär alt en
delägare inle får jaga för avsalu och inte heller får upplåta den jakträtt som
följer med andelen i samfälligheten. 1 jaktlagen erinras om att det kan finnas
särskilda regler för hur samfällighelen skall förvallas. Då får delägarna i
stället tillämpa dessa regler för att besluta om hur jakträtten skall
utnyttjas. Del hänvisas också liU alt delägarna kan beslämma om jakträtten i
den ordning som gäller enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter.

Beredningen
föreslår all någon särbeslämmelse för samfäUigheler inle las upp i den nya
jaktlagen. Som grund för förslaget hänvisas lill att etl skydd mot
övemtnyltjande av jakträtten på en samfällighetsandd kan åsladkommas på andra
vägar. Sålunda följer av 7 kap. 9§ jordabalken atl en upplåtelse av den jakträtt
som följer av andelen i samfälligheten är ogiltig. Vad beträffar möjligheterna
att stävja en alltför intensiv jakt hänvisar beredningen till
fridlysningsbestämmdserna och andra regler för jakten efter vissa viltarter.
Beredningen har som ytterligare skäl för sitt förslag hänvisat till att den
nuvarande regeln åberopats lill stöd för en individuell jakträtt för delägarna
i allmänningsskogarna i Nortland och Dalarna. Detta har bidragit till att
fastigheter som har del i allmänningsskogarna kommit atl delas upp på elt
mycket storl antal delägare.

För
egen del anserjag atl den nuvarande särbestämmelsen för jakträtten pä
samfälligheter behövs även i fortsättningen. Jag delar härvidlag den
uppfattning som hovrätten för nedre Norrland har. Jag föreslår följaktligen alt
bestämmelsen om delägarnas jakträtt på samfälld mark överförs i sak oförändrad
till den nya jaktlagen.

I
fråga om vägar görs i den nuvarande jaktlagen undanlag från regeln om
jordägarens jakträtt för det fall någon äger en väg utan att samtidigt äga
angränsande mark. Jakträtten på vägen tillkommer då inle dess ägare utan i
slället ägaren eller ägarna av den angränsande marken. Beiräffande järnväg,
spårväg eller kanaler gäller andra regler. Ägaren har alltid jakträtt på det
område som upptas av trafikleden men får bara bedriva skyddsjakt där. Han kan
dock upplåla området för vanlig jakt lill innehavaren av angränsande mark.

Den
särskilda bestämmelsen om jakträtten på väg kan förutsättas ha en

begränsad betydelse. Vanligen ägs vägmärken av ägaren eller ägama till

angränsande mark och frågan om vem som har jakträtt avgörs då enligt

huvudregeln om jordägarens jakträtt. Bestämmelsen har emellertid den

betydelsen all den ibland komplicerade frågan om vem som har rält lill vilt 51

som dödas på eUer i anslutning
lill vägen alltid kan begränsas lill all gälla Prop. 1986/87:58

dem som äger mark intill
vägen. Går vägen i gränsen mellan två fastigheter

så har aniingen båda
faslighelsägarna jakträtt över hela vägområdets bredd

-
det gäller när en tredje person äger vägen - eller var och en av

fastighetsägarna jakträtt
bara på den del av vägområdet som ingår i den

egna fastigheten. Jag
finner därför atl övervägande skäl talar för att den

nuvarande särskilda
bestämmelsen om jakträtt på väg tas upp även i den

nya jaktlagen.

Jag
ansluter mig däremot inte fill förslagel att vidga bestämmelsens
lillämpningsområde liU att gälla också järnvägar. Syflel med förslagel är att
minska de problem statens järnvägar har med eftersök och tillvaratagande av
vilt vid påkörningar i järnvägstrafiken. Statens järnvägar anser emellertid att
förslaget för med sig olägenheter i andra hänseenden. Vid sådant förhållande
bör förslaget inte genomföras. Den nuvarande bestämmelsen som endast tillåter
skyddsjakt på jämvägs-, spårvägs- och kanalområden bör däremot kunna slopas.

Ett
ytterligare undanlag från principen om jordägarens jakträtt är den nuvarande
jakfiagens bestämmelse om jakträtt för jordbruksarrendalorer. När mark upplåts
för jordbmk tillförsäkras nyttjanderältshavaren jakträtten på den upplåtna
marken, om inle parterna träffar överenskommelse om att något annat skall
gälla.

Såväl
beredningen som remissinstanserna har understmkit den betydelse innehavet av
jakträtten har för jordbruksarrendatorns intresse och förståelse för viltvårdens
krav. Det har följaktligen inte ifrågasatts annat än alt jordbmksartendatorerna
även i fortsättningen bör vara tillförsäkrade jakträtten, om inte annat har
avtalats. Regeln bör alltså finnas kvar medan del däremoi förefaller mindre
lämpligt all, som en remissinstans föreslagit, obligatoriskt knyta jakträtten
lill varje jordbruksarrende med undanlag möjligen för mindre sidoarrenden.

Det
kan, som ett par remissinslanser gör, diskuteras var bestämmelsen i
systematiskt hänseende hör hemma - i arrendelagstiftningen eller i jaktlagstiftningen.
Enligl min mening ligger det närmast till hands att uppfatta bestämmelsen som
en del i det regelsyslem som beskriver vem som har jakträtten. Bestämmelsen bör
därför behållas i jaktlagen (jfr LU 1983/84:35 s. 31). Beredningen har velal
begränsa jordbruksarrendatorns befogenhet atl överlåta jakträtten ulan alt
inhämta markägarens samtycke. Jag delar i och för sig uppfaltningen atl
markägaren borde ges möjlighel att samlat förfoga över jakträtten på både
åkermarken och brukningsenhetens övriga marker för det fall
jordbruksarrendalorn inte vill utnyttja den jakträtt han fått på åkermarken
genom all frågan inte har reglerats i avtalet. En sådan begränsning av
jordbruksarrendatorns förfoganderätt över jakträtten kräver emellerfid också,
som naturvårdsverket har påpekat, regler om hur den fill arrendatorn upplåtna
jakträtten skall återföras lill markägaren. Jag anser inte atl behovel av den
föreslagna begränsningen är tiUräckligt stort för atl moiivera en så relativt komplicerad
reglering som den skulle medföra.

Rälien
att under vissa fömlsätlningar bedriva s.k. skyddsjakt innebär

ytteriigare ell undanlag från principen om jordägarens jakträtt. Bestäm- 52

melserna syflar till att
ge möjlighet till jakt för att avvärja skador av vilt. Prop. 1986/87:58 Den
nuvarande jaktlagen ger bl.a. innehavare av trädgård rält atl döda djur av
vissa uppräknade arter även om han saknar jakträtt. Etl annal exempel är
yrkesfiskares rätl att döda säi som påträffas lillfälligivis.

Beredningen
har föreslagit alt rätten till skyddsjakt ulan jakträtt i fortsättningen skall
regleras på följande sätt. I jaktlagen las in en beslämmelse som allmänl
beskriver under vilka fömtsättningar annan än jakträttshavaren får bedriva
skyddsjakt. Lagbestämmelsen föreslås kompletterad med
verkställighetsföreskrifter om vilka viltarter som får jagas och om villkoren i
övrigt för jakten.

Jag
ansluter mig tUl naturvårdsverkets krifik när det gäUer den form beredningen
har vall för sitl förslag. Det är självfallet en fördel om man redan i
lagtexten kan ge ett fullständigt besked om vad som gäller. Rätten till
skyddsjakt för annan än jakträttshavaren bör även i fortsättningen i stort sett
uttömmande kunna regleras i lagbeslämmelser. Jag förordar alt så sker.

När
det gäller skyddsjaktsbeslämmelserna i materiellt hänseende har flera
remissinstanser vänt sig mot beredningens uttalande alt bestämmelsen om
yrkesfiskarnas rätt att döda säi bör finnas kvar. För närvarande gäller alt den
som bedriver yrkesfiske får döda och behålla säi som tillfälligtvis påträffas
vid fiskel. Regeringen eller naturvårdsverket kan besluta om inskränkningar i
den rätten. Inom de särskilt avsatta sälskyddsområ-dena är bestämmelsen dock
inte tillämplig. Naturhistoriska riksmuseet har begärt alt bestämmelsen skall
ändras.

För
egen del gör jag följande bedömning. Det lycks råda en enig uppfattning att
möjlighelen till skyddsjakt på säi utnyttjats i mycket liten utsträckning.
Detta förhållande bör enligt min mening innebära att behovel av den nuvarande
bestämmelsen är begränsai. I etl läge där en kraftig nedgång i sälslammen och i
salarnas reproduktionsförmåga har konstaterats kan även en mycket begränsad
skyddsjakt öka risken för utrotning, i varje fall av sälstammarna i Östersjön.
Med hänsyn härtill bör den nuvarande bestämmelsen om skyddsjakt på säi inlé
föras över till den nya jaktlagen. Under vissa omsiändigheter kan det
emellertid framslå som befogat atl tillåta att ett visst eller vissa djur
skjuls för att hindra skador på fångst och redskap. Ett sädant tillstånd bör
dock lämnas först efler en prövning i det enskilda fallel. Regler för sådana
lillstånd kan meddelas med slöd av ett bemyndigande i den nya jaktlagen. 1
allmänhel kommer den som söker tillstånd inte att ha jakträtt på det område där
skyddsjakten skall bedrivas. Det bör därför finnas en särskild bestämmelse som
ger regeringen eller en förvallningsmyndighel rält all medge att skyddsjakt på
säi skall få ske inom annans jaktområde. Den bestämmelsen bör, i likhei med vad
som gäller för närvarande, omfalta också jakten på björn, varg, järv och lo.
Med hänsyn till den inskränkning av skyddsjakten på säi som mitt förslag
innebär vill jag erinra om de beslämmelser som finns om ersättning för
viltskador. För skador orsakade av säi kan ersättning lämnas, om del är
uppenbart oskäligt alt den skadelidande själv svarar för de kostnader som
föranleds av skadan.

Lagstiftningen
om Jaktvårdsområden kan sägas vara en nödvändig kom- 53

pletlering
lill huvudregeln om jordägarens jakträtt. Med den ägosplittring som råder i
landel är del egna markinnehavet ofta för litet för en meningsfuU jakl. Många
markägare har därför anledning att söka samverkan med grannarna för alt bilda
etl jaki:vårdsområde. Så har också skell i slor utsträckning vilkel har varit
av stor betydelse inle bara för jakten utan också för viltvården. Det är
emellertid, inle minst från viltvårdssynpunkt, angeläget att åsladkomma en ökad
nybildning av jaktvårdsomräden. Jag delar beredningens och remissinstansernas
uppfattning att det närmare bör undersökas om del finns några särskilda hinder
mol en sådan utveckling. Vi har en modern lagsliflning på området, men det har
bl.a. ifrågasatts om de nuvarande reglerna för beslul i frågor om
jaklvårdsområdets angelägenheter är ändamålsenliga. Det har vidare framförls
som en brist att etl jaktvärdsområde endasl under vissa fömtsättningar kan
omfalta samfälld mark. Jag avser atl föreslå regeringen att naturvårdsverket
ges i uppdrag atl närmare följa och sludera verksamheten med bildandet av jaktvårdsområden.
På grundval av en sådan studie bör verket analysera vilka faktorer som påverkar
jaktvårdsområdesbildningen och redovisa vilka hinder som evenluelll måsle
undanröjas eller vilka andra åtgärder som bör vidlas för alt få lill slånd en
ökad områdesbildning.

Prop. 1986/87:58

2.3.2 Upplåtelse av jakträtt

Mitt förslag: Jag föreslär

-
förmedlingsverksamhet
och vissa andra ålgärder för ett ökat utbud av jakttillfällen,

-
en
prissättningsnorm i stället för priskonlroll,

-
räll för
nyltjanderättshavarna alt under vissa förutsättningar få sina avtal förlängda
och arrendeavgiftens skälighet prövad.

Beredningens förslag: Förslaget skiljer sig från mitl i
fråga om ulformningen av reglerna för nyttjanderäitshavarnas besittningsskydd.

Remissinstanserna: Flera remissinslanser motsätter sig ell
stärkt besittningsskydd för nyttjanderättshavarna.

Den särskilde utredarens förslag: Överensstämmer med mitl
förslag vad beträffar åtgärder för alt öka utbudet av jakllillfällen.

Remissinstanserna:
Flerlalel av remissinstanserna har tUlstyrkl utredningsmannens förslag.

Skälen
för mitt förslag:

Prissättning, utbud

En stor andel av jägarna jagar på mark som de själva eller
någon i deras familj äger. Del är emellenid vanligl alt den som äger mark
dessutom innehar mark för jakl med nyttjanderätt. Ungefär tre fjärdedelar av
alla jägare jagar i åtminstone någon ulslräckning på jaktmark som upplåtils
till dem med nyttjanderätt. Ungefär en Qärdedel av jägarkåren disponerar med

54

nyttjanderätt
sin vikligasle jaktmark. Det är följaktligen av slor belydelse Prop.
1986/87:58 för de nuvarande jägarna under vilka villkor som jaktmark finns
lillgänglig för upplåtelse. De villkor som lillämpas vid jakträttsupplåtelser
påverkar också möjligheterna för den som önskar jaga atl förverkliga sin
önskan.

Somjag
har framhållit i det föregående bör samhället stödja jaktinlresset genom all
skapa så goda förutsättningar som möjligt för jakten. Ell säll all lämna ett
sådant stöd är att genom en lagreglering förbättra villkoren vid jakträttsupplåtelser.
Det har under flera år förls en livlig debatt om avgifterna vid upplåtelse för
jakl och evenluella åtgärder för all dämpa avgiftsökningen.

Av
beredningens redovisning framgär att problemet med höga och kraftigl siigande
upplåidseavgifier främsl gäller jaktmarker i närheten av de slörre tätorterna.
Det gäller också upplåtelser i vissa enskilda fall där prissättningen på ett
uppseendeväckande sätl avvikit ifrån den mera allmänt lillämpade. Vad
beträffar arrendeavgifterna vid upplålelse av mark för älgjakt har den
särskilde utredaren undersökt prisutvecklingen från den lidpunkl då beredningen
avslutade sin undersökning. Även utredaren kommer lill det resultatet att den
allmänna prisnivån inte kan anses vara oskäligt hög, men att det förekommer
anmärkningsvärda undanlag. Med hänvisning till exempel på ovanligt höga
upplåtelseavgifter, inte sällan som ell resullal av elt anbudsförfarande, har
del i olika sammanhang ifrågasatts om inte en allmän priskontroll borde
införas.

Jag
håller med om all del kan finnas lendenser lill en utveckling som leder till
att företrädesvis ekonomiskt slarka personer får möjlighet att jaga. Denna
utveckling bör emellertid enligl min mening brytas med andra medel än en
regelrätt priskontroll. 1 den frågan finner jag del lillräckligt att som
beredningen har gjort hänvisa lill de prakliska hinder som föreligger mot en
effektiv kontroll. Bl.a. försvårar de otaliga variations- och kombinationsmöjligheterna
när det gäller avtalsvillkoren vid jakträttsupplåtelse införandet av ett hanteriigt
kontrollsystem. En viss möjlighel att få upplå-lelseavgiftens skälighet prövad
bör emellertid finnas.

Jag
anser att ett av de främsta medlen för att dämpa prisutvecklingen bör vara all
öka utbudet av jakttillfällen och då helst i former som inle verkar
prisuppdrivande. Jag vill också erinra om vad jag i det föregående har anförl
om målen för samhällets jakt- och villvårdspolilik. Med hänsyn lill den stora
betydelse jakten och viltvården har som rekreationskälla är det önskvärt atl
möjligheterna lill jakiutövning las till vara. Det kan därför vara motiverat
atl från del allmännas sida främja olika åtgärder som ökar utbudet av
jakttillfällen. Mot den bakgrunden har den särskilde uiredaren haft i uppdrag
att överväga och föreslå åtgärder för att efterfrågade jaktmöjligheter skall
kunna erbjudas och att detla kan ske på rimliga villkor.

Den
särskilde uiredaren har undersökt vUket uirymme det finns för

yllerligare upplåtelser av älgjakt på mark i det allmännas ägo och på

bolagsmarken. Enligt utredaren finns det inte någon helt outnyttjad älg

mark lillgänglig, ålminstone inle i någon slörre omfallning. Däremot finns

det utrymme för fler jägare på den mark som används för älgjakt. Den

bedömningen, som delas av flertalet av remissinslanserna, har lagls till

grund för förslag till hur dessa jaklmöjligheter skall ställas till jägarnas 55

förfogande.

Yllerligare
upplåtelser kan antingen ske genom all nya jägare las in i Prop. 1986/87:58
elablerade jaktlag eller genom atl jakt erbjuds i form av korttidsupplåtelser.
Det är främst på mark i aUmän ägo som den sistnämnda upplåtelseformen kan vara
akluell. Jaktlag på såväl allmän som privat mark kan emellertid också erbjuda
kortlidsjakt, dels genom all la emot jaktgäster, dels genom att i andra hand
upplåta jakttillfällen som jaktlagels medlemmar inle själva utnyttjar. Del är
lättare all adminislrera och marknadsföra sådana upplåtelser om medlemmarna i
jaktlaget bildal etl jaktvärdsområde.

Jag
vill liksom uiredaren undersiryka viklen av att domänverket anpassar sitt
jaktutbud så att efterfrågan påjakltillfällen kan lillgodoses så långt del är
möjligt. Av domänverkets remissyttrande framgår också alt verkel är berett att
medverka för att åstadkomma ett ökat jaktuibud. För alt ge flera personer
möjlighet till älgjakt men även annan jakl i de former som utredaren anvisal
krävs emellertid också att jägarna med slörre öppenhet än hitlills är beredda
att utöka det egna jaktlaget med ytterligare medlemmar eller på annat sätl
ställa ytteriigare jaktmöjligheter till förfogande. För att stimulera en sådan
utveckling krävs utbildning och information. Det bör vara en uppgift för
jägarorganisaiionerna alt svara för sådana insatser. Jag ämnar föreslå att
medel ur jaktvårdsfonden ställs till förfogande för ändamålet.

Jag
ansluter mig också till förslagel atl pengar ur jaktvårdsfonden används för
att stödja en intensifierad och uiökad förmedlingsverksamhet. Utredaren har
framhållil att jaklvårdskretsarna inom jägareförbundet bör kunna spela en
viktig roll som uppsamlare av utbud av jaklmöjligheter och som förmedlare av
dessa jaktlillfällen. Jag har i och för sig inle några invändningar mol atl
jägarorganisaiionerna svarar för både den förmedlingsverksamhet som
utredningsmannen föreslagil och den av beredningen förordade verksamhelen
(beredningens betänkande s. 300) som syflar lill att ge blivande jägare
praktiska kunskaper i jakt och viltvård. Som påpekats vid remissbehandlingen
av utredarens betänkande är det emellerfid av stor betydelse att förmedlingen
av jakttillfallen sker i nära konlakt med representanter för
markägarintressena. Del kan därför finnas skäl som lalar för atl
förmedlingsverksamheten tas om hand av en lokal samrådsgrupp. Frågan om
bildande av sådana grupper ålerkommer jag till i samband med behandlingen av administrationsfrågorna.

Ytterligare
en väg alt bereda flera jägare tillgång fill jakl är att upplåta

mark till en jaktförening i stället för till enskilda personer. Om skilda

jaktintressen är förelrädda bland föreningens medlemmar, kommer jakten

att bedrivas i olika former och efter olika slags vilt och därmed bör

jaktmarken kunna utnyttjas effektivare. I fråga om den samhällsägda mar

ken har flera kommuner, däribland Malmö kommun, valt en form för

föreningsupplåtelse som samtidi.gt är tiU fördel för viltvården. Malmö

kommun upplåter huvuddelen av sina marker tiU en viltvårdsförening som

verkar för utbUdning av jaktinlresserade personer i viltvård och därtill

hörande frågor. Kommunen svarar för kostnaderna för material till fasta

anläggningar för viltvård medan föreningen har ansvaret för och bekostar

ulbildningen av jägare och allt fälv.arbele som krävs för villvården. För alt

fullgöra de olika uppgiflerna skall föreningen ulse elt visst anlal funktionä- 56

rer. Föreningsmedlemmama får jaga efler att ha löst
dagkort vars pris Prop. 1986/87:58 bestäms med hänsyn till viltart och
jaktområde. Enligl min mening är det fill fördel för jägare och
jaktinlresserade om upplåtelser i liknande former blir vanliga både när del
gäller kommunal mark och- annan mark. För markägarna innebär upplåtelseformen
att de kan räkna med en från viltvårdssynpunkt välskött mark. Som beredningen
har påpekat bör jägarorganisaiionerna kunna bilräda vid den föreningsbildning
som behövs för all upplåtelser lill jakt- eller viltvårdsföreningar skall bli
mera allmänt förekommande. Domänverket har i silt remissyttrande över
beredningens belänkande förklarat atl verket kommer att eftersträva all i
större utsträckning upplåta jakträtten till jaktklubbar i stäUel för fill
enskilda personer. För alt underlätta bildandel av klubbar tillhandahåller
domänverket ett tryckt förslag till sladgar.

Etl ökal utbud av jaktlillfällen kan också åsladkommas
genom alt marker som hitlills inle alls eller bara i viss ulslräckning
utnyttjats för jakl slälls till jägarnas förfogande. Exempel på marker som för
närvarande utnyttjas bara delvis är de stora arealer på vilka endast älgjakt
bedrivs.

Beredningen har föreslagit att det utarbetas ett
normsystem för prissättning av jaklrättsupplåtdser. Syftet är att få tUl slånd
en allmän tillämpning av ett system, enligt vilket vissa bestämda faktorer
läggs tUl grund för beräkning av upplåtelseavgiften. Enligt förslaget bör
systemet bygga på att en arealavgift betalas för småvUtjakten och atl dämtöver
olika tilläggsavgifter belalas för jakten efler klövviU. Tilläggsavgifterna
bör inte tas ul i form av förskottsavgifier. Vill man använda prissältningen
för all åstadkomma en ökad avskjutning bör det i stället ske genom atl
avgifier las ut med en fallande avgiftsnivå för det anlal djur
nyttjanderältshavaren har rätl att fälla.

Jag ansluter mig till förslaget. Det bör vara en uppgift
för jägarorganisaiionerna att uiarbeta och ge spridning åt ett normsystem av
del slag som beredningen har förordat. Om man kan få lUl stånd en allmän
tillämpning av ell system, enligt vilket vissa beslämda faktorer läggs fill
grund för beräkning av upplåtelseavgiften, ökar möjligheterna att göra
jämförelser med andra upplåtelser och bedöma avgiftens skälighet. Värdet av ett
sådant normerande system skulle öka yllerligare om organisalionerna dessutom
periodiskt publicerade sammanställningar över lillämpade upplåtelseavgifter
för olika delar av landel.

Besittningsskydd

Andra frågor som rör villkoren vid upplåtelser av jakträtt
är upplåtelseti

dens längd och nyttjanderättshavarens möjligheter att få den tiden för

längd. Frågorna har diskuterats med hänvisning till alt en förslärkt rätt att

få behålla en upplåten jakträtt kan fömtsättas stimulera lill viltvårdsåt

gärder som vanligen ger resultat först på längre sikl. Jaktmarksutredningen

lade i sill betänkande (SOU 1974:80) Jaktmarker fram etl förslag som

innebar att avtalstiden i allmänhet skulle vara minst fem år med rätl för

nyttjanderältshavaren alt få avtalel förlängt vid avtalstidens uigång. En

majoritet bland remissinstanserna var posiliva lill förslagel. De som hade 57

invändningar
åberopade riskerna för att markägarna skulle bli oviUiga atl Prop. 1986/87:58
upplåla mark för jakl och för prisstegringar på sådana upplåtelser. Jakl-och viltvårdsberedningen
har tagil upp frågan om etl förstärkt besittningsskydd för
nyttjanderättshavarna till förnyat övervägande. Beredningen föreslår en
beslämmelse i jaktiagen som innebär alt arrendenämnden i länel, efler
framslällning från nyttjanderältshavaren, kan besluta om förlängning av ett
arrendeavtal om det kan anses oskäligt all upplåtelsen upphör.
Nyttjanderältshavaren skall alltsä kunna påräkna en förlängning av avlalet om
han har skött sina åligganden och markägaren inte kan åberopa någon omsländighet
som gör att avtalet bör upphöra. Som sådana omständigheter anger beredningen
bl.a. att markägaren avser att själv jaga på marken i fråga eller låta någon
familjemedlem eller någon i jordbruket eller skogsbmkel anställd överta jakten.
Förlängning bör ske för en tid som motsvarar upplåielsetiden om den inte är
längre än fem år. I annat fall bör förlängning ske för en tid av fern år.
Arrendenämnden skall i beslutet om föriängning fastställa villkoren, dvs. bl.a.
faslställa vilken avgift som skall betalas. Rätten att få en förlängning
beslulad och avgiften fastställd skall också gälla när markägaren visserligen
medger en förlängning men ställer oskäliga villkor för en fortsatt upplåtelse.

Beredningen
har avstått från att föreslå en viss minsta upplåtelsetid med en genereU rätt
till föriängning av hänsyn lill de negativa konsekvenser ett sådant
besittningsskydd skulle kunna få för utbudet av jaktartenden. Flera
remissinslanser anser emellertid alt även beredningens förslag kan komma att få
till följd atl markägare avslår från atl upplåta sina marker.

Enligt
min mening finns det med hänsyn till viltvården starka skäl för alt ge den som
innehar jaktmark med nyttjanderätt ett visst besittningsskydd. Detta skydd bör
emellertid begriinsas till all gälla fall när jaklrättsupplåtd-sen redan från
början givits en beslämd, längre varaktighet. Skyddet synes kunna ulformas
efter mönster av vad som gäller i fråga om jordbmksarten-den som är förenade
med besittningsskydd. Jag föreslår all avtal om jakträttsupplåtelse som slulits
för viss lid som översiiger etl år skall förlängas automatiskt om avlalet ime
sägs upp. Förlängningen bör gälla en tid som motsvarar den ursprungliga
upplåtelsetiden, dock längst fem år. Även när fastighetsägaren säger upp
avtalet bör nyttjanderältshavaren i allmänhet ha rält till förlängning.
Fastighetsägaren skall dock bli löst från avtalel när del föreligger sådana
omständigheter som beredningen har hänvisat till i sitt förslag. Godlar inle
nyttjanderältshavaren en uppsägning bör det åligga fastighetsägaren att
hänskjuta tvisten till arrendenämnden och därigenom få ett beslul i frågan.
Även ivisler om upplålelsevillkoren för en ny avtalsperiod bör hänskjutas till
artendenämnden.

Genom
milt förslag kommer för flertalet nya jaklrättsupplåtdser atl gälla

regler som nära ansluter fill dem som gäller vid jordbruksarrende. Jag är

medveten om att den föreslagna ordningen kan leda till att vissa fastighets

ägare i fortsättningen väljer att upplåta jakträtt genom avtal som endasl

gäller tills vidare eller för viss bestämd tid, som inte överstiger ett år. Jag

utgår emellertid ifrån alt flertalel markägare bör vara intresserade av atl få

en nyiijanderätlshavare som är villig alt åla sig en effekfiv och långsiktig

viltvård på fastigheten. Fastighetsägarna bör därför i allmänhet ha ell 58

starkt intresse av att teckna avtal på en bestämd tid som
inte är alltför Prop. 1986/87:58 korl.Med de föreslagna reglerna behöver
fastighetsägaren inte heller befara att han skall undandras möjligheterna alt
i en framtid tillgodose sitl eget eller närståendes jaktinlresse. För
nyttjanderätishavaren innebär bestämmelserna främst att han kan undgå atl
ivingas godta villkor som inle är skäliga för att få behålla sin jaktmark.

Jakt på allmänt vatten

Avslulningsvis villjag i del här sammanhanget la upp
frågan om upplålelse av jakt på allmänt vallen och i samband därmed vissa
frågor som rör bildandet av jaktvårdsområden.

Allmänt vatten disponeras av staten. Jakten på allmänl
vatten och på holmar och skär som inte hör lill någol visst hemman upplåts i
den formen att länsstyrelsen lämnar vissa personer fillstånd alt bedriva sådan
jakt. Någon avgift las inle ut uiöver en expeditionsavgift för tillståndet.
Allmänl vatten finns i havet saml i Vänem, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i
Jämfland. Gränsen mellan enskill och allmänt vatten går 300 meter ut från
strandlinjen eller, om kurvan för tre meters djup går längre ut, längs den
kurvan. Vid bestämmande av strandlinjen räknas emellertid inte mindre öar och
dessa kan därför vara omgivna av allmänl vallen. I det sistnämnda fallet görs
etl visst undantag från principen alt det allmänna vattnet disponeras av
staten. 1 den mån de nyssnämnda mindre öarna ulgör fastighet eller del av
faslighet har ägaren jakträtt intill 100 meter från stranden.

För länsstyrelsens prövning av lillstånd lill jakt pä
allmänl vatten gäller föreskrifierna i regeringsbeslut från åren 1951 och 1967.
Föreskrtfierna innebär bl.a. alt tillstånd i försia hand skall ges lill
personer som är fast bosatta i skärgårds- och kusttrakterna och som dessulom
för sin försörjning är beroende av de för kusttrakterna typiska
inkomstkällorna. Till-ståndsberättigade enligt den regeln bör vara dels
fiskarbefolkningen, dels sådana kust- och skärgårdsbor som vid sidan av annan
verksamhet hämtar ett väsentligt tillskoll till sin försörjning från havel,
dels i allmänhel också personalen vid lots- och fyrplatserna och tullverkets
bevakningspersonal. Om del är önskvärt med hänsyn fill de lokala förhållandena
får vidare tillstånd ges till personer som lever under i stort selt samma
betingelser som fiskarbefolkningen utan atl deras yrke i och för sig kan anses
ha särskild anknytning till kusl- och skärgårdsförhållandena. Även personer som
inle lever under fiskarbefolkningens betingelser kan få tillstånd om de genom
långvarig bosättning och yrkesutövning på platsen har fått särskild anknytning
till och kunskap om kust- och skärgårdsförhållandena. Om hela befolkningen på
en ö eller om alla personer i en viss grupp uppfyller de angivna kraven för fillstånd
kan länsstyrelsen lämna elt s.k. grupplUl-stånd.

Jag delar
den uppfattning som beredningen för fram, nämligen att det vid

tillståndsprövningen inte finns anledning atl i samma utsträckning som

lidigare fästa vikt vid sökandens yrkesutövning. Vid fördelningen av till

stånd bör i stället företräde ges åt personer som är fast bosatta i skärgården

eller vid kusten och som har erfarenhet av jakt och goda kunskaper om 59

djurlivet
och naturförhåUandena i dessa områden. Jag avser all återkomma lill regeringen
med förslag fill reviderade föreskrifter för fillståndspröv-ningen.

Enligl
min mening bör de ålgärder beredningen föreslagil för atl åsladkomma ett ökat
utnyttjande av jaktmöjligheierna på de allmänna vattenområdena övervägas
ytterligare i ett senare sammanhang. Den av beredningen föreslagna ändringen
av lagen om jaktvårdsområden bör las upp fill närmare övervägande först när
resultatet föreligger av naturvårdsverkets undersökning rörande nybildning av
jaktvårdsområden.

Del andra förslaget är att
ge länsstyrelsen räll atl överiåla till sjöfågel-jaktföreningar all ombesöria
upplåtelser av jakl på allmänl vatten. De nuvarande sjöfågeljaktföreningarna
biträder som remissinstans och på annat sätt länsstyrelserna i ärenden om
fillstånd till jakl på allmänl vatten. Denna verksamhet bör fortsätta. Däremoi
är jag inle beredd all bilräda förslagel att föreningarna skall överta ansvaret
för tillståndsgivningen.

Prop.
1986/87:58

2.3.3
Jaktens bedrivande

Mitt förslag: En
allmän aktsamheisregel om alt jakten skall bedrivas så all människor och
egendom inte utsätts för fara införs i jakflagen.

Beredningens
förslag: Beredningen föreslår, utöver en aktsamheisregel, etl regelbundel
ålerkommande skjutprov som villkor för räll att della i jakl med klass 1-vapen.

Remissinstanserna:
Beredningens förslag har biträtts av remissinslanserna med del undanlaget alt
några instanser haft invändningar mot det föreslagna skjutprovel.

Skälen
för mitt förslag: Jag har i avsnittet om viltvården framhållit atl jakl kan
tillåtas endast i den utsträckning jakten är försvarlig från
viltvårds-synpunkt. Den principen kommer till uttryck i bestämmelserna om jaktlider
och om viUkoren för särskUda tiUstånd tiU jakl. Det är emellertid nödvändigt
att reglera jakten också i andra hänseenden och då främst för atl tillgodose
djurskydds- och säkerhetsinlressena. Vidare bör för jakten gälla vissa
reslriktioner av hänsyn tUl innehavarna av jakträtt på angränsande marker. I
det följande lar jag upp vissa frågor om de krav som bör slällas i fråga om
jaktmarker och jaktmedel.

I
olika sammanhang har förslag väckts om alt vissa minimikrav borde gälla för
mark som skall användas för jakt och att förbud mol jakt borde gälla på och i
anslutning till allmänna vägar. I fråga om vissa minimikrav beiräffande
jaktmarken har del förts fram förslag om att som huvudregel enbari skyddsjakt
skuUe få bedrivas på marker som har taxerats som annan fastighet än
jordbruksfastighet. När del gäller vägarna har det ifrågasatts om inte
jaktlagstiftningen borde anpassas lill dagens trafiksituation.

Något
generelll förbud mot atl använda viss mark för jakt finns inte i den nuvarande
lagstiftningen. Enligt aUmänna ordningssladgan gäller dock alt jakt med
skjutvapen inte får förekomma inom stadsplanelagl område.

60

Inom
ramen för försöket med samordnad älgjakt har del ställts krav på att Prop.
1986/87:58 marken skall omfatta minst 5 ha och vara minsl 100 meter bred för
atl regislreras för älgjakt.

Oavsett
om man bedömer frågan från viltvårdssynpunkt eller strävar efler atl tillgodose
säkerhetsintresset är det enligt min mening svårl att finna några välgrundade
moliv för att ange vissa markområden som lämpliga för jakt och andra som
olämpliga. Med de regler som enligl mitt förslag skall gälla för älgjakten
finns det inle någon anledning atl ens för den jakten kräva en viss minsta
areal. För alt elt markområde skaU vara lämpligl för älgjakt måsle det
självfallet ålminstone vara så stort att man normalt kan räkna med alt ett
påskjutei djur också faller på den egna marken. Älgjakt på marker som inle
uppfyller detla krav lär inle komma att ske i en sådan omfattning alt del
skapar några problem av belydelse.

I
stället för krav på viss minsta jaktmarksareal bör det i jaktlagen föras in en
allmän aktsamheisregel som inskärper atl jakten skall bedrivas så alt människor
och egendom inle utsätts för fara.

När
del gäller frågan om säkerheten vid jakl i anslutning till vägar är det på
samma sätt svårt alt finna slöd för att undanta vissa markområden från jakt med
skjulvapen. Även i det fallet bör det enligt min mening vara tillräckligt med
den föreslagna allmänna aktsamhetsregeln och allmänna ordningssladgans
bestämmelser.

För
alt tillgodose djurskyddsintressel vid jakl finns, förutom allmänna
beslämmelser om hur jakten skall bedrivas och om eftersök av sårade djur, en
ganska omfattande detaljreglering av vilka vapen och vilka fångstredskap som
får användas. I fråga om skjutvapen har det sedan länge slällls noggrant
ulformade krav för alt jakten skall genomföras effektivt med minsta möjliga
lidande för djuren. När det gäller fällor och andra fångstredskap har del för
några år sedan i samma syfte införts krav på typgodkännande. Flera
remissinslanser har framhållit vikten av atl prövningen av olika redskapslyper
sker med anlilande av det kunnande och den expertis som finns knuten till
lantbruksstyrelsen. Vad remissinslanserna anfört är enligl min mening redan
tillgodosett genom att naturvårdsverket har ålagts att svara för prövningen
efler samråd med lanlbruksstyrelsen.

Med
hänvisning till alt del numera följaktligen ställs likarlade krav på alla
jaktmedel har beredningen uttalat alt det inte finns någon anledning att göra
någon principiell åtskillnad dem emellan och sålunda generelll betrakta
fångslanordningarna som mindre lämpliga än skjulvapnen. Länsstyrelsen i
Hallands län har ifrågasatt om detta uttalande är rikligt med hänsyn till alt
skjutvapen i allmänhet ger större möjlighet lill en urvalsinriktad jakt. Enligt
min mening bör det, bl.a. av det i remissyttrandet nämnda skälel, även i
fortsättningen finnas möjlighet all kräva tillstånd för användningen av vissa
fångstanordningar.

Beredningen
har föreslagit atl det införs ett regelbundel ålerkommande skjulprov som
villkor för rält alt delta i jakt med klass 1-vapen. Provet bör enligl beredningen
ulformas så alt en kontroll sker av jägarens förmåga all avge välriklade skott
mot stillastående mål. Skjutningen bör genomföras med del vapen som jägaren
avser atl använda under jakten.

Två
remissinstanser anser atl del föreslagna provet är otillräckligt som 61

medel
atl minska riskerna för skadskjuiningar. I ett tredje yttrande hävdas alt etl
årligt prov av den föreslagna karaktären är en alllför stor administrativ
apparat för kontroll av det fåtal jägare som inte själva frivilligt prov-skjuter
sina vapen.

För egen del gör jag
följande bedömning. Sedan den 1 januari 1985 gäller enligl vapenlagsliftningen
ett obligatoriskt krav på avlagd jägarexamen för nytillkommande jägare. I den
examen ingår det betydligt mera ofattande prakliska prov än del nu föreslagna.
Tillgängliga resurser bör i försia hand användas för all genomföra den
obligatoriska examensprövningen. Vidare finns det anledning all förutsätta all
både jaktlag och enskilda jägare i ökad utsträckning förbereder sig för jakten
genom frivillig märkestagning och provskjutning av vapen. På så sätt kan den
nödvändiga skjulskickligheten vidmakthållas. Jag är därför inle för närvarande
beredd att ansluta mig till förslaget om skjutprov.

Prop. 1986/87:58

2.4 Administrationen av jakten och viltvården

Mitt
förslag: Den nuvarande fördelningen av administrativa uppgifter mellan
myndigheter och frivilligorganisationer behålls oförändrad.

Till
varje länsstyrelse knyts en länsvUlnämnd med uppgift alt vara rådgivande i
frågor om viltvård och jakt.

I kommunerna bör
det bildas samrådsgmpper för frågor om viltvård och jakt.

Beredningens
förslag: Beredningens förslag skiljer sig från mitl främsl genom alt
länsvilinämnderna föreslås få befogenhel att besluta i vissa ärenden.

Remissinstanserna:
Elt myckel stort anlal remissinstanser har avstyrkt eller ställt sig tveksamma
lill föl-slaget att ge länsvilinämnderna beslutsbefogenheter.

Skälen
för mitt förslag: Statens naturvårdsverk är den centrala förvaltningsmyndigheten
för ärenden om jakt och viltvård medan länsstyrelserna är den regionall
ansvariga myndigheten.

Till
naturvårdsverkets uppgifter hör bl.a. atl ta iniliativ till och följa den
forskning som rör viltet saml inifiera och genomföra undersökningar och
utredningar i frågor om jakt och vill. Verkel meddelar generella föreskrifier
om viltvård och jakt till ledning för bl.a. länsstyrelsernas beslul och
handlägger en rad olika ärenden enligt jakt- och naturvårdslagstiftningen.

Länsstyrelsen är
prövningsmyndighel i första instans i en mängd olika jakt- och
villvårdsärenden. Del gäller exempelvis ärenden om bildande av jaktvårdsområden
och om liUslåmd fill licensjakl efler olika djurslag. Länsstyrelsen beslular
också om ersällning för skador på gröda och trädgårdsodlingar orsakade av älg.
Den ulan jämförelse största ärendegruppen är den som rör administrationen av
älgjakten.

I
län där det bedrivits försöksverksamhel med samordnad älgjakt finns

62

en
till länsstyrelsen knuten länsälgnämnd. Nämndens uppgift är att vara Prop.
1986/87:58 rådgivande organ åt länsstyrelsen i frågor om älgvård och i ärenden
om åtgärder för att motverka älgskador. Av nämndens åtta ledamöter utses två
efter förslag av lantbruksnämnden och skogsvårdsslyrelsen och två efter förslag
av jägarnas organisationer i länet. Av de övriga ledamöterna skall två
representera frilufls- och naiurvårdsinlresset, varav en det rörliga
friluftslivet, samt en ledamot ha särskild kunskap i frågor rörande trafiksäkerhet
och vill. Fordrar etl ärende särskild sakkunskap får nämnden anlila någon lämplig
person som sakkunnig. I de län där försök gjorts med reglerad älgjakt finns i
slället en älgnämnd med uppgifler och sammansällning som liknar
länsälgnämndernas.

På
det regionala planet är också andra myndigheter engagerade i administrationen
av jakten och viltvården. Del gäller främst polisen, skogsvårdsslyrelsen och
lanibruksnämnden.

Utanför
krelsen av olika myndigheler finns flera frivilligorganisationer som fullgör
administrativa uppgifier och då främst inom den prakfiska viltvården. Dil hör
de båda jägarorganisaiionerna. Svenska jägareförbundet och Jägarnas
riksförbund-Landsbygdens jägare, samt Svenska naturskyddsföreningen och
Sveriges ornilologiska förening.

Svenska
jägareförbundet bilräder centralt och, genom sina länsjakt-vårdsföreningar, regionall
myndigheterna med sakkunnigutlåtanden och sammanställningar av uppgifler som
underiag för myndigheternas beslut. Bakgrunden lill jägareförbundets
särställning i del hänseendel är att förbundet genom riksdagsbeslut år 1938
och år 1951 anförtrotts ledningen av del praktiska jakt- och vilivårdsarbetet i
landet. Till arbelsuppgifterna hör bl.a. att följa viltvårdens och
viltstammarnas utveckling och sprida kännedom om denna utveckling genom
upplysning, informalion och propaganda. Förbundet skall lillhandagå jägarna,
den vilt- och naturvårdsinlresserade allmänheten och andra intresserade med råd
och upplysningar i jakl- och viltvårdsfrågor. Ordföranden i förbundets
överstyrelse utses av regeringen. Naturvårdsverket utser en ledamoi och en
suppleant i överstyrelsen liksom en revisor med suppleant för denne. Förbundel
är indelat i 25 länsföreningar. Länsföreningarna är i sin lur indelade i
krelsar som i huvudsak följer kommungränserna. Del finns sammanlagt 374
jaktvårds-kretsar.

Jag delar beredningens uppfattning
att del inte finns skäl för någon mer

ingripande förändring av den nuvarande administrationen på jaktens och

viltvårdens område. Arbetsfördelningen mellan å ena sidan myndigheter

na, dvs. i försia hand naturvårdsverket och länsstyrelserna, och å andra

sidan frivilligorganisaiionerna bör ske efter samma principer som hitfills.

Det innebär atl Svenska jägareförbundels ansvar för jakten och den prak

tiska villvården har sin grund i atl förbundel organiserar en slor del av

landels jägare. Förbundels personal förutsätts lämna råd och upplysningar

om viltvård och jakl lill myndigheter, företag, organisaiioner och enskilda.

Även andra arbelsuppgifler av samma karaktär kan ingå i förbundets

verksamhet. Däremoi bör del endasl undantagsvis, och då med särskilt

lagstöd, bli fråga om att uppdra åt förbundel atl fullgöra någon myndighets

utövning, dvs. besluta i ärenden som rör förmåner och skyldigheter för 63

enskilda och organisationer.

De
senaste årtiondenas stora förändringar när det gäller jordbmk och Prop.
1986/87:58 skogsbruk och annal utnyttjande av mark och vatten kräver nya och
större insatser för att vidmaklhålla goda livsbetingelser för vUtet. Bl.a.
delta förhållande innebär enligt beredningen atl det finns elt behov av utbyte
av kunskaper och samordning av åtgärder på lokalplanet mellan kommuner,
myndigheler och intresseorganisafioner samt enskilda markägare och jägare.
Beredningen har mot den bakgmnden föreslagit all administrationen också skall
omfatta lokalplanet. Beredningen har angett en rad länkbara uppgifler för en
lokal samrådsgrupp (se beiänkandei s. 329). Något obligatoriskt inrättande av
sådana gmpper föreslås inle. I slället förulsälts att i första hand
jägarorganisafionerna och då närmast jägareförbundets kretsar med medverkan av de
lokala organisafionerna inom jägarnas riksförbund tar iniliativ lill att
samrådsgmpper bildas. Dessa föreslås vara fristående från kretsstyrelsen och
andra lokala slyrelser och beslå av förelrädare för jägarna, skogs- och
jordbruksnäringarna, lokala organisafioner för naturvård och friluftsliv och
kommunen. Beredningen konstaterar atl del självfallet står kommunerna fritl
alt aniingen la initiativ lUl bildande av en samrådsgmpp eller inräita en
kommunal nämnd för vUtvårdsfrågor.

Remissinslanserna
har i allmänhel ställt sig positiva lill vad beredningen har anfört i denna
fråga. Några remissinslanser, däribland naturvårdsverket, har emellerfid
ifrågasatt behovel av lokala samrådsgrupper eUer pekal på att behovet kan
tillgodoses med redan existerande organ.

Jag
har redan i det föregående (avsnitt 2.2.1) anfört atl det bör finnas en lokal
organisalion för gemensam diskussion och planering av särskilda åtgärder för
viltet. Det kan ske genom att en lokal samrådsgmpp upprättar ett program över
vilka åtgärder som är önskvärda och därefler vid en sammankomst med markägare,
jägare och andra personer engagerade i naturvårdsarbeiel diskulerar hur
programmei bör genomföras. Med hänsyn till skadeutvecklingen bör möjligheten
att utnyttja den lokala skogsvårdsexpertisens erfarenheter, t.ex
skogsvårdskonsulenlernas, tas till vara i detta sammanhang. En lokal
samrådsgrupp bör vidare kunna få stor betydelse för utbyte av information i
frågor som rör den fysiska planeringen och trafiksäkerheten. Somjag har
påpekat i avsnill 2.3.2 kan en samrådsgrupp också få belydelse som förmedlare
av upplåtelser av jaktmark och andra möjligheter till jakl.

Jag
delar beredningens uppfattning all de lokala samrådsgrupperna inle bör göras
fill något obligatorium. På vissa håU kan del ligga närmast tiU hands alt
kommunen tar initiativ till bildandet av en samrådsgmpp. Det finns kanske redan
en lämplig organisatorisk enhel inrättad för viltvård eller naturvård i
allmänhel. Det bör emellertid inte heller vara något hinder mol att någon av jägarorganisafionerna
svarar för att bilda en samrådsgrupp i kommunen. Gruppen bör emellertid vara
fristående från styrelserna för de lokala jägarsammanslutningama. Av vad jag
nu har anfört framgår att jag anser alt förhållandena i den enskilda kommunen
bör få bli avgörande för tillkomsten av samrådsgruppen liksom för dess
sammansättning.

I
fråga om den regionala administrationen har beredningen föreslagit att

de nuvarande länsälgnämnderna skall ersättas av länsviltnämnder med 64

vidgade
uppgifter och befogenheter. Länsvilinämnderna skall enligt försia- Prop.
1986/87:58 get dels vara länsstyrelsens rådgivande organ i alla frågor som rör
villvården och jakten, dels ges befogenhet att besluta i ärenden som rör
licensjakten på älg och kronhjort. Befogenheien skall gälla beslut både om
ramar för licenslilldelningen inom slörre områden och om tilldelningen av djur
lill de enskilda Ucensområdena. Tilldelningsbeslulen skall enligt förslaget få
överklagas hos länsstyrelsen som sluiinstans. Därigenom skulle naturvårdsverket
avlastas etl mycket slort antal besvärsärenden. Länsvilinämnderna föreslås
också få en i förhållande till länsälgnämnderna ändrad sammansättning.

Flertalel
av remissinstanserna är positiva tiU alt vidga de nuvarande länsälgnämndernas
rådgivande funktion till att gälla viUvård och jakl i allmänhet. Däremot är del
ett mycket stort antal remissinstanser som avstyrker eller ställer sig
tveksamma till förslaget all ge nämnderna beslutsbefogenhet.

Jag
instämmer i remissinstansernas kritik mol alt föra över tilldelningsbeslulen
från länsstyrelsen fill en länsvUlnämnd. Jag vill bl.a. peka på att ett
tvåinslansförhåUande mellan nämnden och länsstyrelsen skulle kräva en
försiärkning av nämndernas resurser när det gäller personal och annat som
innebär att någon total rationaliseringsvinst knappasl skulle uppnås.

Enligt
min mening bör i stället tiU varje länsstyrelse knylas en nämnd med endast
rådgivande funktion. Med en breddning av rådgivningen lill att gälla också
annat vilt än älg bör nämnden i fortsättningen benämnas länsvUlnämnd.
Beträffande länsviltnämndens sammansättning anser jag att de nuvarande
bestämmelserna om länsälgnämndens ledamöier kan behållas i huvudsak
oförändrade. Det innebär, till skillnad från vad beredningen har förordat, alt
lantbruksnämnden och skogsvårdsslyrelsen även i fortsättningen bör få föreslå
var sin ledamot i nämnden och att en av ledamöterna skall ha särskild kunskap i
frågor rörande trafiksäkerhet och vilt. I länsvilinämnden bör del emellertid
också finnas en representant för skogsägarna. Detta med hänsyn fill del
allvarliga problem som älgskadorna på skog innebär. 1 förhållande lill den
nuvarande länsälgnämnden bör det alltså i länsvilinämnden ingå ytteriigare en
ledamot. Vad beträffar frågan om hur samerna skall ges möjlighel alt förelräda
sina intressen i ärenden om jakl och viltvård som handläggs av länsstyrelsen
får del övervägas om det skall ske genom representation i länsvilinämnden i
länen med renskötsel och om de i dessa län försöksvis inrättade
rovdjursgrupperna skall permanentas. Det bör ankomma på regeringen all meddela
föreskrifter om hur länsvilinämnderna skall ulses och om eventuella
rovdjursgrupper. I och med atl länsvilinämnderna inrättas kan de nuvarande
länsälgnämnderna och älgnämnderna avskaffas.

Enligt
mitt förslag skall alltså länsstyrelserna också i fortsättningen

meddela de beslut som behövs för alt administrera älgjakten. Det är

angeläget atl finna så enkla rutiner som möjligl för registreringen av licens

områden och för beslulen om älglilldelning. Frågan bör bli föremål för

ytteriigare överväganden. Jag har därför för avsikt att senare föreslå rege

ringen atl naturvårdsverket ges i uppdrag atl i samarbete med statskon

toret och övriga berörda myndigheter och organisationer utarbeta lämpliga 65

5 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 58

rutiner
för länsstyrelsernas registrering av licensområden och beslut om Prop.
1986/87:58 älgtilldelning.

Vad
jag nu har anfört om arbetsfördelningen mellan myndigheterna och
frivilligorganisationerna innebär all del inle heller i fortsättningen läggs
några myndighelsuppgifter pä jägareförbundels länsföreningar. Jag ulgår från
all förbundels länspersonal liksom hittiUs ger länsstyrelserna underlag för
beslut i frågor om viltvård och jakt. Jag vill särskilt understryka betydelsen
av att länspersonalen engagerar sig i fråga om bildande av jaktvårdsområden.

Jag
delar beredningens uppfattning all kravet på insyn från statens sida i
jägareförbundels verksamhet bör tillgodoses på annat sätt än genom att
regeringen utser ordförande i förbundets överstyrelse. I fortsättningen bör
ordföranden utses utan regeringens medverkan. SamhäUets insyn bör garanteras
genom att staten representeras i förbundets ledning samt utser revisor för
verksamheten.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbmksdepartementet upprättats
förslag till

1. jakfiag,

2. lag om ändring i lagen (1943:459) om lillsyn över hundar,

3. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

4. lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden,

5. lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande
att meddela föreskrifier om in- eller ulförsel av varor,

6. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder.

Förslagel
under 5 har upprällals i samråd med statsrådet Hellslröm och förslagel under 6
i samråd med chefen för justitiedepartementet. Förslagen bör fogas fill
prolokollet i detta ärende som bilaga 6.

4 Specialmotivering 4.1 Förslaget till jaktlag

Inledande
bestämmelser 1§

Denna
lag gäller viltvården, rätten tiU jakt och jaktens bedrivande samt frågor som
har samband därmed.

Uiöver
bestämmelserna i denna lag gäller föreskrifier i andra författningar i fråga
om skyddet och vården av viltet.

I
paragrafen anges lagens tiUämpningsområde.

Den
nuvarande lagen upptar i huvudsak endasl de civUrällsliga reglerna

på området och de bemyndiganden som är nödvändiga för atl reglera hur 66

jakten
skall bedrivas. Den nya lagen skiljer sig från den nuvarande på det Prop.
1986/87:58 sättet att bestämmelserna om jakträtten följs av ett avsnitt med materiella
regler för jaklulövningen. Det är främsl föreskrifier av belydelse för djurskyddet
och säkerheten vid jakl. Den starka anknytning som bör finnas mellan viltvård
och jakt mofiverar dessutom ett särskilt avsnitt med beslämmelser om vården
och skyddet av villel.

Eftersom vården av viltet är en del i naturvården finns de
grundläggande villvårdsbeslämmelserna i naturvårdslagen (1964:822) och
naturvårdsförordningen (1976:484). Av myckel slor belydelse är
naturvårdsbestämmel-serna i skogsvårdslagen (1979:429) och lagen (1979:425) om
skötsel av jordbruksmark saml de föreskrifter som meddelats med slöd av dessa
bestämmelser. Det är främsl den nu nämnda lagstiftningen som åsyftas i
paragrafens andra siycke.

2 §

Med
vilt avses i lagen vilda däggdjur och fåglar. Med jakl avses atl fånga eller
döda vilt och att i sådant syfte söka efler, spåra eller förfölja vUl. TiU jakt
räknas också att göra ingrepp i viltets bon och att ta eller förstöra fåglars
ägg.

Med
"vilt" avses liksom med ullryckel "villebråd" i den nuvarande
lagen vilda däggdjur och vilda fåglar. Motiven ull denna begreppsanvändning
harjag redovisat i den allmänna mofiveringen (avsnill 2.1). All djuren är vilda
innebär alt de lever i frihei och de anses då inte ingå i någons egendom. Djur
som tillhör viltfaunan men som hålls i hägn betraktas också som vilt.

Även
definilionen av jakt överensstämmer med vad som anses gälla enligt den
nuvarande jaktlagstiftningen. Uttrycket "bon" bör kunna tjäna som
samlingsbegrepp för alla slags boplatser. Vad särskilt gäller bävern är det
givet all del är fråga om elt ingrepp i "boel" oavsett om det riktas
direkt mot bäverhyddan eller den för boplatsen nödvändiga dammbyggnaden.

Flera
remissinslanser har invändningar mol beredningens uppfattning alt ringmärkning
i fortsättningen bör anses som jakt. Främsl hänvisas till atl verksamheten
skulle komma att avsevärt försvåras. Jag vill emellertid peka på det
förhållandel att det inte bör göras någon principiell åtskillnad mellan å ena
sidan ringmärkning av fåglar och å andra sidan märkning eller annan liknande
vetenskaplig verksamhel som rör däggdjur. Att fånga eller med särskilda vapen
bedöva däggdjur för exempelvis märkning bör liksom hittills anses jämställt med
jakt. Följaklligen bör detta också gälla fågelmärkningen. De nämnda farhågorna
om en försvårad verksamhel bör undanröjas genom föreskrifter om all bl.a.
ringmärkning skall fä ske på annans jaktmark. Jag föreslår elt bemyndigande för
sådana föreskrifter i 24§.

3 §

Villel
är fredat och får jagas endast om delta följer av denna lag eller

föreskrifier som har meddelals med stöd av lagen. När viltet är fredat

gäller fredningen också dess ägg och bon.

Paragrafen
har sin molsvarighet i jaktstadgans inledande bestämmelse Prop. 1986/87:58
om fridlysning av viltet.

De
principiella grunderna för bestämmelsen om fredande av viltet har jag behandiai
i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1). Även i fortsättningen skall den
principen gälla all viltet är skyddat från jakt om inte annat särskilt har
beslulals. Som konstaterades när denna princip lades fast (se prop. 1967:136 s.
18) är uttrycket fridlysning mindre väl vall, eftersom del leder tanken till
ett skydd grundat på etl beslut i det enskilda fallet. År 1967 anfördes
emellerlid mot etl begreppsbyte att "fridlysning" var en i
nalur-vårdssammanhang inarbetad term. Även om detta motiv snarast har vuxit i
styrka harjag funnit övervägande skäl lala för att i den nya lagen föreskriva
att viltet är "fredat".

Bestämmelsen
skiljer sig i ett avseende från fridlysningsregeln i jaktstadgan. Det
sisinämnda siadgandei innebär atl fridlysningen endasl upphör under allmän
jakttid. Enligt den nya bestämmelsen undantas viltet från fredningen vid all
slags tillåten jakt, dvs. också vid jakl under särskild jakttid - s.k.
licensjakt. En meddelad licens kommer följaktligen atl innebära elt partiellt
undantag från fredningen, elt undanlag vars omfattning bestäms av vad som
föreskrivs i licensen om djurslag, djurantal och jakttid.

Viltvården

4§

Viltet
skall vårdas i syfte all bevara de viliarter som liUhör landels viltbestånd
och atl främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig
utveckling av viltstammarna.

I
viltvården ingår atl genom särskilda ålgärder sörja för att viltet får skydd
och slöd och att anpassa jakten efler tillgången på vilt. För alt ålgärderna
ulförs och anpassningen sker svarar markägaren och jakträttshavaren.

Till
ledning för tolkningen av lagens övriga beslämmelser erinras i
para-grafens/ör5ffl stycke om de mål som gäller för viltvården. Målbeskrivningen
har behandlats i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.1).

Paragrafens
andra stycke hat närmasl sin molsvarighet i 1 § andra och tredje styckena
nuvarande jaktlag. Bestämmelsen syftar på - förutom en väl anpassad jakt -
utfodring, utplantering av vilt och olika slag av anläggningsarbeten för atl
förbäUra förhållandena för vUtet, exempelvis iordningställande av viltvatlen
och viltåkrar. Markägarnas och jaklrätlshavarnas skyldighet att anpassa jakten
och vidta olika åtgärder skall självfallet ha samma inrikining som all annan
viltvård. Av paragrafens försia siycke följer att starka och livskraftiga
viltbestånd skall eflerslrävas men också att alltför individrika viltslammar
som orsakar skada i bl.a. jordbruket och skogsbruket inle är önskvärda. Några direkta
tvångsmedel för atl förmå markägarna och jaklrättshavarna atl uppfylla sina
skyldigheler föreslås inle. En alltför överdriven viltvård kan emellertid leda
till att den därtill utsedda myndighelen beslutar om jakl med stöd av
bestämmelsen i 7§.

68

5§ Prop. 1986/87:58

Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrollstävlingar och
annan liknande friluftsverksamhet i marker där det finns vill skall genomföras
så all villel störs i så liten utsträckning som möjligt.

Viltet får inte ofredas och inte heller förföljas annal än
vid jakt. Förbudet hindrar dock inte atl lämpliga ålgärder vidtas av
markinnehavaren i syfte all molverka skador av vill.

Bestämmelserna i paragrafens/öri/a siycke harjag
kommenterat i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.1). Den allmänna
hänsynsregeln riklar sig inle bara lill den som vistas ule i skog och mark.
Ökad hänsyn från vägtrafikanternas sida kan i väsentlig grad minska antalet
viltolyckor. Bestämmelsen om idrottstävlingar och liknande verksamhel kommer
främsl atl gälla orienleringssporten. Mera delaljerade besked om vad som bör
iakttas när orienteringstävlingar anordnas och genomförs finns i rekommendalioner
ulfärdade av naturvårdsverket och anvisningar ulgivna av Svenska
orienteringsförbundet. Det bör också nämnas att det i de flesta län finns
samrådsgrupper i vilka jägare och orienterare kan diskutera val av lämpliga
tävlingsområden och vilka åtgärder som bör vidlas för atl minska störningarna.

I fråga om bestämmelsen i paragrafens andra siycke har
naturvårdsverket ifrågasatt det lämpliga i atl använda uttrycket
"ofreda" i stället för "störa" som förekommer i motsvarande
bestämmelse i den gällande lagstiftningen. Enligt verket kan den nya
bestämmelsen leda lill etl försvagat skydd för det vilda. I 11 § jaktstadgan
finns etl förbud mot att använda motordrivet fortskaffningsmedel för att söka
efter vill eller för att spåra, förfölja, genskjuta eller hinna upp villebråd
eller på annal sätt hindra det atl undkomma eller för att i övrigt störa vilt,
vare sig det sker vid jakt eller i annal syfte. Förbudets räckvidd begränsas
dels av att det endast riktar sig mol förfaranden med molorfordon, dels av att
bestämmelsens avfattning lyder på atl det för slraffbarhel krävs direkt uppsåt,
dvs. fordonet skall ha använls på elt sätt som haft till syfte att slöra
viltet. Vidgas förbudet till atl gälla också annan störande verksamhel än den
som sker med motorfordon är del enligt min mening nödvändigl atl särskilt
markera atl del förbjudna området inskränker sig lill fall när någon medvetet uppträder
som fridstörare genom elt hänsynslöst beteende. En sådan markering har skett
genom alt uttrycket "ofreda" används i stället för "slöra".
Som framgår av 45§ första stycket kan också etl oaktsamt ofredande leda lill
straffpåföljd.

För alt förebygga skador av vilt kan del vara nödvändigl
all vidta bl.a. olika åtgärder för atl skrämma viltet. I sådana sammanhang
måste det tillålas vissa förfaranden som annars inte skulle vara godtagbara. En
undantagsregel för dessa fall har lagils in som en andra mening i andra
slycket.

6§

Under fiden den 1 mars - den 20 augusti skall hundar håUas
kopplade i

marker där det finns vilt. Under den övriga tiden av året skall hundar hållas

under sådan fillsyn atl de hindras från atl driva eller förfölja vill, när de
inle

används vid jakt. ,q

Regeringen får meddela föreskrifter som avviker från
försia stycket.

Första
slyckel. Bestämmelser för hundhållningen finns i dag intagna i Prop. 1986/87:58
12§ jaktstadgan. Föreskrifterna innebär elt generelll hundförbud under tiden den
1 mars — 20 augusfi i marker där del finns vilt. Med hundförbud avses att
hunden skall hållas under sådan tillsyn att den hindras från att löpa lös.
Länsstyrelsen har möjlighet all meddela föreskrifier om hundförbud också under
annan tid. Även under sådan fid då hundförbud inte råder skall hundar hållas
under sådan lillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vill när
hundarna inte används för jakl. Till dessa föreskrifier har fogals ell flertal
undantagsbestämmelser, främst för alt göra det möjligt atl träna hundar under
tid då hundförbud råder och att under sådan förbudslid använda hund vid jakt
och träning med avseende på vissa viltarter.

Beredningens
förslag att låta bestämmelsen om hundförbud gälla som huvudregel under hela
året har mötts av kritik från flera remissinstanser. Jag har därför i stället
lagil fasla på naturvårdsverkets förslag som innebär ett förtydligande och i
någon miin också en skärpning av bestämmelsen om generellt hundförbud under en
viss del av året. Med en entydig föreskrift om koppellvång under den föi"
viltet känsligaste tiden behöver det inte uppstå någon tvekan och diskussion om
vilken grad av kontroll som innehavaren behöver ha över sin hund.

Paragrafens
andra stycke gör det lillsammans med bemyndigandel i 52 § möjligl att liksom
hittills i administrativ ordning dels föreskriva hundförbud också under annan
tid än den i första stycket angivna, dels meddela föreskrifter om undanlag från
hundförbudet för träning och jakt.

7 §

Om
del på grund av etl viltbestånds storlek finns påtagliga risker för
trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt, får den myndighet som
regeringen bestämmer besluta em jakt för att förebygga eller minska dessa
risker.

I
beslulel skall beslämmas hur jakten skall bedrivas och om den skall ske genom
jakträltshavarens försorg, om han har ålagil sig det, eller genom särskilt
utsedda jägare. I beshitet skall också beslämmas hur del skall förfaras med
djur som dödas eller fångas vid jakten.

Paragrafens
första stycke, som närmasl har sin motsvarighet i 24§ 1 mom. första och tredje
styckena nuvarande jaktlag, harjag behandiai i den allmänna moliveringen
(avsnitt 2.2.2 och 2.2.3).

Andra
slyckel har utformats delvis efter mönsier av 24§ 3 mom. nuvarande lag. Har
jakträttshavaren förklarat sig villig atl genomföra jakten är det givet att det
bara i undanlagsfall blir aktuellt all ulse någon annan jägare. Bestämmelsen
gör del emellertid möjligt atl förordna om jakl över ett slörre sammanhängande
ornråde ulan atl därför alla jakträitshavare inom områdel behöver engageras i
jakten.

För
att en jakt av del här slaget skall kunna genomföras på etl effekiivt

sätl kan det vara påkallat atl ge fillstånd fill all annars förbjudna jaktred

skap används och till atl jakten bedrivs med hjälp av motorfordon. Det kan

finnas anledning att, som naturvårdsverket anser, låla den centrala förvalt

ningsmyndigheten besluta i sådana frågor för alt få en över landet likartad .,

bedömning.

8§ Prop. 1986/87:58

Om
förekomsten av en viss viltart innebär betydande skaderisker, får regeringen i
fråga om denna art föreskriva alt den myndighet som regeringen bestämmer får
besluta om sådan jakt som avses i 7§.

Som
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1) harjag ansett att det
finns ett behov av atl kunna förordna om jakt för att förhindra alt vissa
främmande arter etablerar sig i landel. Elt bemyndigande som gör det möjligt
för i första hand regeringen all meddela generella föreskrifier för sådana
förordnanden har lagils in i förevarande paragraf I föreskrtfierna skall bl. a.
anges vilka viltarter förordnandena kan avse.

9§

Om
ell vilt djur orsakar avsevärd skada eller om det kan antas vara farligt för
människors säkerhet, får polismyndigheten låta avliva djuret.

Regeringen
får meddela föreskrifter om att polismyndigheten får låta avliva eller fånga
vih, när detla är befogat från djurskyddssynpunkl.

Paragrafens
första stycke moisvarar 19§ andra stycket jaktstadgan. Bemyndigandet i
paragrafens andra siycke syftar tUl att göra det möjligt att bl.a. meddela
föreskrifter som motsvarar 14a§ jaktstadgan.

Av
allmänna rättsgrundsatser följer atl djur ulan hinder av jakllagsttft-ningens
bestämmelser får dödas i nödsituationer av olika slag. Det kan vara fråga om
atl avvärja ett överhängande angrepp från djurels sida eller atl förkorta lidandet
för etl svårt skadat djur.

Jakträtten
m.m.

Vem
som har jakträtten

10§

Fastigheisägaren
har jakträtten på den mark som hör till fasfighelen, om inte annat följer av
andra stycket eller av 11 §. I jakträtten ingår också räll atl lillgodogöra sig
vill som omhändertas, påträffas dött eller dödas i annat sammanhang än vid
jakt, om inle annat följer av föreskrifter meddelade med stöd av 25§.

Vid
jordbruksarrende har arrendalorn jakträtten på den arrenderade marken, om inte
annat har avtalals.

Om
samernas rätt att jaga fmns särskilda bestämmelser.

Den
inledande bestämmelsen i paragrafens/ör5/a stycke motsvarar 2§ I mom. nuvarande
jaktlag. Med mark som hör till fastigheten avses också vattenområden och inte
bara de mark- och vattenområden som ingår i registerfastigheten utan också
samfälld mark i vilken fastigheten har del. I bestämmelsen hänvisas till två
undanlag från huvudregeln. Det ena fallel gäller jordbruksarrendatorns jakträtt
och det andra jakträtten på väg.

Enligt
gällande rätl anses bl.a. fallvilt, dvs. vilt som påträffas dött, 71

tillkomma
jakträttshavaren om inle annat särskilt föreskrivils. Tidigare Prop. 1986/87:58
fanns i jakflagen en uttrycklig regel om detta. För alt undanröja varie
tveksamhet om rättsläget har i försia slycket tagils in en bestämmelse som
klargör atl jakträtten inte bara är en rätt att jaga utan också en rätt fill
vUt som kan och i vissa fall också bör tas om hand i andra sammanhang än vid
jakl. Del kan förutom fallvilt vara fråga om vill som av djurskyddsskäl eller i
någon annan nödsituation måste omhändertas eller avlivas. Rätlen inskränks
genom de bestämmelser som enligl 25 § kan gälla om all viltet i stället skall
tillfalla staten.

Bestämmelsen
i paragrafens andra stycke, som överensslämmer med 7§ andra slyckel nuvarande
lag, harjag behandiai i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1).

Paragrafens
tredje stycke syftar främst på bestämmelserna i rennäringslagen (1971:437).
Även i naturvårdslagen (1964:822) finns vissa beslämmelser som rör samernas
jakträtt.

11§

Jakträtten
på en väg lillkommer den som harjakträtten på den angränsande marken. Går vägen
i gränsen mellan marker med skilda ägare och äger inte någon av dem vägmärken,
har var och en av dem jakträtten på den marken.

Paragrafen
överensslämmer i sak med 5 § 1 mom. i den nuvarande lagen. Frågan om jakträtt
på väg, järnväg och vissa andra trafikanläggningar har jag behandiai i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1). Jag har alltså inle anslutit mig till
beredningens förslag alt i jakträttsligl hänseende jämställa vägar och
järnvägar. För de sisinämnda kommer därmed huvudregeln atl gäUa, dvs. den som
äger den mark på vilken järnvägen går fram kommer också att ha jakträtten där.
Vad nu sagls om järnvägar gäller också spårvägar och kanaler.

12§

På
allmänt vatten som gränsar till en faslighels strand, har fastighetsägaren
jakträtt inliU etthundra meter från strandlinjen. Om detta skulle medföra att
flera slrandägare får jakträtt på samma vattenområde, skall var och en av dem
ha jakträtt på den del av området som är närmasl hans strand.

På
annat allmänt vatten liksom på sådana holmar, klippor och skär, som inte hör
till etl visst hemman, får jakl bedrivas endasl efler fillstånd av
länsstyrelsen, om inle regeringen föreskriver något annat.

Innehållet
i paragrafen överensstämmer i sak med bestämmelserna i 2§ 2 och 3 mom.
nuvarande jaktlag. Frågan om jakten på allmänl vatten har behandlats i den
allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.1).

13§

På
en samfällighei får delägarna bara utöva sin jakträtt för egna behov, om

de inle har kommit överens om något annat eller beslulat någol annal i

enlighet med vad som gäller för samfällighetens förvaltning. 72

Paragrafen överensslämmer lill sill innehåll med 4§ första
och andra Prop. 1986/87:58 slyckel gällande lag. Jag har i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3.1) utvecklat varför bestämmelserna bör finnas med
också i den nya lagen.

Överiåtelse av jakträtt

14§

Jakträtt som har upplåtits i andra fall än i samband med
jordbmksartende får inte överlåtas ulan fastighetsägarens samlycke.

Jakträtten kan liksom vissa andra rättigheter som följer
med fastighets-ägandet upplåtas med nyttjanderätt. För sådana upplåtelser
gäller bestämmelserna i 7 kap. jordabalken. Dessa allmänna bestämmelser
kompletteras i den nuvarande jaktlagen med bl.a. stadgandet i 9§ som innebär
alt upplåtelser av jakträtt i andra hand kräver samtycke av fastigheisägaren.
Undantag görs för det fall nyttjanderältshavaren har blivit innehavare av
jakträtten i samband med att han arrenderat marken för jordbruk. Dessa regler
om överlåtelse av jakträtt har fått sin motsvarighet i förevarande paragraf

I den nuvarande jaktlagen finns vissa bestämmelser som
reglerar förhållandel mellan markinnehavare och jakträitshavare och som aUlså
får aktualitet vid bl.a. upplålelse av jakträtt. En slraffsankfionerad
beslämmelse förbjuder jakträttshavaren att ulan särskilt medgivande jaga i gård
eller Irädgård eller, under viss lid av årel, på besådda åkrar. Vidare åläggs
jakträttshavaren elt strikt ansvar för skador på markinnehavarens egendom.
Några motsvarande bestämmelser har inle tagits in i den nya lagen. I den mån
det finns ett behov av alt ålägga en jakträitshavare reslriktioner och
skadeståndsansvar som går längre än vad som redan följer av allmänna
bestämmelser eller rättsgmndsatser, bör della kunna regleras i upplåtelseavtalel.

Avtal om jakträttsupplåtelse

15§

Har jakträtt upplåtits mot vederlag för viss tid som
överstiger etl år skall uppsägning alltid ske för att avtalet skall upphöra atl
gälla vid avtalstidens utgång. Uppsägning skall ske på det sätt som föreskrivs
i 8 kap. 8§ jordabalken senasl två månader före upplåtelseiidens uigång. ViU
fastighetsägaren eller nyttjanderältshavaren all upplåtelsevillkoren ändras
för en ny upplåtelseperiod, skall han senast före den nyss angivna tidpunkten
meddela motparten detta på del sätt som gäller för uppsägning.

Om avtalet inte sägs upp inom räll lid, anses det förlängt
på en lid som moisvarar upplåtelsetiden, dock längsl fem år, eller, om begäran
om vUl-korsändring har gjorls, på den tid och de villkor i övrigt som bestäms
enligt 19§ första stycket.

I fråga om upplåtelser med slöd av rennäringslagen
(1971:437) saml upplåtelser som ingår i arrende eller hyra gäller särskilda
bestämmelser.

Frågan om besittningsskydd för den som innehar jaktmark
med nyttjan

derätt harjag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnill 2.3.2). Be- 73

stämmelserna
i förevarande paragraf innebär att vissa jaklrättsupplåtelser Prop.
1986/87:58 förlängs automatiskt. En fömtsättning är atl avtalet slufits för
viss beslämd fid och atl den tiden överstiger etl år.

På samma sätl som gäller i fräga om jordbmksarrende (jfr 9 kap. 3§
jordabalken) krävs uppsägning endasl om endera parten vill all avlalet skall
upphöra vid avtalstidens utgång. Ändring av upplåtelsevillkoren för en ny
upplåtelseperiod kan däremoi påkallas enbari genom en underrättelse liU
motparten. Bestämmelser om detla och om tidsfrister för uppsägning och begäran
om villkorsändring finns i paragrafens/örxta stycke.

De
berörda reglerna gäUer endast uppsägningar fill avtalstidens utgång. I vilken
ulslräckning som parterna kan få avtalel alt upphöra under löpande avtalsfid
får liksom hittills avgöras mot bakgmnd av allmänna avtalsrätts-liga
grundsatser (jfr bl. a. 8 kap. 23-25 §§ jordabalken).

Inte
heller behandlar reglerna i denna lag parternas möjligheter atl få fill stånd
en ändring av de löpande avialsvUlkoren. Även denna fråga får avgöras med
ledning av allmänna avtalsrättsliga grundsatser.

Av
paragrafens andra stycke följer alt avtalet förlängs på oförändrade villkor om
ingendera av parterna säger upp avtalel eller begär ändrade villkor.

Bestämmelserna
om automatisk avtalsförlängning gäller inle lantbmksnämndens upplåtelser med
slöd av rennäringslagen (1971:437), utan i stället får besvärsmöjligheterna i
den lagen utnyttjas. En erinran om detta har tagits in i paragrafens tredje
stycke. Där har också klargjorts alt beslämmelsema i jaktlagen endasl gäller
rena jakträttsupplåtelser och inte kombinerade upplåtelser, dvs. upplåtelser
som följer reglerna om artende eller hyra.

Som
framgår av övergångsbestämmelserna skall bestämmelserna om besittningsskydd
inte gälla jakträttsupplåtelser som sketl före den nya lagens ikraftträdande.

16§

Förbehåll
som slrider mol 15 § föista eller andra stycket eUer mol 17-22 §§ är utan
verkan mot nyttjanderältshavaren eller den som har rätl att träda i hans
ställe.

Enligl
paragrafen är besiltningsreglerna tvingande fill nyttjanderättshavarens förmån
(jfr 8 kap. 2§ första stycket jordabalken). Någon molsvarighet lill regeln i 9
kap. 7§ andra slycket jordabalken, enligl vUken arrendenämnden kan godkänna
villkor om all föriängningsrält inte skall föreligga, har inte ansells
erforderlig.

17§

Om
fasfighetsägaren har sagl upp ett avtal som avses i 15§, har nyttjanderältshavaren
rätl till förlängning av detla, utom när

1. nyttjanderätishavaren har åsidosatt sina
förpliktelser enligl avtalet i sådan mån atl delta skäligen inte bör förlängas,

2. fastighetsägaren gör sannolikt alt han själv eller
någon medlem i hans

74

familj
eller någon som är anställd i hans jordbmk eller skogsbmk skall jaga Prop.
1986/87:58 på fasfighelen,

3. fastighetsägaren gör sannolikt atl
fastigheten skall användas för något ändamål som utesluter fortsatt jakt,

4. fastighetsägaren i annal fall har
befogad anledning att upplösa avtalsförhållandet.

Enligt paragrafen skall som huvudregel gälla att
nyttjanderältshavaren har rält till förlängning av upplåtelseavtalet (jfr 9
kap. 8§ jordabalken). I vissa angivna fall skall han emellerlid inte kunna göra
anspråk på den rätten. Punkten 4 avser bl.a. del fallet atl
nyttjanderätishavaren inte uppfyller rimliga krav när det gäller att sköta
jaktmarken på ett från viltvårdssynpunkl rikligl sätl. Föreligger någon av
omständigheterna under punklerna 1 -4 och godlar nyttjanderätishavaren ändå
inle fastighetsägarens uppsägning blir del arrendenämnden som får pröva om
fasfighetsägaren skall lösas från avtalet.

18§

Har fastighetsägaren sagt upp ell avtal som avses i 15 §
eller har villkorsändring begärts och föreligger tvist om förlängning av
avtalet eller om villkoren för den nya upplåielseperioden, skall
fastigheisägaren eller, om villkorsändringen begärts av nyttjanderätishavaren,
denne senasl en månad före upplåtelsetidens uigång hänskjuta tvisten till
arrendenämnden.

Om en tvist inte har hänskjutits till arrendenämnden inom
den tid som anges i försia slycket, är uppsägningen eller begäran om
villkorsändring utan verkan.

Liksom molsvarande regler vid jordbruksarrende bygger
bestämmelserna i paragrafen på bl.a. den principen atl del bör åvila den part
som önskar en ändring av det bestående avtalsförhållandet atl ta iniliativ fill
alt en tvist förs fill arrendenämnden. Tvistefrågorna bör vidare normalt vara
avgjorda före den löpande avtalsperiodens utgång. Det är all märka att en
"tvist" torde föreligga enligt de föreslagna reglerna även om en part
inte hör av sig lill motparten efter en uppsägning eller en begäran om
villkorsändring. Om däremot t.ex. nyttjanderältshavaren godkänner en uppsägning
föreligger givetvis inle någon tvist. Godkännandet innebär atl
nyttjanderältshavaren utan några ytterligare ålgärder från fastighetsägarens
sida är skyldig att upphöra med jakten när upplåtelsetiden går ut. De i första
stycket angivna fristerna skall ge utrymme för förhandlingar parlerna emellan
efter det all uppsägning skelt eller villkorsändring begärts.

Bestämmelserna gäller endast uppsägning från
fastighetsägarens sida. Om nyttjanderältshavaren säger upp avlalet blir någon
förlängningstvist inte aktuell. Avtalel upphör då atl gälla vid avtalstidens
slut.

Av paragrafens andra stycke 'jämfört med 15 § första och
andra styckena följer att avtalet förlängs på oförändrade villkor om tvisten
inte hänskjuts inom föreskriven tid fill arrendenämnden.

19§

Ogillas fastighetsägarens talan om atl upplåtelseavtalel
skall upphöra att

gälla, skall villkoren för den fortsatta upplåtelsen
fastställas efter vad som

kan anses skäligt med
hänsyn till de villkor som tidigare har gällt för denna, Prop. 1986/87:58
till inträffade eller förulsebara förändringar samt till vad som kan anses
vanligt vid jämförbara förhållanden, om inte parterna har kommii överens om
något annal. Vidare skall samma villkor som förut gälla, i den mån ändring av
villkoren inle begärs.

Första
stycket gäller även vid avgörande av en villkorstvisl som hänskjutits till
arrendenämnden.

De
i paragrafens första siycke angivna bedömningsgmnderna för arrendenämndens
prövning innebär, beträffande frågan om den tid för vilken avtalet bör
förlängas, att denna normalt bör beslämmas alt molsvara den ursprungliga
upplåielsetiden (jfr 9 kap. 9 § jordabalken). Artendenämndens prövning av
artendeavgiftens storiek lorde främst få gmndas på en jämförelse med den
prissättning som i allmänhel lillämpas i regionen. Nämnden bör kunna få ledning
för sin bedömning bl.a. genom uppgifter om den prisnivå som gäller för
upplåtelser på statens marker och bolagsmarkerna.

20 §

Om
en fråga om förlängning av upplåtelseavtalel ännu inle är avgjord när tiden för
avtalet går ut, har nyttjanderältshavaren jakträtt enligt avtalel till dess
frågan är slulligl avgjord. För den tid som nyttjanderältshavaren sålunda
innehar jakträtt skall de fömt gällande upplålelseviUkoren tillämpas till dess
atl villkoren för samma tid blir slulligl bestämda.

Om
en tvist om upplålelsevillkoren ännu inte är avgjord när tiden för avtalel går
ul, skaU de förut gällande villkoren tillämpas tiU dess att villkoren för den
nya upplåtelseuden blir slutligt bestämda.

Paragrafen
innebär att de ursprungliga avtalsvillkoren skall tiUämpas lUls vidare. En
kortigering kan ske i efterhand genom all exempelvis en förhöjd avgift bestäms
alt gälla retroakfivi från den dag då det ursprungliga avtalet löpte ul (jfr 9
kap. 11 § jordabalken). Frågor om ränta på de nya avgifierna regleras i 21 §.

21 §

Skall
nyttjanderältshavaren enligl dom eUer beslul betala högre avgift än förut för
förfluten tid, skall han beiala ränla på det överskjulande beloppel som om
detta hade förfallit till betalning vid samma fidpunkt som den fidigare
avgiften. Skall nyttjanderältshavaren betala lägre belopp, skaU
fastighetsägaren betala ränta på det belopp som han har mottagii för mycket
från den dag då han tog emot beloppet.

Räntan
skall beräknas enligl 5§ räntelagen (1975:635) för tiden innan domen eller
beslutet har vunnit laga krafl och enligl 6§ räntelagen för fiden därefter.

Bestämmelserna
i förevarande paragraf har utformats efter mönster av 9 kap. 12a§ jordabalken.
Jag har funnit del befogat all reglera även det fallet alt upplåtelseavgifien
sänks genom domen eller beslutet. Det kan nämligen länkas att ändrade
förhållanden inträtt som gör atl den gamla avgiften framstår som oskäligt hög
för den nya upplåtelseperioden.

76

22§ , •, Prop. 1986/87:58

Om villkor för den fortsatta upplåtelsen har fastställts
enligt 19§, har nyttjanderältshavaren rätt all säga upp avtalel senasl två
månader efler den dag då domen eller beslutet vann laga krafl. Avtalel upphör
då att gälla den 30 juni som inträffar närmast efter uppsägningen.

Det kan inlräffa att nyttjanderältshavaren visseriigen fär
sitt avtal förlängt men till priset av en avgift som han anser vara för hög.
Han bör då ha en möjlighel atl befria sig från avtalel. Bestämmelsen i
förevarande paragraf om nyttjanderättshavarens uppsägningsräll har delvis
utformats efter mönsier av 9 kap. 12b§ försia stycket och 8 kap. 4§ andra
stycket jordabalken. Den 30 juni sammanfaller med tidpunkten för jaktårets utgång.

Räll till jakt efter vissa djur 23 §

Under de tider som regeringen föreskriver får

1. den som bor på en gård eller har en
trädgärd men saknar jakträtt där döda eller fånga och behålla följande djur som
kommer in på gården eller i trädgården: vildsvin, räv, grävling, iller, mink,
hermelin, vessla, ekorre, vildkanin, mullvad, sorkar, lämlar, råttor,
skogsmöss, husmus, duvhök, sparvhök, kråka, råka, kaja, skata, björktrasi
(snöskala), gråsparv eller pilfink,

2. den som har en handelsträdgård,
anläggning för yrkesmässig fruktodling eller plantskola men saknar jakträtt
där döda hare, om det behövs för alt förhindra skador på träd eller trädplantor;
därvid skall djur som dödals tillfalla jakträttshavaren,

3. den som innehar mark men saknar
jakträtt där fånga vildkanin och behålla de fångade djuren.

Regeringen får medge att jakt efler björn, varg, järv, lo
eller säi bedrivs på annans jaktområde. Regeringen får meddela föreskrifter om
undanlag från försia slycket.

I paragrafen regleras frågor om skyddsjakt. Frågan om
undantag från principen om jordägarens jakträtt för atl ge möjlighel lill
skyddsjakt harjag behandlat i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.1).

För skyddsjakten finns i den gällande jaktlagstiftningen
regler i två olika hänseenden. Den ena samlingen regler gäller rätten till
skyddsjakt ulan innehav av jakträtt. I förevarande paragraf har sådana regler
tagits upp. De ansluter till sitt innehåll nära lill beslämmelsema i 14§ 1
mom., 15§ 1 mom. andra och tredje styckena och 2 mom. samt 24§ 2 mom. nuvarande
lag.

Av skäl som redovisats i den allmänna moliveringen har den
nuvarande

bestämmelsen om rätt för yrkesfiskare atl döda säi inte fåll någon motsva

righet i den nya lagen. En motsvarighet till bestämmelsen som nu finns i

15 § 1 mom. första slyckel och som ger var och en rätt att döda fillfälligtvis

påträffade smågnagare bör kunna undvaras. Smågnagarna bör däremoi

finnas med i uppräkningen av djur som får dödas eUer fångas av gårds-

boende eller trädgårdsinnehavare. 77

I
den andra gmppen av bestämmelser som nu gäUer för skyddsjakten Prop. 1986/87:58
regleras under vilken lid jakten får bedrivas. I vissa fall är jakten fillåten
hela året medan del i andra gäller en begränsad jakttid eller krävs särskilt
tillstånd i del enskilda fallet. Del är fråga om beslämmelser som reglerar all
skyddsjakt, oberoende av om del är jakträttshavaren eller någon annan som
bedriver den. Jaktlidsbeslärnmelserna för skyddsjakten återfmns i den nuvarande
lagstiftningen på ett föga överskådligt sätt både i jaktstadgan och
jakttidsförordningen. Enligt min mening bör föreskrifter om tiderna för
skyddsjakt meddelas i administrativ ordning. Det kan finnas skäl att i
fortsättningen både bestämma och publicera dessa tider i samma ordning som
tiderna för den vanliga jakten. I samband med att föreskrifter meddelas om
jakttiderna bör det också meddelas föreskrifter om skyddsjakt som bara får
bedrivas efter särskilt lillstånd. När del t.ex. gäller skyddsjakt efler någol
av de slora rovdjuren bör del i varje enskUl fall prövas om del är möjligt att
göra undantag friin fredningen. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen
bör även en evenluell skyddsjakt efter säi förutsätta en sådan prövning.

Punklen
1 i paragrafens första stycke skiljer sig från bestämmelsen i nuvarande 15 § 1
mom. andra stycket genom alt fill uppräkningen av djurarter har förts, förutom
smågnagarna, även vildsvin medan björn, varg, järv och lo liksom nötskrika har
utmönstrats. Igelkott och fladdermöss, som finns med i den gällande
uppräkningen, är undantagna genom särskilda föreskrifter meddelade av
naturvårdsverket.

Rätten
enligt punkl 2 atl döda hare gäller endasl innehavare av anläggningar för
yrkesmässig odling. Punkten 3 ger, liksom nuvarande 24 § 2 mom. första slycket,
endast rätt fill jakt med fångslanordningar och inte med skjutvapen.

Som
framgår av den allmänna moliveringen kan rovdjursjakl i skadeförebyggande
syfte komma all ske efler beslul med stöd av 7§. Det kan emellertid fömtsättas
att det även i fortsättningen finns behov av föreskrifier som innebär all
sådan jakl får bedrivas på enskUt initiativ efter tillstånd i varje särskilt
fall (jfr 15 § jaktstadgan). När sådant tillstånd meddelas kan det också finnas
ett behov av atl medge atl jakten får bedrivas inom annans jaktområde. En
bestämmelse härom finns i paragrafens andra siycke. De djur som fälls vid sådan
jakl kan förulsällas komma all omfattas av föreskrifier om vill som skall tillfalla
staten. På de gmnder som anförts i den allmänna motiveringen omfattar
bestämmelsen också säi.

Skyddsjakt
kan regleras och därmed också begränsas genom föreskrifterna om de tider under
vilka jakten får bedrivas. Skulle det visa sig påkallat atl särskilt inskränka
rätten för annan än jakträttshavaren att bedriva skyddsjakt, genom atl undanta
någon i paragrafen angiven djurart, kan det ske med stöd av paragrafens tredje
stycke.

Ringmärkning
m.m.

24 §

Regeringen
får meddela föreskrifter om all vilt får fångas eller fällas på

annans
jaktmark för märkning eller undersökning eller andra ålgärder som

företas
för atl lillgodose velenskapliga behov. 78

Jag har i anslutning lill 2§ redogjort för skälen lill atl
verksamheten med Prop. 1986/87:58 bl.a. ringmärkning av fåglar bör jämslällas
med jakt. Förevarande paragraf ger regeringen rält atl meddela föreskrifter om
att vilt får fångas eller fällas för olika velenskapliga syflen utan hinder av
bestämmelserna öm markägarens jakträtt. Sådana föreskrifter kan efter beslut
enligl 52 § meddelas av en förvaltningsmyndighet. Är verksamheten av mera
ingripande karaklär kan del vara befogal att föreskriva krav på beslul av
myndighet i det enskilda fallel medan föreskrifterna om exempelvis
fågelmärkningen bör kunna få formen av ett mera generellt tillstånd.

Vill som tillfaller siaten

25 §

För all skydda utrotningshotade, sällsynta och särskilt
värdefulla djurarter och tillförsäkra vetenskapen och undervisningen djur av
sådana arter får regeringen föreskriva alt vill som omhändertas, påträffas dött
eller dödas skall tillfalla staten.

Paragrafen ersätter bestämmelserna om kronans villebråd i
18 § nuvarande lag. Genom alt regeringen eller, efter regeringens bestämmande
enligl 52§, naturvårdsverket bemyndigas meddela föreskrifter om slatens vilt
kan föreskrifterna lätlare än f.n. anpassas till ändrade förhållanden.
Bemyndigandet avgränsas genom alt det i paragrafen anges för vilka syften
staten får ta om hand visst vilt. Föreskrifterna kan gälla också djur som dödas
vid fillåten jakt, exempelvis vid skyddsjakt efter rovdjur.

När föreskrifter meddelas med stöd av bemyndigandet finns
det anledning atl överväga om den nuvarande uppräkningen av arter som behöver
särskilt skydd bör kompletteras med någon ytterligare art. Det kan emellertid
också bli aktuellt alt slopa skyddet för vissa arter.

Anmälningsskyldighet 26 §

Regeringen får meddela föreskrifier om
anmälningsskyldighet i fråga om

1. vilt som har fällts under jakl,

2. vilt som skall tillfalla staten,

3. vill som har skadats eller dödals
vid sammanstötning med molorfordon.

Paragrafen innehåller etl bemyndigande som ger regeringen
rätl all

meddela föreskrifier som motsvarar följande beslämmelser i den nuvaran

de lagstiftningen. Enligt 10§ förordningen (1980:400) om ersäitning vid

vissa viltskador m.m. skall anmälan göras lill länsstyrelsen när älg, kron

hjort eller dovhjort fällts under allmän eller särskild jakttid. I 24 §
jaktstad

gan finns bestämmelser om skyldighet att anmäla lill polismyndigheten när

vill som utgör kronans villebråd har dödats, fångats eller påträffats som

fallvilt. I samma paragraf föreskrivs skyldighel för fordonsförare alt under

rätta polismyndigheten om dovhjort, kronhjort, rådjur eller älg har skadats 79

eller dödats vid sammanstötning med motorfordon. Med stöd
av 52 § kan Prop. 1986/87:58 regeringen överiåla åt naturvårdsverket atl
meddela föreskrifterna.

Jakten

27 §

Jakten skall bedrivas så alt viltet inte utsätts för
onödigt lidande och så atl människor och egendom inte utsätts för fara.

TiU den dd paragrafen syflar till atl lillgodose
djurskyddsintressel vid jakten har den sin motsvarighet i 3§ försia meningen
jaktstadgan. Bestämmelsen har lagils in i lagen för atl undersiryka
djurskyddels slora belydelse och viklen av alt detta blir vägledande för varje
moment i jakten. Av skäl som redovisals i den allmänna motiveringen (avsnill
2.3.1 och 2.3.2) ålägger bestämmelsen också jägarna alt iaktta försiktighet så
att människor och egendom inle kommer lill skada. Den som med uppsåt eller av
oaktsamhet bryter mol förevarande paragraf kan enligt 45 § första slycket 3
dömas till böter.

28 §

Om vilt har skadats vid jakt, skall jägaren snarasl vidta
de åtgärder som behövs för att djuret skall kunna uppspåras och avlivas.

Om älg, hjort eller rådjur har skadais vid jakl på ett
jaktområde och tar sig in på ett annat jaktområde, skall jägaren se till att
jakträttshavaren där eller områdets ägare snarast underrättas. Kan dessa nås
endast med svårighet, får polismyndigheten i orten underrättas i stället.

Bestämmelsen i paragrafens/örj/a stycke har sin
motsvarighet i 3§ andra meningen jaktstadgan. Regeln har av samma skäl som den
allmänna djurskyddsbestämmelsen i föregående paragraf förts till den nya lagen.
Den jägare som har skadskjutit djuret kan fullgöra sin skyldighel aniingen
genom att själv genomföra eflersöket eller vidtala någon annan att göra det.
Del bör understrykas att den som söker efler djuret har både rätt och
skyldighet att följa djuret även in på annans jaktområde. En annan sak är atl
djuret när del väl är avlivat i allmänhet tillfaller jakträttshavaren på den
mark där djuret fälls. Vidare fär hjälpmedel som annars inte är tillåtna,
exempelvis molorfordon och lampor, användas för all få lag i del skad-skjutna
djuret.

Bestämmelsen i paragrafens andra siycke, som moisvarar I6§
nuvaran

de lag, har till enda syfle att ge jakträttshavaren på den mark dit djuret

spårats möjlighet atl la till vara det fällda viltet. Även när det gäller

underrättelseskyldigheten kan den som skjufit på djuret välja mellan atl

antingen själv underrätta jakträttshavaren på marken i fråga, markens

ägare eller, i sista hand, polismyndigheten eller uppdra åt någon annan all

lämna en sådan underrättelse. Skyldigheten innebär all underrättelse skall

lämnas till den som äger eller har jakträtten på den mark där djuret

befinner sig eller antas uppehålla sig. En mera vidsträckt underrättelse

skyldighet skulle i många fall bli svår atl uppfylla. Det är emellertid 80

önskvärt
och får anses höra lill god ordning alt underrättelse om möjligt Prop.
1986/87:58 lämnas också lill markinnehavare som endasl berörs på det sättet alt
eflersöket går fram över deras marker. Skulle den underrättade jakträttshavaren
förklara sig villig atl överta eflersöket bör del göras fill regel att någon eller
några från den ursprungliga eflersökspatrullen är med som deltagare i det
fortsatta sökandet efler det skadskjutna djuret.

1
fråga om älg, hjort eller rådjur innebär paragrafens båda bestämmelser
sammantagna att den som skadskjutit djuret skall sörja för dels att djuret blir
uppspårat och avlivat, dels, om djuret går in på grannmarken, all ägaren eller
jakträttshavaren på den marken blir underrättad om förhållandel.
Jägareförbundet har i sill remissvar anfört att långl flera eftersök lorde ha
misslyckats på grund av alllför stor brådska än pä grund av att eflersöket
tagils upp för sent. Jag kan vid sådant förhållande dela förbundets uppfattning
att som huvudregel bör gälla atl underrättelse skall ske innan eftersök vidlas
på annans mark. Jag vill emellerlid understryka att del är givet att vid varje
skadskjulning den största vikten skall läggas vid alt uppfylla skyldigheten alt
spåra upp och avliva viltet.

Aternalivel
med undertättelse till polismyndigheten bör få utnyttjas om varken
jakträitshavare eller markägare finns lillgänglig i grannskapet eller om det
fordras en närmare undersökning för all få kunskap om vem som äger marken eller
har jakträtten där.

29
§

Regeringen
får meddela föreskrifier om

1. de
tider när olika slag av vill får jagas inom skilda delar av landel,

2. tillstånd till jakt underen särskild jakttid (licens),

3. lillslånd till jakl för atl förhindra skador av vill,

4. att hund skall finnas lillgänglig vid jakl för uppspårning av skadat
vill.

Paragrafen
innehåller elt bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om när
jakl är tilläten, dvs. under vilka tider och villkor i övrigl som undantag kan
göras från huvudregeln alt villel är fredat.

Punkten
I avser föreskrifier om allmänna jakttider, dvs. föreskrifter som moisvarar de
bestämmelser som fn. finns i jakttidsförordningen (1976:432). Bestämmelsen ger
emellertid också slöd för att meddela föreskrifter om jakttider för
skyddsjakt. I 23§ finns ett särskilt bemyndigande för sådana föreskrifier i
fråga om skyddsjakt som får bedrivas av annan än jakträttshavaren. Somjag har
anförl i anslutning lill den paragrafen bör i fortsättningen, för en bälire
överskädlighet, föreskrifterna om tiderna för skyddsjakt kunna bestämmas och
publiceras i samma ordning som de vanliga jakttiderna.

Till
jakttidsföreskriflerna bör också föras bestämmelser om skyddsjakt som bara får
bedrivas efter särskilt tillstånd. Ett bemyndigande att meddela sådana
bestämmelser finns i punklen 3.

Med
slöd av punkten 2 kan det meddelas föreskrifier om licensjakl. F. n.

finns sådana föreskrifter om jakl efter älg, dovhjorl, kronhjort, rådjur och

björn (13, 14 och 14b§§ jaktstadgan). Förevarande beslämmelse ger alltså

stöd för att meddela närmare föreskrifter för bl.a. älgjakten som enligl 33§ 81

skall
bedrivas i form av licensjakl.

6 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 58

Krav
på atl hund skall finnas tillgänglig för eftersök kan liksom hittiUs Prop.
1986/87:58 föreskrivas som villkor för licensjakl och faller därför under
bemyndigandel i punkten 2. Del kan dock finnas skäl atl ställa upp ett sådanl
krav också beträffande annan jakl. Ett bemyndigande för sådana föreskrifter har
därför lagits in under punkten 4.

30 §

Vid
jakten får användas endast de vapen och jaktmedel i övrigt som regeringen
föreskriver. Regeringen får föreskriva alt vapen och övriga jaklmedel skall
vara av godkänd typ och atl avgift skall belalas för den prövning som behövs
för sådant typgodkännande.

Regeringen
får föreskriva all jakl med skjulvapen får ske endast under vissa tider av
dygnet.

Bemyndigandel
i paragrafens första stycke har utformats så all detaljfö-reskriflerna inle,
som i dag, behöver innehålla regler om vilka vapen och andra jaklmedel som är
förbjudna. Förulom användningen av skjulvapen och fångstanordningar finns det
anledning atl med stöd av bemyndigandet reglera i vilka fall och under vilka
villkor exempelvis bekämpningsmedel och belysningsanordningar får användas vid
jakl.

F.n.
finns i 4a § jaktstadgan bestämmelser som reglerar under vilka lider på dygnet
som jakt får ske. Bestämmelserna är betingade av djurskyddsskäl och
säkerhetsskäl. Molsvarande bestämmelser skall i fortsättningen kunna meddelas
med stöd av andra stycket i förevarande paragraf.

31§

Jakt
med skjutvapen får inle ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Sådana
fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får inte heller
användas för att söka efler, spåra, förfölja eUer genskjuta vilt, för alt
hindra vilt alt undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den
som jagar.

Regeringen
får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.

Regeringen
fär meddela föreskrifter som förbjuder eller släller upp särskilda villkor för
atl skjutvapen skall få medföras vid färd med motordrivna fortskaffningsmedel.

Paragrafens
första och andra stycke har utformats så all de fill sill innehåll nära
ansluter lill bestämmelserna i 11 § I och 2 mom. jaktstadgan. Med motordrivna
fortskaffningsmedel avses alla slags motordrivna fordon med eventuella
släpfordon och alla typer av farkoster som drivs med molor i förekommande fall
med farkoster på släp. Med motordrivna anordningar avses exempelvis motorsågar
och andra redskap med motorer, vars buller kan utnylljas för att avleda viltets
uppmärksamhet från jägaren. En skillnad i förhåUande lill jaktstadgans
beslämmelser är all luflfarkosier som inle är motordrivna faller utanför
förbudei. En annan skillnad är att förbudet mol att störa vilt med motordrivet
fortskaffningsmedel i den nya lagen omfattas av bestämmelsen i 5§ andra
stycket.

1
paragrafen anges vilka förfaranden som är förbjudna. Av den beskriv

ningen får del anses framgå lillräckligt tydligt att det är lillålel all färdas
i °

ett
motordrivet fortskaffningsmedel före och efler jakten och under avbrott
Prop. 1986/87:58 i jakten. Någon särskild regel som uttryckligen undantar
sådana färder från förbudei kan därför inle anses nödvändig.

När
del gäller alt avgränsa vad som är förbjudet framgår det av praxis på området
all avgörande vikl bör fästas vid om del moiordrivna fortskaff-ningsmedlet
eller den motordrivna anordningen använts på elt sätl som inverkat på jaktens
föriopp. Det kan exempelvis vara fräga om all skaffa sig ett bättre utgångsläge
för jakten eller atl avleda viltets uppmärksamhel från jägaren.

Paragrafens
tredje stycke innehåller elt bemyndigande atl meddela föreskrifter om
medförande av vapen vid färd med motordrivna fortskaffningsmedel. Sådana
föreskrifier finns f n. i 11 § 3 mom. jaktstadgan. Föreskrifterna syftar till
att underiätta övervakningen men också till att förhindra olyckshändelser.

32 §

Jakt
med drivande hund får inte ske på ell område som är så beskaffat att det kan
förulses att drevet huvudsakligen kommer alt gå fram över annans jaktområde.

Enligt
19§ tredje slyckel nuvarande lag är jakt med drivande hund att anse som olovlig
jakt om jakten bedrivs på elt område av sådan beskaffenhel alt drevet måsle
antas komma all huvudsakligen gå fram över annans jaktområde och syftet
uppenbarligen är alt komma åt vilt från delta område.

Bestämmelsen
i förevarande paragraf innebär en viss skärpning av del nuvarande förbudei alt
använda drivande hund när omständigheterna är sådana all jakten kan inkräkta på
andra jakträttshavares iniressen. Det skall inte längre behöva visas all jakten
syftat lill alt komma åt vilt från grannmarken. Som beredningen har anförl kan
nämligen jakt med drivande hund på en alltför liten eller dåligi arronderad
jaktmark innebära elt allvarligt intrång i annans jakträtt även om jakten inte
sker med avsikt atl komma ät vilt från angränsande marker.

33 §

Jakl
efler älg får ske endast efter licens av länsstyrelsen och inom ett område som
länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Detta gäller inle om jakten
endasl avser älgkalv.

Elt
licensområde skall vara av sådan storlek och beskaffenhel i övrigt atl det är
lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra alt registrera elt område som
licensområde eller besluta om avregistrering, om området inle medger en
avskjutning av minst ell vuxet djur om årel.

Paragrafen
anger villkoren för älgjakten. Frågan har utföriigt behandlats i den allmänna
moliveringen (avsnitt 2.2.4).

34 §

Utan
lov är det inte tillåtet all skrämma eller mota vill från någon annans

jaktområde i andra fall än
som avses i 5§ andra stycket andra meningen. <,,

Det är inte heller
lillålel alt uliin lov locka vilt från någon annans jaklom- Prop.
1986/87:58 rade genom utfodring eller på någol annal sätt.

Enligt
19 § första stycket nuvarande lag är det inte tillåtet alt ulan lov skrämma
eller mota villebråd från annans jaktområde. Undanlag görs för den som innehar
marken. Han får skrämma eller driva bort vilt om det behövs för atl avväga
skada eller olägenhel. Det är inle heller tillåtet att utan lov genom anstalter
för utfodring eller på annat sätt locka vilt från annans jaktområde. Av den
nämnda paragrafens andra stycke följer vidare atl bulvaner och vissa
fångstredskap inle ulan lov får sältas upp inom visst avstånd från
jaktmarksgränsen.

Förbudet
alt skrämma, mota eller locka vilt har i storl sett oförändrat förts över lill
förevarande paragraf. Däremoi har den särskilda regeln om bulvaner och
fångstredskap ansetts kunna undvaras.

De
nya bestämmelserna syftar liksom de nuvarande fill atl förhindra åtgärder som
sker i avsikt atl tillgodogöra sig vill från andra områden än del egna
jaktområdet. Del är i många fall svårt atl dra en gräns mellan vad som är
väUovliga viltvårdsåtgärder och etl Ulojall lockande av vill. Bestämmelsen
innebär inle att del är förbjudet all jaga i anslulning lill olika anordningar
som kan ha vidtagils för alt främja viltförekomsten på en fastighet. Den
avgörande frågan är om åtgärderna ingått som ett led i viltvården eller om
syftet inle varil annal än atl locka djur fill fasligheten för au där skjuta
eller fånga dem. Vid denna bedömning har i praxis särskild vikl lagts vid
åtgärdernas karaklär och ulformning. Del kan exempelvis vara fråga om en
ålgärd som visserligen uppskattas av viltet men som inte är särskilt starki
motiverad från vilivärdssynpunki och där särskilda anordningar vidtagits för
alt underlätta jakl. Vid bedömningen av syftet med åtgärden tas emellerlid
också hänsyn lill avskjutningens storlek. En avskjutning som på ett mera
anmärkningsvärt sätt överstiger vad som kan anses vara en normal avkaslning av
jakt för fastigheten lalar för alt det har varit fråga om etl otillböriigt lockande
av vill.

35
§

Utan
medgivande av jakträttshavaren är del inte tillåtet att med fångstredskap
eller vapen som kan användas för jakt ta vägen över annans jaktområde. Detta
får dock ske på vägar som är upplåtna för allmänheten och även annars om det
sker i lovliga ärenden. Om hund medförs, skall den hållas kopplad.

Paragrafen
överensslämmer med 20§ gällande jaktlag med den ändring

en att förbudet skall gälla fångstredskap eller "vapen som kan användas

för jakt" i stället för "skjulvapen". Med skjulvapen i
vapenlagens

(1973:1176) mening förslås både eldvapen och vissa typer av luft- och

fjädervapen men däremot inle pilbågar. Den nyssnämnda ändringen i den

nya jaktlagen har gjorts för att det inte skall behöva ifrågasättas all förbu

det i förevarande paragraf även omfaltar pilbågar som i vissa utföranden

kan tjäna som jaktvapen. Det bör också anmärkas all det enligl jaktstadgan g

är
förbjudet att använda pilbåge vid jakl.

Att bestämmelsen i övrigt är oförändrad innebär alt
ledning kan sökas i Prop. 1986/87:58 praxis vid bedömande av vad som skall
anses vara lovliga ärenden. Som sådant ärende räknas inle all leta efter en
bortsprungen hund. Etl exempel pä lovligt ärende är däremot att färdas över
annans jaktmark om delta är nödvändigt för att nå den egna jaktmarken. Det är
vidare lillålet atl utan särskilt medgivande gå med vapen på annans jaktmark
för all spåra upp skadskjulet vilt.

Utplantering av vill m.m.

36 §

Regeringen får meddela föreskrifter om alt vissa slag av
vilt inte får sättas ut i frihet eller hållas i hägn utan särskilt tillstånd
eller att andra särskilda föreskrifter eller villkor skall gälla för sådan
verksamhel.

Bemyndigandet i förevarande paragraf ger slöd för att
meddela föreskrifter som innebär förbud mol atl ulan särskilt lillslånd
planlera ut eller i hägn hålla djur av vissa arter. Skälen fill att sådana
föreskrifter behövs har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1).

Gällande förbud mot utplantering ålerfinns i 18 §
naturvårdsförordningen (1976:484). Avsikten är följaktligen att motsvarande
föreskrifier, vidgade till att gälla också hållande av djur i hägn, skall
meddelas med stöd av det nu föreslagna bemyndigandel. Därvid kan del, som
beredningen har påpekat, finnas anledning alt överväga om förbudei inle bör hävas
beträffande vissa arter som numera fullt ut är införlivade med vår fauna. Det
kan dock finnas smittskyddsskäl som talar mol ell sådant hävande.

Handel med vill

37 §

Om del behövs med hänsyn till villvården eller för alt
tillgodose något annat syfle i denna lag, får regeringen meddela föreskrifter
som förbjuder eller ställer upp särskilda villkor för yrkesmässig handel med
vilt.

Med stöd av det i paragrafen föreslagna bemyndigandel kan
del bl.a. meddelas föreskrifter för alt möjliggöra den kontroll och insyn som
behövs för alt motarbeta den illegala jakten. De gällande föreskrifierna i det
här hänseendel innebär en uppgifisskyldighet för vissa näringsidkare och finns
i 27 § andra och iredje slyckena jaktstadgan och i naturvårdsverkets jaktkungörelse.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1)
föreslår jag dessulom en ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Ändringen syftar fill atl göra det
möjligt atl till skydd för vissa arter meddela beslämmelser för den handel med
vill som sker genom import och exporl.

85

38§ Prop. 1986/87:58

Regeringen får meddela föreskrifier som innebär atl
yrkesmässigt bedriven montering eller annan preparering av vill inte får ske
utan särskilt tiUstånd eller alt andra särskilda föreskrifter eller viUkor
skall gälla för sådan verksamhet.

För tiUsyn över efterlevnaden av sådana föreskrifter och
villkor har den myndighet som regeringen besiämmer räll till tilllräde till de
lokaler där montering eller annan preparering av vill bedrivs och de
lagerutrymmen som används i verksamheten. Myndigheten har också rält alt på
begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för lillsynen.

Paragrafen ger bl.a. stöd för att föreskriva
tillståndskrav för yrkesmässigt bedriven konservatorsverksamhet. Den frågan,
liksom bestämmelsen i paragrafens andra stycke om myndighelernas rätt att
kontrollera verksamheten, har närmare behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnill 2.2.1).

Länsvihnämnderr

39§

Till varje länsstyrelse är knuten en länsviltnämnd med
uppgift att vara länsstyrelsens rådgivande organ i frågor om viltvården.

Ledamöierna i länsvilinämnden utses enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen.

I paragrafen ges bestämmelser om länsvilinämnderna.
Nämndernas funkiion och sammansättning har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.4.1).

Kunskapsprov m.m.

40 §

Regeringen får meddela föreskrifier om skyldighel alt
avlägga prov i fråga om kunskaper och skjulförmåga som villkor för att få jaga
och om skyldighel atl betala avgift för proven.

Regeringen får överlämna ål sammanslulning på jaktens och
viltvårdens område att anordna sådana prov, att utfärda bevis om avlagda prov
samt alt ta ut avgift för proven.

Paragrafens försia siycke innehåller etl bemyndigande att
meddela före

skrifter om avlagt kunskapsprov som villkor för atl få jaga. Andra slyckel

ger slöd för all låla jägarorganisaiionerna ombesörja ell sådanl prov. Jag

har i den allmänna moliveringen (avsnill 2.3.3) förklarat alt jag inle för

närvarande är beredd atl anslula mig till förslagel om återkommande

skjulprov som villkor för all få jaga med klass 1-vapen. Föreskrifierna om

skyldighet all avlägga jägarexamen har slöd i elt bemyndigande i vapenla

gen (1973:1176). Även om det följaklligen inte finns något omedelbart

behov av de föreslagna lagbestämmelserna om kunskapsprov har jag an

sett atl de bör finnas med i den nya lagen. 86

Avgifier Prop. 1986/87:58

41
§

För
all främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenUga med syftet
med denna lag får regeringen meddela föreskrifter om skyldighel för den som
jagar

1. att beiala en årlig avgifi (jaktvårdsavgift),

2. atl beiala en avgifi för vissa slag av vilt som fälls.

Avgifter
som avses i första slyckel 1 skall bilda en fond (jaklvårdsfonden) som efter
regeringens besiämmande får användas för angivna ändamål.

Paragrafen
motsvarar 26 och 26a§§ i den nuvarande lagen. Med stöd av bemyndigandel i
första stycket och rätten alt meddela verkslällighetsföre-skrifter bör del i
fortsättningen ankomma på regeringen att meddela bestämmelser om bl.a.
skyldighet all medföra jaktkort och atl visa upp sådant kort för
myndighetsrepresentanter som övervakar jakten.

JakttUlsynsmän

42
§

För
tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som har meddelals med
stöd av lagen, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse
jakttillsynsman. JakttUlsynsmän får förordnas all med stöd av 47 § ta egendom i
beslag.

Paragrafen,
som ersätter 39§ nuvarande lag, har utformats delvis efter mönster av
motsvarande bestämmelser i lagen (1950:596) om rätl till fiske. Närmare
föreskrifter om hur jaktfillsynsmän skall utses och om deras uppgifter bör
meddelas av regeringen.

Ansvar
m.m. 43 §

För
Jaktbroll döms till böler eller fängelse i högst sex månader den som

1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet olovligen jagar
på annans jaktområde eller där tillägnar sig vilt eller underlåter att iaktta
vad som föreskrivits i en för jakt meddelad licens eller

2. med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3§, 31 §
första stycket, 32§ eller mot en föreskrifl som har meddelats med stöd av 25§,
29§ 1 eller 30§ första slycket.

I
den nuvarande lagsiiftningen finns straffbestämmelser både i jaktlagen

och i jaktstadgan. Det förhållandel alt vissa brott mot jaktstadgan ansetts

så allvarliga att de bör kunna beslraffas med fängelse har gjort hänvisning

ar mellan lagen och stadgan nödvändiga. Dessa hänvisningar har bidragil

till elt komplicerat regelsystem som är svårt all överskåda. För alt åstad

komma etl mera lättillgängligt regelverk har jag valt att i den nya lagen

samla alla påföljdsbestämmelser, även de som gäller överträdelser av

föreskrifter meddelade med slöd av lagen. I den nya lagen görs inte heller 87

någon
åtskillnad mellan vad som f.n. betecknas olovlig jakl resp. olaga Prop.
1986/87:58 jakt. I del förra fallel är det fråga om brott mot ell enskilt
intresse och i del andra mol någon beslämmelse lill skydd för viltvården eller
annat allmänt inlresse. Som en samlingsbeteckning för allvarligare
överträdelser används i stället beteckningen jaktbrott. Enligt gällande
lagstiftning är olovlig jakt med vissa undantag ett angivdsebrolt. Enligt den
nya lagen skall alla jaktbroll höra underallmänt åtal.

Punkt
1 i paragrafen motsvarar 28§ första stycket, 29§ I mom. andra slycket och 29a§
första stycket nuvarande lag saml 28 § 2 mom. andra stycket jaktstadgan. Det
straffbara området för olovlig jakt och det fall när någon olovligen tillägnar
sig vilt har emellertid utsträckts fill att gälla också överträdelser som sker
av grov oaklsamhel. Nuvarande krav på uppsåt har lelt till alt elt storl antal
slraffvärda beteenden efter företagen utredning inte gåll all beivra, l.ex.
fall där jägaren åberopar missförstånd eller bristande kännedom rörande
jaktmarkens utsträckning.

Försummelsen,
som skall vara så anmärkningsvärd att den är all anse som grov, kan bestå i alt
jägaren underlåtit att skaffa sig kunskap om jaktmarksgränserna eller
åsidosätter föreskrifierna om tillåten avskjutning i ett upplätelseavtal.

Punkten
1 omfattar också uppsåtliga och grovt oaklsamma överträdelser vid licensjakt.
Del kan vara fråga om brott mot licensens föreskrifier om vilka slags djur som
får fällas eller atl flera djur fälls än vad som har medgivils i licensen. Är
oaktsamheten inte atl anse som grov straffas sådana överträdelser enUgl 45 §
tredje slyckel.

Enligl
punkl 2 skall del betraktas som jaktbroll om någon jagar djur som
överhuvudlaget inte får jagas eller om någon jagar under otillåten tid eller
Ulan licens eller annal särskilt tillstånd. Som jaktbroll skall också räknas
otillåten användning vid jakt av motordrivet fortskaffningsmedel eller annan
motordriven anordning. Detsamma gäller otillåten jakl med drivande hund liksom
överträdelser av föreskrifierna om slalens vilt och om tillåtna jaktmedel.

44 §

Om
elt jaktbrott är atl anse som giovt, döms till fängelse i högsl två år. Vid
bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaklas

1. om
del avsåg ett utrotningshotat, säUsynt eller värdefulll vUt,

2. om det har utförts vanemässigt eller i större omfattning,

3. om del har ulförls med ofillålen hjälp av ell motordrivet fortskaffningsmedel
eller någon annan motordriven anordning.

Paragrafen
moisvarar 28 § andra och iredje slyckena saml 29a§ andra slycket nuvarande
jaktlag. Som framgår av den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.3) harjag ansett
det påkallat atl som ett led i bekämpandet av den illegala jakten och
boplundringen höja straffmaximum för grova brott mot jaktlagstiftningen. Därmed
förlängs också preskriptionstiden till fem år. Straffskärpningsgrunderna är
desamma som gäller f. n.

Även
oaklsamma eller grovt oaklsamma gärningar kan i och för sig vara

att bedöma som grova brott. I prakliken lorde della dock endasl komma i j

fråga i
sällsynta undantagsfall även om brottet exempelvis avsett älg eller Prop.
1986/87:58 något annat värdefullt vilt.

45 §

Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryler mol 5§ andra stycket, 6§
försia slycket eller 13§,

2. underlåter att fullgöra
anmälningsskyldighet som har föreskrivits med stöd av 26§, om gärningen inte är
belagd med siraff i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

3. bryler mot 27 §, om ansvar för
gärningen inte kan ådömas enligt brottsbalken,

4. underlåter att fullgöra skyldighel
enligt 28 § eller vad som åligger honom enligt 38§ andra stycket andra
meningen,

5. bryter mot en föreskrifl som har
meddelals med stöd av 29§ 4, 30§ andra stycket eller 31 § tredje slycket,

6. bryter mol 35 § eller mot en
föreskrift som har meddelals med stöd av 36§, 37§, 38§ försia stycket, 40§
försia stycket eUer 41 § första stycket eller

7. underlåter att följa en jakfiedares anvisningar
för jakten.

Den som med uppsåt bryter mot 34 § döms till böter.

Den som av oaktsamhet inle iakttar vad som har
föreskrivits i en för jakl meddelad licens döms lill böler, högst ettusen
kronor.

I paragrafen straffbeläggs gärningar som av olika skäl
inte anseits böra rubriceras som jaktbrott och för vilka böter ansetts vara en
tillräcklig påföljd.

Första stycket. Punkten 1 moisvarar, till den del den
avser överträdelser av bestämmelserna om hundlillsyn och om delägares räll alt
jaga på samfällighei, 29§ 5 mom. jaktstadgan och 29§ 2 mom. jakflagen. När det
gäller brott mot reglerna för hundhållningen görs i den gällande lagstiftningen
en gradering av överträdelserna genom tre skilda straffbestämmelser. 1 den nya
bestämmelsen finns inte fängelse och inte heller penningböter i latituden. Det
förhållandel alt bestämmelsen täcker överträdelser som i avsevärd grad skiljer
sig åt genom alt vara av mer eller mindre allvariig karaklär bör ändå kunna
beaklas inom ramen för straffmälningen. Bestämmelsen straffbelägger också
överträdelser av förbudet mot att ofreda vilt.

Punkten 2, som avser underlåtenhet atl fullgöra den
anmälningsskyldighet som kan föreskrivas i fråga om vilt som fälls under jakt,
statens vilt och vilt som skadas eller dödas vid sammanstötning med
molorfordon, motsvarar 24 § förordningen (1980:400) om ersäitning vid vissa
viltskador och 32§ 3 och 4 mom. jaktstadgan.

Punkten 3 avser brott mot skyldighelen att vid jakt se
till alt viltet inte utsälls för onödigt lidande och atl säkerheten för
människor och egendom inle ävenlyras. En förutsättning för alt bestämmelsen
skall tillämpas är att del inte är fråga om någol av de allvarligare brotten
djurplågeri resp. allmänfarlig vårdslöshet eller framkallande av fara för annan
vilka bestraffas enligl brottsbalken. Bestämmelsen har delvis sin molsvarighet
i 29§ 1 mom. jaktstadgan.

Punklen 4 avser underlåtenhet att föranslalta om eftersök
av skadskjulet

89

vill eller försummelse all
lämna underrättelse när skadskjulet klövvilt går Prop. 1986/87:58 in på
annans jaktområde. Bestämmelsen har sin molsvarighet i 29§ 1 mom. jaktstadgan
och 33 § första stycket nuvarande jaktlag. Vidare straffbeläggs en konservators
underlålenhel atl på begäran lämna de upplysningar och handlingar som behövs
för lillsynen.

/
punkten 5 straffbeläggs brott mol föreskrifier om krav på tillgång lill hund
för eftersök. Vidare omfattar punklen brott mot föreskrifter om förbud mot jakl
med skjutvapen under vissa tider av dygnet och om medförande av skjulvapen vid
färd med motordrivna fortskaffningsmedel. Bestämmelsen moisvarar i det
hänseendet delvis 29§ 2 och 4 mom. jaktstadgan.

Punkten
6 avser brott mot förbudet att med jaktredskap ta väg över annans jaktmark och
brott mol föreskrifier som har meddelals om utplantering av vilt, hållande av
vill i hägn, handeln med vill, verksamhelen som konservator, kunskapsprov och
olika avgifter. Delvis finns motsvarande bestämmelser i 32 § och 33 § tredje
slyckel nuvarande jaktlag saml i 28§ 4 mom. jaktstadgan.

Beredningens
förslag alt en underlålenhel att följa jaktledarens anvisningar skall vara en
siraffskärpmingsgrund har utsatts för kritik under remissbehandlingen. Det har
emellertid inle ifrågasatts all det finns anledning atl ge jaklledarna del
slöd i deras verksamhel som förslaget syflade till. I punkten 7 har
underlåtenheten lagits upp som en särskild förseelse.

I
paragrafens andra stycke straffbeläggs skrämmande och lockande av vilt från
annans jaktområde under föruisättning atl det sker uppsåfligen. Motsvarande
straffbetämmelse finns i 33 § tredje stycket nuvarande jaktlag.

Tredje
stycket slutligen avser bl.a. överträdelser av vad som föreskrivils i en licens
om det anlal djur som får fällas under fömtsättning alt denna överskjulning
skell av oaklsamhel som inte är grov. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 28§ 2
mom. försia slycket jaktstadgan.

46 §

Den
som obehörigen tar befattning med vilt som han vet eller har skälig anledning
atl anla har dödats eller åtkommits genom jaktbrott eller brott som avses i 45
§ iredje stycket, döms för jakihäleri lill böter eller fängelse i högst sex
månader.

Om
brottet är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år. Vid bedömande
av om brottet är grovt skall särskilt beaktas sädana omständigheter som anges
i 44§ andra stycket 1 och 2.

Förevarande
paragraf innebär atl den nuvarande bestämmelsen i 28§ 3 mom. andra stycket
jaktstadgan om s.k. jakihäleri vidgas tiUatt gäUaäven fall då förbrottet består
i atl jakl har skelt olovligen på annans jaktområde. Den nyssnämnda
bestämmelsen avser endast fall då förbrottet är olaga jakt. Av den allmänna
principen om s.k. lagkonkurtens följer dock all, liksom hittills, 9 kap. 6§
brottsbalken blir tUlämplig om förbrottet består i all någon har jagat
olovligen på annans jaktmark eller där på annal sätt olovligen tillägnat sig
vUl, om brottet inle skall anses som ringa. Maximistraffen enligl förevarande
paragraf är nämligen lindrigare än molsvarande straff enligt brottsbalken.

90

47 § Prop. 1986/87:58

Ertappas någon på bar gärning då han begår jaktbroll, får vilt och sådan

egendom som enligl 49 § kan antas bli förverkad eller som
kan antas ha betydelse för utredning om broitei las i beslag av
jakträttshavaren eller av någon som företräder honom. Samma befogenhel
tiUkommer därtill förordnade jaktfillsynsmän samt därtill behöriga tjänstemän
vid tullverkels kust- eller gränsbevakning.

Har egendom tagits i beslag, skall anmälan om detta
skyndsamt göras lill polis- eller åklagarmyndigheten. Den som lar emot anmälan
skall förfara som om han själv gjort beslaget.

För all undvika all vilt som har tagils i beslag förstörs,
får djuret efter värdering säljas på lämpligl sätt.

Paragrafens försia och andra siycke motsvarar i huvudsak
31 § i den nuvarande lagen. Enligt rättegångsbalkens allmänna beslämmelser om
beslag har var och en som påträffar någon som är i färd med atl begå brott, på
vilkel det kan följa fängelse, rätt atl gripa brottslingen och får då också
beslagta påträffade föremål. Bestämmelsen i förevarande paragraf går i det
avseendet längre, atl rätten atl ta egendom i beslag inle har gjorts beroende
av att den skyldige grips.

Paragrafens andra stycke innebär atl den som mottagit
anmälan om beslag har att pröva om de angivna förutsättningarna för beslag
föreligger samt iaklla beslämmelsema i 27 kap. rättegångsbalken om bl.a. viss
underrättelseskyldighet och skyldighel att upprätta protokoll.

Tredje stycket motsvarar bestämmelsen i 35 § 2 mom. första
slyckel jaktstadgan.

48 §

Om någon har begåll jaktbroll eller brott som avses i 45 §
tredje stycket eller 46 §, skall vill som han har kommit över genom brottet
förklaras förverkat, om del inte är uppenbart oskäligt. I stället för viltet
kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.

Del som förverkats tillfaller jakträttshavaren i de fall
som föreskrivs av regeringen.

Paragrafen motsvarar tillsammans med 51 § i huvudsak 30 §
första -fjärde styckena och 30a§ försia och tredje slyckena gällande lag. I
överensstämmelse med vad som f. n. gäller finns del anledning alt med stöd av
andra stycket föreskriva att fallvilt eller vilt som har fällts vid jakl med
lillåtna medel och under tillåten tid eller värdel av sådant vilt skall
tillfalla jakträttshavaren. Delta under fömlsätlning att del inte är fråga om
vilt som omfattas av de särskilda föreskrifterna om slalens vill.

49 §

Jaktredskap, fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som
har använls eller medförts vid jaktbroll får förklaras förverkade, om del
behövs för alt förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl.

1 slället för hjälpmedlet kan dess värde hell eller delvis
förklaras förverkat.

91

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 30§ femle och sjätte styckena samt Prop. 1986/87:58
30a § andra och tredje styckena i den nuvarande jaktlagen.

Det bör framhållas atl del kan komma i fråga alt förverka
molorfordon eller del av dess värde även om fordonet inte har använls vid
jakten på del sätt som är otillåtet enligl 31 § första slycket. Som framgår av
förarbetena lill de gällande bestämmelserna (prop. 1973:68 s. 15) kan det för
förverkande vara tillräckligt atl fordonel används som transportmedel till och
från brottsplatsen eller för atl föra borl jaktbytet. Som allmän förulsältning
för förverkande enligl paragrafen gäller alt del skall vara påkallat för atl
förebygga broll eller att det annars föreligger särskilda skäl.

50 §

I fråga om förverkad egendom gäller särskilda beslämmelser
om förfarandet med sådan egendom i den män inte annat följer av 47 § tredje
slycket eller 48 § andra slycket. Regeringen får meddela föreskrifter om
undantag från dessa bestämmelser i fråga om djur som behövs för forskningsändamål
eller av någon annan särskild anledning inte bör säljas på det sätt som anges i
bestämmelserna.

Paragrafen motsvarar 36§ 2 mom. andra och tredje styckena
nuvarande lag.

De särskilda beslämmelser som åsyftas i paragrafen är
beslämmelsema i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och
hittegods m.m. saml föreskriften i 42§ vapenkungörelsen (1974:123). Bestämmelserna
innebär alt förverkad egendom i aUmänhet skaU försäljas. Del kan finnas
anledning all från sådan försäljning undanta dels djur som behövs för
forskningsändamål (36 § försia slycket jaktstadgan), dels djur som kan släppas
i frihet (35 § 2 mom. tredje slyckel jaktstadgan).

51§

Vad som sägs i 46-48§§ om vill gäller även i fråga om
skinn, ägg och bon.

Av paragrafen följer alt bestämmelserna om jakthäleri,
beslag och förverkande av vilt skall gälla också skinn, ägg och bon.

Bemyndiganden

52§

Regeringen får överlåta åt en förvallningsmyndighel atl
meddela sådana föreskrifier eller beslut som avses i 6§ andra stycket, 23-26,
29 och 30§§, 31 § andra och iredje slyckena, 36 och 37§§, 38§ försia stycket,
40§ första stycket, 41 § första slycket 2, 48§ andra slyckel och 50§.

Den delegering som närmasl kommer i fråga med slöd av
paragrafen är

att regeringen överlåter ål naturvårdsverket all meddela vissa generella

föreskrifier och ål naturvårdsverket eller länsstyrelsen atl fatta beslut i

vissa slags ärenden. Bemyndigandel omfaltar föreskrifier om undanlag

från det generella hundförbudei, undanlag från bestämmelserna om rätt för 92

annan
än jakträttshavaren att bedriva skyddsjakt, statens vilt, anmäl- Prop.
1986/87:58 ningsskyldighel i fråga om visst vilt, jakttider, licensjakt, krav
på hund för eftersök, skyddsjakt, tillåtna jaktmedel, förbud att jaga med
skjutvapen under vissa lider på dygnet, undanlag från förbudet att jaga från
motorfordon, utplantering av vilt och vilt i hägn, handel med vilt,
konservalorsverksamheten, kunskapsprov, fällavgifier och förverkat vilt.

Hur
beslul får överklagas

53 §

Beslämmelser
om arrendenämnd finns i 8 kap. jordabalken och i lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder.

Om
en part inte godlar en arrendenämnds beslul i fråga om förlängning av elt avtal
om jakträttsupplåtelse eller om villkoren för en sådan förlängning, far parten
klandra beslutet genom alt väcka lalan mot den andra parten vid den
fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Klandras inle
beslutet inom två månader från den dag då beslutet meddelades, är partens rätt
till lalan förlorad. Tvist som efter klander är anhängig vid domstol, får
återförvisas lill arrendenämnden.

Fastighetsdomstolens
dom i fråga om fastställande av villkor enligt 19 § och hovrättens dom i fråga
om förlängning av ett avtal om jakträttsupplåtelse eller fastställande av
villkor i samband med sådan förlängning får inte överklagas.

I
paragrafen anges hur avgöranden i tvister som gäller besittningsskyd-dade
jaklrättsupplåtelser skall överklagas (jfr 15-I8§§ lagen, 1957:390, om
fiskearrenden; se även 23a§ lagen, 1973:188, om arrendenämnder och
hyresnämnder). Jag har inte ansett det påkallal alt i lagen ta upp någon
särskild forumregel för tvister om jakträttsupplåtelser som inte skall prövas
av arrendenämnd. Sådana tvister skall alltså enligt 10 kap 10§ rättegångsbalken
las upp av tingsrätten i den ort där fastigheten är.

54 §

Länsstyrelsens
beslut enligl 12 och 33 §§ får överklagas hos slatens naturvårdsverk.
Naturvårdsverkets beslul i en överklagad fråga får inte överklagas.
Naturvärdsverkets beslut i övrigt med anledning av besvärsärendet får
överklagas hos kammarrälten genom besvär.

Föreskrifter
om hur sådana beslul får överklagas som fatlals av en myndighet med stöd av ett
bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen.

I
paragrafen ges besvärsbestämmelser i fråga om beslut som kan meddelas direkl
med stöd av lagen. Beslut avseende älgjakten har ansetts röra sådana frågor alt
prövningen vid överklagande bör ske av naturvårdsverket och inte av
kammarrätien. Fullföljdsförbudel i första styckets andra mening beträffande
naturvärdsverkets beslul avser beslul i huvudsaken. Beslul i övriga frägor,
l.ex. beslut om avvisning av ell överklagande, får däremoi överklagas hos
kammarrätten.

93

övergångsbestämmelserna Prop. 1986/87:58

1. Denna
lag iräder i krafl den 1 juli 1987 då lagen (1938:274) om rätt lUl

jakt skall upphöra att gälla.

2. Bestämmelserna i 15-22§§ gäller inte i fråga om
upplåtelser av jakträtt som har skelt före lagens ikraftträdande.

3. Äldre bestämmelser om jakträtt för boslällshavare,
kronohemmans åbor och innehavare av kronotorp, skogstorp, odlingslägenheler,
kolonat och Qällägenheler och om ansvar och särskild rättsverkan vid brott mol
sådana bestämmelser skall forlfarande gälla.

4. Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som
avses i 8§ försia stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt. Bestämmelserna i
8§ andra stycket samma lag skall tUlämpas i fråga om servitut som innefattar
jakträtten på viss faslighet och som upplåfits senast den 30 juni 1987.

5. Inom område, som för 1986 års jakt har registrerats
med stöd av 13§ jaktstadgan (1938:279) som älgjaklsområde utan atl vara
licensområde, får älgjakt ske enligt äldre beslämmelser fills vidare, dock
längst till utgången av år 1990. Jakträitshavare, som är född år 1931 eller
tidigare och som under försökstiden för samordnad älgjakt har jagat älg
huvudsakligen inom etl sådant område som avses i föregående mening, kan få
området registrerat som licensområde för liden efter år 1990 och ges licens
för etl vuxet djur alt skjutas under en period av två eller flera år.

6. För älgjakten inom renskötselområdel får regeringen
eller myndighel som regeringen bestämmer för en övergångstid meddela
föreskrifter som avviker från bestämmelserna i 33§.

Av
punkl 2 framgår atl bestämmelserna om förlängning av upplåtelseavtal inte
skall gälla redan ingångna avtal, om inte parterna efter den 1 juli 1987 kommii
överens om atl föriänga avtalel på en tid som överstiger elt år. Bestämmelserna
om rätt fill förlängning skall alltså inte gälla upplåtel-seavial som har
förlängts automafiskt efter den nya lagens ikraftlrädande (jfr 7 kap. 7
Ijordabalken).

Punkt
3 avser vissa äldre former av upplåtelser som regleras i 7§ första slycket
nuvarande lag. Några nya upplåtelser i dessa former kommer inte alt ske. Jag
har därför ansett del vara lämpligt atl låta de nuvarande bestämmelserna gälla
övergångsvis intill dess samtliga upplåtelser av angivet slag har upphört.

Punkt
4 avserhl.a. rätl till jakl på gmnd av urminnes hävd eller servitut.

Punkt
5 innebär att den som hade sin mark registrerad som älgjaklsområde med
generell tilldelning för 1986 års jakt kan fortsätta all jaga med en årlig
tilldelning av elt vuxet djur och årskalv under en övergångslid som sträcker
sig längst till utgången av år 1990. Äldre jakträitshavare kan dessutom få
möjlighet att fortsätta att jaga vuxet djur på ell sådant älgjaktsområde genom
atl detla registreras som licensområde.

Punkt
6. Bemyndigandet gör det möjligt att meddela föreskrifter om allmän jakt inom
hela eller delar av renskötselområdel intill dess all älgjakt kan bedrivas som
licensjakl. Frågorna har behandlals i den allmänna moliveringen (avsnitt
2.2.4).

94

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1943:459) om
tillsyn Prop. 1986/87:58 över hundar

Lagens
rubrik

1
den nuvarande jaktlagen finns bestämmelser om rält för jakträitshavare alt ta
hand om hund som löper lös. Jag har anslutit mig till beredningens uppfallning
att dessa bestämmelser har en starkare anknytning lill tillsyns-lagens
regelsystem än lill jaktlagens. Enligt min mening bör också bestämmelser som
sammanhänger med liUsynen över katter brytas ut ur jakflag-sliftningen och
lämpligen sammanföras med molsvarande regler om fillsynen över hundar. Som en
följd härav har lagens rubrik ändrals.

1§

Hundar
och katter skall hållas under sådan tillsyn som med hänsyn till deras natur och
övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller
avsevärda olägenheler.

I
jaktlagen (1987:00) finns särskilda beslämmelser om vad som skall iakltas för
atl hindra hundar från all driva eller förfölja vill.

I
försia stycket anges att den allmänna tillsynsregeln också skaU gälla i fråga
om katter.

Alla
bestämmelser om hundlillsynen förs inle bort från jaktlagstiftningen. I den
nya jaktlagen finns sålunda regler om kopplingstvång och vissa andra
bestämmelser som rör hundar i marker där del finns vill. Den uppdelningen
motiveras av all de sistnämnda lagbestämmelserna liksom hitlills behöver
kompletteras med tillämpningsföreskrifter som systematiskt hör hemma i
jaktlagstiftningen. Det är framför allt fråga om undan-lagsföreskrifler för
olika former av jakt och iräning av jakthundar. En erinran om jaktlagens
lillsynsbestämmelser har tagits in i paragrafens andra siycke.

3 §

Eftersatts
lillsynen över hund, får polismyndigheten meddela de beslut som
omständigheterna kräver, såsom alt hunden skall vara försedd med munkorg eller
hållas bunden eller instängd. Beslulel skall delges hundens ägare eller den som
mottagit hunden lill underhåll eller nyttjande.

Ärdet
fråga om en hund som avses i 2 §, får polismyndigheten besluta att hunden skall
omhändertas genom myndighetens försorg. För sådant omhändertagande gäller 18
och 19§§ lagen (1944:219) om djurskydd. Innan en hund avlivas skall dock
polismyndigheten inhämla yltrande från veterinär, om del ej är uppenbart
obehövligt eller fara i dröjsmål.

Anträffas
en hund som avses i 2§ lös på område där hemdjur finns, får hunden, om den ej
låter sig las om hand, dödas av den som äger eller vårdar hemdjuren. Den som
sålunda dödat en hund är skyldig all snarasl möjligt anmäla förhållandet till
polismyndigheten.

Beslut enligl
försia eller andra stycket gäller omedelbart om inte någol annal förordnas.

Rikspolisstyrelsen har
föreslagil vissa ändringar i tillsynslagen. Jag har inte kunnal ansluta mig
till samtliga förslag. När det gäller möjligheterna

95

att
med stöd av tillsynslagen ta hand om hundar som av kriminella perso- Prop.
1986/87:58 ner och drogmissbrukare används till bl.a. skydd mol
polisingripanden vill jag hänvisa fill de uttalanden som gjordes när lagen
ändrades år 1974. Departementschefen uttalade då i propositionen (prop. 1974:81
s. 34) alt en hund måsle anses som "bitsk" enligt fillsynslagen, även
om benägenheten att angripa t.ex. människor endast beror på ägarens dåliga
inflytande och sålunda inte föreligger när hund och ägare är skilda åt. Enligl
min mening behövs det inte någon lagändring för att polisen skall kunna ingripa
mot de ifrågavarande hundarna med slöd av fillsynslagen. Däremot bör, i
enlighet med rikspolisstyrelsens förslag, polismyndigheten ges möjlighel att, i
stället för att avliva en hund, försälja hunden eller lills vidare ta om hand
djuret. Andra stycket i förevarande paragraf föresläs därför få en ändrad lydelse
bl.a. genom en hänvisning till djurskyddslagens bestämmelser om
omhändertagande av djur.

Enligt
rikspolisslyrelsen är det en brisl i lagstiftningen all polismyndighetens
beslul om l.ex. skyldighet för en hundägare alt hålla hunden bunden eller försedd
med munkorg inte blir gällande förrän del slutligt faslslällls efler ett
överklagande. En bestämmelse för alt undanröja den påtalade bristen föreslås
som ett fjärde stycke i paragrafen.

4 §

Om
en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får jakträttshavaren
eller någon som företräder honom ta hand om hunden. När detla har sketl skall
hundens ägare eller innehavare snarasl underrättas. Om dessa inte är kända
skall i stället polismyndigheten i orten underrättas.

Kan
inte hunden tas om hand får polismyndigheten låla döda hunden, om detta är
angelägel från viltvårdssynpunkl och försvarligt även med hänsyn till
omständigheterna i övrigt.

5§

Den
som vill återfå en hund som har lagils om hand är skyldig an beiala ersättning
för hundens föda och de övriga kostnader som omhändertagandet har medförl.

Har
inte ägaren eller innehavaren, mot ersättning enligt första stycket, återtagit
hunden inom en vecka efler del alt han underrättades om omhändertagandet eller
inom två veckor efter det atl polismyndigheten underrättades, får
jakträttshavaren behålla hunden.

Paragraferna
4 och 5 moisvarar i huvudsak innehållel i 22 § första och Iredje slyckena
nuvarande jaktlag.

7 §

En
katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, får dödas av
jakträttshavaren eUer av någon som företräder denne. Inom tätbebyggt område
krävs dock tillstånd av polismyndigheten.

Enligl
23 § nuvarande jaktlag får katt som anträffas ulanför gård eller

irädgård där den hör hemma saklöst dödas av jakträttshavaren eller hans q

folk.
Inom tätbebyggt område krävs polisens fillstånd.

Den
nuvarande bestämmelsen har i olika sammanhang kritiserats och Prop. 1986/87:58
ifrågasatts med hänvisning till alt den i vissa fall kommit all leda till atl
värdefulla katter avlivats ulan att det varil mofiverat av hänsyn fill viltvården
eller andra godtagbara skäl. Även beredningens förslag att begränsa
bestämmelsen till atl gälla katter som uppenbarligen inle står under någons
lillsyn har kriliserats.

Jag
har utgått från det förhållandet alt det i första hand är övergivna eller
förvildade katter som innebär problem från bl.a. viltvårdsynpunkl. Jag har
därmed delvis kunnat ansluta mig till del förslag som hovrätten för nedre
Norriand fört fram. Anträffas en katt på stort avstånd från bebyggelse kan
detla i sig vara en omständighet som talar för att katten är övergiven eller
förvildad. När det gäller katter inom eller invid bebyggelse lorde del vanligen
vara väl känl för innevånarna på orten om det i grannskapet finns katter som
förvildats eller övergivits.

Omständigheterna
skall alltså vara sådana att del finns fog för antagandet atl kallen är
övergiven eller förvildad. Om så är fallel kan den som dödar katten freda sig
från ansvar för skadegörelse med hänvisning till den nya bestämmelsen.

8§

Den
som med uppsåt eller av oaklsamhel bryter mot 2 §, 3§ iredje stycket andra
meningen eller 7§ andra meningen eller mol föreskrifl som har meddelats med
slöd av 3§ första stycket, döms till böter.

Den
som försummar atl lämna underrättelse enligl 4§ första stycket döms fill böler,
högst ettusen kronor.

I
paragrafen har del förts in beslämmelser om bötesstraff för den som underlåter
alt skaffa sig polisens tillstånd när sädant krävs för all döda katt och för
den som försummar att lämna underrättelse om omhändertagen hund.

9§

Polismyndighetens
beslut enligl denna lag får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens
beslut får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Jag
har ansett det lämpligl att i en ny paragraf ta in bestämmelser om
överklagande. Någon ändring i förhållande till nuvarande ordning görs inle, jfr
lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol alt pröva vissa
mål.

4.3 Övriga lagförslag

:;f

Ändringen
av 14 § naturvårdslagen (1964:822), som, utöver en redaktio

nell ändring i tredje stycket, innebär atl paragrafens sisla stycke upphävs,

är en följd av del bemyndigande som har lagits in i 36§ jaktlagen.

Ändringen av 29§ lagen (1980:894) om Jaktvårdsområden år föranledd 97

7
Riksdagen 1986187. I saml. Nr 58

av
en framslällning från statens naturvårdsverk. Verket har hänvisat till atl
Prop. 1986/87:58 länsstyrelsen bör ha kännedom om beslutade uteslutningar för
atl ha en akluell kunskap om jaktvårdsområdenas omfattning.

I
fråga om ändringen i lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter
om in- eller utförsel av varor kan jag hänvisa till vad jag har anfört i den
allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.3).

Ändringarna
i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder år en följd av
bestämmelserna om räll till förlängning av upplätelseavtal i förslaget lill
jaktlag. Del föreslås inte några särskilda regler för arrendenämndens
sammansättning i ärenden som rör jaklrättsupplåtelser. Jag har förutsatt alt
nämnden, när del behövs, kompletterar prövningsunderlaget genom att inhämla
yllrande från sakkunnigi håll eller på annat lämpligt säll.

5 Hemställan

Jag
hemställer all lagrådels yttrande inhämtas över förslagen lill

1. jaktlag

2. lag om ändring i lagen (1943:459) om lillsyn över hundar,

3. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

4. lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsomräden,

5. lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande
alt meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor,

6. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder.

6 Beslut

Regeringen
beslular i enlighet med föredragandens hemställan.

98

Lagrådet Prop. 1986/87:58

Uidrag
ur protokoll vid sammaniräde 1986-10-15

Närvarande:
fd. juslilierådel Hult, regeringsrådet Dahlman, jusfifierädet Gad.

Enligt
protokoll vid regeringssammanlräde den 25 seplember 1986 har regeringen på
hemställan av statsrådet Lundkvist beslutat inhämta lagrådels yttrande över
förslag till

1. jaktlag,

2. lag
om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar,

3. lag
om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

4. lag
om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsomräden,

5. lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande
atl meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor,

6. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder.

Förslagen
har inför lagrådel föredragils av hovrättsassessom Hans Petterson.

Vid
ärendets behandling har förelegat en den 6 seplember 1983 till lagrådel
inkommen skrift från Riksföreningen Sveriges konservatorer.

Förslagen
föranleder följande yltrande av lagrådet:

Förslaget
till jaktlag

3§

Enligt
paragrafens försia mening är villel fredat och får jagas endasl om detla följer
av den föreslagna lagen eller föreskrifier som har meddelats med stöd av den.
Undantag från fredningen kan emellertid även göras genom beslut i särskilda
fall, exempelvis enligt 7 §. Med hänsyn härtill förordar lagrådet, att meningen
ges föjande lydelse: "Viltet är fredat och får jagas endasl om delta
följer av denna lag eller av föreskrifier eUer beslut som har meddelats med
stöd av lagen."

Jakträtten
m.m.

I
det remitterade förslagel betecknas vid upplålelse av jakträtt de båda

parterna i rättsförhållandet som fastighetsägare och nyttjanderättshavare.

Termen fastighetsägare är någol oegenllig med hänsyn lill atl bestämmel

serna i tillämpliga delar är avsedda all gälla även när den som upplåter

jakträtt är arrendalor eller jakträitshavare eller innehar fasligheten med

annan rätt än äganderätt. En liknande terminologisk ofullständighel har

emellertid ansells kunna godtas inom andra rättsområden, l.ex. arrende

lagstiftningen, där beteckningen jordägare använts trots all arrendebe-

slämmdserna äger lillämpning även när den som upplåter jord till nytt

jande innehar fastigheten med arrenderätt eller annan rätl (se prop. 99

1970:20 del B2 s. 935).
Den föreslagna termen fasfighelsägare bör därför Prop. 1986/87:58 här kunna
godtas.

12
§

Enligt
bestämmelsen i första styckets försia mening har på allmänt vatten, som gränsar
lill en faslighets strand, fastighetsägaren jakträtt intiU etthundra meter
från strandlinjen. Bestämmelsen överensslämmer i sak med 2 § 2 mom. första
stycket i den nuvarande jaktlagen. Denna innehåUer i fråga om vad som förstås
med allmänt vatten och hur strandlinjen skall bestämmas en hänvisning till
lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Någon molsvarande
hänvisning har inte upptagits i förevarande paragraf och synes inte heller
erfordras; del torde under alla förhållanden slå klart, all 1950 års lag är atl
lillämpa i nämnda hänseenden.

På
annat allmänt vatten än som avses i paragrafens första stycke liksom på sådana
holmar, klippor och skär, som inte hör tiU elt visst hemman, får enligl andra
slycket jakt bedrivas endasl efler lillslånd av länsstyrelsen, om inle
regeringen föreskriver någol annal. Sådana lillstånd av länsstyrelsen lorde väl
ofta komma atl framslå som beslut i särskilda fall och kan med den föreslagna
utformningen av lagtexten inle heller ges annan karaklär. Stundom lorde del
emellertid vara ändamålsenligt all ge fillslånden en så vidsträckt omfattning
och sådan utformning, att de skulle innebära normgivning. För att della skall
bli möjligt föreslår lagrådet, att andra stycket ges följande lydelse:
".På annat allmänt vatten liksom på sådana holmar, klippor och skär, som
inle hör lill någol hemman, får jakt bedrivas endasl efter tillstånd av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av länsstyrelsen."

14 §

Enligt 9 § i den nuvarande jaktlagen får jakträtt inte,
med visst undantag, överlåtas utan upplåtarens samlycke.

Klart är atl bestämmelsen innefatlar etl förbud för
jakträttshavaren atl ulan sådant samtycke sälla annan i silt ställe och därmed
frigöra sig från sina skyldigheler geniemot upplåiaren. Huruvida
överlåtelseförbudel också innefattar etl förbud för jakträttshavaren all -
utan all utträda ur rättsförhållandet - i sin lur upplåta jakträtten ål annan,
hell eller delvis, under återstoden av avtalstiden eller del därav är mera
osäkert. En viss oklarhet har präglat praxis i fråga om innebörden av
överlåldseförbud i vad gäller äldre lagsliftning om nyttjanderätt. I nutida
lagstifining gör man däremot terminologiskt och i rätlsligt hänseende en klar
åtskillnad mellan överlåtelse och upplåtelse i andra hand av en nyttjanderätt.

Avsikten med bestämmelsen i del remitterade förslaget
lorde vara atl jakträtt - med angivet undantag - inte heller får upplåtas i
andra hand ulan fastighetsägarens samlycke. Della bör då uttryckligen anges i
paragrafen.

Del nuvarande överlåtelseförbudel kan inle anses innebära
alt sådan

övergång av jakträtten som inle kan rubriceras som överlåtelse, t.ex. IOO

genom
arvskifte eller testamente, skulle vara tillålen. I nyttjanderätlsför-
Prop. 1986/87:58

hållanden
torde allmänt gälla atl en partsväxling på nyttjanderältshavarsi-

dan
är förbjuden även i fall där inte utlryckligl undantag meddelals. I likhet

med
vad som gäller i arrende- och hyresförhållanden bör det föreslagna

överlåtelseförbudel
i 14 § gälla även familjerättsliga förvärv och förvärv

genom
bolagsskifte och liknande. En bestämmelse härom bör tas in i elt

andra
stycke av 14 §.

På
grund av det anförda kan 14 § och rubriken till denna förslagsvis ges följande
lydelse:

"Överlåtelse
av jakträtt m.m.

14 §

Jakträtt
som har upplåtits i andra fall än i samband med jordbmksartende får inte
överlåtas eller upplåtas ulan fastigheisägarens samlycke.

Försia
stycket gäller också i fråga om övergång genom bodelning, arv, testamente,
bolagsskifte eller liknande förvärv."

Avtal
om jakträttsupplåtelse

För
upplåtelse av jakträtt gäller de allmänna bestämmelserna om nyttjanderätt i 7
kap. jordabalken. Den nuvarande jaktlagen innehåller med något enstaka undantag
inga beslämmelser som reglerar rättsförhållandet meUan upplåtaren och
jakträttshavaren. I det remitterade förslaget har i 15-22 §§ tagils upp vissa
beslämmelser om uppsägning och förlängning av avtal om jaklrätlsupplålelse och
om ändring av villkoren för fortsall sådan upplålelse. Dessa beslämmelser
gäller emellertid endasl upplåtelser av viss längre varaktighet, och de gäller
inle i fråga om upplåtelser som sketl före den föreslagna lagens ikraftträdande.
Del kan mol denna bakgrund antas all bestämmelserna i prakliken kommer all
gälla ell ganska begränsai anlal upplåtelser. Detla bör lämpligen framgå av
mbriken fill 15-22 §§ och genom några mindre ändringar i den föreslagna
laglexlen komma till tydU-gare ultryck än som skelt i förslagel.

15
§

Av
15 § första stycket i det remitterade förslaget följer alt bestämmelserna i
15-22 §§ skall lillämpas när jakträtt upplåfits mot ersättning för viss fid som
överstiger ett år. Den åsyftade innebörden av förslagel, som lorde vara att
bestämmelserna skall äga tillämpning på etl upplåtelseavtal när den löpande
avtalsfiden översfiger ett år, bör komma till klarare ultryck i lagtexten.

Med
några andra jämkningar av redaktionell art föreslår lagrådel mol;

bakgrund av vad som har anförts all rubriken lill 15-22 §§ i del remittera

de förslagel och försia och andra styckena i 15 § ges följande lydelse: 101

'' Upplåtelse av jakträtt
i vissa faU Prop. 1986/87:58

15 §

Har
jakträtt upplåtits mot ersättning och gäller avtalet för viss tid som
översiiger ett år, skall uppsägning alllid ske för att avtalel skall upphöra
alt gälla vid avtalstidens utgång. Sådan uppsägning skall ske på del sätt som
gäller för uppsägning enligl 8 kap. 8 § jordabalken. Vill fastighetsägaren
eller nyttjanderältshavaren all villkoren för avtalel ändras för en ny
upplå-lelseperiod, skall han meddela motparten detta i den ordning som gäller
för uppsägning av avtalet. Uppsägning och begäran om villkorsändring skall ske
senasl två månader före avtalstidens utgång.

Om
avtal som avses i första slyckel inle sägs upp inom rält tid, anses det
föriängt på en tid som moisvarar upplåtelsetiden, dock längsl fem år, eller, om
begäran om villkorsändring har gjorts, på den tid och de villkor i övrigl som
bestäms enligt 19 §.

19
§

I
denna paragraf anges bedömningsgrunderna för arrendenämndens prövning, när
villkoren för den fortsalla upplåtelsen skall fastställas i en förlängnings-
eller villkorstvisl. De angivna bedömningsgmnderna skall enligt förslagel dock
inle lillämpas, om parterna kommii överens om någol annat.

Om
parterna i en förlängnings- eller vUlkorstvisl kommer överens om villkoren för
den fortsatta upplåtelsen bör givetvis överenskommelsen gälla, även om den
avviker från de i första slycket angivna normerna. Nyttjanderältshavaren kan
dock inle bli bunden av villkor som strider mot en tvingande regel (jfr t. ex.
9 kap. 9 § fjärde stycket och 12 kap. 55 § fjärde stycket jordabalken). En
bestämmelse av nu angivei innehåll bör tas upp som etl nytl iredje siycke i 19
§.

En
dom eller ett beslul, varigenom elt jaklrältsavtal förlängts eller
avtalsvillkor fastställts, bör ges samma rättsverkningar som ett mellan
parterna ingånget avtal med samma innehåll som domen eller beslulel. Innebörden
av en regel härom är alt olika på jaklrältsavtal tillämpliga bestämmelser,
l.ex. uppsägnings- och förlängningsreglerna i 15 och 17 §§ i förslagel, de
allmänna bestämmelserna i 7 kap. jordabalken om nyttjanderätt och 36 §
avtalslagen, skall gäller också i fråga om dom eller beslut i förlängnings- och
villkorslvisler.

Till
de nu föreslagna bestämmelserna bör fogas en regel av innehåll alt

mot nytljanderältsförhållandet inle får åberopas omsländighet som kunnat

åberopas i det mål eller ärende i vilkel nyttjanderättshavarens förläng

ningstalan bifallits. En liknande preklusionsregd finns inom arrende- och

hyreslagstiftningen (9 kap. 12 § och 12 kap. 51 S jordabalken). En dylik

regel utgör elt komplement lill rättskraftsregeln i lagen (1973:188) om

arrendenämnder och hyresnämnder (22 §) och rättegångsbalkens besläm

melser om tvistemålsdomens rättskraft (17kap. 11 §). Genom domen eller

beslutet i den föriängningstvisl som avgjorts till fördel för nyttjanderältsha

varen prekluderas således såväl omständigheter som åberopats och prö- 102

vals
som sådana omständigheter som hade kunnat åberopas i tvisten. Del Prop.
1986/87:58 är inte bara påståenden som hänför sig till upphörsgrunderna i 17 §
i förslagel ulan också invändningar i s.k. preliminärfrågor, exempelvis atl
någol giltigt upplåtelseavtal inle föreligger, som prekluderas. Omständigheter
av detta slag får inte åberopas vare sig i tvist vid allmän domstol rörande
exempelvis jämkning av avtalsvillkor enligt 36 § avtalslagen eller vid
arrendenämnd i senare ärende om föriängning av upplåtelseavtalel.

Bestämmelser
av här angivet innehåll bör tas in i förevarande paragraf.

I
enlighet med vad som har anförts och med ell par andra mindre jämkningar kan 19
§ förslagsvis få följande lydelse:

"Ogillas
fastighetsägarens talan om att avtal som avses i 15 § skall upphöra all gälla,
skall villkoren för den fortsatta upplåtelsen fastställas efter vad som kan
anses skäligt med hänsyn till de villkor som tidigare har gälll för
upplåtelsen, till inträffade eller förutsebara förändringar saml till vad som
kan anses vanligt vid jämförbara förhållanden. 1 den mån ändring av villkoren
inte begärs, skall samma villkor som fömt gälla.

Första
stycket gäller även vid avgörande av en villkorstvist som hänskjutits lill
arrendenämnden.

Om
fastighetsägaren och nyttjanderätishavaren kommer överens om villkoren för
fortsalt upplåtelse i tvist enligt försia eller andra slycket, gäller de
överenskomna villkoren, oavsett vad som föreskrivs i nämnda stycken, i den mån
inle annat följer av 16 § eller av beslämmelsema i jordabalken.

Dom
eller beslul om förlängning anses som avtal om fortsall upplåtelse. Mot
nytljanderältsförhållandet får inte åberopas omständighet som kunnal åberopas i
målet eller ärendet.

Dom
eller beslut i villkorstvisl anses som avtal om villkoren för den fortsatta
upplåtelsen."

43 och
45 §§

I
det remitterade förslaget innehåller 43 § straffbestämmelser avseende
allvarligare överträdelser av jaktlagen eller med slöd av denna meddelade
föreskrifter eller beslut. Enligt paragrafen döms för jaktbroll lill böler
eller fängelse i högst sex månader. Är jaktbrottel all anse som grovt döms
enligt

44 §
lill fängelse högst två år.

För
slraffbarhel enligl 43 § I krävs i subjektivt hänseende uppsåt eller grov
oaktsamhet. Enligt denna punkl straffas bl.a. den som "underlåter att
iaktta vad som föreskrivits i en för jakt meddelad licens" (jfr 29 § 2 och
33 §). Motsvarande gärning som förövats av oaklsamhel som inte är grov är
enligt 45 § iredje slyckel straffbelagd med penningböter.

För
straffbarhet enligt 43 § 2 är det subjektiva rekvisitet vidare än enligt
punkten 1. Även icke-kvalificerade oaktsamhetsbrott innefattas sålunda under
straffbestämmelsen i punkten 2. Till de enligl denna punkt straffbelagda
gärningarna hör bl.a. broll mol 3 §, dvs. mol den allmänna bestämmelsen om
fredande av viltet.

I
specialmotiveringen lill 3 § uttalas atl en meddelad licens innebär etl

partiellt undantag från fredningen - och därmed från 3 § - "etl undantag 103

vars
omfattning bestäms av vad som föreskrivs i licensen om djurslag, Prop.
1986/87:58 djurantal och jakttid". Ell uppsåtligt åsidosällande vid jakl
av en licensbestämmelse av angivet slag innebär därför som regel ett brott mot
3 §. En sådan gärning omfattas normalt av straffbestämmelsen i 43 § 2 och inte
av 1. Jakten kan nämligen i ell sådanl fall endasl undanlagsvis anses äga mm
inom ramen för den meddelade licensen.

En
jaktlicens kan innehålla bestämmelser av många olika slag och med i hög grad
varierande belydelse för jakten. De i lagrådsremissen föreslagna lydelserna av
43 § I och 45 § tredje stycket, där alla brott mot en licensbestämmelse i
princip likställs i objekiivt hänseende, bör enligt lagrådets mening nyanseras
ytterligare. Den föreslagna lydelsen av 43 § 1 kan medföra att också i sak
relativt obetydliga förseelser blir alt hänföra fill brotlskategorin jaktbrott.
Lagrådet föreslår därför, alt 43 § 1 i nu förevarande hänseende inskränks till
alt endast avse brott mol en för jakten väsenllig bestämmelse i licensen. 1
anslulning härtill bör strafföreskriflen i 45 § tredje slyckel ulvidgas så atl
den omfaltar alla andra uppsåtliga eller av oaktsamhet föranledda
åsidosäiianden av bestämmelser i jaktlicens än som avses i 43 § 1.

I
45 § första slyckel 7 kriminaliseras underlåtenhet att följa en jaktledares anvisningar
för jakten. Den föreslagna lagen innehåller i övrigt inle några beslämmelser om
jakfledare. Eflersom kriminaliseringen medför att utövandet av jaklledares
befogenheter kommer alt innebära en form av myndighetsutövning, måste emeUertid
överförandel av sådana befogenheter till jaktledare ges stöd i lag (jfr 8 kap.
3 § och 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen). Härvid bör befogenheterna
konkretiseras ålminstone i sina huvuddrag. Även med en sådan konkretisering
kommer likväl den föreslagna kriminaliseringen i 45 § första stycket 7 att vara
mycket långtgående och svår alt överblicka till sina konsekvenser. Jaktledare
torde för övrigl liksom hillills komma alt ulses av jakträtlshavama eller av
medlemmarna i jaktlagen. Detta betyder, atl offenllig myndighet kommer atl
delegera myndighetsutövning lill personer som är anonyma för myndigheten och
vars kvalifikationer är okända. Del kan ifrågasättas, om en sådan ordning är
lämplig och om den är förenlig med gmndlagsstadgan-del i 11 kap. 6 § tredje stycket
regeringsformen atl förvaltningsuppgift kan överlämnas till "enskild
individ". Lagrådel vill för sin del förorda, all den nu ifrågavarande
kriminaliseringen i punklen 7 ulgår ur förslagel.

De
olika i 45 § föreslagna straffbestämmelserna omfattar ett bretl regisler av
förseelser av oUka slag. Enligt lagrådets mening bör i samtliga fall
bagatellförseelser inle straffbeläggas. Lagrådet föreslår därför atl lill paragrafen
fogas ell nyll sista siycke, enligt vilket i ringa fall inte skall dömas till
ansvar enligt paragrafen.

Med
hänvisning till det anförda föreslår lagrådel föjande ändrade lydelse av 43 § 1
och 45 §:

"43 §

För
Jaktbroll---

1.
med uppsåt eUer av grov oaktsamhet olovligen jagar på annans jakt- 104

område eller där tillägnar
sig vill eller vid jakl som sker med slöd av licens Prop. 1986/87:58 bryter
mot en för jakten väsentlig beslämmelse i licensen eller "

"45
§

Till
böter döms den- eller 41 § första stycket.

Den
som med uppsåt bryter mot 34 § döms till böler.

Den
som i annal fall än som avses i 43 § 1 med uppsåt eller av oaktsamhet
åsidosätter vad som bestämls i en för jakl meddelad licens döms till böler,
högsl ettusen kronor.

I
ringa fall skall inte dömas lill ansvar enligt denna paragraf."

Övriga
lagförslag

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

105

Jordbruksdepartementet Prop. 1986/87:58

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 november 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Peierson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl,
Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson,
Lönnqvist

Föredragande:
statsrådet Lönnqvist

Proposition om jaktlag, m.m. 1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanlräde den 25 seplember 1986) över förslag tiU

1. jaktlag,

2. lag
om ändring i lagen (1943:459) om fillsyn över hundar,

3. lag
om ändring i naturvårdslagen (1984:822),

4. lag
om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsomräden,

5. lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande
alt meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor,

6. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder.

Föredraganden
redogör för lagrådets yllrande och anför.

Jag
ansluter mig lill lagrådets förslag till lydelse av 3 § förslaget IiU jaktlag.
Vad lagrådet har anfört i anslulning till 12 § försia stycket och om
användningen i lagen av termen fastighetsägare föranleder inte någon erinran
från min sida. Jag delar lagrådets uppfattning i fråga om formerna för all
meddela fillstånd enligt 12 § andra stycket. Lagtexten bör, med vissa
förtydligande jämkningar, ulformas i enlighet med lagrådets förslag.

Det
bör krävas alt en nyttjanderättshavare inhämlar fastighetsägarens samlycke också
för en upplåtelse av jakträtten - helt eller delvis — i andra hand. Ell sådanl
samtycke kan följa av upplåtelseavtalel eller lämnas vid en senare tidpunkt.
Vidare bör bl.a. familjerältsliga förvärv i fråga om krav på samlycke
jämslällas med överlåtelse. Jag biträder följaktligen lagrådels förslag lill
lydelse av 14 § och rubriken lill denna paragraf. Del bör påpekas all det inte
kan anses vara fråga om någon andrahandsupplåtelse när nyttjanderätishavaren
själv jagar och låter jaktkamrater delta i jakten som gäster. Vill
fastighetsägaren i något hänseende begränsa nytt-janderätlshavarens rätt atl
bjuda in jaktgäster, fär detla ske genom bestämmelser i upplåtelseavtalel.

Jag
har inle något atl erinra mol vad lagrådel har anfört i anslutning till 15 och
19 §§ och förordar därför att dessa paragrafer, liksom rubriken närmasl före 15
§, ändras i enlighet med lagrådels förslag. Även när det

106

gäUer43
och 45 §§ biträderjag lagrådels ändringsförslag. Del innebär bl. a. Prop.
1986/87:58

att jag låter straffbestämmelsen i 45 § försia stycket 7 i det remitterade ,«

förslaget
utgå ur proposifionsförslagel. Jakfledarna bör ändå kunna påräkna en ökad
respekl för sina anvisningar som en följd av aktsamhetsregeln i 27 § och den
därtill knulna straffbestämmelsen i 45 § försia stycket 3. Med slöd av dessa
beslämmelser kan den ställas lill ansvar som genom atl inte följa en
jaktledares säkerhelsinslruklioner utsätter människor eller egendom för fara.

I
prop. 1986/87:39 om följdlagstiflning fill den nya förvaltningslagen föreslås
bl.a. en ändring av 23 a § iredje slycket lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder. Förslaget medför att den i remissprolokollel upplagna
ändringen av samma stadgande inle behöver vidtas.

Utöver
vad jag nu har förordat bör vissa redaktionella jämkningar göras i
författningsförslagen.

2 Övriga frågor

2.1 Viltforskningen

För
riksdagens information vill jag här ta upp vissa frågor rörande
vUt-forskningen.

Den
viltforskning som stöds av naturvårdsverkets forskningsnämnd syftar fill att
ge kunskaper för vården av landets viltbestånd. Inom forskningsområdet faller
alla de förhållanden och åtgärder som påverkar viltbeståndens numerär och
utbredning. Forskningen skall inriktas mol att få ökade kunskaper om de
faktorer som kan ge en både artrik och individrik fauna. Avkastningen av
viltbestånden under olika förutsättningar skall belysas liksom de negativa
effekterna i form av viliskador.

Villforskning
bedrivs vid naturvårdsverkels forskningsslation Grimsö, vid Sveriges
lantbruksuniversitet liksom också vid landets övriga universitet, vid slatens
veterinärmedicinska anstalt (SVA), vid naturhistoriska riksmuseet saml vid
Svenska jägareförbundets forskningscentrum och fält-stationer. Vidare bedrivs
viss försöksverksamhel av domänverket och av skogsbolagen liksom av Jägarnas
riksförbund-Landsbygdens jägare. Svenska naturskyddsföreningen och Sveriges
ornilologiska förening.

Basresurserna
för forskning och utvecklingsarbete (FoU) på jakt- och villvårdsområdet, dvs.
lokaler, utrustning och fast personal, bekosias i slor utsträckning med medel
som anvisas av regeringen över statsbudgeten. Delta gäller l.ex. i fråga om
universitetens insfitutioner och naturhistoriska riksmuseels
forskningsavdelning. Naturvårdsverkels forsknings-station finansieras med både
budgetmedel och medel ur jaktvårdsfonden. Detsamma gäller SVA där en tjänsl i
viltpatologi belalas med jakivårdsme-del. Jägareförbundet får bidrag ur
jaktvårdsfonden, viltskaderegleringsfonden och länens viltskadefonder.

Den löpande verksamheten
vid de olika institutionerna och anläggning

arna för FoU bekostas till stor de) med medel som regeringen anvisar ur

jaktvårdsfonden och viltskaderegleringsfonden. Det gäller både natur- 107

vårdsverkets och
universitetens forskning liksom den FoU som jägareför- Prop. 1986/87:58
bundet bedriver. Medel ur de båda fondema anvisas på två skilda vägar.

En
del av forskningsmedlen ur jaktvårds- och viltskaderegleringsfonderna anvisas
forskningsnämnden vid statens nalurvårdsverk som fördelar anslag till olika
forskningsprojekt. Forskningsnämnden beslår av ordförande och vice ordförande
och etl anlal ledamöier av vilka hälflen represenlerar avnämarsidan och
hälflen olika velenskapliga kompetensområden. Nämnden har till sig knufit
vetenskapliga kommitléer och projektgrupper som var och en ansvarar för etl
visst område inom miljövårdsforskningen. I den projeklgmpp som har ansv,arel
för viltforskningen finns representanter för forskningen, nalurvårdsverkel och
jägareförbundet.

Under
budgetårel 1986/87 har regeringen anvisat 5350000 kr. ur jaktvårds- och
viltskaderegleringsfonderna all av nämnden fördelas liU olika
villforskningsprojekl.

Jägareförbundet
får pengar till sin FoU inle bara från forskningsnämnden utan också direkl ur
jaklvårdsfonden och viltskaderegleringsfonden. Del sker i samband med all
regeringen beslutar om medel fill jägareförbundels lolala verksamhel.
Budgeiårei 1985/86 uppgick kosinaderna för förbundels viltforskning inkl.
basresurser tUl 3790400 kr.

Jakt-
och viltvårdsberedningen har behandiai viltforskningen och framhåUit alt en
fortsatt och uividgad viltforskning är en fömtsättning för ett meningsfullt och
framgångsrikt viUvårdsarbele. Beredningen anser att forskningen bör bedrivas
inom de tradifioneUa områdena och med de meloder som tillämpas för närvarande.
Däruiöver bör emellertid forskning om miljöförändringaraas inverkan på viltet
bedrivas i vidgad omfattning. I det sammanhanget bör en ökad samverkan med
miljöforskningssidan eftersträvas.

Enligl
beredningen finns del anledning atl försöka åstadkomma en bälire samordning av
den villforskning som bedrivs. Beredningen hänvisar liU möjligheterna alt få
till stånd en effeklivare forskning och enklare informationsvägar samlidigt
som risken för "dubbelforskning" minskas. För all befinfliga
anläggningar och fillgängliga resurser skall ulnylljas så effektivt som möjligt
bör samråd och saniplanering ske beiräffande den vUlforsk-ning som bedrivs vid
universiteten, vid andra myndigheter och av organisalionerna.
Naturvårdsverkets forskningsnämnd bör i fortsättningen ombesörja all
anslagstilldelning till den forskning som bekostas med medel ur jaktvårdsfonden
och vUlskaderegleringsfonden. Förslagel innebär för jägareförbundets del atl
förbundel: får ansöka hos forskningsnämnden om anslag fill den
forskningsverksamhet som förbundel vUl bedriva. Medel fill basresurser skall
däremoi liksom hittills anvisas genom beslut av regeringen.

Enligt
beredningen bör den nuvarande projektgmppen för viltforskning ombildas till en
villforskningskommitté och ges en i förhållande liU projektgruppen starkare
ställning. Den förordade samordningen med andra medelsbeviljande organ bör
åsladkommas genom alt forskningsnämndens sekretariat upprätthåller konlakler
med sekretariaten vid naturvetenskapliga forskningsrådel och skogs- och
jordbmkets forskningsråd.

Remissinstanserna
har i stor ulslräckning anslutit sig till beredningens 108

förslag. Naturhistoriska
riksmuseet och universiteten i Uppsala och Stockholm liksom jägareförbundet
har dock avstyrkt förslaget med hänvisning fill de risker som är förknippade
med att samla elt alllför siarkt inflytande på ell fålal händer. Av samma skäl
är viltforskarföreningen tveksam till förslagel. Remissinslanserna delar
beredningens uppfattning om behovet av UtveckUng och försök. För att leda denna
verksamhet behövs särskilda resurser.

När det gäller
viltforskningens allmänna inrikining delar jag i alll väsentligt beredningens
uppfattning. Jag vill särskilt undersiryka vad beredningen anfört om viklen av
forskning rörande miljöförändringarnas inverkan på villel. Även andra
forskningsområden som gränsar fill eller ingår i vad som betecknas som
miljövårdsforskning kan ha stor betydelse för kunskapen om viltet och
vilttillgången. Anslag ur jaktvårdsfonden och vUlskaderegleringsfonden bör
även i fortsättningen i första hand lämnas fill forskning som har en mera
direkt anknytning tUl vilda däggdjur och vUda fåglar och gälla projekt med
stort allmänintresse.

Vad belräffar frågan om
hur villforskningen bör samordnas och anslagstilldelningen organiseras
ansluter jag mig tiU beredningens förslag med undanlag för vad beredningen
uttalat om att en villforskningskommitté bör inrättas. Det bör liksom hittills
ankomma på naturvårdsverkets forskningsnämnd att besluta om inrättande av de
beredningsgmpper som kan behövas.

Enligl min mening bör
naturvårdsverkets forskningsnämnd verka för att de lillgängliga basresurserna
utnyttjas på bästa sätt. Fömlsällningama härför bör öka genom att
forskningsverksamheten samordnas. Även om de olika insfitutionerna och
anläggningarna har skUda huvudmän bör det vara möjligt att uppnå de
samordningsvinster naturvårdsverket efterlyser i sitt remissvar.

Prop.
1986/87:58

2.2 Vissa finansieringsfrågor m.m.

Mitt förslag:
Länsstyrelserna får själva svara för alt med fällavgifier finansiera
ersättningen för viltskador på gröda, bidrag i anledning av vissa skogsskador
och administrationen av älgjakten.

Beredningens förslag:
Överensstämmer med milt förslag vad beträffar länsstyrelsernas ansvar för
ersättning för viliskador på gröda. Beredningen har vidare föreslagit all
vUlskaderegleringsfonden avvecklas på sikt, atl dess medel i slället förs över
till jaktvårdsfonden och att vissa medel ur jaktvårdsfonden förs lill elt nytt
viltvårdsanslag. Beredningen har också uttalat önskemål om en viss förstärkning
av Svenska jägareförbundets personalresurser.

Remissinstanserna:
Remissinslanserna ansluter sig i allmänhet lill beredningens förslag men många
vill ha resursförslärkningar, främsl för länsslyrelsernas del och för
viltforskningen.

Skälen
för mitt förslag: Huvuddelen av den praktiska viltvården bekos-

109

las
direkl av jägare, markägare och organisationer. Till den del del all- Prop.
1986/87:58 manna svarar för finansieringen, sker detla på flera säll. Vid sidan
av medel över slatsbudgelen används medel ur jaktvårdsfonden, viltskadefonderna
och vUlskaderegleringsfonden.

Jaklvårdsfonden,
som förvallas av kammarkollegiet, tiUförs de jaktvårdsavgifter som jägarna är
skyldiga att beiala saml vissa bölesmedel. Fonden lillförs för närvarande
årligen omkring 30 milj. kr. Enligl del nya jaktlagsförslaget avses inte
bölesmedel lillföras fonden.

För
varje län finns en viltskadefond som länsstyrelsen förvaltar. Fonden bildas av
de avgifier som skall belalas av jägarna när de fäller älg, kronhjort eller
dovhjort. Avgifternas slorlek fastställs årligen av nalurvårdsverkel inom en
av regeringen beslämd ram. Årligen lillförs länens viltskadefonder sammanlagi
omkring 25 milj. kr. Ur viltskadefonderna lämnas ersättning för skador som älg,
kronhjort och dovhjorl orsakar på gröda eller på trädgårdsodling. Fondmedlen
används också lill bidrag för alt förebygga viltskador, till viltvård samt lill
informalion och utbildning i jaktliga frågor.

För
länen finns också en gemensam regleringsfond vars syfte är atl balansera
eventuella underskott i länens viltskadefonder. Regleringsfonden tillförs
medel från viltskadefonderna. Överföringen beslutas av regeringen och uppgår
för närvarande lill ca 8 milj. kr. per år.

Enligl
min mening finns del inte tillräckliga skäl att inrätta ell särskilt
viltvårdsanslag. Jag har i föregående avsnitt förordal all medel ur jaklvårdsfonden
och viltskaderegleringsfonden till all viltforskning saml försöks- och
utvecklingsverksamhet i fortsättningen bör fördelas av forskningsnämnden vid
naturvårdsverket. Som anförts i lagrådsremissen bör vidare vissa medel ur
jaktvårdsfonden anvisas för förmedling av jakttillfällen och för utbildning
och information i syfle all få lill stånd ell bättre utnyttjande av
jaktmarkerna.

Endast
i etl hänseende innebär förslaget lill jaktlag helt nya administrativa
arbetsuppgifier. Det gäller arrendenämndernas befattning med tvister som rör
jakträttsupplåtelser. E.nligl min mening torde dessa arbelsuppgifter klaras av
inom ramen för tillgängliga resurser. Jag har i denna fråga samrått med chefen
för juslitiedepartementel.

Elt
flertal remissinslanser har lagit upp frågan om ökade resurser till
länsstyrelsernas naturvårdsenheter i syfle atl förstärka den regionala jaktadministrationen.
En sådan förstärkning ärjag inte beredd att föreslå.

Förslagen
i lagrådsremissen rörande administrationen av jakten och viltvården innebär all
länsstyrelsen liksom hitfills skall ha ansvaret för atl bl. a. älgslammen
anpassas till lokala och regionala förhållanden. Länsstyrelsen bör i
fortsättningen dessutom självständigt ansvara för finansieringen av
ersättningarna för skada av älg, kronhjort och dovhjort på gröda eller
trädgårdsodling.

Vidare
bör enligl min mening skogsägare kunna påräkna bidrag när

skogsplanteringar utsatts för så svåra skador av älg att en omplantering är

nödvändig enligt skogsvårdslagstiflningens föreskrifter om skyldighet att

anlägga ny skog. En förutsättning för sådanl bidrag bör vara att skogsäga

ren så långt möjligt försökt skydda planteringen från skador genom av- 110

skjutning av älg. Som
huvudregel bör gälla alt bidrag skall komma i fråga Prop. 1986/87:58

först när skogsägaren
skjutit sin tilldelning under den vanliga jakten och

dessutom uttömt
möjligheterna att genom särskilda tillstånd till skyddsjakt

förhindra alt planteringen
förstörs. Bidraget bör lämnas för skador som

inträffar efter den 30
juni 1987. Del ankommer på regeringen all meddela

föreskrifter om bidragel.

Finansieringen
av ersättningarna och bidragen bör ske med medel från fällavgifier som belalas
för de tre nämnda djurslagen. Länsstyrelsen bör få avgöra hur stora avgifter
som skall tas ul i del egna länel. Länsstyrelsens beslul i fråga om avgifternas
storiek bör självfallet grundas på en bedömning av hur Slort medelsbehovet är
för atl läcka ersättningarna och bidragen för viltskadorna inom länet. Delta
innebär all avgifiens sloriek kan komma atl variera över liden som en följd av
förändringar i viltstammen och skadornas omfattning. En viss del av
fällavgifterna bör belalas in till regleringsfonden för att bestrida kosinader
av gemensam karaklär för viltvården i landel. Dessa medel bör kunna disponeras
för all täcka ersäll-ningskostnader m.m. i sådana län där fällavgifterna inte
räcker lill på grund av särskilda förhållanden. Under de närmaste åren kan
behövas tillskott bl.a. till länsslyrelserna i Skånelänen där skadorna på gröda
allljäml är så slora att intäkterna av fällavgifterna i länen inle förslår till
alt läcka ersätlningsbehoven. Jag vill dock understryka atl målsätlningen i ell
längre perspekliv måsle vara all man inom varje län har en sådan avskjutning
att skadorna kan läckas med medel ur den egna viltskadefonden.

Adminislralionen
av älgjakten är i dag en viklig uppgift för länsstyrelserna. Förslagel från
beredningen atl medel ur viltskaderegleringsfonden inte skall utgå i
fortsättningen till länsstyrelsernas älgjaktsadministraiion har mött stark
kritik från många håll. Jag har förståelse för den kriliken. Även om den
föreslagna ordningen rörande älgjakten kommer att innebära lättnader i
länsstyrelsernas arbetsbörda är del enligl min mening rimligt all vissa
resurser slälls till länsslyrelsernas förfogande även framgenl. Jag kommer
därför alt senare föreslå regeringen att länsstyrelserna skall få disponera
medel ur viltskadefonderna även till sina kosinader för administrationen av
älgjakten inkl. kostnaderna för länsvilinämnderna. För närvarande belastar
adminislralionen av älgjakten viltskaderegleringsfonden med totalt omkring 2,5
milj. kr. per år.

Beredningen
har anfört atl en viss förstärkning är önskvärd i fråga om jägareförbundets
fältpersonal. I den mån finansieringen av en sådan förstärkning inte kan ske
genom omprioriteringar skulle den leda till ökad belaslning på jaklvårdsfonden.
Enligt min mening bör förbundel i fråga om ökade resurser för verksamhelen
underkasta sig samma restriktiva prövning som för närvarande tillämpas i fråga
om myndighelernas verksamhet. Jag är därför inte beredd all nu förorda atl
ytterligare medel ur jaklvårdsfonden anvisas för en förstärkning av förbundets
fältpersonal.

111

2.3
Bestånden av frilevande vildsvin

Prop.
1986/87:58

Mitt förslag:
Vildsvin skall få finnas frilevande i landet i begränsad omfattning. Ersättning
för skador av vildsvinen skall kunna lämnas ur jaklvårdsfonden om det är
uppenbart oskäligt atl den skadelidande själv svarar för de kosinader skadan
föranleder.

Statens
naturvårdsverks förslag: Överensstämmer med milt. Remissinstanserna: Flera
remissinstanser har invändningar mot atl del skaU finnas en frilevande
vUdsvinsslam i landel. Som skäl åberopas främsl konstaterade och befarade
skador på jordbmkel. Flera remissinslanser anser all de av nalurvårdsverkel
föreslagna ersättningsbeslämmelsema inte är tillfredsställande. (Se vidare
bilaga till delta protokoll.)

Skälen
för mitt förslag: År 1981 beslutade riksdagen all godta regeringens förslag om
en försöksverksamhet med frilevande vildsvin i landet (prop. 1980/81:82, JoU
16, rskr. 174). Beslutet innebar att 50-100 vildsvin tills vidare skulle få
finnas kvar i Stockholms län. Stammen skulle hållas under noggrann kontroll. I
övriga landet skulle vildsvinen utrotas. Efter riksdagsbeslutet fick
naturvårdsverket i uppdrag atl gemensamt med länsstyrelsen i Stockholms län
och efler samråd med Svenska jägareförbundet, Jägamas riksförbund —
Landsbygdens jägare och Lantbmkamas riksförbund genomföra en undersökning av
den frilevande vildsvinsslammen i Stockholms län. I naturvårdsvei'kels uppdrag
ingick all undersöka vildsvinens reproduklionstakt, skadegörelsens inriktning
och omfattning saml möjligheterna atl genom jakl reglera beståndet och atl
vidta skadeförebyggande åtgärder. Naturvårdsverket har efter riksdagsbeslutet
årligen redovisat utvecklingen. Den 27 juni 1985 upprättade verket en
slutrapport över undersökningen.

Idag
finns 75-125 vildsvin i Stockholms län. I övriga landet finns endast etl mindre
anlal djur, främst i Södermanlands, Östergötlands och Kristianstads län.

Enligt
min mening talar övervägande skäl för atl de vildsvin som finns i landet inte
skall utrotas. I lagrådsremissen har anförts all det under vissa förhållanden
kan vara nödvändigl atl vidta ålgärder för alt förhindra att en viss villart
etablerar sig i landel. Det kan vara fråga om att skydda andra viltarter eller
andra väsenlliga intressen. Sådana åtgärder kan emellertid inle anses
moliverade när del gäller vildsvinen. Vid den bedömningen stöder jag mig på
naturvårdsverkets undersökning och vad som har anförts i remissyttranden över
undersökningen.

Slatens
veterinärmedicinska anstalt framhåller i silt remissyttrande alt det inte har
framkommit några erfarenheter av sjukdomsspridning eller smittspridning som
skulle utgöra något allvarligare hinder för att acceptera en frilevande
vUdsvinsslam i Sverige. Jag konstaterar vidare alt resultatet av
naturvårdsverkets undersökning inte ger slöd för uppfattningen att vildsvinen
skulle innebära en särskilt allvarlig och svårbemästrad skaderisk för
jordbrukel. Del område där vildsvinen varit föremål för undersökning beslår
lill slörsia delen av arrendegårdar där artendalorerna inle har

112

hafl
jakträtt. Arrendatorerna har således inte kunnal skydda sina grödor Prop.
1986/87:58 genom etl ökal jakttryck. Detla är dock inle en typisk bild av
förhållandena. I de flesta fall torde brukaren av jorden ha möjlighet alt
skydda sina grödor genom jakt. Del har under försöksperioden visat sig all
vildsvinen har en stark reproduklionstakt men atl det är möjligl att med eh
ökad jakt kontrollera stammens sloriek. Allvariigare skador för jordbruket bör
följaktligen kunna motverkas genom elt starkt jaktlryck på vildsvinsslammen.
Jag förutsätier att såväl nalurvårdsverkel som länsslyrelserna noga följer
utvecklingen av vildsvinsbestånden. Med en lång allmän jakttid bör man kunna
räkna med alt den jakt som jaklrättshavarna bedriver på egel initiativ får den
omfattning som behövs för att allvarligare skador skall undvikas. Såsom
naturvårdsverket har framhållil bör vildsvinsjakt vara av slort intresse för
jägarna. Skulle del områdesvis uppslå problem ger den föreslagna nya jaktlagen
myndigheterna möjligheter att besluta om nödvändig jakt.

Vid
remissbehandlingen har i flera fall ersättningsfrågorna tillmätts stor vikt. En
posiliv inställning lill fortsatt vildsvinsförekomst har därvid gjorts beroende
av generösa ersättningsbestämmelser.

De
skador på gröda som förorsakals av vildsvin har varierat från år fill år. Som
lägst har som sammanlagd ersättning ulbelalals 11000 kr. år 1979 och som mest
93452 kr. år 1985. Även om skadornas omfallning tolall sell inte kan betecknas
som särskilt omfattande så kan de för enskilda jordbrukare få svåra ekonomiska
konsekvenser. I sådana fall bör enligt min mening ersäitning kunna lämnas.
Ersättning bör lämnas då del är uppenbart oskäligt all den skadelidande själv
svarar för de kostnader skadan föranleder, t.ex. då han drabbas av skadegörelse
trots att han har vidtagit skadeförebyggande åtgärder. Ersättningen bör lämnas
ur jaktvårdsfonden.

Den
av mig nu föreslagna ordningen innebär att vildsvinen, som har elt stort
jaktligt värde, i kontrollerade former åter kan bli ett inslag i den svenska
faunan. Jag anser därför att vildsvinen skall få finnas frilevande i landet i
begränsad omfattning.

Jag
har i denna fråga, liksom i tidigare behandlade frågor, samrått med chefen för
jordbruksdepartementet och statsrådet Dahl.

3 Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen alt

1. anla de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar,

2. godkänna de i regeringsprotokollel den 25 seplember 1986 förordade
riktlinjerna för jakt- och viltvårdspolitiken,

3. godkänna vad jag har förordat om länsstyrelsernas ansvar för ullag och
användning av fällavgifier,

4. godkänna vad jag har förordal om vildsvinsbestånden. 113

8
Riksdagen 1986/87. 1 suml. Nr 58

4 Beslut Prop. 1986/87:58

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

114

Bilagal Prop.
1986/87:58

Jakt- och viltvårdsberedningens sammanfattning av
betänkandet (SOU 1983:21) Vilt och jakt

Jakt-
och viltvårdsberedningen har hafl i uppgtft att lämna förslag liU hur vUlvården
i landet skall bedrivas och adminislreras och fill hur de rekreativa och
ekonomiska värden som jakten represenlerar bäsl skall tas till vara. I
uppdragel har ingått alt göra en allmän översyn av jaktlagstiftningen.

Till
grund för beredningens förslag ligger de principieUa ställningstaganden som
redovisas bl.a. genom atl beredningen anger följande mål för den framlida jakt-
och viltvårdspolifiken, nämUgen

att
bevara de viliarter som fillhör landets vUtbestånd,

atl
främja en lämplig utveckling av viltstammarna med hänsyn lagen till allmänna
och enskilda iniressen,

alt
skapa så goda fömtsättningar som möjligl för jakten och därigenom stödja
jaktinlresset,

att
i fråga om jakten och vUlvården främja en samverkan över faslighets-gränserna,

atl
främja fillvaralagandel av viltets sociala och ekonomiska värden,

att
bevara folkrörelseengagemanget i villvården och jakten saml

atl
fillämpa en enkel administration, i största möjliga utsträckning förlagd till
lokal nivå.

I
de förslag som rör vården av viltet avses med vilt den högre faunan, dvs. alla
vilda däggdjur och fåglar och inle bara det jaktbara viltet. TiU viltvården
räknas Iraditionelll olika stödåtgärder och olika former av anläggningar för
atl skapa en för vUlel gynnsam miljö. Dessa insatser är myckel vikfiga. Men det
är genom atl ta hänsyn liU viltet i all verksamhel som påverkar den yttre
miljön som de mest betydelsefulla insatserna för viltet kan göras. Viltvård i
den meningen, som ett led i naturvården i övrigt, regleras främst i annan
lagsfiftning än jaktlagstiftningen.

Bestämmelser
om hänsyn tUl naiurvårdsinlresset och därmed också fill viltet finns bl.a. i
lagstiftningen förden fysiska planeringen. Enligt beredningens mening finns
del emellertid behov av centralt ularbeiade regler för hur viltintresset skaU
beaktas i planeringsarbetet. Det föreslås därför att slatens planverk skall få
i uppdrag atl efter samråd med statens naturvårdsverk meddela allmänna råd för
kommunernas planering. Beträffande vägplaneringen föreslås att slatens vägverk
ges motsvarande uppdrag.

Exploatering av mark och
vatten för energiutvinning kan ha särskilt

slora effekler på miljön fill förfång för viltet. I del sammanhangei fram

håller beredningen alt det är angelägel atl vid vattenkraftutbyggnad i slörre

utsträckning än hittills utreda vilken inverkan ulbyggnaden fär för viltet

och på grundval av sådana undersökningar ålägga företagaren alt vidta

kompensationsåtgärder. En annan form av energiutvinning som kan kom

ma alt i hög grad påverka förhållandena för viltet är energiskogsodling. Det

bör föreskrivas all den lypen av företag alllid skaU anmälas lUl länsstyrel

sen för samråd enligt naturvårdslagen. j ]5

Våtmarkerna
intar en särstäUning genom deras stora betydelse för Prop. 1986/87:58 många
viltarter. Det är skogsbmkel som f.n. har de största anspråken på dessa marker.
Med hänsyn härtill är del angelägel all resultaten av pågående forskning om
våtmarksdikningens effekler snarasl omsätts i föreskrifier för hur
dikningsföretag skall utföras. Skogsslyrelsens föreskrifter för lillämpningen
av skogsvårdslagen bör kompletteras med sådana beslämmelser. Den föreslagna
nya vattenlagen ger den formella gmnden för atl återställa tortläggningsföretag
som av olika skäl har föriorai sin belydelse. Det föreslås all
nalurvårdsverkel får i uppdrag atl kartlägga förekomsten av sådana företag och
undersöka de prakliska och ekonomiska fömtsättningarna för
återslällningsåtgärder.

Beredningen
undersiryker den stora betydelsen av atl hänsyn las tUl villel i skogsbmkel och
jordbmket. Mol bakgmnd av att riksdagen har ullalat sig för en lagreglering av
naturvårdshänsynen i jordbmkel kan det fömtsättas att hänsynsregler av det slag
som redan gäller för skogsbmkel kommer alt meddelas också för jordbmket.
Beredningen förordar att dessa föreskrifter anknyts till lagen om skötsel av
jordbmksmark. Därigenom kommer lantbmksnämnderna pä samma sätl som
skogsvårdsstyrelsema atl engageras för frågoma om naturvårdshänsyn.

Villkoren
för villel kan förbättras genom att ålgärder vidlas för atl öka tillgången på
de tre gmndfömlsättningama för viltförekomsten, nämligen föda, vatten och
skydd. Det kan ske genom biolopförbältringar av mera varaklig karaklär men
också genom tillfälliga stödåtgärder för att hjälpa djuren i en besvärhg
situation. Åtgärder av det förstnämnda slaget kan beslå i att områden som är av
marginell betydelse för jordbmket och skogsbmkel avsätts för produktion av
viltfoder. Inom områden där vattenförsörjningen är otillräcklig kan nya
våtmarker skapas genom anläggande av viltvatten. Skyddel för vUtet kan ökas
exempelvis genom att skogsimpediment sköts så att de blir fiU nytta för
viltet. Enligt beredningens mening bör markinnehavare och jakträttsinnehavare
svara för all sådana åtgärder ulförs och att del skei- i ökad utsträckning.
Delta ansvar bör emeUertid göras gällande på annat sätl än genom tvingande
beslämmelser. De medel beredningen anvisar är främst av administrativ karaktär.
Det sker mol bakgmnd av alt de särskilda åtgärderna för vUtet så långt möjligt
bör genomföras i samverkan över större markområden. Detla förhållande utgör etl
av flera vägande skäl tUl att jaktvårdsomräden bör bildas. Sådana områden har
inte på långt när kommit till stånd i den omfattning som är önskvärd. Vid sidan
om ökad upplysning och propaganda föreslås att verksamheten för att bilda
jakiviirdsområden görs liU föremål för en särskild utvärdering. Som närmare
beskrivs i del följande fömtsätts vidare att lokala samrådsgmpper inrättas med
uppgift att bl. a. upprätta viltvårdsprogram och verka för att i programmen
angivna åtgärder genomförs. Om det i undanlagsfall är nödvändigt för att en
angelägen viltvårdsåtgärd skaU kunna genomföras, skall länsstyrelsen kunna
besluta att en markinnehavare skall vara skyldig atl tåla en anläggning för
vUlvården på fasligheten, om det inle medför olägenhet av betydelse.

Av
grundläggande belydelse för skyddel av vUlet är fridlysningsbestäm-

melserna. Principen att allt vilt är fredat och all rätten atl jaga vissa djur 116

innebär
ell undantag från den huvudregeln skall gälla även i fortsättningen. Prop.
1986/87:58 Etl annat viktigt inslag i vården av viltet i allmänhel är att
förhindra att för vårt faunaområde främmande viliarter etablerar sig här i
landel. Beredningen föreslår all det nuvarande förbudet atl plantera ut vissa
djurarter kompletteras med bestämmelser om förbud mot alt hålla främmande djurarter
i hägn. Undantag från förbudei, som inte skall gälla djurparker och andra
zoologiska anläggningar, skaU kunna meddelas av länsstyrelsen. Vidare föreslås
beslämmelser som ger länsstyrelsen möjlighet att förordna om jakt för att
förhindra eller undanröja etablering av en främmande djurart.

De
ovan redovisade åtgärderna kan fömtsättas vara av betydelse för i princip allt
vill. Dämiöver behandlas i belänkandet frågor som rör de yllerlighetsgmpper som
representeras av vilt i aUlför individrika stammar och av de viliarter som är
hotade eller sårbara. I fråga om den förstnämnda gruppen föreslås bl.a. vidgade
möjligheter för myndigheterna att förordna om avskjutning för alt uppnå balans
med andra intressen.

När
det gäller de hotade och sårbara arterna konstaterar beredningen atl målel all
bevara vårt lands naturligt förekommande viltarter inte kan ses som ett absolut
krav. Av både prakfiska och ekonomiska skäl måste en prioritering ske.
Beredningen ansluter sig lill uppfaltningen alt lUlgängliga resurser i första
hand bör användas för åtgärder som kan fömtsättas bli framgångsrika och som
avser arter som i mera betydande utsträckning är beroende av förhållandena här
i landel. Beredningen föreslår atl naturvårdsverket anvisas medel på ett
särskiU viltvårdsanslag för utformande av ett åigärdsprogram och för en
priorilering och samordning av insatserna för de djurarter det är fråga om.
Vidare föreslås flera ålgärder för att motverka den handel och övrig hantering
som gmndar sig på Ulegal jakl på utrotningshotade och säUsynla djurarter. DU
hör krav på särskilt tUlstånd för att få bedriva konservatorsverksamhet. Vidare
föreslås ett lagbemyndi-gande för att meddela skärpta bestämmelser för in- och
ulförsel av djur. Straffmaximum för grova jaktbroll föreslås höjt vUket också
innebär en förlängning av preskriptionstiden.

Särskilda
avsnitt i betänkandet ägnas ål vården av älgslammen, vården av
kronhjortsslammen och de fyra stora rovdjuren, björn, varg, järv och lo.

Utöver
de mål som allmänt bör gäUa för villvården bör fill gmnd för skötseln av
älgstammen läggas hänsynen tiU belesfiUgången, de areella näringarna och
trafiksäkerheten. Det innebär en fortsatt ökad avskjutning inom många områden i
landet. Beredningen föreslår etl nylt syslem för älgjakten som är avsell alt
ersätta de tre olika jaktformer som nu lillämpas i landet. I huvudsak innebär
förslaget följande. Jaktområden som är så slora att de medger en planmässig
skötsel och beskattning av älgstammen får registreras som licensområden och får
en årlig tilldelning av minsl en vuxen älg. Större, stabila områden - exempelvis
jaktvårdsomräden -skaU, när älgslammen nått en lämplig nivå, kunna få
flerårslicenser, dvs. fä en viss tilldelning för exempelvis en ireårsperiod
inom vilken jägarna själva kan fördela avskjutningen.

Övriga
jaktområden, som i dag är många men som i areal endasl omfat- 117

tar
några få procent av all älgjaktmark, registreras inte. Jakträttsinnehavar-
Prop. 1986/87:58 na på dessa marker får rätl att under begränsad jaktfid fälla
kalvar utan antalsbegränsning. Om det finns särskUda skäl skall dock länsstyrelsen
för viss tid kunna regislrera även mark som inte uppfyUer kraven för licensområden.
TUldelningen skaU då kunna omfatta vuxet djur för årUg avskjutning eller för
avskjutning under en Ivåårsperiod. Sådan regisirering skaU kunna komma i fråga
om en jakträllsirmehavare, trols försök därtUl, inle lyckais få sin mark
ansluten till angränsande jaktområden.

Den
slopade registreringen av mindre jaktområden kommer i hög grad all minska
länsslyrelsernas arbetsbelastning med älgjakten. Avsikten är atl förberedelsearbetet
för beslul om älgtilldelning i hög grad skaU skötas på lokal nivå, bl.a. genom
överläggningar mellan jägare, markägare, lokala myndigheler och andra
intressenter.

Vad
belräffar vården av kronhjortsstammen har beredningen bl.a. haft att ta ställning
lill frågor som sammanhänger med del kronhjortsreserval som finns inrättat i
Skåne. Reservatet har tUlkommit för all bevara den svenska nominatrasen. De
undersökningar beredningen låtil ulföra har inle givit någol enlydigl svar på
friigan om kronhjortarna inom reservatet i rashänseende skiljer sig från övriga
kronhjortsgrupper i landet. Beredningen har därför utgått från all de skånska
hjortarna har ett särskUt skyddsvärde men konstaierar samtidigt atl reservatet
inte är en ändamålsenlig åtgärd för all på längre sikl skydda rasen mol
inblandning. Del föreslås därför atl reservatet skall avveclilas.

Beredningen
har också övervägl hur kronhjortsjaklen bör organiseras i landet. Förslaget
innebär atl jakten bör bedrivas som licensjakt efter mönster av det system som
föreslås för älgjakten.

För
kronhjortsjakt lämpliga licensområden bör emellertid vara betydUgt störte än
motsvarande områden för älgjakt.

Vad
gäller de fyra slora rovdjuren konstaterar beredningen alt del, med undanlag
för lodjuret, är fråga om arter som är att betrakta som hotade eller i vaoe
fall sårbara. Del äi* emellertid samiidigi fråga om djur som vållar betydande
problem, främst för rennäringen. Beredningen har särskilt övervägl frågan om
vargens framtid i landet. Enligt beredningens mening kan ell återförande av
vargen tiU den svenska faunan rimligen bara ske genom en spontan invandring. En
sådan kan päräknas, i försia hand från Finland men också från Norge. En
etablering av en fast vargstam som en följd av invandring måste emellertid
enligt beredningens bedömning ske i områden utanför renskölselområdena. I viss
utsträckning ändrade beslämmelser föreslås i fråga om avskjutning av rovdjur
för att skydda rennäringen och andra intressen.

I
fråga om rätten till jakt har beredningen inle funnit anledning atl frångå
principen om jordägarens jakträtt. Liksom hittUls skall jakträtt följa med
jordbmksarrende om inte annal har avtalats. Jordbmksarrendatom skaU emeUertid
inte ulan markägarens medgivande i sin tur få upplåta jakträtten.

Vad
beträffar upplåtelse av jakträtt har beredningen ägnat särskUd upp

märksamhet ål frågan om jaklräUsarrendatorns besittningsskydd och frå

gan om prissättningen vid sädansi upplåtelser. 118

Förslagel
om besittningsskydd innebär atl en jakträllsarrendalor skall Prop.
1986/87:58 ges möjlighel all fä frågan om förlängning av upplåtelseavtalel
prövad av länels arrendenämnd. Förlängning skall kunna ske om markägaren inte
avser all ulnyllja jaktmarken för egen del eller överlåta jakten lill anhörig
eller anställda.

Beredningen
avvisar tanken på någon form av aUmän priskontroll i fråga om
jaklrättsupplåtdser. Andra vägar bör väljas för att söka dämpa prisulvecklingen.
En åtgärd som bör prövas är att via jägarorganisafionerna söka få till stånd en
allmän lillämpning av etl standardiserat prissättningssystem. Etl sådant
prissättningssystem bör i huvudsak utformas efter modell av det syslem som
används av bl.a. domänverket med arrendeavgiften fördelad på dels en
grundavgift för rätten atl jaga på marken och som inkluderar småvilljakten,
dels en tUläggsavgift för fällt klövvili. I övrigt bör ansträngningarna
inriklas på atl öka utbudet av jaktmöjligheter. Beredningen anvisar flera
olika åtgärder för att åsladkomma ett bättre ulnylljande av landels
jaktmarker. Bl.a. bör de fidigare nämnda lokala samråds-grupperna och
jägarorganisaiionerna la sig an uppgtften att verka som förmedlare av
jakträttsupplåtelser, både i fråga om vanliga jaktarrenden och s.k.
kortfidsupplåtdser. Upplåtelser, främst på den samhäUsägda marken, bör i slörre
utsträckning än hitlills ske till jaktföreningar för att därigenom få fill
stånd en mera dtfferenfierad jakl. Lagen om jaktvårdsomräden bör ändras så att
jaktvårdsområdesföreningen får rält alt avtala om upplålelse av jakl inom jakl
vårdsområdel.

Vad
särskilt gäller utnyttjandet av de allmänna vattnen för sjöfågeljakt föreslår
beredningen en lagändring som innebär att det blir möjligl atl bilda
jaktvårdsomräden för sådan jakl. Bildas sådana områden bör det överlåtas ål
områdesföreningen all svara för upplåtelser av jakten. Ett sådanl ansvar bör
också kunna ges för sjöfågel vården särskilt bildade jaklföreningar.

Det
förslag till ny jaktlag som beredningen lägger fram innebär en genomgripande
modernisering av den nuvarande lagen. Det huvudsakliga ämnesområdet för den
gällande lagen, nämligen regleringen av jakträtten, behandlas i den nya lagen i
etl av tre huvudavsnitt. I elt första centralt avsnitt behandlas frågor om
viltvården mera utförligt än vad som är fallet i nuvarande lag. Det tredje
huvudavsnittet upptar, uiöver elt antal bemyndiganden, vissa för jakten
särskilt vikfiga bestämmelser som i dag har sin plats i jaktstadgan. Uiöver
beslämmelser som direkt reglerar viltvården, jakträtten och jakten innehåller
lagen också bestämmelser om bl.a. utplantering av vUl, vilihägn, handel med
vUl, konservatorernas verksamhel, jaktens administrafion, kunskapsprov och
jakttillsynsman. Vid utformningen av lagförslagel har beredningen fömtsatt all
kompletterande bestämmelser skall meddelas av regeringen eller, efter
bemyndigande av regeringen, av naturvårdsverket.

En
fortsall och uividgad viltforskning är enligl beredningens uppfattning

en fömtsättning för elt meningsfulll och framgångsrikt viltvårdsarbete.

Villforskningen skall inte vara begränsad fill de jaktbara arterna. Enligt

beredningens mening behövs en bättre samordning och planering av vilt-

forskningsarbetet i landet. I fortsättningen bör därför forskningsnämnden

vid naturvårdsverket ombesörja all medelsanvisning i fråga om den vill- 119

forskning
som bekosias med medel ur jaktvårds- och viltskadereglerings- Prop. 1986/87:58
fonderna. Vidare föreslås alt den nuvarande projektgruppen för viltforskning
ombildas lill en villforskningskommitté med, i förhållande till den nuvarande
gruppen, förstärkt sammansällning och vidgade uppgifler. Forskningsverksamheten
måsle följas upp av ett omfattande försöks- och ulredningsarbele. Denna
verksamhet bör om möjligl integreras med forskningsprojekten.

I
fråga om administrafionen av jakten och viltvården anser beredningen alt det
finns behov av samrådsorgan eller samrådsgmpper för all samordna
vilivårdsinsatserna på lokal nivå. Arbetsuppgifterna för sådana grupper, vars
verksamhetsområde normall bör omfalta en kommun, kan vara all

- ordna överläggningar med markägare, jägare och
andra i naturvårdsfrågor engagerade personer inom verksamhetsområdet
(dislriklel),

- verka för bUdande av jaktvårdsomräden, bl.a. genom
atl föreslå indelning i sådana områden inom dislriklel,

- verka
för upprättande av vilivårdsprogram med förslag tUl långsikfiga

och övergripande viltvårdsinsatser inom distriktet,

- verka för samordning av viltvårdsinsatser som berör
slora delar av eller hela distriktet,

- verka för atl markanvändning inom distriktet sker
med hänsynstagande till viltets behov,

- göra framslällningar till myndigheler samt vara
remissinstans i frågor som rör viltvården och jakten inom distriktet,

- verka för bättre utnyttjande av jaktmarker och för
all jaktinlresserade personer får tillgång till jaklmöjligheter samt medverka lill
alt natur-intresserade människor ges möjlighel atl komma i konlakl med nalur
och vilt,

- i samverkan med polisen, jägarna och markägama
verka för alt minska riskerna för kollisioner meUan motorfordon och vilt samt
för begränsning av övriga skador orsakade av vilt.

Beredningen
förutsälter atl lokala samrådsgrupper bildas över hela landet men finner det
lämpUgast alt låta detta samråd växa fram genom lokala initiativ. Med hänsyn
tUl den slora betydelse som det lokala samrådet kan fömtsättas få för villvården,
jakten och jägarna utgår beredningen från atl jägarorganisaiionerna i myckel
slor utsträckning tar inilialiv tiU bildande av samrådsgmppema. Självfallel kan
också kommunerna komma att antingen initiera bildandet av en samrådsgmpp eller
inrätta en kommunal nämnd för viltvårdsfrågor. Självfallet måste
jägarorganisafionema och kommunerna anpassa sina ålgärder så alt dubbelarbete
undviks.

På
del regionala planel föreslås den förändringen att de nuvarande

länsälgnämnderna ersätls av liinsviltnämnder med vidgade uppgifter.

Länsvilinämnderna skall vara länsstyrelsens rådgivande organ i alla frågor

som rör vUlvården och jakten. Nämndema bör dämtöver ges befogenhet

att besluta i ärenden som rör ramar för älgavskjulningen och tUldelning av

djur för licensområdena. Ledamötema i nämnden bör representera jakl

och viltvård, jord- och skogsbmk, naturvårdsintresse och friluflsUv.

Nämnderna bör beslå av ordförande och högsl sex ledamöter som företrä

der intresseorganisationer på områdena i fråga. Till nämndernas samman- 120

träden bör kunna
adjungeras personer som besitter särskild sakkunskap i Prop. 1986/87:58 de
frågor nämnden behandlar.

I
fråga om den cenirala administrationen föreslås inle några förändringar. För
alt markera ansvarsfördelningen finns det emellertid skäl att klargöra att
Svenska jägareförbundet har ell belydande ansvar för jakten och den praktiska
villvården i övrigt genom att förbundet organiserar en slor dd av landels
jägare men all förbundet däremot inle har någon myndighetsfunktion.

Vad
slufiigen gäller finansieringen är beredningen med hänsyn tiU sina direktiv
förhindrad att föreslå annat än mycket begränsade resursförstärkningar.
Länsstyrelserna föreslås få ell självständigt ansvar för finansieringen av de
ersällningar som lämnas för skador på gröda av klövvilt. Ersättningarna skaU
liksom hitfills finansieras med avgifter för klövvUt som fälls. Avgiftema bör
emellertid i fortsättningen fastställas av länsstyrelsen inom ramar som
regeringen bestämmer. Den nuvarande vUlskaderegleringsfonden bör avvecklas.
Länsstyrelsema skall dock även i fortsättningen betala in etl visst belopp av
fallavgtflerna för all disponeras centralt. Dessa medel bör föras lUl
jaklvårdsfonden. Vidare föreslås alt medel ur jaklvårdsfonden och vissa
budgetmedel förs lill etl vUlvårdsanslag som skall disponeras av
naturvårdsverket.

121

Bilaga
2 Prop. 1986/87:58

Jakt- och viltvårdsberedningens lagförslag

1 Förslag till Jaktlag Härigenom föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 § Denna lag gäller vUlvården, rälien liU jakt och
jakten saml frågor som har samband därmed.

2 § Med vUt avses i lagen vilda däggdjur och fåglar.
Med jakt avses att fånga eller döda vilt och att i sådanl syfte söka efter,
spåra eller förfölja vilt. Med jakt jämställs att göra ingrepp i viltels bon
och alt tUlgodogöra sig eller förstöra fåglars ägg.

3 § VUlet är fredat och får jagas endast om detta
följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelals med slöd av lagen.

Uiöver
beslämmelsema i denna lag gäUer föreskrifter i andra författningar i fråga om
skyddet och vården av viltet.

Viltvården

4 §
Viltet skall vårdas i syfle att bevara de viltarter som tillhör landets

vUtbestånd och atl främja en med hänsyn fill allmänna och enskilda intres

sen lämplig utveckling av viltstammarna.

I
vUlvården ingår alt genom särskilda ålgärder sörja för all vUiei får skydd och
stöd och all anpassa jakten efter tillgången på vUl.

5 §
Var och en skaU visa viltet hänsyn.

Viltet
får inte förföljas eUer annars ofredas annal än vid jakt eller när del är
nödvändigl all markinnehavaren vidlar åtgärder för all motverka skador av vUt.

Hundar
skall hållas under sådan lillsyn att de hindras från atl springa lösa i marker
där det finns vilt.

Regeringen
får för särskUda ändamål meddela föreskrifier om undantag från tredje stycket.

6 § Öm jakträttsinnehavaren eller någon som
företräder honom inom jaktområdet anträffar katt som uppenbarligen inte står
under någons tillsyn, får han döda katten. Inom tätbebyggt område fordras dock
tUlstånd av polismyndigheten.

7 § Om det uppenbart behövs med hänsyn fill
viltvården får länsstyrelsen besluta om

1. förbud
eller inskränkningar i rätten att jaga på en faslighel,

2. skyldighel
för en markinnehavare all tåla all en anläggning för sådant

ändamål
utförs på fastigheten, om det inte medför olägenhet av belydelse. j22

I
beslut som avses i försia slyckel 1 får länsstyrelsen sätta ut vite. Prop.
1986/87:58

8
§ Om del på gmnd av någol viltbestånds storlek finns påtaglig risk för
trafikolyckor eller för omfallande skador av vill, får länsstyrelsen besluta om
jakl för att undanröja eUer minska skaderisken. Detsamma gäUer om förekomsten
av någon villart innebär belydande skaderisker.

Länsstyrelsen
skall i beslutet bestämma om jakten efler ålagande av jakträttsinnehavaren
skall bedrivas genom hans försorg eller av särskUl utsedda jägare.
Länsstyrelsen skall också bestämma hur del skaU förfaras med djur som dödas
eller fångas vid jakten.

Om
etl djur orsakar avsevärd skada eller om del kan antas vara farligl för
människors säkerhel, får polismyndigheten låla avliva djuret.

Jakträtten
m.m.

9 §
Fastighetsägaren har jakträtten på den mark som hör tiU fastigheten,

om inte annat följer av 10§. I jakträtten ingår också rätl att tUlgodogöra sig

vilt som omhändertas, påträffas dött eller dödas i annat sammanhang än

vid jakl.

Vid
jordbmksarrende har i fastigheisägarens ställe artendatorn jakträtten på den
artenderade marken, om inle annal har avtalats. Om samernas räll atl jaga finns
särskilda beslämmelser.

10 § Jakträttenpåen väg eUer järnväg fillkommer den som
harjakträtten på den angränsande marken. Går vägen eller järnvägen i gränsen
mellan marker med skilda ägare och äger inle någon av dem väg- eller
järnvägs-marken har var och en av dem jakträtt på den marken.

11 § Om allmänt vatten gränsar till en faslighets
strand, har fastighetsägaren jakträtt också på det allmänna vattnet intiU
etthundra meter från strandlinjen. På annat allmänt vatten liksom på sådana
holmar, klippor och skär, som inte ingår i någon faslighel, får jakl bedrivas
endasl efter tiUstånd av länsstyrelsen, om inle regeringen föreskriver annat.

12 § Jakträtt får upplålas av fasfighetsägaren.

Jakträtt
som har upplåtits får inle överlåtas utan fastighetsägarens samtycke.

13 §
Om fastighetsägaren säger upp jakträttsupplåtelsen eller om liden

för denna annars går ul, får arrendenämnden på framställning av nyttjande

rätishavaren besluta atl upplåtelsen skall förlängas, om det kan anses

oskäligt att denna upphör.

Första
slyckel gäller även när fastighetsägaren medger förlängning av upplåtelsen men
ställer vUlkor som kan anses oskäliga.

14 §
I ell beslul om förlängning skall arrendenämnden faslställa viUkoren

för upplåtelsen efter vad som kan anses skäligl med hänsyn tiU de viUkor

som tidigare har gälll för denna, fill iniräffade eller fömlsebara förändring

ar samt tiU vad som kan anses vanligl vid jämförbara förhållanden.

Förlängning
med slöd av 13§ skall ske för en lid som motsvarar den lidigare upplåtelsen, om
denna inle översiiger fem år och i annat fall för fem år.

15 §
Rätten att jaga och all lillgodogöra sig vUt i de fall som avses i 9§ 123

första Slycket är
förbehållen jakträttsinnehavaren med de undantag som Prop. 1986/87:58
följer av bestämmelserna om

1. jakt
efter beslul av länsstyrelsen (8§),

2. rätlen
all döda eUer fånga vUl för att avvärja skador (16§),

3. statens
viU( 17§),

4. skyldigheten
atl spåra upp och avliva skadat vill (20§).

16 §
Om del är nödvändigt för alt avvärja skador av belydelse på egen

dom eller i näringsverksamhet, får den som innehar egendomen eUer

utövar verksamheten fånga eUer döda vilt även om han saknar jakträtt.

Han får också lillgodogöra sig det viU som har dödats eller fångats, om

delta med hänsyn fill omständighetema kan anses skäligt.

Regeringen
meddelar närmare föreskrifter om förutsättningama för atl vilt skall få fångas
eller dödas och om vem som skall ha rält alt tiUgodogöra sig viltet.

17 § Regeringen får föreskriva all vUt som
omhändertas, påträffas dött eller dödas i annat sammanhang än vid tUlåten jakl
skall tillfalla staten.

18 § Regeringen får meddela föreskrifier om
anmälningsskyldighet i fråga om

1. vih som skaU tillfaUa staten,

2. vilt som har skadats eller dödals vid sammanstötning med molorfordon.

Jakten

19 § Jakten skall bedrivas så all vUtel inte utsätts
för onödigt lidande och människor och egendom inle utsätts för fara.

20 § Om vilt har skadats vid jakt, skaU jägaren
snarasl möjligt vidta åtgärder för att spåra upp och avliva det skadade djuret.

Om
klöv vilt har skadats vid jakt och går in på ett annat jaktområde, skall
jakträttsinnehavaren där eller områdets ägare snarasl underrättas genom
jägarens försorg. Kan dessa endasl nås med svårighel får polismyndigheten i
orten undertättas i stället.

21 §
Vid jakten får användas endast de vapen och jaktmedel i övrigt som

anges i föreskrifier som meddelas av regeringen.

Regeringen
får föreskriva att jakt med skjutvapen får ske endasl under viss lid av dygnet.

22 §
Motordrivna fortskaffningsmedel eller andra moiordrivna anord

ningar får inle användas vid jakten, om inte regeringen på gmnd av särskil

da förhållanden föreskriver eller i enskilda faU medger del.

Regeringen
får meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp särskilda vUlkor för
all skjulvapen skall få medföras vid färd med moiordrivna fortskaffningsmedel.

23 §
Hundar får användas vid jakten endast om della med hänsyn fill

jaktområdets storiek och beskaffenhet i övrigt samt hundens egenskaper

inte medför onödigl lidande för \'illet eller olägenhel av betydelse för andra

jakträttsinnehavare. 124

24 § Regeringen
meddelar föreskrifter om de tider när olika slag av vill Prop. 1986/87:58

får jagas inom skUda delar av landet.

Som
villkor för jakt får regeringen också föreskriva att jakten endast får bedrivas
efter särskilt tillstånd (licens) eller på marker av viss slorlek eller
beskaffenhet i övrigl.

Om
del främjar villvården får en licens ulfärdas för flera jakträttsinnehavare
gemensaml.

25 § Utfodring eller andra ålgärder som kan locka vilt
från någon annans jaktområde får inte vidlas om avsiklen är all komma ål vill.

26 § Utan medgivande av jakträttsinnehavaren är del
inle tiUålet alt med fångstredskap eller skjutvapen la väg över annans
jaktområde. Detta får dock ske på vägar som är upplåtna för allmänheten och
även annars om del sker i lovliga ärenden. Om hund medförs skall den hållas
kopplad.

Utplantering
av vUt m.m.

27
§ Regeringen får meddela beslämmelser om all vissa slag av vilt inte får sällas
ut i frihei eller hållas i hägn ulan särskilt lillslånd eller alt andra
särskilda föreskrtfter eller villkor skaU gäUa för sådan verksamhel.

Handel
med viU m.m.

28 §
Om det behövs med hänsyn lill viltvården eller för att tUlgodose

något annat syfte i denna lag får regeringen meddela föreskrifter som

förbjuder eller ställer upp särskilda villkor för handel med vih.

Om
in- och ulförsel av vilt finns särskilda bestämmelser meddelade med stöd av
lagen (1975:85) med bemyndigande atl meddela föreskrifter om indier ulförsel
av varor.

29 §
Regeringen får meddela beslämmelser som innebär alt uppstopp

ning eller annan preparering av vissa slag av vilt inte får ske ulan särskilt

tillstånd eller att andra särskilda föreskrifter eller villkor skaU gäUa för

sådan verksamhel.

För
fiUsyn över efterlevnaden av sådana föreskrifier och villkor har den myndighet
som regeringen bestämmer rätt lill tillträde lill de lokaler där uppstoppning
eller annan preparering av vUt bedrivs och de lagemtrymmen som används i
verksamhelen. Myndighelen har också rätl att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för fiUsynen.

Länsviltnämnder

30
§ TiU vaije länsstyrelse är knuien en länsviltnämnd med uppgtft atl vara
länsstyrelsens rådgivande organ i frågor om villvården. Det ankommer dämiöver
på länsvilinämnden att efter regeringens bestämmande pröva frågor om tiUstånd
fill jakl efler vissa slag av vUl.

Ledamöterna
i länsvUtnämnden ulses enligt föreskrifter som meddelas

av regeringen. I25

Kunskapsprov Vvop. 1986/87:58

31
§ Regeringen får meddela föreskrtfter om skyldighel att avlägga kunskapsprov
som villkor för rätten atl jaga och om skyldighel att ulge ersättning för
proven.

Regeringen
får överlämna åt sammanslutningar på jaktens och vUlvår-dens område att anordna
sådana kunskapsprov samt alt la ul ersättning för proven.

Avgifter

32
§ För att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenUga med
syflel med denna lag får regeringen meddela föreskrifier om skyldighel för den
som jagar all betala en årlig avgift (jaktvårdsavgtfi). Dessa avgtfter bildar
en fond (jaktvårdsfonden) som efter regeringens bestämmande får användas för
sådana ändamål som nu har nämnts.

Regeringen
får också meddela föreskrifier om avgtftsskyldighel för vissa slag av vill som
fäUs.

JakttUlsynsmän

33
§ Den som kan anses lämplig atl utöva jakttUlsyn får förordnas fill
jakttiUsynsman med den befogenhel som följer av 38§.

En
jakttiUsynsman förordnas av länsstyrelsen i det län där han har sitl hemvist.

Förordnandet
får omfalla ett eller flera län eller delar av län och får återkallas när del
finns skäl för del.

Ansvar
m.m.

34 §
Till böler eller fängelse i högst sex månader döms för jaktbroll den

som

1. uppsålligen
eller av grov oaktsamhet olovligen jagar på annans mark

eUer där tillägnar sig vilt eller underiåler all iaktta vad som föreskrivils i

sådan licens som avses i 24 § andra slycket,

2. uppsålligen
eller av oaklsamhel bryter mol 3 § första stycket, 22 §

första stycket, 23 eller 25 § eller mol föreskrift som har meddelals med stöd

av 21 § eller 24 § första eller andra slycket.

35 §
Om jaktbroll är alt anse som grovt, döms till fångelse i högsl två år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skaU särskilt beaktas

1. om brottet avsåg säUsynl eller värdefuUt vUt,

2. om del har ulförts vanemässigt eller i störte omfallning,

3. om del har ulförts med olillåten hjälp av motordrivet fortskaffningsmedel
eller motordriven anordning,

4. om jakfiedares anvisningar inle har följls.

36 §
TiU böler döms den som uppsåfligen eller av oaktsamhet

1. bryter
mol 5 § andra eller tredje stycket,

2. underlåter alt fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits med
slöd av 18 §, om gärningen inle är belagd med straff i lagen (1951:649) om
siraff för vissa trafikbrott,

3. bryler mol 19§, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken,

4. underiåler atl fullgöra skyldighet enligl 20§, 126

2. bryler mol föreskrift som har meddelals med slöd av
22 § andra Prop. 1986/87:58 slycket,

3. bryter mot 26 § eller mot föreskrift som har
meddelals med stöd av 27§, 28§ försia stycket, 29§ försia slyckel, 31 § försia
slycket eller 32§.

Den
som av oaktsamhet underiåler alt iaktta vad som föreskrivits i sådan licens som
avses i 24 § andra slyckel döms fiU böter.

37 §
Den som för egen eller någon annans räkning tar befattning med vilt

som han vet eller har skälig anledning all anla har dödals eller kommits

över genom jaktbroll eller brott som avses i 36 § andra slycket, döms för

jakthäleri liU böter eller fängelse i högsl sex månader.

Om
brottet är atl anse som grovt, döms lUl fångelse i högsl två år. Vid bedömande
av om brottet är grovt skall särskilt beaklas sådana omständigheter som anges
i 35§ 1 och 2.

38 §
Om någon anträffas på bar gärning i färd med atl begå jaktbroll eller

brott som avses i 36§ andra stycket, får vill och sådan egendom som avses

i 40 § las i beslag av jakträttsinnehavaren eller någon som förelräder

honom. Samma befogenhel fillkommer också sådana jakttiUsynsman som

avses i 33§.

Har
egendom tagits i beslag, skall anmälan om detla göras liU polis- eUer
åklagarmyndigheten.

Om
vilt som har lagils i beslag kan förfaras får djuret efter värdering säljas
enligl de föreskrtfter som meddelas av regeringen.

39 §
Om någon har begått jaktbroll eller brott som avses i 36§ andra

slycket skall vilt som han har kommit över genom brottet förklaras förver

kat, om inle elt förverkande är uppenbart oskäligt. I stäUet för viltet kan

dess värde förklaras förverkat.

Förverkat
vilt tillfaller jakträttsinnehavaren i de fall detta anges i föreskrifter som
meddelas av regeringen. Försia och andra slycket gäller även vid sådant brott
som avses i 37§.

40 §
Jaktredskap, fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har

använts eUer medförts vid jaktbroll eller brott som avses i 36 § andra

stycket får förklaras förverkade, om ett förverkande är påkallat för att

förebygga broll eller om del annars finns särskilda skäl.

I
slället för hjälpmedlet kan dess värde förklaras förverkat.

41 § I fråga om förverkad egendom gäller särskilda
beslämmelser om försäljning av sådan egendom i den mån inte annat följer av 39§
andra stycket. Regeringen får meddela föreskrtfter om undanlag från dessa beslämmelser
i fråga om djur som behövs för forskningsändamål eller av någon annan särskild
anledning inte bör säljas på del sätl som anges i bestämmelserna.

42 § Av de böter som ådöms enUgt denna lag filtfaller
hälften jaktvårdsfonden. Detsamma gäUer i fråga om försäljningssumman av
förverkat vilt och del som har förverkats med stöd av 40§.

43
§ Vad i 37-39§§ sägs om vilt gäller
även i fråga om skinn, ägg och bon.

Bemyndiganden

44
§ Regeringen får överlåta åt en förvaUningsmyndighel atl meddela sädana
föreskrtfter och beslul som avses i 5§ fjärde stycket, 16§ andra

127

stycket,
17, 18, 21, 22, 24 och 27 §§, 28§ försia slycket, 29§ första slyckel, Prop.
1986/87:58 30§ andra slycket, 31 § försia slyckel, 32§, 38§ Iredje slycket, 39§
andra stycket och 41 §.

I
de fall som avses i 8 § får länsstyrelsen medge de undantag från denna lag eUer
med stöd av lagen meddelade föreskrifier som behövs för all jakten skaU kunna
bedrivas ändamålsenligt.

Besvär

45
§ I fråga om artendenämndens beslut enligt 13 och 14 §§ gäller bestämmelserna
i 8 kap. 31 § första slycket och 32§ försia slyckel jordabalken.

LänsvUinämndens
beslut överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. Länsstyrelsens beslut får
inle överklagas.

Länsstyrelsens
beslut enligt 7 och 8§§ får överklagas hos kammartätten genom besvär.

Denna
lag träder i kraft den då lagen (1938:274) om rätl lUl jakt

skall
upphöra att gälla.

1. Bestämmelserna
i 13 och 14§§ gäller i fråga om avtal om upplåtelse av

jakträtt som har ingåtts efter lagens ikraftträdande eller som har förlängts

genom avtal som har träffats efter denna tidpunkt.

2. Äldre bestämmelser om jakträtt för boslällshavare, kronohemmans åbor
och innehavare av kronolorp, skogstorp, odlingslägenheter, kolonat och
fjällägenheter och om ansvar och särskUd rättsverkan vid brott mot sådana
beslämmelser skall fortfarande gälla.

3. Äldre bestämmelser om ser\'ilut som innefatlar jakträtten på en fastighet
skaU fortfarande gälla.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1943:459) om tiUsyn över hundar dels all 5§ skall
ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall föras in tvä nya paragrafer, 3a och 3b§§, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3a§

Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får
jakiräitsinnehavaren eller någon som företräder honom ta hand om hunden. När
detla har skell skall hundens ägare eller innehavare snarast underrättas. Om
dessa inie är kända får i StäUel polismyndigheten i orten underrättas.

Om
hunden inie låier sig las om

hand får polismyndigheten låta 128

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

döda hunden, om detta är angeläget från viltvårdssynpunkt
och försvarligt även med hänsyn UU omständigheterna i övrigt.

Prop.
1986/87:58

3b§

Den som viU återfå en hund som har tagits om hand är
skyldig all lösa hunden enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. Blir
hunden inte löst, får den som har tagU hand om hunden behålla den under
föruisäiiningar som anges i föreskriftema.

5 § '

Den som
uppsåtligen eller av oaklsamhel bryter mot 2§ eller 3§ tredje stycket andra punkten
eller mot föreskrift som har meddelals med stöd av 3§ försia slyckel, dömes
till böter.

Den som
uppsålligen eller av oaklsamhel bryler mol 2§ eller 3§ tredje stycket andra
punkten eller mol föreskrift som har meddelals med stöd av 3§ första slycket,
döms fill böter.

Den som
försummar all göra anmälan enligl 3a§ försia slycket döms IiU böter, högst
ettusen kronor.

Denna lag träder i krafl

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor

Härigenom
föreskrivs att 1§ lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om
in- eller utförsel av varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Regeringen får, med den begränsning som följer av 2 §,
meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor, om det är påkallat av hänsyn
till risk för störning inom samhällsekonomin eller folkförsöri-ningen, av
särskilda handelspolitiska skäl eller av hänsyn UU behov att trygga kvaliteten
hos produkter av visst slag, tiU hälsovården, miljö-

1 §

Föreslagen
lydelse

Regeringen får, med den begränsning som följer av 2§,
meddela föreskrifter om in- eller ulförsel av varor, om del är påkallat av hänsyn
till

1.
risk för
störning inom samhällsekonomin eller folkförsörjningen,

2.
särskUda
handelspolitiska förhållanden.

' Senaste lydelse 1974:348.

9 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 58

129

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:58

vården, växtskyddet eller skyddel 3. behov alt
trygga kvaUteten hos

mot djursjukdomar eller till kon- produkter av vissa slag,

trollen av materiel som kan få rnUi- 4. hälsoskyddet, miljövården,

tär användning. växtskyddet,

5. skyddel mot djursjukdomar,

villvården eller annars behov ait

skydda vissa djurarter,

6. kontrollen av materiel som kan

få militär användning.

Regeringen får överiåla ål förvaltningsmyndighet alt
meddela föreskrifter som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

Härigenom föreskrivs att 1 och 11 §§ lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder' skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har
liU uppgift alt

1. medla i arrendetvist,

2. pröva tvist om förlängning av 2. pröva tvist om
förlängning av

arrendeavtal vid jordbmksarrende, arrendeavtal
vid jordbmksarrende,

bosladsarrende eller fiskeartende bostadsartende eller fiskearrende

eller om villkor för sådan förliing- eller av avtal om upplålelse av Jaki-

ning samt tvist i fråga som avses i 9 rätl
eUer om viUkor för sådan för-

kap. 14 § jordabalken eller vars langning
samt tvist i fråga som

prövning enligt 9 kap. 18 eller 21 § avses
i 9 kap. 14 § jordabalken eller

samma balk ankommer på ärren- vars
prövning enligt 9 kap. 18 eUer

denämnd, 21 § samma balk ankommer på ar

rendenämnd,

3. pröva fråga om godkännande av
förbehåll eller annat avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2,3,7 eller 17 §, 10
kap. 2-4 eUer 7 § efler 11 kap. 2 § jordabalken eller 3-6 § lagen (1957:390) om
fiskearrenden,

4. vara skiljenämnd i artendetvist.

Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars område
fastigheten är belägen.

11§ Rör ärende som avskrivits enligt Rör ärende som
avskrivits enligt 10§ första stycket försia punklen 10§ första slycket första
punkten tvist som avses i 9 kap. 10§, 10 kap. tvist som avses i 9 kap. 10§, 10
kap. 6a§ eller 12 kap. 49 eller 55§ jorda- 6a§ eUer 12 kap. 49 eller 55§ jordabalken,
22 eller 24§ hyresförhand- balken, 22 eller 24§ hyresförhand-

' Lagen omtryckt 1980:97. 130

Uteblir sökanden ånyo,
får ärendel icke återupplas på nyll.

Nuvarande lydelse

lingslagen
(1978:304), 5§ lagen (1957:390) om fiskearrenden eller 52§ bosladsrättslagen
(1971:479), skall nämnden åtemppla ärendet på ansökan av sökanden. Ansökan göres
skriftligen inom tre veckor från den dag beslulel om avskrivning meddelades.

Föreslagen lydelse

Ungslagen
(1978:304), 5§ lagen (1957:390) om fiskearrenden, 52§ bostadsrättslagen
(1971:479) eller 13 § jakilagen ( ) skall nämnden åtemppla ärendel på ansökan
av sökanden. Ansökan göres skriftligen inom tre veckor från den dag beslutet
om avskrivning meddelades.

Prop.
1986/87:58

Denna lag iräder i kraft

131

Bilaga
3 Prop. 1986/87:58

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (SOU
1983:21) Vilt och jakt

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över belänkandet avgetts av riksåklagaren (RÅ),
rikspolisslyrelsen, statens jämvägar (SJ), statens vägverk, slalens
Irafiksäkerhelsverk, generaltuUstyrelsen, nalurhisloriska riksmuseet,
skolöverstyrelsen, lanlbmksslyrelsen, skogsslyrelsen, slatens naturvårdsverk,
slatens planverk, domänverket, kammarkollegiet, statskontoret,
riksrevisionsverkei (RRV), länsslyrelsernas organisalionsnämnd, hovrällen för
nedre Nortland, kammartälten i Göleborg, Sveriges lantbmksuniversitet (SLU),
slalens velerinärmedicinska anstalt (SVA), skogs- och jordbrukets forskningsråd
(SJFR), länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Öslergöllands,
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gollands, Blekinge, Kristianstads,. Malmöhus,
Hallands, Göleborgs- och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,
Väslmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Väslernorrlands, Jämllands,
Västerbottens och Norr-bollens län, Göteborgs universitet. Lunds universitet,
Stockholms universitet, Umeå universitet, Uppsala universitet, stiftsnämnden i
Växjö, stiflsnämnden i Hämösand, Svenska kommunförbundei. Landstingsförbundet,
Centralorganisationen SACO/SR, Friluftsfrämjandet, Sveriges
jordbmks-arrendalorers förbund. Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbmkamas riksförbund (LRF),
Skogsindustriernas samarbelsulskoll, Svenska jägareförbundet. Svenska
kennelklubben, Svenska naturskyddsföreningen, Svenska samernas riksförbund
(SSR), Dioramaföreningen Malmö museum, Sveriges djurskyddsföreningars
riksförbund, Göteborgs djurskyddsförening, Sveriges jord-ägarförbund, Sveriges
länsjaklvårdskonsulenlers förening, Viltforskarföreningen, Tjänslemännens
centralorganisation (TCO) och Trädgårdsnäringens riksförbund.

Riksåklagaren
har bifogal yllranden av cheferna för länsåklagarmyndighelerna i
Krisfianstads, Kopparbergs och Gävleborgs län. Skogsstyrelsen har bifogal
yttranden av flera skogsvårdsstyrelser och hänvisar fill dessa yttranden för
länsspecifika synpunkter. Flertalel länsstyrelser har bifogat yttranden av
regionala myndigheter och organisationer.

1 Principiella utgångspunkter

1.1
Naturhistoriska riksmuseet:

Museel
konslalerar först att det hade varit önskvärt att bland medlemmarna i
beredningen och dess sakkunnig- och expertgrupp funnits forskare i viliekologi.

Beredningen
har anammat den vedertagna definitionen på vill, som

säger atl det utgörs av alla vilda däggdjur och fåglar. Viltvården skall syfta

till en art- och individrik fauna. Del senare poängteras särskilt genom

meningarna "Viltarternas bevarande kräver i sin tur en individrikedom

som tillåter en naturlig variation inom respeklive art. En sådan variation är

nödvändig för all viltstammarna skall vara livskraftiga" (s. 218). Etl
sär- 132

skilt
ansvar har vi, enligl beredningen, för de raser som utgör en arts Prop.
1986/87:58 nominatform.

Museet
välkomnar dessa ställningstaganden men konstaterar, atl de inte aUtid varil
vägledande för de förslag som avges.

1.2 Statens
naturvårdsverk: Nalurvårdsverkel ansluter sig lill de princi

piella uigångspunkter och mål som utgjort gmnden för beredningens arbe

le.

--- Verket
anser all jägarna skall vara medvetna om att vård av

viltstammarna
är en förutsättning såväl för den rekreation som jakten utgör som för
nyttjandet av de ekonomiska värden som vUtet representerar. Jägarna måsle också
vara medvetna om att jakten måsle utformas och bedrivas så att den ingår i den
samhäUeliga verksamheten.

Naturvårdsverket- vill------ också
peka på atl jakten innebär

vissa
begränsningar i allmänhetens möjligheter lill övrigt friluftsliv.

När
det slutligen gäller ansvarsfördelningen kan verket i allt väsenfligt instämma
i vad beredningen anför när del gäUer de olika roller som siaten respektive de
ideella organisalionema skall ha.

1.3 Domänverket:
Beredningen föreslår i ett anlal punkter mål för samhäl

lels jakt- och viltvårdspolifik. Domänverket delar den gmndinställning till

jakten och viltvärden, som anges i dessa punkter. Vad gäller målen i de två

sist redovisade punkterna har verket ingen avvikande mening. Verket vill

dock framhålla vikten av alt nyssnämnda mål inte får medföra att de

areella näringarnas intressen - dil jakten också skall räknas - blir trängda

eller atl de ålsidosätts.

1.4-------------------------------------- Hovrätten
för Nedre Norrland: Beredningen har i betänkandet

sammanfattningsvis
(15.5) angett sina förslag fiU mål för den framlida jakl-och vilivårdspolitiken
i samhället. Hovrätten saknar i och för sig möjligheter atl mera ingående ta
ställning till åtskilligt av det material som ligger fill grund för
beredningens överväganden och förslag men finner inte anledning till erinran
mol den av beredningen sålunda angivna målsättningen. Hovrätten vill här
särskilt betona önskvärdheten av att administrationen kan göras så enkel och
billig som möjligt.

1.5------------------- Sveriges
lantbruksuniversitet: Inledningsvis släller sig lanlbruksuniver

siielel bakom de mål för den framfida jakt- och vilivårdspolitiken som

framläggs i betänkandet.

Del
är väsentligt att som beredningen gör slå fast att syftet med viltvården är
att bevara en artrikedom bland viltet, och att målet är alt bevara vårt lands
naturligt förekommande viltarter. Lanlbmksuniversitetet, som varit en av
föregångarna för della synsätt, hälsar med tillfredsställelse atl denna
inslällning föreslås vara officiellt vägledande i framtiden.

1.6 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Beredningens
förslag till mål för den framlida jakt- och viUvårdspoliliken är väl
moliverade.-----------

1.7 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen
ansluter sig fiU de av beredningen angivna målen för den framtida jakl- och
vilivårdspolitiken.

1.8 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen
ansluter sig i alll väsentligl

till
de principer som beredningen angett för den framtida viltvården. Beto- 133

ningen av viltvården som
del av naturvården i övrigt ser länsstyrelsen Prop. 1986/87:58

särskilt positivt på.-

1.9 Länsstyrelsen
i Kopparber;;s län: Del framhålls i betänkandet all jakten

har stora sociala och ekonomiska värden som borde tas tillvara på ell

bättre sätl bl.a. genom etl ökal utbud av jaklmöjligheter. Länsstyrelsen

delar den uppfatlningen men vill samlidigt framhålla all jakten inte får ges

så slor betydelse att andra viktiga iniressen l.ex. allmänhetens intresse alt

vistas i skog och mark får stå tiUbaka.

1.10 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Beredningen har
angivit vissa aUmänt hållna övergripande mål för den framtida jakl- och
vilivårdspolitUten. Länsstyrelsen har ingen avvikande uppfattning vad beträffar
de uppstäUda målen men har i nedan angivna avseenden erinringar mot
beredningens förslag för atl nå vissa av dessa mål.

1.11 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I de mål för
den framlida jakt-och vilivårdspolitiken, som beredningen har angivii,
instämmer länsstyrelsen helt.

Flera
skilda kaiegorier har önskemål om att nyttja naturen under hösten för olika
friluftsaktiviteter. Beredningen har dock helt avstått från atl beröra
problemen i den konkuirenssiluation, som idag råder mellan främst älgjakt och
övrigt friluftsliv och som gäller tillgången liU höstmarkerna. Länsstyrelsen
anser all frågan har direkla beröringspunkter med flera av de mål som man
angett för den framtida jakl- och viUvårdspoliliken. Det är enligl
länsstyrelsens mening angeläget atl sådana regler och överenskommelser
tiUskapas atl en positiv samexistens i ökad utsträckning garanteras meUan jakt
och övrigt frUuftsliv.

1.12 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen har
inte någol alt erinra mol beredningens förslag lill mål för samhällels jakl-
och villvårdspolilik.

1.13 Lunds universitet: Inledningsvis framhåUs att
jakten är etl medel i villvården. Delta är riktigl, när del gäller stammarna av
hjortvilt, som i frånvaro av större rovdjur lenderar alt bli för kraftiga. Del
är också sant att många jägare genom biotopförbätlrande ålgärder aktivi bidrar
lill en rikare fauna. Däremoi är beredningens upprepade påståenden atl
"jakten" (i sig) "är ett medel all bygga upp eller bevara
livskraftiga viltstammar" direkt vilseledande. Viltarter i allmänhel
regleras av ekologiska fakiorer och påverkas inle positivt av jakl. Även andra
påståenden i betänkandet är orikliga eller dåligi underbyggda och ultryck för
jägarens syn på viltvård. Vid behandling av olika viliarter hävdas tex att
"flera av kråkfåglarna ... och i synnerhet kråkan, skalan och i sfigande
grad korpen skapar bekymmer i viltvården" (s 66). Atl ökad förekomst av
tex korp skuUe resultera i minskal antal jaktbara djur finns inget belägg för
och den icke jagande naturintresserade svensken har svårt atl uppfatta
förekomsten av korpen i naturen som ett bekymmer. .Åven andra vUlarter som
"svartlistas" i betänkandet placeras där på lösa grunder.--------

I
sammanfattningen av de av beredningen föreslagna målen för samhäl

lets jakl- och villvårdspolilik anges bla all "skapa så goda
fömlsätlningar

som möjligt för jakten och därigenom siödja jaktinlresset". Det är ett

exempel bland många på hur man blandar ihop Svenska Jägareförbundels

och samhäUets intressen. Sektionsnämnden vill för sin del hävda all man

bör betrakta jakten som en areeU näring likställd med jordbmk och skogs- 134

bmk.
Därigenom klarläggs på elt enkelt sätl inte bara jaktens stora ekono- Prop.
1986/87:58 miska betydelse genom utnyttjande av en naturresurs - låt vara ofta
som fritidsintresse - utan också de ytterst väsentliga motstående iniressen, som
naturvården representerar i detla sammanhang.

1.14
Stockholms universitet: Ulredningen handlar lill slora delar om jaktliga
frågor och vården av de jaktbara djurarterna, varför den föreslagna vida
definilionen av vUt endast förvUlar och gör utredningens förslag svårtolkade.
Utredarna har också mycket svårt atl på ett konsekvent sätt handskas med denna
term, vilkel i sin tur gmndlägger en rad missförstånd och tveksamheter.

I
utredningens direktiv slår del atl konflikter mellan friluftslivet och

viltvården
bör beaktas. Det finns ingel underlag i direktiven för atl

jakfintresse
skall bedömas som mer värdefullt än övrigt naiurintresse.

Ulredningen har valt all endasl beakta de störningar som övriga frilidsakli

viieier kan få på jakt och vården av det jaktbara vUtet. Det förtjänar att

påpekas att jakt är en fritidsverksamhet som rimligen bör jämsläUas med

tex fritidsfiske, bär- och svampplockning, ornitologi, orientering eUer

allmänhetens behov av att vistas i skog och mark.

1.15------------------ Umeå
universitet: Beredningens definiiion av vill, dvs. alla

vilda
däggdjur och fåglar kan vi ansluta oss till.

---- Grunden
för en ekologiskt riktig viltvård erhålls enligl vår mening

genom:

1) kunskaper om viltstammarnas storlek och utveckling,
dvs. genom en fungerande vUtstaiistik,

2) kunskaper om viliarternas miljökrav,
populationsdynamik elc, dvs. genom viltforskning,

3) all testa viliforskningens teorier, dvs.
försöksverksamhet.

För
atl omsälla denna baskunskap (enligl 1-3) i praktisk tUlämpning inom viltvården
krävs:

4) att utgående från punkt 1 -3 övergripande beslut
fattas, regler utarbetas och rekommendationer ges för praktisk viltvård, dvs.
genom en fungerande administration vid berörda myndigheler,

5) alt kunskaper om viltstammarnas utveckling,
miljökrav och reglering saml de beslut, regler och rekommendationer om hur
viltvården skall bedrivas för olika arter förs ut lill dem som skall ulföra
viltvården i praktiken, dvs. genom utbildning,

6) och information,

1)
alt beslul, regler och rekommendationer om hur olika viltarter skaU skötas
verkligen följs, dvs. genom praktiskt viUvårdsarbele av markanvändare, jägare
och enskilda. Vi anser alt villvården bör bedrivas enligl den ordning som vi
skisseral

ovan
och utgår från denna modell då vi kommenierar beredningens förslag

angående
dessa punkter.

1.16 Uppsala
universitet: Föreliggande yttrande berör i första hand forsk

ning saml ulvecklings- och försöksverksamhel. Ifråga om beiänkandei i

övrigl är det på sin plals att särskilt välkomna beredningens principiella

ställningstagande som bl.a. går ut på

- alt ifråga om jakten och villvården främja en
samverkan över faslighets-gränserna,

- att bevara folkrörelseengagemanget i viltvården och
jakten samt 135

- alt tillämpa en enkel
administration, i största möjliga utsträckning för- Prop. 1986/87:58

lagd
till lokal nivå.

Det
är också värdefulll atl beredningen framhåller den traditionella viltvårdens
betydelse men dessutom särskilt understryker hur angelägel del är atl la hänsyn
till viltet i all verksamhel som påverkar den yllre miljön.

Den
vacklande definitionen &v begreppet "vilt" i jaktliga och from nu

också i slatliga ulredningssammanhang gör det utomordentligt svårt atl få

grepp om vilka konkreta åtgärder beredningen egentligen föreslår.

Beredningen
har hafl en sådan sammansällning all jägarnas intressen

konsekvent priorileras, deras posiliva belydelse för faunan skönmålas och

deras negaliva inverkan förbigås. Det ligger nära till hands all kräva att

betänkandet utan vidare avpollelleras, möjligen för atl efterträdas av två

separata uiredningar, nämligen en om faunavård och faunavårdens behov

av ekologisk forskning, den andra om jakl. Della är nämligen två olika

saker, om också med vissa beröringspunkter.

1.17 Stiftsnämnden i Härnösand: Sliflsnämnden
ifrågasätter om det över huvudlaget är möjligt att förena en enkel
administration på lokal nivå med övriga aspirationer (l.ex. atl främja
samverkan över fastighetsgränser eller bevara folkrörelseengagemangel).

1.18 Svenska kommunförbundet: Jakten var tidigare av
slor betydelse för många människors ekonomi och försörining och har fortfarande
viss ekonomisk betydelse för markägarna. Jakträttens ekonomiska värde besläms
dock numera i hög grad av jakten som frifidsakfiviiet. Enligl styrelsens
uppfattning bör denna förändring av fömtsättningarna för jakten påverka ulformningen
av samhällets ålgärder beträffande jaktens rättsliga reglering, organisation
och det ekonomiska stöd som kan komma alt ulgå.

1.19 Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR delar
beredningens uppfattning att begreppet viltvård bör ges en vidsträckt innebörd,
bla innefattande hänsynslagande vid markanvändning - t.ex. i skogs- och
jordbmk och vid övrig exploatering av mark och vallen så alt viltproduktionens
avkaslning och jaktens värde som rekreaiionskäUa tillvaratas. SACO/SR har
sålunda ingel att erinra mot de principiella ulgångspunkler efler vilka
beredningen arbelal och de mål beredningen föreslår för jakl och
viltvårds-politiken.

1.20 Friluftsfrämjandet: Vi finner all beiänkandei
genomsyras av en aUlför ensidig betoning av jaktens intressen medan det rörliga
friluflsUvet i huvudsak beiraktas som en störning för vUtvård och jakt (sid
248). Jakträttsinnehavarens intressen framslår som överordnade friluftslivets
intressen, j

Ett
sådanl synsätt anser vi oförenligt med en modem demokratisk uppfattning om
naturen som en gemensam nationell tillgång.

Friluftsfrämjandet
anser atl olika aktiviteter i skog och mark bör och kan bedrivas med ömsesidig
hänsyn tiU varandra ufifrån ett gemensamt accepterande av allemansrättens
hävdvunna principer.

Friluftsfrämjandet
anser atl jakt och viltvård bör bedrivas på sådanl sätt atl det inle skapar
otrygghet hos utövare av annan legitim friluftsverksamhet i markema eller på
annat sätt innebär inskränkning i aUemansrätten.

Friluftsfrämjandet
hemsläller därför alt lill de övriga målen "för den 136

framlida
jakl- och vUtvårdspolifiken" (sid 13) fogas ännu ett mål, som Prop.
1986/87:58 garanlerar alt jaktutövningen inte medför ytterligare inskränkningar
i det röriiga friluftslivets möjligheter atl utnyttja allemansrätten.

1.21
Jägarnas riksförbund—Landsbygdens Jägare: '-. Söm helhet be

traktad fungerar jakten och viltvården bra med nuvarande regler och

jakirättsförhållanden. Någon försämring av nu rådande jaktförhållanden är

helt obefogad och skall förhindras. Det är däremoi angeläget att fler och

nya jaktlillfällen, lill rimliga kostnader, lillskapas för landets många mark

lösa jägare.

1.22 Landsorganisationen i Sverige: Enligt LO är de av
beredningen angivna målen väl lämpade all arbela vidare med. Däremoi anser LO
inle alt beredningens förslag till alla delar innebär alt man når dessa mål.

1.23 Lantbrukarnas riksförbund: Av LRFs jakt- och
viltvårdspolitiska

handlingsprogram-- framgår
all det ligger i lantbrukets inlresse alt

upprätthålla
produktiva viltstammar. Samtidigt är det nödvändigt atl balans råder såväl
mellan arter och individer som mellan olika arealbundna näringsgrenar.

I
likhet med beredningen anser LRF atl samverkan över ägogränser är nödvändig för
alt nå en effektivare jakl- och viltvård. Att viltets och jaktens sociala och
ekonomiska värden skall tillvaratas ligger helt i linje med LRFs inställning
tUl jakt och viltvård, som en produktionsgren inom de areella näringarna.
Ifråga om jakten och viltvården vUl beredningen också bevara
foikrördseengagemanget och fillämpa en enkel administration i slörsta möjliga
utsträckning förlagd till lokal nivå. Etl av viltvårdens mål är även atl öka
anlalet jaktlillfällen för all svara mol rekreafionsbeho-ven.

Sirävandena
att bevara en art- och individrik fauna skall inriktas på de arter som tillhör
landets viltbestånd. För att förhindra all främmande arter etablerar sig anser
beredningen att del erfordras en myckel slor - och i förhållande till dagsläget
skärpl - reslriktivhet när det gäller atl hålla sådana arter i hägn. Även när
det gäller arter inom vårl land finns det med hänsyn till skaderisken i de
areella näringarna anledning all vara restriktiv. Denna restriklivilet anser
beredningen bör gälla även vid inplantering i nya områden av arter som redan
finns i landet. LRF inslämmer här i alll väsenfligt i beredningens överväganden
och förslag.

1.24 Skogsindustriernas
samarbetsutskott: Vi kan anslula oss lill de av

beredningen föreslagna målen för samhällels jakl- och viltvårdspolifik.

Däri anges bl.a. att denna politik skall dels främja en lämplig utveckUng av

viltstammarna med hänsyn tagen till aUmänna och enskilda iniressen, dels

skapa så goda fömtsättningar som möjligt för jakten och därigenom stödja

jaktintresset. Ej säUan kan dessa mål framstå som motstridiga. För skogs

näringen är avvägningen dem emellan en central fråga.

Beredningen
uttalar att jakt är en verksamhel som främst syflar tUl att bereda sina ulövare
nöje och avkoppling. Detta är ett självklart men vikfigt påpekande. SISU vill
understryka att i avvägning meUan vUtvård och jakt samt skogsproduktion måste
näringens råvamintressen vara vägledande.

Del
skall samiidigi fastslås att rafioneUt skogsbmk och viltvård som

regel är förenliga. Inom det enskilda storskogsbmket har jakten ett ej

obetydligt ekonomiskl intresse saml stor betydelse i personalpolitiken och

för konlaklerna med företagels omvärld. Markägarens och jaklrätlsinneha- 137

vårens inlresse och
kunskaper för jakl och viltvård är avgörande förutsätt- Prop. 1986/87:58
ningar för att de uppställda målen skall uppnås.

1.25
Svenska jägareförbundet: Svenska jägareförbundet släller sig utomordentligt
positivt lill den breda genomgång av inrikining och målsättning för samhällets
jakt- och viltvårdspolitik som beredningen gjort och i sina "principiella
utgångspunkter" (kap 15), sammanfattat i följande punkter vilka hell delas
av Svenska jägareförbundet.

1.26---------------------------- Svenska
naturskyddsföreningen:

Beredningen
uppställer en rad mål för samhällets jakt- och viltvårdspolifik. Överst i
raden slår "att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd".
Föreningen kan tillstyrka detta mål, som är etl övergripande mål även för den
allmänna naturvården, om man med vilt avser alla vilda djur. Beredningen
föreslår emellertid att benämningen "vilt" ska avse endast vilda
däggdjur och fåglar. Detta innebär en utvidgning i förhållande fill nu gällande
jaktlag, som främsl behandlar del jaktbara villel. Ska lagens omfattning
ulvidgas har föreningen svårt atl inse att del finns något skäl till att inle
också ta med grod- och kräldjur. Fördelen med detta är att den generella
fridlysningen därmed skulle omfalta även dessa djurgmpper, som annars med vissa
undantag är fredlösa i vårt land.